BOU3Y (Yttrande 1996/97:BOU3Y)

Bostadsutskottets yttrande 1996/97:BoU3y

Den regionala samhällsorganisationen

1996/97

BoU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:36 om den regionala samhällsorganisationen jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av propositionen.

Detta yttrande omfattar förslagen i propositionen och i motionerna i de delar som framgår nedan.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och Jämtlands län.

Samtliga i yttrandet behandlade motioner avstyrks.

Tolv avvikande meningar har avgivits bl.a. om avslag på propositionen av företrädare för (m), om länen som grund för en förändrad regional ansvarsfördelning av (fp) och (kd), om utveckling av centrala myndigheters regionala struktur av (v) och om principer för lokaliseringen av vissa statliga myndigheters regionala förvaltning av (c), (fp), (v), (mp) och (kd).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:36 – i de delar den behandlas i detta yttrande – föreslagit att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1.lag om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning,

2.lag om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne

län,

3.lag om upphävande av lagen (1996:000) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,

dels godkänner regeringens förslag om en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län.

Motionerna

1996/97:BoU3y

I betänkandet behandlas följande med anledning av propositionen väckta motioner

1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten.

1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet skall starta i Västmanlands län i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalförbund i Skåne.

1996/97:K5 av Monica Widnemark och Carina Hägg (s) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länets självstyrelseorgan blir länets främsta företrädare,

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att benämningen landshövding ändras till generaldirektör.

1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlad strategi för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter,

2.att riksdagen beslutar att de myndigheter som handhar medlen ur EU:s strukturfonder skall läggas under de nya regionförbundens kontroll i försökslänen,

3.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper i försökslänen,

4.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsexperter i jämställdhetsfrågor,

5.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens ställning på Gotland.

1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionernas Europa,

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens engagemang på den regionala nivån,

3.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges behov av endast två direktvalda politiska nivåer, den statliga och den kommunala, med egen beskattningsrätt,

4.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivillig samverkan med kommunerna som bas,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser obligatorisk	1996/97:BoU3y
medverkan i de föreslagna regionförbunden i enlighet med vad som anförts i
motionen,

6.att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m. 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

7.att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Kalmar län i enlighet med vad som anförts i motionen,

8.att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som avser förslag till försöksverksamhet i Gotlands län i enlighet med vad som anförts i motionen,

9.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett Jämtforum.

1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för det fortsatta utvecklingsarbetet när det gäller den regionala samhällsorganisationen,

2.att riksdagen avslår den del som avser Kalmar län i proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen.

1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämtlands län bör ingå med direktvalt läns/regionfullmäktige i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som det nybildade Skåne län,

2.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kalmar län bör ingå i försöket med ändrad regional ansvarsfördelning på samma sätt som föreslås för Skåne län,

3.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland även i framtiden skall utgöra ett eget och självständigt län.

Utskottet

Inledning

Sammanfattningen i detta avsnitt bygger på beskrivningen i propositionen (se s. 23–27). Tonvikten har lagts på den del som främst rör bostadsutskottets beredningsområde.

Ipropositionen konstateras att den statliga förvaltningen på regional nivå fortlöpande föranlett förändringar av samhällets regionala förvaltningsorganisation. Det konstateras också att länsförvaltningen ständigt varit under debatt. En redovisning lämnas i propositionen om olika försök att under efterkrigstiden stärka länsstyrelsens samordnade funktion. Det erinras om 1971 års länsstyrelsereform som gick ut på att säkra länsstyrelsens ställning som det centrala länsorganet med huvudansvar på en rad viktiga områden. De överväganden som tidigare gjorts om huvudmannaskapet för den regionala förvaltningen fortsattes under 1970-talet. Emellertid ledde dessa inte till någon omfördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan länsstyrelse och

landsting. I stället kan sägas att den s.k. länsdemokratiska linjen vunnit insteg genom att länsstyrelsens styrelse i slutet av 1970-talet fick en politisk sammansättning.

Även under 1980-talet fattades vissa beslut i syfte att stärka länsstyrelsernas samordnande och planerande verksamhet. Avsikten med dessa var bl.a. att bryta igenom sektorsindelningen till förmån för regional överblick och samordnande insatser. Länsstyrelserna fick ansvaret bl.a. för regional miljövård, samordning av arbetet med den fysiska riksplaneringen, kulturminnesvården och att företräda statens intressen i vissa frågor som regleras i byggnadslagstiftningen. Den beskattande och dömande verksamheten ansågs inte ha sin plats i en ”planerande och samordnande” länsstyrelse varför dessa uppgifter skildes ut från länsstyrelserna och fördes till nybildade länsskattemyndigheter och länsrätter.

I en redovisning av arbetet med att reformera länsförvaltningen bör också erinras om den s.k. samordnade länsförvaltningen som infördes i början av 1990-talet. Den innebar ytterligare steg i syfte att stärka den regionala överblicken och ge bättre möjligheter till samordnade insatser. Länsstyrelserna gavs stor frihet att själva organisera sin verksamhet; dock skall i länsstyrelseorganisationen finnas vissa länsexperter som skall säkra vissa sakområden och verksamhetsinriktad kompetens. På senare tid har till länsstyrelserna förts ytterligare uppgifter, t.ex. bostadsfinansieringsfrågor, jämställdhetsfrågor, konkurrensövervakning och hanteringen av EG-bidrag, medan vissa allmänna förvaltningsuppgifter, t.ex. hanteringen av bilregistret, förts från länsstyrelserna.

Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

Efter att ha erinrat om vissa förslag beträffande utformningen av den regionala organisationen – bl.a. Regionberedningens slutbetänkande och riksdagens godkännande av att Skåne län skall bildas den 1 januari 1997 – anförs i propositionen att samhällsutvecklingen successivt ökat den lokala och regionala nivåns betydelse inom det svenska folkstyret. Enligt regeringens mening bör nu ytterligare steg tas för att ge medborgarna vidgade möjligheter att utöva ett inflytande över den regionala samhällsutvecklingen. Detta bör ske genom att de kommunala självstyrelseorganen inom ramen för en försöksverksamhet får ett ökat ansvar för det regionala utvecklingsarbetet i samarbete med den statliga förvaltningen på regional nivå. Huvudsyftet med försöksverksamheten är att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen vill förstärka den kommunala självstyrelsen och den decentralisering av beslut som skett under längre tid. Fördelningen av uppgifter bör enligt regeringen utgå från förutsättningen att Sverige alltjämt skall vara en enhetsstat och att någon federalistisk utveckling inte skall eftersträvas. Propositionsförslaget innebär att en försöksverksamhet genomförs i fyra län, nämligen i Kalmar län, Gotlands län, Skåne län och Jämtlands län. Verksamheten i de tre förstnämnda länen regleras i lag. I dessa tre län föreslår regeringen att det regionala utvecklingsansvaret överförs från länsstyrelsen till ett kommunalt organ på regional nivå. Detta före-

1996/97:BoU3y

slås också få ansvaret för vissa statliga uppgifter som är knutna till det reg-	1996/97:BoU3y
ionala utvecklingsansvaret.
Försöksperioden föreslås omfatta tiden den 1 juli 1997 till den 31 decem-
ber 2002. Försöket har olika uppläggning. I Kalmar län föreslås att ansvaret
förs över till ett regionförbund som bildas av länets samtliga kommuner och
landstinget. I Gotlands län övertar kommunen ansvaret under försökspe-
rioden. I Skåne län överförs – liksom i Kalmar län – det regionala utveckl-
ingsansvaret till ett regionförbund, dock med den skillnaden att det nya Skå-
nelandstinget år 1999 övertar ansvaret. I Jämtlands län föreslår regeringen ett
försök med ett samverkansorgan på regional nivå. Ingen ändrad ansvarsför-
delning föreslås mellan staten och den kommunala nivån i detta län. Verk-
samhet där behöver därför inte regleras i lag.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 5 föreslås
riksdagen avslå regeringens förslag i den del som avser obligatorisk medver-
kan i de av regeringen föreslagna regionförbunden. Motivet till avslags-
yrkandet är motionärernas ståndpunkt i fråga om hur ett ökat regionalt ut-
vecklingsansvar bör utformas. De tar avstånd från att införa en tredje politisk
nivå bestående av regionparlament eller liknande. En utveckling i federalist-
isk riktning är enligt dem inte önskvärd. Det finns inga samhällsbehov som
skulle motivera en sådan utveckling. Varje land skall ha möjlighet att bevara
och utveckla en samhällsorganisation som är bäst lämpad utifrån landets
unika förhållanden. Enligt motionärerna finns i Sverige inget utrymme för
den federalism som kännetecknar folkstyret i vissa europeiska länder och
som ibland kallas ”regionernas Europa”. I Sverige har nationalstaten i dag en
annan roll än för bara några år sedan. Uppgifter har flyttats från central nat-
ionell nivå dels till Europanivå, dels till kommunnivå. Motionärerna anser att
regionalpolitiken i Sverige genomförs bäst genom samverkan mellan statliga
instanser och den berörda regionen och inte genom att stridande särintressen
ges beslutanderätt och ökade befogenheter. I motionen anges att Sverige bara
behöver två nivåer – en statlig central och en lokal som bygger på den kom-
munala självstyrelsens princip. Den samhällsorganisation som anses lämplig
och nödvändig för regional samverkan bör det överlåtas till kommunerna
själva att besluta om och hur den i så fall skall utformas. Olika samverkans-
former kan tänkas.
Vad nu redovisats motsvaras i Moderata samlingspartiets partimotion
1996/97: K10 – förutom av det ovan redovisade avslagsyrkandet (yrkande 5)

–av yrkandena 1, 2, 3 och 4. I dessa yrkanden föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionernas Europa, om statens engagemang på regional nivå, om att Sverige behöver endast två direktvalda politiska nivåer samt om att samhällsorganisationen skall bygga på frivillig samverkan med kommunerna som bas.

I sammanhanget bör också behandlas motion 1996/97:K8 (m). Även i den motionen yrkas avslag på regeringens förslag delvis med samma motiv som i partimotionen.

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att det inte finns tillräcklig anledning att i Sverige omdana samhällets organisation i federalistisk riktning. Till skillnad från motionärerna anser utskottet inte att rege-

ringsförslaget har denna innebörd. Som framgått ovan anförs i propositionen

att Sverige alltjämt skall vara en enhetsstat utan att någon federalistisk ut-	1996/97:BoU3y
veckling skall eftersträvas. Vid ett sådant konstaterande – i vilket alltså ut-
skottet instämmer – kan det inte anses meningsfullt att vidare diskutera grun-
derna för förslagen i partimotion 1996/97:K10 (m) eller i motion 1996/97:K8

(m)i vad där förs en diskussion om länsparlament eller liknande. Inte heller kan utskottet dela motionärernas uppfattning att regeringens förslag till en tidsbegränsad försöksverksamhet med ändrad regional försöksverksamhet i fyra län skulle vara så ingripande i den kommunala självstyrelsen att riksdagen bör gå emot förslaget. I motsats till motionärerna anser utskottet att försöket bör kunna ge erfarenheter som gör det möjligt att fortsätta de strävanden som sedan länge pågått i syfte att ytterligare förbättra den demokratiska förankringen i det regionala utvecklingsarbetet.

Med det anförda föreslår bostadsutskottet att konstitutionsutskottet avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena om avslag på propositionen m.m.

I motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen bl.a. av innebörd att ansvarsfördelningen mellan den centrala regionala och lokala nivån skall bygga på subsidiaritetsprincipen och att det inte är självklart att de nuvarande länen i alla lägen är lämpliga som geografisk grund för ett förändrat ansvar för de regionala uppgifterna.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att regeringen i propositionen (s. 59) anför att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att följa och utvärdera verksamheten. I en sådan utvärdering finns anledning förutsätta att också den fråga som tagits upp i motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1 om det fortsatta utvecklingsarbetet för den regionala samhällsorganisationen kommer att övervägas. Att utvärderingen avses kunna läggas till grund för samhällsorganisationen på regional nivå framgår också av propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Beträffande den parlamentariska kommittén för uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten som enligt regeringen bör tillkallas förutsätter utskottet att den verkligen kommer till stånd. För det fall att det under ärendets fortsatta beredning finns anledning hysa tvekan därvidlag förutsätter bostadsutskottet att konstitutionsutskottet på lämpligt sätt föreslår riksdagen att fästa regeringens uppmärksamhet på vikten av att uppföljningen genomförs.

I detta avsnitt behandlar utskottet även förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 1. Ett tillkännagivande till regeringen föreslås som går ut på att en samlad strategi behövs för regionaliseringen av statliga verk och myndigheter. Motionärerna anför att statliga verks och bolags organisation allt sämre stämmer överens med de länsgränser och länsstrukturer som finns.

Den fråga motionärerna aktualiserar – utvecklingen av centrala myndigheters regionala struktur – är viktig. Den hör nära samman med det statliga regionala utvecklingsansvaret. Utskottet vill erinra om vad i propositionen (s. 33) anförts om att pågående utredningar kan förväntas lämna bidrag till den fortsatta diskussionen bl.a. i vad gäller organisations- och uppgiftsfördelningen mellan central, regional och lokal statlig nivå. Utskottet anser sig ha grundad anledning utgå från att den av motionärerna upptagna frågan därvid

kommer att bli föremål för överväganden. Inte minst får den anses ha en

anknytning till de överväganden som görs av den förvaltningspolitiska kom-	1996/97:BoU3y
missionen vars slutbetänkande kommer att avlämnas senast vid utgången av
år 1996. När pågående utredningar och beredningen av dem avslutats finns
bättre underlag för bedömning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 yrkande 1. Motionsyrkandet bör inte nu föranleda någon riksda-
gens åtgärd.

Den närmare utformningen av regeringens förslag med ändrad regional ansvarsfördelning m.m.

Skåne län

Som framgått ovan avses det regionala utvecklingsansvaret i Skåne län den 1 juli 1997 föras över till ett regionförbund. Detta kommer att bildas av länets kommuner och landsting. När det nya landstinget i Skåne län bildas överförs ansvaret den 1 januari 1999 till landstinget. Som också framgått ovan föreslås försöksverksamheten pågå till utgången av år 2002.

I tre motioner tas upp frågor som direkt rör försöket i vad avser Skåne län. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 6 framförs förslag om avslag på propositionen delvis också i denna del. Motionärernas förslag går tillbaka på deras ovan behandlade förslag om att en eventuell försöksverksamhet inte bör regleras i lag utan i princip bygga på ett frivilligt deltagande. Motionärerna avvisar den del av försöket som består i att landstinget den 1 januari 1999 skall överta det regionala utvecklingsansvaret. De anser att denna del av försöket bör utformas så att Skånelandstinget enbart skall ha sjukvårdsansvaret och inte också ansvaret för utbildning, kultur och

kollektivtrafik. En liknande uppfattning förs fram i motion 1996/97:K4 (m). Utskottets ställningstagande ovan innebär att riksdagen bör anta de lagar

som reglerar försöksverksamheten. Detta ställningstagande är inte förenligt med förslaget i de båda nu behandlade m-motionerna. Dessa bör alltså avslås av riksdagen.

I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om inomregional balans för den regionala samhällsverksamheten. Motionären anför sammanfattningsvis att en decentraliserad lokalisering av de regionala och statliga organen är bäst för Skåneregionen.

Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen i motionen om att en decentraliserad lokalisering kan vara eftersträvansvärd. Även beträffande detta motionsförslag bör resultatet av vissa pågående utredningar avvaktas; bl.a. den förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande. Utskottet anser för övrigt att den fråga som motionären aktualiserar bäst löses genom förslag från den regionala och lokala nivån. Riksdagen och regeringen bör i princip inte genom uttalanden i den ena eller andra riktningen föregripa sådana förslag. Med det anförda avstyrker utskottet fp-motionen 1996/97:K2.

Kalmar län

Till skillnad från i Skåne län föreslår regeringen beträffande Kalmar län att ett regionförbund under hela försöksperioden skall överta ansvaret för försöksverksamheten.

Frågan om försöksverksamhetens utformning i Kalmar län behandlas i tre motioner. I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 7 föreslås riksdagen avslå regeringens förslag. Bl.a. anförs i motionen att det för Kalmar län föreslagna regionförbundet inte torde tillgodose de behov av samverkan som faktiskt finns eftersom dessa sträcker sig över länsgränserna. Också i motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 2 föreslås riksdagen avslå förslaget i vad avser Kalmar län. Motionärerna anser att försöket där är ett steg tillbaka vad gäller demokrati- och medborgarinflytande eftersom försöket kommer att ledas av ett indirekt valt regionförbund under hela försöksperioden till skillnad mot i Skåne län där man vid allmänna val 1998 som medborgare kommer att kunna påverka sammansättningen av det organ som skall ha ansvaret för den regionala samhällsverksamheten. I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 2 föreslås att försöket i Kalmar län genomförs såsom i Skåne.

Utskottet behandlar först den moderata partimotionen. Detta förslag bygger på motionärernas ovan redovisade principiella uppfattning att någon ny beslutsnivå inte bör tillskapas av statsmakterna. Om beslut därom fattas skall det utgå från initiativ i den aktuella regionen. Utskottet har ovan uttryckt som sin mening att det är värdefullt att ett försök med ändrad regional ansvarsfördelning nu genomförs. Uppenbarligen har motionärerna en annan uppfattning än utskottet därvidlag. Utskottet avstyrker med hänvisning till vad ovan och nu anförts också yrkande 7 i den moderata partimotionen 1996/97:K10.

Vad gäller förslagen i de båda andra motionerna går dessa, som utskottet uppfattat förslaget i kd-motionen, ut på att om försöket i Kalmar län skall genomföras skall det ges den utformning som det föreslås få i Skåne län med ett regionförbund och landsting som ansvariga för försöket under olika delar av försöksperioden.

Enligt utskottets mening finns skäl att pröva olika modeller avseende ledningsansvaret för det regionala utvecklingsarbetet. Att så sker måste vara till fördel i det arbete med den uppföljning och utvärdering som enligt propositionen bör göras. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97: K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande 2.

Jämtlands län

Regeringen föreslår beträffande Jämtlands län att försök skall göras med ett samverkansorgan på regional nivå. I länet föreslås ingen ändring av ansvarsfördelningen mellan staten och den kommunala nivån. Jämtforum, som är under bildande, avses bli ett informellt organ på länsnivå. I Jämtforum avses ingå företrädare för länsstyrelsen, kommuner, landsting, näringsliv och organisationer. Jämtforum kommer inte att i formell mening ta över beslutskompetens från någon annan part utan skall enbart vara ett organ för diskussion och samordning av frågor som behöver behandlas på regional nivå. Försöksverksamheten kommer därför inte att lagregleras.

1996/97:BoU3y

I två motioner tas upp försöksverksamheten i Jämtlands län. I Moderata	1996/97:BoU3y
samlingspartiets partimotion 1996/97:K10 yrkande 9 föreslås ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om inrättande av
Jämtforum. Motionärerna anser att det inte är en uppgift för riksdagen att
besluta om inrättande av Jämtforum. I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 1
föreslås att försöksverksamheten i Jämtlands län avseende den ändrade reg-
ionala ansvarsfördelningen skall bedrivas på samma sätt som den i Skåne
län.
Beträffande förslaget i mp-motionen gör utskottet samma bedömning som
beträffande Kalmar län, nämligen att det är till fördel att flera olika försöks-
modeller prövas. Även den modell som representeras av ”Jämtlandsdelen” är
av vikt för att få erfarenhet inför kommande beslut om den regionala an-
svarsfördelningens utformning. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet konstaterar, med anledning av vad som anförts i den moderata
partimotionen, att Jämtforum bildas av myndigheter, näringsliv och organi-
sationer i Jämtlands län och inte genom ett riksdagsbeslut. I den mån yrkande
9 i den moderata partimotionen 1996/97:K10 inte kan anses tillgodosett med
vad nu anförts avstyrks det av utskottet.
Gotlands län
Länsstyrelsen i Gotlands län har i skrivelse till regeringen uttryckt önskemål
om att få genomföra en försöksverksamhet med utvidgad samordnad länsför-
valtning. I propositionen föreslås att möjligheterna prövas att vidga den
samordnade länsförvaltningen genom att föra in länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsen. Det anges i propositionen vara av särskilt
värde att förlägga en försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvalt-
ning till Gotlands län, eftersom försök med ändrad regional ansvarsfördel-
ning mellan stat och kommun föreslås där under samma tidsperiod. Erfaren-
heter anges då kunna vinnas av en mer samlad statlig regional förvaltning i
ett län, där arbetet bedrivs med delvis nya förutsättningar.
Försöket föreslås kunna inledas den 1 januari 1998 och bedrivas så att det
kan avslutas den 31 december 2002.
Som tidigare nämnts avser regeringen att tillkalla en parlamentarisk kom-
mitté med uppgift att följa och utvärdera försöksverksamheten med ändrad
regional ansvarsfördelning. Kommitténs uppdrag föreslås också omfatta den
föreslagna försöksverksamheten med utvidgad samordnad länsförvaltning i
Gotlands län.
I den moderata partimotionen 1996/97:K10 yrkande 8 föreslås riksdagen
avslå regeringsförslaget även i denna del. Bl.a. anför motionärerna att det,
med tanke på Gotlands speciella förhållanden, är svårt att se vilken relevans
en försöksverksamhet där kan ha.
Utskottet vidhåller vad ovan anförts. Det måste anses vara av vikt med
olika ”försöksmodeller” och då även den som representeras av försök med
vidgad samordnad länsförvaltning. Yrkande 8 i Moderata samlingspartiets
partimotion 1996/97:K10 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Under beredningen av ärendet om försöksverksamheten i Gotlands län har
frågan om Skogsvårdsstyrelsens inordnande i länsstyrelsen aktualiserats i	19

vad gäller den uppdragsverksamhet som de skogliga myndigheterna bedriver.	1996/97:BoU3y
Farhågor från dessa har yppats om att uppdragsverksamheten kommer att
minska betydligt om skogsvårdsstyrelserna inordnas i länsstyrelsen på det
sätt Regionberedningen föreslagit.
Förslaget i propositionen om att inordna Skogsvårdsstyrelsen på Gotland i
länsstyrelsen där är emellertid – i jämförelse med Regionberedningens för-
slag – av betydligt mindre omfattning. De farhågor som förts fram kan inte
anses ha den relevans som de möjligen kan ha haft vid en bedömning av
Regionberedningens förslag. Utskottet förutsätter därför att ”Gotlandsför-
söket” i den del som nu diskuteras kommer att omfatta också den uppdrags-
verksamhet som bedrivs av skogsvårdsstyrelsen.
I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 3 föreslås ett riksdagens tillkännagi-
vande till regeringen av innebörd att Gotlands län även i framtiden skall vara
ett självständigt län. Motionärerna anser det viktigt att Gotlands ställning
som eget län inte hotas vid förändring av den regionala samhällsorganisat-
ionen.
Utskottet kan inte i propositionen finna stöd för motionärernas farhågor.
Ett uttalande enligt deras förslag kan inte anses nödvändigt. Motionsyrkandet
avstyrks.
Övriga frågor
I motion 1996/97:K3 (s) föreslås att en försöksverksamhet med regional
ansvarsfördelning startas även i Västmanlands län.
Även om ett försök enligt förslaget i motionen måhända skulle kunna vara
motiverat är utskottet inte berett föreslå att försöket utvidgas. Motion
1996/97:K3 (s) avstyrks alltså.
I Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkandena 2, 3, 4 och 5 tas bl.a.
upp vissa frågor som rör försöksverksamheten. I yrkande 2 föreslås riksda-
gen besluta att de myndigheter i försökslänen som handhar medlen ur EU:s
strukturfonder skall vara en del av försöksverksamheten. I yrkandena 3, 4
och 5 föreslås riksdagen göra tillkännagivanden till regeringen om att det i
försökslänen skall finnas parlamentariskt förankrade samrådsgrupper samt att
jämställdhetsarbetet inom länsstyrelserna skall fortsätta inom ramen för
försöksverksamheten. Bl.a. bör länsexperter för jämställdhetsfrågor finnas
även i fortsättningen. Slutligen föreslås att en särskild utredning tillsätts för
att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.
Med anledning av motionsförslagen vill utskottet anföra följande. Beträf-
fande beslutsansvaret avseende stöd ut EG:s strukturfonder kan erinras om
att detta ansvar sedan årsskiftet 1995/96 åvilar s.k. beslutsgrupper. Dessa
består av företrädare för kommuner, länsstyrelser, landsting och länsarbets-
nämnder. Länsstyrelsen i det eller de län där beslutsgruppen verkar svarar för
sekretariatsfunktionen för gruppen. De nu beskrivna beslutsgrupperna har
tämligen nyligen påbörjat sin verksamhet. Det kan inte anses lämpligt att,
som motionärerna förordar, efter endast cirka ett år upplösa grupperna i
försökslänen. De erfarenheter som kan bilda underlag för kommande beslut
om bl.a. utbetalningen av strukturfondsmedel får ge vid handen om en änd-
	19

ring är påkallad. Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 2 bör inte	1996/97:BoU3y
nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Yrkande 3 i samma motion om att det i försökslänen för att bibehålla den
demokratiska insynen bör inrättas parlamentariskt förankrade samrådsgrup-
per t.ex. beträffande polisens verksamhet ger utskottet anledning erinra om
följande.
I propositionen föreslås att länsstyrelsen i försökslänen skall ledas av en
landshövding och att någon ny styrelse i Kalmar, Gotlands och Skåne län
inte bör utses för tiden efter den 1 januari 1998. I propositionen anförs vidare
att länsstyrelsen i försökslänen har ett fortsatt ansvar för en grupp viktiga
frågor som brukar hanteras som styrelseärende, t.ex. polisfrågor. I proposit-
ionen pekas på möjligheten för länsstyrelsen att inrätta ett råd med rådgi-
vande funktion eller en nämnd som kan fatta beslut i denna grupp av ären-
den. Denna möjlighet finns för övrigt redan i dag. När landshövdingen ensam
leder länsstyrelsens arbete bör enligt propositionen landshövdingen ha mot-
svarande befogenhet.
Enligt utskottets uppfattning får det anses naturligt att den ändrade region-
ala ansvarsfördelningen får slå igenom också när det gäller länsstyrelsens
ledningsfunktion i försökslänen. Länsstyrelsens uppgifter i dessa län blir att i
första hand företräda staten. Ett genomförande av förslaget i propositionen
om att under försöksperioden de i försöket ingående tre länen i södra Sverige
inte skall ha någon styrelse innebär att det skapas en renodlad ledningsfunkt-
ion för de i försöket ingående myndigheterna och regionförbunden m.fl.
Invändningar mot den av regeringen föreslagna ordningen som sådan har inte
förts fram i motioner.
Förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 yrkande 3 om ett till-
kännagivande till regeringen om parlamentariskt förankrade samrådsgrupper
i försökslänen avstyrks emellertid av utskottet. Som framgått ovan kommer
det att finnas möjlighet att lösa frågan på det sätt motionärerna förordar. I
den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett med vad nu anförts
föreslår bostadsutskottet att det avstyrks.
Yrkande 5 i Vänsterpartiets partimotion om att det bör utredas om inte
också länsarbetsnämnderna skall inordnas i länsstyrelserna torde i riksdagen
främst få anses vara en fråga för arbetsmarknadsutskottet att bedöma. Bo-
stadsutskottet har, från den utgångspunkt utskottet har att beakta, inte anled-
ning att motsätta sig vad i propositionen anförts om förutsättningarna för att
inordna nämnderna i länsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning bör emeller-
tid inte riksdagen genom ett ställningstagande ge sin syn på beredningen av
frågan. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen.
I Vänsterpartiets partimotion återstår att behandla yrkande 4 om att läns-
expert i jämställdhetsfrågor skall finnas vid länsstyrelserna under försökspe-
rioden.
Vid behandlingen våren 1996 av Riksdagens revisorers förslag om sam-
ordnad länsförvaltning (bet. 1995/96:BoU5) föreslog bostadsutskottet riks-
dagen att göra ett tillkännagivande till regeringen om länsstyrelsens länsex-
perter.
Ett enigt utskott ansåg att regeringen borde överväga om den nuvarande
ordningen med ett antal länsexperter inom olika sakområden var den mest	19

ändamålsenliga. Riksdagen följde utskottet. Frågan om länsexperter behand-	1996/97:BoU3y
las i den nu aktuella propositionen (s. 62–63). Där anförs bl.a. att de farhågor
revisorerna har för att systemet med länsexperter kan verka styrande bör
kunna undanröjas genom att länsstyrelserna eftersträvar flexibla lösningar
när det gäller utnyttjandet av samtliga personella resurser inom länsstyrelser-
na. Regeringen avser att göra ytterligare förtydliganden om länsexpertfunkt-
ionen i länsstyrelseinstruktionen. I propositionen anförs att behovet av läns-
experter i syfte att stärka eller markera tyngdpunktsförskjutningar inom olika
politikområden fortlöpande bör prövas.
Vad i propositionen i nu redovisad del anförts får ses som ett fullföljande
av riksdagens ovannämnda beslut. Utskottet ser naturligtvis positivt på att
riksdagens tillkännagivanden till regeringen föranleder de åtgärder utskottet
uttalat sig för. Att en prövning av behovet av länsexperter även fortsättnings-
vis kommer att göras av regeringen får därvid anses naturligt. Denna pröv-
ning får ge vid handen om en länsexpert för jämställdhetsfrågor skall finnas
vid varje länsstyrelse eller om andra lösningar bör sökas. Ett tillkännagi-
vande i frågan enligt yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 bör
inte föras vidare till regeringen.
Slutligen återstår i detta yttrande att behandla motion 1996/97:K5 (s).
Riksdagen föreslås göra två tillkännagivanden: ett om att länets självstyrel-
seorgan skall bli länets främsta företrädare (yrkande 1) och ett om att – i
konsekvens härmed – benämningen landshövding ändras till generaldirektör
(yrkande 2).
Utskottet kan inte finna att något väsentligt skulle stå att vinna på ett till-
kännagivande enligt yrkande 1 i motionen. Med den koppling motionärerna
gjort mellan motionens båda yrkanden finns inte anledning att i sak behandla
yrkande 2. Motionen avstyrks.
Stockholm den 5 november 1996
På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s), Peter Weibull Bernström (m) och Stig Sandström (v).

Avvikande meningar

1996/97:BoU3y

1.En försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Peter Weibull Bernström (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med ”Utskottet delar” och under rubriken Övriga frågor slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som framgår av redovisningen ovan har utskottet och motionärerna bakom den moderata partimotionen 1996/97:K10 helt olika utgångspunkter för hur en reform av den statliga regionala förvaltningen bör utformas och genomföras.

I partimotionen erinras om att frågan om den regionala självstyrelsen debatterats under lång tid. Det finns mycket som talar mot att ett genomförande av regeringens förslag till försöksverksamhet med förändrat regionalt utvecklingsansvar i fyra län innebär att en starkare demokratisk förankring uppnås. Det kan på goda grunder hävdas att det demokratiska inslaget i de föreslagna regionförbunden blir tämligen svagt och att verksamheten i praktiken i hög grad kommer att ledas av förbundets tjänstemän.

Liksom motionärerna tar utskottet avstånd från regeringens förslag som innebär att en tredje politisk nivå formellt tillskapas. Det finns inte några bärande skäl för detta förslag. Med den homogena samhällsstruktur vi har i vårt land saknas behov av att införa regionparlament och liknande organ med hög grad av självstyre. I andra länder, t.ex. Spanien med historiskt starka regioner och Tyskland med en statsbildning som bygger på en federativ idé, är förhållandena annorlunda. Nationalstatens roll i Europa i dag är en annan än den var för bara några år sedan. Uppgifter flyttas från central nationell nivå dels upp till Europanivå, dels ner till kommunnivå. En viktig utgångspunkt för beslut om samhällets organisatoriska uppbyggnad är den s.k. närhetsprincipen. Denna innebär bl.a. att om en fråga kan avgöras på lokal nivå får den avgöras på högre nivå bara om det leder till bättre resultat. Även av andra skäl är ett överförande av statliga uppgifter till regionala självstyrelseorgan betänkligt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje land skall utveckla och bevara en samhällsorganisation som är bäst lämpad utifrån det unika landets förhållanden.

Inte heller i detta hänseende är regeringsförslaget acceptabelt. Grundkraven på samhällets organisation är egentligen bara två. Samhällsorganisationen skall vara demokratisk, dvs. ge medborgarna möjlighet till inflytande och delaktighet. Den skall vara utformad på så sätt att den förser medborgarna med de tjänster som de vill ha på ett billigt och effektivt sätt. För detta krävs dels en central statlig nivå, som svarar för de övergripande frågorna och för fördelningen av samhällets resurser, dels en lokal nivå, som bygger på den kommunala självstyrelsens princip. Ett genomförande av regeringens förslag

innebär en konstitutionell förändring genom att en tredje nivå införs, och

detta utan att denna blivit föremål för politisk förankring, beredning eller	1996/97:BoU3y
debatt. Redan med försöksverksamheten uppstår en glidning i denna riktning
som riskerar att urholka den kommunala självstyrelsen.
Utskottet anser liksom motionärerna att Sverige bara behöver ha två di-
rektvalda politiska nivåer med egen beställningsrätt, nämligen den statliga
och den kommunala.
När en verksamhet behöver organiseras för ett större geografiskt område
än varje kommun för sig, dvs. när behov av regional samverkan uppstår, bör
det överlåtas till kommunerna att själva avgöra hur denna samverkan skall
utformas och anpassas till de behov som skall tillgodoses. Här finns enligt
utskottets uppfattning ingen given patentlösning avseende formen för sam-
verkan, då behovet av samverkan skiftar från fråga till fråga och över tid och
rum. Det innebär att olika samverkansformer, med olika aktörer, kan behövas
i skilda frågor, och olika geografiska områden kan vara berörda. Samver-
kansformerna måste därför vara många och flexibla.
Olika möjligheter står till buds för regional samverkan på frivillighetens
grund, inom ramen för redan nu gällande lagstiftning. Detta kan ske bl.a.
genom kommunalförbund, eller genom avtal och projekt, som kan beröra
specifika frågor där det finns genuint gemensamt intresse av samverkan, och
som också kan vara tidsbegränsade.
Vad nu anförts motsvaras av yrkandena 1–5 i den moderata partimotionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av dessa yrkanden avslår
regeringens förslag och som sin mening ger regeringen till känna vad nu
anförts om regionernas Europa, statens engagemang på den regionala nivån,
Sveriges behov av endast två direktvalda nivåer samt om frivillig samverkan
med kommunerna som bas.
I de övriga fyra yrkandena i motionen yrkas avslag på förslagets upplägg-
ning i Kalmar, Gotlands och Jämtlands län samt i Skåne län i detta län vad
avser försöksverksamheten fr.o.m.1999. Med hänvisning till vad utskottet nu
anfört med anledning av partimotionen (m) tillstyrker utskottet även dessa
motionsförslag. Det nu anförda ligger i linje med vad som föreslagits i de
övriga m-motioner som behandlas i detta yttrande nämligen motionerna
1996/97:K4 och 1996/97:K8. Vad utskottet nu förordat är också en anslut-
ning till motion 1996/97:K12 (kd).
Övriga motioner som behandlas i detta yttrande utgår från ett delvis annat
synsätt än det utskottet nu redovisat eller aktualiserar sådana frågor som inte
bör vinna riksdagens bifall. Det gäller Vänsterpartiets partimotion
1996/97:K6 samt motionerna 1996/97:K2 (fp), 1996/97:K3 (s), 1996/97:K5

(s)och 1996/97:K13 (mp) yrkandena 1 – 3. Dessa motioner bör alltså avslås av riksdagen.

2.Länen som grund för en förändrad regional ansvarsfördelning

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med ”Utskottet vill” och slutar	1996/97:BoU3y
med ”uppföljningen genomförs” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1996/97:K12 (kd) måste förändringarna i vår sam-
hällsorganisation bygga på en bred lokal och regional förankring. Problem,
synpunkter och önskemål i olika delar av landet måste fångas upp. Att hitta
vägar för att öka medborgarnas möjligheter till inflytande är kanske en av de
viktigaste framtidsfrågorna. Att slå vakt om våra demokratiska värden är att
skapa ett samhälle som präglas av gemenskap, omtanke och öppenhet. Det är
också att skapa ett samhälle där alla människor får komma till tals och känna
delaktighet. Ansvarsfördelningen mellan kommunerna, regionerna och staten
måste bygga på subsidiaritetsprincipen där frågorna hanteras så nära männi-
skorna som möjligt och där de också kan skötas mest effektivt. Det är natur-
ligtvis inte självklart att de nuvarande länen i alla lägen är lämpliga som
geografisk grund för de regionala uppgifterna samtidigt som det är värdefullt
att det positiva i dagens indelning tas till vara. Det gäller att finna en indel-
ning som har förankring bland medborgarna men också förutsättningar att
mobilisera regionens egna resurser mot gemensamma mål.
Vad utskottet nu anfört om utgångspunkterna för den fortsatta reformen
bör riksdagen med anledning av motionens yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Utvecklingen av centrala myndigheters regionala struktur

Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Utgångspunkter för en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning börjar med ”Den fråga” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Vad i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 anförts om de statliga verkens och myndigheternas regionala struktur är viktigt. Som bekant är det snarare regel än undantag att denna struktur – för den enskilda myndigheten

–byggts upp för att passa just den myndighetens behov och inte för att passa in i ett regionalt mönster. Det är väl i och för sig naturligt sett utifrån myndigheternas perspektiv att så skett men utifrån ett samhällsperspektiv finns inte sällan goda skäl för omprövning av dagens organisationsstruktur.

Ansvaret för den helhetssyn som bör prägla de kommande förändringarna måste ytterst vila på regeringen Den bör snabbt ta initiativ till åtgärder som gör dessa myndigheter och verk bättre lämpade än i dag att ha en aktiv roll i ett regionalt sammanhang. Vad utskottet nu med anledning av yrkande 1 i motionen anförts bör ges regeringen till känna.

4.Principer för lokaliseringen av vissa statliga myndigheters regionala förvaltning i Skåne län

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Skåne län börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”fpmotionen 1996/97:K2” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:K2 (fp) innefattar den ändrade regionala	1996/97:BoU3y
samhällsorganisationen även frågan om den inomregionala lokaliseringen av
berörda myndigheter. Som också anförs av motionären måste den statliga
förvaltningen placeras på skilda orter. Eftersom Malmö redan utsetts till
residensstad bör Kristianstad bli regional centralort. Övriga regionala själv-
styrelsefunktioner och statliga regionala förvaltningsfunktioner måste spridas
över hela regionen på lämpligt sätt. Detta måste också gälla de statliga sek-
torsorganen, som innefattar en regional ledningsfunktion men ofta också s.k.
regionala stödfunktioner. Här är det särskilt angeläget att överväga om samt-
liga dessa stödfunktioner nödvändigtvis måste lokaliseras till samma ort som
den övergripande ledningsfunktionen.
En stark skånsk region med demokratisk förankring samt balanserad och
decentraliserad lokalisering av dessa regionala och statliga organ är bäst för
Skåneregionen och dess verksamhet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad nu anförts om behovet av inomregional
balans för den regionala samhällsverksamheten.

5. Utformning av försöksverksamheten i Kalmar län

Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Kalmar län börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”1996/97:K13 (mp) yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Förslagen i motionerna 1996/97:K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande 2 går, så som utskottet uppfattat det förstnämnda förslaget, ut på att om försöket i Kalmar län skall genomföras skall det genomföras enligt ”Skånemodellen”.

Utskottet som delar denna uppfattning anser att lagstiftningen bör ges en utformning så att motionärernas förslag kan förverkligas. Regeringen bör anmodas förelägga riksdagen ett sådant förslag i sådan tid att försöket kan inledas vid halvårsskiftet 1997 eller den 1 januari 1999 då ”landstingsdelen” av Skåneförsöket avses inledas. En utformning enligt Skånemodellen också för försöket i Kalmar län innebär en bättre representativitet i och med att valutslaget i 1998 års val kommer att återspegla sammansättningen av ledninbgsorganet/landstinget.

Ett tillkännagivande till regeringen med anledning av de båda motionsyrkandena bör göras.

6. Utformningen av försöket i Jämtlands län

Stig Sandström (v) och Per Lager (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Jämtlands län börjar med ”Beträffande förslaget” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1996/97: K13 (mp) om att även Jämtlands län skall ingå i försöket på exakt samma sätt som det nybildade Skåne län. Försöket med ett ”Jämtforum” förbiser helt de diskussioner som förts inom och mellan partierna i Jämtland under ett par års tid. Det ger inte

den förstärkning av demokratin i form av direktvalda läns- eller regionfull-	1996/97:BoU3y
mäktige som tidigare har föreslagits. ”Jämtforum” medför inte heller att
samhällsorganisationen och ansvarsfördelningen i samhället blir tydlig.
Utskottet tillstyrker med det anförda yrkande 1 i motionen. Regeringen bör
återkomma med ett förslag till lag som innebär att vad nu förordats kommer
att förverkligas. Även beträffande Jämtland bör försöket kunna inledas
såsom planerats för Skåne.

7. Uttalande om Gotland som självständigt län

Per Lager (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Gotlands län börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna bakom motion 1996/97: K13 (mp) finner utskottet det viktigt att Gotlands ställning som eget län inte hotas vid en eventuell förändring av den regionala samhällsorganisationen i Sverige. Det innebär inte att utskottet är negativt till en försöksverksamhet på Gotland.

Vad utskottet nu med anledning av yrkande 3 i motionen anfört om att Gotland även i framtiden bör vara ett eget län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8. Beslutsansvaret för stöd ur EG:s strukturfonder

Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med ”Med anledning” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

I propositionen erinras (s. 26) om att en rad uppgifter tillkommit för länsstyrelsernas del under 1990-talet, bl.a. EG-bidragshanteringen. Utskottet vill emellertid erinra om att hanteringen avseende beslut om stöd ur EG:s strukturfonder åvilar särskilda s.k. beslutsgrupper, låt vara att länsstyrelsen har en sekretariatsfunktion i sammanhanget.

Det finns goda skäl för den uppfattning som förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K6 om att detta beslutsansvar skall anförtros det organ som i de olika länen skall ansvara för försöksverksamheten. Detta skulle ytterligare förstärka försökets regionalpolitiska profil. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motionen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen ett lagförslag så att förslaget i motionen kan förverkligas.

9. Inrättande av samrådsgrupper i försökslänen

Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”det avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som anförs i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 finns risk för att den demokratiska insynen i de verksamheter som kommer att ligga kvar i länsstyrelserna uttunnas då man i försökslänen avskaffar länsstyrelsens

parlamentariskt utsedda styrelse. Därför borde enligt utskottets mening läns-	1996/97:BoU3y
styrelserna i försökslänen vara skyldiga att inrätta parlamentariskt förankrade
samrådsgrupper i sådana frågor som nu ligger under dessa styrelser – t.ex.
polisens verksamhet.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som
sin mening ge regeringen till känna.

10. Översyn av länsarbetsnämndernas organisatoriska ställning

Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med ”Yrkande 5” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna bakom Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 anser utskottet att arbetsmarknadspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Utskottet är därför tveksamt till att stödja regeringens förslag om att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna. Det får dock anses nödvändigt att det görs en särskild utredning för att pröva förutsättningarna för att inordna länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 5 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.

11. Behov av länsexpert i jämställdhetsfrågor i försökslänen

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med ”Ett enigt” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Jämställdhetsexperter har funnits på länsstyrelserna sedan 1994 och har framgångsrikt lyft fram jämställdhetsfrågorna. En viktig kompetens har byggts upp, och det är viktigt att den tas till vara inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser att det jämställdhetsarbete som i dag bedrivs i länen också skall fortsätta inom ramen för försöksverksamheten. Utskottet anser vidare att sådana experter även fortsättningsvis skall finnas också på de länsstyrelser som inte ingår i försöksverksamheten. De rationaliseringssträvanden avseende ordningen med länsexperter som redovisas i propositionen får alltså inte innebära att jämställdhetsexperter inte längre kommer att ingå bland länsexperterna.

Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13 som sin mening ge regeringen till känna.

12. Det regionala självstyrelseorganets ställning m.m.

Stig Sandström (v) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1996/97:K5 (s) om att det finns an-	1996/97:BoU3y
ledning för riksdagen att göra de två i motionen föreslagna tillkännagivan-
dena till regeringen.
Det ena tillkännagivandet gäller frågan om det kommande självstyrelseor-
ganets ställning i förhållande till länsstyrelsen. Som motionärerna anför är
det både av principiella och praktiska skäl viktigt att riksdagen ger sin syn
tillkänna härvidlag. En meningsyttring av denna innebörd skulle tydligt och
klart understryka riksdagens uppfattning om att det regionala utvecklingsan-
svaret fått nya huvudmän och att den demokratiska processen efter ett långt
utredningsarbete, i vilket olika meningar kommit till uttryck, nu äntligen
börja få genomslag också i vad gäller den regionala utvecklingen.
Som också anförs i motionen innebär regeringens förslag att länsstyrelser-
na kommer att bli renodlade regionala myndigheter. Landshövdingeämbetet,
som därmed kommer att få en annan innebörd, bör avskaffas och benäm-
ningen landshövding bör ändras. Utskottet tillstyrker motionen även i denna
del.

1996/97:BoU3y

Gotab, Stockholm 1996