Bostäder för flyktingar m.m. (Yttrande 1989/90:BoU4y)

Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU4y

Bostäder för flyktingar m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 15 § riksdagsordningen väcktes
hösten 1989 en motion med förslag till särskilda åtgärder på grund av
den akuta krisen inom flyktingmottagandet. Bostadsutskottet har inhämtat
remissyttranden över motionen från berörda myndigheter m.fl.
Under allmänna motionstiden väcktes dessutom en motion om andrahandsbostäder
till flyktingar. Dessa båda motioner har hänvisats till
bostadsutskottet. Regeringen har sedermera genom en särskild proposition
förelagt riksdagen förslag om samordnat flyktingmottagande och
nytt system för ersättning till kommunerna m.m. Sedan motionstiden
för propositionen utgått har utskottet beslutat att på eget initiativ yttra
sig över propositionen och de med anledning av denna väckta motionerna
i de delar förslagen berör bostadsutskottets beredningsområde. I
anslutning härtill har utskottet dessutom beslutat att med eget yttrande
till socialförsäkringsutskottet överlämna de ovan nämnda och till bostadsutskottet
hänvisade motionerna under förutsättning av socialförsäkringsutskottets
medgivande härtill.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1989/90:105 föreslagit att ett nytt system
för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet skall införas.
Förslaget innebär att huvuddelen av de olika bidrag som i dag kan
utgå till kommunernas flyktingmottagande ersätts av en schabloniserad
ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Vid sidan av
schablonersättningen föreslås dessutom att ersättning bl.a. skall kunna
lämnas till extraordinära kostnader.

1989/90

BoU4y

1 Riksdagen 1988189.19sami. Nr 4y

Motionerna

1989/90: BoU4y

Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande

dels den med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 15 § riksdagsordningen
väckta motion

1989/90:Bo37 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett stimulansbidrag
för anpassning av bostadslägenheter för flyktingar i enlighet med vad
som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda informationsinsatser
om behovet av uthyrningsrum/lägenheter för flyktingar
och om stimulansbidraget.

dels den under allmänna motionstiden väckta motion

1989/90:Bo222 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas för att
inventera och förmedla temporära och andrahandsbostäder åt flyktingar
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf626.

och dels de med anledning av proposition 1989/90:105 väckta motionerna 1989/90:Sf59

av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
flyktingars boende hos privatfamiljer i första hand sedan de fått uppehållstillstånd.

1989/90:Sf60 av Maria Leissner m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar att under budgetåret 1990/91 införa ett
speciellt stimulansbidrag för att stimulera kommuner att bygga provisoriska
bostäder åt flyktingar,

10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 anslå 50 milj.
kr. under ett speciell konto för att stimulera kommuner att bygga
provisoriska bostäder.

Remissyttranden

Bostadsutskottet har under sin behandling av ärendet sänt ut vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Bo37 på remiss. Efter remisstidens
utgång har yttranden inkommit från boverket, statens invandrarverk,
Svenska kommunförbundet och Rädda Barnen.

Remissyttrandena har som bilaga fogats till detta yttrande.

Förslag i proposition och motioner m.m. om
flyktingars boende

1989/90: Bo U4y

Till bostadsutskottet remitterade motioner jämte
remissyttranden

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo37 är bostadsbristen
ett avgörande hinder för att flyktingar som erhållit uppehållstillstånd
skall kunna lämna flyktingförläggningarna och flytta ut i kommunerna.
Det är enligt motionärerna därför nödvändigt att vidta
åtgärder så att en utflyttning kan ske.

För att snabbt fa fram bostäder förordas att särskilda åtgärder vidtas
för att stimulera dem som har stor bostadsyta att hyra ut ett rum eller
en del av sin lägenhet till flyktingar. De smärre ombyggnadsarbeten
m.m. som kan erfordras för att en lämplig uthyrningslägenhet skall
kunna åstadkommas föreslås täckta genom särskilda statsbidrag administrerade
av länsbostadsnämnderna — yrkande 1.

Enligt motionärerna bör dessutom särskilda informationsinsatser
riktade till allmänheten om behovet av uthyrningsrum m.m. för flyktingar
och om det särskilda bidraget för ombyggnader genomföras —
yrkande 2.

Som framgår av framställningen ovan har den nu refererade motionen
av bostadsutskottet sänts ut på remiss. Remissinstansernas synpunkter
är i korthet följande.

Förslaget om att ett särskilt stimulansbidrag skall kunna utgå för
anpassning av bostäder så att det blir möjligt att hyra ut ett rum eller
en del av en bostad till flyktingar tillstyrks av boverket, invandrarverket
och Rädda Barnen. Däremot avvisas förslaget av kommunförbundet
bl.a. med hänvisning till att kommunerna inte vill ha specialdestinerade
bidrag av denna typ. Genomgående för de remissinstanser som
tillstyrker förslaget är att de poängterar att de lösningar som stimuleras
fram skall ses som tillfälliga och att strävan måste vara att på sikt lösa
flyktingarnas bostadsfråga på den reguljära bostadsmarknaden.

När det gäller förslaget om särskilda informationsinsatser tillstyrks
detta av samtliga svarande remissinstanser med undantag av invandrarverket,
som inte berör förslaget i denna del.

Enligt motion Bo222 (s) är de hittills vidtagna åtgärderna för att lösa
flyktingarnas bostadssituation inte tillräckliga. Motionärerna anser att
det finns många temporära och befintliga bostäder som kan tas i
anspråk för flyktingars boende hos företag, enskilda, stat och kommun.
Åtgärder bör enligt deras mening därför vidtas för att inventera möjligheterna
att i ökad utsträckning upplåta temporära bostäder och andrahandslägenheter.
Dessutom bör särskilda stimulansåtgärder för att iordningställa
temporära bostäder sättas in.

Propositionen om ett nytt system för ersättning till
kommunerna m.m. jämte motioner i vad avser
flyktingars boende

Enligt dagens regler får kommunerna ersättning från staten för mottagna
flyktingar på två sätt. Under det år då uppehållstillstånd beviljats
och under de därpå följande tre åren utgår ersättning för faktiskt
utgivna socialbidrag för bl.a. försörjning och bostad. Därutöver får
kommuner som träffat överenskommelse med invandrarverket om
flyktingmottagande ett schablonbelopp för varje flykting. Det senare
beloppet skall täcka kommunernas normala extra kostnader för flyktingar
vad gäller barnomsorg, annan social service, skolundervisning,
tolkverksamhet samt administration och samordning av flyktingmottagandet.
Härutöver kan särskilda bidrag lämnas av invandrarverket för
olika ändamål. Det gäller bidrag för bl.a. sysselsättningsskapande åtgärder,
genomgångsbostäder, samarbetsprojekt mellan kommuner samt
samarbetsprojekt mellan folkrörelser och kommuner.

Enligt regeringsförslaget kan en schablonisering av ersättningen till
kommunerna stimulera kommunerna att vidta mer aktiva åtgärder för
att flyktingarna snabbare skall integreras i det svenska samhället och
klara sin försörjning på egen hand. Med en generell och schabloniserad
ersättning anges också flexibiliteten i flyktingmottagandet öka bl.a.
därför att kommunerna får möjlighet att prioritera de åtgärder som
lokalt bedöms vara mest angelägna och verkningsfulla.

För vissa kostnader i anslutning till flyktingmottagningen har invandrarverket
i dag möjlighet att inom en för varje budgetår fastställd
ram bevilja särskilda bidrag till kommunerna för vissa ändamål. Det
gäller bl.a. för sysselsättningsskapande åtgärder av projektkaraktär.
Under vissa förutsättningar kan också kostnader för genomgångslägenheter
för flyktingar ersättas.

Huvuddelen av de insatser av projektkaraktär för vilka särskild
ersättning i dag utgår bör enligt förslaget kunna finansieras inom
ramen för det nya ersättningssystemet. Förslaget innebär sålunda att
bidraget till genomgångsbostäder skall avvecklas i sin nuvarande form.

Till de kommuner som åsamkas extraordinära kostnader skall dock
ekonomisk ersättning kunna utgå efter prövning i varje enskilt fall.
Det gäller bl.a. kommuner som ökar sitt flyktingmottagande genom att
vidta särskilda, kostnadskrävande åtgärder för att få fram bostäder till
flyktingar. Aven sådana extraordinära bostadskostnader som beror av
bostadssituationen på orten skall kunna ersättas. En förutsättning är
dock att kostnaderna väsentligt överstiger den genomsnittliga bostadskostnad
som ingår i schablonen.

Enligt motion Sf59 (mp) yrkande 1 kan genomgångsbostäder eller
inackordering i familjer vara en tillfällig lösning för att motverka att
bostadsbristen skall hindra en kommunutplacering av flyktingar. För
att detta boende inte skall bli permanent föreslås dock att det skall
följas upp av berörda myndigheter.

Bostadsfrågan är enligt motion Sf60 (fp) det största hindret för
kommunerna att ta emot fler flyktingar. Detta gäller främst i de

1989/90: Bo U4y

kommuner där behovet av arbetskraft är störst. Enligt motionärerna är
det på kort sikt därför nödvändigt att genom tillfälliga bostadslösningar
bereda flyktingar plats i kommunerna. Med hänvisning härtill förordas
i motionens yrkande 9 att ett speciellt stimulansbidrag för att stimulera
kommuner att bygga provisoriska bostäder åt flyktingar införs under
budgetåret 1990/91. I motionens yrkande 10 föreslås att 50 milj. kr.
skall anvisas för ändamålet.

Utskottet

Bostadsutskottet delar den i propositionen, motionerna och remissyttrandena
framförda uppfattningen att bristen på bostäder är ett svårt
hinder för kommunernas flyktingmottagning. Enligt boverkets senaste
redovisning av bostadsmarknadssituationen föreligger det i omkring 85
% av kommunerna en brist på bostäder. Samtidigt ger de preliminära
resultaten från en av länsbostadsnämnderna genomförd enkät avseende
bostadsförsörjningen vid handen att en stor andel av kommunerna på
sikt anser sig kunna lösa flyktingarnas bostadsfråga inom det permanenta
bostadsbeståndet. Bakom denna uppfattning ligger bl.a. bedömningen
att tillgången på bostäder till följd av bostadsbyggandets nuvarande
omfattning allmänt sett kommer att förbättras under de närmaste
åren. Undantag härifrån utgör de större kommunerna och då i
synnerhet storstadskommunerna där bostadsbristen bedöms bli bestående
under längre tid.

Utgångspunkten för flyktingarnas bostadsförsörjning bör enligt bostadsutskottets
mening vara att den skall tillgodoses inom det permanenta
bostadsbeståndet på samma grunder som för övriga bostadssökande.
Detta innebär bl.a. att bostäderna skall ha motsvarande standard
och kvalitet som andra bostäder och att de skall planeras och
förmedlas på det sätt som är gängse i kommunen. För att detta mål
skall nås fordras bl.a. att kommunerna i sin långsiktiga bostadsförsörjningsplanering
beaktar det tillkommande bostadsbehov som kommunens
flyktingmottagning ger upphov till. Genom att tillgodose flyktingars
bostadsefterfrågan inom ramen för kommunernas samlade ansvar
för bostadsförsörjningen torde förutsättningar skapas för att uppnå
likställighet mellan flyktingar och andra bostadssökande — något som
är viktigt för flyktingarnas integration och för att vidtagna åtgärder
skall skapa ett gott förhållande mellan invandrare och övriga kommuninvånare.

Även om det är utskottets principiella uppfattning att flyktingarnas
bostadsbehov skall tillgodoses inom det permanenta bostadsbeståndet
på det sätt som redovisats ovan är tillgången på bostäder i en övervägande
del av landets kommuner i dag sådan att också andra tillfälliga
åtgärder kan behöva tillgripas för att lösa en akut situation. En
förutsättning härför är dock att dessa lösningar verkligen är tillfälliga
och att de inte motverkar eiler fördröjer en långsiktigt godtagbar
bostadsfö rsör j n i ng.

1989/90:BoU4y

Vid fastställandet av det schablonbelopp som i propositionen föreslås
ersätta dagens olika bidrag har hänsyn tagits bl.a. till den genomsnittliga
bostadskostnad som hittills ersatts av staten. Möjligheterna att inom
ramen för schablonbeloppet lösa flyktingarnas bostadsfråga genom
olika typer av tillfälliga bostäder, som t.ex. genomgångsbostäder, blir
därmed beroende av i vilken utsträckning kostnaderna för dessa bostäder
ligger i nivå med dagens kostnader. Samtidigt vill utskottet i detta
sammanhang peka på den frihet som kommunerna kommer att åtnjuta
när det gäller att hantera användningen av det nya stödet. Som anförs i
proposition blir det sålunda möjligt att på ett annat sätt än hittills
prioritera de åtgärder för att underlätta flyktingarnas integration i
samhället som lokalt bedöms mest angelägna och verkningsfulla. Vid
en sådan bedömning finns möjlighet att ta särskild hänsyn till bostadssituationen
för flyktingarna. Med den i propositionen förordade ordningen
bör förutsättningarna förbättras för att lokalt stödja nya, mera
okonventionella och i många fall också billigare lösningar avseende
flyktingars boende av bl.a. den typ som förordas i flera av de nu
behandlade motionerna. Sammantaget innebär sålunda det nya ersättningssystemet
att kommunerna under eget ansvar ges stor frihet att
disponera tillgängliga medel på det sätt som är mest lämpligt med
utgångspunkt i förhållandena i den enskilda kommunen. Därmed bör
också effektiviteten i stödsystemet kunna förbättras.

Som en del i dagens ersättningssystem för flyktingmottagandet ingår
ett stöd för genomgångsbostäder eller andra temporära bostäder för
flyktingar. Till den del denna kostnad motsvarar vad som är en normal
bostadskostnad vid en jämförelse med andra bostäder har den beaktats
vid fastställandet av det nya schablonbeloppet. Däremot har inte hänsyn
tagits till den del av av dagens ersättning för genomgångsbostäder
som avser kostnader härutöver. Dessa extraordinära kostnader föreslås
nu bli ersatta efter prövning i varje enskilt fall. Bostadsutskottet har
inga invändningar mot denna ordning. Det är givetvis inte möjligt att
vid fastställandet av ett schablonbelopp ta hänsyn till alla de lokala
förhållanden m.m. som kan råda. Inte minst gäller detta på bostadsområdet
där kommunernas kostnader för att lösa flyktingarnas bostadssituation
kan variera högst avsevärt. Det får därför anses motiverat att
särskild ekonomisk ersättning utgår till de kommuner som i sin
flyktingmottagning har bostadskostnader som ligger över den genomsnittliga
kostnaden. Enligt bostadsutskottets mening bör, som förordas i
propositionen, dessa extraordinära kostnader ersättas om de uppkommit
till följd av att kommunen fått vidta särskilda, kostnadskrävande
åtgärder för att få fram fler bostäder till flyktingar eller om kostnaderna
uppkommit därför att bostadskostnadsnivån på orten är hög. Utskottet
vill vidare understryka vikten av en generös prövning av
ersättningens storlek m.m. i det enskilda fallet så att tillkomsten av nya
bostadslösningar främjas.

Ett sätt att främja möjligheterna att få fram fler bostäder för flyktingar
är att förbättra informationen om hithörande frågor. En lång rad
informationsinsatser har också genomförts för att sprida information
såväl om flyktingfrågorna i allmänhet som om de specifika bostadsfrå -

1989/90: Bo U4y

gorna. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att boverket och
invandrarverket helt nyligen tillställt bl.a. kommunerna den gemensamma
broschyren Bra boende för flyktingar med exempel på hur
bostadsfrågan har lösts i några kommuner. Det kan enligt utskottets
mening förutsättas att berörda myndigheter m.fl. även fortsättningsvis
verkar för att information sprids. Utskottet vill i anslutning härtill
även peka på den resurs som frivilligorganisationerna utgör.

Mot bakgrund av det nu anförda är bostadsutskottet inte berett att
förorda införandet av särskilda stimulanser m.m. för flyktingbostäder
av den typ som föreslås i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Bo37 och i motionerna Bo222 (s), Sf59 (mp) yrkande 1 samt Sf60 (fp)
yrkandena 9 och 10. Utifrån de förhållanden bostadsutskottet har att
bedöma kan utskottet därför ställa sig bakom regeringsförslaget i vad
avser schablonersättningens utformning m.m. Beträffande ersättningen
för extraordinära kostnader anser utskottet, som ovan angetts, att en
generös prövning bör ske av ersättningens storlek till berörd kommun.

Bostadsutsskottet beslutar att med detta yttrande, under förutsättning
av socialförsäkringsutskottets medgivande därtill, till detta utskott överlämna
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo37 samt motion
Bo222 (s).

Stockholm den 27 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s). Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s). Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Gunnar
Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl
(vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Avvikande mening

Erling Bager (fp), Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Utskottet börjar med "Vid fastställandet" och
slutar med "berörd kommun" bort ha följande lydelse:

På landets flyktingförläggningar finns det i dag ett mycket stort antal
flyktingar med klara uppehållstillstånd som av olika skäl inte kunnat
erhålla kommunplats. Vid årsskiftet uppgick antalet flyktingar i denna
belägenhet till inte mindre än 7 000. Ett avgörande hinder för deras
utflyttning är den rådande bostadsbristen. Det är mot bakgrund härav
nödvändigt att snabba och effektiva åtgärder vidtas för att möjliggöra
en sådan utflyttning. Härigenom skulle inte bara bostadssituationen för

1989/90: BoU4y

de utflyttande flyktingarna lösas utan också välbehövliga förläggningsplatser
för nyanlända flyktingar frigöras. Dessa omedelbara åtgärder
måste i sin tur kompletteras med mera långsiktiga åtgärder som
möjliggör att flyktingarnas bostadsfråga kan lösas inom det permanenta
bostadsbeståndet på samma villkor och under samma förutsättningar
som för andra medborgare.

För att på kort sikt råda bot på den rådande bristen på bostäder för
flyktingar måste tillfälliga bostadslösningar av olika slag tas fram. Även
om det inom ramen för den förordade schablonersättningen till kommunerna
för flyktingmottagningen kan komma att skapas ett visst
utrymme för nya lösningar av bostadsfrågan är detta inte tillräckligt.
Bostadssituationen i många kommuner är sådan att ytterligare stimulanser
måste sättas in. Dessa stimulansåtgärder bör rikta sig såväl till
kommunerna som till allmänheten.

Inte minst allmänheten utgör en i hög grad outnyttjad resurs när det
gäller att snabbt få fram tillfälliga bostäder för flyktingar. Det är enligt
utskottets mening mot bakgrund härav angeläget att berörda myndigheter
m.fl. vänder sig direkt till allmänheten för att ta till vara den
potential och den dokumenterat goda vilja som där finns att hjälpa till
med att lösa de akuta problemen. Det gensvar som Röda korset fått på
en begäran om hjälp från allmänheten med tillfälliga bostäder visar
också på detta. För att ytterligare förbättra möjligheterna att snabbt få
fram bostäder åt de flyktingar som har fått uppehållstillstånd måste de
som t.ex. har stor bostadsyta stimuleras att hyra ut rum eller en del av
sin lägenhet till flyktingar. I de fall smärre ombyggnadsarbeten kan
erfordras för att en lämplig uthyrningslägenhet skall åstadkommas bör
dessa kostnader täckas genom bidrag.

Även kommunerna måste i en helt annan utsträckning än hittills
genom särskilda bidrag stimuleras till att iordningställa provisoriska
bostäder för flyktingar. Bidrag bör i första hand gå till kommuner som
genom fantasirikedom och engagemang åstadkommer olika typer av
tillfälliga flyktingbostäder. Bidraget bör sålunda inte begränsas till vissa
typer av bostäder eller till andra särskilt utpekade boendeformer.

De nu förordade lösningarna bör naturligtvis inte ersätta långsiktiga
åtgärder som syftar till att permanent lösa också flyktingarnas bostadsfråga.
Den som erhåller de nu aktuella typerna av tillfällig bostad bör
därför stå kvar i den ordinarie bostadskön och tilldelas en ordinarie
bostad enligt gällande köregler.

En förutsättning för att tillfälliga bostäder m.m. skall komma fram i
en tillräcklig omfattning är naturligtvis att information om behovet av
denna typ av bostäder och om stödmöjligheterna når ut till alla
berörda parter. Enligt utskottets mening bör därför en särskild informationskampanj
riktad i första hand till allmänheten men även till
landets kommuner m.fl. genomföras. Utskottet vill i anslutning härtill
också peka på den resurs som frivilligorganisationerna utgör i detta
sammanhang.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av förslagen i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Bo37 samt motionerna Sf59 (mp) yrkan -

1989/90:BoU4y

de 1, Sf60 (fp) yrkandena 9 och 10 samt Bo222 (s) anfört om
stimulanser för att få fram flyktingbostäder samt om informationsinsatser
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:

Remissyttranden över motion 1989/90:Bo37
Boverket

Boverket delar den uppfattning som förs fram i föreliggande motion
att det råder en akut kris inom flyktingmottagandet. Möjligheterna för
flyktingar att efter tilldelat uppehållstillstånd erhålla en bostad, utgör
för närvarande en av de mest besvärande flaskhalsarna. Det är i detta
perspektiv, när förläggningsvistelsen ska övergå till ett boende, som
flyktingmottagandet blir en angelägenhet för boverket.

Boverket har i en nyutkommen skrift "Bra boende för flyktingar"
redovisat sin syn på den situation som råder. Skriften har tagits fram
gemensamt av boverket och invandrarverket. De båda verken har den
gemensamma uppfattningen att flyktingar med uppehållstillstånd snarast
måste lämna förläggningsplatsen och erhålla en bostad. Kommunplaceringen
måste dock ske på ett sådant sätt att den enskilde
flyktingens integritet upprätthålls och att integrationen vinner accept
från övriga kommuninvånare.

Enligt boverkets uppfattning kan dessa värden bäst uppnås om de
tilltänkta bostäderna har samma standard och kvalitet som gäller för
övriga kommuninvånare samt att bostäderna planeras och förmedlas
på ett sätt som är gängse i kommunen. Bostäder för flyktingar bör
därför tillkomma inom ramen för kommunens långsiktiga bostadsförsörjningsplanering.
På så sätt kan negativ segregation undvikas. Bostädernas
utrymmes- och utrustningsstandard bör stå i överensstämmelse
med de villkor som gäller för statlig belåning. På så sätt kan likställighet
mellan flyktingar och svenskar lättare uppnås.

Bostadsfinansieringsreglerna ger emellertid redan idag möjligheter
till avsteg från kraven på fullvärdig bostadsstandard, självständighet i
boendet samt kravet att det ska vara fråga om permanent boende för
speciella grupper som äldre, handikappade, ungdomar m.fl. Den nyss
nämnda skriften ger uttryck för boverkets uppfattning att dessa möjligheter
till avsteg på ett flexibelt sätt kan tillämpas på flyktingbostäder
utan att den generella grundsynen och villkoren för en god bostad går
förlorad. I skriften ges exempel på hur flyktingars bostadsbehov kan
tillgodoses inom ramen för en framsynt bostadsförsörjningsplanering
men också genom olika former av tillfälliga genomgångsbostäder.

Boverket vill, mot bakgrund av det ovan sagda, tillstyrka förslaget
om ett särskilt stimulansbidrag för anpassning av bostäder så att det
blir möjligt att hyra ut ett rum eller en del av en bostad till flyktingar.
Sannolikt rör det sig oftast om iordningställande av ytterligare hygienutrymme,
kokmöjligheter och/eller entréutrymme. I enstaka fall kan
det bli fråga om tillbyggnad för att erhålla ytterligare rumsyta.

Ett sådant stimulansbidrag bör hanteras av invandrarverket genom
deras avtal med kommunerna. Det bör vara möjligt för kommunerna
att med dessa medel träffa överenskommelser med företrädesvis villaägare
om tillfälliga uthyrningsrum för mottagande av flyktingar. Andra
tänkbara möjligheter, som prövats i flera kommuner, är att kommu -

1989/90: BoU4y

Bilaga

nen upphandlar villor eller bostadsrätter. Även privata fritidshus kan
vara en resurs i detta avseende. Det bör undersökas huruvida de
bostäder som byggs om med det föreslagna stimulansbidraget i framtiden
kan bli användbara som flergenerationsbostäder.

Boverket vill dock markera som sin uppfattning att dessa lösningar
måste betraktas som tillfälliga. Kommunen måste verka för att det
snarast iordningställs fullvärdiga bostäder för flyktingar som motsvarar
de allmänna kraven på integration och normalisering. Normalt ska
inga flyktingar behöva bo mer än två år i denna typ av tillfälliga
bostäder.

Boverket delar vidare motionärernas uppfattning att det krävs omfattande
informationsinsatser för att nå de målgrupper som skulle
kunna tänka sig och/eller ha möjlighet att upplåta bostadsutrymme för
flyktingar. Det torde i huvudsak vara fråga om villaägare elier i
begränsad omfattning bostadsrätts- eller hyresrättsinnehavare. För de
flyktingar som kommer ifråga kan en "värdfamilj" under en övergångstid
bli en bra introduktion i det svenska samhället och tjäna som
ett alternativ till förläggningsvistelse för de som har uppehållstillstånd.
Arrangemanget kan också ge svenska familjer möjlighet att visa solidaritet.
För vissa flyktingar kan det tjäna som ett alternativ till förläggningsvistelse.

Statens invandrarverk

Bristen på bostäder är allmänt sett det största enskilda hindret för ett
ökat kommunalt flyktingmottagande.

Invandrarverket har under lång tid aktivt arbetat med att på olika
nivåer påverka kommuner och andra myndigheter för att påskynda
framtagandet och färdigställandet av såväl permanenta som tillfälliga
bostadslösningar.

Det grundläggande problemet är för närvarande att bostäder produceras
och färdigställs i för liten omfattning. Bakgrunden är av generell
natur och beror bl.a. på den höga kostnadsnivån inom bostadsbyggandet.
Svårigheterna bör därmed åtgärdas genom bostadspolitiska beslut.

Den viktigaste insatsen är att öka det ordinarie bostadsbyggandet och
stimulera kommunerna att tidigarelägga redan planerat permanentbyggande.
I avvaktan på permanenta lösningar måste kommunerna engageras
för olika typer av tillfälliga bostäder i större utsträckning.

Uthyrningsrum till flyktingar är en lösning av bostadsproblemen
som borde spela en större roll än den gör idag i det kommunala
flyktingmottagandet. En breddad uthyrningsverksamhet kan bland andra
mer eller mindre okonventionella övergångslösningar möjliggöra att
ytterligare ett antal flyktingar kan tas emot i kommunerna. Sedan
invandrarverket i princip förlägger alla asylsökande tenderar dock
kommunernas mottagning i allt mindre omfattning ta i anspråk uthyrningsrum
och liknande. Kommunerna har planerat sitt mottagande
med mera permanenta lösningar.

Enskildas frivilliga insatser för flyktingar initierade genom folkrörelserna
eller gjorda på egen hand är av stor betydelse för flyktingarnas

1989/90: BoU4y

Bilaga

fortsatta integration. En konkret och angelägen insats — som både har
mänskliga och ekonomiska fördelar för alla inblandade — är att hyra
ut ett rum eller en del av sin bostad till flyktingar. Inom ramen för
Ja-kampanjen uppmanade flera organisationer sina medlemmar att
ställa bostäder och rum till förfogande för flyktingar. Utfallet förefaller
dock hittills inte ha motsvarat förväntningarna.

Det är sannolikt så att det finns en betydande "överkapacitet" i det
svenska lägenhetsbeståndet med eller utan ekonomisk stimulans till
ombyggnad av lägenheter. Bristen på praktiska och ekonomiska förutsättningar
är troligen inte ett avgörande hinder för att de möjligheter
till uthyrning som finns inte bättre tas till vara. Hindren finns antagligen
främst att söka i svenskarnas attityder och den standard och livsstil
vi vant oss vid.

I den mån införandet av ett bidragssystem för ombyggnad och
anpassning av bostadslägenheter kan underlätta tillgången till bra uthyrningsrum
är det ett välkommet bidrag till den arsenal av olika
lösningar som måste eftersträvas för att nå ett ökat kommunalt mottagande.
Avgörande är dock i vilken utsträckning kommunerna är
beredda att se uthyrning av rum som en resurs i sitt mottagande.

Svenska kommunförbundet

Riksdagens bostadsutskott har berett Svenska kommunförbundet tillfälle
att avge yttrande över en motion om "Särskilda åtgärder på grund
av den akuta krisen inom flyktingmottagandet". Förbundets styrelse får
med anledning härav framföra följande.

Antalet asylsökande ökade kraftigt under andra halvåret 1989. Trots
de restriktioner som infördes i december, har det inte varit möjligt att
få fram kommunplatser för en stor grupp flyktingar som har tillstånd
att stanna i Sverige. Vid årsskiftet bodde därför ca 7000 flyktingar med
sådana tillstånd kvar på förläggningarna. Denna situation har uppstått
trots att många kommuner har tagit emot betydligt fler flyktingar än
de slutit avtal med invandrarverket om.

Ett viktigt skäl till att kommunerna inte kan öka sitt mottagande
ytterligare är bristen på bostäder. Trots att kommunerna har ökat sitt
bostadsbyggande kraftigt de senaste åren, råder det fortfarande bostadsbrist
i de flesta kommuner. Under 1989 påbörjades drygt 50 000
bostäder. Enligt kommunernas bostadsförsörjningsprogram kommer
nyproduktionen av bostäder att vara fortsatt hög under de närmaste
åren. Därmed bör situationen på bostadsmarknaden på lite sikt förbättras
betydligt även för flyktingar.

Flyktingar bör självfallet fa bostäder på samma grunder som svenska
medborgare. De ska också få samma typ av bostäder, d.v.s. permanenta
bostäder. I avvaktan på att fler permanenta bostäder byggs, måste dock
kommunerna ibland som nödlösning erbjuda tillfälliga lösningar i
form av olika typer av genomgångsbostäder. I detta sammanhang bör
även uthyrningsrum utgöra ett alternativ. Målet är dock att denna typ
av tillfälligt boende ska bli kortvarigt.

1989/90: BoU4y

Bilaga

Eftersom det kommer att behövas en hel del tillfälliga bostäder den
närmaste tiden, tillstyrker styrelsen förslaget om särskilda informationsinsatser
för att få fram fler uthyrningsrum till flyktingar.

När det gäller stimulansbidrag har styrelsen tidigare i olika sammanhang
framfört att kommunerna inte vill ha specialdestinerade bidrag
till begränsade områden eller grupper inom det bostadspolitiska området.
Ett specialdestinerat bidrag för att lösa en viss grupps problem
leder ofta till missnöje och ökade problem hos andra grupper som har
svårt att hävda sig på bostadsmarknaden. Ett bidrag av det slag som
föreslås i motionen skulle också troligtvis medföra en omfattande och
kostnadskrävande administration.

Styrelsen avstyrker därför förslaget om stimulansbidrag. Det är enligt
styrelsens mening angeläget att insatserna koncentreras till att öka det
permanenta bostadsbyggandet.

Det bör dock understrykas att statens ansvar för flyktingmottagandet
motiverar ökade generella resurser till kommunerna för denna alltmer
omfettande verksamhet.

Reservation anfördes av fp-ledamöterna enligt bilaga.

Svenska kommunförbundet: bilaga

Reservation av Ulla Arnholm och Monica Wennäs (båda fp).

Vi anser att följande ändringar i styrelsens yttrande borde ha gjorts.

De två sista meningarna i tredje stycket från slutet "Ett specialdestinerat
bidrag — — — kostnadskrävande administration." utgår och
ersätts med:

"I ett läge med överfyllda flyktingförläggningar är det dock motiverat
med tillfälliga stimulansbidrag för att lösa den akuta krisen."

Sista stycket "Det bör dock — — — omfattande verksamhet." utgår
och ersätts med:

"Styrelsen tillstyrker därför förslaget med stimulansbidrag. Det är
dessutom enligt styrelsens mening angeläget att öka insatserna för det
permanenta bostadsbyggandet."

Rädda Barnen

Rädda Barnen har givits tillfälle att lämna synpunkter på de förslag
som lagts i motion 1989/90:Bo37.

Rädda Barnen ställer sig bakom tanken att extraordinära åtgärder är
nödvändiga för att snabbt lösa de akuta problemen med bostäder åt
flyktingar runt om i landets kommuner.

Att ge statsbidrag till enskilda personer som är villiga att bygga om
sina bostäder så att det blir möjligt att hyra ut en lägenhet eller ett
rum till en flykting eller en flyktingfamilj kan under rådande krissituation
vara en framkomlig väg att skaffa fram fler bostäder.

Rädda Barnen vill dock understryka att detta måste ses som en
tillfällig åtgärd i en krissituation. Denna åtgärd får på inget sätt ersätta
nyproduktion av bostäder.

1989/90: Bo U4y

Bilaga

Då det gäller förslaget om särskilda informationsinsatser till allmänheten
om behovet av uthyrningsrum/lägenheter till flyktingar så anser
Rädda Barnen att det i rådande situation är angeläget att sådana
genomförs.

1989/90: BoU4y

Bilaga