Kompletteringspropositionen (Yttrande 1988/89:SfU5y)

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1988/89: SfLJ5y

Kompletteringspropositionen

1988/89

SfU5y

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 9 maj 1989 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition),
jämte motioner väckta med anledning av denna, såvitt
propositionen och motionerna rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.

De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde
och som utskottet har anledning yttra sig över är

— bilaga 1.2, appendix II, 4. Socialdepartementet

— bilaga 4 (socialdepartementet), avsnitt 2

— bilaga 7 (utbildningsdepartementet), avsnitt E. Studiestöd m. m.

— bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet), avsnitten 1 och 2.

De motioner som väckts med anledning av propositionen i dessa delar
och som socialförsäkringsutskottet anser sig ha skäl att yttra sig över är
motionerna Fi60 yrkandena 7, 8 och 13, Fi61 yrkande 12, Fi62 yrkande
10, Fi64 yrkandena 5,24 och 25, Fi66 yrkandena 1 och 2, Fi79, Fi80, Fi88
yrkandena 3, 4 och 9 samt Ub37 yrkande 5.

Bilaga 1.2 (långtidsbudget)

I propositionen lämnas en redogörelse för utvecklingen av kostnaderna för
socialförsäkringen m. m. under de närmaste fem budgetåren.

I motion Fi88 yrkande 9 begär Sten Svensson m. fl. ett tillkännagivande
om åtgärder mot socialförsäkringens kostnadsexplosion. Motionärerna anför
att den s. k. timsjukpenningen har orsakat en mycket stark kostnadsökning.
De komplicerade reglerna medför även i många fall en överkompensation.
Motionärerna anför vidare att antalet långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar bör minskas och att detta kräver resurser till försäkringskassorna
för rehabiliterande åtgärder. Samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen
bör skyndsamt förlängas från 90 till 180 dagar och
utredning om ett nytt ersättningssystem med en obligatorisk ansvarighets-,
försäkring för arbetsgivare bör snarast ske. Kompensationsnivån inom
sjukförsäkringen bör sänkas till 80 % under de första 89 dagarna av en
sjukperiod eller under ett år. Motionärerna anser att vad sålunda anförts
om åtgärder för att bringa balans i systemet bör ges regeringen till känna. 1

1 Riksdagen 1988/89. 11 sami. Nr 5y

Utskottet har i sina av riksdagen nyligen godkända betänkanden
1988/89:SfU10 om administration av socialförsäkring, 1988/89:SfU 11
om arbetsskadeförsäkringen och 1988/89: SfU14 om sjukförsäkringen
m. m. avstyrkt motionsyrkanden med förslag till liknande åtgärder. Utskottet
vill vidare erinra om att det inom regeringskansliet pågår en översyn
med anledning av de ökade kostnaderna för socialförsäkringen. Mot
denna bakgrund bör finansutskottet avstyrka bifall till motion Fi88 yrkande
9.

Bilaga 4 (socialdepartementet)

Enligt lagen om allmän försäkring finansieras folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension av socialavgifter. Folkpensioneringen finansieras
även av statsmedel. Försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom
av socialavgifter, av vinstskatt och vinstdelningsskatt. I lagen anges
att avgiftsuttaget för tilläggspension skall vara så avvägt att avgifterna i
förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt den fondering
som behövs. Beslut om avgiftsuttaget skall fattas senast under året
dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå avgiftsuttag
för nästföljande sju år, i den mån uttaget inte redan beslutats. — Avgiftsuttaget
för folkpensioneringen är för närvarande 9,45 % och för tilläggspensioneringen
11,0 %.

I propositionen föreslås att avgiften för tilläggspensioneringen höjs med
2,0 procentenheter till 13,0 % för åren 1990—1994 och attfölkpensionsavgiften
samtidigt sänks med 2 procentenheter till 7,45 % fr.o.m. år 1990.

I propositionen anges att målet om långsiktig balans i ATP-systemet
skall vara styrande vid beslut om avgiftsuttag till ATP för åren framöver.
AP-fonden kan inte långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för
att klara pensionsutbetalningama, utan endast tillfälligt användas som en
buffert för att jämna ut avgiftsuttaget mellan olika perioder. För att nå en
långsiktig balans krävs därför att avgiftsuttaget höjs till den nivå som behövs
för att de årliga avgiftsinkomsterna skall kunna täcka pensionsutbetalningama
i ett renodlat fördelningssystem.

I propositionen anges vidare att folkpensionsutgiftema är beroende av
utvecklingen av ATP-systemet. Under senare år har avgiftstäckningen
inom folkpensioneringen ökat successivt och budgetbelastningen har
minskat i motsvarande mån trots att avgiftssatsen inte har ändrats. Denna
utveckling kommer att fortsätta, och i slutet av 1990-talet kommer avgiftsinkomsterna
att överstiga utbetalningarna inom folkpensioneringen. Detta
beror huvudsakligen på att ATP-systemet har tagit över, och kommer att
fortsätta att ta över, delar av de utgifter som tidigare belastade folkpensioneringen
i form av pensionstillskott. Delar av folkpensioneringens inkomster
bör därför förås över till ATP-systemet. Detta kan göras genom att
folkpensionsavgiften sänks i samma mån som ATP-avgiften höjs under perioden.

I flera motioner görs invändningar mot förslaget till nämnda avgiftsförändringar.

1988/89: SfU5y

I motion Fi64 yrkar Inger Schörling m. fl. avslag på förslaget såväl vad
avser höjningen av ATP-avgiften som sänkningen av folkpensionsavgiften
(yrkande 5). Motionärerna anser att förslaget knappast är påkallat av omedelbara
finansieringsproblem för ATP-systemet utan det främsta syftet förefaller
vara att en del av de pengar som tas in genom regeringens åtstramningspaket
kan slussas över till AP-fonderna. Enligt motionärerna måste
ATP-systemets fortsatta finansiering bedömas i ett större sammanhang där
även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in.

Även Olof Johansson m. fl. yrkar i motion Fi62 avslag på förslaget till
såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften (yrkande
10). Motionärerna invänder att kostnaderna för folkpensionerna
inte har den gynnsamma utveckling som regeringen anför som skäl för den
föreslagna åtgärden. Genom förslaget måste därför 11 miljarder kronor per
år belasta statsbudgeten.

I motion Fi60 yrkar Carl Bildt m. fl. likaledes avslag på förslaget om en
höjning av ATP-avgiften och en sänkning av folkpensionsavgiften (yrkandena
7—8). Även Sten Svensson m. fl. yrkar i motion Fi88 yrkandena 3 — 4
avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anför att ATP-systemets hållfasthet
på sikt inte påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten.
Det medför bara att den tidpunkt senareläggs då avgifter och avkastning
inte längre räcker för att täcka ATP-pensionema. Motionärerna anser att
riksdagens ställningstagande till finansieringen av ATP-försäkringen bör
bygga på en noggrann utredning och en grundlig remissomgång. Eftersom
pensionsberedningen har till uppgift att se över folkpensions- resp. ATPsystemets
konstruktion bör därför beredningens arbete avvaktas.

I motion Fi66 tillstyrker Lars Wemer m. fl. förslaget om en höjning av
ATP-avgiften men delar inte uppfattningen att folkpensionsavgiften skall
sänkas med motsvarande belopp. Enligt motionärerna är det nödvändigt
att förbättra de ekonomiska villkoren för folkpensionärema och särskilt
för dem som får pensionstillskott, men regeringens förslag till finansiering
av folkpensioneringen utgår från att ingen höjning skall ske av folkpensionens
grundbelopp. De begär därför (yrkande 1) att riksdagen beslutar att
folkpensionsavgiften sänks till 7,95 % fr.o.m. år 1990, dvs. en sänkning
med 0,5 procentenheter mindre än förslaget i propositionen. Detta medför
ca 2,2 miljarder kronor mer i inkomst till folkpensioneringen och ger ett
utrymme för en höjning av folkpensionens grundbelopp för ogift pensionär
från nuvarande 96 % till 100 % av basbeloppet och en höjning av pensionstillskottet
från 48 % till 50 %. Motsvarande höjning bör göras för gift pensionsberättigad.
Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar om
en sådan höjning av pensionsförmånerna.

I propositionen anges att regeringens förslag grundar sig på kalkyler som
gjorts av såväl riksförsäkringsverket som inom regeringskansliet. Utskottet
noterar att riksförsäkringsverket i skrivelse till regeringen den 18 december
1987 har föreslagit att ATP-avgiften för åren 1990—1994 höjs med 0,5
procentenheter per år så att avgiften år 1994 uppgår till 13,1 %. Verket
synes därvid ha utgått från en avgiftsnivå år 1989 om 10,6 %. Fr. o. m. den
1 januari 1989 återställdes emellertid basbeloppet till en nivå som motsvarar
konsumentprisindex. Förändringen beräknades medföra en ökning av

1988/89: SfU5y

fl Riksdagen 1988/89. II sami. Nr 5y

utgifterna för ATP, och ATP-avgiften höjdes därför samtidigt till 11,0 %
för år 1989.

Riksförsäkringsverket har i skrivelsen och den därtill fogade rapporten
anfört bl. a. följande. För ATP-systemets medelsiktiga finansieringsbehov
(vid antaganden om olika tillväxttakt, 1 - 3 %) behövs en avgift på
13,6-13,8 % år 1990 och 13,7-15,7 % år 1995, om avgiften skall vara
tillräckligt hög för att täcka pensionsutgiftema. Verket förordar emellertid
en långsiktig och integrerad syn på finansieringen av ATP-systemet. En
årlig höjning av avgiftsuttaget för ATP på 0,4 procentenheter under åren
1990 -1994 vid en årlig tillväxt på ca 1 resp. 2 %, där fondema har använts
som buffert, bör hålla systemet på väg mot en långsiktig balans. Detta förutsätter
dock successiva höjningar i avgiftsuttaget under en följd av år
även därefter. Eftersom nedgången i folkpensioneringens kostnader i procent
av lönesumman är särskilt påtaglig i början bör avgiftsuttaget för ATP
tillåtas öka något mer än vad som svarar mot det genomsnittliga långsiktiga
behovet. En något högre avgiftsökning under början av 1990-talet
skulle bidra till att begränsa avgiftshöjningarna under senare år. I rapporten
anges bl. a. att den förhållandevis stora andel pensionärer i befolkningen
som förväntas omkring år 2010 och framöver enligt nuvarande prognoser
i sig skulle kunna motivera en relativt högre avgiftsbelastning av de
förvärvsaktiva under perioden kring åren 1990 — 2005 och en något kraftigare
fonduppbyggnad under denna period.

Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer finansieringen av
folkpensioneringen (vid en tillväxt av 2 %) att kräva en folkpensionsavgift
på 7,5 % år 1995 om 20 % av kostnaderna finansieras över statsbudgeten.
Verket har vidare beräknat att under perioden 1995 - 2005 förväntas ytterligare
en minskning av procentsatsen för folkpensionsavgiften till en nivå
på ca 6,0 % (under samma förutsättningar). Därefter sker minskningen i en
lägre takt.

Av det ovanstående framgår enligt utskottets mening att en höjning av
ATP-avgiften är påkallad och att avgiften bör bestämmas för den närmaste
femårsperioden. Det är således inte nödvändigt att avvakta pensionsberedningens
pågående arbete. Av det ovanstående följer även att avgiften
bör höjas något mer än vad som erfordras för den långsiktiga finansieringen
av systemet. Med hänsyn till att folkpensionskostnaderna har sjunkit
och förväntas fortsätta sjunka är det möjligt att samtidigt sänka folkpensionsavgiften.
Utskottet godtar därvid att avgiften för folkpensioneringen
med nuvarande förmånsnivåer fastställs till 7,45 % av avgiftsunderlaget.
Vid sådant förhållande anser utskottet att ATP-avgiften
bör bestämmas till 13,0 % för perioden 1990—1994. Utskottet är däremot
inte berett att tillstyrka en högre folkpensionsavgift — och därmed ett sammanlagt
ökat avgiftsuttag för ifrågavarande försäkringar — i syfte att finansiera
en höjning av folkpensionens grundnivå och pensionstillskottet.

Utskottet har ingen erinran mot de upprättade lagförslagen.

Vad gäller frågan om folkpensions- och ATP-avgiften föreslår utskottet
således att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall
till motionerna Fi64 yrkande 5, Fi62 yrkande 10, Fi60 yrkandena 7 — 8,
Fi88 yrkandena 3-4 och Fi66 yrkande 1.

1988/89: SfU5y

Vad gäller frågan om höjda pensionsförmåner tar utskottet även upp motionerna
Fi64 och Fi79.

I motion Fi64 begär Inger Schörling m. fl. i yrkande 24 ett tillkännagivande
om att basbeloppet vid beräkning av pensioner inte skall baseras på
prisökningar på grund av i motionen föreslagen höjning av indirekta skatter
på energi, alkohol och tobak. Motionärerna begär även ett tillkännagivande
om att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet. Vidare
begärs i yrkande 25 att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall
utgå även till undantagandepensionärer.

I motion Fi79 kritiserar Karin Israelsson och Martin Olsson det svenska
pensionssystemet som enligt motionärerna är komplicerat och byråkratiskt
och ger kraftiga marginaleffekter. Motionärerna förordar i stället ett
system med utbyggda grundpensioner kompletterat med inkomstrelaterade
pensioner. Grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, skall utgöra
68 % av 4,5 x basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med
samma belopp till gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare
inkomst. Grundpensionen skall finansieras med de medel som i dag finansierar
såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen. Den inkomstrelaterade
pensionen som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster
mellan 4,5 och 7,5 basbelopp.

Utskottet har tidigare och senast i sitt av riksdagen nyligen godkända
betänkande 1988/89: SfU 13 behandlat motionsyrkanden om höjda pensionsförmåner.
Utskottet har därvid konstaterat att en höjning av folkpensionens
grundbelopp skulle innebära en avsevärd framtida merkostnad på
grund av det stora antalet pensionärer. Med hänsyn till de ökade kostnaderna
är utskottet inte berett att tillstyrka vare sig en höjning av folkpensionsförmånema
eller en ny form av grundpension på den nivå som förordas
i motion Fi79. Utskottet vill dock erinra om pensionsberedningens
pågående översyn av pensionssystemet. Finansutskottet bör således avstyrka
bifall till motion Fi66 yrkande 2, Fi64 yrkande 24 i motsvarande del
och Fi79.

Sättet för beräkning av basbeloppet behandlades av utskottet senast i betänkande
1988/89: SfU 13. Utskottet anförde därvid att basbeloppet fram
t.o. m. år 1980 fastställdes för en månad i sänder med ledning av förändringarna
i konsumentprisindex, dvs. med hänsynstagande fullt ut till förändringar
i det allmänna prisläget. Hösten 1980 beslöt riksdagen (prop.
1980/81:20, SfU 14, rskr. 84) att ändra beräkningsgrunden för basbeloppet.
Detta knöts då till ett särskilt index, kallat basbeloppsindex. Ändringen
innebar att man skulle bortse från förändringar i energipriser och
inte längre ta hänsyn till den inverkan som ändrade indirekta skatter, tullar
och avgifter har på det allmänna prisläget samt att tillägg skulle göras
för subventioner. De nya reglerna tillämpades första gången på basbeloppet
för januari 1982. Redan på hösten 1982 beslöt riksdagen att de ursprungliga
grunderna för beräkning av basbeloppet skulle återställas (prop.
1982/83:55, SfU 13, rskr. 101). Särskilda regler skulle dock gälla för avräkning
av priseffektema av 1982 års devalvering. Den fulla värdesäkringen
av basbeloppsanknutna förmåner, som återgången till de tidigare gällande
grunderna för beräkning av basbeloppet innebar, var enligt utskottets upp -

1988/89: SfU5y

fattning angelägen inte minst för att återskapa tilltron till ATP-systemet.
Under åren 1983—1988 beräknades folkpensions- och tilläggspensionsförmåner
på basbeloppet och särskilda tilläggsbelopp. I proposition
1987/88:121 föreslog regeringen en extra höjning av basbeloppet fr. o. m.
den 1 januari 1989 för att sambandet mellan konsumentprisindex och basbeloppet
inom ramen för lagen om allmän försäkring skulle återställas.
Förslaget bifölls av riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1987/88:31, rskr. 363). Utskottet anförde vidare i betänkande
1988/89: SfU 13 att de nackdelar som i olika sammanhang framhållits med
ett urholkat basbelopp fortfarande ägde giltighet. Utskottet erinrade vidare
om att frågan om värdesäkring av pensioner och om för- och nackdelar
med olika metoder för värdesäkring ligger inom pensionsberedningens
uppdrag.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att finansutskottet bör
avstyrka bifall till motion Fi64 yrkande 24 i motsvarande del.

För den som haft undantagande från tilläggspensioneringen gäller att
pensionstillskottet minskas i förhållande till den ATP som skulle ha utgivits
om undantagande inte skett. Frågan om en förändring av denna bestämmelse
har utskottet behandlat under en följd av år. Senast skedde detta i
utskottets av riksdagen nyligen godkända betänkande 1988/89: SfU 13; Utskottet
konstaterade därvid att det i direktiven till pensionsberedningen
har angivits att någon ändring vad gäller rätten till pensionstillskott inte
bör komma i fråga när det gäller pensionstillskott till den som begärt undantagande
från ATP och inte betalat sin ATP-avgift. Med hänsyn till osäkerheten
om levnadsvillkoren för pensionärer som på grund av att de begärt
undantagande från ATP inte kunde erhålla pensionstillskott har riksdagen
emellertid under 1986/87 års riksmöte på utskottets hemställan
beslutat att det finns skäl att närmare undersöka dessa pensionärers behov
av ekonomiskt stöd och att en sådan undersökning borde kunna ske inom
pensionsberedningen. I avvaktan på resultatet av denna undersökning var
utskottet inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser
för ifrågavarande pensionärer.

Utskottet, som har erfarit att pensionsberedningen avser att under innevarande
år publicera resultatet av undersökningen, vidhåller sin tidigare
bedömning och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi64
yrkande 25.

Bilaga 7 (utbildningsdepartementet)

Studiebidrag utgår som studiehjälp till studerande mellan 16 och 20 år som
går i gymnasial utbildning. Bidraget är beloppsmässigt samordnat med det
allmänna barnbidraget och utgår med 485 kr. per månad.

I propositionen (bil. 4, 1 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.) har
föreslagits att barnbidraget skall höjas med 65 kr. per månad till 550 kr.
per månad fr. o. m. den 1 juli 1989. I bilaga 7 föreslås att motsvarande
höjning skall göras av studiebidraget och att till studiehjälp m. m. utöver
vad som föreslagits i proposition 1988/89:100, bil. 10, för budgetåret
1989/90 anvisas ytterligare 192 000 000 kr.

1988/89: SfU 5y

Såväl Carl Bildt m. fl. som Ann-Cathrine Haglund m.fl. yrkar i motionerna
Fi60 yrkande 13 resp. Ub37 yrkande 5 avslag på propositionens förslag
om en höjning av studiebidraget och om ytterligare medelsanvisning.
Motionärerna anser, mot bakgrund av att moderata samlingspartiet har
motsatt sig såväl en höjning av momsen som ett omedelbart slopande av
mjölkprisstödet, att någon höjning av barnbidraget inte behövs och att i
konsekvens härmed ingen förändring bör ske av studiebidraget.

Utskottet anser att studiebidraget bör följa barnbidragets nivå och föreslår
att finansutskottet vid en tillstyrkan till den föreslagna bambidragshöjningen
även tillstyrker propositionens förslag till höjning av studiebidraget
och medelsanvisning. Motionerna Fi60 yrkande 13 och Ub37 yrkande 5
bör därvid avslås. Utskottet har ingen erinran mot det upprättade förslaget
till lag om ändring av studiestödslagen (1973:349).

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet)

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet anger i propositionen att den
s. k. arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringssektorn. Hon anför bl. a. att en interdepartemental
arbetsgrupp har inlett en översyn av de åtgärder som krävs för
att via samspel mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssystemen
skapa incitament till och underlätta för den enskilde att snabbt återvända
till arbetslivet. Hon avser att senare, och efter samråd med socialministern,
återkomma till regeringen med de förslag som kan bli aktuella
inom arbetsmarknadspolitiken. Vad gäller arbete åt förtidspensionerade
anges vidare att arbetsmarknadsstyrelsen har förordat att pensionen sätts
ned med ett belopp som motsvarar den arbetade tiden och att förtidspensionen
omvandlas till ett lönebidrag som lämnas till arbetsgivaren i relation
till den anställdes arbetsförmåga. Den som får en sådan lönebidragsanställning
skall kunna ha sin pension vilande under den tid anställningen
varar. Departementschefen konstaterar att styrelsens förslag ligger
principiellt i linje med den inställning hon förordar. Emellertid behöver
olika frågor utredas ytterligare. De förslag som lagts fram av rehabiliteringsberedningen
i betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering
kan också få betydelse i sammanhanget. Betänkandet är för närvarande
föremål för remissbehandling. Enligt departementschefen kan det
finnas anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

I motion Fi80 instämmer Lena Öhrsvik i att arbetslinjen bör gälla som
mål såväl vad gäller arbetsmarknadsåtgärder som socialförsäkringssystemet.
Hon har dock vissa invändningar mot en lösning där förtidspension
skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som lönebidrag. Hon anser för det
första att medel för förtidspensioner som i huvudsak är avgiftsfinansierade
inte bör användas till lönebidrag som är skattefinansierade. En omfördelning
av medel bör i så fall ske. För det andra finns det en risk att, om
förtidspensionen förs över som ersättning till arbetsgivaren, denne väljer
den arbetstagare som har den högsta pensionen. Härigenom kommer
många av de handikappade ungdomar som i dag ofta är utestängda från
arbetsmarknaden att stå utanför även i en sådan modell. Motionären anser

1988/89: SfU5y

att remissbehandlingen av rehabiliteringsberedningens betänkande och resultatet
av arbetsmiljökommissionens arbete bör avvaktas innan man tar
definitiv ställning till olika metoder. Hon begär att vad som sålunda anförts
ges regeringen till känna.

Utskottet vill hänvisa till att arbetsmarknadsministern enligt ovan har
uttalat att frågan om möjligheten att låta förtidspensionen omvandlas till
ett lönebidrag behöver utredas ytterligare. Hon har även angivit att förslag
som lagts fram av rehabiliteringsberedningen kan vara av betydelse i sammanhanget.
Utskottet vill även hänvisa till den översyn som pågår inom
den nämnda arbetsgruppen. Utskottet anser att resultatet av det fortsatta
utredningsarbetet bör avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker
bifall till motion Fi80.

I motion Fi61 anför Bengt Westerberg m. fl. att asylsökande bör beredas
möjlighet att ta tillfälligt arbete under tiden han väntar på uppehållstillstånd.
Detta är enligt motionärerna främst motiverat av humanitära skäl
men en sådan möjlighet skulle också kunna få positiva effekter på arbetskraftsutbudet.
De begär i yrkande 12 att regeringen återkommer med förslag
i frågan.

Utskottet har tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1987/88:27, behandlat frågan om en utlänning skall få rätt att
arbeta under den tid han väntar på besked om tillstånd att stanna i Sverige.
Utskottet har därvid framhållit att man i första hand måste komma till
rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla
nere handläggningstidema. Utskottet har vidhållit att arbetstillstånd bör
beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan ordning kan
befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade invandringen.
Utskottet har också hänvisat till att kommande förslag om ändrad
utlänningslag m.m., liksom den nya organisationen av invandrarverket,
kan antas få stor betydelse för att faktiskt nedbringa väntetiderna i asylärenden
avsevärt. Utskottet har även pekat på de svårigheter som föreligger
att placera flyktingar och invandrare med uppehållstillstånd i arbetslivet
och på behovet att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på dessa.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser att finansutskottet
bör avstyrka bifall till motion Fi61 yrkande 12.

Stockholm den 18 maj 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Boije Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka
(mp), Maud Bjömemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil
Persson (m).

1988/89: SfU5y

Avvikande meningar
Bilaga 1.2 (långtidsbudget)

1. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp) och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 1.2 (långtidsbudget)” sorn börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”yrkande 9.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att under senare år har en kraftig ökning skett av
kostnaderna för socialförsäkringen, och utgifterna förväntas fortsätta öka.
Utskottet anser med anledning härav att åtgärder måste vidtas för att
komma till rätta med de ökande kostnaderna för i första hand sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen. Finansutskottet bör föreslå att riksdagen
med bifall till motion Fi88 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
detta till känna.

Bilaga 4 (socialdepartementet)

2. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)”
som börjar med ”1 propositionen anges att regeringens förslag” och slutar
med ”Fi66 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att ATP-avgiften höjs till 13,0 % av avgiftsunderlaget.
Utskottet konstaterar att ATP-systemets hållfasthet på sikt inte
påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten. Det medför bara att
den tidpunkt senareläggs, då avgifter och avkastning inte längre räcker för
att täcka ATP-pensionerna. Ett beslut om hur ATP-försäkringen i fortsättningen
skall finansieras bör bygga på en noggrann utredning och en grundlig
remissomgång. Utskottet anser därför att pensionsberedningens översyn
av folkpensions- resp. ATP-systemets konstruktion bör avvaktas och
att det nu framlagda förslaget om en höjning av ATP-avgiften och en sänkning
av folkpensionsavgiften bör avslås i enlighet med vad som begärts i
motionerna Fi60 yrkandena 7 och 8 samt Fi88 yrkandena 3 och 4.

3. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som
börjar med ”1 propositionen anges att regeringens förslag” och slutar med
”Fi66 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att folkpensionsavgiften fr. o. m. år 1990 fastställs
till 7,45 % av avgiftsunderlaget. Utskottet konstaterar emellertid att
kostnaderna för folkpensioneringen inte har den gynnsamma utveckling
som regeringen anför som skäl för den föreslagna åtgärden. Genom förslaget
skulle därför ytterligare 11 miljarder kronor per år komma att belasta
statsbudgeten. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Fi62
yrkande 10 att förslaget till sänkning av folkpensionsavgiften bör avslås
och till följd därav även förslaget till höjning av ATP-avgiften.

1988/89: SfU5y

4. Margo Ingvardsson (vpk) anser att de delar av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som dels böijar med ”Av

det ovanstående framgår” och slutar med ”Fi66 yrkande 1.”, dels börjar
med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften.
Vad gäller folkpensionsavgiften konstaterar utskottet att förslaget bygger
på en oförändrad nivå av folkpensionens grundbelopp. År 1990/91 beräknas
ca 617 000 pensionärer ha ingen eller så låg ATP att de har rätt till
pensionstillskott. De lever därför under knappa ekonomiska villkor. Utskottet
anser mot denna bakgrund att den grundläggande pensionsnivån
måste höjas. Enligt utskottets mening skulle en sänkning av folkpensionsavgiften
till endast 7,95 % av avgiftsunderlaget ge utrymme för en höjning
av folkpensionens grundbelopp från 96 % till 100 % av basbeloppet för
ogifta och motsvarande för gifta samt en höjning av pensionstillskottet
från 48 % till 50 %. Motion Fi66 yrkandena 1 och 2 bör därför bifallas.

5. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som börjar med ”1 propositionen
anges att regeringens förslag” och slutar med ”Fi66 yrkande 1.” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget till höjning av ATP-avgiften knappast är
påkallat av omedelbara finansieringsproblem för ATP-systemet utan
främst syftar till att en del av de pengar som tas in genom regeringens
åtstramningspaket kan slussas över till AP-fondema. Utskottet anser också
att ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas i ett större sammanhang
där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas
in. Förslaget till såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften
bör därför avslås i enlighet med vad som begärts i motion
Fi64 yrkande 5.

6. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som
böijar med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det svenska pensionssystemet är komplicerat
och byråkratiskt och ger kraftiga marginaleffekter. Utskottet anser därför
att pensionsberedningen bör få till uppgift att utreda det förslag som förs
fram i motion Fi79, nämligen ett system med utbyggda grundpensioner
kompletterat med inkomstrelaterade pensioner. Enligt förslaget skall
grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, utgöra 68 % av 4,5 X
basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med samma belopp till
gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare inkomst. Grundpensionen
skall finansieras med de medel som i dag finansierar såväl folkpensioneringen
som tilläggspensioneringen. Den inkomstrelaterade pensionen
som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster mellan 4,5 och 7,5
basbelopp.

7. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som böijar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha följande lydelse:

1988/89: SfU5y

Utskottet anser att det är viktigt att den ekonomiska situationen förbättras
för de pensionärer som har ingen eller endast obetydlig ATP. Utskottet
anser därför att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet.
Detta bör finansutskottet föreslå att riksdagen med anledning av motion
Fi64 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna.

8. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som börjar med ”Sättet för beräkning”
och slutar med ”Fi64 yrkande 24 i motsvarande del.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att vid beräkning av basbeloppet skall undantas prisökningar
på grund av i motion Fi64 föreslagen höjning av indirekta skatter
på energi, alkohol och tobak. De sämst ställda pensionärerna bör dock
kompenseras genom en höjning av pensionstillskottet. Vad som sålunda
anförts om basbeloppet bör finansutskottet föreslå att riksdagen med bifall
till motion Fi64 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna.

9. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Ragnhild Pohanka (mp)
och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som börjar med ”För den som haft
undantagande” och slutar med ”Fi64 yrkande 25.” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att skillnaderna i disponibel inkomst är alltför stora mellan
pensionärer i allmänhet och det fåtal som till följd av undantagande
från ATP inte får del av pensionstillskott. Många s. k. undantagandepensionärer
har i dag en bekymmersam situation. Utskottet vill erinra om att
åtskilliga av pensionärerna i denna grupp begärde undantagande från ATP
innan reformen med pensionstillskott genomfördes år 1969. Enligt utskottets
mening bör alla pensionärer med låg eller ingen ATP få rätt till pensionstillskott.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi64 yrkande 25 besluta
i enlighet härmed.

Särskilda yttranden
Bilaga 4 (socialdepartementet)

1. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Problemet med utformningen av index har funnits sedan länge. Bristerna i
basbeloppsindex framkom mycket tydligt i samband med de stora fluktuationerna
av oljepriserna mot slutet av 1970-talet. Det är mot denna bakgrund
man måste se regeringens förslag till förändring av basbeloppet år
1980. En av huvudprinciperna är dock att index bör vara relativt oföränderligt.
De eventuella förändringar som kan komma att erfordras bör ske i
ett större sammanhang. Eftersom pensionsberedningen har i uppdrag att
göra en översyn av pensionssystemet föreslår vi ingen ändring i utskottets
yttrande.

1988/89: SfU5y

Bilaga 7 (utbildningsdepartementet)

2. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Med hänsyn till utskottets skrivning att studiebidraget bör följa barnbidragets
nivå finnér vi inte anledning att i detta sammanhang föreslå annan
lydelse av yttrandet. Vi vill emellertid erinra om vad som anförts i motion
Fi60, nämligen att en höjning av barnbidraget inte behövs om regeringens
förslag att höja momsen och slopa mjölkprisstödet avslås.

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet)

3. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Bertil Persson (m) anför:

Vi anser att en asylsökande under väntetiden bör beredas möjlighet att ta
tillfälligt arbete. Vi utvecklar dock vår syn på detta i andra sammanhang
och avstår därför från att nu föreslå annan lydelse av utskottets yttrande.

1988/89: SfU5y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989