LU1Y (Yttrande 1996/97:LU1Y)

Lagutskottets yttrande 1996/97:LU1y

Ny rättshjälpslag

1996/97

LU1y

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 15 oktober 1996 beslutat att bereda lagutskottet och socialförsäkringsutskottet tillfälle att senast den 29 oktober 1996 avge yttrande över proposition 1996/97:9 Ny rättshjälpslag jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Ju4–Ju8 samt de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1996/97:Ju810, 1996/97:Ju918 och 1996/97:So425 yrkande 4.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över dels det avsnitt i propositionen som gäller rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter (avsnitt 10) jämte de motioner som berör detta avsnitt (Ju7 yrkande 7 och Ju8), dels motion Ju6 vari behandlas bl.a. fråga om rättshjälp vid skuldsanering.

Inledning

Rättshjälpslagen (1972:429) trädde i kraft den 1 juli 1973. Rättshjälp enligt
rättshjälpslagen lämnas i form av allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i
brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Allmän rättshjälp kan lämnas till fysisk person samt till dödsbon i en rätts-
lig angelägenhet där det föreligger behov av sådant bistånd. Från denna
huvudregel finns flera undantag. Rättshjälp ges exempelvis inte för upprät-
tande av äktenskapsförord. Vidare skall rättshjälp inte beviljas den som inte
har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad. En ytterligare begränsning
är inkomstgränsen som innebär att den som har en beräknad årsinkomst som
överstiger sju basbelopp, för närvarande 249 000 kr, inte kan få rättshjälp.
Gränsbeloppet kan dock höjas med hänsyn till den rättssökandes försörj-
ningsbörda.
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna för framför allt juridiskt
biträde men även kostnader för t.ex. bevisning. Däremot omfattas inte ersätt-
ning för motparts rättegångskostnader som den rättssökande kan tvingas att
betala om han eller hon förlorar en process. Sådana kostnader får den rätts-
sökande alltså betala själv. Däremot kan motparts rättegångskostnader beta-
las från en rättsskyddsförsäkring. Den som beviljats rättshjälp är skyldig att
betala en rättshjälpsavgift. Denna består av en grundavgift vars storlek är
beroende av den rättssökandes ekonomiska förhållanden samt en tilläggsav-
gift vars storlek beror dels på de ekonomiska förhållandena, dels på kostna-
derna för rättshjälpen.	1

Rättshjälp genom rådgivning kan omfatta nästan alla slags rättsliga ange-	1996/97:LU1y
lägenheter och får pågå under högst en timme. Rådgivning är öppen för alla
oavsett inkomst och sker mot en fastställd avgift, som uppgår till 250 kr för
varje påbörjad femtonminutersperiod. Avgiften kan i vissa fall sättas ned.
Dagens rättshjälpssystem har av många beskrivits som komplicerat och
svårtillgängligt. En särskild komplikation som därvid påpekats är att det
existerar två parallella system – rättshjälp och rättskyddsförsäkringar – och
att dessa i vissa fall överlappar varandra. Systemet i sin helhet anses dessu-
tom inte ge den enskilde tillräckliga incitament att hålla nere kostnaderna.
Statens kostnader uppgår till omkring 870 miljoner kronor om året, varav
342 miljoner kronor avser allmän rättshjälp. Med hänsyn till de besparings-
krav som numera gäller på alla samhällsområden för att stärka de offentliga
finanserna har det ansetts angeläget att överväga vilka besparingar som kan
göras också på rättshjälpens område.
Mot denna bakgrund tillkallades år 1993 en särskild utredare med uppdrag
att se över rättshjälpslagen. Utredningen, som antog namnet 1993 års rätts-
hjälpsutredning, lade i augusti 1995 fram betänkandet (SOU 1995:81) Ny
rättshjälpslag och andra bestämmelser om rättsligt bistånd. Betänkandet har
remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposit-
ion.
I propositionen föreslår regeringen bl.a. en ny rättshjälpslag. Förslaget syf-
tar till förenklingar och ökad överskådlighet samt besparingar för staten. En
väsentlig nyhet är att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddsförsäk-
ringar. Den som har en rättsskyddsförsäkring, eller – under vissa närmare
angivna förutsättningar – borde ha haft en försäkring som täcker den aktuella
angelägenheten skall inte få rättshjälp. Rådgivning föreslås bli en inledning
till rättshjälp och skall kunna pågå i upp till två timmar. Inkomstgränsen för
rätt till rättshjälp föreslås sänkt till 210 000 kr. Avgörande för om rättshjälp
beviljas skall vara om den rättssökande har behov av biträde. Vidare föreslås
en ny regel som innebär att prövning alltid skall göras av om det är rimligt att
staten bidrar till kostnaderna i det enskilda fallet. Förmånen av biträde be-
gränsas till att avse högst 100 arbetstimmar. Under vissa förutsättningar skall
taket kunna överskridas.
Den nya lagstiftningen, som föranleder följdändringar i ett stort antal lagar,
föreslås träda i kraft den 1 december 1997.

Rättshjälp i vissa familjerättsliga angelägenheter

Förslaget till ny rättshjälpslag innefattar väsentliga ändringar i fråga om möjligheterna till rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter som rör bodelning, underhåll och äktenskapsskillnad.

Bodelning kan enligt äktenskapsbalken äga rum såväl inom äktenskapet som vid äktenskapsskillnad och dödsfall. Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap gäller detta även registrerade partnerskap. Bodelning mellan sambor kan, enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, ske när ett samboförhållande upphör, om någon av samborna begär det eller

när en av samborna avlidit. Detsamma gäller enligt lagen (1987:813) om	1996/97:LU1y
homosexuella sambor även vid upplösning av ett sådant samboförhållande.
Om parterna inte kan komma överens om hur boet skall skiftas kan dom-
stol på endera partens begäran utse en bodelningsförrättare. Denne har befo-
genhet att tvångsskifta egendomen. En sådan tvångsvis genomförd bodelning
kan klandras av parterna. Bodelningsförrättaren har rätt till skäligt arvode
och ersättning för sina kostnader. Parterna svarar gemensamt för betalningen.
Enligt 8 § första stycket 7 rättshjälpslagen får allmän rättshjälp inte bevil-
jas i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets be-
skaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns sär-
skilda skäl för rättshjälp. Av 9 § andra stycket 7 rättshjälpslagen framgår att
staten betalar kostnaderna för en bodelningsförrättare endast i de fall denne
har förordnats av domstol att verkställa bodelning mellan makar i anledning
av äktenskapsskillnad eller mellan sambor av annan anledning än att den ene
sambon avlidit. Rättshjälp beviljas således inte för exempelvis en bodelning
under ett äktenskap. Rätten till biträde enligt rättshjälpslagen är begränsad på
så sätt att rättshjälpsbiträde bara kan förordnas vid klander av bodelning och
inte i andra angelägenheter som rör bodelning. Dessa förhållandevis begrän-
sade möjligheter att få rättshjälp vid bodelning, särskilt när det gäller bodel-
ningsförrättare, har kritiserats i olika sammanhang (se bl.a. bet.
1993/94:JuU20).
Enligt regeringens mening finns det inte skäl att överväga en utvidgning
som innebär möjlighet till rättshjälp med rättshjälpsbiträde i bodelningsären-
den. Rättshjälp med biträdeshjälp skall liksom för närvarande endast beviljas
vid klander av bodelning (10 § första stycket 8). Regeringen anser dock att
det även finns andra situationer där det bör finnas möjlighet att få någon
form av bistånd vid bodelning. En sådan situation kan föreligga när den
make som sitter kvar i boet vägrar att medverka till bodelning och den andra
maken därför inte kan få ut sina tillhörigheter och inte heller i övrigt har
medel att bekosta en bodelning.
I propositionen föreslås att en ny form av bistånd införs vid bodelning. Bi-
ståndet innebär att ersättning till bodelningsförrättare för högst fem timmars
arbete kan betalas av allmänna medel. En bestämmelse härom föreslås bli
intagen i 17 kap. äktenskapsbalken som en ny 7 a §. Den föreslagna bestäm-
melsen innebär att rätten kan besluta om en s.k. ersättningsgaranti. Ett sådant
beslut innebär att ersättning till bodelningsförrättare betalas av allmänna
medel om den make som har gjort ansökan vid bodelningen tillskiftas egen-
dom till ett värde som understiger 100 000 kr. I annat fall får bodelningsför-
rättaren rätt till ersättning av makarna enligt de regler som gäller i allmänhet
vid bodelning. Ansökan, som endast kan göras av någon av makarna, skall
bifallas om det är skäligt med hänsyn till makens ekonomiska och personliga
förhållanden samt omständigheterna i övrigt. Den föreslagna bestämmelsen
förutsätts i första hand bli tillämplig när den make som sitter kvar i boet
vägrar att medverka till bodelningen och den andra maken därför inte kan få
ut sina tillhörigheter och inte heller i övrigt har egna medel eller inkomster
att bekosta en bodelningsförrättare. Genom nuvarande hänvisningar i lagen
om registrerat partnerskap, lagen om sambors gemensamma hem och lagen

om homosexuella sambor blir bestämmelsen tillämplig även för registrerade	1996/97:LU1y
partner och sambor.
När det gäller underhållsbidrag till barn uppställs det i dag inga särskilda
krav för att få rättshjälp. I propositionen föreslås att rättshjälp i angelägenhet
som rör underhåll till barn skall ges endast när det finns särskilda skäl (11 §
2). Sådana skäl kan t.ex. vara att det underhållsstöd som lämnas av staten
inte är tillräckligt, att utländsk rätt skall tillämpas eller att ärendet i övrigt rör
internationella förhållanden.
Rättshjälp i angelägenheter som rör äktenskapsskillnad ges i dag oavsett
om det föreligger några särskilda omständigheter eller inte. Även när makar-
na är ense och gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad kan rättshjälp ges.
I sådana fall ersätts biträdet enligt en särskild taxa som gäller för mål angå-
ende äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Taxan motsvarar knappt
tre timmars arbete i direktdömda mål och knappt fem timmar i mål med
betänketid. Om ett mål krävt avsevärt mer arbete än normalt kan taxan från-
gås. I mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan skall enligt 31 b §
rättshjälpslagen i de fall endast den ena maken har rättshjälp den andra åläg-
gas att betala hälften av rättshjälpskostnaderna. Han eller hon är dock inte
skyldig att betala mer än vad som svarar mot den grundavgift som skulle ha
gällt om rättshjälp beviljats. Dessutom är denne make inte ersättningsskyldig
om han eller hon haft kostnader för eget biträde eller det annars skulle vara
oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Om summan av vad en make
skall betala enligt denna bestämmelse och den rättssökandes rättshjälpsavgift
överstiger kostnaderna för rättshjälpen skall den överskjutande delen återbe-
talas av staten till den rättssökande.
I propositionen föreslås att rättshjälp i angelägenheter som rör äktenskaps-
skillnad och därmed sammanhängande frågor får beviljas endast när det finns
särskilda skäl (11 § 1). Sådana skäl kan vara att förhållandena är mer kom-
plicerade än normalt och att saken därför inte kan lösas med en mindre om-
fattande biträdesinsats än vad som i dag motsvaras av taxan vid äktenskaps-
skillnad efter gemensam ansökan, eller omkring tre timmar utöver rådgiv-
ning. Vidare föreslås att de ovan redovisade bestämmelserna om kostnadsan-
svaret vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad (31 b § rättshjälpsla-
gen) tas bort. Om två makar ansöker gemensamt om äktenskapsskillnad och
den ene har rättshjälp skall alltså den andre inte åläggas att betala någon del
av rättshjälpskostnaderna.
De föreslagna inskränkningarna i möjligheten att få rättshjälp i familje-
rättsliga angelägenheter kritiseras i två motioner. Bengt Harding Olson m.fl.
(fp) yrkar i motion Ju8 att riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1).
Vidare yrkas tillkännagivanden om vissa ändringar i den nuvarande rätts-
hjälpslagen (yrkande 2) och en ny utredning om hur rättshjälpen skall vara
utformad i framtiden (yrkande 3). I motionen anförs att förslaget i denna del
främst kommer att drabba lågavlönade kvinnor som inte får samma möjlig-
heter till kvalificerad hjälp i samband med familjeseparationer som sina män.
Det underläge som många kvinnor redan i dag har kommer således, enligt
motionärernas mening, att förstärkas. Motionärerna anför vidare att förslaget
kan medföra ökade samhällskostnader genom att antalet tvister på det famil-
jerättsliga området kommer att öka och bli mer komplicerade när parterna	11

inte får tillgång till juridiskt biträde. Kostnaderna kan därför komma att	1996/97:LU1y
vältras över på domstolarna. Därtill kommer att tvister mellan föräldrar kan
ha negativa effekter för barnen och få samhällsekonomiska konsekvenser.
Enligt motionärernas mening är det inte klarlagt att inskränkningarna i möj-
ligheterna till rättshjälp i samband med familjeseparationer ger de kostnads-
besparingar som regeringen förutsätter. I stället bör de besparingar som anses
nödvändiga till en del kunna uppnås genom en uppstramning av den nuva-
rande lagen. Vidare anser motionärerna att en ny utredning bör göras på sikt.
I motion Ju7 yrkar Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen skall avslå för-
slaget såvitt gäller inskränkningen i möjligheter till rättshjälp i angelägenhet-
er som rör äktenskapsskillnad – 11 § 1 (yrkande 7). Motionärerna pekar på
att en äktenskapsskillnad är en mycket ingripande händelse på såväl det
personliga som ekonomiska planet. Hela familjen är beroende av de övervä-
ganden och beslut som fattas i samband med en separation. Det är därför,
enligt motionärernas mening, angeläget att parterna på ett tidigt stadium får
tillgång till kvalificerat juridiskt bistånd så att de får ett rättsligt underlag för
de bedömningar som skall göras. Om båda parter får tillgång till juridiskt
bistånd och hjälp att på rättslig grund lösa de problem som uppkommer ökar
givetvis möjligheterna att komma överens i olika frågor. En inskränkning i
rätten till rättshjälp torde med säkerhet öka antalet mål i domstolar och där-
med höja kostnaderna för samhället. Nuvarande regler innebär att även den
ekonomiskt svagare, vanligtvis kvinnan, kan få samma kvalificerade juri-
diska bistånd och beslutsunderlag som den part som har möjlighet att själv
betala sina advokatkostnader.
Enligt lagutskottets mening måste de föreslagna ändringarna ses mot bak-
grund av att statens kostnader för rättshjälp i angelägenheter rörande äkten-
skapsskillnad och därmed sammanhängande frågor uppgår till 26 % av de
totala kostnaderna för den allmänna rättshjälpen. Kostnaderna för angelägen-
heter som endast rör äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan utgör,
enligt vad som anges i propositionen, omkring 9 % av de totala kostnaderna.
Eftersom de kostnader som kan relateras till mål och ärenden om äktenskaps-
skillnad och därmed sammanhängande frågor utgör en så stor del av de totala
kostnaderna för rättshjälp, är det ofrånkomligt att de önskvärda besparingar-
na leder till vissa begränsningar i möjligheterna till allmän rättshjälp i dessa
ärenden. En rimlig utgångspunkt måste därvid, enligt utskottets mening, vara
att en avgränsning kommer till stånd på det sätt som föreslås i propositionen
så att rättshjälp inte beviljas i ärenden där någon egentlig tvist inte föreligger
och där förhållandena inte är särskilt komplicerade. I sådana ärenden där
rättsordningen tillhandahåller en viss ordning för att lösa konflikter i syfte att
undvika processer bör utgångspunkten dessutom vara att rättshjälp inte bör
komma i fråga förrän den anvisade ordningen för konfliktlösning i vart fall
prövats. I sådana ärenden som det nu är fråga om torde, enligt utskottets
mening, behovet av juridisk hjälp kunna tillgodoses genom rådgivning av en
advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå som enligt förslaget får
pågå upp till två timmar. Regeringen har också, enligt vad som uppges i
propositionen, för avsikt att låta Domstolsverket utarbeta klara och tydliga
blanketter och skriftlig information i syfte att underlätta för parterna att
själva kunna göra vissa bedömningar inför en äktenskapsskillnad.	11

För att rätt kunna bedöma effekterna av de föreslagna begränsningarna i	1996/97:LU1y
möjligheterna till rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter anser utskottet
att det är nödvändigt att väga in att reformarbetet på familjerättens område
sedan många år tillbaka präglats av strävanden mot att undvika tvister och
rättsliga processer i domstolar. År 1990 fattade riksdagen beslut om vissa
ändringar i bl.a. föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (prop.
1990/91:8, bet. LU13). Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 mars 1991,
syftade särskilt till att underlätta en utveckling mot att föräldrarna i större
utsträckning skall ta ett gemensamt ansvar för barnet och själva komma
överens om hur vårdnads- och umgängesfrågor skall lösas. De nya reglerna
innebär att s.k. samarbetssamtal i vårdnads- och umgängesfrågor skall erbju-
das föräldrar i alla kommuner. Vidare kan domstolen i ett mål om vårdnad
och umgänge ta initiativ till att samarbetssamtal kommer till stånd. Även
föräldrabalkens regler om gemensam vårdnad ändrades. Gemensam vårdnad
skall numera komma i fråga inte bara när föräldrarna är ense om det utan
också då ingen av dem utesluter denna vårdnadsform. Ogifta föräldrar kan få
gemensam vårdnad genom anmälan till socialnämnden i samband med att
faderskapet fastställs. Endast för sådana fall då gemensam vårdnad inte är
aktuell, skall domstolen liksom tidigare avgöra frågan vem av föräldrarna
som skall ha vårdnaden efter vad som är bäst för barnet. I det familjerättsliga
regelsystemet är det numera självklart att barnets bästa sätts i centrum. Den 1
januari 1996 infördes uttryckliga bestämmelser i föräldrabalken om barns rätt
att komma till tals i mål och ärenden om bl.a. vårdnad och umgänge.
Enligt vad som redovisats av Vårdnadstvistutredningen hösten 1995 i be-
tänkandet (SOU 1995:79) Vårdnad, boende och umgänge har 1990 års lag-
ändringar fallit väl ut. Utvärderingen visar att samarbetssamtal är ett bra
instrument för att lösa vårdnadskonflikter och att de utnyttjas i stor utsträck-
ning. Omkring 25 % av alla föräldrar som separerade år 1993 hade, enligt
vad utredningen redovisar, kontakt med socialtjänsten i samband med en
separation eller skilsmässa. Samtalen har lett till att föräldrar i allt större
utsträckning kommer överens om vårdnad och umgänge. Särskilt samarbets-
samtal före ett domstolsförfarande har gett bra resultat med liten resursåt-
gång. Ungefär 80 % av dessa samtal ledde till att föräldrarna kom överens.
Föräldrar som i andra sammanhang inte tar kontakt med socialtjänsten gör
det när de behöver råd och stöd i samband med en separation eller skils-
mässa. Samarbetssamtalen har medfört att antalet vårdnads- och umgänges-
tvister minskat. Utvärderingen innehåller även en samhällsekonomisk analys.
Denna visar, anför utredningen, att samarbetssamtalen är samhällsekono-
miskt lönsamma. Härtill kommer enligt utredningen kvalitativa effekter, som
påverkan på barns och föräldrars hälsa och livskvalitet i övrigt. För att öka
användningen av samarbetssamtal rekommenderar utredningen att Socialsty-
relsen får i uppdrag att sprida information om den service som kommunerna
kan ge. Kommunerna bör arbeta med att stärka kompetensen hos den perso-
nal som arbetar med samarbetssamtal. För att lyfta fram samarbetssamtalen
och markera att föräldrar skall försöka lösa sina tvister om barnen genom
samförståndslösningar innan rättsliga åtgärder vidtas, föreslår utredningen att
det i 6 kap. föräldrabalken införs en bestämmelse som erinrar om denna
möjlighet. Denna bestämmelse bör också enligt utredningen ses som en	11

uppmaning att inte utan vägande skäl väcka talan vid domstol innan försök	1996/97:LU1y
har gjorts för att nå en samförståndslösning.
Ett annat förslag som Vårdnadstvistutredningen fört fram gäller avtal om
vårdnad m.m. Förslaget innebär att föräldrar som träffat avtal om vårdnad,
om vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med och om umgänge
kan få ett sådant skriftligt avtal godkänt av en tjänsteman som socialnämnden
utser att pröva sådana avtal. Vid prövningen av föräldrarnas avtal skall bar-
nets bästa och dess önskemål beaktas. Ett fastställt avtal skall, enligt utred-
ningens förslag, gälla på samma sätt som ett lagakraftvunnet domstolsavgö-
rande. Vårdnadstvistutredningens betänkande har varit föremål för remissbe-
handling, och förslagen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
I sammanhanget vill utskottet vidare erinra om att riksdagen den 24 okto-
ber 1996 beslutat om ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd, som skall
ersätta det nuvarande bidragsförskottet (prop. 1995/96:208, bet. SfU3). Un-
derhållsstödet skall vara oberoende av föräldrabalkens regler om underhålls-
bidrag. Underhållsstöd lämnas enligt 8 § lagen om underhållsstöd med 1 173
kr per månad till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. För det underhålls-
stöd som lämnas till barnet är den förälder som inte bor tillsammans med
barnet återbetalningsskyldig till staten enligt en schabloniserad procentmetod
och beräknas som en viss procent av den återbetalningsskyldiga förälderns
inkomst. Vidare har införts en ny regel i föräldrabalken som innebär att den
förälder som är återbetalningsskyldig enligt reglerna om underhållsstöd skall
anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i
underhållsstöd till barnet. Den nya lagstiftningen om underhållsstöd träder i
kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om underhålls-
stöd som avser tiden efter den 31 januari 1997. Beslut om underhållsstöd och
återbetalningsskyldighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regler-
na i det nya systemet är utifrån föräldrarnas synpunkter lättöverskådliga i så
måtto att dessa utan svårigheter vid en separation kan konstatera vilka kon-
sekvenser detta får med avseende på de ekonomiska förpliktelserna.
Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats konstaterar utskottet att
rättsutvecklingen på familjerättens område gått och alltjämt fortgår i en så-
dan riktning att behovet av biträdeshjälp generellt sett blir mindre. I sam-
hanget bör vidare understrykas att det framlagda förslaget till ny rättshjälps-
lag på intet sätt hindrar att allmän rättshjälp beviljas i sådana fall där det kan
anses befogat. Sålunda innebär förslaget, såsom tidigare redovisats, att en ny
form av rättsligt bistånd skall kunna lämnas i bodelningsärenden. Vidare
innebär förslaget att rättshjälp i angelägenheter som rör underhåll till barn
samt äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor får beviljas när
det finns särskilda skäl. Detta medför, enligt vad som anförts i propositionen,
att rättshjälp i regel kan beviljas i äktenskapsskillnadsmål som är tvistiga och
kräver en mer omfattande biträdesinsats. För underhållsmålens del innebär
förslaget att rättshjälp kan beviljas om barnet har behov av ett större under-
håll än vad som motsvaras av underhållsstöd. Detsamma förutsätts gälla om
barnet inte är berättigat till underhållsstöd, särskilt i de fall där det är aktuellt
att tillämpa utländsk rätt eller när angelägenheten i övrigt rör internationella
förhållanden. I propositionen anförs vidare att om informationsbehovet i ett
ärende är så stort att en mer omfattande informations- och rådgivningsinsats	11

krävs, utöver en eller två timmars rådgivning, det som regel finns skäl att	1996/97:LU1y
bevilja rättshjälp.
Med det anförda förordar lagutskottet att propositionen i nu behandlad del
tillstyrks samt att motionerna Ju8 och Ju7 yrkande 7 avstyrks.

Rättshjälp vid skuldsanering

Genom skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli 1994, har möjligheter öppnats för privatpersoner att under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda. Genom en ändring som trätt i kraft den 1 september 1996 är lagen numera tillämplig även för fysiska personer som är näringsidkare, dock endast om det med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och övriga omständigheter finns särskilda skäl för skuldsanering.

I motion Ju6 kritiserar Rolf Åbjörnsson (kd) bl.a. att de föreslagna reglerna i proposition 1996/97:9 inte medger möjlighet till rättshjälp i en angelägenhet som rör skuldsanering (10 § första stycket 3). Enligt motionärens mening är reglerna om skuldsanering så komplicerade att behov av rättshjälp föreligger i många fall. En person som har försatt sig i en skuldtyngd situation och som behöver biträde har knappast möjlighet att stå för kostnaden själv. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna rörande rättshjälp skall utformas enligt de förslag som framförts i motionen.

Lagutskottet vill för sin del först påpeka att vad som föreslås i propositionen inte innebär någon förändring i förhållande till vad som gäller i dag. I 8 § första stycket 11 anges uttryckligen att allmän rättshjälp inte får beviljas i ett ärende om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Bestämmelsen infördes i samband med skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123, bet. LU26, rskr. 303). I den då aktuella propositionen (s. 86) anförde dåvarande justitieministern att förslaget till skuldsaneringslag genomgående bygger på principen om gäldenärens egen aktiva medverkan. De råd och anvisningar som gäldenären kan vara i behov av för att upprätta en ansökan om skuldsanering m.m. bör kunna erhållas genom de kommunala instanser som sysslar med budgetrådgivning och liknande. Vidare framhölls i propositionen att förslaget dessutom vilar på förutsättningen att sökande gäldenär erhåller vägledning av skriftligt informationsmaterial, särskilt framtagna ansökningsblanketter m.m. Till detta kommer, anförde justitieministern, att i första hand kronofogdemyndigheten, men även rätten om ett ärende når dit, har ett allmänt ansvar för utredningen i ett skuldsaneringsärende. Det anförda, i förening med statsfinansiella skäl, ledde fram till slutsatsen att det i rättshjälpslagen uttryckligen borde föreskrivas att allmän rättshjälp inte får beviljas i skuldsaneringsärenden.

Med anledning av en motion som gällde fråga om bistånd till gäldenärer vid skuldsanering anförde lagutskottet (bet. 1993/94:LU26 s. 13) att det är uppenbart att vissa gäldenärer kan behöva hjälp med en ansökan om skuldsanering. Utskottet pekade därvid på att kommunerna ålagts att lämna skuldsatta personer råd och anvisningar och att detta åliggande torde omfatta

också råd och annat bistånd vid en ansökan om skuldsanering. Även krono-	1996/97:LU1y
fogden har, framhöll utskottet, vissa skyldigheter också när det gäller en
ansökan om skuldsanering. Sålunda bör det av ett föreläggande om att av-
hjälpa en brist i ansökan framgå i vilka avseenden som ansökan är bristfällig
och vad som erfordras av gäldenären för att avhjälpa bristen. Därtill kommer,
anförde lagutskottet vidare, den allmänna serviceskyldighet som åligger
kronofogdemyndigheterna enligt 4 och 5 §§ förvaltningslagen. Denna ser-
viceskyldighet innefattar bl.a. en skyldighet att lämna upplysningar, vägled-
ning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Att därutöver, såsom föreslogs i den då aktuella mot-
ionen, uttryckligen föreskriva i skuldsaneringslagen att kronofogdemyndig-
heten skall bistå gäldenären kunde enligt utskottets mening inte anses erfor-
derligt.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att nu frångå dessa ställningsta-
ganden. Utskottet anser således att motion Ju6 i nu behandlad del bör avstyr-
kas.
Stockholm den 29 oktober 1996
På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s), Lennart Thörnlund (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin

(m).

Avvikande meningar

Rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter

1.Bengt Harding Olson (fp) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter som börjar med ”Enligt lagutskottets” och slutar med ”7 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Lagutskottet delar den uppfattning som förts fram i motion Ju8 och anser att det framlagda förslaget, särskilt när det gäller möjligheterna till rättshjälp på familjerättens område, medför orimliga konsekvenser för många rättssökande. Om förslaget genomförs kommer nämligen, såom anförts i motionen, de lägst avlönade kvinnorna att drabbas onödigt hårt. Lågavlönade och deltidsarbetande kvinnor har inte samma möjligheter till kvalificerad rådgivning och juridisk hjälp i samband med familjeseparationer som sina män. Förslaget innebär att det underläge som kvinnorna många gånger redan har när det

gäller att hävda sin rätt kommer att förstärkas ytterligare. En sådan utveckl-	1996/97:LU1y
ing bör, enligt utskottets mening, förhindras.
Lagutskottet bedömer det också som mycket tveksamt om det framlagda
förslaget på familjerättens område medför några besparingseffekter över
huvud taget. Som framhålls i motion Ju8 finns det nämligen en stor risk för
att förslaget, om det genomförs, kan leda till att antalet tvister i domstol på
det familjerättsliga området ökar betydligt, och att dessa tvister blir mer
komplicerade än de hade behövt bli om båda parter haft tillgång till juridiskt
biträde från början. Kostnaderna kan på detta sätt komma att vältras över på
domstolarna och dessutom öka, i synnerhet tingsrätternas redan nu stora
arbetsbörda. Därtill kommer att allvarliga tvister mellan föräldrar alltid drab-
bar barnen, vilket i sin tur kan få negativa samhällsekonomiska konsekven-
ser.
Sammantaget anser lagutskottet att regeringen inte i tillräcklig grad klar-
lagt vilka kostnadsbesparingar som kan åstadkommas med de föreslagna
inskränkningarna i rättshjälpen på familjerättens område. Därtill kommer att
effekter på rättshjälpsområdet av ännu inte genomförda lagförslag inom
familjerätten rimligen inte kan beaktas redan nu. Enligt lagutskottets mening
kan det också med fog ifrågasättas om förslaget leder till några kostnadsbe-
sparingar över huvud taget för samhället. Med hänsyn härtill har utskottet
kommit fram till den slutsatsen att förslaget inte bör genomföras. Ett bättre
alternativ är att inom ramen för det nuvarande rättshjälpssystemet vidta vissa
justeringar. En ökad kostnadsmedvetenhet kan exempelvis uppnås genom en
så förhållandevis enkel åtgärd som att rättshjälpsavgiften debiteras kontinu-
erligt under ett ärendes handläggning. En annan åtgärd, som också nämns i
motion Ju8 och som lagutskottet anser bör komma till stånd, är att införa
någon form av kostnadstak. Det bör ankomma på regeringen att omgående
framlägga erforderliga förslag med denna inriktning. Först om det därefter
skulle visa sig att ytterligare besparingar är erforderliga anser lagutskottet att
regeringen bör föranstalta om en ny utredning.
Till följd av det anförda förordar lagutskottet att justitieutskottet – med bi-
fall till motion Ju8 yrkande 1 i denna del och med anledning av motion L7
yrkande 7 – avstyrker regeringens förslag. Vad lagutskottet i övrigt anfört
om dels en reform på rättshjälpsområdet inom ramen för den nuvarande
lagstiftningen, dels en ny utredning, förordar utskottet att riksdagen, med
bifall till motion Ju8 yrkandena 2 och 3 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna.

2.Tanja Linderborg (v) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Rättshjälp i familjerättsliga angelägenheter som börjar med ”Enligt lagutskottets” och slutar med ”7 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Lagutskottet anser för sin del att regeringens förslag när det gäller inskränkningarna i möjligheterna till rättshjälp när det gäller äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor är allför långtgående. Som framhålls i motion Ju7, och som också påpekats av Sveriges advokatsamfund i olika sammanhang, är en äktenskapsskillnad en mycket ingripande händelse såväl på det personliga som på det ekonomiska planet. Hela familjen och

särskilt barnen är beroende av de beslut som skall fattas i samband med

separationen, och dessa beslut har betydelse för lång tid framåt. Oavsett	1996/97:LU1y
ekonomiska förutsättningar bör inblandade parter, enligt utskottets mening,
på ett tidigt stadium få möjlighet till kvalificerat juridiskt bistånd i frågor
som gäller exempelvis bodelning, vårdnad, umgänge, underhåll till barn och
make, vem som skall bo kvar i bostaden samt skattekonsekvenser m.m. i
samband med en äktenskapsskillnad.
I sammanhanget bör vidare beaktas att de föreslagna inskränkningarna i
rätten till rättshjälp på familjerättens område torde komma att öka antalet
tvistiga mål i domstolarna och därmed leda till andra kostnader för samhället.
Det går heller inte att bortse från risken att enskilda kommer att drabbas av
rättsförluster därför att de i samband med en äktenskapsskillnad saknar eko-
nomiska möjligheter till juridiskt bistånd. Utgångspunkten bör enligt utskot-
tets mening vara att den ekonomiskt svagare parten i ett äktenskap, vanligtvis
kvinnan, kan erhålla samma kvalificerade juridiska bistånd och beslutsun-
derlag som den part som har möjlighet att själv betala sina advokatkostnader.
Med det anförda förordar lagutskottet att justitieutskottet – med bifall till
motion Ju7 yrkande 7 och med anledning av motion Ju8 yrkande 1 i denna
del – avstyrker det framlagda förslaget om inskränkningar i möjligheterna till
rättshjälp i ärenden som rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhäng-
ande frågor (11 § 1 i regeringens förslag till ny rättshjälpslag). Yrkandena 2
och 3 i motion Ju8 bör, enligt lagutskottets mening, inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

Gotab, Stockholm 1996	11