KU9Y (Yttrande 1996/97:KU9Y)

Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU9y

Ändringar i kreditupplysningslagen

1996/97

KU9y

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 18 mars 1997 beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att i de delar som som berör utskottets beredningsområde yttra sig över dels proposition 1996/97:65 om ändringar i kreditupplysningslagen jämte fem följdmotioner, dels fyra motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 och 1996.

Konstitutionsutskottet behandlar endast de delar av propositionen som avser vilken myndighet som skall meddela tillstånd och utöva tillsyn (avsnitt 6.3), villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m. (avsnitt 6.4), vissa känsliga personuppgifter (avsnitt 7), uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar (avsnitt 8.1), utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller (avsnitt 8.2) samt skyldigheten att lämna en kreditupplysningskopia (avsnitt 9). Utskottet behandlar vidare de motionsyrkanden som har anknytning till nämnda delar av propositionen. Därutöver yttrar sig utskottet över fyra motionsyrkanden som tar upp en fråga som inte behandlas särskilt av propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör ingå i kreditupplysning om företag och företagare.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i kreditupplysningslagen
(1973:1173).
Regeringen föreslår att det nuvarande systemet med en s.k. frikrets inom
vilken förmedling av kreditupplysningar är undantagen från lagens tillämp-
ningsområde avskaffas. Lagen blir genom ändringen tillämplig på all kredit-
upplysningsverksamhet. Enligt regeringen innebär detta att enhetliga regler
om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse kommer
att gälla inom hela kreditupplysningsområdet.
I anslutning till frikretsens avskaffande föreslås att banker och vissa andra
kreditinstitut skall ha rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet utan sär-
skilt tillstånd med stöd av sin grundläggande auktorisation.
Regeringen föreslår vidare att bestämmelser om tystnadsplikt inte skall
hindra att uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmissbruk utväxlas
inom en begränsad krets där bl.a. kreditupplysningsföretagen ingår. Enligt
regeringen innebär ändringen att kreditupplysningsföretagen blir mer jäm-	1

ställda när det gäller möjligheten att informera om kreditengagemang och	1996/97:KU9y
kreditmissbruk.
Enligt regeringens förslag skall Datainspektionen även fortsättningsvis ut-
öva tillsyn över lagens efterlevnad.
Därutöver föreslår regeringen bl.a. att fysiska personer som är näringsid-
kare eller som har anknytning till näringsverksamhet på samma sätt som
privatpersoner skall få besked om vem som har beställt en kreditupplysning
om dem.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Bakgrund

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler för den yrkesmässigt bedrivna kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första hand till att undanröja riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång i de kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga eller missvisande uppgifter. Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1974 (prop. 1973:155, NU 1973:69, rskr. 1973:379). Efter en översyn i Justitiedepartementet genomfördes vissa ändringar i lagen år 1981, särskilt i fråga om enskilda personers integritetsskydd (prop. 1980/81:10, NU 1980/81:30, rskr. 1980/81:429). Även därefter har vissa mindre ändringar gjorts.

Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över kreditupplysningslagen. Utredaren, som arbetade under namnet Kreditupplysningsutredningen, hade som huvuduppgifter att undersöka hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att kravet på att personlig integritet och sekretess träds för när, hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och därutöver i vilken utsträckning utländska företag bör ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige samt i vad mån utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen (dir. 1991:69). Enligt tilläggsdirektiv i april 1993 (dir. 1993:41) skulle utredaren också överväga om kreditupplysningslagen bör ändras så att också näringsidkare m.fl. ges rätt till en s.k. beställaruppgift, dvs. uppgift till den omfrågade om vem som har begärt en kreditupplysning.

Kreditupplysningsutredningen påbörjade sitt arbete i december 1991. Den första etappen av arbetet var inriktad på att åstadkomma en anpassning av kreditupplysningslagens regler till EES-avtalet. I mars 1992 redovisade utredningen denna del av arbetet i delbetänkandet EES-anpassning av kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Förslaget ledde till vissa ändringar i kreditupplysningslagen. I december 1993 lämnade utredningen sitt slutbetän-

kande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet	(SOU
1993:110). Betänkandet har remissbehandlats.

Sedan Kreditupplysningsutredningen lämnade sitt slutbetänkande har det s.k. dataskyddsdirektivet antagits, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (95/46/EG). Direktivet

antogs den 24 oktober 1995. Det skall vara genomfört i svensk rätt senast tre	1996/97:KU9y
år efter att det antagits, dvs. den 24 oktober 1998.
Regeringen beslutade den 15 juni 1996 att uppdra åt en parlamentariskt
sammansatt kommitté att bl.a. analysera på vilket sätt dataskyddsdirektivet
skall införlivas med svensk lag (dir. 1995:91). Kommittén, som antagit nam-
net Datalagskommittén, skulle också lägga fram förslag till en ny lag på
området. Kommittén avslutade sitt arbete den 5 mars 1997 och har avlämnat
betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39).

Utskottet

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Propositionen

Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall meddela tillstånd enligt kreditupplysningslagen. Inspektionen skall också utöva tillsyn såväl över kreditupplysningsföretag som över banker och andra kreditinstitut. Tillsynsverksamheten skall enligt regeringens förslag finansieras genom att det införs en skyldighet att betala avgifter för tillsynen.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen inledningsvis att Kreditupplysningsutredningens förslag innebär att tillståndsprövningen skall utföras av Datainspektionen. Finansinspektionen bör dock ha ansvar för tillsyn vad avser banker och andra kreditinstitut, medan Datainspektionen bör anförtros tillsynen över de egentliga kreditupplysningsföretagen. Regeringen konstaterar vidare att i stort sett samtliga remissinstanser avstyrker en uppdelning. En uppdelning skulle inte innebära ett effektivt resursutnyttjande, och det finns en risk för att de olika delarna av kreditupplysningsmarknaden inte skulle komma att styras av överensstämmande villkor. Detta skulle kunna leda till att konkurrensförhållandena inte blir enhetliga. Vidare framhålls i remissvaren att Finansinspektionen och Datainspektionen skall tillvarata delvis olika intressen.

Regeringen instämmer i de invändningar som framförts. Enligt regeringen bör således tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet anförtros åt en och samma myndighet.

Vad gäller frågan om det finns anledning att flytta tillståndsprövningen och tillsynsansvaret från Datainspektionen konstaterar regeringen att Datainspektionen i sitt remissvar anför att det med hänsyn till den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har vore mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos Finansinspektionen.

Regeringen anför att kreditupplysningsverksamhet har samband med kreditgivning men också med konsumentskyddsfrågor. Detta kan sägas tala för att man väljer Finansinspektionen eller möjligen Konsumentverket som tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Enligt regeringen är Finansinspektionens kunskaper om kreditinstitutens speciella problem och om kreditmarknaden i stort av värde även i kreditupp-

lysningssammanhang. Kreditupplysningsverksamheten har ett påtagligt

samband med kreditbedömning och annan finansiell verksamhet. Detta talar för att tillståndsprövningen och tillsynen enligt kreditupplysningslagen bör ankomma på Finansinspektionen.

Regeringen anser att av stor betydelse i sammanhanget är emellertid att Finansinspektionen, till skillnad för Datainspektionen, inte särskilt har till uppgift att tillvarata den enskildes intresse av integritetsskydd. Att just integritetsskyddsfrågor tilläggs stor betydelse när det gäller vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillståndprövningen och tillsynen är enligt regeringen naturligt med tanke på att kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Det förhållandet att Datainspektionen som en av sina huvuduppgifter har att värna om skyddet för den personliga integriteten utgör ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör handha tillståndsprövningen och ha ansvaret för tillsynen på området.

Regeringen anför vidare att hos Datainspektionen finns en lång erfarenhet av de frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och ett betydande mått av sakkunskap på området. Regeringen konstaterar att så gott som all kreditupplysningsverksamhet bedrivs med hjälp av ADB. På dataområdet är Datainspektionen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt datalagen (1973:289). Med tanke på den viktiga roll som ADB sålunda spelar för kreditupplysningsverksamhet är det enligt regeringen en fördel om Datainspektionens kompetens på dataområdet kan tas till vara. I praktiken är det också ofta så att tillståndsprövningen och tillsynsuppgifter enligt datalagen och kreditupplysningslagen sammanfaller.

En sammanvägning av de omständigheter som diskuterats leder enligt regeringen till att Datainspektionen bör ha hand om tillståndsprövningen samt vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. För att tillvarata Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort i syfte att beakta de särskilda förhållanden som gäller för kreditinstituten föreslår regeringen att Datainspektionen bör samråda med Finansinspektionen i tillsynsfrågor som rör den delen av kreditupplysningsmarknaden. En bestämmelse om sådant samråd bör införas i kreditupplysningsförordningen (1981:955).

Regeringen konstaterar att på flera närliggande områden finns system som innebär att tillsynsverksamhet finansieras genom avgifter från dem som omfattas av tillsynen. Regeringen anser att det finns skäl att införa ett sådant system även i kreditupplysningsområdet. En bestämmelse om avgiftsskyldighet bör därför införas i kreditupplysningslagen. Bestämmelsen bör enligt regeringen utformas så att regeringen får rätt att föreskriva en skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att betala en avgift för tillsynsverksamhet. Det bör vidare anges att avgiften skall påföras av Datainspektionen.

Motionerna

I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att mot bakgrund av de näringspolitiska aspekter som bör beaktas vid kreditupplysning bör

1996/97:KU9y

Finansinspektionen vara tillstånds- och tillsynsmyndighet med skyldighet att samråda med Datainspektionen (yrkande 3).

I motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs att motionärerna delar Datainspektionens uppfattning att det med hänsyn till den starka ekonomiska knytning som kreditupplysningsmarknaden har vore mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos Finansinspektionen.

Utskottets bedömning

När det gäller frågan om vilken myndighet som skall ha ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet delar utskottet regeringens uppfattning att en och samma myndighet bör anförtros dessa uppgifter. Någon uppdelning av ansvarsområdet bör således inte genomföras.

Härefter vill utskottet, i likhet med regeringen, framhålla att kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Finansinspektionen har visserligen betydande kunskaper om kreditinstitutens speciella problem och om kreditmarknaden i stort. Till skillnad från Finansinspektionen har Datainspektionen dock som huvuduppgift att värna om skyddet för den personliga integriteten. Datainspektionen har vidare sedan kreditupplysningslagens tillkomst hanterat frågor om tillstånd och tillsyn enligt lagen och har således en lång erfarenhet av dessa frågor och stor sakkunskap på området. Med hänsyn till den viktiga roll som ADB spelar i kreditupplysningssammanhang utgör enligt utskottets mening också Datainspektionens kompetens på dataområdet ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen även fortsättningsvis skall ha hand om tillståndsprövningen och ansvaret för tillsynen på kreditupplysningsområdet. Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet att Datainspektionen också i fortsättningen på kreditupplysningsområdet skall ansvara för tillståndsprövningen och vara tillsynsmyndighet. Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort kan enligt utskottets mening tillvaratas genom de regler om samråd som regeringen anser bör införas i kreditupplysningsförordningen. Motionerna 1996/97:Fi39 (yrkande 3) och 1996/97:Fi41 bör därför avstyrkas.

Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att företräda har utskottet vidare ingenting att invända mot att ett avgiftssystem införs för tillsyn på kreditupplysningsområdet.

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall kunna besluta om villkor för hur ett företags kreditupplysningsverksamhet närmare skall bedrivas.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att möjligheten för tillståndsmyndigheten att kombinera ett tillstånd med föreskrifter är av stort värde, bl.a. med hänsyn till integritetsskyddsfrågorna. Denna möjlighet innebär också att

1996/97:KU9y

särskilda anvisningar kan ges för varje enskilt kreditupplysningsföretag med	1996/97:KU9y
utgångspunkt i just den verksamhet som företaget bedriver. Detta är enligt
regeringen betydelsefullt, eftersom flera av de företag som är verksamma
inom kreditupplysningsområdet har en speciell inriktning. Möjligheten för
tillsynsmyndigheten att meddela villkor för hur verksamheten skall bedrivas
bör därför behållas.
Som redovisats ovan föreslår regeringen att Datainspektionen bör utöva
tillsyn även över kreditinstitutens kreditupplysningsverksamhet. För att Data-
inspektionen skall kunna få tillfälle att meddela de villkor som kan vara
behövliga avseende dessa institut, bör enligt regeringen en anmälningsskyl-
dighet föreskrivas. Anmälan bör ske minst två månader innan institutet avser
att påbörja kreditupplysningsverksamhet. Regeringen föreslår att en bestäm-
melse om detta tas in i 3 § kreditupplysningslagen.
Regeringen föreslår vidare att Datainspektionen liksom hittills skall få
möjlighet att återkalla tillstånd för kreditupplysningsverksamhet. Någon
motsvarande återkallelserätt bör inte finnas när det gäller banker och andra
kreditinstitut. I stället bör Datainspektionen underrätta Finansinspektionen
eller motsvarande myndighet i institutets hemland när anledning till det
uppkommer.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Vissa känsliga personuppgifter
Propositionen
Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser i 6 § kreditupplysningslagen
om att känsliga uppgifter om fysiska personer inte får användas i kreditupp-
lysningssammanhang kompletteras för att anpassas till EG:s dataskyddsdi-
rektiv.
Regeringen erinrar om att några mer ingående ändringar inte bör göras
med hänsyn till Datalagskommitténs arbete med förslag om hur dataskydds-
direktivet skall genomföras i svensk rätt. På ett par punkter finns det dock
enligt regeringen anledning att redan nu gå fram med förslag. Det gäller dels
vissa enkla anpassningar till direktivet, dels en utvidgning av undantaget i
6 § fjärde stycket kreditupplysningslagen från förbudet att använda uppgifter
om brott. Regeringens förslag i sistnämnda avseende redovisas i påföljande
avsnitt.
I uppräkningen i 6 § kreditupplysningslagen talas om (någons) ”religiösa
uppfattning”. Regeringen föreslår att detta uttryck ändras till det i direktivet
använda ”religiös eller filosofisk övertygelse”. Därutöver bör uttrycket ”ras
eller hudfärg” bytas ut mot det i direktivet använda ”ras eller etniskt ur-
sprung”. I direktivets uppräkning anges även uppgifter om sexualliv. Rege-
ringen föreslår att detta läggs till i 6 §.
	21

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser behålls i fråga om möjligheten att använda uppgifter om betalningsförsummelser i kreditupplysningar om privatpersoner. Lagens 7 § byggs emellertid ut med en regel om att kreditupplysningar om privatpersoner även får innehålla uppgifter om kreditmissbruk, om krediten har lämnats av ett företag som står under Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning överskridit gällande kreditgräns eller på annat sätt allvarligt missbrukat krediten.

Vidare föreslår regeringen en utvidgning av undantaget i 6 § från förbudet mot att använda uppgifter om brott. Utvidgningen innebär att uppgifter om betalningsförsummelser, kreditmissbruk och näringsförbud får användas även om det av uppgifterna framgår att någon har begått brott.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller

Propositionen

Regeringen föreslår att det i kreditupplysningslagen införs en bestämmelse om att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysningsändamål inom en krets som i huvudsak utgörs av dessa företag samt kreditupplysningsföretag.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i kreditupplysningslagen inte finns några bestämmelser som begränsar kreditupplysningsföretagens möjligheter att samla in och lämna ut uppgifter om kreditengagemang. Enligt regeringen har dock i realiteten endast Upplysningscentralen (Upplysningscentralen UC AB, vilken ägs av bankerna och utgör det ena av de två bolag som dominerar kreditupplysningsmarknaden) kunnat upprätta ett kreditengagemangsregister. En anledning härtill är att bankerna ansett sig förhindrade att lämna ut uppgifter av detta slag till Soliditet (Dun & Bradstreet Soliditet AB, vilket utgör det andra av de två dominerande bolagen på kreditmarknaden) av det skälet att den tystnadsplikt som följer av kreditupplysningslagen, enligt deras mening, är svagare än den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:617), den s.k. banksekretessen.

1996/97:KU9y

Som bakgrund för sitt förslag anför regeringen att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är av stor betydelse i kreditupplysningssammanhang, att endast Upplysningscentralen av landets kreditupplysningsföretag har tillgång till uppgifterna, att detta har stor betydelse från konkurrenssynpunkt samt att den centrala lagstiftningsfrågan i sammanhanget är om en effektiv konkurrens i nu angivet avseende kan uppnås utan oacceptabla ingrepp i personlig integritet och tystnadsplikt.

Regeringen konstaterar att det i 14 § kreditupplysningslagen anges att den som är eller har varit verksam i kreditupplysningsverksamhet inte obehörigen får röja vad han till följd därav fått veta om enskildas personliga förhållanden eller om yrkes- eller affärshemligheter. Även om den tystnadsplikt som följer av denna bestämmelse i något avseende kan anses mindre sträng än den tystnadsplikt som gäller för banker och kreditmarknadsbolag, ger den enligt regeringens mening ett tillräckligt gott skydd för såväl kreditinstituten som för deras kunder. Alla kreditupplysningsföretag bör därför kunna ges tillgång till uppgifter om kreditengagemang. En annan fråga är hur uppgifterna skall få lämnas i kreditupplysningsverksamheten. Regeringen anför att informationen i dag får, enligt det tillstånd som Datainspektionen lämnat, spridas endast inom en sluten användargrupp. Regeringen anser att den lämpligaste lösningen är att en motsvarande reglering införs i lagen.

Vad gäller frågan hur den slutna användargruppen närmare bör avgränsas anför regeringen att ett nära till hands liggande kriterium för en sådan avgränsning är att utgå från företag som står under myndighetstillsyn. Vidare anser regeringen att om man begränsar kretsen av mottagare till kreditgivare i vars verksamhet det råder en författningsreglerad tystnadsplikt, som ger ett tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning, bör en tillfredsställande ordning kunna uppnås.

Regeringen konstaterar att såväl banker som kreditmarknadsbolag står under Finansinspektionens tillsyn. Deras verksamhet regleras också av en författningsreglerad tystnadsplikt. Banker och kreditmarknadsbolag bör således enligt regeringen kunna ges tillgång till uppgifter om kreditengagemang. Detsamma gäller enligt regeringen värdepappersbolagen.

Vad gäller försäkringsbolagen konstaterar regeringen att också dessa står under tillsyn av Finansinspektionen. Detta förhållande utgör enligt regeringen en viss garanti för en korrekt informationsbehandling. Emellertid saknas enligt regeringen en författningsreglerad tystnadsplikt jämförbar med den som gäller för banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. Förutsättningar att låta försäkringsbolagen ingå i den slutna användargruppen föreligger därför inte. Regeringen anser att inte heller Skeppshypotekskassan, som står under Finansinspektionens tillsyn men saknar författningsreglerad tystnadsplikt, bör ingå i den slutna användargruppen.

Regeringen konstaterar vidare att en särskild fråga är om även utländska banker samt motsvarigheterna till kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag bör ha tillgång till uppgifter om kreditengagemang. Regeringen anser att företag som har svenskt tillstånd att driva verksamhet av aktuellt slag här i landet skall ha tillgång till sådana uppgifter. När det gäller utländska företag, som inte har sådant tillstånd, bör man enligt regeringen göra skillnad på

1996/97:KU9y

företag inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som	1996/97:KU9y
bedriver verksamhet här i landet med stöd av sin hemlandsauktorisation och
andra utländska företag av detta slag. Med hänsyn till förbudet mot diskrimi-
nering på nationell grund (artikel 6 första stycket Romfördraget) bör enligt
regeringen företag från EES-området ha samma rätt som motsvarande
svenska företag att få del av uppgifter om kreditengagemang.
Vad gäller företagen inom handeln konstaterar regeringen att de inte om-
fattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt. De står inte heller under
tillsyn. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen inte förutsättningar
att i kreditupplysningslagen föreskriva att företag utanför den ovan beskrivna
användargruppen skall kunna ges tillgång till information med det känsliga
innehåll som det här är fråga om.
Regeringen konstaterar att det i Tyskland tillämpas ett system med slutna
användarkretsar inom vilka information sprids. I en sådan krets ingår banker
och liknande kreditinstitut men även andra företag kan bli medlemmar. En
förutsättning är dock att företaget sysslar med mer långsiktig kreditgivning.
Den som ansöker om kredit hos exempelvis en bank får underteckna en
klausul (”Schufa-klausul”) som innebär att han eller hon förklarar sig inför-
stådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang sprids i enlighet med
Schufas regler. Ett liknande system förekommer i England.
Regeringen anför vidare att ett system av beskrivet slag grundas på att den
som söker kredit medger att information sprids inom användarkretsen enligt
vissa överenskomna bestämmelser. Ett sådant system utgör enligt regeringen
i betydande grad en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i
författning. Härtill kommer att det pågående arbetet med att överväga hur
EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt innebär att frågor
med koppling till direktivet i huvudsak bör hållas utanför förevarande lag-
stiftningsärende. Regeringen framhåller att därvid särskilt är att beakta att
bl.a. frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgif-
ter om fysiska personer behandlas i direktivet. Med hänsyn till det anförda
finns det enligt regeringen inte skäl att nu överväga en ordning liknande
Schufa-systemet. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan,
exempelvis i samband med en utvärdering av de nu föreslagna lagändringar-
na.
Sammanfattningsvis anför regeringen att tystnadsplikt alltså inte bör hindra
att uppgifter om kreditengagemang utväxlas för kreditupplysningsändamål
inom en sluten användargrupp. Gruppen bör bestå av banker, kreditmark-
nadsbolag och värdepappersbolag samt kreditupplysningsföretag. Även vissa
utländska bolag bör få tillgång till informationen.
De skäl som i det föregående anförts till stöd för ökad tillgång till uppgifter
om kreditengagemang gör sig enligt regeringen också gällande i fråga om
upppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Även sådan
information bör därför få spridas inom den slutna användargruppen utan
hinder av eventuell tystnadsplikt.
Regeringen framhåller att en bestämmelse i kreditupplysningslagen med
detta innehåll inte i och för sig medför att bankerna, kreditmarknadsbolagen
och värdepappersbolagen blir skyldiga att lämna ut informationen, endast att	21

de inte på grund av tystnadsplikt är förhindrade att göra det. Regeringen	1996/97:KU9y
konstaterar att varken Bankföreningen eller Finansbolagens förening i sina
remissvar har haft något att erinra mot Kreditupplysningsutredningens för-
slag i denna del. Enligt regeringen finns det därför anledning att utgå från att
bl.a. bankerna, efter det att frågan om tystnadsplikt fått sin lösning, kommer
att på lika villkor lämna ut information av aktuellt slag till samtliga kredit-
upplysningsföretag. Regeringen anför att om något kreditinstitut trots allt
skulle välja att lämna ut information endast till ett eller ett par kreditupplys-
ningsföretag, bör förfarandet kunna prövas enligt konkurrenslagen.
Med hänsyn till det anförda anser regeringen att det saknas skäl att i lagen
föreskriva en skyldighet att lämna ut information.
Avslutningsvis anför regeringen att den föreslagna lösningen innebär att
den tystnadsplikt som gäller enligt bankrörelselagen, lagen om kreditmark-
nadsbolag och lagen om värdepappersrörelse inte hindrar att uppgifter i vissa
fall utväxlas för kreditupplysningsändamål. En erinran om detta bör tas in i
bestämmelserna om tystnadsplikt i de aktuella lagarna.
Motionerna
I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att även leverantörer skall ingå i den krets av företag inom vilken
uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk
får utväxlas för kreditupplysningsändamål (yrkande 1). Enligt motionärerna
skulle effektiviteten i kreditupplysning underlättas om även leverantörer
ingick i den inre kretsen.
I samma motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som så
önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens
register (yrkande 3). Motionärerna anför att detta ytterligare skulle stärka
privatpersoners integritet. Samtycket blir avgörande i varje enskilt fall, vilket
enligt motionärerna är både förenklande och klargörande i förhållande till
regeringens förslag.
I motion 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändringar i kreditupplysningslagen. Bland annat anför motionärerna
att det är positivt att regeringen föreslår att sekretessregler inte skall hindra
att uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser m.m. utväxlas
för kreditupplysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag,
värdepappersbolag och banker. Konkurrensen bör enligt motionärerna dock
underlättas ytterligare för att marknaden skall bli effektiv. Ett system enligt
Schufa-modellen bör därför införas även i Sverige.
Utskottets bedömning
Regeringen föreslår en ordning som skall underlätta utväxling av uppgifter
om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Som
skäl härför åberopar regeringen bl.a. nämnda uppgifters stora betydelse i
kreditupplysningssammanhang och att en effektivare konkurrens på kredit-
upplysningsområdet kan uppnås. Utskottet vill härvid framhålla att vad som	21

nu sagts om en effektivare kreditupplysningsverksamhet måste vägas mot	1996/97:KU9y
den enskildes intresse av skydd för sin integritet.
För att göra en lämplig avvägning mellan effektivitets- och integritetsin-
tressen har regeringen valt att föreslå en ordning med en sluten användar-
grupp inom vilken uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser
och kreditmissbruk kan utväxlas utan hinder av regler om tystnadsplikt.
Kriterierna för hur den slutna användargruppen skall avgränsas bör enligt
regeringen vara dels att ifrågavarande företag skall stå under myndighetstill-
syn, dels att företagens verksamhet skall omfattas av en författningsreglerad
tystnadsplikt som ger ett tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning. Ut-
skottet anser att den nu beskrivna ordningen på ett tillfredsställande sätt
skyddar den personliga integriteten från otillbörligt intrång. Mot denna bak-
grund godtar utskottet regeringens förslag att det i den slutna användargrup-
pen får ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupp-
lysningsföretag samt vissa utländska bolag. Följaktligen delar utskottet rege-
ringens uppfattning att företag inom handeln, vilka varken står under tillsyn
eller omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt, inte bör ingå i den grupp
som skall få tillgång till de nu aktuella uppgifterna. Motion 1996/97:Fi37
yrkande 1 bör därför avstyrkas.
I nämnda motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som
så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens
register (yrkande 3). Liknande tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38,
där det anförs att ett system enligt den tyska Schufa-modellen bör införas i
Sverige. I propositionen erinrar regeringen om att ett system enligt Schufa-
modellen i betydande grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart
bör regleras i författning. Regeringen erinrar också om att frågan om sam-
tycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska per-
soner behandlas i EG:s dataskyddsdirektiv. Med hänsyn till pågående utred-
ningsarbete bör enligt regeringen frågor med koppling till direktivet i huvud-
sak hållas utanför förevarande lagstiftningsärende. Utskottet delar regering-
ens uppfattning. De frågor som aktualiseras i nämnda motioner bör därför
enligt utskottets mening inte nu föranleda något uttalande från riksdagens
sida.
Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m.
Gällande ordning
När en kreditupplysning om en privatperson lämnas ut skall, enligt 11 §
kreditupplysningslagen, den som avses med upplysningen samtidigt och
kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen
och råd som upplysningen innehåller om kreditupplysningen (kredit-
upplysningskopia). Den omfrågade skall också underrättas om vem som har
begärt upplysningen (beställaruppgift). Denna information anges regelmäss-
igt på kreditupplysningskopian.
En person som är näringsidkare har en motsvarande rätt att kostnadsfritt
erhålla meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnas om honom eller
henne. En näringsidkare har däremot inte rätt att få veta vilka omdömen och	21
	21

råd som lämnas eller vem som har begärt upplysningen. Detsamma gäller för	1996/97:KU9y
en person som, utan att vara näringsidkare, har ett så väsentligt inflytande i
viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden be-
hövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.
En juridisk person saknar laglig rätt att få vare sig en kreditupplysningsko-
pia eller en beställaruppgift när kreditupplysning om den juridiska personen
lämnas.
I 12 § sägs att om det förekommer anledning till misstanke att en uppgift i
kreditupplysning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller
i register som används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvi-
sande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga
åtgärder för att utreda förhållandet.
Vidare sägs att visar sig upppgiften vara oriktig eller missvisande, skall
den, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur
registret. Har uppgiften tagits in i kreditupplysning som lämnats på annat sätt
än som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, skall
rättelse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en som
under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har uppgiften
under den senaste tolvmånadersperioden lämnats i periodisk skrift eller i en
kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom återkommande offentlig-
göranden enligt yttrandefrihetsgrundlagen, skall rättelse eller komplettering
så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften eller motsva-
rande form av offentliggörande enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Vad som nu
sagts gäller dock inte, om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för
bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.
I 12 § sägs vidare att om en fråga om rättelse eller liknande åtgärd har ta-
gits upp efter framställning från den som uppgiften avser, skall denne kost-
nadsfritt underrättas om huruvida sådan åtgärd vidtagits.
Enligt 21 § kreditupplysningslagen skall den som bedriver kreditupplys-
ningsverksamhet ersätta skada som till följd av verksamheten tillfogas någon
genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig
uppgift lämnas om honom. Någon skadeståndsskyldighet föreligger dock inte
om den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig omsorg och var-
samhet iakttagits. Även lidande och omständigheter av annan än rent ekono-
misk betydelse skall beaktas.
Därutöver stadgas i 22 § att om den som bedriver kreditupplysningsverk-
samhet inte fullgör vad som åligger honom enligt bl.a. 11 och 12 §§, får
Datainspektionen förelägga vite.
Tidigare riksdagsbehandling
Under senare år har det väckts ett flertal riksdagsmotioner med krav på att
kreditupplysningslagen skall ändras så att fler får rätt till beställaruppgift.
Motionerna har i första hand tagit sikte på sådana fysiska personer som är
näringsidkare eller knutna till näringsverksamhet. Vid behandlingen av mot-
ionerna har näringsutskottet framhållit att det gäller å ena sidan att skydda
enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna	21

om möjligheterna till effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Motionerna har avslagits med motiveringen att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen (se bl.a. bet. 1991/92:NU9).

När frågan senast behandlades i riksdagen ansåg näringsutskottet emellertid, mot bakgrund bl.a. av att det hade gått nära fem år sedan frågan senast remissbehandlades, att det borde uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att ta upp frågan om näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning. En ytterligare anledning till förnyad prövning var enligt näringsutskottet att det ekonomiska läget hade medfört att näringsidkare oftare blev föremål för kreditupplysningar (bet. 1992/93:NU22). Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:213).

Propositionen

Regeringen föreslår att alla fysiska personer – även näringsidkare och därmed jämställda personer – skall ha rätt att i en kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också om vilka omdömen och råd som har lämnats och om vem som har begärt kreditupplysningen (beställaruppgift). När det gäller juridiska personer föreslås däremot inte rätt till vare sig kreditupplysningskopia eller beställaruppgift.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att ett av de oftast framförda argumenten för att införa en rätt till beställaruppgift är att det för den omfrågade är förknippat med obehag att inte veta vem som har beställt en kreditupplysning och därmed fått tillgång till integritetskänsliga uppgifter om honom eller henne. Det har därvid särskilt uttryckts en oro för att uppgifterna i kreditupplysningen kan komma att användas till annat än bedömning av vederhäftigheten i ekonomiskt hänseende.

Regeringen konstaterar att kreditupplysningslagen inte uppställer något krav på att legitima skäl skall föreligga vid beställning av kreditupplysningar om näringsidkare. Härmed är det enligt regeringen dock inte sagt att det är önskvärt att kreditupplysningar om näringsidkare begärs av vilket skäl som helst. Regeringen erinrar om att det av definitionen av kreditupplysning i 2 § framgår att det med kreditupplysning avses uppgifter m.m. som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Möjligheten att med stöd av kreditupplysningslagen få upplysningar om andra personer är följaktligen inte tänkt att stå till buds för andra syften än för att göra ekonomiska bedömningar av den som upplysningen rör. En rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift kan enligt regeringen motverka att kreditupplysningar begärs av ren nyfikenhet eller av något annat skäl som inte har att göra med en ekonomisk bedömning av den som upplysningen rör.

Regeringen anför att en rätt till beställaruppgift också har den fördelen att näringsidkaren får möjlighet att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos beställaren.

1996/97:KU9y

Vidare anför regeringen att till stöd för den nuvarande ordningen har sär-	1996/97:KU9y
skilt framförts att en rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift kan verka
återhållande på benägenheten att begära kreditupplysningar.
Regeringen anser dock att skälen för den föreslagna ordningen är så starka
att en rätt till beställaruppgift för alla fysiska personer nu bör införas.
Sålunda bör även näringsidkare och näringsanknutna personer ha rätt till
beställaruppgift i samband med att de får ett meddelande enligt 11 § kredit-
upplysningslagen (kreditupplysningskopia).
De skäl som anförts till stöd för ett krav på beställaruppgift gör sig enligt
regeringen i viss mån även gällande i fråga om rätten till besked om vilka råd
och omdömen som lämnats. Särskilt integritetsaspekten är viktig men även
den omständigheten att en person får anses ha ett berättigat intresse att få
veta vilka omdömen och råd som lämnas om honom i kommersiella sam-
manhang. Regeringen anser därför att näringsidkare och näringsanknutna
personer i likhet med andra fysiska personer bör få reda på vilka råd och
omdömen som kreditupplysningen innehållit.
Vad gäller juridiska personer finns enligt regeringen emellertid inte något
behov att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få
besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Rege-
ringen konstaterar att det inte heller i diskussionerna rörande dessa frågor har
framförts att en sådan rätt för juridiska personer borde införas. Av betydelse
är vidare enligt regeringen att ett utökat uppgiftslämnande i fråga om juri-
diska personer skulle medföra kraftigt ökade kostnader för kreditupplys-
ningsföretagen och därmed för kreditupplysningsverksamheten som sådan.
Med hänsyn till det anförda anser regeringen att juridiska personer även i
fortsättningen bör stå utanför bestämmelserna i 11 § kreditupplysningslagen.
Någon laglig rätt för dem till kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter
bör således inte införas.
Motionerna
I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att rättelseförfa-
randet enligt 12 § kreditupplysningslagen är otillfredsställande. Enligt mot-
ionärerna kan en skärpning uppnås genom att föreskriva ett snabbare förfa-
rande med en bredare underrättelseplikt. Underlåtelse från kreditupplys-
ningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet bör vara förenat med
stränga skadeståndskrav. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
I motion 1996/97:Fi40 av Per Rosengren (v) anförs att även handelsbolag
och kommanditbolag bör ingå i den grupp som skall få tillgång till kreditupp-
lysningskopia. Motionärerna framhåller att dessa bolagsformer skiljer sig
från övriga juridiska personer genom att ägarna själva beskattas för bolagets
vinster. Konsekvenserna av en felaktig kreditupplysning kan i dessa fall
skada ägarna även som privatpersoner. Enligt motionärerna bör riksdagen
hos regeringen begära förslag om en sådan ändring.
I två motioner från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N216 av Lennart
Fremling och Siw Persson (fp) och 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl.
(m), samt i två motioner från allmänna motionstiden 1996, 1996/97:N214 av	21

Göte Jonsson och Ulf Melin (m) och 1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl.	1996/97:KU9y
(m, c, fp, kd), hemställs att även näringsidkare och näringsanknutna personer
skall ha rätt att få beställaruppgift.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening har näringsidkare och näringsanknutna fysiska
personer ett berättigat intresse ur integritetssynpunkt att liksom privatperso-
ner få meddelande om såväl vilka omdömen och råd som har lämnats i kre-
ditupplysning som vem som har begärt sådan upplysning. Utskottet ser där-
för med tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår att bestämmelser med
denna innebörd införs. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag. Vad
som efterfrågas i motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:N214
och 1996/97:Fi706 tillgodoses genom den nu föreslagna ordningen.
I likhet med regeringen anser utskottet att det saknas behov av att med
hänsyn till integritetsskyddsintressen utvidga rätten att erhålla kreditupplys-
ningskopia och beställaruppgift även till juridiska personer. Vad som anförs i
motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 2 (delvis) och 1996/97:Fi40 bör därför
inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.
I motion 1996/97:Fi39 yrkande 2 anförs därutöver att rättelseförfarandet i
kreditupplysningslagen kan bli mer tillfredsställande genom dels att ett
snabbare förfarande föreskrivs, dels att underlåtenhet från kreditupplysnings-
företagens sida att efterleva rättelseförfarandet förenas med stränga skade-
ståndskrav. Utskottet konstaterar att nu gällande ordning föreskriver en skyl-
dighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att utan dröjsmål
vidta åtgärder för att utreda misstanke om oriktiga eller missvisande uppgif-
ter samt att ombesörja rättelse av sådana uppgifter. Vidare innehåller kredit-
upplysningslagen en speciell reglering om skadeståndsskyldighet gentemot
den enskilde. Vad som anförs i motionen tillgodoses enligt utskottets mening
således genom nu gällande regler. Motionen bör därför avstyrkas.
Uppgifter i kreditupplysning om företag
Motionerna
I tre motioner, som avlämnats med anledning av propositionen, aktualiseras
en fråga som inte har behandlats särskilt varken av Kreditupplysningsutred-
ningen eller i propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör
ingå i kreditupplysning om företag och företagare.
I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar tillåta flödesinformation i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkande 2). Motionärerna påpekar att det i förarbetena till kreditupplys-
ningslagen framgår att s.k. flödesinformation, t.ex. inkassoinformation, bör
ingå i en kreditupplysning. Eftersom Datainspektionen valt att inte tillåta att
inkassoinformation och andra s.k. flödesdata utväxlas mellan företag, bör
enligt motionärerna riksdagen nu tydligt poängtera den betydelse tillgången
till flödesdata har för en framtida effektiv kreditupplysning. Motionärerna
framhåller att företag, särskilt små eller nystartade, har ett stort behov av att	21
	21

kunna undersöka sina kunders kreditvärdighet i syfte att undvika kreditför-	1996/97:KU9y
luster. Flödesdata utgör ett bra underlag för att undersöka om företaget har
tillräcklig likviditet för att betala sina krediter.
I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att rege-
ringen ges till känna vad i motionen anförts om nödvändig flödesinformation
(yrkande 1). Motionären framhåller att en bred flödesinformation är möjlig
enligt gällande lag, men detta har inte godtagits av Datainspektionen. I dag
får endast flödesdata i senare led i form av ansökan om betalningsföreläg-
gande användas i kreditupplysningsunderlaget. Om registrering av inkasso-
krav tillåts vid kreditupplysning ges enligt motionären en större effektivitet
och aktualitet.
I samma motion hemställs därutöver att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande (yrkande
4). Motionären framhåller att många företag anser att Datainspektionens
villkorspraxis vad avser flödesinformation står i strid mot kreditupplysnings-
lagen och dess intentioner. Tidig flödesinformation och obligatoriska bestäl-
laruppgifter torde enligt motionären öka tillförlitligheten i kreditupplysning-
arna. Det är nödvändigt att riksdagsbeslutet görs så klart att det inte råder
något tvivel om att tidig flödesinformation är tillåten.
Även i motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) framhålls vikten
av att inkassouppgifter kan ingå i kreditupplysning. Det skulle enligt motion-
ärerna gynna nystartade och små företags möjligheter att hävda sig på mark-
naden. Motionärerna anser att Datainspektionen hittills har tolkat den möj-
lighet som ges i kreditupplysningslagen restriktivt. Enligt motionärerna bör
det tydligt slås fast att inkassouppgifter skall få utnyttjas i samband med
kreditprövningar. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Gällande ordning
Enligt 5 § kreditupplysningslagen skall kreditupplysningsverksamhet bedri-
vas så att den ej leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom
innehållet i de upplysningar som förmedlas eller till att oriktiga eller missvi-
sande uppgifter lagras eller lämnas ut.
I 7 § första stycket sägs vidare att personupplysning inte får innehålla uppgift
om annan betalningsförsummelse än sådan som fastslagits genom domstols
eller annan myndighets avgörande eller åtgärd eller som lett till inledande av
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) eller till betalningsin-
ställelse, konkursansökan eller ackord. Uppgift som enligt det sagda inte får
lämnas ut får inte heller lagras.
I förarbetena till kreditupplysningslagen anförde departementschefen att
någon invändning inte kunde riktas mot att en kreditupplysning innehåller
uppgift om domstols eller annan myndighets beslut eller åtgärd (prop.
1973:155 s. 96).
Vidare anförde departementschefen (s. 97 f.) beträffande ansökningar om
betalningsföreläggande eller lagsökning samt andra liknande ansökningar
hos domstol eller annan myndighet att risken för att sådana uppgifter är
materiellt oriktiga eller missvisande talar starkt för att de inte bör få före-	21

komma i kreditupplysningar. Departementschefen fann emellertid att skill-	1996/97:KU9y
nad härvid måste göras mellan kreditupplysningar om privatpersoner och
företagsupplysningar. Med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen har
inom näringslivet är det enligt departementschefen av största vikt att kredit-
upplysningar som avser företag är så uttömmande som möjligt för att man
därmed skall undvika kreditförluster. Ett företag måste därför finna sig i att
kreditupplysningar kan komma att innehålla uppgifter som är behäftade med
ett visst mått av osäkerhet. Vad som nu sagts skulle enligt departementsche-
fen även gälla företagare och företag närstående personer. Departementsche-
fen ansåg mot bl.a. denna bakgrund att det inte borde ställas upp något för-
bud mot att använda ansökningsuppgifter i kreditupplysningar om företag
och motsvarande. När det däremot gäller upplysningar om privatpersoner
ansåg departementschefen att behovet av skydd för den enskilde väger över.
I fråga om sådana upplysningar borde det därför införas ett principiellt för-
bud mot användning av ansökningsuppgifter.
Vad gäller uppgifter om inkassoåtgärder och kreditspärrar samt påståenden
i övrigt om betalningsförsummelse som inte har varit föremål för rättslig
åtgärd fanns det enligt departementschefen ännu starkare skäl än när det
gäller ansökningsuppgifter att ställa upp förbud mot att uppgifterna används i
kreditupplysningar. Departementschefen ansåg att det i princip bör vara
förbjudet att ta in denna typ av uppgifter som avser privatpersoner. Något
motsvarande förbud i fråga om företagsupplysningar förelåg däremot inte.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. NU 1973:69,
rskr. 1973:379).
Tillstånd enligt kreditupplysningslagen avseende kreditupplysningar om
företag
Som framgår av redogörelsen ovan har något förbud inte uppställts i fråga
om att i kreditupplysning om företag och företagare lämna uppgift om betal-
ningsförsummelse som inte har fastslagits genom domstols eller annan myn-
dighets avgörande.
Utskottet har inhämtat att den omständigheten att ett principiellt förbud
inte har uppställts i kreditupplysningslagen i praxis inte har inneburit att
tillstånd generellt beviljas för att i kreditupplysningar lämna uppgifter om
betalningsförsummelse som inte fastslagits genom domstols eller annan
myndighets avgörande. Bland annat har ansökningar om tillstånd att i kredit-
upplysning om företag lämna uppgifter om inkassoåtgärder och om leveran-
törsskulder inte beviljats med hänvisning till 5 § kreditupplysningslagen (se
t.ex. regeringens beslut den 5 mars 1992 i ärende nr 91-2520 och Datain-
spektionens beslut den 6 februari 1996 i ärende nr 4526-95).
I propositionen anges att regeringen avser att i det fortsatta lagstiftningsar-
betet på kreditupplysningsområdet överväga frågan om vilka uppgifter som
bör få användas i kreditupplysningar om näringsidkare.
	21

Utskottets bedömning

1996/97:KU9y

I ovan nämnda motioner aktualiseras frågan om vilka uppgifter som bör få ingå i kreditupplysning om företag och företagare.

Utskottet vill framhålla att ett generellt krav på kreditupplysningsverksamhet är att sådan verksamhet inte får bedrivas så att den leder till kränkning av den personliga integriteten eller till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut. Uppgifter som inte är väl underbyggda bör därför användas i kreditupplysning med stor restriktivitet.

Av propositionen framgår att frågan om vilka uppgifter som bör få ingå i kreditupplysningar om företag kommer att bli föremål för överväganden i regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Motionerna bör därför avstyrkas.

Stockholm den 16 april 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nikos Papadopoulos (s).

Avvikande meningar

1. Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Birgitta Hambraeus (c) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

som börjar med ”Härefter vill” och slutar med ”därför avstyrkas” bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Datainspektionen visserligen sedan kreditupplysningslagens tillkomst har ansvarat för tillståndsprövning och tillsyn enligt lagen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning att ta fasta på den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har. An- svaret för tillstånds- och tillsynsfrågor på kreditupplysningsområdet bör därför läggas på Finansinspektionen. De tillsynsbefogenheter som Datainspektionen har enligt datalagen i fråga om ADB-hanteringen i kreditupplysningsverksamheten kan tillgodose intresset av ett gott integritetsskydd. Mot-

ionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97:Fi41 (yrkande 1) bör därför

bifallas.

2. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka	1996/97:KU9y
tystnadsplikt gäller

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René

(m)anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Ut- lämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller som börjar med ”Regeringen föreslår” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den stora betydelse som uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk för kreditupplysningsändamål har i kreditupplysningssammanhang föreslår regeringen nu en ordning som skall underlätta utväxlingen av sådana uppgifter. Regeringen anför vidare att den föreslagna ordningen kan medverka till en effektiv konkurrens på kreditupplysningsområdet. För att tillvarata integritetsskyddsintressen har regeringen valt en ordning med en sluten användargrupp inom vilken de nu aktuella uppgifterna kan utväxlas utan hinder av tystnadsplikt. I gruppen skall enligt förslaget ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupplysningsföretag samt vissa utländska bolag. Enligt utskottets mening har avgränsningen av den slutna användargruppen gjorts alltför snäv. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi37 yrkande 1 bör även leverantörer ingå i den slutna användargruppen för att en effektivare kreditupplysningsverksamhet skall erhållas.

I nämnda motion anförs vidare att privatpersoner som så önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. Liknande tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38 (delvis). Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett sådant system bör införas, bland annat med hänsyn till att privatpersoners integritet skulle stärkas. En sådan ordning skulle också bli enklare och mer klargörande än regeringens förslag.

3. Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m.

Kenneth Kvist (v) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m. som börjar med ”I likhet” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Vad gäller juridiska personer och rätten till kreditupplysningskopia finns det enligt utskottets mening anledning att göra skillnad mellan å ena sidan handelsbolag och kommanditbolag och å andra sidan övriga juridiska personer. Ägare till handelsbolag och kommanditbolag beskattas själva för bolagets vinster. Vad gäller dessa bolagsformer finns således en direkt koppling mellan bolagets resultat och ägarnas privata ekonomi. En felaktig kreditupplysning kan i förevarande fall skada såväl bolaget som ägaren i egenskap av privatperson. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi40 bör kreditupplysningslagen därför ändras så att även handelsbolag och kommanditbolag skall meddelas vilka uppgifter som lämnats i kreditupplysning om bolaget.

4. Uppgifter i kreditupplysning om företag

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v) och Inger René (m) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Uppgifter i kreditupplysning om företag som börjar med ”I ovan” och slutar med ”därför avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det inom näringslivet finns ett stort behov av att kunna undersöka t.ex. kunders eller tilltänkta affärspartners kreditvärdighet. Inte minst gäller detta de små och nystartade företagen. För att kreditupplysningsverksamheten skall bli effektiv krävs tillgång till så bred och så tidig information som möjligt, t.ex. om inkassoåtgärder. Utskottet vill erinra om att det i gällande lagstiftning inte uppställts något förbud mot att i kreditupplysning om företag lämna uppgifter om betalningsförsummelser som inte fastslagits genom domstols eller annan myndighets avgörande. Mot bakgrund av vad som anförs i de nu aktuella motionerna vill utskottet därmed framhålla nödvändigheten av att bred s.k. flödesinformation i kreditupplysningar om företag också görs tillgänglig i praktiken.

1996/97:KU9y

Innehållsförteckning
Till finansutskottet ..........................................................................................	1
Propositionens huvudsakliga innehåll........................................................	1
Bakgrund....................................................................................................	2
Utskottet.....................................................................................................	3
Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? ................	3
Propositionen....................................................................................	3
Motionerna .......................................................................................	4
Utskottets bedömning .......................................................................	5
Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m. ................................	5
Propositionen....................................................................................	5
Utskottets bedömning .......................................................................	6
Vissa känsliga personuppgifter .............................................................	6
Propositionen....................................................................................	6
Utskottets bedömning .......................................................................	7
Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i
kreditupplysningar.................................................................................	7
Propositionen....................................................................................	7
Utskottets bedömning .......................................................................	7
Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för
vilka tystnadsplikt gäller .......................................................................	7
Propositionen....................................................................................	7
Motionerna .....................................................................................	10
Utskottets bedömning .....................................................................	10
Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m..........................	11
Gällande ordning ............................................................................	11
Tidigare riksdagsbehandling...........................................................	12
Propositionen..................................................................................	13
Motionerna .....................................................................................	14
Utskottets bedömning .....................................................................	15
Uppgifter i kreditupplysning om företag .............................................	15
Motionerna .....................................................................................	15
Gällande ordning ............................................................................	16
Tillstånd enligt kreditupplysningslagen avseende kreditupp-
lysningar om företag.......................................................................	17
Utskottets bedömning .....................................................................	18
Avvikande meningar................................................................................	18
1. Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? ..........	18
2. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för
vilka tystnadsplikt gäller .....................................................................	19
3. Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m......................	19
4. Uppgifter i kreditupplysning om företag .........................................	20

Gotab, Stockholm 1997

1996/97:KU9y