Polisiär verksamhet till Sjöss (Yttrande 1989/90:JuU2y)

Justitieutskottets yttrande
1989/90:JuU2y

Polisiär verksamhet till sjöss

1989/90

JuU2y

Till försvarsutskottet
Inledning

I proposition 1989/90:127 har regeringen (försvarsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49) samt berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt i propositionen anfört
om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m. Med
anledning av propositionen har väckts motionerna 1989/90:Fö33 av
Kerstin Ekman m.fl. (fp), 1989/90:Fö34 av Kurt Ove Johansson (s) och
1989/90:Fö35 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c).

Försvarsutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig i
ärendet. Justitieutskottet har inhämtat yttrande från rikspolisstyrelsen.
Det fogas härvid som bilaga.

Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till försvarsutskottet till att
avse spörsmål enbart inom justitieutskottets beredningsområde. I fråga
om propositionen gäller detta avsnitt 3 Polisiär verksamhet till sjöss.
De med anledning av propositionen väckta motionerna, som hänför
sig till andra avsnitt i propositionen, föranleder därför inget uttalande
från justitieutskottets sida.

Polisiär verksamhet till sjöss

Sjöpolisens och kustbevakningens uppgifter i fråga om polisiär övervakning
till sjöss sammanfaller till viss del. Rörande sjöpolisverksamhetens
uppgifter och organisation hänvisar utskottet till de beskrivningar
härav som lämnas i propositionen, i rikspolisstyrelsens härvid
fogade yttrande och i justitieutskottets yttrande till försvarsutskottet år
1987, JuU 1986/87:3 y.

Olika frågor om kustbevakningen och om förhållandet mellan sjöpolisen
och kustbevakningen har under lång tid övervägts av en rad
utredningar. Justitieutskottet och dess föregångare, första lagutskottet,
har vid flera tillfällen uppmärksammat behovet av åtgärder för att
begränsa dubbelarbete och oklarheter i kompetenshänseende som kan
följa av att kustbevakningen och sjöpolisen har delvis sammanfallande
arbetsuppgifter (se 1LU 1970:31, JuU 1973:26 punkt 11 och JuU

1 Riksdagen 1989/90. 7 sami Nr 2 y

1974:31 och där gjorda hänvisningar). Utskottet har också vid flera
tillfällen konstaterat att framförda krav på en utbyggnad av sjöpolisen
är väl underbyggda, och utskottet har därför anslutit sig till tanken på
en sådan utbyggnad. 1 avbidan på resultatet av de skilda överväganden
som från tid till annan ägt rum beträffande kustbevakningen har saken
dock hittills inte förts framåt (se JuU 1985/86:19 s. 21 och JuU
1976/77:27 s. 3 och där gjorda hänvisningar). Det skall framhållas att
utskottet uttalat att frågan om förstärkningar av sjöpolisverksamheten
får tas upp på nytt om översynsarbetet skulle dra ut på tiden.

Den 1 juli 1988 avskiljdes kustbevakningen från tullverket och
bildar sedan dess en självständig, civil myndighet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Inför riksdagsbeslutet i denna sak (prop.
1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) utgick justitieutskottet i sitt ovan
nämnda yttrande till försvarsutskottet bi a. från att polisiära arbetsuppgifter
primärt skall ankomma på polisen, och utskottet inskärpte att
spörsmålen om att säkerställa ett gott samarbete mellan sjöpolisen och
kustbevakningen och att klarlägga förekommande gränsdragningsproblem
måste ägnas uppmärksamhet i det fortsatta arbetet. Utskottet
pekade också på vikten av samband i fråga om radiotrafiken och på
möjligheterna till samutnyttjande av befintliga utbildningsresurser, t.ex.
i vissa fall polishögskolans resurser.

Utskottet konstaterade också att den nya organisationen av kustbevakningen
borde skapa förutsättningar för en behövlig men länge
eftersatt utbyggnad av sjöpolisverksamheten. Därvid syftades särskilt på
kuststräckorna Luleå—Norrtälje och Karlskrona—Göteborg.

Därefter har frågor rörande bl.a. förhållandet mellan sjöpolisverksamheten
och kustbevakningen på nytt utretts, och förslag i ämnet
lagts fram av kustbevakningskommittén i dess slutbetänkande (SOU
1989:26) Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen.

Kommittén har inte funnit skäl som talar för att sjöövervakningsresurserna
(polisens och kustbevakningens) skulle behöva ökas totalt
sett. Kommittén har övervägt olika organisatoriska och uppgiftsmässiga
alternativ till nuvarande ordning för att nå ett bättre utnyttjande av
sjöpolisens och kustbevakningens resurser. Kommittén har dock funnit
att en fortsatt samordning men med gemensam verksamhetsplanering
och närmare samarbete på alla nivåer i de båda organisationerna ger
bäst resultat. Förslaget innebär också att regeringen ger kustbevakningen
och polisen i uppdrag att gemensamt göra en analys av behovet av
polisiär verkamhet till sjöss med utgångspunkt i att nuvarande totala
resurser inte behöver öka (betänkandet s. 7 och 42—54).

Av vad föredragande statsrådet i propositionen — efter en redogörelse
för kommitténs förslag — anför framgår att chefen för civildepartementet,
mot bakgrund av de förslag som läggs fram i propositionen om
kustbevakningens roll i sjöövervakningen, kommer att i ett senare
sammanhang efter samråd med chefen för försvarsdepartementet ta
upp vissa frågor om den polisiära verksamheten till sjöss och de därtill
anknytande spörsmålen om resursfördelning och samverkan mellan
polisen och kustbevakningen.

1989/90:JuU2y

Justitieutskottet utgår från att de överväganden av chefen för civildepartementet
sorn sålunda aviserats inom kort kommer att resultera i
att förslag rörande sjöpolisverksamheten föreläggs riksdagen. Utskottet
utgår också från att dessa överväganden kommer att präglas av det
synsätt på frågorna som utskottet anlade i sitt yttrande till försvarsutskottet
år 1987.

Justitieutskottet föreslår att försvarsutskottet hemställer att riksdagen
med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till
känna vad justitieutskottet nu uttalat om sjöpolisverksamheten.

Stockholm den 8 maj 1990
På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), I^ars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Göthe Knutson (m),
Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran
Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson
(vpk), Inger Schörling (mp) Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s)
och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

1989/90: Ju U2y

Rikspolisstyrelsen

1990-04-17

PBI-369-2059/90

Till Riksdagens justitieutskott

Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen
(prop. 1989/90:127)

För att fl underlag för sitt yttrande i rubricerade ärende har justitieutskottet
hemställt om Rikspolisstyrelsens syn på sjöpolisen och behovet
av utökning. Med anledning härav får Rikspolisstyrelsen utöver vad
som framgår av bifogade bilagor anföra följande.

Styrelsens bestämda uppfattning, vilket också framgår av bilagorna,
är att polisiära arbetsuppgifter primärt skall ankomma på polisen
oavsett om det är på land eller till sjöss.

Enligt styrelsens mening skulle en ytterligare splittring av de polisiära
arbetsuppgifterna på andra myndigheter vara till men både för
allmänheten och för polisens verksamhet.

Som framgår av "Lag om kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning (SFS 1982:395) har tjänsteman vid kustbevakningen fått
polismans befogenhet vid brott mot föreskrifter gällande vissa i lagen
klart begränsade områden.

Sjöpolisens arbetsområde är betydligt vidsträcktare. De i nämnda lag
uppräknade brotten utgör endast en liten del av de uppgifter sjöpolisen
har att handlägga.

Sjöpolisen disponerar idag 15 polisbåtar stationerade vid 13 polismyndigheter.
Tillgänglig statistik visar att dessa polisbåtsenheter redovisar
ca 6 000 ingripanden per år, vilket motsvarar antalet ingripanden
vid en medelstor polismyndighet som t.ex. Falun, Trelleborg eller
Visby.

Sjöpolisverksamhet bedrivs för närvarande i följande sju regioner

Luieåregionen 1 båt

Stockholmsregionen 6 båtar

Västeråsregionen 1 båt

Nyköpingsregionen 1 båt

Kar 1skronaregionen 1 båt

Göteborgsregionen 3 båtar

Kar 1stadsregionen/Vänern 1 båt

Västerviksregionen 1 båt

Regionerna är indelade i verksamhetsområden omfattande ett eller
flera polisdistrikt.

1989/90:JuU2y

Bilaga

Med nuvarande sjöpolisiära resurser kan endast en liten del av
landets kustområden övervakas någorlunda kontinuerligt. Med undantag
för begränsade områden kring respektive polisbåts stationeringsort
förekommer inte någon egentlig sjöpolisverksamhet på kuststräckorna
mellan Luleå—Norrtälje och Karlskrona—Göteborg.

Med hänsyn till att det är polisen som har huvudansvaret för den
allmänna ordningen och säkerheten både till lands och till sjöss är det
angeläget att polisen tillförs personella och materiella resurser så att
den på ett godtagbart sätt kan fullgöra sina uppgifter också i våra
vattenområden och skärgårdar.

Utbildning

Sedan polisskolan i Solna lades ned år 1985 har någon utbildning av
kustbevakningstjänstemän i polisens regi inte förekommit. Kustbevakningen
genomför numera egen utbildning i Karlskrona men använder
polisiära lärare i vissa ämnen. Om det görs framställning om detta har
polishögskolan resurser och är också villiga att utbilda kustbevakningstjänstemän
så att de uppfyller de krav på utbildning som anges i "Lag
om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning" (SFS
1982:395).

RIKSPOLISSTYRELSEN
Ulf Waldau

Bilagor

Bil. 1. Yttrande 1987-03-30 "En ny organisation för tullverkets kustbevakning"
(utesluten här, se JuU 1986/87:3y)

Bil. 2. Yttrande 1989-09-14 "Kustbevakningskommitténs slutbetänkande
(SOU 1989:26)". Underbilaga 1
Bil. 3. RPSs yrkanden AF 1990/91. Underbilaga 2
Bil. 4. Sjöpolisverksamhet AF 1990/91. Underbilaga 3
Bil. 5. Exempel på sjöpolisens arbetsuppgifter (utesluten här)

Bil. 6. Grafisk redovisning av arbetsuppgifter för sjöpolisen i Stockholms
län under juli 1989. Underbilaga 4

1989/90:JuU2y

Bilaga

Rikspolisstyrelsen

YTTRANDE
1989-09-14
PBI-285-2189/89

Till Försvarsdepartementet

Kustbevakningskommitténs slutbetänkande (SOU 1989:26)
Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen
(Dnr 903/89)

Sammanfattning

När man prövar frågan om förändringar av kustbevakningens verksamhet
måste det vara en självklar utgångspunkt att polisiära arbetsuppgifter
primärt skall ankomma på polisen. Styrelsens principiella uppfattning
är alltså att det över huvud taget inte bör komma i fråga att
utpräglade polisuppgifter, såsom de angetts i polislagen, förs över till
den nya kustbevakningsmyndigheten. Ambitionen bör i stället var att
ansvaret odelat läggs på polisen för uppgifter som nu sagts. Med en
sådan ordning tillgodoses också intresset av att fa en minskad sektorisering
på området.

Av de fyra alternativ som kommittén framfört har den förordat
"samordningsalternativet". Rikspolisstyrelsen förordar dock i stället
"sjöpolisalternativet" med viss modifiering. Styrelsen anser dock att
finansieringen av en utbyggd polisverksamhet till sjöss inte bör ske
genom en minskning av kustbevakningens resurser. Enligt styrelsens
bestämda uppfattning är de sammanlagda resurser som i dag finns för
sjöövervakning för små.

Rikspolisstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag om fördjupad samverkan
och att ömsesidigt samråd sker vid planering av gemensman
verksamhet. Detta bör fastläggas i både polisens och kustbevakningens
regelverk.

Styrelsen avstyrker en förändring av den nuvarande sjöräddningsorganisationen.
Något bärande motiv för att förändra en väl fungerande
organisation har kommittén inte framfört.

Vidare avstyrks kommitténs förslag att ge kustbevakningen och
polisen i uppdrag att gemensamt göra en analys av behovet av polisiär
verksamhet till sjöss då en analys av sådan polisverksamhet nyligen
genomförts inom rikspolisstyrelsen.

Samarbetsfrågorna mellan kustbevakningen och polisen bör lösas på
regional och lokal nivå.

1989/90:JuU2y

Underbilaga 1

Polisiär verksamhet till sjöss

Kustbevakningskommitténs mål har varit att utreda om en ändrad
ansvars- och rollfördelning inom sjöövervakningen kan minska sektoriseringen
och skapa en effektivare verksamhet. Begreppet sjöövervakning
har av kommittén använts som ett samlat begrepp för övervakning
och kontroll, sjösäkerhet och sjöräddning.

Huvudansvaret för all polisiär verksamhet till sjöss ligger på polismyndigheterna
vilket är lika naturligt som att huvudansvaret för all
polisiär verksamhet på land ligger på polismyndigheterna. Detta förhållande
ändras inte av att kustbevakningen genom särskild lagstiftning
ålagts medverka vid viss polisiär verksamhet till sjöss och härför
erhållit vissa polisiära befogenheter.

Polisen har således att fullgöra samtliga förekommande polisiära
arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde oavsett om det är på Iand
eller till sjöss. Utöver rena övervakningsuppgifter och utryckningsuppdrag
svarar bl.a. polisen för den polisiära servicen till skärgårdsbefolkningen,
bedriver informations- och brottsförebyggande verksamhet,
brottsspaning samt viss utredningsverksamhet. Verksamheten kan i viss
mån liknas med kvarterspolisverksamhet till sjöss. Styrelsen påpekar
detta för att erinra om det, i jämförelse med kustbevakningens arbetsuppgifter
inom det polisiära området, breda arbetsfält som sjöpolisen
ansvarar för.

Kommittén har ansett att företagna studier av såväl sjöpolisens som
kustbevakningens polisiära verksamhet visar att det inte finns några
skäl som talar för att sjöövervakningsresurserna för detta ändamål
skulle behöva ökas. Kommittén synes i dessa sammanhang enbart ha
bedömt den del av polisverksamheten som kustbevakningen medverkar
i och helt bortsett från övriga polisiära arbetsuppgifter, främst de
som är av kvarterspoliskaraktär, som sjöpolisen fullgör.

Allmänt kan konstateras att kommittén i sitt betänkande inte belyst
de båda organisationernas verksamhet på ett acceptabelt sätt. Bl.a.
saknas helt uppgifter i betänkandet över antalet ingripanden, gripna,
rapporterade etc., som borde ha utgjort underlag för kommitténs
ställningstaganden. Flera av sjöpolisens arbetsuppgifter ligger dessutom
inte inom ramen för den sjöövervakning kustbevkningskommittén haft
att utreda. Således "uppskattar" exempelvis kommittén att mer än
hälften av sjöpolisens verksamhet är av sådan art att den motsvarar
kustbevkningstjänst enligt LKP. Detta skapar en felaktig bild av sjöpolisverksamheten.
Det är mot denna bakgrund märkligt att kustbevakningskommittén
vågat sig på att lägga förslag till utformningen av
sjöpolisverksamheten, utan att den totala sjöpolisverksamheten beaktats.

Kustbevakningskommittén har inom ramen för nuvarande resurser
valt att belysa fyra olika alternativ. Utgångspunkten har varit att såväl
uppgiftsmässigt som organisatoriska förändringar inte får medföra några
kostnadsökningar totalt sett. Detta innebär att en utbyggnad av

1989/90:JuU2y

Underbilaga 1

endera organisationen skal! ske genom en motsvarande minskning av
den andra organisationens resurser. Härigenom har möjligheten att
skapa en effektiv sjöövervakning starkt begränsats.

Av de framlagda alternativen har kommittén kommit fram till att
tre av dessa medför så stora nackdelar att de ej bör genomföras.
Kommittén har slutligen stannat för det s.k. "samordningsalternativet".

Enligt "samordningsalternativet" skall båda organisationerna bibehålla
nuvarande uppgifter och befogenheter. Syftet är att bl.a. genom
en bättre samordning och verksamhetsplanering öka effektiviteten
inom såväl sjöpolisen som kustbevakningen. Kommittén föreslår också
att rikspolisstyrelsen och kustbevakningen på regeringens uppdrag
gemensamt bör kartlägga och överväga behovet av övervakning inom
nu gemensamma geografiska verksamhets- och ansvarsområden. Denna
kartläggning skall ge underlag för förändringar av såväl kustbevakningens
lokala organisation som sjöpolisorganisationen. Kartläggningen
skall redovisas till regeringen. Utformningen av den civila övervakningen
till sjöss har under en följd av år varit föremål för ett flertal
utredningar. Enligt rikspolisstyrelsens mening bör ytterligare utredningar
anstå tills den nya organisationen stabiliserats.

"Samordningsalternativet" medför ingen minskad sektorisering
inom sjöövervakningen. Det kan även ifrågasättas om alternativet
innebär någon effektivisering. Samverkan i form av gemensamma
kontroller/aktiviteter förekommer redan idag. Här avses såväl i förväg
planerade kontroller som spontana sådana. Erfarenheterna visar emellertid,
i vart fall inom Stockholmsregionen, där ingripandefrekvensen
är hög, att utrymmet för ytterligare samordnade kontroller är begränsat.
En utökning av dessa kontroller är givetvis både önskvärd och
behövlig, men akuta ingripanden/utryckningsuppdrag medför ofta att
dessa måste ställas in eller avbrytas. Med hänsyn härtill samt till att
sjöpolisen har andra arbetsuppgifter än ren sjöövervakning synes effektivitetsvinsterna
bli marginella.

Av de alternativ som kustbevakningskommittén framfört vill styrelsen
istället förorda "sjöpolisalternativet" med viss modifiering. Styrelsen
anser dock inte att finanseringen av en utbyggd sjöpolisverksamhet
bör ske genom en motsvarande minskning av kustbevakningens resurser.
Enligt styrelsens bestämda uppfattning är de resurser som idag
finns för sjöövervakning för knappa. Hänsyn måste också tas till att
sjöpolisen har andra uppgifter än ren sjöövervakning.

I årets anslagsframställning för rikspolisstyrelsen därför fram kravet
på en utökning av antalet stationeringar av polisbåtar. Styrelsen anser
att det föreligger ett starkt behov av sjöpolisverksamhet vid Höga
kusten, i Tjusts skärgård och i Öresundsområdet. Detta motiverar
anskaffning av 3 polisbåtar för placering i Örnsköldsvik, Norrköping
och Malmö.

Det modifierade "sjöpolisalternativet" skulle innebära en ökad sjöövervakning
i inre vatten där behovet är som störst. Samtidigt skulle
allt fler skärgårdsboende fa tillgång till polisiär service, brottsförebyggande
verksamhet m.m. Behovet av polisiär övervakning m.m. inom
de föreslagna kustområdena har dessutom redan analyserats och fast -

1989/90:JuU2y

Underbilaga 1

lagts av rikspolisstyrelsens arbetsgrupp. Genom att ingen minskning av
kustbevakningens resurser föreslås uppstår ingen strukturförändring av
sjöövervakningen i stort, på sätt som kommittén beskrivit. Från kostnadssynpunkt
måste en utveckling i enlighet med styrelsens förslag
vara att föredraga eftersom en polisbåt kostar ca 3 milj. kr. medan ett
fartyg lämpat för de uppgifter som åvilar kustbevakningen kostar i
storleksordningen 25 milj. kr.

Sjöräddning — liv

Rubricerade del av sjöräddningen fungerar väl och rikspolisstyrelsen
motsätter sig därför förändringar av den nuvarande organisationen.
Som påpekats i kommitténs särskilda rapport medverkar ett stort antal
organisationer i sjöräddningstjänsten och för att detta skall fungera
fordras att huvudmannen upplevs som objektiv och oberoende. Sjöfartsverket
har den positionen.

Även ur utbildningssynpunkt har sjöfartsverket ändamålsenliga och
för aktuell utbildning väl belägna lokaler samt teknisk utrustning på
Arkö.

Sambandsmännen

Före polisens omorganisation den 1 november 1985 fenns fyra polismanstjänster
särskilt avsatta som sambandsman mellan polisen och
kustbevakningen. I samband med omorganisationen överfördes dessa
polistjänster till de så kallade fria resurserna vid de polismyndigheter
de administrativt tillhörde. Sambandsmännens verksamhet har dock
fortsatt i princip enligt tidigare inarbetade modeller.

Det ankommer på den regionala och lokala polismyndigheten att
utifrån sina utgångspunkter bedöma om det kan anses erforderligt att
ha särskilda polismän avdelade för ett väl fungerande samarbete med
kustbevakningen eller om samarbetet skall bedrivas på annat sätt. Om
man finner att sambandsmannafunktionen bör bestå, möter inget hinder
mot att ha den kvar. Den omständigheten att funktionen inte
upptagits i den grundläggande organisationen för polismyndigheten
saknar i sammanhanget betydelse.

Detta yttrande har beslutats av rikspolischefen Björn Eriksson, biträdande
rikspolischefen Ulf Karlsson, byråchefen Mats Vangstad och
polisintendenten Stig Edström, föredragande.

RIKSPOLISSTYRELSEN
Björn Eriksson!Stig Edström

1989/90:JuU2y

Underbilaga 1

Rikspolisstyrelsen
AF1990/91

1989/90: Ju U2y

Underbilaga 2

1989-08-23
Utbyte av båtar

Av polisväsendets 15 större båtar har 8 utbytts under åren 1979—82
och ytterligare 5 har bytts eller kommer att utbytas under budgetåren
1988/89—1989/90. Övriga två båtar, stationerade i Nyköping och Stockholm
bör på grund av stark förslitning bytas ut under det närmaste
budgetåret. Styrelsen yrkar att dessa två båtar byts ut till en kostnad
om 7 milj. kr.

För att ytterligare framhålla vikten av att dessa båtbyten kommer till
stånd kan nämnas att den årliga brukningstiden för polisväsendets
båtar är 1 000—1 200 timmar/säsong. En privat båtägare brukar i
genomsnitt sin båt ca 50 timmar/säsong. Detta innebär att en polisbåt
under ett år förslits lika mycket som en privatägd båt under 20—25 år.
Trots en omfattande och kostsam årsöversyn är en polisbåt efter tio års
tjänst mycket hårt försliten och måste bytas.

Polisväsendet har för närvarande 76 räddningsbåtar, som anskaffades
i början av 1970-talet. Dessa bör bytas ut successivt. Styrelsen yrkar
480 000 kr. för utbyte av fyra båtar under budgetåret 1990/91.

Utökning av båtar

För att få en bättre polisiär täckning av våra kuster samt för att öka
den polisiära servicen yrkar rikspolisstyrelsen att polisväsendet erhåller
medel för inköp av ytterligare tre båtar.

Båtarna är avsedda att med följande prioriteringsordning placeras
vid polismyndigheterna i Örnsköldsvik, Malmö och Norrköping.

Inom Örnsköldsviks polisdistrikt och angränsande kustområden är
behovet av sjöpolis framträdande. Västernorrlands läns östra gräns
består av en 22 mil lång kust, däribland "Höga kustområdet". Hela
detta område är genom sin mångfald av öar, kobbar, skär och djupa
långsträckta vikar ett mycket attraktivt område för det rörliga friluftslivet.
Båttrafiken är omfattande speciellt från Finland och Åland. Inom
området ligger också skyddsområden som fordrar tillsyn. Därtill kommer
att på ett flertal öar i området finns permanentboende med
berättigade krav på service i likhet med de ilandboende. Det får därför
anses som synnerligen angeläget att sjöpolisverksamheten längs norrlandskusten
byggs ut.

Även om det föreligger behov av ytterligare båtar både på norrlandskusten
och ostkusten bedömer dock rikspolisstyrelsen att en båt bör
placeras på sydkusten och då i Malmö. Även om där saknas någon
egentlig skärgård motiverar det stora antalet fartyg som trafikerar
Öresund och det stora antalet fritidsbåtar som finns inom regionen att
det där finns en polisiär övervakning till sjöss. Gränskränkningar av

utländska båtar, båtstölder på båda sidor av sundet samt transporter av
stöldgods och annat illegalt gods sjövägen fordrar att polisen har
tillgång till egen båt för att inom rimlig tid kunna ingripa.

Det stora antalet fartyg som trafikerar vattnen kring Tjust och St.
Annas skärgård och det stora antalet fritidsbåtar som finns inom
regionen medför att övervaknings behovet inom Norrköpings polisdistrikt
är stort, vilket motiverar att myndigheten tillförs en båt.

Rikspolisstyrelsen föreslår således att anslaget räknas upp med 10,5
milj. kr. för att möjliggöra inköp av tre båtar, vilka bör placeras vid
polismyndigheterna i Örnsköldsvik, Malmö och Norrköping.

För övervakning av den under senare år starkt ökade turistströmmen
inom Dalsland och Värmland har under senare år en liten båt
förhyrts av polismyndigheterna i Karlstad, Säffle och Amål. Bland
annat måste de långsträckta sjöarna på gränsen mot Norge övervakas
under sommarmånaderna. Ur såväl sjösäkerhets- som miljösynpunkt är
det angeläget att polisen har tillgång till en båt i detta område.

Den årliga kostnaden för denna förhyrning uppgår till ca 70 000 kr.
Mot bakgrund av en beräkand brukningstid om ca 20 år på en
motsvarande båt är det av både ekonomiska och operativa skäl uppenbart
fördelaktigt att köpa in en liten polisbåt.

Under de många gånger utomordentligt besvärliga förhållanden som
polisen i Jönköping tvingas arbeta under vid polisisära insatser på
Vättern, som erkänt erbjuder mycket svåra sjöförhållanden, bör en båt
tillföras distriktet.

Rikspolisstyrelsen yrkar 500 000 kr. för inköp av två båtar att
placeras vid polismyndigheterna i Karlstad och Jönköping.

För inköp av två räddningsbåtar och trailer till dessa yrkar styrelsen
240 000 kr. för budgetåret 1990/91.

1989/90: JuU2y

Underbilaga 2

Rikspolisstyrelsen

AF 1990/91
1989-08-23

Sjöpolisverksamhet

Rikspolisstyrelsen har under en följd av år i sina anslagsframställningar
framfört yrkanden att det med hänsyn till att det är polisen som har
huvudansvaret för den allmänna ordningen och säkerheten både till
lands och till sjöss är angeläget att den tillförs personella och materiella
resurser så att den på ett godtagbart sätt kan fullgöra sina uppgifter
också i våra vattenområden och skärgårdar.

Styrelsen har hittills bara delvis fått gehör för sina äskaden troligen
till stor del beroende på att frågor rörande ett mera rationellt utnyttjande
av resurserna för den civila övervakningen till sjöss inte varit
lösta.

Med hänsyn till att arbetsuppgifterna för sjöpolisen och kustbevakningen
delvis sammanfaller har frågan om kustbevakningens organisation
och huvudmannaskap varit av stort intresse. När den frågan nu
blivit löst finner styrelsen skäl för att åter ta upp frågan om en
utbyggnad av sjöpolisverksamheten.

Sjöpolisenheternas arbetsuppgifter är i första hand att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet till sjöss, utmed stränder och kajer samt
på öar och holmar, spaning, övervakning av efterlevnaden av föreskrifter
beträffande vattenförorening, jakt, fiske och sjötrafik samt tillsyn av
skydds- och kontrollområden. Sjöpolisen ingår även i sjöräddningsorganisationen.
Som särskilda uppgifter bör också nämnas de hjälpande
insatserna i form av bl.a. polisiär service till kust- och skärgårdsbefolkningen
och den verksamhet som närmast motsvarar kvarterspolisverksamheten
på land. För att förbättra skärgårdsbefolkningens service
föreligger också planer på att i större utsträckning än för närvarande
låta polisbåtarna fungera som tillfälliga polisstationer för anmälningsupptagning,
passutlämning m.m.

Sedan den nuvarande sjöpolisorganisationen fastställdes har förändrade
förhållanden, t.ex. ökad fritid, ökat antal fritidsbåtar samt ökad
fritidsbebyggelse i skärgårdsområdena medfört att behovet av polisiära
insatser både i form av brottsförebyggande verksamhet och bättre
övervakning ökat mycket kraftigt. Bl.a. har de mera traditionella
ordningsproblemen i form av främst bråk och berusning blivit alltmer
förekommande inom vissa områden. Under de senaste åren har utvecklingen
av stora, snabba motorbåtar inneburit att allt fler allvarliga
hastighetsöverträdelser, svåra olyckstillbud och båtolyckor inträffat.
Båtfylleriet utgör ett mycket oroande inslag bland fritidsbåtförarna.
Förhållandet har rönt stor uppmärksamhet bland de sjöfarande i
allmänhet, vilka påkallat omedelbara polisära åtgärder för att förbättra
säkerheten till sjöss.

1989/90:JuU2y

Underbilaga 3

förekommer inte någon egentlig sjöpolisverksamhet på kuststräckorna
mellan Luleå—Norrtälje och Karlskrona—Göteborg. Därtill kommer
att allt fler lots- och fyrstationer dras in och att kustbevakningen i allt
större omfattning måste tas i anspråk för oljebekämpning samt havsoch
fiskeövervakning.

Rikspolisstyrelsens principiella uppsättning är att utpräglade polisuppgifter,
såsom de angetts i polislagen, skall utföras av poliser. För att
på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra dessa uppgifter erfordras en
utbyggnad av sjöpolisen.

1989/90: Ju U2y

Underbilaga 3

Sjötrafik

100

Ha Na No St Tä

Ordningshållning

•0

Hi Nb No St TS

våldsbrot t

4.0

1.0

0.0

Ha Na No St Tä

Ha s Handen
Na s Nacka
No * Norrtälje
St r Stockholm
Tä r Täby

därav onykterhet
till sjöss

Ha Na No St Tä

Larm

Ha Na No

St Ti

Egendomsbrott

Ha Na No St Tä

1989/90: JuU2y

Underbilaga 4

Tillsyn

•/

Ha Na No St Tä

Service

JOO

Hi Na No St TS

övrigt

Ha Na No St Tä