Inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (prop. 1988/89: 46) (Yttrande 1988/89:FiU1y)

Finansutskottets yttrande
1988/89:FiUly

Inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för
folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.
(prop. 1988/89:46)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 8 november 1988 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:46 om inkomstskatten för år
1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift
på fyllnadsinbetalningar, m.m. jämte motionerna 1988/89:Skl9-Sk26.

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde

Finansutskottet tar i detta yttrande upp några av de samhällsekonomiska
utgångspunkterna och effekterna av förslagen till inkomstskatter för år 1989,
folkpensionärernas extra avdrag, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på
fyllnadsinbetalningar. Utskottet gör också vissa beräkningar av de statsfinansiella
effekterna av förslagen i propositionen och i motionerna.

Samhällsekonomisk bakgrund

Den svenska ekonomin har utvecklats betydligt starkare än vad som kunde
förutses i våras. I finansplanen beräknades den samlade produktionstillväxten
i Sverige, BNP, öka med 1,7 % år 1988. I den reviderade finansplanen
justerades prognosen upp till 2,2 % och enligt den bedömning som konjunkturinstitutet
gjorde i sin oktoberrapport beräknas ökningen bli 2,8 %.

Orsaken till att tillväxten blivit betydligt starkare än väntat beror främst på
utvecklingen av den internationella konjunkturen. BNP-tillväxten i OECDområdet
beräknas bli ca 4 % mellan 1987 och 1988. Uppsvinget i konjunkturen
har lett till en kraftig expansion av världshandeln. Den ökar med ca 8 %
och har förstärkts av efterfrågans inriktning på investeringsvaror. En viss
utjämning tycks ha skett av obalanserna mellan de tre stora industriländerna
framför allt räknat i reala termer och genom att underskottet i USA:s
handels- och bytesbalans minskat oväntat snabbt under första halvåret i år. I
Västtyskland tenderar dock överskottet snarast att öka återigen. Trots att
efterfrågan vuxit kraftigt har löneökningstakten hittills endast accelererat
måttligt även i de länder där kapacitetsutnyttjandet är högst som t.ex. i USA.
Även ökningen av konsumentpriserna har varit måttlig. För år 1988 beräknas
ökningstakten inom OECD-området bli ca 3 3/4 % och för år 1989 förutses
enligt konjunkturinstitutet en uppgång på ca 4 1/4%.

1988/89

FiUly

1 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr ly

För Sveriges del har den reala utrikesbalansen trots den gynnsamma
internationella konjunkturen fortsatt att försämras första halvåret i år.
Tillväxten i BNP har varit för svag i förhållande till ökningen av den
inhemska efterfrågan. Trots en kraftig sysselsättningsökning, som bidragit
till att pressa ned arbetslösheten ytterligare, har tillgången på produktionsresurser
utgjort en påtaglig restriktion för tillväxten under år 1988. Det finns
därför en påtaglig risk att efterfrågan dels i högre grad riktas mot utlandet och
bidrar till att försämra bytesbalansen, dels driver upp priserna.

Den totala inhemska efterfrågan väntas öka med 3,5 % år 1988 att jämföra
med en produktionstillväxt på 2,8 %. Det innebär att importen väntas öka
med drygt 5,5 %. Produktivitetstillväxten antas bli fortsatt svag och sysselsättningsökningen
räknat i antal arbetstimmar beräknas uppgå till 2 % under
år 1988. För år 1989 torde ökningen till följd av utbudsbegränsningar enligt
konjunkturinstitutets bedömning inte kunna bli mer än hälften så stor.

Under år 1988 förutses lönenivån stiga med 7,5 %. Den ligger dock
betydligt över genomsnittet för våra största konkurrentländer. Samtidigt är
som nämnts produktivitetstillväxten låg. Det innebär att lönekostnadsutvecklingen
blir hög och därmed ett hot mot näringslivets konkurrensförmåga.

Det saknas i dagsläget underlag för prognoser över löneutvecklingen år
1989. I konjunkturinstitutets höstrapport och i proposition 1988/89:47 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. görs en schablonmässig framskrivning
av löneökningarna med 7 %. Konsumentpriserna beräknas under
denna förutsättning stiga med knappt 6 %. I propositionen understryks dock
att denna utveckling, om den realiseras, inte är förenlig med den ekonomiska
politikens långsiktiga mål. Politiken måste därför ges en sådan inriktning att
inflationstendenser i all möjlig utsträckning hålls tillbaka.

Den privata konsumtionen beräknas i år och nästa år öka väsentligt
långsammare än under de närmast föregående åren. De senaste årens
nedgång av sparkvoten skulle därmed avstanna, men hushållssparande! blir
alltjämt negativt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken för närvarande
är att begränsa inflationen. Pris- och löneökningarna är högre i Sverige än
i våra konkurrentländer. Sparandet är för lågt och det finns tendenser till
överhettning på arbetsmarknaden. Det framstår därför som särskilt angeläget
att åtgärder vidtas som kan bidra till att öka arbetskraftsutbudet, ta bort
flaskhalsar i ekonomin, förbättra rörligheten samt att dämpa kostnadsutvecklingen.
Genom att förändra skattesystemet kan sparande och arbetsutbud
stimuleras och rörligheten på arbetsmarknaden ökas.

Utskottet kommer att i ett särskilt betänkande 1988/89:FiU10 behandla de
åtgärder som bör vidtas samtidigt med dem på skatteområdet för att
stimulera utbudssidan i ekonomin.

Inkomstskatten för år 1989

I propositionen föreslås en justering av inkomstskatteskalan som innebär att
skatteuttaget sänks med 3 procentenheter i alla inkomstintervall, utom det
första där den statliga skatten utgår med 5 %. Det första intervallets övre
gräns föreslås däremot bli höjt från 70 000 kr. till 75 000 kr. Det innebär att i

1988/89 :FiUly

det utvidgade skiktet sänks skatteuttaget från 20 % till 5 %. Sänkningarna av 1988/89:FiUly
skattesatserna ger en skattesänkning i inkomstskikten över 100 000 kr. på
mellan 3,4 % och 4,6 %. Med hjälp av tabell 2 i propositionen kan beräknas
att vid antaganden om genomsnittliga underskottsavdrag, en löneökning på
7 % och en genomsnittlig prisökning på 6 % - vilket motsvarar antagandena
i proposition 1988/89:46-får inkomsttagarna i intervallet 70 000-300 000 kr.
en real inkomstökning efter skatt på upp till 1,5 % till följd av skattesänkningen.
Av tabellen framgår också som ett beräkningsalternativ att om löneoch
prisökningen skulle bli lägre, t.ex. 4 resp. 3 %, så får dels flera
inkomsttagare del av realinkomstökningen, dvs. även de med inkomster
under 70 000 kr., dels blir det reala utfallet för samtliga större - över 2 % i
intervallet 130 000-150 000 kr.

Det statliga inkomstbortfallet i budgeten beräknar utskottet till 3,1
miljarder kronor för breddningen av det första inkomstintervallet och till 6,6
miljarder kronor för övriga justeringar i inkomstskatteskalan.

I motion Skl9 (m) anförs dels att inkomstskatteskalan bör inflationsjusteras,
vilket innebär att basenheten räknas upp med 6 %, dels att vissa
justeringar bör göras i hela inkomstskatteskalan som innebär större sänkningar
av skattesatsen än vad regeringen föreslår främst i de högsta
inkomstskikten. Tekniskt sett görs sänkningarna i skalan för det s.k.
tilläggsbeloppet. Därigenom påverkas inte värdet av underskottsavdragen.

Motionärernas förslag innebär att skatten sänks även i det första inkomstintervallet.
En inkomsttagare med 70 000 kr. i beskattningsbar inkomst får en
sänkning med 350 kr. medan en med 300 000 kr. får ca 12 800 kr. i lägre
skatt.

I motion Skl9 (m) sägs vidare att studier som gjorts visar att en sänkning av
marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet kan beräknas ha en mycket
positiv effekt på utbudet av arbetskraft och därmed den ekonomiska
tillväxten. Den högre ekonomiska tillväxten leder till större statsinkomster.

Resultatet av de studier som gjorts visar att en sänkning av den storleksordning
som motionärerna förordar för år 1989 t.o.m. kan komma att ge
överskott för statskassan. Det kan emellertid ta tid innan dessa effekter slår
igenom fullt ut. Därför kan sänkningarna av marginalskatter mötas med vissa
besparingar. Motionärerna avser att återkomma med förslag till sådana
åtgärder i januari vid behandlingen av budgetpropositionen.

I motion Sk23 (fp) föreslås dels att inkomstskatteskalan inflationsjusteras,
dels att skattesatsen i intervallen över 7 basenheter sänks med 4 procentenheter.
Skattesänkningen i kronor räknat blir därmed för inkomsttagare med
100 000 kr., 200 000 kr. resp. 300 000 kr. i årsinkomst ca 1 100 kr., 6 300 kr.
resp. 11 600 kr. Motionärerna hänvisar till motiveringen i den med anledning
av proposition 1988/89:47 väckta motionen Fill (fp). I denna sägs att
effekterna på den inhemska efterfrågan av dessa och andra förslag som
motionärerna för fram sammantaget innebär en viss dämpning. Den
påspädning av efterfrågan som sänkningen av inkomstskatten innebär
uppvägs nämligen, enligt motionärerna, av den redan beslutade höjningen av
oljeskatten och av de av motionärerna föreslagna sparfrämjande åtgärderna
samt av motionärernas förslag om reducerade bostadssubventioner. Motionärerna
för också fram ett förslag om ett förvärvsavdrag för pensionärer som 3

förutses få omedelbara effekter på arbetsutbudet.

I motion Sk26 (c) accepteras regeringens förslag till justering av inkomstskatten
men, säger motionärerna, en isolerad sänkning av marginalskatterna,
så som föreslås i propositionen, innebär att höginkomsttagarna får de
största skattesänkningarna medan låginkomsttagare, deltidsarbetande och
många småföretagare inte får någon sänkning alls. Detta skapar inflationsdrivande
spänningar i ekonomin. Lönerörelsen försvåras såväl av inflationshotet
som av den bristande rättvisan. Det är därför enligt motionärerna
nödvändigt att även låginkomsttagarna får bättre villkor. Motionärerna
föreslår därför att en särskild skattereduktion om 1 000 kr. lika för alla
skattebetalare införs. Kostnaden härför bör enligt motionärerna finansieras
genom höjd oljeskatt, höjd kolskatt, genom införandet av en uranskatt samt
genom lika beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion.

Genom åtgärderna åstadkoms enligt motionärerna en viss finanspolitisk
åtstramning i förhållande till regeringens förslag. Behovet att finansiera
marginalskattesänkningen måste slutligt bedömas när man kan se vilka
konkreta effekter som uppstår av bl.a. skatteomläggningen. Om t.ex. löner
och priser fortsätter att stiga snabbare än i omvärlden kan en ytterligare
finansiering av skattereformen bli nödvändig, sägs det i motion Sk26 (c).

I motion Sk20 (vpk) accepteras propositionens förslag till breddning av det
första intervallet i inkomstskatteskalan till 75 000 kr. Övriga justeringar av
inkomstskatteskalan avvisas av fördelningspolitiska skäl. Motionärerna
delar inte uppfattningen att sänkta marginalskatter skulle verka återhållande
på löneökningarna. Det är inte troligt att höginkomsttagarna accepterar låga
löneökningar. Därmed kan omfattande marginalskattesänkningar leda till
kompensatoriska löneökningskrav och därmed motverkar åtgärden sina
syften. Motionärerna föreslår i stället att en skattereduktion införs som är
500 kr. upp till 65 000 kr., ökar till 2 000 kr. mellan 65 000 kr. och 85 000 kr. i
inkomst och utgår med 2 000 kr. till 180 000 kr. och trappas av däröver så att
den är helt reducerad vid 300 000 kr.

I motion Sk24 (mp) avstyrks den föreslagna marginalskattesänkningen.
Breddningen av det första skatteintervallet accepteras och därutöver krävs
att grundavdraget skall höjas väsentligt.

Utskottet redovisar i följande tabell de totala kostnaderna för propositionens
och motionernas förslag.

1988/89: FiUly

Tabell 1. Beräknade kostnader för förslag i proposition 1988/89:46 samt i motioner

Miljarder kronor

Åtgärd	Propo-	Motionerna
	sition	(m)	(fp)	(c)	(vpk)	(mp)
Breddning av inkomstskikt	3,1	_	_	3,1	3,1	3,1
Justering av skatteskala	6,6	11,7	9,6	6,6	-	-
Indexreglering av skatteskala	-	4,7	4,8	-	-	-
Skattereduktion och slopande
av grundbelopp	-	-	-	6,3	8,5	-
Grundavdrag	-	-		-
Extra avdrag för pensionärer1	0,2	0,6	0,6	0,2	0,6	0,2
Av motionärerna föreslagen finansiering (motionärer-nas beräkning)
- Höjd oljeskatt	-	-	-	-3,6	-	-
- Höjd kolskatt	-	-	-	-0,8	-	-
- Uranskatt	-	-	-	-2,0	-	-
- Lika beskattning av värme och el vid kondenskraft-
produktion	-	-	-	- 1,0	-	-
SUMMA	9,9	17,0	15,0	8,8	12,2	3,3

1 Kostnaden härför drabbar i första hand kommunerna. Den kostnad som anges i
tabellen avser såväl statens som kommunernas kostnader.

I propositionen föreslås inte någon finansiering av inkomstskattesänkningen.
Utskottet konstaterar att det inte heller i någon av de väckta motionerna
framförs något krav på finansiering av de av regeringen framlagda förslagen
till justering av inkomstskatterna i de fall förslagen accepteras av motionärerna.
Inte heller har någon finansiering föreslagits för de alternativ till
marginalskattesänkningar som läggs fram i andra motioner. I motion Skl9
(m) hänvisas till den bedömning man kommer att göra när budgetpropositionen
läggs fram. I motion Fill (fp) hänvisas vad gäller finansiering bl.a. till
den höjning av oljeskatten som riksdagen beslutade om i våras. Vidare
hänvisas till förslag om sparstimulerande åtgärder vars konkreta innehåll
riksdagen torde få ta ställning till längre fram. Det är således inte några
förslag som kan förväntas innebära någon ytterligare dämpning av efterfrågan
för år 1989.1 motion Sk26 (c) har dock, som nämnts, finansieringsvägar
angetts för det förslag om en särskild skattereduktion som framläggs. Enligt
motionärerna innebär finansieringen också en viss finanspolitisk åtstramning.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i
flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för
närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden.
En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar
skulle kunna underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser
om löneökningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real
ökning av inkomsterna efter skatt och hänsyn tagen till inflationen.

Om marginalskattesänkningen skulle finansieras genom höjningar av
andra skatter, skulle det påverka prisnivån och därmed driva på kostnadsutvecklingen
ytterligare samtidigt som det reala utbytet för löntagarna av
inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet anser därför med stöd

1988/89 :FiUly

1* Riksdagen I9S8/R9. 5 sami. Nrly

av vad som anförs i propositionen och i flera motioner att skatteutskottet i
dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar för de föreslagna
marginalskattesänkningarna.

Det finns dock som utskottet ser det en mycket stor risk för att den
inhemska efterfrågan skall komma att utvecklas alltför kraftigt under år 1989
med överhettningstendenser som följd, vilket i sin tur kan driva upp
kostnaderna ytterligare. Utskottet anser därför att finanspolitiken i 1989/90
års statsbudget måste ges en stram inriktning.

Behovet av ytterligare åtstramningsåtgärder får bedömas sedan effekterna
av avtalsförhandlingarna kan överblickas. Skulle lönerna även nästa år stiga
snabbt trots marginalskattesänkningen kommer köpkraften att växa alltför
kraftigt, vilket allvarligt skulle skada den samhällsekonomiska balansen. I ett
sådant läge måste en verkningsfull åtstramning av den ekonomiska politiken
vidtas.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser
det inte anledning att förorda en större marginalskatiesänkning än den som
föreslås i propositionen. En sådan skulle dels öka inkomstbortfallet för staten
och driva upp efterfrågan, dels riskera att de fördelningspolitiska effekterna
blev sådana att risk för kompensationskrav från andra grupper, som inte
berörs i lika hög grad av marginalskattejusteringarna, växte sig starka och
drev upp lönekostnadsökningarna. Utskottet finner mot denna bakgrund
propositionens förslag väl avvägt mellan de förslag som innebär större
marginalskattesänkningar och de som innebär ett generellt avdrag eller en
skattereduktion. Denna senare typ av åtgärder ger svagare incitament till
ökade arbetsinsatser och ökat sparande.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter propositionens
förslag och avstyrker de motioner som yrkar avslag på denna (Sk21 (vpk)
yrkande 1) eller yrkar på en alternativ utformning av skatterna för 1989 (Skl9
(m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23 (fp) yrkande 1, Sk24 (mp)
yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och 2). Yrkande 2 i motion Sk21
(vpk) torde vara tillgodosett med utskottets ställningstagande.

I motion Sk23 (fp) yrkas att det automatiska inflationsskyddet av skatteskalan
återinförs.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas
till inflationsutvecklingen. Detta kan ske antingen genom att basenheten
räknas upp med den beräknade inflationsutvecklingen eller genom att
skatteskalan justeras på annat sätt. Utskottet anser att den utvidgning av
första skatteskiktet i skalan som föreslås i propositionen kan accepteras som
en inflationsanpassning för år 1989.

Frågor om den framtida inkomstbeskattningen utreds för närvarande i en
parlamentarisk kommitté (RINK, Fi 1987:07). Finansutskottet anser mot
denna bakgrund att yrkande 2 i motion Sk23 (fp) bör avstyrkas av
skatteutskottet.

Även de frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som
tas upp i motionerna Sk 19 (m) och Sk26 (c) är föremål för överväganden i de
arbetande skatteutredningarna. Förutom den nämnda utredningen arbetar
en kommitté med företagsbeskattningen (Fi 1985:06) och en med den

1988/89:FiUly

indirekta beskattningens omfattning och utformning (Fi 1987:06). Utskottet
ser därför inte skäl för riksdagen att nu vidta några åtgärder med anledning av
vad som anförs i motion Skl9 (m) yrkande 1 eller i motion Sk26 (c) yrkande

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m.

I propositionen föreslås att det extra avdraget för pensionärer skall trappas
av med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för
ensamstående faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000
kr. i stället för som nu i tre olika skikt, där avdraget är helt borta vid en
taxerad inkomst överstigande 85 400 kr. år 1988. För gift pensionär sker
avtrappningen med samma procentsats som för ensamstående.

I propositionen föreslås även att om förmögenhet överstiger 100 000 kr.
skall det extra avdraget för folkpensionärer avtrappas med 10 % av
överskjutande förmögenhetsvärde i stället för att som nu börja reduceras
resp. helt falla bort vid förmögenheter överstigande 90 000 kr. resp. 150 000
kr.

Vidare föreslås att inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget
(KBT) till ålderspensionärer med låg pension förändras så, att det inte
reduceras för pensionärer som vid sidan av sin pension har arbetsinkomster.

I motionerna Skl9 (m) och Sk23 (fp) avslås förslagen till ändrade
avtrappningsregler för de extra avdragen med hänvisning till att avdragen i
vissa inkomstintervall blir mindre i förhållande till nuvarande regler.
Förslagen innebär inte heller någon hållbar lösning på frågan om pensionärernas
marginaleffekter. Vidare anser motionärerna att förmögenhetsinnehav
inte bör påverka storleken av det extra avdraget. Vid fastställande av
KBT bör bortses från inkomster av förvärvsarbete och inkomster av rörelse.

I motion Sk26 (c) accepteras förslagen om de extra avdragen under
förutsättning att en skattereduktion om 1 000 kr. införs. Förmögenhetsinnehav
bör enligt motionärerna inte påverka det extra avdragets storlek. KBT
bör fastställas utan hänsynstagande till förvärvsinkomster, inkomster av
jordbruk och rörelse.

Även i motion Sk20 (vpk) yrkas avslag på reglerna för extra avdrag med
hänvisning till att de i vissa intervall leder till skattehöjningar. Vidare bör
förmögenhet i form av egna hem eller fritidshus inte få påverka extra
avdragets storlek eller storleken på KBT.

I motion Sk24 (mp) accepteras förslagen vad gäller folkpensionärernas
extra avdrag. Dessutom anförs att folkpensionen bör höjas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

En utgångspunkt för pensionärernas extra avdrag är att en ålderspensionär
med minimiförmånerna folkpension och pensionstillskott skall få ett så stort
extra avdrag att förmånerna blir helt befriade från skatt. En annan
utgångspunkt har varit att ålderspensionärer, som har inkomster som
väsentligt överstiger minimiförmånerna, inte skall beskattas väsentligt
lindrigare än andra förvärvsarbetande i yrkesverksam ålder med samma
inkomster. Dessa två utgångspunkter gör med nödvändighet att avtrappningen
ger betydande marginaleffekter. Det har dessutom av bl.a. tekniska skäl

1988/89:FiUly

ansetts önskvärt med en enhetlig avtrappningsprocent. Skulle avtrappningen
utsträckas till högre inkomstskikt tillkommer inkomstskatteskalans växande
marginaleffekter. Det ter sig därför som lämpligt att avtrappningen inte
utsträcks längre än till den övre gränsen i det lägsta inkomstskatteintervallet
där den statliga skatten är endast 5 %. I skiktet närmast däröver stiger den till
20 % (enligt 1988 års skatteskala) eller till 17 % (enligt förslag i propositionen
för 1989). Genom att den övre gränsen i det första intervallet nu enligt
propositionen föreslås höjd till 7,5 basenheter, dvs. 75 000 kr., kan
avtrappningen utsträckas till en taxerad inkomst på 85 000 kr. vid ett
grundavdrag på 10 000 kr. Avtrappningsprocenten skulle därmed vid ett
basbelopp på 27 900 kr. för år 1989 bli 67 %.

Det leder dess värre till att avdraget blir lägre i vissa intervall jämfört med
nuvarande regler beroende på att man hittills har haft tre olika avtrappningssatser.
Eftersom jämkningen av det extra avdraget på grund av förmögenhetsinnehav
enligt propositionen skall justeras samtidigt och avtrappningen
av de kommunala bostadstilläggen (KBT) avskaffas för arbetsinkomster
samt basbeloppet räknas upp, torde inte någon pensionär få det sämre år
1989 än år 1988. De sammantagna effekterna av förslagen innebär flera
fördelar. De mycket höga marginaleffekterna på förmögenhetsavkastningen
justeras så att de inte längre kommer att kunna uppgå till 100 % i något
inkomst- eller förmögenhetsskikt vid en förmögenhetsavkastning av minst
9 %. Vidare kommer den pensionär som kan och så önskar att kunna öka
sina arbetsinkomster utan att det kommunala bostadstillägget minskar. Det
innebär en sänkning av marginaleffekten med 33 %. Utskottet anser att det
är värdefullt att pensionärer som gör en viktig samhällsinsats kan få en rimlig
nettoersättning.

Mot bakgrund av förslagens samlade effekter tillstyrker utskottet propositionens
förslag till avtrappning av de extra avdragen. Utskottet avstyrker
således från sin utgångspunkt motionerna Skl9 (m) yrkande 3, Sk23 (fp)
yrkande 3 samt Sk20 (vpk) yrkande 4.

Att såsom föreslås i motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) helt
bortse från förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget torde
vid stora förmögenhetsinnehav te sig orättfärdigt. Utskottet anser därför att
skatteutskottet bör avstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 4, Sk23 (fp)
yrkande 4 samt Sk26 (c) yrkande 7.

Förslaget att undanta förmögenhet som härrör från egna hem eller
fritidshus vid beräkning av det extra avdraget har enligt utskottet vissa
fördelningspolitiska fördelar. Utskottet saknar emellertid underlag för att
bedöma de samlade effekterna av detta förslag och överlåter därför till
skatteutskottet att ta ställning i denna fråga.

Utskottet har också svårt att se att arbetsutbudet skulle öka nämnvärt om
de kommunala bostadstilläggen (KBT) inte heller skulle påverkas av
inkomster av jordbruk och rörelse. I vart fall torde sambandet mellan
arbetsinsats och ekonomiskt utfall vara svagare i dessa förvärvskällor än vid
rena arbetsinkomster. Finansutskottet anser sig därför från sina utgångspunkter
inte ha tillräckligt underlag för att tillstyrka motionerna Skl9 (m)
yrkande 7 och Sk26 (c) yrkande 6.

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionens storlek

1988/89:FiUly

upp. Det är en stor och betydelsefull fråga. Den bör prövas samlat med
övriga frågor av budgetpolitisk vikt i anslutning till budgetprövningen av
förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Motionsyrkandena Sk26 (c)
yrkande 4 och Sk24 (mp) yrkande 2 om att nu pröva dessa frågor bör därför
avstyrkas av skatteutskottet.

Uttaget av preliminär B-skatt

I propositionen föreslås att uttaget av preliminär B-skatt som regel fortfarande
skall motsvara 120 % av den slutliga skatten året före inkomståret. Om
den slutliga skatten understiger den preliminära B-skatt som för samma
inkomstår har debiterats enligt bestämmelserna i 13 § uppbördslagen
(UBL), skall preliminär B-skatt tas ut med belopp som svarar mot 110 % av
den slutliga skatten. Preliminär B-skatt får dock inte fastställas till lägre
belopp än som svarar mot den preliminära B-skatt som senast fastställts för
året före inkomståret.

I motion Skl9 (m) föreslås att om inte preliminär självdeklaration lämnas
skall den preliminära B-skatten motsvara den slutliga skatten för föregående
års inkomst.

I motion Sk23 (fp) föreslås att det generella uppräkningstalet bestäms till
110 % i stället för 120 % som nu tillämpas.

Uppbörden av B-skatt framgår av följande tabell.

Tabell 2. Uttag av preliminär B-skatt

Fysiska personer Inkomstår	Preliminär B-skatt	Slutlig skatt	Under- uttag	Uttagsandel (%)
1982	9 500	12 000	3 500	79,2
1983	11 926	14 726	2 800	81,0
1984	12 843	15 493	2 650	82,9
1985	14 442	17 683	3 241	81,7
1986P	14 967	18 443	3 476	81,2
1987P	16 100	20 311	4 211	79,3

Juridiska personer Verksamhets-år	Preliminär B-skatt	Slutlig skatt	Under- uttag	Uttagsandel (%)
1983	8 240	12 782	4 542	64,5
1984	10 276	15 482	5 206	66,4
1985	10 165	17 791	7 626	57,1
1986P	12 841	26 667	13 826	48,2
1987P	16 100	29 277	13 177	55,0
P = RRV:s prognos.

Av tabellen framgår att uttaget av preliminär B-skatt för fysiska personer de
senaste åren varierat mellan 79 och 83 % av den slutliga skatten. För
juridiska personer har uttaget varit endast 48-66 %.

Utskottet anser att av såväl statsfinansiella skäl som rättviseskäl bör det
preliminära uttaget av skatt så långt möjligt överensstämma med det slutliga
uttaget av skatt. Utskottet ser därför inte skäl att ändra den generella regeln
om 120 % uppräkning av den slutliga skatten året före inkomståret. Om den

1988/89:FiUly

slutliga skatten visar sig understiga den preliminära beräknad efter denna 1988/89:FiUly

regel bör, som föreslås i propositionen, uppräkningen motsvara 110 % av

den slutliga skatten. Det bör dock vara möjligt att i enskilda fall kunna göra

avvikelser från huvudregeln om man därigenom kan åstadkomma en bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Utskottet tillstyrker

därmed från sina utgångspunkter propositionens förslag och avstyrker

motionerna Skl9 (m) yrkande 9 och Sk23 (fp) yrkande 7.

Avgift på fyllnadsinbetalningar

I propositionen föreslås att en kvarskatteavgift om 2 % skall tas ut på
fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt som görs under tiden den 19 januari
- 30 april året efter inkomståret. Vid bestämmande av underlaget för
beräkning av den nya avgiften skall ett belopp på 20 000 kr. räknas av. Den
nuvarande avgiften på fyllnadsinbetalningar som görs mellan den 1 maj och
den 30 juni året efter inkomståret, bl.a. om anstånd getts med självdeklarationen,
höjs från 2 till 4 % på den del som överstiger 20 000 kr. På belopp
som betalas efter den 30 april - eller i vissa fall den 30 juni - -föreslås att
kvarskatteavgift skall utgå med 10 % oavsett beloppets storlek.

Förslaget avstyrks i motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk25 av Stig
Bertilsson (m). Som motiv anförs bl.a. att det är orimligt att ta ut avgift innan
skyldighet föreligger att lämna deklaration.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att ekonomiska
incitament bör införas för att åstadkomma en bättre överensstämmelse
mellan preliminär och slutlig debitering av skatt, dvs. för att minska
omfattningen av fyllnads- och kvarskatteinbetalningar. Det är rimligt att
skatteinbetalningar som görs efter inkomstårets utgång beläggs med en avgift
som motsvarar kreditkostnaden. Eftersom det kan vara svårt för den
skattskyldige att redan i januari exakt beräkna sin slutliga skatt bör viss
toleransgräns införas innan avgift utgår. Det fribelopp om 20 000 kr. som
föreslås i propositionen ter sig därför som rimligt. Utskottet tillstyrker
således att de föreslagna avgifterna införs på fyllnadsinbetalningar som
överstiger 20 000 kr. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka
motionerna Skl9 (m) yrkande 10, Sk23 (fp) yrkande 8, Sk24 (mp) yrkande 4
och Sk25 (m).

Stockholm den 22 november 1988
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson
(s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson
(m), Hans Petersson (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia
Karlsson (s), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback
(fp)-

Avvikande meningar

1988/89:FiUly

1. Samhällsekonomisk bakgrund

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den svenska” och
slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande lydelse:

I finansplanen utgick regeringen i sitt huvudalternativ från att lönestegringen
skulle stanna vid 4 % under 1988. I den reviderade finansplanen
höjde regeringen prognosen till 6 %. Utskottet konstaterar nu att regeringen
återigen tvingats ändra sig och revidera upp prognosen för 1988 till 7,5 %.
Än en gång har det således visat sig att regeringen varit alltför optimistisk och
felbedömt lönekostnadsutvecklingen, medan den prognos som gjordes i
motionerna 1987/88:Fi223 (m) och Fi232 (fp) i januari visat sig bli i allt
väsentligt korrekt.

Regeringen förutspår lönekostnadsökningar såväl 1989 som 1990 på 7 %.
Med hänsyn till betydande flaskhalsproblem i ekonomin och i frånvaro av
omläggning av den ekonomiska politiken, främst ny skattepolitik, kan
löneökningarna under åtminstone 1989 komma att bli ännu större.

Trots det försämrade kostnadsläget har exporten utvecklats bättre än
väntat. Den främsta förklaringen är den oväntade styrka som världsekonomin
uppvisat under 1988. Trots den högre exportsiffran förlorar emellertid
Sverige andelar på världsmarknaden. Därmed fortsätter den negativa trend
för exporten som inleddes under andra halvåret 1984, efter det att de
omedelbara devalveringseffekterna ebbat ut. För närvarande torde emellertid
inte försämringen av kostnadsläget utgöra den viktigaste hämskon för
exportutvecklingen. Snarare är det restriktioner på ekonomins utbudssida,
bl.a. bristen på arbetskraft, som betyder mest, vilket ytterligare understryker
behovet av tillräckligt kraftfulla marginalskattesänkningar för 1989.

Förutom en snabb ökning av den privata konsumtionen, beroende på ett
för dåligt hushållssparande, ökar den inhemska efterfrågan också till följd av
bl.a. en alltför snabb expansion i kommunsektorn. Enligt regeringens
bedömning fortsätter den kommunala verksamheten att växa nästan dubbelt
så snabbt som vad riksdagen fastställt som önskvärt.

En fortsatt hög inhemsk efterfrågan ligger bakom den stora importökningen
under 1988. Regeringen räknar också med att importen ökar snabbare än
exporten såväl 1989 som 1990. Därmed ökar underskottet i bytesbalansen
successivt till 18 miljarder 1990. Att inte underskottet växer snabbare beror
på förväntad gynnsam utveckling för de svenska exportpriserna i förhållande
till importpriserna. De senaste årens lägre råoljepriser och prisvinster för
svenskt näringsliv på exportmarknaden kan dock inte väntas bestå. Med
tanke på att den reala handelsbalansen sedan flera år genomgår en
fortlöpande försämring, är det inte osannolikt att bytesbalansen kommer att
försvagas mera än vad regeringen anger, vid oförändrad ekonomisk politik.

Enligt regeringens bedömning stiger BNP med 2,8 % 1988, vilket är lågt i
förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Under 1989 och 1990
förutses en successiv dämpning av tillväxten ner mot drygt 1 %. Detta

belyser tillväxthindrens negativa inverkan på möjligheterna att uppnå en
högre eller i vart fall en lika hög tillväxt som i andra viktiga industriländer.
Den låga siffran visar också att svensk ekonomi står inför nya kostnadsproblem.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den svenska ekonomins
balansproblem fortsätter att förstärkas. Möjligheten ter sig mycket avlägsen
att - i enlighet med den under hösten 1987 fastlagda ekonomiska politiken på
medellång sikt - fram till början av 1990-talet arbeta upp överskott i
bytesbalansen, som skulle kunna användas för amorteringar av utlandsskulden.
Med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken är risken i
stället påtaglig att bytesbalansunderskottet accelererar, tillväxten stagnerar
och arbetslösheten ökar i början av 1990-talet.

För att vända utvecklingen och undvika den försvagning som ekonomin
annars går mot förordar utskottet en politik som innebär en fast växelkurs,
fullständigt slopande av valutaregleringen, begränsning av de offentliga
utgifternas ökningstakt, sänkning av skattetrycket genom en långtgående
marginalskattereform, avreglering av både den offentliga sektorn och det
privata näringslivet, utförsäljning av statliga företag och åtgärder som leder
till ett ökat hushållssparande.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med
”Den mest” och slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste inriktas på att främja
resurshushållning och förbättra miljön. Miljöhänsyn måste byggas in i det
ekonomiska systemet. Det är också nödvändigt att få ned löne- och
kostnadsökningstakten. Inkomstskatterna bör sänkas för alla skattebetalare
så att incitament skapas för låga löneökningar. Det totala skattetrycket måste
sänkas. För att begränsa den inhemska efterfrågan bör kraftiga sparstimulanser
införas för hushållen i form av personliga investeringskonton. Genom en
stramare finanspolitik skapas möjligheter för att sänka räntan. Produktivitetsutvecklingen
måste förbättras för att vi skall få en långsiktig ekonomisk
tillväxt i Sverige. Flaskhalsarna i produktionen måste elimineras, men de
rörlighetsstimulerande åtgärderna måste ha en regionalpolitisk profil. De
kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avvecklas efter hand för att
åstadkomma en lägre ränta och därmed stimulera investeringarna.

3. Samhällsekonomisk bakgrund

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Under år 1988” och slutar
med ”i ekonomin” bort ha följande lydelse:

Skattepolitiken för närmast påföljande år bör enligt utskottets mening
presenteras i samband med att budgetpropositionen läggs i januari. I januari

1988/89:FiUly

1988 saknades sådana förslag från regeringen. Man avstod medvetet från att
lägga fram förslag om skatteskalorna för 1989, därför att man på så sätt kunde
föra en ”friare” debatt under valrörelsen.

Alla partier utom regeringspartiet lade fram skatteförslag. Från vänsterpartiet
kommunisterna lades ett förslag med låginkomstprofil som också
finansierades i den beräkning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i
motionen.

Man kan nu se hur en stor del av de borgerliga partiernas skatteförslag -som hårt kritiserats av regeringen - nu genomförs av socialdemokraterna. De
skatteskalor som föreslås ger mest i skattelättnad åt dem som har de högsta
inkomsterna. Som skäl för denna politik anges att man vill lägga en grund för
ett löneavtal på låg nivå eftersom prisutvecklingen är oroande. Socialdemokraterna
hävdar att denna pris- och löneutveckling är det centrala problemet
inom den svenska ekonomin. Utskottet anser att frågor som miljöförstöringen,
utslitning och utslagning av de arbetande, transnationaliseringen av
ekonomin, den offentliga sektorns utarmning och de regionala problemen är
av större vikt för den framtida ekonomiska utvecklingen. I detta sammanhang
finns det alla skäl att närmare studera sambandet lön-pris-profit på ett
mera djupgående sätt än vad som sker i såväl de borgerligas som regeringens
ekonomiska politik.

Dessutom är, enligt utskottets uppfattning, prisökningarna i första hand en
följd av en total avsaknad av regionalpolitik och av företagens vinstjakt/
prissättning. Denna högprispolitik har givit rekordvinster inom industrin.
Överskott av kapital satsas i spekulation och i lånekarusellen. Den vanlige
inkomsttagaren pressas genom att priserna för mat och bostad ökar mest.
Många hushåll med svag ekonomi har lockats att lånefinansiera viss
konsumtion. För dessa är framtiden redan intecknad genom amorteringar
och räntebetalningar. Tvärt emot regeringens ekonomisk-politiska strategi
skulle stora skattesänkningar för de högst avlönade innebära att låg- och
medelinkomsttagare tvingades försöka kompensera sig via bättre löneavtal,
särskilt som de stora bolagsvinsterna lämnas helt orörda. Utskottet anser
därför det nödvändigt att skattepolitiken ses ur ett fördelningspolitiskt
perspektiv. Skatterna på arbetsinkomster bör minska och ersättas med
beskattning i produktionsledet.

4. Samhällsekonomisk bakgrund

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den privata” och slutar med
”alltjämt negativt” bort ha följande lydelse:

Det är också angeläget att hushållssparande! ökar och att sparvillkoren
görs förmånligare. Ett ökat sparande bidrar till att konsumtionen och
resursförbrukningen minskar.

5. Inkomstskatten för år 1989

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar

1988/89:FiUly

med ”Det finns” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det är som utskottet ser det inte ändamålsenligt att genom särskilda
skattehöjningar strama åt ekonomin. Bakom dagens överhettningsproblem
ligger inte främst en för stor konsumtionsökning utan en för liten produktionstillväxt,
vilket i sin tur sammanhänger med restriktioner på ekonomins
utbudssida, framför allt det hårda skattetrycket.

Däremot anser utskottet att finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget måste
ges en stram inriktning genom att de offentliga utgifternas ökningstakt hålls
tillbaka så att de växer långsammare än ekonomins långsiktiga tillväxttakt.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek förordar utskottet en större
sänkning än den som föreslås i propositionen. En sådan skulle dels i större
utsträckning underlätta den kommande avtalsrörelsen, dels minska flaskhalsproblemen
på arbetsmarknaden och därigenom bl.a. dämpa löneglidningen,
dels medge en högre tillväxttakt i ekonomin. Utskottet förordar mot
denna bakgrund att det förslag som framförs i motion Skl9 (m) genomförs.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter förslagen i motion
Skl9 (m) och avstyrker propositionens förslag och de motioner som yrkar på
en alternativ utformning av skatterna för 1989 [Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23
(fp) yrkande 1, Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och
2]-

6. Inkomstskatten för år 1989

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”1 propositionen föreslås inte” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att någon finansiering av förslaget till sänkt inkomstskatt
inte föreslås i propositionen. I själva verket finns inte ens någon
beräkning i propositionen av hur stort bortfallet av statsinkomster blir.
Utskottet finner detta anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av den kritik
regeringen så sent som i våras riktat mot förslag från oppositionen som
påståtts vara ofmansierade.

Utskottet har därför gjort egna beräkningar över effekterna på statsbudgeten
av förslagen i propositionen resp. de olika motionerna. Dessa redovisas
ovan i tabell 1.

Utskottet kan inte bedöma huruvida de i tabellen beräknade bortfallen av
statsinkomster kommer att skapa underskott i budgeten eller inte, eftersom
regeringen inte har redovisat några uppgifter för vare sig förväntade
statsinkomster eller statsutgifter. Utskottet konstaterar emellertid att den
budgetprognos (nr 1) som riksrevisionsverket avgivit redovisar ett överskott
för budgetåret 1988/89 på drygt 5 miljarder kronor, vilket kan väntas bli ännu
större i senare prognoser.

Utskottet ser inget egenvärde i stora budgetöverskott. Politiken bör i
stället inriktas på att den nödvändiga ökningen av det totala sparandet i
samhället sker i den privata sektorn, dvs. företagen och hushållen. Utskottet
konstaterar att den förda ekonomiska politiken inneburit en kraftig överfö -

1988/89:FiUly

ring av sparandet från den privata sektorn till den offentliga sektorn, vilket
utskottet inte anser önskvärt.

Sammanfattningsvis anser utskottet att statsbudgetens utveckling såvitt nu
kan bedömas inte föranleder några krav på finansiering av de framlagda
förslagen. Utskottet återkommer till denna fråga med en mer fullständig
analys när regeringens budgetförslag presenterats.

Utskottet vill emellertid betona att det framför allt är den samhällsekonomiska
utvecklingen som är kritisk. En stramare finanspolitik borde ha satts in
tidigt i år. T.ex. skulle de förslag som lagts fram i motion Fi232 (fp) från
januari resp. motion Fi28 (fp) från april ha medfört att dagens överhettningsproblem
skulle varit betydligt mindre. Nuläget kännetecknas av att den
inhemska efterfrågan är betydligt större än produktionen, vilket visar sig i
stigande priser och stigande underskott i affärerna med utlandet.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringens proposition inte alls
tar upp och diskuterar problemet med den samhällsekonomiska balansen. I
motion Sk23 (fp) hänvisas till partimotion Fill (fp), och utskottet instämmer
i den analys som där görs.

En marginalskattesänkning med 4 procentenheter för alla heltidsarbetande
i kombination med återinfört inflationsskydd innebär oförändrade eller
sänkta marginalskatter för alla inkomsttagare. Regeringens proposition
däremot leder till höjda marginalskatter för väsentliga grupper, totalt
ungefär 300 000 personer, på grund av avsaknaden av inflationsskydd. Enligt
utskottets mening innebär därför förslagen i motion Sk23 (fp) till skattesänkning
väsentligt bättre förutsättningar för avtal på låg nominell nivå än
propositionens förslag.

Utskottet konstaterar också att motion Fill (fp) innehåller ytterligare
förslag som leder till en bättre balans mellan produktion och efterfrågan i
ekonomin. Produktionen kan förväntas öka på grund av stimulanserna för
förvärvsarbete för personer över 65 år. Efterfrågan kan förväntas dämpas
något på grund av förslagen om stimulanser till hushållens sparande och de
andra åtgärder som föreslås i motion Fill (fp). Sammantaget leder detta till
en bättre samhällsekonomisk balans redan under år 1989.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk23 (fp) yrkande 1.

7. Inkomstskatten för år 1989

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Utskottet anser i likhet med vad” och slutar med
”föreslagna marginalskattesänkningarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i
flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för
närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden.
En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar
tillsammans med generell skattereduktion för alla skulle kunna underlätta
för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om löneök -

1988/89:FiUly

ningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real ökning av inkomsterna 1988/89:FiUly
efter skatt och med hänsyn tagen till inflationen.

Om den föreslagna marginalskattesänkningen i sin helhet skulle finansieras
genom höjningar av andra skatter, skulle det påverka prisnivån och
därmed driva på kostnadsutvecklingen ytterligare samtidigt som det reala
utbytet för löntagarna av inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet
anser därför med stöd av vad som anförs i propositionen och i flera
motioner att skatteutskottet i dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar
för de föreslagna marginalskattesänkningarna.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser
det inte anledning att förorda en större marginalskattesänkning än den som
föreslås i propositionen. För att motverka de negativa fördelningspolitiska
effekterna av förslaget, främst i de lägsta inkomstskikten, bör emellertid en
generell skattereduktion om 1 000 kr. införas på det sätt som föreslås i
motion Sk26 (c). Därigenom minskar de fördelningspolitiska spänningarna
och risken för kraftiga kompensatoriska löneökningskrav.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionen att den generella
skattereduktionen bör finansieras på följande sätt: Oljeskatten bör höjas
med ytterligare 300 kr./m3 olja (3,6 miljarder kronor) och en motsvarande
höjning av kolskatten (0,8 miljarder kronor). Vidare bör en uranskatt införas
(2 miljarder kronor) och en likvärdig beskattning av värme och el vid
kondenskraftproduktion genomföras (1 miljard kronor).

Genom förslagen åstadkoms en viss finanspolitisk åtstramning samtidigt
som inkomstskatten sänks och förnyelsen av vårt energisystem främjas.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter
tillstyrker motion Sk26 (c) yrkandena 1 och 2.

8. Inkomstskatten för år 1989

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”1 propositionen föreslås inte”
och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

I propositionen anges att syftet med skatteförslaget är att bromsa höga
löneökningar och stärka industrins konkurrenskraft.

Kännetecknande för alla omläggningar av skatteskalan under 1980-talet
har varit att höginkomsttagare har gynnats. Skatteomläggningarna förutsatte
att höginkomsttagare skulle visa återhållsamhet med lönekrav. Någon större
sådan återhållsamhet har dessa emellertid inte visat, och därmed har
tendenserna till ökade inkomstklyftor förstärkts.

Samtidigt som omläggningen av skatteskalorna har gynnat höginkomsttagarna
har det under 1980-talet skett en mycket snabb förmögenhetstillväxt i
företagssektorn och bland de hushåll som har kunnat göra placeringar på
finans- och kapitalmarknaden. Detta har medfört att inkomst- och förmögenhetsklyftan
har vuxit under 1980-talet.

Utskottet anser att regeringen i sin strävan att dämpa inflationen alltför
ensidigt betonar lönebildningens roll.

Utskottet anser att skattepolitiken måste ses i ett fördelningsperspektiv.
Hela skattesystemet är dock föremål för utredningar, som förväntas lägga
fram förslag under våren 1989. Det kan därför finnas skäl att avvakta med
större skattepolitiska förändringar under hösten 1988.

En enkel reform och beslut om en skattereduktion för 1989 bör dock kunna
tas. Genom en skattereduktion i enlighet med förslag i motion Sk21 (vpk)
tillgodoses några av de intentioner som regeringen redovisar i sin proposition,
bl.a. angående visst utrymme för lägre löneökningskrav. Samtidigt är
motionärernas förslag fördelningspolitiskt positivt för låg- och normalinkomsttagare.
Förslaget påverkar inte heller underskottsavdragen för normalinkomsttagare
som bor i egna hem, och förslaget ger fullständig
handlingsfrihet för skattepolitiken under kommande år.

Utskottet tillstyrker därför från sina utgångspunkter motion Sk21 (vpk)
yrkandena 1, 2 och 3.

9. Inkomstskatten för år 1989
Carl Frick (mp) anser

De centrala problemen i svensk ekonomi är de som har att göra med vår
levnadsstils inflytande på miljö och framtid. De åtgärder som nu beslutas har
långsiktiga konsekvenser för våra livsförutsättningar. Det är därför av
avgörande strategisk betydelse för de kommande generationernas möjligheter
att få goda och drägliga liv att vi nu anpassar vår ekonomiska politik till
vad natur och människor tål.

Att då som regeringen föreslå åtgärder som får till följd att konsumtionen i
landet ökar motverkar det som vi borde arbeta för.

Marginalskattesänkningar som i första hand gynnar höginkomsttagare kan
komma att medföra omfattande kompensationskrav från dem som inte
gynnas, och då drivs inflationsspiralen ännu ett steg vidare.

Målet för finanspolitiken måste vara att försöka dämpa den totala
materiella förbrukningen som drabbar naturen. Dämpningen måste göras på
ett socialt acceptabelt sätt så att utsatta grupper inte kommer ännu mera i
kläm. Utsatta grupper är också de som oftast drabbas av dålig arbetsmiljö
och dålig yttre miljö.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Behovet av” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att marginalskatten inte skall sänkas för höginkomsttagare
för närvarande. Ur fördelningssynpunkt måste det vara riktigare att se till att
höja grundavdraget så att deltidsarbetande och låginkomsttagare kan
gynnas.

1988/89:FiUly

Däremot godtar utskottet den utvidgning av det första intervallet som
föreslås i propositionen. Därigenom ges också inkomsttagare med mellan
70 000 och 75 000 kr. en viss skattesänkning.

Utskottet tillstyrker således motionerna Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt
Sk21 (vpk) yrkande 2. Det innebär att utskottet avstyrker motionerna Skl9
(m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkandena 1 och 3, Sk23 (fp) yrkande 1 samt Sk26
(c) yrkandena 1 och 2.

10. Automatiskt inflationsskydd

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Utskottet anser" och
slutar med ”av skatteutskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas
till inflationsutvecklingen. En sådan anpassning måste omfatta hela skatteskalan
eftersom många inkomsttagare annars får höjd marginalskatt. I
enlighet med vad som föreslås i motion Sk23 (fp) bör sålunda det automatiska
inflationsskyddet återinföras. Finansutskottet anser därför att yrkande 2 i
denna motion bör biträdas av skatteutskottet.

11. Skattepolitikens allmänna inriktning

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”Även de frågor” och som slutar med ”yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

De frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som tas
upp i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c) är visserligen föremål för
överväganden i de arbetande skatteutredningarna. Utskottet anser emellertid
det vara angeläget för riksdagen att redan nu ange riktlinjerna för en
sådan skattereform. De förslag som framförs i motion Sk26 (c) är dock inte
tillräckligt långtgående. Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att
yrkande 1 i motion Skl9 (m) tillstyrks av skatteutskottet.

12. Skattepolitikens allmänna inriktning

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”Även de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I motion Sk23 (fp) hävdas att en rejäl skattereform med kraftigt sänkta
marginalskatter är nödvändig. Ambitionen bör därvid vara att marginalskatten
för de flesta heltidsarbetande inte skall överstiga 40 % och i inget
inkomstläge vara högre än 50 %.

Finansutskottet vill föreslå skatteutskottet att med anledning av vad som
anförs i motionerna Skl9 (m) yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 utforma
riktlinjer för de kommande årens skattepolitik i enlighet med vad utskottet
här anfört.

1988/89FiUly

13. Skattepolitikens allmänna inriktning

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även
de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening bör skattepolitiken under de närmaste åren
ges en sådan allmän inriktning att arbete och hushållning stimuleras. I
enlighet härmed bör skatten på arbete lindras, skatten på ändliga naturresurser
skärpas och avgifter införas på miljöförstörande verksamhet. Skattesystemet
bör också bidra till att stimulera hushåilssparandet. Centern anser att
regeringen motarbetat aktiva insatser på det sparpolitiska området.

För att motverka kompensationstänkande bör nödvändiga marginalskattesänkningar
kombineras med fördelningspolitiska insatser som kan bidra till
att åtgärderna vinner allmän tilltro och respekt. Det är som utskottet ser det
också angeläget att man kan upprätthålla en grundläggande samhällsservice
och rättvisa villkor för människor i landets olika delar. För att åstadkomma
regional utjämning bör skattepolitiken kompletteras med en förstärkt
kommunal skatteutjämning.

Enligt utskottets mening bör den nu sittande inkomstskatteutredningen
arbeta med detta syfte. Finansutskottet vill i enlighet härmed föreslå
skatteutskottet att med anledning av vad som anförs i motionerna Skl9 (m)
yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 biträda det i den sistnämnda motionen
framförda förslaget till inriktning och mål för det fortsatta reformarbetet på
det skattepolitiska området.

14. Skattepolitikens allmänna inriktning

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och slutar med
”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte dela den allmänna inriktning av skattepolitiken på längre
sikt som föreslås i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c). Skattepolitikens
allmänna inriktning måste vara sådan att den gynnar hushållning med både
allmänna och förnybara resurser. Vidare måste skattepolitiken ses som ett
viktigt fördelningspolitiskt instrument för att se till att inte de sämst ställda i
samhället får det sämre.

Utskottet avstyrker därför motionerna Skl9 (m) yrkande 1 och Sk26 (c)
yrkande 3.

15. Extra avdrag för folkpensionärer

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt”
och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer.
Höjningen sker i flera inkomstskikt och blir i vissa inkomstlägen nära

1988/89:FiUly

1 300 kr. En skattehöjning för dessa grupper kan emellertid inte accepteras
av utskottet.

Propositionens förslag innebär inte heller någon varaktig lösning på frågan
om pensionärernas orimliga marginaleffekter, vilket framgår av motion Skl9
(m). Om några år skulle marginaleffekterna återigen ligga kring eller strax
över 100 %. Det kan inte accepteras.

Utskottet är väl medvetet om svårigheterna att konstruera en avtrappning
som löser problemen med det nuvarande systemet. Frågan om pensionärernas
marginaleffekter måste lösas i ett sammanhang utan skattehöjningar för
stora grupper av pensionärer. Den bör behandlas i den nu arbetande
inkomstskatteutredningen. I avvaktan härpå får nuvarande system vara
kvar. Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna
Skl9 (m) yrkande 3 och Sk23 (fp) yrkande 3.

16. Extra avdrag för folkpensionärer

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med
”Det leder” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Förslaget innebär om man ser det isolerat att skatten höjs i några intervall,
men tillsammans med en generell skattereduktion, som föreslås i motion
Sk26 (c), kan resultatet ändå accepteras av utskottet. Om dessutom innehav
av förmögenhet inte längre beaktas vid fastställande av extra avdrag blir
marginaleffekterna av kapitalavkastning betydligt rimligare än för närvarande.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter
tillstyrker motion Sk26 (c) yrkande 5.

17. Extra avdrag för folkpensionärer

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt” och
slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer.
Eftersom deras möjligheter att kompensera sig på annat sätt är mycket
små anser utskottet att förslaget inte bör genomföras. De kommer inte heller
att få del av de omfattande marginalskattesänkningar som föreslås i
propositionen. Utskottet ställer sig därför mycket tveksamt till förslagens
fördelningspolitiska effekter.

Hela inkomstskattesystemet är föremål för en total översyn vari också
ingår att lösa problemet med beskattningen av pensionärer. Det förefaller
därför olämpligt att gå in och ändra på avtrappningsregler och liknande innan
detta arbete är avslutat. Ett enklare sätt att tillfälligt lösa marginalproblemet
vore att införa ett tjänsteavdrag på t.ex. 10 000 kr.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter propositionens
förslag i denna del, vilket innebär att skatteutskottet bör tillstyrka motion
Sk20 (vpk) yrkandena 1 och 4.

1988/89:FiUly

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att
den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer
som börjar med ”Att såsom” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

I motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) yrkas att förmögenhetsinnehav
inte skall påverka storleken av det extra avdraget. I motion Sk20 (vpk)
krävs att förmögenhet som härrör från innehav av eget hem eller fritidshus
inte skall påverka det extra avdragets storlek.

De nuvarande reglerna om avtrappning av det extra avdraget vid
förmögenhetsinnehav leder som framgår av propositionen till orimliga
marginaleffekter på kapitalavkastning. Propositionens förslag till förändringen
innebär inte särskilt långtgående förbättringar. Det enda rimliga
enligt utskottets uppfattning är att avskaffa avtrappningen gentemot förmögenheten.
Därigenom likställs pensionärer med andra inkomsttagare vad
avser skatten på sparbelopp.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9
(m) yrkande 4, Sk22 (c) yrkande 1, Sk23 (fp) yrkande 4 och Sk26 (c) yrkande

19. Kommunalt bostadstillägg

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att
den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer
som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker propositionens förslag att de kommunala bostadstillläggen
(KBT) inte skall reduceras för ålderspensionärer som har arbetsinkomster.
Avsikten är att uppmuntra även personer över 65 år till fortsatt
förvärvsarbete genom att marginaleffekten minskas från över 90 % till
60 %.

Utskottet ser emellertid inte något skäl till att undanta äldre egenföretagare,
hantverkare eller jordbrukare från möjligheten att göra fortsatta
arbetsinsatser med rimliga ersättningar utan konfiskatoriska marginaleffekter.
Inkomster av rörelse och jordbruk bör således jämställas med inkomst av
tjänst vid fastställande av KBT. Utskottet anser också att förmögenhetsinnehavet
inte skall få ha någon inverkan på KBT.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9
(m) yrkandena 5 och 7, Sk22 (c) yrkande 2 och Sk26 (c) yrkande 6.

20. Folkpensionens storlek

Gunnar Björk (c), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer som börjar

1988/89:FiUly

med ”1 motionerna Sk24” och slutar med ”av skatteutskottet” bort ha
följande lydelse:

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionernas
storlek upp. Detta är en fråga som är väl så viktig som frågan om
pensionärernas extra avdrag. Enligt utskottet är värdet av folkpensionerna
och pensionstillskotten alltför låga. Många pensionärer tvingas trots att de är
gamla och slitna att ta ett deltidsarbete för att få ekonomin att gå ihop.
Utskottet anser därför att skatteutskottet med bifall till motion Sk24 yrkande
4 och med anledning av motion Sk26 (c) yrkande 7 skall föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna vad finansutskottet här anfört om
behovet av att höja folkpensionen.

21. Uttaget av preliminär B-skatt

Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunilla André (c)
och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Uttaget av preliminär B-skatt som börjar med ”Uppbörden av B-skatt” och
slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del anföra följande. Den uppmjukning som regeringen
föreslår i fråga om tillämpningen av reglerna för debitering av preliminär
B-skatt är visserligen ett steg i rätt riktning. Förslaget är emellertid krångligt
och inte tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör man i stället
återgå till tidigare gällande principer, vilka innebar att preliminär B-skatt
togs ut med ett belopp motsvarande den slutliga skatten för föregående år
såvida inte den skattskyldige själv hade avlämnat preliminär självdeklaration.
Finansutskottet vill med hänsyn härtill föreslå skatteutskottet att på
denna punkt avstyrka propositionens förslag samt biträda den mening som
kommer till uttryck i motion Skl9 (m) yrkande 9.

22. Uttaget av preliminär B-skatt

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Uttaget av preliminär B-skatt som börjar
med ”Uppbörden av B-skatt” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

Riksskatteverket (RSV) har undersökt hur väl uppbörden av preliminär
B-skatt stämmer överens med den slutligt debiterade skatten. Som en följd
härav har verket föreslagit att uttaget av preliminär B-skatt skall begränsas
till 110 % för fysiska personer och dödsbon. För övriga juridiska personer bör
enligt RSV:s mening uttaget vara oförändrat 120 %.

Finansutskottet finner för sin del att RSV:s förslag i fråga om fysiska
personer och dödsbon är väl avvägt. Preliminär B-skatt bör således enligt
schablonregeln tas ut med 110 % för fysiska personer och dödsbon. För
övriga juridiska personer har man visserligen kunnat konstatera ett underuttag
av preliminär B-skatt. Enligt utskottets mening torde emellertid detta
hänga samman med att många juridiska personer upprättar preliminära
deklarationer och därför i praktiken inte taxeras enligt schablonen 120 %.

1988/89:FiUly

Om schablonen sätts till 110 % även för denna kategori skattskyldiga torde
man emellertid automatiskt uppnå en bättre överensstämmelse mellan
preliminär och slutlig skatt, och ett mindre antal skulle begära jämkning av
det debiterade beloppet. Av denna anledning vill utskottet i motsats till RSV
och regeringen föreslå att preliminär B-skatt för såväl fysiska som juridiska
personer debiteras med ett belopp som motsvarar 110 % av den slutliga
skatten året före inkomståret. Utskottet tillstyrker därmed från sina utgångspunkter
motion Sk23 (fp) yrkande 7 och avstyrker propositionen i motsvarande
del.

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Avgift på fyllnadsinbetalningar som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”och Sk25 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för egen del framhålla följande. Såsom påpekas i några
motioner framstår det som orimligt och för det allmänna rättsmedvetandet
direkt stötande att ta ut en kvarskatteavgift redan innan det föreligger
skyldighet att avlämna självdeklaration. Många skattskyldiga kan på ett så
tidigt stadium ha svårt att överblicka vilken slutlig skatt de skall erlägga, inte
minst eftersom de då ännu inte erhållit alla kontrolluppgifter för deklarationen.
Enligt utskottets mening bör de som på ett korrekt sätt och vid
föreskriven tidpunkt fullgör sin deklarationsskyldighet alltid kunna göra en
fyllnadsinbetalning utan att påföras särskild avgift. För fysiska personer bör
därför inte heller i fortsättningen några kvarskatteavgifter utgå före den 30
april året efter inkomståret.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet för sin del inte är
berett att biträda propositionens förslag i denna del utan tillstyrker Skl9 (m)
yrkande 10 och Sk23 (fp) yrkande 8 och Sk25 (m).

1988/89:FiUly

Innehåll

1988/89 :FiUly

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde 1

Samhällsekonomisk bakgrund 1

Inkomstskatten för år 1989 2

J uste ring av inkomstskatteskalan 2

Automatiska inflationsskyddet 6

Skattepolitikens allmänna inriktning 6

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m 7

Extra avdrag 7

Förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget ... 8

De kommunala bostadstilläggen 8

Folkpensionens storlek 8

Uttaget av preliminär B-skatt 9

Avgift på fyllnadsinbetalningar 10

Avvikande meningar

1. Samhällsekonomisk bakgrund (m, fp) 11

2. Samhällsekonomisk bakgrund (c) 12

3. Samhällsekonomisk bakgrund (vpk) 12

4. Samhällsekonomisk bakgrund (mp) 13

5. Inkomstskatten för år 1989 (m) 13

6. Inkomstskatten för år 1989 (fp) 14

7. Inkomstskatten för år 1989 (c) 15

8. Inkomstskatten för år 1989 (vpk) 16

9. Inkomstskatten för år 1989 (mp) 17

10. Automatiskt inflationsskydd (m, fp) 18

11. Skattepolitikens allmänna inriktning (m) 18

12. Skattepolitikens allmänna inriktning (fp) 18

13. Skattepolitikens allmänna inriktning (c) 19

14. Skattepolitikens allmänna inriktning (mp) 19

15. Extra avdrag för folkpensionärer (m, fp) 19

16. Extra avdrag för folkpensionärer (c) 20

17. Extra avdrag för folkpensionärer (vpk) 20

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag (m, fp, c) 21

19. Kommunalt bostadstillägg (m, fp, c) 21

20. Folkpensionens storlek (c, mp) 21

21. Uttaget av preliminär B-skatt (m, c) 22

22. Uttaget av preliminär B-skatt (fp) 22

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar (m, fp) 23

gotab Stockholm 1988 16219