BOU3Y (Yttrande 1997/98:BOU3Y)

Bostadsutskottets yttrande 1997/98:BoU3y

Miljöbalken

1997/98

BoU3y

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:45 Miljöbalk jämte motioner i den del bostadsutskottets beredningsområde berörs.

Sammanfattning

Bostadsutskottet lägger i yttrandet tyngdpunkten på frågan om plan- och bygglagens förhållande till miljöbalken. Vidare tar utskottet upp frågan om naturresurslagens regler kommer att förändras främst i vad avser den avvägning mellan bevarandeintressen och exploateringsintressen som lagen avser att ge uttryck för. Utskottet behandlar bl.a. också frågan om hur de riksintressen som är ett viktigt inslag i naturresurslagen kommer till uttryck när reglerna inarbetas i miljöbalken.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget i vad det behandlas i yttrandet och avstyrker samtliga motioner.

33 avvikande meningar har avgivits, bl.a. om ersättningsreglernas utformning, undantagen från det kommunala vetot, älvskyddets utformning och om förstärkt grundvattenskydd. Ett särskilt yttrande har avgivits.

Propositionen

I detta yttrande behandlar utskottet regeringens förslag till miljöbalk (MB) i vad avser

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

3kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

4kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet

5kap. Miljökvalitetsnormer

6kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

7kap. Skydd av områden

11 kap. Vattenverksamhet

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning

31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.

Propositionen i nu redovisade delar behandlas i detta yttrande huvudsakligen i den mån regeringsförslaget mött invändningar i motioner.

Motionerna m.m.

I yttrandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1997/98:Jo29 av Bertil Persson (m) vari yrkas

1.att riksdagen hos regeringen begär kompletterande lagstiftningsförslag om vilka kustområden som permanent skall skyddas mot vindmölleexploateringar i enlighet med vad som anförts i motionen,

2.att riksdagen i avvaktan på resultatet av en sådan utredning beslutar om ett stopp för nya vindmölleetableringar i svenska kust- och havsområden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Jo32 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1.att riksdagen beslutar att speciallagar skall gälla före miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,

4.att riksdagen beslutar att förslaget till 31 kap. 6 § miljöbalken skall avslås i enlighet med vad som anförts i motionen,

11.att riksdagen beslutar att se över och samordna 3 kap. miljöbalken med miljöbalkens bestämmelser i övrigt i enlighet med vad som anförts i motionen,

12.att riksdagen beslutar att samordna lokaliseringsprincipen till en paragraf i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,

13.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 4 kap. 1–4 § miljöbalken,

14.att riksdagen hos regeringen begär ändrad lagstiftning om nationalstadsparker i enlighet med vad som anförts i motionen,

15.att riksdagen beslutar att 5 kap. 2 § miljöbalken utformas i enlighet med vad som anförts i motionen,

16.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökvalitetsnormer vid miljöpåverkan från andra länder,

18.att riksdagen beslutar att endast ansökningar för verksamhet med betydande miljöpåverkan skall innehålla miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med vad som anförts i motionen,

22.att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till glesbebyggelserätt som ersätter nuvarande strandskyddsregler i enlighet med vad som anförts i motionen,

31.att riksdagen hos regeringen begär förslag till obligatorisk tillåtlighetsprövning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Jo33 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning,

1997/98:BoU3y

6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 3 kap. 4 § miljöbalken att	1997/98:BoU3y
brukningsvärd åkermark klassas som riksintresse,

7.att riksdagen beslutar om förstärkt vattenskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,

8.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökvalitetsnormer,

9.att riksdagen beslutar om sådan ändring i 5 kap. 3 § miljöbalken att sista meningen lyder "Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter se till att förutsättningar skapas så att miljökvalitetsnormerna uppfylls",

10.att riksdagen beslutar att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar skall begränsas till verksamheter med betydande miljöpåverkan i enlighet med vad som anförts i motionen,

11.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sektorsmyndigheterna bör utreda vid vilka fall miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas så att detta tydliggörs,

19.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förfarandet vid tillåtlighetsprövning av större trafikanläggningar och vattenverksamhet,

34.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas, länsstyrelsernas och de centrala miljömyndigheternas roll och nödvändigheten av tillräckliga resurser (motionen behandlas i detta yttrande i vad avser länsstyrelsernas resurser).

1997/98:Jo34 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4.att riksdagen beslutar om sådan ändring av miljöbalken att vindkraften klassas som ett riksintresse,

5.att riksdagen beslutar om sådan ändring av miljöbalken att jordbruksmark klassas som ett riksintresse,

6.att riksdagen beslutar att 4 kap. 1 § andra stycket miljöbalken skall ges följande lydelse: Bestämmelserna i första stycket och 2–5 §§ utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförande av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 § andra stycket,

7.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen och andra myndigheter i sina beslut måste respektera områden och anläggningar av riksintresse,

10.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt, mer preciserat, förslag till miljökvalitetsnormer,

12.att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöbalken att tillståndsmyndigheten tar ett särskilt beslut angående miljökonsekvensbeskrivningen som underlag för det samlade tillståndsbeslutet,

21.att riksdagen avslår förslaget att kommunalt veto inte skall gälla vid regeringens tillåtlighetsprövning av trafikanläggningar samt vattenverksamhet,

22. att riksdagen beslutar att de undantag som anges för kommunalt veto i	1997/98:BoU3y
4 kap. naturresurslagen upphör, och därmed ej inarbetas i miljöbalken.

1997/98:Jo35 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1.att riksdagen beslutar om följande tillägg till 2 kap. 4 § i lagförslaget: "Vidare skall för all verksamhet en sådan plats väljas att hushållningen med mark, material, råvaror och energi främjas.",

2.att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om en komplettering av 4 kap. 2 § i lagförslaget innebärande en utökning av det särskilda kustskyddet i Bohuslän.

1997/98:Jo36 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsregler för hamnar i tillämpningsreglerna till miljöbalken,

2.att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagförslaget så att 17 kap. 1 §

iden föreslagna miljöbalken får tillägget "22. Hamnar, lastnings- och lossningskajer som medger trafik med fartyg på mer än 10 000 ton eller med en längd på minst 100 meter".

1997/98:Jo37 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1.att riksdagen beslutar om en skärpning av miljöbalkens älvskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,

5.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,

6.att riksdagen beslutar om en sådan ändring i miljöbalken att åtgärdsplaner blir bindande,

7.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa biologiska miljökvalitetsnormer.

dels den under allmänna motionstiden 1997 väckta motionen

1997/98:Jo758 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vattenuttag för bevattning beslutas av länsstyrelsen.

Sistnämnda motion överlämnas med detta yttrande till jordbruksutskottet under förutsättning av detta utskotts medgivande.

Företrädare för Svenska Kraftverksföreningen har muntligen lämnat synpunkter i ärendet.

Utskottet

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

Skall lagen om hushållning med naturresurser inarbetas i miljöbalken?

Vad gäller balkens inledande kapitel begränsar bostadsutskottet sina synpunkter till att omfatta förhållandet mellan den fysiska planeringen, främst

plan- och bygglagen (PBL) och MB.

Bostadsutskottet vill anföra följande. Utskottet bereder bl.a. ärenden om	1997/98:BoU3y
bebyggelseplanläggning och fysisk planering. Detta innebär att utskottet har
att för riksdagens beslut bereda ärenden som bl.a. rör PBL samt lagen om
hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Dessa båda lagar, som trädde i
kraft vid halvårsskiftet 1987, tillkom efter ett mera än 20 år långt utrednings-
arbete. De måste anses ha inneburit en fördjupning av det samhälleliga,
demokratiska inflytandet över bebyggelseutvecklingen. Det är ingen över-
drift att påstå att riksdagens beslut i mitten av 1980-talet om PBL, NRL och
om vissa förändringar i andra lagar i vilka behandlas avvägningar mellan
olika intressen i den fysiska miljön var av genomgripande karaktär. Även om
dessa beslut byggde på den då gällande marklagstiftningen, gav de uttryck
för förändringar som innebar ett delvis nytt synsätt bl.a. vad gäller avvägning
mellan allmänna och enskilda intressen. Den före 1987 gällande byggnads-
lagstiftningen var i hög grad inriktad på reglering av bebyggelse och exploa-
tering av mark medan PBL och NRL kommit att inriktas på frågor om hus-
hållning med mark- och vattenresurser av särskild betydelse från allmän
synpunkt, såsom t.ex. friluftslivets markbehov, byggnadsunderhåll och för-
nyelse av våra tätorter. I och med införandet av PBL och NRL kom också
besluten om markanvändning och byggande att decentraliseras. Kommuner-
na fick ett ökat ansvar samtidigt som den enskildes ställning förstärktes.
Behovet av att hushålla med marken och vattnet betonades.
Som anförs i propositionen har den senaste tioårsperioden inneburit stora
förändringar på miljöpolitikens område. Miljölagstiftningen har enligt propo-
sitionen under de senaste decennierna också blivit alltmer svåröverskådlig.
En samordning är därför nödvändig liksom också en lagstiftning som gör det
möjligt att förena social och ekonomisk utveckling med ett effektivt miljö-
skydd. I propositionen anförs bl.a. att tillskapandet av MB skall ses som ett
miljöpolitiskt ställningstagande och utgöra en viktig del i arbetet med att
tillskapa en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige.
I propositionen föreslås NRL vara en av de lagar som skall arbetas in i MB
i huvudsak utan större förändringar. Denna fråga har tilldragit sig ganska
stort intresse. Å ena sidan har hävdats att NRL har så starkt samband med
PBL att dessa båda lagar även fortsättningsvis bör ligga utanför MB. Å andra
sidan har hävdats att en miljöbalk i vilken NRL inte inarbetats skulle för-
svaga kopplingen mellan markanvändningsfrågorna och miljöfrågorna. Sam-
bandet mellan dessa två frågor är viktigt och av central betydelse utifrån det
perspektiv bostadsutskottet har att anlägga på dem.
Genom NRL ger samhället uttryck för sin uppfattning om hur en avväg-
ning skall göras mellan ett bevarande- och ett exploateringsintresse. NRL
har, som utskottet flera gånger tidigare anfört, en central roll. NRL syftar till
att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt lång-
siktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
Till NRL har knutits ett tiotal lagar som reglerar ianspråkstagandet av mark
och vatten för olika ändamål.
En huvuduppgift för NRL är sålunda att ange för olika lagar gemensamma
prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig bedömning av
frågor om avvägning beträffande användning av mark och vatten.
	48

NRL bör inarbetas i MB. Utskottet vill emellertid betona vikten av att inte	1997/98:BoU3y
minst ”NRL-delen” av MB – liksom i dag NRL – har en stark koppling till
PBL och därmed till den fysiska planeringen, en planering som ytterst kon-
kretiseras på den kommunala nivån. Såvitt utskottet nu kan bedöma bör det
finnas samma möjligheter framöver som för närvarande för kommunerna att
ur olika aspekter hävda angelägna intressen för den fysiska planeringen.
Utskottet behandlar nedan frågan om NRL och om hur avvägning mellan
olika intressen som lagen avser att tjäna skall kunna hävdas i MB.
Förhållandet mellan miljöbalken och annan lagstiftning
Anledningen till att utskottet tar upp frågan om MB:s förhållande till annan
lagstiftning är att den förutom i propositionen också har aktualiserats i två
motioner, nämligen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32
yrkande 1 och i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 2. I
den förstnämnda motionen föreslås riksdagen besluta att speciallagar skall
gälla före MB i de fall det finns bestämmelser som kolliderar. I kd-motionen
anförs att det måste vara klart avgränsat när MB gäller och när annan lag-
stiftning skall tillämpas.
I propositionen anförs sammanfattningsvis följande beträffande förhållan-
det mellan MB och andra lagar. MB bör tillämpas parallellt med annan lag
som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som
omfattas av MB:s tillämpningsområde men avser andra frågor. Det bör,
enligt propositionen, föreskrivas att regler i balken inte skall gälla för verk-
samhet, åtgärder, anläggningar eller produkter som omfattas av en annan lag
om samma frågor regleras i den lagen. Står regel i MB i konflikt med annan
lagregel och det inte föreskrivs vilken regel som skall gälla får konflikten
lösas genom tillämpning av allmänna rättsgrundsatser. I propositionen anförs
vidare att regeringen i samband med följdlagstiftningsarbetet med anledning
av MB avser återkomma till frågan om balkens förhållande till annan lag-
stiftning.
En proposition om följdlagstiftningen till MB är aviserad till den 12 mars.
Ett genomförande av förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion om
att speciallagar alltid skall gälla före MB om det finns kolliderande bestäm-
melser skulle enligt utskottets mening kunna innebära att sådana åtgärder,
verksamheter m.m. som avses omfattas av MB:s tillämpningsområde skulle
kunna få stå tillbaka i en omfattning som åtminstone delvis stämmer mindre
väl med balkens syfte. Utskottet delar vad i propositionen föreslagits om MB
och förhållandet till annan lagstiftning. I den mån lagstiftningen inte ger svar
på hur de konflikter mellan MB och annan lagstiftning som uppkommer skall
lösas får det, som också anförs i propositionen, ske genom tillämpning av
allmänna rättsgrundsatser. Bostadsutskottet föreslår att yrkande 1 i motionen
avstyrks.
Inte heller finner utskottet tillräcklig anledning att tillstyrka förslaget i yr-
kande 2 i partimotionen 1997/98:Jo33 (kd) om att ett tillkännagivande till
regeringen bör göras om att den skall återkomma med ett mera preciserat
förslag beträffande MB:s förhållande till annan lag. Det kan finnas anled-
	48

ning för utskottet att återkomma till den nu diskuterade frågan i samband	1997/98:BoU3y
med behandlingen av propositionen om följdlagstiftningen till MB.

2 kap. Allmänna hänsynsregler

Inledning

En av miljöbalkens grundstenar är de allmänna hänsynsregler och rättsligt bindande principer som föreslås regleras i dess andra kapitel. Var och en av dessa principer är giltig för all verksamhet och alla åtgärder som riskerar att orsaka olägenhet eller skada för människans hälsa eller miljön om inte åtgärden är av försumbar betydelse med hänsyn till balkens mål. Detta gäller även om sådan verksamhet också regleras i annan lag. Vid tillämpning av principerna skall dock en skälighetsavvägning göras mellan försiktighetsmåttens effekt och de kostnader de genererar. I de fall en åtgärd eller verksamhet riskerar att åsamka människor eller miljön skada eller olägenhet av väsentlig betydelse får verksamheten eller åtgärden bedrivas eller vidtas endast om det föreligger särskilda skäl. Av de principer som föreslås tas in i MB har lokaliseringsprincipens utformning mött invändningar i motioner. Den behandlas därför i det följande.

Lokaliseringsprincipen
När det gäller hänsynsreglerna fokuserar bostadsutskottet i sitt yttrande på
lokaliseringsprincipen som regleras i 2 kap. 4 § miljöbalksförslaget. Av
denna paragraf framgår att för verksamheter och åtgärder som tar i anspråk
mark eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall väljas en sådan plats
som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap. För all verksam-
het gäller att en sådan plats skall väljas att ändamålet kan uppnås med minsta
intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljöbalkens 3 kap.
och 4 kap. motsvarar utan förändringar i sak 2 kap. NRL om grundläggande
bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden respektive 3
kap. NRL där särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten
för vissa områden återfinns.
I motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 1 föreslås att riksdagen beslutar om ett
tillägg i 2 kap. 4 § MB med lydelsen: ”Vidare skall för all verksamhet en
sådan plats väljas att hushållningen med mark, material, råvaror och energi
främjas.” Syftet med tillägget är, enligt utskottets tolkning av motionen, att
uppnå en bättre samstämmighet mellan lokaliseringsprincipen och det detal-
jerade syftet med miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som återfinns i 6
kap. 3 § MB.
Enligt utskottets uppfattning finns inte tillräckliga skäl att utvidga lokalise-
ringsprincipen i enlighet med förslaget i motionen. Motivet till utskottets
ställningstagande är att hushållning med mark och vatten givits särskild
status genom hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen som föreslås
regleras i 2 kap. 5 § MB. Bestämmelsens innebörd är att alla som bedriver
verksamhet skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheter-
na till återanvändning och återvinning. Eftersom hushållningsprincipen skall	48
	48

tillämpas parallellt med lokaliseringsprincipen, torde samstämmigheten mel-	1997/98:BoU3y
lan de allmänna hänsynsreglerna i balkens 2 kap. och det i 6 kap. 3 § MB
angivna syftet med MKB vara väl tillgodosedda. Något tillägg i 2 kap. 4 §
MB enligt förslaget i motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 1 är därför enligt
utskottets uppfattning inte erforderligt. Yrkandet avstyrks.
Lokaliseringsprincipens förhållande till MB:s övriga bestämmelser berörs
i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo32 yrkande 12. Motion-
ärerna anför att det finns risk för allvarliga tolkningsproblem genom att
lokaliseringsprincipen återfinns i två olika paragrafer. Dels i ovan nämnda 2
kap. 4 § MB, dels i 3 kap. 1 § MB där det sägs att mark- och vattenområden
skall användas för de ändamål de är mest lämpade. För att undvika eventu-
ella tolkningsproblem föreslås i motionen ett beslut av riksdagen som inne-
bär att lokaliseringsprincipen endast kommer till uttryck på ett ställe i lagtex-
ten.
Det föreligger enligt utskottets uppfattning ingen risk för de tolkningspro-
blem som motionärerna befarar. 2 kap. 4 § MB innehåller en direkt hänvis-
ning till 3 kap. MB, vilket innebär att det är detta kapitel tillsammans med
miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 § MB) och 4 kap. MB som skall till-
lämpas då det gäller lokaliseringsavvägningar för verksamheter eller åtgärder
som tar i anspråk mark eller vattenområden annat än helt tillfälligt. Avväg-
ningen enligt nämnda lagrum skall endast ske då reglerna är tillämpliga, dvs.
i de fall verksamheten skall prövas av domstol eller annan myndighet. Detta
innebär att balkens 3 och 4 kap. endast skall tillämpas vid prövning av ären-
den och mål enligt balkens 7 kap. (skydd av områden), 9 kap. (miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd), 11 kap. (vattenverksamhet), 12 kap. (täkter,
jordbruk och annan verksamhet) samt 17 kap. (regeringens tillåtlighetspröv-
ning). I övriga fall gäller 2 kap. 4 § andra stycket MB som innebär att för all
verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ändamålet kan
uppnås med minsta möjliga intrång och olägenhet för människors hälsa och
miljön.
Utskottet finner det även angeläget att i detta sammanhang poängtera att
det i 1 kap. 2 § MB framgår att plan- och bygglagens förhållande till miljö-
balken är sådant att miljöbalkens hushållningsbestämmelser (3 och 4 kap.)
skall tillämpas vid prövningar enligt plan- och bygglagen (1987:10). I den
remiss om följdlagstiftning till miljöbalken som för närvarande granskas av
Lagrådet konstateras det att beslut enligt PBL i allmänhet inte begränsar den
prövning som skall göras enligt miljöbalken. Även om det i en detaljplan
finns ett område avsatt för industriändamål kan miljöfarlig verksamhet stop-
pas med stöd av lokaliseringsbestämmelsen eller andra bestämmelser i bal-
ken. På liknande sätt gäller att ett beviljat bygglov för exempelvis en fabriks-
byggnad inte hindrar att krav ställs på fabriken med stöd av balken. I lagråds-
remissen konstateras också att det trots den parallella tillämpningen av PBL
och MB kan uppkomma situationer då den prövning som gjorts i ett planbe-
slut enligt PBL kan ha inverkan på en efterföljande prövning enligt MB.
Exempelvis kan inte tillstånd eller dispens meddelas med stöd i MB i strid
med detaljplan eller områdesbestämmelser. Följaktligen får en verksamhet
inte lokaliseras till en plats som strider mot planen. Senare i vår återkommer
utskottet till följdlagstiftningen till MB.	48

Med den i propositionen föreslagna regleringen bör det enligt utskottets	1997/98:BoU3y
uppfattning inte råda osäkerhet om hur lokaliseringsprincipen skall tillämpas.
Sådana tolkningsproblem som tas upp i motion 1997/98:Bo32 (m) yrkande
12 bör därmed inte uppstå. Ett beslut att samordna lokaliseringsprincipen till
en paragraf i MB, såsom föreslås i motionen, kan därför inte anses erforder-
ligt. Motionen avstyrks.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

Allmänna överväganden

Miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark och vatten återfinns i 3 och 4 kap. Dessa båda kapitel motsvarar praktiskt taget utan ändring i sak nuvarande 2 och 3 kap. i naturresurslagen (NRL).

Bostadsutskottet har som framgått ovan inte funnit anledning att motsätta
sig att NRL ingår i MB. Utskottet anser att NRL sedan den tillkom 1987 har
spelat en betydelsefull roll som övergripande hushållningslag i allmänhet och
när det gäller avvägningar mellan konkurrerande mark- och vattenanvänd-
ningsintressen i synnerhet. Förslaget i propositionen att utan större sakliga
ändringar foga nuvarande hushållningsbestämmelser i NRL till MB får anses
bidra till en kontinuitet i det nya miljölagstiftningskomplexet. Utskottet anser
detta positivt.
Jordbruksmark som riksintresse
Med anledning av att NRL:s hushållningsbestämmelser arbetas in i miljöbal-
ken har ett antal motionsyrkanden väckts. När det gäller de grundläggande
hushållningsbestämmelserna i 3 kap. MB föreslås i Centerpartiets partimot-
ion 1997/98:Jo34 yrkande 5 en ändring i MB så att jordbruksmark klassas
som ett riksintresse. Motsvarande krav återfinns i Kristdemokraternas parti-
motion 1997/98:Jo33 yrkande 6. I det senare fallet preciseras yrkandet med
att riksdagen bör besluta om en ändring i 3 kap. 4 § MB så att brukningsvärd
åkermark klassas som ett riksintresse.
Bestämmelserna om riksintressen avser områden med sådana resurser och
värden som är särskilt betydelsefulla i ett nationellt perspektiv. Avsikten är
att områden som är av särskilt värde för en viss användning inte skall tas i
anspråk för andra ändamål utan att frågan om en långsiktigt lämplig mark-
och vattenanvändning har klarlagts. I 3 kap. 5–8 §§ MB framgår att områden
av särskild betydelse för rennäringen, yrkesfisket, naturvården, kulturmiljö-
vården eller friluftslivet kan avsättas som riksintressen. Detsamma gäller för
områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller mineral, som är särskilt
lämpliga för anläggandet av särskilt angivna anläggningar eller har betydelse
för totalförsvaret. I 3 kap. 4 § MB slås fast att jord- och skogsbruk är av
nationell betydelse och att brukningsvärd jordbruksmark endast får tas i
anspråk om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och
detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande
sätt genom att annan mark tas i anspråk. Jord- och skogsbruksmark kan inte	48
	48

med stöd i dagens bestämmelser i NRL klassas som riksintresse i egenskap	1997/98:BoU3y
av att vara en resurs för en areell näring.
Frågor om jordbruksmarkens status i naturresurslagen har tidigare behand-
lats av bostadsutskottet. I samband med lagens tillkomst uttalade utskottet
följande (BoU 1986/87:3, s. 18):
Bostadsutskottet anser att väsentliga utgångspunkter, inte minst beträffande
PBL, inte skulle kunna hävdas om jordbruksmark och skogsbruksmark gavs
ställning som riksintressen. Vad utskottet närmast avser är att det då i prakti-
ken skulle vara nödvändigt att i inte ringa omfattning överge principen om
ett till kommunerna decentraliserat planeringsansvar. Utskottet anser inte att
så bör ske. Emellertid vill utskottet betona vikten av att kommunerna utfor-
mar sin fysiska planering så att tillbörlig hänsyn tas till de areella näringarna.
Utskottet vidhåller den uppfattning som redovisas i ovanstående citat. Enligt
utskottet har inget nytt tillkommit i saken i och med att NRL och dess be-
stämmelser om riksintressen blir en del av MB. Utskottet anser inte heller att
omvärldsfaktorer har förändrats på ett sådant sätt att en omprövning av synen
på jordbruksmark som riksintresse är påkallad. Således avstyrker utskottet
partimotionerna 1997/98:Jo34 (c) yrkande 5 och 1997/98:Jo33 (kd) yrkande
6.
Även i Moderaternas partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 11 riktas kritik
mot miljöbalkens 3 och 4 kap. Motionärerna anser att balken i dessa delar
måste förbättras radikalt och att det finns flera skäl till att NRL inte alls bör
föras över till MB. Något yrkande därom framförs dock inte i motionen. Ett
skäl till att inte föra över NRL till MB är enligt motionärerna att NRL i grun-
den är en exploateringslag och inte en skyddslag. Motionärerna menar att
detta medför att MB i vissa stycken utgår från skyddet av vissa näringar i
stället för från skyddet av miljön. Bland annat yrkas att de bestämmelser som
särskilt värnar förutsättningarna för mineralutvinning, industriell produktion
m.m. bör överföras till lagstiftning utanför MB.
Utskottets uppfattning är att de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. och 3
kap. NRL fyller en viktig funktion i MB. Detta kan bl.a. motiveras med att
det, när NRL:s hushållningsbestämmelser ingår som en viktig del av MB,
skapas en starkare koppling mellan miljöfrågorna och de mer exploaterings-
inriktade mark- och vattenanvändningsfrågorna än vad som hade varit fallet
om dessa bestämmelser lagts utanför MB. En samordnad miljölagstiftning
utan regler för avvägningar mellan olika intressen som gör anspråk på mark
och vatten vore enligt utskottets mening inte komplett. Av denna anledning
finner utskottet det även naturligt att miljöbalkens särskilda hushållningsbe-
stämmelser, liksom reglerna i NRL, förhåller sig till de anspråk på mark- och
vattenresurser som olika näringar och andra intressen formulerar. Det är dock
inte näringarna eller intressena i sig som fokuseras i hushållningsbestämmel-
serna utan utgångspunkten är de naturresurser som utgör basen för dessa
intressens uppkomst och fortlevnad.
Med anledning av vad i motionen anförts om att NRL:s karaktär som ”av-
vägningslag” kan gå förlorad om dess regler tas in i MB vill utskottet anföra
följande.
	48

De farhågor motionärerna ger uttryck för finns anledning att ta på allvar.	1997/98:BoU3y
Under beredningen av ärendet har dock det övervägande antalet remissin-
stanser uttalat sig för att NRL tas in i MB. Lagrådet har dock anfört vissa
synpunkter däremot. Som framgått flera gånger ovan avses NRL-reglerna
praktiskt taget oförändrade tas in i MB. Regeringens avsikt bör därmed
kunna tolkas så att anledning inte finns att anta någon medvetet förändrad
syn på frågan om avvägningen bevarande/exploatering beträffande sådana
företeelser som NRL-reglerna hittills givit uttryck för. När dessa regler tas in
i MB finns därför inte grundad anledning att förutsätta en annan bedömning
av den diskuterade avvägningsfrågan än den som finns i dag. Också utskottet
finner det synnerligen viktigt att avvägningen bevarande/exploatering sådan
den kommit till uttryck i NRL inte förändras framöver. Vad i propositionen
(s. 157) anförts om en politik för en ekologiskt hållbar utveckling får anses
som ett uttryck för att regeringen har samma uppfattning som utskottet i den
nu diskuterade avvägningsfrågan. Vad nu redovisats om uttalandena i propo-
sitionen har lett utskottet till slutsatsen att det finns goda skäl att anta att
regeringen – om utvecklingen blir en annan än den som antagits – kommer
att uppmärksamma frågan framöver. I det sammanhanget blir det naturligt att
också ägna uppmärksamhet åt den fråga motionärerna och utskottet här dis-
kuterat. Om den balans i den nu diskuterade avvägningsfrågan som nu finns
rubbas,utgår alltså utskottet från att regeringen kommer att aktualisera den
med riksdagen framöver när MB varit i kraft någon tid.
Med den inställning utskottet nu givit uttryck för saknas anledning att till-
styrka förslaget i den moderata partimotionen 1997/98:Jo32 yrkande 11 om
en översyn av 3 kap. miljöbalken och en samordning med övriga bestämmel-
ser i miljöbalken.
Vindkraft
I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 4 föreslås att riksdagen
fattar beslut om att vindkraften klassas som ett riksintresse. Syftet med att
klassa vindkraften som ett riksintresse är även, enligt motionärerna, att jäm-
ställa den med andra riksintressen och att den därmed ges ökad uppmärk-
samhet i den kommunala planeringen.
Även motion 1997/98:Jo29 (m) tar upp frågor om vindkraftens ställning i
miljöbalken. I motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen av regeringen
begär kompletterande lagstiftningsförslag om vilka kustområden som perma-
nent skall skydda mot vindmölleexploateringar. I yrkande 2 föreslås ett stopp
för fortsatta vindmölleetableringar i svenska kust- och havsområden i avvak-
tan på de lagstiftningsförslag som efterfrågas i motionens yrkande 1.
Frågor om vindkraft behandlades nyligen av bostadsutskottet (1997/98:
BoU6). Utskottet anförde då enhälligt följande beträffande frågan om vind-
kraften som riksintresse:
Även frågan om att klassa vindkraften som ett riksintresse behandlades av
utskottet under 1996/97. I det ovannämnda utskottsbetänkandet
[1996/97:BoU10] anfördes att vindkraften i praktiken redan i dag anges som
riksintresse. Markområden av riksintresse för energiproduktion regleras i	48
	48

NRL (2 kap. 8 §). Vindkraft ingår i den samlade beteckningen energiproduktion. Utskottet erinrade också om att NUTEK i december 1996 i dokumentet Riksintresse för vindkraft redovisat en länsvis förteckning över områden lämpliga för vindkraft. I dokumentet anges de förutsättningar som ett för vindkraft riksintressant område bör uppfylla. Vidare anförs att NUTEK givit SMHI i uppdrag att genomföra en vindkraftskartering för södra Sverige. Den ovan refererade SMHI-karteringen är nu slutförd och redovisas som länsvisa delrapporter. Varje länsstyrelse i de berörda länen har sedermera fått i uppdrag av NUTEK att tillsammans med berörda kommuner göra regionala inventeringar av områden av riksintresse för vindkraften. Detta är ett arbete som för närvarande pågår och som förväntas resultera i ett kunskapsunderlag som fortsättningsvis kan utgöra grund för det vidare planeringsarbetet för vindkraftsetableringar på lokal och regional nivå i södra Sverige. Konstateras bör även att NRL enligt förslaget till miljöbalk i princip överförs utan ändringar till miljöbalken. Detta innebär att områden lämpade för vindkraftsproduktion även fortsättningsvis kan klassas som riksintressen för energiproduktion och därefter vägas mot andra eventuella konkurrerande riksintressen i berörda områden. Det är avsikten att i den ovannämnda utredningen om lokalisering av vindkraft, som kommer att tillkallas inom kort, skall behandlas även vissa av de frågor som aktualiserats i den nu behandlade c- motionen. Denna omständighet tillsammans med den att PBL-utredningens förslag om vissa vindkraftsfrågor för närvarande bereds i regeringens kansli innebär enligt utskottets mening att förslagen i motionen kommer att uppmärksammas utan någon riksdagens uttryckliga begäran därom.

Den utredning som nämns i citatet skall enligt vad utskottet erfarit tillkallas med uppgift att utveckla underlag för beslut om tillstånd till lokalisering av vindkraft i Sverige. Utredningen skall bl.a. överväga hur översiktsplanerna enligt PBL skall utformas så att tillståndsgivningen enligt olika lagar och i olika instanser kan grundas på ett gemensamt beslutsunderlag.

Det kan alltså konstateras att ett arbete initierats som går ut på att avgränsa områden av riksintresse för vindkraft samt överväga hur vindkraften skall hanteras i den kommunala planläggningen och lovgivningen. Resultatet av detta arbete bör avvaktas. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets uppfattning inte påkallat med några beslut eller tillkännagivanden i syfte att ge det pågående arbetet någon särskild inriktning. Vad i motionerna anförts får anses i inte ringa grad tillgodosett. Motion 1997/98:Jo29 (m) samt partimotion 1997/98:Jo34 (c) yrkande 4 avstyrks således.

Riksintressenas status

I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 7 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att regeringen och andra myndigheter i sina beslut måste respektera områden och anläggningar som klassas som riksintressen. Som exempel nämns i motionen att regeringen inte skall besluta om att satsa medel på utredningar som innebär ett uppenbart hot mot områden av riksintresse.

Utskottet konstaterar att yrkandet framställs i samband med motionsförslag om ett förstärkt älvskydd enligt MB. Utskottet utgår från att yrkandet till viss del har sitt ursprung i den debatt om forskning kring vattenkraft som förekommit i början av februari 1998 med anledning av initierandet av ett nytt

1997/98:BoU3y

utredningsprojekt kallat Vattenkraft – miljöeffekter, åtgärder och kostnader.	1997/98:BoU3y
Projektet leds av forskningsstiftelsen AB Elforsk, som ägs av kraftverksindu-
strin, eldistributörerna och Svenska kraftnät.
Enligt utskottets uppfattning finns ingen grund för att regeringen eller
myndigheterna åsidosätter sina skyldigheter att beakta de riksintressen som
anges i 2 kap. och 3 kap. NRL (3 kap. och 4 kap. MB). Ett riksdagens till-
kännagivande enligt motionärernas förslag är därför inte erforderligt. Med
det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo34 (c) yrkande 7 om riksintressenas
status.

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet

Riksintressen för vissa områden

Såsom nämnts ovan har NRL:s hushållningsbestämmelser utan förändring i sak överförts till 3 kap. MB. NRL, som innehåller särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten, föreslås få sin motsvarighet i 4 kap. MB.

Med anledning av vad som föreskrivs i 4 kap. MB föreslår Moderata samlingspartiet i sin partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 13 vissa ändringar i 4 kap. 1–4 §§. Skälet till ändringarna är enligt motionärerna att de riksintressen som regleras i kapitlet i praktiken är verkningslösa då en stor del av Sveriges mark- och vattenområden omfattas av begreppet riksintresse. Mot denna bakgrund föreslås en förändring av bestämmelserna så att skyddet inte utgår från näringar eller särintressen utan i stället tar sin utgångspunkt i hänsynstagande till natur- och kulturmiljövärden samt till vissa naturresurser, t.ex. åkermark. Utpekandet av områden som behöver särskilt skydd bör göras av staten tillsammans med kommunerna.

Utskottets uppfattning är, som anförts i föregående avsnitt, att de nuvarande bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL fyller en viktig funktion i MB. Utskottet finner det därför naturligt att i MB:s särskilda hushållningsbestämmelser, liksom i reglerna i NRL, behandlas de anspråk på mark- och vattenresurser som olika näringar och andra intressen formulerar. Som ovan redovisats är det dock inte näringarna eller intressena i sig som fokuseras i hushållningsbestämmelserna. Utgångspunkten är i stället de naturresurser som utgör basen för dessa intressens uppkomst och fortlevnad. Syftet med bestämmelserna i 4 kap. MB är dock främst att ange geografiska områden som är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Förslaget i motionen kan på goda grunder redan anses tillgodosett. Vad avser frågan om att avsätta jordbruksmark som riksintresse hänvisas till vad som anförts i föregående avsnitt.

Utskottet vill även erinra om att riksintressen tas fram i en process där såväl centrala myndigheter, länsstyrelser som kommuner medverkar. Också denna del av motionsyrkandet får därmed anses redan tillgodosedd.

Sammanfattningsvis finner utskottet inga bärande motiv i motion 1997/98:Jo32 (m) yrkande 13 som bör föranleda ett tillkännagivande till regeringen.

MB:s 4 kap. innehåller flera paragrafer där geografiska områden med sär-	1997/98:BoU3y
skilda bevarandevärden avgränsas. Dessa avgränsningar har sedan NRL
tillkom 1987 varit föremål för förslag om förändringar och har även i vissa
stycken reviderats i takt med att områdenas bevarandestatus eller kunskapen
om vilka värden de omfattar har förändrats.
I motion 1997/98:Jo35 (fp) tas de geografiska avgränsningarna i 4 kap.
MB upp. I motionens yrkande 2 föreslås ett beslut om en förändring av 4
kap. 2 § med innebörden att den del av den bohuslänska kusten – sträckan
mellan Lysekil och Marstrand – som inte är uppräknad i den aktuella para-
grafen också inkluderas. Motionärerna anser att denna kuststräcka – med
undantag för de inre områdena med farleder – har samma natur- och kultur-
värden som sträckan Lysekil–norska gränsen och att den därför bör ges
samma bevarandestatus.
Utskottet anser det viktigt att de geografiska avgränsningar av riksintres-
santa bevarandeområden som återfinns i 4 kap. MB är föremål för en konti-
nuerlig översyn. Utskottet är dock övertygat om att en sådan redan sker inte
minst inom ramen för det arbete med att ta fram och avgränsa riksintressanta
områden som sker i samarbete mellan centrala myndigheter, länsstyrelser
och kommuner. I den mån denna avgränsning inte leder till ett tillfredsstäl-
lande helhetsresultat förutsätter utskottet att regeringen återkommer med
erforderliga förslag till ändringar i 4 kap. MB. Något riksdagsbeslut med
anledning av vad som föreslås i motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 2 om
södra Bohusläns kust som riksintresse är dock enligt utskottets mening inte
nu påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.
Älvskydd
Riksdagen behandlade nyligen (bet. 1997/98:BoU3) – februari 1998 – frågan
om älvskyddets utformning samt om skydd av vissa älvsträckor.
I betänkandet (s. 6–7) lämnade bostadsutskottet en kort redovisning om
älvskyddets uppbyggnad m.m. Utskottet hänvisar till vad där anförts samt till
propositionen (s. 244). Som framgår av regeringsförslaget föreslås att ”älv-
skyddsreglerna i 3 kap. 6 § NRL” flyttas in i 4 kap. 6 § MB med några
mindre förändringar.
I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 6 samt Folkpartiets par-
timotion 1997/98:Jo37 yrkande 1, detta yrkande i motsvarande del, tas frågan
om älvskyddets utformning upp.
I 4 kap. 1 § andra stycket MB görs en hänvisning bl.a. till kapitlets 2–6 §§.
I stycket anges att bl.a. dessa bestämmelser inte utgör hinder för utveckling-
en av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av
anläggningar som behövs för totalförsvaret. Motionärerna föreslår att hän-
visningen inte skall omfatta 6 §. Därigenom kommer, enligt motionärerna,
riksintresset ”älvskydd” som ju föreslås ingå i kapitlets 6 § att förstärkas.
Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande. I det nu disku-
terade lagrummets första stycke anges att de områden som redovisas i ka-
pitlets 2–7 §§ i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områdena. Som anförs i författningskommentaren i	48
	48

det nu aktuella lagrummet (prop. del 2, s. 36) innebär detta att staten med	1997/98:BoU3y
stöd av PBL kan ingripa mot sådana tillståndsbeslut som innebär att riksin-
tressen inte tillgodoses. Utskottet kan inte dela den oro som motionärerna ger
uttryck för att riksintresset älvskydd inte skulle kunna hävdas när MB träder i
kraft. Så har inte varit fallet när det gällt att hävda intresset med stöd av
NRL/PBL. Eftersom den föreslagna lydelsen av 4 kap. 1 § MB praktiskt
taget oförändrad förts över från 3 kap. 1 § NRL, kan inte med fog påstås att
riksintresset älvskydd försvagas.
Med det anförda avstyrker bostadsutskottet partimotionerna 1997/98:Jo34

(c)yrkande 6 och 1997/98:Jo37 (fp) yrkande 1 detta yrkande i motsvarande del.

I yrkande 1 i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 tas även upp utformningen av älvskyddet ur andra aspekter. Motionärerna föreslår att älvskyddet utformas så att det för vattendraget redovisade skyddsbehovet skall bedömas och detta oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. De föreslår också att älvskyddet skall utformas så att mindre ombyggnader av sådana älvsträckor och vattenområden som omfattas av älvskyddet skärps och att skyddet därmed med säkerhet kommer att utesluta en faktisk utbyggnad.

Även de båda nu redovisade frågorna behandlades av utskottet (bet. 1997/98:BoU3 s. 13–15) och riksdagen i februari 1998. Vad gäller utformningen av älvskyddet sådant det formuleras i 3 kap. 6 § NRL anförde utskottet att skyddet, om MB utan ändring i sak antas av riksdagen, även framgent kommer att utgöra grunden för bevarande av vissa älvsträckor och vattenområden eftersom någon förändring inte föreslagits vad gäller älvskyddet vid en överflyttning av reglerna från NRL till MB. I en reservation (m) underströks vikten av att NRL-skyddet inte borde ändras.

Den andra i motionen aktualiserade frågan gäller alltså utbyggnader av vattenföretag som anses orsaka endast obetydlig miljöpåverkan. Utskottet förmodar att motionärerna avser sådana vattenföretag som i dag bedöms enligt 3 kap. 6 § tredje stycket NRL. I detta lagrum regleras vattenföretag som undantas från utbyggnad i paragrafens första eller andra stycke.

Också frågan om vattenföretag som bedöms enligt 3 kap. 6 § tredje stycket prövades av utskottet och riksdagen i februari 1998. Utskottet anförde då att av motiv till det nu diskuterade lagrummet bl.a. framgår att det kan tillämpas på utbyggnader som hänför sig till redan företagen utbyggnad, t.ex. ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån.

Utskottet ansåg att de nu redovisade motiven var tillräckligt klargörande för att bedöma sådana vattenföretag som motionärerna aktualiserat. Dessutom vill utskottet erinra om att av 17 kap. 3 § första stycket 3 MB-förslaget uttryckligen framgår att regeringen kan förbehålla sig att tillåtlighetspröva vattenverksamheten enligt 4 kap. 6 § tredje stycket, dvs. nuvarande 3 kap. 6 § tredje stycket NRL.

Vad nu redovisats om innehållet i propositionen och om utskottets och riksdagens tidigare ställningstagande till frågorna om älvskyddets utformning och om prövning av vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig mil-

jöpåverkan innebär alltså att regler m.m. som hittills tillämpats i allt väsent-

ligt även fortsättningsvis kommer att ligga till grund för bedömning av frå-	1997/98:BoU3y
gorna. Utskottet finner detta tillfredsställande. Någon ändring av riksdagens
tidigare inställning till frågorna kan därmed inte anses erforderlig. Med det
anförda avstyrker bostadsutskottet Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37
yrkande 1 i vad avser älvskyddets utformning m.m.
En del av yrkande 1 i Folkpartiets partimotion återstår att behandla, nämli-
gen den om att Sölvbacka strömmar och Gideälven uppströms Björna skall
tas in i 4 kap. 6 § MB och därmed omfattas av förbudet mot vattenkraftsut-
byggnad. Även denna fråga behandlade utskottet (bet. 1997/98:BoU3) och
riksdagen i februari 1998. Beträffande Sölvbacka strömmar erinrade utskottet
om sitt ställningstagande 1997 (bet. 1996/97:BoU10 s. 17–18).
Utskottet anförde:
År 1979 beslöt dåvarande regeringen att lämna tillstånd till byggande och
bibehållande av Sölvbacka kraftstation samt att till förmån för kraftverket
leda vatten från Ljungan och utöva korttidsreglering av Ljungan. Efter beslut
i riksdagen senare samma år upptog regeringen förhandlingar med den dåva-
rande ägaren till fallrättigheterna – Trångfors AB – i avsikt att få till stånd en
uppgörelse som innebar att bolaget avstod från att utnyttja det av regeringen
meddelade tillståndet att bygga ut strömmarna. Regeringens förhandlingar
ledde inte till det av riksdagen eftersträvade resultatet.
Riksdagen uttalade därför år 1980 (bet. CU 1980/81:3) på förslag av dåva-
rande civilutskottet att förhandlingarna med Trångfors AB skulle fullföljas
med sikte på att nå en överenskommelse som innebar att Sölvbackaström-
marna inte byggs ut. Regeringen återkom året efter med en proposition (prop.
1980/81:195, CU42) om avveckling av Sölvbackaprojektet. Propositionen
bifölls av riksdagen.
I svar på fråga i riksdagen i juni 1996 om Sölvbacka strömmar anförde
miljöministern bl.a. att en fråga om överlåtelse från staten till Bergs kom-
mun, mot bakgrund av tidigare riksdagsbeslut, endast kunde bli aktuellt om
riksdagen lämnade ett sådant uppdrag till regeringen. Frågan var föranledd
av en begäran från kommunen till Finansdepartementet om förvärv av fallrät-
tigheterna.
Vidare anförde utskottet:
Sedan utskottet förra året behandlade frågan om Sölvbacka strömmar har
regeringen fattat beslut med anledning av Bergs kommuns framställning om
att med staten få ta upp förhandlingar med målet att fallrättigheterna vid
Sölvbacka strömmar skulle överföras från staten till kommunen. I beslutet
konstaterades att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli aktuell om
riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser i beslutet inte
att begära ett sådant bemyndigande av riksdagen.
De i februari 1998 behandlade motionerna avslogs av riksdagen på förslag av
bostadsutskottet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Yrkande 1 i Folkpartiets partimotion
1997/98:Jo37 om Sölvbacka strömmar avstyrks.
Vad gäller Gideälven uppströms Björna har utskottet vid flera tillfällen ti-
digare med anledning av motioner haft att pröva frågan om att älvsträckan
skulle omfattas av förbudet mot vattenkraftsutbyggnad. Sådana yrkanden har
utskottet behandlat hittills varje år av den innevarande mandatperioden.
	48

Motionerna har avslagits av riksdagen. Utskottet anser inte att riksdagen bör ändra sitt ställningstagande. Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 1 avstyrks även i denna del.

Nationalstadsparker

I3 kap. 7 § NRL anges att området Ulriksdal–Haga–Brunnsviken– Djurgården är en nationalstadspark. Paragrafen föreslås oförändrad tas in i 4 kap. 7 § MB.

Förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 14 går ut på att riksdagen bör ge regeringen till känna att lagstiftningen om nationalstadsparker bör ändras så att bl.a. förutsättningarna för förändrad markanvändning får större genomslag.

Beslutet om att i NRL skulle tas in regler om nationalstadsparker fattades av riksdagen hösten 1994. Den ovan nämnda nationalstadsparken är landets enda. I betänkandet 1997/98:BoU3, som behandlades av riksdagen i februari 1998, upplystes att överväganden pågår inom regeringens kansli om att inrätta nya parker. I detta sammanhang får det anses naturligt att också överväga eventuella ändringar av ”nationalstadsparksparagrafen”. Ett beslut av riksdagen enligt förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98: Jo32 yrkande 14 kan inte anses nödvändigt.

5 kap. Miljökvalitetsnormer

Inledning

I den samlade miljölagstiftningen utgör de nytillkomna miljökvalitetsnormerna ett viktigt inslag. Miljökvalitetsnormer (MKN) skall ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. En MKN kan avse ett visst geografiskt område eller hela landet.

Miljökvalitetsnormer och biologisk mångfald

En av de frågor med anknytning till MKN som väckt särskilt intresse under beredningsarbetet med MB är vilken roll MKN kan spela när det gäller att skydda den biologiska mångfalden. I Miljöbalksutredningen föreslogs att MKN skulle kunna användas för att skydda biologisk mångfald. En bedömning av den biologiska miljökvalitet som eftersträvas kan då göras genom att använda exempelvis förekomsten av en särskild art eller en arts individantal.

Regeringen anser dock att det fortfarande råder en sådan osäkerhet kring hur s.k. bioindikatorer skall användas som miljökvalitetsnormer att man i miljöbalksförslaget valt att begränsa dess tillämpningsområde till yt- och grundvatten. Regeringen hävdar också att den biologiska mångfalden i stor utsträckning indirekt kan säkerställas genom att grundläggande livsbetingelser tillförsäkras tack vare att luft- och vattenkvaliteten kan garanteras med åberopande av MKN.

1997/98:BoU3y

Frågan om hur MKN skall användas i syfte att säkerställa den biologiska	1997/98:BoU3y
mångfalden har resulterat i tre partimotioner. I den moderata partimotionen
1997/98:Jo32 yrkande 15 föreslås att riksdagen fattar beslut om att stryka
näst sista stycket i 5 kap. 2 § MB. Motionärerna anför att det råder osäkerhet
om hur MKN skall användas som ett instrument för att garantera den biolo-
giska mångfalden och att den aktuella paragrafens reglering av att MKN
också kan ange högsta eller lägsta förekomst i yt- eller grundvatten av organ-
ismer som kan tjäna till ledning för bedömning av tillståndet i miljön därför
inte har något berättigande. I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yr-
kande 10 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om ett nytt
och mer preciserat förslag till MKN. Bl.a. föreslås att normerna skall kunna
omfatta biologisk mångfald. I Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande
7 förordas ett riksdagens tillkännagivande om att också andra biologiska
MKN än enbart de för vatten skall regleras i MB.
Utöver vad som ovan refererats avseende regeringens ställningstagande
beträffande bioindikatorer och miljökvalitetsnormer anför regeringen att
biotoper och livsmiljöer får skydd genom andra regler i balken, framför allt
bestämmelser i 7 och 8 kap. om skydd av områden och av djur- och växtar-
ter. Regeringen anför att den av Miljöbalksutredningen föreslagna bestäm-
melsen att i en norm ange högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft
eller miljön i övrigt av någon viss organism som kan tjäna till ledning för
bedömningen av tillståndet i miljön fortfarande förefaller svårtolkad och
uppfattas olika. Med hänsyn till de olika uppfattningar som redovisats bland
remissinstanserna är det enligt propositionen lämpligt att nu begränsa möj-
ligheterna att föreskriva om normer för s.k. bioindikatorer till yt- och grund-
vatten.
Utskottets uppfattning är att det inte nu finns tillräcklig grund att föreslå
sådana förändringar i 5 kap. MB att MKN kan användas med direkt syfte att
skydda biologisk mångfald utöver vad som i balken anges för yt- och grund-
vatten. När fördjupade kunskaper inhämtats om hur MKN kan användas för
att på ett optimalt och långsiktigt sätt skapa förutsättningar för bevarande av
den biologiska mångfalden kan det finnas anledning att på nytt överväga
Miljöbalksutredningens förslag om att vidga miljökvalitetsnormernas till-
lämpningsområde till att även omfatta arter, individantal och tillgången på
habitat. Nödvändiga erfarenheter av tillämpningen av miljökvalitetsnormer,
enligt vad som anges i miljöbalken, bör även avvaktas innan ytterligare steg
tas i denna riktning. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet partimotionerna
1997/98:Jo32 (m) yrkande 15, 1997/98:Jo34 (c) yrkande 10 och 1997/98:
Jo37 (fp) yrkande 7.
Miljökvalitetsnormer och påverkan från andra länder
I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 16 föreslås
ett tillkännagivande om att MKN inte bör meddelas om föroreningar från
andra länder väsentligt påverkar miljösituationen i det aktuella fallet.
Enligt EU:s miljökvalitetsdirektiv, som ligger till grund för införandet av
MKN, är normerna ofta förenade med rapporteringsskyldighet till kom-	48
	48

missionen om inte direktivet kan uppfyllas i tid. I vissa fall föreligger även	1997/98:BoU3y
skyldighet att samråda med grannländer. Det fastslås även i miljöbalkspropo-
sitionen att om Sverige har normer för miljökvalitet och dessa överskrids
eller inte uppnås kan detta utgöra ett argument för gemensamt genomförande
av olika miljöåtgärder och användas vid förhandlingar för att påverka den
internationella miljöpolitiken inom såväl EU som i andra internationella
sammanhang.
Enligt utskottets mening utgör transnationella föroreningar ett svårhanter-
ligt problem i den internationella miljöpolitiken. Att sådana påverkar miljö-
tillståndet i Sverige är tyvärr en realitet som i allra möjligaste mån måste
åtgärdas genom ett aktivt agerande på såväl EU-nivå som i andra internation-
ella sammanhang. Att avstå från att upprätta MKN i de fall transnationella
föroreningar riskerar att påverka möjligheterna, såsom föreslås i motion
1997/98:Jo32 (m) yrkande 16, är enligt utskottets uppfattning inget realistiskt
alternativ när det gäller att hantera problemet med exempelvis dålig luftkva-
litet. Till detta skall läggas att många MKN formuleras som minimikrav på
EU-nivå. Sverige har i sådana fall ingen möjlighet att avstå från att agera i
syfte att säkerställa att normen inte överskrids. Enligt regeringens uppfatt-
ning, som utskottet delar, skall en godtagbar miljökvalitet fastställas enbart
utifrån kunskaper om vad människan och naturen tål utan hänsyn till tekniska
och ekonomiska förhållanden. Föroreningars ursprung har således ingen
betydelse när det gäller fastställandet av normen. Mot denna bakgrund av-
styrker utskottet motion 1997/98:Jo32 (m) yrkande 16 om miljökvalitetsnor-
mer och transnationella föroreningar.
Miljökvalitetsnormer och sanktioner
I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 8 föreslås ett riks-
dagens tillkännagivande till regeringen om att för att MKN skall vara funkt-
ionella krävs regler som föreskriver om rättsverkan av att normen överskrids
och vem som är ansvarig för att genomföra rättslig åtgärd eller vad överskri-
dandet innebär för förorenare och andra. Enligt motionärerna måste det fin-
nas rättsliga instrument för att styra den direkta påverkan på miljön så att
normerna uppnås och behålls.
Såsom utskottet tolkar motionärerna är det främst sanktionsmöjligheter
knutna till MKN som efterfrågas. Av miljöbalkspropositionen framgår att
MKN i sig inte avses kunna vara sanktionerade men att sanktioner kommer
att vara knutna till många av de åtgärder som vidtas. Detta gäller exempelvis
de tillstånd som kan ha sitt ursprung i en MKN. Tillstånd kan omprövas. Om
nya skärpta utsläppsvillkor överträds kan samma sanktioner tillämpas för
dem. MKN är styrande främst för de tillståndsgivande myndigheternas verk-
samhet och berör endast indirekt medborgarna.
Utskottet menar, liksom regeringen, att sanktioner inte bör vara knutna till
normerna i sig. När det gäller icke tillståndspliktig verksamhet är det i många
fall omöjligt att på ett ur rättssäkerhetsperspektiv godtagbart sätt avgöra av
vem och när en verksamhet leder till att en MKN överskrids. I de fall sådan
verksamhet bidrar till att en MKN överskrids skall ett åtgärdsprogram upp-	48
	48

rättas där bl.a. generella och sanktionerade föreskrifter kan användas för att komma till rätta med problemet. Sammanfattningsvis finner utskottet inga bärande skäl som talar för att det förslag om sanktionerade miljökvalitetsnormer som återfinns i motion 1997/98:Jo33 (kd) yrkande 8 skulle tillföra något väsentligt för möjligheterna att uppnå uppsatta MKN. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Miljökvalitetsnormer i kommunernas planläggningsarbete

I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 9 föreslås att riksdagen fattar beslut om en ändring i 5 kap. 3 § så att andra stycket lyder: ”Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter se till att förutsättningar skapas så att miljökvalitetsnormerna uppfylls.”

Styckets lydelse i MB är: ”Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter iaktta miljökvalitetsnormer.” Enligt författningskommentaren är den aktuella paragrafens innebörd att planering och planläggning skall ske på ett sådant sätt att möjligheterna att uppfylla normerna underlättas.

Enligt utskottets mening tillgodoser den föreslagna bestämmelsen såsom den formulerats i propositionen i sak vad motionärerna efterfrågar. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo33 (kd) yrkande 9 om miljökvalitetsnormer och kommunal planering.

Åtgärdsprogram och åtgärdsplaner

Ett nära samband med MKN har de åtgärdsprogram som regleras i 5 kap. 5–6 §§ MB. Åtgärdsprogram skall upprättas om det behövs för att en MKN skall uppfyllas eller om kravet på det följer av Sveriges medlemskap i EU. Åtgärdsprogram skall vara mera detaljerade än åtgärdsplaner och avse mer näraliggande perioder. Åtgärdsplaner som alltså är av mer övergripande karaktär anger vad som behöver göras för att vissa miljömål på sikt skall uppnås. Åtgärdsprogrammen kan omfatta alla verksamheter som påverkar i programmen angivna normer. Detta gäller oavsett om verksamheten är tillståndspliktig.

I Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 6 föreslås riksdagen besluta om en sådan ändring i miljöbalken som innebär att åtgärdsplaner blir bindande. Enligt vad utskottet förstår syftar detta förslag egentligen på de s.k. åtgärdsprogrammen, dvs. de ovan beskrivna mer detaljerade program som upprättas i syfte att uppnå en viss miljökvalitetsnorm.

I miljöbalkspropositionen anför regeringen att åtgärdsprogrammen inte är direkt bindande för enskilda utan endast för de beslut som myndigheter vid senare tidpunkt fattar. Upprättandet av ett åtgärdsprogram är därför inte att betrakta som sådan myndighetsutövning som föranleder rätt att överklaga.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att bestämmelserna om åtgärdsprogrammen inte bör formuleras på ett sådant sätt att programmen blir bindande gentemot enskilda. Svårigheterna i att tillämpa ett sådant program med de rättssäkerhetsrisker detta medför skulle knappast gagna det övergri-

1997/98:BoU3y

pande målet att uppnå de MKN som samhället formulerar. Programmen bör i	1997/98:BoU3y
stället främst ses som målsättningsdokument till vilka rättsligt bindande och
mer operativa styrinstrument knyts i form av exempelvis föreskrifter, till-
ståndsprövningar och ekonomiska incitament. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1997/98:Jo37 (fp) yrkande 6 om rättsligt bindande åtgärds-
program.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

Krav på när miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas

Kraven på MKB skall enligt miljöbalkspropositionen utökas och skärpas. EU:s MKB-direktiv ställer endast krav på att MKB skall upprättas vid risk för betydande miljöpåverkan. Detta är dock en minimiregel. Regeringen anser att kravet på MKB i Sverige skall vara generellt för ansökan om tillstånd enligt balken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken med vissa undantag och inte inskränkas till enbart åtgärder som leder till betydande miljöpåverkan. Det bör inte vara ett generellt krav på MKB i dispensärenden eller anmälningsärenden enligt balken eller enligt andra föreskrifter som meddelats med stöd av balken.

Moderaterna vänder sig i sin partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 18 mot att krav på MKB ställs även i de fall då inte betydande miljöpåverkan kan befaras. Motionärerna föreslår därför att riksdagen fattar beslut om att endast sådan verksamhet skall omfattas av MKB. Likalydande krav återfinns i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 10.

Utskottet anser, liksom regeringen, att ett generellt krav på när miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas är att föredra framför ett där endast sådan verksamhet som kan förväntas ha betydande miljöpåverkan innefattas. Ett generellt krav på MKB vid ansökan om tillstånd enligt balken bidrar till en förhöjd medvetandegrad även om de mindre betydande miljökonsekvensernas sammanlagda betydelse i såväl ett nationellt som ett globalt perspektiv. Risken är annars att summan av små utsläpp försummas samtidigt som stor kraft läggs på att komma till rätta med de miljökonsekvenser som mer omfattande verksamheter genererar. Utskottet anser att det generella krav på MKB som är grundregeln i gällande lagstiftning bör bibehållas. Hittillsvarande erfarenheter ger vid handen att MKB som upprättas även vid verksamheter som inte befaras ha betydande miljöpåverkan fyller en viktig funktion i myndigheternas tillsynsarbete. De underlättar för kommuner och länsstyrelser att skapa den helhetsbild av den totala miljöbelastningen som blir än mer betydelsefull i och med de möjligheter att tillämpa miljökvalitetsnormer som regleras i 5 kap. MB. Erinras bör även att regeringen genom 6 kap. 1 § MB ges möjlighet att genom föreskrifter meddela undantag från det obligatoriska kravet på MKB i de fall en tillståndspliktig verksamhets miljöpåverkan bedöms som obetydlig eller kan antas endast har mindre negativ effekt på miljön. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag om när MKB skall krävas och avstyrker partimotionerna 1997/98:Jo32 yrkande 18 (m) och

1997/98: Jo33 (kd) yrkande 10.

I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 11 föreslås ett	1997/98:BoU3y
riksdagens tillkännagivande om att sektorsmyndigheterna bör utreda vid
vilka fall MKB skall krävas.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tagit fram rapporten Miljö-
konsekvensbeskrivningar – betydande miljöpåverkan, när då? (rapport 4792).
Rapporten täcker samtliga i sammanhanget relevanta samhällssektorer och
arbetet har genomförts tillsammans med särskilt berörda myndigheter som
Boverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen. Dessutom har arbetet
diskuterats med en extern referensgrupp vari ingått företrädare för ett flertal
myndigheter och intresseorganisationer. Miljöbalksutredningen har haft den
aktuella rapporten som underlag för sitt arbete med att utforma erforderliga
förordningar. Utredningens förslag redovisas i betänkandet Förordningar till
miljöbalken (SOU 1998:35) som presenteras i mars 1998.
Utskottets uppfattning är att Naturvårdsverkets rapport är en värdefull ge-
nomgång när det gäller att bedöma när MKB bör upprättas. Med det anförda
avstyrker utskottet partimotionen 1997/98:Jo33 (kd) yrkande 11 om utred-
ning av när MKB skall krävas. Ett tillkännagivande kan därför inte anses
erforderligt.
Miljökonsekvensbeskrivningarnas innehåll
I Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 5 föreslås ett riksdagens
tillkännagivande om att Sverige snarast ytterligare bör skärpa de nuvarande
kraven på MKB i NRL för att nå upp till internationellt vedertagen standard.
Motionärerna menar dels att de MKB som produceras ofta är undermåliga,
dels att en särskild prövning av att en MKB uppfyller lagens krav skall infö-
ras. Krav på ett sådant beslut föreslås även i Centerpartiets partimotion
1997/98:Jo34 yrkande 12.
Regeringen noterar i propositionen att det under senare år rått viss oklarhet
om vad en MKB skall innehålla. Regeringen har därför valt att i balken ange
de minimikrav som skall ställas på innehållet i en MKB. Kraven på innehåll i
6 kap. 7 § MB motsvarar kraven i EG-direktivet om miljökonsekvensbe-
skrivningar.
Utskottet behandlade ett liknande yrkande under förra riksmötet
(1996/97:BoU10, s. 10 f.). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med moti-
veringen att ett genomförande av Miljöbalksutredningens förslag om miljö-
konsekvensbeskrivningar innebär att motionärernas förslag om MKB med
åtminstone internationellt vedertagen standard kommer att förverkligas.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts och med konstaterandet att MB-
förslaget utgår från Miljöbalksutredningens överväganden om en utökning av
kraven på MKB, finner utskottet inte tillräcklig anledning att ändra uppfatt-
ning i frågan. Således avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo37 (fp) yrkande
5 i motsvarande del om skärpta krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
När det gäller frågan om att ett särskilt beslut skall fattas av vilket skall
framgå om en MKB uppfyller lagens krav på innehåll kan konstateras att
MKB är en del av ett beslutsunderlag. Dess kvalitet skall bedömas av den
myndighet som har att fatta beslut i det ärende där en MKB har upprättats.	48
	48

Om en MKB är bristfällig och sökanden inte kompletterar beskrivningen,	1997/98:BoU3y
kan konsekvensen bli att ansökan betraktas som ofullständig och avvisas.
Enligt 6 kap. 9 § MB skall den myndighet som prövar en ansökan där krav
på MKB finns fatta ett särskilt beslut eller i samband med avgörande i målet
eller ärendet ta ställning till om beskrivningen uppfyller de krav som anges i
kapitlet.
Utskottet anser att vad som anförts ovan till stor del tillgodoser vad som
efterfrågas i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 12 och Folk-
partiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 5 i motsvarande del om ett sär-
skilt beslut om MKB. Utskottet avstyrker följaktligen båda motionsyrkan-
dena.

7 kap. Skydd av områden

Strandskydd

I propositionen föreslås att regler om strandskydd tas in i 7 kap. 13–18 §§. Reglerna om strandskydd finns i dag i naturvårdslagen (NVL). De föreslagna reglerna om strandskydd i MB motsvarar i allt väsentligt reglerna i NVL. I MB (7 kap. 16 § 4 och 5) föreslås dock ytterligare restriktioner i syfte att stärka skyddet för djur- och växtarters livsvillkor inom strandskyddsområde. I propositionen anförs att avsikten med strandskyddsregleringen är att bevara kvarvarande områden men inte att inkräkta på pågående markanvändning. Av detta skäl förbjuds inte uppförandet av sådana nya byggnader, anläggningar m.m. som behövs för de areella näringarna och inte tillgodoser bostadsändamål. Inte heller förbjuds byggnader, anläggningar etc. som utgör komplement till bebyggelse och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

Dispens från strandskyddet kan meddelas i vissa fall. Bl.a. är dispens möjlig om allmänna intressen inte alls eller endast obetydligt skulle skadas. Vid prövningen av strandskyddsdispenser måste, enligt propositionen, uppmärksammas att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Det anses sålunda väsentligt att såväl mindre återstående obebyggda delar av hårdexploaterade kuster och insjöstränder bevaras likväl som stora sammanhängande orörda områden.

Frågan om strandskyddet tas upp i yrkande 22 i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32. Motionärerna anser att en generell glesbebyggelserätt skall finnas i hela landet. Om kommunerna vill bevara mark från exploatering får detta göras genom planläggning. Riksdagen bör föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till regler om utformning av en glesbebyggelserätt som ersätter de nuvarande strandskyddsreglerna.

De regler om en i princip obegränsad glesbebyggelserätt som motionärerna aktualiserat för tankarna till den byggnadslagstiftning som gällde före PBL:s tillkomst. I byggnadslagen (BL) som i princip upphävdes vid halvårsskiftet

1987 fanns begreppet glesbebyggelse. Med sådan bebyggelse avsågs bebyggelse som inte kunde väntas kräva särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov. Prövning av om mark skulle få användas för bebyg-

gelse gjordes, i fråga om glesbebyggelse, i samband med ansökning om

byggnadslov. Redan i början av 1970-talet förändrades emellertid synen på	1997/98:BoU3y
den i princip fria s.k. glesbebyggelserätten. Sålunda infördes år 1972 i BL en
regel om att den för tätbebyggelse gällande ordningen, att mark skall ha
prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet, kom att omfatta även
glesbebyggelse. Det tillkom sålunda samhället att avgöra – liksom beträf-
fande tätbebyggelse – även var och när glesbebyggelse fick ske. Ett motiv för
denna ändring var ”det ökade behovet att hushålla med naturresurserna”. I
och med PBL:s tillkomst 1987 utmönstrades begreppet glesbebyggelse.
Under de senaste decennierna har samhället, som framgått ovan, kommit att
betona vikten av hushållningen med mark och vatten. Ett accepterande av det
synsätt som präglar förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Jo32 om en ”glesbebyggelserätt som ersätter nuvarande strand-
skyddsregler” skulle innebära en förändring av balansen mellan enskilda och
allmänna intressen som är bostadsutskottet främmande och skulle återföra
lagstiftningen till en ordning som övergavs för snart 30 år sedan. De regler
om planläggning och byggande som finns i PBL liksom reglerna om strand-
skydd i NVL omfattas av en bred riksdagsmajoritet. De har sin grund i ställ-
ningstaganden som successivt vuxit fram och som återspeglar samhällets syn
på avvägningen mellan exploaterande och bevarande av mark och vatten.
Med det anförda avstyrker utskottet motionsförslaget.

11 kap. Vattenverksamhet

Grundvattenskydd m.m.

Vattenlagens (VL:s) vara eller inte vara i miljöbalken har varit föremål för diskussioner under de år som den samlade miljölagstiftningen har utretts. I det förslag som Miljöskyddskommittén lade fram i februari 1993 (SOU 1993:27) och som låg till grund för den miljöbalksproposition som presenterades av den förra regeringen i augusti 1994 (prop. 1994/95:10), ingick inte VL.

I föreliggande förslag till miljöbalk har regeringen valt att inkludera de delar av VL som har anknytning till centrala miljöfrågor medan vattenlagens övriga bestämmelser samlas i en lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Då denna uppdelning av VL inte mött synpunkter i de motioner som väckts med anledning av propositionen, finner utskottet ingen anledning att kommentera detta regeringsförslag närmare.

Mer specifika frågor med anknytning till 11 kap. MB om vattenverksamhet tas däremot upp i ett par motionsyrkanden. Det är dels Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 7 om beslut om förstärkt vattenskydd, dels i den under allmänna motionstiden 1997 väckta motionen 1997/98: Jo758 (m) yrkande 2 om ett tillkännagivande om vattenuttag för bevattning.

I den kristdemokratiska motionen anförs att skyddet av grundvattnet måste stärkas. Enligt motionärernas bedömning är det oklart om balkförslaget uppfyller nödvändiga EG-direktiv och om vattenresurserna ges tillräckligt skydd.

När det gäller det s.k. grundvattendirektivet (80/68/EEG) kommer det enligt regeringen att vara genomfört genom reglerna i balken. Bestämmelserna

i 7 kap. 21 § MB om vattenskyddsområde ger bl.a. möjlighet att meddela

föreskrifter för särskilt känsliga områden, vilket bidrar till att grundvattendi-	1997/98:BoU3y
rektivets krav uppfylls. Därutöver ger bestämmelser i MB:s kapitel om MKN
möjligheter att ange förekomst i yt- eller grundvatten av kemiska produkter
eller biotekniska organismer samt normer för grundvatten (5 kap. 2 § MB).
Regeringens bedömning i miljöbalkspropositionen är att de regler om MKN
som föreslås i MB möjliggör att samtliga EG-direktiv om miljökvalitetsnor-
mer kan genomföras. I sammanhanget bör även nämnas att man inom EU för
närvarande håller på att upprätta ett ramdirektiv för vatten, där grundvatten-
direktivets huvudsakliga innehåll sannolikt kommer att utgöra en viktig del.
Det huvudsakliga målet med ramdirektivet är att skydda miljön. Till detta
mål har fyra huvudmål knutits. Dessa är: (1) Tillgång till dricksvatten (2)
Tillgång till vatten för uppfyllande av andra ekonomiska behov (3) Miljö-
skydd (4) Förhindrande och minskning av de negativa följderna av över-
svämning och torka. I utkastet till ramdirektiv är målet för grundvattenfrå-
gorna att förebygga försämring av grundvattenstatusen, restaurera förorenat
grundvatten och säkerställa en balans mellan uttag och påfyllning. Rådet
förväntas ta ställning till EU-kommissionens förslag till direktiv om upprät-
tande av en ram för gemenskapsåtgärder på området vattenpolitik någon
gång under 1998.
Enligt utskottets uppfattning fyller MB:s regler för skydd av grundvatten
såväl de krav som finns i nu gällande grundvattendirektiv som de utkast till
ett ramdirektiv för vatten som är under övervägande hos rådet. Då det senare
dock ännu inte är antaget och därmed inte tillgängligt i sin slutversion kan
eventuella förändringar i direktivet föranleda en översyn av MB och dess
följdlagstiftning i aktuella avseenden. I nuläget finns dock inte tillräcklig
anledning att anta att skyddet för grundvattnet inte kan förverkligas fullt ut.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo33 (kd) yrkande 7 om
ett förstärkt grundvattenskydd.
Motion 1997/98:Jo758 (m) yrkande 2, som väcktes under allmänna mot-
ionstiden 1997 och hänvisats till bostadsutskottet, innehåller förslag som
lämpligen bör behandlas i detta yttrande. Motionären tar upp frågan om
vattenuttag för bevattning och de problem för bl.a. fiskreproduktionen som
kan uppkomma vid överuttag. Därutöver föreslås att vattenuttag för bevatt-
ning beslutas av länsstyrelsen.
I såväl MB som VL gäller en generell tillståndsplikt för vattenverksamhet.
Enligt 4 kap. 1 a § VL behövs dock inte tillstånd för vattentäkt för en- eller
tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning. Motsvarande bestämmelse återfinns i 11 kap. 11 § miljö-
balksförslaget. Med husbehovsförbrukning avses enligt författningskommen-
taren inte vattentäkt för jordbruksbevattning som därmed i huvudsak är till-
ståndspliktig enligt 4 kap. 1 § VL (11 kap. 9 § MB).
En eventuell förändring av tillståndsprövningen av vattenverksamhet be-
handlas närmare i propositionen (s. 373 f.). Bland annat ges dessa tillstånds-
frågor särskild belysning med anledning av de problem med grundvatten-
sänkningar som uppkommit i sydlänen på grund av för stora bevattningsuttag
under nederbördsfattiga perioder. Effektiva instrument för att komma till
rätta med olagliga bevattningsuttag efterfrågas av vissa länsstyrelser. I miljö-
balksförslaget föreslås användandet av MKN för högsta eller lägsta nivå eller	48

värde för vattenstånd eller flöde i ett vattensystem som inte får över- eller	1997/98:BoU3y
underskridas (5 kap. 2 § MB). Avsikten med detta är i första hand att skydda
naturmiljön från skador till följd av ytvattentäkt för bevattning. Regeringen
föreslår även i miljöbalksförslaget inrättandet av en särskild prövningsmyn-
dighet vid länsstyrelserna som skall pröva miljöfarlig verksamhet (B-listan i
miljöskyddsförordningen). Regeringen gav i december 1996 Naturvårdsver-
ket i uppdrag att se över fördelningen mellan A- och B-ärenden i miljö-
skyddsförordningen. Uppdraget redovisades i oktober 1997, varefter det
överlämnades till Miljöbalksutredningen. Miljöbalksutredningens slutbetän-
kande om miljöbalksanknutna förordningar (SOU 1998:35) presenteras i
mars 1998.
Utskottet anser att regeringen i propositionen tillfredsställande redovisar
hanteringen av de frågor som motionären aktualiserat. Möjligheterna att
ingripa mot bevattningsuttag som exempelvis riskerar att sänka flöden i
vattendrag och på så sätt negativt påverka de biologiska förutsättningarna
förstärks i och med införandet av MKN. Något riksdagens tillkännagivande
till regeringen om tillståndsprövning av bevattningsuttag enligt vad som
föreslås i motion 1997/98:Jo758 (m) yrkande 2 är därför enligt utskottets
mening inte nu påkallat.

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning

Omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av vissa verksamheter

I propositionen föreslås att regeringen skall tillåtlighetspröva verksamheter som har stor påverkan på miljön eller på hushållningen med naturresurser. Bestämmelserna om regeringsprövning i NRL och vattenlagen (VL) föreslås i allt väsentligt överföras till MB.

I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 31 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att prövningen inte skall läggas på regeringen. Motionärerna anför bl.a. att det är oroväckande att regeringen får en så vid möjlighet att kringgå den i MB föreslagna lagstiftningen genom egen prövning. Regeringen begär enligt motionärerna alltför stora befogenheter när det gäller att själv pröva miljölagstiftningen. Grundprincipen bör var att tillåtlighet av vissa industriföretag m.m. prövas av koncessionsnämnd eller förvaltningsdomstol.

Bostadsutskottet vill anföra följande.

De regler som i dag finns i NRL (4 kap.) om regeringsprövning av vissa större anläggningar hade sitt ursprung i 136 a § byggnadslagen (BL). Denna ordning tillskapades år 1972 (bet. CU 1972:35) i och med riksdagens beslut om hushållning med mark och vatten. Bestämmelserna om regeringsprövning hade det primära syftet att möjliggöra allsidiga bedömningar på ett tidigt stadium i planeringsprocessen av sådana industriella verksamheter som tar i anspråk eller förändrar karaktären hos naturresurser som det råder särskild knapphet på.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen om att det alltjämt är viktigt

att regeringen behåller tillåtlighetsprövningen som en tidig och betydelsefull

länk i prövningskedjan och därigenom kan utöva en politisk styrning av vissa	1997/98:BoU3y
beslut inom ramen för gällande rättsregler.
Utskottet kan däremot inte dela motionärernas uppfattning att regerings-
prövningen skulle innebära att regeringen får en vid möjlighet att kringgå
reglerna i MB. Regeringen har som varje annan självfallet att följa lagstift-
ningen. Görs inte detta får ansvar utkrävas i konstitutionell ordning och/eller
ytterst i val. Såvitt bostadsutskottet har sig bekant har ordningen för rege-
ringens tillåtlighetsprövning som tidigare fanns i BL och som nu finns i NRL
fungerat i allt väsentligt tillfredsställande. Vad utskottet inte sällan har haft
att behandla är frågan om regeringen – med användande av den förbehålls-
möjlighet avseende regeringsprövning som finns i 4 kap. NRL – inte borde
pröva tillåtligheten av flera anläggningar eller åtgärder än vad som faktiskt
skett.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den ordning för regeringsprövning
som finns i NRL och som nu i huvudsak oförändrad föreslås tas in i MB är
väl utformad. Regeringsförslaget låter sig inte förenas med yrkande 31 i
Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32. Motionsförslaget av-
styrks alltså.
De verksamheter som föreslås omfattas av den obligatoriska regerings-
prövningen enligt MB är i huvudsak desamma som i dag. I förhållande till
NRL föreslås dock att även större trafikanläggningar såsom nya större vägar,
järnvägar, allmänna farleder och flygplatser skall prövas av regeringen. Vi-
dare föreslås något färre typer av vattenverksamhet vara prövningspliktiga.
I motion 1997/98:Jo36 (fp) föreslås att även hamnar, lastnings- och loss-
ningskajer över en viss minsta storlek skall omfattas av regeringsprövningen.
I propositionen konstateras att synen på trafikanläggningar i samhället har
förändrats, från en tidigare positiv ställning till en i många fall ifrågasättande.
Detta anges vara fallet i vad gäller sådana trafikanläggningar som räknats
upp i propositionen.
De motiv som förs fram i regeringsförslaget för att ytterligare ärendegrup-
per skall omfattas av den obligatoriska regeringsprövningen har enligt ut-
skottets mening fog för sig.
De i motion 1997/98:Jo36 (fp) aktualiserade anläggningarna kan – även
om de i och för sig har stor omgivningspåverkan – inte anses innebära sådana
miljöstörningar att en utvidgning av den obligatoriska regeringsprövningen
bör förordas. Utskottet vill erinra om att regeringen (17 kap. 3 §) – om vissa
förutsättningar är för handen – för ett visst fall får förbehålla sig att pröva
tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av den obligatoriska pröv-
ningen (17 kap. 1 §). Bl.a. sådana anläggningar som aktualiserats av motion-
ären bör därvid kunna komma under regeringens prövning utan att detta
explicit anges. I den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad nu
anförts bör den avslås av riksdagen.
Det kommunala vetot
Vid regeringens prövning enligt 4 kap. NRL har kommunerna möjlighet att
motsätta sig en planerad verksamhet, det s.k. kommunala vetot.	48
	48

I propositionen och i två motioner tas frågan upp. Vetot föreslås i rege-	1997/98:BoU3y
ringsförslaget bestå och få sin plats i 17 kap. MB. Det föreslås inte gälla vid
regeringens tillståndsprövning av trafikanläggningar samt vattenverksamhet.
Sådana anläggningar och verksamheter har, som framgått ovan, ingen mot-
svarighet i NRL i dag. I NRL finns vissa undantag från vetorätten. Det gäller
bl.a. anläggningar för mellanlagring eller slutförvaring av kärnämne eller
kärnavfall, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av
farligt avfall. Om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att
anläggningen kommer till stånd får regeringen lämna tillstånd även om
kommunen inte tillstyrkt detta. Tillstånd får dock inte lämnas utan kommun-
fullmäktiges tillstyrkan om en lämplig plats har anvisats inom en annan
kommun som kan antas godta en placering där eller i annat fall om en annan
plats bedöms vara lämpligare.
I Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkandena 21 och 22 tas upp
frågan om det kommunala vetot. Motionärerna föreslår att riksdagen beslutar
att de undantag från det kommunala vetot som föreslås i 17 kap. MB ej ac-
cepteras av riksdagen.
I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 föreslås – yrkande 19 – ett
riksdagens tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om
förfarandet vid tillåtlighetsprövningen av större trafikanläggningar och vat-
tenverksamhet. Motionärerna riktar inte kritik mot undantagen från det
kommunala vetot som sådant, men anser att regeringens tillåtlighetsprövning
av trafikanläggningar och vattenverksamhet skall ske med den absoluta
målsättningen att samförstånd med berörda kommuner skall uppnås genom
ett väl utbyggt samråd.
Först behandlar utskottet förslagen i Centerpartiets partimotion om att
några undantag från det kommunala vetot inte skall finnas.
Motioner med liknande förslag har utskottet avstyrkt och riksdagen avsla-
git praktiskt taget varje år sedan det kommunala vetot fick sin nuvarande
utformning år 1990 (bet 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet att det kom-
munala vetot i NRL är ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall
utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön. Det kommunala vetot är
också ett uttryck för den kommunala självbestämmanderätten i de markpoli-
tiska frågorna liksom även i frågan om en industri på grund av sin verksam-
het borde tillåtas etableras i kommunen. Utskottet ansåg emellertid att det
även mot en kommuns vilja i speciella undantagssituationer måste finnas
möjlighet att fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar av stor nat-
ionell betydelse. Utskottet betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas vid
regeringens prövning av om en viss anläggning skall undantas från vetorätten
och att samförståndslösningar i första hand bör eftersträvas. De motiv som
hittills väglett lagstiftningen föreslås i nu refererad del inte förändras när
NRL-reglerna om det kommunala vetot föreslås arbetas in i MB.
Vad utskottet anförde år 1990 vid sin bedömning av undantagen från
kommunala vetot bör även fortsättningsvis vägleda tillämpningen när regler-
na nu föreslås ingå i MB. Denna uppfattning delas uppenbarligen av rege-
ringen. I propositionen föreslås nämligen ingen ändring härvidlag. Utskottet,
som vidhåller sin tidigare uppfattning, har heller ingen erinran mot den ut-
formning av vetot som föreslås i propositionen. Yrkandena 21 och 22 i Cen-	48

terpartiets partimotion 1997/98:Jo34 är inte förenliga med vad nu anförts. 1997/98:BoU3y Motionsyrkandena avstyrks.

Förslaget i yrkande 19 i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 om ytterligare motiv till ledningen för tillämpningen av kommunala vetot kan inte anses tillföra tillämpningen något väsentligt. Utskottet har ovan redovisat den mycket rigorösa ordning som vägleder bedömningarna avseende undantagen från det kommunala vetot. Vad i partimotionen (kd) förordas får anses tillgodosett utan någon riksdagens begäran därom. Motionsyrkandet avstyrks.

31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.

Ersättningsreglernas utformning i regeringsformen och i MB

Frågan om ersättningsreglernas utformning vid ingripanden av det allmänna har tilldragit sig mycket stort intresse vid den beredning som föregått regeringsförslaget och även i motioner som avlämnats med anledning av propositionen. Bl.a. har av Lagrådet och i motioner ifrågasatts om reglerna i 2 kap. 18 § regeringsformen ger anledning att föra in bestämmelser om vidgad ersättningsrätt i MB. Denna fråga ankommer det närmast konstitutionsutskottet att bedöma.

Bostadsutskottets befattning med ersättningsbestämmelsernas utformning har emellertid aktualiserats genom förslag i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 4. Motionärerna anser att de ersättningsregler som riksdagen beslutade om 1987 kommer att brytas igenom om förslaget i 31 kap. 6 § MB genomförs. Paragrafen innebär att ersättning för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen inte skall betalas.

När motionärerna nämner 1987 års beslut om ersättningsreglernas utformning avser de uppenbarligen det förhållandet att ersättning enligt reglerna i PBL i vissa fall betalas ut för hela den skada en fastighetsägare lider när kvalifikationsgränsen är överskriden, dvs. när pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Reglerna i 14 kap. 10 § första stycket PBL har denna utformning medan reglerna i lagrummets andra stycke närmast motsvarar 31 kap. 6 § MB-förslaget. De ersättningssituationer i PBL som motsvarar vad nu föreslås i MB gäller bl.a. om skada uppkommer till följd av vägrat bygglov att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en ny byggnad.

Av propositionen framgår (s. 557) att den av regeringen förordade regeln fått ett starkt stöd vid remissbehandlingen av Miljöbalksutredningens betänkande. Bostadsutskottet vill inte motsätta sig att regeln ges den i propositionen förordade utformningen. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan vid behandlingen av följdlagstiftningen till MB. Med det anförda avstyrker utskottet nu Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 4.

Länsstyrelsernas resurser för ärendeprövning enligt miljöbalken

1997/98:BoU3y

Enligt propositionen skall länsstyrelsernas prövning av tillstånd till miljöfarlig verksamhet få fastare former genom att de prövas av en självständig och till länsstyrelsen administrativt knuten prövningsmyndighet. I propositionen beräknas att kostnaden för länsstyrelsernas arbete med vissa ärenden enligt MB blir över 2 miljoner kronor. Regeringen ämnar i budgetarbetet inför 1999 års budget återkomna till denna och andra kostnader som kan förväntas uppkomna med anledning av MB. Kostnaderna anges komma att finansieras via avgifter och via utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.

I Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 34 i motsvarande del föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen bl.a. om att länsstyrelserna behöver tillföras resurser så att de kan fullgöra de MB-uppgifter de har fått sig ålagda.

Bostadsutskottet har bl.a. att bereda frågan om länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Länsstyrelserna har fått vidkännas stora besparingar under de senaste åren. Utskottet ser därför positivt på att länsstyrelsernas tillkommande uppgifter enligt MB avses finansieras utan ytterligare besparingar på länsstyrelseanslaget. Frågan får, som regeringen anför, tas upp i budgetarbetet inför nästa års budget. Ett tillkännagivande enligt förslaget i partimotionen (kd) om länsstyrelsernas resurser bör därför nu kunna undvaras.

Stockholm den 5 mars 1998

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Juan Fonseca (s).

Avvikande meningar

1. MB och förhållandet till annan lagstiftning

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde som börjar med ”Ett genomförande” och slutar med ”till MB” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 1 om att regeringens förslag om följdlagstiftning till MB borde ha varit känt redan i samband med huvudförslaget. Det är också en brist att regeringens stora miljöpolitiska proposition ännu inte presenterats för riksdagen. Den brådska med vilken MB-förslaget arbetats fram ger tyvärr

ett befogat intryck av att förslaget är framkastat utan fullständig kontroll över	1997/98:BoU3y
slutresultatet.
Den osäkerhet som regeringens senfärdighet skapat inte minst vad gäller
frågan om hur MB skall förhålla sig till annan lagstiftning är inte ägnad att
inge förtroende för tillämpningen av lagkomplexet. Bl.a. saknas entydiga
regler om förhållandet mellan MB och följdlagstiftningen. Som förordas i
partimotionen bör den osäkerhet som skapats elimineras. Detta görs bäst
genom en ordning som går ut på att speciallagar skall gälla före MB i det fall
det finns bestämmelser som kolliderar. Även om det kan finnas anledning att
återkomma till frågan vid behandlingen senare i vår av propositionen om
följdlagstiftningen finner utskottet nu inte anledning till annat ställningsta-
gande än det som förs fram i yrkande 1 i motionen och som alltså går ut på
att riksdagen skall besluta att speciallagar skall gälla före MB.
Vad nu föreslagits tillgodoser i inte ringa grad även förslaget i Kristdemo-
kraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 2 om en precisering av MB:s
förhållande till annan lag.

2.Ett preciserat förslag beträffande MB:s förhållande till annan lag

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde som börjar med ”Ett genomförande” och slutar med ”till MB” bort ha följande lydelse:

Som anförs i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 2 har kritiken från remissinstanserna varit mycket omfattande vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Kritiken handlar främst om att tilllämpningsområdet inte är tillräckligt preciserat och att det finns otydligheter när det gäller förhållandet till annan lag.

Det är ett klart otillfredsställande förhållande att företagare och enskilda inte med säkerhet kan veta vilken lagstiftning det är som skall gälla och när den skall gälla. Detta handlar om rättssäkerhet och om egendomsrätt. I denna principiella del måste regeringen återkomma med ett mer preciserat förslag som säkrar rättstryggheten och tydliggör att äganderätten med tillhörande ersättningsprinciper gäller.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget i yrkande 1 i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98: Jo32 om att speciallag alltid skall gälla före MB är alltför oflexibelt för att kunna läggas till grund för ett riksdagsbeslut. Det är just frågan om MB:s förhållande till annan lagstiftning som bör övervägas ytterligare. Dessa överväganden bör göras utan den bindning som ett bifall till Moderata samlingspartiets partimotion i denna del skulle innebära.

3. Lokaliseringsprincipen

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 2 kap. Allmänna hänsynsregler som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det på ett tydligare sätt bör framgår att de grundläg-	1997/98:BoU3y
gande ställningstaganden som regleras i miljöbalkens hushållnings- och
kretsloppsprincip har ett nära samband med den s.k. lokaliseringsprincipen.
Med dagens uppdelning i två olika paragrafer finns risken att detta samband
går förlorat. Utskottet förordar därför att lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 §
MB utformas i enlighet med det i motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 1 föror-
dade tillägget. Detta tillägg har följande lydelse: ”Vidare skall för all verk-
samhet en sådan plats väljas att hushållningen med mark, material, råvaror
och energi främjas.”
Med detta tillägg uppnås även en bättre samstämmighet mellan lokalise-
ringsprincipen och de detaljerade kraven på miljökonsekvensbeskrivningar
som återfinns i 6 kap. 3 § MB.
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att göra ett tillägg till 2 kap. 4 § i
enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 1.

4. Lokaliseringsprincipens förhållande till MB:s övriga bestämmelser

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 2 kap. Allmänna hänsynsregler som börjar med ”Det föreligger” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Regeringens val att låta NRL utgöra en del av miljöbalken har kritiserats av flera remissinstanser. Bl.a. har invändningar rests mot den brist på närmare analys av vilka eventuella tolkningsproblem som kan uppkomma i förhållandet mellan miljöbalkens allmänna hänsynsregler och dess hushållningsbestämmelser. Därutöver hävdar många att en genomgripande översyn av NRL:s hushållningsbestämmelser borde ha gjorts innan de tilläts bli en viktig del av miljöbalken.

Ett av de mest pregnanta tecknen på att analysen av sammansmältningens konsekvenser varit bristfällig är, enligt utskottets mening, den ”dubblering” av lokaliseringsprincipen som uppenbarligen förekommer i 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 § MB. För att miljöbalken skall kunna anses vila på en rättssäker grund bör en dylik tvetydighet snarast elimineras.

Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 12 om att riksdagen bör besluta om att samordna lokaliseringsprincipen i en paragraf.

5. Jordbruksmark som riksintresse

Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsut-
skottets yttrande i avsnittet 3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushåll-
ning med mark- och vattenområden som börjar med ”Utskottet vidhåller”
och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning råder en viss inkonsekvens i den föreslagna
miljöbalkens tredje kapitel beträffande regleringen av vad som kan avsättas
som riksintresse. Regeringen anför att näringar i sig inte skall kunna klassas	48
	48

som riksintressen utan det är för olika näringar erforderliga naturresurser	1997/98:BoU3y
som genom en riksintresseförklaring skall kunna ges ett långsiktigt skydd. I 3
kap. MB räknas ett antal sådana näringar upp vars naturresursbaserade pro-
duktionsfaktorer kan tilldelas denna status.
Utskottet finner denna grundinställning i huvudsak korrekt. Vad som dock
kan ifrågasättas är att den nödvändiga produktionsresurs som ligger till grund
för ett levande svenskt jordbruk inte omfattas av möjligheterna att avsättas
som riksintresse. Att på detta sätt negativt särbehandla en viss näring kan
knappast anses rimma särskilt väl med den föreslagna lagens syfte. Särskilt
anmärkningsvärt är detta när det handlar om en näring som ytterst står för en
produktion som i såväl ett nationellt som ett globalt perspektiv har stor bety-
delse. Jordbruksmarken måste dessutom ges ett bättre skydd mot bebyggelse
och andra exploateringsföretag som omöjliggör ett bärkraftigt framtida jord-
bruk.
Bristen på hållbara argument för att inte klassa jordbruksmark som riksin-
tresse gör att utskottet ansluter sig till vad som anförs i Centerpartiets parti-
motion 1997/98:Jo34 yrkande 5 och Kristdemokraternas partimotion 1997/
98:Jo33 yrkande 6 om att riksdagen beslutar om ändringar i 3 kap. 4 § MB.

6. Översyn och samordning av 3 kap. MB

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden som börjar med ”Utskottets uppfattning” och slutar med ”i miljöbalken” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att hanteringen av NRL:s hushållningsbestämmelser inte uppfyller de krav på genomgripande översyn som bör kunna krävas vid tillskapandet av ett så omfattande regelverk som MB. Sådana tvivelaktigheter som vid rättstillämpningen riskerar att skapa allvarliga rättssäkerhetsproblem måste självfallet elimineras. Ett annat skäl till en översyn är att hushållningsbestämmelserna i 3 kap. och 4 kap. MB på ett för balken apart sätt delvis utgår från skyddet av vissa näringar i stället för från skyddet av miljön.

Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att avpassa reglerna i lagförslagets tredje kapitel till övriga delar i miljöbalken. Samtidigt måste reglerna förändras så att de liksom miljöbalken i övrigt utgår från skyddet för natur- och kulturmiljövärden samt vissa naturresurser, t.ex. åkermark. Vad nu anförts är en anslutning till vad som föreslås i Moderaternas partimotion 1997/98:32 yrkande 11.

7. Vindkraft

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden som börjar med ”Det kan” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande

lydelse:	48

Utskottets uppfattning är att frågan om vindkraftsetableringar i våra käns-	1997/98:BoU3y
liga kustområden inte är tillfredsställande utredd. Visserligen kommer den
utredning som är aviserad sannolikt att räta ut en del frågetecken, men fortfa-
rande kan det befaras att vindkraftsetableringar även framgent kommer att
utgöra ett hot mot oersättliga naturvärden särskilt i de sydliga kustlänen.
För att eliminera denna risk föreslår utskottet att de direktiv som ligger till
grund för utredningsarbetet om vindkraft kompletteras med lagstiftningsför-
slag om vilka kustområden som permanent bör skyddas mot vindmölleeta-
bleringar i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Jo29 (m) yrkande
1.
Utskottet finner dessa frågor så angelägna att riksdagen bör fatta beslut om
ett utbyggnadsstopp för vindkraftsanläggningar i avvaktan på erforderliga
utredningsresultat i enlighet med vad som anförs i samma motions yrkande
2.
I den mån förslaget i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 4
inte tillgodoses med vad nu anförts bör förslaget avslås av riksdagen.

8. Vindkraft

Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet

3kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden som börjar med ”Det kan” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Vindkraft är en förnyelsebar och miljövänlig energikälla vars status måste höjas. Alternativ till fossil- och kärnkraft måste inför den förestående energiomställningen ges en mer framskjuten position i energidebatten. Ett sätt att uppnå detta är enligt utskottets uppfattning att se över lagstiftningen och i möjligaste mån stärka vindkraftens roll som en del i energiproduktionssystemet.

Ett osökt tillfälle att stärka vindkraftens ställning är att redan i samband med MB:s tillkomst göra vissa revideringar av de bestämmelser som reglerar avgränsningen av riksintressen. Områden för energiproduktion kan såsom anförs ovan visserligen klassas som riksintressen enligt 3 kap. 8 § MB, men regleringen är grov och gör ingen skillnad på olika slags energiproduktion. En utväg för att särskilja de alternativa och framtidsvänliga energislagen från mer miljöovänlig energiproduktion vore att de togs upp i två olika paragrafer.

Som ett första led i denna reform föreslår utskottet att riksdagen beslutar att i en särskild paragraf i MB:s tredje kapitel anges att områden som är särskilt lämpliga för vindkraftsproduktion skall klassas som riksintresse för detta ändamål. Vad utskottet nu anfört ansluter till vad som föreslås i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 4.

Utskottet kan inte dela den i grunden negativa inställning till vindkraften som energikälla som förs fram i motion 1997/98:Jo29 (m). Denna motion bör avslås av riksdagen.

1997/98:BoU3y

9. Riksintressenas status

Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet

3kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”riksintressenas status” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det motiverat att riksdagen närmare beaktar vad som anförts i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 7 om att regeringen och andra myndigheter i sina beslut måste respektera områden och anläggningar som klassas som riksintressen. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att riksdagen tydligt markerar sin syn på hur statliga resurser utnyttjas i de fall tvivelaktigheter uppkommer.

Ett konkret exempel är den ovan beskrivna satsningen på miljöanpassning av befintlig vattenkraft. Om sådan forskning inkluderar ansatser som innebär en utbyggnad av vattenkraft i sådana vattendrag som är skyddade som riksintressen enligt 4 kap. 6 § MB bör den enligt utskottets uppfattning inte uppmuntras genom statlig finansiering.

Med det anförda tillstyrker utskottet Centerpartiets partimotion 1997/98: Jo34 yrkande 7.

10. Bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Utskottets uppfattning” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare redovisat att kritik riktats mot att hushållningsbestämmelserna i NRL utan närmare konsekvensanalyser föreslås tas in i MB.

I 4 kap. MB återfinns särskilda regler för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet. Bl.a. avgränsas områden av riksintresse för olika ändamål. Ett sedan länge påtalat problem med dessa riksintressanta områden är att de sammantaget täcker en så pass ansenlig del av den svenska land- och vattenarealen att deras särställning påtagligt har urholkats. Riksintressebegreppet har genomgått en slags innehållslig inflation som påkallar en närmare analys av dess framtida användning.

Bestämmelserna i 4 kap. MB bör även ändras så att de inte utgår från skyddet av näringar och särintressen. Utformningen av framtidens riksintressen bör i stället på ett tydligare sätt baseras på hänsynstagande till speciella natur- och kulturvärden samt till vissa naturresurser, t.ex. åkermark. Av- gränsningen av vilka områden som skall åtnjuta särskild status som riksintressen bör bestämmas av staten i samråd av kommunerna.

Med det anförda tillstyrker utskottet Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 13 där ett riksdagens tillkännagivande till regeringen föreslås om vad som i motionen anförts om ändringar i 4 kap. 1–4 §§

MB.	48

11. Södra Bohusläns kust som riksintresse

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Den svenska västkusten utgör en ovärderlig källa för såväl natur-, kultur-, som fritidsupplevelser av en karaktär som svårligen går att finna på andra platser i landet. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets mening nu hög tid att låta hela den bohuslänska kuststräckan omfattas av den riksintresseförklaring som återfinns i 4 kap. 2 § MB. Dagens avgränsning, där endast sträckan mellan Lysekil och norska gränsen klassas som riksintresse enligt 3 kap. 2 § NRL, bör därför i MB kompletteras med sträckan mellan Lysekil och Marstrand. Med denna komplettering erhålls ett heltäckande skydd för den unika bohuslänska kustmiljön, och en eventuell koncentration av exploateringsföretag till den del av kuststräckan som inte i dag omfattas av avgränsningen som riksintresse kan därmed undvikas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1997/98:Jo35 (fp) yrkande 2 om att riksdagen beslutar att ändra 4 kap. 2 § MB på ett sådant sätt att kustskyddet i Bohuslän utökas.

12. Riksintresset älvskydd

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som framgått tidigare av detta yttrande har frågan och innebörden av begreppet riksintresse som sådant samt för vissa verksamheter ägnats stort intresse i motioner liksom också frågan om avgränsningar av riksintressen.

Stort intresse har också ägnats frågan om riksintresset älvskydd. Frågan har tagits upp såväl i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 6 som i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 1 i motsvarande del.

I de båda motionerna föreslås en ändring i 4 kap. 1 § andra stycket MB. I detta stycke anges bl.a. att bestämmelserna i första stycket samt i 2–6 §§ inte utgör hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller ur det lokala näringslivet eller utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. I 6 § anges att i nationalälvarna samt i vissa uppräknade vattenområden och älvsträckor utförande av vattenkraft samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får ske. I motionerna föreslås att hänvisningen i 4 kap.

1§ andra stycket inte skall ske till 2–6 §§ utan till 2–5 §§. Härigenom kommer enligt motionärerna riksintresset älvskydd att öka i styrka.

Utskottet delar denna uppfattning. Det är viktigt att riksdagen tar initiativ för att förstärka detta skydd. Denna uppfattning har inte minst mot bakgrund av den senaste tidens propåer om ytterligare forskning i avsikt att klargöra

1997/98:BoU3y

möjligheterna till ingrepp i skyddade älvar och vattenområden vunnit i	1997/98:BoU3y
styrka.
Med det anförda tillstyrker bostadsutskottet de nu behandlade partimotion-
erna från Centerpartiet och Folkpartiet.

13. Älvskyddets utformning

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Även de” och slutar med ”utformning m.m.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 1 i motsvarande del om att älvskyddet skall utformas så att skyddsbehovet skall bedömas oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. MB bör dessutom utformas så att mindre ombyggnader och/eller utbyggnader inte blir möjliga i sådana vattenområden som föreslås åtnjuta skydd enligt 4 kap. 6 § första och andra styckena. Enligt tredje stycket i lagrummet kommer det nämligen att vara möjligt att göra ombyggnader/utbyggnader som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan även i eljest skyddade vattenområden och älvsträckor. Vad nu föreslagits om en förstärkning av älvskyddet är viktigt inte minst eftersom regeringen med stöd av vissa partier i riksdagen lyckats genomdriva en energipolitik som i sin förlängning bl.a. innebär en tvångsavveckling av kärnkraftsreaktorer. En sådan politik ökar uppenbarligen behovet av ersättningskraft något som i sin tur dramatiskt ökar hotet mot värdefulla vattenområden.

Utskottet har ovan föreslagit en skärpning av riksintresset älvskydd. Älvskydd bör också skärpas i vad frågan nu behandlas. Utskottet tillstyrker med det anförda yrkande 1 i motsvarande del i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37.

14. Sölvbacka strömmar och Gideälven

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Utskottet anförde” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I två fempartireservationer (c, fp, v, mp, kd) till betänkande 1997/98: BoU3 föreslogs i februari 1998 att Sölvbacka strömmar och Gideälven uppströms Björna skulle inarbetas i 3 kap. 6 § NRL och därmed komma att omfattas av förbudet mot utbyggnad för kraftändamål.

Efter att ha erinrat om behandlingen av frågan år 1997 om Sölvbacka strömmar och om Bergs kommuns framställning att få köpa fallrättigheterna anfördes i reservationen följande:

Sedan utskottet behandlade frågan förra året har regeringen alltså beslutat att inte tillmötesgå Bergs kommuns begäran att få ta upp förhandlingar med

staten om överlåtelse till kommunen av fallrättigheterna vid Sölvbacka

strömmar. Regeringen konstaterar att en överlåtelse av fallrättigheterna endast kan bli aktuell om riksdagen lämnar ett bemyndigande i frågan. Regeringen avser inte begära ett sådant bemyndigande av riksdagen.

Regeringens beslut måste rimligen tolkas så att frågan om utbyggnad av Sölvbacka strömmar nu är avförd från dagordningen en gång för alla, inte bara från riksdagens sida utan även från regeringens. Älvsträckan bör tas in i 3 kap. 6 § första stycket NRL. Därmed kommer den att åtnjuta ”normalt älvskydd”. Vad nu förordats är en anslutning till motionerna 1997/98:Bo526 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 2 och 1997/98:Bo537 (kd), denna motion i motsvarande del.

Beträffande Gideälven uppströms Björna anfördes följande:

Som anförs i motionerna 1997/98:Bo529 (fp) och 1997/98:Bo537 (kd) bör Gideälven ges NRL-skydd. Såväl 1996 som 1997 har fem partier i bostadsutskottet (c, fp, v, mp, kd) i reservationer stött motioner som gått ut på att älvsträckan borde undantas från utbyggnad. Vid sistnämnda tillfälle anfördes i reservationen bl.a. följande (se bet. 1996/97:BoU10 s. 28):

Uppströms Björna utgör Gideälven tillsammans med några mindre sträckor i Moälven de sista resterna av Västernorrlands läns skogsälvforsar. Gideälven har därför stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden i länet. Utter, strömlekande harrbestånd och förekomsten av flodpärlmussla gör älvsträckans fauna mycket intressant. I lugnvattnet finns sik, abborre och gädda men även goda bestånd av harr och öring förekommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. Under 1995–96 har ett flertal iakttagelser gjorts som styrker att Gideälven är en utterbiotop.

– – –

Det är älvsträckans sammanlagda värde som unik naturmiljö med geologiska kvaliteter, det växt- och djurliv som är knutet till älven och dess betydelse för det rörliga friluftslivet och turismen samt för de närboende som gör den viktig att skydda.

En stor majoritet av lokalbefolkningen har motsatt sig den planerade utbyggnaden. Örnsköldsviks kommun, Länsstyrelsen i Västernorrland och Naturvårdsverket har också motsatt sig tillstånd för utbyggnad av älven. De anser att skyddsvärdet överstiger värdet av en exploatering av forsarna mellan Stennäs och Björna.

Med hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att en ändring görs i NRL – 3 kap. 6 § andra stycket – som tillgodoser förslaget i motionen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att 4 kap. 6 § första stycket MB beträf-

fande Ljungan ordet ”Storsjön” utbyts mot ”Gruckensjöarna”. Därmed

kommer Sölvbacka strömmar att omfattas av älvskyddet.

I 4 kap. 6 § andra stycket efter Ångermanälven tas in följande text.

”I Gideälven sträckan mellan Stennäs och Björna.”

De nu föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1999, dvs. vid samma tidpunkt som enligt propositionen skall gälla för MB i övrigt.

Vad nu föreslagits är alltså en tillstyrkan av yrkande 1 i motsvarande del i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37.

1997/98:BoU3y

15. Lagstiftningen om nationalstadsparker

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet som börjar med ”Beslutet om” och slutar med ”anses nödvändigt” bort ha följande lydelse:

När det gäller bestämmelsen om s.k. nationalstadsparker bör riksdagen som föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 besluta att de bedömningar som lagstiftaren gjorde i förarbetena till denna paragraf bör påverka lagstiftningen. Det finns anledning fästa uppmärksamhet på denna omständighet eftersom den senare rättstillämpningen bortsett från centrala bedömningar i proposition 1994/95:3 om nationalstadsparker. Detta gäller främst propositionens avsnitt om förutsättningarna för förändrad markanvändning.

Om det är nödvändigt för att lagstiftningen skall ges den inriktning som uppenbarligen varit riksdagens avsikt kan det bli nödvändigt att direkt i lagtexten skriva in vissa delar av det som nu motivledes avses tjäna som tillämpning för lagstiftning.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av yrkande 14 i partimotionen (m) som sin mening ge regeringen till känna.

16. Bioindikatorer och miljökvalitetsnormer

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 5 kap. Miljökvalitetsnormer som börjar med ”Utskottets uppfattning” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är förslaget om miljökvalitetsnormer en nödvändig anpassning till EU:s regelverk som på sikt säkerligen kan bidra till att såväl nationella som internationella miljömål uppnås.

Ett av de miljömål som dock knappast kommer att kunna garanteras med hjälp av de i MB föreslagna miljökvalitetsnormerna är bevarandet av den biologiska mångfalden. I propositionen har regeringen valt att i 5 kap. 2 § MB begränsa sin satsning på biologiska miljökvalitetsnormer till yt- och grundvatten utan att klart redovisa de bevekelsegrunder som finns för denna avgränsning. Utskottet menar att denna är godtycklig och utan stöd i vetenskapliga rön om hur den biologiska mångfalden skall garanteras i ett längre perspektiv. Innan erforderlig kunskap finns anser utskottet det olämpligt att över huvud taget knyta miljökvalitetsnormer till biologiska indikatorer. Ett godtyckligt och ogenomtänkt utnyttjande av sådana normer riskerar att ge dessa dålig status i det miljöarbete som av nödvändighet måste vara väl sett i hela samhället.

Utskottet har svårt att finna en koppling mellan miljökvalitetsnormernas grundläggande utgångspunkt, nämligen att de skall fastställas enbart utifrån

kunskaper om vad människan och naturen tål utan hänsyn till tekniska och	48

ekonomiska förhållanden och de s.k. bioindikatorer som regleras i 5 kap. 2 §	1997/98:BoU3y
MB. Bioindikatorernas brist på överensstämmelse med miljökvalitetsnor-
mernas grundläggande syfte gör att de bör mönstras ut ur miljöbalken.
Med det anförda tillstyrker utskottet Moderata samlingspartiets partimot-
ion 1997/98:Jo32 yrkande 15.
Vad nu föreslagits är inte förenligt med förslagen i yrkande 10 i Centerpar-
tiets partimotion 1997/98:Jo34 och i yrkande 7 i Folkpartiets partimotion
1997/98:Jo37. Dessa förslag bör därför avslås av riksdagen.

17. Bioindikatorer och miljökvalitetsnormer

Rigmor Ahlstedt (c) och Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 5 kap. Miljökvalitetsnorner som börjar med ”Utskottets uppfattning” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att regeringens förslag om införandet av miljökvalitetsnormer är ett steg i rätt riktning för att få bukt med många miljöproblem. Vad som dock saknas i kapitlet om miljökvalitetsnormer i MB är en satsning på att låta detta instrument även komma till direkt användning när det gäller att bevara den biologiska mångfalden i skog och mark. Utskottet anser att bestämmelserna om miljökvalitetsnormer för organismer inte enbart skall begränsas till yt- och grundvatten. En framåtsyftande och effektiv satsning för bevarande av den biologiska mångfalden borde kunna inkludera normer även för exempelvis art- och individantal samt tillgången på särskilt utsatta livsmiljöer.

Utskottet ansluter sig därmed till vad som anförs i Centerpartiets partimotion 1997/98:Jo34 yrkande 10 och i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 7 om ett mera preciserat förslag till MKN samt om att biologiska miljökvalitetsnormer även bör kunna tillämpas för att bevara den biologiska mångfalden i skog och mark. Vad i motionerna föreslagits bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget i yrkande 15 i den moderata partimotionen 1997/98:Jo32 går delvis stick i stäv mot vad nu anförts. Detta förslag bör avslås av riksdagen.

18. Miljökvalitetsnormer och transnationella föroreningar

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 5 kap. Miljökvalitetsnorner som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”transnationella föroreningar” bort ha följande lydelse:

Miljökvalitetsnormer formuleras i inte ringa omfattning som minimikrav på EU-nivå. Detta innebär att Sverige, som ovan angivits, har möjlighet att ställa högre krav på exempelvis utsläppsnivåer etc. Enligt utskottets uppfattning bör dock denna möjlighet utnyttjas i mycket begränsad utsträckning. Skälet till detta är främst att höga nivåer av skadliga ämnen i såväl luft som vatten ofta har sitt ursprung utanför Sveriges gränser. Det kan mot den bakgrunden inte vara rimligt att Sverige ställer särskilt hårda krav på de nation-

ella föroreningskällor som kanske endast i mindre omfattning bidrar till att	1997/98:BoU3y
en norm överskrids.
Enligt utskottets uppfattning är frågan om hur utsläpp från andra länder
skall beaktas när det gäller att upprätta svenska miljökvalitetsnormer inte
klarlagd. Av rättssäkerhetsskäl bör därför regeringen i enlighet med vad som
anförs i Moderaternas partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 16 avstå från att
meddela miljökvalitetsnormer i de fall miljösituationen väsentligt påverkas
av föroreningar från andra länder.

19. Sanktionerade miljökvalitetsnormer

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet

5 kap. Miljökvalitetsnormer som börjar med ”Utskottet menar” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att miljökvalitetsnormernas rättsliga status bör stärkas genom att sanktioner kopplas direkt till dessa. Regeringen bör utarbeta ett förslag om hur detta skall kunna ske samt klargöra hur och av vem ansvar skall utkrävas när en miljökvalitetsnorm överskrids. Ansvarsfrågan är särskilt angelägen att klara ut beträffande fall där många diffusa icke tillståndspliktiga verksamheter bidrar till att en norm överskrids.

Med det anförda tillstyrker utskottet Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo33 yrkande 8 om ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om en koppling av sanktioner till miljökvalitetsnormer.

20. Miljökvalitetsnormer och kommunal planering

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 5 kap. Miljökvalitetsnorner som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”kommunal planering” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är 5 kap. 3 § MB utformad på ett sådant sätt att det kan uppkomma osäkerhet om vad som verkligen gäller för sambandet mellan miljökvalitetsnormer och de krav som ställs i det kommunala planeringsarbetet. Såsom paragrafen lyder gäller endast att kommunerna skall iaktta miljökvalitetsnormer vid planering och planläggning. Visserligen görs i författningskommentaren ett förtydligande av vad detta i realiteten innebär, men utskottet finner det ändå angeläget med en tydligare utformning av själva paragrafen. Det får inte finnas något sådant tolkningsutrymme som kan leda till att en miljökvalitetsnorm inte åtnjuter tillräcklig uppmärksamhet i det kommunala planeringsarbetet.

Utskottet föreslår därför i enlighet med Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 9 att riksdagen fattar beslut om en ändring i 5 kap. 3 § MB med innebörden att paragrafens sista stycke byts ut mot ett stycke med lydelsen ”Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter se till att förutsättningar skapas så att miljökvalitetsnormer uppfylls”.

1997/98:BoU3y

21. Bindande åtgärdsprogram

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 5 kap. Miljökvalitetsnormer som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”bindande åtgärdsprogram” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en förutsättning för att tillämpningen av miljökvalitetsnormer skall bli effektiv att även diffusa, icke tillståndspliktiga, utsläppskällors bidrag till att en norm eventuellt överskrids kan kontrolleras. Det instrument som miljöbalken tillhandahåller för detta ändamål är möjligheten att upprätta s.k. åtgärdsprogram. Dessa program anses dock endast vara bindande gentemot de kommunala och statliga myndigheter som har till uppgift att tillse att normerna inte överskrids. Utskottet menar att detta inte är tillräckligt utan åtgärdsprogrammens rättsliga status måste höjas och även göras bindande gentemot enskilda. I stället för att liknas vid målsättningsdokument som de kommunala översiktsplanerna bör jämförelsen göras med de kommunala detaljplanerna. Åtgärder som föreskrivs i ett åtgärdsprogram och som inte beaktas av enskilda bör i syfte att uppnå målet med miljökvalitetsnormernas ändamål kunna leda till rättsliga konsekvenser.

Utskottet ansluter sig därmed till vad som anförs i Folkpartiets partimotion 1997/98:Jo37 yrkande 6 och föreslår att riksdagen bifaller motionsyrkandet.

22. Krav på när miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m)
och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i av-
snittet 6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag som
börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”yrkande 10” bort ha följande
lydelse:
Det i nuvarande lagstiftning gällande generella kravet på MKB vid ansö-
kan om tillstånd eller liknande har resulterat i en mängd miljökonsekvensbe-
skrivningar av ”fyra-raders-karaktär”. Förklaringen till detta är att det i långt
ifrån alla tillståndspliktiga fall kan förväntas några miljökonsekvenser av
betydelse. Problemet med att ta fram sådana mera ambitiösa MKB är att det
kräver en oproportionerligt stor arbetsinsats från mindre företag som långt
ifrån alltid har ekonomiska förutsättningar eller kunskaper för detta arbete.
De nya skärpta reglerna avseende innehållet i en MKB gör att denna obalans
blir än mer accentuerad. Utöver detta bör noteras att tillsynsmyndigheternas
granskning av dessa MKB stjäl resurser från mer angelägna uppgifter som
exempelvis en mer genomgripande granskning av de MKB som upprättas när
betydande miljöpåverkan kan förmodas.
En annan risk är att mängden ”små-MKB” sänker MKB-instrumentets sta-
tus i miljöarbetet. Hög substantiell kvalitet baserad på en genomgripande
konsekvensanalys bör vara ledordet för arbetet med MKB. Med detta per-
spektiv bör kravet på MKB reserveras för sådan verksamhet som bedöms ha
betydande miljöpåverkan. Detta innebär också att Sverige harmoniserar sin
lagstiftning med EU.	48
	48

Det anförda är en anslutning till de förslag som återfinns i Moderaternas	1997/98:BoU3y
partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 18 och Kristdemokraternas partimotion
1997/98:Jo33 yrkande 10. Utskottet föreslår att riksdagen tillstyrker dessa
båda motionsyrkanden.

23. Utredning av när MKB skall krävas

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag som börjar med ”Utskottets uppfattning” och slutar med ”anses erforderligt” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör Naturvårdsverkets ovan refererade utredning endast ett första steg mot en mer genomgripande översyn av vilka verksamheter som kan anses omfattas av begreppet ”betydande miljöpåverkan” och därför enligt miljöbalken skall föregås av ett fördjupat MKB-förfarande.

Samtliga myndigheter vars beredningsområde kan förmodas inkludera verksamheter med betydande miljöpåverkan bör göra en totalinventering av vilka dessa verksamheter är och närmare definiera vilka av dem som bör omfattas av ett obligatoriskt MKB-krav.

Med det anförda ansluter sig utskottet till Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 11 där riksdagen till regeringen som sin mening föreslås ge till känna att sektorsmyndigheterna bör utreda vid vilka fall MKB skall krävas så att detta tydliggörs.

24. Särskilt beslut om MKB

Rigmor Ahlstedt (c) och Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”båda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det krav på att tillståndsmyndigheterna tar särskild ställning till huruvida en MKB uppfyller de bestämmelser som anges i 6 kap.

7 § MB är en viktig nyordning i den svenska lagstiftningen om MKB. Ut- formningen av den paragraf som reglerar detta (6 kap. 9 § MB) har dock enligt utskottets uppfattning inte fått en tillfredsställande lydelse. Utskottet menar att ett särskilt beslut om huruvida MKB:n uppfyller substanskraven skall fattas som är skilt från det slutliga avgörandet i målet eller ärendet. Detta skulle tydligare avgränsa MKB-bedömningen och därigenom framhäva dess betydelse i miljöarbetet på ett sätt som inte är möjligt om bedömningen av MKB ”göms” i det slutgiltiga avgörandet av ärendet eller målet.

Mot denna bakgrund förordar utskottet att riksdagen beslutar om en sådan ändring i 6 kap. 9 § MB som föreslås i Centerpartiets partimotion 1997/98: Jo34 yrkande 12 och som innebär att tillståndsmyndigheterna skall fatta ett särskilt beslut angående MKB som underlag för det samlade tillståndsbeslutet. Detta innebär en anslutning även till yrkande 5 i motsvarande del i Folk-

partiets partimotion Jo37.

1997/98:BoU3y

25. Reglerna om strandskydd

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 7 kap. Skydd av områden som börjar med ”De regler” och slutar med ”utskottet motionsförslaget” bort ha följande lydelse:

Strandskyddsreglerna saknade ända fram till 1993 koppling till frågan om natur- och kulturmiljöskydd. Detta år utvidgade dock den borgerliga regeringen syftet till att även avse skydd för växter och djur. I miljöbalksförslaget förtydligas detta ytterligare något.

Frågan om strandskyddet tas upp i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32. Motionärerna anser att skyddet av stränder helt bör baseras på värnandet av natur- och kulturmiljön. I hela Sverige skall enligt dem finnas en generell glesbebyggelserätt. Om kommunerna vill skydda mark från exploatering skall detta ske genom planläggning. Därmed avskaffas dagens generella byggförbud och ersätts av ett selektivt skydd, där fastighetsägaren ges ersättning för ett eventuellt intrång i äganderätten. Därigenom får markägaren ett skydd för sin äganderätt. Detta selektiva skydd skall således stärka skyddet där det behövs som mest, t.ex. i känsliga områden där exploateringen varit omfattande.

Generella förbud är fel, eftersom de inte tar hänsyn till faktiska förhållanden på platsen. Det generella byggförbudet medverkar dessutom till utarmning av landsbygden, genom att hindra att ett attraktivt boende kan erbjudas i befolkningssvaga områden där tillgången på strandmark är god. En levande landsbygd ökar också förutsättningarna för naturvård och biologisk mångfald. Blandbruksbygder i skärgården har t.ex. skapat utrymme för en betydande artrikedom. Det finns vidare skäl att anta att motiven för att vilja vårda och skydda naturen stärks om människor tillåts bosätta sig på landsbygden.

Genom att införa ett skydd för stränder enligt ovanstående modell för glesbebyggelserätt skulle man kunna stärka skyddet där det behövs bäst, dvs. inom känsliga naturområden. Regeringen bör återkomma med ett förslag enligt ovanstående modell som ersätter det befintliga generella byggförbudet i strandområden.

Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 22 i partimotionen (m) som sin mening ge regeringen till känna.

26. Förstärkt grundvattenskydd

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 11 kap. Vattenverksamhet som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”förstärkt grundvattenskydd” bort ha följande lydelse:

Hushållningen med vatten och skyddet av detsamma bör få en central roll i miljöbalken. Det är också, enligt utskottets uppfattning, angeläget att EG:s i många stycken långtgående direktiv på vattenområdet på ett klart och tydligt sätt läggs till grund för de regler om vattenskydd som blir en del av balken.

Med nuvarande utformning är MB:s hantering av vattenfrågorna, enligt	1997/98:BoU3y
utskottets mening, dock inte utan vissa brister. Främst åsyftas hanteringen av
EG:s regler för grundvattenskydd. Utskottet anser att regeringen inte gjort en
tillräckligt grundlig analys av vilka krav som ställs i exempelvis EG:s grund-
vattendirektiv (80/68/EEG). Den bedömning som regeringen gör att direkti-
vet kommer att vara genomfört genom reglerna i balken har mött kritik från
experter på området. EU-kommissionen har dessutom redan signalerat till
regeringen att man inte är tillfreds med det svenska skyddet av grundvatten-
täkter. För att undvika ytterligare kritik från EU, bör regeringen närmare
analysera grundvattenfrågornas ställning i miljöbalken och annan lagstift-
ning. Målsättningen med denna utredning bör vara att alla tveksamheter om
hur svenskt grundvattenskydd förhåller sig till de krav som formulerats på
EU-nivå skall elimineras.
Vad nu anförts är i huvudsak en anslutning till vad som föreslås i Kristde-
mokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 7 och bör ges regeringen till
känna.

27. Regeringsprövning av vissa större anläggningar

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m)anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning som börjar med ”Bostadsutskottet vill” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 31 skäl att inte lägga prövning enligt 17 kap. MB-förslaget på en politisk instans. Det är principiellt felaktigt att den instans som utformar lagarna också skall pröva dem. En politisk prövning riskerar att leda till taktiska överväganden och inslag av godtycke. Det är också oroväckande att regeringen begär en så vid möjlighet att kringgå den föreslagna miljölagstiftningen genom egen prövning. Man kan fråga sig om detta beror på att MB inte grundar sig på någon princip om att värna utvecklingen och den ekonomiska tillväxten och att lagstiftaren därför inte anser att bestämmelserna i övrigt kommer att fungera i praktiken.

Liksom Moderata samlingspartiet anser utskottet att regeringen begär alltför stora befogenheter när det gäller att själv pröva miljölagstiftningen. Regeringen bör återkomma med ett förslag där regeringens obligatoriska prövning begränsas kraftigt jämfört med nuvarande förslag. Grundprincipen bör vara att tillåtligheten prövas av förvaltningsdomstol.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 31 i partimotionen

(m)som sin mening ge regeringen till känna.

28. Utvidgning av den obligatoriska regeringsprövningen

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren

(m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 17 kap. Rege-

ringens tillåtlighetsprövning som börjar med ”De i” och slutar med ”av riks-	1997/98:BoU3y
dagen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt Moderata samlingspartiets partimotion
1997/98:Jo32 om att den obligatoriska regeringsprövningen bör begränsas.
Med hänvisning till detta ställningstagande avstyrker utskottet motion
1997/98:Jo36 (fp) om att regeringsprövningen skulle utvidgas till att omfatta
bl.a. vissa hamnar m.m.

29. Utvidgning av den obligatoriska regeringsprövningen

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning som börjar med ”De i” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1997/98:Jo36 (fp) behövs ett sätt att få en samlad prövning av hamnars lokalisering och miljöpåverkan. Var hamnar lokaliseras har i många fall mycket stor betydelse för miljön, kanske främst i form av den miljöbelastning som orsakas av vägtrafiken till och från anläggningarna. Situationen i Stockholmsområdet är en tydlig illustration av dessa problem. Det finns starka skäl att i MB och dess tillämpningsregler föra in särskilda tillståndsregler för större hamnanläggningar. Med större hamn skulle kunna avses en anläggning som kan ta emot tonnage med över 10 000 ton eller fartyg med över 100 meters längd.

Mot bakgrund av vad nu anförts föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om tillståndsregler för hamnar i tillämpningsreglerna till miljöbalken.

Riksdagen bör vidare besluta om sådan ändring av MB så att 17 kap. 1 § i den föreslagna miljöbalken får tillägget: ”22. Hamnar, lastnings- och lossningskajer som medger trafik med fartyg på mer än 10 000 ton eller med en längd på minst 100 meter.”

Vad nu föreslagits är ett bifall till fp-motionen 1997/98:Jo36.

30. Undantagen från kommunala vetot

Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning som börjar med ”Motioner med” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

I de fall regeringen valt att tillåtlighetspröva större anläggningar har i dag kommunerna veto enligt NRL. I och med att regeringsprövningen blir obligatorisk för större trafikanläggningar tas också det kommunala vetot bort för prövningen av dessa ärenden. I dag gäller det kommunala vetot enligt naturresurslagen, med undantag för anläggningar för mellanlagring eller slutförvar av kärnämne eller kärnavfall, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av farligt avfall.

Utskottet kan inte acceptera den ytterligare försvagning av det kommunala vetot som regeringens förslag innebär. Kommunerna är en viktig demokra-

tisk nivå och representerar befolkningen i det berörda området. De som bor

på orten måste ha möjlighet att påverka projekt som på ett avgörande sätt	1997/98:BoU3y
berör deras närmiljö. Regeringens förslag innebär en allvarlig försämring av
miljöprövningen.
Till skillnad från regeringens strävan att urholka det kommunala vetot an-
ser utskottet det viktigt att stärka det kommunala självbestämmandet. Därför
bör samtliga undantag som i dag finns för kommunalt veto upphöra.
Utskottet tillstyrker med det anförda förslagen i Centerpartiets partimotion
1997/98:Jo34 yrkandena 21 och 22. Lagtexten bör ges en sådan utformning
att undantagen från det kommunala vetot utmönstras.
Vad i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 19 föreslagits
om de motiv som bör vägleda bedömningen av hur undantagen från vetot
skall tillämpas är inte aktuellt att i sak bedöma eftersom utskottet avser att
något undantag inte bör finnas. Motionsyrkandet avstyrks.

31. Tillämpningen av kommunala vetot

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning som börjar med ”Förslaget i” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 om att det, beträffande bedömning av undantaget från det kommunala vetot, är naturligt att beslut och ansvar förs så nära kommunerna som möljligt. Det är av mycket central betydelse att samrådsförfarandet är väl utbyggt och att regeringen noga lyssnar på vad de enskilda kommunerna har för uppfattning. Vid tillåtlighetsprövning av trafikanläggningar och vattenverksamhet där regeringens prövning är aktuell skall därför den absoluta målsättningen vara att genom ett väl utbyggt samråd uppnå samförstånd med berörda kommuner.

Vad utskottet nu med anledning av yrkande 19 i motionen anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

32. Ersättningsreglernas utformning

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet 31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m. som börjar med ”Av propositionen” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Jo32 yrkande 3 och i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33 yrkande 30 förs fram förslag om att reglerna i 2 kap. 18 § regeringsformen bör gälla när ersättning enligt MB skall utgå. Denna fråga får förutsättas behandlas av konstitutionsutskottets yttrande till jordbruksutskottet. Även om frågan sålunda inte direkt kan anses ligga inom bostadsutskottets beredningsområde vill dock utskottet instämma med vad i motionerna anförts.

Detta ställningstagande leder till slutsatsen att även yrkande 4 i Moderata	1997/98:BoU3y
samlingspartiets partimotion bör bifallas av riksdagen. En tillämpning av
regeringsformens ersättningsregler medger enligt utskottets uppfattning inte
att ersättningsreglerna utformas enligt vad som föreslagits i 31 kap. 6 § MB.
Vad där anges innebär att avdrag skall göras för ett belopp som motsvarar
ersättning för skada upp till kvalifikationsgränsen. Paragrafen bör inte ingå i
MB.

33. Länsstyrelsernas resurser

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande i avsnittet Länsstyrelsernas resurser för ärendeprövning enligt miljöbalken som börjar med ”Bostadsutskottet har” och slutar med ”kunna undvaras” bort ha följande lydelse:

Det finns goda skäl för riksdagen att genom att tillkännagivande till regeringen fästa uppmärksamheten på att länsstyrelserna måste tillföras resurser för att fullgöra de uppgifter som de enligt MB avses få. Det bör inte komma på fråga att genom omprioriteringar inom ett redan knappt länsstyrelseanslag finansiera dessa tillkommande uppgifter. Medel bör i annan ordning tillföras länsstyrelserna. Vad nu anförts bör vara utgångspunkten för arbetet med 1999 års budget för länsstyrelserna i vad avser ”MB-kostnader”.

Ett riksdagens tillkännagivande till regeringen bör göras i enlighet med vad nu anförts. Detta innebär en anslutning till yrkande 34 i motsvarande del i Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Jo33.

Särskilt yttrande

Sölvbacka strömmar och Gideälven samt det kommunala vetot

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anför:

I ett särskilt yttrande till betänkandet 1997/98:BoU3 upplystes om att företrädare för våra partier deltagit i regeringens arbete med att få fram ett förslag till miljöbalk. I yttrandet betonades vikten av att en miljöbalk (MB) förverkligades. Balken kommer att vara en viktig förutsättning för att skapa en modern och helgjuten miljölagstiftning för 2000-talet.

Som framgår av nu föreliggande yttrande föreslås NRL-reglerna i allt väsentligt utan förändring tas in i MB. Under de förhandlingar företrädare för våra partier hade med regeringen om balken diskuterades heller inga förändringar i NRL:s hushållningsbestämmelser.

Vi har inte ändrat inställning i sak i rubricerade frågor.

Elanders Gotab, Stockholm 1998