JUU5Y (Yttrande 1997/98:JUU5Y)

Justitieutskottets yttrande 1997/98:JuU5y

Barnpornografi

1997/98

JuU5y

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har i ett beslut den 3 februari 1998 berett justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden – barnpornografifrågan m.m. i de delar som berör barnpornografi jämte de motioner som väckts i ärendet.

Vidare har justitieutskottet beslutat avge yttrande över två motionsyrkanden rörande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål och som avser ändringar i rättegångsbalken.

Utskottet

Yttrandets omfattning

Justitieutskottets beredningsområde omfattar, såvitt här är av intresse, straff- och processrättsliga frågor. Regleringen sker i första hand i brottsbalken och i rättegångsbalken. Vidare bereder utskottet ärenden som rör bl.a. polisväsendet.

I detta yttrande behandlar utskottet frågor som aktualiserats i propositionen jämte motioner och som tillhör utskottets beredningsområde. En förteckning över de motionsyrkanden som behandlas återfinns i en bilaga till yttrandet. Det bör också redan här understrykas att utskottet inte har att ta ställning till den centrala frågan om barnpornografibrottet bör utmönstras ur tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Barnpornografibrottet

Bakgrund

Enligt bestämmelsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken skall den dömas för barnpornografibrott som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild av barn om inte åtgärden med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

Kriminaliseringen omfattar alla slags pornografiska bilder av barn, såväl	1997/98:JuU5y
fotografier som t.ex. teckningar.
Barnpornografibrottet infördes år 1980 (prop. 1978/79:179, bet. KU33,
rskr. 317). Som motiv för kriminaliseringen anfördes bl.a. den integritets-
skada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornogra-
fiska alster. Departementschefen anförde (prop. s. 8) att de barn som med-
verkar normalt inte kan bedöma innebörden i och konsekvenserna av sin
medverkan. Han ansåg vidare att man inte kan bortse från de skadeverkning-
ar som kan drabba dessa barns syn på sexualiteten. Ett ytterligare motiv var
att framställning och spridning av barnpornografiska alster är kränkande för
barn över huvud taget.
I 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF) finns en reglering som krimi-
naliserar skildrandet av barnpornografi också om skildrandet sker genom
tryckt skrift förutsatt att spridningsuppsåt finns. Motsvarande reglering gäller
också enligt 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) om gärningen begås
i en film.
Enligt regeringens förslag i den nu aktuella propositionen flyttas barnpor-
nografibrottet ut från TF:s och YGL:s tillämpningsområden och alla be-
stämmelser i grundlagarna som rör barnpornografi upphävs. På så sätt skall
all tillämpning av grundlagarna uteslutas när det gäller barnpornografiska
bilder, oavsett i vilka sammanhang det tas befattning med dem. Regler om
barnpornografi kommer enligt förslaget att finnas uteslutande i vanlig lag.
Frågan om den tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga regleringen faller
som nyss nämnts utanför utskottets beredningsområde. I det följande avses
med barnpornografi sådana pornografiska bilder av barn som faller under
bestämmelsen i brottsbalken om barnpornografibrott.
Utvidgning av det straffbelagda området – kriminalisering av innehav m.m.
Frågan om en utvidgning av det straffbelagda området – och då särskilt inne-
havskriminaliseringen – har under de senaste åren varit föremål för omfat-
tande diskussioner och beredningar. Åsikterna har främst gått isär i frågan
om det är befogat att straffbelägga innehav, både med hänsyn till effektivite-
ten av kriminaliseringen och till de motstående tryck- och yttrandefrihets-
rättsliga intressena.
Brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott – 16 kap. 10 a § – ut-
vidgas enligt regeringens förslag till att omfatta i princip all befattning med
barnpornografi, även innehav. All framställning kriminaliseras, oavsett syfte.
Ett undantag görs dock för hantverksmässig framställning utan spridnings-
syfte. Det gällande förbudet mot spridning kompletteras med förbud mot
överlåtelse, upplåtelse eller förevisande av barnpornografi. Vidare straffbe-
läggs bl.a. förvärv, saluförande och förmedling av kontakt mellan köpare och
säljare.
Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att framställa,
sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av verklighetstrogen
karaktär görs alltså inte.
Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu föreligger ett lagförslag som
ger en heltäckande reglering mot alla former av befattning med barnporno-	16

grafi och tillstyrker förslaget i princip. Härigenom får motionerna K302,	1997/98:JuU5y
K341, So674 yrkande 9 och So801 yrkande 18, i vilka efterfrågas en sådan
reglering, anses tillgodosedda.
Enligt utskottets mening skall det således inte göras några särskilda av-
gränsningar när det gäller det slag av bilder som omfattas av innehavsförbu-
det. Det finns således ingen anledning att som yrkas i motion K19 yrkande 4
begränsa innehavsförbudet till verklighetstrogna bilder. Tvärtom skulle ett
bifall till yrkandet medföra att det grundläggande objektiva rekvisitet i
16 kap. 10 a §, nämligen ”barn i pornografisk bild”, inte kom att ha en enhet-
lig innebörd. Detta skulle innebära en betydande systematisk olägenhet som
fick lösas genom att innehavsbrottet reglerades särskilt. Härutöver måste
utskottet kraftfullt understryka att det med utgångspunkt i lagstiftningens
syfte är olämpligt och inkonsekvent att en och samma barnpornografiska bild
i vissa fall skulle falla inom och i vissa fall utanför det straffbara området i
brottsbalken. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion K19 i denna del.
Ett effektivt förbud mot all befattning med barnpornografiskt material för-
utsätter enligt utskottets mening att motsvarande förbud kommer att gälla de
medier som i dag omfattas av TF och YGL. Det faller emellertid utanför
utskottets beredningsområde att ta ställning till hur detta bäst skall kunna
lösas.
Undantag från det annars straffbara området
I dag är inte varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av
sådan bild straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall,
enligt vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet med
framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer (prop.
1978/79:179 s. 9). Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande
nyhetsförmedling och vetenskapligt arbete anförs i motiven som exempel på
fall där ett spridande kan vara försvarligt. För att en sådan bedömning skall
komma i fråga skall bilden dock ingå som ett naturligt och befogat led i det
sammanhang där den förekommer.
Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vidare
möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrekvisitet. En
skildring som av konstnärliga skäl ansetts vara försvarlig torde emellertid i
princip behålla denna karaktär oavsett i vilka senare sammanhang den kan
förekomma.
Att behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidgningen av
det straffbara området framstår enligt regeringen som mindre tilltalande. I
bestämmelsen om barnpornografibrott införs enligt regeringens förslag i
stället en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om särskilda
omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.
I motionerna K18 (m), K19 (kd), K 20 (v) samt K21 och K22 (båda fp) yr-
kas att försvarlighetsrekvisitet skall behållas. Som skäl för detta framförs
sammanfattningsvis att det av regeringen föreslagna undantaget från det
straffbara området blir för snävt varigenom seriös nyhetsförmedling, forsk-
	16

ning och opinionsbildning kommer att hämmas. Detta kommer i sin tur att	1997/98:JuU5y
vara till nackdel för bekämpningen av förekomsten av barnpornografi.
Utskottet har nu ställt sig bakom en avsevärd utvidgning av det kriminali-
serade området. Detta talar i sig för att utrymmet för andra än de som i sin
myndighetsutövning har att ta befattning med barnpornografiskt material i
fortsättningen bör vara betydligt mindre än det är i dag. Vidare måste man
beakta att de bevekelsegrunder som ligger bakom den utvidgade kriminali-
seringen bör få genomslag fullt ut. Ur det enskilda barnets perspektiv är det
lika kränkande oavsett i vilket medium en bild eller film förekommer och om
bilden publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig spridning
kränker alltså barnet lika mycket som en oförsvarlig. Till detta måste läggas
att risken för oförsvarlig vidarespridning är uppenbar. Slutligen finns det
enligt utskottet skäl att fråga sig om det är en rimlig avvägning att göra ett
generellt undantag för sådan befattning som kan sägas vara betingad av
seriösa och allmänt lovvärda syften när det är fråga om en så långtgående
kriminalisering som nu är fallet. Om i princip all befattning med barnporno-
grafi således blir kriminaliserad måste detta få genomslag även på de seriösa
områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen uppfattas som att den ger
dubbla signaler och att respekten för straffbudet i övrigt undergrävs. Att
behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidningen av det
straffbara området framstår enligt utskottet därför som mindre tilltalande.
Det finns enligt regeringen situationer där befattning med barnpornografi
kan framstå som befogad. De fall som regeringen avser är de där syftet med
gärningen är skyddsvärt, konkret och specifikt och omständigheterna är
sådana att det i princip är uteslutet att t.ex. hantera en situation utan att ex-
empelvis inneha en viss barnpornografisk skildring. Med tanke på dessa fall
bör straffstadgandet om barnpornografibrott enligt regeringen förses med en
regel som innebär att i särskilda fall en gärning inte skall föranleda straff.
Även om det främst är hänsynen till massmediernas och frivilligorganisat-
ionernas arbete som man har i åtanke är det enligt regeringen naturligtvis inte
uteslutet att regeln kan vara tillämplig även i andra situationer där en motsva-
rande intressekonflikt kan uppkomma, t.ex. inom forskningen. Regeringen
understryker dock att det inte är meningen att regeln skall träffa någon viss
yrkesgrupp generellt sett eller någon viss situation i allmänhet, utan det krävs
för straffrihet att det i det enskilda fallet finns särskilda omständigheter som
gör att gärningen måste anses uppenbart befogad (prop. s. 89 f).
Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att bestämmelsen
bör utformas i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill tillägga
att den snäva utformningen av möjlighet till lagligt innehav inte i sig hindrar
opinionsbildning och debatt. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18
yrkande 7, K19 yrkande 4 (delvis), K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4.
Övriga lagstiftningsfrågor rörande barnpornografibrottet
I regeringens förslag till ny lydelse av bestämmelsen om barnpornografibrott
införs en definition av begreppet barn innebärande att med barn avses en
person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår
av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.	16

Vad gäller straffskalan för barnpornografibrott införs ett ringa brott med	1997/98:JuU5y
böter eller fängelse i högst sex månader i straffskalan; normalgraden av
brottet kommer endast att innehålla fängelse i straffskalan, maximum två år.
Slutligen införs en särskild straffskala för grovt barnpornografibrott med en
straffskala om fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider
barnpornografi skall enligt regeringens förslag kunna dömas för brott även
när gärningen begås av oaktsamhet. För detta oaktsamhetsbrott skall kunna
dömas för ringa brott eller normalgraden av barnpornografibrott. Försök till
uppsåtliga barnpornografibrott av normalgraden straffbeläggs och när det
gäller grovt brott straffbeläggs även förberedelse till sådant brott.
Regeringen föreslår i propositionen att införsel till och utförsel från Sve-
rige av barnpornografi skall förbjudas och att förbudet skall tas in i en sär-
skild lag. För att förbudet skall gälla med avseende på Sveriges gräns mot
annat EU-land görs vissa tillägg i den lag som reglerar Tullverkets befogen-
heter vid Sveriges gräns mot ett annat EU-land.
Genom en ändring av den särskilda lagen om förverkande av barnporno-
grafi utvidgas möjligheterna till förverkande. Lagen kommer i praktiken att
utgöra ett komplement till brottsbalkens allmänna regler om förverkande och
den möjliggör förverkande av alla barnpornografiska bilder oavsett hur de
påträffas.
Slutligen gör regeringen den bedömningen att s.k. anspelningspornografi,
dvs. pornografi där vuxna modeller framställs som barn eller förses med
olika attribut för att påminna om barn, inte bör omfattas av kriminaliseringen
i bestämmelsen om barnpornografibrott.
Utskottet har inte något att anföra när det gäller de ovan nämnda förslagen.
Sammanfattning
Sammantaget leder regeringens förslag rörande barnpornografibrottet enligt
utskottets mening till en lagstiftning som medger en mer effektiv bekämp-
ning av förekomsten av barnpornografi. Utskottet tillstyrker propositionen i
dessa delar.
Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga
våldsskildring
Som en följd av regeringens förslag om att flytta ut barnpornografibrottet
från grundlagarnas tillämpningsområde kommer samtliga barnpornogra-
fibrott att handläggas av allmän åklagare och hanteras i vanlig brottmålspro-
cess med tillämpning av rättegångsbalkens regler. Ett problem som då upp-
står gäller sådana skildringar som är barnpornografiska och som dessutom
utgör sådan olaga våldsskildring som faller inom grundlagarnas tillämp-
ningsområde. Åtal för olaga våldsskildring – på det område som omfattas av
grundlagarna - skall ju alltjämt väckas av Justitiekanslern och hanteras enligt
den särskilda rättegångsordningen för tryck- eller yttrandefrihetsmål.
	16

I propositionen tar regeringen först upp den situationen att en och samma	1997/98:JuU5y
skildring, t.ex. en viss sekvens i ett videogram, dels är barnpornografisk dels
utgör olaga våldsskildring (s. 75 f).
Regeringen framhåller att det inte vore en rimlig ordning om olika straff-
processuella regler skulle behöva tillämpas vid ingripande mot en och
samma stillbild eller filmsekvens. En viss bild eller sekvens som är barnpor-
nografisk men som också innehåller moment som kan bedömas som olaga
våldsskildring måste enligt regeringen behandlas som en enhet och kunna
hanteras enligt ett och samma regelsystem. Regeringen gör i sammanhanget
följande bedömning.
Enligt regeringens mening är det därför naturligt att för dessa fall anlägga det
synsättet att barnpornografibrottet, som inte i något fall kommer att vara
straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott, som typiskt sett får anses
allvarligare är olaga våldsskildring och som, enligt regeringens förslag
kommer att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt, konsumerar brottet
olaga våldsskildring. Detta innebär att våldsmomenten i skildringen – i den
mån de kan omfattas av gärningsbeskrivningen för barnpornografibrottet –
bör betraktas som en försvårande omständighet och bestraffas inom ramen
för barnpornografibrottet.
Lagrådet har med anledning av den föreslagna lösningen anfört bl.a. följande
(prop. s. 316).
Häremot kan emellertid hävdas att ett gärningspåstående som innebär att ett
yttrande faller under tryckfrihetsförordningens beskrivning av brottet olaga
våldsskildring, vartill yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar, endast kan prövas i
den ordning som gäller för yttrandefrihetsbrott. En säker lösning av detta
problem kan emellertid inte åstadkommas utan mycket betydande ingrepp i
det föreslagna systemet. Man får därför nöja sig med att överlämna proble-
met till rättstillämpningen.
Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande i denna del framhållit
att gränsen för vad som kan lagföras inom ramen för barnpornografibrottet
följer av brottsbeskrivningen för detta brott. Ett gärningspåstående som inne-
fattar skildrande i bild av sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden
sprids kan enligt regeringen sålunda inte rubriceras som barnpornografibrott.
En annan sak är att det inte torde möta något hinder att åberopa en viss bilds
motiv eller karaktär som en försvårande omständighet vid t.ex. en gärning
avseende innehav av barnpornografi.
Utgångspunkten för resonemanget är alltså att någon skildrar barn i porno-
grafisk bild och att bilden har sådana inslag av sexuellt våld eller tvång före-
nat med en avsikt att bilden sprids att rekvisiten för olaga våldsskildring
också är uppfyllda.
Inledningsvis konstaterar utskottet att det i den beskrivna situationen är
fråga om en och samma gärning. Detta innebär bland annat att gärningen i
enlighet med allmänna straffrättsliga principer skall bedömas vid ett tillfälle
och att det inte i efterhand är möjligt för åklagaren att efter en frikännande
dom i fråga om barnpornografibrott återkomma och yrka ansvar för olaga
våldsskildring eller omvänt (se prop. s. 76).
Utskottet konstaterar vidare att det, då fråga är om konkurrens mellan
brottsbalksbrotten barnpornografibrott respektive olaga våldsskildring,	16

knappast uppstår några systematiska eller andra problem. I enlighet med vad	1997/98:JuU5y
som normalt gäller har åklagaren möjlighet att utifrån samma gärningsbe-
skrivning yrka ansvar för barnpornografibrott alternativt olaga våldsskild-
ring. Om båda brotten kan styrkas kommer, som regeringen anför, det lindri-
gare brottet olaga våldssskildring att konsumeras av det svårare brottet barn-
pornografibrott.
Såvitt gäller den situationen att den olaga våldsskildringen faller inom
grundlagarnas tillämpningsområde blir situationen emellertid mer komplice-
rad. Brottsbalksbrotten skall ju som tidigare framgått handläggas i den i
rättegångsbalken stadgade ordningen medan det för yttrandefrihetsbrottet
finns särskilda processregler som bl.a. innebär att målet kan handläggas med
jury. I denna situation uppstår det alltså en konkurrens mellan de olika pro-
cessrättsliga regelsystemen utöver den konkurrens som finns mellan yttran-
defrihetsbrottet och brottsbalksbrottet. Samtidigt är det som nämts en straff-
rättslig princip att gärningen skall bedömas vid ett och samma tillfälle; att
gärningen kan bedömas antingen som brottsbalksbrott eller som yttrandefri-
hetsbrott gör härvidlag ingen skillnad.
Från strikt straffrättsliga utgångspunkter är det enligt utskottets mening na-
turligt att, i linje med vad regeringen anför, den olaga våldsskildringen också
i detta fall får vika för det allvarligare brottet barnpornografibrott och att
målet alltså handläggs i den i rättegångsbalken stadgade ordningen. Om man
anlägger ett mer konstitutionellt synsätt och i stället utgår från grundlagarna
ligger det dock måhända närmare till hands att ge de tryckfrihetsrättsliga och
yttrandefrihetsrättsliga regleringarna företräde. Detta är dock en fråga som
det i första hand ankommer på konstitutionsutskottet att bedöma.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på ytterligare en konsekvens av re-
geringsförslaget som har samband med de olika processformerna.
Det kan uppkomma situationer när JK/allmän åklagare med utgångspunkt i
vad han tror sig kunna styrka måste välja mellan att åtala för barnpornogra-
fibrott eller för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring. Situationen kan
t.ex. vara den att det råder tveksamhet beträffande möjligheten att styrka
barnpornografibrott – det kan t.ex. vara osäkert om det går att styrka att
rekvisitet ”barn” är uppfyllt – medan det däremot står klart att rekvisiten för
olaga våldsskildring är uppfyllda. I detta läge riskerar åklagaren om han
åtalar för barnpornografibrott att hans talan ogillas och han kan då, i enlighet
med vad som anförts i det föregående, inte återkomma med ett åtal för olaga
våldsskildring avseende samma gärning. Det går emellertid att utforma åtalet
på ett sådant sätt att frågan om barnets ålder kommer att sakna betydelse för
åtalet; detta kan man göra genom att åtala för yttrandefrihetsbrottet olaga
våldsskildring med dess lindrigare straffskala. Utskottet vill i sammanhanget
anmärka att den föreslagna regleringen i 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL
inte lägger hinder i vägen för en sådan lösning.
En annan situation som rör sambandet mellan barnpornografibrottet och
brottet olaga våldsskildring är den att en viss videofilm i olika sekvenser
innehåller både barnpornografiska alster och olaga våldsskildringar med
vuxna aktörer. Olika straffrättsliga regler kan då komma att gälla för de olika
sekvenserna och olika rättegångsordningar kommer att gälla för de olika
brotten (prop. s. 76 f).	16

I propositionen pekar regeringen på att olikheterna i straffrättsligt hänse-	1997/98:JuU5y
ende många gånger kan föranleda gränsdragningsfrågor, exempelvis kan
straffbara försök förekomma när det gäller spridning av barnpornografi men
inte när det gäller olaga våldsskildring. I likhet med regeringen anser utskot-
tet dock inte att man här har anledning att befara några allvarligare problem i
rättstillämpningen.
De praktiska olägenheterna som kan uppkomma genom att olika rätte-
gångsordningar kommer att gälla för de båda brotten bör enligt utskottets
mening kunna begränsas genom förslaget i propositionen om att ge Justitie-
kanslern möjlighet att i enskilda fall delegera åklagaruppgiften till allmän
åklagare när det gäller bl.a. brottet olaga våldsskildring (prop. s. 126 f). Det
går emellertid inte att undvika att olika rättegångsordningar kommer att gälla
för de olika brotten.
Den möjlighet till gemensam handläggning av ett vanligt brottmål med ett
tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7 kap. 7 § andra stycket lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens områden torde enligt utskottet – och som regeringen fram-
hållit (prop. s. 77) – vara tillämplig i här åsyftade situationer. Den nämnda
bestämmelsen innebär att ett vanligt brottmål får handläggas i samma rätte-
gång som ett tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om
ansvar, om det på grund av samband mellan målen skulle skapa allvarliga
olägenheter att de handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i
rättegången hålls inför jury, skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål prövas enbart av rätten som i dessa fall består av tre lag-
farna domare (7 kap. 7 § andra stycket jämfört med 9 kap. 1 § ovannämnda
lag).
För det fall en gemensam handläggning inte skulle komma till stånd kom-
mer de båda brotten att handläggas vid olika tidpunkter och i olika rätte-
gångsordningar. Utskottet vill här peka på att bestämmelserna om samman-
träffande av brott i 34 kap. brottsbalken kan vara tillämpliga, vilka bl.a.
innebär att rätten kan förordna att en tidigare ådömd påföljd skall avse jäm-
väl det andra brottet.
Mot bakgrund av att motionärerna i motion K18 (m) motsätter sig att
barnpornografibrottet flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde tar de
avstånd från de lösningar regeringen förespråkat i propositionen såvitt avser
sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring.
Som framgått ovan har utskottet pekat på några konsekvenser av den av
regeringen föreslagna ordningen. Det skall dock också framhållas att bety-
delsen av här nämnda förhållanden inte bör överdrivas; det är bara om den
som skall lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär ensamansvaret för
tryck- eller yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentliga
olägenheter uppstår. Särskilt bör nämnas att det aldrig kan bli aktuellt att
bedöma innehav av barnpornografi som något annat än barnpornografibrott
oavsett våldsinslag. Innehav av våldsskildringar är nämligen över huvud
taget inte straffbart.
Utskottet avstyrker motion K18 yrkande 6.
	16

Registrering av barnpornografi

I motionerna K18 (m) och K22 (fp) föreslås att en internationellt tillgänglig databank med barnpornografiska framställningar inrättas i Sverige med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Vidare föreslås att ett särskilt arkiv skall inrättas för bevarande av barnpornografiska framställningar.

Regeringen har den 18 september 1997 (dnr Ju 97/3061) beslutat att det hos Rikspolisstyrelsen skall inrättas och föras ett personregister med namnet ”Digitalt referensbibliotek över barnpornografiska framställningar”. Ändamålet med registret är att utföra bildanalys i brottsutredningar samt att bistå utländska brottsutredande myndigheter med uppgifter om bildanalys i brottsutredningar. Innehållet i registret skall bestå av barnpornografiska framställningar som tagits i beslag. Registret får också innehålla barnpornografiska framställningar som överlämnats av utländsk brottsutredande myndighet samt uppgifter om var framställningen tagits i beslag.

Enligt propositionen (s. 105) bedriver Rikskriminalpolisen för närvarande ett arbete med att internationellt presentera registret och de möjligheter till effektivisering i den brottsutredande verksamheten detta kan medföra. Regeringen anser det ännu vara för tidigt att dra några slutsatser om hur detta samarbete över gränserna kommer att uveckla sig, men har stora förhoppningar om att det skall visa sig vara ett mycket värdefullt redskap i kampen mot sexuella övergrepp mot barn.

I likhet med regeringen anser utskottet att det redan existerande personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a. internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag i denna del. Utskottet delar också regeringens bedömning att det – utöver eventuella regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. – för närvarande inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller registrering av barnpornografiskt material. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18 och K22 i nu berörda delar.

Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi

I motion K18 (m) anförs att statsmakternas skyldighet att garantera barns behov av skydd mot sexuella övergrepp förutsätter att såväl polisen som det övriga rättsväsendet har tillräckliga resurser att avsätta till förebyggande åtgärder samt till bekämpningen av sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn.

Inledningsvis noterar utskottet att det merarbete som kan bli följden av de i propositionen framlagda förslagen såvitt avser barnpornografifrågan enligt regeringen torde kunna rymmas inom den vanliga verksamheten hos aktuella myndigheter; förslagen beräknas därför kunna finansieras inom ramen för befintliga medel.

Det är en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de prioriteringar som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m., fatta beslut om insatser mot olika slag av brottslighet. Något uttalande härutöver från riksdagens sida behöver enligt utskottets mening inte göras. Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

1997/98:JuU5y

Övriga frågor

Övriga ändringar i brottsbalken

I propositionen föreslås att benämningen tekniska upptagningar förs in i YGL som ett samlingsbegrepp för upptagningar som innehåller text, bild eller ljud som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Utskottet har inte något att erinra mot de följdändringar som med anledning härav föreslås i 16 kap. 10 b, 10 c och 12 §§ brottsbalken.

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

I motion K23 (fp) föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken. Sålunda föreslås att 4 kap. 13 § skall ändras så att det av lagtexten klart framgår att jäv av politisk natur faller under lagen samt att förbudet i 54 kap. 8 § om att överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt upphävs. Yrkandena tar uteslutande sikte på jävsinvändningar mot jurymän i tryckfrihetsmål.

Motionsönskemålet har sin bakgrund i det s.k. fallet Holm där Europadomstolen fann att Sverige i ett tryckfrihetsmål kränkt artikel 6.1 i Europakonventionen om rätten till prövning av en oavhängig och opartisk domstol. En redogörelse för fallet Holm finns i propositionen (s. 129 f) och fallet diskuteras även utförligt i departementspromemorian Jurymedverkan och fallet Holm (Ds 1997:25). Regeringen kommer i propositionen bl.a. fram till att det inte behövs några lagändringar för att Sverige skall uppfylla sina konventionsåtaganden.

Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning, konstaterar att motionsönskemålet dessutom sträcker sig längre än vad som krävs för att åstadkomma en ändring i fråga om jurymän. Utskottet vill här också erinra om att nämndemän är domare (se 4 kap. rättegångsbalken). Motionsförslaget skulle med hänsyn till att nämndemän enligt 4 kap. 7 § rättegångsbalken utses av kommunfullmäktige kunna få svåröverblickbara konsekvenser. I denna del saknas också beredningsunderlag.

Frågor av det slag som motionärerna aktualiserar skulle i och för sig kunna tas upp inom ramen för den speciella reglering som finns för processen i tryck- och yttrandefrihetsmål. Detta är emellertid något som utskottet vill avråda från med hänsyn till att utskottet som ovan framgått inte anser att något lagstiftningsbehov föreligger. En särreglering skulle inte heller vara lämplig med hänsyn till det nära sambandet med rättegångsbalkens regler.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motion K23 yrkandena 1 och 2 bör avstyrkas.

1997/98:JuU5y

Stockholm den 3 mars 1998

1997/98:JuU5y

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Åke Sundqvist (m), Görel Thurdin (c), Tanja Linderborg (v) och Cinnika Beiming (s).

Avvikande meningar

1. Undantag från det annars straffbara området

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Rolf Åbjörnsson (kd), Åke Sundqvist (m) och Tanja Linderborg (v) anför:

För närvarande gäller att en gärning som med hänsyn till omständigheterna är försvarlig inte bedöms som barnpornografibrott även om rekvisiten i övrigt är uppfyllda. Det finns enligt vår mening starka skäl att ifrågasätta om inte det lagliga utrymmet för att inneha barnpornografi blir för snävt med den formulering som valts i propositionen, nämligen att innehavet skall vara uppenbart befogat.

Inte sällan är det medierna som genom grävande journalistik och efterforskningar kunnat nysta upp olika barnpornografihärvor. En kriminalisering av innehavet av barnpornografiskt material i kombination med ett slopande av försvarlighetsrekvisitet skulle allvarligt kunna hämma den typen av journalistik och även seriös forskning på området. Även seriöst arbetande organisationers arbete med opinionsbildning mot sexuell exploatering av barn skulle komma att hämmas. Härigenom kommer kampen mot förekomsten av barnpornografi att försvåras.

Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att försvarlighetsrekvisitet bör behållas i brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott.

Vi anser att riksdagen med anledning av motionerna K18 yrkande 7, K19 yrkande 4, K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4 bör besluta att ge 16 kap.

10 a § sista stycket sista meningen följande lydelse:

”Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.”

2. Sambandet mellan barnpornografibrott och brottet olaga	1997/98:JuU5y
våldsskildring

Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:

Regeringens förslag till hur man skall lösa de problem som uppstår när en bild innehåller såväl ett barnpornografibrott som yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring är enligt vår mening långt ifrån övertygande. Som anförs i motion K18 yrkande 6 tar vi avstånd från förslaget, som väl illustrerar vilka praktiska olägenheter och svåröverblickbara konsekvenser regeringens förslag om att flytta ut barnpornografibrottet ur grundlagarna medför. Enligt vår mening är frågorna otillräckligt utredda. Ett bifall till regeringens förslag om att utmönstra barnpornografibrottet ur grundlagarna kräver således ytterligare överväganden.

3. Registrering av barnpornografi

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Åke Sundqvist (m) och Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt vår mening fyller det personregister som regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta inte fullt ut de behov som finns. I första hand saknas ett arkiv för bevarande av barnpornografiska skildringar som kan användas som referensmaterial av såväl svenska som utländska myndigheter vid utredning av nya brott. I sammanhanget bör noteras att även Barnpornografiutredningen såg ett sådant behov.

Regeringen bör få i uppdrag att se till att ett sådant arkiv inrättas.

Vi anser att riksdagen med bifall till motionerna K18 yrkande 5 och K22 yrkande 5 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.

4. Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi

Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:

För att kunna skydda barn mot brott krävs förutsättningar för effektiv brottsbekämpning av såväl barnpornografibrott som sexuella övergrepp och andra brott mot barn. En effektiv brottsbekämpning förutsätter dock att polisen har tillräckliga personella och tekniska resurser för att kunna prioritera brottsligheten när så krävs. Regeringens besparingar på polisen har drabbat i princip all polisiär verksamhet negativt. Hade vårt förslag till budget för år 1998 avseende polisen genomförts hade polisens möjligheter att ingripa mot barnpornografibrott liksom mot all annan brottslighet ökat. Nu gäller det emellertid att prioritera användningen av de nu begränsade resurser som riksdagens beslut innebar.

Regeringen bör således se till att polisen avsätter tillräckliga medel för att bekämpa denna typ av brottslighet. Vi anser att riksdagen med bifall till motion K18 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.

Särskilt yttrande

Kriminalisering av innehav m.m.

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Kristdemokraterna har under lång tid verkat för kriminalisering av innehav av barnpornografi. Eftersom den dåvarande regeringen inte lade fram någon proposition i ärendet år 1994, och då en kvalificerad majoritet i konstitutionsutskottet inte erhölls för en innehavskriminalisering redan från år 1995, träffades en överenskommelse mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna om det vilande grundlagsförslag som nu finns och som stötts av en bred majoritet i riksdagen.

Barnpornografiutredningen har därefter arbetat med lagstiftningsfrågorna. Majoriteten lade fram ett förslag som har avvisats från många håll. Kristdemokraternas representant i utredningen reserverade sig emellertid för en i jämförelse med utredningens förslag mer heltäckande lösning. Kristdemokraterna godtar därmed justitieutskottets yttrande såvitt avser frågan om innehavskriminalisering.

1997/98:JuU5y

Motionerna

1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och övriga rättsväsendet i kampen mot barnpornografi,

5.att riksdagen beslutar införa ett generellt arkiv för registrering och bevarande av konfiskerat material i enlighet med vad som anförts i motionen,

6.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring,

7.att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket brottsbalken angående undantagsregeln i enlighet med vad som anförts i motionen,

1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

4.att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap. 10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i pornografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Förbuden mot skildring gäller inte den som, tecknar, målar eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling. Om en gärning som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar. Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar anta regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.

1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2.att riksdagen beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen anförts av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna lydelsen av 16 kap. 10 a § brottsbalken.

Fel! Autotextposten är inte definierad.

Bilaga

1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

4.att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket BrB angående undantagsregeln,

5.att riksdagen beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i Sverige av en internationell databank om barnpornografi.

1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

1.att riksdagen beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 § rättegångsbalken att det klart framgår att jäv av politisk natur faller under lagen,

2.att riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt,

1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika åtgärder för att motarbeta barnpornografin.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

18.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av barnpornografi.

Fel! Autotextposten är inte definierad.

Bilaga

Innehållsförteckning
Till konstitutionsutskottet ...............................................................................	1
Inledning ....................................................................................................	1
Utskottet.....................................................................................................	1
Yttrandets omfattning............................................................................	1
Barnpornografibrottet............................................................................	1
Bakgrund ..........................................................................................	1
Utvidgning av det straffbelagda området – kriminalisering
av innehav m.m. ...............................................................................	2
Undantag från det annars straffbara området....................................	3
Övriga lagstiftningsfrågor rörande barnpornografibrottet ................	4
Sammanfattning................................................................................	5
Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga
våldsskildring ........................................................................................	5
Registrering av barnpornografi .............................................................	9
Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi ..............	9
Övriga frågor.......................................................................................	10
Övriga ändringar i brottsbalken ......................................................	10
Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål......................................	10
Avvikande meningar.....................................................................................	11
1. Undantag från det annars straffbara området .......................................	11
2. Sambandet mellan barnpornografibrott och brottet olaga vålds-
skildring ...................................................................................................	12
3. Registrering av barnpornografi ............................................................	12
4. Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi.............	12
Särskilt yttrande............................................................................................	13
Kriminalisering av innehav m.m..............................................................	13
Motionerna ...................................................................................................	14

Fel! Autotextposten är inte definierad.

Elanders Gotab, Stockholm 1998