JUU5Y (Yttrande 1995/96:JUU5Y)

Justitieutskottets yttrande 1995/96:JuU5y

Tullens befogenheter vid den inre gränsen

1995/96

JuU5y

Till skatteutskottet

Inledning

Skatteutskottet har den 23 april 1996 berett bl.a. justitieutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1995/96:166 Tullens befogenheter vid den inre gränsen jämte de motioner som väckts i ärendet.

Yttrandets omfattning

De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom justitieutskottets beredningsområde berörs i första hand av yrkandena 1–6 i motion 1995/96:Sk36 av Gun Hellsvik m.fl. (m). Yrkandena avser reformering av tullens och polisens myndighetsstruktur och beslut om en försöksverksamhet på området, beslut om brevkontroll samt placering i rättegångsbalken av bestämmelsen om s.k. postspärr.

Utskottet

Inledning

Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen (EU) innebär bl.a. att vi är skyldiga att tillämpa bestämmelserna i EG-fördraget om fri rörlighet för varor. I princip innebär detta att sådana kontroller som enbart grundas på att en vara passerar en gräns inte längre är tillåtna. Förbudet är dock inte undantagslöst. Enligt artikel 36 i EG-fördraget kan nämligen kontroller behållas under vissa förutsättningar. Sålunda krävs att kontrollen har sin grund i ett godtagbart samhällsintresse, där bl.a. hänsynen till allmän ordning, allmän säkerhet och intresset att skydda människors och djurs liv och hälsa nämns, och att detta samhällsintresse inte kan tillgodoses på annat, neutralt sätt. Om kontroller vid den inre gränsen sker med stöd av misstanke om brott strider de således inte mot kravet på fri rörlighet.

En andra förutsättning är att kontrollen är proportionell i förhållande till det hinder den innebär för den fria rörligheten. Med detta avses att det hinder som kontrollen utgör inte får gå utöver det syfte som motiverar kontrollen, eller i övrigt ha en onödigt störande inverkan på utbytet över gränsen. Dessutom gäller att om det skyddsvärda ändamålet blivit fullt tillgodosett genom

gemenskapsrättsliga regler finns det inte längre någon möjlighet att nationellt	1995/96:JuU5y
föreskriva om kontroller.
Regeringen beslutade den 2 december 1993 att tillkalla en kommitté med
uppdrag att utreda nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU-
perspektiv. Utredningen, som antog namnet EU-gränskontrollutredningen,
skulle bl.a. enligt sina direktiv överväga formerna för att inom ramen för vad
som är tillåtet enligt det internationella regelverket upprätthålla en kontroll
när det gäller varor som förs över en gräns mot ett annat EU-land i strid mot
ett straffsanktionerat förbud. Enligt direktiven borde kontrollen i första hand
avse narkotika och vapen, och det borde vidare vara en uppgift för polisen
och tullen att tillsammans svara för kontrollen. Utredningen överlämnade i
december 1994 betänkandet (SOU 1994:131) Skyddet vid den inre gränsen.
Betänkandet, som remissbehandlats, ligger bl.a. till grund för den nu aktuella
propositionen.

Nuvarande tullagstiftning m.m.

Vid Sveriges inträde i EU blev de gemenskapsförordningar som reglerar handeln gentemot tredje land direkt gällande rätt här i landet. De bestämmelser i tullagstiftningen som reglerade förhållanden som även regleras i gemenskapsförordningarna upphävdes. Samtidigt infördes en ny lagstiftning som komplement till gemenskapsförordningarna eller för att genomföra gällande EG-direktiv på tullområdet. 1987 års tullag ersattes med en ny tullag som trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:34, SkU8, rskr. 96, SFS 1994:1550). Den nya tullagen gäller endast tredjelandstrafik och tillämpas inte i handeln med gemenskapsvaror mellan Sverige och annan medlemsstat.

Vidare infördes – i avvaktan på en permanent lösning – övergångsbestämmelser till den nya tullagen. Genom övergångsbestämmelserna regleras förhållandena till annat EU-land. I dessa ges en tulltjänsteman befogenhet att göra kontroller vid den inre gränsen för vissa uppräknade skyddsändamål. Befogenheternas omfattning bestäms genom en hänvisning till den gamla tullagens bestämmelser i vissa närmare angivna paragrafer. Enligt 63 § i den gamla lagen får tullen kontrollera att transportörer och resande uppfyllt sina anmälnings- och uppgiftsskyldigheter rörande medförda varor genom att undersöka bl.a. dels transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel eller utförsel, dels hamnar, flygplatser, bangårdar och godsterminaler där varor som står under tullkontroll förvaras liksom lokaler inom sådana områden. Några krav på en viss grad av misstanke ställs inte vare sig i övergångsbestämmelserna till den nya tullagen eller i den gamla tullagen. Både den gamla och nya lagen ger sålunda utrymme för helt slumpmässiga kontroller. I propositionen om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap (prop. 1994/95:34 s. 110 f) sägs emellertid att bestämmelserna inte bör tillämpas på så sätt att objekten tas ut slumpmässigt, vilket inte anses vara tillåtet mellan EU-länder, men att de ger stöd för en sådan selektiv kontroll som inte grundar sig på brottsmisstanke. Vidare anförs att det bör vara en uppgift för Generaltullstyrelsen att se till att kontrollen utövas på ett sätt som inte står i strid med EG:s bestämmelser.

Reglerna i övergångsbestämmelserna innebär således att tullen efter EU-	1995/96:JuU5y
inträdet behållit sina kontrollbefogenheter och att tullen vid inre gräns kan
ingripa mot illegal införsel av t.ex. narkotika och vapen. Kontrollbefogenhet-
erna avser vissa uppräknade varuslag för vilka tillstånd krävs för införsel och
utförsel. Förutom narkotika och vapen är det fråga om bl.a. krigsmateriel,
injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, springstiletter och andra s.k.
gatustridsvapen, vissa kulturföremål, hundar och katter, alkohol och tobak,
nötkreatur och vissa andra djur. Kontrollerna får, som nämnts ovan, ske utan
brottsmisstanke. Uppkommer vid reguljär tullkontroll misstanke om brott
tillämpas i stället bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling. Den lagen innehåller i princip också alla straffbestämmelser
angående smugglingsbrottsligheten.
Tullverket svarar i stor utsträckning för utredning av brott inom sitt verk-
samhetsområde, exempelvis varusmuggling. I dessa fall sköts brottsutred-
ningen av tulltjänstemän inom tullkriminalen, vilka har uppgifter och befo-
genheter som i stort sett motsvarar de befogenheter polisen har vid brottsut-
redning. Tullens brottsbekämpande verksamhet regleras i varusmugglingsla-
gen. Därutöver gäller rättegångsbalkens regler om förundersökning.
Polisens brottsbeivrande verksamhet sker såväl inne i landet som vid grän-
serna. När det gäller smuggling sammanfaller tullens och polisens uppgifter.
Polisen har att beivra narkotikabrott och smuggling på samma sätt som annan
brottslighet medan tullen har ett särskilt ansvar för att vid gränserna bekämpa
sådan brottslighet. Tullen har delvis andra befogenheter vid gränserna än vad
polisen allmänt har. I de fall polisen biträder tullen i kontrollåtgärder har
polismannen emellertid samma befogenheter som en tulltjänsteman.
Samarbete mellan tull och polis förekommer på alla nivåer inom organisat-
ionerna både i konkreta ärenden och i utvecklandet av nya arbetsmetoder.
Detta samarbete sker på både nationell och internationell nivå.

Propositionen

Enligt regeringen bör permanenta regler om Tullverkets befogenheter vid införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot ett annat EU-land införas och i propositionen läggs fram förslag till en särskild lag som reglerar detta. Därutöver föreslås ändringar i flera lagar.

Den nya lagen skall ersätta den nuvarande regleringen i övergångsbestämmelserna och bygger i stort sett på bestämmelserna där. Tullpersonalen får således utan brottsmisstanke även i fortsättningen utföra vissa kontroller, t.ex. selektiv kontroll, beträffande samma varuslag som för närvarande. Slumpmässiga kontroller är, enligt en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna lagen, inte tillåtna.

Rent tekniskt är lagen utformad så att det föreligger anmälningsskyldighet för införsel eller utförsel av vissa i lagen uppräknade varor. För att kontrollera att anmälningsplikten iakttagits får tullpersonalen undersöka transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, handresgods såsom resväskor, portföljer och handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat EU-land.

Lagen innehåller också förslag till åtgärder för att bekämpa i första hand	1995/96:JuU5y
narkotikabrottsligheten. Tullen får, enligt förslaget, i den brottsutredande
verksamheten tillgång till bokningsuppgifter om passagerare m.m. från
transportföretagen. Vidare ges tullen en lagstadgad möjlighet att undersöka
och öppna brev och andra postförsändelser samt att lägga s.k. postspärr.
Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling kommer tills vidare att
fortsätta att reglera förhållanden vid såväl yttre som inre gräns.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen med undantag för ett par mindre
lagändringar.

Avslag på propositionen

I motion Sk36 (yrkandena 1-4) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna ställer sig tveksamma till om den sedan länge rådande mydighetsstrukturen mellan polis och tull verkligen kommer att kunna tillgodose de ökade kraven på framför allt en effektiv narkotikabrottsbekämpning i anslutning till de inre gränsområdena. I motionen presenteras ett förslag till en reformering av de nuvarande myndighetsstrukturerna på området som i stort innebär att tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med polisorganisationen på de platser vid den inre gränsen där gränkontroller kommer i fråga. Formellt skulle tullens verksamhet vid den inre gränsen upphöra med en sådan ordning, men endast för att ersättas av en utbyggd brottsbekämpning under polis- och åklagaransvar. Vidare föreslås att en försöksverksamhet, utformad efter de presenterade riktlinjerna, inleds inom kort. I avvaktan på att regeringen återkommer med förslag i den riktning motionärerna förespråkat begärs att nuvarande övergångsbestämmelser till tullagen alltjämt skall gälla vid den inre gränsen.

Bakgrunden till motionsyrkandena är att motionärerna anser att deras för-
slag löser problemet med kraven på dels fri rörlighet för varor, dels brottsbe-
kämpning av framför allt narkotika vid den inre gränsen. Ingripanden kan,
anförs det, med den föreslagna ordningen, ske på ett sätt som bättre harmoni-
erar med sedvanliga straffprocessuella metoder, och grund för ingripanden
vid eller innanför den inre gränsen behöver då inte längre baseras på tulltek-
niska institut som anmälan och dylikt utan ytterst på det underrättelsearbete
och den metodutveckling polis och åklagare har att svara för. Om polisen vid
sin kontroll tillämpar de beprövade tullmetoderna med s.k. selektiv kontroll i
dess olika varianter utgör dessa enligt motionärernas uppfattning en på miss-
tanke baserad kontroll och är därför tillåten.
Utskottets överväganden
EU-gränskontrollutredningen har funnit att artikel 36 i EG-fördraget ger
möjlighet till fortsatta kontroller vid den inre gränsen, men att dessa kontrol-
ler bör utformas annorlunda än dagens. Sålunda anser utredningen att sådana
kontroller, med undantag för kontroll av postförsändelser, enbart skall få
förekomma vid misstanke om brott. Utredningen anser att den misstankegrad
som därvid skall krävas skall vara den lägsta som förekommer i svensk rätt,
dvs. ”anledning anta”.	11

Regeringen delar (prop. s. 27) utredningens bedömning att kontroller för	1995/96:JuU5y
vissa särskilt skyddsvärda ändamål kan och bör behållas när det gäller vissa
varugrupper. Regeringen anser dock inte att det skall krävas misstanke för att
kontrollerna skall kunna utföras. Regeringens uppfattning är att EG-rättens
krav kan uppfyllas även med tillämpning av s.k. selektiva kontroller, vilka
innebär att kontrollobjektet tas ut med utgångspunkt i tullpersonalens all-
männa erfarenheter och kunskaper om smuggling. Enligt regeringens mening
medför detta dock inte att det blir någon förändring i förhållande till den
kontrollnivå som för närvarande tillämpas enligt de nu gällande övergångs-
bestämmelserna till tullagen. För att tydligt markera att EG-rättens bestäm-
melser om fri rörlighet har beaktats har regeringen föreslagit att det i den nya
lagen införs en bestämmelse om att slumpmässiga kontroller, dvs. sådana
kontroller som har som enda grund att en vara förs över en gräns, inte får
utföras.
Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet vill här särskilt under-
stryka att de s.k. stickprovskontrollerna för länge sedan förlorat sin bety-
delse. Enligt vad utskottet erfarit har den svenska tullen nämligen inte använt
denna typ av kontroll på många år. Skälet till detta torde vara att stickprovs-
kontroller inte är särskilt effektiva. Förbudet mot slumpmässiga kontroller
torde alltså främst, som nyss framgått, tjäna till att framhålla att också den
nya regleringen följer EU:s regler.
Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär att utskottet ställer sig
bakom förslaget att behålla möjligheterna för Tullverket att även i fortsätt-
ningen få använda s.k. selektiva kontroller utan brottsmisstanke. Utskottet är
således mot den bakgrunden inte berett att tillmötesgå motionärerna och
ändra myndighetsstrukturen för tullen och polisen i syfte att kontrollverk-
samheten vid den inre gränsen skall ske utifrån en misstanke om brott. Där-
emot anser utskottet att det kan finnas goda skäl att följa utvecklingen av
tullens och polisens samarbete när det gäller den brottsutredande verksam-
heten vid gränserna.
Denna frågeställning är inte ny. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
motioner där ett utvecklat samarbete mellan tull och polis förespråkats. Ut-
skottet har då understrukit vikten av ett utökat samarbete (se 1994/95:JuU14
s. 26) men inte ansett att frågan borde föranleda något riksdagsuttalande.
Även skatteutskottet har behandlat liknande frågor. Således förordades un-
der förra riksmötet i flera motioner dels att person- och varukontrollen vid
inre gräns borde samordnas under en gemensam myndighets ansvar, dels att
Tullverket skulle inordnas i Riksskatteverket.
Skatteutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till
motionerna (1994/95:SkU23 s. 16, rskr. 82). I sin motivering anförde utskot-
tet att det var önskvärt att stärka samarbetet mellan tullen och polisen. Beho-
vet av ett sådant samarbete var, anförde utskottet, till följd av de då före-
slagna neddragningarna inom tullen än mer angeläget. Utskottet ansåg att
dessa och andra samverkansformer som är lämpliga för myndigheternas
arbete och hur dessa skulle anpassas till utvecklingen inom EU först borde
prövas i det beredningsarbete som då pågick inom regeringen.
Regeringen anför i den nu aktuella propositionen (s. 75 f) att samarbetet
mellan tull och polis fungerar väl och att den nuvarande fördelningen av	11

arbetsuppgifter mellan dessa myndigheter är lämplig. Enligt regeringen är	1995/96:JuU5y
det främst en fråga för Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen att finna
lämpliga former att vidareutveckla samarbetet.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker utskottet propositionen.
Utskottet avstyrker bifall till motion Sk36 såvitt avser yrkandena om avslag
på propositionen, en ny myndighetsstruktur för polis och tull, en försöks-
verksamhet med den inriktningen samt yrkandet om att nu gällande över-
gångsbestämmelser alltjämt skall gälla vid den inre gränsen.
Till enskildheter i regeringens förslag återkommer utskottet i det följande.

Kontroll av postförsändelse

Propositionen

Tullverket har enligt gällande rätt befogenheter att undersöka och öppna brev och andra postförsändelser. En regel som uttryckligen ger Tullverket en sådan befogenhet föreslås införd i 8 § i den nya lagen när det gäller EU- trafiken. Enligt regeringsförslaget skall, för kontroll av att anmälningsskyldigheten fullgjorts enligt lagen, en postförsändelse få undersökas. Försändelsen får öppnas endast om det finns anledning anta att den innehåller någon av de varor lagen gäller och det enligt reglerna i varusmugglingslagen går att ta varan i beslag. Beslag enligt varusmugglingslagen får ske av varor som kan antas vara förverkade på grund av brott.

Beslutet om öppnande med stöd av 8 § av brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tullmyndighetens chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid myndigheten (9 §). En försändelse som öppnas med stöd av 8 eller 9 §§ får inte undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen.

Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna. Har en försändelse öppnats skall adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

En liknande ordning föreslås införd i 57a–57c §§ tullagen.

Motionen

I motion Sk36 (yrkande 5) yrkas att beslut om öppnande av postförsändelse skall fattas av domstol och inte i administrativ ordning. Motionärerna hänvisar till reglerna om beslag i rättegångsbalken.

Överväganden

Ett beslag innebär typiskt sett att någon genom myndighetsbeslut tvångsvis och tills vidare frånhänds besittningsrätten till ett föremål.

De allmänna reglerna om beslag finns i 27 kap. rättegångsbalken (RB).

Dessa regler innebär att föremål som skäligen kan antas ha betydelse för

utredning om brott eller som har avhänts någon genom brott får tas i beslag.	1995/96:JuU5y
Detsamma gäller föremål som kan komma att förverkas. Beslag får endast
beslutas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som
åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
Beslut om beslag får enligt rättegångsbalken fattas av den som griper eller
anhåller en misstänkt eller verkställer vissa tvångsmedel, bl.a. husrannsakan
eller kroppsvisitation, och därvid träffar på föremål som får tas i beslag.
Undersökningsledaren eller åklagaren får besluta om beslag också i andra
fall. Domstol kan också besluta om beslag i vissa fall. Om ett beslut om
beslag fattats utan rättens förordnande kan den som drabbats av beslaget
begära att rätten överprövar beslutet.
Särskilda bestämmelser finns när det gäller beslag av postförsändelser. Av
27 kap. 3 § RB framgår att brev, telegram eller annan försändelse, som finns
hos ett post- eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för
brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen hade
kunnat tas i beslag hos mottagaren. Vidare får enligt regler i 27 kap. 12 §
bl.a. post- eller telegrafförsändelse som tagits i beslag inte närmare undersö-
kas eller öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren.
Före 1987 års tullag meddelades förordnande om öppning av brevförsän-
delser undantagslöst med stöd av beslagsbestämmelsen i 27 kap. 12 § RB,
men numera har tullen möjlighet att öppna brev och liknande försändelser
med stöd av bestämmelser i tullagen. Flera remissinstanser förordar i princip
en återgång till en sådan ordning.
Regeringen anför i propositionen (s. 63) att den övervägt att låta reglerna i
rättegångsbalken om beslag gälla rätten att undersöka och öppna förtroliga
försändelser med hänsyn till det starka skydd som rätten till förtrolig kom-
munikation åtnjuter. Reglerna i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) ger med-
borgarna ett skydd gentemot det allmänna mot bl.a. undersökning av brev
eller annan förtrolig försändelse. Enligt 2 kap. 12 § RF får detta skydd in-
skränkas genom lag för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo-
kratiskt samhälle. Regeringen pekar också på artikel 6 i Europakonvention-
ens bestämmelser om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg-
gande friheterna. Artikeln innehåller regler om rätt till domstolsprövning och
om rättssäkerhet. Rätten till domstolsprövning är dock inte absolut.
Regeringen konstaterar att rättegångsbalkens regler om beslag ställer högre
krav på brottsmisstanke än vad som gäller vid ett administrativt förfarande
och att detta skulle kunna försvåra den mycket viktiga kampen mot narkoti-
kabrottsligheten. Häremot står, anför regeringen, skyddet av den enskildes
integritet och rätten till förtrolig kommunikation. Syftet med den föreslagna
regleringen är att så långt det är möjligt begränsa den mycket allvarliga nar-
kotikabrottsligheten. Detta syfte är, enligt regeringen, av sådan vikt att ett
eventuellt intrång i vissa grundläggande rättigheter kan anses försvarbart.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att kampen mot narkotikabrottslig-
heten setts som en av de viktigaste kriminalpolitiska uppgifterna och målet är
att skapa ett narkotikafritt samhälle där annat bruk av narkotika än det som är
medicinskt motiverat inte förekommer. Regeringens kriminalpolitik är sär-
skilt inriktad bl.a. på kampen mot narkotikabrottsligheten (prop. 1994/95:100
bil. 3 s. 6–8, JuU17 s. 5 f) och i linje härmed är insatser mot narkotika högt	11

prioriterade inom bl.a. polis och tull. Utskottet finner i likhet med regeringen	1995/96:JuU5y
att det är nödvändigt att tullen även i fortsättningen kan utöva viss kontroll
över varor som befordras per post. Öppning och undersökning av brev och
andra försändelser motiveras i särskilt hög grad av det starka samhällsintres-
set att begränsa narkotikabrottsligheten. Som framgår av propositionen görs
årligen ett stort antal narkotikabeslag i hanteringen av postförsändelser från
utlandet. Utskottet tillstyrker således att tullen behåller befogenheterna att
besluta om öppning och undersökning av postförsändelser. Genom de före-
slagna lagstadgade begränsningarna i kontrollbefogenheterna anser utskottet
att förslaget tillgodoser kraven på skyddet av brevhemligheten.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till motion Sk36 i nu
berörd del.

Postspärr

Propositionen

I propositionen föreslås att en bestämmelse om postspärr införs i den föreslagna lagen (11 §). Härmed avses att posten tillfälligt omhändertar enstaka försändelser till en känd adressat på adresspostanstalten. Det föreslås att chefen för en tullmyndighet skall få fatta ett beslut om ett sådant kvarhållande av en postförsändelse. En förutsättning för postspärr är att det finns anledning anta att postförsändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt varusmugglingslagen. Ett beslut om kvarhållande får meddelas att gälla endast för en viss angiven, kortare tidsrymd. Vidare måste alltid den s.k. proportionalitetsprincipen tillämpas, dvs. beslutet måste anses nödvändigt för att syftet med åtgärden skall kunna uppnås. Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall snarast prövas av Generaltullstyrelsen.

En motsvarande bestämmelse om postspärr föreslås införd i tullagen.

Motionen

I motion Sk36 (yrkande 6) yrkas att bestämmelserna om postspärr inordnas i rättegångsbalkens system.

Överväganden

Utskottet ser med stor oro på den ökade narkotikabrottsligheten och den smuggling som sker i brevförsändelser måste, som regeringen anför, tas på största allvar. Den lagreglering om ett förfarande med postspärr som nu föreslås är ett medel i kampen mot denna form av brottslighet. Bakgrunden till regeringens förslag är att tullen genom tips eller gjorda beslag kan få en mer eller mindre stark indikation på att t.ex. narkotika förekommer i ett visst flöde av försändelser. Det är tämligen enkelt att fånga upp en sådan försändelse när den kommer till mottagarens lokala postkontor genom att lägga en s.k. postspärr. Betydligt svårare kan det vara att vid ett utväxlingskontor hitta

samtliga försändelser som härrör från en viss avsändare eller som är adresse-	1995/96:JuU5y
rade till en viss mottagare.
Lagrådet konstaterar i ärendet (prop. s. 157) att beslut om att en väntad
försändelse skall kvarhållas av befordringsanstalt kan meddelas också enligt
27 kap. 9 § RB men att beslutet då alltid ankommer på domstol. Med hänsyn
härtill ifrågasätter Lagrådet om inte även besluten om postspärr i den nu
föreslagna lagen och tullagen borde meddelas av domstol eller åtminstone
underställas domstol i stället för Generaltullstyrelsen. Lagrådet konstaterar
att en tulltjänsteman redan enligt gällande rätt anses ha befogenhet att under-
söka postförsändelser och att det i lagrådsremissen föreslås uttryckliga reg-
ler om detta. Enligt Lagrådet kan den föreslagna möjligheten att förordna om
kvarhållande av en postförsändelse ses som ett utflöde av denna befogenhet
och med hänsyn härtill vill Lagrådet inte motsätta sig den föreslagna ord-
ningen.
Utskottet delar Lagrådets uppfattning och godtar således regeringsförsla-
get. Motion Sk36 bör avstyrkas i nu berörd del.
I övrigt har utskottet inte något att tillägga med anledning av propositionen
eller motionsyrkandena.
Stockholm den 14 maj 1996
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran Mag-
nusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s),
Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw
Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s) och Jeppe
Johnsson (m).
Avvikande mening
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla
m) anför:
1. Avslag på propositionen
Från Moderata samlingspartiets sida ser vi positivt på regeringens försök att
effektivisera polis- och tullmyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.
Som vi framfört i vår motion Sk36 är det dock hög tid att överväga om den
sedan länge rådande myndighetsstrukturen mellan polis och tull verkligen
kommer att kunna tillgodose de ökade kraven på framför allt en effektiv
narkotikabrottsbekämpning i anslutning till de inre gränsområdena. Vi ställer
oss mycket tveksamma till detta. I stället föreslår vi en organisatorisk föränd-
ring där tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med polis-	11
	11

organisationen på de platser där inre gränskontroller kommer i fråga. For-	1995/96:JuU5y
mellt skulle tullens verksamhet vid den inre gränsen upphöra med en sådan
ordning, men endast för att ersättas av en utbyggd brottsbekämpning under
polis- och åklagaransvar. Verksamheten skulle inriktas på de varor som
omfattas av artikel 36 i Romfördraget.
Med den ordning vi nu föreslagit löser man problemet med att förena kra-
ven på fri rörlighet för varor med brottsbekämpning vid den inre gränsen när
det gäller framför allt narkotika. Ingripandena skulle då ske av polis med
utgångspunkt i sedvanliga straffprocessuella metoder. Eftersom svensk polis
inte får ingripa annat än med stöd av brottsmisstanke skulle all kontroll bli
misstankebaserad. Vi anser i likhet med Gränskontrollutredningen att EG-
rätten inte ger utrymme för något annat synsätt när det gäller fri rörlighet för
varor.
En reform efter de huvudlinjer vi nu anfört och som vi närmare beskriver i
vår motion Sk36 kräver en annan lagteknisk lösning än den regeringen före-
slagit, och vi anser att riksdagen bör avslå propositionen och uppdra till
regeringen att genast återkomma med förslag till bestämmelser som tillgodo-
ser den av oss föreslagna ordningen. I avvaktan på regeringens förslag bör
övergångsbestämmelserna till tullagen alltjämt gälla i förhållande till annat
EU-land. När det gäller den föreslagna nya myndighetsstrukturen för polis
och tull anser vi att en försöksverksamhet med regionala tull- och polismyn-
digheter genast bör igångsättas i syfte att undanröja oklarheter på lednings-
och styrningsnivå. Resultatet av denna verksamhet bör ligga till grund för
den närmare utformningen av en ny organisation.
Vi anser att riksdagen med bifall till vår motion 1995/96:Sk36 yrkandena
1–4 skall dels avslå proposition 1995/96:166, dels som sin mening ge rege-
ringen till känna vad vi nu anfört.
2. Kontroll av postförsändelse
Enligt vår uppfattning bör beslut att öppna post fattas av domstol och inte i
administrativ ordning. Rättegångsbalkens regler om beslag, där redan rätten
till domstolsprövning finns, bör gälla även för Tullverket i frågan om befo-
genheten att undersöka och öppna brev. Regeringen bör genast återkomma
till riksdagen med ett lagförslag som har den innebörden.
Vi anser att riksdagen med bifall till vår motion 1995/96:Sk36 yrkande 5
som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.
3. Postspärr
Vi anser att de föreslagna reglerna om postspärr bör inordnas i rättegångs-
balkens system och där lämpligen placeras i 27 kap. som gäller beslag. Med
rättegångsbalkens regler om beslag som förebild bör beslut om postspärr
alltid fattas av domstol. Lagrådet ifrågasätter om inte även besluten om post-
spärr borde meddelas av domstol eller åtminstone underställas domstol.
Regeringen bör genast återkomma till riksdagen med ett lagförslag som har
den innebörden.

Vi anser att riksdagen med bifall till vår motion 1995/96:Sk36 yrkande 6	1995/96:JuU5y
som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.

Gotab, Stockholm 1996