KU2Y (Yttrande 1996/97:KU2Y)

Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU2y

Europol

1997/98

KU2y

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 12 juni 1997 beslutat bereda konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:164 Europol jämte motioner. Fem motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet behandlar de delar av propositionen som avser dels Europols register med tillhörande motioner, dels frågan om förhandsavgöranden från EG-domstolen angående tolkningen av Europolkonventionen.

Utskottet

Propositionen

Europols målsättning, behörighet, uppgifter m.m.

Europolkonventionen antogs av ministerrådet den 26 juli 1995. Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en organisation som har till främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del fall, med uppgifter från annat håll och analyseras sedan hos Europol. Underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas polismyndigheter som härigenom får ett bättre underlag för sin operativa verksamhet, vilket kan bidra till fler ingripanden mot den typ av brottslig verksamhet som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad, internationell kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men också annan grov brottslighet.

Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa avseenden åklagarmyndigherna) i medlemsstaterna och förbättra deras samarbete i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den allvarliga internationella brottsligheten.

Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det	1997/98:KU2y
förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller
flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,
svårighetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt
handlande från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar
behörigt att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga
brott. Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med
nukleära och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslig-
het som är förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år
från konventionens ikraftträdande, terrorism.
Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits
skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet
mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera informat-
ion och underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra informat-
ion och underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upp-
täckta samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisut-
redningar i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som
finns hos Europol.
Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och
internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en
nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och
medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att
förse Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller
motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och ta emot
uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nation-
ella organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga
myndigheter enligt konventionen.
Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambands-
man till Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sam-
bandsmännen är de nationella enheternas representanter i Europol. De har till
uppgift att praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan
Europol och de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjäns-
temän i bl.a. analysarbetet. Såväl de nationella enheterna som sambands-
männen arbetar under respektive medlemslands nationella lagar och regler.
Sambandsmännen är inte anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina
hemstater.
Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetjänstemän
och analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och analysarbete som
skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet.
Europols datasystem
Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade
informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med be-
gränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning
av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av
Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet s.k. ana-	2

lysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade uppgifter. Slutligen	1997/98:KU2y
skall det finnas ett indexregister över analysregistren för att möjliggöra för
bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de pågående analysprojekten
finns något av intresse för det nationella polisarbetet.
Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda eller
misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet. Uppgifter-
na kan också avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter
som ger anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behö-
righetsområde. Denna personkategori innefattar alltså inte misstänkta för ett
redan begånget brott. De personuppgifter som förekommer är av standardise-
rat slag. Det är identifikationsuppgifter som namn, födelsetid och födelseort,
kön, medborgarskap och vissa signalementsuppgifter. Vidare får antecknas
uppgift om brott och gärningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken brottslig
organisation man misstänker att personen i fråga tillhör samt fällande domar.
De hittills nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild
begäran föra in i informationsregistret från sina egna polisregister. Ytterli-
gare uppgifter om de nämnda personkategorierna kan på begäran lämnas till
Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta.
De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i Europol
har direkt tillgång till registret.
En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i kri-
minalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in, bear-
betar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en polisut-
redning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i projekt-
form. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra tjänstemän från
Europol samt sambandsmän från de stater som berörs bildar en projektgrupp.
För denna grupp kan, om det behövs, ett arbetsregister (analysfil) läggas upp
efter särskilt beslut från Europols styrelse. En sådan analysfil utgör gruppens
viktigaste arbetsredskap.
Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett ope-
rativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående undersökning
eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen innehåller
övergripande uppgifter, t.ex. om den allmänna strukturen på viss brottslighet
eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den strategiska analysen inne-
håller inga personuppgifter.
Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får inne-
hålla personuppgifter. I ett sådant får till att börja med förekomma de uppgif-
ter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det föras in
uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra
personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga om brotts-
offer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna ger anledning
anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som ligger inom Euro-
pols behörighet.
Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in personuppgif-
ter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ur-
sprung, hälsa eller sexuella läggning. Sådana uppgifter får dock införas end-
ast om det är strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med analysen och	2

då bara om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan befintliga upp-	1997/98:KU2y
gifter om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att lägga upp ett register
med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt ursprung. Konvention-
en förbjuder också att sökning efter personer med ledning enbart av eventu-
ellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i strid mot Europols
ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud mot selektiv
datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning som enda sökbe-
grepp. De nationella enheterna skall, enligt huvudregeln, på Europols begä-
ran eller på eget initiativ till Europol översända alla uppgifter som Europol
behöver för att utföra sina arbetsuppgifter. Medlemsstaterna skall emellertid
översända uppgifterna endast om bearbetning av dessa för brottsförebyg-
gande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella
lagstiftning.
Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har rätt
att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade har
naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte tillgång
till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för analytikerna. Sam-
bandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också kommer med-
lemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter med polisiära befo-
genheter till del.
Inga andra än analytikerna har tillgång till analysregistren. För att dessa
register skall kunna fylla sin funktion som kunskapskälla för i sista hand
medlemsstaterna krävs att det finns en förmedlande länk mellan analysregist-
ren och sambandsmännen. Indexregistret fyller den funktionen. Indexregist-
ret skall ge svar på frågan om det i analysregistren finns uppgifter som berör
det nationella polisarbetet i sambandsmannens hemstat utan att registrets
innehåll eller analysresultatet avslöjas. Sambandsmännen och behöriga
Europoltjänstemän har tillgång till indexregistret.
Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även
sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att princi-
perna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk data-
behandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från 1981
och 1987 års Europarådsrekommendation om användning av personuppgifter
inom polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något
utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske
måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integri-
tetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.
Sekretess
Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa
skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som samlats in
med tillämpning av konventionen eller har utväxlats inom ramen för Euro-
pol. För detta ändamål skall rådet anta regler om sekretesskydd.
Enligt regeringens bedömning krävs inte några nya sekretessregler. Upp-
gifter från Europol skall kunna hållas hemliga i Sverige. Eftersom uppgifter-
na huvudsakligen kommer att inflyta i polisregister eller eljest kommer att	2

användas av polisen eller tullen i dess brottsförebyggande, brottsbekämpande	1997/98:KU2y
eller brottsutredande verksamhet finns ett antal tillämpliga sekretessbestäm-
melser som bedöms vara tillräckliga. I 5 kap. 1 § sekretesslagen finns regler
om sekretess m.m. med hänsyn främst till intresset att förebygga, uppdaga
eller beivra brott, den s.k. förundersökningssekretessen. I 9 kap. 17 § sekre-
tesslagen finns korresponderande regler till skydd för enskildas integritet när
det gäller uppgifter i bl.a. polisregister. Enligt 7 kap. 17 § gäller vidare sekre-
tess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs
enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret.
Diskretion och tystnadsplikt
Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols
tjänstemän, sambandsmännen och varje person, vilka uttryckligen har ålagts
diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som
kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för
deras verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskret-
ions- och tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt
anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla
överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av dess
egen lagstiftning om respekten för tystnadsplikten eller regler om sekretess-
skydd.
Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att tystnadsplikt
råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen
för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den som genom
anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt eller på
annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i
myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften. Brott mot tystnads-
plikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Den som
omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera straff, andra sanktioner
eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i
tryckt skrift eller i radio eller TV om inte särskilda undantag har meddelats i
lag med stöd av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Detta är den principiella innebörden av den s.k. meddelarfriheten som är en
av offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i sekretesslagen som utgör
grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller för uppgifter som härrör
från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om förundersökningssekre-
tess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till skydd för enskilds
intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i viss utsträckning utrikes-
sekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller delvis av meddelarfriheten. I
alla normala fall kommer alltså tystnadsplikten avseende Europolinformation
att vara berörd av meddelarfriheten.
Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla upp-
gifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 §
brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda uppgifter som gäller
för anställda i Sverige vid deras befattning med uppgifter från Europol, lik-
som de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter.
Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning	2

med hemliga uppgifter. Det finns alltså ett område inom vilket sekretess och	1997/98:KU2y
tystnadsplikt råder enligt Europolkonventionen som inte har direkt motsva-
righet i svenska regler om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket Sve-
rige som medlemstat har åtagit sig att lagföra brott mot desamma som om de
vore inhemska regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Euro-
polkonventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget. I Justitiedepar-
tementets promemoria Europol föreslogs att denna fråga borde lösas i annat
sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare räckvidd än
Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor. Rege-
ringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat lämpligt sam-
manhang.
Förhandsavgöranden från EG-domstolen
Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har medlemsstaternas
domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen
om konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser att ett sådant
avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna
avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det
bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma
om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall
vara obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom en
förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den
önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut
inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.
Regeringen har undertecknat tilläggsprotokollet och avgett en förklaring
som innebär att Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela
förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen. Enligt förkla-
ringen får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande, när den
bedömer att ett sådant är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller
ärende. Inför undertecknandet av tilläggsprotokollet och avgivandet av för-
klaringen har regeringen samrått med EU-nämnden resp. EU-nämnden och
justitieutskottet. Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste
godkännas av riksdagen för att slutligen kunna tillträdas. Förslag härom
lämnas i propositionen. Riksdagens godkännande av förklaringen innefattar
överlämnande av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med
tillämpning av regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.
Den bindande kraften hos de förhandsavgöranden som EG-domstolen
meddelar rörande konventionens tolkning följer av att tilläggsprotokollet har
antagits i enlighet med den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren,
dvs. att alla stater tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) före-
skrivs att gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en tredjepelar-
konvention anförtror åt EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden.
I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan be-
röras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör att
behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny lag-
stiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte
kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det.	2

Också hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att inhämta förhandsavgöranden.

Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs i konventionerna måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet.

Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Den möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om tolkningen av en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen i anslutning till tilläggsprotokollet till Europolkonventionen medför bör alltså införlivas i svensk rätt genom lag.

I propositionen föreslås denna lag få generell räckvidd så att svenska domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som Sverige kan komma att tillträda. Lagen skall kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen om vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller.

Regeringen anför att det finns skäl att, när nu frågan om lagstiftning med anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta hänsyn till andra konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom EU:s ram. Det finns ett antal sådana konventioner som har undertecknats av medlemsstaterna och där frågan om EG-domstolens roll står på dagordningen på samma sätt som för Europolkonventionen. Vad gäller tredjepelarkonventioner kopplar, som ovan nämnts, EU-fördraget samman tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten. Andra konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling mellan konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. Enligt regeringen måste domstolens förhandsavgöranden ändå anses ha bindande kraft även när det gäller dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med förhandsavgöranden förfela sitt syfte.

En reglering bör enligt regeringen vara utformad på så sätt att den täcker de olika tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest tekniskt komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europolkonventionen och dess tilläggsprotokoll. Där finns en vittgående valfrihet för staterna i olika avseenden och även valfrihet för domstolarna om inte annat föreskrivs i nationell rätt. Rent traktattekniskt är Europollösningen också komplicerad eftersom tilläggsprotokollet bara ger den rent formella behörigheten för EG- domstolen, medan den praktiska omfattning av EG-domstolens befattning med dessa frågor finns i ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har dock gjorts beträffande två andra konventioner på tredjepelarområdet som

1997/98:KU2y

undertecknades samtidigt som Europolkonventionen. I andra konventioner	1997/98:KU2y
regleras dessa frågor direkt i konventionen eller i ett tilläggsprotokoll.
Beträffande den lagtekniska utformningen har regeringen stannat för att
föreslå en generell lagbestämmelse som kompletteras med ett tillkännagi-
vande i Svensk författningssamling (SFS) från regeringen om vilka konvent-
ioner som omfattas av bestämmelsen och åtagandets omfattning i övrigt, t.ex.
vilka domstolar som berörs och om det är obligatoriskt i vissa fall att begära
förhandsavgörande. Då krävs inga ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det
räcker med riksdagens beslut att godkänna konventionen och att konvention-
en träder i kraft för att regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet
med en redovisning av den nya konventionen och dess bestämmelser om
förhandsavgörande.
Motionerna
I motion 1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om
avslag på propositionen (yrkande 1). Om riksdagen inte avslår propositionen,
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen an-
förts dels om Europols datasystem (yrkande 4), dels om diskretion och tyst-
nadsplikt (yrkande 5). Motionärerna anför bl.a.: Uppgifterna i Europols
register kan bl.a. ”avse personer mot vilka det finns graverande omständig-
heter som ger anledning anta att de kommer att begå brott...”. Dessa uppgif-
ter är medlemsstaterna skyldiga att utan särskild begäran föra in i registren
från sina egna register. Vidare får det föras in uppgifter om vittnen, brottsof-
fer, kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter
om de brott som utreds. Det är också tillåtet att föra in personuppgifter av
ännu mer känslig karaktär, ”t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ur-
sprung”. Poliser i Europols medlemsländer inte bara får utan skall förse den
centrala databasen med uppgifter. Svenska lagregler om polisens register

m.m.är mera restriktiva i förhållande till Europolkonventionens bestämmelser i detta avseende. I Justitiedepartementet pågår arbete med att anpassa svenska bestämmelser till bl.a. Europolkonventionens bestämmelser om registrering. Detta trots att polisen tidigare har fått avslag på framställningar om att få föra datoriserade underrättelseregister. I Danmark har justitieministern deklarerat att dansk polis inte kommer att inrapportera uppgifter om danska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung till Europol. Om regeringens proposition antas hemställer Miljöpartiet att riksdagen beslutar om en liknande deklaration, dvs. att svensk polis inte skall inrapportera uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung. Motionärerna anför vidare att frågan är hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen. Det finns inte några bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter. Regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade rättsfrågor. Skall svensk meddelarfrihet inskränkas till följd av en ratificering av Europolkonventionen? Miljöpartiet hemställer att riksdagen skall ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. denna princip skall inte ändras till följd av Sveriges anpassning.

I motion 1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) hemställs att riksdagen	1997/98:KU2y
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrikt-
ningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende polisunderrättel-
seregister (yrkande 1). Inom Regeringskansliet bereds för närvarande ett
förslag till lag om polisunderrättelseregister. Förslaget härrör från Registerut-
redningens förslag i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister

–DNA-register. En proposition är aviserad till riksdagen i höst. Skälet till att motionärerna tar upp förslaget redan nu är att det har betydelse för vilka personuppgifter som svenska polismyndigheter i framtiden kommer att registrera och vidarebefordra till Europol. Om utredningsförslaget också blir regeringens förslag innebär det att polisen skall få möjlighet att i dataregister lagra uppgifter om personer som det inte föreligger någon brottsmisstanke mot. Innehållet i Europols analysregister bestäms av varje medlemslands nationella lagstiftning. Europol kan varken tvinga Sverige eller någon annan medlemsstat att lämna personuppgifter till Europol om det inte medges av det egna landets nationella lagstiftning. Moderaterna kommer att motsätta sig lagstiftning som innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.

I motion 1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med vad som anförts i motionen. I ett analysregister hos Europol får införas mycket integritetskänsliga uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd för brottslingar, potentiella brottslingar, vittnen och brottsoffer. Varje land bestämmer vilka uppgifter som skall registreras. I Sverige utreds nu om polisens register med känsliga uppgifter skall datoriseras. Datainspektionen har föreslagit att riksdagen inte skall ta ställning till Europol förrän riksdagen beslutat om lagregleringen av den svenska polisens motsvarande register. Motionärerna anser att riksdagen bör avvakta med lagändringarna och med ratificeringen av Europolkonventionen i enlighet med Datainspektionens förslag.

I motion 1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol. Motionärerna anför bl.a.: Konventionen uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt konventionen skall data insamlas och bearbetas, inte bara beträffande brott och misstänkta brott utan också beträffande personer för vilka graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet. Föreskrifterna med närmare regler för analysregistren enligt arikel 10.1 finns inte tillgängliga för riksdagen i detta lagstiftningsärende. Enligt motionärerna borde Europol åläggas att iaktta alla skyldigheter enligt Europarådets dataskyddskonvention. Det föreligger inga garantier för att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv som Europol lagrar. Vänsterpartiet anser att reglerna om den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är av fundamental betydelse för att undanröja risker för allvarliga

felaktigheter, vilka i sin tur kan leda till allvarliga konsekvenser för den

enskilde. Europolkonventionens reglering av överföring av uppgifter från	1997/98:KU2y
Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecis beträffande den
avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas av ett tredje
land. Det saknas enligt motionärerna tillräckliga garantier för att tredje land
som mottar uppgifter från Europol behandlar dessa i överensstämmelse med
vad som krävs av en rättsstat. Europols tillsynsmyndighet skall ha tillsyn
över att lagring, behandling och användning av personuppgifter sker på ett
sätt som inte strider mot konventionen eller kränker den enskildes rätt. Euro-
pol har dock ingen skyldighet att följa tillsynsmyndighetens beslut utom vad
gäller vissa överklaganden. Denna relativa maktlöshet kontrasterar starkt mot
de betydligt större maktbefogenheter som tillsynsmyndigheten enligt EU:s
datadirektiv kommer att få. Motionärerna anser att den gemensamma till-
synsmyndigheten för Europol borde ha fått åtminstone motsvarande befo-
genheter.
Registerutredningen
Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande Kriminalun-
derrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet föreslås bl.a.
en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget skall Rikspolissty-
relsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet som avser
allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av analysregister
och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister skall vara att ge
underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att
förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett informationsregister skall
vara att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar rörande allvarlig
brottslighet. I ett analysregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en
enskild person. I ett informationsregister får föras in uppgifter som kan hän-
föras till en enskild person endast om den som avses med uppgifter på kon-
kreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet
eller komma att begå allvarliga brott. Innehållet i registren skall begränsas
till uppgifter som är nödvändiga för registrens ändamål.
Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens
register (SOU 1997:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Ut-
skottet har inhämtat att regeringen avvaktar med att lämna förslag till krimi-
nalunderrättelseregister till dess att slutbetänkandet är remissbehandlat. Re-
misstiden går ut den 15 september 1997.
Utskottets bedömning
Europols viktigaste uppgift är att vara ett organ för utbyte av kriminalunder-
rättelser mellan medlemsstaterna i EU. Dessa skall tillhandahålla Europol
uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Hos Europol sammanställs
och analyseras dessa uppgifter och kompletteras i vissa fall med uppgifter
från annat håll. Information återförs till medlemsstaternas polismyndigheter
som kan använda den i sin operativa verksamhet. Främst handlar det om den
verksamhet som är riktad mot organiserad, internationell kriminalitet av
allvarligt slag, såsom narkotikahandel.	2

Grunden för Europols verksamhet kommer att vara dess databaserade in-	1997/98:KU2y
formationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med begrän-
sat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter. För
analysverksamheten skall det finnas ett antal analysregister av olika varak-
tighet som skall innehålla mer detaljerade uppgifter. Det skall också finnas
ett indexregister över analysregistren.
Sverige är endast skyldigt att på begäran förse Europols analysregister med
uppgifter, om svensk lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att utföra
analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i Sverige. När det gäller uppgifter
till Europols informationsregister skall Sverige enligt konventionen över-
lämna vissa uppgifter från sina egna polisregister utan särskild begäran.
Ytterligare uppgifter kan på begäran lämnas till Europols informationsregis-
ter om svensk lagstiftning tillåter detta.
Det är innehållet i de register som förs hos polisen som avgör vilka uppgif-
ter Sverige kan bli skyldigt att överlämna till Europol enligt konventionen. I
Regeringskansliet pågår beredningen av Registerutredningens förslag till
bl.a. kriminalunderrättelseregister. Resultatet av detta arbete och riksdagens
behandling av regeringens kommande förslag blir avgörande för vilka upp-
gifter ur ett sådant register som Sverige blir skyldigt att lämna till Europol.
Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas genom ställnings-
taganden av det slag som förordas i motionerna Ju37 yrkande 4 och Ju38
yrkande 1. Inte heller anser utskottet att ratificeringen av konventionen bör
uppskjutas i avvaktan på detta regeringsförslag såsom föreslås i motion Ju40.
För de i Sverige anställda personerna som berörs av tystnadsplikt enligt
Europols bestämmelser gäller svenska sekretessregler. De regler i sekretess-
lagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som gäller i Sverige för upp-
gifter från Europol omfattas alla helt eller delvis av meddelarfrihet. Rege-
ringen har inte föreslagit någon ändring när det gäller meddelarfriheten.
Utskottet vill erinra om att offentlighetsprincipens tillämpning inte var nå-
got ämne i förhandlingarna om medlemskap i EU. Efter genomförda för-
handlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten. I denna framhölls bl.a.
att offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar,
och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande
bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och
kulturella arv. Denna förklaring gäller alltjämt och innebär enligt utskottet att
svensk offentlighetslagstiftning inte skall ändras i inskränkande riktning som
en följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än att behovet av en in-
skränkning vid en sedvanlig intresseavvägning väger över. Detta är enligt
utskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av meddelarskydd för
uppgifter från Europol. Utskottet har nyligen i samband med behandlingen
av två motioner som gällde meddelarskyddets utformning redovisat de in-
tresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande regleringen av medde-
larskyddet och inte förordat någon ändring (se 1996/97:KU23 s. 13–14).
Med det sagda får motion Ju37 yrkande 5 i denna del anses vara tillgodo-
sedd.
När det gäller det svenska åtagandet att lagföra Europolanställda för brott
mot Europolkonventionens regler om sekretess och tystnadsplikt anser rege-
ringen att denna fråga bör övervägas i lämpligt sammanhang. Utskottet har	2

ingen annan mening än regeringen och anser att något initiativ från riksda-	1997/98:KU2y
gens sida i denna fråga inte är påkallat. Motion Ju37 yrkande 5 bör avstyrkas
även i denna del.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels Europol-
konventionens tilläggsprotokoll genom vilket medlemsstaternas domstolar
har getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om
tolkningen av konventionen, dels Sveriges förklaring till protokollet enligt
vilken Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela sådana
förhandsavgöranden. I förklaringen uttalas också att varje svensk domstol får
begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer det nödvändigt för att
avgöra ett pågående mål eller ärende. Ett förhandsavgörande av EG-
domstolen blir bindande för den domstol som begärt det.
Någon motion som behandlar denna del av propositionen har inte väckts.
Utskottet tillstyrker ett godkännade av tilläggsprotokollet och förklaringen
till detta. Då förklaringen innehåller ett överlämnande av beslutanderätt till
en EG-institution skall, som också framhålls i propositionen, riksdagens
godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen.
Regeringen föreslår att tilläggsprotokollet och förklaringen införlivas i
svensk rätt genom en ny lag om rätt för svenska domstolar att begära för-
handsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Lagen tar sikte inte bara på
Europolkonventionen utan också på andra EU-konventioner i vardande inom
och utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser om förhands-
avgörande. När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser
en direkt förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns
däremot inte i frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller
de konventioner som sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren.
Om en bestämmelse om förhandsavgörande finns i en sådan konvention, är
det en följd av att medlemsstaterna just i detta fall överenskommit om en
regel av detta slag. Ett klargörande av skillnaden mellan dessa båda konvent-
ionstyper bör göras med anledning av ett uttalande i propositionen, men
skillnaden har ingen betydelse för den nu aktuella lagstiftningen.
Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagi-
vande måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen god-
känt en konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan
konvention trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna
ordningen får givetvis inte innebära att inte regering och riksdag noga prövar
behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande av EG-domstolen i
varje konventionsfall, där frågan aktualiseras. Riksdagens beslut om att
tillträda konventioner som innehåller regler om förhandsavgörande av EG-
domstolen skall fattas med tillämpning av 10 kap. 5 § första stycket rege-
ringsformen.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag att godkänna
Europolkonventionen, tilläggsprotokollet och förklaringen till tilläggsproto-
kollet. Utskottet förordar också att lagen om rätt för svensk domstol att be-
gära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av riksdagen.
	2

Stockholm den 26 augusti 1997

1997/98:KU2y

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande meningar

1.Birgitta Hambraeus (c) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige samarbetar med internationell
polis. Ett sådant samarbete sker också genom Interpol och genom bilaterala
kontakter. Det är enligt utskottet inte klarlagt i hur hög grad Europol i prakti-
ken kommer att vara effektivt i den viktiga uppgiften att bekämpa internat-
ionell brottslighet. Risken finns att polisbyrån Europol kommer att bli ännu
en byråkratisk organisation.
Europolkonventionen innebär att viss information som svensk polis regi-
strerar ska stå till förfogande för en europeisk polisbyrå med främsta uppgift
att vara kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsstater. Genom förslag
till ändring i lagen om polisregister skall uppgifter från polisregister få med-
delas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta
följer av en internationell överenskommelse som riksdagen godkänt. I ett s.k.
analysregister hos Europol skall mycket integritetskänsliga uppgifter få infö-
ras, t.ex. uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och
hälsotillstånd. Uppgifterna kan t.ex. gälla brottslingar, potentiella brottsling-
ar, vittnen och brottsoffer.
Svensk polis har i dag möjlighet att föra olika register med uppgifter om
personer. När det varit fråga om särskilt känsliga personuppgifter har riksda-
gen avslagit förslag om att sådana uppgifter skall få registreras i databaserade
register. Känsliga personuppgifter kan däremot finnas i manuella register.
Genom Europolkonventionen kan Sverige bli skyldigt att föra över sådana
känsliga uppgifter till Europol för att uppgifterna skall finnas i t.ex. Europols
databaserade analysregister. Känsliga personuppgifter som Sverige inte
tillåter i databaserade register kommer således att kunna föras över till Euro-
pols databaserade register. Enda sättet att undvika detta är att i Sverige inte
tillåta registrering, varken manuellt eller datoriserat, av sådana uppgifter. I
Regeringskansliet bereds förslag till lag om polisens underrättelseregister.	2
	2

Utskottet anser att riksdagen bör avvakta med att behandla nu aktuell propo-	1997/98:KU2y
sition till dess regeringen lagt fram de förslag till lagändringar som föranleds
av Europolkonventionen.
Sedan propositionen och motionerna lades har EU:s medlemsstater i Ams-
terdam beslutat att ändra reglerna för Europol. Propositionen utgår från att
det är fråga om ett rent mellanstatligt samarbete i tredje pelaren, där alla
förändringar måste godkännas av medlemsstaternas parlament. I Amsterdam
fattades beslut som medför att ministerrådet har rätt att utvidga Europols
befogenheter. Förändringen ger Europolkonventionen en ny innebörd. Pro-
positionen bör därför enligt utskottet återlämnas till regeringen för fortsatt
beredning.
Med anledning av motion Ju40 avstyrker utskottet dels propositionen dels
motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5 och Ju38 yrkande 1.
2. Kenneth Kvist (v) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet uppfyller inte konventionen grundläggande krav på garantier
för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invänd-
ning är enligt utskottet den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn
och kontroll beträffande konventionens tillämpning.
Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt
konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara beträffande personer
dömda eller misstänkta för brott utan även beträffande personer för vilka
graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger anled-
ning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet samt i
vissa fall även uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare
och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Utskot-
tet anser att hela Europarådets dataskyddskonvention borde inarbetas i kon-
ventionen. Utskottet anser att regler om den enskildes rätt att ta del av upp-
gifter om sig själv är av grundläggande betydelse för att undanröja risker för
allvarliga felaktigheter vilka i sin tur kan leda till allvarliga konsekvenser för
den enskilde. Det föreligger enligt Europolkonventionen inga garantier för
att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv från Europols regis-
ter. Konventionens reglering av överföring av uppgifter från Europol till
tredje land och utomstående instanser är oprecisa beträffande den avgörande
frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas av det mottagande landet.
Europols tillsynsmyndighet har för svaga befogenheter i och med att Europol
inte har någon skyldighet att följa tillsynsmyndighetens beslut utom vad
gäller vissa överklaganden. Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och
Ju41 avstyrker utskottet dels propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena
4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40.
3. Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet borde regeringen ha återkallat propositionen eftersom den
ger en vilseledande bild av hur Europol förväntas fungera. Konventionen
som ligger till grund för propositionen är redan överspelad i och med att
Europeiska unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna proposition	2

gått ut, i förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för Europeiska unionen	1997/98:KU2y
bl.a. beslutade att ge Europol betydligt större operativa möjligheter, att ge
Europol befogenhet att i större utsträckning kunna styra den nationella poli-
sens utredningsarbete, att genom förhandsbesked ge EG-domstolen överstat-
liga befogenheter samt att ge rådet möjligheter att besluta om bindande ram-
beslut när det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagar och förordning-
ar. Detta gör sammantaget att Europol blir något annat än vad som förespeg-
las i propositionen och dessutom att Europol har att verka i en miljö där EU
som organisation har betydligt större möjligheter att agera överstatligt genom
att likrikta rättssystemen i medlemsländerna.
Propositionen har utöver detta allvarliga tillkortakommanden som i sig in-
nebär att riksdagen bör återsända den till regeringen för ytterligare bered-
ning. Som regel brukar regeringen när den begär att riksdagen skall god-
känna en internationell överenskommelse samtidigt lägga fram de lagförslag
som behövs för att genomföra åtagandena enligt överenskommelsen. Så har
inte skett i detta fall. I Regeringskansliet bereds de lagförslag som har an-
knytning till Europolkonventionen och som i vissa fall kan påverka rätts-
skyddet i grundlagarna. Det gäller bl.a. så viktiga frågor som den svenska
meddelarfriheten och i vilken utsträckning svenska regler måste ändras för
att den svenska polisen ska få rätt att samla in och vidarebefordra känsliga
uppgifter om medborgarna, uppgifter som det i dag inte är tillåtet att föra
ADB-baserade register över. Enligt utskottet kan inte riksdagen ta ställning
till konsekvenserna av Europolkonventionen förrän all lagstiftning som be-
hövs för att fullgöra åtagandena enligt konventionen har föreslagits riksda-
gen. Riksdagen skall inte behandla en proposition som ej är färdigberedd och
som innehåller felaktigheter. Riksdagen bör därför återsända den till rege-
ringen för vidare beredning.
Utskottet anser inte att EU skall utveckla en ny överstatlig polis. I dag vet

viatt planerna kommit långt på den vägen. Utskottet anser att ett fortsatt arbete med det existerande Interpol är ett fullgott mellanstatligt alternativ.

Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40 samt anser att propositionen bör återsändas till regeringen med ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1.Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils-Fredrik Aurelius alla

(m) anför:

Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Ett av Moderata samlingspartiets starkaste skäl till varför Sverige borde gå med i Europeiska unionen var att vi eftersträvade ett effektivt polissamarbete mellan EU-länderna. Vi ser mycket positivt på att arbetet i den delen nu är slutfört och att det praktiska Europolarbetet kan komma i gång och börja fungera efter riksdagens godkännande.

Inom Regeringskansliet bereds ett förslag till lag om polisunderrättelseregister. Innehållet i ett sådant register, ADB-baserat eller manuellt, är avgörande för vilka uppgifter ur registret som Sverige kan bli skyldigt att överföra till Europol. Registerutredningen har i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister – DNA-register lämnat förslag till lag om polisens underrättelseregister. Om regeringen följer föslaget innebär det att polisen kommer att få möjlighet att i ett ADB-baserat analysregister lagra uppgifter om enskilda personer även om det inte föreligger någon brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga om vittnen, brottsoffer, eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare till en brottsmisstänkt person och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Moderaterna kommer att motsätta sig en lagstiftning som innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.

2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anför:

Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Vi vill betona att frågor om vad den svenska polisens olika register, ADB- baserade såväl som manuella, skall få innehålla bör avgöras oberoende av tillträdet till konventionen. Således bör t.ex. ställning till vilka uppgifter ett eventuellt kriminalunderrättelseregister skall få innehålla tas i samband med att regeringen presenterar ett sådant förslag och utan bindningar till beslutet om Europolkonventionen.

Gotab, Stockholm 1997

1997/98:KU2y