Psykiatrisk tvångsvård m.m. (Yttrande 1990/91:JuU3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets yttrande 1990/91 :JuU3y

Psykiatrisk tvångsvård m.m.

Till socialutskottet Inledning

l proposition 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. har regeringen (socialdepartementet och justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till nya lagar om psykiatrisk tvångsvård, om rättspsykiatrisk vård och om rättspsykiatrisk undersökning samt förslag till ändringar i brottsbalken (BrB) och följdändringar i ett antal andra lagar.

Propositionen jämte motioner har hänvisats till socialutskottet (bilaga 1) och lill juslitieutskottet (bilaga 2). Efter framställning under hand från socialutskottet överlämnar justitieutskottet härmed lagförslag 17 om rättspsykiatrisk undersökning jämte motion 1990/91:Jul3 yrkande 2. Justitieutskottet har från socialutskottet mottagit motion 1990/9l:So500 yrkandena 2 och 3.

Socialutskottet har berett justitieutskottet tillSlle att yttra sig i ämnet.

Med anledning av propositionen har väckts bl.a. motionerna l990/91:So30 av Gulfen Lindblad (m), 1990/91:So31 av Sten Svensson m.fl. (m), 1990/91:So32 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1990/91:So33 av Hans Göran Franck m.fl. (s), I990/9I:So35 av Stig Gustafeson och Margareta Persson (s), 1990/91 :So38 av Göran Ericsson (m), 1990/91 :So39 av Margit Sandéhn och Börje Nilsson (s), 1990/91:So40 av Gullan Lindblad och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), 1990/9l:So41 av Britta Bjelle m.fl. (fp) och l990/9l:So42 av Rosa Östh m.fl. (c). De under allmänna motionstider väckta motionerna 1989/90:So506 av Agne Hansson m.fl. (c, m, fp), 1989/90:So539 av Rosa Östh och Ingbritt Irhammar (c) och 1990/91:So500 av Rosa Östh m.fl. (c) har också samband med den propositionen.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

1 Riksdagen 1990/91. 7 saml. 3y

1990/91 JuU3y

Utskottet l990/91:JuU3y

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

1 propositionen föreslås en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård som skall ersätta 1966 års lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fell (LSPV). Vidare föreslås ändringar i BrBs påföljdsregler för psykiskt störda lagöverträdare liksom en ny lagreglering för det medicinska ulredningsförferandet vid straffrättsliga åtgärder mot sådana lagöverträdare. Propositionen innehåller också förslag till ändringar i anknytande lagstiftning. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Den föreslagna lagstiftningen bygger på en delvis ändrad syn på psykiska sjukdomar och därmed jämställd psykisk abnormitet. För au markera detta används ett nytt begiepp allvarlig psykbk störning. Syftet med förslagen är att anpassa lagstiftningen på området till den utveckling mot en starkt begränsad användning av tvångsvård inom psykiatrin som ägt rum under del senaste decenniet. Ändamålet med tvångsvård skall enligt förslaget vara att se till att den som har ett oundgängligt behov av sådan vård blir i stånd att medverka lill behandling i frivilliga former.

Vidare föreslås en organisatorisk nyordning som innebär aU frågor om psykiatrisk tvångsvård alltid kan prövas av förvaltningsdomstol med länsrätt i första instans.

Regler för den psykiatriska tvångsvården av lagöverträdare föreslås som nyss framgått bli intagna i en särskild lag om rättspsykiatrisk vård. lgen gäller i första hand personer som ges psykiatrisk vård som brottspåföljd eller, som är häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. 1 lagen regleras bl.a. förutsäuningarna för vård, hur vården skall utformas och var den skall bedrivas. En nära anslutning till regleringen av den psykiatriska tvångsvården i övrigt har eftersträvats.

En utgångspunkt för förslaget i den delen är att den straffrättsliga regleringen även Ii fortsättningen skall ta hänsyn lill den psykiska statusen hos en person som har begått en straffbelagd gärning. Förslaget innehåller emellertid ändringar i flera avseenden i den nuvarande regleringen på området. Bl.a. införs en ordning med särskild utskrivningsprövning som går ut på att länsrätt i stället för chéfeöverläkaren i vissa fell skall pröva frågor om utskrivning och permissioner vid risk för återfell i allvarlig brottslighet.

Regeringsförslaget innehåller ockLså en ny reglering av det medicinska ulredningsförferandet beträffende de psykiskt störda lagöverträdarna. Ett syfte är atl begränsa behovet av rättspsykiatriska undersökningar. Enligt förslaget skall undersökningar kunna utföras antingen vid statliga undersökningsenheter eller,, efter överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, inom hälso- och sjukvården.

Redan här kan nämnas aU regeringen i proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten m.m. har förslagit riksdagen bl.a. att bemyndiga regeringen att godkänna avtal enligt i propositionen angivna riktlinjer i fråga om uppdrag för sjukvårdshu-

vudmännen att utföra rättspsykiatriska undersökningar samt att god- 1990/91:JuLf3y

känna att rättsmedicinalverket (se prop. 1990/91:93) lar över ansvaret för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten från socialstyrelsen fr.o.m. den I oktober 1991. Propositionen har hänvisats till socialutskottet.

Yttrandets omfattning

De frågor som aktualiserats i ärendet och som ligger inom utskottets beredningsområde gäller i första hand straffrättsliga och processuella frågor. Utskottet begränsar sitt yttrande till sådana frågor.

Domstolsprövning

1 propositionen föreslås att den nuvarande organisationen med utskrivningsnämnder och psykiatriska nämnden som överprövningsinstans skall upphöra. Den rättsliga prövningen av frågor om psykiatrisk tvångsvård skall i stället göras av de allmänna förvaltningsdomstolarna med länsrätt som första instans. Länsrätt skall därvid vara domför i den sammansättning som anges i 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar — lagfaren domare med nämndemän — om inte en lagferen domare ensam enligt regleringen i 18 § är behörig. Vid handläggningen i kammarrätt av mål som överklagats dit skall nämndemän enligt förslaget som regel ingå i rätten (38 § förslaget till lag om psykiatrisk tvångsvård och 21 § förslaget till lag om rättspsykiatrisk vård).

Förslaget innebär i denna del att det införs elt system med ansökan om obligatorisk domstolsprövning inom fyra veckor från inlagningsbe-slutet. Länsrättens beslut får omfetta en vårdtid på högst fyra månader; härefter skall frågan om fortsatt vård prövas var sjätte månad. Patienten ges möjlighet att få överprövning i domstol såväl av intagningsbe-slulet som av beslut om avslag på ansökan om upphörande av vården.

I motionerna So35, So42, So539 och So500 förordas att den nuvarande organisationen behålls. I motionerna So35 och So500 ifrågasätts också de kostnadsberäkningar som presenteras i propositionen såvitt avser den föreslagna organisationen. I motionerna So32 och So42 utgår motionärerna, i andra hand, från den föreslagna organisationen och begär att domstolarna skall kompletteras med psykiatrisk expertis.

Bakom förslaget om domstolsprövning ligger i första hand överväganden om Sveriges åtaganden genom tillträde till internationella konventioner.

Enligt FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
som för Sveriges del trädde i kraft år 1976, skall var och en som
berövats friheten tillförsäkras rätt att föra talan i domstol så att
domstolen utan dröjsmål kan fetta beslut i frågan om frihetsberövandet
är lagligt och beordra hans frigivning i annat fell. Sverige har gjort ett
motsvarande åtagande genom att tillträda 1950 års Europakonvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. 3

1* Riksdagen 1990/91. 7 saml. 3y

Utskottet delar socialministerns bedömning (s, 179) atl del kan antas 1990/9l:JuU3y

att reglerna om förferandel i utskrivningsnämnderna och psykiatriska nämnden i de flesta fall tillämpas på ett sådant sätt att skillnaderna gentemot en prövning i tingsräti; eller länsrätt blir föga märkbara. Redan risken att en prövning i en nämnd i etl vissl fall inte skulle uppfylla Sveriges åtaganden enlif;t Europakonventionen (eller andra konventioner) är emellertid ett motiv för reformer. Del kan, som socialministern anför, till och med hävdas att det saknas anledning att i onödan ha ett regelsystem som i något hänseende ens kan tangera de yttre gränserna för det konveniionsmässigl tillåtna.

I och för sig skulle problemen kunna lösas genom att nämndorganisationen byggs ut. Detta skulle emellertid i sin lur, som socialministern påpekar, komma i konflikt med det under senare år allt oftare framförda önskemålet alt undvika specialdomslolar. Härtill kommer att utskrivningsnämnderna och psykiatriska nämnden — frånsett övervakningsnämnderna — är de enda organ utanför domstolsväsendet som beslutar om frihetsberövanden som inte är rent tillfälliga. Det kan också nämnas att frågan om att överföra övervakningsnämndernas verksamhet till tingsrätterna för närvarande övervägs av domstolsutredningen (dir. 1989:56).

Sammantaget delar utskottet bedömningen att frågorna om psykiatrisk tvångsvård i fortsättningen bör prövas av domstol.

En sådan prövning bör lämpligen ske i de allmänna förvaltningsdomstolarna, där det redan finns erfarenhet av liknande mål; nämligen mål enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet avstyrker bifall lill motionerna So35, So42, So539 och So500 i här behandlade delar.

När det gäller frågan om expertmedverkan i domstolsförfarandet, som tas upp i motionerna So32 och So42, vill utskottet först erinra om att de nyssnämnda måltyperna handläggs utan särskild expertis. Också i sådana mål handlar det om att efter en muntlig förhandling bedöma behovet av tvångsvård. Normalt styrks vårdbehovet i sådana mål med läkarintyg eller förhör med ansvarig läkare (32 § resp. 11 §).

Mot den här angivna bakgrunden konstaterar utskottet att frihetsberövande till följd av en allvarlig psykisk störning inte på elt så grundläggande sätt skiljer sig från andra administrativa frihetsberövanden att man bör ha en särskild sammansättning i domstolen för atl pröva dessa frågor. I stället bör, som socialministern framhåller (s. 184 0. ett system med särskilda fasta sakkunniga som tillhandagår domstolen med yttranden kunna utvecklas. Som framgår av förslaget skall den sakkunnige också kunna höras i rätten, och det ligger inom ramen för sakkunniguppdraget bl.a. att genom frågor till chefsöverläkaren och patienten verka för en fullständig belysning av föreliggande frågeställningar. Utskottet ansluter sig alltså, lill skillnad från lagrådet, till den i propositionen föreslagna modellen.

Utskottet vill här tillägga alt, i fall där det finns en entydig bild av
patientens psykiska tillstånd och medicinska vårdbehov, uppgiften 4

koncentreras till att klarlägga och bedöma patientens personliga förhål-

landen utifrån andra än rent medicinska aspekter. En ordning med l990/91:JuU3y

obligatorisk expertmedverkan skulle alltså enligt utskottets mening kunna leda till slöseri med de specialistresurser som finns. De kvalificerade resurser det här är fråga om bör naturligtvis endast tas i anspråk när det behövs.

Justitieulskottet föreslår att socialutskottet avstyrker bifell till nu behandlade yrkanden i motionerna So32 och So42.

Utskottet behandlar sist i detta avsnitt yrkandena i motionerna So35 och So500 om en grundligare kostnadsanalys av reformen.

I denna del vill utskottet endast anföra att det ställer sig naturligt att det är svårt att med någon precision beräkna kostnaderna för en administrativ reform av ifrågavarande omfettning som dessutom förenas med sakliga förändringar i regelsystemet. Detta far accepteras. Utskottet vill tillägga att utskottets ställningstagande om domstolsprövning grundar sig i första hand på överväganden om Sveriges konventionsåtaganden. Det framstår mot den bakgrunden inte som rimligt att svårigheterna att mer exakt ange de totala kostnaderna skulle tillåtas leda till en utebliven förändring av organisationen.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet avstyrker bifell till berörda yrkanden i motionerna So35 och So500.

Rätt for chefsöverläkaren att överklaga

Enligt 32 § förslaget till lag om psykiatrisk tvångsvård får patienten överklaga chefeöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård. I 33 § förslaget regleras patientens rätt att överklaga även vissa andra beslut som fettats av överläkaren. Det gäller t.ex. avslag på en begäran om att tvångsvård skall upphöra eller om tillstånd att få vistas utanför vårdinrättningens område. Andra än i paragrafen nämnda beslut får inte överklagas. Enligt 33 § får chefeöverläkaren inte överklaga rättens beslut.

Mot denna ordning görs invändningar i motion So42. Motionärerna anser att chéfeöverläkaren skall betraktas som part i förferandel och att rätt för honom att överklaga alla rättens beslut skall anges i ifrågavarande lagrum.

Utskottet anser för sin del att detta vore en mindre lämplig lösning. Del låter sig visserligen sägas att chefeöverläkarens roll i förferandel liknar åklagarens. Denna likhet är emellertid endast skenbar. En närmare analys visar en avgörande skillnad så till vida att åklagaren handlar inom ett regelsystem som är avsett att skydda samhällsmedborgarna mot brott och underlätta brottsutredning. Det kan sägas att själva förferandel riktas mot den misstänkte och åklagarens uppgift är att tillvarata samhällsintresset. Chefeöverläkaren däremot har till uppgift att i första hand välja en handlingslinje som är till patientens fördel — även om patienten inte inser det. Chefeöverläkaren handlar med andra ord för patientens bästa; detta är också domstolens uppgift — här saknas i princip en intressemotsättning.

Mot bakgrund av det sagda kan utskottet alltså dela socialministerns 1990/9l:JuU3y

uppfattning (s. 275) alt chefeöverläkaren inte bör ges befogenhet all överklaga beslut av länsrätt eller kammarrätt.

Justitieutskottet föreslår att socialulskollel med bifall lill propositionen i denna del avstyrker bifall till här behandlat yrkande i motion So42.

Utredning av särskild utskrivningsprövning m.m.

När en domstol överlämnar en lagöverträdare till rällspsykiatrisk vård skall den enligt förslaget i vissa fall få förordna att frågan om vårdens upphörande skall avgöras av länsrätt i första instans i stället för av chefeöverläkaren. Åklagaren skall ges tillfälle alt yttra sig till länsrätlen och får rält alt överklaga elt beslut om atl vården skall upphöra. Förutsättningarna för en sådan särskild utskrivningsprövning är atl brottet har begålls under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att det till följd av den psykiska störningen finns risk för all lagöverträdaren återfaller i brollslighel av allvarligt slag.

1 motion So41 görs invändningar mot förslaget. Motionärerna kritiserar bristen på sedvanligt remissförfarande i lagstiftningsärendet i denna del och vill behålla nuvarande materiella ulskrivningsregler i LSPV i avvaktan på all frågan får en grundlig belysning.

Förslagen i propositionen vilar till stor del på socialberedningens betänkande (SOU 1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten samt remissbehandlingen. På grundval av betänkandet och remissbehandlingen av del upprättades, som framgår av propositionen (s. 442), inom justitiedepartementet en promemoria med bl.a. en skiss till ny reglering av behandlingen av de psykiskl störda lagöverträdarna. Synpunkter på lagförslagen i promemorian inhämtades vid en av justitiedepartementet anordnad hearing i maj 1986. Härutöver lämnades skriftliga synpunkter. Företrädare för 30 myndigheter och organisationer yttrade sig. Någon avgörande kritik riktades inte mot förslaget såvitt framgår av sammanställningen i propositionen (s. 577 f).

Vidare kan nämnas atl frågan om behandlingen av psykiskl slörda lagöverträdare diskuterats under mycket lång lid — strängt tagel har frågan varil ständigt aktuell i olika sammanhang sedan Bexeliuskom-miltén avlämnade sitt belänkande (SOU 1977:23) Psykiskl slörda lagöverträdare. Bl.a. presenterade en arbetsgrupp inom socialstyrelsen år 1977 ett förslag lill ny lagstiftning på området. Frågan har också varit aktuell bl.a. i samband med socialtjänstlagens (1980:620) tillkomst.

Det bör också tilläggas alt socialberedningens förslag om psykiskt störda lagöveri: ådare byggde på en princip som blev hårt kritiserad. Mot den bakgrunden blev en omarbetning av förslaget i denna del nödvändig.

Utskottet kan för sin del mer allmänt uttala förståelse för synpunkterna i motion So4l. Det står enligt utskottets uppfattning klart atl en hearing inte alltid kan eller bör ersätta ett regelrätt remissförfarande och att användandet av förfarandet med hearing endasl undanlagsvis bör komma i fråga i mer komplicerade lagstiftningsärenden. Å andra

sidan är del aktuella förslaget resultatet av ell mångårigt utredningsar- 1990/91:JuU3y

bete, där frågan om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare granskats ur alla upptänkliga vinklar.

Sammanlaget anser utskottet all befogad krilik inte kan riktas mot förfarandet med en hearing i detta fall. Utskottet anser all frågan om särskild utskrivningsprövning inte behöver utredas ytterligare före riksdagens ställningstagande.

Inte heller i övrigt torde ytterligare utredning krävas.

När del gäller de här aktuella lagöverträdarna kan utskottet dela socialministerns uppfattning atl den rätlspsykiatriska vården bör fortgå så länge det, lill följd av den psykiska störning hos lagöverträdaren som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning, finns risk att han återfaller i brolt av allvarligt slag. Vården bör inte heller upphöra så länge del annars med hänsyn lill hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat med rättspsykialrisk vård.

Utskottet konstaterar först att i här aktuella fall måste en avvägning göras mellan de rent medicinska förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård och de starka skyddsintressen som gör sig gällande. Utskottet anser för sin del alt förutsättningarna för upphörande av vård som är förenad med särskild ulskrivningsprövning jämte det särskilda förfarandet, där åklagaren ges en betydelsefull uppgift alt bevaka skyddsin-iressena, utgör en lämplig avvägning.

Justilieutskotlet föreslår all socialutskottet avstyrker bifall lill motion So40 i denna del.

Frigång

Enligt régeringsförslaget får chefeöverläkaren besluta om frigång inom sjukhusområdel också i de fall det finns en dom på särskild ulskrivningsprövning.

1 motion So42 hävdas alt detta är en olämplig ordning. Rymningar inträffar ofta vid frigång, anför motionärerna och kräver skärpta regler.

Patientens möjlighet all vistas utanför vårdavdelningen bestäms av hans tillstånd och rutinerna vid sjukhuset. I sista hand avgörs frågan av chefeöverläkaren.

När del gäller patienter med särskild ulskrivningsprövning framhåller socialministern (s. 307) all del är särskilt angeläget atl del sker en noggrann prövning innan patienten ges möjlighet att på egen hand vistas inom sjukhusområdet men utanför avdelningen. Del måste också förutsättas att sådana patienter las in på vårdenheter med tillräcktig grad av säkerhet för atl rymningar skall kunna förhindras.

Utskottet delar denna bedömning. Enligt utskoltets uppfettning faller det sig också naturligt att vistelser utanför vårdavdelningen men inom sjukhusområdet betraktas som elt inslag i vården som chefeöverläkaren beslämmer om.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet med bifall lill propositionen i denna del avstyrker bifall lill här behandlat yrkande i motion So42.

Underrättelse tili målsäganden 1990/9l:JuU3y

Enligt regeringsförslaget (se 28 §■ förslaget till lag om rättspsykiatrisk vård) skall målsäganden i vissa fall underrättas om att patienten skrivs ut eller får permission. Förslaget avser patienter med särskild utskrivningsprövning. Någon motsvarande regel föreslås inte för det fall patienten rymmer.

I motion So42 kritiseras detta förhållande. Motionärerna framhåller att chefeöverläkaren rimligen äir den som först får kännedom om rymningen och som därmed har möjlighet att snabbast underrätta målsäganden.

Bakom förslaget i propositionen ligger överväganden om olika sekretessfrågor.

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Undantag görs i 2 § för beslut av bl.a. utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden. 1 propositionen aviseras i sistnämnda hänseende en följdändring i sekretesslagen som torde komma att innebära att förvaltningsdomstols beslut i motsvarande fell blir offentligt. Detta är för övrigt en naturlig följd av ofiéntlighetsprincipen vid domstol (jfr 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen och 12 kap. 4 § andra stycket andra meningen sekretesslagen).

Vid särskild utskrivningsprövning beslutar domstol om permission och utskrivning. Sådana beslut blir alltså offentliga och målsäganden kan utan hinder av sekretessen underrättas. — Här bortses från att länsrätten har möjlighet att beträffende viss patient överlämna lill chefeöverläkaren att besluta om permission. I sådana fall gäller sjukvårdssekretessen. Målsäganden kan emellertid underrättas enligt 28 § förslaget till lag om rättspsykiatrisk vård.

I fråga om rymning ställer saken sig något annorlunda eftersom det här saknas ett domstolsbeslut ellsr särskild reglering och sjukvårdssekretessen i princip gäller. Av visit intresse här är att chefeöverläkaren har möjlighet att, enligt 27 § förslaget till lag om rättspsykiatrisk vård, anlita bistånd av polismyndighet t.ex. för att återföra en patient som lämnat vårdinrättningen utan tillstånd. Även hos polismyndighet gäller dock sekretess i ifrågavarande ärenden, se 7 kap. 19 § första stycket p. 2 sekretesslagen. Sekretessen gäller om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekrelessen får emellertid enligt I kap, 5 § sekretesslagen brytas om det är nödvändigt för att polisen skall kunna fullgöra sin uppgift; i det här fallet att skydda målsäganden.

Det sagda innebär sammantaget, som framgår av propositionen, atl det tigger mer i linje med regleringen i sekretesslagen att underrättelse om rymning sker genom polismyndigheten än genom chefeöverläkaren. Med utgångspunkt i den nuvann.le regleringen bör sålunda den lösning som förordas i propositionen -'jas.

Utskottet vill emellertid tillägga alt den föreslagna ordningen leder 1990/9l:JuU3y

lill tidsutdräkt som med en annan reglering inte skulle uppstå. Samtidigt är del i hög grad önskvärt atl målsäganden snabbt underrättas om en rymning. Utskottet vill erinra om att, så som regleringen byggts upp, en förutsättning för underrättelseskyldighet är att det föreligger etl beslut om särskild utskrivningsprövning, som bara får meddelas vid risk för återfall i allvarlig brottslighet. Alt som görs i propositionen för särskilt brådskande fall hänvisa lill BrBs bestämmelser om nöd (24 kap. 4 § BrB) kan inte anses tillfredsställande.

Utskottet förutsätter därför för sin del att denna fråga får en lösning i samband med den översyn av sekretesslagen som blir en följd av ett bifall lill förslagen i propositionen. Utskottet förutser därvid också ett tillägg till 28 § lagen om rällspsykiatrisk vård.

Justitieutskottet föreslår med dessa uttalanden att socialutskottet avstyrker bifall till motion So42 i denna del och godtar förslaget i propositionen.

Huvudmannaskapet för rättspsykiatriska undersökningar

I propositionen föreslås att rätlspsykialriska undersökningar skall kunna utföras såväl vid inrättningar inom hälso- och sjukvården som vid särskilda (statliga) undersökningsenheter. Vid de förstnämnda inrättningarna skall även rättspsykiatrisk vård kunna ges. Samtidigt understryks att det är sjukvårdshuvudmännens skyldighet att erbjuda hälso-och sjukvård även till dem som vårdas enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (normaliseringsprincipen, se JuU 1974:2 s. 34 f).

Som redan inledningsvis framgått har regeringen härutöver nyligen lagt fram en proposition om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten m.m. (prop. 1990/91:120). Förslaget i den propositionen går ut på att staten även fortsättningsvis skall ha ett huvudmannaansvar för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten men att sjukvårdshuvudmännen ges möjlighet att driva undersökningsverksamhet på entreprenad enligt särskilt avtal med staten.

1 motionerna So32, So33, So38, So39, So40 och So506 förordas utifrån delvis olika utgångspunkter att huvudmannaskapet för undersökningsverksamheten alltjämt skall vara statligt. I motionerna So40 och So4l begärs att frågan skall utredas vidare.

Utskottet vill först slå fast att det väsentliga som utskottet ser det är atl undersökningarna utförs med hänsyn till de krav rättssäkerheten ställer. Häri lägger utskottet bl.a. alt undersökningarna fyller det syfte som anges i lagstiftningen, att de utförs av personal med tillräcklig kompelens och att de slutförs inom den lagstadgade tidsfristen.

Utskottel vill erinra om atl ulskottet tidigare uttalat att de långa väntetiderna för rättspsykiatriska undersökningar inte kan accepteras (se JuU 1987/88:3 och JuU 1986/87:ly). En orsak till de långa väntetiderna har, som framgår av propositionen (s. 495 f) varit anhopningen av undersökningsfall och brist på läkare. En annan starkt bidragande

orsak har varit svårigheterna aU bereda dem som redan undersökts och 1990/91 :JuL)3y

dömts lill vård plats på de psykiatriska klinikerna. Under väntetiden har dessa patienter upptagit plats på undersökningsenheterna.

Med anledning av ulredningskravet i motionerna So40 och So4l konstaterar utskottet att frågan om organisationen av undersökningsväsendet varit föremål för granskning och överväganden vid flera olika tillfållen från mitten av 1970-talet (se prop. s. 496). Ulskottet anser det inte rimligt att låta saken utredas på nytt.

Justitieutskottet föreslår därför atl socialutskottet avstyrker bifall lill motionerna So40 och So41 i här behandlade delar.

Regeringsförslaget öppnar möjlighet för en samordning av rättspsykiatrisk undersökning och rättspsykiatrisk vård; en ordning som såvitt utskottet kan bedöma erbjuder stora fördelar. Härigenom blir det möjligt att i större utsträckning än nu tillgodose behovet av psykiatrisk vård hos lagöverträdare samtidigt som sjukvårdshuvudmännen får anledning att organisera verksamheten på ett effektivt sätt. Genom förslaget tillgodoses också kravet på statligt huvudmannaskap — staten behåller huvudansvaret för undersökningsverksamheten. På detta sätt motverkas risken att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten blir ett lågprioriteral område inom hälso- och sjukvården. Mer allmänt vill utskottet här också inskärpa vikten av att undersökningsverksamheten tillförs tillräckliga resurser.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att rättspsykiatriska undersökningar är en medicinsk verksamhet som, i likhet med andra undersökningar, l.ex. barnpsykologiska utredningar i vårdnadsmål, syftar till att ge domstolen ett bedömningsunderlag. Från rättssäkerhetssynpunkt torde det sakna betydelse om undersökningsläkaren är anställd av staten eller av sjukvårdsliuvudmannen. Enligt utskottets mening saknas det — särskilt som det även framgent förordas ell statligt huvudmannaansvar — anledning att på grund av överväganden från denna synpunkt ifrågasätta förslaget i propositionen.

Utskottet kan alltså ansluta sig till den ordning som föreslås.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet med bifall till propositionen i denna del avstyrker bifall lill motionerna So32, So33, So38, So39, So40 och So506.

Den rättspsykiatriska undersökningen

Enligt regeringsförslaget skall en rättspsykiatrisk undersökning få utföras i syfte att ta reda på om den misstänkte har begått gärningen under påverkan av en altvarlig psykisk störning eller om det finns medicinska förutsättningar för att ge honom rättspsykiatrisk vård, med eller utan särskild utskrivningsprövning, som brottspåföljd.

Om gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning får den misstänkte inte dömas till fångelse. Att gärningen begåtts under sådan påverkan är en förutsättning för att en dom på rättspsykiatrisk vård skall få förenas med <ärskild ulskrivningsprövning.

En (fullständig) rättspsykiatrisk undersökning skall i princip bara krävas före en dom på rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivnings-

prövning. I andra fall skall det vara tillräckligt med en läkarundersök- 1990/91:JuU3y

ning enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. En sådan undersökning skall göras av specialist i rättspsykiatri. Något hinder mot att i de sistnämnda fallen förordna om rättspsykiatrisk undersökning föreslås inte.

I motion Ju 13 görs invändningar mot förslaget. Motionärerna anser att varje dom på rällspsykiatrisk vård skall föregås av en rättspsykiatrisk undersökning.

En bärande tanke i regeringsförslaget är att möjligheterna att utnyttja andra former av utredning om den misstänktes psykiska tillstånd än rättspsykiatriska undersökningar tas till vara så långt det går. En annan tanke är att den medicinska undersökningen inte skall göras mer omfattande eller bedrivas mer ingående än som är nödvändigt för att tillgodose domstolarnas behov (se prop. s. 498 f). Det är också, anförs det i propositionen, från rättssäkerhetssynpunkt väsentligt atl en så ingripande undersökning som det här handlar om bara genomförs när det är helt nödvändigt.

Det behövs med andra ord en avvägning mellan behovet av utredning och intresset att inte i onödan göra ett sådant ingrepp i den misstänktes personliga integritet som en rättspsykiatrisk undersökning innebär.

Mot den bakgrunden anser utskottet att det faller sig naturligt att, som regeringen föreslår, begränsa den obligatorbka användningen av rältspsykiatriska undersökningar till de fall där den ifrågasatta påföljden är mest ingripande för den tilllalade.

Utskottet vill erinra om att rättspsykiatrisk undersökning även framdeles ofta kommer att erfordras även i vissa andra fall, bl.a. för att klarlägga om gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Om så skulle vara fallet är fångelsepäföljd utesluten.

I övriga fall, där det i första hand handlar om att bedöma den misstänktes behov av psykiatrisk vård, bör det många gånger vara tillräckligt med en enklare undersökning. En sådan ordning ansluter också väl till vad som gäller för intagning för psykiatrisk tvångsvård enligt lagen om sådan vård. I sammanhanget vill utskottet erinra om att en lagöverträdare som döms till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning skall skrivas ut från vården när vårdbehov inte längre föreligger. Några sådana skärpta förutsättningar för utskrivning som gäller när domstolen förordnat om särskild utskrivningsprövning föreligger alltså inte här. Mot den bakgrunden kan utskottet tillstyrka régeringsförslaget.

JuslilieutskoUel föreslår att socialutskottet med bifall lill propositionen i denna del avstyrker bifall till nu behandlat yrkande i motion Jul3.

Övrigt 1990/9 l:JuU3y

Enligt regeringsförslaget skall den nuvarande terminologin för psykisk sjukdom m.m. i LSPV och BrB bytas ul mot begreppet allvarlig psykbk störning.

Enligt propositionen innebär det föreslagna uttryckssättet en anpassning till vedertagen medicinsk terminologi. Det nya begreppet innebär vidare, anförs det, en viss minskning av den grupp lagöverträdare som kan särbehandlas i förhållande till vad som nu gäller enligt BrB.

I motionerna So41 och So42 har det riktats invändningar mot den nya terminologin.

Utskottet konstaterar att frågor om medicinsk terminologi ligger utanför utskottets beredningsområde, och utskottet avstår från att yttra sig närmare i denna fråga. Utskottet konstaterar emellertid också att det framstår som i flera hänseenden lämpligt och ändamålsenligt atl det sjukdomsbegrepp som ligger till grund för psykiatrisk tvångsvård görs enhetligt. Den nuvarande regleringen med något olika sjukdomsbegrepp i vårdlagstiftningen respektive regleringen i BrB bör alltså las bort.

Utskottet kan också redan nu slå fast att ulskottet inte har några principiella invändningar mot en inskränkning av den grupp lagöverträdare som kan särbehandlas.

Till sist noterar utskottet att en i proposition 1990/91:80 föreslagen ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar kan behöva beaktas vid ställningstagande till lagförslag 5 i detta ärende.

Stockholm den 26 mars 1991 På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Abark (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Elerith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro .\ndersson (s), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m).

Avvikande meningar

1. Domstolsprövning m.m.

Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "1 och för sig" och slutar med "So32 och So42" bort ha följande lydelse:

Dessa problem skulle, som socialministern påpekar, kunna lösas genom en utbyggnad av nämndorganisationen, och utskottet anser inte att de skäl som anförs häremot i propositionen är tillräckligt tungt vägande. Det finns nämligen ytterligare skäl som talar för att den nuvarande ordningen behålls. Enligt utskottets mening måste det i prövningen ges utrymme för en bedömning grundad på en sammanvägning av bl.a. medicinska och sociala faktorer som utskrivningsnämnden är väl skickad att göra. Sådana krav tillgodoses inte i tillräcklig utsträckning i regeringsförslaget, och det innebär att rättssäkerheten sätts i fera. Härtill kommer de praktiska problem det kan medföra att föra över prövningen lill länsrätterna och inte minst kraftigt ökade handläggningskostnader.

Sammantaget förordar ulskottet att den nuvarande organisationen med utskrivningsnämnder och psykiatriska nämnden behålls. Behovet av ett ökat samhällsskydd bör tillgodoses genom att också åklagaren ges möjlighet att överklaga utskrivningsnämnds beslut.

Det bör ankomma på regeringen att snarast lägga fram lagförslag som tillgodoser vad som nu sagts.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet nu anfört med anledning av motionerna So35, So42, So539 och So500 i här behandlade delar.

2. Experter i domstolen

Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson (båda c) anser för det fall riksdagen inte ansluter sig till avvikande mening 1 att den del av utskottets yttrande som börjar med "Mot den här" och slutar med "So32 och So42" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att det när det gäller psykiatrisk tvångsvård handlar om mer komplicerade bedömningar än vad som är fellet när det gäller andra former av administrativa frihetsberövanden. Den ordning med sakkunniga som föreslås i propositionen är enligt utskottets mening inte tillräcklig för atl tillgodose de höga krav på tillgång till medicinskt psykiatriskt kunnande som bör ställas. Utskottet delar lagrådets uppfettning att förvaltningsdomstolarna bör kompletteras med psykiatrisk expertis i ifrågavarande mål. Regeringen bör få i uppdrag att komplettera lagförslaget i detta hänseende.

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört.

1990/91:JuU3y

3. Experter i domstolen i990/9i:JuU3y

Berith Eriksson (v) anser all den del av utskollels yttrande som börjar med "Mot den här" och slutar med "So32 och So42" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att bedömningen av om behov föreligger av psykiatrisk vård är av en annan svårighetsgrad än som är fallet vid andra typer av administrativa frihetsberövanden. Skriftliga läkarintyg i länsrätterna är därför inte tillräckliga när det gäller beslut om psykiatrisk tvångsvård. Länsrätterna måste därför tillföras psykiatrisk kompetens för att nödvändiga kompletteringar av det skriftliga materialet och en helhetsbedömning av personens situation skall kunna göras.

Regeringen bör få i uppdrag alt snarast lägga fram förslag som tillgodoser vad som nu sagts.

Justitieulskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen med anledning av moiionerna So32 och So42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört.

4. Utredning av särskild utskrivningsprövning m.m.

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser att den del av utskottels yttrande som börjar med "Samnaanlaget anser" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:

Sammantaget kommer utskottet fram lill att frågan om särskild utskrivningsprövning — som till sin natur inte är okomplicerad — är av sådan principiell vikt att del inte är lämpligt alt avstå från elt remissförferande av sedvanlig omfaitning. Utskottel kan alltså ställa sig bakom kravet i motion So41 på ytterligare beredning av frågan om särskild utskrivningsprövning. Utskottet förutsätter atl ett sådant arbete hinns med under innevarande år och att riksdagen alltså kan föreläggas ett bättre underbyggt förslag i sådan lid all ikraftträdandet av det nya systemet inte behöver uppskjutas.

Det bör ankomma på regeringen all ombesörja vad utskottet nu förordat.

Justitieutskollet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet nu anfört.

5. Frigång

Ingbritt Irhammar och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion So42" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är detta emellertid inte tillräckligt. En
större hänsyn måste tas till att de patienter det här gäller har bedömts
som farliga — en förutsättning för särskild utskrivningsprövning är ju
all det finns risk för återfall i allvarlig brottslighet. Här behövs alltså
en skärpning av bestämmelserna. En väg skulle kunna vara att frågan
om frigång i princip prövas av länsrätten i samma ordning som gäller ,.

för permissioner och utskrivning och att chefeöverläkaren först däref-

ler får besluta tillåla utevistelse utan övervakning. Regeringen bör få i l990/91:JuU3y

uppdrag all snarast lägga fram förslag lill kompletteringar i nu berört

hänseende.

Justitieutskollet föreslår att socialutskottet hemställer alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad juslitieulskotlet nu anfört.

6. Underrättelse till målsäganden

Ingbriu Irhammar och Kjell Ericsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "t propositionen" bort ha följande lydelse:

Strängt tagel är lösningen i regeringsförslaget oacceptabel, och utskottel vill understryka att hänsynen till målsäganden kräver atl chefeöverläkaren utan vidare överväganden kan underrätta henne när det behövs. Denna fråga bör regleras i samband med den översyn av sekretesslagen som blir en följd av etl bifall till förslagen i propositionen. Utskottet förutser därvid även ett tillägg till 28 § förslaget till lag om rällspsykiatrisk vård. Etl lagstiftningsuppdrag i enlighet med här uppdragna riktlinjer bör ges lill regeringen.

JuslilieutskoUel föreslår alt socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet nu anfört.

7. Utredning om det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet

Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Med anledning" och slutar med "So506" bort ha följande lydelse:

Utskottet måste alltså konstatera alt frågor om organisationen av undersökningsväsendet varit föremål för granskning oeh överväganden vid flera olika lillfållen sedan millen av 1970-lalet. Ulskottet kan också med beklagande konstatera att många frågor trots detta lämnas obesvarade i propositionen och alt saken därför kräver ytterligare beredning. Det gäller t,ex, frågor om rättspsykiatrins organisation och resursbehov samt olika personalfrågor.

Mot den angivna bakgrunden saknas det anledning för utskottet atl nu göra uttalanden om huvudmannaskapet för del rätlspsykiatriska undersökningsväsendet.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast för riksdagen lägga fram den utredning som krävs för elt ställningstagande lill régeringsförslaget i denna del.

Juslitieutskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört med anledning av moiionerna So32, So33, So38, So39, So40, So41 och So506 i här behandlade delar.

8. Utredning om det rättspsykiatriska i990/9i:JuU3y
undersökningsväsendet

Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Med anledning" och slutar med "och So506" bort ha följande lydelse:

Utskottet måste alltså konstatera att frågor om organisationen av undersökningsväsendet varit föremål för granskning och överväganden vid flera olika lillfållen sedan mitien av 1970-talet. Utskottet kan också med beklagande konstatera att många frågor trots detta lämnas obesvarade i propositionen och att saken därför kräver ytterligare beredning. Det gäller som framhålls bl.a. i motion So40 l.ex. frågor om rättspsykiatrins organisation och resursbehov och olika personalfrågor.

När det gäller förslaget om en samordning av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten med den rättspsykiatriska vården vill utskottet emellertid redan nu, i likhet med vad som anförs bl.a. i motionerna So38 och So40, slå fast att detta förslag knappast skulle medföra några fördelar. Snarare måste förslaget mer allmänt ses som en halvmesyr, tillkommet i ett försök att samtidigt tillgodose motstridiga uppfattningar. Starka rättssäkerhetsskäl talar enligt utskottets uppfattning för en ordning med staten som huvudman för undersökningsverksamheten, och utskottet förordar en sådan ordning.

Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram förslag för riksdagen som tillgodoser vad som nu anförts.

Juslitieutskottet föreslår atl socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört med anledning av här behandlade delar av motionerna So32, So33, So38, So39, So40, So41 och So506.

9. Huvudmannaskapet för rättspsykiatriska
undersökningar

Berith Eriksson (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Regeringsförslaget öppnar" och slutar med "och So506" bort ha följande lydelse:

Regeringsförslaget öppnar för en samordning av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten med den rättspsykiatriska vården. Utskottet kan emellertid inte se att detta skulle skulle medföra fördelar som väger upp nackdelarna. Ur den aspekt som väger tyngst, nämligen rättssäkerheten, står det helt klart att ett regelrätt statligt huvudmannaskap är att föredra, och utskottet förordar en sådan ordning.

Del sagda innebär att utskottet anser att 5 § första stycket förslaget lill lag om rättspsykiatrisk undersökning bör ha följande lydelse: "Rättspsykiatriska undersökningar utförs vid särskilda statliga undersökningsenheter. Fördelningen av rättspsykiatriska undersökningar mellan olika enheter sker enligt föreskrifter som regeringen beslutar."

Justitieutskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen
med avslag på propositionen i denna del antar justitieutskottets förslag
lill lydelse av 5 § första stycket förslaget lill lag om rättspsykiatrisk 16

undersökning.

10. Den rättspsykiatriska undersökningen i990/9l:JuU3y

Berith Eriksson (v) anser att den del av utskoltets yttrande som börjar med "Mot den" och slutar med "motion Ju 13" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid också betona att ett annat starkt rällssäkerhetsintresse är att tvångsvård som brottspåföljd bara kommer lill stånd när det är klarlagt att vårdbehov verkligen föreligger. Utskottet ifrågasätter möjligheten av att göra en tillräckligt säker medicinsk bedömning utan en rättspsykiatrisk undersökning och anser att möjligheten lill läkarundersökning enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål bör utmönstras. Regeringen bör få i uppdrag atl återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i här aktuella delar. Utskottet förutsätter alt ett sådant arbete hinns med under innevarande år och att riksdagen alltså kan föreläggas ett förslag enligt här angivna riktlinjer i sådan tid att ikraftträdandet av det nya systemet inte behöver uppskjutas.

Juslitieutskottet föreslår att socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad justitieutskottet nu anfört.

11. Den rättspsykiatriska undersökningen

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Mot den" och slutar med "motion Jul3" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid också betona alt elt annat starkt rättssäkerhetsintresse är alt tvångsvård som brottspåföljd bara kommer till stånd när det är klarlagt alt vårdbehov verkligen föreligger och ifrågasätter atl läkarundersökning enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål ger en tillräckligt säker medicinsk bedömning. I alla händelser måste det införas en ovillkorlig rätt för den misstänkte att få till stånd en rättspsykiatrisk undersökning i de fall en läkarundersökning eljest kommer i fråga. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i här aktuella delar. Utskottet förutsätter att etl sådant arbete hinns med under innevarande år och att riksdagen alltså kan föreläggas ett förslag enligt här angivna riktlinjer i sådan tid att ikraftträdandet av det nya systemet inte behöver uppskjutas.

Justitieutskottet föreslår atl socialutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad juslitieutskottet nu anfört.

12. Allvarlig psykisk störning

Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser atl den del av utskoltets yttrande som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "kan särbehandlas" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan också redan nu slå fast att ulskottet inte har några i j

principiella invändningar mot en inskränkning i den grupp lagöverlrä-

dåre som kan särbehandlas. Utskottet ifrågasätter emellertid om den 1990/91:JuU3y

valda terminologin på ett tillräckligt tydligt sätt pekar ut de lagöverträdare som kan ifrågakomma för särbehandling, och utskottet anser att också andra lösningar, t.ex. sådana som anges i motionerna So41 och So42, bör övervägas.