En ny regional statlig förvaltning (Yttrande 1989/90:KU1y)

Konstitutionsutskottets yttrande
1989/90: KU ly

En ny regional statlig förvaltning

1989/90
KU ly

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1988/89:154 om en ny regional statlig förvaltning
samt de 31 motioner som väckts med anledning av propositionen.

Konstitutionsutskottet överlämnar samtidigt med eget yttrande till
bostadsutskottet tre under den allmänna motionstiden 1989 till utskottet
remitterade motioner — 1988/89:K229 (mp), 1988/89:K247 (c) och
1988/89:K504 (s) — i vilka tas upp frågor som har samband med
propositionens förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges riktlinjerna för en reform av den statliga förvaltningen.
Förslaget innebär att länsstyrelserna omorganiseras. Den nya
länsstyrelsens ansvarsområde föreslås omfatta de verksamheter som i
dag bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden
samt den nuvarande länsstyrelsen. Dessutom föreslås att ansvarsområdet
även omfattar den del av länsbostadsnämndens verksamhet som
avser bostadsförsörjning och annan samhällsplanering. I den mån en
länsanknytning blir aktuell för fiskefrågorna föreslås den nya länsstyrelsen
ansvara för dessa frågor.

Den nya länsstyrelsen föreslås vidare bl.a. få vidgade befogenheter
vad avser kommunikationsområdet, skogsvården och trafiksäkerheten.
Därutöver föreslås ett utvecklat samrådsförfarande vad gäller arbetsmarknadsutbildning,
beredskapsarbeten och vissa andra frågor som rör
arbetsmarknaden.

Den nya länsstyrelsen föreslås få ett starkt förtroendemannainflytande
genom inrättande av fem obligatoriska nämnder vid sidan av
länsstyrelsens styrelse, nämligen utbildningsnämnd, nämnd för fysisk
planering, lantbruksnämnd, kommunikationsnämnd och miljönämnd.
Nämnderna skall vid sidan av att vara rådgivande organ även ha
beslutsbefogenheter.

Ledamöterna i nya länsstyrelsens styrelse skall väljas på samma sätt
som i dag, dvs. av landstinget.

De nya nämnderna föreslås ha elva ledamöter. Landshövdingen bör
vara ordförande i nämnderna. Av övriga ledamöter bör fem utses av
landstinget och fem av regeringen.

1 Riksdagen 1989/90. 4 sami. Nr ly

Vid den nya länsstyrelsen kommer särskilda tjänster som länsexperter
att finnas.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. För att förbereda
genomförandet föreslås inrättandet av en central organisationskommitté,
vilken bör biträdas av bl.a. länsstyrelsernas organisationsnämnd,
statskontoret och berörda centrala verk. Vidare föreslås att en regional
organisationskommitté bildas i varje län. Departementschefen avser att
senare föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till
ändringar i berörda lagar samt i fråga om medelstilldelning m.m.

I hemställan föreslås att riksdagen

1. antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1985:1073)
om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning,

2. godkänner de av departementschefen förordade riktlinjerna för en
reform av den statliga regionala förvaltningen.

Allmänt om motionerna i ärendet

De i ärendet föreliggande motionerna avser i huvudsak följande.

I några av motionerna yrkas avslag på propositionen. I vissa av dessa
motioner förordas en ändrad regional förvaltning, bl.a. innebärande att
landstingens roll stärks.

Några av motionerna innehåller kritik mot propositionen för att
den otillräckligt analyserat och klarlagt vissa principiella huvudfrågor.
I dessa motioner föreslås att regeringen i det fortsatta reformarbetet
beaktar de i motionerna framförda synpunkterna.

Ett flertal motioner innehåller mera detaljerade synpunkter i fråga
om reformens omfattning, och då i första hand frågan vilka sektorsområden/uppgifter
som den nya länsstyrelsen bör ansvara för.

Frågan om inrättande av fem obligatoriska nämnder tas upp i flera
motioner. Detsamma gäller frågan om val av ledamöter i dessa nämnder.

Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till de delar av propositionen
och motionerna som har att göra med huvudlinjerna i regeringens
förslag. Detta innebär bl.a. att utskottet inte ingår i närmare
överväganden rörande de särskilda avsnitt i propositionen (avsnitten
8— 12) — och de i anslutning därtill väckta motionerna — vari
närmare behandlas de särskilda sektorsområden/uppgifter som den nya
länsstyrelsen föreslås ansvara för. Yttranden över dessa delar av ärendet
torde komma att avges av de riksdagsutskott vars beredningsområden
omfattar de angivna frågorna. Utskottet tar därför i sitt yttrande inte
upp motionerna 1989/90:Bol, 1989/90:Bo3— 4, 1989/90:Bo5 yrkandena
4, 5 och 7, 1989/90:Bo7 och 8, 1989/90:Bol0- 16, 1989/90:Bol7
yrkandena 3— 6 och 9, 1989/90:Bol8. 1989/90:Bol9 (delvis),

1989/90:Bo20, 1989/90:Bo22, 1989/90:Bo23 yrkandena 2- 8,

1989/90:Bo25 yrkandena 2- 4, 1989/90:Bo26- 27 samt 1989/90:Bo29.

1989/90: KU ly

Avslag på propositionen yrkas i motionerna 1989/90:Bo2 yrkande 1
av Stina Gustavsson och Jan Hyttring (båda c), 1989/90:Bo21
yrkande 1 av Agne Hansson m.fl. (c), 1989/90:Bo24 yrkande 1 av
Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:Bo25 yrkande 1 av Karl-Erik
Olsson m.fl. (c), 1989/90:Bo30 yrkande 1 av Olof Johansson m.fl. (c)
samt 1989/90:Bo31 yrkande 1 av Pär Granstedt (c).

I motion 1989/90:Bo30 (c) riktas kritik mot den föreliggande propositionen
för att syftet med reformen inte är klart. Motionärerna konstaterar
att propositionen i allt väsentligt går emot centerpartiets förslag
om regional förvaltning och att det inte innebär någon länsdemokrati i
verklig mening. Förslaget banar enligt motionärerna inte heller väg för
ökat medborgarinflytande. I motionen begärs, förutom att propositionen
skall avslås, att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med
direktiv att utarbeta ett nytt förslag om införande av länsdemokrati
(yrkande 2). Målsättningen bör enligt motionen vara att länsstyrelserna
avvecklas och att landstingen får vidgade uppgifter och utvecklas
till länsparlament. Ett motsvarande yrkande framställs i motion
1988/89:K247 av Bengt Kindbom m.fl. (c). I de båda motionerna
lämnas en utförlig redogörelse för hur centerpartiet anser att länsdemokrati
skall kunna vidgas, bl.a. genom att landstingen får utökade
befogenheter, och för de viktigaste utredningsfrågor som den av motionärerna
förordade utredningen bör behandla. I motion 1989/90:Bo21
(c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att den nuvarande
organisationen med länsstyrelser och länsnämnder skall bibehållas i
avvaktan på att en reformering av i motion 1989/90:Bo30 angivet slag
kan genomföras (yrkande 2).

I motion 1989/90:Bo24 (mp) anges bl.a. följande. Propositionen
innebär en fortsatt stark statlig reglering på regional nivå. Enligt
motionärerna förvärrar förslaget den redan i dag från demokratisk
synpunkt otillfredsställande situationen, bl.a. genom att landshövdingens
makt förstärks. Enligt motionärerna bör i stället inrättas en form
av direktvalda regionala parlament, vilka parlament skall överta de
uppgifter som de nuvarande landstingen och länsstyrelserna har samt
väsentliga delar av den centrala förvaltningens uppgifter. Härigenom
skulle det regionala självstyret avsevärt stärkas. — I motionen begärs,
förutom att riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1), att frågan
om regionalt självstyre i form av direktvalda regionala parlament skall
utredas (yrkande 2). Ett liknande yrkande framställs i motion
1988/89:K229 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (båda mp). I motionen
hemställs således att riksdagen beslutar att regionala parlament skall
inrättas och att dessa skall ersätta nuvarande landsting och länsstyrelser
(yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen beslutar att de föreslagna
parlamenten skall väljas i direkta, allmänna val vart fjärde år
(yrkande 2) samt att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att den senast år 1992 skall förelägga riksdagen ett förslag om
hur regionala parlament skall införas i hela landet (yrkande 3).

1989/90: KU ly

1* Riksdagen 1989190. 4 sami. Nr ly

Utskottet får anföra följande. Propositionen innehåller en utförlig 1989/90:KUly
redogörelse för bakgrunden och motiven för den föreslagna reformen.

De i propositionen framförda förslagen bygger på erfarenheter av den
försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning som bedrivits i
Norrbottens län sedan den 1 juli 1986 och som föregicks av statskontorets
rapport i början av år 1985 med förslag till sådan försöksverksamhet,
rapporten (Ds C 1987:10) Samordnad länsförvaltning avgiven i
oktober 1987 av en särskild arbetsgrupp i civildepartementet, betänkandet
(SOU 1989:5— 6) Samordnad länsförvaltning avgivet i januari
1989 av utredningen (C 1988:02) om samordnad länsförvaltning, betänkandet
(Ds 1989:9) Länsstyrelsernas sociala funktioner avgivet i
januari 1989 av utredaren, f.d. landshövdingen Osborne Bartley samt
statskontorets rapport (1989:31) Samordnad länsförvaltning i Stockholms
län.

Syftet med försöksverksamheten och den utredningsverksamhet som
bedrivits i anslutning härtill har bl.a. varit att söka finna en bättre
samordning av den regionala statliga förvaltningen, särskilt beträffande
frågor som berör länens utveckling och framtid. 1 försöksverksamheten
har den statliga länsförvaltningens arbetsformer och organisation utvecklats
i syfte att söka få klarlagt hur en samordnad länsförvaltning
kan bli effektivare än den nuvarande. Försöksverksamheten har bl.a.
inneburit att flertalet statliga uppgifter som rör länets utveckling och
framtid samlats i en myndighet — länsstyrelsen. För att behålla ett
starkt förtroendemannainflytande har vid sidan av styrelsen särskilda
funktionsstyrelser (delegationer) inrättats.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat den pågående försöksverksamheten,
se BoU 1985/86:3, rskr. 64, BoU 1987/88:1, rskr. 29
och BoU 1987/88:17, rskr. 342.

Enligt propositionen talar erfarenheterna från försöket, som bl.a.
redovisats i det ovannämnda betänkandet (SOU 1989:5— 6) Samordnad
länsförvaltning, för att reformarbetet bör fortsätta. Utskottet anser
för sin del att de överväganden som gjorts i propositionen om behovet
av en samordning av den statliga länsförvaltningen efter de huvudlinjer
som Norrbottenförsöket baserats på är välgrundade. Utskottet anser
således att ett integrerande av vissa statliga länsmyndigheter i länsstyrelsen
bl.a. bör kunna förstärka statens möjligheter att på ett allsidigt
och kompetent sätt väga olika sektoriella intressen mot varandra och
— inom ramen för gällande lagstiftning — ta hänsyn till regionala
förhållanden. Till detta kommer att en reformering bör medföra
positiva rationaliserings- och besparingseffekter. Med hänvisning till
det anförda förordar utskottet att det pågående arbetet i syfte att
åstadkomma en ny regional statlig förvaltning bör fortsätta. Utskottet
anser således att de motionsyrkanden vari hemställs om avslag på
proposition skall avslås av riksdagen. Det anförda innebär vidare att
utskottet inte kan biträda motionerna 1989/90:Bol9 (delvis) av RosaLill
Wåhlstedt m.fl. (s) och 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) av Knut
Billing m.fl. (m) vari förordats, i den förstnämnda motionen att de nya

länsstyrelserna skall tillföras en rad ytterligare uppgifter och i den 1989/90:KUly
andra motionen att förslaget skall begränsas eftersom detta skulle
komma att innebära en alltför omfattande statlig maktutövning. Inte
heller kan utskottet ställa sig bakom motionerna 1988/89:K229 (mp),

1988/89:K247 (c), 1989/90:Bo21 yrkande 2 (c), 1989/90:Bo24

yrkande 2 (mp) och 1989/90:Bo30 yrkande 2 (c) vari bl.a. förordats att
den regionala demokratin stärks.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet således avslag på
motionerna 1988/89:K229 (mp), 1988/89:K247 (c), 1989/90:Bo2 yrkande
1 (c), 1989/90:Bol9 (delvis) (s), 1989/90:Bo21 yrkandena 1 och 2
(c), 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m), 1989/90:Bo24 yrkandena 1
och 2 (mp), 1989/90:Bo25 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo30 yrkandena 1
och 2 (c) samt 1989/90:Bo31 yrkande 1 (c).

Utskottet övergår härefter till de motioner som innehåller kritik av
innebörd att vissa principiella huvudfrågor blivit otillräckligt analyserade
och klarlagda i propositionen.

I motion 1989/90:Bol7 yrkande 1 av Erling Bager m.fl. (fp) kritiseras
förslaget för att det inte innehåller någon närmare analys av
ansvarsfördelningen mellan statlig resp. kommunal verksamhet. Enligt
motionärerna har utgångspunkten helt enkelt varit den att det som i
dag utförs av staten även i framtiden skall ha ett statligt huvudmannaskap.
Motionärerna anser att det varit naturligt att en entydig målbeskrivning
lämnats angående ansvarsfördelningen mellan statliga resp.
kommunala uppgifter. — I motion 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis)

(m) riktas kritik mot propositionen för att tyngdpunkten lagts på de
organisatoriska frågorna utan att någon egentlig analys gjorts av vilka
uppgifter som behöver utföras.

Utskottet får i denna del erinra om att Norrbottenförsöket och de i
anslutning härtill gjorda utredningarna har varit begränsade till att
gälla förändringar av verksamheten inom den regionala statliga förvaltningen.
Med anledning av vad som anförts i motion 1989/90:Bo23 (m)
vill utskottet framhålla att målet för reformarbetet varit att uppnå
förändringar när det gäller samordningen och organisationen av regionala
statliga uppgifter. Beträffande den i motion 1989/90:Bol7 (fp)
upptagna frågan anser utskottet att det inte varit påkallat att ange några
riktlinjer i fråga om eventuella förändringar i ansvarsfördelningen
mellan statliga och kommunala uppgifter. Utskottet utgår emellertid
ifrån att regeringen i det fortsatta arbetet — i anslutning till den
diskussion som fortlöpande pågår i detta hänseende — har uppmärksamheten
riktad på detta problemkomplex. Något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida till regeringen anser utskottet därför inte
erforderligt.

I motion 1989/90:Bol7 yrkande 2 (delvis) (fp) tas vidare upp frågan 1989/90:KUly
om relationerna mellan de nya länsstyrelserna och de centrala ämbetsverken.
Motionärerna befarar att förslaget om att i de nya länsstyrelserna
inkorporera vissa länsnämnder — vilka för närvarande har de
centrala verken som överordnade organ — kan medföra att de olika
sakområdena inom länsstyrelserna får en oklar hemvist och blir föremål
för dubbelkommando. Enligt motionen kan denna oklarhet leda
till ineffektivitet och skapa förvirring. Liknande synpunkter framförs i
motion 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m).

Utskottet får anföra följande. Som framhållits i propositionen får en
genomgripande förändring av den regionala statliga nivån också konsekvenser
för de centrala myndigheterna. En starkare regional nivå — i
propositionen framhålls det angelägna i att den nya länsstyrelsen
garanteras arbets- och beslutsformer som gör det möjligt för myndigheten
att tillvarata regionala mål inom de ramar som lagstiftningen
medger — gör det möjligt för de centrala myndigheterna att i högre
grad än hittills kunna använda sig av övergripande styrsystem i stället
för att i detalj reglera verksamhetens inriktning och verkställande. Det
bör också vara möjligt att i högre grad delegera uppgifter till regional
nivå. Om det i det fortsatta arbetet visar sig att en tydligare ansvarsfördelning
behövs mellan myndigheter på central och regional nivå utgår
utskottet ifrån att regeringen vidtar erforderliga åtgärder. Inte heller på
denna punkt anser utskottet att något särskilt tillkännagivande till
regeringen är nödvändigt.

I motion 1989/90:Bol7 yrkande 2 (delvis) (fp) erinras vidare om att
de centrala myndigheterna under senare tid fått allt större betydelse
beträffande uppföljning och utvärdering av de nationella målens genomslag
och effekter. Enligt motionärerna kan det oklara förhållandet
mellan de nya länsstyrelserna och de centrala verken försvåra möjligheten
att nå de nationella målen inom sakområdena. Enligt motionen
måste denna oklarhet ges en speciell uppmärksamhet i det fortsatta
reformarbetet, eventuellt bör frågan lösas med klara instruktioner.

I propositionen erinras om att de centrala myndigheterna som en
allt viktigare uppgift i sitt arbete har att följa upp och utvärdera de
nationella målens genomslag och effekter. Enligt propositionen är det i
detta arbete av grundläggande betydelse att en nära kontakt hålls
mellan alla berörda nivåer. Vidare framhålls den ökade betydelsen av
att centrala verk svarar för kompetensutveckling och kunskapsförmedling
inom sitt ansvarsområde. Enligt propositionen har utvärderingen
av Norrbottenförsöket visat att kontakterna mellan berörda centrala
verk och den nya länsstyrelsen inte förändrats på något mer principiellt
sätt. Dock understryks vikten av att samverkan mellan central
och regional nivå även framgent måste fungera väl och att det är såväl
de centrala verkens som länsförvaltningarnas ansvar att se till att detta
samarbete fungerar. I propositionen görs den bedömningen att de
uppställda målen kan garanteras genom det sätt på vilket förtroendemannaorganisationen
utformas och genom att sektoransvariga verk,

liksom i dag, medverkar vid tillsättningen av s.k. länsexperter. Sammanfattningsvis
anser departementschefen att det går att skapa garantier
för att de nationella målen skall fa genomslag. I propositionen
pekas vid genomgången av de olika sektorerna på de metoder som har
särskild betydelse för det specifika verksamhetsområdet. Utgångspunkten
är därvid att föreslagna metoder inte behöver avvika från dem som
centrala myndigheter i dag tillämpar gentemot länsstyrelserna och att
särlösningar i möjligaste mån skall undvikas.

Utskottet vill med anledning av kravet i motion 1989/90:Bol7 yrkande
2 (delvis) (fp) om att i det fortsatta arbetet skall ägnas speciell
uppmärksamhet åt det oklara förhållandet mellan den nya länsstyrelsen
och de centrala verken och de negativa konsekvenser detta skulle
kunna få hänvisa till uttalandena i propositionen på denna punkt.
Utskottet förutsätter att saken beaktas i det fortsatta arbetet med att
genomföra reformen. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens
sida till regeringen anser utskottet inte motiverat.

Ett flertal motioner tar upp förslaget att vid sidan av länsstyrelsens
styrelse inrätta fem obligatoriska nämnder (utbildningsnämnd, nämnd
för fysisk planering, lantbruksnämnd, kommunikationsnämnd och
miljönämnd). I motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 7 (fp),

1989/90:Bol9 (delvis) (s), 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m) och
1989/90:Bo31 yrkande 2 (c) yrkas avslag på förslaget. I motionerna
anges bl.a. följande motivering härför.

1 motion 1989/90:Bol7 (fp) hänvisas till rådande variationer i de
olika länen. Enligt motionärerna är det opraktiskt att först besluta om
ett antal obligatoriska nämnder och därefter bli tvungen att tillåta en
del undantag.

I motion 1989/90:Bol9 (s) anges att en ordning med obligatoriska
nämnder förstärker sektoriseringen jämfört med vad som gäller i dag
och minskar styrelsens samordnande möjligheter. Ett genomförande av
förslaget anges medföra en otydlig ansvarsfördelning. Förslaget medför
enligt motionen vidare en obalans mellan antalet förtroendevalda i
nämnderna och länsstyrelsens styrelse — ca 120 — och antalet tjänstemän
i en normal länsstyrelse (ca 200). Motionärerna pekar också på
att landshövdingen, som föreslås få bli ordförande i nämnderna, kommer
att bindas i återkommande interna sammanträden, dels i form av
nämndsammanträden, dels i form av förberedelser för dessa.

I motion 1989/90:Bo23 (m) pekas på att förutsättningarna för länsstyrelsernas
verksamhet är olika i skilda delar av landet, något som
talar för att länsstyrelsernas organisation skall ges flexibilitet. Det bör
därför enligt motionärerna inte vara obligatoriskt att inrätta nämnder.

1989/90:KUly

I motion 1989/90:Bo31 (c) hänvisas till de skilda förhållanden som 1989/90:KUly
råder i de olika länen, något som särskilt gäller storstadslänen. Motionärerna
hänför sig i sistnämnda del till den särskilda utredning om
samordnad länsförvaltning i Stockholms län som regeringen låtit statskontoret
utföra. Enligt motionärerna har regeringen inte i sitt förslag
beaktat statskontorets slutsatser. I motionen pekas på olika regionala
organ i Stockholms län som den i propositionen föreslagna lösningen
inte passar för. Motionärerna anger att motsvarande problem kan
finnas även i Göteborgs- och Malmöområdena.

I motion 1989/90:Bo9 av Åke Wictorsson och Sören Lekberg (båda
s) hemställs att de i propositionen föreslagna fem obligatoriska nämnderna,
såvitt gäller Stockholms län, skall utgå.

I motion 1989/90:Bo5 yrkande 6 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs
att Stockholms län samt Gotlands län skall undantas från nämndobligatoriet.
Enligt motionärerna har dessa båda län så speciella förutsättningar
att särlösningar fordras.

I de motioner vari yrkats avslag på förslaget lämnas vidare synpunkter
på vad som bör gälla om nämndobligatoriet inte genomförs. Motionerna
går i allmänhet ut på att länsstyrelsernas styrelser själva skall äga
rätt att besluta om inrättande av de besluts- och beredningsorgan de
anser sig behöva (se vidare motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 8 /delvis/
/fp/, 1989/90:Bol9 /delvis/ /s/, 1989/90:Bo23 yrkande 9 /delvis/ /m/
och 1989/90:Bo31 yrkande 3 /c/). I de motioner som godtagit nämndobligatoriet
med vissa undantag hemställs i motion 1989/90:Bo9 (s) att
nämndobligatoriet i Stockholms län ersätts med en möjlighet för
regeringen att efter framställning från länsstyrelsens styrelse besluta om
inrättande av särskild nämnd/särskilda nämnder för specifika ämnesområden
och i motion 1989/90:Bo5 (vpk) att regeringen, såvitt gäller
Stockholms län, återkommer med ett nytt förslag till nämndorganisation
efter det att storstadskommitténs förslag har remissbehandlats.

I motion 1988/89:K504 av Bo Holmberg m.fl. (s) erinras om att det
saknas ett utvecklat förtroendemannainflytande på länsnivå över miljövårdsfrågorna.
Motionärerna anser det angeläget, mot bakgrund av den
prioritering som miljöpolitiken nu fatt, att de förtroendevalda bättre
engageras i miljöarbetet på länsnivå och att regeringen prövar på vilket
sätt ett sådant förtroendemannainflytande kan organiseras. I motionen
begärs att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet får anföra följande. Förslaget om införande av obligatoriska
nämnder vid sidan av länsstyrelsens styrelse motiveras i första hand
av önskemålet att den nya länsstyrelsen skall få ett starkt förtroendemannainflytande.
Förslaget grundas på försöksverksamheten i Norrbottens
län där den breddade förtroendemannamedverkan — i form av
funktionsstyrelser (delegationer) — enligt propositionen utfallit väl. 1
propositionen redovisas översiktligt vilka uppgifter och beslutsbefogenheter
som länsstyrelsens styrelse resp. nämnderna skall ha liksom
relationerna mellan dessa organ. Beslutsbefogenheterna bör anges i
myndighetens instruktioner.

Enligt utskottet har i propositionen anförts övertygande skäl för den 1989/90:KUly
föreslagna ordningen med obligatoriska nämnder vid sidan av länsstyrelsens
styrelse. Som inledningsvis nämnts ingår utskottet inte i en
bedömning av de olika sektorsområden som den nya länsstyrelsen
föreslås ansvara för och avstår sålunda från att ta ställning till vilka
nämnder som nämndobligatoriet bör avse. Utskottet kan konstatera att
om den föreslagna miljönämnden kommer till stånd innebär detta att
de i motion 1988/89:K504 (s) framförda önskemålen tillgodoses. Av
utskottets ställningstagande följer vidare att det inte finns anledning för
utskottet att ingå i överväganden av de förslag som framförts i vissa
motioner i fråga om vad som bör gälla om nämndobligatoriet helt
slopas. Med anledning av vad som i något fall anförts beträffande
länsstyrelses rätt att själv besluta om inrättande av beredningsorgan vill
utskottet dock erinra om att förslaget inte innebär några förändringar
beträffande den rätt som länsstyrelserna i dag har att inrätta beredningsgrupper
och rådgivande organ utan beslutsansvar.

Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet föreslår
att propositionens riktlinjer såvitt nu är i fråga godkänns, dvs. avslag
på motionerna 1989/90:Bol7 yrkandena 7 och 8 (delvis) (fp),

1989/90:Bol9 (delvis) (s), 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m) och
1989/90:Bo31 yrkandena 2 och 3 (c).

Utskottet övergår härefter till de i motionerna 1989/90:Bo5 (vpk)
och 1989/90:Bo9 (s) upptagna frågorna om undantag från nämndobligatoriet
för Stockholms län samt Gotlands län. Propositionen innehåller
i denna del bl.a. följande. I fråga om Gotlands län föreslås — mot
bakgrund av att länet i dag saknar en länsbostadsnämnd — att den nya
länsstyrelsens styrelse skall fatta de beslut som i andra län skall
ankomma på den föreslagna nämnden för fysisk planering. Enligt
propositionen kan det finnas skäl att även i andra avseenden tillåta
annan nämndorganisation för länsstyrelsen i Gotlands län. Vidare
framhålls i propositionen att det även för andra län i några fall kan
vara tänkbart att tillåta annan nämndorganisation. Enligt propositionen
bör dessa frågor belysas under arbetet inför genomförandet av
reformen och i lämplig form redovisas för riksdagen. 1 den i motionerna
1989/90:Bo9 (s) och 1989/90:Bo31 (c) åberopade rapporten av
statskontoret — Samordnad länsförvaltning i Stockholms län (1989:31)

— anges sammanfattningsvis bl.a. följande. Det är av stor vikt att de
tillkommande förtroendemannaaorganen inte bidrar till att öka komplexiteten
i den offentliga sektorn i Stockholms län. Det föreslås därför
att den s.k. storstadsutredningens (SB 1988:01) förslag avvaktas — utredningen
har enligt dir. 1988:64 att utarbeta förslag till åtgärder för att
förbättra livsmiljön i storstäderna — innan förtroendemannaorganisationen
i Stockholms läns länsstyrelse slutligt fastställs. Därefter bör
länsstyrelsens styrelse, alternativt en regional organisationskommitté,
efter hörande av styrelsen, kunna lämna förslag om närmare utformning
av förtroendevalda organ inom länsstyrelsen till regeringen.

Utskottet Sr för egen del anföra följande. I propositionen har 1989/90:KUly
angivits att visst utrymme skall finnas för att på grund av ett läns
särskilda förhållanden medge avvikelser från det föreslagna nämndobligatoriet.
Detta ter sig enligt utskottet särskilt naturligt med tanke på de
speciella förhållanden som råder i t.ex. Stockholms och Gotlands län.

Med det anförda Sr motionerna 1989/90:Bo9 (s) och 1989/90:Bo5
yrkande 6 (vpk) anses tillgodosedda och därmed besvarade.

I detta avsnitt behandlar utskottet slutligen motion 1989/90:Bo5
yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att nämnd- och styrelseledamöter
bör S initiativrätt och att detta skrivs in i en ny länsstyrelseinstruktion.
Utskottet Sr här anföra följande.

I 21— 23 §§ förordningen (1988:971) med länsstyrelseinstruktion
anges länsstyrelses styrelses ansvar och uppgifter. Styrelsen skall, utöver
vad som anges i 13 § verksförordningen (1987:1100) — där
föreskrivs bl.a. att styrelse skall besluta om sådana föreskrifter som
riktar sig till enskilda, kommuner eller landstingskommuner — besluta
om viktigare frågor om samhällsplanering och regionala utvecklingsinsatser
eller andra för länets utveckling betydelsefulla åtgärder, viktigare
frågor om polisverksamheten, viktigare frågor om länsstyrelsens
organisation, arbetsordning eller verksamhetsinriktning samt viktigare
frågor i övrigt inom länsstyrelsens verksamhetsområden. Länsstyrelseinstruktionen
innehåller inte någon motsvarighet till den i den
tidigare gällande länsstyrelseinstruktionen (1986:1122) intagna bestämmelsen
(23 § p. 7) enligt vilken landshövdingen gavs möjlighet att till
styrelsen hänskjuta andra frågor än de i instruktionen särskilt angivna.

— Enligt särskild bestämmelse i den nya länsstyrelseinstruktionen
skall verksförordningen tillämpas på länsstyrelserna. Detta innebär
bl.a. att styrelsen skall ges tillfälle att yttra sig innan myndighetens chef
(landshövdingen) avgör viktigare ärenden (22 § första stycket verksförordningen).

I länsstyrelseinstruktionen (1988:971) anges inte närmare i vilken
ordning frågor eller ärenden skall föreläggas styrelsen för beslut. Beredningen
härav sker normalt inom länsstyrelsens kansli i samråd med
landshövdingen. Det är dock naturligtvis inget hinder för andra ledamöter
av styrelsen att ta upp frågor som vederbörande anser att
styrelsen bör behandla. Styrelsen får då ta ställning till om den anser
att frågan skall tas upp till handläggning eller ej. Ledamot har alltså på
sätt nu angivits redan enligt gällande ordning möjlighet att ta upp
frågor som han finner vara av vikt. Mot angiven bakgrund saknas det
enligt utskottet anledning att ta det i motionen begärda initiativet. Med
det anförda får motion 1989/90:Bo5 yrkande 3 (vpk) anses tillgodosedd.

Utskottet övergår härefter till frågan om val av ledamöter i de
obligatoriska nämnderna m.m. Enligt förslaget skall de obligatoriska
nämnderna bestå av elva ledamöter, normalt med landshövdingen som
ordförande. Av övriga tio ledamöter föreslås fem utses av landstinget
och fern av regeringen. Förslaget innebär ett frångående av det utredningsförslag
som föregåttt propositionen, vari föreslagits att nämnderna
skulle bestå av nio ledamöter vilka skall väljas av landstinget. När det
gäller länsstyrelsernas styrelse föreslås ingen ändring i nu gällande
ordning.

I motionerna 1989/90:Bo2 yrkande 2 (c), 1989/90:Bo5 yrkandena 1
och 2 (vpk) och 1989/90:Bo21 yrkande 3 (delvis) (c) föreslås att ledamöterna,
inkJ. ordföranden, i de obligatoriska nämnderna skall utses
av landstinget. Till stöd för yrkandena åberopas bl.a. länsdemokratiska
skäl.

I motionerna 1989/90:Bo21 yrkande 3 (delvis) (c) och 1989/90:Bo28
av Jan Fransson och Lars Svensson (båda s) tas upp frågan om vem
som skall vara ordförande i nämnderna. Enligt förstnämnda motion
bör någon knytning av ordförandeskapet till landshövdingen inte förekomma.
Motionärerna menar principiellt att landshövdingen inte bör
vara uppbunden av nämndernas beslut. Enligt motionen bör sektorssamordningen
kunna klaras genom kontinuerliga ordförande- och
chefssamråd. I den andra motionen förordas att länsstyrelsen själv
beslutar vem som skall vara ordförande i resp. nämnd. Enligt motionärerna
bör det normala vara att ordföranden hämtas bland de förtroendevalda
i nämnden, något som skulle stärka förtroendemannainflytandet.

I motion 1989/90:Bo6 av Olle Östrand m.fl. (s) begärs att den
ordning som föreslås i propositionen för val till de obligatoriska
nämnderna även skall gälla vid val av länsstyrelses styrelse. Enligt
motionärerna skapas härigenom en god balans mellan olika intressen
som finns representerade i länsstyrelsens styrelse.

Departementschefen uttalar bl.a. följande i nu berörda avseenden
(prop. s. 34):

Jag anser emellertid inte att motsvarande system bör införas för
nämnderna. Deras verksamhet blir inte av samma övergripande art
som styrelsens. Nämnderna skall i stor utsträckning tillämpa generell
lagstiftning, tillse att nationellt fastställda mål följs upp och utvärdera
verksamheter. Motsvarande inriktning gäller för flertalet av nuvarande
länsnämnder. Detta återspeglas i sättet att välja länsnämnderna. Både
den centrala och den regionala nivån medverkar i de flesta fall.

Jag anser således att nämndernas karaktär motiverar ett annat valsätt
än det som utredningen föreslagit. Reglerna för hur nämnderna skall
utses bör allmänt grundas på det viktiga samspelet mellan politisk
förankring och sakkunskap inom sektorsområdena. För att markera
den nya länsstyrelsens roll i förvaltningen bör regeringen medverka
vid valet av ledamöter. Även landstinget bör som valkorporation och
representant för länsintresset utse ledamöter. För att fa en lämplig

1989/90: KU ly

avvägning bör nämnderna bestå av tio valda ledamöter. Hälften av
dessa bör utses av regeringen och hälften av landstinget — och i
förekommande fall de kommuner som fullgör landstingsuppgifter.
Genom ett sådant valsätt uppnås enligt min mening en lämplig och
praktisk avvägning mellan nationella mål och regionala intressen.

Utskottet, som i allt väsentligt kan ansluta sig till dessa uttalanden, vill
särskilt framhålla att de föreslagna nämnderna i första hand skall
behandla frågor som rör speciell lagstiftning. Det ankommer således
inte på nämnderna att göra några mera allmänpolitiska avvägningar.
Deras uppgift är att i sin verksamhet beakta av statsmakterna fastställda
nationella mål. I den mån utrymme för regionala bedömningar finns
får de självfallet göra sådana. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottets mening lämpligt att ledamöterna utses utifrån såväl centrala
som regionala synpunkter. Den avvägning som föreslås i propositionen
finner utskottet lämplig. I sammanhanget vill utskottet erinra om att
val av de fern ledamöter som landstinget utser sker med stöd av lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m.m. Lagen medger inte möjlighet att frångå proportionellt
val för att tillgodose småpartier. Självfallet föreligger emellertid
inte hinder för regeringen att ta sådana hänsyn i fråga om de nämndledamöter
som den utser.

Beträffande den i några motioner upptagna frågan om ordförandeskapet
i nämnderna anges i propositionen bl.a. följande. Landshövdingen
har att ansvara för länsstyrelsens verksamhet inför regeringen.
Eftersom ansvar och befogenheter bör vara nära kopplade till varandra
är det enligt propositionen rimligt att landshövdingen har ett betydande
inflytande även i sådana ärenden där han eller hon inte beslutar
självständigt. Detta motiverar att landshövdingen inte bara ingår i
styrelsen och nämnderna utan också är deras ordförande. Enligt propositionen
kan det emellertid i något fall vara lämpligt att annan än
landshövdingen är ordförande i en nämnd. Det föreslås därför att
regeringen — om länsstyrelsen så begär — kan förordna annan än
landshövdingen att vara ordförande.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att det inte finns
anledning att på denna punkt frångå propositionens synsätt.

I motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 8 (delvis) (fp) och 1989/90:Bo23
yrkande 9 (delvis) (m), vari yrkats avslag på förslaget om inrättande av
obligatoriska nämnder, lämnas förslag till hur ledamöterna skall utses i
de organ som motionärerna anser bör finnas vid sidan av länsstyrelsernas
styrelser. Med hänsyn till utskottets i det föregående redovisade
ställningstaganden saknas det anledning för utskottet att ingå i bedömning
av dessa förslag. Utskottet föreslår således att även dessa motionsyrkanden
avstyrks.

1989/90: KU ly

Utskottets ovannämnda ställningstaganden innebär att utskottet föreslår
att propositionens riktlinjer såvitt nu är i fråga godkänns, dvs.
avslag på motionerna 1989/90:Bo2 yrkande 2 (c), 1989/90:Bo5 yrkandena
1 och 2 (vpk), 1989/90:Bol7 yrkande 8 (delvis) (fp),
1989/90:Bo21 yrkande 3 (c), 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m) samt
1989/90:Bo28 (s).

I likhet med den bedömning som gjorts i propositionen finner
utskottet slutligen att det inte finns skäl att i förevarande sammanhang
föreslå någon ändring av sättet att välja ledamöterna i länsstyrelsens
styrelse. Detta innebär alltså att utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion 1989/90:Bo6 (s), vari som tidigare framgått begärts att den
ordning som föreslagits i propositionen för val till de obligatoriska
nämnderna även skall gälla vid val av länsstyrelses styrelse.

Konstitutionsutskottet beslutar att med detta yttrande överlämna
motionerna 1988/89:K229 (mp), 1988/89:K247 (c) och 1988/89:K504 (s)
till bostadsutskottet.

Stockholm den 24 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s)*, Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c),
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s),
Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bo Hammar (vpk), Hans
Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och
Hugo Andersson (c).

*Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande meningar

1. av Bertil Fiskesjö och Hugo Andersson (båda c) vilka anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Enligt propositionen"
och på s. 5 slutar med "yrkande 1 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening framgår inte, såsom angivits i motion
1989/90:Bo30 (c), klart av propositionen vad syftet med reformen är.
Förslagen är i allmänhet bristfälligt analyserade. Ansvars- och ledningsfrågorna
har således inte utretts ordentligt. Reformen bygger vidare på
en bristfällig analys av beslutsansvaret. Risken för dubbelkommandon
är därför stor. Om reformen genomförs är kompetenskonflikter att
vänta mellan framför allt de olika föreslagna länsstyrelseorganen. Det
framstår som högst tveksamt om reformen verkligen skulle innebära

1989/90:KUly

de i propositionen utlovade samordnings- och rationaliseringsfördelarna.
Vad som däremot står fullständigt klart är — såsom framgår av
angivna motion — att ett genomförande av förslagen skulle leda till en
central styrning av den statliga regionala förvaltningen som i allt
väsentligt går emot de förslag till decentralisering av uppgifterna på
länsplanet som centerpartiet under lång tid verkat för i syfte bl.a. att
uppnå ökad länsdemokrati. Utskottet får med hänvisning till det
anförda föreslå avslag på propositionen, dvs. bifall till motionerna
1989/90:Bo2 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo21 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo24
yrkande 1 (mp), 1989/90:Bo25 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo30 yrkande 1
(c) och 1989/90:Bo31 yrkande 1 (c). Ställningstagandet innebär att
utskottet inte kan biträda motionerna 1989/90:Bol9 (delvis) (s) och
1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m) i vilka propositionsförslaget i
väsentliga delar godtagits.

När det gäller det fortsatta reformarbetet bör detta på sätt angivits i
motionerna 1988/89:K247 (c) och 1989/90:Bo30 (c) inriktas mot att
begränsa den centraliserade förvaltningen och att decentralisera uppgifterna
inom detta område så långt det är möjligt till regionala och
lokala organ. I det fortsatta reformarbetet är av vikt att förtroendemannainflytandet
i länen stärks, något som bl.a. bör ske ske genom att
landstingen får nya uppgifter och utökade befogenheter. Utskottet får
med hänvisning till vad som anförts i de båda nyssnämnda motionerna
föreslå att en parlamentarisk utredning snarast tillsätts, vilken bör få i
uppdrag att behandla bl.a. följande frågor:

-förutsättningarna för omvandling av landstinget till ett länsparlament,

-gränserna för landstingets kompetens i förhållande till staten och
den legala utformningen av kompetensfördelningen,

-länsstyrelsernas avveckling och tillskapandet av endast ett folkvalt
regionalt beslutsorgan,

-den närmare utformningen av beslutsordningen, möjligheterna att
utkräva ansvar av beslutsfattare och lekmannainflytandet på regional
nivå,

- länsnämndernas inordnande i den nya landstingsorganisationen,
-vilka uppgifter som lämpar sig att föra över från statlig till regional
och kommunal nivå samt uppgiftsfördelningen mellan landsting och
kommuner.

I avvaktan på att den här förordade reformeringen kommer till stånd
bör — såsom förordats i motion 1989/90:Bo21 yrkande 2 av Agne
Hansson m.fl. (c) — den nuvarande organisationen med länsstyrelser
och länsnämnder bibehållas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionerna 1988/89:K247 (c), 1989/90:Bo21 yrkande 2 (c) och
1989/90:Bo30 yrkande 2 (c) bör ges regeringen till känna. Med det
anförda får motionerna 1988/89:K229 (mp) och 1989/90:Bo24
yrkande 2 (mp) anses tillgodosedda och därmed besvarade.

1989/90:KUly

2. av Hans Leghammar (mp) sorn anser att den del av utskottets 1989/90:KUly
yttrande som på s. 4 börjar med "Enligt propositionen" och på s. 5
slutar med "yrkande 1 (c)" bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 1989/90:Bo24 (mp), vari yrkats avslag på
propositionen, innebär propositionens förslag en ökad central styrning
av uppgifterna på den regionala länsnivån, som inte kan godtas främst
från länsdemokratiska synpunkter. Redan det nuvarande systemet är
enligt utskottet oacceptabelt från demokratiska synpunkter. Det föreliggande
förslaget innebär sålunda ytterligare försämringar. Utskottet
syftar då bl.a. på den förstärkning av landshövdingens roll som föreslås
och på de föreslagna obligatoriska nämndernas sammansättning. Det
ligger i sakens natur att sådana förändringar kan utgöra hot mot
mångfalden och kvaliteten i det regionala beslutsfattandet. Enligt utskottets
mening kommer ett genomförande av förslaget att verka mot
de uppställda målen om att demokratins idéer skall bli vägledande
inom samhällets alla områden. Utskottet får med hänvisning till det
anförda föreslå avslag på propositionen, dvs. bifall till motionerna
1989/90:Bo2 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo21 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo24
yrkande 1 (mp), 1989/90:Bo25 yrkande 1 (c), 1989/90:Bo30 yrkande 1
(c) och 1989/90:Bo31 yrkande 1 (c). Ställningstagandet innebär att
utskottet inte kan biträda motionerna 1989/90:Bol9 (delvis) (s) och
1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m) i vilka propositionsförslaget i
väsentliga delar godtagits.

Utskottet övergår härefter till frågan om det fortsatta reformarbetet.

Utskottet anser i enlighet med vad som begärts i motion 1989/90:Bo24
yrkande 2 (mp) att det bör uppdras åt regeringen att tillsätta en
utredning med uppgift att utreda frågan om stärkt regionalt självstyre.

På sätt angivits i nyssnämnda motion och i motion 1988/89:K229 (mp)
bör en sådan reform bl.a. innebära alt regionala parlament — valda i
direkta, allmänna val vart fjärde år — inrättas, vilka skall ersätta
nuvarande landsting och länsstyrelser, ali dessa parlament även övertar
väsentliga delar av den centrala förvaltningens uppgifter sami att parlamenten
skall ha viss beskattningsrätt. Enligt utskottet bör regeringen
senast under år 1992 förelägga riksdagen ett förslag i enlighet med det
anförda. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
1988/89:K229 (mp) och 1989/90:Bo24 yrkande 2 (mp) bör ges regeringen
till känna. Med det anförda får motionerna 1988/89:K247 (c),

1989/90:Bo21 yrkande 2 (c) och 1989/90:Bo30 yrkande 2 (c) anses
tillgodosedda och därmed besvarade.

3. av Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), 1989/90:KUly
Elisabeth Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) vilka anser att

den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet får i"
och slutar med "inte erforderligt" bort ha följande lydelse:

Utskottet får i anslutning till de i det föregående redovisade synpunkterna
i motionerna 1989/90:Bol7 (fp) och 1989/90:Bo23 (m)
framhålla följande. Enligt utskottets mening är det en väsentlig brist att
propositionen inte innehåller någon närmare utredning och analys av
rådande ansvarsfördelning mellan statlig resp. kommunal verksamhet
samt några överväganden i frågan om eventuella förändringar i detta
hänseende bör företas i samband med förevarande reform. Utskottet
anser det angeläget att regeringen i det fortsatta arbetet med reformen
tillser att en sådan komplettering kommer till stånd. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 1
(fp) och 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m) bör ges regeringen till
känna.

4. av Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) vilka anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet får
anföra" och slutar med "är nödvändigt" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionerna
1989/90:Bol7 (fp) och 1989/90:Bo23 (m) att propositionen inte med
erforderlig tydlighet klarlagt relationerna mellan de nya länsstyrelserna
och de centrala ämbetsverken. För att undvika problem rörande
ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan dessa organ är det angeläget
att regeringen i det fortsatta arbetet med reformen har sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga och vidtar erforderliga åtgärder. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1989/90:Bol7
yrkande 2 (delvis) (fp) och 1989/90:Bo23 yrkande 1 (delvis) (m) bör
ges regeringen till känna.

5. av Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) vilka anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "inte motiverat" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de i motion 1989/90:Bo17 yrkande 2 (delvis) (fp)
framförda farhågorna för att reformen, om inte förtydliganden vidtas i
fråga om ansvarsfördelningen mellan de nya länsstyrelserna och de
centrala verken, kan komma att innebära att möjligheterna att inom
berörda sakområden få genomslag för uppställda nationella mål försvåras.
Utskottet anser därför — i anslutning till vad utskottet tidigare

ovan anfört — att denna fråga i det fortsatta arbetet med reformen 1989/90:KUly
måste bli föremål för ytterligare överväganden. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 1989/90:Bol7 yrkande 2 (delvis) (fp)
bör ges regeringen till känna.

6. av Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m),

Elisabeth Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) vilka anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Enligt utskottet"
och på s. 10 slutar med "därmed besvarade" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottet är förutsättningarna för länsstyrelsernas verksamheter
på grund av de skilda förhållandena i länen i många fall så
olikartade att en enhetlig lösning med obligatoriska nämnder inte
innebär en lämplig lösning. I stället bör — såsom framhållits i flertalet
motioner i förevarande avsnitt — varje länsstyrelse själv ges rätt att
inrätta de beslutsorgan som de anser sig behöva. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionerna 1989/90:Bol7 yrkandena 7 och 8
(delvis) (fp), 1989/90:Bol9 (delvis) (s), 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis)

(m) samt 1989/90:Bo31 yrkandena 2 och 3 (c) bör ges regeringen till
känna. Det anförda innebär alltså att utskottet dels inte kan ställa sig
bakom förslagen i motionerna 1989/90:Bo5 yrkande 6 (vpk) och
1989/90:Bo9 (s), dels föreslår att propositionen i här behandlade delar
avslås.

7. av Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m).

Elisabeth Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) vilka anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet,
som" och på s. 13 slutar med "1989/90:Bo28 (s)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående (se avvikande mening 6) avvisat
förslaget om inrättande av obligatoriska nämnder och i stället begärt
att varje länsstyrelse själv ges rätt att inrätta de beslutsorgan som den
anser sig behöva. Som förordats i motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 8
(delvis) (fp) och 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m) bör det ankomma
på länsstyrelses styrelse att själv välja ledamöter till de organ som
styrelsen inrättat. Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen
— med avslag på motionerna 1989/90:Bo2 yrkande 2 (c), 1989/90:Bo5
yrkandena 1 och 2 (vpk), 1989/90:Bo21 yrkande 3 (c) samt

1989/90:Bo28 (s) och på propositionen i här behandlad del — som sin
mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 8 (delvis) (fp) och
1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m).

8. av Bo Hammar (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande 1989/90:KUly
som på s. 12 börjar med "Utskottet, som" och på s. 13 slutar med
"1989/90:Bo28 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet får anföra följande. Förslaget till ökande förtroendemannainflytande
genom inrättande av obligatoriska nämnder vid sidan av
länsstyrelsens styrelse är, som utskottet redan framhållit, en viktig del
av reformen. När det gäller val av ledamöter till dessa nämnder anser
utskottet emellertid inte att de skäl som anförts i propositionen för att
frångå det utredningsförslag som propositionen baseras på är hållbara.

Enligt utskottet talar tvärtom länsdemokratiska skäl starkt för att
samtliga förtroendemän i nämnderna, såsom utredningen föreslagit,
skall utses av de direktvalda politiska församlingarna i landstingen. Av
samma skäl bör detta valsätt tillämpas när det gäller utseende av
ordförande i nämnderna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionerna 1989/90:Bo2 yrkande 2 (c), 1989/90:Bo5 yrkandena 1
och 2 (vpk) samt 1989/90:Bo21 yrkande 3 (c) bör ges regeringen till
känna. Med det anförda får motion 1989/90:Bo28 (s) anses tillgodosedd
och därmed besvarad. Motionerna 1989/90:Bol7 yrkande 8 (delvis)

(fp) och 1989/90:Bo23 yrkande 9 (delvis) (m) avstyrks.

Särskilda yttranden

1. Bertil Fiskesjö och Hugo Andersson (båda c) anför:

I en avvikande mening 1 har centerpartiets huvudinvändningar mot
propositionens förslag angetts. Enligt vår mening bör sålunda propositionen
i sin helhet avslås och en parlamentarisk utredning tillsättas
med uppdrag att utarbeta ett helt nytt förslag där kraven på länsdemokrati
tillgodoses. Om avslagsyrkandet inte bifålls har vi bl.a. följande
synpunkter beträffande det framlagda förslaget. Som angivits i den
avvikande meningen grundas propositionen på en bristfållig analys av
flera viktiga huvudfrågor. Sålunda har olika ansvars-, lednings- och
beslutsfrågor inte tillräckligt utretts och övervägts. Ett genomförande
av reformen efter de riktlinjer som läggs fram i propositionen kommer
sannolikt att bl.a. leda till kompetenskonflikter mellan i första hand de
olika föreslagna länsstyrelseorganen. Det är därför nödvändigt att regeringen
ytterligare överväger de angivna frågorna innan ett slutgiltigt
förslag läggs fram. När det gäller det föreslagna nämndobligatoriet skall
enligt propositionen finnas visst utrymme för avvikelser på grund av
ett läns särskilda förhållanden. Enligt vår uppfattning står det redan nu
klart att Stockholms län och Gotlands län har så speciella förutsättningar
att dessa län bör undantas från nämndobligatoriet. Som angivits

i bl.a. motion 1989/90:Bo30 (c) är det vidare angeläget att man inte går 1989/90:KUly
ifrån det utredningsförslag om val av ledamöter i de obligatoriska
nämnderna som propositionen grundas på, nämligen att landstinget
skall välja samtliga ledamöter i dessa nämnder.

2. Hans Leghammar (mp) anför:

I en avvikande mening 2 har miljöpartiets huvudkrav angetts. Dessa
innebär att propositionen i sin helhet bör avslås samt att en utredning
bör tillsättas med uppgift att utreda frågan om regionalt självstyre. Ett
avslag på avslagsyrkandet innebär inte att miljöpartiet vid den slutliga
behandlingen av ärendet kommer att avstå från att ta ställning till de
olika delarna av propositionen. 1 det läget kommer partiet självfallet
att agera för att försöka åstadkomma förbättringar av regeringens
framlagda förslag.