LU2Y (Yttrande 1995/96:LU2Y)

Lagutskottets yttrande 1995/96:LU2y

EU:s regeringskonferens 1996

1995/96

LU2y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 30 januari 1996 beslutat att bereda samtliga utskott utom utbildnings- och bostadsutskotten tillfälle att senast den 15 februari 1996 avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96:30, EU:s regeringskonferens 1996, jämte motioner i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde.

I skrivelsen lämnar regeringen i enlighet med riksdagens begäran våren 1995 (bet. 1994/95:KU43, rskr. 387) en redogörelse för förberedelsearbetet inför EU:s regeringskonferens år 1996 samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla. Uppgiften för regeringskonferensen är att se över de fördrag som ligger till grund för EU, bl.a. Romfördraget och Maastrichtfördraget. Översynen skall göras i ljuset av unionens mål.

Lagutskottets beredningsområde berörs i första hand av skrivelsens avsnitt 7.4, Konsumenternas intressen. Med anledning av skrivelsen har sammanlagt 13 motioner väckts. Utskottets beredningsområde berörs helt eller delvis i motionerna U19 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), U22 yrkande 35 av Gudrun Schyman m.fl. (v), U23 av Carl Bildt m.fl. (m), U25 yrkandena 8 och 11 av Olof Johansson m.fl. (c) samt U29 yrkandena 22 och 23 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande i ärendet, får anföra följande.

Medlemskapet i EU innebär att Sverige är en del av en gemensam marknad med fri rörlighet över gränserna för människor, tjänster, varor och kapital. Den gemensamma eller inre marknaden medför förutsättningar för ett större utbud av varor och tjänster. Genom den inre marknaden har svenska företag och konsumenter fått tillgång till en hemmamarknad som omfattar 370 miljoner invånare. Den gemensamma marknaden ger förutsättningar för ökad handel över gränserna och därmed också för en skärpt konkurrens mellan företagen som i sin tur på sikt bör leda till ett billigare och mer varierat utbud till konsumenternas nytta. En mer gränsöverskridande handel ställer emellertid krav på en i viss mån förändrad konsumentpolitik.

Inom EU har konsumentpolitiken på gemenskapsnivå inte samma bredd, djup och tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start i mitten av 1970-talet har dock takten i det konsumentpolitiska arbetet ökat. EG:s första

konsumentpolitiska program, som antogs år 1975, slog fast vissa grundläg-	1995/96:LU2y
gande rättigheter för konsumenterna, bl.a. skyddet för hälsa och säkerhet,
skyddet av ekonomiska intressen samt rätten till reklamation och skadestånd.
Detta första program gav få synliga resultat, men utgjorde startskottet för ett
omfattande utredningsarbete. Konsumenternas rättigheter fördes sedan vidare
till ett andra konsumentpolitiskt program, som antogs år 1981. Först i mitten
av 1980-talet kom dock utvecklingen av konsumentskyddet att ta fart. År
1985 kom en s.k. vitbok med en lista över de åtgärder som skulle vidtas inför
förverkligandet av den inre marknaden den 1 januari 1993. Av särskilt stor
vikt för konsumentpolitiken blev den nya harmoniseringsmetoden, benämnd
New Approach. Metoden innebar att arbetet med produktsäkerhet kunde
förenklas. Medan EG formulerade de väsentligaste produktsäkerhetskraven
överlämnades utformningen av detaljregler till de europeiska standardise-
ringsorganen CEN, Cenelec m.fl.
Genom enhetsakten beslutades år 1985 ett tillägg till Romfördraget. I en
ny artikel, 100a, slogs då uttryckligen fast att EG-kommissionens förslag i
fråga om hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en hög
skyddsnivå. År 1990 antogs det första treårsprogrammet som omfattade åren
1990–1992. Genom Maastrichtfördraget om Europeiska unionen infördes en
särskild artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a skall
gemenskapen medverka till att konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Åt-
gärder skall vidtas som stöder och kompletterar den politik som medlems-
länderna bedriver för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekono-
miska intressen samt för att ge konsumenterna fullgod information. Det slås
vidare fast att de åtgärder som EU vidtar inte skall hindra något medlemsland
att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i över-
ensstämmelse med fördraget och att EG-kommissionen informeras om dem.
År 1993 antog kommissionen sitt andra konsumentpolitiska program, som
omfattar åren 1993–1995. Av programmet framgår kommissionens priorite-
ringar, nämligen konsumentinformation, förbättrat samråd med EU:s konsu-
mentråd, tillgång till domstolsprövning samt finansiella tjänster. I program-
met pekas också på att det finns ett nära samband mellan konsumentpolitik
och miljöpolitik. I november 1995 presenterade kommissionen sitt program
för konsumentskydd för perioden 1996–1998. Bland de områden som särskilt
berörs i det nya programmet kan nämnas konsumentutbildning och konsu-
mentinformation, finansiella tjänster, livsmedelskontroll, miljöhänsyn och
konsumentinflytande. Kommissionen har i sitt arbetsprogram för år 1996
förklarat sig komma att ägna särskild uppmärksamhet åt området för finansi-
ella tjänster. Konsumentdimensionen kommer aktivt att integreras i de övriga
gemensamma politikområdena. Kommissionen kommer vidare enligt arbets-
programmet att särskilt beakta konsumenternas intresse vid liberaliseringen
av de grundläggande tjänsterna till allmän nytta.
I den nu aktuella skrivelsen avsnitt 7.4 anför regeringen att ett medlemskap
i EU huvudsakligen bör ha positiva konsekvenser för konsumenterna. När
handeln blir gränsöverskridande finns dock risker för konsumenterna när det
gäller produktsäkerhet, avtalsvillkor, möjligheter att lösa tvister m.m. Utan

en väl fungerande europeisk konsumentpolitik och ett högt utvecklat konsu-	1995/96:LU2y
mentskydd riskerar konsumenternas förtroende för EU-samarbetet att urhol-
kas. Även om åtgärder har vidtagits inom den europeiska gemenskapen som
innebär att konsumenternas ställning har stärkts konstaterar regeringen att
frågor som avser den inre marknaden har varit dominerande som grund för
åtgärder på områden som rör konsumentintresset. Stärkt konsumentskydd har
därför sällan kunnat genomföras om åtgärder inte samtidigt har syftat till att
förbättra den inre marknadens funktion.
Regeringen anser mot denna bakgrund att den rättsliga grunden för en ge-
mensam europeisk konsumentpolitik behöver förstärkas. Enligt regeringen
bör det framgå klarare att det är ett överordnat mål för unionen att främja
konsumentintresset. Ett sådant mål måste också antas leda till att marknadens
funktion förstärks. Vidare bör konsumentintresset på ett klarare sätt integre-
ras vid utformningen av gemenskapspolitik på andra områden än de som har
konsumentskyddsfrågor som direkt utgångspunkt. Regeringen anför vidare
att det av fördraget klart bör framgå att konsumenterna – utöver att tillförsäk-
ras skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt en god konsu-
mentupplysning – skall ges skydd för sina rättsliga intressen och beredas
möjlighet att utöva inflytande. Det bör dessutom vara ett uttryckligt mål för
EU:s konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsumtions-
mönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling.
I motion U23 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs – såvitt nu är i fråga – att rege-
ringens förslag att konsumentperspektivet skall få en starkare ställning är
gott, under förutsättning att begreppet konsumentintresset inte ges en snäv
tolkning. EU skall besluta om de konsumentfrågor som måste regleras på
europeisk nivå för att inte störa den inre marknadens funktion. Att skapa
regler som leder till väl fungerande marknader är, enligt motionärernas me-
ning, att stärka konsumenternas ställning. I motionen yrkas tillkännagivande
om vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning vid EU:s
regeringskonferens 1996.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion U19 bl.a. att regeringen bör av-
stå från att driva konsumentpolitik på EU-konferensen och att subsidiaritets-
principen måste tillämpas mera strikt samt yrkas tillkännagivande om skärpt
utformning av denna princip (yrkande 6).
I motion U25 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls behovet av att stärka
konsumenternas ställning i fördraget. Motionärerna anför att bl.a. barn och
ungdomar är en skyddsvärd grupp konsumenter. Vidare menar motionärerna
att artikel 129a i fördraget bör tillföras en bestämmelse om att gemenskapen
skall bidra med särskilda insatser som understödjer en ökad miljömedveten-
het hos konsumenterna (yrkande 8).
Utskottet kan inte finna annat än att vad regeringen anfört i skrivelsen lig-
ger väl i linje med det av riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagi-
vandet i samband med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till
EU (prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till utrikesutskottet
anförde lagutskottet (yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU-medlemskap

innebär att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utveckl-	1995/96:LU2y
ingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de
gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Att
Sverige som EU-medlem bör arbeta för att uppnå Romfördragets viljeinrikt-
ning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå framstår, anförde utskottet, som
odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet ett av de
områden som bör prioriteras från svensk sida inom ramen för EU-samarbetet.
Inte minst angeläget härvidlag, anförde utskottet, är att åstadkomma högre
skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och produktutformning. En
annan viktig fråga är, framhöll utskottet, att förbättra konsumentskyddet vid
finansiella tjänster. Vad lagutskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.
Utskottet anser att vad riksdagen sålunda uttalade hösten 1994 bör stå fast.
För det fall motionerna U23 och U19 yrkande 6 innebär att riksdagen nu
skall göra ett annat ställningstagande bör motionerna i nu behandlade delar
avstyrkas.
Vad sedan gäller motion U25 yrkande 8 kan utskottet för sin del inte se
annat än att regeringens synsätt och det motionärerna ger uttryck för sam-
manfaller i allt väsentligt. Av regeringsskrivelsen och motionen framgår att
den rättsliga grunden för en gemensam europeisk konsumentpolitik behöver
förstärkas och att det klarare bör framgå att det är ett överordnat mål för
unionen att främja konsumentintresset. Enligt regeringen och motionärerna
bör det också vara ett uttryckligt mål för EU:s konsumentpolitik att utveckla
sådana produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna
på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Av skrivelsen
framgår vidare att regeringen har för avsikt att aktivt medverka till förbätt-
rade gemenskapsregler på konsumentskyddsområdet.
Utskottet vill vidare anföra att en arbetsgrupp inom Civildepartementet
haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet med
konsumentfrågor inom EU. I en rapport (Ds 1995:32) redovisar arbetsgrup-
pen en rad förslag på området, som bl.a. tar sikte på en förstärkning av arti-
kel 129a. Förslagen innebär att det nuvarande övergripande målet i artikel
129a att uppnå en hög konsumentskyddsnivå kompletteras med ytterligare
mål. Konsumenterna bör sålunda, förutom de åtgärder som i dag framgår av
artikeln – skydd för hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och god kon-
sumentupplysning – även tillförsäkras rätt till skydd för rättsliga intressen,
tvistlösning, utbildning, inflytande samt utveckling av sådana produktions-
och konsumtionsmönster som leder till en hållbar utveckling på miljöområ-
det. Vidare anser arbetsgruppen att insatser bör göras bl.a. när det gäller
utbildning av barn och ungdomar i konsumentfrågor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i en skrivelse till riksdagen
senare i vår att ta upp arbetsgruppens förslag. Riksdagen kommer då att få
tillfälle att närmare behandla bl.a. frågan om vilka ändringar i artikel 129a i
fördraget som kan anses vara påkallade. Enligt utskottets mening bör riksda-
gen inte föregripa regeringens ställningstaganden till de mer konkreta förslag
som arbetsgruppen lagt fram. Utskottet anser därför att motion U25 yrkande

8 inte nu bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

1995/96:LU2y

När det gäller EG-reglerna på konsumentområdet finns en grundläggande skillnad mellan regler som gäller produktsäkerhet och annan produktinformation å ena sidan, och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å andra sidan. Regler om produktsäkerhet har inte bara ett konsumentskyddssyfte. Genom standardiserade produktnormer m.m. främjas också den fria rörligheten av varor. Det innebär att normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i allmänhet inte heller några nationella avvikelser. När det gäller reglerna som handlar om konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd har de i allmänhet s.k. minimikaraktär. Detta innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i reglerna. Däremot är det inget som hindrar att en medlemsstat beslutar att utsträcka konsumentskyddet längre.

I flera motioner återfinns yrkanden som kan anses innefatta krav på att inhemska bestämmelser på varuområdet skall tillåtas gå längre än de regler som har fastställts på gemenskapsnivå. I motion U25 av Olof Johansson m.fl.

(c)begärs – såvitt nu är i fråga – ett tillkännagivande om minimiregler också för varor och om en förstärkt rätt för medlemsländerna att gå före och införa strängare krav. Som exempel nämner motionärerna att nationell lagstiftning om ursprungsmärkning av livsmedel måste tillåtas och att varje land skall ges rätt att förbjuda import av bestrålade livsmedel (yrkande 11).

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion U22 en förstärkning av artikel 100a i syfte att ge medlemsländerna en rätt att ha nationellt hårdare krav (yrkande 35).

I motion U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om tillkännagivanden om att regeringen skall verka dels för att varje land inom EU skall ges generell rätt att gå före genom att ställa högre miljö- och hälsokrav på livsmedel och andra varor (yrkande 22), dels för en generell rätt för varje enskilt land att ställa krav på produktinformation som går längre än EU:s (yrkande 23).

Med anledning av motionerna vill utskottet som sin principiella ståndpunkt uttala att ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa varu- och tjänsterelaterade samarbetsområden inte kan anses ligga i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas. I sammanhanget kan erinras om den s.k. Cassis de Dijon-principen. Genom EG-domstolens avgörande som gällde en fransk likör, Cassis de Dijon, har ett helt rättsområde utvecklats som reglerar förutsättningarna för att nationella särregler skall kunna accepteras. Med utgångspunkt i Romfördragets artikel 30 om den fria varurörligheten formulerade domstolen en princip som innebär en skyldighet för varje medlemsland i EU att godta varor som lagligen har tillverkats och marknadsförts i ett annat medlemsland. Domstolen tog även upp reglerna i en annan artikel i Romfördraget, artikel 36, om möjligheten att göra undantag från förbudet mot handelshindrande åtgärder till skydd för bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad av bestämmelsen slog domstolen fast att även andra skäl än de som anges i artikel 36

kan åberopas för att införa ett handelshinder. Sålunda erkändes även hänsy-	1995/96:LU2y
nen till bl.a. miljö och arbetsmiljö samt konsumentskydd genom vad som har
kommit att betecknas som Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för alla
undantagskriterier är att de är av icke-ekonomisk natur.
Vidare bör påpekas att EG:s regler inte hindrar att producenterna och han-
deln frivilligt lämnar information om t.ex. produktionsland, produktionssätt
eller upplysningar som underlättar för konsumenterna att göra bra miljöval.
Utskottet har i andra sammanhang behandlat detta spörsmål med anledning
av motionsyrkanden. Utskottet har därvid anfört att konsumenterna, med ett
ökat varuutbud, i högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter
av olika slag som rör t.ex. olika produktionsförhållanden. Eftersom en till-
fredsställande märkning – i likhet med annan varuinformation som konsu-
menterna önskar – är ett konkurrensmedel har utskottet utgått från att en-
skilda företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (se bl.a. bet.
1993/94:LU22). Den utveckling som utskottet tidigare förutsatt synes nu ha
kommit i gång, särskilt när det gäller miljömärkning och ursprungsmärkning
på livsmedel. Utskottet anser att en vederhäftig märkning är ett viktigt
hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produkter,
förutsatt att symboler och annan märkning åtnjuter konsumenternas förtro-
ende.
I det ovan nämnda yttrandet till utrikesutskottet hösten 1994 (yttr.
1994/95:LU1y) anförde utskottet att ett svenskt medlemskap i EU inte bör
föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Det är
angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker
påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som
tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde
utskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och häl-
sokraven. Därutöver framhöll utskottet att det är angeläget att man från
svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärk-
ning och andra förbättringar av märkningsreglerna. Även insatser syftande
till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet anförde ut-
skottet. Vad lagutskottet sålunda anförde gavs regeringen till känna (rskr.
63).
Utskottet vill också påminna om att regeringen i budgetpropositionen år
1995 (prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90) framhållit att regeringen aktivt skall
verka för att inom EU bl.a. införa en bättre märkning av livsmedel samt öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav.
Vidare vill utskottet åter erinra om den arbetsgrupp inom Civildepartemen-
tet som haft till uppgift att utarbeta en svensk strategi för det fortsatta arbetet
med konsumentfrågor inom EU. I arbetsgruppens rapport (Ds 1995:32) an-
förs att bl.a. märkningsreglerna och fullständiga innehållsdeklarationer på
livsmedel är områden som bör prioriteras. Utskottet utgår från att regeringen
i den aviserade skrivelsen om Sveriges konsumentpolitik i EU närmare åter-
kommer till dessa spörsmål.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motionerna U22
yrkande 35 och U25 yrkande 11 i nu behandlade delar samt U29 yrkandena

22 och 23 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.	1995/96:LU2y
I motion U23 förordas — såvitt nu är i fråga – att medlemsländernas lag-
stiftning ytterligare harmoniseras genom gemensamma regler inom t.ex.
köprätten. Därigenom skulle företag lättare kunna köpa och sälja i alla med-
lemsländer utan att behöva skaffa sig speciella kunskaper om den nationella
lagstiftningen.
När det gäller bestämmelserna om konsumentköp förväntas enligt uppgift
kommissionen att inom kort fatta beslut om ett förslag till direktiv på områ-
det.
I övrigt konstaterar utskottet att frågor som rör köplagstiftningen sedan
lång tid varit föremål för ett internationellt samarbete utanför EU. För Sveri-
ges del gäller detta inte minst ett omfattande nordiskt samarbete. Det finns
också flera internationella konventioner på området, bl.a. FN-konventionen
den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor, som trädde
i kraft den 1 januari 1988 och som Sverige har ratificerat och införlivat med
svensk rätt (prop. 1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266). Bestämmelserna i FN-
konventionen har också påverkat bestämmelserna i den svenska köplagen.
I samband med Sveriges anslutning till EU har överenskommits att vårt
land skall tillträda EG-konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Konventionen innehåller regler om
vilken lag som skall tillämpas på avtalsförpliktelser när det uppkommer ett
val mellan rättsordningarna i olika länder. I en nyligen avgiven promemoria
från Justitiedepartementet (Ds 1996:7) finns förslag dels om att Sverige skall
tillträda Romkonventionen, dels till en ny lag om tillämplig lag för avtalsför-
pliktelser.
Något närmare underlag för ett ställningstagande beträffande frågan om
det är lämpligt eller möjligt med ytterligare sådana harmoniseringsåtgärder
som efterlyses i motion U23 finns för närvarande inte. Utskottet anser därför
att motion U23 i nu behandlad del bör avstyrkas.
Stockholm den 13 februari 1996
På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s), Anders Ygeman (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Avvikande meningar

1995/96:LU2y

1. EU:s konsumentpolitik

Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix- Lundin (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Ut- skottet kan” och slutar med ”delar avstyrkas” bort ha följande lydelse:

EU:s gemensamma marknad innebär, enligt utskottets mening, en förbättrad ställning för konsumenterna. Den ökade konkurrensen leder till sänkta priser, höjd varukvalitet och ett mer varierat utbud av varor. Utskottet vill understryka att konsumenternas inflytande primärt sker genom deras agerande på marknaden. Enligt utskottets mening är sålunda regler som leder till väl fungerande marknader det mest angelägna när det gäller att stärka konsumenternas ställning. Mot bakgrund härav bör EU, enligt utskottets uppfattning, endast besluta om sådana konsumentfrågor som måste regleras på europeisk nivå i syfte att upprätthålla den inre marknadens funktion. Målet bör vara att göra handeln enklare för alla parter.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motion U23 i nu behandlad del bör tillstyrkas. Däremot bör motion U19 yrkande 6 i nu behandlad del inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

2. EU:s konsumentpolitik

Bengt Harding Olson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”delar avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Till lagutskottets beredningsområde hör konsumentpolitiken. Med anledning av regeringens proposition 1994/95:140, Aktiv konsumentpolitik, behandlade utskottet våren 1995 i betänkandet 1994/95:LU32 frågor som rör konsumentpolitikens mål och inriktning. En svensk konsumentpolitisk strategi saknas dock, och regeringen har för avsikt att återkomma i denna fråga under våren 1996.

Nu ifrågavarande yttrande gäller EU:s regeringskonferens, som pågår 1996–1997. Vid konferensen kommer i första hand frågor som rör EU:s utvidgning när det gäller medlemsantalet, förändringar i gällande unionsfördrag, institutionella problem samt frågor av direkt intresse och betydelse för medborgarna, såsom syssselsättning, miljö, säkerhet och subsidiaritet, att behandlas. En synnerligen sträng prioritering krävs i syfte att uppnå koncentration på de viktigaste frågorna. Konsumentpolitiken är viktig men bör inte prioriteras i detta läge. En fördragsändring kan dock komma att behöva aktualiseras, bl.a. för att undvika att all konsumentpolitik fastläggs inom gemenskapen. Främst gäller detta en skärpning av subsidiaritetsprincipens tillämpning genom en omarbetning av artikel 235.

Det är dock angeläget att det konsumentpolitiska arbetet inom EU går vidare, vilket är möjligt inom ramen för nu gällande fördrag. Ett sådant arbete pågår redan för att uppnå en effektiv gemenskapspolitik på det konsumentpo-

litiska området, där den konsumentpolitiska dimensionen integreras i de	1995/96:LU2y
övriga gemensamma politikområdena. Utskottet är positivt till en stark kon-
sumentmakt, vilket innebär en konsumentpolitik där konsumenternas intres-
sen tas till vara på fria marknader präglade av en effektiv konkurrens. För-
svaret av EU:s inre marknad mot särintressen som vill införa regleringar,
utdela subventioner och snedvrida konkurrensen är därför enligt utskottets
mening ett starkt konsumentintresse.
Med hänsyn till detta pågående arbete föreligger ett stort behov av en
svensk strategi såvitt avser EU:s framtida konsumentpolitiska program. När
regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga är det rätt tillfälle för
utskottet att mer ingående behandla de konsumentpolitiska frågorna i ett EU-
perspektiv.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts anser utskottet att motion U19 yr-
kande 6 i nu behandlad del bör tillstyrkas. Däremot bör motion U23 i nu
behandlad del inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
3. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”vidare åtgärd”
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion U25 yrkande 11.
Sverige bör som medlem i EU ha kvar sina höga ambitioner när det gäller
konsumentskyddet. Inte minst gäller detta på livsmedelsområdet. För att
konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val måste, enligt utskottets
uppfattning, nationell lagstiftning om ursprungsmärkning tillåtas inom EU.
Enligt utskottets mening är det angeläget att man från svensk sida verkar för
detta liksom för att de olika ingredienserna i livsmedel tydligt framgår av
förpackningarna. Dessutom anser utskottet, i likhet med vad som anförs i
motion U25, att varje enskilt land måste ges rätt att förbjuda import av ex-
empelvis bestrålade livsmedel. Ett tillkännagivande till regeringen om att
man bör införa en förstärkt rätt för medlemsländerna att införa strängare krav
än de som har fastställts på gemenskapsnivå är därför påkallat.
Vad som sålunda anförts anser utskottet att riksdagen med bifall till motion
U25 yrkande 11 i nu behandlad del och med anledning av motionerna U22
yrkande 35 i nu behandlad del samt U29 yrkandena 22 och 23 som sin me-
ning bör ge regeringen till känna.
4. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Tanja Linderborg (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
”Med anledning” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion U22 yrkande 35 och
anser att EU:s konsumentpolitik står inför samma problem som miljöfrå-
gorna. Detta är en följd av att varuhandeln i dag är överordnad konsumenter-
nas intressen. Såsom påtalas i motion U22 bör man söka åstadkomma en

förstärkning av Romfördragets artikel 100a i syfte att ge medlemsländerna	1995/96:LU2y
rätt att i konsumentskyddssyfte behålla och införa nationellt hårdare krav än
de som fastställs på gemenskapsnivå. EU:s bestämmelser bör således enligt
utskottets mening vara inriktade på att sätta konsumentskyddet före den fria
rörligheten för varor.
Vad som sålunda anförts anser utskottet att riksdagen med bifall till motion
U22 yrkande 35 i nu behandlad del och med anledning av motionerna U25
yrkande 11 i nu behandlad del samt U29 yrkandena 22 och 23 som sin me-
ning bör ge regeringen till känna.
5. EU:s harmoniseringsåtgärder
Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-
Lundin (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Nå-
got närmare” och slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande lydelse:
En väl fungerande inre marknad där handel med varor och tjänster kan ske
över nationsgränserna skulle, enligt utskottets mening, underlättas väsentligt
om vissa lagregler inom det privaträttsliga området gjordes mer enhetliga.
Genom en ökad lagharmonisering på t.ex. köprättens område borde bety-
dande förenklingar kunna åstadkommas. Företag skulle härigenom med
större enkelhet kunna idka handel i de olika medlemsländerna utan att inför-
skaffa nödvändiga kunskaper om ländernas nationella lagstiftning.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U23 i nu behand-
lad del bör tillstyrkas.

1995/96:LU2y

Gotab, Stockholm 1996