Ledamoten i fokus - 2023 års riksdagsutredning - stödet till det parlamentariska arbetet och ledamotskapet
Utredning från Riksdagsförvaltningen 2024/25:URF1
Ledamoten i fokus
2023 års riksdagsutredning – stödet till
det parlamentariska arbetet och ledamotskapet
ISSN 1651-6885
ISBN 978-91-7915-127-0 (tryck)
ISBN 978-91-7915-128-7 (pdf)
Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2025
2024/25:URF1
Till riksdagsstyrelsen
Riksdagsstyrelsen beslutade den 4 oktober 2023 att sammankalla en parlamen- tariskt sammansatt kommitté under ledning av Berit Högman med uppdrag att genomföra en utredning om stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen m.m. (dnr 62-2023/24). Kommittén antog nam- net 2023 års riksdagsutredning – stödet till det parlamentariska arbetet och ledamotskapet m.m.
Ledamöter i kommittén har varit Tomas Eneroth (S), Gunilla Svantorp (S), Malin Larsson (S), Henrik Vinge (SD) t.o.m. den 3 mars 2025, Fredrik Lindahl (SD) fr.o.m. den 4 mars 2025, Michael Rubbestad (SD), Erik Ottoson (M), Noria Manouchi (M), Jessica Wetterling (V), Anders W Jonsson (C) t.o.m. den 8 april 2024, Catarina Deremar (C) fr.o.m. den 9 april 2024, Gudrun Bru- negård (KD), Jan Riise (MP) och Malin Danielsson (L).
Verksjuristen Petra Forslid, avdelningschefen Monica Hall, utskottsrådet Hans Hegeland, föredraganden Jenny Jonasson, numera kanslichefen Cecilia Renmyr samt biträdande riksdagsdirektören och avdelningschefen Kristina Svartz har biträtt kommittén som experter. Sekreterare har varit utskottsrådet Ingrid Edmar och kammarrättsassessorn Sophia Häggmark Elmér.
Kommittén överlämnar härmed sitt betänkande Ledamoten i fokus: 2023 års riksdagsutredning – stödet till det parlamentariska arbetet och ledamot- skapet. Uppdraget är i och med detta slutfört.
Stockholm den 12 mars 2025
Berit Högman |
|
|
Tomas Eneroth | Gunilla Svantorp | Malin Larsson |
Fredrik Lindahl | Michael Rubbestad | Erik Ottoson |
Noria Manouchi | Jessica Wetterling | Catarina Deremar |
Gudrun Brunegård | Jan Riise | Malin Danielsson |
|
| /Ingrid Edmar |
|
| Sophia Häggmark Elmér |
3
2024/25:URF1
4
5
6
7
8
9
10
11
12
2024/25:URF1
Sammanfattning
I betänkandet redovisar kommittén sina förslag och bedömningar med anled- ning av uppdraget att se över stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen m.m. Den senaste tidens utveckling tillsam- mans med riksdagens och ledamotskapets unika och speciella karaktär har va- rit vägledande i kommitténs arbete. Ledamotens perspektiv har varit i fokus och det har varit särskilt viktigt att lyfta fram ledamöternas förutsättningar att fullgöra uppdraget. Vidare har det varit angeläget att värna de demokratiska aspekterna och förtroendet för riksdagen och dess ledamöter. Kommitténs för- slag och bedömningar är politiskt förankrade och syftar till att förändra arbetet inom Riksdagsförvaltningen, stärka ledamotsperspektivet och förbättra förut- sättningarna för ledamöterna att fullgöra sitt uppdrag. Dessutom är det en am- bition att kommitténs arbete också ska kunna bidra till Riksdagsförvaltningens löpande utvecklingsarbete på ett mer övergripande plan, och att ledamöter och förvaltning gemensamt ska arbeta för löpande förbättringar. Kommitténs för- slag och bedömningar sammanfattas i det följande.
Ändrade förutsättningar för riksdagen och dess ledamöter
All offentlig makt i Sverige utgår från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare. Att riksdagens ledamöter ska ha förutsättningar att fullt ut utföra sitt uppdrag och representera väljarna är därför enligt kommittén ytterst en fråga om att värna demokratin. Riksdagsledamöterna har en central roll som det svenska folkets representanter, och ledamotsuppdraget är ett mycket vik- tigt samhällsuppdrag som är unikt till sin karaktär. Med det följer att ledamö- terna måste ges faktiska möjligheter att förvalta väljarnas förtroende och utföra det uppdrag som de är valda till och som de åtagit sig.
Kommittén har kunnat konstatera att förutsättningarna för riksdagsuppdra- get har förändrats under de senaste decennierna. Aktiviteten och komplexite- ten i riksdagsarbetet har ökat, bl.a. genom fler omfattande och komplicerade riksdagsärenden, en ökad sammanträdestid i både kammaren och utskotten, nya uppgifter för riksdagen och fler ärenden som kräver en skyndsam riks- dagsbehandling. Det parlamentariska läget under många av valperioderna har bidragit till att riksdagens roll i det politiska beslutsfattandet har ökat. Till detta kommer förändringar i omvärlden, såsom en ökad globalisering och digitali- sering samt ett förändrat säkerhetsläge, vilket får konsekvenser både för riks- dagen och för samhället i övrigt. En sådan utveckling påverkar inte bara riks- dagsledamöternas förutsättningar att utföra sitt uppdrag utan också Riksdags- förvaltningens förutsättningar att ge stöd till verksamheten. Också i partigrup- pernas kanslier i riksdagen skapar utvecklingen nya krav och utmaningar.
13
2024/25:URF1SAMMANFATTNING
Grundläggande utgångspunkter för stödet till den parlamentariska processen och ledamotskapet
Riksdagens roll som det främsta statsorganet och folkets främsta företrädare innebär att det måste ställas höga krav på det stöd som ges till den parlamen- tariska processen, och det gäller oavsett om stödet ges direkt till det parlamen- tariska arbetet i kammaren och utskotten eller om stödet är av mer indirekt karaktär. När förutsättningarna för riksdagens arbete ändras måste stödet också kunna möta de ändrade förutsättningarna. Detta ställer stora krav på service och flexibilitet inom Riksdagsförvaltningen.
Ledamotsuppdraget är unikt till sin karaktär och skiljer sig i flera avseenden från det som allmänt gäller på arbetsmarknaden. Ledamöterna fullgör också sitt uppdrag varje dag, året om, och kommittén slår fast som en viktig princip att allt som en ledamot gör, med vissa angivna undantag, ligger inom ramen för uppdraget. En självklar utgångspunkt måste dessutom vara att det är leda- motskapets unika särdrag som ska vara avgörande för vilket stöd ledamöterna behöver. Det är också ledamöternas behov som måste sätta den yttersta ramen för stödets utformning.
Stödsystemet bör enligt kommittén vila på grundsynen att det är uppdraget som folkets främsta företrädare som är unikt och speciellt, inte de enskilda ledamöterna. Samtidigt måste Riksdagsförvaltningen tillhandahålla stöd som kan anpassas efter olika förutsättningar hos ledamöterna. Stödet får inte bli så standardiserat att individuella behov inte kan tillgodoses. Det måste således finnas möjligheter för den enskilda ledamoten att, inom rimliga gränser, på- verka stödets utformning exempelvis genom att göra vissa val eller framföra vissa önskemål. För att upprätthålla förtroendet i förhållande till väljarna och allmänheten har det ansetts viktigt att det stöd som ges inte uppfattas som överdrivet förmånligt eller omotiverat gynnsamt. Detta synsätt får emellertid inte innebära att ledamöterna hamnar i ett läge där de saknar stöd som de egentligen behöver. I stället bör man sträva efter att skapa en bredare förståelse för ledamöternas situation och stödbehov, och här har både riksdagen, leda- möterna och Riksdagsförvaltningen ett ansvar.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan Riksdagsförvaltningen och par- tigruppskanslierna måste utgångspunkten enligt kommittén vara att förvalt- ningen ska tillhandahålla ett sådant stöd som ledamöterna behöver för att kunna utföra sitt uppdrag i alla delar på ett fullgott sätt, och Riksdagsförvalt- ningen har förutsättningar att erbjuda alla ledamöter, oavsett partitillhörighet, ett sådant stöd. Det stöd som partigruppskanslierna ger till ledamöterna kan till viss del överlappa stödet från Riksdagsförvaltningen. De politiska sekrete- rarna ger dock till skillnad från förvaltningens tjänstemän stöd även i partipo- litiska frågor, och deras stöd syftar många gånger till att ledamöterna ska kunna driva och genomföra partiets politik inom ramen för riksdagsarbetet. Kommittén har emellertid uppfattat att det i samtliga partigrupper förekommer uppfattningen att de resurser som finns i partigruppskanslierna i hög grad kon- centreras till ledningen inom respektive partigrupp och därmed inte kommer
14
SAMMANFATTNING2024/25:URF1
alla partigruppsmedlemmar till del. Stödet från Riksdagsförvaltningen kan un- der sådana förutsättningar bli än mer betydelsefullt för vissa ledamöter. Riks- dagsförvaltningen kan dock inte kompensera för ett sådant stöd som par- tigruppskanslierna ska tillhandahålla. Däremot är det viktigt att det stöd som ges av Riksdagsförvaltningen skapar utrymme för partigruppskanslierna att hjälpa till med sådant som förvaltningen inte ska tillgodose.
Kommittén vill också framhålla vikten av fungerande information och kommunikation i frågor om stödets utformning och omfattning. Att informa- tionsöverföringen fungerar är nödvändigt också för att inte tilliten mellan ledamöterna och Riksdagsförvaltningen ska riskera att skadas.
Stödet till den parlamentariska processen
Kommittén bedömer att det krävs ett väl fungerande stöd till den parlamenta- riska processen för att riksdagsarbetet ska fungera och riksdagen fullt ut ska kunna fullgöra sina funktioner i statsskicket. Att ge ett sådant stöd är Riks- dagsförvaltningens kärnuppgift, både genom att biträda kammaren, utskotten och EU-nämnden och genom att kringverksamheterna är utformade med kärn- uppgiften i fokus.
De omvärldsfaktorer som påverkar riksdagens arbete får återverkningar också för förvaltningens förutsättningar att erbjuda ett ändamålsenligt stöd. Alla anpassningar och allt utvecklingsarbete måste slutligt syfta till att öka förutsättningarna för riksdagen som statsorgan att fungera. Det är därför vik- tigt att bevaka att kammarens och utskottens kanslier har resurser och kompe- tens för att såväl biträda kammaren och utskotten på bästa sätt som involveras i utvecklingsarbetet också inom övriga delar av förvaltningen.
Kommittén understryker också vikten av att planerings- och samordnings- arbetet inom förvaltningen organiseras och genomförs så att den parlamenta- riska processen prioriteras och är i främsta fokus.
Stödet till ledamöternas administrativa och praktiska uppgifter
Bokning och redovisning av tjänsteresor
Kommittén föreslår att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd till ledamöterna när de bokar sådana inrikes och utrikes tjänsteresor som de kan få resekostnadsersättning för enligt lagen om ersättning till riksdagens ledamöter. Inriktningen ska vara att möjliggöra tillgång till personlig service som är lätt tillgänglig för ledamöterna genom personliga möten men också per telefon eller mejl. Det finns behov av en ökad flexibilitet och en möjlighet att i viss utsträckning tillgodose individuella behov vid bokning av utskottsresor och andra resor som bokas av Riksdagsförvaltningen, t.ex. när en ledamot in- går i en svensk delegation till en parlamentarisk församling.
15
2024/25:URF1SAMMANFATTNING
Den administrativa börda som åligger ledamöterna och som föranleds av redovisningen av tjänsteresor måste minska i betydande utsträckning. Riks- dagsförvaltningen måste därför kontinuerligt arbeta för att förenkla ledamö- ternas redovisning. Ett långtgående stöd från Riksdagsförvaltningens sida är också nödvändigt, och alla ledamöter måste vara garanterade att få den hjälp som de behöver i samband med att de upprättar sina reseräkningar. Utöver det stöd som redan lämnas måste Riksdagsförvaltningen vid behov i än större ut- sträckning än i dag kunna erbjuda handgriplig och praktisk hjälp när det gäller att fylla i reseräkningarna. Hjälpen ska lämnas till alla ledamöter som oavsett anledning inte kan fylla i sin reseräkning själv. Detta är en tydlig ambitions- höjning som innebär att den administrativa bördan för ledamöterna minskar. Ledamöterna ska dock även fortsättningsvis själva kontrollera och ansvara för att uppgifterna i reseräkningen är korrekta.
Det stöd som lämnas måste vara flexibelt och anpassas efter ledamöternas individuella behov, vara lätt tillgängligt för ledamöterna som snabbt och enkelt måste kunna få svar på sina frågor, och ledamöterna måste kunna få hjälp ge- nom personliga möten. Stödet ska följas upp och utvärderas årligen och redo- visas för riksdagsstyrelsen.
Stöd till ledamöter i ekonomiadministrativa frågor
Det har inte framkommit något behov hos ledamöterna av en utökad stödfunk- tion, i form av t.ex. en särskild enhet eller på något annat sätt, så att ledamö- terna kan leva upp till regelverkets krav på ekonomiadministration i övrigt.
Vissa utrikes tjänsteresor
Kommittén gör vissa uttalanden om några frågor om utrikes resor. Lösningar bör utformas med beaktande av att ökad administration ska undvikas.
Besök, möten och seminarier i riksdagens lokaler
Kommittén anser att den administrativa bördan för ledamöterna måste minska och att det är angeläget att ledamöterna får det stöd som de behöver i samband med planering och genomförande av möten och seminarier i riksdagens loka- ler. Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd i samband med att riksdagsledamöterna tar emot besöksgrupper. Stödet ska inriktas på motta- gandet av besöksgruppen i entrén och en möjlighet till hjälp vid inpasseringen i lokalerna. Stödet ska lämnas i dialog med ledamoten och begränsas till att avse hjälp vid sådana möten och seminarier som äger rum helgfria vardagar. Kommittén framhåller i sammanhanget också partigruppskansliernas roll i samband med att möten och seminarier genomförs i riksdagens lokaler.
16
SAMMANFATTNING2024/25:URF1
Extern representation i samband med vissa möten och seminarier i riksdagens lokaler
Kommittén föreslår att vissa angivna föreningar och nätverk i riksdagen i vissa fall ska kunna få ersättning för kostnader för enklare förtäring i samband med ett arrangemang. Talmannen ska, när han eller hon beslutar om upplåtelse av en kammarsal, även besluta om en förening eller ett nätverk som ansökt om det ska få ersättning för kostnader för enklare förtäring. Vänskapsgrupperna omfattas inte av förslaget.
Teknikfria möten
Kommittén föreslår att Riksdagsförvaltningen ska skapa bättre förutsättningar för ledamöterna att kunna genomföra teknikfria möten genom t.ex. en ökad tillgång till teknikskåp eller bruslådor. Riksdagsförvaltningen ska bl.a. se över hur tillgången till teknikskåp eller bruslådor kan utökas och hur information om t.ex. teknikskåpens placering i förhållande till olika möteslokaler lämpli- gen kan tillhandahållas.
Teknisk utrustning för ledamöters arbete med sociala medier m.m.
Kommittén föreslår att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla teknisk ut- rustning, t.ex. i form av en studio, som kan användas av ledamöterna i deras arbete med sociala medier och vid inspelningar av bl.a. podcaster.
Arbetsrum och arbetsplatser i riksdagens lokaler
Kommittén föreslår att ledamöternas arbetsrum och de arbetsplatser som ställs till partigruppernas förfogande ska inredas med utgångspunkt i ett standard- möblemang utan koppling till någon specifik befattning. Ledamöterna ska där- utöver ges möjlighet att göra vissa tillval till sina arbetsrum utifrån några olika alternativ som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Det måste också vara möj- ligt för en ledamot att i vissa fall göra ett eller flera frånval, dvs. välja bort befintlig inredning från sitt arbetsrum.
Inom de lokaler som partigrupperna och deras kanslier disponerar måste det som utgångspunkt vara respektive partigrupp med kansli som ytterst be- stämmer om användningen, när det gäller både rumsfördelning och övrig an- vändning. Riksdagsförvaltningen måste dock i praktiken kunna leva upp till det rättsliga ansvar som förvaltningen har i olika avseenden. En viktig förut- sättning är också att lokalerna återställs i ursprungligt skick när partigruppen med kansli lämnar lokalerna.
17
2024/25:URF1SAMMANFATTNING
Vissa frågor om riksdagsledamöternas trygghet och säkerhet
Kommittén anser att skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter måste stärkas och att förebyggande trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder måste prioriteras. Riksdagsförvaltningen ska därför, minst en gång per valperiod och vid behov, erbjuda ledamöterna individuella och personliga trygghetssamtal. Om en ledamot har upplevt eller utsatts för hot ska Riksdagsförvaltningen också ta ett ansvar för att genomföra trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas privatbostäder på hemorten. Det är angeläget att även öka tryggheten och säkerheten i de övernattningslägenheter som Riksdagsförvalt- ningen tillhandahåller.
Det är viktigt att Riksdagsförvaltningen, genom kunskaps- och informa- tionsöverföring, skapar så goda förutsättningar som möjligt för Säkerhets- polisen och Polismyndigheten att skydda ledamöterna. Dessutom måste det finnas en möjlighet för ledamöterna att vid behov ta en direkt kontakt med Riksdagsförvaltningen i ärenden som rör deras trygghet och säkerhet. Det innebär att de säkerhetsansvariga vid partigruppernas kanslier inte, i den roll de har i dag, ska fungera som en obligatorisk första ingång för ledamöterna.
Frågan om ett stärkt skydd för riksdagens ledamöter och den parlamenta- riska processen, samt vissa andra närliggande frågor, måste utöver detta ses över i ett annat sammanhang, lämpligen av en utredning under regeringen.
Finansieringen av partigruppskanslierna
Kommittén föreslår att basstödet till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen stärks genom att nivån för grundbeloppet höjs med 8 procent och nivån för tilläggsbeloppet med 12 procent. Stödet ska räknas upp årligen med konsumentprisindex. Detta sker genom att det i partigruppsstödslagen anges att stödet utgörs av ett visst antal prisbasbelopp.
Den parlamentariska ledningen av
Riksdagsförvaltningen
Kommittén föreslår att riksdagsstyrelsens uppgift att överlägga om plane- ringen av riksdagsarbetet avskaffas. Riksdagsstyrelsen ska heller inte längre ha rätt att hos riksdagen göra framställningar som gäller riksdagsarbetets be- drivande, om inte framställningen grundar sig på förslag från utredningar som styrelsen har tillsatt på uppdrag av riksdagen.
En budgetberedning med representanter för samtliga partigrupper ska till- sättas av riksdagsstyrelsen för att delta i beredningen av arbetet med förslag till budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen, inklusive frågor om an- slag och långsiktig planering.
Kommittén konstaterar dessutom att Riksdagsförvaltningen består av olika verksamheter som har delvis olika roller och förutsättningar i förvaltningens
18
SAMMANFATTNING2024/25:URF1
uppdrag att erbjuda ett stöd till riksdagen och dess ledamöter. Det är enligt kommittén angeläget att denna ordning upprätthålls och genomsyrar riksdags- styrelsens ledning av Riksdagsförvaltningen.
Riksdagsdirektörens information till konstitutionsutskottet om Riksdags- förvaltningens årsredovisning bör enligt kommittén äga rum under våren i stäl- let för under hösten, så att det skapas reella förutsättningar för en politisk dia- log i det pågående budgetarbetet.
Kommittén föreslår inte någon ändring av riksdagsstyrelsens sammansätt- ning men hänvisar till den föreslagna nya ordningen för konstitutionsutskottets beredning av årsredovisningen och till den nya budgetberedningen.
Kommittén framhåller också ledamotsrådets viktiga roll och funktion och värdet av att detta återspeglas i hur återrapporteringen från rådets möten om- händertas i partigrupperna.
Vissa övriga frågor om riksdagsarbetet och ledamöternas villkor
Formerna för val av talman och vice talmän
Kommittén föreslår att vid val av talman och vice talman ska man endast kunna rösta på de kandidater som har nominerats. Bestämmelsen att det ska vara tre omgångar i valet av talman ska inte ändras. Däremot ska antalet om- gångar vid val av vice talman ändras till två. Den nuvarande bestämmelsen om att en valsedel som har försetts med en partibeteckning är ogiltig ska upphävas.
Fördelningen av ärenden mellan utskott
Kommittén föreslår att ansvaret för beredningen av vissa ärenden ska fördelas mellan utskotten på ett annat sätt än idag. Det gäller ärenden om upphandling i allmänhet, som ska beredas av näringsutskottet i stället för av finansutskottet, ärenden om immaterialrätt, som ska beredas av civilutskottet i stället för av näringsutskottet, ärenden om det nationella genomförandet av Agenda 2030, som ska beredas av miljö- och jordbruksutskottet i stället för av finansutskottet samt ärenden om trossamfund, som ska beredas av kulturutskottet i stället för av konstitutionsutskottet. Kommittén bedömer att frågan om hur ärenden om Nato ska hanteras bör diskuteras mellan presidierna i första hand i utrikesut- skottet och försvarsutskottet.
Regleringen av delegationspresidiemötet
Kommittén bedömer att det inte finns skäl att skapa en tydligare struktur för mötena mellan talmannen och presidierna för riksdagens internationella dele- gationer.
19
2024/25:URF1SAMMANFATTNING
Förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser
Kommittén föreslår att det ska vara möjligt för kammaren att besluta om för- kortad motionstid på skrivelser och redogörelser, om det finns synnerliga skäl. I likhet med vad som gäller för propositioner och framställningar ska beslutet fattas på förslag av regeringen eller det riksdagsorgan som lämnat redogörel- sen.
Riksmötets rytm, inklusive riksmötets början och slut
Kommittén bedömer att det inte finns någon anledning att föreslå några änd- ringar i riksdagsordningen när det gäller riksmötets rytm. Kommittén redovi- sar i stället några åtgärder som riksdagen kan vidta inom ramen för den gäl- lande regleringen för att riksmötet ska få en bättre rytm och för att kunna han- tera arbetsbördan bättre.
Regeringens samråd med EU-nämnden om s.k. A-punkter
Kommittén bedömer att det inte finns skäl till någon ändring av regleringen av samrådet om A-punkter. Inom ramen för gällande reglering kan man pröva vägar att ytterligare underlätta samrådet utan att riksdagens kontroll av reger- ingens agerande påverkas. Det är angeläget att regeringen söker förankring i riksdagen i tidigare skeden för att minimera risken att en situation uppkommer där Sverige frånträder ett förhandlingsresultat i beslutsögonblicket. Riksdagen behöver samtidigt sträva efter ett konsekvent agerande i utskotten och EU- nämnden.
Offentliga sammanträden i utskott medan arbetsplenum pågår
Kommittén föreslår att om det finns särskilda skäl ska ett utskott få besluta att ha ett offentligt sammanträde under arbetsplenum eller val i kammaren. Ett sådant beslut ska fattas i förväg och vara enhälligt.
Översyn av Stockholmstraktamentet
Kommittén föreslår att storleken på Stockholmstraktamentet ska höjas från 50 procent till 70 procent av maximibeloppet enligt inkomstskattelagen. Det av- dragsgilla beloppet ska ändras i motsvarande mån. För att storleken på Stock- holmstraktamentet och det avdragsgilla beloppet ska korrespondera ska det också göras en viss justering av beräkningen. Kommittén bedömer att det inte finns skäl att ändra ordningen för att fastställa Stockholmstraktamentet.
20
SAMMANFATTNING2024/25:URF1
Användning av bonuspoäng
Kommittén bedömer att det inte bör införas någon alternativ modell för ersätt- ning för resekostnader för de medresenärer vars resor i dag kan finansieras med ledamöternas bonuspoäng.
Registret över ledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen
Kommittén föreslår att en uppgift om en fastighets beteckning inte längre ska registreras i det ekonomiska registret för det fall en ledamot helt eller delvis äger en näringsfastighet. I stället ska endast förekomsten av ett sådant ägande registreras. Kommittén bedömer att skyldigheten för riksdagsledamöterna att anmäla uppgifter till det ekonomiska registret inte bör utökas till att gälla fler åtaganden. Registreringen av åtaganden och ekonomiska intressen bör inte heller vara föremål för någon annan uppföljning än den som kammarkansliet gör för att säkerställa att alla riksdagsledamöter anmäler sina uppgifter till re- gistret.
Tidigare riksdagsledamöters rätt till tillträde till riksdagens lokaler
Kommittén föreslår att den tillträdesrätt som gäller i dag ska fortsätta att gälla för tidigare ledamöter som har utövat uppdraget som ledamot under minst en valperiod, eller under en motsvarande sammanhängande tidsperiod. De tidi- gare ledamöter som utövat sitt uppdrag under en kortare tid ska däremot fort- sättningsvis inte omfattas av den tillträdesrätten. Tidigare ersättare för en riks- dagsledamot som tjänstgjort som talman, statsråd eller statssekreterare ska om- fattas av samma rätt till tillträde till riksdagens lokaler som tidigare ledamöter. Kommittén lyfter i sammanhanget också fram frågan om behovet av en upp- förandekod för tidigare ledamöter som har rätt till tillträde till riksdagens lo- kaler. I denna fråga har två reservationer anmälts.
Talmannens lägenhet
Till skillnad från vad som gäller för riksdagens ledamöter är det inte partigrup- perna som hanterar tilldelningen av talmannens övernattningsbostad om han eller hon har rätt till en sådan. Det görs i stället av Riksdagsförvaltningen, vil- ket ska framgå av lagen om ersättning till riksdagens ledamöter. Kommittén bedömer att det inte bör inrättas en officiell tjänstebostad åt talmannen som han eller hon kan disponera även om han eller hon bor närmare än 50 kilometer från Riksdagshuset.
Riksdagens medalj till ersättare
Kommittén föreslår att talmannen ska få besluta om medalj och andra av- gångsgåvor till ersättare som har utövat uppdrag som riksdagsledamot.
21
2024/25:URF1SAMMANFATTNING
Kommittén gör vissa uttalanden som vägledning för avtackning av sådana er- sättare. Det ska inte längre anges i lagen vilken metall den romerska siffran som i vissa fall kan fästas på medaljens band ska bestå av.
Möjlighet till föräldraledighet och sjukledighet för del av dag
Kommittén bedömer att det inte finns skäl att införa en rätt till partiell ledighet för riksdagens ledamöter. Det finns inte heller något behov av att tydliggöra vad som gäller i fråga om partiell ledighet.
Teknikneutral riksdagsordning
Kommittén föreslår att bestämmelsen i riksdagsordningen om undertecknande av riksdagsskrivelser ska ändras så att den är teknikneutral.
Konsekvenser av kommitténs förslag
Många av kommitténs förslag bör kunna genomföras inom ramen för den be- fintliga organisationen och resurstilldelningen men med en ökad lyhördhet, flexibilitet och förståelse för riksdagens och ledamotskapets särskilda behov. Även med detta grundläggande synsätt bör det ske en generell ambitionshöj- ning när det gäller stödet till riksdagsarbetet och ledamöterna. Det närmare genomförandet av förslagen får visa vilka kostnaderna blir, men kommittén bedömer att anslaget för Riksdagsförvaltningen bör öka med 12 miljoner kro- nor.
Vidare föreslår kommittén att medel avsätts för extern representation i sam- band med vissa möten och seminarier som anordnas av föreningar och nätverk i riksdagen. Det kan röra sig om 100 000 kronor. Nivåhöjningen av stödet till partigruppskanslierna innebär ökade utgifter om ca 5,8 miljoner kronor. Höj- ningen av Stockholmstraktamentet beräknas innebära ökade utgifter om ca 1,4 miljoner kronor.
När det gäller stödet till partigruppskanslierna föreslår kommittén också att stödet i framtiden ska räknas upp med prisutvecklingen. Det kan röra sig om ökade kostnader om drygt 1,2 miljoner kronor det första året en sådan uppräk- ning ska göras.
22
2024/25:URF1
1Författningsförslag
1.1 Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen
dels att 3 kap. 4 §, 9 kap. 13 §, 13 kap. 3, 6, 13, 17 och 20 §§, tilläggsbe- stämmelserna 4.4.1, 7.15.3, 9.17.2, 11.21.1 och 12.8.5, bilagan (tilläggsbe- stämmelse 7.5.1) samt rubriken närmast före 3 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 4 a § och 4 b §, samt
närmast före 3 kap. 4 a § och 4 b § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
Förfarande vid val av talman | Gemensamma bestämmelser om val |
| av talman och vice talman |
| 3 kap. |
4 §1
Riksdagen ska, enligt 4 kap. 2 § regeringsformen, välja en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman. De väljs var för sig i nu nämnd ordning. Valen gäller till valperiodens slut.
Kandidater nomineras vid det sammanträde där valet ska ske.
Om det bara finns en nominerad kandidat ska valet genomföras med ackla- mation.
Om det finns fler än en nominerad kandidat, och valet av talman sker med slutna sedlar enligt bestämmel- serna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en så- dan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras. Om inte heller då någon får mer än hälften av rös- terna ska ett tredje val genomföras mellan de två som vid den andra om- röstningen fick flest röster. Vid den tredje omröstningen är den vald som får de flesta rösterna.
Bestämmelser om förfarandet vid val av talman
4 a §
Om det finns fler än en nominerad kandidat till talman, och valet av
1Senaste lydelse 2018:605.
23
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras. Om inte heller då någon får mer än hälften av rösterna ska ett tredje val genomfö- ras mellan de två som vid den andra omröstningen fick flest röster. Vid den tredje omröstningen är den vald som får de flesta rösterna.
Bestämmelser om förfarandet vid val av vice talman
4 b §
Om det finns fler än en nominerad kandidat till vice talman, och valet av vice talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomfö- ras. Det andra valet ska genomföras mellan de två som vid den första om- röstningen fick flest röster. Vid den andra omröstningen är den vald som får de flesta rösterna.
4 kap.
Tilläggsbestämmelse 4.4.1
Riksdagsstyrelsen leder Riksdags- | Riksdagsstyrelsen leder Riksdags- |
förvaltningen och överlägger om pla- | förvaltningen. |
neringen av riksdagsarbetet. |
|
Riksdagsstyrelsen består av talmannen som ordförande och tio andra leda- möter som riksdagen väljer inom sig för en valperiod. Riksdagen väljer även tio ersättare för de valda ledamöterna av riksdagsstyrelsen.
7 kap.
Tilläggsbestämmelse 7.15.3
Endast om utskottet har fattat ett | Endast om utskottet har fattat ett |
enhälligt beslut i förväg, får utskottet | enhälligt beslut om det i förväg, får |
sammanträda under arbetsplenum el- | utskottet sammanträda under arbets- |
ler val i kammaren. Dock får ett så- | plenum eller val i kammaren. För att |
dant sammanträde inte vara offentligt | ett sådant sammanträde ska få vara |
enligt 17 §. I övrigt får ett | offentligt enligt 17 § ska det |
24
1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
utskottssammanträde äga rum samti- digt med att kammaren sammanträ- der.
därutöver finnas särskilda skäl. Även det beslutet ska fattas enhälligt av ut- skottet i förväg. I övrigt får ett ut- skottssammanträde äga rum samti- digt med att kammaren sammanträ- der.
9 kap.
13 §
Om en proposition eller en fram- | Om en proposition, en skrivelse, |
ställning måste behandlas skyndsamt | en framställning eller en redogörelse |
får riksdagen, på förslag av reger- | måste behandlas skyndsamt får riks- |
ingen eller det riksdagsorgan som | dagen, på förslag av regeringen eller |
lämnat framställningen, besluta om | det riksdagsorgan som lämnat fram- |
kortare motionstid om det finns syn- | ställningen eller redogörelsen, be- |
nerliga skäl. | sluta om kortare motionstid om det |
| finns synnerliga skäl. |
Riksdagen får på förslag av talmannen besluta att förlänga motionstiden om
det finns särskilda skäl. |
|
| ||
|
| Tilläggsbestämmelse 9.17.2 |
| |
Riksdagsstyrelsen får göra fram- | Riksdagsstyrelsen får göra fram- | |||
ställningar hos riksdagen i frågor som | ställningar hos riksdagen i frågor som | |||
gäller | riksdagsarbetets bedrivande, | hör till styrelsens handläggning eller | ||
hör till styrelsens handläggning eller | gäller den | ekonomiadministrativa | ||
gäller | den | ekonomiadministrativa | lagstiftningen | för Riksdagsförvalt- |
lagstiftningen | för Riksdagsförvalt- | ningen, Riksdagens ombudsmän och | ||
ningen, Riksdagens ombudsmän och | Riksrevisionen. | |||
Riksrevisionen. |
|
| ||
Innan riksdagsstyrelsen gör en framställning som gäller den ekonomiadmi- nistrativa lagstiftningen för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen ska berörda myndigheter ges tillfälle att yttra sig.
Styrelsen får även i andra fall göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riksdagen eller dess organ om framställningarna grundar sig på för- slag från utredningar som styrelsen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
11kap.
Tilläggsbestämmelse 11.21.1
Riksdagens skrivelser underteck- | Riksdagens skrivelser underteck- |
nas av talmannen. | nas eller bekräftas på annat sätt av |
| talmannen. Bekräftelsen ska ske ge- |
| nom ett förfarande som uppfyller |
| höga krav på säkerhet. |
25
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
|
|
|
| |
|
|
| 12 kap. |
|
| |
|
| Tilläggsbestämmelse 12.8.5 |
|
| ||
| Vid val av en person ska det på valsedeln finnas ett kandidatnamn. |
| ||||
| En valsedel är ogiltig om |
| En valsedel är ogiltig om |
| ||
| 1. den innehåller två eller flera | 1. den innehåller två eller flera | ||||
| kandidatnamn, |
|
| kandidatnamn, |
|
|
| 2. den innehåller namnet på en | 2. den innehåller namnet på en | ||||
| kandidat som inte är valbar, |
| kandidat som inte är valbar, |
| ||
| 3. namnet är överstruket, |
| 3. namnet är överstruket, eller | |||
| 4. det inte klart framgår vem | 4. det inte klart framgår vem som | ||||
| som avses, eller |
|
| avses. |
|
|
| 5. den innehåller en beteckning |
|
|
| ||
| på en gruppering av riksdagsledamö- |
|
|
| ||
| ter. |
|
|
|
|
|
|
|
| 13 kap. |
|
| |
|
|
|
| 3 §2 |
|
|
| Riksdagens | ombudsmän | samt | Riksdagens | ombudsmän | samt |
| ställföreträdande | ombudsmän | väljs | ställföreträdande | ombudsmän | väljs |
| var för sig. Vid val med slutna sedlar | var för sig. Vid val med slutna sedlar | ||||
| tillämpas samma förfarande som vid | tillämpas samma förfarande som vid | ||||
| val av talman enligt 3 kap. 4 § tredje | val av talman enligt 3 kap. 4 a §. | ||||
| stycket. |
|
|
|
|
|
| Ett val av en ny ombudsman gäller från valet eller den senare tidpunkt som | |||||
| riksdagen bestämmer till dess att ett nytt val har genomförts under sjätte året | |||||
| därefter och den som då valts har tillträtt uppdraget. Valet ska aldrig gälla | |||||
längre än till utgången av det sjätte året.
Ett omval av en ombudsman gäller från omvalet eller den senare tidpunkt som riksdagen bestämmer till dess att ett nytt val har genomförts under tredje året därefter och den som då valts har tillträtt uppdraget. Omvalet ska aldrig gälla längre än till utgången av det tredje året.
Andra stycket gäller även när en ombudsman väljs till chefsjustitieombuds- man.
Ett val av en ställföreträdande ombudsman gäller för en tid av två år från valet eller den senare tidpunkt som riksdagen bestämmer.
6 §3
Riksrevisorn och riksrevisionsdi- rektören väljs var för sig. Vid val med slutna sedlar tillämpas samma förfa- rande som vid val av talman enligt
3kap. 4 § tredje stycket.
Riksrevisorn och riksrevisionsdi- rektören väljs var för sig. Vid val med slutna sedlar tillämpas samma förfa- rande som vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §.
2Senaste lydelse 2023:500.
3Senaste lydelse 2020:104.
26
1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
Valen av riksrevisor respektive riksrevisionsdirektör gäller från valet eller den senare tidpunkt som riksdagen bestämmer till dess att ett nytt val har ge- nomförts under sjunde året därefter och den då valde har tillträtt uppdraget. Valet ska aldrig gälla längre än till utgången av det året. En riksrevisor kan inte väljas om.
Om det finns särskilda skäl, kan valet av riksrevisionsdirektör också gälla för en viss kortare tid än sju år.
13 §4
Riksdagen ska välja en valprövningsnämnd och till nämnden välja ordfö- rande och ledamöter enligt bestämmelserna i 3 kap. 12 § regeringsformen.
Riksdagen väljer särskilt en ersättare för ordföranden. Bestämmelserna i 3 kap. 12 § regeringsformen om ordföranden tillämpas också på ersättaren.
Vid val med slutna sedlar av ord- | Vid val med slutna sedlar av ord- |
föranden eller ersättare för ordföran- | föranden eller ersättare för ordföran- |
den tillämpas samma förfarande som | den tillämpas samma förfarande som |
vid val av talman enligt 3 kap. 4 § | vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §. |
tredje stycket. |
|
| 17 §5 |
Riksdagens överklagandenämnd består av en ordförande, som ska vara el- ler ha varit ordinarie domare och inte vara ledamot av riksdagen, och fyra andra ledamöter, valda inom riksdagen. Ordföranden väljs särskilt. Val till överklagandenämnden avser riksdagens valperiod.
För ordföranden ska det finnas en ersättare. Bestämmelser om ordföranden
ska tillämpas även på ersättaren. |
|
Vid val med slutna sedlar av ord- | Vid val med slutna sedlar av ord- |
föranden eller ersättare för ordföran- | föranden eller ersättare för ordföran- |
den i överklagandenämnden tilläm- | den i överklagandenämnden tilläm- |
pas samma förfarande som vid val av | pas samma förfarande som vid val av |
talman enligt 3 kap. 4 § tredje stycket. | talman enligt 3 kap. 4 a §. |
| 20 §6 |
Om val av riksföreståndare, vice riksföreståndare eller en person som ska tjänstgöra som tillfällig riksföre- ståndare enligt 5 kap. 5 och 7 §§ re- geringsformen ska ske med slutna sedlar, tillämpas förfarandet som gäl- ler för val av talman enligt 3 kap. 4 § tredje stycket. Valet gäller till dess riksdagen beslutar annat.
4Senaste lydelse 2018:605.
5Senaste lydelse 2018:605.
6Senaste lydelse 2018:605.
Om val av riksföreståndare, vice riksföreståndare eller en person som ska tjänstgöra som tillfällig riksföre- ståndare enligt 5 kap. 5 och 7 §§ re- geringsformen ska ske med slutna sedlar, tillämpas förfarandet som gäl- ler för val av talman enligt 3 kap. 4 a §. Valet gäller till dess riksdagen beslutar annat.
27
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
Bilaga (tilläggsbestämmelse 7.5.1)7
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2. Finansutskottet ska bereda ärenden om
a)penning-, kredit-, valuta- och statsskuldspolitiken,
b)kredit- och fondväsendet,
c)det affärsmässiga försäkringsväsendet,
d)Riksrevisionen i den mån ärendena inte tillhör konstitutionsutskottets beredning,
e)den kommunala ekonomin,
f)statliga arbetsgivarfrågor, statlig statistik, redovisning, revision och ra-
tionalisering,
g) statens egendom och upphand- g) statens egendom i allmänhet, ling i allmänhet,
h)förvaltningsekonomiska frågor i övrigt som inte rör enbart ett visst äm- nesområde,
i)budgettekniska frågor, samt
j)anslag inom utgiftsområdena 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, 25 Allmänna bidrag till kommuner, 26 Statsskuldsräntor m.m. samt 27 Avgif- ten till Europeiska unionen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5. Civilutskottet ska bereda ärenden om
a)äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, jorda-, handels- och utsökningsbalkarna och lagar som ersätter eller har nära samband med föreskrifter i dessa balkar,
iden mån ärendena inte tillhör ett annat utskotts beredning,
b)försäkringsavtalsrätt,
c)associationsrätt,
d)skadeståndsrätt,
| e) immaterialrätt |
e) transporträtt, | f) transporträtt, |
f) konkursrätt, | g) konkursrätt, |
g) konsumentpolitik, | h) konsumentpolitik, |
h) internationell privaträtt, | i) internationell privaträtt, |
i) lagstiftning av annat allmänt ci- | j) lagstiftning av annat allmänt ci- |
vilrättsligt slag, | vilrättsligt slag, |
j) bostadsförsörjning och annan | k) bostadsförsörjning och annan |
bostadspolitik, | bostadspolitik, |
k) plan- och bygglagstiftningen | l) plan- och bygglagstiftningen |
samt andra frågor som har nära sam- | samt andra frågor som har nära sam- |
band med denna, | band med denna, |
l) vattenrätt, | m) vattenrätt, |
m) expropriation, fastighetsbild- | n) expropriation, fastighetsbild- |
ning och lantmäteriväsendet, samt | ning och lantmäteriväsendet, samt |
7Senaste lydelse 2023:507.
28
| 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
n) anslag inom utgiftsområde 18 | o) anslag inom utgiftsområde 18 |
|
Samhällsplanering, bostadsförsörj- | Samhällsplanering, bostadsförsörj- |
|
ning och byggande samt konsument- | ning och byggande samt konsument- |
|
politik. | politik. |
|
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10.Kulturutskottet ska bereda ärenden om a) allmänna kultur- och bildningsändamål, b) kulturarv,
c) folkbildning,
d) ungdomsverksamhet,
e) internationellt kulturellt samarbete, f) idrotts- och friluftsverksamhet,
g) tillsyn och reglering av spelmarknaden,
h) trossamfunden i den mån de | h) trossamfunden, |
inte tillhör konstitutionsutskottets be- |
|
redning, |
|
i)radio och television i den mån de inte tillhör konstitutionsutskottets be- redning, samt
j)anslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14. Näringsutskottet ska bereda ärenden om
a)allmänna riktlinjer för näringspolitiken och därmed sammanhängande forskningsfrågor,
b)industri och hantverk,
c)handel,
d) immaterialrätt, | d) upphandling i allmänhet, |
e)energipolitik,
f)regional utvecklingspolitik,
g)statlig företagsamhet,
h)pris- och konkurrensförhållanden i näringslivet, samt
i)anslag inom utgiftsområdena 19 Regional utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.
29
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsle- damöters åtaganden och ekonomiska intressen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8 §1
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt in- | Uppgifter som ska registreras |
tresse |
|
1. Innehav av aktier i ett aktiebolag, | Bolagets, föreningens eller den ut- |
andel i ett handelsbolag eller en eko- | ländska juridiska personens namn. |
nomisk förening utom bostadsrätts- |
|
förening samt andel i en motsvarande |
|
utländsk juridisk person, om värdet |
|
av aktierna eller andelen beträffande |
|
varje bolag eller förening eller mot- |
|
svarande juridiska person vid anmäl- |
|
ningstillfället överstiger två prisbas- |
|
belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci- |
|
alförsäkringsbalken. Med aktier jäm- |
|
ställs sådana finansiella instrument |
|
som berättigar till förvärv av aktier. |
|
2. Ägande, helt eller delvis, av nä- | Fastighetens beteckning. |
ringsfastighet enligt 2 kap. 14 § in- |
|
komstskattelagen (1999:1229). |
|
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Föreslagen lydelse
8 §
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt in- tresse
1.Innehav av aktier i ett aktiebolag, andel i ett handelsbolag eller en eko- nomisk förening utom bostadsrätts-
Uppgifter som ska registreras
Bolagets, föreningens eller den ut- ländska juridiska personens namn.
1Senaste lydelse 2019:897.
30
| 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
förening samt andel i en motsvarande |
|
|
utländsk juridisk person, om värdet |
|
|
av aktierna eller andelen beträffande |
|
|
varje bolag eller förening eller mot- |
|
|
svarande juridiska person vid anmäl- |
|
|
ningstillfället överstiger två prisbas- |
|
|
belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci- |
|
|
alförsäkringsbalken. Med aktier jäm- |
|
|
ställs sådana finansiella instrument |
|
|
som berättigar till förvärv av aktier. |
|
|
2. Ägande, helt eller delvis, av nä- | Förekomsten av helt eller delvis |
|
ringsfastighet enligt 2 kap. 14 § in- | ägande. |
|
komstskattelagen (1999:1229). |
|
|
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.
31
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
1.3Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 12 kap. |
| 6 a §1 |
När en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i utövandet av sitt uppdrag gäller inte bestämmelserna i 14, 16 och 18–22 §§.
I stället ska avdrag för ökade levnadskostnader göras enligt följande. |
| ||
Om riksdagsledamoten fått ersätt- | Om riksdagsledamoten fått ersätt- | ||
ning för ökade utgifter för måltider | ning för ökade utgifter för måltider | ||
och diverse småutgifter (stockholms- | och diverse småutgifter (Stockholms- | ||
traktamente) för en tjänsteresa till | traktamente) för en tjänsteresa till | ||
Stockholm, ska avdrag göras med 50 | Stockholm, ska avdrag göras med 70 | ||
procent av ett maximibelopp för varje | procent av ett maximibelopp för varje | ||
hel och varje halv dag som tagits i an- | hel och varje halv dag som tagits i an- | ||
språk för resan. Detta gäller oavsett | språk för resan. Detta gäller oavsett | ||
om den sammanlagda utgiftsökning- | om den sammanlagda utgiftsökning- | ||
en under samtliga tjänsteresor till | en under samtliga tjänsteresor till | ||
Stockholm under beskattningsåret va- | Stockholm under beskattningsåret va- | ||
rit större än det sammanlagda avdra- | rit större än det sammanlagda avdra- | ||
get beräknat enligt vad nu sagts och | get beräknat enligt vad nu sagts och | ||
oavsett om arbetet varit förlagt till | oavsett om arbetet varit förlagt till | ||
Stockholm under längre tid än tre må- | Stockholm under längre tid än tre må- | ||
nader i en följd. |
| nader i en följd. |
|
Om riksdagsledamoten | inte fått | Om riksdagsledamoten | inte fått |
stockholmstraktamente ska | avdrag | Stockholmstraktamente ska | avdrag |
inte göras för ökade levnadskostnader | inte göras för ökade levnadskostnader | ||
i Stockholm. |
| i Stockholm. |
|
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.
1Senaste lydelse 2007:1419.
32
1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
1.4Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2 §, 6 kap. 7 och 8 §§ lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 5 kap. |
| 2 §1 |
En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset och resan innefattar övernattning i Stockholm (Stockholmstraktamente). Ledamoten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar till dagtrakta-
mente eller utlandstraktamente enligt 1 eller 3 §§. |
|
| ||
Stockholmstraktamente | betalas | Stockholmstraktamente | betalas | |
för varje hel och halv dag som tjäns- | för varje hel och halv dag som tjäns- | |||
teresan tar i anspråk och motsvarar | teresan tar i anspråk och motsvarar | |||
halva maximibeloppet enligt 12 kap. | 70 procent av maximibeloppet enligt | |||
11 § inkomstskattelagen (1999:1229) | 12 kap. 11 | § inkomstskattelagen | ||
avrundat till närmaste tiotal kronor. | (1999:1229). | Stockholmstraktamen- | ||
Stockholmstraktamentet ska inte re- | tet ska inte reduceras med måltidsav- | |||
duceras med måltidsavdrag. |
| drag. |
|
|
6 kap.
7 §2
Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Övernattningsbostäderna förde- las i proportion till antalet ledamöter i respektive partigrupp som har rätt till övernattningsbostad.
Övernattningsbostad till talman- nen ska inte ingå bland de övernatt- ningsbostäder som Riksdagsförvalt- ningen ställer till partigruppernas för- fogande.
8 §3
Partigrupperna fördelar respektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en över- nattningsbostad.
Riksdagsförvaltningen tilldelar tal- mannen övernattningsbostad om
1Senaste lydelse 2022:346.
2Senaste lydelse 2022:346.
3Senaste lydelse 2022:346.
33
2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
talmannen enligt Riksdagsförvaltning- ens beslut har rätt till en övernatt- ningsbostad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 5 kap. 2 § och i övrigt den 1 september 2026.
34
Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet ut- görs av 46,91 prisbasbelopp per år och tilläggsbeloppet utgörs av 1,49 pris- basbelopp per år. Med prisbasbelopp avses prisbas- beloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ so- cialförsäkringsbalken. Vid uträkningen enligt första styck- et ska grundbeloppet avrundas till närmaste tusental kronor och tilläggs- beloppet avrundas till närmaste hun- dratal kronor.1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrup- perna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 2 kap. |
1 §1
Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet är 2 400 000 kronor per år och tilläggs- beloppet är 79 000 kronor per år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.
1Senaste lydelse 2023:924.
35
Denna lag innehåller bestämmel- ser om riksdagens medalj och andra avgångsgåvor till riksdagens ledamö- ter och till ersättare som har utövat uppdrag som ledamot samt om riks- dagens medalj till andra än ledamö- ter. Det som föreskrivs i denna lag om en ledamot ska tillämpas också för en ersättare som har utövat uppdrag som ledamot.2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2021:1117) om riksdagens medalj
Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ och rubriken närmast före 1 § lagen (2021:1117) om riksdagens medalj ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
Lagens innehåll | Lagens innehåll och tillämpnings- |
| område |
1 §
I denna lag finns bestämmelser om riksdagens medalj och andra av- gångsgåvor till riksdagens ledamöter och om riksdagens medalj till andra än ledamöter.
4 §
En ledamot som lämnar riksdagen efter minst sex års tjänstgöring i följd kan utöver diplom och riksdagsnål få riksdagens medalj i åttonde storleken.
Lämnar en ledamot riksdagen efter minst tolv års tjänstgöring i följd kan ledamoten få riksdagens medalj i tolfte storleken. Medalj i tolfte storleken får också ges till en ledamot som lämnar riksdagen efter att ha tjänstgjort i minst sex år i följd samt under minst fyra av dessa år även varit gruppledare, ut- skottsordförande, talman eller vice talman.
En ledamot som har fått riksda- | En ledamot som har fått riksda- |
gens medalj och därefter på nytt upp- | gens medalj och därefter på nytt upp- |
fyller förutsättningarna för att få en | fyller förutsättningarna för att få en |
medalj i samma storlek kan i stället | medalj i samma storlek kan i stället |
för en medalj få en romersk siffra i | för en medalj få en romersk siffra att |
silver att fästa på medaljens band. | fästa på medaljens band. Den ro- |
Den romerska siffran anger vilken | merska siffran anger vilken gång i |
gång i ordningen ledamoten uppfyller | ordningen ledamoten uppfyller förut- |
förutsättningarna för att tilldelas me- | sättningarna för att tilldelas medaljen |
daljen i aktuell storlek. | i aktuell storlek. |
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.
36
1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
1.7Förslag till föreskrift om ändring i riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler
Härigenom föreskrivs att 8 och 11 §§ riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 8 § |
Vid bokning av en sammankomst i de lokaler som särskilt anges i bilagan till denna föreskrift ska en särskild ansökningsblankett lämnas till lokalbok- ningen vid serviceenheten. En ansökan om att använda kammarsalarna för ett partis riksdagsgrupps räkning ska göras av gruppledaren.
Till en ansökan ska ett förslag till inbjudan bifogas.
Partiers riksdagsgrupper som an- söker om att använda kammarsalar för sammankomster som anordnas av föreningar eller nätverk som omfattas av talmannens överenskommelse med gruppledarna och som upptas i en särskild lista på riksdagens intranät ska också kunna ansöka om att före- ningen eller nätverket ska få ersätt- ning för kostnader för enklare förtär- ing. Med enklare förtäring avses läs- kande alkoholfri dryck, kaffe, te re- spektive kakor, bullar, frukt eller en enklare smörgås som inte ersätter en måltid.
11§
Talmannen fattar beslut om upplåtelse av
–plenisalen
–kammarsalarna i fall som avses i 4 § och när ansökan görs av en grupple- dare
–Sammanbindningsbanan i de fall den inte ska användas i anslutning till en sammankomst i någon av kammarsalarna.
Talmannen ska vid behov samråda med gruppledarna.
Talmannen ska, vid beslut om upp- låtelse av kammarsalarna, även be- sluta om en sådan ansökan som avses i 8 § tredje stycket.
Denna föreskrift träder i kraft den 1 september 2026.
37
Riksdagsförvaltningen beslutar om rätt till tillträde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter som ut- övat uppdraget som ledamot under minst en valperiod, eller under en mot- svarande sammanhängande tidspe- riod. Det som föreskrivs i första stycket gäller även för de som under en mot- svarande tidsperiod har tjänstgjort som ersättare för en riksdagsledamot som tjänstgjort som talman, statsråd eller statssekreterare.2024/25:URF1 | 1 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG |
1.8Förslag till föreskrift om ändring i riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2019:1) om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdagsförvaltningen och partikanslierna
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2019:1) om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdagsförvaltningen och par- tikanslierna ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 6 kap. |
| 7 § |
Riksdagsförvaltningen beslutar om rätt till tillträde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter.
1.Denna föreskrift träder i kraft den 1 september 2026.
2.Passerkort för tidigare ledamöter som utfärdats före den 1 september 2026 ska gälla för inpassering till dess att giltighetstiden löpt ut.
38
2024/25:URF1
2 Inledande ord
Utvecklingen under senare tid har inneburit förändringar både för riksdagen, dess ledamöter och för samhället i övrigt. Förändringarna framhålls i utred- ningens direktiv och kommittén har haft i uppdrag att se över stödet i riksdags- arbetet, i fråga om både den politiska beslutsprocessen och själva ledamot- skapet. De utgångspunkter som lyfts fram i direktivet om den senaste tidens utveckling har, tillsammans med riksdagens och ledamotskapets unika och speciella karaktär, varit vägledande i kommitténs arbete med att se över stödet i riksdagsarbetet. Ledamotens perspektiv har varit i fokus för arbetet, och det har varit särskilt viktigt att lyfta fram ledamöternas förutsättningar att fullgöra uppdraget. Vidare har det varit angeläget för kommittén att värna de demokra- tiska aspekterna och förtroendet för riksdagen och dess ledamöter.
Inom ramen för kommitténs arbete har frågor inom ett flertal olika områden diskuterats. Diskussionerna har mynnat ut i förslag och bedömningar som är politiskt förankrade och som syftar till att förändra arbetet inom Riksdagsför- valtningen, stärka ledamotsperspektivet och förbättra förutsättningarna för le- damöterna att utföra sitt uppdrag. Förslagen och bedömningarna presenteras i kommitténs betänkande.
En ambition därutöver har varit att kommitténs arbete ska kunna bidra till Riksdagsförvaltningens löpande utvecklingsarbete på ett mer övergripande plan samt att ledamöter och förvaltning gemensamt ska arbeta för löpande för- bättringar. Det har därför varit viktigt för kommittén att följa det utvecklings- arbete som har pågått inom Riksdagsförvaltningen, och som fortfarande pågår. Den kritik som framkom i 2023 års ledamotsundersökning har varit vägle- dande för kommitténs arbete och kommittén har bl.a. bjudit in till dialog med tjänstemän inom olika delar av Riksdagsförvaltningen i syfte att skapa en ökad insikt om och förståelse för ledamöternas uppdrag och det behov av stöd och service som riksdagen och ledamöterna har. En viktig del i arbetet har också varit att öka förståelsen för Riksdagsförvaltningens förutsättningar att tillhan- dahålla stöd och service. När kommittén i sina överväganden refererar till vad ledamöterna uppfattar, upplever och berättar hänför sig kommittén i huvudsak till vad som kommit fram vid diskussioner i kommittén, resultatet av 2023 års ledamotsundersökning samt sekretariatets samtal med tjänstemän inom Riks- dagsförvaltningen och vid partigruppskanslierna. En målsättning för kommit- tén har varit att arbetet ska fungera som en ögonöppnare när det gäller de olika behov och förutsättningar som finns, och kommittén vill särskilt lyfta fram vikten av att samverkan och dialogen fortsätter och stärks ytterligare.
2023 års ledamotsundersökning har utgjort startskottet för en rad olika ak- tiviteter inom förvaltningen i syfte att, med ledamoten i fokus, förbättra stödet och servicen till riksdagens ledamöter. Förvaltningens arbete med att låta le- damotsperspektivet genomsyra de arbetsprocesser som finns inom förvalt- ningen är, enligt kommitténs uppfattning, viktigt. I sammanhanget vill
39
2024/25:URF1 | 2 INLEDANDE ORD |
| kommittén också framhålla att kommitténs och förvaltningens respektive ar- |
| bete bör ses som parallella processer i en gemensam strävan mot att riksdagen |
| och dess ledamöter ska få ett så bra stöd och en så bra service som möjligt. |
| Kommittén välkomnar den positiva kulturförändring inom förvaltningen som |
| framkommit. Kommitténs förslag och bedömningar ska utgöra självklara ut- |
| gångspunkter och riktlinjer för förvaltningens fortsatta arbete. |
40
2024/25:URF1
3 Kommitténs uppdrag och arbete
3.1 Kommitténs uppdrag
Riksdagsstyrelsen beslutade den 4 oktober 2023 att sammankalla en parlamen- tariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en översyn av stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen samt vissa övriga frågor om riksdagsarbetet och riksdagsledamöters villkor (dnr 62- 2023/24). Kommittén antog namnet 2023 års riksdagsutredning – stödet till det parlamentariska arbetet och ledamotskapet m.m.
Kommitténs direktiv återges i sin helhet i bilagan och kan sammanfattande beskrivas på följande sätt.
Som ett resultat av bl.a. en förändrad omvärld – där exempelvis en ökad internationalisering och digitalisering samt ett förändrat säkerhetsläge nämns
–och en ökad roll för riksdagen i det politiska beslutsfattandet ställs nya och större krav på riksdagsarbetet och riksdagsledamöternas arbetssätt och behov av kunskapsinhämtning. Mot den bakgrunden ska kommittén se över stödet i riksdagsarbetet i fråga om både den politiska beslutsprocessen och själva le- damotskapet. Översynen ska inbegripa en redovisning och en analys av beho- vet av olika typer av stöd samt i vilken utsträckning det bör vara en uppgift för Riksdagsförvaltningen att tillhandahålla dessa stöd.
I anslutning till dessa frågor ska också partigruppskansliernas roll övervä- gas samt hur finansieringen av dem på sikt bör vara utformad. I översynen ska det även ingå att se över den parlamentariska ledningsorganisationen, inklu- sive riksdagsstyrelsens roll och sammansättning, och hur styrningen av Riks- dagsförvaltningen är utformad. I detta sammanhang bör det också övervägas hur processerna för politisk dialog och förankring i frågor om stödets omfatt- ning och utformning bör se ut.
Översynen ska göras med utgångspunkten att det stöd som ges av Riks- dagsförvaltningen ska anpassas och utformas utifrån kammarens, utskottens och de enskilda ledamöternas behov. Utskottens ställning som den bärande delen i riksdagsarbetet bör framhållas och värnas. Dessutom bör ledamotska- pets speciella karaktär vägas in i översynen.
I kommitténs uppdrag ska också ingå att se över vissa särskilda frågor som gäller riksdagsarbetet och ledamöternas villkor m.m., bl.a. formerna för val av talman, fördelningen av ärenden mellan utskott, förkortad motionstid för skri- velser och redogörelser, regeringens samråd med EU-nämnden om s.k. A-punkter, offentliga sammanträden i utskott medan arbetsplenum pågår och rätten till tillträde till riksdagen för tidigare ledamöter.
3.2 Kommitténs arbete
Kommittén har haft 15 sammanträden och ett internat. Sammanträdena har i första hand ägnats åt intern beredning och diskussioner i frågor som omfattas
41
2024/25:URF1 | 3 KOMMITTÉNS UPPDRAG OCH ARBETE |
| av uppdraget. Vid några sammanträden har också information lämnats av fö- |
| reträdare för olika delar av Riksdagsförvaltningen. Kommitténs experter har |
| deltagit vid sammanträdena. |
| Kommittén har genom sitt sekretariat haft en dialog i frågor som omfattas |
| av uppdraget, dels med medarbetare inom Riksdagsförvaltningen, dels med |
| riksdagens partigruppskanslier. Kommittén har också hållit ett extra samman- |
| träde dit representanter för partigruppskanslierna bjudits in för att diskutera |
| vissa frågor med koppling till uppdraget. Kommittén har hållit sig särskilt upp- |
| daterad om de arbeten som pågår och har pågått inom Riksdagsförvaltningen |
| bl.a. med anledning av den ledamotsundersökning som genomfördes 2023. |
| Som ett underlag i utredningsarbetet har kommittén dessutom beställt vissa |
| rapporter av riksdagens utredningstjänst. Rapporterna utgör dels en samman- |
| ställning av vissa uppgifter om riksdagens ledamöter från riksdagsvalet 1998 |
| t.o.m. riksdagsvalet 2022 (RUT 2023:1545), dels en sammanställning av upp- |
| gifter om stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet |
| i Europaparlamentet respektive parlamenten i Danmark, Finland och Norge |
| (RUT 2024:495 och RUT 2024:745). Rapporterna har presenterats vid sam- |
| manträden med kommittén av medarbetare från utredningstjänsten. |
3.3 Betänkandets disposition
Betänkandet består av 20 avsnitt utöver författningsförslag och sammanfatt- ning.
I avsnitt 2 lämnar kommittén några inledande ord om sitt arbete och sina överväganden. I avsnitt 4–11 finns de bakgrundsbeskrivningar som har be- dömts relevanta för kommitténs överväganden. Övervägandena redovisas i av- snitt 12–20. Kommittén inleder här med att i avsnitt 12 och 13 redovisa några utgångspunkter för sina överväganden och förslag.
En konsekvensbeskrivning finns i avsnitt 21 och en författningskommentar i avsnitt 22. Därefter följer två reservationer och en bilaga.
I svaren på den ledamotsundersökning som genomfördes 2023 fanns ut- rymme för riksdagsledamöterna att också lämna kommentarer i fritextsvar. Vad som fördes fram där om utmaningar i utövandet av uppdraget som leda- mot överensstämmer i många delar med kommitténs iakttagelser och slutsat- ser. Kommittén har därför valt att i betänkandet klippa in vissa sådana fritext- svar som citat.
42
2024/25:URF1
4 Det svenska statsskicket
4.1 Inledning
Liksom de flesta andra demokratiska stater har Sverige en skriven konstitu- tion. En konstitution reglerar normalt hur landet ska styras, enskildas grundläggande fri- och rättigheter i förhållande till staten och hur den offentliga makten ska fördelas. Sveriges konstitution består av fyra olika grundlagar: regeringsformen (RF), successionsordningen (SO), tryckfrihets- förordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Dessutom finns riksdagsordningen (RO), som reglerar formerna för riksdagens arbete och som intar en mellanställning mellan grundlag och vanlig lag genom att de mest grundläggande bestämmelserna stiftas i samma ordning som en grundlag eller i en ordning som innebär ett krav på kvalificerad majoritet.
Regeringsformen reglerar grunddragen i det svenska statsskicket och be- skriver de centrala statsmakternas ansvar, skyldigheter och funktion. I reger- ingsformen hittar man huvuddelen av de bestämmelser som normalt finns i ett lands konstitution.
Av central betydelse för det svenska statsskicket är också tryck- och yttran- defriheterna, som har sin grund i regeringsformen och som regleras närmare i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Kungen eller en drottning som innehar tronen är Sveriges statschef (1 kap. 5 § RF). Tronföljden regleras i successionsordningen. Statschefen har ingen politisk makt och berörs inte ytterligare i detta sammanhang.
4.2 Statsskickets grunder
Regeringsformens första kapitel innehåller vissa grundläggande principer för det svenska statsskicket. Det svenska statsskicket bygger bl.a. på demokrati, representativitet, parlamentarism och maktutövningens lagbundenhet.
I regeringsformens portalparagraf slås det inledningsvis fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket (1 kap. 1 § första stycket RF). Det är ett uttryck för principen om folksuveränitet. Principen innebär att det ytterst är folket som bestämmer hur det svenska samhället ska vara uppbyggt och vilket innehåll den offentliga makten ska ha. Av 1 kap. 4 § RF följer vidare att riksdagen är folkets främsta företrädare.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap. 1 § andra stycket RF). Med det avses att medborgarna vid regelbundet återkommande val väljer en beslutande församling, en folkrepresentation. Det är i folkets utövande av röst- rätten som den offentliga makten har sin utgångspunkt. Den fria åsiktsbild- ningen är vidare en förutsättning för att rösträtten ska kunna utövas fritt.
43
2024/25:URF1 | 4 DET SVENSKA STATSSKICKET |
| Folkstyrelsen kommer genom rösträtten till uttryck både i riksdagsval och |
| kommunala val. |
| Ett parlamentariskt statsskick kännetecknas av att regeringsmakten utgår |
| från och är beroende av folkrepresentationen i parlamentet, dvs. i Sverige riks- |
| dagen. Regeringen måste därmed ha parlamentsmajoritetens förtroende, eller |
| i vart fall accepteras av den. Finns inte denna förutsättning ska regeringen avgå |
| och ersättas av en regering som har ett tillräckligt stöd. |
| En annan grundläggande princip för det svenska statsskicket är principen |
| om all maktutövnings lagbundenhet, den s.k. legalitetsprincipen (1 kap. 1 § |
| tredje stycket RF). Principen gäller för all offentlig verksamhet och riktar sig |
| alltså förutom till domstolarna också till riksdagen och regeringen, förvalt- |
| ningsmyndigheterna och de kommunala beslutande organen. Den gäller både |
| normgivande beslut och beslutsfattandet i enskilda ärenden. |
4.3 Riksdagen och riksdagsarbetet
4.3.1 Sveriges riksdag
Riksdagen stiftar enligt 1 kap. 4 § RF lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens medel ska användas. Riksdagen granskar också rikets styrelse och förvaltning. Det senare kallas riksdagens kontrollmakt och består bl.a. av konstitutionsutskottets granskning av regeringen, riksdagsledamöter- nas möjlighet att ställa frågor till statsråd och den granskning av den statliga och kommunala förvaltningen som utförs av Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. Kontrollmakten regleras i första hand i 13 kap. RF och i riks- dagsordningen, bl.a. i 8 och 13 kap. RO. Dessutom har riksdagen vissa upp- gifter i EU-arbetet och i det övriga internationella arbetet. Det parlamentariska arbetet beskrivs mer utförligt i avsnitt 5.
Riksdagen består av en kammare med 349 ledamöter (3 kap. 2 § RF). Le- damöterna väljs samtidigt genom fria, hemliga och direkta val där röstning sker på parti med möjlighet för väljarna att lämna en särskild personröst (3 kap. 1 § RF). Rösträtt vid riksdagsval har varje svensk medborgare som har fyllt 18 år och som någon gång har varit bosatt i Sverige (3 kap. 4 § RF). För att kunna väljas som ledamot av riksdagen gäller samma villkor som för röst- rätt. Därutöver måste den som vill bli vald till riksdagsledamot vara nomine- rad, dvs. vara utsedd till kandidat, av ett politiskt parti och ha samtyckt till att bli nominerad (2 kap. 9 och 20 §§ vallagen [2005:837]). Varje parti har sin egen process för nominering av kandidater. Processen kan innebära att partiet först nominerar kandidater för att sen rangordna dem och fastställa partiets kandidatlista. Ett parti kan också ta fram kriterier för val av kandidater, t.ex. kön, ålder eller tidigare politisk erfarenhet. Ett annat sätt är att ha en medlems- omröstning, ett s.k. provval.
Ordinarie val till riksdagen hålls vart fjärde år i september (3 kap. 3 § RF och 2 kap. 2 § RO). Tiden från det att en nyvald riksdag har samlats till dess att den närmast därefter valda riksdagen har samlats kallas för en valperiod
44
4 DET SVENSKA STATSSKICKET | 2024/25:URF1 |
(3 kap. 10 § RF). En valperiod är därmed normalt fyra år. Mellan ordinarie val kan regeringen besluta om extra val, som då gäller för återstoden av valperi- oden (3 kap. 11 § RF). En ny valperiod om fyra år börjar därmed inte löpa efter ett extra val. Något extra val har inte hållits under den nuvarande regerings- formens tid.
För varje mandat ett parti får i valet utses en riksdagsledamot och ersättare för honom eller henne (3 kap. 9 § RF). En ersättare ska inträda om en ledamot utses till talman eller statsråd. Även vid ledighet kan en tillfällig ersättare in- kallas (4 kap. 13 § RF och 5 kap. 3 § RO). Ledamotsuppdraget behandlas när- mare i avsnitt 6.
Närmare regler om riksdagsval finns i vallagen som kompletteras av val- förordningen (2005:874).
4.3.2 Kammaren, utskotten och vissa andra riksdagsorgan
Riksdagen sammanträder till riksmöte varje år (4 kap. 1 § RF). Ett riksmöte inleds i regel i september och pågår till dess att nästa riksmöte börjar (3 kap. 7 och 8 §§ RO). En valperiod delas alltså normalt in i fyra riksmöten. Riksmö- tet hålls som huvudregel i Stockholm, men riksdagen eller talmannen kan om det behövs för riksdagens frihet och säkerhet bestämma att riksmötet ska hållas på en annan plats (4 kap. 1 § RF).
Kammaren är benämningen för riksdagens ledamöter i plenum. I kammaren debatteras riksdagsärendena, och där fattar riksdagen sina beslut. Kammarens sammanträden är normalt offentliga och hålls i den särskilda plenisalen i riks- dagshuset (4 kap. 9 § RF och 6 kap. 7 § RO). Arbetet i kammaren planeras av talmannen som även leder kammarens sammanträden (6 kap. 2 och 3 §§ RO). Talmannen är riksdagens främsta representant och väljs av riksdagen för varje valperiod (4 kap. 2 § RF). Riksdagen väljer också tre vice talmän. Talmannen ska vara opartisk och får inte yttra sig i en sakfråga eller delta i omröstningarna i kammaren (6 kap. 6 § RO). Talmannens uppdrag som ledamot utövas av en ersättare (4 kap. 13 § RF). De vice talmännen, som inte har någon ersättare, leder kammarens sammanträden i talmannens ställe. De får delta i omröst- ningar även när de leder sammanträden, men de är vid sådana tillfällen för- hindrade att yttra sig i sak under överläggningarna i kammaren (6 kap. 6 § RO).
I riksdagen ska det också finnas utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett finansutskott (4 kap. 3 § RF). De två särskilt nämnda utskotten har uppgifter som nämns redan i regeringsformen. Övriga utskott räknas upp i riksdagsordningen (7 kap. 2 § och tilläggsbestämmelse 7.2.1 RO). Det finns 15 utskott med olika ansvarsområden. Varje utskott ska bestå av ett udda antal ledamöter, lägst 15 (7 kap. 4 § RO). Sedan mitten av 1990-talet har alla utskott 17 ledamöter. Utskotten väljs för riksdagens valperiod (7 kap. 2 § RO). Plat- serna i utskotten fördelas mellan partigrupperna enligt en viss proportionell metod (12 kap. 8 § RO). Utskottens huvuduppgift är att bereda riksdagsären- den innan de läggs fram i kammaren med utskottets förslag till riksdagsbeslut.
45
2024/25:URF1 | 4 DET SVENSKA STATSSKICKET |
| Ärendena fördelas mellan utskotten utifrån utskottens ansvarsområden (7 kap. |
| 5 § RO). Utskottens sammanträden hålls normalt inom stängda dörrar (7 kap. |
| 16 § RO). |
| I riksdagen ska det också finnas en EU-nämnd (7 kap. 3 § RO). EU-nämn- |
| den är i likhet med utskotten proportionellt sammansatt men förbereder inga |
| ärenden för beslut i kammaren. EU-nämndens uppgift är i stället att samråda |
| med regeringen om vad som sker inom ramen för EU-samarbetet (10 kap. 10 § |
| RF och 7 kap. 3 § RO). Även EU-nämnden sammanträder som huvudregel |
| inom stängda dörrar (7 kap. 17 § andra stycket RO). |
| För varje valperiod väljer riksdagen också ledamöter till flera nämnder och |
| delegationer. Några sådana är Utrikesnämnden (10 kap. 12 § RF och 13 kap. |
| 9 § RO), Riksdagens råd för Riksrevisionen (13 kap. 8 § RO), krigsdelega- |
| tionen (15 kap. 2 § RF och 13 kap. 11 § RO) och Valprövningsnämnden |
| (3 kap. 12 § RF och 13 kap. 13 § RO). Riksdagen väljer vidare ledamöter och |
| suppleanter i delegationer till olika parlamentariska församlingar, exempelvis |
| Nordiska rådets svenska delegation (tilläggsbestämmelse 13.18.1 RO) och |
| delegationen till Europarådets parlamentariska församling (tilläggsbestäm- |
| melse 13.18.2 RO). |
4.3.3 Partigrupperna och deras kanslier
Alla ledamöter i riksdagen som valts in för ett parti som fått minst 4 procent av rösterna i riksdagsvalet bildar en partigrupp (1 kap. 4 § lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen). Par- tigrupperna får inrätta kanslier och disponera arbetsplatser i riksdagens loka- ler. Kanslierna, som består av bl.a. politiska sekreterare, pressekreterare och HR-personal, biträder partigruppens ledamöter i första hand i det politiska ar- betet. Partigrupperna får ekonomiskt stöd av Riksdagsförvaltningen.
Frågor om partigrupperna och deras kanslier behandlas ytterligare i avsnitt 10.4.
4.3.4 Ledningen och planeringen av riksdagsarbetet Talmannen
Talmannen och de vice talmännen leder riksdagens arbete (4 kap. 2 § RO). Tillsammans utgör de riksdagens talmanspresidium.
Talmannen har vissa konstitutionella uppgifter och befogenheter som slås fast redan i regeringsformen, som exempelvis att leda regeringsbildningspro- cessen och därvid föreslå en ny statsminister och på riksdagens vägnar för- ordna en nyvald statsminister (6 kap. 4–6 §§ RF) samt att ingå i Utrikesnämn- den (10 kap. 12 § RF). Talmannen eller en vice talman kan också i vissa situ- ationer, om statschefen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter eller om kungahuset utslocknar, förordnas av regeringen att tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare (5 kap. 7 § RF). Dessutom har talmannen en rad uppgifter som följer av riksdagsordningen.
46
4 DET SVENSKA STATSSKICKET | 2024/25:URF1 |
I talmannens uppgift att leda riksdagsarbetet ingår att leda kammarens sam- manträden (6 kap. 3 § RO). Härutöver är det talmannen som bl.a. beslutar i frågor om vissa ledigheter för ledamöter (5 kap. 4 § RO), är ordförande i riks- dagsstyrelsen och i riksdagens ordförandekonferens (tilläggsbestämmelser
4.4.1och 4.5.1 RO) och beslutar om en interpellation eller skriftlig fråga ska få ställas (8 kap. 3 och 6 §§ RO). Talmannen ska i stor utsträckning samråda med gruppledarna om arbetet i kammaren, exempelvis i frågor om kammarens sammanträdesplan och om att anordna vissa debatter.
Gruppledarna
Termen gruppledare definieras i 1 kap. 3 § RO, och definitionen upprepas i 4 kap. 3 § RO. Av bestämmelserna följer att varje partigrupp som i riksdags- valet fick minst 4 procent av rösterna ska utse en särskild företrädare (grupple- dare) som ska samråda med talmannen om arbetet i kammaren i enlighet med bestämmelser i riksdagsordningen. I en partigrupp ingår de ledamöter i riks- dagen som valdes in för samma parti.
Det finns bestämmelser om talmannens samrådsskyldighet med grupple- darna bl.a. när det gäller talmannens beslut om ordningsregler för kammaren (tilläggsbestämmelse 6.16.1 RO), uppläggningen av debatterna (6 kap. 20 § RO), ett statsråds eller en ledamots rätt att få ordet för replik innan han eller hon har hållit sitt anförande (6 kap. 22 § RO), förlängning av svarstiden på skriftliga frågor (tilläggsbestämmelse 8.7.1 RO) och riksdagsbehandling av dokument från EU (9 kap. 20 § RO).
Beslut som har fattats efter samrådet ska göras tillgängliga för ledamöterna enligt den ordning som talmannen bestämmer (tilläggsbestämmelse 4.3.1. RO). Talmannens beslut efter samrådet med gruppledarna finns tillgängliga på riksdagens intranät. Talmannen har också träffat överenskommelser med gruppledarna, bl.a. om sjuk- och föräldraledighet. Det finns också överens- kommelser mellan gruppledarna, bl.a. om kvittningssystemet.
Gruppledarna har inte någon formell beslutande- eller vetorätt utan utgör ett samrådsorgan. Gruppledarkretsen har över tid alltmer kommit att få en roll som ett informellt beredningsorgan också i andra frågor än de som gäller ar- betet i kammaren. I praktiken förankras många förslag i denna krets innan de formellt beslutas av talmannen eller riksdagsstyrelsen. Gruppledarmöten hålls varannan vecka.
Ordförandekonferensen
Ordförandekonferensen överlägger i frågor av gemensamt intresse för verk- samheten i kammaren, utskotten och EU-nämnden och får sammanfatta resul- tatet av sina överläggningar i slutsatser (4 kap. 5 § RO). Ordförandekonferen- sen består av talmannen som ordförande, de vice talmännen samt utskottens och EU-nämndens ordförande (tilläggsbestämmelse 4.5.1 RO).
Ordförandekonferensen är inte något beslutsfattande organ utan ett forum för samråd. Överläggningarna kan avse exempelvis vissa inslag i utskotts-
47
2024/25:URF1 | 4 DET SVENSKA STATSSKICKET |
| arbetet, där rutiner kan skilja sig åt mellan olika utskott. Utskottens och EU- |
| nämndens respektive ordförande kan utbyta erfarenheter och diskutera för- |
| och nackdelar med mer enhetliga rutiner. Det är dock fortfarande varje utskott |
| som själv beslutar om sina arbetsformer. Ordförandekonferensen sammanträ- |
| der två till tre gånger per termin. |
4.3.5 Riksdagsförvaltningen
Riksdagsförvaltningen är en myndighet under riksdagen som ska ge stöd till arbetet i kammaren, utskotten och EU-nämnden samt bistå riksdagens leda- möter och organ med sakuppgifter för riksdagsarbetet. Det anges i 14 kap. 2 § RO och 1 § lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen (in- struktionslagen).
Riksdagsförvaltningen leds av en styrelse, riksdagsstyrelsen (4 kap. 4 § RO och 8 § instruktionslagen). Riksdagsstyrelsen består av talmannen som ordfö- rande och tio andra ledamöter som riksdagen väljer inom sig för en valperiod (tilläggsbestämmelse 4.4.1 RO). Riksdagsdirektören är chef för Riksdagsför- valtningen och svarar för den löpande verksamheten enligt de direktiv som styrelsen beslutar (14 kap. 4 § RO och 18 § instruktionslagen). Det är riksda- gen som väljer riksdagsdirektör (14 kap. 5 § RO).
Riksdagsförvaltningen beskrivs mer utförligt i avsnitt 7.
4.4 Relationen mellan riksdagen och regeringen
4.4.1 Regeringen och regeringsarbetet
Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern utses av riksdagen. Statsministern tillsätter sedan övriga statsråd (6 kap. 1 och 4–6 §§ RF). En statsminister kan entledigas av talmannen på grund av resul- tatet av en statsministeromröstning efter ett riksdagsval, en misstroendeom- röstning eller på egen begäran (6 kap. 7 och 8 §§ RF). Ett annat statsråd kan entledigas av talmannen på grund av resultatet av en misstroendeomröstning och av statsministern på egen begäran eller med anledning av en regeringsom- bildning. Om statministern entledigas eller dör ska talmannen entlediga också de övriga statsråden (6 kap. 9 § RF). Om hela regeringen har avgått sitter den kvar som en övergångsregering till dess att en ny regering har tillträtt (6 kap. 11 § RF).
Regeringens uppgift är att styra riket (1 kap. 6 § RF). Regeringen har både initiativtagande och verkställande uppgifter, och bland dessa uppgifter ingår att lägga fram förslag för riksdagen (4 kap. 4 § och 9 kap. 2 § RF samt 9 kap. 2 § RO), att utöva sin egen normgivningsmakt (8 kap. 7 § RF), att förvalta statens tillgångar (9 kap. 8 § RF), att företräda Sverige internationellt (10 kap. RF) och att leda den statliga förvaltningen, dvs. de statliga förvaltningsmyn- digheternas verksamhet (12 kap. 1 § RF). Beslutsfattandet inom regeringen är
48
4 DET SVENSKA STATSSKICKET | 2024/25:URF1 |
som huvudregel kollektivt. Regeringsärenden avgörs normalt vid regerings- sammanträden där minst fem statsråd ska delta (7 kap. 3 och 4 §§ RF).
4.4.2 Fördelningen av normgivningskompetens
I regeringsformen används begreppet föreskrift som ett samlingsnamn på ge- nerellt tillämpliga rättsregler som är bindande för myndigheter och enskilda. Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lagar och av regeringen genom för- ordningar (8 kap. 1 § RF). Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riks- dagen eller regeringen, meddelas av myndigheter och kommuner.
Det område där i första hand riksdagen har normgivningskompetensen kal- las det primära lagområdet. Det regleras huvudsakligen i 8 kap. 2 § RF. Hit hör bl.a. den civilrättsliga lagstiftningen, föreskrifter som är betungande för enskilda och föreskrifter om kommunernas ställning. Riksdagen kan delegera delar av normgivningskompetensen till regeringen och dessutom samtidigt medge att regeringen i sin tur delegerar åt förvaltningsmyndigheter eller kom- muner att meddela föreskrifter på området (8 kap. 3–5 och 10 §§ RF). Den del av det primära lagområdet där riksdagen kan delegera till regeringen att med- dela föreskrifter kallas det fakultativa lagområdet.
Den del av det primära lagområdet där riksdagen tvärtom inte kan överlåta åt regeringen att meddela föreskrifter kallas det obligatoriska lagområdet. Hit hör bl.a. den civilrättsliga lagstiftningen, annan rättsverkan av brott än böter och föreskrifter om skatt. Även domstolarnas rättskipningsuppgifter tillhör det obligatoriska lagområdet.
Enligt 8 kap. 7 § RF har regeringen också en självständig normgivnings- kompetens i vissa fall, bl.a. när det gäller föreskrifter om verkställighet av lag. Regeringen får i dessa fall i sin tur bemyndiga en myndighet under regeringen eller någon av riksdagens myndigheter att meddela sådana föreskrifter (8 kap. 11 § RF). Ett bemyndigande till riksdagens myndigheter får dock inte avse förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.
Möjligheterna för myndigheter under riksdagen att meddela föreskrifter be- skrivs i avsnitt 8.7.
4.4.3 Den svenska lagstiftningsprocessen
En av riksdagens viktigaste uppgifter är att besluta om lagar. De flesta lagför- slag kommer från regeringen i propositioner. Här beskrivs översiktligt hur lagstiftningsprocessen ser ut, från det att regeringen först låter utreda en viss fråga till det att en lagändring träder i kraft. Ett lagförslag kan också lämnas i motioner från en eller flera riksdagsledamöter, i utskottsinitiativ eller i framställningar från riksdagsstyrelsen eller andra riksdagsorgan.
Innan regeringen lämnar ett lagförslag till riksdagen behöver förutsättning- arna för lagen utredas. Till sitt förfogade har regeringen dels Regerings- kansliet, dels utredningsväsendet. Utredningar utförs ibland inom Regerings- kansliet men regeringen tillsätter ofta en fristående utredning som kan bestå
49
2024/25:URF1 | 4 DET SVENSKA STATSSKICKET |
| av experter, tjänstemän eller politiker. Utredningen lämnar en rapport när den |
| utfört sitt uppdrag, ofta i serien Statens offentliga utredningar (SOU). Rappor- |
| ten skickas sedan på remiss, vilket innebär att myndigheter, organisationer, |
| kommuner m.fl. ges tillfälle att komma med synpunkter. Också privatpersoner |
| och företag har möjlighet att lämna synpunkter. Regeringens skyldighet att in- |
| hämta synpunkter under beredningen av regeringsärenden, det s.k. berednings- |
| kravet, följer av 7 kap. 2 § RF. |
| Regeringen lämnar sedan sitt förslag till riksdagen i en proposition. När |
| regeringen utarbetar sitt förslag tar den ställning till både utredningens förslag |
| och de synpunkter som framförts under remissbehandlingen. Regeringen är |
| också i många fall skyldig att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag |
| (8 kap. 20–22 §§ RF). Det förekommer också att regeringen avstår från att |
| lämna ett förslag med anledning av en utredning, exempelvis för att förslaget |
| har fått kritik av många remissinstanser. |
| Innan riksdagen beslutar om lagförslagen ska frågan beredas i ett utskott. |
| Ärendena fördelas mellan utskotten utifrån utskottens olika ansvarsområden. |
| Utskottet lämnar efter beredningen ett förslag på hur riksdagen ska besluta i |
| ärendet. Utskottets förslag grundar sig på vad dess majoritet tycker. Den leda- |
| mot som inte håller med kan reservera sig mot majoritetens beslut. Utskottet |
| kan föreslå att riksdagen antar eller avslår regeringens förslag och eventuella |
| motförslag i reservationer. Utskottet kan också föreslå att riksdagen i ett s.k. |
| tillkännagivande uppmanar regeringen att t.ex. återkomma med ytterligare för- |
| slag. |
| I kammaren hålls sedan normalt en debatt i ärendet innan riksdagens leda- |
| möter i en votering tar ställning till utskottets förslag och eventuella motför- |
| slag. När kammaren har beslutat om en lag eller ett tillkännagivande underrät- |
| tas regeringen om detta. Regeringen ansvarar för att lagar publiceras i Svensk |
| författningssamling (SFS) och för att lagändringen verkställs, dvs. att det blir |
| som riksdagen har beslutat. Riksdagen följer upp sina beslut genom att granska |
| vilka åtgärder som har vidtagits av regeringen och den statliga förvaltningen |
| med anledning av riksdagens beslut. |
4.4.4 Riksdagens och regeringens olika roller
Riksdagen är det främsta statsorganet och folkets främsta företrädare. Det är riksdagen som stiftar lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur sta- tens medel ska användas. Det är också en uppgift för riksdagen att granska rikets styrelse och förvaltning.
Den styrande makten ligger hos regeringen som är ansvarig inför riksdagen (1 kap. 6 § RF). I regeringens uppgifter ingår bl.a. att lämna lag- och anslags- förslag till riksdagen och att verkställa riksdagens beslut. Under regeringen lyder de statliga förvaltningsmyndigheterna utom riksdagens myndigheter (12 kap. 1 § RF). De statliga förvaltningsmyndigheter som inte är myndigheter under riksdagen står till regeringens förfogande när regeringen styr riket.
50
4 DET SVENSKA STATSSKICKET | 2024/25:URF1 |
Riksdagen och regeringen har olika roller i det svenska statsskicket och i lagstiftningsprocessen. I utredningen som ledde fram till 2014 års riksdags- ordning uttalades bl.a. följande i frågan om riksdagens och regeringens olika roller (2012/13:URF3 s. 179):
Arbetsfördelningen mellan regering och riksdag ska ligga fast. Det innebär att det i normalfallet är regeringen som ansvarar för att ta fram förslag till lagstiftning och statens budget och som har att bereda förslag enligt reger- ingsformens beredningskrav. Riksdagen kan uppmana regeringen att komma med förslag, men riksdagen har inte själv en beredningsapparat för att ta fram lagstiftning och andra beslut av mer kvalificerad art.
Det förekommer dock att riksdagen beslutar om t.ex. lagar utan att det finns förslag från regeringen. Detta kan ske både med anledning av mo- tioner och utan att det finns något motionsförslag, dvs. genom utskottsini- tiativ. De flesta fall när riksdagen lagstiftar utan att det finns något förslag från regeringen rör okontroversiella frågor, tex. rättelse av felaktigheter i lagstiftningen.
Det finns dock vissa fall när riksdagen har valt att lagstifta i frågor som är mer omstridda utan att det har funnits något förslag från regeringen. Till dem hör lagen om registrerat partnerskap (bet. 1993/94:LU28), könsne- utrala äktenskap (bet. 2008/09:CU19) och sjukförsäkringen i frågan om prövning mot hela arbetsmarknaden (bet. 2009/10:SfU13).
Sådana lagstiftningsärenden har förekommit i riksdagen också senare, exem- pelvis i fråga om möjligheten att ändra kön (bet. 2023/24:SoU22).
51
2024/25:URF1
5 Det parlamentariska arbetet – riksdagens statsrättsliga uppgifter
5.1 Inledning
Riksdagens huvudsakliga uppgifter är att stifta lag, besluta om statens budget och kontrollera regeringen (1 kap. 4 § regeringsformen, i fortsättningen RF). Dessutom har riksdagen en viktig roll i EU-arbetet och i det övriga interna- tionella arbetet. En stor del av riksdagens och riksdagsledamöternas tid ägnas åt dessa huvuduppgifter, och arbetet består till stor del av beredning av riks- dagsärenden, ärendedebatter och voteringar samt att utöva riksdagens kon- trollmakt bl.a. genom interpellationer och frågor till statsråd. Till detta kom- mer bl.a. riksdagsledamöternas rätt att genom motioner väcka förslag hos riks- dagen.
När riksdagen debatterar och beslutar i ett ärende sker det i riksdagens plenisal. Då talar man om att riksdagens funktioner utövas av ”kammaren”. Med kammaren avses därmed både själva lokalen plenisalen och riksdagens ledamöter samlade i plenum. En stor del av riksdagens huvuduppgifter äger slutligt rum i kammaren; ärenden debatteras och beslutas, val förrättas och in- terpellationer och frågor ställs och debatteras. Av central betydelse är emeller- tid också den beredning av ärenden inför kammarens beslut som äger rum i riksdagens utskott. I EU-nämnden sker en stor del av regeringens samråds- och förankringsarbete med riksdagen i frågor om samarbetet inom EU. En ärendetyp som i viss mån är föremål för särskild beredning i riksdagen är den som gäller beslut om statens inkomster och utgifter med anledning av reger- ingens budgetproposition, ekonomiska vårproposition och propositioner med ändringsbudgetar.
I riksdagsledamöternas uppdrag ingår dessutom fler uppgifter än de som är kopplade till detta mer renodlade parlamentariska arbete. En ytterligare be- skrivning av vad ledamotskapet i riksdagen innebär ges i avsnitt 6. I det här avsnittet ges en översiktlig beskrivning av den parlamentariska beslutsproces- sen och annat parlamentariskt arbete kopplat till riksdagens huvudsakliga statsrättsliga uppgifter. Vissa statistiska uppgifter som gäller riksdagsarbetet redovisas också.
5.2 Beredningen av riksdagsärenden
5.2.1 Hur riksdagsärenden väcks
Ett riksdagsärende brukar definieras som en sakfråga som har väckts i behörig ordning och som ska avgöras av riksdagen. Sådana ärenden bereds normalt i utskott, som lämnar ett förslag till riksdagsbeslut som sedan kammaren röstar om. Ärenden kan enligt 9 kap. riksdagsordningen (RO) väckas av regeringen, riksdagsledamöterna och vissa riksdagsorgan. Dessutom kan ärenden väckas
52
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
bl.a. genom dokument från EU. Regeringens och ledamöternas initiativrätt har ansetts så viktig att de slås fast redan i regeringsformen.
Regeringen lämnar förslag till riksdagen genom propositioner (4 kap. 4 § RF och 9 kap. 2 § RO). I propositioner lämnar regeringen förslag till riksdags- beslut och redovisar sina skäl för förslagen. Regeringens avlämnande av bud- getpropositionen regleras särskilt och beskrivs närmare nedan. Regeringen kan också lämna information till riksdagen genom skrivelser (9 kap. 7 § RO). En skrivelse innehåller inte några förslag till riksdagsbeslut. Regeringen lämnar varje halvår en förteckning över planerade propositioner och skrivelser med uppgifter om när de kan förväntas bli överlämnade till riksdagen.
Riksdagens ledamöter kan lämna förslag till riksdagen genom motioner (4 kap. 4 § RF och 9 kap. 10 § RO). I riksdagsordningen görs en skillnad mel- lan motioner utan samband med ett ärende, följdmotioner och motioner med anledning av en händelse av större vikt.
Motioner utan samband med ett ärende får väckas en gång per riksmöte, under den s.k. allmänna motionstiden, i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning (9 kap. 11 § RO). Den allmänna motionstiden pågår nor- malt i tre–fyra veckor, efter ett riksdagsval är den ofta något längre. Enligt 9 kap. 12 § RO får en motion också väckas med anledning av en proposition, skrivelse, framställning eller redogörelse (följdmotion). I en följdmotion kan en eller flera riksdagsledamöter exempelvis yrka att riksdagen avslår förslagen i en proposition eller att riksdagen ska besluta på något annat sätt än regeringen föreslagit. Härutöver får motioner under vissa förhållanden väckas med anled- ning av en händelse av större vikt (9 kap. 15 § RO). Sådana s.k. händelsemo- tioner är ovanliga.
Exempel på riksdagsorgan som har rätt att väcka förslag hos riksdagen är utskotten, riksdagsstyrelsen och myndigheterna Riksdagens ombudsmän (ofta också kallad JO) och Riksrevisionen. Riksdagens utskott får enligt 9 kap. 16 § RO väcka förslag i ett ämne som hör till deras beredningsområden. Detta kal- las utskottsinitiativ. Finansutskottet får dessutom i ekonomisk-politiskt syfte väcka förslag också i ett ämne som hör till ett annat utskotts beredningsom- råde.
Riksdagsstyrelsen, Riksbankens fullmäktige och direktion, Riksdagens om- budsmän och Riksrevisionen får enligt 9 kap. 17 § RO genom framställningar väcka förslag hos riksdagen i frågor som rör bl.a. myndigheternas kompetens och organisation. Riksdagsstyrelsen får dessutom väcka förslag i vissa frågor som gäller riksdagen och Riksdagsförvaltningen (tilläggsbestämmelse 9.17.2 RO). Riksdagsorgan kan också lämna information till riksdagen i redogörelser.
Riksdagen ska också granska vissa dokument från EU och pröva om ett utkast till EU-lagstiftning strider mot den s.k. subsidiaritetsprincipen (9 kap. 20 § RO). I regeringsformen och riksdagsordningen regleras också regering- ens informationsskyldighet till riksdagen i frågor om EU-arbetet (10 kap. 10 § RF och 9 kap. 21–23 §§ RO). När det gäller planeringen av riksdagens arbete med EU-frågor är EU-kommissionens arbetsprogram ett viktigt planeringsin- strument.
53
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| Det finns slutligen också andra riksdagsärenden som riksdagen ska hantera, |
| såsom anmälan av vilande beslut om grundlagsändring för slutligt beslut, yr- |
| kanden om folkomröstning i en grundlagsfråga och yrkanden om en misstro- |
| endeomröstning (9 kap. 24 och 25 §§ RO). |
5.2.2 Beredning och behandling av riksdagsärenden Beredning av ärenden i utskott
Tyngdpunkten i riksdagsarbetet ligger i utskotten, och det är där de flesta riks- dagsärenden bereds. Att riksdagen ska välja utskott, och däribland ett konsti- tutionsutskott och ett finansutskott, är föreskrivet redan i grundlagen (4 kap. 3 § RF). I riksdagen finns 15 utskott: konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, civilutskottet, utrikesutskottet, försvarsut- skottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, utbild- ningsutskottet, trafikutskottet, miljö- och jordbruksutskottet, näringsutskottet samt arbetsmarknadsutskottet (7 kap. 2 § och tilläggsbestämmelse 7.2.1 RO). Ärenden fördelas mellan utskotten utifrån deras respektive ämnesområden (7 kap. 5 § RO samt tilläggsbestämmelse 7.5.1 RO och bilagan till riksdags- ordningen). Dessutom finns EU-nämnden, som dock inte bereder riksdagsä- renden; i EU-nämnden ska regeringen fullgöra sin samrådsskyldighet i frågor om arbetet inom EU (10 kap. 10 § RF och 7 kap. 3 § RO).
Innan ett ärende hänvisas till ett utskott ska det normalt bordläggas vid ett sammanträde med kammaren. Syftet med bordläggningen är att skapa förut- sättningar för att alla ledamöter blir uppmärksammade på ett ärende.
Det har ansetts viktigt att grundlagsfästa den obligatoriska utskottsbered- ningen. Av 4 kap. 5 § RF följer att ett ärende som har väckts av regeringen eller en riksdagsledamot bereds av ett utskott innan det avgörs, om inte annat anges i regeringsformen. I riksdagsordningen utvidgas beredningsskyldig- heten till att avse också andra ärendekategorier (10 kap. 2 § RO). Utöver pro- positioner och motioner ska skrivelser, framställningar, redogörelser och vissa EU-dokument hänvisas av kammaren till ett utskott för beredning. Procedur- frågor som riksdagen tar ställning till i det löpande arbetet omfattas inte av beredningstvånget. Det gör inte heller val inom riksdagen, interpellationer el- ler frågor till statsråd. Det är i dessa fall heller inte fråga om riksdagsärenden.
Beredningstvånget kompletteras av ett behandlingstvång för utskotten en- ligt 10 kap. 3 § RO. Enligt bestämmelsen ska utskotten avge betänkanden till kammaren över de propositioner, skrivelser, framställningar, redogörelser och motioner som har hänvisats till dem eller överlämnats från ett annat utskott. Utskotten ska vidare avge utlåtanden till kammaren över vissa EU-dokument.
En viktig del av utskottsberedningen utgörs av att ett utskott kan begära att regeringen och andra myndigheter lämnar information i ett ärende. Statliga myndigheter är skyldiga att lämna upplysningar och yttranden till ett utskott när utskottet begär det. Regeringens skyldighet att lämna upplysningar och avge yttrande till ett utskott är begränsad till frågor om arbetet inom EU och vissa rapporter från Riksrevisionen (10 kap. 8 § RO). Ett utskott ska vidare
54
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
under vissa förhållanden inhämta ett yttrande från Lagrådet över lagförslag (8 kap. 21 § RF samt 9 kap. 17 b § och 10 kap. 5 § RO). Ett utskott kan enligt 10 kap. 7 § RO också ge ett annat utskott tillfälle att yttra sig i ett ärende eller en fråga som berör det andra utskottets beredningsområde. Ett särskilt krav att inhämta bl.a. finansutskottets yttrande finns också i vissa fall (10 kap. 4 § RO). För vissa beredningsåtgärder i utskotten finns ett s.k. minoritetsskydd: en be- gäran att hämta in vissa upplysningar eller yttranden under beredningen av ett ärende kan initieras av en minoritet av minst fem ledamöter (10 kap. 9 § RO).
På propositioner, skrivelser, framställningar och redogörelser följer som nämnts också en följdmotionsrätt (9 kap. 12 § RO). Med detta avses en möj- lighet för riksdagens ledamöter att inom ramen för ett ärende väcka motför- slag, exempelvis genom att yrka att riksdagen ska avslå regeringens lagförslag i en proposition eller genom ett s.k. tillkännagivande uppmana regeringen att återkomma med ytterligare lagförslag. Eventuella följdmotioner behandlas tillsammans med propositionen, skrivelsen, framställningen eller redogörel- sen.
I utskottens betänkanden och utlåtanden lämnar utskotten efter beredningen sina förslag till riksdagsbeslut. Vid oenighet inom ett utskott fattas beslut ge- nom omröstning och vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Den ledamot som har förlorat i en omröstning har reservationsrätt (10 kap. 11 § RO). En ledamot kan också lämna ett särskilt yttrande. Vid omröstningen i kammaren ska riksdagens ledamöter ta ställning till både utskottsmajoritetens förslag och eventuella motförslag som lämnats i reservationer.
Utskottens sammanträden
Utskotten sammanträder enligt 7 kap. 15 § RO när riksdagsarbetet kräver det. Detsamma gäller för EU-nämnden. Vid sammanträdena ska det föras protokoll (tilläggsbestämmelse 7.15.4 RO). Vid sammanträdena behandlar ett utskott de riksdagsärenden som har hänvisats till utskottet, hämtar in information och diskuterar andra frågor av betydelse för utskottets arbete. Ett underlag har ofta på utskottets uppdrag tagits fram av utskottets kansli, som vid behov föredrar ärendena för utskottet.
Av 7 kap. 16 § RO följer att utskotten och EU-nämnden som huvudregel ska sammanträda inom stängda dörrar. Utgångspunkten är att ledamöterna ska vara fysiskt närvarande vid sammanträdena. Sedan sommaren 2020 finns det dock en möjlighet till deltagande på distans i vissa undantagsfall (tilläggsbe- stämmelse 7.16.1 RO). Bestämmelsen infördes med anledning av spridningen av det virus som orsakar covid-19. Under vissa förhållanden råder tystnads- plikt för utskottets ledamöter och suppleanter för uppgifter från ett samman- träde (7 kap. 20 § RO).
Ett utskott får, enligt 7 kap. 17 § RO, besluta att ett sammanträde ska vara offentligt i den del det avser att inhämta upplysningar eller överlägga i EU- frågor. Också EU-nämnden får besluta att ett sammanträde eller en del av ett sammanträde ska vara offentligt. Vid en offentlig del av ett sammanträde i ett
55
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| utskott eller i EU-nämnden ska det, enligt 7 kap. 18 § RO, finnas särskilda |
| platser för åhörare. |
5.2.3 Debatt och beslut – hur riksdagsärenden avgörs i kammaren
Enligt 6 kap. 2 § RO beslutar talmannen om planeringen av arbetet i kammaren och om när kammaren ska sammanträda. Talmannen ska enligt tilläggsbestäm- melse 6.2.1 RO samråda med gruppledarna inför sådana beslut. En långtids- plan tas fram för hela valperioden. I långtidsplanen finns preliminära hålltider för de kommande riksmötena, bl.a. för vissa debatter, plenifria veckor och sista dag för att lämna in propositioner. Sammanträdesplanen uppdateras kontinu- erligt och visar vilka dagar som är vikta för arbetsplenum, votering, interpel- lationssvar, frågestunder, partiledardebatter och bordläggningsplenum. I ären- deplanen anges för varje arbetsplenum vilka ärenden som beräknas bli debat- terade. Även den planen uppdateras kontinuerligt.
Ett ”riksdagsår” kallas ett riksmöte. Ett riksmöte pågår tills nästa riksmöte inleds; riksdagsarbetet är således alltid igång och riksdagen ”stänger” inte ex- empelvis under jul och sommar. Under en del av sommaren och vid större helger, som vid jul och påsk, hålls däremot inga arbetsplenum. Utöver detta är vissa veckor eller delar av veckor plenifria. Under sådana plenifria perioder hålls inte några arbetsplenum, men det kan hållas interpellationsdebatter och bordläggningsplenum. Under plenifria perioder fullgör riksdagsledamöterna normalt sitt uppdrag på andra ställen än i riksdagen, exempelvis i den egna valkretsen eller genom utskottsresor eller andra resor med koppling till riks- dagsuppdraget.
Enligt 6 kap. 3 § RO med tilläggsbestämmelse leder talmannen kammarens sammanträden, och han eller hon biträds då av en kammarsekreterare. Sam- manträdena är enligt 4 kap. 9 § RF offentliga men får under särskilda förhål- landen hållas inom stängda dörrar enligt bestämmelser i riksdagsordningen (6 kap. 7 § RO). En ledamot får enligt 6 kap. 8 § RO inte obehörigen röja vad som har kommit fram vid ett sammanträde i kammaren som hållits inom stängda dörrar. Vid sammanträdena i kammaren ska det föras fullständiga pro- tokoll (6 kap. 24 § RO). Det ska enligt 6 kap. 26 § RO finnas särskilda platser för åhörare i plenisalen.
När ett utskott är färdigt med beredningen av ett ärende lämnar det ett be- tänkande eller utlåtande till kammaren som innehåller en redogörelse för ären- det och förslag till riksdagsbeslut. Enligt 11 kap. 2 § RO ska ett betänkande eller utlåtande vara tillgängligt för ledamöterna senast två vardagar före den dag då ärendet ska behandlas. Betänkandet eller utlåtandet ska anmälas i kam- maren och bordläggas vid ett sammanträde innan ärendet avgörs. Riksdagen får på förslag av utskottet eller talmannen besluta att ärendet får avgöras trots att ärendet har varit tillgängligt kortare tid.
Arbetsplenum för debatt av ärenden äger normalt rum i kammaren två dagar i veckan. Yttranderätten i kammaren är sedan länge central i det svenska
56
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
riksdagsarbetet, och det följer redan av regeringsformen att varje ledamot och varje statsråd ska kunna uttrycka sin mening innan ett riksdagsärende avgörs (4 kap. 6 § RF). Det finns vissa begränsningar i yttranderätten. Som exempel kan talmannen ta ordet från någon som uttalar sig nedlåtande eller föroläm- pande om någon annan eller som trots påpekande inte håller sig till ämnet. En annan begränsning är att domstolars domar och förvaltningsmyndigheters be- slut i enskilda ärenden inte får behandlas i kammaren. Begränsningar i yttran- derätten får inte gå längre än att varje ledamot och statsråd som så önskar får komma till tals i ärendet på ett rimligt sätt (prop. 1973:90 s. 259). Den garan- terade yttranderätten avser ärenden och det tillfälle när ärendet ska avgöras i kammaren. Interpellationer och frågor är inte ärenden, och när det gäller dem kan det göras ytterligare debattinskränkningar. Inskränkningar kan också gö- ras av debatter utan samband med någon annan handläggning, t.ex. partiledar- debatter och allmänpolitiska debatter (6 kap. 23 § RO).
Ärendena avgörs efter avslutad debatt vid en votering, antingen genom ja- och nejrop (s.k. acklamation) eller, om någon ledamot begär det, genom om- röstning, och i normalfallet räcker det med enkel majoritet bland de röstande (4 kap. 7 § RF och 11 kap. 8–12 §§ RO). Omröstningarna sker öppet (11 kap. 10 § RO). Det går alltså att se hur varje ledamot röstar i alla voteringar. Det finns inte några generella bestämmelser om att ett visst antal riksdagsledamö- ter måste närvara när ärenden avgörs. För vissa ärenden gäller dock krav på kvalificerad majoritet eller någon annan särskild beslutsregel (jfr 11 kap. 14 § RO). Om en särskild beslutsregel ska tillämpas, ska ärendet avgöras genom omröstning.
Voteringarna äger rum vid en tidpunkt som har fastställts i förväg eller efter en särskild förvarning. Omröstning sker normalt elektroniskt (tilläggsbestäm- melse 11.10.1 RO). Det finns ljud- och ljussignaler i riksdagens byggnader som kallar ledamöterna till kammaren tio minuter före voteringen. Signalerna används också vid vissa andra aktiviteter i kammaren.
Om ett riksdagsbeslut kräver verkställighet, ska det organ som ska verk- ställa beslutet underrättas genom en riksdagsskrivelse (11 kap. 21 § RO). Riks- dagens beslut med anledning av en proposition eller en framställning ska alltid genom en riksdagsskrivelse meddelas regeringen respektive det riksdagsorgan som har lämnat framställningen.
5.2.4 Riksdagens beslut om statens budget
Den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen
Regeringen ska årligen senast den 15 april lämna en proposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (den ekono- miska vårpropositionen). Det framgår av tilläggsbestämmelse 9.5.2 RO.
Vårpropositionens syfte är att ange riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. I den ekonomiska vårpropositionen kan det också finnas förslag om ändringar av vilka ändamål och verksamheter som ska hänföras till ett utgiftsområde (tilläggsbestämmelse 9.5.3 RO). Finansutskottet behandlar
57
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| vårpropositionen i betänkande FiU20 (exempelvis senast bet. 2023/24:FiU20). |
| Det förekommer att vissa övriga utskott ges tillfälle att yttra sig till finansut- |
| skottet i ärendet. Konstitutionsutskottet behandlar de delar som rör ändringar |
| i utgiftsområden (t.ex. bet. 2022/23:KU33). |
| Varje höst ska regeringen dessutom lämna en proposition med förslag till |
| statens inkomster och utgifter för det kommande budgetåret, den s.k. budget- |
| propositionen (9 kap. 2 § RF och 9 kap. 5 § RO). Ett budgetår sammanfaller |
| med ett kalenderår. Budgetpropositionen har propositionsnummer 1 varje |
| riksmöte (exempelvis senast prop. 2024/25:1). Budgetpropositionen ska läm- |
| nas senast den 20 september (tilläggsbestämmelse 9.5.1 RO). De år när det är |
| riksdagsval i september lämnas budgetpropositionen i stället senast tre veckor |
| efter det att riksdagen vid en omröstning enligt 6 kap. 3 § RF har funnit att |
| statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen, eller tre veckor efter det att en |
| ny regering har tillträtt om ett regeringsskifte har ägt rum. Budgetproposi- |
| tionen ska dock alltid lämnas senast den 15 november. |
| Budgetpropositionen ska enligt 9 kap. 5 § RO innehålla förslag till statens |
| inkomster och utgifter för det kommande budgetåret, en finansplan och ett för- |
| slag till beslut om statens budget. Det finns 27 utgiftsområden som statens |
| utgifter ska hänföras till (tilläggsbestämmelse 9.5.3 RO). Utgiftsområde 1 av- |
| ser rikets styrelse och omfattar bl.a. riksdagen och dess myndigheter, alltså |
| bl.a. Riksdagsförvaltningen. För riksdagen och Riksdagsförvaltningen förde- |
| las utgifterna till ett ledamotsanslag (2:1), ett förvaltningsanslag (2:2) och ett |
| fastighetsanslag (2:3). Konstitutionsutskottet bereder ärenden om anslag inom |
| utgiftsområde 1. |
| I budgetpropositionen redovisar regeringen också en beräkning av inkoms- |
| terna på statens budget och begär att den ska godkännas av riksdagen. Inkoms- |
| terna redovisas fördelade på drygt 200 inkomsttitlar. |
| Ändringsbudget och extra ändringsbudget |
| Regeringen får i anslutning till budgetpropositionen eller den ekonomiska vår- |
| propositionen lämna en proposition med förslag till ändringar i statens budget |
| för det löpande budgetåret (9 kap. 6 § och tilläggsbestämmelse 9.6.1 RO). Om |
| det finns särskilda skäl får propositioner med förslag till ändringar i statens |
| budget lämnas vid andra tillfällen. Möjligheten att föreslå extra ändringsbud- |
| getar har regeringen tidigare utnyttjat ungefär en gång per år men under coro- |
| napandemin utnyttjades möjligheten vid ett flertal tillfällen (bl.a. prop. |
| 2021/22:86, prop. 2021/22:89 och prop. 2021/22:113). Även stödet till |
| Ukraina med anledning av Rysslands invasion har beslutats genom extra änd- |
| ringsbudgetar (t.ex. prop. 2023/24:76). |
| Riksdagens beredning av budgetpropositionen |
| Kammaren hänvisar den del av budgetpropositionen som innehåller förslaget |
| till utgiftstak och ramar, finansplan, förslag till skattelagstiftning, beräkning |
| av inkomster m.m. till finansutskottet och övriga delar av propositionen till |
58
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
respektive fackutskott. Varje utgiftsområde bereds av ett utskott. Alla utskott bereder ett eller flera utgiftsområden.
Riksdagen beslutar om budget för det följande budgetåret (9 kap. 3 § RF). Sedan 1996 tillämpar riksdagen den s.k. rambeslutsmodellen vid beslut om budgetpropositionen. Modellen innebär att riksdagen beslutar om budgeten i två steg. Först tar riksdagen ställning till helheten i regeringens budgetförslag och därefter anpassas detaljerna till helheten. Av 11 kap. 18 § RO framgår hur beslut om statens budget fattas.
Det första steget innebär att riksdagen beslutar om utgiftsramar för de 27 ut- giftsområdena och beräknar inkomsterna på statens budget. Med utgiftsram avses det högsta sammanlagda beloppet för alla anslag inom ett utgiftsområde. I det första steget ingår även förslag till lagstiftning i budgetpropositionen och i andra propositioner som lämnas i anslutning till budgetpropositionen och som påverkar inkomstberäkningen, t.ex. skattelagstiftningen (jfr 11 kap. 18 § sjätte stycket RO). Genom det första steget i rambeslutsmodellen fastställs också lånebehovet för det kommande budgetåret.
Vanligtvis brukar varje oppositionsparti göra en samlad presentation av sitt budgetalternativ i en särskild ekonomisk-politisk följdmotion som bl.a. inne- håller förslag till ramar för utgiftsområdena och inkomstberäkningar. Partiets mer detaljerade budgetförslag per anslag redovisas i särskilda utgiftsområdes- motioner, vanligtvis en motion per utgiftsområde. Motionernas förslag till ra- mar för utgiftsområdena behandlas av finansutskottet medan respektive ut- skott bereder partiernas utgiftsområdesmotioner.
Beslut i det första steget fattas av riksdagen efter beredning i finansutskottet (7 kap. 9 § RO). Finansutskottets beredning påbörjas i början av oktober. Be- redningen sker bl.a. genom att yttranden begärs in från övriga utskott över de utgiftsramar som föreslagits i budgetpropositionen och i följdmotioner. Ut- skotten kan föreslå att ett utgiftsområde ska få mer eller mindre pengar eller att pengar ska flyttas mellan olika utgiftsområden.
Riksdagens ställningstagande i det första steget sker genom ett enda beslut och genom en enda omröstning. Det första steget avslutas genom kammarens debatt och beslut med anledning av finansutskottets betänkande om utgiftsra- mar och inkomstberäkningar för det kommande budgetåret (normalt finansut- skottets betänkande nr 1 under riksmötet, exempelvis senast bet. 2024/25:FiU1). Ledamöterna debatterar och beslutar med anledning av finans- utskottets förslag omkring den 20 november. Beslutet kallas för rambeslutet.
När riksdagen tagit beslut om utgiftsramarna återstår att mer i detalj be- stämma hur utgifterna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det gör riksda- gen i det andra steget av budgetprocessen. I detta steg ingår också de lagförslag som ligger till grund för utgiftsberäkningen i respektive utgiftsområde, i den mån förslagen lämnas i budgetpropositionen eller i nära anslutning till den (11 kap. 18 § sjätte stycket RO). De ramar som beslutades för respektive ut- giftsområde i det första steget utgör då en bindande begränsning: summan av anslagen inom varje utgiftsområde får inte överskrida den tidigare fastställda ramen.
59
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| Riksdagens beslut i det andra steget fattas efter att anslagsförslagen inom |
| respektive utgiftsområde har beretts i det utskott som utgiftsområdet hör till. |
| Vilket utskott som bereder anslag inom vilket utgiftsområde framgår av bila- |
| gan till riksdagsordningen (tilläggsbestämmelse 7.5.1 RO). Konstitutionsut- |
| skottet bereder ärenden om anslagen inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse, där |
| budgeten för riksdagen och Riksdagsförvaltningen ingår. Utskotten kan prio- |
| ritera på ett annat sätt än regeringen gjorde i budgetpropositionen och flytta |
| pengar mellan anslagen inom utgiftsområdet. Utskotten får dock inte lägga |
| fram förslag som kostar mer än vad riksdagen bestämde för utgiftsområdet i |
| sitt första beslut. |
| Andra steget i budgetbehandlingen avslutas med debatter, utgiftsområde |
| för utgiftsområde, och beslut med anledning av utskottens förslag om anslag |
| och bemyndiganden m.m. inom utskottens respektive utgiftsområden. Debat- |
| ter och beslut äger rum under december månad. Riksdagen fattar ett beslut för |
| varje utgiftsområde. |
| Riksdagens budgetbehandling avslutas med att finansutskottet på sista da- |
| gen före juluppehållet lägger fram ett betänkande (bet. FiU10 för respektive |
| riksmöte, senast bet. 2024/25:FiU10) som innehåller en sammanställning av |
| riksdagens beslut som rör statens budget (7 kap. 9 § RO). Av sammanställ- |
| ningen framgår de eventuella förändringar som riksdagen fattat beslut om i |
| förhållande till regeringens budgetförslag. Sammanställningen överlämnas till |
| regeringen. |
| Utifrån riksdagens beslut fattar regeringen sedan beslut om s.k. reglerings- |
| brev där det framgår hur myndigheterna får förfoga över anslagsmedel som de |
| fått tilldelade. Riksdagsstyrelsen beslutar om anslagsdirektiv för riksdagens |
| myndigheter utom Riksbanken. |
| I avsnitt 7.3.5 beskrivs Riksdagsförvaltningens arbete med att ta fram un- |
| derlag till budgetpropositionen för riksdagens och Riksdagsförvaltningens |
| budget. |
5.3 Riksdagens kontrollmakt
5.3.1 Inledning
Det ingår i riksdagens huvuduppgifter att granska rikets styrelse och förvalt- ning (1 kap. 4 § RF). Denna uppgift, som brukar kallas riksdagens kontroll- makt, regleras närmare i 13 kap. RF och i bestämmelser i riksdagsordningen. Kontrollmakten består av konstitutionsutskottets granskning av regeringen, riksdagens möjligheter att åtala statsråd och besluta om misstroendeförklaring, riksdagsledamöternas rätt att ställa interpellationer och frågor till statsråd samt den granskning av den statliga förvaltningen som utförs av riksdagens myn- digheter Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen.
Regeringen styr riket och är ansvarig inför riksdagen. Regeringen är där- med beroende av riksdagens stöd för att kunna fortsätta styra riket. I Sverige tillämpas bestämmelser som innebär en s.k. negativ parlamentarism: det räcker
60
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
att en riksdagsmajoritet accepterar regeringen, dvs. inte vill avsätta regeringen, för att den ska kunna sitta kvar. Riksdagens kontrollmakt utgör folkrepresen- tationens kontroll av den styrande makten och kan sägas vara ett underlag för riksdagen när den ska bedöma om den fortfarande accepterar regeringen.
5.3.2 Konstitutionsutskottets granskning
Enligt 13 kap. 1 § RF ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteut- övning och regeringsärendenas handläggning. När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska utskottet enligt 13 kap. 2 § RF meddela riksdagen vad det har funnit värt att uppmärksamma vid sin granskning.
Konstitutionsutskottet redovisar normalt sin granskning två gånger per riksmöte, en gång på hösten och en gång på våren. På höstarna behandlar ut- skottet normalt vissa allmänna, administrativt inriktade granskningar av reger- ingsarbetet. Utskottet tar då självt initiativ till vilka aspekter av regerings- arbetet som ska granskas. Det kan exempelvis gälla regeringens rutiner vid registrering av allmänna handlingar, handläggningstider i förvaltnings- ärenden, utövandet av regeringens utnämningsmakt och efterlevnaden av lagar och interna rutiner vid handläggningen av olika typer av regeringsärenden. Vid granskningarna har utskottet tillgång till bl.a. material som har tagits fram av utskottets kansli och av Regeringskansliet. Höstens granskning redovisas nor- malt i utskottets betänkande KU10 (exempelvis senast bet. 2024/25:KU10).
I motsvarande betänkande på vårarna (som normalt har beteckningen KU20) redovisar utskottet sina granskningar med anledning av de anmälningar som alla riksdagsledamöter kan göra till utskottet där de begär att utskottet granskar hanteringen av vissa ärenden eller ett visst agerande av ett statsråd. Utöver den typ av utredningsmaterial som också förekommer i höstens gransk- ningar är det vanligt att utskottet på våren genomför utfrågningar med i första hand statsråd för att hämta in ytterligare upplysningar. Utfrågningarna äger normalt rum vid offentliga sammanträden.
5.3.3 Åtal av statsråd
Den som är eller har varit statsråd får enligt 13 kap. 3 § RF dömas för ett brott som begåtts i utövningen av statsrådstjänsten bara om han eller hon genom brottet grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtalsanmälningar lämnas till kon- stitutionsutskottet, som prövar om åtal ska väckas. Om åtal väcks ska det prö- vas av Högsta domstolen. Det är mycket ovanligt med åtal av statsråd för brott i utövandet av statsrådstjänsten; något åtal har inte väckts sedan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1975, och det var mycket ovanligt också dess- förinnan.
61
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
5.3.4 Misstroendeförklaring
En tiondel av riksdagens ledamöter, dvs. minst 35 ledamöter, kan begära att riksdagen genom en omröstning ska pröva om ett statsråd har riksdagens för- troende (13 kap. 4 § RF). Om mer än hälften av riksdagens ledamöter, dvs. minst 175 ledamöter, sedan röstar för en misstroendeförklaring, ska riksdagen förklara att statsrådet inte längre har riksdagens förtroende. Talmannen ska då entlediga statsrådet (6 kap. 7 § RF). Om misstroendeförklaringen gällde stats- ministern ska talmannen entlediga också övriga statsråd (6 kap. 9 § RF). Tal- mannens beslut om entledigande ska dock normalt vänta en vecka, och om regeringen inom den veckan beslutar att ett extra val ska hållas ska inga stats- råd entledigas. Det finns vissa begränsningar både i när en begäran om miss- troendeförklaring kan tas upp till prövning och när regeringen kan besluta om extra val (3 kap. 11 § och 13 kap. 4 § RF).
I sammanhanget kan också den s.k. statsministeromröstningen efter val nämnas. Den anses inte vara en del av riksdagens kontrollmakt men har vissa likheter med en misstroendeomröstning. Enligt 6 kap. 3 § RF ska en nyvald riksdag senast två veckor efter att den samlats efter ett riksdagsval pröva frå- gan om statsministern har tillräckligt stöd. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej på frågan om statsministern har deras stöd ska statsmi- nistern entledigas. Om statsministern redan har avgått, exempelvis som ett re- sultat av valresultatet, ska en omröstning inte hållas.
5.3.5 Frågeinstituten
Frågeinstituten är vad riksdagsledamöters interpellationer och frågor till stats- råd ofta kallas. En riksdagsledamot får enligt 13 kap. 5 § RF ställa interpella- tioner och frågor till ett statsråd i angelägenheter som rör statsrådens tjänsteut- övning i enlighet med närmare bestämmelser i riksdagsordningen.
En interpellation ska enligt 8 kap. 2 § RO ställas skriftligt till ett visst stats- råd. Interpellationen ska ha ett bestämt innehåll och vara försedd med en mo- tivering. Den ska enligt 8 kap. 4 § RO besvaras i ett anförande av ett statsråd inom två veckor från det att den har överlämnats till statsrådet. Ett statsråd som inte avser att besvara en interpellation i tid ska meddela kammaren skälen för detta. När en interpellation besvaras i kammaren följs svaret normalt av en debatt mellan statsrådet, den ledamot som ställt interpellationen (interpellan- ten) och eventuellt ytterligare riksdagsledamöter.
Skriftliga frågor till statsråd besvaras enligt 8 kap. 7 § RO skriftligen av ett statsråd. Enligt huvudregeln ska en skriftlig fråga som ges in senast en torsdag kl. 10.00 besvaras senast kl. 12.00 följande onsdag (tilläggsbestämmelse 8.7.1 RO).
En muntlig fråga till ett statsråd ställs enligt 8 kap. 8 § RO vid en frågestund i kammaren. Frågan ska ha ett bestämt innehåll och den ska besvaras omedel- bart av statsrådet. Enligt tilläggsbestämmelse 8.8.1 RO anordnas en frågestund som huvudregel varje torsdag under de veckor som kammaren sammanträder.
62
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
5.3.6 Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen
Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen är båda myndigheter under riks- dagen som granskar den offentliga förvaltningen. Riksdagens ombudsmäns granskning gäller tillämpningen i stort av lagar och andra föreskrifter, särskilt sådana som gäller enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna, medan Riksrevisionens granskning främst tar sikte på förhållanden med anknytning till statens budget och i vilken mån den statliga verksamheten utövas effektivt och med god hushållning av statliga medel. Riksdagens om- budsmäns verksamhet regleras, utöver i bestämmelsen i regeringsformen, främst i 13 kap. 2–4 §§ RO och lagen (2023:499) med instruktion för Riksda- gens ombudsmän (JO). Riksrevisionens verksamhet regleras, utöver i bestäm- melsen i regeringsformen, främst i 13 kap. 5–8 §§ RO, lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. och i lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.
Riksdagen väljer fyra ombudsmän samt en riksrevisor och en riksrevisions- direktör (13 kap. 6 och 8 §§ RF samt 13 kap. 2, 5 och 6 §§ RO). Ombudsmän- nen väljs för sex år med möjlighet till omval. En riksrevisor väljs för sju år och kan inte väljas om.
Vem som helst kan anmäla klagomål hos Riksdagens ombudsmän mot handläggningen eller bemötandet vid en myndighet, och ombudsmännen kan också själva ta initiativ till en granskning. Ombudsmännen kan uttala kritik mot handläggningen av en fråga vid en förvaltningsmyndighet eller domstol. Om en domare eller tjänsteman anses ha begått ett brott i tjänsten kan han eller hon åtalas av en ombudsman. Riksrevisorn beslutar på eget initiativ vad som ska granskas, hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av gransk- ningen. Riksdagens ombudsmän ska enligt 43 och 44 §§ lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO) varje år lämna en ämbetsberättelse till riks- dagen som redogör för åtgärder, viktiga beslut och en översikt över verksam- heten. Riksrevisionen ska lämna bl.a. vissa granskningsrapporter till riksdagen (9 § lagen om statlig revision m.m.).
De myndigheter och tjänstemän som står under Riksdagens ombudsmäns och Riksrevisionens granskning är skyldiga att lämna de upplysningar, upp- gifter och yttranden som begärs av respektive granskningsmyndighet (13 kap. 6 och 7 §§ RF).
5.4Riksdagens arbete med EU-frågor och andra internationella frågor
5.4.1 Riksdagens roll i EU-arbetet
Enligt 10 kap. 10 § RF ska regeringen fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU. Närmare bestämmelser om informations- och samrådsskyl- digheten meddelas i riksdagsordningen.
63
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| Informations- och samrådsskyldigheten motiverades inför Sveriges med- |
| lemskap i EU av den grundläggande principen om folksuveränitet; Sverige är |
| en representativ demokrati och riksdagen är folkets främsta företrädare (prop. |
| 1994/95:19 s. 532 f., bet. 1994/95:KU22 s. 14 f.). Det ansågs inte tillräckligt |
| att riksdagens inflytande skulle utövas endast genom kontroll i efterhand utan |
| det var önskvärt med en ordning där riksdagen också får ett aktivt och reellt |
| inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som |
| Sverige ska inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Ett nära |
| samspel mellan regeringen och riksdagen ansågs också vara viktigt för att Sve- |
| rige ska kunna agera på ett kraftfullt och trovärdigt sätt i EU-sammanhang. |
| Samtidigt har det ansetts viktigt att riksdagen inte ska binda regeringen till |
| fastställda förhandlingsdirektiv, eftersom det skulle försvaga regeringens po- |
| litiska ansvar för EU-arbetet. |
| Av 9 kap. 21 § RO följer att regeringen ska redovisa sitt agerande i EU för |
| riksdagen och varje år redovisa verksamheten i EU år i en skrivelse till riksda- |
| gen. Dessutom ska regeringen redovisa sin syn på de dokument som EU:s in- |
| stitutioner har överlämnat till riksdagen och som regeringen bedömer som be- |
| tydelsefulla (9 kap. 22 § RO). |
| Talmannen bestämmer enligt 9 kap. 20 § RO efter samråd med grupple- |
| darna att dokument från EU, med undantag för förslag till rättsakter, och do- |
| kument inom ramen för det interparlamentariska samarbetet i unionen ska |
| granskas av riksdagen. Riksdagen ska pröva om ett utkast till en av unionens |
| lagstiftningsakter strider mot subsidiaritetsprincipen. Enligt denna princip ska |
| en fråga avgöras på EU-nivå i stället för på nationell nivå, dvs. av de enskilda |
| medlemsstaterna själva, bara om målen med planerade åtgärder inte uppnås av |
| medlemsstaterna själva utan kan genomföras med bättre resultat på EU-nivå. |
| Utskotten ska enligt 7 kap. 13 § RO följa arbetet i EU inom sina ämnesom- |
| råden. Det sker bl.a. genom att utskotten begär information från regeringen |
| och överlägger med regeringen i frågor om arbetet i EU (7 kap. 12 § och |
| 10 kap. 8 § RO). EU-nämnden ska hållas underrättad om frågor som ska be- |
| slutas i Europeiska unionens råd och rådgöra med regeringen inför möten och |
| beslut i Europeiska rådet (7 kap. 14 § RO). |
| Av 9 kap. 23 § RO följer att riksdagen dessutom får skriftlig information |
| om arbetet i EU från unionens institutioner i enlighet med fördragen och de |
| protokoll som hör till fördragen. |
5.4.2 Övrigt internationellt arbete i riksdagen
Riksdagsledamöterna arbetar internationellt genom att exempelvis ta emot be- sök av utländska parlamentariker, själva besöka andra länders parlament, delta i valobservationer i andra länder och arbeta i interparlamentariska försam- lingar. Därutöver deltar riksdagsledamöter i parlamentariska nätverk och part- nerskap.
Ett hundratal riksdagsledamöter ingår i riksdagens delegationer till olika parlamentariska församlingar. Syftet med församlingarna är bl.a. att bygga
64
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
nätverk mellan parlamentariker, skapa erfarenhetsutbyten och arbeta för för- bättringar inom utvalda områden. I början av varje valperiod eller riksmöte väljer riksdagen ledamöter till de olika delegationerna. Exempel på parlamen- tariska församlingar med delegationer valda av riksdagen är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Nordiska rådet och Europarådets parlamentariska församling. Talmannen kan också utse ledamöter till vissa andra delegationer.
I sammanhanget kan också Utrikesnämnden nämnas. Regeringen ska enligt
10 kap. 11 § RF fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikes- politiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämn- den om dessa så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av större vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske. Utrikes- nämnden består av talmannen och nio andra ledamöter som riksdagen väljer inom sig (10 kap. 12 § RF). Närmare bestämmelser om Utrikesnämndens sam- mansättning finns i 13 kap. 9 och 10 §§ RO.
5.5 Vissa statistiska uppgifter om riksdagsarbetet
5.5.1 Inledning
I detta avsnitt redovisas vissa statistiska uppgifter om riksdagens arbete sedan enkammarriksdagen infördes 1971 och fram t.o.m. riksmötet 2021/22. En iakt- tagelse som kan göras mot bakgrund av uppgifterna är att aktiviteten ökat i flera avseenden under de senaste valperioderna, samtidigt som nya uppgifter, såsom arbetet med EU-frågor och uppföljning och utvärdering, har tillkommit. Redovisningen är indelad i följande avsnitt:
–Väckande av ärenden (motioner, propositioner och skrivelser)
–Beredning av ärenden (utskottens sammanträdestid, antal sammanträden i utskotten)
–Avgörande av ärenden (antal sidor i betänkanden, utlåtanden och yttranden samt antal utskottsinitiativ, tillkännagivanden och bifallna motionsyrkan- den)
–Tid i kammaren
–Frågeinstituten
–Budgetprocessen
–EU-frågor
–KU-anmälningar
–Uppföljning och utvärdering samt revision
Vissa uppgifter redovisas per valperiod fr.o.m. 1994/95, dvs. när fyraåriga val- perioder infördes. Vissa uppgifter finns inte för hela perioden sedan 1971. De underliggande uppgifter som diagrammen bygger på finns tillgängliga i en Ex- celfil (dnr 597-2022/23).
65
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
5.5.2 Väckande av ärenden
Motioner
I följande diagram visas antalet motionsyrkanden som väckts under allmänna motionstiden 1988/89–2021/22.
Diagram 1 Antal motionsyrkanden per riksmöte under allmänna motionstiden 1988/89–2021/22
20000
15000
10000
5000
0
1988/89 | 1990/91 | 1992/93 | 1994/95 | 1996/97 | 1998/99 | 2000/01 | 2002/03 | 2004/05 | 2006/07 | 2008/09 | 2010/11 | 2012/13 | 2014/15 | 2016/17 | 2018/19 | 2020/21 |
Källa: Rapporten Motionsyrkanden väckta under allmänna motionstiden från riksdagens utredningstjänst
(dnr 2022:173). Anm.: Det var ingen allmän motionstid 1995/96.
Av diagrammet framgår att det under riksmötet 2021/22 väcktes fler motions- yrkanden under allmänna motionstiden än under tidigare riksmöten.
I följande diagram visas fördelningen per riksmöte fr.o.m. 1994/95.
Diagram 2 Antal motionsyrkanden per riksmöte under allmänna motionstiden 1994/95–2021/22
20000
18000
16000
14000
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
Källa: Rapporten Motionsyrkanden väckta under allmänna motionstiden från riksdagens utredningstjänst
(dnr 2022:173). Anm.: Det var ingen allmän motionstid 1995/96. Den första, blåa, stapeln i varje fyraårs- period är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv.
66
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Av diagrammet framgår att antalet motionsyrkanden under allmänna motions- tiden tenderar att öka från det första till det sista året i en valperiod. Antalet motionsyrkanden var lägre under 2006–2014 än under valperioderna 1998– 2006.
I följande diagram visas antalet motionsyrkanden under allmänna motions- tiden per valperiod fr.o.m. 1994/95.
Diagram 3 Antal motionsyrkanden under allmänna motionstiden per valperiod 1994/95–2021/22
60000
50000
40000
30000
20000
10000
0
Källa: Rapporten Motionsyrkanden väckta under allmänna motionstiden från riksdagens utredningstjänst
(dnr 2022:173). Anm.: Det var ingen allmän motionstid 1995/96.
Av diagrammet framgår att antalet motionsyrkanden under allmänna motions- tiden under valperioden 2018–2022 var nästan 20 000 fler än under den före- gående valperioden.
I följande diagram visas den procentuella andelen av antalet motionsyrkan- den för respektive utskott under de fyra senaste valperioderna. Om yrkandena vore jämnt fördelade mellan utskotten skulle varje utskott få 6,67 procent av yrkandena (en femtondel).
67
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| Diagram 4 Motionsyrkanden fördelade per utskott valperioderna 2006/07– |
| 2021/22 |
Källa: Rapporten Motionsyrkanden väckta under allmän motionstid från riksdagens utredningstjänst (dnr 2021:1242).
Av diagrammet framgår att fem utskott fick under alla de fyra valperioderna mer än en femtondel av yrkandena: socialutskottet (SoU), miljö- och jord- bruksutskottet (MJU), justitieutskottet (JuU), utbildningsutskottet (UbU) och trafikutskottet (TU). Samtidigt ökade alltså antalet yrkanden. Av diagrammet framgår att socialutskottet och miljö- och jordbruksutskottet hade den största ökningen av antalet yrkanden under valperioden 2018–2022. Även trafikut- skottets andel ökade under den valperioden. Under valperioden 2014–2018 var det justitieutskottet som hade den största ökningen. Samtidigt ska det påpekas att många utskott hade en i stort sett oförändrad andel av yrkandena, dvs. de hade en ökning av antalet yrkanden men inte av andelen yrkanden.
I följande diagram visas antalet motioner, dvs. inklusive följdmotioner, un- der riksmötena 1971–2021/22.
68
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Diagram 5 Antal motioner, inklusive följdmotioner, under riksmötena 1971–2021/22
6000
4000
2000
0
1972 | 1975 | 1977/78 | 1980/81 | 1983/84 | 1986/87 | 1989/90 | 1992/93 | 1995/96 | 1998/99 | 2001/02 | 2004/05 | 2007/08 | 2010/11 | 2013/14 | 2016/17 | 2019/20 |
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) samt rapporten Statistik om motioner och propositioner från riksdagens utred- ningstjänst (dnr 2022:982). Samtliga riksmöten från 1971 t.o.m. 2021/22 är med i diagrammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
Av diagrammet framgår bl.a. att många motioner väcktes också under slutet av 1980-talet.
Propositioner och skrivelser
Antalet propositioner och skrivelser från regeringen under 1971–2021/22 vi- sas i följande diagram.
Diagram 6 Antal propositioner och skrivelser under riksmötena 1971–2021/2022
350
300
250
200
150
100
50
0
1971 | 1974 | 1976/77 | 1979/80 | 1982/83 | 1985/86 | 1988/89 | 1991/92 | 1994/95 | 1997/98 | 2000/01 | 2003/04 | 2006/07 | 2009/10 | 2012/13 | 2015/16 | 2018/19 | 2021/22 |
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) samt rapporten Statistik om motioner och propositioner från riksdagens utred- ningstjänst (dnr 2022:982). Samtliga riksmöten från 1971 t.o.m. 2021/22 är med i diagrammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
I följande diagram visas antalet propositioner och skrivelser per riksmöte och valperiod fr.o.m. 1994/95.
69
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
Diagram 7 Antal propositioner och skrivelser per riksmöte och valperiod 1994/95–2021/22
1000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
I II III IV
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) samt rapporten Statistik om motioner och propositioner från riksdagens utred- ningstjänst (dnr 2022:982). Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv. Den sista stapeln i respektive fyraårsperiod är det sam- manlagda antalet propositioner och skrivelser under valperioden.
Av diagrammet framgår att antalet propositioner och skrivelser fr.o.m. valpe- rioden 1998–2002 har ökat från det första till det sista året under valperioden. Utvecklingen under valperioden 1994–1998 kan förklaras med att EU-med- lemskapet medförde många propositioner de två första riksmötena (redan EES-medlemskapet några år tidigare hade inneburit ett antal propositioner). Den dåvarande budgetprocessen, som gällde t.o.m. 1995/96, innebar också fler propositioner med ändringar på innevarande års budget (tilläggsbudgetar, nu- mera ändringsbudgetar). Från och med 1998 ökar antalet propositioner och skrivelser gradvis under valperioderna och de två senaste valperioderna över- stiger antalet propositioner och skrivelser också perioden 1994–1998.
5.5.3 Beredning av ärenden
Antalet sidor i betänkanden, utlåtanden och yttranden
Ett sätt att belysa omfattningen av ärendeberedningen är antalet sidor i betän- kanden, utlåtanden och yttranden, som redovisas i följande diagram för riks- mötena 2010/11–2021/22.
70
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Diagram 8 Antal sidor i betänkanden, utlåtanden och yttranden under riksmötena 2010/11–2021/22
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
Källa: Uppgifter från enheten riksdagstryck, Riksdagsförvaltningen.
Av diagrammet framgår att antalet sidor både 2020/21 och 2021/22 är högt jämfört med tidigare år.
Utskottens sammanträdestid
Utskottens sammanlagda sammanträdestid i timmar per riksmöte 2002/03– 2021/22 visas i följande diagram.
Diagram 9 Utskottens sammanlagda sammanträdestid i timmar per riksmöte 2002/03–2021/22
1200
1000
800
600
400
200
0
2002-2006 2006-2010 2010-2014 2014-2018 2018-2022
I II III IV
Källor: Rapporten Utskottens sammanträdestid och antal sammanträden per riksmöte från riksdagens ut- redningstjänst (dnr 2022:34) samt uppgifter från utskottskanslierna om 2021/22. Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv.
Av diagrammet framgår att utskotten har sammanträtt fler timmar under de två senaste riksmötena i den senaste valperioden än under tidigare riksmöten.
71
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
I följande diagram visas utskottens sammanlagda sammanträdestid i tim- mar per valperiod.
Diagram 10 Utskottens sammanlagda sammanträdestid i timmar per valperiod 2002/03–2021/22
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
2002-2006 2006-2010 2010-2014 2014-2018 2018-2022
Källor: Rapporten Utskottens sammanträdestid och antal sammanträden per riksmöte från riksdagens ut- redningstjänst (dnr 2022:34) samt uppgifter från utskottskanslierna om 2021/22.
Antal sammanträden i utskotten
I följande diagram visas det totala antalet utskottssammanträden per riksmöte 2002/03–2021/22 och per valperiod.
Diagram 11 Antal utskottssammanträden per riksmöte och valperiod 2002/03–2021/22
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
2002-2006 2006-2010 2010-2014 2014-2018 2018-2022
I II III IV
Källa: Rapporten Utskottens sammanträdestid och antal sammanträden per riksmöte från riksdagens ut- redningstjänst (dnr 2022:34). Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv. Den sista stapeln i respektive fyraårsperiod är det sam- manlagda antalet utskottssammanträden under valperioden.
Av diagrammet framgår att antalet utskottssammanträden har ökat över tid.
72
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
5.5.4 Avgörande av ärenden
Utskottsinitiativ
I följande diagram visas antalet utskottsinitiativ per riksmöte 1971–2021/22.
Diagram 12 Antal utskottsinitiativ per riksmöte 1971–2021/22
60
50
40
30
20
10
0
1971 | 1974 | 1976/77 | 1979/80 | 1982/83 | 1985/86 | 1988/89 | 1991/92 | 1994/95 | 1997/98 | 2000/01 | 2003/04 | 2006/07 | 2009/10 | 2012/13 | 2015/16 | 2018/19 | 2021/22 |
Källor: Asmir Hajdarevic och Thomas Larue Riksdagsutskottens initiativrätt – oppositionens nya ham- mare? i Statsvetenskaplig tidskrift 2021 nr 3 samt kompletterande uppgifter från Thomas Larue. Samt- liga riksmöten är med i diagrammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
Antalet utskottsinitiativ har ökat under senare riksmöten. Av artikeln av Asmir Hajdarevic och Thomas Larue i Statsvetenskaplig tidskrift framgår att under de tre senaste valperioderna har antalet utskottsinitiativ – främst tillkännagi- vanden – mot regeringspartiernas vilja ökat markant.
Tillkännagivanden
I följande diagram visas antalet tillkännagivanden per riksmöte 1971–2021/22.
Diagram 13 Antal tillkännagivanden per riksmöte 1971–2021/22
500
400
300
200
100
0
1971 | 1974 | 1976/77 | 1979/80 | 1982/83 | 1985/86 | 1988/89 | 1991/92 | 1994/95 | 1997/98 | 2000/01 | 2003/04 | 2006/07 | 2009/10 | 2012/13 | 2015/16 | 2018/19 | 2021/22 |
Källor: Niklas Bolin och Thomas Larue Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen i Statsvetenskaplig tidskrift 2016 nr 3, kompletterande upp- gifter från Thomas Larue samt rapporterna Beslutade tillkännagivanden från riksdagens utredningstjänst (från flera år, senast dnr 2022:238). Samtliga riksmöten är med i diagrammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
73
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
Av diagrammet framgår att antalet tillkännagivanden har stigit under de senas- te riksmötena, dock utan att nå upp till över 400 som under folkpartiregeringen 1978/79.
I följande diagram visas antalet tillkännagivanden 1994/95–2021/22 per riksmöte och valperiod.
Diagram 14 Antal tillkännagivanden per riksmöte och valperiod 1994/95– 2021/22
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
I II III IV
Källor: Niklas Bolin och Thomas Larue Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen i Statsvetenskaplig tidskrift 2016 nr 3, kompletterande uppgifter från Thomas Larue samt rapporterna Beslutade tillkännagivanden från riksdagens utrednings- tjänst (från flera år, senast dnr 2022:238). Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den val- perioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv. Den sista stapeln i respektive fyraårspe- riod är det sammanlagda antalet tillkännagivanden under valperioden.
Av diagrammet, som omfattar valperioderna fr.o.m. 1994/95, framgår att an- talet tillkännagivanden under de två senaste valperioderna är större än tidigare.
Bifallna motionsyrkanden
I följande diagram visas antalet helt eller delvis bifallna motionsyrkanden per riksmöte 2002/03–2021/22.
74
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Diagram 15 Antal helt och delvis bifallna motionsyrkanden per riksmöte 2002/03–2021/22
1200
1000
800
600
400
200
0
2002-2006 2006-2010 2010-2014 2014-2018 2018-2022
I II III IV
Källa: Rixstatistik. Anm.: Uppgifterna avser antalet helt eller delvis bifallna motionsyrkanden. Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv.
Av diagrammet framgår att antalet motionsyrkanden som bifallits den senaste valperioden är större än tidigare. En förklaring kan vara att motioner bifallits i samband med budgetbesluten höstarna 2018 och 2021.
I följande tabell visas helt eller delvis bifallna motionsyrkanden, antal och i procent av antalet behandlade yrkanden.
75
2024/25:URF15 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER
Tabell 1 Helt eller delvis bifallna motionsyrkanden per riksmöte 2001/02– 2021/22, antal och i procent av antalet behandlade yrkanden
Riksmöte | Behandlade mo- | Antal helt eller delvis | Procent helt eller delvis |
| tionsyrkanden | bifallna motionsyr- | bifallna motionsyrkanden |
|
| kanden |
|
2001/02 | 12 451 | 347 | 2,8 % |
2002/03 | 8 332 | 154 | 1,8 % |
2003/04 | 11 770 | 189 | 1,6 % |
2004/05 | 11 359 | 215 | 1,9 % |
2005/06 | 17 880 | 287 | 1,6 % |
2006/07 | 5 284 | 18 | 0,3 % |
2007/08 | 6 876 | 11 | 0,2 % |
2008/09 | 8 517 | 19 | 0,2 % |
2009/10 | 8 806 | 22 | 0,2 % |
2010/11 | 5 519 | 119 | 2,2 % |
2011/12 | 6 048 | 133 | 2,2 % |
2012/13 | 7 568 | 108 | 1,4 % |
2013/14 | 9 626 | 179 | 1,9 % |
2014/15 | 5 311 | 428 | 8,1 % |
2015/16 | 7 464 | 260 | 3,5 % |
2016/17 | 10 019 | 482 | 4,8 % |
2017/18 | 12 685 | 372 | 2,9 % |
2018/19 | 9 711 | 569 | 5,9 % |
2019/20 | 11 139 | 327 | 2,9 % |
2020/21 | 15 364 | 674 | 4,4 % |
2021/22 | 18 799 | 1 111 | 5,9 % |
Totalt | 210 528 | 6 024 | 2,9 % |
Källa: Rixstatistik. |
|
|
|
Av tabellen framgår att fr.o.m. 2014/15 är andelen bifallna yrkanden högre än under tidigare riksmöten.
76
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Plenitid i kammaren
I följande diagram visas plenitiden i kammaren per riksmöte 1971–2021/22.
Diagram 16 Plenitid i timmar per riksmöte 1971–2021/22
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1971 | 1974 | 1976/77 | 1979/80 | 1982/83 | 1985/86 | 1988/89 | 1991/92 | 1994/95 | 1997/98 | 2000/01 | 2003/04 | 2006/07 | 2009/10 | 2012/13 | 2015/16 | 2018/19 | 2021/22 |
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) samt rapporten Riksdagsstatistik från riksdagens utredningstjänst (dnr 2022:977). Samtliga riksmöten utom 1975 (då uppgift saknas) är med i diagrammet, men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
Den längsta plenitiden under hela enkammarriksdagen var under riksmötet 2020/21, och tiden uppgick då till 763 timmar. Näst längst, 761 timmar, var plenitiden under riksmötet 2007/08.
Diagram 17 Antal plenitimmar per riksmöte 1994/95–2021/22
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
I II III IV
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) och rapporten Riksdagsstatistik från riksdagens utredningstjänst (dnr 2022:977). Den första, blåa, stapeln i varje fyraårsperiod är år 1 i den valperioden, den andra, röda, stapeln är år 2 i den valperioden osv.
77
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
| Antalet timmar var mindre under riksmötena 2018/19 och 2019/20, vilket kan |
| bero på den långdragna regeringsbildningen 2018/19. |
| Frågeinstituten |
| I följande diagram visas antalet skriftliga frågor och interpellationer per |
| riksmöte 1971–2021/22. |
| Diagram 18 Antal interpellationer och skriftliga frågor per riksmöte |
| 1971–2021/22 |
4000
3000
2000
1000
0
1971 | 1974 | 1976/77 | 1979/80 | 1982/83 | 1985/86 | 1988/89 | 1991/92 | 1994/95 | 1997/98 | 2000/01 | 2003/04 | 2006/07 | 2009/10 | 2012/13 | 2015/16 | 2018/19 | 2021/22 |
|
|
|
|
|
|
|
| Serie1 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) och rapporten Riksdagsstatistik från riksdagens utredningstjänst (dnr 2022:977). Serie 1 är antalet interpellationer och Serie 2 är antalet skriftliga frågor. Samtliga riksmöten är med i dia- grammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
Av diagrammet framgår att antalet interpellationer och skriftliga frågor var stort under riksmötet 2020/21.
Budgetprocessen
I följande tabell redovisas hur mycket riksdagens beslut på utgiftssidan hös- tarna 2014, 2018 och 2021 avviker från budgetpropositionen. I kolumnen Ök- ning anges hur stora ökningar som riksdagens beslut brutto inneburit jämfört med budgetpropositionen. I kolumnen Minskning anges hur stora minskningar besluten inneburit brutto. Vidare redovisas antalet berörda anslag, och hur många av dessa som ökat respektive minskat, samt antalet berörda utgiftsom- råden (utg.omr.).
Tabell 2 Bruttoändringar (ökningar och minskningar), nettoändringar samt antal berörda anslag och utgiftsområden 2014, 2018 och 2021
Tusental kronor
År | Ökning | Minskning | Netto | Berörda | Varav | Varav | Be- |
|
|
|
| anslag | ökade | minskade | rörda |
|
|
|
|
| anslag | anslag | utg. |
|
|
|
|
|
|
| omr. |
2021 | 10 337 000 | 11 436 271 | –1 099 271 | 43 | 29 | 14 | 20 |
2018 | 20 166 700 | 16 589 000 | 3 577 700 | 103 | 51 | 52 | 21 |
2014 | 3 146 599 | 20 189 739 | –17 043 140 | 168 | 71 | 97 | 22 |
Källa: Betänkande FiU10 med sammanställning av riksdagens beslut om statens budget för respektive år.
78
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Av tabellen framgår att 2021 ökar 29 anslag med 10,3 miljarder kronor, medan 14 anslag minskar med 11,4 miljarder kronor. Ökningen är ca 10 miljarder kronor mindre än 2018, men ca 7 miljarder kronor större än 2014. Minsk- ningen 2014 är ca 5 respektive 9 miljarder kronor mindre än 2018 och 2014. Färre anslag är berörda 2021 än 2018 och 2014. Mellan 20 och 22 utgiftsom- råden har varit berörda per år (det finns 27 utgiftsområden totalt). Övriga år sedan den nya budgetprocessen infördes, fr.o.m. budgetåret 1997, har endast enstaka anslag ändrats.
I den gamla budgetprocessen, 1971–1995, ändrade riksdagen mellan 11 och
69 anslag per år. I sak gjordes under dessa år inte så stora ändringar av bud- getpropositionen som 2014, 2018 och 2021.1
EU-frågor
Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 och t.o.m. den 31 december 2023 har riksdagen subsidiaritetsprövat totalt 1 305 utkast till lagstiftningsakter. I 8 procent av fallen har riksdagen översänt motiverade ytt- randen till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. För- delningen per år framgår av följande tabell.
Tabell 3 Antal subsidiaritetsprövningar per år 2010–2023
År | Antal prövade utkast till | Antal motiverade yttranden |
| lagstiftningsakter |
|
2010 | 71 | 3 |
2011 | 124 | 10 |
2012 | 125 | 20 |
2013 | 123 | 10 |
2014 | 58 | 2 |
2015 | 21 | 1 |
2016 | 101 | 13 |
2017 | 90 | 3 |
2018 | 149 | 12 |
2019 | 32 | 0 |
2020 | 81 | 2 |
2021 | 79 | 3 |
2022 | 119 | 14 |
2023 | 132 | 7 |
Totalt | 1 305 | 100 |
Källa: Betänkande 2024/25:KU5 Uppföljning av riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen.
I genomsnitt prövar riksdagen omkring 90 utkast per år.
1Ingvar Mattson, 1996. Förhandlingsparlamentarism: en jämförande studie av riksdagen och folketinget, Lund University Press, s. 188.
79
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
I följande diagram visas antalet EU-frågor som varit föremål för överlägg- ningar mellan utskotten och regeringen. Ordningen med överläggningar inför- des den 1 januari 2007.
Diagram 19 Överläggningar om EU-frågor i utskotten under riksmötena 2006/07–2021/22
200
150
100
50
0
Källor: 2017/18:URF1 EU-arbetet i riksdagen s. 317 och för riksmötena 2017/18–2021/22 uppgifter från sekretariatet för EU-samordning.
Antalet frågor varierar beroende på vad som sker på EU-nivå. I detta samman- hang ska det också erinras om att EU-nämnden inrättades i och med att Sverige gick med i EU den 1 januari 1995. I följande diagram visas antalet samman- trädestimmar i EU-nämnden 1996/97–2021/22.
Diagram 20 Antal sammanträdestimmar i EU-nämnden per riksmöte 1996/97–2021/22
160
140
120
100
80
60
40
20
0
Källa: EU-nämndens verksamhetsberättelse för respektive år.
EU-nämnden har sammanträtt knappt 90 timmar i genomsnitt per riksmöte under 1996/97–2021/22.
80
5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Anmälningar till konstitutionsutskottet
I följande diagram visas antalet granskningsanmälningar till konstitutionsut- skottet per riksmöte 1971–2021/22.
Diagram 21 Antal KU-anmälningar per riksmöte 1971–2021/22
60
50
40
30
20
10
0
1971 | 1973 | 1975 | 1976/77 | 1978/79 | 1980/81 | 1982/83 | 1984/85 | 1986/87 | 1988/89 | 1990/91 | 1992/93 | 1994/95 | 1996/97 | 1998/99 | 2000/01 | 2002/03 | 2004/05 | 2006/07 | 2008/09 | 2010/11 | 2012/13 | 2014/15 | 2016/17 | 2018/19 | 2020/21 |
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) och rapporten Riksdagsstatistik från riksdagens utredningstjänst (dnr 2022:977). Samtliga riksmöten är med i diagrammet men av utrymmesskäl anges inte alla årtal på den vågräta axeln.
Sedan 1994 är antalet KU-anmälningar i genomsnitt ca 29 stycken per riksmöte.
Iföljande diagram visas antalet KU-anmälningar per valperiod 1994/95– 2021/22.
Diagram 22 KU-anmälningar per valperiod 1994/95–2021/22
160
140
120
100
80
60
40
20
0
Källor: Rapporten Statistik från 1971 (Enkammarriksdagen) fram till idag från riksdagens utrednings- tjänst (dnr 2021:1666) och rapporten Riksdagsstatistik från riksdagens utredningstjänst (dnr 2022:977).
Av diagrammet framgår att antalet KU-anmälningar varierar mellan valperi- oderna, från strax över 80 till drygt 140 stycken.
81
2024/25:URF1 | 5 DET PARLAMENTARISKA ARBETET – RIKSDAGENS STATSRÄTTSLIGA UPPGIFTER |
5.5.5 Uppföljning och utvärdering samt revision
Utskottens uppgift att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut nämndes i förar- betena till 1974 års riksdagsordning. Den reglerades med tiden i riksdagsord- ningen och sedan 2011 är den även reglerad i regeringsformen. Denna uppgift kommer bl.a. till uttryck i rapporter kring olika frågor. I följande tabell redo- visas antalet rapporter.
Tabell 4 Antal rapporter i serien Rapporter från riksdagen (RFR) som avser utskottens arbete med uppföljning, utvärdering och forskningsfrågor
Period | Antal rapporter |
2003/04–2005/06 | 11 |
2006/07–2009/10 | 31 |
2010/11–2013/14 | 31 |
2014/15–2017/18 | 32 |
2018/19–2021/22 | 19 |
Källa: Uppgifter från riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat. Rapporter som innehåller ste- nografiska uppteckningar från offentliga utfrågningar ingår inte i sammanställningen.
Av tabellen framgår att det under de tre valperioderna 2006–2018 togs fram drygt 30 rapporter. En förklaring till det lägre antalet 2018–2022 kan vara att den utdragna regeringsbildningen 2018/19 innebar att utskotten kom igång se- nare med arbetet med uppföljning, utvärdering och forskningsfrågor.
Riksrevisionens granskningsrapporter över effektivitetsrevisionen blir se- dan 2011 föremål för skrivelser från regeringen. I följande diagram visas an- talet rapporter per år som blivit föremål för sådana skrivelser.
Diagram 23 Antal rapporter från Riksrevisionen som behandlats i skrivelser från regeringen per år 2011–2021
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021
Källa: Sammanställning från Riksrevisionen.
Av diagrammet framgår att under de flesta år rör det sig om ett trettiotal rap- porter.
82
2024/25:URF1
6 Riksdagens ledamöter
6.1 Ledamotsuppdragets innebörd
Riksdagens ledamöter har en central och betydelsefull roll som det svenska folkets representanter (1 kap. 4 § regeringsformen, i fortsättningen RF). Leda- motsuppdraget är ett politiskt förtroendeuppdrag som omprövas vart fjärde år. Ledamöterna ansvarar ytterst inför väljarna.
Det svenska styrelseskicket förutsätter att ledamöterna representerar alla delar av landet, och ledamöterna förutsätts bo kvar på sin hemort utanför Stockholmsområdet. Det innebär att många ledamöter har sina hemorter på olika håll i landet och regelbundet pendlar mellan riksdagen och hemorten.
Uppdraget som riksdagsledamot är mångfasetterat och riksdagsarbetet är mycket varierande. Arbetet består först och främst av att delta i arbetet i kam- maren, utskotten och andra riksdagsorgan som t.ex. riksdagsstyrelsen, krigs- delegationen, Utrikesnämnden och Valprövningsnämnden. Rent konkret be- står riksdagsarbetet bl.a. av att delta i debatter och voteringar, bereda och dis- kutera ärenden i utskotten, skriva motioner och interpellationer, ställa skrift- liga och muntliga frågor, utarbeta reservationer och särskilda yttranden samt förbereda debattinlägg. Normalt sett arbetar ledamöterna på plats i Riksdags- huset på tisdagar, onsdagar och torsdagar när utskotten och kammaren sam- manträder.
Det inre arbetet i den egna partigruppen utgör också en betydande del av riksdagsarbetet. Partigrupperna har t.ex. regelbundet möten där ledamöterna bl.a. diskuterar hur partiet ska agera i kammaren och utskotten. En ledamot är visserligen inte formellt bunden av sitt partiprogram eller sin partiledning, när han eller hon utövar sitt uppdrag men i sammanhanget kan nämnas att det inom några partier förekommer att den som kandiderar för partiet ska skriva under en s.k. kandidatförsäkran, dvs. en överenskommelse för att partiet ska försäkra sig om att kandidaten bl.a. delar partiets politik.
Uppdraget som riksdagsledamot kräver vidare att ledamöterna har och ut- vecklar kontakter i sin valkrets, med väljarna liksom med samhället i övrigt. Arbetet i valkretsen utförs oftast på måndagar och fredagar när ledamöterna inte är på plats i Riksdagshuset och kan bl.a. bestå av möten med väljare, den lokala partiorganisationen, företag och organisationer. Riksdagsledamöterna har dessutom en framträdande roll i partiernas arbete med att informera om och försöka vinna väljare för sina idéer, förslag och initiativ i olika frågor. Partiernas politik utvecklas över tid, och ledamöterna arbetar med politikut- veckling och opinionsbildning.
En annan viktig del av ledamotsuppdraget är att följa med i informations- flödet och läsa in sig på aktuella frågor. Informations- och kunskapsinhämt- ning har således stor betydelse, och det inbegriper bl.a. omvärldsbevakning, studiebesök, seminarier och möten. Riksdagsarbetet har också med tiden fått en alltmer internationell karaktär, och internationella aspekter gör sig alltmer
83
2024/25:URF1 | 6 RIKSDAGENS LEDAMÖTER |
| gällande inom olika politikområden. Detta har fört med sig att riksdagsupp- |
| draget även innefattar att skaffa sig kunskap om utvecklingen utomlands och |
| att ha internationella kontakter. Inte minst gäller detta arbetet inom EU. Inom |
| ramen för riksdagens internationella arbete väljer riksdagen också ledamöter |
| och suppleanter i delegationer till olika parlamentariska församlingar. Drygt |
| hundra ledamöter ingår i riksdagens delegationer till olika parlamentariska för- |
| samlingar. Ledamöterna kan även uppträda som valobservatörer i andra län- |
| der. |
| Talmannen kan dessutom utse ledamöter i interna arbetsgrupper eller ut- |
| redningar med uppdrag att utveckla arbetet i riksdagen. Det förekommer också |
| att ledamöterna åtar sig andra sidouppdrag, t.ex. som ledamot i en statlig ut- |
| redning, eller förvaltningsmyndigheters styrelser eller insynsråd. Riksdagen är |
| inte uppdragsgivare vid sådana uppdrag. |
| Det råder inget anställnings- eller uppdragsförhållande mellan riksdagen |
| och riksdagens ledamöter. Det betalas därför inte någon lön, och den arbets- |
| rättsliga lagstiftningen, exempelvis om anställningsskydd och arbetstider, gäl- |
| ler inte för ledamöter. Semesterlagen (1977:480) och annan ledighetslagstift- |
| ning är inte heller tillämplig. En ledamot har således inte rätt till semesterlön |
| eller semesterersättning. Ledamöterna har ett förtroendeuppdrag som kontinu- |
| erligt är föremål för omprövning. En ledamot är alltid i tjänst, och riksdagens |
| arbete pågår året om och utan uppehåll, även om aktiviteten i kammaren tidvis |
| kan vara lägre än annars, t.ex. under s.k. plenifria veckor och under sommaren. |
| Sedan mitten av 1980-talet ses uppdraget som riksdagsledamot som ett helårs- |
| uppdrag. I stället för lön betalas ett månatligt arvode ut till ledamöterna. Där- |
| utöver har ledamöterna rätt till andra ekonomiska och övriga villkor för sitt |
| uppdrag. Detta regleras bl.a. i riksdagsordningen (RO) och lagen (2016:1108) |
| om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen). |
| Det finns vissa särskilda garantier i regeringsformen för möjligheten att ut- |
| öva uppdraget som riksdagsledamot. Uppdraget som riksdagsledamot tar t.ex. |
| rättsligt över en skyldighet att fullgöra en tjänst eller ett uppdrag som inte låter |
| sig förenas med ledamotsuppdraget (4 kap. 10 § RF). En ledamot kan inte hel- |
| ler skiljas från uppdraget annat än om han eller hon avgår frivilligt (riksdagen |
| måste också medge att ledamoten lämnar uppdraget), om Valprövningsnämn- |
| den bedömer att ledamoten inte är valbar eller om en domstol beslutar att skilja |
| ledamoten från uppdraget på grund av att han eller hon genom brott visat sig |
| uppenbart olämplig för uppdraget (4 kap. 11 § RF).1 En ledamot får dessutom |
| bara åtalas för vissa brott som begåtts när han eller hon utövat uppdraget om |
| riksdagen medger det genom ett beslut med kvalificerad majoritet (4 kap. 12 § |
| RF). |
| En ledamot tillträder sitt uppdrag efter ett val när den nyvalda riksdagen |
| samlas för första gången. Om ledamoten inte kandiderar eller inte blir omvald |
| gäller uppdraget till dess att nästa nyvalda riksdag samlas. |
| 1 En ytterligare förutsättning är att det för brottet är stadgat fängelse i två år eller däröver |
| (20 kap. 4 § brottsbalken). |
84
6 RIKSDAGENS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
6.2 Ersättare
För varje mandat i riksdagen som ett parti har fått vid ett val ska det utses en riksdagsledamot samt ersättare för honom eller henne (3 kap. 9 § RF). Den centrala valmyndigheten ska på grundval av resultatet av den slutliga rösträk- ningen fördela mandaten i riksdagen samt fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare (14 kap. 1 § vallagen [2005:837]). För varje ledamot utses lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkret- sen. Det ska dock alltid utses minst tre ersättare för varje ledamot (14 kap. 14 § vallagen).
Under den tid som en riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör regeringen utövas hans eller hennes uppdrag som riksdagsledamot av en ersät- tare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att en ersättare ska träda in i en riksdagsledamots ställe när han eller hon är ledig. För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmelserna om ledamot (4 kap. 13 § RF). I riksdagsordningen föreskrivs att en ledamot efter ansökan kan få ledigt från sitt uppdrag och att om ledigheten uppgår till en tid av minst en månad ska ledamotens uppdrag utövas av en ersättare under den tid ledamoten är ledig (5 kap. 3 § RO).
När en ersättare ska inträda i stället för talmannen, en ledamot som tillhör regeringen eller en ledig ledamot, ska talmannen kalla ersättaren till tjänstgör- ing. Talmannen ska då följa den ordning mellan ersättarna som har fastställts enligt lag. Om det finns särskilda skäl, får talmannen frångå denna ordning (5 kap. 5 § RO). I vallagen finns bestämmelser om ordning för att utse ersättare (14 kap. 14 § vallagen). En ersättare som ska utöva uppdrag som ledamot ska få ett meddelande om vilken ledamot som han eller hon ersätter och om tiden för förordnandet. En ersättare kan få ett särskilt meddelande med besked om när uppdraget upphör (tilläggsbestämmelse 5.5.1 RO). Ett uppdrag som ersät- tare för talmannen, ett statsråd eller en statssekreterare gäller tills vidare, me- dan ett uppdrag som ersättare för en annan ledamot gäller till ett visst datum som anges i meddelandet.
Om en ledig ledamot lämnar sitt uppdrag, fortsätter den tjänstgörande er- sättaren att utöva sitt uppdrag till dess att en ny ledamot har utsetts (5 kap. 6 § RO). Den centrala valmyndigheten ska på anmälan av riksdagens talman utse en ny ledamot. Till ny ledamot ska utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna (14 kap. 18 § vallagen).
En ersättare har samma rättigheter, skyldigheter och ekonomiska förmåner som en ordinarie ledamot (se bl.a. 1 kap. 5 §ersättningslagen). Ersättning läm- nas dock bara under den tid då en ersättare rent faktiskt utövar uppdrag som riksdagsledamot (prop. 1973:90 s. 587).
6.3 Ledighet från uppdraget
En ledamot har inte rätt till semester. Däremot kan en ledamot efter ansökan få ledigt från sitt uppdrag. Om en ledamot får ledigt för en tid av minst en
85
2024/25:URF1 | 6 RIKSDAGENS LEDAMÖTER |
| månad, ska ledamotens uppdrag, som framgår ovan, utövas av en ersättare un- |
| der den tid ledamoten är ledig (5 kap. 3 § RO). |
| Talmannen eller kammaren prövar en ansökan om ledighet. Om ledigheten |
| avser en period om en månad eller längre tid beslutar kammaren om ledighet |
| för andra skäl än sjukdom eller föräldraledighet. I övriga fall beslutar talman- |
| nen. Om en ansökan om ledighet ges in under en period då kammaren inte |
| sammanträder och om denna period är längre än en månad, får dock talmannen |
| besluta om ledigheten ska beviljas (5 kap. 4 § RO). En ledamot kan när som |
| helst avbryta en beviljad ledighet och återta sin plats i riksdagen. Då upphör |
| ersättarens uppdrag automatiskt. Ledamoten kan däremot inte tillfälligt återta |
| sin funktion för att delta t.ex. i ett sammanträde i kammaren eller ett utskott |
| (prop. 1972:66 s. 36). En ansökan om ledighet ska vara skriftlig, innehålla de |
| skäl som ansökan grundas på och avse en bestämd tid. Ansökan ska ges in till |
| Riksdagsförvaltningen (tilläggsbestämmelse 5.4.1 RO). |
| En ledamot har inte någon ovillkorlig rätt att vara ledig från riksdagsupp- |
| draget. Det är praxis att vara mycket restriktiv med att bevilja ledighet. I prin- |
| cip tillåts endast tjänstledighet för uppdrag som statssekreterare, sjuk- och för- |
| äldraledighet samt internationella uppdrag. Partiell ledighet för en ledamot har |
| inte medgetts (se t.ex. bet. 2006/07:KU4 s. 22 f., 2012/13:URF3 s. 241 och |
| 2020/21:URF1 s. 134 f.). Det innebär att en ledamot bara kan vara föräldrale- |
| dig eller sjukledig på heltid. |
| Arvode lämnas inte för den tid då en ledamot är statsråd eller statssekrete- |
| rare (1 kap. 6 och 7 §§ ersättningslagen). Vid ledigheter som understiger en |
| månad har en ledamot rätt till ledamotsarvode och tilläggsarvode. Om ledig- |
| heten uppgår till minst en månad har ledamoten rätt till arvode under ledig- |
| heten bara om ledigheten beror på offentligt uppdrag, sjukdom, föräldraledig- |
| het, vård av närstående eller fullgörande av totalförsvarsplikt. Med ett offent- |
| ligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksdagen eller regeringen eller av |
| någon annan efter bemyndigande av riksdagen eller regeringen. En anställning |
| utgör inte ett offentligt uppdrag (3 kap. 8 § ersättningslagen). |
| Avdrag på arvodet ska göras vid sjukfrånvaro och föräldraledighet i enlig- |
| het med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. För ledamöter kan endast helt |
| kalenderdagsavdrag göras. En ledamot har samtidigt rätt till ersättning i enlig- |
| het med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Sådan ersättning kan endast |
| avse hela kalenderdagar (3 kap. 9 och 10 §§ ersättningslagen). Om en ledamot |
| har beviljats ledighet för kortare tid än en månad och för något annat skäl än |
| sjukfrånvaro eller föräldraledighet under tid då arbetsplenum pågår finns det |
| möjlighet för ledamoten att själv begära avdrag på arvodet (3 kap. 11 § ersätt- |
| ningslagen). |
| Det finns ytterligare bestämmelser om arvodesavdrag och ersättning vid |
| sjukfrånvaro och föräldraledighet i 2 kap. riksdagsstyrelsens föreskrift och all- |
| männa råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens |
| ledamöter. |
| Mellan riksdagens partier finns ett frivilligt organiserat kvittningssystem |
| där varje parti har en eller flera kvittningspersoner som är ansvariga. Systemet |
86
6 RIKSDAGENS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
syftar till att antalet ledamöter i kammaren vid voteringar hela tiden ska spegla majoritetsförhållandena i riksdagen även om det finns ledamöter med t.ex. en kortare sjukfrånvaro. Kvittningsförfarandet ger utrymme för viss frånvaro från voteringar utan att någon ledighet formellt har beviljats.
87
2024/25:URF1
7Riksdagsförvaltningen
7.1 Riksdagsförvaltningens historiska utveckling
7.1.1 Inledning
I avsnittet lämnas en översiktlig beskrivning av den historiska bakgrunden till dagens myndighet Riksdagsförvaltningen. I sammanhanget redovisas också hur den parlamentariska ledningen av tjänstemannaorganisationen har utveck- lats. Av redovisningen framgår att utvecklingen har gått från en splittrad för- valtningsorganisation till dagens sammanhållna myndighet Riksdagsförvalt- ningen, med ett samlat ansvar för frågor om riksdagens förvaltning.
Utmärkande för den tidigare förvaltningsorganisationen var en tydlig upp- delning i tre relativt självständiga delar: utskottskanslierna, kammarkansliet och de mer administrativt och praktiskt inriktade stödfunktionerna i vad som så småningom kom att kallas förvaltningskontoret.1 Utskotts- och kammar- kanslierna stod under parlamentarisk ledning av talmanskonferensen, medan förvaltningsstyrelsen var ledningsorgan för förvaltningskontoret. Med tiden kom uppdelningen av både verksamheterna och ledningen av dessa att med- föra samordningsproblem.
7.1.2 Tvåkammarriksdagen
Två kammare och ett tiotal ständiga utskott
Sedan ståndsriksdagen avskaffades 1866 och fram till 1971 bestod Sveriges riksdag av två kammare. Andra kammaren var direktvald av de röstberättigade medborgarna, medan första kammaren valdes indirekt av landstingen och vissa större städer.
Till skillnad från vad som gällde i många andra tvåkammarparlament vid den tiden var riksdagens utskott gemensamma för de båda kamrarna. Utskotten bestod därmed av ledamöter från både första och andra kammaren, med en ordförande och en vice ordförande från respektive kammare. Utskotten be- redde ärendena inför kammarbehandlingen genom ett betänkande som bordla- des i båda kamrarna. Både första och andra kammaren fick därmed samma underlag för sina respektive beslut. Utskotten hade också i uppgift att försöka ena de båda kamrarna om de gjorde olika bedömningar i ett ärende.
I slutet av tvåkammartiden fanns det tio ständiga utskott i riksdagen (utri- kesutskottet, konstitutionsutskottet, statsutskottet, bevillningsutskottet, banko- utskottet, jordbruksutskottet, allmänna beredningsutskottet och tre olika lagutskott). Dessutom kunde riksdagen tillsätta särskilda utskott för att bereda vissa frågor. I detta sammanhang kan också särskilt nämnas det sammansatta
1Med utskott och utskottskanslier avses i detta avsnitt sedan 1995 också EU-nämnden och dess kansli.
88
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
konstitutions- och bankoutskottet (KBaU), som bl.a. beredde vissa frågor om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation. Systemet med gemen- samma, ständiga utskott hade utvecklats redan under ståndsriksdagen, och hu- vuddragen i utskottsorganisationen var till stora delar densamma sedan 1810 års riksdagsordning. Utskotten hade olika många ledamöter – utrikesutskottet bestod exempelvis av 16 ledamöter, konstitutionsutskottet av 20 och statsut- skottet av 30 ledamöter – och några av dem var indelade i avdelningar.
Gemensamma frågor om planeringen och samordningen av det parlamen- tariska arbetet hanterades i talmanskonferensen. Talmanskonferensen skulle, som det formulerades i riksdagsordningen, ”rådpläga om vad med avseende på ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iaktta för vinnande av att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttas vid riks- dagsarbetets bedrivande” (54 § i 1866 års riksdagsordning). Talmanskonferen- sen bestod från början av talmannen, de vice talmännen och fyra ledamöter från respektive kammare. För att underlätta samordningen med och förank- ringen i utskotten ingick från 1949 också ordförandena för de ständiga utskot- ten i talmanskonferensen. Konferensen kom med tiden att få fler uppgifter både när det gällde planeringen av riksdagsarbetet och annat, såsom att besluta om bidrag till ledamöters utlandsresor och om tillstånd för radio- och tv-sänd- ningar från kamrarnas sammanträden.
Kanslistöd till kamrarnas och utskottens arbete
Den svenska riksdagens utskott har traditionellt haft en stark ställning jämfört med utskott i andra parlament. De var redan tidigt grundlagsfästa, och de hade en formellt självständig ställning i förhållande till kungen och dennes regering. Att utskotten redan från början biträddes av egna kanslier, vilket sedan enkam- marreformen är förankrat i riksdagsordningen (och dessförinnan i riksdags- stadgan), har också bidragit till deras särskilda ställning. Utskotten kunde ge- nom att anställa egna tjänstemän skapa sig ett självständigt kunskapsunderlag, vilket ökade förutsättningarna att också i praktiken agera självständigt i för- hållande till kungen.
Den kanslipersonal som biträdde utskotten var till en början ofta tillfälligt engagerad; tjänstemän som annars hade andra arbeten kallades in vid behov. Med tiden, och i takt med att utskotten fick en växande arbetsbörda, ökade behovet av en jämnare rytm för riksdagsarbetet och en fastare personalstyrka. Utskottens kanslier blev mot den bakgrunden successivt mer permanenta och dessutom knutna till varsitt utskott. Utskotten hade i mitten av 1960-talet sam- manlagt ett femtiotal tjänstemän, varav många var fast anställda. Riksdagen sammanträdde under vårarna från januari t.o.m. maj och under höstarna från oktober fram till jul. Att personalen i högre utsträckning blev heltidsanställd innebar bl.a. att riksdagsarbetet kunde fördelas mer jämnt över året. Höstses- sionens arbete kunde exempelvis förberedas redan under sommaruppehållet så att kamrarnas och utskottens arbete kunde komma igång snabbare under hös- ten.
89
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| De båda kamrarna hade varsitt kansli. Kammarkanslierna erbjöd bl.a. skriv- |
| hjälp till ledamöterna, stenografiska uppteckningar från kammarsammanträ- |
| den, konstitutionell granskning av utskottens utlåtanden och stöd till ledamö- |
| terna i konstitutionella och formella frågor. En central del av arbetet vid kam- |
| markanslierna var också att förbereda för voteringar och debatter och att, i |
| samarbete med utskottskanslierna, planera arbetet i kamrarna och utskotten. |
| Kamrarnas och utskottens kanslier var inte en del av den övriga förvalt- |
| ningsorganisationen utan sorterade direkt under respektive kammare eller ut- |
| skott. Personalen anställdes direkt av en kammare eller ett utskott. |
| Riksdagens förvaltningsorganisation under tvåkammartiden |
| Riksdagens förvaltningsorganisation, dvs. den del av tjänstemannastödet som |
| inte utgjordes av kamrarnas och utskottens kanslier utan som ansvarade för de |
| praktiska och administrativa funktioner som krävdes för riksdagens och leda- |
| möternas verksamhet, bestod länge av många olika organ med spridda uppgif- |
| ter. Hit räknades dels riksdagens verk (myndigheter), dels riksdagens egen för- |
| valtningsorganisation.2 Det senare bestod i sin tur både av funktioner som var |
| gemensamma för de båda kamrarna och av organ inom vardera kammaren. |
| Av riksdagens verk ska i detta sammanhang endast nämnas Riksgäldskon- |
| toret, som bl.a. ansvarade för beslut om arvoden och pensioner samt vissa fas- |
| tighetsfrågor, och Riksdagens ekonomibyrå, som ansvarade för vissa andra |
| fastighetsfrågor, riksdagens tryckeri- och protokollsverksamhet samt utbetal- |
| ningen av arvoden, ersättningar och löner till riksdagens ledamöter och tjäns- |
| temän. |
| Inom riksdagens egen förvaltningsorganisation fanns funktioner som var |
| gemensamma för båda kamrarna och som ansvarade för bl.a. vissa lokalfrågor, |
| personaladministration, frågor om ledamöters arvoden och utgivningen av |
| riksdagstrycket. Som exempel på organ som utförde förvaltningsuppgifter åt |
| både första och andra kammaren kan här nämnas bankoutskottet, kanslidepu- |
| terade och den s.k. lönedelegationen. |
| Bankoutskottet, som hade inrättats redan under ståndsriksdagen, bestod av |
| åtta ledamöter från vardera kammaren. Bankoutskottet beredde, liksom övriga |
| utskott, riksdagsärenden, bl.a. om bank- och myntlagstiftningen, men härutö- |
| ver hade det också ett antal förvaltningsorganisatoriska och administrativa |
| uppgifter för riksdagens verk och den inre riksdagsförvaltningen. Utskottet var |
| därmed samtidigt riksdagens ekonomisk-politiska utskott och dess interna för- |
| valtningsutskott. Till bankoutskottet kunde också vissa av verkens förvalt- |
| ningsbeslut överklagas. Som nämnts bereddes också vissa riksdagsärenden om |
| riksdagens personal- och förvaltningsorganisation av det sammansatta kon- |
| stitutions- och bankoutskottet. I samband med enkammarreformen övertogs |
| vissa av bankoutskottets uppgifter av i första hand finansutskottet och närings- |
| utskottet. |
| 2 Förvaltningsorganisationen såg inte likadan ut under hela tvåkammarriksdagen. Den över- |
| siktliga beskrivningen här tar i huvudsak sikte på den senare delen av perioden. |
90
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
Kanslideputerade utgjordes av två ledamöter och två suppleanter från var- dera kammaren. Under kanslideputerade sorterade funktioner för bl.a. tryck- ning och distribuering av riksdagsbeslut och vissa andra riksdagshandlingar. Tillsammans med talmännen ansvarade kanslideputerade också för vissa er- sättnings- och anställningsbeslut. Den senare uppgiften var en del av depute- rades funktion som en slags personalnämnd, och de hade också vissa befogen- heter att sluta kollektivavtal med de personalorganisationer som företrädde riksdagens tjänstemän.
Lönedelegationen, som bestod av ledamöter från båda kamrarna, hade i uppgift att för riksdagens räkning godkänna de avtal om bl.a. lönegradsplace- ring som träffats av Statens avtalsverk och arbetstagarorganisationer.
I vardera kammaren fullgjordes härutöver vissa förvaltningsuppgifter av talmännen, kanslitillsättare (som tillsammans med talmännen och kammarsek- reteraren anställde övriga befattningshavare vid respektive kammares kansli) och ekonomideputerade (som bl.a. kunde ta initiativ i frågor som gällde medel till ledamöternas ”trevnad och bekvämlighet”).
Med tiden kom såväl ordningen med tillfälligt anställd personal som det faktum att många funktioner för riksdagens förvaltning var spridda på ett re- lativt stort antal organ, både inom och utanför riksdagen, att uppfattas som splittrat och ineffektivt. Detta gällde inte minst under 1960-talet när riksdagens arbetsbörda ökade kraftigt. Sammansatta konstitutions- och bankoutskottet konstaterade att ”de stegrade krav som utvecklingen kommit att ställa på riks- dagen och dess ledamöter, måste föranleda en väsentlig förstärkning av riks- dagens egna administrativa resurser”.3
En organisationsutredning tillsattes därför 1965 av talmanskonferensen, med uppgift att se över riksdagens personal- och förvaltningsorganisation. Ut- redningen konstaterade i sitt betänkande dels att den ökade arbetsbördan krävde ett fastare och jämnare riksdagsarbete, vilket i sin tur skulle ställa högre krav på riksdagens personal- och förvaltningsorganisation, dels att förvalt- ningsorganisationen uppvisade ”en avsevärd splittring på skilda organ med delvis oklara uppgifter.”4
För att skapa en stabilare och mer effektiv förvaltning, som i sin tur skulle kunna erbjuda en ökad planmässighet i arbetet och en fastare arbetsledning, infördes i mitten av 1960-talet som ett resultat av utredningens arbete en ord- ning som innebar dels att fler tjänstemän fick fast anställning, dels att ansvaret för många av riksdagens förvaltningsuppgifter samlades i ett och samma or- gan, riksdagens förvaltningskontor.5 I förvaltningskontoret samlades befogen- heten att meddela förvaltningsbestämmelser för riksdagens verk liksom ansva- ret för bl.a. fastighets- och lokalfrågor, arvodes- och lönefrågor, personalvård, utredningstjänsten och tryckeriverksamheten. Förvaltningskontoret, som där- med övertog arbetsuppgifter från bl.a. Riksgäldskontoret, ekonomi- och
3Bet. KBaU 1966:1 s. 8.
41965 års organisationsutrednings betänkande (s. 54), intaget som bilaga till bet. KU 1966:47.
51965 års organisationsutrednings betänkande (s. 28 f.), intaget som bilaga till bet. KU 1966:47.
91
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| kanslideputerade samt Riksdagsbiblioteket, leddes av en chef och stod under |
| styrning av en styrelse som bestod av sju ledamöter (mer om denna styrelse |
| nedan). |
7.1.3 Enkammarreformen
Inledning
En övergång till en riksdag med endast en kammare hade föreslagits redan i början av 1960-talet av Författningsutredningen (SOU 1963:16–18). Utred- ningens förslag, som inte var enhälligt, genomfördes emellertid aldrig; oenig- heten var stor både inom och mellan partierna. De fyra största partierna träf- fade dock 1965 en principöverenskommelse om bl.a. en enkammarreform, och 1966 fick ännu en utredning i uppdrag att utreda frågan vidare. Grundlagbe- redningen lämnade 1967 förslag på en partiell författningsreform (SOU 1967:26) som bl.a. innebar en övergång till ett enkammarsystem. En riksdag med en kammare inrättades 1971.6
Ytterligare en organisationsutredning
I samband med övergången till ett enkammarsystem i riksdagen tillsattes 1969 ytterligare en organisationsutredning med uppgift att se över vilka konsekven- ser kammarreformen skulle få för riksdagens personal- och förvaltningsorga- nisation. En uttalad allmän utgångspunkt för utredningen borde enligt konsti- tutionsutskottet vara att skapa största möjliga fasthet och effektivitet för denna organisation, mot bakgrund av den betydelse som ”serviceapparatens funk- tion” har för riksdagsarbetet.7 Utredningen skulle vidare sträva efter en ökad integration mellan olika delar av riksdagens förvaltningsorganisation. Det var enligt utskottet ett särskilt viktigt önskemål att det skapades verkliga garantier för att den reella beslutanderätten skulle förbli hos riksdagsledamöterna.
Utredningsarbetet kom att bedrivas i två etapper. Ett första betänkande be- handlade i första hand kammarkansliet och förvaltningskontoret. Ungefär samtidigt lämnade Grundlagberedningen, som hade fortsatt sitt arbete med för- fattningsreformen, sitt förslag om den nya utskottsorganisation som i huvud- sak gäller än i dag och som innebär en fackutskottsprincip; utskottsindelningen grundar sig på att utskotten ansvarar för både anslags- och lagstiftningsfrågor inom sitt beredningsområde, i stället för den tidigare fördelningen av ärenden utifrån riksdagens olika statsrättsliga funktioner lagstiftning, beskattning och utgiftsreglering.8 För att utskottsorganisationen skulle kunna vara på plats när enkammarriksdagen inleddes bereddes förslagen i den delen i ett ”snabbspår” som innebar att det slutliga riksdagsbeslutet kunde tas alldeles i början av 1971 års riksmöte av den nya enkammarriksdagen.
6 Prop. 1968:27, bet. KU 1968:20, bet. KU 1969:1.
7 Utlåtande KU 1968:20 s. 49 f.
8 SOU 1969:62, prop. 1970:40, bet. KU 1970:27, bet. KU 1971:1.
92
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
Organisationsutredningen fick som en följd av förslaget om en ny utskotts- organisation på egen begäran i ytterligare uppdrag att överväga konse- kvenserna av fackutskottsprincipen för utskottens personalorganisation. Som det sammansatta konstitutions- och bankoutskottet konstaterade, fick organi- sationsutredningens arbete bedrivas ”under något speciella och ingalunda helt tillfredsställande yttre förhållanden.”9 Särskilt uppdraget om utskottens perso- nalorganisation hade präglats både av tidspress och av att alla beslut om ex- empelvis arbetsfördelningen mellan de föreslagna utskotten ännu inte hade fat- tats av riksdagen.
Organisationsutredningen övervägde olika former av sammanslagningar och omorganisationer för personal- och förvaltningsorganisationen – såsom att ersätta de tidigare kammar- och utskottskanslierna med ett enda stort kansli som skulle ställa personal till förfogande för allt arbete med beredning av ären- den i utskotten och kammaren, liksom att göra talmanskonferensen till ett ge- mensamt högsta organ för både detta nya kansli och förvaltningskontoret.10 Utredningen stannade dock för att inte föreslå någon annan ändring än en sam- manläggning av de båda kammarkanslierna, vilket var en naturlig följd av att det i fortsättningen skulle finnas bara en kammare. Ett skäl till att man valde att genomföra minsta möjliga förändring var att Grundlagberedningen samti- digt höll på med mer långsiktiga överväganden om riksdagens inre organisa- tion och arbetsformer. Utredningen ville i det läget inte föreslå några föränd- ringar som skulle kunna försvåra en mer omfattande omorganisation efter nå- got år eller två. Däremot borde man enligt utredningen överväga att föra över vissa servicefunktioner från kammar- och utskottskanslierna till riksdagens förvaltningskontor, eller dess framtida motsvarighet. Riksdagen beslutade 1970 om den nya förvaltningsorganisationen, i allt väsentligt enligt utredning- ens förslag.
Grundlagberedningen å sin sida menade när den redovisade sina övervä- ganden att frågor om riksdagens förvaltnings- och personalorganisation även i fortsättningen borde övervägas av utredningar inom riksdagen.11 Också be- redningen avstod därför från att lämna några detaljerade förslag i dessa frågor men anförde att Riksdagsförvaltningens uppbyggnad är av stor betydelse för riksdagens funktionsduglighet; huvuddragen i förvaltningens uppbyggnad bör därför ”erhålla fasthet” genom att regleras i riksdagsordningen.
Några större förändringar genomfördes därmed inte i förvaltnings- och per- sonalorganisationen i förhållande till den ordning som hade gällt sedan riks- dagens förvaltningskontor inrättades i mitten av 1960-talet. I förvaltningskon- toret, som nu endast fick ytterligare några praktiska och administrativa upp- gifter som tidigare hade utförts av kammar- och utskottskanslierna, var ser- vicefunktioner för fastighets- och lokalfrågor, arvoden och löner, tryckeri m.m. samlade. Personalen i dessa verksamheter var anställda vid förvaltnings-
9Utlåtande KBaU 1970:1 s. 2.
10Enkammarriksdagens förvaltnings- och personalorganisation (s. 21 f.), betänkandet intaget som bilaga till utlåtande KBaU 1970:1.
11SOU 1972:15 s. 300.
93
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| kontoret. Kammarkansliet sorterade under talmannen och utskottskanslierna |
| under respektive utskott. Kammar- och utskottskanslierna var därmed inte en |
| del av förvaltningskontoret. |
| Den parlamentariska ledningen av riksdagens personal- och |
| förvaltningsorganisation samordnades |
| Talmannen ledde arbetet i riksdagen och överlade med talmanskonferensen |
| bl.a. om kammarens planering och i procedurfrågor. Talmanskonferensens |
| överläggningar om riksdagsarbetets planering resulterade inte i några formella |
| beslut utan bara i rekommendationer. Talmanskonferensen hade dock rätt att |
| hos riksdagen väcka förslag i frågor om riksdagsarbetet och i frågor om riks- |
| dagen eller dess organ, om förslaget grundade sig på en utredning som konfe- |
| rensen tillsatt på riksdagens uppdrag. Talmanskonferensen kunde också med- |
| dela vissa föreskrifter om bl.a. utskottens och riksdagsledamöternas utrikes |
| resor. Utskotten å sin sida bestämde själva om sitt arbete. |
| Den parlamentariska ledningen av förvaltningskontoret utövades av för- |
| valtningsstyrelsen. Talmannen ansågs vara ”självskriven” som ordförande i |
| styrelsen i kraft av sin ställning i riksdagen.12 Talmannen kunde dock avlastas |
| genom delegering av principiellt mindre viktiga ärenden till en vice ordfö- |
| rande. Dessutom bestod styrelsen av åtta ledamöter som riksdagen valde inom |
| sig för varje valperiod. I styrelsen ingick också personalföreträdare. När för- |
| valtningskontoret 1975 fick en ny instruktion infördes vidare möjligheten för |
| styrelsen att delegera sin beslutanderätt i brådskande frågor som inte var av |
| principiellt viktig natur till en direktion, bestående av två (sedermera tre) le- |
| damöter av styrelsen. |
| Styrelsen skulle bl.a. fastställa inriktningen på förvaltningskontorets verk- |
| samhet, besluta om en arbetsordning och föreskrifter för förvaltningskontoret |
| samt besluta om budgetunderlag och framställningar till riksdagen. Styrelsen |
| kunde också fatta beslut i andra frågor av principiell karaktär som hänsköts till |
| styrelsen av förvaltningschefen. |
| Det ansågs nödvändigt att i viss mån samordna den parlamentariska led- |
| ningen av både riksdagsarbetet och förvaltningens arbete. En sådan samord- |
| ning skedde genom att talmannen var ordförande både i talmanskonferensen |
| och förvaltningsstyrelsen, och att vice ordföranden i förvaltningsstyrelsen var |
| ledamot också av talmanskonferensen. Dessutom ingick utskottsordförandena |
| i talmanskonferensen för att underlätta samordningen mellan kammarens och |
| utskottens arbete. Ett parlamentariskt inflytande utövades också när vissa |
| chefstjänster skulle tillsättas. Kammarsekreteraren (riksdagsdirektören), som |
| var talmannens högsta tjänsteman och samtidigt chef för kammarkansliet, val- |
| des av riksdagen och kunde åtalas för brott i tjänsten bara efter beslut av ett |
| parlamentariskt organ, konstitutionsutskottet. Utskottens kanslichefer tillsat- |
| tes av förvaltningsstyrelsen på förslag av respektive utskott, och förvaltnings- |
| 12 Utlåtande KBaU 1970:1 s. 3. |
94
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
kontorets högste tjänsteman (förvaltningsdirektören) utsågs av förvaltnings- styrelsen.
7.1.4 En sammanhållen myndighet för riksdagens förvaltning
Ett första steg
Både den grundläggande organisationen för förvaltningens stöd till riksdagens arbete och den parlamentariska ledningen av denna organisation var därefter i stort sett oförändrad under närmare tre decennier. Vissa förändringar under denna tid – såsom nya former för behandlingen av statens budget, Sveriges medlemskap i EU och en utvecklad digitalisering – påverkade både riksdags- arbetet och antalet anställda, men huvuddragen i riksdagens förvaltnings- och personalorganisation bestod under stora delar av 1970-, 1980- och 1990-talen.
Systemet med skilda parlamentariska ledningsorgan – talmanskonferensen för ledningen av kammar- och utskottsarbetet respektive förvaltningsstyrelsen för ledningen av det praktiska och administrativa arbetet i förvaltningskontoret
–ansågs ha inneburit fördelen att det möjliggjorde en hög grad av parlamen- tarikerinflytande över förvaltningsverksamheten, utan att de ledande företrä- darna för partierna för den skull behövde hantera ärenden som hade mindre betydelse för den politiska verksamheten. Samtidigt medförde den uppdelade förvaltningsorganisationen en rad samordningsproblem. Samordningsansvaret vilade i hög grad på de två högsta tjänstemännen riksdagsdirektören och för- valtningsdirektören. Vissa samordningsproblem fanns också inom förvalt- ningskontorets ansvarsområden, för frågor om exempelvis organisations- och personalutveckling, lönefrågor och verksamhetsplanering. I dessa fall hade samordningsproblemen lösts genom att man bildade olika former av arbets- grupper.
Ett första steg mot en mer sammanhållen organisation togs därför 1998 när riksdagsdirektören fick ett samordningsansvar för hela förvaltningsorganisa- tionen.13 Samtidigt infördes en särskild samordningsgrupp under ledning av riksdagsdirektören och med företrädare för kammarkansliet, förvaltningskon- toret och utskottskanslierna. Ytterligare tjänstemän kunde adjungeras till grup- pen beroende på vilken fråga som behandlades. Samrådet med gruppledarna ökade också i frågor som formellt hörde till förvaltningsstyrelsens ansvarsom- råde, men där det också fanns ett behov av en diskussion om olika besluts politiska konsekvenser eller effekter på det parlamentariska arbetet.
Konstitutionsutskottet anförde vid beredningen av ärendet att samordnings- insatserna innebar ett steg i rätt riktning, men att de inte var tillräckliga för att lösa lednings- och samordningsproblemen. Förslagets största brist var enligt utskottet att riksdagsdirektören fortfarande skulle ansvara för delar av sitt ar- bete inför talmannen och talmanskonferensen, och för andra delar inför för- valtningsstyrelsen. Riksdagsdirektörens arbete kunde därmed inte få någon samlad parlamentarisk ledning. En översyn av den parlamentariska lednings-
13Förs. 1997/98:RFK4, bet. 1997/98:KU34.
95
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| organisationen borde enligt utskottet därför ha gjorts först och fått bilda ut- |
| gångspunkt för överväganden om tjänstemannaorganisationen. |
| På förslag av konstitutionsutskottet tillsattes mot denna bakgrund Riks- |
| dagskommittén, som utöver översynen av lednings- och tjänstemannaorgani- |
| sationen också fick i uppdrag att se över riksdagens budgetprocess, arbetet |
| med uppföljning, utvärdering och revision samt hanteringen av EU-frågor. |
| En sammanhållen myndighet för riksdagens förvaltning |
| Riksdagskommittén lämnade i oktober 1999 delbetänkandet Riksdagens parla- |
| mentariska ledningsorganisation (1999/2000:TK1). |
| Kommittén anförde att en samlad parlamentarisk ledning skulle medföra |
| fördelar inte bara för ledningen av riksdagens förvaltning. Behovet av samråd |
| och information mellan förvaltningsstyrelsen å ena sidan och talmanskonfe- |
| rensen och gruppledarkretsen å den andra hade enligt kommittén ökat kraftigt; |
| en gemensam riksdagsstyrelse skulle erbjuda bättre förutsättningar att ut- |
| veckla villkoren och formerna för den parlamentariska verksamheten. Till |
| detta kom enligt kommittén den ökning av riksdagens internationella arbete |
| som ägde rum under framför allt 1990-talet. Frågor om att exempelvis skicka |
| delegationer till andra länder eller delta i internationella konferenser hörde inte |
| naturligen hemma i vare sig talmanskonferensen eller förvaltningsstyrelsen. |
| Mot denna bakgrund föreslog kommittén att en ny riksdagsstyrelse skulle |
| inrättas, som skulle överta beslutsuppgifter från både talmanskonferensen och |
| förvaltningsstyrelsen. Riksdagsdirektören skulle bli ansvarig för styrelsen för |
| ledningen av hela riksdagens förvaltning. |
| När det gällde styrelsens sammansättning konstaterade kommittén att tal- |
| mannen var en självskriven ordförande, och gjorde i övrigt följande övervä- |
| ganden. För att styrelsen skulle kunna arbeta effektivt borde den å ena sidan |
| inte ha för många ledamöter. Talmanskonferensen, som när också utskottsord- |
| förandena ingick hade 29 ledamöter, ansågs alltför stor. Med tanke på styrel- |
| sens beslutsfunktioner borde den å andra sidan ha en sammansättning som om |
| möjligt återspeglade kammarens sammansättning. Samtidigt var det också ett |
| starkt önskemål att samtliga partier skulle ha möjlighet att delta i styrelsens |
| arbete. Kommittén konstaterade att det skulle krävas 24–25 ledamöter för att |
| man skulle kunna garantera styrelseplatser för alla riksdagens partigrupper i |
| relation till deras storlek i kammaren. En så stor styrelsen skulle enligt kom- |
| mittén inte kunna arbeta effektivt och med reella diskussioner. Kommittén |
| stannade för att en styrelse med tio valda ledamöter utöver talmannen på ett |
| rimligt sätt skulle motsvara styrkeförhållandena i kammaren. Partigruppernas |
| gruppledare förutsattes till stor del vara också styrelseledamöter. Kommittén |
| konstaterade att det emellertid var sannolikt att något eller några partier skulle |
| bli utan ordinarie styrelseplatser. För att ge samtliga partier möjlighet att följa |
| styrelsearbetet och lägga fram sina synpunkter på styrelseärendena föreslog |
| kommittén att gruppledaren för en partigrupp i riksdagen som saknade en or- |
| dinarie styrelseplats skulle ges närvaro- och yttranderätt vid styrelsens |
96
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
sammanträden. En sådan rätt skulle också de vice talmännen och riksdagsdi- rektören ha.
För att ersätta den funktion talmanskonferensen hade haft för samråd mel- lan talmannen, gruppledarna och utskotten om planeringen av riksdagsarbetet föreslogs samtidigt att ordförandekonferensen skulle inrättas. Ordförandekon- ferensen, bestående av talmannen som ordförande samt utskottens och EU- nämndens ordförande, skulle också ge möjligheter till erfarenhetsutbyte mel- lan utskotten.
Riksdagsstyrelsen skulle bl.a. hantera frågor om riksdagens arbetsformer, tillsätta utredningar och ta initiativ i riksdagsärenden, besluta i vissa frågor om riksdagens internationella verksamhet och i mer renodlade förvaltningsären- den. Som exempel på sådana förvaltningsärenden nämns beslut om anslags- framställningar till riksdagen och om anställningar på högre chefsnivå samt att fastställa budget och avge årsredovisning.
Kommittén konstaterade att en följd av förslagen – att riksdagsstyrelsen skulle vara högsta beslutande organ i alla frågor som gäller riksdagens förvalt- ning och att riksdagsdirektören inför styrelsen skulle svara för ledningen av hela denna förvaltningen – var att förvaltningskontoret skulle ersättas av Riks- dagsförvaltningen, en sammanhållen myndighet med ansvar för alla frågor kopplade till riksdagens arbete och förvaltning.
Denna nya ordning innebar att alla delar av tjänstemannaorganisationen kring riksdagens verksamhet, såväl stödet till det parlamentariska arbetet i kammaren och utskotten som det mer administrativa och praktiska stöd som tidigare hade tillhandahållits av förvaltningskontoret, nu ingick i samma myn- dighet. Också kammarens och utskottens kanslier, som tidigare inte ingått i förvaltningskontoret utan sorterat direkt under kammaren och respektive ut- skott, kom därmed att ingå i myndigheten.
Vissa ytterligare frågor om Riksdagsförvaltningens uppgifter och organi- sation övervägdes av en arbetsgrupp på tjänstemannanivå under Riksdags- kommittén (1999/2000:TK2).
Konstitutionsutskottet tillstyrkte med endast några mindre ändringar försla- gen (bet. 1999/2000:KU19).
Riksdagsförvaltningen i dag
Grunderna i den organisationsstruktur som infördes 2000 finns kvar, med en samlad förvaltningsmyndighet som svarar för alla delar av stödet till riksda- gens och riksdagsledamöternas arbete, och med en myndighetsstyrelse, riks- dagsstyrelsen, som styr denna verksamhet.
Förändringar har emellertid, i första hand under de senaste 10–15 åren, ge- nomförts inom myndigheten Riksdagsförvaltningen, främst genom att fler av- delningar har skapats.
97
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
7.2 Riksdagsförvaltningens uppgifter och organisation
7.2.1 Allmänt om Riksdagsförvaltningens uppgifter
Riksdagsförvaltningen är en förvaltningsmyndighet under riksdagen vars främsta uppgift är att ge stöd och service till riksdagen och till riksdagens le- damöter. Riksdagsförvaltningens verksamhet regleras i första hand i riksdags- ordningen (RO) och i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvalt- ningen (instruktionslagen). Andra lagar som har betydelse för Riksdagsför- valtningens verksamhet är bl.a. lagen (2016:1108) om ersättning till riksda- gens ledamöter (ersättningslagen) och lagen (2016:1109) om stöd till parti- grupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen. Till detta kommer en relativt stor mängd föreskrifter som riksdagsstyrelsen och riksdagsdirektören har fattat beslut om.
Därutöver måste Riksdagsförvaltningen på samma sätt som andra förvalt- ningsmyndigheter tillämpa också andra regleringar som rör myndigheters verksamhet. Hit hör t.ex. förvaltningslagen (2017:900), lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, tryckfrihetsförordningen samt offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400). Dessa och andra lagar av betydelse för Riksdagsförvalt- ningens verksamhet beskrivs närmare i avsnitt 8.
Riksdagsförvaltningen ska ge stöd till arbetet i kammaren, utskotten och EU-nämnden samt bistå riksdagens ledamöter och organ med sakuppgifter för riksdagsarbetet (14 kap. 2 § RO). Dessutom ska förvaltningen biträda riksda- gen och tillhandahålla resurser och service för talmannens, kammarens, ut- skottens och övriga riksdagsorgans verksamhet samt för riksdagsledamöterna och partikanslierna (1 § instruktionslagen). Riksdagsförvaltningen ansvarar exempelvis för att riksdagsledamöterna i enlighet med bestämmelser i ersätt- ningslagen erbjuds övernattningsbostäder, arbetsrum samt teknisk och elektro- nisk utrustning. Därutöver ska Riksdagsförvaltningen besluta i frågor om eko- nomiska förmåner till riksdagens ledamöter och ansvara för att ledamöter som lämnar riksdagen erbjuds stöd för övergång till förvärvsarbete (2 § instruk- tionslagen).
Riksdagsförvaltningens stöd till den parlamentariska processen och leda- motskapet beskrivs närmare i avsnitt 10.
Riksdagsförvaltningen ska också ansvara för myndighetsfunktioner och förvaltningsuppgifter, besluta om föreskrifter och allmänna råd, informera om riksdagens arbete och frågor som rör EU samt vårda och bevara de byggnader och samlingar som riksdagen och Riksdagsförvaltningen disponerar (14 kap. 2 § RO och 1 § instruktionslagen). Andra uppgifter som Riksdagsförvalt- ningen har är bl.a. att upprätta förslag till anslag på statens budget för riksda- gen och Riksdagsförvaltningen och ansvara för löner, arvoden och andra er- sättningar till arbetstagare och arvodesberättigade hos Riksdagsförvaltningen (14 kap. 2 § RO och 2 § instruktionslagen). Det är också Riksdagsförvalt- ningen som svarar för säkerheten och krisberedskapen i riksdagen (3 § in- struktionslagen).
98
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
Enligt 5 kap. 2 § lagen (2016:1091) om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter får Riksdagsförvaltningen förvärva och förvalta fast egendom och bostadsrätter. Riksdagsförvaltningen är således också en fas- tighetsförvaltande myndighet. Riksdagsförvaltningen får vidare enligt 4 § in- struktionslagen upplåta lägenheter och lokaler. Enligt samma bestämmelse får Riksdagsförvaltningen även ingå hyresavtal om lägenheter i syfte att upplåta dem. Hyra får tas ut och ska som huvudregel beräknas på marknadsmässiga grunder.
7.2.2 Riksdagsförvaltningens organisation
Inledning
Riksdagsförvaltningens organisatoriska indelning följer av riksdagsdirektö- rens föreskrift (RFS 2025:1) om Riksdagsförvaltningens organisation. Enligt föreskriften består Riksdagsförvaltningen av sju avdelningar: kammaravdel- ningen, utskottsavdelningen, förvaltningsavdelningen, fastighets- och service- avdelningen, säkerhetsavdelningen, it-avdelningen och kommunikationsav- delningen. Därutöver finns staben för talmannen och riksdagsdirektören.
Avdelningarna är indelade i enheter som även kan benämnas kanslier eller sekretariat. Dessa kan i sin tur vara indelade i sektioner eller grupper. Varje avdelning leds av en avdelningschef. Inom avdelningarna finns även bl.a. kanslichefer, enhetschefer, sektionschefer och gruppchefer.
Vid utgången av 2024 var 751 personer anställda inom Riksdagsförvalt- ningen med antingen en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställ- ning. Antalet årsarbetskrafter uppgick till 687.
Riksdagsförvaltningen leds av en styrelse, riksdagsstyrelsen, som består av talmannen som ordförande och ytterligare tio valda ledamöter. Riksdagsdirek- tören, som väljs av riksdagen, är högsta chef för Riksdagsförvaltningen. Riks- dagsdirektören ansvarar inför styrelsen för förvaltningens verksamhet.
I det följande avsnittet beskrivs Riksdagsförvaltningens organisatoriska in- delning något närmare.
Avdelningar och enheter inom Riksdagsförvaltningen
I det följande avsnittet beskrivs Riksdagsförvaltningens organisatoriska indel- ning och de olika enheternas övergripande ansvarsområden.
99
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | |||
| Bild 1 Riksdagsförvaltningens organisation | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kammaravdelningen
Kammaravdelningen består av följande enheter:
•kammarkansliet: biträder talmannen och verksamheten i övrigt i kam- maren, biträder arbetet i krigsdelegationen, för registret över riksdagsle- damöters åtaganden och ekonomiska intressen m.m.
•protokollskansliet: för kammarens protokoll och uppteckningar från EU- nämnden samt från offentliga sammanträden i utskotten, svarar för språk- vården, utför textgranskning och svarar för engelsk översättarservice.
•riksdagens internationella kansli: biträder talmanspresidiet och riks- dagsdirektören i deras internationella engagemang, fungerar som sekreta- riat för de flesta av riksdagens delegationer i internationella parlamenta- riska församlingar, svarar för kanslistödet för det parlamentariska ut- vecklingssamarbetet och för demokratifrämjande aktiviteter, svarar för utländska parlamentariska och andra officiella gruppers besök samt större internationella konferenser i riksdagen m.m.
•riksdagens utredningstjänst: utför utredningsuppdrag åt riksdagsleda- möter, Riksdagsförvaltningen, partigruppernas kanslier och utländska parlament.
•sekretariatet för EU-samordning: samordnar EU-frågor inom Riks- dagsförvaltningen, biträder talmanspresidiet och riksdagsdirektören i EU- relaterade ärenden, svarar för funktionen riksdagens representant vid EU:s institutioner och för fördelningen av EU-dokument m.m.
Utskottsavdelningen
Utskottsavdelningen består av utskottens kanslier som biträder utskotten och EU-nämndens kansli som biträder EU-nämnden (tilläggsbestämmelse 14.2.1 RO). Utskottsavdelningen består av 16 kanslier: konstitutionsutskottets, fi- nansutskottets, skatteutskottets, justitieutskottets, civilutskottets, utrikesut- skottets, försvarsutskottets, socialförsäkringsutskottets, socialutskottets, kul- turutskottets, utbildningsutskottets, trafikutskottets, miljö- och jordbruks-
100
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
utskottets, näringsutskottets och arbetsmarknadsutskottets kanslier och EU- nämndens kansli.
Utskottsavdelningen består även av ett utvärderings- och forskningssekre- tariat som stöder utskotten och EU-nämnden i arbetet med utvärderings- och forskningsfrågor.
Förvaltningsavdelningen
Förvaltningsavdelningen består av fyra enheter:
•ekonomienheten: upprättar planeringsdirektiv för Riksdagsförvalt- ningen, Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksrevisionen och förslag till anslag, låneramar och underlag för Riksdagsförvaltningen på statens bud- get samt anslagsdirektiv för riksdagens myndigheter utom Riksbanken, upprättar bokslut och förslag till årsredovisning för Riksdagsförvalt- ningen, samordnar budgetarbetet, betalar ut stöd till partierna och parti- grupperna i riksdagen m.m.
•enheten ledamotsersättningar: handlägger ärenden om arvode, pension, avgångsförmåner, logiersättning, resekostnadsersättning och traktamente till talmannen, ledamöter, ersättare och anställda vid Riksdagsförvalt- ningen, samordnar introduktionen av ledamöter och ersättare under på- gående valperiod liksom stödet till riksdagens nämndmyndigheter.
•HR-enheten: svarar för Riksdagsförvaltningens arbetsgivarpolitik, lo- kala kollektivavtalsförhandlingar samt verksamhetsövergripande kompe- tensförsörjning och kompetensutveckling, samordnar arbetsmiljöfrågor, svarar för friskvård och förmedlar företagshälsovård till ledamöter och anställda vid Riksdagsförvaltningen m.m.
•juridiska enheten: ger Riksdagsförvaltningen juridiskt verksamhetsstöd, upprättar och bereder förslag till framställningar och föreskrifter inför be- slut av riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirektören, samordnar arbetet med att kungöra och publicera föreskrifter, ansvarar för riksdagens arkiv och registratur m.m.
Fastighets- och serviceavdelningen
Fastighets- och serviceavdelningen består av tre enheter:
•fastighetsenheten: sköter drift, underhåll och förvaltning av riksdagens fastigheter och installationer, svarar för riksdagens lokalförsörjning, in- köp och underhåll av möbler, inredning och konst samt fastighetsprojekt och övernattningsbostäder m.m.
•enheten fastighetprojekt: svarar för fastighetsprojekt, fastighetsutveck- ling och fastighetsförvärv.
•serviceenheten: svarar för kammarnära service, ger service till verksam- heten i kammaren, riksdagsledamöterna, partigruppernas kanslier och Riksdagsförvaltningens verksamheter, svarar för servicecenter, distribu- tion, kontorsservice, bokning av lokaler och konferensservice, lokalvård
101
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
samt restaurangverksamheten i riksdagens lokaler, bemannar riksdagens telefonväxel, förestår barnverksamheten m.m.
•enheten riksdagstryck: producerar riksdagstrycket, utgör interntryckeri åt riksdagsledamöterna, Riksdagsförvaltningen, partigruppernas kanslier, riksdagens myndigheter m.fl., samordnar tryckproduktionen med kam- maren, utskotten och Regeringskansliet samt säljer, distribuerar och la- gerhåller riksdagstryck, förlagsprodukter och andra trycksaker.
Säkerhetsavdelningen
Säkerhetsavdelningen består av fyra enheter:
•bevakningsenheten: svarar för bevakning och upprätthållande av tillträ- desskydd vid riksdagens lokaler, inklusive övernattningslägenheter, utför säkerhetskontroller, tar emot gods och post samt utför brandskyddskon- troller, hanterar incidenter inom sjukvård, brand och säkerhet samt svarar för säkerhetshöjande åtgärder och stöd vid evenemang och sammanträ- den.
•larmcentralsenheten: svarar för bevakning och upprätthållande av till- trädesskydd vid riksdagens lokaler, inklusive övernattningslägenheter, ut- för säkerhetskontroller, tar emot gods och post samt utför brandskydds- kontroller, hanterar incidenter inom sjukvård, brand och säkerhet, svarar för säkerhetshöjande åtgärder och stöd vid evenemang och sammanträ- den, utför teknisk övervakning av riksdagens lokaler och it-system samt utför signalskyddsarbete.
•enheten verksamhets- och säkerhetsskydd: kravställer, samordnar och följer upp Riksdagsförvaltningens säkerhetsskydd och arbete med in- formationssäkerhet och fysisk säkerhet, svarar för utfärdande av passer- kort, identitetskort och vissa datakort samt för utlämning av nycklar och koder till lokaler, tillhandahåller säkerhetsskåp och dokumentförstörare, svarar för Riksdagsförvaltningens signalskydd m.m.
•beredskapsenheten: samordnar, stöder och följer upp Riksdagsförvalt- ningens arbete med krisberedskap, totalförsvar och personsäkerhet, svarar för Riksdagsförvaltningens beredskapsorganisation, utveckling och upp- följning av interna brandskyddskontroller samt för utbildnings- och öv- ningsverksamheten inom ramen för det systematiska brandskyddsarbetet m.m.
It-avdelningen
It-avdelningen består av fem enheter:
•it-verksamhetsstöd: svarar för processledning inom it-avdelningen och för kontakterna mellan it-avdelningen och övriga riksdagsmyndigheter och partigruppskanslier samt ger administrativt stöd till it-avdelningen.
102
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
•it-produktion: svarar för drift och övervakning av it-miljöer, infrastruk- turarkitektur och teknisk infrastruktur, it-säkerhet, drift av kammarsy- stem, tv-produktion, konferensteknik, allmän teknik m.m.
•it-utveckling och projekt: svarar för it-projektledning, systemdoku- mentation och dokumentstruktur, metodik för systemutveckling och systemförvaltning m.m.
•it-utveckling och arkitektur: svarar för systemarkitektur, kvalitetspro- cesser och ramverk för systemintegration, samordning av systemförvalt- ning m.m.
•it-support och utbildning: svarar för användarsupport, inklusive system- support och digitala möten, administrerar telefoni, konton, program och behörigheter, tillhandahåller utbildningar inom it-området m.m.
Kommunikationsavdelningen
Kommunikationsavdelningen består av fyra enheter:
•kommunikationsplanering: svarar för kommunikationsstrategi, kom- munikationsplanering och kommunikationsstrukturer, Riksdagsförvalt- ningens klarspråksarbete och språket i det kommunikativa arbetet, riks- dagens grafiska profil och formgivning, tar fram informationsmaterial, svarar för intranätet m.m.
•press, redaktion och utveckling: svarar för Riksdagsförvaltningens pressfunktion och handlägger ärenden om ackreditering av företrädare för massmedier, svarar för riksdagens webbplats och andra digitala kommu- nikationskanaler när det gäller innehåll och utveckling m.m.
•besök, utbildning och evenemang: genomför kurser för lärare, svarar för besöksverksamheten, tar fram studiematerial till utbildningsväsendet, planerar och genomför riksmötets öppnande m.m.
•Riksdagsbiblioteket: tillhandahåller nyhetsmaterial och informations- källor inom riksdagens ämnesområden samt stöd för omvärldsbevakning och informationssökning, ger allmänheten tillgång till riksdagens sam- lade dokument, ger kurser för bibliotekarier, svarar för digitaliseringen av äldre riksdagstryck m.m.
Staben för talmannen och riksdagsdirektören
Staben stöder talmannen och de vice talmännen i talmansuppdraget, svarar för talmannens kommunikation och pressfrågor, biträder riksdagsdirektören i fråga om ledning och styrning av förvaltningens verksamhet, svarar för den övergripande planeringen, samordningen och uppföljningen av förvaltningens verksamhet m.m.
103
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
7.3Ledningen och planeringen av Riksdagsförvaltningens verksamhet
7.3.1 Inledning
Riksdagsförvaltningen leds av en styrelse, riksdagsstyrelsen. Styrelsen består av talmannen och ytterligare tio ledamöter. Riksdagsdirektören är Riksdags- förvaltningens chef och ansvarar inför styrelsen för förvaltningens löpande verksamhet. I organisationen finns det vidare chefer på avdelnings- och en- hetsnivå, med ansvar för verksamheten inom respektive verksamhetsområden. Dessutom finns i Riksdagsförvaltningen ett antal organ och grupper för sam- ordning och planering av verksamheten. Centrala styrdokument som strate- giska planer och verksamhetsplaner styr verksamheten på både längre och kor- tare sikt. Av central betydelse för både ledning och planering är frågor om riksdagens och Riksdagsförvaltningens budget samt om uppföljning och kon- troll.
7.3.2 Ledningen av Riksdagsförvaltningens verksamhet
Riksdagsstyrelsen
Riksdagsstyrelsens roll och uppgifter
Riksdagsstyrelsen inrättades 2000. Som myndighetsstyrelse har riksdagssty- relsen som huvudsaklig uppgift att leda Riksdagsförvaltningen. Riksdagssty- relsen överlägger också om planeringen av riksdagsarbetet (4 kap. 4 § och tilläggsbestämmelse 4.4.1 RO samt 8 § instruktionslagen). Riksdagsstyrelsen ansvarar inför riksdagen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att Riksdagsförvaltningen hushållar väl med statens medel (9 § instruktionslagen).
Riksdagsstyrelsens rätt att genom framställningar hos riksdagen väcka för- slag till riksdagsbeslut, som beskrivs nedan, följer redan av riksdagsordningen (9 kap. 17 § och tilläggsbestämmelse 9.17.2 RO). Det följer också av 10 § instruktionslagen, som dessutom räknar upp följande beslut som fattas av riks- dagsstyrelsen:
–Riksdagsförvaltningens årsredovisning och förslag till budget för riksda- gen och Riksdagsförvaltningen
–åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapporter över Riksdagsför- valtningens verksamhet och den redovisning som styrelsen ska lämna till riksdagen enligt 9 kap. 6 § lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter
–Riksdagsförvaltningens arbetsordning och verksamhetsplan
–föreskrifter som enligt instruktionen eller andra författningar får meddelas av Riksdagsförvaltningen och som inte enligt 21 § instruktionen får med- delas av riksdagsdirektören
104
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
–slutande av huvudavtal med arbetstagarnas huvudorganisationer
–anställning av en biträdande riksdagsdirektör, avdelningschefer, chefer för utskottskanslier och en chef för EU-nämndens kansli
–lön och andra anställningsförmåner för riksdagsdirektören
–sådana frågor som är av större vikt eller principiell betydelse eller som riksdagsdirektören hänskjuter till styrelsen.
Dessutom följer det av 10 a § instruktionslagen att styrelsen får meddela före- skrifter om utskottens och EU-nämndens utrikes resor.
Bestämmelser om styrelsens ansvar för internrevision och intern styrning och kontroll finns i lagen om budget och ekonomiadministration för riksda- gens myndigheter (11 § instruktionslagen).
En annan uppgift för riksdagsstyrelsen är att utfärda en instruktion för Riks- dagens ansvarsnämnd och utse dess ledamöter (4 § lagen [1980:607] om be- slutande organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter). Riksdagsstyrelsen utser vidare lekmannare- visorer och suppleanter för dem för Systembolaget AB, vilket följer av Systembolagets bolagsordning.
Riksdagsstyrelsen får också initiera ett ärende i kammaren om att avskeda en riksdagsdirektör som grovt har åsidosatt sina åligganden mot riksdagen (14 kap. 6 § RO).
Riksdagsstyrelsens sammansättning
Styrelsen består av talmannen som ordförande och tio andra ledamöter som riksdagen väljer inom sig för en valperiod (tilläggsbestämmelse 4.4.1 RO). Riksdagen väljer även tio ersättare för de valda ledamöterna av riksdagsstyrel- sen. Val av ledamöter till riksdagsstyrelsen görs i enlighet med bestämmel- serna i 12 kap. regeringsformen om val inom riksdagen.
Begränsningen i antalet ledamöter i styrelsen kan innebära alla partier inte representeras i riksdagsstyrelsen. De av gruppledarna som inte är ledamöter av styrelsen får delta i styrelsens överläggningar (tilläggsbestämmelse 4.4.2 RO). För närvarande sitter två representanter för Socialdemokraterna, tre represen- tanter för Sverigedemokraterna, två representanter för Moderaterna och en re- presentant för Vänsterpartiet, Centerpartiet respektive Miljöpartiet i riksdags- styrelsen. Kristdemokraterna och Liberalerna saknar representanter i styrel- sen; gruppledarna för dessa båda partier har närvaro- och yttranderätt vid sty- relsens sammanträden. De får dock inte rösta vid beslutsfattande. Detsamma gäller de vice talmännen och riksdagsdirektören. I avsnittet om Riksdagsför- valtningens historiska utveckling redovisas vilka överväganden som har legat bakom bestämmelsen om riksdagsstyrelsens sammansättning (avsnitt 7.1).
Riksdagsstyrelsen är beslutsför när ordföranden och därutöver minst sex ledamöter är närvarande (13 § instruktionslagen).
105
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
Riksdagsstyrelsens rätt att göra framställningar hos riksdagen
Riksdagsstyrelsen får göra framställningar hos riksdagen i frågor som rör riks- dagsstyrelsens kompetens, organisation, personal eller verksamhetsformer (9 kap. 17 § RO).
Av tilläggsbestämmelse 9.17.2 RO framgår att riksdagsstyrelsen också får göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riksdagsarbetets bedri- vande, hör till styrelsens handläggning eller gäller den ekonomiadministrativa lagstiftningen för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riks- revisionen. Styrelsen får även i andra fall göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riksdagen eller dess organ om framställningarna grundar sig på förslag från utredningar som styrelsen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
Riksdagsdirektören
Riksdagsdirektören är Riksdagsförvaltningens högste tjänsteman och den enda tjänstemannen i Riksdagsförvaltningen som väljs av riksdagen (14 kap. 5 § RO). Riksdagsdirektören är chef över Riksdagsförvaltningen och har också uppgifter i anslutning till kammararbetet, bl.a. som kammarens sekreterare. Riksdagsdirektören ska även biträda talmannen i övrigt i riksdagsarbetet (14 kap. 4 § RO).
Riksdagsdirektören ansvarar inför riksdagsstyrelsen och ska svara för för- valtningens löpande verksamhet enligt de direktiv som styrelsen beslutar. Riksdagsdirektören ska hålla styrelsen informerad om verksamheten, förse styrelsen med underlag för beslut och verkställa styrelsens beslut (18 § in- struktionslagen).
Förutom att svara för Riksdagsförvaltningens löpande verksamhet ska riks- dagsdirektören fortlöpande följa upp verksamheten, se till att riksdagsledamö- ternas, allmänhetens och andras kontakter med förvaltningen underlättas ge- nom god service och tillgänglighet, information samt ett vårdat, enkelt och begripligt språk i förvaltningens skrivelser och beslut, samt verka för att Riks- dagsförvaltningen tar till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet genom samverkan med andra statliga myndigheter och på annat sätt (20 § in- struktionslagen).
Riksdagsdirektören får dessutom föreskriva och för särskilda fall besluta om Riksdagsförvaltningens organisation i de delar detta inte är reglerat i riks- dagsordningen eller i någon annan författning (21 § instruktionslagen). Riks- dagsdirektören företräder därutöver Riksdagsförvaltningen som arbetsgivare och sluter centrala kollektivavtal på riksdagens myndigheters vägnar, utom huvudavtal, samt beslutar om lockouter eller andra stridsåtgärder (22 § in- struktionslagen).
Riksdagsdirektören beslutar i ärenden som inte ska beslutas av riksdagssty- relsen eller Riksdagsförvaltningens personalansvarsnämnd. Riksdagsdirektö- rens beslutanderätt får delegeras så länge riksdagsstyrelsen inte bestämt något annat (16 § instruktionslagen). I riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2011:101) om arbetsordning för Riksdagsförvaltningen finns en uppräkning av ärenden
106
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
som ska beslutas av riksdagsdirektören (7 §). Styrelsen får enligt 17 § instruk- tionslagen dessutom överlåta till riksdagsdirektören att avgöra vissa ärenden och vidta vissa åtgärder. Av bestämmelsen följer bl.a. att styrelsen får överlåta åt riksdagsdirektören att avgöra vissa anställningsärenden.
Riksdagsdirektören samråder varje vecka med förvaltningens lednings- grupp och har veckovisa beredningar med var och en av avdelningscheferna och chefen för staben för talmannen och riksdagsdirektören. En gång i veckan leder riksdagsdirektören ett särskilt samordningsmöte där kommande veckas möten förbereds och genomförda möten följs upp. Riksdagsdirektörens beslut diarieförs och samlas i ett beslutsprotokoll.
Riksdagsdirektören leder det s.k. ledamotsrådet och har också regelbundna möten med partigruppskanslicheferna.
Chefer på avdelnings- och enhetsnivå
Riksdagsförvaltningens organisatoriska indelning framgår av riksdagsdirektö- rens föreskrift om Riksdagsförvaltningens organisation och beskrivs ovan. Riksdagsförvaltningen består av sju avdelningar och staben för talmannen och riksdagsdirektören.
I12–14 §§ riksdagsstyrelsens föreskrift om arbetsordning för Riksdagsför- valtningen föreskrivs vilket ansvar en chef inom Riksdagsförvaltningen har för sin verksamhet. Chefen ansvarar bl.a. för att planera, leda, samordna och följa upp verksamheten och se till att verksamheten bedrivs författningsenligt, effektivt och i enlighet med verksamhetsplanen och andra fastställda styrdo- kument. Chefen ansvarar för personalen och har ekonomiskt ansvar. En chef för en organisatorisk del inom Riksdagsförvaltningen har rätt att fatta beslut och vidta åtgärder inom den organisatoriska delens verksamhetsområde, om inte annat har föreskrivits eller beslutats särskilt (8 § riksdagsdirektörens före- skrift om Riksdagsförvaltningens organisation).
Avdelnings-, kansli-, sekretariats och enhetschefer får i begränsad utsträck- ning delegera sin rätt att besluta i olika frågor till underställd personal (10 § riksdagsdirektörens föreskrift om Riksdagsförvaltningens organisation).
7.3.3 Samordning och planering inom Riksdagsförvaltningen
Inledning
Inom Riksdagsförvaltningen finns ett antal organ för samordning, planering och förankring av frågor som avser förvaltningens verksamhet. Sådana organ kan ha i uppgift att exempelvis förbereda och följa upp beslut som fattas av riksdagsstyrelsen eller utgöra ett forum för samråd om ledamotsnära frågor eller frågor som gäller partigruppskansliernas arbete. I vissa av dessa organ ingår talmannen, de vice talmännen eller andra riksdagsledamöter, i andra in- går bara tjänstemän i förvaltningen.
107
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
Talmansberedningen
Talmansberedningen är ett forum för beredning av frågor som rör kammarens arbete, internationella frågor och ärenden som ska till riksdagsstyrelsen. Även dagordningen för ordförandekonferensens sammanträden bereds av talmans- beredningen.
Talmannen leder talmansberedningens möten. I beredningarna deltar de vice talmännen, riksdagsdirektören och den biträdande riksdagsdirektören, chefen för staben för talmannen och riksdagsdirektören, talmannens pressek- reterare och chefssekreterare samt föredragande för de ärenden som ska be- handlas.
Ledamotsrådet
Riksdagsstyrelsen utser för varje valperiod ett råd för beredning av ledamots- nära frågor (ledamotsrådet). I ledamotsrådet ska en representant för varje par- tigrupp ingå. Det följer av 14 § instruktionslagen. Ledamotsrådet sammanträ- der på kallelse av riksdagsdirektören.
I ledamotsrådet behandlas administrativa frågor som berör ledamöterna, t.ex. frågor om ledamöternas bostäder, reseadministration och tekniska utrust- ning. Innan riksdagsdirektören avgör ett ärende av större vikt eller principiell betydelse för riksdagens ledamöter ska han eller hon samråda med ledamots- rådet (15 § instruktionslagen). Om två eller flera ledamöter i rådet är emot riksdagsdirektörens förslag till avgörande av ett ärende ska riksdagsdirektören hänskjuta ärendet till riksdagsstyrelsen för beslut.
På begäran av riksdagsdirektören ska ledamotsrådet lämna sin bedömning i frågor som berör ledamöter och är av principiell betydelse (9 § riksdagssty- relsens föreskrift om arbetsordning för Riksdagsförvaltningen).
Ledamotsrådet är ett forum för samråd, inte ett beslutsfattande organ. Le- damotsrådet sammanträdet ungefär sex gånger per riksmöte.
Partikanslichefsmöten
För att underlätta och främja samarbetet och servicen från Riksdagsförvalt- ningen till partikanslierna hålls regelbundna möten med partikansliernas che- fer. Vid mötena tas aktuella frågor kring bl.a. kammaren, it-stöd, säkerhet och praktiska frågor upp. Partikanslichefsmötet är inget beslutsorgan.
Mötets leds av riksdagsdirektören, och varje kansli representeras av parti- kanslichefen eller hans eller hennes ersättare. Mötena hålls cirka sex gånger per riksmöte.
Riksdagsdirektörens ledningsgrupp och råd för lednings- och styrningsfrågor
Riksdagsdirektörens ledningsgrupp är ett samrådsorgan för riksdagsdirektören och ett forum för planering och samordning av frågor inom alla Riksdagsför- valtningens uppdragsområden. I ledningsgruppen ingår riksdagsdirektören,
108
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
avdelningscheferna och chefen för staben för talmannen och riksdagsdirektö- ren. Ledningsgruppen, som inte är ett beslutsorgan, sammanträder vanligtvis varje måndag. Riksdagsdirektören har även varje vecka beredning med var och en av ledningsgruppens medlemmar samt chefen för staben för talmannen och riksdagsdirektören.
Utöver ledningsgruppen har riksdagsdirektören inrättat ett råd för lednings- och styrningsfrågor som bl.a. består av generaldirektörer för olika myndig- heter.
Riksdagsdirektörens samordningsmöte
Vid riksdagsdirektörens veckovisa samordningsmöte (Samsam) förbereds mö- ten med riksdagsstyrelsen, ledamotsrådet, talmansberedningen, gruppledar- möten, ordförandekonferensen, chefsmöten och möten med förvaltningens ledningsgrupp samt partikanslichefsmöten. Vid samordningsmötet följs också tidigare möten i dessa organ upp.
Samordningsmötet är inget beslutande organ. Förutom riksdagsdirektören deltar den biträdande riksdagsdirektören, chefen för staben för talmannen och riksdagsdirektören, stabshandläggaren, riksdagsdirektörens sekreterare samt mötesansvariga för kommande och föregående veckas möten.
7.3.4 Strategiska planer och verksamhetsplaner
I Riksdagsförvaltningens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas. Det anges i 1 kap. 3 § lagen om budget och ekonomiad- ministration för riksdagens myndigheter. Förvaltningen arbetar systematiskt med planering och uppföljning för att säkerställa verksamhetens kvalitet och effektivitet.
Förvaltningens centrala styrdokument är vägledande för den årliga plane- ringsprocessen. Parallellt med planeringsarbetet görs en kontinuerlig uppfölj- ning och kontroll av verksamheten som resulterar i tertialuppföljningsrappor- ter och årsredovisningen. Verksamheten granskas också genom intern och ex- tern revision.
Riksdagsstyrelsen fattar beslut om en strategisk plan för Riksdagsförvalt- ningen. Den strategiska planen är ett verktyg för att långsiktigt styra förvalt- ningens stöd till de områden där det gör mest nytta för riksdagen och riksda- gens ledamöter. Den nuvarande strategiska planen sträcker sig över fem år.
I den omvärlds- och nulägesanalys som ligger till grund för den strategiska planen 2023–2027 bedöms fem områden särskilt påverka förutsättningarna för Riksdagsförvaltningen att uppfylla sitt uppdrag framöver. Det handlar om sä- kerhet, digitalisering, långsiktig lokalförsörjning, det nya arbetslivet och eko- nomiska förutsättningar. Den strategiska planen mynnar ut i fem övergripande prioriteringar för utvecklingsarbetet: förvaltningen ska bedriva ett uthålligt systematiskt säkerhetsarbete, ta tillvara nyttan av digitaliseringen, fortsätta ar- betet med framtidens riksdagshus, stärka arbetet med strategisk kompetensför- sörjning och utveckla förmågan att prioritera och samverka.
109
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
Den strategiska planen är utgångspunkt för den årliga verksamhetsplanen, som innehåller de aktiviteter som förvaltningen behöver genomföra under året för att på sikt realisera den strategiska planen. Den är också ett stöd för arbetet med förslag till anslag och texter till budgetpropositionen och en utgångspunkt för avdelningars, kansliers, enheters och sektioners verksamhetsplanering.
Riksdagsstyrelsen fattar också beslut om årliga verksamhetsplaner för Riksdagsförvaltningen. De övergripande prioriteringarna i förvaltningens stra- tegiska plan är vägledande och ska konkretiseras i verksamhetsplanen. I verk- samhetsplanen beskrivs vilka resultat som förväntas av utvecklingsarbetet och vilka aktiviteter som planeras under kommande verksamhetsår för att nå dessa resultat.
Verksamhetsplanen ska fungera som en gemensam plattform för alla delar av Riksdagsförvaltningens verksamhet och är tillsammans med internbudge- ten och anslagsdirektiven styrande för verksamheten.
Verksamhetsplanen är indelad efter förvaltningens fem uppdragsområden. Enligt den ska Riksdagsförvaltningen
–svara för ett väl fungerande stöd till arbetet i kammare och utskott m.m.
–svara för ett väl fungerande stöd och service till ledamöter och partikans- lier
–främja kunskapen om riksdagen och dess arbete
–vårda och bevara riksdagens byggnader och samlingar
–vara en väl fungerande myndighet och arbetsgivare.
I uppdragsbeskrivningar fördelas ansvaret för aktiviteterna i verksamhetspla- nen till respektive avdelning. Även andra uppdrag kan anges. Avdelningsche- fens uppdragsbeskrivning är i sin tur en utgångspunkt för kansli- och enhets- chefernas uppdragsbeskrivningar.
Arbetet med att ta fram en verksamhetsplan för det kommande året påbörjas redan under våren. Alla avdelningar och enheter bidrar med sina förslag som bereds och prioriteras i ledningsgruppen. Riksdagsstyrelsen informeras om ar- betet, och fattar i december beslut om en ny verksamhetsplan. Planeringen av förvaltningens löpande verksamhet ingår inte i verksamhetsplanen utan sker i respektive verksamhetsgren.
Verksamhetsplanen och den löpande verksamheten följs upp och redovisas tre gånger per år i tertialrapporter och i årsredovisningen (se mer nedan).
7.3.5 Budgetarbetet inom Riksdagsförvaltningen
Underlag till budgetpropositionen
Inför regeringens arbete med budgetpropositionen lämnar de statliga myndig- heterna in sina budgetunderlag till departementen där man beräknar hur stora utgifterna väntas bli de kommande tre åren. Därefter sammanställer alla de- partement sina myndigheters underlag och gör konsekvensberäkningar som lämnas till Finansdepartementet. Underlagen arbetas sedan in i budgetpro-
110
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
positionen. Arbetet med budgeten för riksdagens myndigheter ser dock an- norlunda ut.
Enligt 2 § instruktionslagen ska förslag till anslag på statens budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen upprättas av Riksdagsförvaltningen som också utfärdar anvisningar (planeringsdirektiv) för att utarbeta förslag till an- slag för riksdagens myndigheter utom Riksbanken.
Riksdagen och Riksdagsförvaltningen tillhör utgiftsområde 1 som har tre anslag. De är ledamotsanslaget som främst hanterar lagstyrda kostnader för- knippade med riksdagens ledamöter och partier, förvaltningsanslaget som han- terar förvaltningsutgifter m.m. samt fastighetsanslaget som främst används för kostnader förknippade med de egna fastigheterna. Utöver detta finns en låne- ram för verksamhetsinvesteringar och en för fastighetsinvesteringar, som också ingår i förslaget till budgetpropositionen tillsammans med en investe- ringsplan för fastighetsinvesteringar.
Planeringen av ett verksamhetsår påbörjas nästan ett år i förväg. Underlaget till budgetpropositionen ska innehålla förslag till anslag, anslagstabeller, even- tuella förändringar av anslagsändamål, investeringar, beräkning av låneramar samt texter till budgetpropositionen.
De interna planeringsanvisningarna skickas ut till avdelningscheferna inför förvaltningens ledningsgrupps planeringsupptakt i februari eller i början av mars. Inför mötet ska avdelningarna gå igenom sin verksamhet, bemannings- plan och budget samt identifiera kompetensrelaterade utmaningar. Avdel- ningscheferna ansvarar för att enheter och kanslier går igenom sina behov för det kommande verksamhetsåret och efterföljande år.
I mars eller i början på april beslutar riksdagsstyrelsen om planeringsdirek- tiv för hur riksdagens myndigheters (förutom Riksbanken) förslag till anslag samt underlag till budgetpropositionen ska utformas.
Riksdagsförvaltningens förslag till anslag och underlag till budgetproposi- tionen bereds därefter vidare av ekonomienheten i samråd med ledningsgrup- pen och riksdagsdirektören. Riksdagsstyrelsen informeras om förslag till an- slag och investeringar i slutet av april eller i början på maj. Styrelsen har då möjlighet att ställa frågor och lämna synpunkter. Beräkningarna kan komma att ändras efter att styrelsen har fått information om underlaget. Därefter pre- senteras budgetpropositionsförslaget i juni för riksdagsstyrelsen som beslutar om förslag till anslag för nästkommande år samt om underlag till budgetpro- positionen. Underlaget till budgetpropositionen överlämnas därefter till Re- geringskansliet. Efter riksdagens beslut om budgeten i december fattar riks- dagsstyrelsen beslut om anslagsdirektiv.
Anslagsdirektiv
Riksdagsförvaltningen ska upprätta anslagsdirektiv för var och en av riksda- gens myndigheter utom Riksbanken, över de finansiella villkor som gäller för respektive myndighet med anledning av riksdagens beslut om statens budget (2 § instruktionslagen). Riksdagsstyrelsen beslutar i december om anslags-
111
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| direktiv för bl.a. Riksdagsförvaltningen för det kommande verksamhetsåret. |
| Tillsammans med verksamhetsplanen och internbudgeten är anslagsdirektiven |
| styrande för Riksdagsförvaltningens verksamhet. |
| I anslagsdirektiven kan riksdagsstyrelsen ge uppdrag till Riksdagsförvalt- |
| ningen. Av anslagsdirektiven för budgetåret 2024 framgår exempelvis att |
| Riksdagsförvaltningen ska skapa bästa möjliga förutsättningar för riksdagens |
| och ledamöternas arbete genom att svara för väl fungerande stöd till arbetet i |
| kammaren och utskotten, svara för väl fungerande stöd och service till leda- |
| möter och partikanslier, främja kunskapen om riksdagen och riksdagens ar- |
| bete, vårda och bevara riksdagens byggnader och samlingar och vara en väl |
| fungerande myndighet och arbetsgivare. Dessa uppdrag utgör grunden för de |
| fem nämnda uppdragsområden som Riksdagsförvaltningens verksamhet är |
| uppdelad i och som återkommer i verksamhetsplanen. |
| Av anslagsdirektivet framgår dessutom hur ledamotsanslaget, förvaltnings- |
| anslaget och fastighetsanslaget får användas samt de finansiella villkoren för |
| anslag och anslagsposter. |
| Riksdagsförvaltningen internbudget |
| Internbudgeten innehåller de ekonomiska ramarna för det kommande året. In- |
| ternbudgeten är tillsammans med Riksdagsförvaltningens verksamhetsplan |
| och anslagsdirektiv styrande för verksamheten. Den utgör en del av myndig- |
| hetens ekonomistyrning och innehåller dessutom redovisning, uppfölj- |
| ningar/prognoser samt uppgifter om åtgärder med anledning av eventuella av- |
| vikelser. |
| Riksdagsdirektören beslutar om internbudget (7 § riksdagsstyrelsens före- |
| skrift om arbetsordning för Riksdagsförvaltningen). Beslut om internbudgeten |
| för det kommande verksamhetsåret fattas normalt i december efter att riks- |
| dagsstyrelsen har beslutat om anslagsdirektiv och verksamhetsplanen. Che- |
| ferna på avdelnings- och enhetsnivå ska planera det löpande arbetet och ut- |
| vecklingsarbetet så att det kan klaras av inom budgetramen och med befintlig |
| personal. I chefernas budgetansvar ingår även att hushålla väl med statens me- |
| del. |
| Internbudgeten uppdateras löpande under året med beslutade budgetföränd- |
| ringar. Riksdagsdirektörens ledningsgrupp följer månadsvis upp budget- och |
| utfallsutvecklingen. Riksdagsförvaltningen gör prognoser under året som re- |
| dovisas och följs upp i ledningsgruppen. |
| Uppföljning och kontroll |
| Allmänt |
| Parallellt med planeringsarbetet görs en kontinuerlig uppföljning och kontroll |
| av verksamheten och budgeten. Uppföljningen resulterar bl.a. i tertialrapporter |
| och i en årsredovisning. Riksdagsförvaltningens verksamhetsplan och budget |
112
7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
följs upp tre gånger om året. Tertial 1 omfattar januari–april och tertial 2 janu- ari–augusti. Årsredovisningen omfattar hela året.
Utifrån bestämmelserna i lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter arbetar Riksdagsförvaltningen även med intern styr- ning och kontroll. Riksdagsstyrelsen ska säkerställa att det vid Riksdagsför- valtningen finns en intern styrning och kontroll som fungerar på betryggande sätt (9 kap. 7 §). Intern styrning och kontroll är den årliga process som syftar till att med rimlig säkerhet säkerställa att en myndighet fullgör sitt verksam- hetsansvar. Som en del i processen för intern styrning och kontroll gör samt- liga budgetansvariga chefer en självutvärdering av den interna styrningen och kontrollen i den egna verksamheten. Resultatet av självutvärderingarna redo- visas för riksdagsstyrelsen inför att årsredovisningen ska beslutas.
Tertialuppföljningsrapporter
Tertialuppföljningsrapporterna svarar på frågor som om Riksdagsförvaltning- ens verksamhet genomförs som planerat, om förvaltningen håller sig inom de ekonomiska ramar som har beslutats och om det behövs omprioriteringar. Rapporteringen är ett verktyg för att riksdagsstyrelsen och förvaltningens led- ning ska kunna följa och styra ekonomin och verksamheten. Riksdagsdirektö- rens ledningsgrupp följer månadsvis upp budgeten och utfallsutvecklingen. I samband med Riksdagsförvaltningens tertialuppföljningar följs även progno- sen upp i ledningsgruppen.
Riksdagsförvaltningen avrapporterar löpande till riksdagsstyrelsen genom tertialuppföljningar. En tertialuppföljningsrapport kan bl.a. innehålla en upp- följning av verksamheten inklusive prioriterade risker, en ekonomisk analys, en uppföljning av arbetsläget för uppdragen från riksdagsstyrelsen och uppgif- ter om miljöledningssystemets prestanda.
Årsredovisning för Riksdagsförvaltningen
Riksdagsstyrelsen beslutar i februari varje år om Riksdagsförvaltningens års- redovisning (10 § instruktionslagen). Årsredovisningen lämnas till riksdagen som en redogörelse.
Årsredovisningens innehåll och till viss del även utformning styrs av lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter. Av 9 kap. 3 § följer att Riksdagsförvaltningen senast den 22 februari varje år ska lämna en årsredovisning till riksdagen för det senast avslutade räkenskapsåret. Års- redovisningen ska bestå av resultatredovisning, resultaträkning, balansräk- ning, anslagsredovisning och noter. Riksdagsförvaltningen ska i årsredovis- ningen även lämna information om andra förhållanden av väsentlig betydelse för riksdagens uppföljning och prövning av verksamheten.
I årsredovisningen beskrivs verksamhetsåret i förhållande till de mål, upp- drag och återrapporteringskrav som riksdagsstyrelsen har beslutat om. Riksre- visionen granskar årsredovisningen som ett led i den årliga revisionen och lämnar därefter sin revisionsberättelse.
113
2024/25:URF1 | 7 RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| Konstitutionsutskottet behandlar Riksdagsförvaltningens årsredovisning i |
| samband med sin behandling av budgetpropositionen, utgiftsområde 1 Rikets |
| styrelse. Riksdagsdirektören bjuds regelmässigt i samband med detta in till ut- |
| skottet för att informera och svara på frågor om årsredovisningen. |
| Revision |
| Riksdagsförvaltningens verksamhet ska granskas genom revision (9 kap. 5 § |
| lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter). |
| Den externa revisionen bedrivs av Riksrevisionen enligt 2 och 3 §§ lagen |
| (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. Riksrevisionen får, i en- |
| lighet med vad som närmare föreskrivs i 4 § lagen om revision av statlig verk- |
| samhet m.m. göra en s.k. effektivitetsrevision. En sådan revision ska huvud- |
| sakligen inriktas på granskning av hushållning, resursutnyttjande och målupp- |
| fyllelse. Resultatet redovisas i en granskningsrapport. Riksrevisionen ska |
| också, i enlighet med vad som närmare föreskrivs i 5 §, granska Riksdagsför- |
| valtningens årsredovisning. Granskningen ska ha till syfte att bedöma om re- |
| dovisningen och den underliggande redovisningen är tillförlitlig och räken- |
| skaperna rättvisande samt om ledningens förvaltning följer tillämpliga före- |
| skrifter och särskilda beslut. Granskningen ska efter varje år avslutas med en |
| revisionsberättelse som ger ett omdöme om Riksdagsförvaltningens årsredo- |
| visning i allt väsentligt ger en rättvisande bild. |
| Utöver den externa revisionen ska det vid Riksdagsförvaltningen finnas en |
| intern revision (9 kap. 8 § lagen om budget och ekonomiadministration för |
| riksdagens myndigheter). Internrevisionen ska utifrån en analys av verksam- |
| hetens risker självständigt granska om ledningens interna styrning och kontroll |
| är utformad så att myndigheten med rimlig säkerhet fullgör sitt verksamhets- |
| ansvar (9 kap. 9 § lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens |
| myndigheter). Internrevisionen ska bedrivas enligt god sed för internrevision |
| och internrevisorer (9 kap. 10 § lagen om budget och ekonomiadministration |
| för riksdagens myndigheter). |
| Internrevisionen ska stödja Riksdagsförvaltningens ledning genom att |
| självständigt granska, verifiera och bedöma kvaliteten i den interna styrningen |
| och kontrollen. I uppdraget ingår även att lämna förslag till förbättringar av |
| Riksdagsförvaltningens processer för styrning och kontroll, riskhantering samt |
| efterlevnad av författningar och styrdokument. Internrevisionen är fristående |
| från förvaltningens operativa verksamhet och bedrivs av ett upphandlat företag |
| med erfarenhet inom internrevision. Riksdagsstyrelsen har inom sig inrättat en |
| beredningsgrupp för revisionsfrågor. |
| Varje år beslutar riksdagsstyrelsen om en internrevisionsplan som pekar ut |
| de verksamheter i förvaltningen som internrevisionen ska granska (9 kap. 11 § |
| lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter). |
| Förslaget till internrevisionsplan bereds i riksdagsstyrelsens beredningsgrupp |
| för revisionsfrågor. Riksdagsstyrelsen beslutar om internrevisionsplanen i de- |
| cember. |
114
2024/25:URF1
8 Grundläggande regelverk inom offentlig förvaltning
8.1 Legalitetsprincipen och kravet på normmässighet
Regeringsformen (RF) reglerar grunddragen i det svenska statsskicket och be- skriver de centrala statsmakternas ansvar, skyldigheter och funktion. Reglerna är grundläggande för hur Sverige styrs. I regeringsformen finns vidare bestäm- melser som anvisar former för samhällsorganens verksamhet och bestämmel- ser som ger skydd från det allmännas sida mot ingrepp i vissa grundläggande fri- och rättigheter.
En grundläggande princip som kommer till uttryck i 1 kap. 1 § RF är den s.k. legalitetsprincipen som innebär att den offentliga makten utövas under la- garna. Principen gäller för domstolar och förvaltningsmyndigheter, men även för riksdagen och regeringen samt inom det kommunala området. Grundsatsen om all maktutövnings lagbundenhet har ansetts så viktig att den slås fast i re- geringsformens inledande paragraf (prop. 1973:90 s. 228). Enligt konstitu- tionsutskottet ger bestämmelsen uttryck åt principen om att Sverige är en rätts- stat (KU 1973:26 s. 59).
Kravet på normmässighet utvecklas närmare i 1 kap. 9 § RF som anger att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga för- valtningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen omfattar inte riksdagen eller regeringen i fråga om deras normgivande verksamhet och inte heller andra myndigheter när de beslutar om normer. Däremot riktar sig bestämmelsen, förutom till domstolar och förvaltningsmyndigheter, till regeringen när den uppträder som högsta myndighet i förvaltningsorganisationen och även till pri- vaträttsliga subjekt när de fullgör förvaltningsuppgifter som har överlämnats till dem (prop. 1975/76:209 s. 138). Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens age- rande uppfattas är av betydelse. Man talar ibland om en objektiv och en sub- jektiv sida av grundlagsbestämmelsen. Det subjektiva är hur de involverade myndighetspersonerna själva anser sig ha agerat, medan det objektiva är hur deras agerande kunnat uppfattas utifrån. Det räcker med att det förekommer rent objektiva invändningar mot en myndighets agerande för att grundlagsre- geln ska slå till.1
1Bull & Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, (2023, version 5, Juno), s. 57.
115
2024/25:URF1 | 8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING |
8.2Offentlighetsprincipen och rätten att få ta del av allmänna handlingar
Det är av grundläggande betydelse i ett demokratiskt samhälle att den offent- liga verksamheten så långt det är möjligt sker i öppna former och under insyn av allmänhet och massmedier. Det här kommer i Sverige till uttryck genom den s.k. offentlighetsprincipen.
Något förenklat kan man säga att offentlighetsprincipen fyller tre syften. Den utgör en garanti för rättssäkerheten, för effektiviteten i förvaltningen och för effektiviteten i folkstyret. Den ger garantier mot maktmissbruk och felaktig användning av allmänna medel och gör det möjligt för allmänheten att kon- trollera myndigheters handläggningsrutiner, ambitioner och effektivitet. Prin- cipen skapar vidare förutsättningar för en kontroll av att den offentliga makten utövas under lagarna. Offentlighetsprincipen är därigenom också ägnad att främja allmänhetens förtroende för myndigheterna.
Offentlighetsprincipen tar sig olika uttryck. Ett sätt genom vilket offentlig- hetsprincipen förverkligas är förhandlingsoffentligheten, som innebär att sam- manträden hos beslutande politiska församlingar och förhandlingar hos dom- stolar normalt är öppna för allmänheten (4 kap. 9 § RF, 6 kap. 7 § riksdags- ordningen, i fortsättningen RO, 5 kap. 42 § kommunallagen [2017:725], 5 kap. 1 § rättegångsbalken och 16 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). En annan yttring av offentlighetsprincipen är regeringsformens föreskrifter om yttrande- och informationsfrihet (2 kap. 1 § RF). Även offentliga funktionärer har ytt- randefrihet, vilket främjar allmänhetens insyn i myndigheternas verksamhet. Man kan också peka på rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen.
En annan betydelsefull form av offentlighet är allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar som förvaras hos en myndighet och den korresponde- rande skyldigheten för myndigheterna att lämna ut sådana handlingar. Grund- läggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap. TF. Re- gleringen innebär att var och en, till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande, har rätt att ta del av allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess (2 kap. 1 och 2 §§ TF). Vad som är en handling definieras i 2 kap. 3 § TF. Med handling avses bl.a. framställningar i skrift eller bild, dvs. handlingar i mer traditionell bemärkelse som kan uppfattas visuellt utan hjälp av något tekniskt hjälpmedel. Med hand- lingar förstås dock inte bara traditionella pappershandlingar, utan även upp- tagningar som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling är allmän om den förvaras hos en myn- dighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet (2 kap. 4 § TF).
En allmän handling som inte omfattas av sekretess ska tillhandahållas ge- nast eller så snart det är möjligt. Det ska ske på stället och utan avgift. Den som begär det har också rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av hand- lingen. En sådan begäran ska behandlas skyndsamt (2 kap. 15 och 16 §§ TF).
116
8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING | 2024/25:URF1 |
Rätten att ta del av allmänna handlingar är förenad med ett anonymitetsskydd (2 kap. 18 § TF).
Riksdagsdirektören har fattat ett särskilt beslut om avgifter för kopior av allmänna handlingar m.m. som gäller för Riksdagsförvaltningen (dnr 1473- 2017/18).
I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om sek- retess som reglerar om en allmän handling får lämnas ut eller inte.
8.3 Förvaltningslagen
Förvaltningslagen (2017:900), i fortsättningen FL, innehåller regler som med få undantag ska tillämpas hos alla myndigheter på alla områden inom den of- fentliga förvaltningen. Lagen gäller för handläggning av ärenden hos förvalt- ningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domsto- larna. Vissa bestämmelser, om grunderna för god förvaltning, gäller även i annan förvaltningsverksamhet hos förvaltningsmyndigheter och domstolar (1 § FL). Lagen är subsidiär i förhållande till annan reglering. Det betyder att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avvi- ker från förvaltningslagen, tillämpas den bestämmelsen (4 § FL).
I 5 § FL kommer principerna om legalitet, objektivitet och proportionalitet till uttryck (se även 1 kap. 1 och 9 §§ RF). I 6 § FL regleras myndigheternas serviceskyldighet. Enligt bestämmelsen ska en myndighet se till att kontak- terna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den en- skilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjs- mål.
Förvaltningslagen innehåller allmänna krav på handläggningen av ärenden (9–18 §§ FL). En utgångspunkt är att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 § FL). Förvaltningslagen innehåller även bestämmelser om hur ett ärende inleds (19–22 §§ FL) och om myndigheternas utredningsansvar (23 § FL).
8.4 EU-rättens betydelse
Sveriges medlemskap i EU innebär att EU-rätten är en del av den svenska rättsordningen. Medlemskapet innebär att medlemsstaten överför beslutskom- petens till EU. På de områden där beslutanderätten har lämnats över till EU har EU-rätten företräde framför den svenska rätten och ska tillämpas vid en konflikt. Unionsrättens företräde gäller även för nationella förvaltningsmyn- digheter som t.ex. är skyldiga att avstå från att tillämpa nationella bestämmel- ser som strider mot unionsrätten.
EU-rätten har ett stort inflytande när det gäller t.ex. offentlig upphandling. Ett annat viktigt regelverk inom EU-rättens område är EU:s dataskydds-
117
2024/25:URF1 | 8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING |
| förordning (GDPR).2 Förordningen reglerar behandlingen av personuppgifter |
| och är direkt tillämplig i Sverige. Förordningen kompletteras av lagen |
| (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning |
| samt ett flertal andra nationella föreskrifter. |
8.5 Offentlig upphandling
Offentlig upphandling är en lagreglerad inköpsprocess för köp som görs med offentliga medel. Inom upphandlingsområdet finns regelverk på både interna- tionell nivå, EU-nivå och nationell nivå. Det grundläggande syftet med regel- verken är att stimulera tillväxt och främja en effektiv konkurrens samt att sä- kerställa en kostnadseffektiv och ändamålsenlig hantering av offentliga medel.
Offentlig upphandling är en viktig fråga inom EU eftersom den påverkar den inre marknaden som är en gemensam marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. EU:s regelverk tar dock endast sikte på upp- handlingar över vissa ekonomiska värden, s.k. tröskelvärden.
I Sverige finns flera lagar som reglerar offentlig upphandling. Lagarna lik- nar varandra till sitt innehåll men utgör alternativa regelverk för olika typer av upphandlingar. Det är inte ovanligt att upphandlande myndigheter tillämpar flera av lagarna i sin verksamhet.
Lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) har det bredaste till- lämpningsområdet av alla upphandlingslagar och har fått en särställning på området. Enligt 1 kap. 2 § LOU gäller lagen för upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet (offentlig upphandling). Med upphandling av- ses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentre- prenader genom tilldelning av kontrakt. Lagen gäller även när en upphand- lande myndighet anordnar en projekttävling.
Det finns fem grundläggande EU-rättsliga principer som ska gälla för of- fentlig upphandling. Principerna genomsyrar utformningen av lagen om of- fentlig upphandling och har kommit till uttryck i 4 kap. 1 § LOU. I bestäm- melsen anges att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Principerna är tillämpliga un- der hela upphandlingsförfarandet och gäller även för upphandlingar under tröskelvärdena (19 kap. 2 § LOU).
En annan viktig princip är att en upphandling inte får utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde, och den får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller miss- gynnas på ett otillbörligt sätt (4 kap. 2 § LOU).
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförord- ning).
118
8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING | 2024/25:URF1 |
Vid offentlig upphandling får sex olika upphandlingsförfaranden användas under de förutsättningar och på de sätt som anges i lagen om offentlig upp- handling (6 kap. 1 § LOU). Därutöver finns det möjlighet att i vissa fall an- vända direktupphandling (19 a kap. LOU). Med direktupphandling avses ett förfarande för att tilldela kontrakt eller ingå ramavtal utan krav på att den upp- handlande myndigheten först ska informera om sin avsikt att upphandla genom en annons om anbudsinfordran (19 a kap. 1 § LOU). Även vid direktupphand- ling ska de grundläggande principerna tillämpas (19 a kap. 8 § LOU).
8.6Vissa grundläggande regelverk inom Riksdagsförvaltningens verksamhet
Av den grundlagsfästa legalitetsprincipen följer som nämnts att all offentlig förvaltning i Sverige måste utgå från lagar och förordningar som beslutats av riksdagen och regeringen. En del regelverk gäller generellt och gemensamt för i princip all offentlig verksamhet, medan annan reglering gäller specifikt för vissa myndigheter, verksamheter eller ärenden. Om något annat inte är särskilt föreskrivet gäller den generella och gemensamma regleringen även för Riks- dagsförvaltningen (dock inte förordningar som regeringen beslutat om, för det fall inte Riksdagsförvaltningen själv beslutar att tillämpa en viss förordning) som måste tillämpa den i sin verksamhet när stöd och service lämnas till riks- dagen och riksdagens ledamöter. Förvaltningslagen gäller huvudsakligen för handläggning av ärenden och tillämpas av Riksdagsförvaltningen när ärenden om t.ex. resekostnadsersättningar, traktamenten, övernattningsbostäder och logiersättning handläggs. Det innebär att förvaltningslagens bestämmelser om bl.a. serviceskyldighet och utredningsskyldighet gäller vid Riksdagsförvalt- ningens handläggning av sådana ärenden. Därutöver gäller förvaltningslagens bestämmelser om grunderna för god förvaltning i övrigt generellt i Riksdags- förvaltningens verksamhet. Frågor om allmänna handlingars offentlighet kan aktualiseras om allmänheten eller medier t.ex. vill ta del av underlag för leda- möternas redovisning av reseräkningar.
Det stöd och den service som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller tillgo- doses i flera fall av upphandlade tjänster. Som exempel på tjänster som upp- handlats i olika omfattning kan nämnas bevakningstjänster, resebyråtjänster, restaurangtjänster, städtjänster och tjänster för it- och telekommunikation. Som myndighet är Riksdagsförvaltningen bunden till lagstiftningen på upp- handlingsområdet och måste tillämpa den.
Ett annat grundläggande krav som gäller för myndigheter är att hög effek- tivitet ska eftersträvas och god hushållning ska iakttas i deras verksamheter. Det regleras i budgetlagen (2011:203) för sådan verksamhet som sköts av re- geringen, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder under reger- ingen (1 kap. 2 och 3 §§ budgetlagen). Budgetlagens krav på hushållning och effektivitet gäller inte för Riksdagsförvaltningen. Däremot följer det för Riks- dagsförvaltningens del av 1 kap. 3 § lagen (2016:1091) om budget och ekono- miadministration för riksdagens myndigheter att hög effektivitet ska efter-
119
2024/25:URF1 | 8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING |
| strävas och god hushållning iakttas i förvaltningens verksamhet. Kravet gäller |
| för hela Riksdagsdagsförvaltningens verksamhet och även när förvaltningen |
| lämnar stöd och service till riksdagen och dess ledamöter. Riksdagsstyrelsen |
| ansvarar inför riksdagen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effek- |
| tivt och enligt gällande rätt, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande |
| sätt samt att Riksdagsförvaltningen hushållar väl med statens medel (9 § lagen |
| [2011:745] med instruktion för Riksdagsförvaltningen, i fortsättningen in- |
| struktionslagen). Chefer inom organisationen har också ett ansvar för att verk- |
| samheten, inom respektive ansvarsområde, bedrivs författningsenligt och ef- |
| fektivt (12 § riksdagsstyrelsens föreskrift [RFS 2011:10] om arbetsordning för |
| Riksdagsförvaltningen). |
| Det finns ytterligare regelverk än de som beskrivits ovan som Riksdagsför- |
| valtningen måste förhålla sig till vid utformningen av verksamheten och när |
| stöd och service lämnas till riksdagen och dess ledamöter. Ett sådant regelverk |
| är arbetsmiljölagen (1977:1160) med tillhörande föreskrifter som bl.a. tar upp |
| krav och råd om inomhusklimat och ventilation, dagsljus och belysning, per- |
| sonalutrymmen och utrymning (Arbetsmiljöverkets föreskrifter Arbetsplat- |
| sens utformning [AFS 2020:1]). Arbetsmiljölagstiftningen måste beaktas bl.a. |
| när Riksdagsförvaltningen upplåter lokaler till partigrupperna med arbetsplat- |
| ser för politiska sekreterare och kansliledning. Riksdagsförvaltningen ska t.ex. |
| se till att de lokaler som respektive partigrupp disponerar är inredda på ett sätt |
| som är förenligt med arbetsmiljölagen och föreskrifter som har meddelats med |
| stöd av lagen (2 kap. 7 § riksdagsstyrelsens föreskrift [RFS 2016:6] om till- |
| lämpningen av lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna för riksdagsle- |
| damöternas arbete i riksdagen). |
| Ett annat regelverk som bör nämnas är skyddslagen (2010:305) som inne- |
| håller bestämmelser om vissa åtgärder till förstärkt skydd för byggnader, andra |
| anläggningar, områden och andra objekt mot bl.a. sabotage, terroristbrott och |
| spioneri (1 § skyddslagen). Enligt ett regeringsbeslut i december 2014 är flera |
| av de lokaler som riksdagen och Riksdagsförvaltningen disponerar skyddsob- |
| jekt. Ett beslut om att en viss byggnad, anläggning, område eller annat objekt |
| utgör ett skyddsobjekt innebär bl.a. att obehöriga inte har tillträde till skydds- |
| objektet (7 § skyddslagen). |
| Det finns andra lagar på säkerhetsområdet som är mer specifika för riksda- |
| gens och Riksdagsförvaltningens verksamhet. Som exempel kan nämnas lagen |
| (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler som reglerar säkerhets- |
| kontroller vid tillträde till lokalerna. I lagen (2019:109) om säkerhetsskydd i |
| riksdagen och dess myndigheter finns bestämmelser om säkerhetsskydd, dvs. |
| skydd av säkerhetskänslig verksamhet. Med säkerhetskänslig verksamhet av- |
| ses verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas |
| av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd. La- |
| gen tar sikte på skydd mot bl.a. spioneri, sabotage och terroristbrott samt skydd |
| av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (2 § lagen om säkerhetsskydd i |
| riksdagen och dess myndigheter). Lagen kompletteras av riksdagsstyrelsens |
| föreskrift (RFS 2019:1) om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, |
120
8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING | 2024/25:URF1 |
Riksdagsförvaltningen och partikanslierna där det bl.a. finns bestämmelser om tillträde till riksdagens lokaler.
8.7 Föreskrifter och allmänna råd
Möjligheterna för myndigheterna under riksdagen att meddela föreskrifter är begränsade. År 1991 infördes ett stöd i grundlag för den praxis som hade ut- vecklats när det gällde delegation från riksdagen till riksdagens myndigheter att meddela föreskrifter om interna förhållanden. Enligt 8 kap. 13 § andra stycket RF kan riksdagen bemyndiga riksdagens myndigheter att meddela fö- reskrifter som avser förhållandena inom riksdagen eller dess myndigheter. Härigenom kan riksdagen således ge Riksdagsförvaltningen rätt att besluta om föreskrifter om interna förhållanden.
Bemyndiganden från riksdagen till Riksdagsförvaltningen att besluta om vissa föreskrifter finns i 14 kap. 2 § andra stycket 4 och 5 RO. Där föreskrivs att Riksdagsförvaltningen när det gäller riksdagen och riksdagens myndig- heter, i den omfattning riksdagen bestämmer, ska besluta om föreskrifter i vissa särskilt uppräknade frågor.
Riksdagsförvaltningens möjligheter att meddela föreskrifter regleras när- mare i bl.a. 7 § instruktionslagen. I paragrafen preciseras inom vilka områden Riksdagsförvaltningen får meddela föreskrifter och som exempel kan nämnas att Riksdagsförvaltningen får meddela föreskrifter inom sitt verksamhetsom- råde. Vidare finns det ytterligare bestämmelser i andra lagar som ger Riks- dagsförvaltningen möjlighet att meddela föreskrifter, t.ex. i 10 kap. 1 § lagen om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter, i 1 kap. 10 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter och i 1 kap. 6 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
Allmänna råd är regler som skiljer sig från föreskrifter genom att de inte är bindande för vare sig myndigheter eller enskilda. I 1 § författningssamlings- förordningen (1976:725), som visserligen enligt 2 § inte gäller för riksdagen och dess myndigheter, definieras allmänna råd som sådana generella rekom- mendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Det krävs inget särskilt bemyndigande för att en myndighet ska kunna besluta om allmänna råd på sitt område. Detta gäller även för en myndighet under riksdagen. I 14 kap. 2 § andra stycket 4 och 5 RO anges dock att Riksdagsförvaltningen när det gäller riksdagen och riksdagens myndigheter, i den omfattning riksdagen bestämmer, ska besluta om allmänna råd i vissa frågor.
Inom Riksdagsförvaltningen meddelas föreskrifter av riksdagsstyrelsen el- ler riksdagsdirektören. Som exempel på föreskrifter som har beslutats av riks- dagsstyrelsen kan nämnas riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2011:10) om ar- betsordning för Riksdagsförvaltningen, riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2012:1) om utskottens och EU-nämndens utrikesresor, riksdagsstyrelsen före- skrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler, riksdagsstyrelsens
121
2024/25:URF1 | 8 GRUNDLÄGGANDE REGELVERK INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING |
| föreskrift (RFS 2019:1) om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riks- |
| dagsförvaltningen och partikanslierna samt riksdagsstyrelsens föreskrift och |
| allmänna råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens |
| ledamöter. |
| Som exempel på föreskrifter som har beslutats av riksdagsdirektören kan |
| nämnas riksdagsdirektörens föreskrift (RFS 2016:2) om informationssäkerhet, |
| riksdagsdirektörens föreskrift (RFS 2018:7) om betalkort för anställda vid |
| Riksdagsförvaltningen och riksdagsdirektörens föreskrift (RFS 2025:1) om |
| Riksdagsförvaltningens organisation. |
| Inom Riksdagsförvaltningen finns, utöver föreskrifterna, andra typer av |
| styrdokument, såsom riktlinjer, särskilda beslut, policydokument, strategier |
| och instruktioner. |
| Planerade aktiviteter inom Riksdagsförvaltningen för 2024 och 2025 har |
| varit att genomföra en översyn av styrdokumenten i syfte att uppnå en för- |
| enklad struktur och process för beredning av och beslut om styrdokument samt |
| att slutföra sammanslagningen av tre olika föreskrifter till en organisationsfö- |
| reskrift. Den nya organisationsföreskriften trädde i kraft den 1 mars 2025. |
122
2024/25:URF1
9 Skatterättsliga frågor
9.1 Inledning
Bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) måste beaktas vid utform- ningen av systemet för ersättning till riksdagens ledamöter, och regelverket kring förmånsbeskattning och avdragsrätt för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor är av grundläggande betydelse. En återkommande strävan i tidi- gare lagstiftningsärenden har varit att utforma regelverket om ersättning så att det inte lämnas skattepliktiga förmåner till ledamöterna eller andra, t.ex. leda- möternas anhöriga. Med ett regelverk som hänvisar till avdragsrätten för ökade levnadskostnader enligt inkomstskattelagen säkerställs – med korrekt tillämp- ning – att Riksdagsförvaltningen inte ersätter privata levnadskostnader för ex- empelvis boende och således inte lämnar skattepliktiga förmåner (2020/21:URF2 s. 126 och s. 209). Som exempel kan nämnas att rätten till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd och Stock- holmstraktamente är knuten till rätten till avdrag för ökade levnadskostnader.
I det följande lämnas en översiktlig redogörelse av det skatterättsliga regel- verket i relevanta delar. I sammanhanget kan nämnas att Utredningen om mo- derniserade skatteregler för ett flexibelt arbetsliv i januari 2025 har lämnat för- slag bl.a. till ändringar i regelverket om avdrag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten (SOU 2025:4). Utredningen föreslår inte några ändringar som gäller särskilt för riksdagens ledamöter och utredningen kommer inte att berö- ras närmare här.
9.2 Förmånsbeskattning
9.2.1 Begreppet förmån
Enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen ska löner, arvoden, kostnadsersätt- ningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt såvida det inte anges något annat i lagen. Bestämmel- sen ger uttryck för den grundläggande principen i svensk rätt att ersättning för utfört arbete ska beskattas likadant oavsett om ersättningen betalas ut i pengar eller på annat sätt. Den ger även uttryck för principen att förmåner på grund av anställning och som innebär inbesparade levnadskostnader för den enskilde eller hans eller hennes familj som utgångspunkt är skattepliktiga.
Riksdagens ledamöter är inte anställda av riksdagen eller Riksdagsförvalt- ningen och inte heller uppdragstagare, men omfattas ändå av inkomstskattela- gens bestämmelser om förmånsbeskattning. När det i fortsättningen talas om den anställde avses i detta sammanhang således även ledamöter.
I princip ska allt som en arbetstagare får från sin arbetsgivare tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Med begreppet förmån avses ersättning som läm- nas i annan form än kontanter eller pengar. Förmåner kan således vara av
123
2024/25:URF1 | 9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR |
| många olika slag. Det kan exempelvis handla om tillgång till tjänstebil, bostad, |
| resor, mobiltelefon samt kaffe och frukt på arbetsplatsen. Att en förmån ska |
| erhållas på grund av en tjänst innebär att den ska lämnas på grund av ett an- |
| ställnings- eller uppdragsförhållande. En förutsättning för att en förmån ska |
| vara skattepliktig är att den har åtnjutits av den anställde. Det innebär normalt |
| att den anställde rent faktiskt ska ha utnyttjat förmånen. I vissa fall är dock |
| redan möjligheten att disponera en förmån skattepliktig i sig, även om för- |
| månen inte utnyttjas. Det gäller exempelvis dispositionsrätten till en semester- |
| bostad (Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2002 ref. 53). |
| Om arbetsgivaren lämnar en förmån till någon annan än den anställde, ex- |
| empelvis en anhörig, och detta görs på grund av den anställdes tjänst eller upp- |
| drag, är den anställde skattskyldig för förmånen. Det är vad man brukar kalla |
| för en indirekt förmån. Som exempel kan nämnas den situationen att en arbets- |
| givare låter en anställds make, maka, sambo eller barn följa med på en tjäns- |
| teresa. |
| Bestämmelserna om förmånsbeskattning kan vara tillämpliga om förmånen |
| lämnas av någon annan än arbets- eller uppdragsgivaren om det görs på grund |
| av anställningen eller uppdraget (prop. 1989/90:110 s. 674). |
| En förmån beskattas även om en anställd får ersättningen efter det att an- |
| ställningen har upphört. Detta förutsätter dock att det finns ett klart samband |
| mellan förmånen och den tidigare anställningen. |
9.2.2 Värdering av förmån
En förmån som är skattepliktig ska som huvudregel värderas till marknadsvär- det. Med marknadsvärdet avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han eller hon själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. 2 § inkomstskattelagen). Om det inte finns någon marknad på orten bör värdet beräknas med ledning av värdet på andra motsvarande orter. Om marknadsvärdet inte kan fastställas ska värdet tas upp till ett belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan förväntas gälla vid en betalning med kontanta medel. Många gånger motsvaras mark- nadsvärdet av arbetsgivarens kostnad för förmånen, inklusive mervärdesskatt, t.ex. när arbetsgivaren köpt varan på öppna marknaden. Utgångspunkten är då att en anställd som själv skulle ha anskaffat motsvarande vara eller tjänst hade haft motsvarande kostnad. Principen att skattepliktiga förmåner ska värderas till marknadsvärdet har sin grund i synsättet att olika typer av arbetsersätt- ningar ska bli föremål för en enhetlig och neutral beskattning.
I några fall ska värderingen göras enligt schablon. Det gäller kost- och bil- förmån (61 kap. 3 och 5–11 §§ inkomstskattelagen). Även bostadsförmåner kan i viss utsträckning beskattas enligt schablon (61 kap. 3 a § inkomstskatte- lagen).
Om den anställde betalar för förmånen ska förmånsvärdet sättas ned i mot- svarande mån, vilket följer av 61 kap. 4 § inkomstskattelagen i fråga om kost- och bostadsförmån.
124
9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR | 2024/25:URF1 |
9.2.3 Vissa förmåner och undantag från skatteplikt
Vissa förmåner som en arbetstagare får från en arbetsgivare är skattefria. En del förmåner är uttryckligen undantagna från beskattning enligt bestämmelser i 11 kap. inkomstskattelagen. Därutöver finns det en etablerad praxis som ut- arbetats av Skatteverket och domstolar och som ger vägledning i fråga om en förmån är skattepliktig eller inte.
Som exempel kan nämnas att personalvårdsförmåner är skattefria (11 kap. 1 § inkomstskattelagen). Med personalvårdsförmån avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Det krävs att hela personalen, inklusive vikarier och tillfälligt anställda, erbjuds perso- nalvårdsförmånen (RÅ 2001 ref. 44). Som personalvårdsförmåner räknas bl.a. sådana förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård (11 kap. 12 § inkomstskattelagen). Kaffe och frukt på arbetsplatsen är exempel på personalvårdsförmåner.
Fri kost är som huvudregel en skattepliktig förmån, oavsett om den tillhan- dahålls fortlöpande eller vid särskilda tillfällen, t.ex. under en tjänsteresa. Med kost avses allt som kan ätas eller drickas. Med måltid avses i första hand fru- kost, lunch och middag. Även servering av mat som benämns buffé eller supé kan vara en måltid. I vissa fall kan förmån av fri kost vara skattefri. Det gäller t.ex. kost som tillhandahålls på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och hotellfrukost eller liknande i samband med övernattning under tjänsteresa (11 kap. 2 § inkomstskattelagen). En förutsättning är att kostnaden ingår obli- gatoriskt i priset för transporten eller övernattningen. Måltider som ingår i pri- set för en biljett vid tjänsteresa med allmänna transportmedel är således inte skattepliktig. Är det möjligt att köpa motsvarande biljett utan måltid är det däremot fråga om en skattepliktig förmån.
Dessutom är fri kost vid representation en skattefri förmån (11 kap. 2 § inkomstskattelagen). Det gäller vid både extern och intern representation men vid intern representation gäller skattefriheten bara vid sammankomster som är tillfälliga och kortvariga. I förarbeten (prop. 1992/93:127 s. 55) utvecklas när skattefrihet bör gälla vid intern representation. Intern representation som inte bör föranleda förmånsbeskattning är personalfester, informationsmöten med personalen, interna kurser och planeringskonferenser. Vanliga arbetsmöten som hålls regelbundet avses inte. En förutsättning för skattefrihet är att sam- mankomsten har en varaktighet av högst en vecka, att det inte är fråga om möten som hålls regelbundet med kort mellanrum (varje eller varannan vecka) och att det är gemensamma måltidsarrangemang. Representation som riktar sig utåt mot arbetsgivarens affärsförbindelser räknas som extern representa- tion. För myndigheter kan extern representation t.ex. rikta sig mot en samar- betspartner. Som extern representation bör räknas bl.a. representation i sam- band med affärsförhandlingar, överläggningar, jubileum, invigning av anlägg- ningar och visningar. Som extern representation räknas inte deltagande i
125
2024/25:URF1 | 9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR |
| externa kurser där den anställda deltar för att förkovra sig, dvs. höja sin per- |
| sonliga kompetens. |
| Resa och logi vid tjänsteresa är inte en skattepliktig förmån för den an- |
| ställde. Enligt Skatteverkets uppfattning utgör logi under en pågående tjänste- |
| resa, där övernattning är motiverad av tjänsteutövningen, inte någon skatte- |
| pliktig förmån för den anställde oavsett om den anställde övernattar inom eller |
| utom sin vanliga verksamhetsort (Skatteverkets rättsliga ställningstagande |
| den 31 januari 2006, dnr 131 63168-06/111). En sådan övernattning, som så- |
| ledes sker på annan plats än i den anställdes bostad, kan inte sägas innebära |
| någon inbesparad levnadskostnad för den anställde. En skattepliktig bostads- |
| förmån kan dock uppkomma om arbetsgivaren tillhandahåller en lägenhet eller |
| någon annan stadigvarande bostad för den anställde, t.ex. för att utnyttjas i |
| samband med tjänsteresor. |
| Förmån av fri företagshälsovård, förebyggande behandling och rehabilite- |
| ring är skattefri (11 kap. 18 § inkomstskattelagen). Om en arbetsgivare betalar |
| för en arbetstagares hälso- och sjukvård uppkommer dock en skattepliktig för- |
| mån. I undantagsfall kan skattefri företagshälsovård omfatta hälso- och sjuk- |
| vård. Det kan exempelvis handla om provtagning som ett led i arbetsmiljöar- |
| betet, kontroll av blodtryck samt samtal hos terapeut, sjuksköterska eller psy- |
| kiater som ett led i ett förebyggande arbete för att förbättra eller motverka en |
| förändring av en sjukdom. |
9.2.4 Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
Värdet av alla skattepliktiga förmåner som lämnats på grund av tjänst utgör underlag för skyldigheten att betala socialavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980). Sådana avgifter betalas normalt i form av arbetsgivaravgifter. Det är den som lämnar förmånen som ska betala socialavgifter (2 kap. 1 § social- avgiftslagen). När det gäller skattepliktiga rabatter, bonuspoäng och liknande trohetsförmåner, ska dock arbetsgivaravgifterna betalas av den som slutligt stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen (2 kap. 2 § socialav- giftslagen). Det betyder att om en arbetsgivare betalar för en tjänsteresa som i sin tur genererar bonuspoäng som används av resenären privat är det arbetsgi- varen som ska betala arbetsgivaravgifter för värdet av trohetsförmånen, inte reseföretaget.
Även om det är den anställde som förmånsbeskattas är det arbetsgivaren som betalar in förmånsskatten åt den anställde till Skatteverket. Förmånen re- gistreras på den anställdes lönespecifikation och ökar den anställdes skatt. Vi- dare ökar underlaget för arbetsgivaravgiften.
En arbetsgivare som betalar ut kontant skattepliktig ersättning för arbete ska göra skatteavdrag (10 kap. 2 och 3 §§ skatteförfarandelagen [2011:1244]). I underlaget för skatteavdraget ska värdet av skattepliktiga förmåner ingå (11 kap. 4 § skatteförfarandelagen).
126
9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR | 2024/25:URF1 |
9.3 Avdragsrätten vid tjänsteresa
9.3.1 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
Under vissa förutsättningar får avdrag göras för ökade levnadskostnader som uppkommer med anledning av en tjänsteresa. Bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor finns i 12 kap. 6–17 §§ inkomstskat- telagen. Begreppet tjänsteresa definieras inte i inkomstskattelagen. Enligt Skatteverket är det dock fråga om en tjänsteresa när en arbetsgivare har beord- rat den anställda att göra en resa för att arbeta för arbetsgivarens räkning på annan plats. Enligt de allmänna råden i riksdagsstyrelsens föreskrift och all- männa råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter anses bl.a. ledamöternas resor till och från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet som en tjänsteresa.
Grundläggande förutsättningar för att avdragsrätt ska gälla är att den skatt- skyldige vistas utanför sin vanliga verksamhetsort i tjänsten och att resan är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten (12 kap. 6 § inkomstskattelagen). Båda förutsättningarna måste vara uppfyllda. Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade utgifter för måltider samt di- verse småutgifter.
När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till samma ort under mer än tre månader i följd förändras rätten till avdrag. Bestämmel- serna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa ska då inte längre tillämpas. I stället ska rätten till avdrag bedömas enligt bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete och dubbel bosättning i 12 kap. 18–22 §§ inkomstskattelagen. Det innebär att rätten till avdrag mins- kar först efter tre månader och sedan ytterligare efter två år. Man brukar kalla detta för den s.k. tremånadersregeln. En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra veckor (12 kap. 6 § inkomstskattelagen). Tanken med tremå- nadersregeln är att man efter viss tid kan acklimatisera sig och på så sätt få ned kostnaderna för bl.a. måltider.
Bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa gäl- ler även för riksdagens ledamöter. När en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i sitt uppdrag gäller dock, enligt 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen, en begränsad rätt till avdrag.
I 12 kap. 18–22 §§ inkomstskattelagen finns bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete och dubbel bosättning. Dessa be- stämmelser är relevanta för riksdagens ledamöter endast i den del som avser beräkningen av avdragets storlek när det är fråga om ökade levnadskostnader för tjänsteresa. Avdragets storlek beskrivs närmare i avsnitt 9.3.3 nedan. I öv- rigt beskrivs dessa regler inte närmare.
127
2024/25:URF1 | 9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR |
9.3.2 Den vanliga verksamhetsorten och tjänstestället
Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från den skatt- skyldiges tjänsteställe. Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges bostad (12 kap. 7 § inkomstskatte- lagen). Avståndet ska mätas närmaste färdväg, inte fågelvägen (prop. 1989/90:110 s. 353).
Begreppet tjänsteställe definieras i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen och ut- gör som huvudregel den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbets- material eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe.
De flesta skattskyldiga har arbetsplatsen som sitt tjänsteställe. I 12 kap. 8 § inkomstskattelagen finns dock vissa särregleringar. En av dem gäller riksdags- ledamöter. Enligt bestämmelsens sista stycke har en riksdagsledamot sitt tjäns- teställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten.1 Som tjänsteställe betraktas alltså riksdagsledamotens bostad på hemorten. Detta gäller oavsett om bostaden ligger i valkretsen eller inte. Andra grupper som särregleras är bl.a. reservofficerare, nämndemän, juryledamöter och andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltningsdom- stol, hyresnämnd och arrendenämnd.
9.3.3 Avdragets storlek
Vid beräkningen av avdraget används för tjänsteresa i Sverige ett s.k. maximi- belopp och för tjänsteresa utomlands ett normalbelopp. Avdraget beräknas för hel eller halv dag. Som hel dag behandlas också avresedagen om resan påbör- jas före kl. 12 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19. Som halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12 eller senare och hemkomst- dagen om resan avslutas kl. 19 eller tidigare. Det här följer av 12 kap. 10 § inkomstskattelagen.
Vad som avses med maximibelopp och normalbelopp framgår av
12 kap. 11 § inkomstskattelagen. Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbas- beloppet, avrundat till närmaste tiotal kronor. För 2025 uppgår maximibelop- pet till 290 kronor. Normalbeloppet för varje land motsvarar den normala ök- ningen av levnadskostnaderna under en hel dag för frukost, lunch och middag som består av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter. Normalbeloppet får, om det finns särskilda skäl, avse ökade utgifter för mål- tider på en restaurang av bättre standard. Om den anställde under en tjänsteresa samma dag uppehåller sig i mer än ett land bestäms avdraget, enligt 12 kap. 12 § inkomstskattelagen, efter det som gäller för vistelse i det land där han uppehållit sig den längsta delen av dagen (kl. 06–24).
1Se även 1 kap. 3 a § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.
128
9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR | 2024/25:URF1 |
När det gäller logi, dvs. övernattning, är utgiften för detta, enligt |
|
12 kap. 13 § inkomstskattelagen, avdragsgill. Kan den skattskyldige inte visa |
|
vilken utgift han eller hon har haft, ska ett halvt maximibelopp per natt dras |
|
av vid tjänsteresa i Sverige och ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utom- |
|
lands. |
|
Avdrag för måltider och småutgifter regleras i bl.a. 12 kap. 14 § inkomst- |
|
skattelagen. Om den skattskyldige fått ersättning för ökade utgifter för mål- |
|
tider och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, ska avdrag |
|
göras för varje hel dag som tagits i anspråk för resan med ett maximibelopp |
|
och för varje halv dag med ett halvt maximibelopp. Om den skattskyldige visar |
|
att den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor under be- |
|
skattningsåret i en och samma tjänst varit större än det sammanlagda avdraget |
|
ska i stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av. |
|
Om den skattskyldige fått dagtraktamente för en tjänsteresa utomlands, ska |
|
avdrag göras för varje hel dag som tagits i anspråk för resan med ett normal- |
|
belopp och för varje halv dag med ett halvt normalbelopp. Visar den skattskyl- |
|
dige att utgiftsökningen under en tjänsteresa varit större än avdraget ska i stäl- |
|
let ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av. Det följer |
|
av 12 kap. 15 § inkomstskattelagen. |
|
Har den skattskyldige inte fått dagtraktamente men gör sannolikt att han |
|
haft ökade utgifter för måltider och småutgifter ska, enligt 12 kap. 16 § in- |
|
komstskattelagen, avdrag göras för varje hel dag med ett maximibelopp vid |
|
tjänsteresa i Sverige och med ett normalbelopp vid tjänsteresa utomlands. För |
|
varje halv dag ska avdrag göras med ett halvt maximibelopp vid tjänsteresa i |
|
Sverige och med ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands. Om den |
|
skattskyldige visar att den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjäns- |
|
teresor i Sverige under beskattningsåret i en och samma tjänst, alternativt un- |
|
der en tjänsteresa utomlands, varit större än det sammanlagda avdraget ska i |
|
stället ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen dras av. |
|
Som nämnts ovan minskas rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid |
|
tjänsteresa, enligt tremånadersregeln, om tjänsteresan varat längre tid än tre |
|
månader på samma ort. Under förutsättning att den skattskyldige fortfarande |
|
får ersättning från arbetsgivaren får avdrag för ökade utgifter för måltider och |
|
småutgifter efter tre månader uppgå till högst 70 procent av maximibeloppet |
|
per hel dag för tiden fram till två års bortovaro om arbetsorten ligger i Sverige. |
|
För tiden därefter får avdraget uppgå till högst 50 procent av ett helt maximi- |
|
belopp per hel dag. Om den skattskyldige inte får ersättning från arbetsgivaren |
|
får avdraget, om arbetsorten ligger i Sverige, uppgå till 30 procent av maximi- |
|
beloppet per hel dag. Ökade utgifter för logi dras av på samma sätt som för |
|
tiden före tre månader. Det här följer av 12 kap. 6 och 21 §§ inkomstskattela- |
|
gen. |
|
Avdrag för ökade levnadskostnader ska minskas med värdet av kostför- |
|
måner som den skattskyldige fått. Det gäller dock inte sådana kostförmåner på |
|
allmänna transportmedel som enligt 11 kap. 2 § inkomstskattelagen inte ska |
|
tas upp till beskattning (12 kap. 17 och 22 §§ inkomstskattelagen). |
|
129
2024/25:URF1 | 9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR |
9.3.4 Begränsad avdragsrätt vid Stockholmstraktamente
En riksdagsledamot som bor mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till ett s.k. Stockholmstraktamente för sina tjänsteresor till Stockholm (5 kap. 2 § lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter). Stock- holmstraktamente betalas för varje hel och halv dag som tjänsteresan tar i an- språk och motsvarar halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskatte- lagen avrundat till närmaste tiotal kronor. Stockholmstraktamentet betalas ut skattefritt. För 2025 uppgår Stockholmstraktamentet till 150 kronor.
I 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen finns det en särskild bestämmelse som är tillämplig på ledamöter som har rätt till Stockholmstraktamente som innebär att bestämmelserna om avdrag för måltider och småutgifter vid tjänsteresa samt bestämmelserna om tillfälligt arbete och dubbel bosättning inte ska tillämpas om ledamoten fått Stockholmstraktamente. I stället gäller att avdrag ska göras med 50 procent av ett maximibelopp för varje hel och för varje halv dag som tagits i anspråk för resan. Detta gäller oavsett om den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor till Stockholm under beskattnings- året varit större än det sammanlagda avdraget beräknat enligt vad som nu sagts och oavsett om arbetet varit förlagt till Stockholm under längre tid än tre månader i en följd. Avdraget påverkas således inte av tremånadersregeln. Av- draget påverkas inte heller av eventuella kostförmåner och det görs inte någon skillnad mellan hel och halv dag.
Bestämmelsen infördes i samband med tillkomsten av Stockholmstrakta- mentet och syftar till att synkronisera avdragsrätten med Stockholmstrakta- mentet beloppsmässigt. Stockholmstraktamentet innebär vissa avsteg från gäl- lande skatterättsliga regler. När ordningen med Stockholmstraktamentet inför- des motiverades avstegen med att riksdagsledamöternas arbetssituation och arbetsvillkor var så speciella att de i sig medförde att avstegen kunde försvaras för att uppnå ett förenklat och mer ändamålsenligt ersättningssystem (2005/06:URF3 s. 25 och framst. 2005/06:RS4 s. 47).
9.4 Traktamente
Med begreppet traktamente avses ersättning som en arbetsgivare eller liknande betalar vid sidan av lön eller arvode för att täcka ökade levnadskostnader under en tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten som är förenad med över- nattning. Ersättning för ökade levnadskostnader utgör, enligt 11 kap. 1 § in- komstskattelagen, en skattepliktig inkomst för den anställde.
Den anställde får, som nämnts ovan, under vissa förutsättningar göra av- drag för sina ökade levnadskostnader vid en tjänsteresa. För att förenkla till- lämpningen finns det vissa schablonbelopp som reglerar hur stora avdrag en arbetstagare får göra. Traktamenten som betalas ut och som motsvarar de av- dragsgilla schablonbeloppen enligt 12 kap. inkomstskattelagen kan betalas ut skattefritt av arbetsgivaren. Det ska då inte betalas några arbetsgivaravgifter eller göras något skatteavdrag (2 kap. 11 § 1 socialavgiftslagen och 10 kap 3 § andra stycket 8 skatteförfarandelagen). Arbetstagaren får i sin tur inte heller
130
9 SKATTERÄTTSLIGA FRÅGOR | 2024/25:URF1 |
begära avdrag för ökade levnadskostnader vid inkomstbeskattningen. Det här kallas för tyst kvittning. Ersättningar som betalas ut och som överstiger de avdragsgilla schablonbeloppen betraktas däremot som en inkomst som ska be- skattas. Om en arbetsgivare har betalat traktamente med ett lägre belopp än det avdragsgilla schablonbeloppet har den anställde rätt till avdrag med scha- blonen. I sådana fall ska också kostnadsersättningen tas upp som en inkomst i deklarationen.
131
2024/25:URF1
10 Stödet till den parlamentariska processen och ledamotskapet
10.1 Inledning
Riksdagens centrala statsrättsliga funktioner, som i huvudsak består i att stifta lag, besluta om statens budget, kontrollera regeringen och granska vissa doku- ment från EU, utförs rent faktiskt av kammaren, utskotten och EU-nämnden genom debatter, voteringar, beredning av riksdagsärenden samt information och samråd i frågor som gäller samarbetet inom EU.1 Det är dessa funktioner som i detta avsnitt avses med den parlamentariska processen.
Ett av Riksdagsförvaltningens huvudsakliga uppdrag är enligt 14 kap. 2 § riksdagsordningen (RO) att biträda arbetet i kammaren och utskotten – det som i förarbetena kallas ”det egentliga riksdagsarbetet” (prop. 1973:90 s. 583).2 En annan del av Riksdagsförvaltningens uppdrag är att bistå riksdagens ledamöter med sakuppgifter för riksdagsarbetet och i övrigt tillhandahålla resurser och service för ledamöterna och partigruppskanslierna för att skapa så goda förut- sättningar som möjligt för ledamöterna att fullgöra sitt uppdrag (14 kap. 2 § RO och 1 § lagen [2011:745] med instruktion för Riksdagsförvaltningen, i fortsättningen instruktionslagen). Av instruktionslagen framgår också uttryck- ligen i förtydligande syfte att Riksdagsförvaltningen ska ansvara för att leda- möterna erbjuds parkeringsplats, övernattningsbostäder, arbetsrum, vidareut- bildning, teknisk och elektronisk utrustning, barnverksamhet, försäkring och företagshälsovård (2 § 9 instruktionslagen, se även 2013/14:URF1 s. 136). Vi- dare ska Riksdagsförvaltningen enligt instruktionslagen ansvara för att leda- möter som lämnar riksdagen erbjuds stöd för övergång till förvärvsarbete (2 § 10 instruktionslagen).
Verksamheten inom Riksdagsförvaltningen syftar på olika sätt till att skapa förutsättningar för att riksdagen ska kunna fullgöra sina uppgifter som landets centrala statsorgan. Olika delar av förvaltningen bidrar på olika sätt; det kan göras direkt genom det biträde till den parlamentariska processen som ges av kammarens och utskottens kanslier eller indirekt genom den övriga förvalt- ningens stöd till de direkt stödjande delarna.
Det stöd som Riksdagsförvaltningen lämnar till riksdagens ledamöter syftar till att stödja ledamöterna i det parlamentariska arbetet, att ge ekonomisk er- sättning för inkomstbortfall och merkostnader samt att ge stöd i sådana admi- nistrativa och praktiska frågor som är nödvändiga för att ledamöterna ska få sin vardag att fungera. Därutöver lämnar partigruppernas kanslier stöd som syftar till att ledamöterna och partigrupperna ska få det stöd som de behöver för att det parlamentariska arbetet ska fungera väl (1 § lagen [2016:1109] om
1Det som fortsättningsvis sägs om utskottens kanslier gäller också EU-nämndens kansli.
2Se även 1 § lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
132
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsätt- ningen partigruppsstödlagen).
10.2Riksdagsförvaltningens stöd till den parlamentariska processen
Inom Riksdagsförvaltningen biträder kammarkansliet talmannen och verk- samheten i övrigt i kammaren. På kammarkansliet, som är en del av kammar- avdelningen, arbetar bl.a. kammarsekreterare och kammarhandläggare. I kam- markansliets uppgifter ingår bl.a. att registrera inkomna ärenden och på upp- drag av talmannen föreslå till vilket utskott ett ärende ska hänvisas. Kammar- kansliet ansvarar även i övrigt för det löpande stödet till arbetet i kammaren, vilket bl.a. innefattar att på talmannens uppdrag utföra en konstitutionell granskning av motioner, interpellationer och skriftliga frågor. Det innefattar också stöd till planeringen av arbetet i kammaren, såsom att tillsammans med utskottens kanslichefer planera när olika ärenden ska behandlas i kammaren. Kammarkansliet tar fram förslag till kammarens sammanträdes- och ärende- planer, som talmannen beslutar om efter samråd med gruppledarna. Därutöver upprättar kammarkansliet talarlistor till debatterna och tillhandahåller övriga underlag för kammarens sammanträden samt biträder tjänstgörande talman i procedurfrågor under sammanträdena.
Utskotten biträds i sitt arbete av kanslier av varierande storlek. Vid kansli- erna arbetar tjänstemän med juridisk, statsvetenskaplig, ekonomisk eller annan relevant utbildning. Kanslierna planerar utskottens verksamhet och stöder ut- skotten genom att ta fram underlag till utskottens beredning av ärenden samt bistår utskotten med övrigt utskottsarbete, såsom uppföljning och utvärdering, forsknings- och framtidsfrågor, resor och studiebesök. I arbetet ingår att skriva förslag till utskottens ställningstagande till propositioner, motioner, skrivelser
m.m.i betänkanden, yttranden och utlåtanden. Kanslierna skriver normalt också fram förslag till minoritetens reservationer. Vidare stöder kanslierna ut- skotten i arbetet med EU-frågor. Som ett stöd i utskottskansliernas arbete finns handböcker, rutinbeskrivningar och exempelsamlingar.
För att arbetet i kammaren och utskotten ska kunna fungera förutsätts att andra delar av förvaltningen än kammarkansliet och utskottskanslierna deltar. Inom utskottsavdelningen finns t.ex., utöver kanslierna, en särskild enhet som stöder utskotten i arbetet med att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut samt med forsknings- och framtidsfrågor.
Som exempel kan också nämnas att det vid kammarens sammanträden ska föras både fullständiga protokoll och s.k. snabbprotokoll (6 kap. 24 § och tilläggsbestämmelse 6.24.1 RO). Inom kammaravdelningen finns det därför ett protokollskansli som svarar för att sådana protokoll förs. Riksdagens arbete dokumenteras också i riksdagstrycket. Till riksdagstrycket hör bl.a. motioner, betänkanden och riksdagsskrivelser. Inom fastighets- och serviceavdelningen finns enheten riksdagstryck som producerar, samordnar, distribuerar och säljer riksdagstrycket. Dessutom behövs ändamålsenliga lokaler för arbetet i
133
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| kammaren och utskotten. Inom fastighets- och serviceavdelningen svarar |
| fastighetsenheten för lokalförsörjning och drift, underhåll och förvaltning av |
| riksdagens fastigheter, medan serviceenheten svarar för lokalvården. |
| Serviceenheten ger även i övrigt service till verksamheten i kammaren. |
| Sammanträdena i kammaren förutsätter också viss teknik, det finns t.ex. |
| mikrofoner för talare och ett voteringssystem som används vid voteringar. Det |
| finns även informationstavlor som visar vilket ärende som ledamöterna |
| debatterar, vem som talar och resultatet av en omröstning. Dessutom filmas |
| alla sammanträden. Inom it-avdelningen finns enheten it-produktion som |
| svarar för drift av kammarsystemet och för tv-produktion. Riksdags- |
| förvaltningen har också utvecklat de s.k. Rixsystemen som är ett antal it- |
| system som stöder den parlamentariska processen. I systemen ska de parla- |
| mentariska dokumenten registreras och systemen utgör på så vis den parla- |
| mentariska processens diarium. Systemen ska även stödja framtagandet av |
| beslutsunderlag inför riksdagens beslut. I sammanhanget kan nämnas att det |
| pågår ett arbete med att modernisera kammarsystemet och en mer digitaliserad |
| dokumenthantering inom ramen för den parlamentariska processen förbereds. |
| Den parlamentariska processen måste kunna fungera både i vardagen och |
| vid incidenter och kriser som vid krig och krigsfara. Inom Riksdagsförvalt- |
| ningen finns det en säkerhetsavdelning som bl.a. svarar för bevakning, och för |
| att upprätthålla tillträdesskydd vid riksdagens lokaler, för krisberedskap samt |
| för säkerhetshöjande åtgärder och stöd vid evenemang och sammanträden. Sä- |
| kerhetsarbetet bidrar också till att riksdagen kan vara ett öppet och tillgängligt |
| parlament. |
| För att öka öppenheten och tillgängligheten till information om riksdagen |
| och riksdagens arbete finns det vidare en kommunikationsavdelning som bl.a. |
| ansvarar för riksdagens webbplats och andra digitala kommunikationskanaler, |
| klarspråksarbete och besöksverksamhet. |
10.3 Riksdagsförvaltningens stöd till ledamotskapet
10.3.1 Inledning
Uppdraget som riksdagsledamot är mångfasetterat, och riksdagsarbetet är va- rierande. För att kunna fullgöra uppdraget behöver ledamöterna olika typer av stöd. Att ledamöterna får ersättning för sitt arbete och sina omkostnader – och att ersättningen är tillräckligt stor – har från demokratisk synpunkt ansetts vik- tigt. Därigenom främjas rekryteringen till riksdagsuppdraget, och garantier skapas för att ledamöterna inte blir så beroende av andra inkomstkällor att de- ras oberoende i riksdagsarbetet kan sättas i fråga (prop. 1973:90 s. 587).
Ersättningssystemet har från tid till annan utformats på olika sätt, och re- gelverket har ändrats vid ett stort antal tillfällen. I grund och botten har det dock hela tiden handlat om att ersätta dels det inkomstbortfall som riksdags- uppdraget leder till, dels de merkostnader som vistelsen i Stockholm och upp- draget i övrigt för med sig (jfr försl. 1973:18 s. 8 f. och bet. KU 1973:50). En
134
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
historisk tillbakablick i frågor som rör ersättning till riksdagens ledamöter finns i betänkandet Ändringar i ersättningslagen (2020/21:URF2).
Att ledamöterna har rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel framgår av riksdagsordningen (5 kap. 2 § RO). Närmare bestämmelser om ar- vode och andra ersättningar för ledamöter och ersättare finns i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen). Be- greppet ersättning i ersättningslagen innefattar inte bara direkt ekonomisk gottgörelse utan även andra förmåner av ekonomisk natur, exempelvis tillgång till teknisk utrustning och parkering (2013/14:URF1 s. 128 och 2020/21:URF2 s. 90).
I tidigare lagstiftningsärenden har vikten av balans mellan olika intressen framhållits när det gäller regleringen av riksdagsledamöternas villkor. Som vägledande utgångspunkter uttalades i betänkandet Ändringar i ersättningsla- gen (2020/21:URF2 s.140) följande:
I utredningens direktiv framhålls – i likhet med tidigare lagstiftningsären- den – att regleringen av ledamöternas ekonomiska villkor bör präglas av en balans mellan olika intressen. Ledamöterna måste ges möjlighet att mot bakgrund av de särskilda krav som uppdraget ställer verka under rimliga villkor. Det är sålunda angeläget att villkoren är utformade på ett sådant sätt att alla oavsett bakgrund och levnadsförhållanden ska kunna utöva uppdraget som riksdagsledamot och samtidigt ha ett normalt familjeliv.
Samtidigt framhålls vikten av att villkoren inte uppfattas som överdri- vet förmånliga eller omotiverat gynnsamma. Om regleringen inte upplevs som rimlig finns det en risk för att förtroendet för ledamöterna och riksda- gens arbete påverkas negativt. Villkoren ska, enligt direktiven, ses i ljuset av de villkor som gäller för statligt anställda. Skillnader måste motiveras sakligt och kunna hänföras till riksdagsuppdraget.
Dessa utgångspunkter har varit vägledande i vårt arbete.
Riksdagens ledamöter omfattas av bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229). Inkomstskattelagens bestämmelser kring förmånsbeskattning och avdragsrätt för ökade levnadskostnader är av grundläggande betydelse för regleringen av riksdagsledamöternas rätt till ersättning. En återkommande strävan i tidigare lagstiftningsärenden om ersättning till riksdagens ledamöter har varit att utforma regelverket så att det inte lämnas skattepliktiga förmåner till ledamöter eller andra (2020/21:URF2 s. 126).
Utöver den ersättning som ledamöterna har rätt till enligt ersättningslagen lämnar Riksdagsförvaltningen annat stöd och annan service till ledamöterna för att de ska kunna fullgöra sitt uppdrag.
I lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ finns bestämmelser om arvoden för vissa uppdrag ut- över det ordinarie riksdagsuppdraget, såsom uppdrag i bl.a. Sveriges riksbank, riksdagsstyrelsen och riksdagens råd för Riksrevisionen. Lagen kommer inte att beröras närmare här.
135
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
10.3.2 Ersättningslagens innehåll och tillämpningsområde
Den grundläggande regleringen av riksdagsledamöternas ekonomiska villkor har tagits in i lag. En betydande del av den materiella regleringen har därutöver skett genom föreskrifter utfärdade av myndigheter under riksdagen. Riksdagen har uttalat att principiella och grundläggande regler för ledamöternas ekono- miska villkor bör komma till uttryck i lag, medan den närmare regleringen bör anförtros åt myndigheter under riksdagen. Ett exempel på det är konstitutions- utskottets uttalande i betänkande KU 1973:50 s. 4.
Liksom tidigare har en genomgående strävan varit att inte göra reglerna i ersättningsstadgan onödigt detaljerade utan där endast slå fast de principer som bör råda och som det bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att när- mare utforma. Vid sidan av de i stadgan intagna reglerna kommer det sålunda – liksom tidigare – att finnas åtskilliga särskilda tillämpningsföre- skrifter. Dessa utformas av förvaltningsstyrelsen med stöd av bemyndi- gandet i 26 § ersättningsstadgan.
Utskottet delar meningen att det är en rationell och lämplig ordning att förvaltningsstyrelsen i största möjliga utsträckning bemyndigas att fatta de erforderliga besluten rörande tillämpningen av bestämmelserna i stadgan. Särskilt det nya systemet med ersättare för riksdagsledamöterna kan inne- bära vissa praktiska konsekvenser, som inte nu torde kunna helt över- blickas. Bemyndigandet bör sålunda ses även som ett uppdrag åt förvalt- ningsstyrelsen att kontinuerligt följa och överväga uppkommande ersätt- ningsfrågor för riksdagens ledamöter.
I samband med att det gjordes vissa ändringar i ersättningslagen konstaterades att de materiella reglerna i den då gällande tillämpningsföreskriften till ersätt- ningslagen gick längre än vad verkställighetsföreskrifter normalt gör och att så var fallet även tidigare.3 Det bedömdes inte finnas något hinder mot det så länge bestämmelserna rymdes inom vad som enligt 8 kap. 13 § andra stycket regeringsformen kan delegeras till en myndighet under riksdagen att besluta om. Med tanke på regelverkets omfattning och komplexitet ansågs det snarare nödvändigt att lagstiftningen kompletterades med ytterligare bestämmelser på föreskriftsnivå. Lagen skulle annars bli mycket omfattande, svår att överskåda och detaljrik. Det skulle också krävas ställningstaganden från riksdagens sida i en mängd detaljfrågor som lämpar sig bättre för en reglering på myndighets- nivå. Några bestämmelser i föreskriften ansågs dock vara av så grundläggande betydelse att de flyttades över till ersättningslagen. Utredningens förslag inne- bar att strukturen på den då gällande tillämpningsföreskriften ändrades i sådan grad att den ersattes med en ny föreskrift – riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningsföreskriften).4
I och med att ersättningslagen infördes och den då gällande tillämpnings- föreskriften till lagen tillkom gjordes vissa föreskrifter om till allmänna råd. De riktar sig till såväl ledamöter som Riksdagsförvaltningen och ska fungera som rekommendationer och ge utrymme för flexibilitet och anpassning till
3Riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2016:5) om tillämpningen av lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.
42020/21:URF2 s. 143.
136
| 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
omständigheterna i det enskilda fallet (2013/14:URF1 s. 129 och |
| |
2020/21:URF2 s. 102 f.). |
| |
| Ersättningslagen gäller för talmannen och ersättare på samma sätt som för |
|
ledamöter såvida något annat inte anges (1 kap. 1 och 5 §§ ersättningslagen). |
| |
Bestämmelserna i lagen är utformade som rättigheter för ledamöterna. |
| |
| I det följande lämnas en översiktlig redogörelse över innehållet i ersätt- |
|
ningslagen och den kompletterande ersättningsföreskriften. |
| |
| I ersättningslagen finns bestämmelser om |
|
– | arvode (3 kap.) |
|
– | resekostnadsersättning (4 kap.) |
|
– | traktamente (5 kap.) |
|
– övernattningsbostad och logiersättning (6 kap.) |
| |
– arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning (7 kap.) |
| |
– | barnverksamhet (8 kap.) |
|
– | ålderspension (9 kap.) |
|
– | sjukpension (10 kap.) |
|
– | efterlevandepension (11 kap.) |
|
– | inkomstgaranti (12 kap.) |
|
– | omställningsstöd (13 kap.) |
|
– försäkring, rehabilitering och företagshälsovård (14 kap.) |
| |
– återkrav (14 a kap.) |
| |
– | överklagande (15 kap.). |
|
Arvode
Att ledamöterna har rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel framgår av riksdagsordningen (5 kap. 2 § RO). Närmare bestämmelser om arvode finns i ersättningslagen.
Talmannen har rätt till ett månatligt arvode som motsvarar arvodet till stats- ministern (3 kap. 1 § ersättningslagen). En ledamot har rätt till ett månatligt arvode som bestäms av Riksdagens arvodesnämnd (3 kap. 2 § ersättningsla- gen). Sedan den 1 januari 2025 uppgår ledamöternas arvoden till 78 500 kro- nor per månad. Arvodets storlek omprövas normalt en gång per år.
Vissa uppdrag berättigar till ett månatligt tilläggsarvode. En vice talman har t.ex. rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 30 procent av le- damotsarvodet (3 kap. 3 § ersättningslagen). En ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 20 pro- cent av ledamotsarvodet (3 kap. 4 § ersättningslagen). En vice ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 15 procent av ledamotsarvodet (3 kap. 5 § ersättningslagen).
Talmansarvode, ledamotsarvode och tilläggsarvode ska anses som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken och lagen (1991:1047) om sjuk- lön. Ledamoten ska i det sammanhanget anses som arbetstagare (3 kap. 7 § ersättningslagen).
137
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| En ledamot har rätt till ledamotsarvode och tilläggsarvode vid ledighet som |
| understiger en månad. Om ledigheten uppgår till minst en månad har ledamo- |
| ten rätt till arvode under ledigheten bara om ledigheten beror på offentligt upp- |
| drag, sjukdom, föräldraledighet, vård av närstående eller fullgörande av total- |
| försvarsplikt. Med ett offentligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksda- |
| gen eller regeringen eller av någon annan efter bemyndigande av riksdagen |
| eller regeringen. En anställning utgör inte ett offentligt uppdrag (3 kap. 8 § er- |
| sättningslagen). Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet på grund av sjukdom |
| ska det göras ett kalenderdagsavdrag på arvodet (3 kap. 9 § ersättningslagen). |
| Ledamoten har i stället, utöver ersättning från Försäkringskassan, rätt till er- |
| sättning i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Sådan ersätt- |
| ning kan endast avse hela kalenderdagar (3 kap. 10 § ersättningslagen). |
| Kalenderdagsavdrag kan också göras på en ledamots egen begäran (3 kap. |
| 11 § ersättningslagen). Vidare finns bestämmelser om återbetalning av arvode |
| vid viss frånvaro från voteringstillfällena i kammaren (3 kap. 13–19 §§ ersätt- |
| ningslagen). |
| Resekostnadsersättning |
| En ledamot har rätt till ersättning för sina kostnader för en tjänsteresa (4 kap. |
| 1 § ersättningslagen). Med begreppet tjänsteresa avses en resa som en ledamot |
| gör som ett led i utövningen av sitt uppdrag som riksdagsledamot och som |
| påbörjas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en |
| förrättningsort samt avslutas på tjänstestället eller på en förrättningsort (1 kap. |
| 2 § ersättningslagen). En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller |
| hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning |
| att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten |
| och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten. Om |
| bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe |
| (1 kap. 3 a § ersättningslagen). |
| Som exempel på resor som en ledamot gör som ett led i utövningen av riks- |
| dagsuppdraget anges i de allmänna råden i ersättningsföreskriften resor till och |
| från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet och resor till, från och i den val- |
| krets för vilken ledamoten är vald. Ytterligare exempel är resor som föranleds |
| av sammanträde med riksdagsgruppen, partikonferens och annat partiarrange- |
| mang, utskottsresa samt deltagande i arbetet i nämnder, delegationer, kommit- |
| téer eller liknande inom riksdagen, enskilda utrikes tjänsteresor och resor som |
| föranleds av att en ledamot medverkar i ett arrangemang som syftar till att |
| informera om riksdagen eller riksdagsuppdraget. |
| Vidare ersätts i vissa fall kostnader för resor som en ledamot har innan han |
| eller hon har tillträtt sitt uppdrag (4 kap. 2 och 2 a §§ ersättningslagen) och |
| kostnader för resor vid extraordinära händelser eller resor av annan icke förut- |
| sedd orsak (4 kap. 3 § ersättningslagen). |
| Resekostnader ersätts som utgångspunkt med den faktiska kostnaden för |
| resan (4 kap. 6 § ersättningslagen). En begäran om ersättning för resekostnader |
138
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan av- slutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till ersättning (4 kap. 9 § ersättningslagen).
Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en le- damot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor. Sådana resor ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget (4 kap. 4 § ersättningslagen). Be- loppet uppgår sedan den 1 augusti 2024 till 60 000 kronor (3 kap. 8 § ersätt- ningsföreskriften).
Det finns bestämmelser om utrikes tjänsteresa på uppdrag av partigrupp i riksdagen i partigruppsstödlagen (4 kap. 7 § ersättningslagen).
En ledamot har i mån av tillgång rätt att använda Riksdagsförvaltningens parkeringsplatser (4 kap. 10 § ersättningslagen).
Traktamente
En ledamot har rätt till ett s.k. dagtraktamente vid en inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm om orten är belägen mer än 50 kilometer från ledamo- tens tjänsteställe och resan innefattar övernattning. Traktamente betalas för varje hel dag som tas i anspråk för tjänsteresan. Om ledamoten har fått fria måltider under resan ska måltidsavdrag göras. Om tjänsteresan har påbörjats kl. 12.00 eller senare på avresedagen eller har avslutats kl. 19.00 eller tidigare på hemresedagen har ledamoten rätt till ett halvt traktamente för varje sådan dag (5 kap. 1 § ersättningslagen).
Sedan 2006 finns det en särskild ersättning som lämnas till de ledamöter som reser till och övernattar i Stockholm inom ramen för sitt uppdrag som ledamot, det s.k. Stockholmstraktamentet. Ledamoten har inte rätt till Stock- holmstraktamente för dagar som berättigar till dagtraktamente eller ut- landstraktamente (5 kap. 2 § ersättningslagen). Stockholmstraktamentet upp- går till ett lägre belopp än dagtraktamentet. Måltidsavdrag görs inte.
I ersättningslagen finns även bestämmelser om utlandstraktamente och för- rättningstillägg (5 kap. 3 § ersättningslagen).
En begäran om traktamente ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till traktamente (5 kap. 5 § ersättningslagen).
Övernattningsbostad och logiersättning
En ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd (6 kap. 1 § ersättningslagen). Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka över- nattningsbostäder som ska ställas till respektive partigrupps förfogande och partigrupperna fördelar sedan respektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad (6 kap. 7 och 8 §§ ersättningslagen).
Riksdagsförvaltningen ska se till att övernattningsbostäderna är basmöble- rade och har basutrustat kök för matlagning. Ledamoten svarar i sin tur själv
139
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| för städning av bostaden och för handdukar, sänglinne och liknande (6 kap. |
| 3 § ersättningsföreskriften). Vidare svarar Riksdagsförvaltningen för bl.a. be- |
| siktning, drift och underhåll av bostäderna (6 kap. 4 § ersättningsföreskriften). |
| Om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en ledamot som har rätt |
| till övernattningsbostad en bostad i förvaltningens bostadsbestånd, eller om |
| det till följd av ledamotens personliga förhållanden finns särskilda skäl, har |
| han eller hon rätt till ersättning för eget boende inom 50 kilometer från Riks- |
| dagshuset (logiersättning) (6 kap. 4 § ersättningslagen). Logiersättningen får |
| högst uppgå till 9 000 kronor per månad (7 kap. 3 § ersättningsföreskriften). |
| Riksdagsförvaltningen prövar efter ansökan om en ledamot har rätt till |
| övernattningsbostad eller logiersättning (6 kap. 6 § ersättningslagen). Rätten |
| till övernattningsbostad och logiersättning förutsätter att ledamoten disponerar |
| en bostad på hemorten som är inrättad för permanent boende för ledamoten |
| och hans eller hennes familj. |
| Ansökan om att få disponera en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltning- |
| ens bostadsbestånd görs för varje valperiod hos Riksdagsförvaltningen på en |
| blankett som fastställs av förvaltningen. Ledamoten ska i ansökan på heder |
| och samvete intyga att han eller hon på sitt tjänsteställe disponerar en bostad |
| inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj |
| (6 kap. 17 och 18 §§ ersättningsföreskriften). Bestämmelser om ansökan om |
| logiersättning finns i 7 kap. 6–10 §§ ersättningsföreskriften. |
| Arbetsrum och teknisk utrustning |
| En ledamot har rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler (7 kap. 1 § ersätt- |
| ningslagen). Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka arbetsrum som ska stäl- |
| las till respektive partigrupps förfogande. Partigruppen fördelar tilldelade ar- |
| betsrum mellan ledamöterna i gruppen (7 kap. 3 § ersättningslagen). |
| Riksdagsförvaltningen ska se till att det i arbetsrummet finns kontorsmöb- |
| ler, belysning, textilier och konst (8 kap. 1 § ersättningsföreskriften). Riks- |
| dagsförvaltningen ska också se till att sedvanlig lokalvård utförs i kontorsut- |
| rymmen (8 kap. 2 § ersättningslagen). |
| I partigruppsstödlagen finns bestämmelser om arbetsplatser till politiska |
| sekreterare och partigruppens kansliledning. |
| En ledamot har rätt till den tekniska och elektroniska utrustning, i enlighet |
| med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer, som behövs för att utöva riks- |
| dagsuppdraget (7 kap. 12 § ersättningslagen). Riksdagsförvaltningen får er- |
| sätta en ledamots kostnader som uppkommer för att ledamoten inom riksdags- |
| uppdraget använder någon annan teknisk och elektronisk utrustning än den |
| som tillhandahålls av Riksdagsförvaltningen (7 kap. 14 § ersättningslagen). |
| Riksdagsförvaltningen beslutar om den tekniska och elektroniska utrust- |
| ning som ska finnas i arbetsrummen i riksdagen och den mobila och övriga |
| utrustning som ledamöterna ska erbjudas kostnadsfritt (9 kap. 1 § ersättnings- |
| föreskriften). Riksdagsförvaltningen beslutar vidare om vilka varor och tjäns- |
| ter, inklusive programvaror och licenser för dessa, som den tekniska och |
140
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
elektroniska utrustningen ska bestå av samt vilka leverantörer som ska anlitas. Förvaltningen beslutar när utrustningen ska bytas (9 kap. 2 § ersättningsföre- skriften).
Riksdagsförvaltningen ska för den tekniska och elektroniska utrustning som förvaltningen tillhandahåller betala abonnemang, trafikavgifter för tele- foni inom riksdagsuppdraget, trafikavgifter för datakommunikation och andra kostnader som uppkommer vid användningen av utrustningen inom riksdags- uppdraget (9 kap. 3 § ersättningsföreskriften). Riksdagsförvaltningen ska se till att ledamöterna har fungerande tele- och datakommunikationer på tjänste- stället (9 kap. 4 § ersättningsföreskriften).
En ledamot får normalt sett tillgång till en bärbar dator med mobilt bred- band, dockningsstation, bildskärm, tangentbord och mus, vilket också kan er- bjudas som hemutrustning tillsammans med skrivare och skanner. Alla leda- möter erbjuds också en smartmobil och en pekplatta.
Barnverksamhet
En ledamot har i mån av platstillgång rätt till tillfällig barnverksamhet för barn i åldern ett t.o.m. tolv år. Rätten gäller ledamotens egna barn; barn till ledamo- tens make eller maka, registrerade partner eller sambo; barn till en person som lever i ett parförhållande med ledamoten utan att de har ett gemensamt hushåll och barn som är familjehemsplacerade hos ledamoten (8 kap. 1 § ersättnings- lagen). Barnverksamheten är avgiftsfri (8 kap. 2 § ersättningslagen). Riksdags- förvaltningen ska lämna kontrolluppgifter om förmånens värde till Skattever- ket (10 kap. 13 § ersättningsföreskriften).
Barnverksamheten syftar till att underlätta för ledamöterna att förena upp- draget som ledamot med rollen som förälder och möjliggöra för ledamöterna att vid enstaka tillfällen ta med barnen till riksdagen.
Pensioner
En ledamot har rätt till ålderspension om han eller hon tillgodoräknas pen- sionsrätt (9 kap. 1 § ersättningslagen). Pensionsrätt tillgodoräknas ledamoten varje månad som han eller hon har fått arvode eller sjukpension (9 kap. 2 § ersättningslagen). En ledamot har rätt till ålderspension tidigast fr.o.m. den månad då han eller hon fyller 63 år och längst t.o.m. den månad då ledamoten avlider (9 kap. 12 § ersättningslagen).
En ledamot har rätt till sjukpension för tid då han eller hon får hel sjuker- sättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken. För rätt till sjukpension krävs det att arbetsförmågan på grund av sjukdom eller någon annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan har blivit helt eller i det närmaste helt nedsatt under uppdragstiden och att arbetsför- mågan oavbrutet är nedsatt i sådan omfattning till dess att ledamoten får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning (10 kap. 1 § ersättningslagen). Sjukpension lämnas längst t.o.m. månaden före den månad då ledamoten fyller
141
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| 66 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, t.o.m. den månad då dödsfallet |
| inträffar (10 kap. 2 § ersättningslagen). |
| Efterlevandepension lämnas till efterlevande maka eller make som stadig- |
| varande sammanbodde med ledamoten när ledamoten avled och till efterle- |
| vande barn till den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller fick sjuk- |
| pension eller ålderspension enligt ersättningslagen (11 kap. 1 och 2 §§ ersätt- |
| ningslagen). Efterlevandepension till maka eller make lämnas som huvudregel |
| under sex år fr.o.m. månaden efter dödsfallet (11 kap. 5 § ersättningslagen). |
| Efterlevandepension till barn lämnas längst t.o.m. den månad barnet fyller |
| 20 år (11 kap. 6 § ersättningslagen). |
| Den 1 januari 2026 kommer vissa ändringar i ersättningslagen att träda i |
| kraft som syftar till att anpassa reglerna om pension till de ändrade bestäm- |
| melserna om åldersgränser m.m. i det allmänna pensionssystemet och i an- |
| gränsande trygghetssystem. |
| Inkomstgaranti och omställningsstöd |
| En ledamot som lämnar riksdagsuppdraget före 66 års ålder har, för att kunna |
| övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder i enlighet med vad Riksdags- |
| förvaltningen bestämmer (12 kap. 3 § och 13 kap. 3 § ersättningslagen). |
| Stödåtgärder lämnas i form av karriärrådgivning, coachning och liknande, |
| samt kompetensutveckling. Kostnaderna för åtgärderna får uppgå till högst |
| 50 000 kronor per tidigare ledamot. Resa och uppehälle i samband med stödåt- |
| gärder ersätts inte (12 kap. 1 § ersättningsföreskriften). Stödet motsvarar det |
| stöd som erbjuds genom trygghetsavtalen på arbetsmarknaden. |
| Utöver stödåtgärderna lämnas ekonomiskt stöd i form av inkomstgaranti |
| eller ekonomiskt omställningsstöd. Syftet är att skapa en ekonomisk trygghet |
| för en avgången ledamot och underlätta för den som har varit riksdagsledamot |
| att övergå till förvärvsarbete (12 kap. 2 § och 13 kap. 2 § ersättningslagen). |
| Ledamöter som valts in i riksdagen före 2014 omfattas av reglerna om in- |
| komstgaranti, och reglerna tar sikte på de ledamöter som före 66 års ålder läm- |
| nar riksdagsuppdraget efter minst tre hela års sammanhängande tid i riksdagen |
| (12 kap. 1 och 5 §§ ersättningslagen). Under hur lång tid inkomstgaranti läm- |
| nas beror som utgångspunkt på hur länge ledamoten varit i riksdagen och le- |
| damotens ålder (12 kap. 8 § ersättningslagen). |
| Det ekonomiska omställningsstödet omfattar ledamöter som inte har rätt till |
| inkomstgaranti (13 kap. 1 § ersättningslagen). Rätten till ekonomiskt omställ- |
| ningsstöd förutsätter att ledamoten har tjänstgjort i riksdagen under en sam- |
| manhängande tid av minst ett år (13 kap. 5 § ersättningslagen). |
| Den 1 januari 2026 kommer vissa ändringar i ersättningslagen att träda i |
| kraft som syftar till att anpassa reglerna om avgångsförmåner till de ändrade |
| bestämmelserna om åldersgränser m.m. i det allmänna pensionssystemet och |
| i angränsande trygghetssystem. |
142
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
Försäkring, rehabilitering och företagshälsovård
En ledamot har rätt till försäkringsförmåner i form av grupplivförsäkring, tjänstereseförsäkring och arbetsskadeförsäkring i enlighet med vad Riksdags- förvaltningen bestämmer (14 kap. 1 § ersättningslagen).
En ledamot har också rätt till företagshälsovård i enlighet med vad Riks- dagsförvaltningen bestämmer (14 kap. 2 § ersättningslagen). Företagshälso- vården består av arbetsrelaterad vård och av tillgång till sköterskemottagning i riksdagens lokaler. Företagshälsovården är avgiftsfri. Sjukvårdstjänster ingår inte i företagshälsovården (15 kap. 2 § ersättningsföreskriften). En ledamot ska ha tillgång till läkarmottagning i riksdagens lokaler i den omfattning som Riks- dagsförvaltningen bestämmer. Ledamoten ska vid besök på mottagningen be- tala en avgift (15 kap. 3 § ersättningsföreskriften).
Om det finns särskilda skäl kan en riksdagsledamot efter prövning av Riks- dagsförvaltningen få ersättning för kostnader för insatser i rehabiliteringssyfte (14 kap. 3 § ersättningslagen).
Återkrav och överklagande
En ledamot är skyldig att betala tillbaka utbetalning av arvode, resekostnads- ersättning, traktamente, logiersättning eller pension, som har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, om han eller hon har orsakat utbetalningen ge- nom att lämna oriktiga uppgifter eller inte fullgöra en uppgifts- eller anmäl- ningsskyldighet. Detsamma gäller om en sådan utbetalning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och ledamoten insett eller skä- ligen borde ha insett detta (14 a kap. 1 § ersättningslagen).
Om det finns särskilda skäl får ett återkrav och ränta efterges helt eller del- vis (14 a kap. 4 § ersättningslagen).
Bestämmelser om återkrav av inkomstgaranti och ekonomiskt omställ- ningsstöd finns i 12 kap. 35 och 36 §§ och 13 kap. 31 och 32 §§ (14 a kap. 6 § ersättningslagen).
I 15 kap. ersättningslagen finns bestämmelser om hur man överklagar be- slut som har fattats av Riksdagsförvaltningen, Riksdagens arvodesnämnd och Statens tjänstepensionsverk.
10.3.3Annat stöd och annan service som lämnas av Riksdagsförvaltningen
Utöver den ersättning som ledamöterna har rätt till enligt ersättningslagen läm- nar Riksdagsförvaltningen annat stöd och annan service till ledamöterna för att de ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Det handlar både om stöd till ledamö- terna i det parlamentariska arbetet i form av t.ex. kunskapsstöd och annat prak- tiskt och administrativt stöd. Den beskrivning som följer syftar till att i väsent- liga delar beskriva det stöd och den service som Riksdagsförvaltningen till- handahåller och är inte avsedd som en uttömmande redovisning.
143
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| Biträde till ledamöternas parlamentariska arbete lämnas när det är fråga om |
| arbetet i kammaren och utskotten i huvudsak av kammarkansliet och utskotts- |
| kanslierna. Det biträde som kammarkanslierna och utskottskanslierna lämnar |
| beskrivs närmare i avsnitt 10.2. Som stöd för ledamöternas arbete i kammaren |
| finns också den s.k. kammarappen som är ett internt arbetsverktyg där leda- |
| möterna på ett enkelt sätt kan ta del av och få överblick över kammarens ar- |
| bete. I kammarappen finns all information om kammarens planering och ären- |
| den. En annan applikation som finns att tillgå för ledamöterna är den s.k. mö- |
| testjänsten som ger tillgång till alla sammanträdeshandlingar i ett utskott in- |
| klusive möjlighet att anteckna i dem samt tillgång till historiska handlingar. |
| Inom ramen för utskottsarbetet kan utskottskanslierna lämna stöd till leda- |
| möterna i kunskapsfrågor. Ledamöterna kan även få stöd i kunskapsfrågor av |
| riksdagens utredningstjänst (RUT) som kan utföra utredningsuppdrag åt leda- |
| möterna. Utredningstjänsten kan bidra med analyser och faktasammanställ- |
| ningar, inhämtning, bearbetning och analys av regional, nationell och interna- |
| tionell statistik och juridiska analyser av svensk och internationell rätt samt |
| EU-rätt. Utredarna vid utredningstjänsten har sin bakgrund inom nationaleko- |
| nomi, juridik och natur- och samhällsvetenskap. Annat kunskapsstöd är riks- |
| dagsbiblioteket som är ett specialbibliotek inom samhällsvetenskap och juri- |
| dik. På uppdrag av riksdagens ledamöter kan bibliotekets personal göra in- |
| formationssökningar och ta fram faktaunderlag. Genom riksdagsbiblioteket |
| har ledamöterna också tillgång till flera olika tjänster för omvärldsbevakning, |
| såsom nyhets- och ämnesdatabaser. Nyhetsdatabaserna ger ledamöterna till- |
| gång till nyheter både nationellt och internationellt. Genom ämnesdatabaserna |
| kan ledamöterna också få tillgång till olika artiklar, tidskrifter och vetenskap- |
| lig litteratur. |
| En del i ledamöternas kunskapsinhämtning är att bjuda in externa aktörer |
| till möten och seminarier i riksdagens lokaler, och ledamöterna får inom ramen |
| för sitt ledamotsuppdrag använda riksdagens lokaler för sådana arrangemang. |
| Som stöd finns därför inom Riksdagsförvaltningen t.ex. en lokalboknings- |
| funktion som kan svara på frågor om möteslokalerna och bistå med viss prak- |
| tisk hjälp i lokalerna. Ledamöterna kan också beställa catering till ett möte |
| eller seminarium genom den restaurang som Riksdagsförvaltningen upphand- |
| lat och få hjälp med besöksbrickor och andra trycksaker av enheten riksdags- |
| tryck som också utgör interntryckeri. Som stöd för ledamöter som ska anordna |
| ett möte eller seminarium i riksdagens lokaler har Riksdagsförvaltningen tagit |
| fram checklistor. |
| Många ledamöter har sin hemort utanför Stockholm men vistas regelbundet |
| i Stockholm, eftersom det är där riksdagen sammanträder. Utöver resorna mel- |
| lan hemorten och riksdagen gör ledamöterna även andra resor, både inrikes |
| och utrikes sådana, för att t.ex. göra studiebesök och delta i olika typer av ar- |
| rangemang. Till sin hjälp vid resebokningar har ledamöterna tillgång till en |
| resebyrå som Riksdagsförvaltningen har upphandlat. Riksdagsförvaltningen |
| har också upphandlat ett reseräkningssystem i vilket ledamöterna redovisar |
| sina reseräkningar. Inom Riksdagsförvaltningens förvaltningsavdelning finns |
144
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
vidare enheten ledamotsersättningar som bl.a. handlägger ärenden om rese- kostnadsersättning och traktamente till ledamöter och som ger stöd till leda- möterna i sådana frågor och i samband med att de redovisar sina reseräkningar. För att underlätta resandet har ledamöterna också rätt till t.ex. årskort på tåg.
Till stöd för ledamöternas arbete finns också riksdagens interna intranät. Intranätet tillhandahåller tjänster, nyheter och innehåll som anpassas för olika målgrupper. Genom Intranätet kan ledamöterna bl.a. få information om aktu- ella händelser och om kammarens och utskottens arbete. Ledamöterna kan också genom Intranätet komma åt de nyhets- och ämnesdatabaser som Riks- dagsförvaltningen tillhandahåller samt få information och stöd i olika prak- tiska frågor inom ramen för uppdraget. På Intranätet finns även introduktions- filmer inom olika områden.
Riksdagsförvaltningen tillhandahåller vidare ett servicecenter dit ledamö- terna kan vända sig med frågor via telefon, mejl eller genom att personligen besöka servicecenters disk i Bankhallen i Riksdagshuset. Det finns vidare ett digitalt servicecenter där ledamöterna kan registrera, uppdatera och få åter- koppling på sina ärenden. Servicecenter bistår med alla former av förfråg- ningar och lotsar till rätt funktion inom Riksdagsförvaltningen. Uppgifterna för servicecenter är varierade och består bl.a. av handläggning av parlamenta- riska dokument, hantering av hemliga handlingar, felanmälningar och förfråg- ningar om fastighetsrelaterade driftsfrågor. Även bokningsförfrågningar om vissa lokaler samt teknik och möbleringar i samband med frukost- och lunchmöten i matsalar samt evenemang i Bankhallen hanteras. Servicecenter förestår också gåvoshoppen och sköter servicen runt de gåvor som ledamö- terna har tagit emot med värdering, register och gåvoförråd m.m. Inom Riks- dagsförvaltningen finns även servicecenter-it dit ledamöterna kan vända sig med it-relaterade frågor.
De flesta av riksdagens ledamöter har sina arbetsrum i de delar av riksda- gens lokaler som partigruppskanslierna disponerar. De ledamöter som är ord- förande eller vice ordförande i ett utskott har däremot normalt sett sina arbets- rum i anslutning till utskottens kanslier. Oavsett var ledamöterna har sina ar- betsrum tillhandahåller Riksdagsförvaltningen kontorsservice som bl.a. inbe- griper post och distribution och våningsservice. I kontorsservice ingår bl.a. distribution av post, paket och riksdagstryck, budgång, anskaffning av kon- torsmaterial, leverans av papper till kopiatorer, faxar, skrivare m.m. som står i offentliga utrymmen och på ledamöters arbetsrum, tömning av makulaturtun- nor och pappersförstörare. En förändring av arbetsformerna genomfördes i samband med att ett digitalt servicecenter infördes. Sedan valet 2018 finns det inte längre fast placerad personal på våningarna (s.k. våningsassistenter) utan personalen har samlokaliserats. Personalen har alltså inte längre sin arbetsplats på partigruppernas kanslier utan har nu en arbetsplats i en gemensam lokal i ledamotshuset. Personalen utför dock fortfarande service i partigruppskansli- ernas lokaler och är där dagligen. Bakgrunden till förändringen var att allt färre ledamöter utnyttjade den typ av service som erbjöds och att servicenivån var personberoende. Genom samlokaliseringen erbjuds alla partigruppskanslier
145
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| samma servicenivå och en jämn service även vid t.ex. sjukfrånvaro och se- |
| mestrar. |
| Som nämns i avsnitt 7.2.2 och 10.2 finns inom Riksdagsförvaltningen en |
| säkerhetsavdelning som bl.a. svarar för bevakning och för att upprätthålla till- |
| trädesskydd vid riksdagens lokaler, för krisberedskap samt för säkerhetshö- |
| jande åtgärder och stöd vid evenemang och sammanträden. Inom säkerhetsav- |
| delningen finns också en personsäkerhetsfunktion som svarar för förvaltning- |
| ens arbete med personsäkerhet. Funktionen ska samordna, stödja och följa upp |
| Riksdagsförvaltningens arbete med personsäkerhet. I samverkan med Säker- |
| hetspolisen bedömer och vidtar personsäkerhetsfunktionen åtgärder vid per- |
| sonsäkerhetsincidenter. Vidare ger funktionen råd och stöd till bl.a. ledamöter |
| i frågor som rör deras trygghet och säkerhet. Personsäkerhetsfunktionen utbil- |
| dar och informerar också i förebyggande syfte. Inom Riksdagsförvaltningen |
| finns vidare en larmcentral som kan kontaktas dygnet runt och beredskaps- |
| funktioner även utanför kontorstid. |
| Riksdagens ledamöter har tillgång till friskvård i riksdagens lokaler genom |
| en styrketräningslokal, en motionslokal och motionspass. |
10.4 Partigrupperna och deras kanslier
10.4.1 Inledning
Utöver det stöd som Riksdagsförvaltningen lämnar har partigrupperna i riks- dagen egna kanslier som syftar till att ge riksdagsledamöterna och partigrup- perna det stöd som de behöver för att det parlamentariska arbetet ska fungera väl (1 kap. 1 § partigruppsstödlagen).
Riksdagsförvaltningen ska till partigrupperna i riksdagen lämna basstöd, stöd för politiska sekreterare till riksdagsledamöter och andra som arbetar i partigruppernas kanslier, stöd till kostnader för riksdagsledamöters utrikes re- sor och stöd till kostnader för riksdagsledamöters språkutbildning (1 kap. 2 § partigruppsstödlagen). Som partigrupp räknas varje grupp av riksdagsledamö- ter för ett parti som har fått minst 4 procent av rösterna i hela riket vid ett riksdagsval (1 kap. 4 § partigruppsstödlagen).
Till en enskild ledamot som har blivit invald utan att tillhöra en partigrupp ska Riksdagsförvaltningen lämna begränsat stöd (1 kap. 3 § och 6 kap. 1 § partigruppsstödlagen).
Riksdagsstyrelsen har meddelat en föreskrift (RFS 2016:6) om tillämp- ningen av lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamö- ternas arbete i riksdagen (tillämpningsföreskriften). Föreskriften kompletterar lagen.
146
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET2024/25:URF1
10.4.2 Stöd enligt partigruppsstödlagen Basstöd till partigrupper
Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet är 2 400 000 kronor per år och tilläggsbeloppet är 79 000 kronor per år (2 kap. 1 § partigruppsstödlagen). En partigrupp som företräder ett regeringsparti har rätt till ett grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper har rätt till två grundbelopp (2 kap. 3 § partigruppsstödlagen). Därutöver har en partigrupp rätt till ett tilläggsbelopp för varje mandat som partiet fick vid det senaste riks- dagsvalet (2 kap. 4 § partigruppsstödlagen).
Stöd till partigrupper för politiska sekreterare till riksdagsledamöter och för andra som arbetar i partigruppernas kanslier
Med politisk sekreterare till riksdagsledamot avses en person som arbetar i en partigrupps kansli och som finansieras enligt 3 kap. 2–5 §§ partigruppsstödla- gen (3 kap. 1 § partigruppsstödlagen). Riksdagsförvaltningen ska lämna stöd till kostnader för politiska sekreterare med ett belopp som förvaltningen be- stämmer. Stödet ska motsvara kostnaden för en sekreterare per riksdagsleda- mot (3 kap. 2 § partigruppsstödlagen).
Stödet till kostnader för politiska sekreterare är avsett att bekosta handläg- garhjälp åt riksdagens ledamöter (2 kap. 2 § tillämpningsföreskriften). När stö- dets storlek bestäms ska ett belopp om 73 400 kronor per politisk sekreterare och månad ligga till grund för beräkningen (2 kap. 3 § tillämpningsföreskrif- ten). Partigrupperna beslutar om hur stödet för politiska sekreterare ska använ- das (2 kap. 4 § tillämpningsföreskriften).
Varje partigrupp har rätt att inrätta ett kansli i riksdagens lokaler och har rätt till arbetsplatser i lokalerna för de politiska sekreterare som har sitt tjäns- teställe i riksdagen, dock högst så många arbetsplatser som motsvarar det antal mandat som partiet fick vid det senaste riksdagsvalet, och för partigruppens kansliledning med tio arbetsplatser (3 kap. 6 och 7 §§ partigruppsstödlagen och 2 kap. 5 § tillämpningsföreskriften). De arbetsplatser som har anvisats åt partigrupperna får endast användas av personer som stöder riksdagsledamöter och partigrupper i det löpande riksdagsarbetet (2 kap. 6 § tillämpningsföre- skriften).
Riksdagsförvaltningen ska se till att det på arbetsplatserna finns kon- torsmöbler, belysning och textilier. Förvaltningen ska även se till att de övriga lokaler som respektive partigrupp disponerar är inredda på ett sätt som är för- enligt med arbetsmiljölagen (1977:1160) och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (2 kap. 7 § tillämpningsföreskriften). Riksdagsförvaltningen står för kostnader för lokalerna såsom kostnader för reparationer, underhåll, avskrivningar, el, värme, lokalvård, samordning och administration (2 kap. 8 b § tillämpningsföreskriften).
För varje arbetsplats som anvisats åt partigrupperna ska Riksdagsförvalt- ningen tillhandahålla en dator som är ansluten till riksdagens nätverk och en mobiltelefon som är ansluten till riksdagens växel. Om det finns särskilda skäl,
147
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
| får både en fast telefon och en mobiltelefon tillhandahållas. Partigrupperna får |
| i den utsträckning som Riksdagsförvaltningen bestämmer till självkostnad till- |
| gång till sådan ytterligare teknisk och elektronisk utrustning som förvaltningen |
| tillhandahåller (2 kap. 9 § tillämpningsföreskriften). Riksdagsförvaltningen |
| beslutar om vilka varor och tjänster, inklusive programvaror och licenser för |
| dessa, som den tekniska och elektroniska utrustningen ska bestå av och vilka |
| leverantörer som ska anlitas (2 kap. 10 § tillämpningsföreskriften). |
| Politiska sekreterare som har sitt tjänsteställe i riksdagen och andra som |
| arbetar i en partigrupps kansliledning har rätt att få tillträde till riksdagens lo- |
| kaler och ta emot besök i lokalerna, disponera en arbetsplats i en partigrupps |
| kansli, ha ett it-konto i Riksdagsförvaltningens it-miljö, och anlita den rese- |
| byrå som Riksdagsförvaltningen anlitar (3 kap. 8 § partigruppsstödlagen). |
| Varje partigrupp står för de kostnader som arbetstagare på partikansliet har |
| för abonnemang och trafikavgifter för den tekniska och elektroniska utrustning |
| som tilldelats av Riksdagsförvaltningen (2 kap. 15 § tillämpningsföreskriften). |
| Riksdagsförvaltningen tillhandahåller kontorsmaterial och står även för |
| kostnader för posthantering och annan allmän kontorsservice. Förvaltningen |
| står dock inte för portokostnader (2 kap. 15 a § tillämpningsföreskriften). |
| Riksdagsförvaltningen ansvarar för att den fysiska arbetsmiljön vid arbets- |
| platserna och i partigruppernas gemensamma utrymmen uppfyller kraven i ar- |
| betsmiljölagen. Varje partigrupps kansli ansvarar för att arbetsmiljöförhållan- |
| dena i övrigt uppfyller kraven i arbetsmiljölagen (2 kap. 16 § tillämpningsfö- |
| reskriften). |
| Stöd till partigrupper för kostnader för riksdagsledamöters utrikes |
| resor |
| Riksdagsförvaltningen ska till varje partigrupp lämna stöd till kostnader för |
| riksdagsledamöters utrikes resor på uppdrag av partigruppen till länder inom |
| Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, länder som har ansökt om med- |
| lemskap i EU och potentiella kandidatländer med 2 500 kronor per år för varje |
| ledamot som tillhör partigruppen (4 kap. 1 § partigruppsstödlagen och 3 kap. |
| 2 § tillämpningsföreskriften). Riksdagsförvaltningen ska vidare till varje par- |
| tigrupp lämna stöd till kostnader för riksdagsledamöters resor på uppdrag av |
| partigruppen för deltagande i internationella konferenser utomlands och andra |
| utrikes resor med 5 000 kronor per år för de första 20 mandaten som har till- |
| fallit partiet i det senaste valet till riksdagen och med 2 500 kronor per år för |
| varje ytterligare mandat som tillfallit partiet i valet (4 kap. 2 § partigruppsstöd- |
| lagen och 3 kap. 3 § tillämpningsföreskriften). |
| En partigrupp får inte bevilja en ledamot stöd till andra kostnader för en |
| utrikes resa än sådana kostnader som Riksdagsförvaltningen skulle ha svarat |
| för när en anställd i förvaltningen hade deltagit i en motsvarande resa (4 kap. |
| 3 § partigruppsstödlagen). |
148
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET | 2024/25:URF1 |
Stöd till partigrupper för kostnader för riksdagsledamöters språkutbildning
Riksdagsförvaltningen ska lämna stöd till partigrupperna för riksdagsledamö- ternas språkutbildning med 2 000 kronor per år under de två första åren efter ett ordinarie val för varje ledamot som tillhör partigruppen. Efter ett extra val ska Riksdagsförvaltningen lämna stöd för kostnader för riksdagsledamöternas språkutbildning till varje partigrupp för varje ledamot som tillhör partigruppen med ett belopp som svarar mot den tidsperiod som återstår till nästa ordinarie val. Utgångspunkten vid beräkningen av beloppet ska vara att bidrag lämnas med 1 000 kronor per år (5 kap. 1 § partigruppstödlagen och 4 kap. 2 § till- lämpningsföreskriften).
Redovisning och återbetalning av stöden
Var och en av partigrupperna ska för varje räkenskapsår lämna en redovisning till Riksdagsförvaltningen av hur partigruppen har använt det stöd som den har tagit emot enligt bestämmelser i partigruppsstödlagen. Detsamma gäller en le- damot som fått stöd enligt 6 kap. Redovisningen ska lämnas senast den 1 juli året efter räkenskapsårets slut (7 kap. 1 § partigruppsstödlagen).
Medel som en partigrupp mottagit under en valperiod enligt 4 kap. 1 och 2 §§ (stöd för kostnader för riksdagsledamöters utrikes resor på uppdrag av en partigrupp) och 5 kap. 1 § (stöd för kostnader för riksdagsledamöters språkutbildning) som inte har förbrukats under valperioden, ska betalas till- baka till Riksdagsförvaltningen (8 kap. 1 § partigruppsstödlagen).
En gång per valperiod ska Riksdagsförvaltningen göra en mer omfattande uppföljning av hur stöden har använts och hur ledamöterna har uppfattat stö- den (5 kap. 2 § tillämpningsföreskriften).
10.4.3Närmare om stödet till ledamöterna från de politiska sekreterarna
Fram till 1965 finansierades gruppkanslierna helt eller till avsevärd del med obligatoriska avgifter från de ledamöter som ingick i de olika grupperna. År 1965 beslutade riksdagen att införa ett kanslistöd, dvs. ett bidrag till grupp- kanslier för riksdagspartierna (BaU 1965:54). För att förbättra kontorsservicen till riksdagens ledamöter infördes 1971 även en kontorshjälp (förs. 1971:14 och bet. KU 1971:38). På grund av att riksdagsarbetet hade blivit mer kom- plext övergick kontorshjälpen, genom en reform som trädde i kraft den 1 ja- nuari 2000, till att inriktas på att bekosta handläggarhjälp, politiska sekrete- rare, åt ledamöterna i stället för den administrativa avlastning som stödet syftat till tidigare. Stödet skulle kanaliseras via partigrupperna och borde innefatta att svara för kvalificerade allmänna sekreteraruppgifter, bereda underlag och olika typer av politiska initiativ, skriva artiklar, tal och brev, att besvara elektronisk post från väljare m.fl. (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 1 s. 18).
149
2024/25:URF1 | 10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET |
Partigrupperna beslutar om hur stödet för politiska sekreterare ska använ- das (2 kap. 4 § tillämpningsföreskriften). Samtliga partigrupper organiserar i dag handläggarstödet som en gemensam resurs för ledamöterna. De flesta po- litiska sekreterare arbetar i tematiskt indelade grupper med frågor inom utskot- tens ämnesområden.
I februari 2008 redovisades en uppföljning av hur stödet använts och hur de enskilda ledamöterna uppfattat stödet (2007/08:URF1). I utredningen rang- ordnades de uppgifter som ledamöterna uppgett att de fått hjälp med av de politiska sekreterarna i enlighet med vad som framgår av följande tabell.
Tabell 5 Arbetsuppgifter (rangordnade) som ledamöterna fått hjälp med av de politiska sekreterarna (procent)
Arbetsuppgifter | Andel |
| ledamöter |
Samla information | 80 |
Skriva debattartiklar | 79 |
Kontakter med medier | 68 |
Skriva motioner | 63 |
Fungera som ”bollplank” eller diskussionspartner i politiska frågor | 62 |
Skriva interpellationer och frågor | 56 |
Administrativa uppgifter (t.ex. boka resor, kopiera, skriva anteckningar | 33 |
Förbereda arbete i utskott | 33 |
Kontakter med medlemmar, väljare och allmänhet | 32 |
Kontakter med partiorganisationen | 29 |
Förbereda arbete i kammaren | 26 |
Skriva brev | 25 |
Redogöra för tidigare ärenden (före tiden som ledamot) | 25 |
Redogöra för aktuella ärenden | 24 |
Skriva tal | 17 |
Internationellt arbete | 8 |
Annat | 7 |
Jag har inte fått någon hjälp | 1 |
Jag har inte begärt någon hjälp | 1 |
Källa: 2007/08:URF1 s. 55. |
|
Ledamöterna rangordnade också arbetsuppgifter som de ansåg var viktigast att få hjälp med av de politiska sekreterarna i enlighet med vad som framgår av följande tabell.
150
10 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN OCH LEDAMOTSKAPET2024/25:URF1
Tabell 6 Arbetsuppgifter (rangordnade) som ledamöterna anser vara viktigast att få hjälp med av de politiska sekreterarna (procent)
Arbetsuppgifter | Andel |
| ledamöter |
Samla information | 69 |
Skriva debattartiklar | 48 |
Fungera som ”bollplank” eller diskussionspartner i politiska frågor | 44 |
Kontakter med medier | 42 |
Förbereda arbete i utskott | 29 |
Skriva motioner | 27 |
Redogöra för aktuella ärenden | 25 |
Skriva interpellationer och frågor | 22 |
Förbereda arbete i kammaren | 21 |
Kontakter med medlemmar, väljare och allmänhet | 18 |
Administrativa uppgifter (t.ex. boka resor, kopiera, skriva anteckningar) | 17 |
Redogöra för tidigare ärenden (före tiden som ledamot) | 14 |
Kontakter med partiorganisationen | 13 |
Skriva tal | 10 |
Skriva brev | 10 |
Internationellt arbete, internationella kontakter | 6 |
Annat | 6 |
Källa: 2007/08:URF1 s. 57. |
|
151
2024/25:URF1
11 Pågående arbeten i Riksdagsförvaltningen
11.1 Inledning
Riksdagsförvaltningen arbetar kontinuerligt med att utveckla verksamheten. Som exempel kan nämnas att det i Riksdagsförvaltningens verksamhetsplan beskrivs olika mål som ytterst syftar till att stärka stödet till riksdagen och den parlamentariska processen samt till att underlätta ledamöternas vardag. I verk- samhetsplanen beskrivs också de konkreta aktiviteter som har prioriterats för ett visst år och som ska bidra till att målen nås. Utvecklingsarbetet begränsas dock inte till verksamhetsplanens innehåll. Medarbetare i förvaltningen arbe- tar dagligen med förbättringar inom alla verksamhetsområden.
I det följande redovisas ett antal aktiviteter som exempel på det utveck- lingsarbete som pågår inom Riksdagsförvaltningen. Redovisningen är inte av- sedd att vara uttömmande.
11.2 Ledamotsundersökningen 2023
Riksdagsförvaltningen genomför återkommande undersökningar för att hämta in ledamöternas synpunkter och behov. Sommaren 2023 genomfördes en en- kät bland riksdagens ledamöter i syfte att hämta in ledamöternas synpunkter på det stöd och den service som förvaltningen tillhandahåller. Det var 66 pro- cent av ledamöterna, dvs. 229 personer, som besvarade enkäten. Undersök- ningen utformades i samarbete med ledamotsrådet. Frågorna i enkäten berörde ett antal centrala områden för ledamotsuppdraget, t.ex. kunskapsstödet, arbets- formerna i utskottsarbetet, arbetsrummen, teknikstödet och säkerheten. I an- slutning till frågorna inom respektive område fanns det möjlighet för ledamö- terna att lämna öppna fritextsvar.
Resultatet av undersökningen visade att de allra flesta ledamöterna trivs med sitt uppdrag och att majoriteten är nöjd med Riksdagsförvaltningen som helhet. Resultatet visade dock också att många ledamöter upplever att stödet från förvaltningen, och även från partigruppskanslierna, försämrats över tid. Ett ökat ledamotsfokus från förvaltningen efterlystes, där prioriteringar tydli- gare ska göras med ledamöternas och riksdagens bästa för ögonen. I undersök- ningen framkom vidare att ledamöterna upplever att den administrativa belast- ningen har ökat.
Resultatet av undersökningen har analyserats och omhändertagits, och Riksdagsförvaltningen har arbetat vidare med det som behöver förbättras och med att förstärka det som fungerar bra. Arbetet sker i dialog med bl.a. leda- motsrådet.
För verksamhetsplanen för 2024 har enkätens resultat varit en viktig grund och enligt verksamhetsplanen för 2025 ska förvaltningen följa upp hur leda- motsundersökningen har omhändertagits samt ta fram förslag till struktur för
152
11 PÅGÅENDE ARBETEN I RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
kommande undersökningar. Ambitionshöjande insatser finns inplanerade även i den löpande verksamheten.
Flera uppdrag och aktiviteter har initierats som en följd av 2023 års leda- motsundersökning.
11.3Närmare om vissa aktiviteter inom Riksdagsförvaltningen
I ledamöternas svar på 2023 års ledamotsundersökning efterlystes ett ökat le- damotsfokus från Riksdagsförvaltningen där prioriteringar ska göras med le- damöternas och riksdagens bästa för ögonen. Inom Riksdagsförvaltningen har därför ett långsiktigt arbete påbörjats som går ut på att få in ledamotsperspek- tivet i de dagliga arbetsprocesserna inom förvaltningen. Som ett led i det arbe- tet genomfördes Riksdagsförvaltningens årliga chefskonferens 2024 med le- damotsperspektivet som tema för konferensen. Ett annat arbete som pågår inom Riksdagsförvaltningen är att se över olika arbetssätt och processer för att underlätta arbetet för ledamöterna så mycket som möjligt.
I mars 2024 gav riksdagsdirektören fastighets- och serviceavdelningen i uppdrag att, med ledamotsperspektivet i fokus, inventera behov och kartlägga det nuvarande serviceuppdraget. I uppdraget ingick också att utifrån kartlägg- ningen lämna förslag till förbättringar inom serviceområdet, för att underlätta för ledamöterna i deras uppdrag. Inom ramen för behovsinventeringen genom- fördes intervjuer med ett antal ledamöter. Serviceuppdraget delredovisades för riksdagsdirektören i maj 2024 i form av en nulägesanalys och slutredovisades i september 2024 i form av en behovsanalys och förslag till förbättringar inom serviceområdet. Förbättringsområden i fokus för det fortsatta arbetet är bl.a. stöd i samband med möten och konferenser, administrativt stöd och service när det gäller arbetsrum och övernattningsbostäder. Riksdagsförvaltningen har t.ex. sett över hanteringen av besök och besöksgrupper och bl.a. förbättrat stö- det på Intranätet genom att införa nya checklistor som ska göra det enklare för ledamöterna att följa rutinerna vid besökshanteringen. Vissa tekniska förbätt- ringar har också genomförts så att det ska vara möjligt för ledamöterna att se sina anmälda besök i mobiltelefonen. Riksdagsförvaltningen har också ge- nomfört utbildningsinsatser och erbjudit informationsträffar för partigrupps- kanslierna. Förvaltningen ser även över behovet av ytterligare resurser för att kunna utöka servicenivån.
Enheten ledamotsersättningar arbetar kontinuerligt med att förbättra ser- vicen för ledamöterna, bl.a. genom olika kommunikationsinsatser. Som en del av det arbetet har medarbetare från enheten under våren 2024 erbjudit sig att träffa samtliga partigruppskanslier samt varit på plats i Bankhallen i Riksdags- huset en dag i månaden för att svara på frågor. Enheten har också haft flera informationstillfällen för ledamöter. En annan förändring i syfte att göra det snabbare och enklare för ledamöterna att redovisa sina reseräkningar är att un- derlag och kvitton, fr.o.m. årsskiftet 2024/2025, kan bifogas digitalt i det re- seräkningssystem som Riksdagsförvaltningen har upphandlat. Riksdags-
153
2024/25:URF1 | 11 PÅGÅENDE ARBETEN I RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| förvaltningen har även infört digitala blanketter för att redovisa anhörigas |
| övernattning i ledamöternas övernattningsbostäder. |
| Ett initiativ efter 2023 års ledamotsundersökning är det s.k. trygghetsupp- |
| draget som har inneburit att Riksdagsförvaltningen under 2024 har utrett de |
| rättsliga förutsättningarna för förvaltningen att ytterligare stärka ledamöternas |
| trygghet i uppdraget. Trygghetsuppdraget tog bl.a. sikte på att utreda de juri- |
| diska förutsättningarna för Riksdagsförvaltningen att öka ledamöternas trygg- |
| het i övernattningsbostäderna och i bostäderna på hemorten. Förvaltningen har |
| också haft i uppdrag att fortsätta utveckla förvaltningens metoder och samord- |
| ningsansvar för ledamöternas personsäkerhet i samarbete med partigrupps- |
| kanslier och relevanta myndigheter. Trygghetsuppdraget redovisades i decem- |
| ber 2024 och enligt verksamhetsplanen för 2025 ska Riksdagsförvaltningen |
| omhänderta resultatet av uppdraget. När det gäller ledamöternas trygghet och |
| säkerhet har också tillsynen av de övernattningsbostäder som ledamöterna dis- |
| ponerar utökats. |
| Som en följd av de synpunkter som lyftes fram i 2023 års ledamotsunder- |
| sökning har Riksdagsförvaltningen även vidtagit åtgärder för att förbättra it- |
| stödet. Som exempel kan nämnas att förvaltningen har arbetat för att ge leda- |
| möterna bättre möjligheter till internetuppkoppling. En förstudie om att införa |
| Microsoft 365, där bl.a. den digitala mötestjänsten Teams ingår, genomfördes |
| också under 2024. Förstudien rekommenderar att Microsoft 365 införs som en |
| hybridlösning. |
| Dessutom genomfördes det ett utvecklingsprojekt under 2024 om riksda- |
| gens intranät för att skapa enklare åtkomster till tjänster och innehåll som mål- |
| grupperna ofta använder sig av. Förändringarna planeras att införas under |
| 2025. Ledamöterna har varit i särskilt fokus under projektets gång. |
| Därutöver arbetar Riksdagsförvaltningen bl.a. med att se över formerna för |
| samordningen med partigruppernas riksdagskanslier. |
154
2024/25:URF1
12 Ändrade förutsättningar för riksdagen och dess ledamöter
12.1 Inledning
Det svenska statsskicket bygger på folkstyrelse och förverkligas genom ett re- presentativt och parlamentariskt statsskick. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det innebär att det ytterst är folket som bestämmer hur det svenska samhället ska vara beskaffat och vilket innehåll den offentliga makten ska ha. Att statsskicket är representativt innebär att medborgarna deltar indirekt i be- slutsfattandet genom sina representanter i riksdagen och de kommunala för- samlingarna. Representanterna till de beslutande församlingarna väljs vid re- gelbundet återkommande val.
Riksdagen är det främsta statsorganet och folkets främsta företrädare. Till riksdagens huvudfunktioner räknas lagstiftning, beslut om statens budget samt kontroll av regeringen. Riksdagen, som består av en kammare med 349 leda- möter, fattar således centrala och viktiga beslut för medborgarna. Det svenska valsystemet bygger på partival med vissa inslag av personval. Riksdagens le- damöter representerar därmed partier, och riksdagens mandat fördelas mellan de partier som har fått tillräckligt många röster. Varje ledamots mandat är dock personligt. Riksdagsledamöterna har därför en central roll som det svenska folkets representanter och ledamotsuppdraget är ett mycket viktigt samhälls- uppdrag som är unikt till sin karaktär.
Att riksdagens ledamöter ska ha förutsättningar att fullt ut utföra sitt upp- drag och representera väljarna är ytterst en fråga om att värna demokratin. En riksdagsledamot har fått sitt uppdrag av väljarna och är ansvarig inför dem. Med det följer att ledamöterna måste ges faktiska möjligheter att förvalta väl- jarnas förtroende och utföra det uppdrag som de är valda till och som de åtagit sig. Ett adekvat stöd främjar också rekryteringen till riksdagsuppdraget och skapar garantier för att ledamöternas oberoende i riksdagsarbetet inte ifråga- sätts.1
Huvuduppdraget för Riksdagsförvaltningen är att ge stöd till den parlamen- tariska processen i kammaren och utskotten samt till riksdagens ledamöter så att de ges bästa möjliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Som framgår av kommitténs direktiv har dock utvecklingen under senare tid inneburit föränd- ringar både för riksdagen och för samhället i övrigt. Internationaliseringen, digitaliseringen och det förändrade säkerhetsläget i världen är exempel på för- hållanden som för riksdagsledamöternas del ställer nya krav på arbetssätt och medför nya behov av kunskapsunderlag och administrativa rutiner. Det parla- mentariska läget under de senare valperioderna med otydligare majoritetsför- hållanden har härutöver inneburit att riksdagen har fått en mer betydelsefull
1Jfr prop. 1973:90 s. 587.
155
2024/25:URF1 | 12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER |
| roll i det politiska beslutsfattandet. Kraven på utskotten har ökat och ledamöter |
| måste i ökande utsträckning sätta sig in i omfattande och komplicerade riks- |
| dagsärenden och hämta in kunskap genom omvärldsbevakning, samtidigt som |
| kontakten med väljare och det övriga civilsamhället ska upprätthållas, vilket |
| också inkluderar en ökad närvaro i sociala medier. Till detta kommer den ut- |
| veckling i hela samhället som bl.a. innebär ett krav på ökad digitalisering och |
| administration samt en förväntan på att människor ska utföra många tjänster |
| på egen hand. Denna utveckling återspeglas också i riksdagen och Riksdags- |
| förvaltningen. |
12.2 Förändringar i riksdagsarbetet
Det parlamentariska arbetet beskrivs närmare i avsnitt 5. Utifrån den beskriv- ningen kan kommittén konstatera att riksdagsarbetet under de senaste decen- nierna har förändrats i olika avseenden. Sammanfattningsvis kan man konsta- tera att aktiviteten i riksdagen har ökat, både som en följd av exempelvis det svenska EU-medlemskapet som inneburit nya uppgifter och som en följd av att riksdagen har fått en mer betydelsefull roll på grund av det parlamentariska läget.
Riksdagsarbetet präglas till stor del av behandlingen av regeringens propo- sitioner, som utgör grunden för de flesta budgetbeslut och beslut om lagar och som därmed utgör en stor del av riksdagens arbetsmaterial. En förhållandevis stor del av riksdagens och riksdagsledamöternas arbete ägnas också åt mo- tionsyrkanden. Antalet motionsyrkanden har ökat påtagligt under de senaste valperioderna. Fram till 2022 fick fler motionsyrkanden också stöd i riksda- gen, och antalet tillkännagivanden till regeringen ökade som en följd av detta under samma period.
En annan förändring som påverkar omfattningen av riksdagsarbetet är att antalet utskottsinitiativ har ökat. En uppföljning och utvärdering av tillämp- ningen av initiativrätten genomfördes våren 2022 på uppdrag av konstitutions- utskottet (bet. 2021/22:KU35 s. 46 f.). Uppföljningen visar att ökningen av antalet föreslagna och beslutade utskottsinitiativ var markant under riksmö- tena 2019/20 och 2020/21. Uppföljningen visar också att det har blivit vanli- gare att förslag väcks om att ett utskott ska ta ett initiativ utan att förslaget vinner stöd av utskottsmajoriteten samt att fler utskottsinitiativ beslutas av oe- niga utskott. Den tid och de resurser som utskotten lägger ned på utskottsini- tiativ har också ökat; utskotten har kommit att både bereda föreslagna initiativ vid fler sammanträdestillfällen och besluta om alltmer omfattande berednings- åtgärder. Det parlamentariska läget kan, enligt uppföljningen, vara en förkla- ring till att utskottens initiativrätt utnyttjas i ökad omfattning, men torde inte vara den enda förklaringen.
Under senare valperioder har det förekommit att storleksförhållandena mel- lan olika partikonstellationer i kammaren och i utskotten har skiljt sig åt. I vissa fall har partier som tillsammans har haft majoritet i utskotten inte haft
156
12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
det i kammaren. Detta, som ibland kallas för falska majoriteter, har t.ex. inne- burit att reservationer vunnit i ökad utsträckning vid kammarens beslut.
Andra exempel på att riksdagsarbetet har förändrats i viktiga avseenden un- der de senaste valperioderna är att ett alternativ till regeringens budgetpropo- sition har vunnit i kammaren tre gånger. Det har också generellt skett en ök- ning av antalet brådskande riksdagsärenden. Som exempel kan nämnas att mängden brådskande lagstiftningsärenden och extra ändringsbudgetar ökade under covid-19-pandemin. Även kriget i Ukraina har medfört ett ökat antal brådskande ärenden.
I kammaren har sammanträdestiderna generellt sett ökat. Antalet timmar som ägnas åt arbetsplenum är stort och ligger över motsvarande antal under tidigare jämförbara år. Dessutom har både antalet interpellationer och frågor för skriftliga svar har ökat över tid. Enstaka år kan omfattningen av aktiviteten i kammaren variera, men sett över ett till två decennier har aktiviteten ökat.
Till riksdagens huvudfunktioner räknas lagstiftning, finansmakt och kon- trollmakt men riksdagsarbetet präglas också av nya uppgifter som måste utfö- ras parallellt med dessa. Under de senaste decennierna har riksdagen fått flera nya arbetsuppgifter i form av bl.a. EU-frågor, uppföljning och utvärdering samt forsknings- och framtidsfrågor. Sedan den 1 januari 2023 anges i riks- dagsordningen att finansutskottet ska följa upp och utvärdera Riksbankens verksamhet. Vidare väntas Sveriges Natomedlemskap få konsekvenser för riksdagen. Genom medlemskapet i Nato påverkas utrikes- och försvarspoliti- ken och säkerhetspolitiken. Nya frågor kommer att behandlas i riksdagen med anledning av detta. Regeringen kommer exempelvis att informera riksdagen om sitt agerande i Nato genom skrivelser och information till utskotten. De nya arbetsuppgifterna innebär en ökad arbetsbelastning för riksdagen och dess ledamöter och skapar en ökad intensitet i riksdagsarbetet. Alla uppgifter som riksdagen är skyldig att utföra är centrala, och det är av stor vikt att både riks- dagens huvudfunktioner och de andra inslag i riksdagsarbetet som tillkommit får det utrymme som krävs.
Det förtjänar också att påpekas att samarbetsmönstren mellan partierna va- rierar och att nya majoritetskonstellationer har skapats. En viktig del i denna utveckling är att regeringen under flera valperioder har haft en förhållandevis svag ställning i riksdagen och därför varit beroende av förhandlingar med riks- dagens partier för att förankra sina förslag. Samtidigt gäller fortfarande att re- geringen styr riket. Det kan dock ibland finnas anledning att ifrågasätta om gränsdragningen mellan riksdagens och regeringens arbetsfördelning alltid upprätthålls. Därför är det angeläget att framhålla att en del av regeringens styrande makt innebär att det är regeringen som lägger fram propositioner med förslag till lag och budget och att en av regeringens viktigaste uppgifter är att utarbeta förslag som prövas av riksdagen. Det innebär i sin tur att varje utred- ning om hur riksdagsarbetet ska utvecklas i syfte att förändra och stärka riks- dagens ställning har att förhålla sig till relationen mellan riksdagen och reger- ingen. I kommitténs direktiv anges också att översynen ska ha som utgångs- punkt att Riksdagsförvaltningens stöd ska anpassas efter kammarens,
157
2024/25:URF1 | 12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER |
| utskottens och ledamöternas behov inom ramen för den arbetsfördelning som |
| gäller mellan riksdagen och regeringen. |
12.3 Ett förändrat säkerhetsläge
Den säkerhetspolitiska situationen i Europa och i Sveriges närområde har för- sämrats över tid, vilket medfört att Sverige har återupptagit och höjt ambi- tionsnivån för totalförsvarsplaneringen. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, situationen i Mellanöstern samt Kinas ökade territoriella anspråk vi- sar att konflikter om territorier med militära medel återigen är en realitet. Si- tuationen är enligt Försvarsberedningen den allvarligaste sedan andra världs- krigets slut, och uppbyggnaden av det svenska totalförsvaret brådskar. Det spända säkerhetsläget kan bli långvarigt och risken ökar för att Sverige och svenska beslutsfattare utsätts för påtryckningar i syfte att påverka beslutsfat- tandet. Det moderna, digitaliserade och sammankopplade samhället medför en ökad sårbarhet. Främmande makt använder cyberområdet för underrättelsein- hämtning, påverkanskampanjer och förstörande angrepp.
Utöver den säkerhetspolitiska situationen finns det en rad andra antagonis- tiska hot som behöver beaktas, inte minst terrorrelaterade hot och underrättel- sehot. Under 2023 höjde säkerhetspolischefen terrorhotnivån i Sverige till nivå fyra på den femgradiga skalan. Det innebär ett högt hot och att sannolikheten att aktörer har avsikt och förmåga att genomföra attentat är hög. Hotnivå fyra kräver att det ska finnas ett konkret hot mot Sverige. Till denna hot- och risk- bild kan läggas risken för kriser som exempelvis nya pandemier som kan komma att påverka verksamheten framöver.
12.4 Ett förändrat ledamotsuppdrag
I takt med att samhället utvecklas förändras också uppdraget som ledamot och de förutsättningar som ledamöterna har att verka inom. Ledamotsuppdraget, som beskrivs närmare i avsnitt 6.1, är och har alltid varit unikt och föränderligt. Stödet till ledamöterna har också utvecklats över tid. Under tvåkammartiden hade ledamöterna t.ex. inte tillgång till något eget arbetsrum, utan de hade i stället en egen numrerad klädhängare, galoschställ och ett litet skåp. Det här kan sättas i relation till det relativt omfattande stöd som Riksdagsförvaltningen ger i dag.
Riksdagsledamöterna har mycket betydelsefulla uppgifter i vårt samhälle och uppdraget ställer höga krav på de förtroendevalda. När lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter infördes framhölls bl.a. att riksdagsar- betet är krävande och att ledamöterna normalt arbetar längre tid än vad som motsvarar ett arbete på heltid samt att arbetet inte bara utförs under sedvanlig kontorstid, utan att kvällar och helger ofta tas i anspråk för riksdagsuppdraget (2013/14:URF1 s. 121). Även tidigare tidsbudgetstudier visar på att ledamö- ternas arbetstid är omfattande (2005/06:RS3, bilaga 5).
158
12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
Den ökade aktiviteten i riksdagsarbetet innebär en ökad arbetsbelastning för riksdagens ledamöter. Bara den omständigheten att kammaren och utskot- ten sammanträder mer än tidigare gör att en större del av ledamöternas tid tas i anspråk. Den ökade aktiviteten och det parlamentariska läget ställer också andra krav på riksdagsarbetet än tidigare eftersom riksdagens roll i det poli- tiska beslutsfattandet ökat. Riksdagsarbetet har blivit mer komplicerat, och le- damöterna måste i en annan utsträckning än tidigare, och under snävare tids- ramar, sätta sig in i omfattande och komplicerade riksdagsärenden. De redan högt ställda kraven på riksdagens ledamöter har således blivit ännu högre.
Det är inte bara den ökade aktiviteten i riksdagsarbetet som ställer högre krav på ledamöterna. En annan omständighet som bör nämnas som exempel är den ökade internationaliseringen. Förutsättningarna för den nationella poli- tiken har förändrats till följd av Sveriges inträde i EU och andra internationella förhållanden. Internationaliseringen innebär bl.a. att nationella ekonomier in- tegreras och att delar av det politiska beslutsfattandet flyttas till en mellan- eller överstatlig nivå. Som ett led i detta deltar riksdagens ledamöter i olika interparlamentariska samarbeten och drygt hundra ledamöter ingår i riksda- gens delegationer till olika parlamentariska församlingar. Nyhetsförmedlingen går också snabbare i dag än tidigare, och det krävs att ledamöterna är uppda- terade och snabbt kan agera på sådant som händer i omvärlden. Det innebär att det ställs helt andra förväntningar på ledamöternas omvärldsbevakning. In- ternationella förhållanden påverkar också nationella förhållanden på ett annat sätt i dag än tidigare. Fler frågor har en internationell karaktär och de interna- tionella kontakterna ökar. Riksdagen tar t.ex. emot många internationella be- sök varje år för att diskutera frågor av gemensamt intresse. Ledamöterna åker också själva på resor för att studera hur andra länder löser olika frågor. Resorna är fler i dag än tidigare, och besök tas emot i större utsträckning. Det leder i sin tur till att ledamöternas behov av kunskapsinhämtning ökar. Det allvarliga säkerhetspolitiska läget återspeglas också i riksdagens internationella verk- samhet och är en bidragande orsak till att antalet inkommande och utgående besök ökat.
Den ökade digitaliseringen i samhället är också något som påverkar leda- möternas vardag. Digitalisering är ett verktyg för verksamhetsutveckling som rätt använt kan göra arbetssätt och processer mer effektiva. En övergripande prioritering inom Riksdagsförvaltningen är att ta till vara nyttan av digitali- seringen för att skapa största möjliga nytta i stödet för riksdagens och ledamö- ternas arbete och vardag.2 Det här innebär att verksamheter och processer di- gitaliseras alltmer inom både riksdagsarbetet och administrationen, vilket in- verkar på arbetsverktyg, arbetssätt och rutiner. För ledamöternas del handlar det om tjänster som är utformade för att underlätta riksdagsarbetet och om ad- ministrativa tjänster som är tänkta att förenkla vardagen. Den ökade digitali- seringen och tillgången till modern teknik innebär självfallet många fördelar
2Se den strategiska planen för Riksdagsförvaltningen 2023–2027.
159
2024/25:URF1 | 12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER |
| för riksdagens ledamöter. Att kunna utföra olika uppgifter när helst det passar |
| ledamoten underlättar givetvis många ledamöters arbete. |
| Digitaliseringen innebär dock många gånger också att ledamöterna förvän- |
| tas utföra uppgifter på egen hand och att de mänskliga kontakterna blir färre. |
| Personlig guidning och vägledning har bytts ut mot instruktioner och manualer |
| som ska följas. Även om digitalisering många gånger innebär att tidsåtgången |
| för en enskild uppgift minskar totalt sett på grund av att färre personer är in- |
| volverade, behöver det inte innebära att arbetet för den enskilde ledamoten |
| förenklas. Uppgifter där ledamöterna tidigare erbjudits personlig service be- |
| höver nu oftare lösas på egen hand med en ökad tidsåtgång för ledamoten som |
| följd. Digitaliseringen innebär således inte alltid ett förenklat arbetssätt, och |
| det ställer högre krav på ledamöternas tekniska kunskaper. |
| Den ökade digitaliseringen kan vara en bidragande orsak till att ledamö- |
| terna upplever sig ha fått en ökad administrativ börda. Som exempel kan näm- |
| nas att ledamöterna måste göra sina reseräkningar själva i ett reseräkningssy- |
| stem som Riksdagsförvaltningen har upphandlat. Eftersom ledamöterna nor- |
| malt sett gör ett mycket stort antal resor behöver de lägga en inte obetydlig del |
| av sin tid på just reseräkningar. Även mötesbokningar och arrangemang i sam- |
| band med möten och seminarier är sådan administration som tar mycket av |
| ledamöternas tid i anspråk. En konsekvens av den ökade administrativa bördan |
| är att den tid som riksdagsledamöterna kan lägga på det egentliga riksdagsar- |
| betet och det uppdrag som de har fått från väljarna minskar. Det i sin tur är |
| något som riskerar att påverka förtroendet för riksdagen och ledamöterna ne- |
| gativt. |
| En annan sida av den ökade digitaliseringen i samhället är att ett nytt me- |
| dielandskap har vuxit fram och verkar i andra tekniska former än tidigare. De |
| tidigare etablerade medierna som radio, tv och tidningar är självfallet fortfa- |
| rande viktiga, men vid sidan av dessa finns nu även en annan arena som inklu- |
| derar bl.a. sociala medier och podcaster. Ledamöterna förväntas delta i allt fler |
| medierelaterade aktiviteter, och det ställs högre krav på tempo och tillgänglig- |
| het. Många ledamöter har t.ex. egna konton på plattformar som exempelvis |
| Instagram och X som uppdateras löpande. Därutöver finns det ledamöter som |
| engagerar sig i att göra egna poddinspelningar. |
| Utvecklingen innebär att ledamöterna förutsätts verka på många plan och i |
| fler forum än tidigare. Det innebär dock inte att ledamöternas kontaktverksam- |
| het i andra mer traditionella sammanhang har minskat. En viktig del i leda- |
| motsuppdraget är fortfarande att träffa enskilda och grupper av olika slag ge- |
| nom t.ex. möten och besök i Riksdagshuset. Därutöver uppträder ledamöterna |
| i andra externa sammanhang, håller föredrag och arbetar i sina egna valkretsar. |
| Något som också bör nämnas i detta sammanhang är att enskilda riksdags- |
| ledamöter påverkas av ett hårdare klimat i samhällsdebatten. Brottsförebyg- |
| gande rådet (Brå) publicerar regelbundet Politikernas trygghetsundersökning |
| (PTU) som avser förtroendevalda i kommun- och landstingsfullmäktige samt |
| i riksdagen. Rapporten för 2023 beskriver förtroendevaldas utsatthet och oro |
| för trakasserier, hot och våld i deras egenskap av förtroendevalda under valåret |
160
12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
2022 (Rapport 2023:14). Sammantaget uppgav 29,5 procent av de förtroende- valda att de blev utsatta för någon form av hot och trakasserier eller våld, ska- degörelse och stöld under 2022. Utsattheten tenderar att vara större under valår, och kvinnor är mest utsatta. Den vanligaste händelsen under 2022 var, i likhet med tidigare år, hot och påhopp via sociala medier.
Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet kan kommittén sammanfatt- ningsvis konstatera att förutsättningarna för att utöva uppdraget som riksdags- ledamot har förändrats på ett flertal sätt på grund av olika faktorer inom och utom riksdagen. Kraven på ledamöterna som redan tidigare var höga är nu ännu högre, arbetsbelastningen har ökat och ledamotsuppdraget är mer kom- plext och intensivt än tidigare. Detta bör också ställas i relation till att stressen och ohälsan bland riksdagens ledamöter upplevs ha ökat.
12.5Ändrade förutsättningar för Riksdagsförvaltningen
Huvuduppdraget för Riksdagsförvaltningen är att ge stöd till den parlamenta- riska processen i kammaren och utskotten samt till riksdagens ledamöter så att de har de bästa möjliga förutsättningarna att utföra sitt uppdrag. Riksdagsför- valtningens arbete är inte statiskt utan det behöver ständigt anpassas och ut- vecklas för att möta förändringarna i riksdagsarbetet och ledamotsuppdraget. De områden som berörs av förändringar är dock många gånger sådana som redan ingår i Riksdagsförvaltningens uppdrag. Det är t.ex. inga nya uppgifter för Riksdagsförvaltningen att ansvara för säkerheten i riksdagen eller att bistå i riksdagens internationella verksamhet. Däremot ställer det försämrade säker- hetsläget och internationaliseringen helt andra krav på Riksdagsförvaltningen nu jämfört med tidigare. Riksdagsförvaltningen behöver noggrant följa hän- delseutvecklingen och analysera hur den kan påverka riksdagen och dess le- damöter. Inom ramen för detta arbetar förvaltningen för att säkerställa ett väl avvägt stöd för att upprätthålla den parlamentariska processen vid incidenter och i kris, samt i krig och krigsfara. Säkerheten i riksdagen är dimensionerad utifrån terrorhotet, underrättelsehotet och även totalförsvarets krav men behö- ver kontinuerligt ses över, utvecklas och justeras utifrån omvärldsläget och hotbilden. Det förutsätter i sin tur att säkerhetsarbetet är brett förankrat både hos riksdagens ledamöter och inom Riksdagsförvaltningen. Utifrån lägesbil- den har en rad åtgärder vidtagits för att förstärka riksdagens och förvaltningens säkerhet och beredskap. Efter terrorhotnivåhöjningen har förvaltningen sett över rutiner och instruktioner i det operativa säkerhetsarbetet. Det har bl.a. lett till en noggrannare kontroll av tillträdet till riksdagens lokaler när det gäller personer, varor och fordon. Även förvaltningens informations- och it-säkerhet har utvecklats. Utvecklingen på säkerhetsområdet påverkar också förvaltning- ens behov av att samverka med andra myndigheter, bl.a. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, i syfte att förebygga och hantera en allvarlig händelse.
Det allvarliga säkerhetspolitiska läget återspeglas även i riksdagens inter- nationella verksamhet och påverkar såväl inkommande som utgående besök
161
2024/25:URF1 | 12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER |
| samt verksamheten i de interparlamentariska församlingarna. Intensiteten i |
| den internationella verksamheten är högre än tidigare och innebär utmaningar |
| för Riksdagsförvaltningen sett till både mängden aktiviteter och till komplex- |
| iteten i frågorna. Den internationella verksamheten är omfattande, och besök |
| av andra talmän, stats- och regeringschefer, ministrar, parlamentariker och re- |
| presentanter för internationella organisationer är en stor del av den. Även riks- |
| dagens utskott tar ofta emot besök från andra länder. Till detta kommer att |
| ledamöternas deltagande i internationella parlamentariska församlingar och |
| uppdrag som valobservatörer i andra länder är omfattande. |
| Det säkerhetspolitiska läget påverkar dessutom kammarens och utskottens |
| arbete. Som exempel kan nämnas att kammaren och utskotten vid flera till- |
| fällen under 2023 behövde hantera ärenden under stark tidspress med anled- |
| ning av händelser i omvärlden.3 Det ställer särskilt höga krav på kompetensen |
| och flexibiliteten inom Riksdagsförvaltningen. Tillgängligheten måste vara |
| högre, och förvaltningens tjänstemän måste kunna sätta sig in i komplicerade |
| frågeställningar på kort tid. Det är också något som krävs för att kunna möta |
| den ökade aktiviteten i riksdagsarbetet som kommittén har kunnat konstatera. |
| Det parlamentariska läget innebär därutöver generellt utmaningar inom bered- |
| ningsprocessen som Riksdagsförvaltningen måste ha en beredskap för, samti- |
| digt som man måste komma ihåg att riksdagen inte har en beredningsapparat |
| för att ta fram lagstiftning och andra beslut av mer kvalificerad art.4 Att antalet |
| utskottsinitiativ har ökat ställer dock förstås ökade krav på Riksdagsförvalt- |
| ningen och inverkar t.ex. på förvaltningens planering och resursfördelning. |
| Otydliga majoritetsförhållanden kräver också ofta flera beredningstillfällen |
| med en ökad arbetsbelastning för Riksdagsförvaltningens tjänstemän som |
| följd. Förekomsten av falska majoriteter är något som därutöver ställt ökade |
| krav på kammarkansliet och utskottskanslierna. |
| Den ökade digitaliseringen i samhället är också något som har betydelse för |
| Riksdagsförvaltningens arbete med att ge stöd till den parlamentariska proces- |
| sen och ledamotskapet och det pågår ett omfattande digitaliseringsarbete inom |
| Riksdagsförvaltningen för att ta till vara nyttan av digitaliseringen. En mål- |
| sättning för Riksdagsförvaltningen är att den parlamentariska processen och |
| ledamöternas arbete ska underlättas genom effektiva digitala tjänster som är |
| enkla att nå och använda. Tanken är bl.a. att det ska finnas en mer digitaliserad |
| dokumenthantering i den parlamentariska processen, och förvaltningen arbetar |
| med att utveckla lösningar där propositioner, skrivelser, framställningar och |
| redogörelser ska kunna finnas tillgängliga digitalt. Riksdagsförvaltningen ar- |
| betar även med att ta fram tillgängliga, enhetliga och digitaliserade blanketter |
| för ledamöterna samt att utveckla Intranätets teknik så att åtkomsten till digi- |
| tala tjänster är effektiv från både datorer, pekplattor och mobiltelefoner. Möj- |
| ligheterna att dra nytta av digitaliseringen påverkas dock negativt av att olika |
| verksamheter använder sig av olika it-system som är beroende av varandra och |
| 3 Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåret 2023. |
| 4 Jfr 2012/13:URF3 s. 179. |
162
12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER | 2024/25:URF1 |
att det finns risker med vissa egenutvecklade system. Takten i digitaliserings- arbetet påverkas även av tillgången på kompetens på it-området. Svårigheter att rekrytera, utveckla och behålla kompetens samt behovet av att använda konsulter kan t.ex. begränsa utvecklingstakten. Det allvarliga säkerhetsläget innebär också vissa utmaningar när det gäller arbetet med digitalisering. De digitala lösningar som Riksdagsförvaltningen väljer måste leva upp till högt ställda säkerhetskrav på grund av riksdagens viktiga uppdrag och det intresse som kan finnas av olika former av påverkan på det.
Ett annat område som förändrats är nyhetsförmedlingen som har ett annat tempo än tidigare och involverar fler kanaler. Det har betydelse för Riksdags- förvaltningens externa kommunikationsverksamhet och information om riks- dagens arbete, men det ställer även ökade krav på förvaltningen att ta till sig information genom t.ex. omvärldsbevakning.
Den strategiska planen för Riksdagsförvaltningen 2023–2027 utgör grun- den för förvaltningens långsiktiga och strategiska utvecklingsarbete. I den stra- tegiska planen nämns ett par av de områden som kommitténs direktiv fram- håller som exempel på den utveckling som innebär förändringar för riksdagen och riksdagens ledamöter. Som övergripande prioriteringar nämns t.ex. att Riksdagsförvaltningen ska bedriva ett uthålligt systematiskt säkerhetsarbete och ta till vara nyttan av digitaliseringen. De övergripande prioriteringarna lig- ger till grund för Riksdagsförvaltningens utvecklingsarbete som kommer till uttryck i förvaltningens verksamhetsplan i form av mål som förvaltningen strä- var mot och som ska vara styrande för utvecklingsarbetet.
12.6Ändrade förutsättningar för partigruppskanslierna
Viktigt att framhålla är att den utveckling som har beskrivits förstås även på- verkar partigruppernas kanslier i arbetet med att ge stöd till riksdagens leda- möter. Ett högre tempo i riksdagsarbetet med mer komplexa frågor ställer t.ex. krav på särskilda kompetenser hos tjänstemännen vid kanslierna. Samtidigt kräver andra områden ökade resurser, vilket i sin tur kan innebära att resurser omprioriteras på grund av att de inte räcker till.
Som ett exempel på ett område som kräver ökade resurser kan det föränd- rade säkerhetsläget särskilt nämnas. Partigruppskanslierna behöver, liksom Riksdagsförvaltningen, t.ex. noggrant följa händelseutvecklingen och analy- sera hur den kan påverka riksdagen och dess ledamöter. Vid varje partigrupps- kansli finns det en särskilt utsedd säkerhetsansvarig person. Den personen har fått en viktig roll i den samverkan och dialog som sker mellan de myndigheter som arbetar med ledamöternas personsäkerhet, och den säkerhetsansvariga personen fungerar i dag som en länk mellan ledamöterna och Riksdagsförvalt- ningen.
Även om det inte är någon ny företeelse att det finns en säkerhetsansvarig person vid partigruppernas kanslier innebär det förändrade säkerhetsläget att mer av partigruppskansliernas arbetstid måste avsättas till säkerhetsfrågor. Det
163
2024/25:URF1 | 12 ÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RIKSDAGEN OCH DESS LEDAMÖTER |
| kan t.ex. handla om planering i samband med resor och arrangemang där en |
| dialog med Riksdagsförvaltningen, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten |
| krävs i ökad utsträckning. Ledamöterna upplever också generellt en stor ut- |
| satthet, och den ökade användningen av sociala medier genererar mycket hat |
| och hot som måste uppmärksammas och hanteras. Det ställer höga krav på de |
| säkerhetsansvariga personerna som ibland behöver ta hjälp av annan kansli- |
| personal för att kunna ta hand om alla frågor som uppkommer. Flera av de som |
| är säkerhetsansvariga vid partigruppskanslierna har också säkerhetsansvaret |
| som en del av sin vanliga tjänst som t.ex. politiskt sakkunnig, även om det |
| förekommer att några av dem arbetar med säkerhetsfrågor mer eller mindre på |
| heltid. En sammantagen bild förefaller dock vara att det är svårt att få tiden att |
| räcka till i den utsträckning som säkerhetsfrågorna egentligen kräver. Kom- |
| mittén återkommer till frågan om de säkerhetsansvarigas roll i avsnitt 17.6.3. |
| Kommittén vill vidare framhålla att ledamöternas ökade aktivitet på sociala |
| medier inte bara ställer högre krav på partigruppskansliernas säkerhetsarbete, |
| utan även på den tekniska och elektroniska utrustning som ledamöterna behö- |
| ver. Många partigruppskanslier berättar att de måste kompensera för det mer |
| begränsade utbud av teknisk och elektronisk utrustning som Riksdagsförvalt- |
| ningen tillhandahåller genom att köpa in egen utrustning som ledamöterna kan |
| använda i arbetet med sociala medier. Det finns också partigruppskanslier som |
| har byggt egna studior som kan användas vid inspelning av t.ex. podcaster. |
| Flera av partigruppernas kanslier känner vidare ett behov av att köpa in även |
| annan teknisk och elektronisk utrustning som ledamöterna kan använda i sitt |
| arbete, t.ex. utrustning som kan användas i Riksdagsförvaltningens möteslo- |
| kaler i samband med möten och seminarier. Vid partigruppskanslierna har det |
| därför också uppkommit ett behov av personer som kan sköta den inköpta ut- |
| rustningen. Ökade kostnader för teknisk och elektronisk utrustning samt kost- |
| nader förknippade med en sådan utrustning är således ytterligare en omstän- |
| dighet som kan innebära att andra uppgifter behöver prioriteras ned på grund |
| av att resurserna inte räcker till. |
| När det gäller kommunikationen generellt kan det avslutningsvis nämnas |
| att den ökade användningen av sociala medier och det allt snabbare nyhets- |
| och informationsflödet också inverkar på hur partigruppskansliernas resurser |
| används. |
| Sammantaget kan kommittén konstatera att partigruppernas kanslier har be- |
| hövt anpassa det stöd som ges till ledamöterna på grund av olika förändringar |
| i och utanför riksdagen. |
164
2024/25:URF1
13 Grundläggande utgångspunkter för stödet till den parlamentariska processen och ledamotskapet
13.1 Utformningen av stödet
Det är av yttersta vikt i ett demokratiskt samhälle att den parlamentariska pro- cessen fungerar och kan upprätthållas. Att arbetet i kammaren och utskotten kan utföras är en förutsättning för att riksdagen ska kunna stifta lagar och full- göra sina uppgifter i övrigt. För att riksdagen ska fungera behövs stöd till den parlamentariska processen, dvs. stöd till arbetet i kammaren och utskotten. Stödet ges i första hand av Riksdagsförvaltningen och olika delar av Riksdags- förvaltningen stöder den parlamentariska processen på olika sätt. Stödet kan ges genom ett direkt stöd till kammaren, utskotten och ledamöterna eller ge- nom ett indirekt stöd till de direkt stödjande delarna. Det direkta stödet består av kanslistöd som ges av kammarkansliet och utskottskanslierna, medan det indirekta stödet består av t.ex. kunskapsstöd från riksdagens utredningstjänst, tryckeritjänster, lokalservice och it-stöd.
Riksdagens roll som det främsta statsorganet och folkets främsta företrä- dare innebär att det måste ställas höga krav på det stöd som ges till den parla- mentariska processen. Stödet måste kunna möta den intensitet och komplexitet som finns inom processen, och det gäller oavsett om stödet ges direkt till kam- maren, utskotten eller ledamöterna i det parlamentariska arbetet, eller om stö- det är av indirekt karaktär. Det ställer i sin tur särskilda krav på kompetens och engagemang hos dem som ger stödet, och det måste genomsyra hela den stöd- jande verksamheten. När förutsättningarna för riksdagens arbete ändras, på grund av t.ex. ett förändrat parlamentariskt läge, förändringar i omvärlden eller ett försämrat säkerhetsläge, måste stödet också kunna möta de ändrade förut- sättningarna. Det innebär att det ställs stora krav på flexibilitet i det stöd som ges för att den parlamentariska processen ska kunna fungera över tid. Som ett exempel på detta kan nämnas att den senaste tidens omvärldsförändringar har ställt krav på att ärenden snabbt måste kunna beredas i utskott för att sedan kunna behandlas i kammaren under stark tidspress.1 För sådana händelser måste det således finnas en beredskap. Stödet måste också kunna möta den ökade aktivitet i riksdagsarbetet som kommittén har kunnat konstatera.
Utöver stödet till den parlamentariska processen ger Riksdagsförvaltningen stöd till ledamotskapet. Stödet har i dessa delar till uppgift att skapa bästa möj- liga förutsättningar för ledamöternas arbete. Stödet till ledamotskapet tar sikte på ekonomiska och praktiska villkor för att ledamöterna ska kunna utföra sitt uppdrag. De ekonomiska villkoren avser bl.a. rätt till arvode, resekostnadser- sättning och traktamente, medan de praktiska villkoren t.ex. inbegriper rätten
1Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåret 2023.
165
2024/25:URF1 | 13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| OCH LEDAMOTSKAPET |
| till övernattningsbostad, arbetsrum, teknisk och elektronisk utrustning och till- |
| gång till barnverksamhet. I grund och botten handlar ersättningssystemet om |
| att ersätta dels det inkomstbortfall som riksdagsuppdraget leder till, dels de |
| merkostnader som vistelsen i Stockholm och uppdraget i övrigt för med sig |
| (jfr försl. 1973:18 s. 8 f., bet. KU 1973:50). |
| Att ledamöterna ska ha förutsättningar att fullt ut utföra sitt uppdrag att re- |
| presentera väljarna är ytterst en fråga om att värna demokratin. En riksdagsle- |
| damot har fått sitt uppdrag av väljarna och är ansvarig inför dem. Med det |
| följer att ledamöterna måste ges faktiska möjligheter att förvalta väljarnas för- |
| troende och utföra det uppdrag som de är valda till och som de åtagit sig. En- |
| gagerade förtroendevalda är dessutom avgörande för att vårt demokratiska och |
| representativa statsskick ska fungera i praktiken, och det är därför av central |
| och avgörande betydelse att de praktiska förutsättningarna för att fullgöra upp- |
| draget som riksdagsledamot anses tillgodosedda i sådan utsträckning att folk |
| är beredda att ställa upp som kandidater till ett sådant uppdrag. Ett fullgott |
| ersättnings- och stödsystem utgör också en garanti för att ledamöterna inte blir |
| beroende av andra inkomstkällor medan de fullgör sitt uppdrag. Ett adekvat |
| stöd kan därmed också sägas både främja rekryteringen till riksdagsuppdraget |
| och skapa garantier för att ledamöternas oberoende i riksdagsarbetet inte ifrå- |
| gasätts.2 |
| Ledamotsuppdraget är ett förtroendeuppdrag som är unikt till sin karaktär |
| och som utövas under mycket speciella förutsättningar. Uppdraget skiljer sig |
| i flera avseenden från vad som i allmänhet gäller på arbetsmarknaden. Det |
| svenska styrelseskicket förutsätter t.ex. att ledamöterna representerar alla delar |
| av landet i riksdagsarbetet samtidigt som ledamöterna förutsätts bo kvar på |
| hemorten och sitt riksdagsuppdrag i valkretsen. Det innebär att många leda- |
| möter regelbundet pendlar mellan riksdagen och hemorten. Resorna är således |
| en central del av ledamöternas uppdrag men innebär också påfrestningar för |
| många ledamöter som lever en stor del av veckan borta från hem och familj. |
| Ledamöterna är vidare inte anställda av riksdagen utan har ett förtroendeupp- |
| drag som kontinuerligt omprövas av väljarna. De omfattas därför inte av de |
| författningar som reglerar arbetsmarknaden i fråga om exempelvis anställ- |
| ningsskydd, semester och arbetstid. Arbetsrättsligt kan uppdraget inte heller |
| jämställas med vanligt förekommande uppdragsavtal, och i många fall har le- |
| damöterna fått lämna en anställning eller avsluta en näringsverksamhet för att |
| kunna utföra sitt uppdrag. Det finns inte heller några tydligt angivna ramar |
| som avgränsar uppdraget som ledamot. Ledamöterna är i tjänst varje dag, året |
| om, och en viktig princip att slå fast är därför att allt som en ledamot gör ligger |
| inom ramen för ledamotsuppdraget, med undantag för uppdrag som utförs för |
| en annan uppdragsgivare, såsom uppdrag i förvaltningsmyndigheters insyns- |
| råd och styrelser och aktiviteter av rent privat karaktär. Ledamotsuppdraget |
| utförs också ofta på kvällar och helger och innefattar många resor även utöver |
| de resor som görs mellan hemorten och riksdagen. Att ledamöterna kan resa |
| 2 Jfr prop. 1973:90 s. 587. |
166
13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
OCH LEDAMOTSKAPET |
|
runt i landet och vara en aktiv och tillgänglig del av det svenska samhället är centralt och viktigt ur ett demokratiskt perspektiv.
Med ledamotsuppdraget följer således särskilda behov som måste tillgodo- ses för att uppdraget överhuvudtaget ska kunna utföras. Ledamöterna måste också ges möjlighet att mot bakgrund av de särskilda krav som uppdraget stäl- ler verka under rimliga villkor. Ledamöterna måste enkelt uttryckt få sin var- dag att fungera. Det är vidare angeläget att villkoren är utformade på ett sådant sätt att alla oavsett bakgrund och levnadsförhållanden kan utöva uppdraget som riksdagsledamot och samtidigt t.ex. ha ett normalt familjeliv.
Ledamotsuppdraget är unikt till sin karaktär och utövas under mycket spe- ciella förutsättningar. Därför är det angeläget att understryka att uppdraget inte kan jämställas eller liknas med en statlig anställning och det är något som måste kunna få komma till uttryck genom det stöd som ges till ledamöterna för uppdraget. Även om ledamöternas ekonomiska och praktiska villkor, i lik- het med vad som förts fram i tidigare utredningar (2020/21/URF2 s. 140), kan ses i ljuset av vad som gäller för statligt anställda måste en självklar utgångs- punkt vara att det är ledamotskapets unika särdrag som ska vara avgörande för vilket stöd som ledamöterna behöver. Det är också ledamöternas behov som måste sätta den yttersta ramen för stödets utformning. Ledamotsuppdragets särskilda karaktär och demokratiska betydelse utgör just sådana omständig- heter som gör att skillnader mot vad som gäller för statliga anställningar kan motiveras sakligt (2020/21:URF2 s. 140). I det här sammanhanget får man inte heller glömma bort att ledamöterna som folkvalda representanter har ett mycket viktigt uppdrag och måste ges förutsättningar att leva upp till högt ställda förväntningar. Stödsystemet bör enligt kommittén vila på grundsynen att det är uppdraget som folkets främsta företrädare som är unikt och speciellt, inte de enskilda ledamöterna.
Att ledamöternas behov tillgodoses och att ledamöternas vardag fungerar är således en grundläggande förutsättning för att uppdraget ska kunna utföras. Även om villkoren för statligt anställda kan tjäna som vägledning vid utform- ningen av stödet är det ändå kommitténs uppfattning att det är ledamöternas behov för att kunna utföra uppdraget som ytterst måste tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av vilket stöd som ska finnas för ledamotskapet. Enligt kom- mittén måste det vara en självklarhet att ledamöterna ska få det stöd som de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. Något annat kan inte accepteras i ett demokratiskt samhälle.
Riksdagsledamöternas ekonomiska och praktiska villkor präglas dock sam- tidigt av kravet på en balans mellan olika intressen (se t.ex. (2020/21:URF2 s.140). Ledamöterna måste ges möjlighet att mot bakgrund av de särskilda krav som uppdraget ställer verka under rimliga villkor. Som nämns ovan är det angeläget att villkoren är utformade på ett sådant sätt att alla oavsett bak- grund och levnadsförhållanden kan utöva uppdraget som riksdagsledamot och samtidigt t.ex. ha ett normalt familjeliv. För att upprätthålla förtroendet i för- hållande till väljarna och allmänheten har det dock ansetts viktigt att det stöd som ges inte uppfattas som överdrivet förmånligt eller omotiverat gynnsamt.
167
2024/25:URF1 | 13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| OCH LEDAMOTSKAPET |
| Om stödet inte upplevs som rimligt riskerar det att påverka förtroendet för le- |
| damöterna negativt och även för riksdagens arbete i stort. Kommittén har |
| ingen annan uppfattning i det här avseendet. Hur stödet uppfattas eller upplevs |
| bör dock, enligt kommitténs mening, inte vara ensamt avgörande för vilket |
| stöd som ges till ledamöterna, utan för att ledamöterna ska ha rätt förutsätt- |
| ningar för att utföra sitt uppdrag måste det ytterst vara ledamöternas behov |
| som sätter ramarna. Det går förstås inte att bortse från hur väljarna och allmän- |
| heten uppfattar det stöd som ges, men sådana uppfattningar får inte innebära |
| att ledamöterna hamnar i ett läge där de saknar stöd som de egentligen behö- |
| ver. I stället bör man sträva efter att skapa en bredare förståelse för hur leda- |
| möternas situation ser ut och vilket stöd som de faktiskt behöver för att kunna |
| utföra sitt uppdrag. Hur stödet uppfattas beror till stor del på kommunikationen |
| om ledamotsuppdraget och stödet, och här har både riksdagen, ledamöterna |
| och Riksdagsförvaltningen ett ansvar att förklara vad uppdraget innebär och |
| vilket stöd som behövs för att det ska kunna utföras. Allmänhetens förtroende |
| ska därmed inte behöva påverkas om ledamöterna får det stöd som de behöver. |
| Det här förutsätter givetvis också en transparent och tydlig lagstiftning och |
| tillämpning. |
13.2 Riksdagsförvaltningens arbete med att ge stöd
Riksdagsförvaltningen har till uppgift att skapa bästa möjliga förutsättningar för riksdagens och ledamöternas arbete. Riksdagsförvaltningens uppdrag styrs ytterst av regleringen i riksdagsordningen (RO) och lagen (2011:745) med in- struktion för Riksdagsförvaltningen (instruktionslagen). Enligt 14 kap. 2 § RO ska Riksdagsförvaltningen ge stöd till arbetet i kammaren, utskotten och EU- nämnden samt bistå riksdagens ledamöter och organ med sakuppgifter för riks- dagsarbetet. I 1 § instruktionslagen föreskrivs att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla resurser och service för talmannens, kammarens, utskottens och övriga riksdagsorgans verksamhet samt för riksdagsledamöterna och parti- kanslierna.
Hur stödet ska tillhandahållas regleras inte närmare, bortsett från att det i tilläggsbestämmelse 14.2.1 RO anges att utskotten och EU-nämnden ska bi- trädas av kanslier som ingår i Riksdagsförvaltningen. När det gäller det parla- mentariska arbetet måste Riksdagsförvaltningen dock ge ett sådant stöd som gör att den parlamentariska processen fungerar. Vidare regleras i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter vilka ekonomiska och praktiska villkor ledamöterna har rätt till. Flera bestämmelser i lagen var tidi- gare utformade som skyldigheter för Riksdagsförvaltningen att tillhandahålla stöd, men bestämmelserna är, sedan 2022, utformade som uttryckliga rättig- heter för ledamöterna. Lagen ger ändå en tydlig anvisning om vilket stöd Riks- dagsförvaltningen ska tillhandahålla, och den kompletteras av riksdagsstyrel- sens föreskrift och allmänna råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om er- sättning till riksdagens ledamöter.
168
13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
OCH LEDAMOTSKAPET |
|
Kommittén har kunnat konstatera att riksdagens och ledamöternas arbete har förändrats på grund av olika omständigheter inom och utom riksdagen. Arbetsbelastningen har ökat, och arbetet har blivit mer intensivt och komplext. Som kommittén också har kunnat konstatera innebär det förstås också ändrade förutsättningar för Riksdagsförvaltningen i arbetet med att ge stöd till riksda- gen och ledamöterna. En viktig utgångspunkt måste således vara att det stöd som Riksdagsförvaltningen ger hela tiden måste kunna möta de förutsättningar som gäller för riksdagen och dess ledamöter. När förutsättningarna ändras måste stödet anpassas för att möta de nya behov som uppkommer.
Det ställs således stora krav på service och flexibilitet inom Riksdagsför- valtningen. I kraven ligger också att ledamöterna är individer och att det kan finnas olika behov hos olika ledamöter som måste tillgodoses och som Riks- dagsförvaltningen måste möta. Även om stödsystemet vilar på grundsynen att det är uppdraget som folkets främsta företrädare som är unikt och speciellt, inte de enskilda ledamöterna måste Riksdagsförvaltningen tillhandahålla stöd som kan anpassas efter olika förutsättningar hos ledamöterna. Den individu- ella utformningen av stödet måste dock förstås ligga inom rimliga gränser, men stödet får inte bli så standardiserat att individuella behov inte kan tillgo- doses över huvud taget. Det måste således finnas möjligheter för den enskilda ledamoten att påverka stödets utformning genom att t.ex. göra vissa val eller framföra vissa önskemål. Genom ett sådant förhållningssätt kommer också le- damotsperspektivet, som måste genomsyra hela Riksdagsförvaltningens verk- samhet, till uttryck.
Att ledamotsperspektivet ska beaktas i hela verksamheten innebär att Riks- dagsförvaltningen måste vara införstådd med ledamöternas vardag och vara uppmärksam på om behoven förändras eller om nya behov uppkommer. Som exempel kan nämnas att det finns flera ledamöter som har uttryckt ett behov av att ha tillgång till en studio som de kan använda för att göra egna podd- inspelningar i. Att följa upp ett sådant behov visar att Riksdagsförvaltningen lyssnar in ledamöterna och har en förståelse för deras situation och för vad de kan behöva. Kommittén återkommer till frågan om teknisk utrustning för le- damöternas arbete med sociala medier m.m. i avsnitt 15.7.
13.3 Utgångspunkter för organiseringen av stödet
Uppdraget som riksdagsledamot är mångfasetterat. Kärnan i uppdraget utgörs av arbetet i kammaren och utskotten där ärendena bereds och besluten fattas. I uppdraget som riksdagsledamot ingår därutöver bl.a. arbete i olika riksdags- organ, internationellt arbete, arbete i partigruppen och i valkretsen samt arbete med politikutveckling.
Att arbetet i kammaren och utskotten fungerar och kan upprätthållas är av yttersta vikt i ett demokratiskt samhälle. Det är en förutsättning för att riksda- gen ska kunna stifta lagar och fullgöra sina uppgifter i övrigt. Stöd till kam- maren och utskotten ges i första hand av Riksdagsförvaltningen. Det gäller både i fråga om det direkta stödet till kammaren och utskotten och det stöd
169
2024/25:URF1 | 13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| OCH LEDAMOTSKAPET |
| som är av mer indirekt karaktär. Riksdagsförvaltningen ska inte bara ge stöd |
| till kammaren och utskotten utan har även till uppgift att stödja och skapa bästa |
| möjliga förutsättningar för riksdagens ledamöter. |
| Utöver stödet från Riksdagsförvaltningen ger partigruppernas kanslier stöd |
| till ledamöterna enligt lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riks- |
| dagsledamöternas arbete i riksdagen (partigruppsstödlagen). Lagen syftar till |
| att riksdagsledamöterna och partigrupperna ska få det stöd de behöver för att |
| det parlamentariska arbetet ska fungera väl (1 kap. 1 § partigruppsstödlagen). |
| Partigruppskansliernas stöd grundar sig på ekonomiska bidrag som betalas ut |
| till partigrupperna i form av basstöd, stöd till kostnader för politiska sekrete- |
| rare till riksdagsledamöter, stöd till ledamöternas utrikesresor och stöd till le- |
| damöternas språkutbildning. Det varierar dock vilket stöd partigruppskansli- |
| erna faktiskt ger till ledamöterna, men stödet kan t.ex. inkludera förberedelser |
| av arbetet i kammaren och utskotten, informationsinhämtning, skrivarbete och |
| mediekontakter. Därutöver fyller partigruppskanslierna en viktig funktion i ar- |
| betet med ledamöternas trygghet och säkerhet. Många partigruppskanslier bi- |
| står också med teknisk och elektronisk utrustning utöver den utrustning som |
| Riksdagsförvaltningen tillhandahåller. Däremot bistår partigruppernas kans- |
| lier normalt sett inte med administrativt stöd till ledamöterna. |
| Den reglering som finns i fråga om Riksdagsförvaltningens och parti- |
| gruppskansliernas arbete med att ge stöd till ledamöterna är långt ifrån |
| uttömmande, och det gäller både vilket stöd som ska tillhandahållas och vem |
| som ska tillhandahålla stödet. Det ställer förstås höga krav på Riksdags- |
| förvaltningen och partigruppskanslierna när stödet ska utformas. För att leda- |
| möterna ska få det stöd som de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag fullt |
| ut och på bästa sätt vill kommittén därför särskilt framhålla vikten av dialog. |
| Det är en självklar utgångspunkt att Riksdagsförvaltningen ska tillhanda- |
| hålla ett sådant stöd och en sådan service till ledamöterna som det uttryckligen |
| framgår av lag att förvaltningen ska svara för. Därutöver måste utgångspunk- |
| ten, enligt kommittén, vara den att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla |
| sådant stöd och sådan service som ledamöterna behöver för att kunna utföra |
| sitt uppdrag i alla delar på ett fullgott sätt. Det stöd som Riksdagsförvaltningen |
| tillhandahåller ska vidare vara partipolitiskt neutralt, och det måste vara till- |
| gängligt för alla ledamöter som har behov av det. För att möjliggöra detta ar- |
| betar opolitiska tjänstemän inom Riksdagsförvaltningen. Vidare styrs förvalt- |
| ningens uppdrag ytterst av reglering i lag, och förvaltningen har också en |
| grundlagsstadgad skyldighet att agera sakligt och opartiskt i sin verksamhet |
| (1 kap. 9 § regeringsformen, se även 5 § förvaltningslagen [2017:900]). Det |
| finns således förutsättningar som utgör en grund för att alla ledamöter, oavsett |
| partitillhörighet, ska få det stöd som de behöver för att kunna utföra sitt upp- |
| drag. För att det här fullt ut ska få genomslag i praktiken, och för att säkerställa |
| att ledamöterna får ett likvärdigt stöd, är det dock viktigt att inte glömma bort |
| betydelsen av en flexibel tillämpning som kan anpassas utifrån ledamöternas |
| individuella behov. |
170
13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
OCH LEDAMOTSKAPET |
|
Även stödet från partigruppskanslierna har en stor betydelse för det demo- |
|
kratiska systemet. Stödet grundar sig på de ekonomiska bidrag som partigrup- |
|
perna får för ledamöternas arbete i riksdagen. Partigrupperna beslutar hur stö- |
|
det ska användas, och partigrupperna har, även om det finns en redovisnings- |
|
skyldighet, en möjlighet att organisera stödet så som det bäst lämpar sig för |
|
partigruppen och dess ledamöter. Samtliga partigrupper organiserar i dag |
|
handläggarstödet som en gemensam resurs för ledamöterna. Alla ledamöter |
|
har dock inte lika stor tillgång till denna resurs, och alla ledamöter har inte |
|
heller tillgång till resurser som motsvarar en politisk sekreterare. Basstödet |
|
kan användas för både personalkostnader och andra verksamhetskostnader, |
|
såsom kostnader för it och telefoni samt resekostnader. |
|
Det stöd som partigruppskanslierna ger till ledamöterna kan till viss del |
|
överlappa stödet från Riksdagsförvaltningen. De politiska sekreterarna kan |
|
t.ex. också ge stöd till ledamöternas arbete i kammaren och utskotten i form |
|
av sekreterarstöd, handläggarstöd och kunskapsstöd. Till skillnad från det par- |
|
tipolitiskt obundna stöd som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller ger de po- |
|
litiska sekreterarna dock stöd även i partipolitiska frågor, och stödet syftar |
|
många gånger i dessa delar till att ledamöterna ska kunna driva och genomföra |
|
partiets politik inom ramen för riksdagsarbetet. |
|
Även om ledamöterna bör ha ett stort inflytande i fråga om hur stödet i form |
|
av de politiska sekreterarna utformas finns det en risk att vissa ledamöter inte |
|
anser sig få det stöd som de behöver från partigruppernas kanslier.3 Såvitt |
|
kommittén uppfattat det förekommer i samtliga partigrupper uppfattningen att |
|
det av antingen rekryteringsproblem eller bristande resurser inte går att an- |
|
ställa tillräckligt många politiska sekreterare och att de resurser som finns i |
|
hög grad koncentreras till ledningen inom respektive partigrupp och därmed |
|
inte kommer alla partigruppsmedlemmar till del. Demokratiutredningen som |
|
la fram sitt betänkande 2016, pekade också på att de olika partistöd som finns |
|
ibland används på ett sätt som inte är förenligt med deras syfte (SOU 2016:5 |
|
s. 197). Stödet från Riksdagsförvaltningen kan under sådana förutsättningar |
|
således bli än mer betydelsefullt för vissa ledamöter. Riksdagsförvaltningen |
|
kan dock, enligt kommittén, inte kompensera för det stöd som partigrupps- |
|
kanslierna ska tillhandahålla och ge stöd i t.ex. partipolitiska frågor eller det |
|
partipolitiska arbetet. Däremot är det viktigt att det stöd som ges av Riksdags- |
|
förvaltningen skapar utrymme för partigruppskanslierna att hjälpa till med så- |
|
dant som förvaltningen inte ska tillgodose. |
|
3I samband med reformen 1999, när det administrativa stöd som partigruppskanslierna till- handahöll övergick till ett mer kvalificerat handläggarstöd av de politiska sekreterarna till ledamöterna, uttalade den beredningsgrupp som förvaltningsstyrelsen hade tillsatt för att ut- reda frågan att ledamöterna bör ha ett stort inflytande i personfrågor och i fråga om stödets utformning (dnr 10-707-99).
171
2024/25:URF1 | 13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| OCH LEDAMOTSKAPET |
| 13.4 Kommunikation och information om stödets |
| omfattning och utformning m.m. |
För en fungerande organisation är det av grundläggande betydelse att det finns en väl utvecklad intern kommunikation, och det gäller förstås även inom riks- dagen och Riksdagsförvaltningen. En viktig del i att få den interna kommuni- kationen att fungera så bra som möjligt är, enligt kommittén, att formella och etablerade strukturer för kommunikation och information används. Med det följer också att mer informella kontaktvägar som går vid sidan av de formella och etablerade strukturerna bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt eftersom det, enligt kommittén, kan medföra risker för att information av vä- sentlig betydelse går förlorad och inte kommer berörda personer till del.
Som exempel på formella och etablerade strukturer för kommunikation och information kan nämnas de olika lednings- och samordningsorgan som finns inom riksdagen och Riksdagsförvaltningen. Som framgår av avsnitt 4.3.4 och
7.3finns det flera olika lednings- och samordningsorgan inom riksdagen och Riksdagsförvaltningen med olika syften och funktioner. Riksdagsstyrelsen är ett exempel på ett beslutsfattande organ, och som myndighetsstyrelse beslutar riksdagsstyrelsen bl.a. om Riksdagsförvaltningens årsredovisning och förslag till budget för Riksdagsförvaltningen, Riksdagsförvaltningens arbetsordning och verksamhetsplan samt vissa föreskrifter. För varje valperiod utser riks- dagsstyrelsen ett råd för beredning av ledamotsnära frågor (ledamotsrådet), där en representant för varje partigrupp ingår. Ledamotsrådet sammanträder på kallelse av riksdagsdirektören och behandlar administrativa frågor som be- rör ledamöterna, t.ex. frågor om ledamöternas bostäder, resebestämmelser och teknisk utrustning. Ledamotsrådet är ett forum för samråd, inget beslutsfat- tande organ. Ett annat viktigt organ är gruppledarkretsen som är ett organ som samråder med talmannen om arbetet i kammaren enligt bestämmelser i riks- dagsordningen. Gruppledarna har inte någon formell beslutande- eller vetorätt, men i praktiken förankras många förslag och beslut i denna krets först, för att sedan beslutas av talmannen eller riksdagsstyrelsen. I det här sammanhanget bör även ordförandekonferensen nämnas. Ordförandekonferensen är inte hel- ler något beslutsfattande organ utan ett forum för samråd i frågor som t.ex. rör vissa inslag i utskottsarbetet.
Värt att nämna är att frågor många gånger i olika syften är uppe för behand- ling i flera organ samtidigt. En fråga kan t.ex. vara uppe för samråd i ett organ och för beslut eller information i ett annat. I det här sammanhanget vill kom- mittén därför framhålla vikten av att det är tydligt vad de olika organen har för syfte och funktion och varför en viss fråga är uppe för behandling i ett visst organ, dvs. om en fråga behandlas för samråd, beslut eller information. Kom- mittén vill också framhålla vikten av att information som kommer de olika organen till del verkligen också förmedlas vidare till dem som är berörda av den. Om ledamotsrådet t.ex. får information om en fråga som berör ledamö- terna är det viktigt att det finns en ordning för hur informationen förs vidare till övriga ledamöter. Att informationsöverföringen fungerar är nödvändigt
172
13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
OCH LEDAMOTSKAPET |
|
inte bara ur ett informationsperspektiv utan även för att inte riskera att skada tilliten mellan ledamöterna och Riksdagsförvaltningen. Kommittén återkom- mer bl.a. till frågan om information och återkoppling i avsnitt 19.2.5.
En annan viktig formell och etablerad struktur för kommunikation och in- formation är riksdagens interna nätverk, Intranätet, som nås genom dator, pek- platta och mobil. Intranätet tillhandahåller tjänster, nyheter och innehåll som anpassas för olika målgrupper (ledamöter, anställda vid Riksdagsförvalt- ningen, chefer i förvaltningen och anställda vid partikanslier). Intranätet är gi- vetvis ett viktigt och effektivt verktyg för att tillhandahålla information; det är enkelt för Riksdagsförvaltningen att via Intranätet snabbt förmedla sådan in- formation som berör många.
Det har under 2024 genomförts ett utvecklingsprojekt i fråga om Intranätet för att skapa enklare åtkomster till tjänster och innehåll som målgrupperna ofta använder sig av. Förändringarna planeras att införas i början av 2025. Leda- möterna har varit i särskilt fokus under projektets gång. Kommittén ser positivt på det arbete som har genomförts och vill särskilt framhålla vikten av att Intra- nätet är så enkelt som möjligt att använda. Eftersom ledamöterna har olika individuella behov och utövar sitt uppdrag under olika förutsättningar är det också viktigt att det finns möjligheter till vissa individuella anpassningar vid användningen av Intranätet. Vidare vill kommittén framhålla att det är viktigt att beakta ledamöternas arbetssituation när man utformar Intranätet och dess funktioner. Ledamöterna sitter t.ex. inte särskilt ofta vid sina datorer utan är i stället många gånger hänvisade till att använda Intranätet genom en mobilte- lefon eller pekplatta. Det är således viktigt att Intranätet är användarvänligt även vid en sådan användning. Om det uppstår situationer där ledamöterna omedelbart behöver få del av information kan andra kommunikationsvägar ibland också vara lämpligare att använda.
Inom Riksdagsförvaltningen finns det många olika föreskrifter och andra styrdokument som ligger till grund för många av de rutiner som tillämpas inom förvaltningen och som har betydelse både för bl.a. ledamöterna. Hur Riksdags- förvaltningens riktlinjer och rutiner påverkar ledamöterna måste alltid övervä- gas när nya riktlinjer och rutiner utarbetas; ledamotsperspektivet måste således beaktas. Det måste också på ett klart och tydligt sätt framgå för ledamöterna vilka riktlinjer och rutiner de har att förhålla sig till och det måste vara lätt att följa dessa. Riktlinjer och rutiner som påverkar ledamöterna måste också vara väl förankrade hos ledamöterna. Det måste vara tydligt om och när en riktlinje eller rutin ändras samt vem som beslutat om ändringen och varför. Kommuni- kation och information är således av särskild betydelse för att skapa legitimitet för de riktlinjer och rutiner som gäller. Det måste överlag finnas en transparens när Riksdagsförvaltningen tillhandahåller stöd till ledamöterna, och det är sär- skilt viktigt att förvaltningen, om ett visst behov inte kan tillgodoses i ett en- skilt fall, informerar om det.
En annan viktig del när det gäller kommunikation och information är de nätverk och bilaterala kontakter som finns mellan Riksdagsförvaltningen och partigruppskanslierna. Här kan t.ex. nämnas de regelbundna möten som hålls
173
2024/25:URF1 | 13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| OCH LEDAMOTSKAPET |
| mellan riksdagsdirektören och partigruppernas kanslichefer för att underlätta |
| och främja samarbetet och servicen från Riksdagsförvaltningen till parti- |
| gruppskanslierna. Vid mötena tas aktuella frågor kring bl.a. kammaren, it-stöd, |
| säkerhet och lokaler upp. Mötena ger Riksdagsförvaltningen en möjlighet att |
| samlat få information från partigruppskanslierna och kunskap om kansliche- |
| fernas uppfattning i olika frågor som förvaltningen har att hantera. Ett annat |
| viktigt forum som kan nämnas är det nätverk för säkerhetsfrågor som finns för |
| att underlätta samverkan mellan Riksdagsförvaltningens säkerhetsavdelning |
| och partigruppskanslierna i de frågorna. Enligt kommittén kan det inte uteslu- |
| tas att det, för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ledamöterna |
| att utföra sitt uppdrag, finns behov av att ha olika kontaktpersoner inom Riks- |
| dagsförvaltningen och partigruppskanslierna även utanför säkerhetsområdet. |
174
13 GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
OCH LEDAMOTSKAPET |
|
Bild 2 Citat från de öppna svaren i ledamotsundersökningen från 2023
175
2024/25:URF1
14 Stödet till den parlamentariska processen
Kommitténs bedömning i korthet
För att riksdagsarbetet ska fungera och riksdagen fullt ut ska kunna fullgöra sina funktioner i statsskicket krävs det ett väl fungerande stöd till den parla- mentariska processen. Detta stöd är Riksdagsförvaltningens kärnuppgift, både genom biträde till kammaren, utskotten och EU-nämnden och genom att kringverksamheterna är utformade med kärnuppgiften i fokus.
De omvärldsfaktorer som påverkar riksdagens arbete får återverkningar också för förvaltningens förutsättningar att erbjuda ett ändamålsenligt stöd. Alla anpassningar och allt utvecklingsarbete måste slutligt syfta till att öka förutsättningarna för riksdagen som statsorgan att fungera. Det är viktigt att bevaka att kammarens och utskottens kanslier, som bäst känner till kamma- rens och utskottens förutsättningar och behov, har resurser och kompetens för att såväl biträda kammaren och utskotten på bästa sätt som involveras i utvecklingsarbetet också inom övriga delar av förvaltningen.
Kommittén vill också understryka vikten av att planerings- och samord- ningsarbetet inom förvaltningen organiseras och genomförs så att den parlamentariska processen prioriteras och är i främsta fokus.
14.1Riksdagsförvaltningens stöd till den parlamentariska processen
Riksdagens centrala statsrättsliga funktioner är reglerade i regeringsformen och riksdagsordningen och består i huvudsak i att stifta lag, besluta om statens budget, kontrollera regeringen och granska vissa dokument från EU. Rent fak- tiskt utförs dessa uppgifter i kammaren, utskotten och EU-nämnden genom debatter, voteringar, beredning av riksdagsärenden samt information och sam- råd i frågor som gäller samarbetet inom EU.1 Det är dessa funktioner som i detta avsnitt avses med den parlamentariska processen. Ett av Riksdagsför- valtningens huvudsakliga uppdrag är enligt riksdagsordningen att biträda ar- betet i kammaren och utskotten – det som i förarbetena till regeringsformen kallas ”det egentliga riksdagsarbetet” (prop. 1973:90 s. 583). En annan del av Riksdagsförvaltningens uppdrag är att ge stöd och service åt riksdagens leda- möter och partikanslier i administrativa och praktiska frågor för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ledamöterna att fullgöra sitt uppdrag som folkets främsta företrädare.
Verksamheten inom Riksdagsförvaltningens samtliga enheter syftar på olika sätt ytterst till att skapa förutsättningar för att riksdagen ska kunna
1Vad som i avsnittet fortsättningsvis sägs om utskottens kanslier gäller också EU-nämndens kansli.
176
14 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
fullgöra sina uppgifter som landets centrala statsorgan. Olika delar av förvalt- ningen bidrar på olika sätt: det kan göras direkt genom det stöd till det parla- mentariska arbetet som ges av kammarens och utskottens kanslier eller indi- rekt genom den övriga förvaltningens stöd till de direkt stödjande delarna. Ar- betet i både kammaren och utskotten förutsätter givetvis att också andra delar av förvaltningen än kammarkansliet och utskottskanslierna bidrar, såsom funktioner för teknik och tv-sändningar, lokalvård, säkerhet samt tryckeri och distribution. I detta sammanhang avses med Riksdagsförvaltningens stöd till den parlamentariska processen emellertid det biträde som ges av kammarens och utskottens kanslier. Som framgår av avsnittet om Riksdagsförvaltningens historiska utveckling (avsnitt 7.1) var dessa kanslier förut inte en del av myn- digheten Riksdagsförvaltningens tidigare motsvarighet utan sorterade direkt under kamrarna och utskotten, och personalen anställdes av respektive kam- mare eller utskott. Sedan 2000 samlas alla stödjande enheter i myndigheten Riksdagsförvaltningen.
Kammarkansliets uppgifter består i att biträda talmannen och verksamheten i övrigt i kammaren, genom att exempelvis tillhandahålla underlag för kam- marens sammanträden och att under sammanträdena biträda talmannen i pro- cedurfrågor, att biträda arbetet i krigsdelegationen och att på talmannens upp- drag utföra en konstitutionell granskning av motioner, interpellationer och skriftliga frågor. På kammarkansliet, som är en del av kammaravdelningen, arbetar bl.a. kammarsekreterare och kammarhandläggare.
Den svenska riksdagens utskottsorganisation har en i internationell jämfö- relse ovanligt lång historia. Systemet med ständiga utskott går tillbaka till de arbetsformer som utvecklades redan under ståndsriksdagen. Den utskotts- organisation som sedan infördes genom 1810 års riksdagsordning kom att vara i huvudsak densamma fram till den partiella författningsreformen 1971. Ären- dena fördelades mellan utskotten efter riksdagens olika statsrättsliga funk- tioner lagstiftning, beskattning och utgiftsreglering. I dag gäller i stället fackutskottsprincipen, vilken innebär att utskotten ansvarar för både anslags- och lagstiftningsfrågor inom sina respektive ämnesområden. Den svenska riksdagens utskott har dessutom traditionellt haft en mycket stark ställning jämfört med utskotten i andra parlament. Att utskotten biträddes av egna kanslier har bidragit till deras särskilda ställning, eftersom de därigenom kunde skapa sig ett självständigt kunskapsunderlag.
Utskotten biträds i sitt arbete av kanslier av varierande storlek, som består av tjänstemän med juridisk, statsvetenskaplig, ekonomisk eller annan relevant utbildning. Kanslierna tar fram underlag till utskottens beredning av ärenden och bistår utskottet med övrigt utskottsarbete, såsom uppföljning och utvärde- ring, forsknings- och framtidsfrågor samt resor och studiebesök.
14.2 Överväganden
All offentlig makt i Sverige utgår från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagens uppgifter i statsskicket är att stifta lag, besluta om
177
2024/25:URF1 | 14 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| statens budget och kontrollera regeringen. Dessutom innebär bl.a. utrikespoli- |
| tiken och EU-medlemskapet ytterligare uppgifter för riksdagen. För att riks- |
| dagen ska fungera och fullt ut kunna fullgöra sina uppgifter i statsskicket krävs |
| det ett väl fungerande stöd till de parlamentariska processerna i kammaren och |
| utskotten. Detta är ytterst en fråga om att skapa de bästa förutsättningarna för |
| den svenska demokratin. |
| En stor del av riksdagens huvuduppgifter äger slutligt rum i kammaren: la- |
| gar stiftas och statens budget beslutas där. Också andra beslut som riksdagen |
| har i uppgift att fatta tas av kammaren, såsom att utse landets statsminister och |
| att välja riksdagens ombudsmän och riksrevisorn. Dessutom är ärendedebat- |
| terna, som är offentliga och lättillgängliga för allmänheten, en viktig del av en |
| fullt fungerande demokrati. Frågeinstituten har vidare en central betydelse i |
| det parlamentariska statsskicket, och både interpellationer och muntliga frågor |
| besvaras i kammaren och kan ge upphov till debatter. Också konstitutionsut- |
| skottets granskning av regeringen anmäls och debatteras i kammaren. Mot |
| bakgrund av kammarens centrala roll som hjärtat i det parlamentariska arbetet |
| är behovet av ett väl fungerande och anpassat stöd till kammarens arbete, som |
| säkerställer att kammarens samtliga funktioner kan fullgöras på bästa sätt, en- |
| ligt kommittén uppenbart. |
| Utskottens uppgift att bereda de ärenden som ska beslutas av kammaren |
| innebär enligt kommittén vidare att det är av central betydelse för riksdagen |
| att också utskottens verksamhet fungerar ändamålsenligt. Utskotten har också |
| andra uppgifter, såsom arbetet med EU-frågor, uppföljning och utvärdering av |
| riksdagens beslut och, för konstitutionsutskottets del, granskning av reger- |
| ingen. En förutsättning för utskottens arbete är ett fullt fungerande och väl |
| anpassat biträde av utskottens kanslier. |
| I kommitténs arbete har det inte framkommit annat än att det stöd som ges |
| av Riksdagsförvaltningen både till kammarens och utskottens arbete fungerar |
| mycket bra. Kammarens och utskottens egna kanslier är här centrala. Kom- |
| mitténs bedömning är att det biträde som dessa kanslier ger till de parlamen- |
| tariska processerna är uppskattat och fungerar väl. Mot den bakgrunden läm- |
| nar kommittén inga förslag i denna del. |
| Det finns emellertid enligt kommittén anledning att lyfta vissa andra mer |
| principiella aspekter som gäller kammarkansliets och utskottskansliernas för- |
| utsättningar att biträda och stödja kammaren och utskotten, i dag och i framti- |
| den. |
| Som konstateras både av konstitutionsutskottet och i kommitténs direktiv, |
| och som kommittén själv har utvecklat i avsnitt 12, innebär förändringar både |
| i och utanför riksdagen att riksdagsarbetet har förändrats under de senaste de- |
| cennierna. Detta gäller både faktorer som är mer eller mindre unikt kopplade |
| till riksdagen – såsom en ökad och mer komplex arbetsmängd, en förändrad |
| roll för riksdagen i osäkra parlamentariska lägen och fler ärenden som kräver |
| en särskilt skyndsam hantering i riksdagen – och sådant som följer av föränd- |
| ringar i omvärlden och som får konsekvenser för riksdagen och Riksdagsför- |
| valtningen på samma sätt som för andra delar av samhället. Som exempel på |
178
14 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
det senare pekar både direktiven och kommittén på en ökad digitalisering, ett förändrat säkerhetsläge och en ökad internationalisering. Till detta kommer ett förändrat medielandskap, som både ställer högre krav på aktivitet och tillgäng- lighet och ökar riskerna för både förtroendevalda och andra att utsättas för ex- empelvis hot.
Att de förändringar i och utanför riksdagen som har ägt rum under de senare decennierna påverkar också Riksdagsförvaltningens möjligheter att tillhanda- hålla stöd för riksdagen, ledamöterna och partigruppskanslierna har också kon- staterats och utvecklats tidigare. Det saknas dessutom anledning att förvänta sig att sådana förändringar kommer att minska i omfattning framöver. Kom- mittén ser ett behov av att i detta sammanhang göra vissa uttalanden som sär- skilt gäller stödet till de parlamentariska processerna i kammaren och utskot- ten. Kommitténs grundläggande utgångspunkter är här dels att det centrala i Riksdagsförvaltningens uppdrag är att ge stöd till arbetet i kammaren och ut- skotten, dels att eftersom de förändrade förutsättningarna för riksdagsarbetet får återverkningar också för Riksdagsförvaltningen är det av mycket stor vikt att förvaltningen, i de anpassningar och det utvecklingsarbete som behöver göras för att möta de nya kraven, alltid har arbetet i kammaren och utskotten i främsta fokus.
De omvärldsfaktorer som har beskrivits innebär ett ökat krav på kompetens inom förvaltningen och på en utveckling av verksamheten, både i de delar av myndigheten som är direkt kopplade till arbetet i kammaren och utskotten och de delar som tillhandahåller ett indirekt stöd i form av administrativa och prak- tiska stödfunktioner. Av naturliga skäl har mycket av utvecklingsarbetet varit inriktat på de mer praktiska och administrativa funktionerna; i takt med att exempelvis utvecklingen på it-området ställer högre krav görs anpassningar när det gäller mobiltelefoner och datorer, digitaliseringen i samhället leder till behov av exempelvis ett nytt system för redovisningen av reseräkningar, och ett förändrat säkerhetsläge påverkar hur Riksdagsförvaltningen arbetar med säkerhetshöjande insatser. Ett utvecklingsarbete av detta slag är enligt kom- mittén nödvändigt och naturligtvis välkommet.
Det finns enligt kommittén emellertid anledning att i sammanhanget peka på att ett för stort fokus på utvecklingen av de indirekt stödjande funktionerna riskerar att inte fullt ut ha riksdagens och ledamöternas behov i främsta fokus. I stället för att behoven hos de funktioner som är kärnan i riksdagens roll som det främsta statsrättsliga organet – riksdagens kärnverksamhet, om man så vill
–får styra utvecklingsbehoven medan övriga funktioner anpassar sig därefter, finns en risk för att övriga stödfunktioner leder utvecklingsarbetet och driver egna utvecklingsprojekt, vilka sedan kräver delaktighet och anpassningar av ledamöterna, kammaren och utskotten. Alla anpassningar och allt utvecklings- arbete måste enligt kommittén slutligt syfta till att öka förutsättningarna för riksdagen som statsorgan att fungera. Ett sådant synsätt innebär enligt kom- mittén att det är viktigt att bevaka att kammarens och utskottens kanslier, som bäst känner till kammarens och utskottens förutsättningar och behov, har
179
2024/25:URF1 | 14 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN |
| resurser och kompetens att involveras i utvecklingsarbetet också inom övriga |
| delar av förvaltningen. |
| När det särskilt gäller utskottens arbete och utskottskansliernas förutsätt- |
| ningar att tillhandahålla ett fullt ändamålsenligt stöd finns det enligt kommit- |
| tén ett behov av att på nytt lyfta den ökade ärendemängden i riksdagen, den |
| allt vanligare förekomsten av brådskande ärenden och den ökade komplexite- |
| ten i beredningsprocessen. Det senare kan till stor del förklaras av de parla- |
| mentariska förutsättningarna under flertalet av de senaste decenniernas valpe- |
| rioder. De nämnda förändringarna innebär, tillsammans med bl.a. EU-med- |
| lemskapet och den övriga internationaliseringen av riksdagsarbetet, att kraven |
| på utskotten har ökat. Dessa ökade krav har givetvis en direkt påverkan också |
| på utskottskanslierna, som i motsvarande mån måste tillhandahålla ett utökat |
| stöd. Utskottens kanslier måste i dag ha både en ökad sakkunskap i de frågor |
| som omfattas av utskottens respektive ämnesområden och en större beredskap |
| och flexibilitet för att hantera ärenden som kräver en skyndsam beredning eller |
| som på annat sätt med kort varsel påverkar utskottens planering. Det är, mot |
| bakgrund av utskottens ställning som den bärande delen i riksdagsarbetet, där- |
| för enligt kommittén av central betydelse att utskottens kanslier ges goda för- |
| utsättningar att biträda utskottens arbete på bästa sätt. I detta ligger också att |
| det är nödvändigt att löpande bevaka kansliernas resursbehov i takt med att |
| ärendemängden och ärendenas komplexitet ökar. |
| Det finns emellertid här samtidigt skäl att påminna om arbetsfördelningen |
| mellan riksdagen och regeringen. Utskottens kanslier kan och bör inte ges i |
| uppdrag att utföra omfattande utrednings- och beredningsarbeten i frågor där |
| det enligt den gällande rollfördelningen normalt är en uppgift för regeringen |
| att lämna förslag hos riksdagen. Det kan i detta sammanhang finnas anledning |
| att särskilt hänvisa till att konstitutionsutskottet har erinrat om den varsamhet |
| med vilken möjligheten till utskottsinitiativ var avsedd att utnyttjas; en till- |
| lämpning utan denna varsamhet riskerar enligt utskottet att negativt påverka |
| både fördelningen av befogenheter mellan riksdagen och regeringen samt ar- |
| bets- och planeringsförutsättningarna i riksdagen (bet. 2021/22:KU35). |
| Kommittén vill i sammanhanget också lyfta fram processerna för ledning |
| och samordning av Riksdagsförvaltningens verksamhet. Ett sådant samord- |
| ningsarbete äger till stor del rum i riksdagsdirektörens ledningsgrupp, som be- |
| står av riksdagsdirektören samt cheferna för förvaltningens avdelningar och |
| för staben för talmannen och riksdagsdirektören, men det är också föremål för |
| diskussioner i bl.a. talmansberedningen och vid gruppledarmöten. Kommittén |
| vill understryka vikten av att planerings- och samordningsarbetet i Riksdags- |
| förvaltningen organiseras och genomförs så att den parlamentariska processen |
| prioriteras och är i främsta fokus. |
| Slutligen vill kommittén hänvisa till att den i ett senare sammanhang (av- |
| snitt 19.2.1) understryker att styrningen av kammarkansliets arbete med att |
| biträda arbetet i kammaren utövas av talmannen och att utskotten styr sina re- |
| spektive kanslier i utskottsarbetet, samt betonar vikten av en tydlig gränsdrag- |
| ning i riksdagsstyrelsens styrningsarbete så att inte Riksdagsförvaltningens |
180
14 STÖDET TILL DEN PARLAMENTARISKA PROCESSEN | 2024/25:URF1 |
samtliga delar i detta avseende behandlas på samma sätt. Det finns också an- ledning att i detta sammanhang hänvisa till ordförandekonferensen som ett fo- rum för diskussioner av utskotts- och kammargemensamma frågor.
181
2024/25:URF1
15 Stödet till riksdagsledamöternas administrativa och praktiska uppgifter
15.1 Inledning
Många ledamöter upplever att det med ledamotsuppdraget följer en administ- rativ börda som har ökat betydligt under senare år – detta i en tid när de krav som ställs på ledamöterna i själva riksdagsuppdraget är högre än tidigare. Sam- tidigt upplever flera ledamöter att det stöd och den service som Riksdagsför- valtningen erbjuder har försämrats och att det inte längre finns samma möjlig- het till personlig service som tidigare. Partigruppernas kanslier bistår normalt sett inte heller med administrativt stöd till ledamöterna.
Många ledamöter har sin hemort utanför huvudstaden men vistas regelbun- det i Stockholm, eftersom det är där riksdagen sammanträder. Det svenska sty- relseskicket förutsätter också att riksdagens ledamöter representerar alla delar av landet, och det är viktigt att man kan väljas till riksdagsledamot oavsett var i landet man bor. Resorna till och från Stockholm är således ofrånkomliga för ledamöterna. Utöver resorna mellan hemorten och riksdagen gör ledamöterna även andra resor, både inrikes och utrikes sådana, för att t.ex. göra studiebesök och delta i olika typer av arrangemang. Det innebär att många ledamöter i sin vardag gör ett stort antal tjänsteresor och måste hantera den relativt omfattande administration som följer av det.
Ledamöterna bokar sina enskilda inrikes och utrikes tjänsteresor själva och gör själva sina reseräkningar. Till sin hjälp har ledamöterna tillgång till en re- sebyrå och ett reseräkningssystem som Riksdagsförvaltningen har upphandlat. Många ledamöter upplever dock att det har blivit svårare att utnyttja reseby- råns tjänster. Enligt flera ledamöter försvåras resebokningarna bl.a. av långa väntetider hos resebyrån och av att man själv måste ta fram olika konkreta förslag på resor. Resebyrån har, till skillnad från hur det var tidigare, inte längre någon representant tillgänglig på plats i Riksdagshuset och möjligheten till personlig service har således minskat när resebyrån nu endast finns till- gänglig per telefon och mejl. Ledamöterna har också ofta behov av att leta efter alternativ till de förslag som resebyrån erbjuder med en ökad tidsåtgång som följd. Det som upplevs som mest betungande av ledamöterna är dock den administration som följer när tjänsteresorna ska redovisas. Ledamöterna läg- ger en inte obetydlig del av sin tid på att göra reseräkningar, och ibland und- viker de t.o.m. att begära ersättning för kostnader som de egentligen har rätt till.
En annan betydelsefull del av ledamotsuppdraget är att bjuda in externa personer till möten och seminarier i riksdagens lokaler. Det är ett viktigt led i ledamöternas kunskapsinhämtning och en förutsättning för att ledamöterna ska kunna följa utvecklingen inom olika områden och skapa och behålla kon- takter med olika aktörer. För att besök och seminarier ska kunna genomföras
182
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
på ett säkert och smidigt sätt finns olika regelverk och rutiner som måste följas. Det handlar bl.a. om de regelverk som rör säkerheten i riksdagens lokaler och som innebär att besökare t.ex. måste genomgå en säkerhetskontroll vid inpas- sering och ledsagas i lokalerna, samt andra mer praktiska rutiner för besöket som gäller för bokning av lokal och besöksanmälan. Mötesbokningar och ar- rangemang i samband med möten och seminarier är mot denna bakgrund sådan administration som tar mycket av ledamöternas tid i anspråk och den medför bl.a. att ledamöterna inte fullt ut kan fokusera på det arrangemang som de är värdar för. En bidragande orsak till att tidsåtgången för detta upplevs öka kan vara att kraven på säkerhet i riksdagens lokaler har höjts de senaste åren till följd av förändringar av säkerhetsläget i Sverige och i omvärlden. Det påverkar förstås även besökshanteringen i riksdagen.
En konsekvens av den ökade administrativa bördan är att den tid som riks- dagsledamöterna kan lägga på det egentliga riksdagsarbetet och det uppdrag som de har fått från väljarna minskar. Det i sin tur är något som riskerar att påverka förtroendet för riksdagen och ledamöterna negativt. De administrativa uppgifterna kan dock inte på något sätt anses oviktiga. Inom ramen för ett för- troendeuppdrag är det särskilt viktigt att t.ex. ersättningar för kostnader vid tjänsteresor redovisas korrekt. Bristande eller felaktig redovisning är något som riskerar att inverka negativt på förtroendet för ledamöterna och ytterst riksdagen.
Enligt kommittén är det angeläget att riksdagens ledamöter ges de bästa förutsättningarna, när det gäller både att utföra det uppdrag de är valda till och den administration som de är skyldiga att utföra. Därför har kommittén sett över om det är möjligt att underlätta för ledamöterna när de utför vissa admi- nistrativa uppgifter. En viktig utgångpunkt för kommitténs arbete i det här sammanhanget har varit att den administrativa bördan för ledamöterna ska minska.
183
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Bild 3 Citat från de öppna svaren i ledamotsundersökningen från 2023 |
184
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
15.2 Bokning och redovisning av tjänsteresor
15.2.1 Allmänt om tjänsteresor
I lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen) avses med tjänsteresa en resa som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt uppdrag som riksdagsledamot och som påbörjas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en förrättningsort samt avslutas på tjänstestället eller på en förrättningsort (1 kap. 2 § 7 ersättningslagen). En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringsla- gen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten. Om bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe (1 kap. 3 a § ersättningslagen, se även 12 kap. 8 § fjärde stycket inkomstskattelagen [1999:1229]).
I riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningsföreskriften) anges att följande resor bör anses som sådana resor som en ledamot gör som ett led i utövningen av riksdagsuppdraget:
–resor till och från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet
–resor till, från och i den valkrets för vilken ledamoten är vald
–resor som föranleds av sammanträde med riksdagsgruppen, partikonferens och annat partiarrangemang, utskottsresa samt deltagande i arbetet i nämn- der, delegationer, kommittéer eller liknande inom riksdagen
–sådana enskilda utrikes tjänsteresor som avses i 4 kap. 4 § ersättningslagen
–resor som föranleds av att en ledamot medverkar i ett arrangemang som syftar till att informera om riksdagen eller riksdagsuppdraget.
En enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdags- uppdraget. Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor (4 kap. 4 § ersättningslagen). Riks- dagsstyrelsen har för den innevarande valperioden bestämt beloppet för en- skilda utrikes tjänsteresor till 60 000 kronor (3 kap. 8 § ersättningsföreskrif- ten). Beloppet gäller per mandat och inte per person. En ersättare får under vissa förutsättningar använda medlen för enskilda utrikes tjänsteresor (4 kap.
4§ ersättningslagen). En ledamot beslutar om sina inrikes tjänsteresor, en- skilda utrikes tjänsteresor till länder som ingår i Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet, kandidatländer och potentiella kandidatländer för medlemskap i EU, samt enskilda utrikes tjänsteresor till andra länder och områden som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Riksdagsförvaltningen, eller den som för- valtningen bestämmer, beslutar efter ansökan om andra enskilda utrikes tjäns- teresor (4 kap. 5 § ersättningslagen). Riksdagsförvaltningen har bestämt att en ledamot själv beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor till Storbritannien (3 kap. 3 § ersättningsföreskriften). I fråga om övriga länder beslutar en vice talman om resan (3 kap. 2 § ersättningsföreskriften).
185
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| En ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa ska avslås |
| om resan inte är av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget, eller om sam- |
| råd som Riksdagsförvaltningen bestämmer inte har skett. En ansökan ska vi- |
| dare avslås om Utrikesdepartementet avråder från alla resor till landet eller |
| området, om det inte finns särskilda skäl som motiverar att resan ändå genom- |
| förs (4 kap. 5 a § ersättningslagen). |
| Utöver de enskilda utrikes tjänsteresorna kan ledamöterna åka på andra ut- |
| rikes resor inom ramen för sitt uppdrag, t.ex. om ledamoten ingår i en svensk |
| delegation till en parlamentarisk församling eller om utskotten gör studieresor. |
15.2.2 Bokning av tjänsteresor
Ledamöterna ska i första hand boka sina tjänsteresor genom den resebyrå som Riksdagsförvaltningen har anlitat (3 kap. 21 och 37 §§ ersättningsföreskrif- ten). Genom resebyrån bokas färdmedel och boende för både inrikes och utri- kes tjänsteresor. Om resenären har en uppdaterad reseprofil kan inrikes resor bokas när som helst genom resebyråns självbokning. En resa kan också bokas genom att resenären ringer eller mejlar resebyrån. Vid bokningar som görs en fredag eller dag före helgdag med avresa samma dag, under helgen eller den närmaste vardagen därefter, ska telefon dock användas.
Resebyrån är öppen under kontorstid (vardagar kl. 8–17). Efter kontorstid finns det en 24-timmarsservice och en onlinesupport. Riksdagsförvaltningens nuvarande avtal om resebyråtjänster löper ut den 31 december 2025. Förvalt- ningen ser över hur tillgången till resebyråservice sedan ska tillgodoses.
En tjänsteresa kan undantagsvis också bokas av ledamoten själv utan rese- byrån som mellanhand. Detta gäller dock endast sådana tjänsteresor som riks- dagsledamoten själv beslutar om. Vid en sådan bokning kan ledamoten inte få stöd av resebyrån i händelse av t.ex. inställda avgångar, ombokningar eller andra oväntade problem.
Färdmedel ska väljas med hänsyn till kostnads-, tids-, miljö- och säkerhets- aspekter (4 kap. 8 § ersättningslagen). Kostnaderna ska särskilt beaktas vid val av färdmedel, och ledamöterna ska kunna motivera val av ett annat färdmedel än det billigaste (3 kap. 17 § ersättningsföreskriften). En ledamot bör planera sina tjänsteresor noggrant så att kostnaderna ska bli så låga som möjligt. Bil- jetter bör köpas på ett sådant sätt att Riksdagsförvaltningen endast behöver betala enligt de resevillkor och för den service som resan kräver. En ledamot bör beakta möjligheten att köpa rabatterade biljetter och att samordna flera tjänsteresor. Dessutom bör en ledamot anpassa färdsättet till uppdragets ka- raktär. Vid gruppresor utomlands bör samtliga resenärer resa på likartat sätt för att undvika merkostnader. En ledamot bör planera resor i tjänsten så att största möjliga hänsyn tas till miljön (de allmänna råden i ersättningsföreskrif- ten).
En ledamot får boka tågresa i första klass och en egen sovvagnskupé (3 kap.
24 § ersättningsföreskriften). I fråga om flygresor bör en ledamot välja den billigaste flygresan så länge det inte hindrar att uppdraget genomförs på ett
186
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
effektivt sätt eller om inte Riksdagsförvaltningen av säkerhetsskäl rekommen- derar något annat. Vid interkontinentala resor kan businessklass väljas om det behövs för uppdraget. Vid kortare färdsträckor bör i första hand ekonomiklass väljas (de allmänna råden i ersättningsföreskriften).
På Intranätet finns instruktionsfilmer som informerar om vad som gäller för inrikes och utrikes tjänsteresor.
Utskottsresorna planeras och bokas av Riksdagsförvaltningen genom ut- skottens kanslier, och resorna omfattas av de regler och föreskrifter som gäller för Riksdagsförvaltningen. Resor för ledamöter som ingår i en svensk delega- tion till en parlamentarisk församling bokas av riksdagens internationella kansli.
15.2.3 Redovisning av tjänsteresor
En ledamot har rätt till ersättning för sina kostnader för en tjänsteresa (4 kap. 1 § ersättningslagen). Resekostnader ersätts med den faktiska kostna- den för resan. Tjänsteresa med eget fordon ersätts dock i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Kostnader för övernattning ersätts inte vid tjänsteresa inom 50 kilometer från tjänstestället, om inte övernattningen sker vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen eller konferens inom en partigrupp i riksdagen (4 kap. 6 § ersättningslagen). Om ledamoten inte kan visa vilka utgifter han eller hon har haft för övernatt- ning, betalas ersättning med halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § in- komstskattelagen. Sådan ersättning lämnas dock inte om ledamoten har över- nattat på tåg, fartyg eller flygplan eller om annan myndighet, trafikföretag eller motsvarande har tillhandahållit ledamoten fri övernattning (4 kap. 6 a § ersätt- ningslagen).
Tjänsteresan redovisas i en reseräkning i ett webbaserat reseräkningssystem som Riksdagsförvaltningen har upphandlat. En begäran om ersättning för re- sekostnader ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till ersättning (4 kap. 9 § ersättningslagen). Man kommer åt reseräkningssystemet genom att gå in på Intranätet via riksdagsdatorn. Systemet nås inte per telefon eller pekplatta.
Av reseräkningen ska resans ändamål, tidpunkt för resan och färdväg framgå. Eventuella särskilda skäl eller andra överväganden som påverkat kost- naden, samt eventuell medföljande som inte har rätt till ersättning från Riks- dagsförvaltningen, ska anges. Uppgifter i reseräkningen ska lämnas på heder och samvete (3 kap. 48 § ersättningsföreskriften). Resenären är själv ansvarig för att reseräkningen är korrekt ifylld. Genom att skicka in reseräkningen för handläggning intygar resenären att uppgifterna är korrekta och avser en tjäns- teresa. Till reseräkningen ska bifogas kvitton och annat underlag som visar att ledamoten har haft det utlägg som han eller hon begär ersättning för. Om en ledamot inte kan uppvisa underlag får Riksdagsförvaltningen ändå ersätta ut- lägg om ledamoten kan visa upp någon annan utredning till stöd för att han
187
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| eller hon haft utlägget (3 kap. 49 § ersättningsföreskriften). Reseräkningssy- |
| stemet beräknar traktamentet utifrån de uppgifter som ledamoten lämnat. |
| Inom Riksdagsförvaltningen handlägger enheten ledamotsersättningar |
| ärenden om resekostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamö- |
| ter. När en reseräkning har lämnats in kontrollerar enheten att den uppfyller |
| vissa formella krav, t.ex. att resan uppfyller kraven på en tjänsteresa, att nöd- |
| vändiga underlag finns med och att färdvägen har redovisats. Om reseräk- |
| ningen behöver kompletteras kontaktas resenären. |
| Vid frågor kan ledamöterna när som helst under kontorstid kontakta en- |
| heten ledamotsersättningar per telefon och många gånger få omedelbar åter- |
| koppling. Ibland kan handläggaren behöva återkomma med svar och gör det |
| då per telefon eller mejl beroende på vad ledamoten föredrar. Vid behov kan |
| ledamöterna också få guidning och vägledning via Skype om frågan t.ex. |
| handlar om hur något ska utföras i reseräkningssystemet. Det finns även möj- |
| lighet för ledamöterna att personligen besöka enheten ledamotsersättningar för |
| att träffa en handläggare och få hjälp. Ledamöterna kan vidare mejla antingen |
| en enskild medarbetare på enheten eller enhetens funktionsbrevlåda och få |
| återkoppling så snart som möjligt under kontorstid. Det finns dessutom möj- |
| lighet att göra en tidsbokning. Enheten arbetar därutöver kontinuerligt med att |
| informera ledamöterna om regelverket kring resor genom olika former av |
| kommunikationsinsatser. Som en del av det arbetet har medarbetare från en- |
| heten under våren 2024 erbjudit sig att träffa samtliga partigruppskanslier samt |
| varit på plats i Bankhallen i Riksdagshuset en dag i månaden för att svara på |
| frågor. Enheten har också haft flera informationstillfällen för ledamöter. |
| På Intranätet finns instruktionsfilmer och manualer för reseräkningssyste- |
| met som informerar om systemet och instruerar om de huvudsakliga funktio- |
| nerna. |
15.2.4 Årskort på tåg m.m.
För att underlätta vid regelbundna tjänsteresor med tåg har ledamöterna rätt att beställa ett årskort på tåg som innefattar obegränsat resande i första klass på dag- och nattåg, exklusive måltid (3 kap. 25 § ersättningsföreskriften). Detta motsvarar SJ Årskort Silver Plus. Om en ledamot oftare än vid enstaka till- fällen reser i sovvagnskupé, har ledamoten i stället rätt till ett årskort på tåg som innefattar resande i en sådan kupé, vilket motsvarar SJ Årskort Guld (3 kap. 25 § ersättningsföreskriften). Ledamoten avgör själv vilket årskort han eller hon är i behov av, men om ledamoten inte reser regelbundet med tåg är det mer ekonomiskt att köpa enskilda biljetter i resebyrån.
Årskortet kan kompletteras med Resplus-tillägg. Utöver SJ kan man då också resa med de flesta länstrafikbolag, vilket är ett alternativ om man regel- bundet reser med länstrafiken i hemlänet och i Stockholm (3 kap. 26 § ersätt- ningsföreskriften). För ledamöter som reser kollektivt i Stockholm kan ett pe- riodkort på SL också vara ett alternativ.
188
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Riksdagsledamöter som har långa resvägar till riksdagen eller som har andra särskilda behov med hänsyn till resmönster kan få destinationskort, års- kort eller liknande färdbevis för flyg (3 kap. 27 § ersättningsföreskriften).
Ledamöter som har årskort bokar sina resor som vanligt, dvs. antingen ge- nom resebyrån eller vanligare själv genom respektive leverantörs applikation, t.ex. SJ-appen. Om inte några andra kostnader är förknippade med resan be- höver ledamoten inte göra någon reseräkning.
15.2.5 Överväganden
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd vid bokning av tjänsteresor
Kommitténs förslag i korthet
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd till ledamöterna när de bokar sådana inrikes och utrikes tjänsteresor som de kan få resekost- nadsersättning för enligt 4 kap. 1 § ersättningslagen. Inriktningen ska vara att möjliggöra tillgång till personlig service som är lätt tillgänglig för leda- möterna genom personliga möten men också per telefon eller mejl. Stödet ska innefatta hjälp med att ta fram förslag på olika resor så att ledamöterna kan jämföra t.ex. resvägar, färdmedel och prisklasser. Resebokningen ska dock fortfarande utföras av ledamoten själv.
Det finns behov av en ökad flexibilitet och en möjlighet att i viss ut- sträckning tillgodose individuella behov vid bokning av utskottsresor och andra resor som bokas av Riksdagsförvaltningen, t.ex. när en ledamot ingår i en svensk delegation till en parlamentarisk församling.
Tjänsteresor är en central del av ledamöternas uppdrag. Ledamöterna reser re- gelbundet mellan Stockholm och sina respektive hemorter, och därutöver reser de både inrikes och utrikes för att t.ex. delta i studiebesök och i olika typer av arrangemang. Resorna har blivit ett allt viktigare inslag i ledamöternas arbete och utgör en möjlighet till kunskapsinhämtning och till att skapa och behålla kontakter.
Det svenska styrelseskicket förutsätter att riksdagens ledamöter represente- rar alla delar av landet. Resorna till och från Stockholm är således ofrånkom- liga för ledamöterna. Vidare är det, enligt kommittén, av central betydelse för fullgörandet av riksdagsuppdraget att en ledamot kan delta i studiebesök och andra former av arrangemang för att få nödvändig kunskap och utgöra en aktiv och tillgänglig del av det svenska samhället. Det är således ur ett demokratiskt perspektiv, av betydelse att ledamöterna kan göra resor runt om i landet. För att ledamöterna ska kunna fortsätta resa i samma utsträckning som de gör är det angeläget att den administration som följer med resorna fungerar så enkelt och smidigt som möjligt. Det finns annars en risk för att ledamöternas resande kommer att minska på ett sätt som inte kan anses gynnsamt i ett demokratiskt samhälle.
189
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Att kunna utföra olika typer av ärenden i digitala system alla tider på dygnet |
| är i dag mycket vanligt förekommande i samhället. Utvecklingen ses också av |
| många som positiv eftersom det medför en stor flexibilitet när det gäller var |
| och när ett ärende kan utföras. Det torde också vara uppfattningen bland |
| många av riksdagens ledamöter. Att ledamöterna själva kan boka sina tjänste- |
| resor digitalt genom resebyråns självbokning, ett mejl till resebyrån eller på |
| internet innebär förstås stora fördelar för ledamöterna eftersom de t.ex. inte |
| behöver förhålla sig till vissa särskilda öppettider. Bokningarna kan i stället |
| göras när helst det passar ledamoten, vilket också torde vara särskilt fördelak- |
| tigt när det t.ex. gäller sådana återkommande resor som ledamöterna gör mel- |
| lan hemmet och riksdagen. |
| I vissa situationer uppkommer dock behov av en mer personlig service vid |
| bokning av tjänsteresor. Inte sällan behöver ledamöterna ha tillgång till olika |
| förslag på resor för att kunna jämföra olika alternativ när det gäller t.ex. resväg, |
| färdmedel och priser. För att hitta den resa som bäst svarar mot ledamotens |
| behov kan ett flertal olika sökningar och jämförelser behöva göras. Det här tar |
| mycket av ledamöternas tid i anspråk, och en mer personlig service i samband |
| med bokningen skulle därför underlätta för ledamöterna. Även vid enklare |
| bokningar och vid bokning av resor mellan hemmet och riksdagen finns det |
| ibland behov av en mer personlig service. En utgångspunkt bör vara att leda- |
| moten måste kunna välja det bokningssätt som ger det stöd som han eller hon |
| behöver i den aktuella situationen. |
| Tidigare kunde ledamöterna, när de behövde hjälp med sina resebokningar, |
| vända sig till en representant för resebyrån som fanns tillgänglig i Riksdags- |
| huset. Någon sådan representant finns inte längre kvar, och den personliga ser- |
| vicen har till stor del ersatts av digitala lösningar med mer arbete för ledamö- |
| terna som följd. Resebyrån är visserligen tillgänglig per telefon men ledamö- |
| terna upplever i kontakterna med resebyrån att de själva kan behöva ta fram |
| alternativa förslag. Dessutom förekommer det att väntetiden hos resebyrån är |
| lång. |
| Enligt kommitténs uppfattning finns det ett behov hos ledamöterna av ett |
| förbättrat stöd vid bokning av sådana tjänsteresor som ledamöterna kan få re- |
| sekostnadsersättning för enligt 4 kap. 1 § ersättningslagen. Stödet ska inriktas |
| på att möjliggöra tillgång till personlig service som är lätt tillgänglig för leda- |
| möterna genom personliga möten men också per telefon eller mejl. Stödet ska |
| innefatta hjälp med att ta fram förslag på olika resor så att ledamöterna kan |
| jämföra t.ex. resvägar, färdmedel och prisklasser. Resebokningen ska dock |
| fortfarande utföras av ledamoten själv. |
| Kommittén anser att det är viktigt att alla ledamöter kan få ta del av stödet |
| och att ledamöterna inte i det här avseendet ska vara beroende av hur parti- |
| grupperna har organiserat sina kanslier. Stödet är tänkt som en administrativ |
| funktion utan partipolitiska kopplingar. Kommittén föreslår därför att stödet |
| ska tillhandahållas av Riksdagsförvaltningen. |
| Riksdagsförvaltningen kan tillhandahålla stöd till ledamöterna antingen ge- |
| nom egna resurser eller genom upphandlade tjänster. Oavsett hur stödet |
190
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
tillhandahålls måste ledamöternas behov tillgodoses. Det går t.ex. inte att bortse från ledamotsperspektivet bara för att stödet tillhandahålls genom en upphandlad tjänst, utan ledamöternas behov måste alltid beaktas vid de upp- handlingar Riksdagsförvaltningen gör. På samma sätt som Riksdagsförvalt- ningen löpande måste se över om det stöd som förvaltningen lämnar motsvarar ledamöternas behov är det viktigt att förvaltningen är uppmärksam på om de upphandlade tjänsterna levererar ett stöd som svarar mot det som ledamöterna behöver. Om ledamöternas behov inte tillgodoses genom en upphandlad tjänst kan förvaltningen behöva överväga olika sätt att kompensera för det.
Kommitténs förslag, som innebär att ett förbättrat stöd vid bokning av inri- kes och utrikes tjänsteresor ska tillhandahållas, föranleder inte några författ- ningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att närmare se över formerna för hur ett förbättrat stöd ska tillhandahållas.
Resor som görs inom ramen för utskottens arbete eller när en ledamot ingår i en svensk delegation till en parlamentarisk församling bokas redan i dag av Riksdagsförvaltningen. Därför behövs det inte något förbättrat stöd vid bok- ning av de resorna. Inom Riksdagsförvaltningen har det dock förekommit att ledamöter på samma resa har varit hänvisade till olika resklasser eftersom olika delar av Riksdagsförvaltningen bokat resan för olika ledamöter.
De regelverk som Riksdagsförvaltningen måste förhålla sig till ger inte möjlighet till någon större flexibilitet vid bokningen. Resorna planeras också många gånger inom snäva ekonomiska ramar där enbart det billigaste alterna- tivet kan komma i fråga för att resan överhuvudtaget ska kunna genomföras. Enligt kommitténs uppfattning finns det behov av en ökad flexibilitet och en möjlighet att i viss utsträckning kunna tillgodose individuella behov vid bok- ning av utskottsresor och andra resor som bokas av Riksdagsförvaltningen, t.ex. när en ledamot ingår i en svensk delegation till en parlamentarisk försam- ling. För att öka flexibiliteten och möjligheten att tillgodose individuella behov och för att säkerställa att ledamöterna sinsemellan erbjuds likvärdiga alternativ ska Riksdagsförvaltningen närmare se över formerna för bokning av utskotts- resor och andra resor som bokas av Riksdagsförvaltningen.
191
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd vid redovisning av tjänsteresor
Kommitténs förslag i korthet
Den administrativa börda som åligger ledamöterna och som föranleds av redovisningen av tjänsteresor måste minska i betydande utsträckning. Riks- dagsförvaltningen måste därför kontinuerligt arbeta för att förenkla leda- möternas redovisning. Ett långtgående stöd från Riksdagsförvaltningens sida är också nödvändigt, och alla ledamöter måste vara garanterade att få den hjälp som de behöver i samband med att de upprättar sina reseräk- ningar. Utöver det stöd som redan lämnas måste Riksdagsförvaltningen vid behov i än större utsträckning än i dag kunna erbjuda handgriplig och prak- tisk hjälp när det gäller att fylla i reseräkningarna. Hjälpen ska lämnas till alla ledamöter som oavsett anledning inte kan fylla i sin reseräkning själv. Detta är en tydlig ambitionshöjning som innebär att den administrativa bör- dan för ledamöterna minskar. Ledamöterna ska dock även fortsättningsvis själva kontrollera och ansvara för att uppgifterna i reseräkningen är kor- rekta.
Det stöd som lämnas måste vara flexibelt och anpassas efter ledamöter- nas individuella behov, vara lätt tillgängligt för ledamöterna som snabbt och enkelt måste kunna få svar på sina frågor, och ledamöterna måste kunna få hjälp genom personliga möten. Riksdagsförvaltningen ska utvärdera stö- det årligen och redovisa det för riksdagsstyrelsen.
Riksdagens ledamöter upprättar själva sina reseräkningar i det webbaserade reseräkningssystemet efter avslutad resa. Många ledamöter upplever dock re- dovisningen som mycket tidskrävande. Uppgifter som ska lämnas i reseräk- ningen är bl.a. resans ändamål, tidpunkt för resan och färdväg. Till reseräk- ningen ska kvitton och andra underlag som visar ledamotens utlägg bifogas.
Ledamotsuppdraget är unikt och speciellt till sin karaktär. Som framgår av avsnitt 12.4 är riksdagsarbetet krävande, och ledamöterna arbetar normalt sett långa dagar samt tar kvällar och helger i anspråk för uppdraget. Med det följer att ledamöterna tidsmässigt har ett mycket begränsat utrymme för att utföra administrativa uppgifter. Därtill är ledamotsuppdraget ett förtroendeuppdrag, och det måste finnas goda förutsättningar för ledamöterna att fullgöra uppdra- get på ett sådant sätt att de kan upprätthålla väljarnas förtroende. Detta gäller både de delar av uppdraget som är direkt kopplade till den politiska verksam- heten och de mer administrativa delarna av uppdraget, vilka i sin tur ofta in- nebär en hantering av allmänna medel. Ärenden om resekostnadsersättningar är exempel på sådana ärenden som ofta granskas av allmänhet och medier. Bristande eller felaktig redovisning påverkar förtroendet för ledamöterna och i förlängningen även riksdagen. Det är således av stor vikt att redovisningen görs korrekt.
Mot den bakgrunden anser kommittén att det är mycket angeläget att den administrativa börda som åligger ledamöterna och som föranleds av
192
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
redovisningen av tjänsteresor minskar i betydande utsträckning. För att kunna åstadkomma det måste en tydlig och uttalad ambition från Riksdagsförvalt- ningens sida vara att kontinuerligt arbeta för att förenkla redovisningen för ledamöterna, bl.a. genom att sträva efter att de system som ledamöterna är hänvisade till är så enkla och smidiga som möjligt att använda. I den utsträck- ning som redovisningen kan förenklas genom t.ex. olika applikationer bör så- dana lösningar också med fördel kunna användas i en ökad utsträckning. Andra sätt att förenkla administrationen för ledamöter som reser ofta är använ- dandet av årskort på tåg respektive flyg samt ett komplement till årskortet på tåg som ger som ger möjlighet att resa även med de flesta länstrafikbolag. Om några andra kostnader inte är förknippade med resan behöver det inte göras någon reseräkning när en ledamot reser på ett årskort, bortsett från själva in- köpet av årskortet. Kommittén vill därför framhålla vikten av att ledamöterna är informerade om vilka olika årskort som finns att tillgå och att de får vägled- ning kring vilken lösning som skulle passa bäst i det enskilda fallet. Det är också viktigt att ledamöterna själva låter sig informeras och tar till sig av den information som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller.
Även om en viktig del i en minskad administrativ börda är att så långt det är möjligt förenkla administrationen går det inte att komma ifrån att viss redo- visning ändå alltid kommer att vara nödvändig för ledamöterna att göra. För att den administrativa bördan för ledamöterna ska minska är ett långtgående stöd från Riksdagsförvaltningens sida därför också nödvändigt. Om det system som ledamöterna är hänvisade till dessutom upplevs som komplicerat att an- vända behöver Riksdagsförvaltningen kompensera för det så att ledamöterna kan känna en trygghet i att redovisningen är korrekt och uppfyller de krav som ställs.
Riksdagsförvaltningen tillhandahåller redan i dag stöd och hjälp åt ledamö- terna på många olika sätt i syfte att underlätta för dem att upprätta sina rese- räkningar. Riksdagsförvaltningen kan t.ex. lämna information om de regelverk som gäller och förklara hur de tillämpas. Därutöver lämnar Riksdagsförvalt- ningen handledning vid användningen av reseräkningssystemet. Ledamöterna kan få hjälp av en handläggare under kontorstid, och hjälpen kan lämnas an- tingen per telefon, mejl eller Skype. Många gånger kan frågor besvaras ome- delbart, men ibland kan handläggaren behöva återkomma och gör då det på det sätt som bäst passar ledamoten. Det finns också möjlighet för ledamöterna att träffa en handläggare personligen genom ett fysiskt besök.
Den hjälp som lämnas av Riksdagsförvaltningen är i sig mycket uppskattad av ledamöterna. Hjälpen lämnas dock normalt sett i form av guidning och väg- ledning som syftar till att ledamoten själv ska kunna fylla i sin reseräkning. Vissa ledamöter behöver dock mer handgriplig och praktisk hjälp och får också det. Det stora flertalet ledamöter klarar däremot av att själva upprätta sina reseräkningar med den guidning och vägledning som Riksdagsförvalt- ningen normalt sett lämnar. Inte sällan behöver dock mycket tid tas i anspråk för att göra en reseräkning, och det även med beaktande av det stöd som läm- nas av Riksdagsförvaltningen.
193
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Enligt kommitténs uppfattning måste alla ledamöter vara garanterade att få |
| den hjälp som de behöver i samband med att de upprättar sina reseräkningar. |
| Det innebär att Riksdagsförvaltningen, utöver det stöd som redan lämnas, vid |
| behov måste kunna erbjuda ledamöterna handgriplig och praktisk hjälp när det |
| gäller att fylla i reseräkningarna. Den här hjälpen ska lämnas i än större ut- |
| sträckning än vad som görs i dag och till alla ledamöter som oavsett anledning |
| inte kan fylla i sin reseräkning själv. Detta är en tydlig ambitionshöjning som |
| innebär att den administrativa bördan för ledamöterna minskar. Ledamöterna |
| ska dock även fortsättningsvis själva kontrollera och ansvara för att uppgif- |
| terna i reseräkningen är korrekta. |
| Kommittén vill vidare framhålla vikten av att det stöd som lämnas är flex- |
| ibelt och anpassas efter ledamöternas individuella behov, att stödet är lätt till- |
| gängligt för ledamöterna som snabbt och enkelt måste kunna få svar på sina |
| frågor samt att ledamöterna kan få hjälp genom personliga möten. Den ansva- |
| riga enheten inom Riksdagsförvaltningen arbetar kontinuerligt med olika typer |
| av kommunikationsinsatser och finns ibland tillgänglig i Riksdagshuset. Inom |
| ramen för det arbetet är det viktigt att förvaltningen är lyhörd inför ledamöter- |
| nas behov av stöd och service eftersom behov kan förändras över tid. Under |
| vissa perioder kan det finnas ett ökat behov av stöd och service genom person- |
| liga möten, och förvaltningen måste då kunna tillgodose det behovet genom |
| olika anpassningar. Kommittén anser vidare att det är viktigt att det stöd som |
| lämnas för att ledamöterna ska kunna upprätta sina reseräkningar följs upp och |
| att Riksdagsförvaltningen ska utvärdera stödet årligen och redovisa det för |
| riksdagsstyrelsen. |
| Kommitténs förslag, som innebär att Riksdagsförvaltningen ska arbeta för |
| en förenklad administration och i större utsträckning erbjuda ledamöterna |
| praktisk och handgriplig hjälp med att fylla i reseräkningar, föranleder inte |
| några författningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att när- |
| mare se över formerna för kommitténs förslag. |
| I sammanhanget vill kommittén avslutningsvis framhålla att riksdagens le- |
| damöter själva beslutar om sina inrikes tjänsteresor och vissa enskilda utrikes |
| tjänsteresor. När ledamöterna gör det är de skyldiga att på eget ansvar beakta |
| bestämmelserna i ersättningslagen och ersättningsföreskriften när det t.ex. gäl- |
| ler val av färdmedel och färdväg. Krav på ersättning för resekostnader och |
| traktamente framställs genom att ledamoten lämnar in en reseräkning i det re- |
| seräkningssystem som Riksdagsförvaltningen upphandlat. Ledamoten ska då |
| ange resans ändamål, tidpunkt och färdväg i reseräkningen samt bifoga kvitton |
| och liknande underlag. |
| I samband med en tidigare utredning om ändringar i ersättningslagen fram- |
| hölls att regelverket bygger på dels att det är ledamoten som har bäst förutsätt- |
| ningar att besluta om resan och dess genomförande, dels att ledamoten lämnar |
| korrekta uppgifter när han eller hon framställer krav på ersättning och fullgör |
| sin skyldighet att attestera de uppkomna kostnaderna. Systemet bygger på för- |
| troende. Från ledamotens beslut att genomföra en tjänsteresa ska dock skiljas |
| Riksdagsförvaltningens beslut att betala ut ersättning. Riksdagsförvaltningen |
194
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
kontrollerar att reseräkningarna innehåller de uppgifter och underlag som fö- reskrivs. Finns det frågetecken kring ett ersättningskrav rätas dessa ut så långt det är möjligt genom frågor och påpekanden från Riksdagsförvaltningens sida i enlighet med den service- och utredningsskyldighet som följer av förvalt- ningslagen (2017:900). Står det klart att ledamoten inte har rätt till den ersätt- ning som han eller hon har begärt kan Riksdagsförvaltningen som yttersta åt- gärd neka att betala ut ersättning, vilket är ett beslut som kan överklagas. Det är dock viktigt att ha i minnet att Riksdagsförvaltningen inte har i uppgift att överpröva ledamotens resebeslut i efterhand. Ledamoten ansvarar således fullt ut för sina resebeslut, ytterst inför väljarna (2020/21:URF2 s. 315 och 330 f.). Kommittén anser att de här uttalandena bör gälla även fortsättningsvis.
Stöd till ledamöterna i övriga ekonomiadministrativa frågor
Kommitténs bedömning i korthet
Det har inte framkommit något behov hos ledamöterna av en utökad stöd- funktion, i form av t.ex. en särskild enhet eller på något annat sätt, så att ledamöterna kan leva upp till regelverkets krav på ekonomiadministration i övrigt.
Riksdagsledamöters ekonomiska villkor är föremål för ett omfattande regel- verk där det bl.a. ställs krav på redovisning av ett stort antal uppgifter. Det gäller inte bara för redovisning av tjänsteresor, utan även omständigheter kopplade till t.ex. dubbel bosättning och traktamenten behöver beaktas. Viss redovisning med anledning av att ledamöterna nyttjar de övernattningsbostä- der som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller är således nödvändig. Så är fal- let om t.ex. en anhörig övernattat i övernattningsbostaden.
Som framgår ovan finns inom Riksdagsförvaltningen enheten ledamotser- sättningar som erbjuder stöd till riksdagens ledamöter i ekonomiadministrativa frågor. Många ledamöter är nöjda med det stöd och den service som enheten lämnar. Bortsett från behovet av ett ökat stöd vid redovisning av tjänsteresor har det, enligt kommittén, inte framkommit något behov hos ledamöterna av en utökad stödfunktion, i form av t.ex. en särskild enhet eller på något annat sätt, så att ledamöterna kan leva upp till regelverkets krav på ekonomiadmi- nistration i övrigt.
195
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Bild 4 Citat från de öppna svaren i ledamotsundersökningen från 2023 |
196
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
15.3 Vissa utrikes tjänsteresor
15.3.1 Enskilda utrikes tjänsteresor
En beskrivning av vad som gäller för inrikes och utrikes tjänsteresor finns i avsnitt 15.2. Som framgår av beskrivningen beslutar en ledamot bl.a. om sina enskilda utrikes tjänsteresor till länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kandidatländer och potentiella kandidatländer för medlem- skap i EU samt enskilda utrikes tjänsteresor till andra länder och områden som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Riksdagsförvaltningen, eller den som för- valtningen bestämmer, beslutar efter ansökan om andra enskilda utrikes tjäns- teresor (4 kap. 5 § ersättningslagen). Riksdagsförvaltningen har bestämt att en ledamot själv beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor till Storbritannien (3 kap. 3 § ersättningsföreskriften). I fråga om övriga länder beslutar en vice talman om resan (3 kap. 2 § ersättningsföreskriften).
Före den 1 januari 2017 beslutade en vice talman om alla enskilda utrikes tjänsteresor, oavsett resmål. Som skäl för att införa möjligheten för en ledamot att själv besluta om resor till länder inom EES och till EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer anfördes att riksdagsuppdraget i stor utsträckning påverkas av arbetet inom EU och EES och att det därför var motiverat att för- enkla för ledamöterna att resa dit genom att låta dem besluta själva om resorna (2013/14:URF1 s. 203, framst. 2015/16:RS7 s. 77 f.).
Bestämmelsen att en ledamot själv beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor till länder inom EES-området samt till kandidatländer och s.k. potentiella kan- didatländer trädde i kraft den 1 januari 2017 (4 kap. 5 § ersättningslagen).
Efter det att en ledamot har genomfört en enskild utrikes tjänsteresa som han eller hon får besluta om själv ska ledamoten snarast och senast inom sex månader efter att resan avlutades ge in en skriftlig redovisning för resan till Riksdagsförvaltningen (3 kap. 14 § ersättningsföreskriften).
Redovisningen ska innehålla uppgifter om a) resmål, b) tidpunkt för resan,
c)kostnad och d) de möten och besök som ledamoten har genomfört. Om det finns särskilda skäl behöver ledamoten inte lämna namn och andra uppgifter om vem som deltagit i möten och besök (3 kap. 15 § ersättningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen ska en gång per valperiod följa upp de enskilda ut- rikes tjänsteresor som ledamöter själva har beslutat om under valperioden (3 kap. 16 § ersättningsföreskriften). Uppföljningen avser inte ledamöternas resmål, program eller liknande. Det handlar i stället om att göra en bedömning av hur väl beslutsprocessen fungerar.
15.3.2 Ekonomiska medel för enskilda utrikes tjänsteresor
Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en leda- mot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor (4 kap. 4 § ersättningslagen). Riksdagsstyrelsen har för den innevarande valperioden bestämt beloppet till 60 000 kronor (3 kap. 8 § ersättningsföreskriften). Beloppet gäller per mandat
197
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
och inte per person. En ersättare får under vissa förutsättningar använda med- len för enskilda utrikes tjänsteresor (4 kap. 4 § ersättningslagen).
Före 2010 kunde en ledamot få bidrag till enskilda utrikes studieresor re- spektive s.k. EU-tjänsteresor. Enligt riksdagsordningen kunde en ledamot få bidrag från riksdagen till kostnaden för en enskild studieresa. Kompletterande regler om detta fanns i olika föreskrifter utfärdade av talmanskonferensen och riksdagens förvaltningskontor. Av föreskrifterna framgick att studieresorna skulle vara av värde för att fullgöra uppdraget som riksdagsledamot. Beslut om bidrag till en studieresa fattades av en vice talman. Valperioderna 2002– 2006 och 2006–2010 uppgick beloppet till 25 000 kronor per valperiod.
EU-tjänsteresorna infördes 2006 och syftade till att ge ledamöterna bättre möjligheter att sätta sig in i och påverka frågor som bereddes inom EU. Det kunde ske genom kontakter med EU:s institutioner eller med partier och parla- mentariker i andra länder. Det kunde också ske genom att ledamoten på andra sätt studerade förhållanden i andra länder. Stödet skulle avse resor till länder inom unionen och till ansökarländer samt till stater som omfattas av EES-sam- arbetet. I första hand skulle resorna göras individuellt. Om det fanns särskilda skäl kunde bidrag lämnas till flera resande. Beslut om EU-tjänsteresor fattades av tredje vice talmannen. Varje ledamot fick under en valperiod disponera 25 000 kronor för att på eget initiativ göra resor inom EU, till ansökarländer och till länder som deltar i EES-samarbetet i syfte att främja det politiska ar- betet (framst. 2005/06:RS4 s. 60 f., bet. 2005/06:KU33).
År 2010 ändrades reglerna, och de båda systemen med bidrag till enskilda studieresor och EU-tjänsteresor slogs ihop till ett system. Den nya ordningen med enskilda utrikes tjänsteresor motiverades på följande sätt (framst. 2008/09:RS1 s. 25 f., bet. 2008/09:KU14):
Riksdagsarbetet har fått en mer internationell karaktär, och internationella aspekter gör sig alltmer gällande inom olika politikområden. Detta innebär för riksdagsledamöterna bl.a. ett större behov av att kunna skaffa sig kun- skap om utvecklingen utomlands och att ha internationella kontakter för att fullgöra sitt riksdagsuppdrag på ett effektivt och professionellt sätt. Att resa utomlands är en del i detta arbete. Det är därför angeläget att resereg- lerna är utformade på ett sådant sätt att de motsvarar de behov ledamöterna har i detta hänseende.
För att därför bättre tillmötesgå ledamöternas behov föreslås att dagens båda system med bidrag till enskilda studieresor och EU-tjänsteresor slo- pas och att i stället ett enhetligt och mer lättadministrerat regelverk skapas för enskilda tjänsteresor till utlandet anpassat till det mer internationali- serade riksdagsarbetet.
Förslaget innebär att bestämmelserna om studieresor i riksdagsord- ningen upphävs (9 kap. 7 § 2 st. och 9.7.1 RO) och att reglerna om EU- tjänsteresor i 4 kap. 3 § andra stycket ersättningslagen ändras till att avse enskilda utrikes tjänsteresor. Den närmare utformningen av reglerna för de enskilda utrikes tjänsteresorna kommer sedan enligt 1 kap. 5 § ersättnings- lagen att ske i av riksdagsstyrelsen beslutade tillämpningsföreskrifter till lagen.
198
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
De tidigare separata beloppen om 25 000 kronor vardera slogs ihop till ett ge- mensamt belopp om 50 000 kronor. För den innevarande valperioden är be- loppet som nämnts 60 000 kronor.
Få ledamöter använder alla medel som finns tillgängliga för enskilda utri- kes resor. Nedan finns en sammanställning av förbrukade medel per valperiod 2010–2022, totalt och per ledamot. Dessutom redovisas det budgeterade be- loppet (50 000 kronor per ledamot, dvs. totalt 17,45 miljoner kronor) och hur mycket som inte har utnyttjats totalt, samt hur många ledamöter som har ut- nyttjat hela beloppet.
Tabell 7 Enskilda utrikes tjänsteresor
Kronor
Valperiod | Utfall | Utfall | Budget | Ej utnyttjat | Antal ledamöter |
|
| per ledamot |
|
| som utnyttjat |
|
|
|
|
| hela beloppet |
2010–2014 | 9 112 700 | 26 000 | 17 450 000 | 8 337 000 | 38 |
2014–2018 | 7 059 000 | 22 000 | 17 450 000 | 10 391 000 | 27 |
2018–2022 | 3 828 000 | 11 000 | 17 450 000 | 13 622 000 | 9 |
Källa: Riksdagsförvaltningen. Beloppen är avrundade till tusental kronor.
Av tabellen framgår att långt ifrån alla avsatta medel används. För valperi- oderna 2010–2014 och 2014–2018 användes omkring hälften av medlen. Un- der valperioden 2018–2022, då pandemin medförde restriktioner för resandet under delar av valperioden, var utnyttjandet ännu lägre.
Närmare hälften av ledamöterna använde under valperioden 2018–2022 över huvud taget inte de medel som avsatts för enskilda utrikes tjänsteresor. Det var endast drygt 20 ledamöter som förbrukade hela eller nästan hela potten om 50 000 kronor. Cirka 130 ledamöter spenderade mellan 5 000 och 45 000 kronor.
Den parlamentariska EU-kommittén redovisade hur mycket medel som an- vänts för resor i mitten av september 2017. Då hade 15 ledamöter inga pengar kvar att resa för, tre ledamöter hade några hundralappar kvar, 22 ledamöter hade mellan 1 000 och 10 000 kronor kvar, 176 ledamöter hade mer än 10 000 kronor kvar och 133 ledamöter hade inte förbrukat något alls (2017/18:URF1 s. 260).
15.3.3Stöd till partigrupperna för kostnader för ledamöternas utrikes resor
Riksdagsförvaltningen ska lämna stöd till kostnader för riksdagsledamöters utrikes resor på uppdrag av partigruppen till länder inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet, länder som har ansökt om medlemskap i EU och potentiella kandidatländer. Stödet ska betalas till partigrupperna med det be- lopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer (4 kap. 1 § lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsätt- ningen partigruppsstödlagen). Stödet lämnas med 2 500 kronor per år för varje
199
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| ledamot som tillhör partigruppen (3 kap. 2 § riksdagsstyrelsens föreskrift [RFS |
| 2016:6] om tillämpningen av lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna |
| för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsättningen tillämpningsföre- |
| skriften). |
| Dessutom ska Riksdagsförvaltningen lämna stöd till kostnader för riksdags- |
| ledamöters resor på uppdrag av partigruppen för att delta i internationella kon- |
| ferenser utomlands och andra utrikes resor. Stödet ska betalas till partigrup- |
| perna med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer (4 kap. 2 § par- |
| tigruppsstödlagen). Stödet lämnas till varje partigrupp med 5 000 kronor per |
| år för de första 20 mandaten som har tillfallit partiet i det senaste valet till |
| riksdagen och med 2 500 kronor per år för varje ytterligare mandat som till- |
| fallit partiet i valet (3 kap. 3 § tillämpningsföreskriften). |
15.3.4 Medel för utskottens och EU-nämndens utrikes resor
Det finns medel för utskottens och EU-nämndens utrikes resor. I decem- ber 2022 fastställde riksdagsstyrelsen de ekonomiska ramarna för utskottens och EU-nämndens utrikes resor för valperioden 2022–2026 till totalt 22 470 000 kronor med följande fördelning: utrikesutskottet 2 170 000 kronor, övriga utskott och EU-nämnden vardera 1 220 000 kronor, utskotten och EU- nämnden för resor till strategiskt prioriterade länder vardera 125 000 kronor.
I april 2024 ändrade riksdagsstyrelsen sitt beslut från den 14 decem- ber 2022 och ökade beloppet till 22 699 000 kronor. I december 2022 fast- ställde riksdagsstyrelsen vidare de ekonomiska ramarna för utskottens och EU-nämndens deltagande i internationella konferenser m.m. för valperioden 2022–2026 till totalt 5 700 000 kronor.
I följande tabell visas utfallet för utskottens och EU-nämndens resor för de senaste valperioderna.
Tabell 8 Utskottens och EU- nämndens resor
Kronor
Valperiod | Utfall | Budget | Ej utnyttjat |
2006–2010 | 18 423 000 | 20 470 000 | 2 047 000 |
2010–2014 | 16 892 000 | 20 470 000 | 3 578 000 |
2014–2018 | 16 411 000 | 20 470 000 | 4 059 000 |
2018–2022 | 6 367 000 | 20 470 000 | 14 103 000 |
Källa: Riksdagsförvaltningen. Beloppen är avrundade till tusental kronor.
Som framgår av tabellen har inte utskotten och EU-nämnden fullt ut använt medlen.
200
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
15.3.5 Överväganden
Kommitténs förslag i korthet
Kommittén gör vissa uttalanden om några frågor om utrikes resor. Lös- ningar bör utformas med beaktande av att ökad administration ska undvi- kas.
Den ökade internationaliseringen innebär att det är viktigt att ledamöterna har goda förutsättningar för att knyta internationella kontakter, inte minst inom EU-samarbetet. Som den parlamentariska EU-kommittén påpekade måste le- damöterna ges goda förutsättningar att företa utrikes resor med anknytning till EU-samarbetet (2017/18:URF1 s. 264).
Även om en stor del av de medel som finns tillgängliga för utrikes resor inte förbrukas förekommer det att ledamöter inte kan genomföra resor som hade varit önskvärda. Det förefaller särskilt gälla EU-resor. Ledamöter kan exempelvis avstå från resor med koppling till EU-arbetet för att inte riskera att förbruka för mycket av sina medel för utrikes resor på bekostnad av andra utrikes resor. Detta riskerar i sin tur att påverka ledamöters deltagande i och kunskaper om EU-arbetet på ett negativt sätt, vilket enligt kommittén är olyck- ligt.
Det är viktigt att ledamöter med uppdrag med EU-anknytning har möjlighet till fördjupad institutionell kompetens när det gäller EU-systemet och riksda- gens roll i samspelet med detta. Det är därför enligt kommittén angeläget att ledamöter kan genomföra enskilda resor till EU:s institutioner och att utskot- ten kan sända ledamöter till möten inom EU-samarbetet. Systemen bör således vara utformade så att det finns goda incitament för aktivt delta i EU-samar- betet. Ordningen ska vara utformad så att resor till EU:s institutioner inte av ekonomiska skäl begränsar annat resande. En möjlighet kan vara att det inrät- tas en särskild pott för resor till EU:s institutioner.
När det gäller resor inom Norden, och särskilt i gränsområdena, kan de ofta vara förhållandevis korta och t.o.m. göras i vad som kan betecknas som en ledamots närområde. Riksdagsförvaltningen bör ta fram förslag på hur resor inom Norden ska kunna behandlas som inrikes resor. Syftet är att underlätta ledamöters kontakter inom Norden, men också att minska och underlätta ad- ministrationen av dessa resor. En särskild aspekt är om det bör göras någon skillnad mellan resor i gränsområdena och längre studieresor till t.ex. ett nor- diskt lands parlament.
I arbetet med att ta fram förslag om resor inom Norden ska också frågan om resor till EU:s institutioner ska behandlas som inrikes resor ingå.
Som framgått är ramen för utrikesutskottets utrikes resor större än övriga utskotts ramar. Det finns dock skäl för att ledamöter med uppdrag med särskild anknytning till internationella frågor ges ytterligare ekonomiskt stöd för utri- kes resor. Också förslag på en sådan ordning bör således tas fram inom Riks- dagsförvaltningen.
201
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Samtliga lösningar på ovanstående frågor bör utformas med beaktande av |
| att ökad administration ska undvikas. |
15.4 Besök, möten och seminarier i riksdagens lokaler
15.4.1 Allmänt om säkerheten
Riksdagens ledamöter kan, liksom anställda inom Riksdagsförvaltningen och vid partigruppskanslierna, ta emot besökare, visa Riksdagshuset för en grupp eller anordna seminarier i riksdagens lokaler. Möjligheten att ta emot besökare för olika arrangemang påverkas dock av att det i riksdagens lokaler ställs höga krav på säkerhet. Flera av de lokaler som riksdagen och Riksdagsförvaltningen disponerar är t.ex. skyddsobjekt, vilket bl.a. innebär att obehöriga inte har rätt till tillträde till lokalerna. I riksdagens och Riksdagsförvaltningens lokaler be- drivs vidare säkerhetskänslig verksamhet, dvs. verksamhet som är av bety- delse för Sveriges säkerhet, och det medför att olika säkerhetsskyddsåtgärder, som bl.a. inbegriper den fysiska säkerheten, behöver vidtas (2, 3 och 7 §§ la- gen [2019:109] om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter.
Säkerhetskontroller vid inpassering får äga rum i syfte att förebygga att det i riksdagens lokaler förövas brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom (1 § lagen [1988:144] om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). Den som utan att vara riksdagsledamot uppehåller sig i riksdagens lokaler får, efter beslut av talman- nen, omfattas av säkerhetskontroll (2 och 3 §§ lagen om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). Talmannen har, med stöd av 2 § i den angivna lagen, be- slutat att säkerhetskontroll får utföras på besökare till riksdagens lokaler. Vid säkerhetskontrollen ska vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom eftersökas, och för detta än- damål får kroppsvisitation äga rum. Vidare får väskor och andra föremål som medförs till riksdagens lokaler undersökas (4 § lagen om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). Säkerhetskontrollen innebär normalt sett att en person passerar genom en säkerhetsbåge för att man tekniskt ska kontrollera om per- sonen medför farliga föremål samt att väskor och annan utrustning genomlyses i röntgenutrustning.1 Efter förordnande av Polismyndigheten kan säkerhets- kontrollerna utföras av vaktpersonal vid riksdagen (5 § lagen om säkerhets- kontroll i riksdagens lokaler).
15.4.2 Besöksmottagning
För besök i riksdagens lokaler ska det finnas en besksmottagare, med undantag för när allmänheten besöker riksdagens kammare eller ett offentligt samman- träde med ett utskott eller EU-nämnden eller riksdagsbiblioteket (6 kap. 16 §
1 Riksdagsförvaltningens riktlinjer (2007:6) angående säkerhetskontroll i riksdagen (dnr 230- 254-07/08).
202
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
riksdagsstyrelsens föreskrift [RFS 2019:1] om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdagsförvaltningen och partikanslierna, i fortsättningen säker- hetsföreskriften). Rätt att vara besöksmottagare har bl.a. talmannen, riksdags- ledamöter och dess ersättare samt anställda vid Riksdagsförvaltningen eller partikanslierna (6 kap. 17 § säkerhetsföreskriften). Besöksmottagaren ansva- rar för besökarna under hela besöket. Ansvaret inbegriper att se till att besö- karna tas emot i entrén och ledsagas under besöket samt att besökarna lämnar riksdagens lokaler (6 kap. 18 § säkerhetsföreskriften). Besökarna får endast uppehålla sig i eller i anslutning till de lokaler som behövs för att tillgodose syftet med besöket (6 kap. 19 § säkerhetsföreskriften).
De som tar emot besök i riksdagens lokaler bör anmäla besöket i förväg hos ansvariga för tillträdeskontrollen. Om det kan antas att ett stort antal personer kommer att besöka riksdagens lokaler ska de som anordnar besöket anmäla detta i förväg till ansvariga för tillträdeskontrollen. Anordnaren ska bistå vid mottagandet av besökarna och se till att det finns ett tillräckligt antal besöks- mottagare under hela besöket (6 kap. 20 § säkerhetsföreskriften). Riksdagsför- valtningen bestämmer hur många besökare som får släppas in i riksdagens lo- kaler. Besöksgrupper får delas upp i en från ordnings- och säkerhetssynpunkt lämplig storlek (6 kap. 21 § säkerhetsföreskriften).
Besökare ska i riksdagens lokaler synligt bära en besöksbricka som inne- håller uppgifter om besökarens identitet. Besökare till en riksdagsledamot får dock bära en handling som i stället för uppgift om besökarens identitet anger ”Besökare” eller besöksmottagarens namn. Riksdagsförvaltningen får medge att deltagare i besöksgrupper i stället förses med ett bevis om att de är besökare (6 kap. 22 § säkerhetsföreskriften).
15.4.3 Möten och seminarier
I riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lo- kaler finns bestämmelser om upplåtelse av riksdagens sammanträdeslokaler och matsalar för sammankomster samt om utställningar i riksdagens lokaler (1 §).2 Riksdagens lokaler ska användas för riksdagens arbete i kammaren och utskotten om inte annat anges i föreskriften (3 §).
Alla sammanträdeslokaler och matsalar får upplåtas för sammankomster som sker på inbjudan av talmannen (4 §). Sammanträdeslokaler och matsalar får upplåtas åt partiernas riksdagsgrupper för sammankomster inom ramen för det parlamentariska arbetet, åt riksdagsledamöter för sammankomster inom ramen för ledamotsuppdraget och åt Riksdagsförvaltningen för sammankoms- ter inom ramen för förvaltningens uppdrag enligt instruktion och föreskrifter. De mindre sammanträdeslokalerna och utskottens sessionssalar får även
2Föreskriften gäller inte för arbetsrum, möteslokaler som partikanslierna disponerar för sin verksamhet, lokalen Talmanskonferensen eller lokaler där verksamhet av betydelse för sä- kerhetsskyddet bedrivs (1 § riksdagsstyrelsens föreskrift om upplåtelse av riksdagens loka- ler).
203
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| upplåtas åt riksdagsledamöter för sammankomster inom ramen för andra stat- |
| liga uppdrag som ledamoten utses till i egenskap av riksdagsledamot (5 §).3 |
| En sammankomst i riksdagens sammanträdeslokaler och matsalar får bara |
| arrangeras av talmannen eller vissa arrangörer som anges i en bilaga till riks- |
| dagsstyrelsens föreskrift om upplåtelse av riksdagens lokaler (6 §). I bilagan |
| anges för varje lokal eller för varje grupp av lokaler vem som får vara arrangör |
| och om det finns särskilda villkor för upplåtelsen utöver de som anges i |
| 3–5 §§. Med särskilda villkor avses om det krävs en särskild eller förenklad |
| ansökan eller om det finns andra begränsningar i användningen av en viss lo- |
| kal. |
| Bokning av en lokal för en sammankomst görs hos lokalbokningen vid ser- |
| viceenheten. Vissa mindre sammanträdeslokaler bokas i den elektroniska ka- |
| lendern i Riksdagsförvaltningens e-postprogram (Outlook).4 Riksdagens mat- |
| salar bokas hos Riksdagsförvaltningens upphandlade restaurang för samman- |
| komster under restaurangens öppettid (7 §). Templum och mötesrummen i |
| Klubbrummet bokas genom att kontakta servicecenter. |
| Vid bokning av sammankomster i vissa lokaler ska en särskild ansöknings- |
| blankett lämnas till lokalbokningen vid serviceenheten.5 En ansökan om att |
| använda kammarsalarna för ett partis riksdagsgrupps räkning ska göras av |
| gruppledaren. Till ansökan ska ett förslag till inbjudan bifogas (8 §). |
| Talmannen beslutar om upplåtelse av plenisalen, kammarsalarna för sam- |
| mankomster som sker på inbjudan av talmannen och när ansökan görs av en |
| gruppledare och Sammanbindningsbanan (11 §). Riksdagsförvaltningens upp- |
| handlade restaurang beslutar om upplåtelse av riksdagens matsalar i samråd |
| med lokalbokningen (12 §). Chefen för serviceenheten beslutar om övriga |
| upplåtelser (13 §). Talmannen beslutar också om olika sammankomster som |
| exempelvis minnesceremonier i Bankhallen i Riksdagshuset. |
| En arrangör av en sammankomst i riksdagens lokaler är ansvarig för att |
| sammankomsten genomförs i enlighet med Riksdagsförvaltningens säkerhets- |
| föreskrifter. Arrangören ska samråda med säkerhetsavdelningen i god tid före |
| sammankomsten, om det inte är onödigt från säkerhetssynpunkt (14 §). |
| Den som är arrangör ska anges som avsändare av en inbjudan till en sam- |
| mankomst. Anmälningar om deltagande i en sammankomst ska göras till ar- |
| rangören (17 och 19 §§). |
3 Med mindre sammanträdeslokaler avses alla sammanträdeslokaler med undantag av plenisalen, kammarsalarna, Sammanbindningsbanan, L4-17, Skandiasalen, Bankhallen, Nu- biska rummet, RÖ2-Mittpoolen, Bååtska rummet, Templum, Bancofullmäktiges sessionssal, L5-17, Bibliotekssalen, utskottens sessionssalar och riksdagens matsalar (2 § riksdagsstyrel- sens föreskrift om upplåtelse av riksdagens lokaler).
4Mötesrummen på Jakobsgatan och i Oxenstiernska palatset bokas i Outlook.
5Av bilagan till riksdagsstyrelsens föreskrift (2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler framgår för vilka lokaler en särskild ansökningsblankett ska lämnas. Av bilagan framgår även för vilka lokaler arrangören ska lämna en beskrivning av sammankomstens innehåll samt ange antalet deltagare, och, i förekommande fall, hur många av dem som har sin arbetsplats i riksdagen.
204
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
15.4.4 Servicecenter
Inom Riksdagsförvaltningen finns ett servicecenter dit ledamöterna kan vända sig med frågor per telefon, mejl eller genom ett personligt besök till service- centers disk i Bankhallen. Sedan 2018 finns även ett digitalt servicecenter där ledamöterna, via Intranätet, kan registrera, uppdatera och få återkoppling på sina ärenden. Servicecenter bistår med alla former av förfrågningar samt lotsar till rätt funktion inom Riksdagsförvaltningen. Som exempel kan nämnas att servicecenter hanterar bokningsförfrågningar om vissa lokaler samt teknik och möbleringar i samband med frukost- och lunchmöten i matsalar samt evene- mang i Bankhallen.
15.4.5Besök och möten i lokaler som disponeras av partigruppskanslierna
Varje partigrupp har rätt att inrätta ett kansli i riksdagens lokaler (3 kap. 6 § partigruppsstödlagen). Riksdagens ledamöter kan ta emot besök och boka mö- ten i de lokaler som partigruppskanslierna disponerar. De mötesrum som ex- klusivt nyttjas av partigrupperna på respektive partikansli bokas i Outlook.
Riksdagsförvaltningen tillhandahåller inte någon mötes- eller konferensser- vice med anledning av möten som hålls i partigruppskansliernas lokaler. Där- emot måste även en besökare som ska tas emot i ett partigruppskanslis lokaler genomgå en säkerhetskontroll och ledsagas under hela besöket på samma sätt som om besöket hade ägt rum i riksdagens lokaler.
15.4.6Pågående arbeten i Riksdagsförvaltningen
Av avsnitt 11.3 framgår att riksdagsdirektören i mars 2024 gav fastighets- och serviceavdelningen i uppdrag att, med ledamotsperspektivet i fokus, inventera behov och kartlägga det nuvarande serviceuppdraget. I uppdraget ingick också att utifrån kartläggningen lämna förslag till förbättringar inom serviceområdet, för att underlätta för ledamöterna i deras uppdrag. Förbättringsområden i fokus för det fortsatta arbetet är bl.a. stöd i samband med möten och konferenser. Riksdagsförvaltningen har t.ex. sett över hanteringen av besök och besöks- grupper och bl.a. förbättrat stödet på Intranätet genom att införa nya checklis- tor som ska göra det enklare för ledamöterna att följa rutinerna vid besökshan- teringen. Vissa tekniska förbättringar har också genomförts så att det ska vara möjligt för ledamöterna att se sina anmälda besök i mobiltelefonen. Riksdags- förvaltningen har också genomfört utbildningsinsatser och erbjudit informa- tionsträffar för partigruppskanslierna. Förvaltningen ser även över behovet av ytterligare resurser för att kunna utöka servicenivån.
Ett annat projekt som pågår har till syfte att införa nya arbetsverktyg för lokalbokning, besöksanmälan samt eventuellt andra deltjänster som kan be- ställas i samband med lokalbokningen. Nyutvecklade applikationer infördes i juni 2024. Det nya verktyget ska underlätta för en arrangör att hitta en lämplig lokal och även öka effektiviteten i förvaltningens arbete. Det ska också bli
205
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| lättare att få överblick över vad som är på gång i olika lokaler och vilka per- |
| soner som deltar vid möten. |
15.4.7 Överväganden
Kommitténs förslag i korthet
Den administrativa bördan för ledamöterna måste minska och det är angeläget att ledamöterna får det stöd som de behöver i samband med planering och genomförande av möten och seminarier i riksdagens lokaler. Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd i samband med att riksdagsledamöterna tar emot besöksgrupper. Stödet ska inriktas på mottagandet av besöksgruppen i entrén och en möjlighet till hjälp vid inpasseringen i lokalerna. Det kan t.ex. handla om att pricka av deltagarna mot en deltagarlista, dela ut besöksbrickor och visa var besökarna kan hänga av sig ytterkläder. Därutöver ska stödet kunna omfatta ledsagning av besöksgruppen till och från besökslokalen. Stödet ska kunna lämnas i sådana situationer där omständigheterna kräver att mer än en besöks- mottagare är behjälplig för att kunna ta emot besöksgruppen. Stödet ska lämnas i dialog med ledamoten och begränsas till att avse hjälp vid sådana möten och seminarier som äger rum helgfria vardagar.
Kommittén framhåller i sammanhanget också partigruppskansliernas roll i samband med att möten och seminarier genomförs i riksdagens loka- ler.
Riksdagens ledamöter får inom ramen för sitt ledamotsuppdrag använda riks- dagens sammanträdeslokaler och matsalar för att ta emot externa besök och bjuda in till olika typer av möten och seminarier (5 § riksdagsstyrelsens före- skrift om upplåtelse av riksdagens lokaler). Ledamöterna upplever dock stora administrativa och praktiska utmaningar i det här sammanhanget.
En utmaning som ledamöterna beskriver rör besöksmottagningen som stäl- ler särskilda krav eftersom besökarna inte får lämnas utan uppsikt utan måste ledsagas i lokalerna under hela besöket. Ledamöterna måste också bistå vid mottagandet i entrén. I det ingår att ledamöterna måste komma till den valda entrén minst 15 minuter innan seminariet ska börja, hämta ut besöksbrickor hos skyddsvakten (personliga besöksbrickor hämtas ut på tryckeriet om man inte kommit överens om annat), pricka av deltagarna mot en deltagarlista, dela ut besöksbrickorna och se till att deltagarna bär dem synligt, vänta medan del- tagarna går igenom säkerhetskontrollen samt visa var deltagarna kan hänga av sig och eventuellt låsa in ytterkläder. Ibland krävs det mer än en besöksmotta- gare för att kunna hantera detta samtidigt som besökarna ledsagas till mötes- lokalen. Hur många besöksmottagare som behövs beror på hur stor besöks- gruppen är, vilken entré som ska användas vid inpasseringen och var i riksda- gens lokaler mötet eller seminariet ska äga rum.
För ledamöterna är det mycket betydelsefullt att kunna skapa och behålla kontakter med olika aktörer genom personliga möten. Det är en förutsättning
206
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
för att ledamöterna ska kunna utföra sitt uppdrag, och det måste därför finnas goda möjligheter för ledamöterna att planera och genomföra möten och semi- narier i riksdagens lokaler. Av säkerhetsskäl ställs dock höga krav på ledamö- terna när de uppträder som besöksmottagare. Samtidigt är det viktigt att leda- möterna i praktiken kan vara värdar för de möten och seminarier som de an- ordnar.
Den administrativa bördan för ledamöterna måste, enligt kommitténs upp- fattning, minska, och det är angeläget att ledamöterna får det stöd som de be- höver i samband med att de planerar och genomför möten och seminarier i riksdagens lokaler. Administration och praktiska uppgifter får t.ex. inte hindra eller försvåra för ledamöterna att förbereda ett föredrag eller på annat sätt delta aktivt i ett möte eller seminarium. Därför finns det ett behov hos ledamöterna av ett förbättrat stöd i samband med att de tar emot besöksgrupper. Stödet ska inriktas på mottagandet av besöksgruppen i entrén och en möjlighet till hjälp vid inpasseringen i lokalerna. Det kan t.ex. handla om att pricka av deltagarna mot en deltagarlista, dela ut besöksbrickor och visa var besökarna kan hänga av sig ytterkläder. Därutöver ska stödet kunna omfatta ledsagning av besöks- gruppen till och från besökslokalen. Stödet ska ta sikte på besöksmottagning i samband med sådana upplåtelser som är tillåtna enligt riksdagsstyrelsens fö- reskrift om upplåtelse av riksdagens lokaler. Vidare ska stödet kunna lämnas i sådana situationer där omständigheterna kräver att mer än en besöksmottagare är behjälplig för att ta emot besöksgruppen.
Riksdagsförvaltningen ansvarar för säkerheten i riksdagen (3 § lagen [2011:75] med instruktion för Riksdagsförvaltningen). Förvaltningen upprätt- håller tillträdesskyddet, och vaktpersonal vid riksdagen utför säkerhetskon- trollen. Det framstår därför som rimligt att det ökade stödet i samband med besöksmottagningen som kommittén föreslår lämnas av Riksdagsförvalt- ningen. Det är också fråga om ett administrativt stöd utan partipolitiska kopp- lingar som alla ledamöter ska kunna få ta del av. Stödet bör vidare begränsas till de möten och seminarier som anordnas av enskilda riksdagsledamöter, inte sådana arrangemang som partigrupperna står bakom. Vid sådana arrangemang bör ansvaret för att vid behov tillhandahålla stöd i stället lämpligen ligga på partigruppskanslierna. Däremot ska det inte spela någon roll om en riksdags- ledamot anordnar ett möte eller seminarium inom de lokaler som partigrup- perna disponerar, utan det ökade stöd som kommittén föreslår i samband med besöksmottagningen ska kunna erbjudas även för sådana arrangemang. Det ska gälla i fråga om hjälp både vid inpassering och ledsagning i riksdagens lokaler. Besökarna bör dock inte ledsagas av den personal som Riksdagsför- valtningen tillhandahåller inom partigruppskansliernas lokaler utan endast fram till dessa lokaler.
Även om det ytterst är Riksdagsförvaltningen som ska tillhandahålla det förbättrade stödet vill kommittén i sammanhanget också framhålla parti- gruppskansliernas roll i samband med att möten och seminarier genomförs i riksdagens lokaler. För att riksdagens ledamöter ska kunna få ett så bra och anpassat stöd som möjligt är samarbetet mellan Riksdagsförvaltningen och
207
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| partigruppskanslierna av stor betydelse, och det gäller både i fråga om besöks- |
| mottagningen och övriga praktiska moment som är nödvändiga för att ett möte |
| eller seminarium ska kunna genomföras. En möjlighet vore t.ex. att det vid |
| varje partigruppskansli finns en särskild utsedd person som Riksdagsförvalt- |
| ningen kan ha en dialog med inför och under möten och seminarier. |
| Kommitténs förslag om ett förbättrat stöd är tänkt att öppna upp för en möj- |
| lighet till hjälp för ledamöterna vid besöksgruppers inpassering i riksdagens |
| lokaler och vid ledsagning av besöksgrupper till och från möteslokalen. Hur |
| stödet mer i detalj ska utformas vid varje enskilt tillfälle måste dock bestäm- |
| mas i dialog mellan ledamoten och Riksdagsförvaltningen. Vilken hjälp Riks- |
| dagsförvaltningen kan bistå med i samband med att besöksgrupper tas emot i |
| lokalerna är förstås beroende av t.ex. hur många besöksgrupper som är inpla- |
| nerade vid en och samma tidpunkt. Därför är det viktigt att ledamöterna så |
| tidigt som möjligt inför ett besök kontaktar förvaltningen för en diskussion om |
| vilken hjälp som man är i behov av. Då har förvaltningen en möjlighet att be- |
| döma och lämna besked i fråga om vilken hjälp som kan lämnas vid det aktu- |
| ella tillfället. Om förvaltningen inte kan lämna den hjälp som en ledamot be- |
| höver i samband med ett besök, på grund av att det t.ex. är många besök inpla- |
| nerade vid den aktuella tidpunkten, kan ledamoten välja på att flytta mötet eller |
| seminariet till en annan tidpunkt eller själv ordna med inpasseringen och led- |
| sagningen. Stödet ska vidare som utgångspunkt ta sikte på hjälp vid sådana |
| möten och seminarier som äger rum helgfria vardagar. |
| Kommitténs förslag, som innebär att Riksdagsförvaltningen ska lämna ett |
| förbättrat stöd i samband med besöksmottagning i riksdagens lokaler, föranle- |
| der inte några författningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen |
| att se över hur ett förbättrat stöd vid möten och seminarier i riksdagens lokaler |
| ska tillhandahållas. |
| Ledamöterna har även beskrivit andra utmaningar som rör planeringen av |
| ett möte eller seminarium och genomförandet av det. Utmaningarna beror bl.a. |
| på att regelverket som rör upplåtelse av riksdagens lokaler är krångligt och |
| innebär att olika lokaler bokas på olika sätt samt att det finns olika ansöknings- |
| blanketter som ska användas. För vissa lokaler gäller också särskilda villkor i |
| fråga om lokalernas användning. Vidare ansvarar man som arrangör för att |
| skicka ut inbjudningar och ta emot anmälningar till arrangemanget. Man kan |
| även själv behöva se till att möteslokalen är iordningsställd och att det t.ex. |
| finns vatten i lokalen. Den som har bokat en lokal har också ansvaret att åter- |
| ställa den i ursprungligt skick efter avslutat möte. En annan utmaning är att |
| man i samband med att ett möte eller seminarium planeras ofta behöver ta |
| kontakt med flera olika delar av Riksdagsförvaltningen, även om den lokal- |
| bokningsfunktion som finns inom förvaltningen kan vara en ingång som kan |
| hjälpa ledamoten vidare. |
| Riksdagsförvaltningen tillhandahåller ett visst stöd när ledamöterna bokar |
| in möten och anordnar seminarier. Ledamöterna kan av lokalbokningsfunk- |
| tionen vid Riksdagsförvaltningen få svar på frågor om vilka lokaler som är |
| lämpliga för just det arrangemang som planeras och när olika lokaler finns |
208
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
tillgängliga. Det gäller oavsett om lokalen bokas genom lokalbokningen eller i Outlook. Ledamöterna kan även få viss vägledning när det gäller utformning av ansökan och inbjudan samt när det gäller det praktiska genomförandet av arrangemanget. Lokalbokningen kan också hjälpa till med att förmedla kon- takter inom Riksdagsförvaltningen, ibland genom att skapa ett ärende till en annan organisatorisk del av förvaltningen och ibland genom att hänvisa leda- möterna till rätt organisatorisk del. Dessutom kan ledamöterna få viss praktisk hjälp i möteslokalen och få olika tekniska funktioner visade för sig. I det ingår hjälp med att starta upp en dator, ta ned projektorduk och se till att eventuella mikrofoner fungerar. Därutöver kan Riksdagsförvaltningen tillhandahålla viss teknisk utrustning utöver den utrustning som finns tillgänglig i möteslokalen, och förvaltningen möblerar vissa lokaler i olika sammanhang (t.ex. vid ar- rangemang som innefattar förtäring i Sammanbindningsbanan).6 Block och pennor finns normalt sett tillgängliga i de mindre mötesrummen men kan vid behov tillhandahållas även i t.ex. kammarsalarna. Ledamöterna kan dessutom beställa catering och olika trycksaker, t.ex. program. Genom servicecenter kan ledamöterna få hjälp att boka Templum och mötesrummen i Klubbrummet. Anledningen till att servicecenter har hand om dessa bokningar är att service- center är lätt tillgängligt för ledamöterna genom sin placering i förhållande till de två möteslokalerna, vilka i sin tur finns i nära anslutning till kammaren, dvs. i de delar av riksdagens lokaler där ledamöterna ändå ofta befinner sig. Det ger en möjlighet till en snabb och personlig service. Utanför Templum skyltar också servicecenter med vilka bokningar som finns för dagen så att ledamöterna lätt kan se om lokalen är ledig om man snabbt behöver ett mötes- rum.
Som nämns ovan måste ledamöterna få det stöd som de behöver i samband med att de planerar och genomför möten och seminarier i riksdagens lokaler. Det regelverk som gäller för upplåtelse av riksdagens lokaler är dessutom komplext, vilket innebär att Riksdagsförvaltningen kan behöva kompensera genom att lämna ett än mer långtgående stöd. I sammanhanget vill kommittén framhålla vikten av att det på ett klart och tydligt sätt, t.ex. på Intranätet, fram- går hur ledamöterna ska göra och vart de ska vända sig för att boka en viss lokal i och med att olika lokaler bokas på olika sätt. Det är vidare viktigt att det, i samband med bokning av en lokal, tydligt framgår för ledamöterna vilket stöd och vilken service de kan få i samband med det arrangemang som de planerar. Eftersom olika delar av Riksdagsförvaltningen ofta är involverade i samband med att ett möte eller seminarium anordnas är det också, för att minska den administrativa bördan för ledamöterna, angeläget att de kontakter som ledamöterna behöver ha med olika personer inom förvaltningen är så få som möjligt. Det är t.ex. önskvärt att stödet är organiserat på ett sådant sätt att det finns en funktion som kan hålla samman ledamotens bokning och sköta de huvudsakliga kontakterna med de berörda delarna av förvaltningen.
6Av riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler följer att Sammanbindningsbanan inte får upplåtas till enskilda riksdagsledamöter, utan det måste vara fråga om ett arrangemang med riksdagsgruppen.
209
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Förvaltningen har tagit fram nya checklistor på Intranätet som ska göra det |
| enklare att följa rutinerna för besökshanteringen och underlätta vid plane- |
| ringen av möten och seminarier. Kommittén ser positivt på förvaltningens ar- |
| bete men vill särskilt framhålla vikten av att checklistorna löpande ses över så |
| att informationen är uppdaterad och motsvarar ledamöternas behov som kan |
| variera över tid. Det är också viktigt att all information som är väsentlig för |
| ledamöterna när de planerar och genomför möten och seminarier i riksdagens |
| lokaler går att finna i checklistorna, antingen direkt eller genom tydliga hän- |
| visningar i form av t.ex. länkar, så att ledamöterna inte behöver söka efter in- |
| formation på olika ställen. |
| Kommittén anser vidare att det är viktigt med flexibilitet och behovsan- |
| passning i det stöd och den service som tillhandahålls ledamöterna. Det måste |
| också finnas en möjlighet till dialog om vilket stöd som kan lämnas eftersom |
| behoven kan se olika ut. Riksdagsförvaltningen måste vara uppmärksam på |
| om behoven förändras och kunna möta nya behov som uppkommer. Kommit- |
| tén välkomnar det arbete som för närvarande pågår inom förvaltningen som en |
| del av det s.k. serviceuppdraget och noterar att förvaltningen ser över behovet |
| av ytterligare resurser för att kunna utöka servicenivån. Kommittén förutsätter |
| att förvaltningen beaktar kommitténs uttalanden i det fortsatta arbetet. |
210
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
Bild 5 Citat från de öppna svaren i ledamotsundersökningen från 2023
211
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
15.5Extern representation i samband med vissa möten och seminarier i riksdagens lokaler
15.5.1 Föreningar och nätverk
Alla ledamöter och anställda i Riksdagsförvaltningen har med stöd av den grundlagsstadgade föreningsfriheten (2 kap. 1 § första stycket 5 regeringsfor- men) rätt att bilda föreningar och skapa nätverk för vilka frågor de vill. I riks- dagen finns det ett stort antal nätverk och föreningar som är öppna för både ledamöter och anställda. Som exempel kan nämnas Barngruppen i riksdagen, FN-nätverket i riksdagen, Gruppen i riksdagen för mänskliga rättigheter, Hbtqi-nätverket i riksdagen, Nätverket i riksdagen för funktionsrättsfrågor och Riksdagens idrottsklubb. Utöver de här typerna av föreningar och nätverk en- gagerar sig många riksdagsledamöter i olika vänskapsgrupper. Med vänskaps- grupper avses de föreningar och nätverk som drivs av riksdagsledamöter, som fokuserar på frågor om och kontakter med ett land, en region, ett självstyrande område eller en liknande geografiskt avgränsad del av världen och som har, eller syftar till, parlamentariskt utbyte när de anser det möjligt ur demokrati- synpunkt. Det finns en gemensam budgetpost för vänskapsgrupperna som ad- ministreras av riksdagens internationella kansli. Medel från budgetposten kan användas till mindre omkostnader i samband med möten, seminarier, t.ex. fika, och i vissa fall måltid vid extern representation.7
Den 16 december 2020 kom talmannen och gruppledarna överens om vissa principer för föreningar och nätverk. Överenskommelsen bekräftades av tal- mannen och gruppledarna den 28 september 2022. Föreningar och nätverk som inte följer principerna kommer inte att inkluderas i den lista över för- eningar och nätverk som finns på riksdagens intranät och kommer inte heller att tillåtas informera om aktiviteter på affischtavlorna som sitter i hissarna samt på vissa andra platser.
Av överenskommelsen framgår att talmannen kan ha synpunkter i vissa av- seenden, om föreningen eller nätverket har ett namn som är avsett att associe- ras med riksdagen, i första hand genom att ordet riksdagen ingår i namnet. Riksdagen utgörs av samtliga 349 ledamöter gemensamt, och dess främste fö- reträdare är talmannen. Namnet bör därför utformas och användas så att det framgår att det inte är riksdagen som institution som skapat eller står bakom nätverket eller föreningen, utan att det är en sammanslutning av enskilda riks- dagsledamöter (och, i förekommande fall, medarbetare vid Riksdagsförvalt- ningen och/eller partigruppskanslierna). Föreningar och nätverk med namn som associeras med riksdagen bör vara öppna för riksdagens samtliga ledamö- ter och bör inte bildas eller användas för att främja enskilda partiers eller leda- möters partipolitiska intressen. Nätverken har i huvudsak vuxit fram som platt- formar för möten och diskussioner om sakfrågor eller ämnesområden där in- tresset varit gemensamt för ledamöter från olika partier.
7Se Instruktion för arbetet med vänskapsgrupper i riksdagen, beslutad 2024-11-14 och som ersätter instruktionen från 2021 med samma diarienummer (dnr 850-2020/21).
212
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
De principer som, enligt överenskommelsen gäller, är följande:
1.Föreningens eller nätverkets namn bör inte innehålla uttryck av typen
”Riksdagens X-nätverk” eller ”Riksdagens nätverk för/mot X…”. I stället bör föreningar eller nätverk använda benämningar av typen ”X-nätverket i riksdagen” eller ”Nätverket i riksdagen för/mot X”.
2.Följande föreningar eller nätverk, som inte arbetar med politiska frågor, har sedan länge etablerade namn och behöver inte byta namn: Riksdagens idrottsklubb, Riksdagens konstklubb, Riksdagens kristna grupp, Riksda- gens pensionärsklubb, Riksdagens personalklubb och Riksdagskören. Inte heller Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen och Riksdagens interpar- lamentariska grupp behöver byta namn.
3.Parlamentariska vänskapsföreningar och internationella parlamentariska nätverk med länder eller regioner omfattas inte av punkt 1 i överenskom- melsen.
4.Riksdagen som institution och dess kommunikationsplattformar ska vara partipolitiskt neutrala. Namnet på föreningen eller nätverket ska kunna återges i sådana officiella kommunikationskanaler, t.ex. på Intranätet, och bör därför, i likhet med t.ex. rubriker på riksdagsmotioner, vara neutralt utformat och inte innehålla ett språkbruk som är politiskt laddat eller på annat sätt polemiskt.
5.Föreningen eller nätverket bör välkomna alla ledamöter som deltagare.
6.Riksdagens logotyp bör inte användas av en förening eller ett nätverk, oav- sett vilket namn föreningen eller nätverket har.
15.5.2 Extern representation
Representation kan vara extern eller intern. Det är syftet som styr om en hän- delse eller aktivitet är att betrakta som representation. För anställda i Riks- dagsförvaltningen samt för representation som bekostas av medel ur de anslag som förvaltningen disponerar gäller föreskriften (RFS 2011:6) om represen- tation.8
All representation ska enligt föreskriften ske med omdöme och återhåll- samhet. Den ska alltid ha ett syfte och omedelbart samband med riksdagens och Riksdagsförvaltningens verksamheter, både vad gäller tidpunkt och plats samt deltagande personer (1 §). Dessutom ska all representation stå i propor- tion till syftet med representationen. Kostnader ska hållas inom rimliga och försvarbara gränser. Representationen får inte vara lyxbetonad, och får inte bedrivas på ett sådant sätt att skattskyldighet uppstår. Representation får inte annat än undantagsvis återkommande riktas mot en och samma person eller grupp av personer. Den får inte utövas i syfte att täcka kostnader för sällskaps- liv av privat natur, personlig gästfrihet eller liknande (2 §).
8 I ledamotsanslaget ingår t.ex. kostnader för talmannens representation (se t.ex. prop. 2023/24:1 utg.omr. 1 s. 44).
213
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| Extern representation avser representation som riktar sig mot fysiska eller |
| juridiska personer utanför riksdagen och Riksdagsförvaltningen. Den externa |
| representationen ska syfta till att främja verksamheten genom att skapa, ut- |
| veckla och upprätthålla kontakter med företrädare för myndigheter, organisa- |
| tioner, företag och enskilda personer utanför riksdagen och Riksdagsförvalt- |
| ningen. Den externa representationen får inte gå utöver vad som får anses följa |
| av normal gästfrihet. Vid extern representation får antalet interna deltagare |
| normalt inte överstiga antalet externa (5 §). |
| Talmannen beslutar själv om sin representation. I representationen ingår |
| även de gåvor som talmannen överlämnar. Vice talmän representerar inom an- |
| visade budgetmedel (8 §). |
| I det här sammanhanget kan det också finnas skäl att nämna den uppföran- |
| dekod som sedan den 1 januari 2017 gäller för ledamöterna i Sveriges riksdag. |
| Talmanspresidiet och partigruppernas ledare bekräftade uppförandekoden |
| den 12 oktober 2022. Uppförandekoden sammanfattar de regelverk och vär- |
| den som är centrala i ledamotsuppdraget. Den utgör på så sätt en gemensam |
| etisk grund för uppdraget som ledamot. Som en allmän utgångspunkt anges i |
| uppförandekoden bl.a. att riksdagens ledamöter i sitt uppdrag ska agera för att |
| främja allmänintresset och inte utnyttja sin ställning för personlig vinning. |
| Uppdraget ställer höga krav på integritet, och situationer som kan skada folkets |
| förtroende för riksdagen bör undvikas.9 |
15.5.3 Överväganden
Kommitténs förslag i korthet
Föreningar och nätverk i riksdagen som omfattas av talmannens överens- kommelse med gruppledarna den 16 december 2020 som bekräftades den 28 september 2022, och som finns upptagna i listan på riksdagens intranät, ska i vissa fall kunna få ersättning för kostnader för enklare förtäring i sam- band med ett arrangemang. Med enklare förtäring avses läskande alkoholfri dryck, kaffe, te respektive kakor, bullar, frukt eller en enklare smörgås som inte ersätter en måltid. Förslaget ska gälla för föreningar och nätverk där ledamöter från tre eller flera partier ingår. Det ska också vara fråga om ett möte eller seminarium som, efter ansökan av en partigrupp, anordnas i en kammarsal. Det ska ankomma på talmannen, när han eller hon beslutar om upplåtelse av en kammarsal, att även besluta om föreningen eller nätverket ska få ersättning för kostnader för enklare förtäring efter en ansökan om detta. Vänskapsgrupperna omfattas inte av förslaget.
I riksdagen finns ett flertal olika föreningar och nätverk som är aktiva inom olika områden. I föreningarna och nätverken ingår ofta ledamöter från flera olika partier. Även tjänstemän kan ingå. De föreningar och nätverk som om- fattas av talmannens överenskommelse med gruppledarna den
9 En uppförandekod för ledamöterna i Sveriges riksdag, s. 5.
214
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
16 december 2020 som bekräftades den 28 september 2022 upptas i en lista på riksdagens intranät.
De olika föreningarna och nätverken arrangerar inte sällan möten och se- minarier i riksdagens lokaler inom ramen för sin verksamhet. Ibland anordnar en förening eller ett nätverk ett större arrangemang som äger rum i en kam- marsal. Som exempel kan nämnas den s.k. funktionsrättsriksdagen. Enligt riksdagsstyrelsens föreskrift om upplåtelse av riksdagens lokaler kan en för- ening eller ett nätverk dock inte boka en kammarsal, utan arrangörsansvaret måste ligga hos en partigrupp.10 En förening eller ett nätverk kan däremot vara samarrangör av ett seminarium eller liknande i en kammarsal och får också, enligt upparbetad praxis, bjuda in till en sammankomst så länge det framgår av inbjudan att sammankomsten arrangeras av en viss partigrupp.
De föreningar och nätverk som omfattas av talmannens överenskommelse med gruppledarna, och som inkluderas i den lista som finns på riksdagens intranät, har inte tilldelats några ekonomiska medel i budgeten som kan an- vändas för omkostnader i samband med ett arrangemang, t.ex. för att bjuda på någon form av förtäring. Inte heller de ledamöter som ingår i en sådan förening eller ett sådant nätverk har tillgång till ekonomiska medel som kan användas för extern representation.
En betydelsefull del av ledamotsuppdraget är att bjuda in externa aktörer till möten och seminarier i riksdagens lokaler. Det är ett viktigt led i ledamö- ternas kunskapsinhämtning och en förutsättning för att ledamöterna ska kunna följa utvecklingen inom olika områden, vilket är nödvändigt för att ledamö- terna i slutändan ska kunna fatta välgrundade beslut. De föreningar och nät- verk som ledamöterna engagerar sig i knyter ofta an till olika frågor som be- handlas i riksdagen. Kommittén anser därför att det är rimligt att föreningar och nätverk som omfattas av talmannens överenskommelse med gruppledarna, som finns upptagna i listan på riksdagens intranät och således kan få vara ”an- siktet utåt” på t.ex. en seminarieinbjudan, i vissa fall ska kunna få kostnaden ersatt för att bjuda på enklare förtäring i samband med ett arrangemang. Med enklare förtäring avses läskande alkoholfri dryck, kaffe, te respektive kakor, bullar, frukt eller en enklare smörgås som inte ersätter en måltid. Vänskaps- grupperna har medel avsatta för motsvarande ändamål och ska inte omfattas av kommitténs förslag.
Enligt kommittén ska möjligheten att få ersättning för kostnader för enklare förtäring gälla för föreningar och nätverk där ledamöter från tre eller fler par- tier ingår. Det ska också vara fråga om ett möte eller seminarium som, efter ansökan av en partigrupp, anordnas i en kammarsal. Hur många partigrupper som har det formella arrangörsansvaret saknar dock betydelse, utan det avgö- rande är om ledamöter från tre eller fler partier ingår i det nätverk eller den förening som bjuder in till sammankomsten. Det ska således vara möjligt att i samband med en ansökan om att boka en kammarsal även ansöka om att få
10Se 8 § riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2017:4) om upplåtelse av riksdagens lokaler och bilagan till föreskriften.
215
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
| ersättning för att bjuda på enklare förtäring vid arrangemanget. Det ska däref- |
| ter ankomma på talmannen att, när att han eller hon beslutar om upplåtelse av |
| en kammarsal, även besluta om föreningen eller nätverket ska få kostnaden |
| ersatt för att bjuda på enklare förtäring. Av 8 § föreskriften om representation |
| följer att talmannen själv beslutar om sin representation, och enligt kommittén |
| ska den nu föreslagna möjligheten för föreningar och nätverk att i vissa sam- |
| manhang få ersättning för att bjuda på enklare förtäring ingå som ett led i tal- |
| mannens representation. Föreskriften om representation ska tillämpas i sam- |
| manhanget. |
| Kommittén bedömer att förslaget förutsätter att vissa ändringar görs i riks- |
| dagsstyrelsens föreskrift om upplåtelse av riksdagens lokaler. Kommittén läm- |
| nar förslag på sådana ändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att |
| vidta de åtgärder som förslaget föranleder. |
15.6 Teknikfria möten
15.6.1Informationssäkerhet och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter
Informationssäkerhet innebär att information skyddas utifrån informationens värde. Informationens värde baseras på hur betydelsefull informationen är. In- formation ska hanteras så att den kan nyttjas i förväntad utsträckning inom önskad tid, inte kan förändras av obehöriga, av misstag eller på grund av funk- tionsstörning, inte kan göras tillgänglig eller avslöjas för obehöriga och här- leda aktiviteter till en identifierad användare. Informationssäkerhet innefattar såväl it-säkerhet som säkerhet för information som hanteras på andra sätt än med informationsteknik. För att avgöra hur information ska hanteras används ett system med informationsklassning. Inom Riksdagsförvaltningen tillämpas fyra informationsklasser: publik, intern, känslig och ytterst känslig.
Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses uppgifter som rör sä- kerhetskänslig verksamhet och som därför omfattas av sekretess enligt offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400) eller som skulle ha omfattats av sekre- tess enligt den lagen, om den hade varit tillämplig. Med säkerhetskänslig verk- samhet avses verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhets- skydd (2 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter). Sä- kerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i säkerhetsskyddsklasser ut- ifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säker- het. Det finns fyra säkerhetsskyddsklasser: kvalificerat hemlig, hemlig, konfi- dentiell och begränsat hemlig (10 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter och 2 kap. 5 § säkerhetsskyddslagen [2018:585]).
Inom ramen för det parlamentariska arbetet förekommer det att riksdagens ledamöter behöver hantera olika typer av skyddsvärd information. Till stöd för hanteringen finns bl.a. inom riksdagens och Riksdagsförvaltningens lokaler särskilda mötesrum som är godkända för samtal som behandlar säkerhets-
216
15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER | 2024/25:URF1 |
skyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell och högre. Dessa mötesrum har särskild teknik och särskilda hanteringsregler. Därutöver finns i anslutning till utskottens sammanträdesrum och inom par- tigruppskansliernas lokaler s.k. teknikskåp som kan användas för att låsa in mobiltelefoner och annan teknisk utrustning under ett möte om sådan utrust- ning inte bör förvaras i möteslokalen under mötet. Sådana teknikskåp finns också utplacerade i anslutning till vissa andra mötesrum i riksdagens och Riks- dagsförvaltningens lokaler. Inom Riksdagsförvaltningen finns även tillgång till ett antal s.k. bruslådor. En bruslåda är en portabel låda i vilken teknisk utrustning kan placeras för att förhindra avlyssning under t.ex. ett möte. Brus- lådan kan förvaras i mötesrummet under mötet. Varje partigruppskansli har tillgång till en bruslåda.
15.6.2 Överväganden
Kommitténs förslag i korthet
Riksdagsförvaltningen ska skapa bättre förutsättningar för ledamöterna att kunna genomföra teknikfria möten genom t.ex. en ökad tillgång till teknik- skåp eller bruslådor.
Riksdagens ledamöter måste ges goda förutsättningar för att utföra sitt uppdrag på bästa sätt. I det ligger att ledamöterna måste ha faktiska möjligheter att på ett korrekt sätt hantera skyddsvärd information. Det måste t.ex. finnas goda förutsättningar för dem att kunna genomföra teknikfria möten. Behov av att kunna genomföra sådana möten uppkommer dock inte uteslutande inom ra- men för utskottens sammanträden och ledamöternas möten med partigrup- perna, utan ett sådant behov kan uppkomma även i andra sammanhang.
Ledamöterna upplever att det finns begränsade möjligheter att förvara tek- nisk utrustning under teknikfria möten som inte sker inom ramen för utskotts- sammanträden eller möten med den egna partigruppen. Mot den bakgrunden, och eftersom ledamöternas behov av att kunna hantera skyddsvärd information sannolikt inte kommer att minska, anser kommittén att Riksdagsförvaltningen måste skapa bättre förutsättningar för ledamöterna att kunna genomföra tek- nikfria möten genom t.ex. en ökad tillgång till teknikskåp eller bruslådor. Kommitténs förslag, som innebär att Riksdagsförvaltningen ska skapa bättre förutsättningar för ledamöterna att kunna genomföra teknikfria möten, föran- leder inte några författningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvalt- ningen att se över de närmare formerna för hur kommitténs förslag ska genom- föras, bl.a. genom att närmare se över hur tillgången till teknikskåp eller brus- lådor kan utökas och hur information om teknikskåpens placering i förhållande till olika möteslokaler lämpligen kan tillhandahållas. Önskvärt vore t.ex. att den informationen framgår när en möteslokal ska bokas.
217
2024/25:URF1 | 15 STÖDET TILL RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS ADMINISTRATIVA OCH PRAKTISKA UPPGIFTER |
15.7Teknisk utrustning för ledamöters arbete med sociala medier m.m.
Kommitténs förslag i korthet
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla teknisk utrustning, t.ex. i form av en studio, som kan användas av ledamöterna i deras arbete med sociala me- dier och vid inspelningar av bl.a. podcaster.
För riksdagens ledamöter är det viktigt att synas och vara tillgängliga för all- mänhet och väljare. Ledamöterna förväntas också delta i allt fler medierelate- rade aktiviteter, och det ställs högre krav på tempo och tillgänglighet. Tidigare etablerade medier som radio, tv och tidningar är självfallet fortfarande viktiga, men vid sidan av dessa finns nu även en annan arena som inkluderar bl.a. so- ciala medier och podcaster. Sociala medier är i dag ett snabbt och enkelt sätt att kommunicera på och används av många ledamöter som har egna konton på plattformar som t.ex. Instagram och X. Därutöver finns det ledamöter som en- gagerar sig i att göra egna podd-inspelningar.
Att vara synlig och tillgänglig i olika sammanhang är en viktig del av leda- motsuppdraget som ledamöterna måste ha möjlighet att fullgöra fullt ut och på bästa sätt. Ledamöterna måste också ha likvärdiga förutsättningar att göra detta. För att säkerställa att alla ledamöter har möjlighet att fullgöra sitt upp- drag och verka under likvärdiga förutsättningar anser kommittén att Riksdags- förvaltningen ska tillhandahålla teknisk utrustning, t.ex. i form av en studio, som kan användas av ledamöterna i deras arbete med sociala medier och vid inspelningar av bl.a. podcastser Kommitténs förslag föranleder inte några för- fattningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att se över de närmare formerna för hur kommitténs förslag ska genomföras samt vilken tek- nisk utrustning som ska tillhandahållas.
218
2024/25:URF1
16 Arbetsrum och arbetsplatser i riksdagens lokaler
Kommitténs förslag i korthet
Ledamöternas arbetsrum och de arbetsplatser som ställs till partigruppernas förfogande ska inredas med utgångspunkt i ett standardmöblemang utan koppling till någon specifik befattning. Ledamöterna ska därutöver ges möjlighet att göra vissa tillval till sina arbetsrum utifrån några olika alter- nativ som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Det måste också vara möjligt för en ledamot att i vissa fall göra ett eller flera frånval, dvs. välja bort be- fintlig inredning från sitt arbetsrum.
Inom de lokaler som partigrupperna och deras kanslier disponerar måste det som utgångspunkt vara respektive partigrupp med kansli som ytterst bestämmer om användningen, när det gäller både rumsfördelning och övrig användning. Samtidigt är Riksdagsförvaltningen ansvarig för den fysiska arbetsmiljön och även andra aspekter måste beaktas. Riksdagsförvaltningen måste i praktiken kunna leva upp till det rättsliga ansvar som åligger för- valtningen i olika avseenden. En viktig förutsättning är också att lokalerna återställs i ursprungligt skick när partigruppen med kansli lämnar lokalerna. Hur lokalerna får disponeras skulle kunna komma till uttryck genom t.ex. ett avtal eller en överenskommelse mellan Riksdagsförvaltningen och par- tigrupperna med kanslier där förutsättningarna för lokalernas användning tydligt framgår.
16.1 Riksdagens lokaler
Riksdagsförvaltningen äger och förvaltar 14 fastigheter, däribland äldre bygg- nader och byggnader med stora kulturhistoriska värden som är unika till sin karaktär och funktion. I fastighetsbeståndet ingår de två riksbyggnaderna på Helgeandsholmen, fyra kontorsfastigheter i Gamla stan, fastigheter med över- nattningsbostäder som disponeras av riksdagens ledamöter och Villa Bonnier i Diplomatstaden, som bl.a. används för talmannens representation. Riksdags- förvaltningen hyr också vissa kontorslokaler och lägenheter.
I flera av riksdagens lokaler finns arbetsplatser där ledamöter, partigrupps- kanslier, anställda inom Riksdagsförvaltningen och externa konsulter arbetar. Det finns också möteslokaler och lokaler för service- och supportfunktioner, t.ex. datahallar, teknikrum, arkiv, förråd och andra lokaler som krävs för en fungerande verksamhet.
Målet för förvaltningens arbete med lokalförsörjning är att med stöd i Lo- kal- och fastighetsstrategi för Sveriges riksdag (dnr 1363-2012/13) tillhanda- hålla ändamålsenliga, effektiva och flexibla verksamhetslokaler med moderna och flexibla arbetsplatser samtidigt som kulturhistoriskt värdefulla byggnader
219
2024/25:URF1 | 16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER |
| och miljöer bevaras på bästa sätt. Det anges i Lokalförsörjningsplan för riks- |
| dagen och Riksdagsförvaltningen (dnr 1063-2023/24). |
16.2 Tillgången till arbetsrum och arbetsplatser
16.2.1 Ledamöternas tillgång till arbetsrum
Alla ledamöter har rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler (7 kap. 1 § lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter, i fortsättningen ersätt- ningslagen). En ledamot har sitt arbetsrum i den del av lokalerna som hans eller hennes partigrupp disponerar och där partigruppens kansliledning och politiska sekreterare har sina arbetsplatser.1 Riksdagsförvaltningen beslutar vilka arbetsrum som ska ställas till respektive partigrupps förfogande, och par- tigruppen fördelar tilldelade arbetsrum mellan ledamöterna i gruppen (7 kap. 3 § ersättningslagen). De ledamöter som är ordförande eller vice ordförande i ett utskott har möjlighet att ha sina arbetsrum i anslutning till utskottens kans- lier.
Riksdagsförvaltningen ska se till att det i ledamöternas arbetsrum finns kontorsmöbler, belysning, textilier och konst. En ledamot får ta med sig konst till arbetsrummet. Den konst som ledamoten tar med sig ska hängas upp av Riksdagsförvaltningen. Riksdagsförvaltningen ansvarar inte för skador på el- ler stöld av sådan konst (8 kap. 1 § riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd [RFS 2022:1] till lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamö- ter, i fortsättningen ersättningsföreskriften).
Ledamoten är skyldig att byta arbetsrum om det behövs för underhållsar- beten eller liknande (8 kap. 4 § ersättningsföreskriften). Partiernas grupp- kanslier ska i god tid kontakta Riksdagsförvaltningen för samråd om planerade förändringar av lokalanvändningen och om byten av rum så att förvaltningen får möjlighet att planera och vidta nödvändiga åtgärder (8 kap. 7 § ersättnings- föreskriften).
Arbetsplatserna utrustas med en standardmöblering för respektive befatt- ning2, och Riksdagsförvaltningen har tagit fram ett dokument som rör möble- ringen. Möbleringen ska anpassas till varje rums förutsättningar, och det ska tas hänsyn till ergonomi, tillgänglighet, brandsäkerhet och arbetssätt. Det ska också säkerställas att det går lätt att komma åt att städa och att underhåll kan utföras på ett smidigt sätt.
Ledamöternas arbetsplatser utrustas med följande utrustning:
– ett höj- och sänkbart skrivbord med ljudabsorberande skrivbordsskärm
– en ergonomisk arbetsstol
– en skrivbordslampa
1 Enligt 3 kap. 6 och 7 §§ lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamö- ternas arbete i riksdagen har alla partigrupper rätt att inrätta ett kansli i riksdagens lokaler med arbetsplatser för politiska sekreterare och partigruppens kansliledning.
2 Det anges i Lokalförsörjningsplan för riksdagen och Riksdagsförvaltningen (dnr 1063- 2023/24).
220
16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER | 2024/25:URF1 |
–låsbar personlig förvaring
–en besöksstol
–upphängningsmöjligheter för ytterkläder
–en whiteboard
–en spegel.
I mån av plats kan arbetsplatsen kompletteras med en mötesbordsgrupp, en soffgrupp eller en fåtöljgrupp.
16.2.2Arbetsplatser för politiska sekreterare och partigruppernas kansliledning
Varje partigrupp har rätt att inrätta ett kansli i riksdagens lokaler (3 kap. 6 § lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsättningen partigruppsstödlagen). Varje partigrupp har rätt till arbetsplatser i riksdagens lokaler för de politiska sekreterare som har sitt tjänsteställe i riksdagen, dock högst så många arbetsplatser som motsvarar det antal mandat som partiet fick vid det senaste riksdagsvalet, och partigruppens kansliledning med det antal rum som Riksdagsförvaltningen bestämmer (3 kap. 7 § partigruppsstödlagen). Varje partigrupp har rätt att disponera tio arbetsplatser för partigruppens kansliledning (2 kap. 5 § riksdagsstyrelsens fö- reskrift [RFS 2016:6] om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas ar- bete i riksdagen, i fortsättningen tillämpningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen ska se till att det på arbetsplatserna finns kon- torsmöbler, belysning och textilier. Förvaltningen ska även se till att de övriga lokaler som respektive partigrupp disponerar är inredda på ett sätt som är för- enligt med arbetsmiljölagen (1977:1160) och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Riksdagsförvaltningen beslutar när inredningen ska bytas ut. Partigrupperna ska samråda med förvaltningen innan inredningen flyttas mellan arbetsplatser eller rum för att säkerställa att arbetsmiljölagen och före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. Riksdagsförvaltningen till- handahåller inte växter till de lokaler som respektive partigrupp disponerar (2 kap 7 § tillämpningsföreskriften).
Partigrupperna eller arbetstagare hos partigrupperna får ta med sig konst till det egna arbetsrummet, arbetsplatsen eller övriga lokaler som respektive par- tigrupp disponerar. Riksdagsförvaltningen ansvarar inte för skador på eller stöld av sådan konst. Den konst som partigrupperna tar med sig ska hängas upp av Riksdagsförvaltningen (2 kap. 8 § tillämpningsföreskriften).
Partigruppernas arbetsplatser, mötes- och pausrum får inte användas för andra ändamål eller av fler personer än vad som är förenligt med arbetsmiljö- lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Endast Riksdags- förvaltningen får förändra lokalerna (2 kap. 8 a § tillämpningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen tillhandahåller standardiserade ergonomiska arbets- platser. Partigrupperna ansvarar för de personliga inställningarna och anpass- ningarna av den ergonomiska utrustningen på de arbetsplatser som de dispo- nerar (2 kap. 8 c § tillämpningsföreskriften).
221
2024/25:URF1 | 16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER |
Riksdagsförvaltningen ansvarar för att den fysiska arbetsmiljön vid arbets- platserna och i partigruppernas gemensamma utrymmen uppfyller kraven i ar- betsmiljölagen. Varje partigrupps kansli ansvarar för att arbetsmiljöförhållan- dena i övrigt uppfyller kraven i arbetsmiljölagen (2 kap. 16 § tillämpningsfö- reskriften). Riksdagsförvaltningen ska vidta skäliga åtgärder för att arbetsmil- jön vid arbetsplatserna och i partigruppernas gemensamma utrymmen ska vara anpassad så att arbetstagare hos partigrupperna med funktionsnedsättning ska kunna arbeta i riksdagens lokaler på samma villkor som andra arbetstagare hos partigrupperna (2 kap. 16 a § tillämpningsföreskriften).
Enligt det dokument om standardmöblering som Riksdagsförvaltningen har tagit fram ska partigruppskanslichefernas arbetsplatser utrustas med följande utrustning:
–ett höj- och sänkbart skrivbord med ljudabsorberande skrivbordsskärm
–en ergonomisk arbetsstol
–en skrivbordslampa
–låsbar personlig förvaring
–en besöksstol
–upphängningsmöjligheter för ytterkläder
–en whiteboard.
I mån av plats kan arbetsplatsen kompletteras med en mötesbordsgrupp, en soffgrupp eller en fåtöljgrupp.
Övriga arbetsplatser vid partigruppskanslierna utrustas med följande utrust- ning:
–ett höj- och sänkbart skrivbord med ljudabsorberande skrivbordsskärm
–en ergonomisk arbetsstol
–en skrivbordslampa
–låsbar personlig förvaring
–en besöksstol i mån av plats
–upphängningsmöjligheter för ytterkläder.
16.3 Överväganden
Som framgår ovan utgörs de byggnader som riksdagen och Riksdagsförvalt- ningen disponerar till stor del av äldre byggnader och byggnader med stora kulturhistoriska värden som är unika till sin karaktär och funktion. De arbets- rum som finns i lokalerna varierar därför stort i storlek och form. Olikheterna och egenskaperna medför att förutsättningarna blir olika från arbetsrum till arbetsrum, vilket påverkar både ledamöter och tjänstemän som har sina arbets- platser i riksdagens lokaler. Samma sak gäller för de övriga kontorsutrymmen som partigrupperna och deras kanslier disponerar. Det här innebär förstås sär- skilda utmaningar för Riksdagsförvaltningen. Arbetsrum och kontorsutrym- men måste inredas för att utnyttjas så effektivt som möjligt samtidigt som lo- kalerna i sig kan begränsa användandet av dem. Därutöver måste Riksdags-
222
16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER | 2024/25:URF1 |
förvaltningen förhålla sig bl.a. till de krav som enligt arbetsmiljölagstiftningen gäller för den fysiska arbetsmiljön. Även säkerhetsaspekter och andra prak- tiska förhållanden spelar in.
Det är samtidigt angeläget att ledamöterna ges bästa möjliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag. I det ligger att ledamöterna måste ha tillgång till ergo- nomiska och funktionella arbetsplatser som motsvarar deras individuella be- hov och som skapar förutsättningar för dem att utföra sitt uppdrag på bästa sätt. Riksdagsarbetet är krävande, och ledamöterna arbetar normalt längre tid än vad som motsvarar arbete på heltid. Det innebär att arbetet inte bara utförs under sedvanlig kontorstid, utan att kvällar och helger ofta tas i anspråk för riksdagsuppdraget (2013/14:URF1 s. 121). Ledamöterna tillbringar således inte sällan långa dagar i riksdagen, och det är därför viktigt att ledamöternas arbetsrum skapar goda förutsättningar för både arbete och återhämtning. Det är också av stor vikt, även om man beaktar de utmaningar som Riksdagsför- valtningen ställs inför, att arbetsrum och övriga kontorslokaler som partigrup- perna med kanslier disponerar ger likvärdiga förutsättningar för ledamöterna att utföra sitt uppdrag och för partigruppskanslierna att ge stöd till ledamö- terna.
Riksdagens ledamöter har rätt till arbetsrum i riksdagens lokaler, och Riks- dagsförvaltningen tillhandahåller inredning som utgår från ett standardmöble- mang för befattningen. Inredningen anpassas utifrån varje rums förutsätt- ningar, och hänsyn tas till bl.a. ergonomi, tillgänglighet, brandsäkerhet och arbetssätt. Många ledamöter upplever dock att ledamotsperspektivet saknas vid Riksdagsförvaltningens utformning av arbetsrummen och att rumsinred- ningen har blivit för standardiserad för att möta deras behov. Ledamöterna upplever också att det är svårt att få gehör från Riksdagsförvaltningen om de har behov av att göra förändringar i inredningen, t.ex. om de behöver viss kompletterande inredning eller bli av med sådan inredning som de inte har användning för och som hindrar en önskad användning av utrymmet. Många ledamöter upplever således en bristande flexibilitet från Riksdagsförvaltning- ens sida när det gäller utformningen och inredningen av arbetsrummen. Det här gäller också i fråga om partigruppskansliernas användning av lokalerna. Ett önskemål som ofta förs fram i det här sammanhanget är att partigrupperna och deras kanslier måste ha större möjligheter att själva bestämma över sina lokaler så att de kan användas på ett sätt som passar ledamöternas och kansli- ernas arbete så bra som möjligt.
En ledamot utövar sitt uppdrag fyra år i taget, och efter varje val beslutar Riksdagsförvaltningen vilka arbetsrum som ska ställas till respektive parti- grupps förfogande. Fördelningen görs på grundval av valresultatet; varje par- tigrupps behov av och rätt till arbetsrum styrs av hur många mandat partiet fått i det senaste riksdagsvalet. Partigrupperna fördelar sedan de arbetsrum de till- delats mellan ledamöterna i gruppen.
Efter ett val inleder Riksdagsförvaltningen ett omfattande arbete med att ställa iordning arbetsrum och lokaler till ledamöter och partigruppskanslier. Även om en ledamot återväljs för en ny valperiod är det inte alls säkert att han
223
2024/25:URF1 | 16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER |
| eller hon behåller samma arbetsrum, eller ens har sitt arbetsrum i samma bygg- |
| nad, som tidigare. Kommittén anser därför att det är rimligt att Riksdagsför- |
| valtningen inreder arbetsrummen med utgångspunkt i ett standardmöblemang. |
| Alla ledamöter har dock olika individuella behov. Det är också den enskilde |
| ledamoten som bäst vet vad han eller hon behöver och det är viktigt att leda- |
| möterna får identifiera sina egna behov. Vidare måste Riksdagsförvaltningen |
| vara lyhörd och ha en flexibel inställning till de behov som ledamöterna nor- |
| malt sett har. |
| Enligt kommitténs uppfattning måste det finnas verkliga möjligheter för le- |
| damöterna att göra vissa anpassningar av standardinredningen i arbetsrummen |
| utifrån deras individuella behov. Sådana anpassningar måste dock självklart |
| göras inom ramen för vad som kan anses rimligt, och de individuella behoven |
| måste ha sin grund i förutsättningarna att utföra uppdraget som riksdagsleda- |
| mot. För att öka möjligheterna till flexibilitet och individuell anpassning före- |
| språkar kommittén en ordning som innebär att de arbetsrum och arbetsplatser |
| som ställs till partigruppernas förfogande för fördelning mellan ledamöterna |
| och partigruppskansliernas medarbetare inreds utan koppling till någon speci- |
| fik befattning. Därutöver ska ledamöterna ges möjlighet att göra vissa tillval |
| till sina arbetsrum utifrån några olika alternativ som Riksdagsförvaltningen |
| bestämmer. I sammanhanget vill kommittén också framhålla vikten av att det |
| finns en tydlig möjlighet till valfrihet, att de tillval som erbjuds motsvarar så- |
| dana behov som en ledamot normalt sett har och att tillvalen faktiskt kan till- |
| handahållas så länge det inte finns något särskilt hinder mot det. Ett sådant |
| särskilt hinder skulle t.ex. kunna vara att förutsättningarna i ett enskilt rum |
| begränsar de tillval som är möjliga att göra eller att det arbetsmiljörättsliga |
| regelverket medför begränsningar. |
| Kommittén anser även att det också måste vara möjligt för en ledamot att i |
| vissa fall kunna välja bort befintlig inredning från sitt arbetsrum. Kommittén |
| är dock medveten om de problem som Riksdagsförvaltningen kan ställas inför, |
| t.ex. när det gäller förvaring av möbler. En möjlighet skulle därför kunna vara |
| att Riksdagsförvaltningen listar vilka möjliga frånval ledamöterna kan göra. |
| Det skulle, enligt kommitténs uppfattning, kunna öka förutsebarheten för för- |
| valtningen och också innebära en ökad tydlighet för ledamöterna i fråga om |
| vilka möjligheter till förändring som finns. Enligt kommittén är det redovisade |
| en lämplig ordning. |
| För att värna det demokratiska systemet och principen att alla ska kunna |
| utöva uppdraget som riksdagsledamot måste man i det här sammanhanget |
| komma ihåg att t.ex. personer med olika funktionsnedsättningar också måste |
| ges faktiska möjligheter att utföra ett uppdrag som ledamot fullt ut och på bästa |
| sätt. Det kan kräva anpassningar utöver de tillval och frånval som kommittén |
| föreslår ska vara möjliga att göra. Kommitténs förslag innebär förstås inte |
| några begränsningar i det sammanhanget. |
| Kommitténs förslag föranleder inte några författningsändringar. Det an- |
| kommer på Riksdagsförvaltningen att, i syfte att öka möjligheterna till flexi- |
| bilitet och individuell anpassning, se över vilken inredning som ska ingå i |
224
16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER | 2024/25:URF1 |
förvaltningens standardmöblemang för ledamöternas arbetsrum och för de ar- betsplatser som disponeras av partigruppskanslierna, samt vilka tillval respek- tive frånval som ska vara möjliga för ledamöterna att göra. Riksdagsförvalt- ningen bör även överväga behovet för anställda vid partigruppskanslierna att kunna göra tillval.
Utöver arbetsrum och arbetsplatser för ledamöter och tjänstemän vid par- tigruppskanslierna har partigrupperna med kanslier tillgång till bl.a. mötes- och pausrum samt utrymmen för kontorsservice. För närvarande finns det åtta partigrupper med kanslier i riksdagen. Partigruppskanslierna organiserar arbe- tet på olika sätt för att kunna lämna stöd till ledamöterna i partigruppen. Med det följer att de olika partigruppskanslierna också har behov av att kunna an- vända lokalerna på olika sätt.
Kommittén anser att det, inom de lokaler som partigrupperna och deras kanslier disponerar, som utgångspunkt måste vara respektive partigrupp med kansli som ytterst bestämmer om användningen av lokalerna, när det gäller både fördelning av arbetsrum (7 kap. 3 § ersättningslagen) och övrig använd- ning. Det är, enligt kommitténs uppfattning, också viktigt att detta kommer till uttryck i praktiken. Användningen får således inte begränsas av hur Riksdags- förvaltningen t.ex. har inrett lokalerna. Förslaget att arbetsrum och arbetsplat- ser ska inredas utan koppling till någon specifik befattning bedömer kommit- tén dock kunna bidra till en mer flexibel användning av lokalerna i stort.
För att säkerställa att arbetsmiljölagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs ska partigrupperna samråda med Riksdagsförvalt- ningen innan möbler och annan inredning flyttas mellan arbetsplatser eller rum (2 kap. 7 § tillämpningsföreskriften, se även 8 kap. 7 § ersättningsföreskrif- ten). Ledamöter och medarbetare på partigruppskanslierna upplever dock att Riksdagsförvaltningen av olika skäl ofta säger nej till att inredning flyttas inom de lokaler som partigrupperna och deras kanslier disponerar. Kommittén anser därför att partigrupperna och deras kanslier ska ges ökade möjligheter att göra de omflyttningar som är nödvändiga så att lokalerna kan fungera på ett så bra sätt som möjligt för ledamöternas och partigruppskansliernas verk- samhet. Det här förutsätter en mer flexibel inställning från Riksdagsförvalt- ningens sida. Samtidigt måste man komma ihåg att Riksdagsförvaltningen är ansvarig för den fysiska arbetsmiljön, och det regelverk som gäller i arbets- miljöhänseende måste givetvis efterlevas (2 kap. 16 § tillämpningsföreskrif- ten). Det finns även andra aspekter som måste beaktas i sammanhanget. Hit hör bl.a. brandskydd och annan säkerhet, lokalernas fysiska förutsättningar i sig och skyddet av kulturhistoriska värden. Det är viktigt att Riksdagsförvalt- ningen i praktiken kan leva upp till det rättsliga ansvar som åligger förvalt- ningen i olika avseenden.
En viktig förutsättning för att partigrupperna och deras kanslier ska kunna ges ökade möjligheter att disponera över de lokaler som de har tilldelats är att lokalerna återställs i ursprungligt skick när partigruppen med kansli lämnar lokalerna. Inredning som har flyttats måste t.ex. ställas tillbaka på sin ur- sprungliga plats och i lokalerna ska det bara finnas sådan inredning och
225
2024/25:URF1 | 16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER |
| utrustning som hör till lokalerna. I det här sammanhanget vill kommittén också |
| lyfta fram vikten av att det redan från början av en valperiod är tydligt från |
| Riksdagsförvaltningens sida vilka regler och rutiner som gäller så att parti- |
| grupperna och deras kanslier vet hur lokalerna får disponeras. Det här skulle |
| kunna komma till uttryck genom t.ex. ett avtal eller en överenskommelse mel- |
| lan Riksdagsförvaltningen och partigrupperna med kanslier där förutsättning- |
| arna för lokalernas användning tydligt framgår. |
226
16 ARBETSRUM OCH ARBETSPLATSER I RIKSDAGENS LOKALER | 2024/25:URF1 |
Bild 6 Citat från de öppna svaren i ledamotsundersökningen från 2023
227
2024/25:URF1
17 Vissa frågor om riksdagsledamöternas trygghet och säkerhet
Kommitténs förslag i korthet
Skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter måste stärkas och före- byggande trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder prioriteras. Riksdags- förvaltningen ska därför, minst en gång per valperiod samt vid behov, er- bjuda ledamöterna individuella och personliga trygghetssamtal. Om en le- damot upplevt eller utsatts för hot ska Riksdagsförvaltningen också ta ett ansvar för att genomföra trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i leda- möternas privatbostäder på hemorten. Det är angeläget att även öka trygg- heten och säkerheten i de övernattningslägenheter som Riksdagsförvalt- ningen tillhandahåller.
Det är viktigt att Riksdagsförvaltningen, genom kunskaps- och infor- mationsöverföring, skapar så goda förutsättningar som möjligt för Säker- hetspolisen och Polismyndigheten att skydda ledamöterna. Dessutom måste det finnas en möjlighet för ledamöterna att vid behov ta en direkt kontakt med Riksdagsförvaltningen i ärenden som rör deras trygghet och säkerhet. Det innebär att de säkerhetsansvariga vid partigruppernas kanslier inte, i den roll de har i dag, ska fungera som en obligatorisk första ingång för ledamöterna.
Frågan om ett stärkt skydd för riksdagens ledamöter och den parlamen- tariska processen, samt vissa andra närliggande frågor, måste utöver detta ses över i ett annat sammanhang, lämpligen av en utredning under reger- ingen.
17.1Polismyndighetens och Säkerhetspolisens uppgifter
Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Polisverksamhet be- drivs av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen (1 § polislagen [1984:387]). Med uttrycket upprätthålla allmän ordning och säkerhet inbegrips all den egentliga polisverksamheten.
I Säkerhetspolisens uppgifter ligger bl.a. att ansvara för personskyddet av den centrala statsledningen och andra som regeringen eller Säkerhetspolisen bestämmer (3 § 3 polislagen). Med den centrala statsledningen avses statsche- fen, tronföljaren, talmannen, riksdagsledamöterna, statsministern, statsråden, statssekreterarna och kabinettssekreteraren. Säkerhetspolisen får också i ett enskilt fall besluta om personskydd (5 § förordningen [2022:1719] med
228
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
instruktion för Säkerhetspolisen). Säkerhetspolisen ansvarar också för att fö- rebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet samt utreda och beivra brott där våld, hot eller tvång har använts för politiska syften, om brottet har riktat sig mot någon för vars personskydd myndigheten ansvarar eller om gär- ningen har riktats mot ett särskilt viktigt samhällsintresse. Säkerhetspolisen får i ett enskilt fall även utreda brott som riktas mot någon för vars personskydd myndigheten ansvarar eller någon närstående till honom eller henne (3 § första stycket 5 och tredje stycket förordningen med instruktion för Säkerhetspoli- sen).
Till Polismyndighetens uppgifter hör bl.a. att förebygga, förhindra och upp- täcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat samt att utreda och beivra brott som hör under all- mänt åtal (2 § 1–3 polislagen).
I personskyddsarbetet har Säkerhetspolisen en nära samverkan med framför allt Polismyndigheten. Därutöver samverkar Säkerhetspolisen med regering- ens, riksdagens och hovets säkerhetsorganisationer, utländska ambassader i Sverige och säkerhetstjänster i andra länder (6 § polislagen, 23 § förordningen [2022:1718] med instruktion för Polismyndigheten och 11 § förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen).1 Polismyndigheten ska fortlöpande upplysa Säkerhetspolisen om förhållanden som kan ha betydelse för Säkerhetspolisens verksamhet. Polismyndigheten ska omedelbart underrätta Säkerhetspolisen om den upptäcker brott eller brottslig verksamhet som anges i 3 § förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen, dvs. brott som riktar sig mot någon för vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar eller någon närstående till honom eller henne (24 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten). Polis- myndigheten ska bistå vid polisverksamhet som leds av Säkerhetspolisen om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det och det inte finns särskilda skäl mot det, eller Polismyndigheten och Säkerhetspolisen kommer överens om det (25 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten). En motsvarande skyldighet att bistå vid polisverksamhet som leds av Polismyndigheten finns för Säkerhetspolisen (13 § förordningen med instruktion för Säkerhetspoli- sen).
17.2 Personskyddet
Säkerhetspolisen ansvarar för säkerheten kring den centrala statsledningen där bl.a. riksdagens ledamöter ingår. Personskyddet består av många olika delar för att höja säkerheten, där den yttersta skyddsåtgärden är livvaktsskydd.
Personskydd handlar till stor del om förebyggande arbete för att skyddsper- sonerna ska kunna genomföra sitt uppdrag tryggt och säkert, samtidigt som de ska kunna röra sig fritt och ha nära kontakt med allmänheten. Säkerhetspolisen
1Se även 19 § förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten och 10 § förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen.
229
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
ansvarar för den övergripande utformningen av personskyddet och för skyddet närmast skyddspersonen. Polismyndigheten ansvarar för distansskyddet.
Skyddet kring en skyddsperson utformas efter behov. Säkerhetspolisen gör löpande bedömningar som ligger till grund för vilka skyddsåtgärder som sedan vidtas. Säkerhetspolisens personskyddsarbete bygger på bedömningar av skyddsvärde, hotbild och sårbarheter. Skyddsvärdet beskriver hur allvarliga konsekvenserna skulle bli för Sverige om funktionen inte skulle kunna utföra sitt uppdrag. Det kan t.ex. handla om hur viktig funktionen är för det demo- kratiska systemets förmåga att fungera, men också om funktionens symbol- värde. Hotbilden är en samlad bedömning av de konkreta och potentiella hoten mot en skyddsperson. Ett hot utgörs i det här sammanhanget av en aktörs av- sikt och förmåga att utföra ett fysiskt angrepp mot skyddspersonen. Sårbar- heter är egenskaper hos eller aspekter kring en skyddsperson som kan utnyttjas av en aktör med avsikt och förmåga att realisera ett hot mot skyddspersonen.
Vid Säkerhetspolisen arbetar livvakter, säkerhetschaufförer, administratö- rer, analytiker, handläggare, psykologer och utredare nära varandra i frågor som rör skyddspersonernas säkerhet. Stora mängder information samlas in, bearbetas och analyseras för att sedan ligga till grund för de löpande bedöm- ningarna. Utifrån dem planeras sedan lämpliga åtgärder. Skyddsåtgärderna ska förebygga, förhindra och försvåra ett angrepp. En skyddsåtgärd är information och rådgivning, t.ex. att Säkerhetspolisen ger skyddspersonen råd om försik- tighetsåtgärder att vidta i vardagen eller informerar Polismyndigheten om att en aktivitet ska genomföras på en viss plats. Andra exempel på skyddsåtgärder kan vara säkra transporter i form av en säkerhetschaufför, tekniska skyddsåt- gärder som lås och larm i bostaden eller livvaktsskydd.
I samband med att skyddsåtgärder planeras bedömer Säkerhetspolisen vil- ken förmåga en angripare har. Dessa förmågor, t.ex. att utöva hot eller använda fysiskt våld, kan förändras eller utvecklas. Många gånger är dessa förändringar inte kända eller kan inte bedömas. För särskilt skyddsvärda personer tillämpar Säkerhetspolisen därför en dimensionerande hotbeskrivning som beskriver en viss antagen förmåga som skyddet ska motstå och som ska kunna stå sig över tid.2
17.3Riksdagsförvaltningens arbete med personsäkerhet
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla resurser och service för talmannens, kammarens, utskottens och övriga riksdagsorgans verksamhet samt för riks- dagsledamöterna och partikanslierna (1 § andra stycket 1 lagen [2011:745] med instruktion för Riksdagsförvaltningen, i fortsättningen instruktionslagen). I sin verksamhet ska Riksdagsförvaltningen beakta totalförsvarets krav samt svara för säkerheten och krisberedskapen i riksdagen (3 § instruktionslagen). Säkerhetsavdelningen arbetar systematiskt och långsiktigt med förvaltningens
2Uppgifterna är hämtade från Säkerhetspolisens webbplats.
230
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
säkerhets- och beredskapsarbete. Målet är att säkerställa det stöd som krävs för att skydda och upprätthålla den parlamentariska processen oavsett situa- tion, dvs. i vardagen, vid incidenter, vid kriser och vid krigsfara och krig. En central del i detta handlar om riksdagsledamöternas säkerhet och möjligheter att delta i det parlamentariska arbetet.
Inom säkerhetsavdelningen finns det en beredskapsenhet med en personsä- kerhetsfunktion som svarar för förvaltningens arbete med personsäkerhet. Funktionen ska samordna, stödja och följa upp Riksdagsförvaltningens arbete med personsäkerhet (bilagan till riksdagsdirektörens föreskrift [RFS 2025:1] om Riksdagsförvaltningens organisation). I samverkan med Säkerhetspolisen bedömer och vidtar personsäkerhetsfunktionen åtgärder vid personsäkerhets- incidenter. Vidare ger funktionen råd och stöd till ledamöter, partigrupps- kanslier och förvaltning, samverkar med partigruppskanslier och myndigheter samt utbildar och informerar i förebyggande syfte. Rådgivning och stöd till ledamöter och partikanslier är en viktig del i funktionen, bl.a. i form av säker- hets- eller trygghetsskapande samtal.
Vid varje partigruppskansli i riksdagen finns en särskilt utsedd säkerhets- ansvarig person. Samverkan med Säkerhetspolisen och säkerhetsansvariga vid riksdagspartiernas kanslier utgör en central del i personsäkerhetsfunktionen. Funktionen ansvarar även för de löpande kontakterna mellan Riksdagsförvalt- ningen och partigruppskanslierna. Ibland träffar Riksdagsförvaltningen parti- grupperna och partigruppskanslierna enskilt för dialog. Inför större evene- mang, t.ex. Almedalsveckan, erbjuder Riksdagsförvaltningen också mer rik- tade insatser till samtliga partigrupper med kanslier. Då kan även Polismyn- digheten och Säkerhetspolisen bjudas in för att informera. Samma sak gäller inför t.ex. val till riksdagen och till Europaparlamentet. Riksdagsförvaltningen bistår även med resebedömningar, stöd och rådgivning inför resor som leda- möterna gör och viss teknisk utrustning i samband med sådana resor.
I ärenden som rör ledamöternas personliga säkerhet och trygghet ska leda- möterna i första hand vända sig till den person som är säkerhetsansvarig vid partigruppskansliet. Vid behov tar denna person sedan kontakt med Riksdags- förvaltningens personsäkerhetsfunktion som bedömer vad som bör vidarebe- fordras till Säkerhetspolisen. Bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas görs ofta i samverkan med Säkerhetspolisen. Därefter återrapporterar Säker- hetspolisen till Riksdagsförvaltningen som vidarebefordrar informationen till den säkerhetsansvariga personen vid ledamotens partigruppskansli. Den sä- kerhetsansvariga återrapporterar sedan till ledamoten. Vid behov kan ledamo- ten ha direktkontakt med Riksdagsförvaltningen och Säkerhetspolisen när ett ärende har initierats av Riksdagsförvaltningen.
För mindre brådskande ärenden kontaktas Riksdagsförvaltningens person- säkerhetsfunktion via mejl, men inom Riksdagsförvaltningen finns det även en larmcentral som kan kontaktas via telefon dygnet runt. Det finns också en beredskapsfunktion som kallas för tjänsteman i beredskap (TIB) som utanför kontorstid ansvarar för att samordna och hantera händelser som kan leda till allvarliga konsekvenser för riksdagen eller Riksdagsförvaltningens verk-
231
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| samhet (6 § riksdagsdirektörens föreskrift om Riksdagsförvaltningens organi- |
| sation). En annan beredskapsfunktion som finns är säkerhet i beredskap (SIB). |
| SIB har till uppgift att stödja TIB inom verksamhetsområdet säkerhet och be- |
| redskap samt bidra med samordnings- och metodstöd vid hantering av inci- |
| denter och kriser.3 Tanken är att det ska finnas motsvarande kompetens utanför |
| kontorstid som under kontorstid. |
| Alla ledamöter erbjuds av Riksdagsförvaltningen en introduktionsutbild- |
| ning i trygghet och säkerhet. Vid utbildningen får ledamöterna information om |
| grundläggande personsäkerhet, informationssäkerhet, brandsäkerhet samt vik- |
| tiga lagar, föreskrifter och rutiner på skyddsområdet. |
| I Riksdagsförvaltningens verksamhetsplan finns olika mål för förvaltning- |
| ens utvecklingsarbete som konkretiserar vad förvaltningen strävar mot och |
| som ska vara styrande för utvecklingsarbetet. Av verksamhetsplanerna för |
| 2024 och 2025 framgår att ett mål är att stärka förmågan att skydda en öppen |
| riksdag och öka tryggheten för riksdagens ledamöter samt säkerställa ett väl |
| avvägt stöd för att upprätthålla den parlamentariska processen vid incidenter, |
| i kris samt i krig och krigsfara.4 För att nå målet att stärka tryggheten och sä- |
| kerheten för riksdagens ledamöter planerade Riksdagsförvaltningen enligt |
| verksamhetsplanen för vissa aktiviteter under 2024. Riksdagsförvaltningen ut- |
| redde bl.a. de rättsliga förutsättningarna för förvaltningen att ytterligare stärka |
| ledamöternas trygghet i uppdraget (trygghetsuppdraget). Uppdraget är ett ini- |
| tiativ med anledning av resultatet av 2023 års ledamotsundersökning, och av- |
| sikten är bl.a. att utreda de juridiska förutsättningar som finns för Riksdags- |
| förvaltningen att öka ledamöternas trygghet i övernattningsbostäder och i bo- |
| städer på hemorten.5 Vidare ska förvaltningen fortsätta utveckla förvaltning- |
| ens metoder och samordningsansvar för ledamöternas personsäkerhet i samar- |
| bete med partigruppskanslier och relevanta myndigheter. Ansvaret för aktivi- |
| teterna ligger på säkerhetsavdelningen. Trygghetsuppdraget redovisades i de- |
| cember 2024. Enligt verksamhetsplanen för 2025 ska Riksdagsförvaltningen |
| omhänderta resultatet av trygghetsuppdraget. |
| Riksdagsförvaltningens säkerhetsavdelning ansvarar också för bevakning |
| och upprätthållande av tillträdesskydd vid riksdagens lokaler, inklusive över- |
| nattningslägenheter (bilagan till riksdagsdirektörens föreskrift om Riksdags- |
| förvaltningens organisation). En åtgärd som Riksdagsförvaltningen vidtagit |
| under 2024 är att utöka tillsynen av förvaltningens övernattningsbostäder. |
17.4 Partigruppernas kanslier
Som nämnts ovan finns vid varje partigruppskansli en särskilt utsedd säker- hetsansvarig person som fungerar som en länk mellan ledamöterna och
3 Se instruktionen Riksdagsförvaltningens beredskap (dnr 1877-2021/22).
4 Verksamhetsplan för Riksdagsförvaltningen 2024 och 2025 (dnr 2697-2022/23 och 1737- 2023/24). Målen i verksamhetsplanen grundar sig på den strategiska planens prioriteringar (Strategisk plan för Riksdagsförvaltningen 2023–2027, dnr 663-2022/23).
5 Se även riksdagsdirektörens beslut om uppdrag till säkerhetsavdelningen (dnr 1531- 2023/24).
232
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
Riksdagsförvaltningen. Kommitténs sekretariat har träffat samtliga par- tigruppskansliers säkerhetsansvariga som har berättat om sitt arbete.
Vid samtalen med de säkerhetsansvariga personerna har det framkommit att uppdraget som säkerhetsansvarig varierar mellan de olika partigrupps- kanslierna. Vid vissa partigruppskanslier arbetar den säkerhetsansvariga per- sonen mer eller mindre uteslutande med säkerhetsfrågor, medan andra har uppdraget som en mindre del av sin ordinarie tjänst som t.ex. politiskt sakkun- nig. Vissa har ansvar för säkerhetsfrågor generellt inom partiet och andra har bara ansvar för riksdagens ledamöter. Vilken erfarenhet de säkerhetsansvariga personerna har av säkerhetsfrågor sedan tidigare varierar också.
Flera av de säkerhetsansvariga anser att kontakterna med Riksdagsförvalt- ningen har blivit bättre under senare tid men att arbetet med trygghet och sä- kerhet kan stärkas ytterligare. Återkopplingen från Riksdagsförvaltningen ef- ter att en händelse rapporterats fungerar enligt de säkerhetsansvariga ofta bra, men ibland tycker de att återkopplingen drar ut på tiden. Vissa säkerhetsan- svariga uppgav också att de är väldigt beroende av det arbete som Riksdags- förvaltningen gör och efterfrågade mer stöd från förvaltningens sida i form av handfasta råd och tips. Enligt de säkerhetsansvariga känner sig många leda- möter trygga i riksdagen men otrygga när de befinner sig på andra platser, framför allt när de är i bostaden på hemorten. Några av de säkerhetsansvariga uppgav också att vid kontakter med den lokala polisen saknas ofta en förståelse för vad det innebär att vara riksdagsledamot.
17.5 Politikernas trygghetsundersökning (PTU)
Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar regelbundet Politikernas trygghets- undersökning (PTU) som avser förtroendevalda i kommun- och landstingsfull- mäktige samt i riksdagen. Rapporten för 2023 beskriver förtroendevaldas ut- satthet och oro för trakasserier, hot och våld i deras egenskap av förtroende- valda under valåret 2022 (Rapport 2023:14).
Sammantaget uppgav 29,5 procent av de förtroendevalda att de blev utsatta för någon form av hot och trakasserier eller våld, skadegörelse och stöld under 2022. Det är en större andel förtroendevalda som uppger att de utsatts under valår (2022, 2018 och 2014) än övriga år (2020, 2016 och 2012). Utsattheten under valåret 2022 var mindre än föregående valår, 2018, men på ungefär samma nivå som valåret 2014. Kvinnor tenderar att vara mer utsatta än män. Utsattheten är större bland förtroendevalda i riksdagen än i kommun- och re- gionfullmäktige. Bland de riksdagsledamöter som deltog i undersökningen uppgav 61,9 procent att de under 2022 hade utsatts i sin egenskap av förtroen- devald.
Av samtliga förtroendevalda uppgav 28,2 procent att de under 2022 känt oro för att antingen själv utsättas eller för att någon anhörig ska utsättas för brott eller liknande obehagliga händelser. Sett över tid ökade andelen förtro- endevalda som upplevt oro mellan åren 2014 och 2016 (från 25,8 till 29,7 pro- cent), för att därefter minska något till 28,2 procent valåret 2022.
233
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| Utsattheten är större ju mer exponerade de förtroendevalda är. Den vanli- |
| gaste händelsen under 2022, i likhet med tidigare år, var hot och påhopp via |
| sociala medier. Politiker ska synas och finnas tillgängliga för medborgarna, |
| och sociala medier är ett snabbt och enkelt sätt för både politiker och väljare |
| att kommunicera. Därför är det också en arena där utsatthet förekommer, och |
| det finns ett samband mellan i vilken utsträckning förtroendevalda är aktiva på |
| sociala medier och deras utsatthet via dessa medier. |
| Av samtliga förtroendevalda uppgav 25,0 procent att de under 2022 påver- |
| kades i sitt förtroendeuppdrag, antingen till överväganden eller till faktiska |
| handlingar, på grund av utsatthet eller oro för att utsättas. Enligt rapporten är |
| den vanligaste typen av konsekvens att de förtroendevalda begränsar sin akti- |
| vitet på sociala medier. Den näst vanligaste typen av konsekvens är att man |
| undviker att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga. Det är också rela- |
| tivt vanligt att de förtroendevalda tvekar inför en åtgärd eller ett beslut eller att |
| man överväger att lämna ett specifikt uppdrag (8,7 respektive 8,9 procent) eller |
| alla sina uppdrag (8,3 procent). Resultaten visar också att 2,0 procent av de |
| förtroendevalda faktiskt har fattat ett annat beslut eller vidtagit en annan åtgärd |
| än vad som var tänkt, medan 2,7 procent uppger att de lämnat ett specifikt |
| uppdrag och 1,6 procent uppger att de lämnat alla sina uppdrag. |
| Svarsfrekvensen är högre bland ledamöter som sitter i kommun- och re- |
| gionfullmäktige, än bland ledamöter som enbart sitter i riksdagen. Låg svars- |
| frekvens kan vara ett problem när undergrupper studeras. |
17.6 Överväganden
17.6.1 Stärkt skydd för riksdagens ledamöter
Kommittén vill inledningsvis betona att hot och våld mot förtroendevalda re- presentanter är mycket allvarligt. Det gäller inte bara i förhållande till den en- skilda individ som är utsatt för någon form av hot eller våld, utan även i för- hållande till det svenska demokratiska styrelseskicket. Effekterna av att det förekommer hot och våld mot förtroendevalda kan på sikt få allvarliga konse- kvenser för demokratin. Det är t.ex. ett demokratiproblem om förtroendevalda av rädsla för att utsättas för hot eller våld förhåller sig passiva i en fråga eller agerar eller beslutar annorlunda än vad de egentligen tänkt. Särskilt allvarligt är det om det går så långt att förtroendevalda väljer att lämna sina uppdrag. Det är något som i förlängningen också kan försvåra rekryteringen av nya för- troendevalda, vilket i sin tur kan påverka hur väl politiska församlingar repre- senterar samhället. Man får inte heller glömma bort att det inte bara är den förtroendevalda själv som kan utsättas för hot och våld. Vanligt förekom- mande är också att förtroendevalda känner oro över att hot och våld ska riktas mot familj och andra anhöriga på grund av uppdraget som förtroendevald.
Många riksdagsledamöter känner i varierande grad en otrygghet när de ut- övar uppdraget. Otryggheten kan bero på ett flertal olika faktorer. Att vara en förtroendevald representant som fattar beslut som påverkar samhället och dess
234
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
medborgare kan i sig såklart inverka på känslan av trygghet och säkerhet i vardagen. En del ledamöter är också aktiva i frågor som ofta skapar debatt och missnöje bland allmänhet och väljare. Dessutom är många ledamöter aktiva på sociala medier, vilket kan ha samband med förekomsten av hat och hot.
Ledamöternas känsla av trygghet och säkerhet är också till viss del bero- ende av var de rent fysiskt befinner sig. Många ledamöter känner sig trygga i riksdagens lokaler där de upplever att säkerheten är hög. I sammanhanget kan nämnas att många av de lokaler som riksdagen och Riksdagsförvaltningen dis- ponerar är skyddsobjekt, och med det följer bl.a. att obehöriga inte har rätt till tillträde till lokalerna. Det finns också en tydlig reglering när det gäller vilka kategorier av personer som har rätt till tillträde till lokalerna och när säkerhets- kontroller ska utföras vid inpassering. I riksdagen finns även rutiner som till- lämpas i händelse av en incident. Det finns t.ex. ett särskilt larmnummer som kan användas av både ledamöter och tjänstemän dygnet runt, och det finns en bemanning som kan hantera incidenter inom både sjukvård, brandskydd och säkerhet.
Många ledamöter upplever dock att otryggheten ökar när de lämnar riksda- gens lokaler, och ledamöterna tillbringar också en inte obetydlig del av sin tid utanför lokalerna. En betydelsefull del av ledamotsuppdraget är t.ex. att resa runt i landet för att träffa allmänhet och väljare, både vid allmänna samman- komster och i mer slutna sammanhang. En annan ofrånkomlig del av uppdra- get är de resor som många ledamöter gör mellan riksdagen och hemorten där en betydande del av riksdagsuppdraget ska fullgöras och där de har sitt tjäns- teställe i den egna bostaden. Den otrygghet och osäkerhet många ledamöter känner förefaller också många gånger vara särskilt förknippad med just vistel- sen på hemorten och de egna bostäderna som de ofta också bor i tillsammans med sin familj. Samtidigt förekommer det att ledamöterna upplever en viss otrygghet när de befinner sig i de övernattningslägenheter som Riksdagsför- valtningen tillhandahåller och som ledamöterna disponerar för att kunna utöva sitt uppdrag i Stockholm. Utöver resor inom landet genomför ledamöterna ett stort antal utrikes resor. Det handlar t.ex. om enskilda utrikes tjänsteresor, re- sor med riksdagens delegationer till de interparlamentariska församlingarna, utskottsresor samt resor för att delta i valobservationer.
Sverige är av tradition ett öppet samhälle och riksdagen ska vara ett öppet och tillgängligt parlament. Denna öppenhet har, tillsammans med bl.a. den grundlagsstadgade yttrandefriheten, ansetts vara ett grundläggande element i det svenska demokratiska systemet. Det är dock mycket allvarligt att det finns riksdagsledamöter som känner sig otrygga i samband med att de utövar vä- sentliga delar av sitt uppdrag, och det är ett allvarligt hot mot demokratin om ledamöter t.ex. avstår från aktiviteter där de behöver röra sig ute i samhället och i stället utövar större delen av sitt uppdrag i riksdagens lokaler. Ledamö- terna ska inte heller behöva känna sig begränsade på så sätt att de avstår från att engagera sig i vissa frågor eller från att vara aktiva på sociala medier för att kunna känna sig trygga. Det är också mycket angeläget att utrikes resor kan
235
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| genomföras på ett så säkert sätt som möjligt. I sammanhanget måste särskilt |
| beaktas att det allmänna säkerhetsläget i Sverige och världen har förändrats. |
| En viktig del i det svenska demokratiska samhället är att riksdagens leda- |
| möter ges förutsättningar att kunna fullgöra sitt uppdrag under trygga former. |
| I en tid där hot- och riskbilden mot demokratin, den parlamentariska processen |
| och de enskilda riksdagsledamöterna är bred och komplex ställs därför sär- |
| skilda krav på säkerheten. Den allmänna samhällsutvecklingen tyder inte hel- |
| ler på att säkerhetsfrågorna kommer att minska i betydelse. Kommittén anser |
| därför att skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter måste stärkas. |
17.6.2 Vissa trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder
Förebyggande trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder måste prioriteras
För att minska risken för att en ledamot utsätts för hot eller våld är det av stor vikt att det finns en organisation som är väl förberedd, och en viktig del i ett långsiktigt säkerhetsarbete är det förebyggande arbetet. Det handlar om att ge- nom olika åtgärder och insatser så långt det är möjligt öka säkerheten och und- vika att incidenter inträffar. För riksdagens och Riksdagsförvaltningens del kan det t.ex. handla om att säkerställa en hög säkerhet i riksdagens lokaler genom att låta besökare till lokalerna gå igenom en säkerhetskontroll.
Kommittén vill dock även lyfta fram det förebyggande arbetet med leda- möternas personsäkerhet som särskilt viktigt. Att på ett tidigt stadium kunna identifiera vilka risker och sårbarheter som följer med ett uppdrag som leda- mot är t.ex. av stor betydelse. Det här gäller förstås både de risker och sårbar- heter som finns i ledamotsuppdraget i sig och riskerna och sårbarheterna på individnivå som varierar mellan olika ledamöter. Särskilt viktigt är också att det finns goda möjligheter att överblicka sådana förhållanden som kan vara av betydelse för ledamöternas trygghet och säkerhet och sätta dem i ett större sammanhang. En omständighet eller händelse sedd isolerad i ett enskilt fall behöver kanske inte bedömas som särskilt allvarlig men sedd i ett större sam- manhang kan en annan bedömning behöva göras.
Man måste dock komma ihåg att det förebyggande arbetet inte bara går ut på att identifiera eventuella risker och sårbarheter utan även, vilket måste be- dömas som viktigare, att genom olika trygghets- och säkerhetshöjande åtgär- der minimera dem. Sådana förebyggande trygghets- och säkerhetshöjande åt- gärder är något som kommittén anser måste få en ökad prioritet i Riksdagsför- valtningens löpande arbete med ledamöternas personsäkerhet.
Om en incident ändå inträffar är det förstås också viktigt att det finns tydliga rutiner och handlingsplaner för hur det inträffade ska hanteras och följas upp så att skador som kan uppkomma mildras. I det ligger också att tillhandahålla stöd och hjälp för den som utsatts, t.ex. i form av kris- och samtalsstöd. I sam- manhanget kan nämnas att det finns möjlighet till krisstöd för ledamöterna vid oväntade och allvarliga händelser som t.ex. hot och våld, genom den företags- hälsovård som Riksdagsförvaltningen upphandlat. I den krisjour som är öppen
236
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
dygnet runt alla dagar kan företagshälsovårdens krisspecialister kontaktas och ge stöd i krishanteringen. Vid kontakt gör krisspecialisten en situationsbedöm- ning som syftar till att bl.a. ge omedelbart stöd och klargöra det akuta behovet. Utifrån den akuta situationsbedömningen ger krisspecialisten en rekommen- dation om fortsatta åtgärder. En del av krishanteringen är individstöd per tele- fon, akut krisinsats på plats eller gruppsamtal efter krishändelsen. Utöver krisstöd har ledamöterna rätt till två anonyma besök hos Riksdagsför- valtningens företagshälsovård som kan användas för t.ex. kontakt med psyko- log. Efter den kontakten är ledamöterna hänvisade till den företagshälsovård som partigruppskanslierna tillhandahåller. Kommittén vill lyfta fram vikten av att det finns tydlig information om vilken hjälp som finns att tillgå för ledamöterna och vart ledamöterna ska vända sig för att få den hjälpen.
Andra viktiga delar i ett långsiktigt säkerhetsarbete är utbildning och in- formation för både ledamöter och förvaltningens anställda i frågor om hot mot riksdagens och ledamöternas säkerhet och om tillgängliga säkerhetshöjande insatser.
Individuella och personliga trygghetssamtal ska erbjudas av
Riksdagsförvaltningen
Riksdagens ledamöter utövar sitt uppdrag under olika förutsättningar och har olika individuella behov. Detta kommer inte minst till uttryck när det gäller frågor som rör ledamöternas personsäkerhet. Ledamöterna har t.ex. olika funktioner och uppdrag och exponeras på olika sätt för allmänhetens uppmärk- samhet beroende på vilka frågor de är engagerade i. De är också bosatta på olika platser och har olika familjesituationer. Det här förutsätter individuella bedömningar i frågor som rör de respektive ledamöternas trygghet och säker- het.
Inom Riksdagsförvaltningen finns, som framgår ovan, en personsäkerhets- funktion som svarar för förvaltningens arbete med ledamöternas personsäker- het. Funktionen har till uppgift att samordna, stödja och följa upp Riksdags- förvaltningens arbete med personsäkerhet och i samverkan med Säkerhetspo- lisen bedöma och vidta åtgärder vid personsäkerhetsincidenter.
En viktig del av personsäkerhetsfunktionens arbete är också rådgivning och stöd till bl.a. ledamöter och partigruppskanslier samt arbete med utbildning och information. Alla ledamöter får t.ex. i början av sitt uppdrag möjlighet att genomgå en introduktionsutbildning med inriktning på säkerhetsfrågor. Mot bakgrund av ledamöternas olika förutsättningar och individuella behov, och som ett led i att stärka skyddet för riksdagens ledamöter, anser kommittén dock att ledamöterna även har behov av individuella och personliga trygghetssam- tal, som bl.a. kan inkludera rådgivning kring rutiner och säkerhetshöjande åt- gärder som ledamöterna själva kan ta ansvar för. Att skapa så goda förutsätt- ningar som möjligt för ledamöterna att själva göra aktiva och medvetna val i frågor som rör deras trygghet och säkerhet är ett sätt att arbeta förebyggande för att motverka incidenter.
237
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| Kommittén föreslår därför att en ordning med sådana trygghetssamtal in- |
| förs. Samtalen ska erbjudas av Riksdagsförvaltningen minst en gång per val- |
| period, med fördel i anslutning till att en ledamot tillträder sitt uppdrag. Sam- |
| talen ska vara individuellt anpassade och fokusera på den enskilda ledamotens |
| individuella behov och förutsättningar samt vad han eller hon kan göra för att |
| stärka sin egen trygghet och säkerhet. Vid behov ska Riksdagsförvaltningen |
| också erbjuda uppföljande trygghetssamtal. Ett sådant behov kan uppkomma |
| om det av någon särskild anledning finns en stark oro hos en ledamot i fråga |
| om hans eller hennes trygghet och säkerhet eller om det har skett betydande |
| förändringar hos ledamoten, t.ex. om ledamoten i sitt uppdrag har fått en annan |
| funktion än tidigare. Kommitténs förslag, som innebär att Riksdagsförvalt- |
| ningen ska erbjuda riksdagens ledamöter individuella och personliga trygg- |
| hetssamtal, bedöms inte föranleda några författningsändringar. Det ankommer |
| på Riksdagsförvaltningen att se över de närmare formerna för hur de trygg- |
| hetssamtal som kommittén föreslår ska genomföras. |
| Trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas |
| privatbostäder och övernattningsbostäder |
| Som framgår ovan känner många ledamöter en otrygghet när de befinner sig i |
| sina bostäder på hemorten där de många gånger bor tillsammans med sin fa- |
| milj. Säkerhetspolisen är den myndighet som är ytterst ansvarig för ledamö- |
| ternas personskydd och som kan vidta olika åtgärder efter en bedömning av |
| hot och sårbarheter. I mer akuta situationer är ledamöterna däremot hänvisade |
| till att kontakta Polismyndigheten. |
| Enligt kommittén utesluter det sagda inte att även Riksdagsförvaltningen |
| skulle kunna vidta vissa trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder för ledamö- |
| terna i deras privatbostäder på hemorterna. En förutsättning är dock att det |
| finns en individuell, reell och allvarlig hotbild mot ledamoten i fråga. Om det |
| inte finns någon sådan hotbild kan, enligt ett ställningstagande från Skattever- |
| ket, förmånsbeskattning utlösas om åtgärderna ändå skulle vidtas.6 Utgångs- |
| punkten har i tidigare sammanhang varit att Riksdagsförvaltningen inte ska |
| tillhandahålla riksdagens ledamöter sådana förmåner som kan utlösa förmåns- |
| beskattning (se exempelvis 2020/21:URF2 s. 126 och 207 f. och framst. |
| 2021/22:RS2 s. 52). |
| Kommittén anser ovan att tryggheten och säkerheten för ledamöterna och |
| deras närstående i bostäderna på hemorten till en viss nivå kan höjas med råd- |
| givning kring rutiner och säkerhetshöjande åtgärder som ledamöterna själva |
| kan ta ansvar för. Om en ledamot upplevt eller utsatts för hot måste Riksdags- |
| förvaltningen dock, enligt kommitténs uppfattning, därutöver ta ett ansvar för |
| att genomföra trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas privat- |
| bostäder på hemorten. Sådana åtgärder ska, enligt kommittén, kunna vidtas |
| oberoende av Säkerhetspolisens bedömning av hot och sårbarheter, och de ska |
| ta sikte på sådana situationer där en ledamot upplevt eller utsatts för hot men |
| 6 Se Skatteverkets ställningstagande med dnr 131 484465-08/111. |
238
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
där Säkerhetspolisen gjort bedömningen att inte vidta några fysiska säkerhets- höjande åtgärder.
En individuell bedömning måste göras av om hotbilden mot en ledamot är sådan att det finns skäl för Riksdagsförvaltningen att vidta trygghets- och sä- kerhetshöjande åtgärder i ledamotens privatbostad och vilken eller vilka åtgär- der som i så fall ska vidtas. Med en ledamots privatbostad på hemorten avses den bostad som utgör ledamotens tjänsteställe enligt 1 kap. 3 a § första stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.
Kommitténs förslag, som innebär att Riksdagsförvaltningen i vissa fall ska ta ett ansvar för att genomföra trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i le- damöternas privatbostäder på hemorten, föranleder inte några författningsänd- ringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att se över de närmare for- merna för hur kommitténs förslag ska genomföras, bl.a. genom att närmare se över i vilka situationer Riksdagsförvaltningens ansvar att genomföra trygg- hets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas privatbostäder på hemor- terna skulle kunna aktualiseras, vilka trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder som skulle kunna komma i fråga och hur förvaltningens bedömningar ska do- kumenteras. Kommittén återkommer vidare i avsnitt 17.6.4 till frågan om trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas privatbostäder på ett mer generellt plan och utan att det finns någon individuell hotbild, t.ex. i form av erbjudande av baspaket eller trygghetspaket till alla ledamöter.
Som framgår ovan har Riksdagsförvaltningen haft i uppdrag att utreda de rättsliga förutsättningarna för förvaltningen att ytterligare stärka ledamöternas trygghet i uppdraget, bl.a. när det gäller de juridiska förutsättningarna att öka ledamöternas trygghet i övernattningsbostäderna (det s.k. trygghetsuppdra- get). Kommittén har fått resultatet av trygghetsuppdraget presenterat för sig. Det är enligt kommittén angeläget att även öka tryggheten och säkerheten i de övernattningslägenheter som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller. Kommit- tén anser att det ska ankomma på Riksdagsförvaltningen att, med utgångs- punkt i de möjliga förslag som presenterats inom ramen för trygghetsuppdra- get, se över vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att öka tryggheten och säkerheten i ledamöternas övernattningsbostäder.
Riksdagsförvaltningens samordnande funktion
För att ytterligare stärka skyddet för riksdagens ledamöter, och för att stärka det förebyggande arbetet samt möjligheterna till samverkan mellan ansvariga myndigheter, vill kommittén särskilt framhålla vikten av att Riksdagsförvalt- ningen i sin samordnande funktion skapar så goda förutsättningar som möjligt för Säkerhetspolisen och Polismyndigheten att skydda riksdagens ledamöter inom ramen för sina respektive uppdrag. Ledamöternas skyddsbehov kan t.ex. se olika ut beroende på vad de har för funktion inom ramen för sitt uppdrag, och det är viktigt att Riksdagsförvaltningen förser Säkerhetspolisen med rele- vant information så att Säkerhetspolisen kan göra så välgrundade hot- och sår- barhetsbedömningar som möjligt. I det här sammanhanget kan också i vissa
239
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| fall sådan information vara av betydelse som kommer fram vid de trygghets- |
| samtal som kommittén anser ska erbjudas ledamöterna. Vidare är det viktigt |
| att Riksdagsförvaltningen har rutiner som säkerställer att både Säkerhetspoli- |
| sen och Polismyndigheten har tillgång till uppdaterade uppgifter om ledamö- |
| ternas bostadsadresser på hemorterna. Detta är särskilt viktigt med tanke på att |
| ledamöterna ofta är hänvisade till Polismyndigheten när de befinner sig |
| hemma; det kan vara av central betydelse vid en potentiellt trygghets- och sä- |
| kerhetshotande incident att polisen på ledamotens hemort har kännedom om |
| att incidenten rör just en riksdagsledamot och att den kan ha koppling till le- |
| damotens uppdrag och politiska engagemang. |
| Kommittén anser att det ska ankomma på Riksdagsförvaltningen att se över |
| rutinerna för förmedling av information till Säkerhetspolisen och Polismyn- |
| digheten. Kommittén återkommer också till frågan i avsnitt 17.6.4. |
17.6.3En kortare kedja i ärenden som rör ledamöternas trygghet och säkerhet
Som beskrivs ovan arbetar flera olika aktörer med frågor som rör ledamöternas trygghet och säkerhet. Det finns förstås fördelar med en sådan ordning ef- tersom frågorna är breda och komplexa. Olika aktörer har också olika uppdrag och besitter olika kompetenser och resurser. Att olika aktörer är inblandade ställer dock särskilda krav på kommunikation och information aktörerna emel- lan så att frågor t.ex. inte faller mellan stolarna, vilket skulle kunna få allvar- liga konsekvenser.
Säkerhetspolisen är den myndighet som ytterst ansvarar för personskyddet för ledamöterna och som gör bedömningar av hot och sårbarheter samt fattar beslut om eventuella skyddsåtgärder. Ledamöterna har dock sällan en dialog direkt med Säkerhetspolisen utan är i stället, i händelse av t.ex. en incident som ska rapporteras, hänvisade till att i första hand ta kontakt med den person vid partigruppskansliet som är säkerhetsansvarig och att denna person i sin tur, vid behov, för ärendet vidare till Riksdagsförvaltningens personsäkerhets- funktion. Riksdagsförvaltningen gör i sin tur en bedömning av om det finns skäl att koppla in Säkerhetspolisen.
Den information som ledamöterna lämnar passerar således normalt sett två mellanhänder innan den når Säkerhetspolisen som ansvarig myndighet. Det innebär att det kan uppstå en viss fördröjning innan Säkerhetspolisen får del av information som kan vara av betydelse för ledamöternas trygghet och sä- kerhet. Förfarandet medför också att det finns en osäkerhet hos ledamöterna när det gäller vilken information som faktiskt kommer Säkerhetspolisen till del. Även om samtliga partigruppskanslier och Riksdagsförvaltningen uppger sig hellre vidarebefordra för mycket information än för lite finns en känsla hos vissa ledamöter att informationen filtreras. Detaljer och nyanser kan då gå för- lorade.
Enligt kommittén finns det anledning att överväga om antalet mellanhänder bör minskas, och framför allt bör rollen som de säkerhetsansvariga vid parti-
240
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
gruppskanslierna har i det här sammanhanget särskilt ses över. De säkerhets- ansvariga fyller såklart en viktig funktion i och med att de har en god känne- dom om ledamöterna och deras uppdrag och engagemang i olika frågor. De har också förutsättningar att t.ex. överblicka olika mönster som rör ledamö- terna i partigruppen och som bör sättas i ett större sammanhang och ägnas särskild uppmärksamhet. Flera av de säkerhetsansvariga vid partigrupps- kanslierna har dock uppdraget endast som en mindre del av en ordinarie tjänst som t.ex. politisk sakkunnig, och normalt sett har de inte heller någon särskild erfarenhet av säkerhetsfrågor sedan tidigare. Inom Riksdagsförvaltningen finns det en personsäkerhetsfunktion och en beredskapsfunktion. Kompetens att hantera frågor som rör ledamöternas trygghet och säkerhet finns att tillgå dygnet runt.
Övervägande skäl talar enligt kommitténs uppfattning för att det måste fin- nas en möjlighet för ledamöterna att vid behov ta en direkt kontakt med Riks- dagsförvaltningen i ärenden som rör deras trygghet och säkerhet. Det innebär att de säkerhetsansvariga vid partigruppernas kanslier inte, i den roll de har i dag, ska fungera som en obligatorisk första ingång för ledamöterna. Däremot ska det självklart inte finnas något som hindrar att en ledamot går via parti- gruppskansliet om han eller hon själv så önskar. Kommittén vill också i sam- manhanget framhålla att de säkerhetsansvariga vid partigruppskanslierna gi- vetvis fortfarande är en viktig aktör när frågor om ledamöters trygghet och säkerhet aktualiseras.
Kommitténs förslag, som innebär att de säkerhetsansvariga vid partigrup- pernas kanslier inte ska fungera som en obligatorisk första ingång för ledamö- terna i frågor som rör deras trygghet och säkerhet, föranleder inte några för- fattningsändringar. Det ankommer på Riksdagsförvaltningen att, i dialog med de säkerhetsansvariga vid partigruppskanslierna, se över hur kommunika- tionen och dialogen ska se ut i syfte att minska antalet mellanhänder när frågor om ledamöternas trygghet och säkerhet aktualiseras. Kommittén vill också framhålla vikten av att kontaktvägarna är tydliga så att det inte råder någon osäkerhet kring vart en ledamot ska vända sig vid behov.
17.6.4 Frågor som måste ses över i ett annat sammanhang
I kommitténs uppdrag ingår att se över stödet till riksdagsarbetet i fråga om både den politiska processen och själva ledamotskapet. Inom ramen för upp- draget gör kommittén vissa överväganden i frågor som rör ledamöternas trygg- het och säkerhet och föreslår att vissa trygghets- och säkerhetshöjande åtgär- der vidtas av Riksdagsförvaltningen. De frågor som är kopplade till ledamö- ternas trygghet och säkerhet är dock breda och komplexa. Frågorna är inte heller förknippade uteslutande med Riksdagsförvaltningens verksamhet utan involverar i högsta grad också flera andra aktörer, framför allt Säkerhetspoli- sen och Polismyndigheten. Kommittén har därför, inom ramen för sitt arbete, inte haft förutsättningar för att göra annat än överväganden och uttalanden i begränsade delar.
241
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
| Som framgår av avsnitt 12.3 har det allmänna säkerhetsläget både i Sverige |
| och världen försämrats. Av redovisningen ovan framgår också att riksdagsle- |
| damöter får ta emot hot i sin vardag och känner en otrygghet när de utövar |
| uppdraget som ledamot. Det är mycket allvarligt och innebär ett potentiellt hot |
| inte bara mot enskilda individers säkerhet utan också mot den svenska demo- |
| kratin. Mot den bakgrunden anser kommittén att frågan om ett ytterligare |
| stärkt skydd för riksdagens ledamöter, samt vissa andra närliggande frågor, |
| måste ses över genom en särskild utredning i ett annat sammanhang. Detta |
| ligger också i linje med utredningar som genomförts på andra områden. Som |
| exempel kan nämnas att frågan om stärkt skydd för förtroendevalda i kommu- |
| ner och regioner nyligen har setts över och resulterat i förslag som innebär en |
| skyldighet för kommuner och regioner att förebygga att vissa förtroendevalda, |
| bl.a. kommunal- och regionråd, utsätts för ohälsa eller olycksfall till följd av |
| hot eller våld (prop. 2024/25:80). Utredningen rör dock inte riksdagens leda- |
| möter. Vidare kan nämnas att riksdagen i februari 2025 beslutade om ett till- |
| kännagivande till riksdagsstyrelsen om en utredning om offentlighet och sä- |
| kerhet i kammaren. |
| En översyn bör lämpligen göras av en utredning under regeringen eftersom |
| den bl.a. rör Säkerhetspolisens och Polismyndighetens uppdrag och arbete |
| samt övergripande frågor om vilket skydd riksdagsledamöterna, som en del av |
| den centrala statsledningen, bör ges. Kommittén förutsätter att frågan om en |
| sådan utredning och det närmare innehållet i utredningens uppdrag omhänder- |
| tas i den fortsatta beredningen av kommitténs förslag genom ett tillkännagi- |
| vande från riksdagen till regeringen. Den föreslagna utredningen ska enligt |
| kommittén bedrivas med parlamentarisk medverkan. Kommittén förutsätter |
| också att riksdagens samtliga partier involveras i regeringens arbete med att ta |
| fram utredningsdirektiv. I det följande redovisas några utgångspunkter som |
| enligt kommittén är centrala för ett kommande utredningsuppdrag. |
| Utöver Säkerhetspolisens ansvar för personskyddet för den centrala stats- |
| ledningen har Polismyndigheten ett ansvar för medborgarnas säkerhet (prop. |
| 2005/06:138 s. 35). Polismyndigheten är också den myndighet som ledamö- |
| terna ofta är hänvisade till när de befinner sig på hemmaplan, och det är Polis- |
| myndigheten som ska kunna ingripa på plats i mer akuta situationer. Ledamö- |
| terna upplever dock att det många gånger finns svårigheter i kontakterna med |
| Polismyndigheten. Det handlar bl.a. om att tjänstemän inom Polismyndigheten |
| ofta saknar en bredare förståelse för sammanhanget och vad det innebär att |
| vara riksdagsledamot; det är kunskaper som är av grundläggande karaktär och |
| som självklart måste finnas inom Polismyndigheten så att det demokratiska |
| och systemhotande perspektivet kan beaktas om och när en riksdagsledamot |
| utsätts för någon form av säkerhetshotande incidenter. |
| Som framgår ovan känner många ledamöter en oro när de utövar uppdraget, |
| och då särskilt över att hot och våld ska riktas mot familj och andra anhöriga. |
| Risken för att hot och våld riktas mot familjen torde för många ledamöter |
| också kunna upplevas som ännu allvarligare än att det riktas mot ledamoten |
| själv. Den oro som många ledamöter känner för sina familjer och anhöriga går |
242
17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET | 2024/25:URF1 |
enligt kommittén inte att bortse från utan måste tas på största allvar. Den ris- kerar att påverka hur ledamoten fullgör uppdraget, och därmed demokratins funktionssätt, på samma sätt som om oron gällt den egna personens säkerhet. Säkerhetspolisens uppdrag är dock begränsat till att enbart avse den centrala statsledningen och inkluderar således inte ledamöternas familjemedlemmar. I stället är det Polismyndigheten som ansvarar för familjemedlemmarnas trygg- het och säkerhet på samma sätt som myndigheten ansvarar för tryggheten och säkerheten för alla människor, oavsett kopplingar till politisk verksamhet. Po- lismyndigheten och Säkerhetspolisen har förvisso en skyldighet att samverka med varandra; de svårigheter som ledamöterna upplever i kontakterna med Polismyndigheten gör sig dock gällande även i det här sammanhanget. För vissa ledamöter är oron också kopplad till en boendesituation på landsbygden långt ifrån närmaste polisstation. I sammanhanget är det därför viktigt att komma ihåg den grundläggande och centrala utgångspunkten att alla oavsett bakgrund och levnadsförhållanden ska kunna utöva uppdraget som riksdags- ledamot och samtidigt ha ett normalt familjeliv.
Med anledning av det försämrade säkerhetsläget och förekomsten av bl.a. hot och hat mot riksdagens ledamöter är det angeläget att det finns en lyhörd- het kring den otrygghet som ledamöterna upplever och att det finns en god samverkan mellan de myndigheter som ansvarar för ledamöternas trygghet och säkerhet. Enligt kommitténs uppfattning måste samverkan mellan myn- digheterna stärkas. Som ett led i detta pekar kommittén ovan på vikten av att Riksdagsförvaltningen i sin samordnande funktion, genom informations- och kunskapsöverföring, skapar så goda förutsättningar som möjligt för Säkerhets- polisen och Polismyndigheten att skydda ledamöterna, inom ramen för sina respektive uppdrag. Utöver information om ledamöternas individuella funk- tioner och uppdrag anser kommittén som nämnts att det är viktigt att Riksdags- förvaltningen t.ex. säkerställer att Säkerhetspolisen och Polismyndigheten har tillgång till uppdaterade uppgifter om ledamöternas bostadsadresser på hem- orterna. För att en sådan ordning ska få någon effekt är det i förlängningen förstås också nödvändigt att Säkerhetspolisen och Polismyndigheten tillgodo- gör sig uppgifterna inom ramen för sitt arbete med frågor kopplade till leda- möternas trygghet och säkerhet. Ledamöterna måste också på ett bättre sätt än i dag inkluderas i frågor som rör deras trygghet och säkerhet genom att det t.ex. skapas bättre former för direkt kommunikation och dialog mellan leda- möterna och Säkerhetspolisen respektive Polismyndigheten. En annan önsk- värd ordning är att det skapas möjligheter för ledamöterna att ha tillgång till en kontaktperson inom Polismyndigheten, med uppdaterad information om le- damotens förhållanden och en insikt i de särskilda förhållanden som ledamots- uppdraget innebär.
Kommittén anser således att den översyn som måste göras bl.a. bör inklu- dera Säkerhetspolisens och Polismyndighetens respektive uppdrag och arbete när det gäller ledamöternas trygghet och säkerhet. Givetvis är det viktigt att frågor som rör tryggheten och säkerheten för ledamöternas familjer omfattas av översynen. Vidare finns det, enligt kommitténs uppfattning, skäl att i en
243
2024/25:URF1 | 17 VISSA FRÅGOR OM RIKSDAGSLEDAMÖTERNAS TRYGGHET OCH SÄKERHET |
översyn inkludera också vissa andra frågor. Att Riksdagsförvaltningens verk- samhet måste inkluderas faller sig naturligt, och i sammanhanget är bl.a. an- svarsfördelningen mellan Riksdagsförvaltningen, Säkerhetspolisen och Polis- myndigheten en viktig fråga. Som exempel kan nämnas att kommittén i avsnitt
17.6.2föreslår att Riksdagsförvaltningen ska ta ett ansvar för att genomföra trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder i ledamöternas privatbostäder på hemorterna om det finns en individuell, reell och allvarlig hotbild. Det har dock kommit till kommitténs kännedom att det förekommer att förtroende- valda på kommunal nivå erbjuds trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder ge- nom t.ex. baspaket eller trygghetspaket utan att detta förutsätter individuella riskbedömningar eller konkreta hot mot säkerheten. Kommittén anser att denna ordning är tilltalande och att det bör övervägas om riksdagsledamöterna har en sådan skyddsvärd funktion att de bör erbjudas sådana åtgärder på ett generellt plan. Det vore också ett sätt att stärka det förebyggande säkerhetsar- betet. Om det är Riksdagsförvaltningen eller Säkerhetspolisen som ska tillhan- dahålla ett sådant stöd behöver analyseras närmare, liksom vilka skattemässiga konsekvenser en sådan ordning medför och om det finns anledning att över- väga behovet av ändringar i t.ex. inkomstskattelagen (1999:1229). De här frå- gorna måste, enligt kommitténs uppfattning, inkluderas i en kommande utred- ning.
När det gäller Riksdagsförvaltningens verksamhet har kommittén dessutom uppmärksammats på att den lagstiftning som finns på säkerhetsområdet, som t.ex. skyddslagen (2010:305) och lagen (2019:109) om säkerhetsskydd i riks- dagen och dess myndigheter, ger ett starkt skydd när det gäller de fysiska lo- kaler som riksdagen och Riksdagsförvaltningen disponerar. Lagstiftningen tar däremot inte sikte på Riksdagsförvaltningens möjligheter att skydda och upp- rätthålla den parlamentariska processen eller de olika funktioner som är en del av den. Enligt kommitténs uppfattning finns det ett behov av att se över Riks- dagsförvaltningens möjligheter att t.ex. med stöd av en särskild lag stärka skyddet av riksdagen och den parlamentariska processen, inklusive de olika funktioner som är en del av den parlamentariska processen. Därutöver är frå- gor som rör offentlighet och sekretess i Riksdagsförvaltningens säkerhetshö- jande verksamhet viktiga att uppmärksamma. Det kan också finnas skäl att för helhetens skull inkludera ytterligare myndigheter i en kommande översyn, t.ex. Försvarsmakten.
Även frågan om behovet hos riksdagens ledamöter att kunna ha särskilt pass vid utrikes tjänsteresor har tagits upp inom ramen för kommitténs arbete. Särskilt pass kan utfärdas som bl.a. tjänstepass eller diplomatpass (3 § passla- gen [1978:302]). Tjänstepass och diplomatpass utfärdas av Utrikesdeparte- mentet (17 § passförordningen [1979:664]). Frågan om särskilt pass bör inklu- deras i den kommande utredningen.
244
2024/25:URF1
18 Finansieringen av partigruppskanslierna
Kommitténs förslag i korthet
Basstödet till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ska stärkas genom att nivån för grundbeloppet höjs med 8 procent och nivån för tilläggsbeloppet med 12 procent.
Stödet ska räknas upp årligen med konsumentprisindex. Detta sker ge- nom att det i partigruppsstödslagen anges att stödet utgörs av ett visst antal prisbasbelopp.
18.1 Inledning
I kommitténs direktiv konstateras att utöver det stöd som Riksdagsförvalt- ningen står för så har partigrupperna i riksdagen egna kanslier som syftar till att ge riksdagsledamöterna och partigrupperna det stöd de behöver för att det parlamentariska arbetet ska fungera väl. Internationaliseringen, digitali- seringen och det förändrade säkerhetsläget i världen är exempel på förhållan- den som för riksdagsledamöternas del ställer nya krav på arbetssätt, behov av kunskapsunderlag och administrativa rutiner.
Kommittén ska se över stödet i riksdagsarbetet, vad avser både den poli- tiska beslutsprocessen och själva ledamotskapet. Dessa frågor hanteras på olika ställen i detta betänkande.
I anslutning till dessa frågor ska också partigruppskansliernas roll övervä- gas samt hur finansieringen av dem på sikt bör vara utformad. I detta samman- hang kan det konstateras dels att regeringen den 15 juni 2023 beslutade om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om insyn i finansieringen av politiska partier (dir. 2023:88), dels att riksdagsstyrelsen den 14 juni 2023 beslutade att i styrelsens underlag till budgetpropositionen inför 2024 föreslå en uppräkning av det basstöd som anges i 2 kap. 1 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen (dnr 1738-2022/23).
18.2Framväxten av ett basstöd till partigrupperna i riksdagen
18.2.1Utvecklingen fram till 1994 års lag om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen
Fram till 1965 finansierades gruppkanslierna helt eller till avsevärd del med obligatoriska avgifter från de riksdagsledamöter som ingick i de olika grup- perna. År 1965 beslutade riksdagen att införa ett kanslistöd, dvs. bidrag till gruppkanslier för riksdagspartierna (BaU 1965:54, rskr. 1965:492). För att
245
2024/25:URF1 | 18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA |
| förbättra kontorsservicen till riksdagens ledamöter infördes 1971 en kontors- |
| hjälp (förs. 1971:14, KU 38, RD 101). Kanslistödet till riksdagskanslier och |
| det statliga partistödet för partiernas allmänna verksamhet författningsreglera- |
| des i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. |
| När Grundlagberedningen behandlade frågor om riksdagens sakinforma- |
| tion konstaterade beredningen att partigrupperna i riksdagen hade otillräckliga |
| ekonomiska och personella resurser (SOU 1972:15 s. 241 f.). Utredningen om |
| riksdagens informationsbehov, som tillsattes av talmanskonferensen, ansåg att |
| en ökning av kanslistödsdelen i partistödet inte gav garantier för att medlen |
| kom partigrupperna till del, vilket bl.a. ledde till att ett nytt specialdestinerat |
| stöd till partigrupperna inrättades (förs. 1975/76:3). |
| Även arbetet i Utredningen om en allmän översyn av riksdagens arbetsfor- |
| mer ledde till en förstärkning av gruppstödet för att bl.a. öka möjligheten att |
| följa forskningsfrågor (förs. 1978/79:15). Efter att en särskild arbetsgrupp |
| inom konstitutionsutskottet tagit upp frågan om stöd till partigrupperna och |
| kontorshjälpen höjdes kontorsstödet och partigruppstödet (1982/83 och |
| 1984/85; se 1999 års betänkande från beredningsgruppen, dnr 10-707-99). |
| Så småningom infördes en särskild lag, lagen (1994:1066) om statligt bi- |
| drag till partigrupperna i riksdagen, som trädde i kraft den 1 juli 1994 (bet. |
| 1993/94:KU43, rskr. 1993/94:428). Den numera upphävda lagen innehöll bl.a. |
| bestämmelser om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen i form av |
| gruppkanslibidrag, ledamotsbidrag och resebidrag. Gruppkanslibidraget be- |
| stod av grundbelopp och tilläggsbelopp. Beloppen bestämdes för ett budgetår |
| i sänder av riksdagens förvaltningsstyrelse. |
18.2.2 2000 års lag om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen
1994 års lag ersattes av lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen, som trädde i kraft den 1 januari 2000 (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:KU1, rskr. 1999/2000:58). 2000 års lag innehöll bestämmelser om s.k. basstöd till partigrupper. Basstödet bestod av grundbelopp och tilläggsbelopp. Till skillnad från 1994 års lag, enligt vilken beloppen bestämdes för ett budgetår i sänder av riksdagens förvaltningssty- relse, reglerades beloppen för basstödet till partigrupperna uttryckligen i den nya lagen. Under det första året efter att den nya lagen börjat gälla, år 2000, var grundbeloppet 1 500 000 kronor per år och tilläggsbeloppet 50 000 kronor per år.
I samband med att 2000 års lag antogs framhöll förvaltningsstyrelsen i för- arbetena till lagen bl.a. att riksdagens ställning och inflytande var mycket be- roende av vilka egna resurser riksdagens ledamöter och partigrupperna hade för att granska regeringens förslag och verka på eget initiativ. Ett kvalificerat stöd till ledamöterna i riksdagsarbetet från riksdagens förvaltning och genom partigrupperna bedömdes utgöra en grundpelare i ett väl fungerande parlamen- tariskt system som bygger på de politiska partiernas verksamhet. Förslaget att
246
18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA | 2024/25:URF1 |
stärka basresurserna till partigrupperna var enligt förvaltningsstyrelsens me- ning välmotiverat eftersom det ökade partigruppernas verkliga möjligheter att granska och utarbeta egna förslag. Den beredningsgrupp som hade haft till uppgift att behandla frågan konstaterade bl.a. att basstödet till partigrupperna behövde förstärkas med hänsyn till de förändrade förutsättningarna och ökade kraven i riksdagsarbetet (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 1 avsnitt 1 och 5.3; jfr dnr 10-707-99). Det konstaterades även att det allmänna stödet till partigrup- perna inte hade förändrats under de senaste tio åren, med undantag för en höj- ning 1995 av det s.k. grundbeloppet till oppositionspartier (jfr prop. 1994/95:100 [bil. 16A I], bet. 1994/95:KU39, rskr. 1994/95:274).
Basstödet höjdes därefter den 1 januari 2001. Ändringen innebar att grund- beloppet höjdes till 1 700 000 kronor per år och att tilläggsbeloppet höjdes till 57 000 kronor per år (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:KU1, rskr. 2000/01:63).
18.3 Gällande ordning
Grundläggande bestämmelser om statligt stöd till partigrupperna för riksdags- ledamöternas arbete i riksdagen finns enligt den ordning som nu gäller i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riks- dagen, som trädde i kraft den 1 januari 2017 (i fortsättningen partigruppsstöd- lagen). Denna lag har ersatt lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöter- nas och partigruppernas arbete i riksdagen (framst. 2015/16:RS7, bet. 2016/17:KU3, rskr. 2016/17:35). I sak motsvarar bestämmelserna enligt par- tigruppsstödlagen i allt väsentligt vad som gällde enligt den upphävda lagen och riksdagsstyrelsens föreskrifter (bet. 2016/17:KU3 s. 12). Till partigrupps- stödlagen finns en tillämpningsföreskrift som beslutats av riksdagsstyrelsen, nämligen riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2016:6) om tillämpningen av la- gen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
Stödet syftar enligt 1 kap. 1 § till att ledamöterna och partigrupperna ska få det stöd de behöver för att det parlamentariska arbetet ska fungera väl. Stödet lämnas i form av basstöd, stöd för politiska sekreterare till riksdagsledamöter och för andra som arbetar i partigruppernas kanslier, stöd till kostnader för riksdagsledamöternas utrikes resor och stöd till kostnader för riksdagsledamö- ters språkutbildning (1 kap. 2 §). Som partigrupp räknas varje grupp av riks- dagsledamöter för ett parti som har fått minst 4 procent av rösterna i hela riket vid ett riksdagsval (1 kap. 1 och 4 §§). Stöd ska även i vissa fall lämnas till en enskild riksdagsledamot som blivit invald utan att tillhöra en partigrupp (1 kap. 3 § och 6 kap. 1 §). Ekonomiskt stöd ska betalas ut förskottsvis per kvartal (1 kap. 5 §).
Det framgår av lagen att basstödet till partigrupper består av grundbelopp och tilläggsbelopp. I lagen anges att grundbeloppet är 2 400 000 kronor per år och att tilläggsbeloppet är 79 000 kronor per år (2 kap. 1 §). En partigrupp som företräder ett regeringsparti har rätt till ett grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper har rätt till två grundbelopp (2 kap. 3 §). En partigrupp har rätt
247
2024/25:URF1 | 18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA |
| till ett tilläggsbelopp för varje mandat som partiet fick vid det senaste riks- |
| dagsvalet (2 kap. 4 §). |
| En partigrupp har rätt till basstöd från och med den månad då riksdagsval |
| hålls till och med den månad då riksdagen samlas efter nästa riksdagsval. Har |
| en partigrupp rätt till stöd med skilda belopp före och efter ett riksdagsval, |
| lämnas stödet med det högre beloppet för den månad då riksdagsval hålls och |
| för den månad då en nyvald riksdag samlas. För den månad då en partigrupp |
| blir eller upphör att vara företrädd i regeringen har gruppen rätt till det grund- |
| belopp som gäller för en partigrupp som inte företräder ett regeringsparti |
| (2 kap. 2 §). |
| Bakom det förslag som ledde fram till bl.a. 2017 års lag stod Utredningen |
| om en översyn av ledamöternas ekonomiska villkor (2013/14:URF1). Enligt |
| utredningen framstod det som något opraktiskt att i lagen uttryckligen ange de |
| belopp som bl.a. basstödet består av, eftersom det borde vara möjligt att ändra |
| beloppen allteftersom förhållandena motiverar det. Utredningen framhöll dock |
| att bestämmelserna om basstöd var av så grundläggande betydelse för parti- |
| gruppernas arbete i riksdagen att det beloppet alltjämt borde regleras i lag. |
| Basstödet kunde enligt utredningens uppfattning dessutom sägas vara ett mer |
| ungefärligt belopp som inte ändrades lika ofta som vissa andra stöd |
| (2013/14:URF1 s. 138–139). Riksdagsstyrelsen ställde sig bakom utredning- |
| ens förslag (framst. 2015/16:RS7 s. 102–103). |
| Konstitutionsutskottet konstaterade att lagförslaget innebär att beslutande- |
| rätten i fråga om storleken på stödet till partigrupperna för kostnaderna för dels |
| politiska sekreterare, dels riksdagsledamöternas utrikes resor och språkutbild- |
| ning delegerats till Riksdagsförvaltningen. Detsamma gäller beslut om antalet |
| arbetsplatser i riksdagens lokaler för partigruppernas kansliledningar. De här |
| stöden skulle således inte längre anges i lag. Utskottet noterade att det hade |
| riktats invändningar mot förslaget i denna del under remissbehandlingen. Ut- |
| skottet anförde att som framhållits av riksdagsstyrelsen innebär lagförslaget |
| att stödet och antalet arbetsplatser alltjämt kommer att framgå av författning, |
| dvs. en tillämpningsföreskrift beslutad av riksdagsstyrelsen. Utskottet ansåg |
| mot den bakgrunden att den föreslagna ordningen kunde godtas (bet. |
| 2016/17:KU3 s. 13). |
18.3.1 Höjning av basstödet 2024
Fram till den 1 januari 2024 hade grundbeloppet och tilläggsbeloppet varit oförändrade sedan den 1 januari 2001. Riksdagsstyrelsen föreslog under 2023 att grundbeloppet skulle höjas från 1,7 miljoner kronor till 2,4 miljoner kronor per år och att tilläggsbeloppet skulle höjas från 57 000 kronor till 79 000 kro- nor per år (förs. 2023/24:RS2). Riksdagen biföll förslaget (bet. 2023/24:KU1, rskr. 2023/24:71).
Riksdagsstyrelsen konstaterade att riksdagens ställning och inflytande är mycket beroende av vilka egna resurser riksdagens ledamöter och partigrup- perna har för att granska regeringens förslag och verka på eget initiativ. En
248
18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA | 2024/25:URF1 |
ordning som innebär att ett kvalificerat stöd till ledamöterna i riksdagsarbetet lämnas genom bl.a. de egna partigrupperna utgör alltjämt en grundpelare i ett väl fungerande parlamentariskt system som bygger på de politiska partiernas verksamhet, enligt styrelsen. Styrelsen hänvisade till att de förstärkningar av basstödet som riksdagen beslutade om 2000 och 2001 gjordes just för att öka partigruppernas verkliga möjligheter att granska och utarbeta egna förslag (jfr prop. 1999/2000:1 utg.omr. 1 avsnitt 5.3 och bet. 1999/2000:KU1). Enligt riksdagsstyrelsens uppfattning väger de skäl som tidigare har framförts till stöd för att stärka basstödet lika tungt nu som då.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till höjningen av den allmänna prisnivån sedan 2001 föreslog riksdagsstyrelsen att basstödet till riksdagens partigrupper skulle räknas upp med konsumentprisindex (KPI) med utgångs- punkt i årsmedeltal från 2001 fram till och med 2022. I budgetpropositionen för 2024 föreslog styrelsen medel för en sådan uppräkning (prop. 2023/24:1, utg.omr. 1 s. 45).
De lagändringar som krävdes för att genomföra ändringen trädde i kraft den 1 januari 2024 (framst. 2023/24:RS2, bet. 2023/24:KU1, rskr. 2023/24:67). Anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. inom utgiftsområde 1 Ri- kets styrelse ökade med anledning av höjningen med knappt 17 miljoner kro- nor fr.o.m. 2024 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 1, bet. 2023/24:KU1, rskr. 2023/24:71).
Vid remissbehandlingen av Riksdagsförvaltningens promemoria Ändring av basstödet i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsleda- möternas arbete i riksdagen (dnr 2598-2022/23), som låg till grund för riks- dagsstyrelsens framställning till riksdagen (framst. 2023/24:RS2), ansåg ma- joriteten av riksdagens partigrupper att det kunde finnas skäl att ytterligare se över basstödet till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och förespråkade bl.a. en regelbunden uppräkning av stödet som motsvarar den allmänna kostnadsutvecklingen.
18.3.2 Basstöd till partigrupper
Från den 1 januari 2024 är grundbeloppet 2,4 miljoner kronor per år och till- läggsbeloppet är 79 000 kronor per år. Som framgått beror den totala kostna- den för basstödet på antalet partigrupper i riksdagen och sammansättningen i regeringen. Ett valår gäller dessutom särskilda beräkningsregler, vilket inne- bär att stödet blir högre än ett normalår. För de fyra senaste valen har basstödet det första året i valperioden uppgått till totalt drygt 40 miljoner kronor per år för fördelning mellan partigrupperna. Efter höjningen den 1 januari 2024 be- räknas stödet uppgå till drygt 58 miljoner kronor 2024.
249
2024/25:URF118 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA
Tabell 9 Basstöd till partigrupper
Belopp anges i tusental kronor
| 2011 | 2015 | 2019 | 2023 | 2024 |
Grundbelopp | 20 400 | 23 800 | 23 800 | 21 251 | 31 200 |
Tilläggsbelopp | 20 392 | 19 893 | 20 192 | 20 128 | 27 571 |
Totalt | 40 792 | 43 693 | 43 992 | 41 379 | 58 771 |
Källa: Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåren 2011, 2015, 2019, 2023 och 2024.
18.3.3 Stöd för politiska sekreterare till ledamöter
Riksdagsförvaltningen ska lämna stöd till kostnader för politiska sekreterare. Stödet ska lämnas till partigrupperna med ett belopp som förvaltningen be- stämmer. Stödet ska motsvara kostnaden för en sekreterare per riksdagsleda- mot (3 kap. 2 § partigruppsstödlagen). Stödet är avsett att bekosta handläggar- hjälp åt riksdagens ledamöter. När stödets storlek bestäms ska ett belopp om för närvarande 71 100 kronor per politisk sekreterare och månad ligga till grund för beräkningen. Partigrupperna beslutar om hur stödet för politiska sek- reterare ska användas (2 kap. 2–4 §§ riksdagsstyrelsens föreskrift [RFS 2016:6] om tillämpningen av lagen [2016:1109] om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsättningen tillämpningsföre- skrifter.).
Uppräkning av stödet för politiska sekreterare
Beloppet per politisk sekreterare och månad som ligger till grund för beräk- ningen av stödets storlek regleras i tillämpningsföreskriften, som beslutas av riksdagsstyrelsen. Stödet antas i huvudsak finansiera kostnader för löner. Upp- räkningen utgår därför från det s.k. märket i lönerörelsen.1 Beräkningen av stödets storlek ingår i det underlag till nästa års budgetproposition som Riks- dagsförvaltningen tar fram och riksdagsstyrelsen beslutar om.
I budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1, utg.omr. 1 avsnitt 5.4.1) föreslog riksdagsstyrelsen att schablonbeloppet för stödet till politiska sekre- terare skulle räknas upp med ca 4,1 procent från 68 300 kronor till 71 100 kro- nor fr.o.m. den 1 januari 2024. Den årliga uppräkningen av beloppet per poli- tisk sekreterare och månad för åren 2020–2024 framgår av tabellen nedan.
1”Märket” är nivån på löneökningarna i avtalet mellan fackliga organisationer och arbetsgi- varorganisationer inom industrin (industriavtalet). Normen för löneökningarna för alla lönta- gare blir det som parterna kommer överens om.
250
18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA2024/25:URF1
Tabell 10 Årlig uppräkning av beloppet per politisk sekreterare och månad Belopp anges i kronor
| 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 |
Belopp (kr) | 64 600 | 65 900 | 67 100 | 68 300 | 71 100 |
Uppräkning (%) | 2,3 | 2,0 | 1,8 | 1,8 | 4,1 |
Uppräkning (kr) | 1 500 | 1 300 | 1 200 | 1 200 | 2 800 |
Källa: Budgetpropositionen för 2020–2024.
Det totala årliga stödet till politiska sekreterare för åren 2019–2024 framgår i tabellen nedan.
Tabell 11 Det totala stödet till politiska sekreterare per år
Belopp anges i tusental kronor
2019 | 2020 | 2021 | 2022 | 2023 | 2024 |
265 449 | 268 994 | 274 605 | 285 242 | 286 724 | 296 274 |
Källa: Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåren 2019–2023 samt Riksdagsförvalt- ningens ekonomienhet.
För 2024 uppgår stödet till nära 300 miljoner kronor.
18.3.4 Utbetalning, redovisning och uppföljning av stöden
De ekonomiska stöden ska betalas ut förskottsvis per kvartal (1 kap. 5 § parti- gruppsstödlagen).
För varje räkenskapsår ska partigrupperna lämna en redovisning till Riks- dagsförvaltningen av hur partigruppen har använt det stöd som den har tagit emot. Redovisningen ska lämnas senast den 1 juli efter räkenskapsårets slut (7 kap. 1 § partigruppsstödlagen). Under året efter ett valår ska en sådan redo- visning även innehålla uppgifter om de medel som partigruppen mottagit un- der valperioden och som inte förbrukats (5 kap. 3 § tillämpningsföreskriften).
En gång per valperiod ska Riksdagsförvaltningen göra en mer omfattande uppföljning av hur stöden har använts och hur ledamöterna har uppfattat stö- den (5 kap. 2 § tillämpningsföreskriften).
Ett parti ska redovisa hur det har finansierat sin verksamhet. Av redovis- ningen ska det tydligt framgå vilka medel som har kommit in till verksamheten och varifrån medlen kommer (s.k. intäktsredovisning, se 3 § lagen [2018:90] om insyn i finansiering av partier). En intäktsredovisning för en ideell förening inom ett parti eller för ett partis sidoorganisation ska innehålla uppgifter om storleken av stöd enligt partigruppsstödlagen (11 § lagen [2018:90] om insyn i finansiering av partier).
Partigrupperna redovisar årligen till Riksdagsförvaltningen användningen av basstödet och stödet till politiska sekreterare. Ett eventuellt över- eller un- derskott ska förklaras. Redovisningen ger en bild av mottaget stöd fördelat på basstöd (grundbelopp respektive tilläggsbelopp) och stöd till politiska sekre- terare. Redovisningen ger också en bild av kostnaderna, men det framgår inte av redovisningen vilket stöd som har finansierat vilka kostnader.
251
2024/25:URF1 | 18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA |
| Kostnaderna fördelas på personalkostnader respektive verksamhetskostna- |
| der. I personalkostnader ingår löner och sociala avgifter samt kostnader för |
| utbildning, rekrytering och personalvård. Av redovisningen framgår antal an- |
| ställda (med respektive utan arbetsplats i riksdagens lokaler) och antal årsar- |
| betskrafter som finansieras av stöden. Redovisningen ger en bild av verksam- |
| hetskostnaderna och vilka kostnadsslag som verksamhetskostnaderna fördelar |
| sig på. Partigrupperna ska redovisa sina största verksamhetskostnader förde- |
| lade på kostnadsslag, t.ex. it, telefoni, resor, konsulter och information. Kost- |
| nadsfördelningen varierar över tid och mellan partierna. |
| Redovisningen ger emellertid inte en helt rättvisande bild av partigrupper- |
| nas kostnader eftersom Riksdagsförvaltningen tillhandahåller bl.a. kontorslo- |
| kaler och kontorsutrustning utan kostnad (se avsnitt 10.4 om partigruppernas |
| riksdagskanslier). Riksdagsförvaltningen tillhandahåller ergonomiskt utrus- |
| tade arbetsplatser, datorer, mobiltelefoner, kontorsmaterial samt mötes- och |
| pausrum till kansliledningen och politiska sekreterare utan kostnad. Riksdags- |
| förvaltningen står även för kostnader för lokalerna såsom kostnader för repa- |
| rationer och underhåll, el och värme samt lokalvård. Varje partigrupp står dock |
| för de kostnader som arbetstagare på partikansliet har för abonnemang och |
| trafikavgifter för den tekniska och elektroniska utrustning som tilldelats av |
| Riksdagsförvaltningen. Partigrupperna får också tillgång till sådan ytterligare |
| teknisk och elektronisk utrustning som förvaltningen tillhandahåller till själv- |
| kostnad. Riksdagsförvaltningen ska installera programvaror utöver de som den |
| tekniska och elektroniska utrustningen ska bestå av. Sådana installationer ska |
| bekostas av partigruppen. Arbetstagare hos partigrupperna har tillgång till |
| Riksdagsbibliotekets material och informationskällor. Riksdagsförvaltningen |
| står för kostnader för förvaltningens internutbildningar. |
18.4 Överväganden
18.4.1 Inledning
Kommittén vill inledningsvis framhålla att ett kvalificerat stöd till ledamöterna i riksdagsarbetet från riksdagens förvaltning och genom partigrupperna är en grundpelare i ett väl fungerande parlamentariskt system som bygger på de po- litiska partiernas verksamhet. I detta avsnitt behandlar kommittén frågan om det ekonomiska stödet till partigruppskanslierna.
Väl fungerande partigruppskanslier fyller en viktig funktion i det parlamen- tariska arbetet och bidrar till ledamöternas förutsättningar att utöva sina upp- drag som folkvalda representanter. Det är av stor vikt att partigruppskanslierna får ett stöd som innebär att de kan fullgöra sina uppgifter under olika omstän- digheter.
Kommittén kan konstatera att kraven på partigruppskanslierna har ökat över tid. Till exempel innebär digitaliseringen och det förändrade säkerhetslä- get att partigruppskanslierna måste arbeta på nya sätt. Nya uppgifter har till- kommit, och i takt med att förutsättningarna för riksdagsarbetet förändras och
252
18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA | 2024/25:URF1 |
kraven på riksdagens ledamöter ökar, vilket kommittén beskriver mer utförligt i avsnitt 12, ökar kraven också på kanslierna som förväntas stödja sina leda- möter på många olika sätt.
Att stärka basresurserna till partigrupperna är mot denna bakgrund nödvän- digt och välmotiverat. Ett ökat stöd stärker partigruppernas verkliga möjlig- heter att granska och utarbeta egna förslag. Men utredningen vill alltså också betona att partigruppskanslierna över tid dessutom har fått ökade uppgifter. Det gäller inte minst inom säkerhetsområdet. Även inom it-området krävs in- satser av partigruppskanslierna. Som beskrivits i avsnitt 12.6 är också ökade kostnader för teknisk och elektronisk utrustning, samt kostnader förknippade med en sådan utrustning, ytterligare en omständighet som kan innebära att andra uppgifter behöver prioriteras ned på grund av att resurserna inte räcker till.
Kommittén vill understryka vikten av att stödet till partigruppskanslierna i allmänhet och den föreslagna höjningen i synnerhet går till verksamhet som kommer alla ledamöter i respektive partigrupp till del.
18.4.2 Nivåhöjning av basstödet
Mot bakgrund av vad kommittén anfört ovan finns det skäl för en nivåhöjning av basstödet, dvs. grundbeloppet och tilläggsbeloppet. Den senaste höjningen, fr.o.m. 2024, innebar endast en anpassning till kostnadsutvecklingen.
Kommittén har övervägt olika utformningar av höjningen. Det går att an- lägga olika synsätt på hur höjningen bör fördelas mellan grundbeloppet och tilläggsbeloppet. Man kan hävda att ökade säkerhetskrav innebär t.ex. att varje parti bör ha en högre grundnivå för stödet men också att mer uppmärksamhet måste ägnas åt varje enskild ledamots särskilda situation.
Sammantaget anser kommittén att en höjning med 8 procent av grundbe- loppet och 12 procent av tilläggsbeloppet jämfört med nivån för 2024 är en rimlig avvägning.
18.4.3 Indexuppräkning av grundbeloppet och tilläggsbeloppet
Till skillnad från stödet till politiska sekreterare har basstödet till partigrup- perna inte räknats upp regelbundet. Basstödet till partigrupperna hade inte för- ändrats under mer än tjugo år när det gjordes en nivåhöjning 2024. De tidigare förstärkningar av basstödet som riksdagen beslutade om 2000 och 2001 gjor- des för att öka partigruppernas verkliga möjligheter att granska och utarbeta egna förslag (jfr prop. 1999/2000:1 utg.omr. 1 avsnitt 5.3 och bet. 1999/2000:KU1). De skäl som framfördes till stöd för att stärka basstödet då vägde lika tungt när den senaste nivåhöjningen 2024 föreslogs (framst. 2023/24:RS2, bet. 2023/24:KU1). Vid remissbehandlingen inför det riksdags- beslutet framkom att de flesta partigruppskanslier förespråkade en regelbun- den uppräkning av stödet.
253
2024/25:URF1 | 18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA |
| Kommittén anser att det är angeläget att basstödet räknas upp löpande för |
| att säkerställa att partigruppskanslierna även i fortsättningen har goda möjlig- |
| heter att ge stöd till ledamöterna i riksdagsarbetet. Kommittén förordar att en |
| ny ordning införs som innebär att basstödet räknas upp regelbundet med pris- |
| utvecklingen. |
| I likhet med tidigare ställningstaganden och den nuvarande ordningen anser |
| kommittén att basstödets storlek ska regleras i lag (2013/14:URF1 s. 138–139, |
| framst. 2015/16:RS7 s. 102–103, bet. 2016/17:KU3 s. 13). |
| Det kan noteras att beloppet som utgör stödet till kostnader för politiska |
| sekreterare anges i en föreskrift som beslutas av riksdagsstyrelsen (3 kap. 2 § |
| första stycket partigruppsstödlagen). I 3 kap. 2 § andra stycket partigrupps- |
| stödlagen anges att stödet ska motsvara kostnaden för en politisk sekreterare |
| per riksdagsledamot. Styrelsen är således bunden till att besluta ett belopp som |
| motsvarar den kostnaden och fattar varje år ett beslut som innebär en uppräk- |
| ning av kostnaden. Det finns alltså en annan ordning för hur stödet till politiska |
| sekreterare bestäms än för basstödet. |
| Eftersom kommittén anser att storleken på basstödet bör regleras i lag sam- |
| tidigt som det görs en indexering räcker det inte, att som i dag, ange ett belopp |
| i kronor i lagen med mindre än att lagen ändras varje år för att anpassa beloppet |
| till kostnadsutvecklingen. En ordning där lagen ändras varje år skulle vara om- |
| ständlig och bör undvikas. |
| En möjlighet vore att ange ett belopp i lagen och samtidigt i lagen ge Riks- |
| dagsförvaltningen i uppdrag att i en tillämpningsföreskrift årligen räkna upp |
| beloppet. En sådan uppräkning skulle då beslutas av riksdagsstyrelsen och |
| framgå av tillämpningsföreskriften. En nackdel med en sådan ordning är att |
| beloppet i lagen inte skulle motsvara det belopp som faktiskt avses. Efter ett |
| antal år skulle skillnaden kunna bli förhållandevis stor. |
| Kommittén förordar i stället följande ordning. I partigruppsstödlagen kopp- |
| las nivån på basstödet till prisbasbeloppet, som i sin tur avspeglar förändringen |
| i konsumentprisindex, KPI. Prisbasbeloppet regleras i 2 kap. 6 och 7 §§ soci- |
| alförsäkringsbalken. Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 |
| multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det all- |
| männa prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i |
| juni 1997. Det innebär att prisbasbeloppet för t.ex. 2024 jämfört med prisbas- |
| beloppet för 2023 inbegriper prisökningarna den 1 juli 2022 till den 30 juni |
| 2023. Regeringen har gett Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att utifrån |
| dessa bestämmelser beräkna prisbasbeloppet. Beräkningarna ska göras med |
| utgångspunkt i förändringen av KPI. Det framräknade prisbasbeloppet avrun- |
| das till närmaste hundratal kronor. Regeringen fastställer sedan prisbasbelop- |
| pet för det kommande året i september varje år genom en förordning som pub- |
| liceras i Svensk författningssamling.2 |
| 2 För 2024 är prisbasbeloppet 57 300 kronor enligt förordningen (2023:532) om prisbas- |
| belopp och förhöjt prisbasbelopp för år 2024, och för 2025 är det 58 800 kronor enligt för- |
| ordningen (2024:663) om prisbasbelopp och förhöjt prisbasbelopp för år 2025. |
254
18 FINANSIERINGEN AV PARTIGRUPPSKANSLIERNA | 2024/25:URF1 |
Prisbasbeloppet används bl.a. inom socialförsäkringsområdet och inom skattesystemet. Även studiemedel beräknas utifrån prisbasbeloppet. Vidare används prisbasbeloppet i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier bl.a. för att reglera vilka anonyma bidrag som inte får tas emot, nämligen till den del värdet överstiger 0,05 prisbasbelopp (9 §). Även i 8 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen används prisbasbelopp. Sammantaget är prisbasbeloppet väl känt i lagstift- ningssammanhang.
En nackdel är att prisbasbeloppet för det kommande året fastställs först i september, men en fördel är att prisbasbeloppet är ett väl etablerat sätt för att koppla belopp till prisutvecklingen. När Riksdagsförvaltningen under våren förbereder och riksdagsstyrelsen i juni beslutar om förslaget till budget finns uppgifter om KPI för huvuddelen av den tid som det ändrade prisbasbeloppet avser. Den osäkerhet som finns om prisutvecklingen de sista månaderna t.o.m. juni kommer inte att påverka utbetalningarna mer än i mycket marginellt hän- seende.
En fördel med att ange ett visst antal prisbasbelopp är att det blir förhållan- devis enkelt för den intresserade att räkna ut hur stort basstödet är även om beloppet i kronor inte anges i lagen. Om man i stället skulle ange ett belopp i kronor som sedan ska räknas upp med KPI skulle uppräkningen bli mer kom- plicerad. Det finns andra index, som indexet för pris- och löneomräkning (PLO), men de är inte lagreglerade och är därmed mindre lämpliga att hänvisa till i lag.
I samband med att den nya ordningen införs ska de belopp som gäller för stödet från den 1 januari 2024 först omvandlas till det antal prisbasbelopp som de motsvarar enligt 2024 års prisbasbelopp. Vidare ska nivån höjas engångsvis med 8 procent av grundbeloppet och 12 procent av tilläggsbeloppet jämfört med nivån för 2024. Antalet prisbasbelopp bör i lagen anges med två decima- ler. För att få rimliga belopp ska grundbeloppet vid uträkning avrundas till närmaste tusental kronor och tilläggsbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
2025 års prisbasbelopp i kronor avser prisutvecklingen den 1 juni 2023–30 juli 2024, och stödet kommer således att täcka prisutvecklingen för den peri- oden. När lagen ska tillämpas för första gången under 2027 kommer prisbas- beloppet för 2027 att användas, och således kommer prisutvecklingen också efter den 30 juli 2024 att täckas.
Förslaget medför ändringar i 2 kap. 1 § lagen (2016:1109) om stöd till par- tigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.
255
2024/25:URF1
19 Den parlamentariska ledningen av Riksdagsförvaltningen
Kommitténs förslag i korthet
Riksdagsstyrelsens uppgift att överlägga om planeringen av riksdagsarbetet avskaffas. Riksdagsstyrelsen ska heller inte längre ha rätt att hos riksdagen göra framställningar som gäller riksdagsarbetets bedrivande, om inte fram- ställningen grundar sig på förslag från utredningar som styrelsen har tillsatt på uppdrag av riksdagen.
En budgetberedning med representanter för samtliga partigrupper ska tillsättas av riksdagsstyrelsen för att delta i beredningen av arbetet med för- slag till budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen, inklusive frågor om anslag och långsiktig planering.
Kommitténs bedömning i korthet
Riksdagsförvaltningen består av olika verksamheter som har delvis olika roller och förutsättningar i förvaltningens uppdrag att erbjuda ett stöd till riksdagen och dess ledamöter. Den parlamentariska styrningen av dessa olika funktioner ser inte likadan ut. När det gäller arbetet i kammaren bi- träds talmannen av kammarkansliet, och det är då talmannen som styr kam- markansliets arbete. På motsvarande sätt styrs utskottens och EU-nämn- dens kanslier när det gäller utskotts- och nämndarbetet av respektive utskott eller nämnd. Det är enligt kommittén angeläget att denna ordning upprätt- hålls och genomsyrar riksdagsstyrelsens ledning av Riksdagsförvaltningen.
Riksdagsdirektörens information till konstitutionsutskottet om Riks- dagsförvaltningens årsredovisning bör äga rum under våren i stället för un- der hösten, så att det skapas reella förutsättningar för en politisk dialog i det pågående budgetarbetet.
Kommittén föreslår inte någon ändring av riksdagsstyrelsens samman- sättning men hänvisar i detta sammanhang till den föreslagna nya ord- ningen för konstitutionsutskottets beredning av årsredovisningen och till den nya budgetberedningen.
Kommittén vill också framhålla ledamotsrådets viktiga roll och funktion och värdet av att detta återspeglas i hur återrapporteringen från rådets möten omhändertas i partigrupperna.
256
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
19.1 Inledning
Som beskrivs i avsnittet om Riksdagsförvaltningens historiska utveckling (av- snitt 7.1) fanns det tidigare länge en uppdelning mellan å ena sidan de delar av förvaltningen som var direkt kopplade till beslutsprocessen, dvs. kamrarnas och utskottens kanslier, och å andra sidan de delar som skötte de mer praktiska och administrativa uppgifterna. De senare funktionerna svarade länge myndig- heten förvaltningskontoret för. Den parlamentariska ledningen av förvalt- ningskontoret utövades av förvaltningsstyrelsen.
Kammar- och utskottskanslierna sorterade å sin sida direkt under respektive kammare eller utskott och ingick därmed inte i förvaltningskontoret. Talman- nen ledde arbetet i riksdagen och samrådde med talmanskonferensen bl.a. om kammarens planering och i procedurfrågor. Talmanskonferensen hade också viss rätt att meddela föreskrifter och att hos riksdagen väcka förslag i bl.a. frågor om riksdagen och hur riksdagsarbetet skulle bedrivas. Utskotten å sin sida bestämde själva om sitt arbete och stod således inte under ledning av nå- got annat organ; deras kanslier styrdes i frågor som gällde utskottsarbetet di- rekt av respektive utskott.
När den sammanhållna myndigheten Riksdagsförvaltningen bildades 2000 inrättades ledningsorganet riksdagsstyrelsen, som övertog uppgifter från både talmanskonferensen och förvaltningsstyrelsen. För att styrelsen skulle kunna arbeta effektivt fick den ett mer begränsat antal ledamöter än sina föregångare; styrelsen består av talmannen och tio valda ledamöter. Styrelsen väljs av kam- maren och enligt samma metod för proportionell fördelning som t.ex. utskot- ten (8 kap. 12 § tredje stycket riksdagsordningen, i fortsättningen RO). Alla partigrupper är som ett resultat av antalet ledamöter emellertid inte garanterade representation i styrelsen. För att ge alla partigrupper möjlighet att följa sty- relsens arbete har gruppledarna för de partigrupper som saknar en styrelseplats närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.1 En sådan rätt har också de vice talmännen och riksdagsdirektören. Riksdagsstyrelsen och dess uppgifter regleras i 4 kap. 4 § RO med tilläggsbestämmelser. Frågan om riks- dagsstyrelsens sammansättning behandlas mer utförligt i avsnittet om Riks- dagsförvaltningens historiska utveckling och i avsnittet om ledningen av Riks- dagsförvaltningens verksamhet (avsnitt 7.1 och 7.3.2).
Det ingår i kommitténs uppdrag att se över den parlamentariska lednings- organisationen, inklusive riksdagsstyrelsens roll och sammansättning, och hur styrningen av Riksdagsförvaltningen är utformad. Det konstateras i direktiven att Riksdagsförvaltningen består av olika delar som delvis har olika roller och förutsättningar. I översynen ska kommittén överväga vilken eller vilka styr- former som ger Riksdagsförvaltningen de bästa förutsättningarna att, med den politiska beslutsprocessen i fokus, tillhandahålla det mest ändamålsenliga stö- det till riksdagen och dess ledamöter. I detta sammanhang bör det också enligt
1Riksdagsstyrelsen består i dag av två representanter för Socialdemokraterna, tre represen- tanter för Sverigedemokraterna, två representanter för Moderaterna och en representant var- dera för Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Kristdemokraterna och Liberalerna saknar representanter i styrelsen.
257
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| direktiven övervägas hur processerna för politisk dialog och förankring i frå- |
| gor om stödets omfattning och utformning bör se ut. Kommittén ska också |
| överväga behovet av en viss ytterligare renodling av riksdagsstyrelsens roll |
| som myndighetsstyrelse. |
19.2 Ledningen och samordningen av Riksdagsförvaltningens arbete
I avsnitt 7.3 beskrivs ledningen och planeringen av riksdagsarbetet och Riks- dagsförvaltningens verksamhet, liksom olika organs beslutskompetens. Också i detta sammanhang kan konstateras att riksdagsstyrelsen styr och leder Riks- dagsförvaltningen bl.a. genom olika styrdokument. I den strategiska planen slås de långsiktiga målen för förvaltningens stöd till riksdagen och ledamö- terna fast. Den strategiska planen ligger sedan till grund för årliga verksam- hetsplaner, där de aktiviteter som behövs för att förverkliga de långsiktiga må- len identifieras. Genom verksamhetsplanens uppdragsbeskrivningar till be- rörda avdelningar fördelas ansvaret för dessa aktiviteter. Avdelningscheferna fördelar därefter ansvaret för att utföra uppdragen bland berörda enheter inom avdelningen. Uppdrag till förvaltningen kan också ges genom andra styrelse- beslut. Uppdragen följs årligen upp i tertialrapporter och i årsredovisningen. Den strategiska planen är också ett stöd för arbetet med att ta fram förslag till anslag och texter till budgetpropositionen.
Riksdagsstyrelsen överlägger om planeringen av riksdagsarbetet (tilläggs- bestämmelse 4.4.1 RO). Styrelsen får vidare göra framställningar hos riksda- gen i frågor som bl.a. rör riksdagsstyrelsens kompetens och organisation (9 kap. 17 § RO). Av tilläggsbestämmelse 9.17.2 RO framgår att riksdagssty- relsen dessutom får göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riks- dagsarbetets bedrivande, som hör till styrelsens handläggning eller som gäller den ekonomiadministrativa lagstiftningen för Riksdagsförvaltningen, Riksda- gens ombudsmän och Riksrevisionen. Styrelsen får även i andra fall göra fram- ställningar hos riksdagen i frågor som gäller riksdagen eller dess organ om framställningarna grundar sig på förslag från utredningar som styrelsen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
Härutöver gäller att ett utskott enligt 9 kap. 16 § RO genom s.k. utskottsi- nitiativ får väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som hör till dess berednings- område. Mot bakgrund av fördelningen av ansvarsområden mellan utskotten är det konstitutionsutskottet som har rätt att väcka utskottsinitiativ i frågor som rör riksdagen och dess arbetsformer och förvaltning.
Det är praxis sedan länge att regeringen avstår från att lämna förslag som gäller riksdagen och dess myndigheter (SOU 1972:15 s. 264 och prop. 1973:90 s. 258).2
2 Denna begränsning gäller självfallet inte om riksdagen genom ett tillkännagivande till re- geringen begärt en utredning och ett förslag i ett sådant ämne.
258
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
19.3 Överväganden
19.3.1Riksdagsstyrelsens roll i förhållande till olika delar av förvaltningen
Riksdagsförvaltningen intar bland andra förvaltningsmyndigheter en särställ- ning på grund av den nära kopplingen till både det parlamentariska arbetet i riksdagen och riksdagsledamöternas förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag som förtroendevalda och folkets främsta företrädare. I Riksdagsförvaltningens uppgifter ingår både att ge stöd till de parlamentariska processerna och leda- motskapet i riksdagen och att, på ett sätt som mer påminner om andra förvalt- ningsmyndigheter, utföra mer renodlade förvaltningsuppgifter av praktisk och administrativ natur. Att Riksdagsförvaltningen har denna speciella roll och ka- raktär innebär enligt kommittén att särskilda överväganden behöver göras när det gäller ledningen och styrningen av myndighetens olika delar och funk- tioner.
I Riksdagsförvaltningen ingår numera som framgått alla delar av tjänstemannaorganisationen, dvs. inte bara de praktiska och administrativa funktioner som också tidigare organiserats i en förvaltningsmyndighet under riksdagen, utan även de enheter som är direkt kopplade till arbetet i kammaren, utskotten och EU-nämnden.3 Samtliga enheter inom myndigheten Riksdags- förvaltningen har till uppgift att biträda riksdagen genom att tillhandahålla resurser och service för talmannens, ledamöternas och de olika riksdags- organens verksamhet samt för riksdagens ledamöter och partigruppernas kanslierna, vilket anges i 1 § lagen (2011:745) med instruktion för Riksdags- förvaltningen. Fördelarna med en sammanhållen myndighet för alla de funk- tioner som behövs för att stödja riksdagens beslutsprocess och riksdags- ledamöternas arbete är så stora att det enligt kommittén inte finns någon anledning att överväga en återgång till den tidigare ordningen med uppdelade organisationer och ledningsorgan. Som också konstateras i kommitténs direktiv består emellertid Riksdagsförvaltningen av olika delar som har delvis olika roller och förutsättningar. Det finns därför anledning att i viss mån titta närmare på dessa delar och överväga om styrformerna ser – och även i fortsättningen bör se – olika ut för olika funktioner. I ett sådant sammanhang finns det enligt kommittén fördelar med att i vart fall erinra sig den tidigare uppdelningen mellan kammaren och utskotten med respektive kanslier å den ena sidan, och den övriga förvaltningen å den andra.
De delar av Riksdagsförvaltningen som inte är direkt kopplade till arbetet i kammaren och utskotten stöder de parlamentariska processerna på ett mer in- direkt sätt, genom att ge stöd antingen till de direkt stödjande delarna eller till ledamotskapet i riksdagen. Dessa delar av förvaltningen motsvarar de som ti- digare ingick i myndigheten förvaltningskontoret, och riksdagsstyrelsens led- ning av dessa funktioner motsvarar den som då utövades av förvaltnings-
3Vad som i detta avsnitt fortsättningsvis sägs om utskotten och deras kanslier gäller också för EU-nämnden och dess kansli.
259
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| styrelsen. I dessa uppgifter är förvaltningens uppgifter inte en direkt del av den |
| parlamentariska processen utan har mer drag av andra förvaltningsmyndighet- |
| ers arbete. Att ledningen av arbetet i dessa delar utövas av en myndighetssty- |
| relse är mot denna bakgrund enligt kommittén både naturligt och oproblema- |
| tiskt. När det gäller de delar av förvaltningens uppdrag som är direkt kopplade |
| till riksdagen som det högsta beslutande organet är det emellertid enligt kom- |
| mittén nödvändigt med ett annat synsätt. |
| Talmannen leder riksdagsarbetet, i vissa fall efter samråd med gruppledarna |
| och överläggningar med riksdagsstyrelsen. Talmannens och kammarens ar- |
| bete stöds av kammarkansliet. Utskotten, som själva beslutar om sina arbets- |
| former, har alla egna kanslier som biträder respektive utskott i deras arbete. |
| Härutöver har både kammarkansliet och utskottskanslierna uppgifter som inte |
| är direkt kopplade till det parlamentariska arbetet utan som motsvarar andra |
| enheters mer indirekta stödfunktioner. Som exempel på de senare uppgifterna |
| kan nämnas personalfrågor, frågor om den tekniska utrustningen och arbets- |
| miljöfrågor. |
| Att styrande uppgifter från både talmanskonferensen och förvaltningssty- |
| relsen samlades i riksdagsstyrelsen har inneburit att de skillnader som tidigare |
| var givna mellan den parlamentariska styrningen av verksamheter direkt kopp- |
| lade till riksdagens beslutsprocess och övriga verksamheter har blivit mindre |
| tydliga. Uppdelningen av styrningen i olika organ innebar dock både samord- |
| ningsproblem och att styrkedjorna blev otydliga, och kommittén förordar som |
| sagt inte någon återgång till en sådan modell. Även med dagens ordning är en |
| viss åtskillnad mellan styrningen av olika funktioner i förvaltningen emellertid |
| enligt kommittén av central betydelse. Det finns därför anledning att påminna |
| om att den parlamentariska ledningen av den del av Riksdagsförvaltningens |
| arbete som är direkt kopplad till arbetet i kammaren och utskotten utövas i |
| särskild ordning. När det gäller arbetet i kammaren är det talmannen som styr |
| kammarkansliet. På motsvarande sätt styrs utskottens kanslier när det gäller |
| utskottsarbetet av respektive utskott. Det är enligt kommittén angeläget att |
| denna ordning består och genomsyrar riksdagsstyrelsens ledning av Riksdags- |
| förvaltningen. Kommittén vill understryka att det inte kan ankomma på riks- |
| dagsstyrelsen som myndighetsstyrelse att fatta beslut om hur arbetet ska be- |
| drivas i kammaren och utskotten. |
| En tydlig gränsdragning bör därmed göras i styrelsens styrningsarbete så |
| att inte Riksdagsförvaltningens alla delar behandlas på samma sätt. Det fram- |
| står emellertid för kommittén som om denna gränsdragning inte alltid upp- |
| märksammas och fullt ut upprätthålls i riksdagsstyrelsens styrningsarbete. Det |
| förekommer exempelvis att riksdagsstyrelsen i sina styrdokument uttalar sig |
| om utskottens arbetsformer.4 Frågor om arbetsformerna i utskotten bör vid |
| 4 I verksamhetsplanen för Riksdagsförvaltningen för 2024 slogs det fast att förvaltningen |
| under året skulle underlätta arbetet i utskott bl.a. genom mallar och vägledningar, med det |
| förväntade resultatet 2027 att det ska bli enklare för ledamöter att arbeta i olika utskott ef- |
| tersom de där möter liknande arbetsformer. I verksamhetsplanen för 2025 slås det i motsva- |
| rande sammanhang fast att förvaltningen under året, med samma förväntade resultat 2027, |
| bl.a. ska följa upp följsamheten till vägledningar och arbetsrutiner. |
260
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
behov i stället diskuteras i ordförandekonferensen, som i sina slutsatser kan rekommendera utskotten att arbeta på ett visst gemensamt sätt. Även med så- dana rekommendationer är det emellertid alltid utskotten som själva beslutar om sina arbetsformer.
Vad kommittén här har uttalat om ledningen av kammar- och utskotts- kansliernas arbete utgör givetvis inte något hinder mot att dessa kansliers öv- riga arbete, dvs. de delar av verksamheten som inte är direkt kopplade till ar- betet i kammaren och utskotten, omfattas av riksdagsstyrelsens styrning av myndigheten Riksdagsförvaltningen. I dessa avseenden skiljer sig inte dessa kanslier från den övriga verksamheten i myndigheten.
19.3.2 En ytterligare renodling av riksdagsstyrelsens roll
Talmannen ska enligt riksdagsordningen leda riksdagsarbetet och i många av dessa frågor samråda med gruppledarna. Det gäller, utöver den allmänna be- stämmelsen i 4 kap. 3 § RO, exempelvis talmannens förslag på vilken dag ett nytt riksmöte ska inledas (tilläggsbestämmelse 3.8.1 RO), planeringen av kam- marens sammanträden (tilläggsbestämmelse 6.2.1 RO) och uppläggningen av kammarens debatter (6 kap. 20 § RO).
Gruppledarnas roll som samrådsorgan för talmannen har ökat i omfattning och betydelse under de senaste decennierna. Till detta kommer att gruppledar- nas roll också som informellt samråds- och förankringsorgan har ökat (jfr 2012/13:URF2 s. 49 f.). Samtidigt har riksdagsstyrelsens roll i detta avseende varit mer begränsad. Detta har motiverats av bl.a. praktiska omständigheter; gruppledarna sammanträder oftare än riksdagsstyrelsen, och ett samråd vid gruppledarmötena kan hållas med kortare varsel än vid motsvarande beredning i riksdagsstyrelsen. Ett samråd med gruppledarna ger därför större möjligheter till flexibilitet inför talmannens beslut om arbetet i kammaren.
Ytterligare ett argument för en mer begränsad samrådsroll för riksdagssty- relsen när det gäller kammararbetet är mer principiellt och, menar kommittén, angeläget. Riksdagsstyrelsen är en myndighetsstyrelse som leder myndigheten Riksdagsförvaltningen. Frågor om kammarens arbete och planering får visser- ligen återverkningar för förvaltningen, som ska svara för stödet till bl.a. kam- marens arbete, men de avser i första hand det parlamentariska arbetet i kam- maren. Besluten har därmed störst betydelse för riksdagens ledamöter, och de har politiska implikationer. Besluten tas ju också av talmannen och inte av Riksdagsförvaltningen. Besluten om kammarens arbete och planering kan mot denna bakgrund inte ses som beslut som i första hand gäller myndigheten Riks- dagsförvaltningen och som därför av denna anledning bör hanteras av myn- dighetens styrelse. Ett sådant resonemang låg också bakom de senaste beslu- ten, efter förslag av 2019 års riksdagsöversyn, om en renodling av riksdags- styrelsens roll som myndighetsstyrelse, vilka innebar dels att talmannen ska samråda med gruppledarna i stället för med riksdagsstyrelsen inför beslut om kammarens planering och om när kammaren ska sammanträda (tilläggsbe- stämmelse 6.2.1 RO), dels att talmannen och inte riksdagsstyrelsen föreslår för
261
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| kammaren vilken dag i september ett nytt riksmöte ska inledas ett år när det |
| inte har hållits ett ordinarie val till riksdagen (tilläggsbestämmelse 3.8.1 RO).5 |
| Som konstaterades av 2019 års riksdagsöversyn var det tidigare talmans- |
| konferensens uppgift att överlägga om planeringen av riksdagsarbetet och att |
| väcka förslag hos riksdagen om riksdagsarbetets bedrivande. Konferensen var |
| inte en myndighetsstyrelse utan ett organ för samråd om planeringen av kam- |
| marens arbete, samordning av arbetet i kammaren och utskotten samt parla- |
| mentarisk ledning av kammar- och utskottskansliernas arbete. |
| Riksdagsstyrelsens uppgift att överlägga om planeringen av riksdagsarbetet |
| (tilläggsbestämmelse 4.4.1 RO) och rätt att göra framställningar hos riksdagen |
| i frågor som gäller riksdagsarbetets bedrivande (tilläggsbestämmelse 9.17.2 |
| RO) är enligt kommittén båda av en sådan karaktär att de med det redovisade |
| synsättet måste anses i första hand avse riksdagsarbetets planering och bedri- |
| vande, inte ledningen och styrningen av myndigheten Riksdagsförvaltningen. |
| Resultatet av både överläggningar och framställningar som gäller riksdagsar- |
| betet påverkar visserligen förvaltningen men avser i första hand riksdagen, |
| dess ledamöter och det parlamentariska arbetet. Det bör enligt kommittén där- |
| med inte vara en uppgift för riksdagsstyrelsen att överlägga om planeringen av |
| riksdagsarbetet eller att på eget initiativ göra framställningar hos riksdagen i |
| frågor som gäller riksdagsarbetets bedrivande. |
| Det saknas emellertid anledning att ändra på den ordning som innebär att |
| styrelsen får göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riksdagen |
| eller dess organ om framställningarna grundar sig på förslag från utredningar |
| som styrelsen har tillsatt på riksdagens uppdrag. Det är vidare i sammanhanget |
| värt att påminna om att förslag i frågor om riksdagen och riksdagsarbetet får |
| väckas också av konstitutionsutskottet genom utskottsinitiativ. Utskottet kan |
| därmed ta initiativ till antingen att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande |
| till riksdagsstyrelsen om att låta utreda och lämna förslag i frågor som gäller |
| riksdagen, inklusive dess arbetsformer, eller att själv föreslå riksdagen en så- |
| dan lagändring. Det senare är i första hand aktuellt för exempelvis rättelser av |
| uppenbara felaktigheter i lagstiftningen (jfr bet. 2021/22:KU35). |
| Att begränsa riksdagsstyrelsens självständiga initiativrätt när det gäller |
| riksdagsarbetets bedrivande skulle därmed få konsekvensen att riksdagsbeslut |
| i dessa frågor förutsätter ett initiativ av konstitutionsutskottet. Detta innebär |
| enligt kommittén inte bara en renodling av riksdagsstyrelsens roll som myn- |
| dighetsstyrelse utan också en förstärkning av det parlamentariska inflytandet |
| över frågor om riksdagen och dess arbetsformer. Detta kan i sin tur också antas |
| medföra att utredningar om dessa frågor blir mer förankrade i riksdagen som |
| helhet. |
| Riksdagsordningen, som trädde i kraft 2014, har varit föremål för ändringar |
| ett tjugotal gånger. Ändringarna har i ungefär hälften av fallen föreslagits av |
| riksdagsstyrelsen, antingen efter ett tillkännagivande av riksdagen på förslag |
| av konstitutionsutskottet eller på styrelsens eget initiativ. Mycket talar enligt |
| 5 2020/21:URF1 s. 205 f. |
262
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
kommitténs bedömning för att en begränsad förslagsrätt för styrelsen i enlighet med vårt förslag hade inneburit att åtminstone fyra av de framställningar som gjordes på riksdagsstyrelsens eget initiativ i stället hade krävt ett tillkännagi- vande av riksdagen. Hela den nuvarande riksdagsordningen tillkom på riks- dagsstyrelsens initiativ (Översyn av riksdagsordningen, framst. 2013/14:RS3). Detsamma gäller de ändringar som gjorts på förslag av styrelsen i framställ- ningarna Några ändringar i riksdagsordningen (framst. 2017/18:RS5), EU-ar- betet i riksdagen (framst. 2017/18:RS8) och 2019 års riksdagsöversyn (framst. 2020/21:RS5). Härutöver skulle det kunna diskuteras om några framställ- ningar som gäller ekonomiska och liknande villkor för riksdagens ledamöter på motsvarande sätt hade krävt ett tillkännagivande från riksdagen. Det är här inte fråga om villkor i själva riksdagsuppdraget, som exempelvis rätten att väcka motioner. Kommittén lutar åt att riksdagsstyrelsens självständiga för- slagsrätt även med den föreslagna begränsningen skulle omfatta dessa frågor. Bedömningen får göras i enskilda fall om det faller inom riksdagsstyrelsens kompetens att lägga fram ett förslag i sådana frågor utan ett tillkännagivande från riksdagen.
Förslaget medför ändringar i tilläggsbestämmelserna 4.4.1 RO och 9.17.2 RO.
19.3.3 Riksdagsstyrelsens uppgift att utse lekmannarevisorer
Riksdagsstyrelsen ska enligt en bestämmelse i Systembolagets bolagsordning utse lekmannarevisorer och suppleanter för dessa i Systembolaget. Frågan om detta är en lämplig ordning har väckts i kommittén under utredningsarbetets gång.
Det kan konstateras att riksdagsstyrelsen inte utser lekmannarevisorer i några andra sammanhang och att bakgrunden till att detta ska göras i just Systembolaget inte har gått att klarlägga fullt ut. Behovet och lämpligheten av en sådan ordning kan enligt kommittén dock ifrågasättas. Mycket talar för att det kan finnas anledning att närmare utreda huruvida det ska vara en uppgift för riksdagsstyrelsen att utse sådana lekmannarevisorer och suppleanter. I sammanhanget kan det emellertid också konstateras att denna uppgift för sty- relsen har sin grund i en bolagsordning och inte i lagstiftning eller andra före- skrifter som kan ändras av riksdagen eller Riksdagsförvaltningen. Kommitténs möjligheter att föreslå ändringar är därför begränsade. Sammantaget menar kommittén att frågans svårutredda karaktär innebär att den inte låter sig lösas inom ramen för denna kommittés arbete och relativt begränsade utredningstid. Kommittén föreslår därför att frågan utreds vidare i ett annat sammanhang. I en sådan översyn kan det övervägas om det finns fler liknande uppgifter för styrelsen som skulle kunna vara föremål för vidare överväganden.
263
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
19.3.4 Riksdagsstyrelsens sammansättning
Riksdagsstyrelsen består som nämnts av talmannen och tio valda ledamöter. Som framgått har det ansetts vara angeläget dels att styrelsens sammansättning ”på ett rimligt sätt ska kunna återspegla styrkeförhållandena i riksdagen”, dels att antalet ledamöter inte ska vara så stort att styrelsens arbete försvåras. Be- gränsningen av antalet styrelseplatser innebär emellertid i praktiken att plat- serna inte räcker för att garantera alla partigrupper en plats i styrelsen. Att alla partigrupper utom två i dag är representerade i styrelsen beror vidare till viss del på en frivillig samverkan, där en partigrupp kan avstå en styrelseplats till förmån för en representant för en annan partigrupp.
Det kan å ena sidan göras gällande att alla riksdagens partier bör vara re- presenterade i riksdagsstyrelsen med tanke på styrelsens roll som styrningsor- gan för Riksdagsförvaltningen, den myndighet som har en central betydelse för stödet till riksdagen och dess ledamöter och därmed för att riksdagen kan fullgöra sina uppgifter. Mot detta kan anföras att riksdagsstyrelsens funktion som just myndighetsstyrelse för en förvaltningsmyndighet gör att den parla- mentariska och partipolitiska kopplingen är svagare än när det gäller frågor om själva riksdagsarbetet. Frågor som gäller kammarens och utskottens arbete och som därför har uppenbara politiska implikationer – där synsätten kan skilja både mellan partigrupper av olika politisk färg och mellan partigrupper av olika storlek – ska i enlighet med vårt tidigare resonemang ändå inte beslutas av styrelsen, och de beslut som avser förvaltningsmyndigheten Riksdagsför- valtningen har typiskt sett inte dessa politiska kopplingar.
I detta sammanhang aktualiseras dessutom frågan om hur stor styrelsen kan vara utan att storleken kan antas påverka dess arbetsförutsättningar på ett ne- gativt sätt. Avvägningen mellan intresset av en rimlig överensstämmelse med kammarens sammansättning å ena sidan och intresset av en inte alltför stor styrelse å den andra fick riksdagen att stanna för en styrelse med elva ledamö- ter inklusive talmannen när den nuvarande styrelsen bildades. Härutöver har gruppledarna för de partigrupper som inte representeras i styrelsen, de vice talmännen och riksdagsdirektören närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
Kommittén ansluter sig till de överväganden som har gjorts i tidigare sam- manhang och har stannat för att Riksdagsförvaltningens centrala betydelse för att riksdagen ska kunna fullgöra sina uppgifter innebär att kopplingen mellan riksdagens partier och styrningen av Riksdagsförvaltningen är av stor vikt. Samtidigt måste en avvägning även fortsättningsvis göras mellan intressena av att styrelsens sammansättning å ena sidan på ett rimligt sätt återspeglar styrke- förhållandena i riksdagen och, å andra sidan, inte innebär att styrelsen blir så stor att den får svårt att arbeta effektivt. Att tillförsäkra ordinarie styrelseplat- ser till samtliga partigrupper – dvs. både partigrupper som i dag inte är repre- senterade i styrelsen och partigrupper som har en plats i styrelsen enbart för att en annan partigrupp har avstått en plats – skulle med en bibehållen koppling till mandatfördelningen i kammaren innebära att styrelsen blir så stor att den enligt kommittén skulle ha svårt att arbeta effektivt. Detta skulle innebära
264
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
alltför stora nackdelar för styrelsens funktionsförutsättningar, särskilt i relation till styrelsens begränsade roll i frågor som gäller riksdagsarbetet och som där- med har politiska implikationer. Till detta kommer att en ordning som innebär att alla partigrupper ska vara representerade i styrelsen enligt denna modell med ett annat valresultat kan förutsätta ytterligare platser. Kommittén föreslår mot denna bakgrund inte någon förändring när det gäller styrelsens samman- sättning.
För att utöka och tydliggöra förutsättningarna för parlamentariskt infly- tande och förankring när det gäller utformningen och omfattningen av det stöd som lämnas av Riksdagsförvaltningen lämnar kommittén emellertid i nästa av- snitt några förslag som avser den politiska dialogen och förankringen i frågor om Riksdagsförvaltningens verksamhet, i första hand när det gäller arbetet med riksdagens och Riksdagsförvaltningens budget och därmed sammanhäng- ande frågor.
19.3.5Kanaler för politisk dialog och förankring i frågor om Riksdagsförvaltningens verksamhet
Inledning
Den formella styrningen av Riksdagsförvaltningen utövas av riksdagsstyrel- sen. Talmannen styr arbetet i kammaren, och gruppledarmötena utgör ett sam- råds- och förankringsorgan för talmannen i främst dessa frågor. Det har i andra sammanhang konstaterats att gruppledarmötena dessutom alltmer kommit att få en roll som ett informellt beredningsorgan i frågor som ska beslutas av sty- relsen (2012/13:URF2 s. 49). När det gäller frågor om stödet till utskottsar- betet kan också ordförandekonferensen fungera som ett organ för samråd, men här gäller som nämnts alltid att varje utskott själv bestämmer om sina arbets- former. Ledamotsrådet å sin sida utgör ett samråds- och förankringsorgan för riksdagsdirektören i ledamotsnära frågor.
Styrelsens arbetssätt och sammansättning innebär enligt kommittén att dess sammanträden inte utgör ett verkningsfullt forum för dialog och förankring om Riksdagsförvaltningens verksamhet eller om utformningen och omfatt- ningen av det stöd som lämnas. Detta gäller inte minst i frågor om riksdagens och Riksdagsförvaltningens budget och därmed sammanhängande frågor. Detta, i kombination med den begränsade insynen i vad som avhandlas vid gruppledarmötena, innebär att det enligt kommittén saknas tillräckliga kanaler och processer för ett reellt och i praktiken konstruktivt politiskt inflytande. Detta är enligt kommitténs uppfattning inte en tillfredsställande ordning i en verksamhet vars uppdrag är så starkt kopplad till förutsättningarna för riksda- gen att fungera och för riksdagsledamöterna att fullgöra sitt uppdrag.
Dessutom har kommittén fått bilden av att ledamotsrådet inte har kommit att utnyttjas på bästa sätt för dialog och förankring mellan Riksdagsförvalt- ningen och ledamöterna i frågor om utformningen av det stöd som på många sätt påverkar ledamöternas praktiska förutsättningar att utöva sitt uppdrag.
265
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| Kommittén redovisar därför i detta avsnitt några överväganden som avser |
| den politiska dialogen och förankringen i frågor om utformningen och omfatt- |
| ningen av det stöd som lämnas av Riksdagsförvaltningen. |
| Konstitutionsutskottets beredning av Riksdagsförvaltningens |
| årsredovisning |
| Riksdagsstyrelsen beslutar i februari varje år om en årsredovisning för Riks- |
| dagsförvaltningen, som lämnas till riksdagen i form av en redogörelse och som |
| innehåller en sammanfattande beskrivning av verksamheten under det gångna |
| året och en resultatredovisning för olika uppdragsområden. Årsredovisningen |
| ligger bl.a. till grund för överväganden om riksdagsstyrelsens förslag till bud- |
| get för nästkommande år. Ett sådant förslag fattar riksdagsstyrelsen beslut om |
| i juni, och sedan tas det in som en del av regeringens budgetproposition som |
| lämnas till riksdagen under hösten. I samband med att konstitutionsutskottet |
| under hösten behandlar budgetpropositionens förslag inom utgiftsområde 1, |
| vilket redovisas i betänkandet KU1 (exempelvis senast bet. 2024/25:KU1), be- |
| handlas också årsredovisningen. Riksdagsdirektören besöker i samband med |
| denna beredning utskottet för att informera om årsredovisningen och svara på |
| frågor. På både budgetpropositionen och redogörelsen med Riksdagsförvalt- |
| ningens årsredovisning följer vidare enligt 9 kap. 12 § RO en följdmotionsrätt |
| som innebär en möjlighet för riksdagens samtliga ledamöter att lägga fram |
| förslag som gäller riksdagen och Riksdagsförvaltningen. Om det väcks följd- |
| motioner på redogörelsen med årsredovisningen behandlas de av konstitu- |
| tionsutskottet inom ramen för beredningen av ärendet, och förslag i mo- |
| tionerna kan också tas upp vid dialogen med riksdagsdirektören. |
| Vad som redovisas i en årsredovisning kan och bör fungera som en upp- |
| följning av det gångna budgetåret, och de erfarenheter som kan dras av en års- |
| redovisning bör tas till vara när kommande budgetförslag utformas. Det är i |
| detta sammanhang enligt kommittén av central betydelse att det, när det gäller |
| budgeten för Riksdagsförvaltningen, finns fungerande kanaler också för parla- |
| mentariska inspel till Riksdagsförvaltningen i myndighetens arbete med att ta |
| fram underlag till ett budgetförslag. Riksdagsdirektörens besök i konstitutions- |
| utskottet inom ramen för utskottets beredning av årsredovisningen kan vara ett |
| sådant tillfälle för dialog. Med kunskap om hur budgeterade medel har använts |
| tidigare år och hur utfallet av detta har blivit skulle riksdagens ledamöter |
| kunna framföra synpunkter om exempelvis behovet av satsningar inom ett |
| visst område eller en omprioritering av tillgängliga resurser vid utformningen |
| av det stöd som lämnas. På grund av tidpunkten för detta informationstillfälle |
| i förhållande till budgetprocessen i övrigt är ledamöternas faktiska möjligheter |
| att framföra synpunkter som skulle kunna påverka budgetförslaget emellertid |
| i det närmaste obefintliga. Riksdagsstyrelsen har redan i juni beslutat om för- |
| slaget till budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen, och när riksdags- |
| direktören besöker utskottet har dessutom regeringens budgetproposition re- |
| dan lämnats till riksdagen. |
266
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
För att skapa reella förutsättningar för en politisk dialog med Riksdagsför- valtningen om den kommande budgeten bör därför riksdagsdirektörens besök i konstitutionsutskottet för att informera om årsredovisningen enligt kommit- tén äga rum betydligt tidigare än i dag och utan koppling till utskottets bered- ning av budgetpropositionen. Om det äger rum under våren, så snart som möj- ligt efter det att styrelsen har fattat beslut om årsredovisningen, kan det erbjuda ett tillfälle för utskottets ledamöter som saknas i dagens ordning att framföra synpunkter och önskemål till förvaltningens arbete med att ta fram förslaget för nästa års budgetunderlag. Synpunkterna kan både lämnas lite mer infor- mellt, direkt till riksdagsdirektören, och genom att utskottet, om det så önskar, behandlar årsredovisningen i ett betänkande under våren. För att eventuella synpunkter och önskemål ska vara möjliga att beakta innan riksdagsstyrelsen beslutar om ett förslag till budget kan frågan om årsredovisningen och dialo- gen med riksdagsdirektören behöva prioriteras i konstitutionsutskottets ären- deplanering.
Kommittén föreslår mot denna bakgrund att det skapas en ny möjlighet för politisk dialog mellan konstitutionsutskottet och Riksdagsförvaltningen ge- nom att riksdagsdirektören så snart som möjligt efter det att riksdagsstyrelsen har fattat beslut om Riksdagsförvaltningens årsredovisning besöker utskottet för att informera om årsredovisningen. I samband med informationen ska ut- skottets ledamöter kunna ställa frågor och framföra synpunkter. Konstitutions- utskottet avgör om riksdagsdirektören ska bjudas in till ett eller flera samman- träden med utskottet och om årsredovisningen ska behandlas i ett eget betän- kande under våren.
Vad kommittén anfört om konstitutionsutskottets beredning av årsredovis- ningen bedöms inte innebära några författningsändringar.
En ny budgetberedning för samråd och förankring i budgetarbetet
Riksdagsförvaltningens arbete med att ta fram ett underlag för riksdagsstyrel- sens förslag till budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen beskrivs i av- snitt 7.3.5. Av beskrivningen framgår att förvaltningens arbete påbörjas nästan ett år i förväg, med tyngdpunkt på perioden februari–juni, och att arbetet i första hand bedrivs av ekonomienheten i samråd med ledningsgruppen och riksdagsdirektören, som under våren informerar riksdagsstyrelsen om förslag till anslag och investeringar. Styrelsen beslutar i juni om Riksdagsförvaltning- ens förslag till anslag för nästkommande år samt om underlag till budgetpro- positionen.
Kommittén kan konstatera att arbetet med att ta fram förslaget till budget för riksdagen och Riksdagsförvaltningen till mycket stora delar utförs själv- ständigt av förvaltningen och att det parlamentariska deltagandet i och infly- tandet över denna process är begränsat till enstaka informationstillfällen i sty- relsen. Att dessa tillfällen inträffar i slutskedet av ett omfattande arbete innebär dessutom att utrymmet för att påverka förslaget är begränsat. Till detta kom- mer att riksdagsstyrelsen sammanträder relativt sällan, att sammanträdenas
267
2024/25:URF1 | 19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN |
| dagordningar ofta är omfattande och att styrelsens ledamöter normalt saknar |
| det tidsmässiga utrymmet för att fördjupa sig i underlaget. Ledamöterna har |
| därmed små möjligheter att sätta sig in i förslagets olika delar på ett sådant |
| ingående sätt som skulle krävas för att de i realiteten skulle ha möjlighet att |
| påverka innehållet i det. Till kommittén har också framförts synpunkten att |
| styrelseledamöterna i styrelsearbetet inte i första hand har ett ledamotsper- |
| spektiv utan ett ”myndighetsperspektiv”. Att inte alla av riksdagens partigrup- |
| per är representerade i styrelsen förstärker vidare kommitténs bild av att sty- |
| relsen inte är ett forum som lämpar sig eller ens har förutsättningar för politisk |
| dialog och förankring i budgetarbetet. |
| Att det parlamentariska inflytandet över budgetarbetet i Riksdagsförvalt- |
| ningen är så begränsat är enligt kommittén inte tillfredsställande. Riksdagsför- |
| valtningens uppdrag är att ge stöd åt riksdagen, ledamöterna och partigrupps- |
| kanslierna. Budgeten för Riksdagsförvaltningen är tillsammans med beslutet |
| om anslagsdirektiv och de långsiktiga planeringsbesluten i strategiska planer |
| och verksamhetsplaner av central betydelse för styrningen av Riksdagsförvalt- |
| ningen och för myndighetens förutsättningar att tillhandahålla ett väl anpassat |
| och fungerande stöd. Det är enligt kommittén nödvändigt med ett ökat parla- |
| mentariskt deltagande i arbetet med att ta fram underlaget för dessa beslut, |
| utöver vad som föreslagits ovan om konstitutionsutskottets beredning av Riks- |
| dagsförvaltningens årsredovisning. Det bör därför i högre utsträckning än |
| i dag finnas möjligheter till förankring i budgetarbetet. Ett reellt inflytande |
| förutsätter löpande information om och deltagande i arbetets olika faser. Mot |
| denna bakgrund föreslår kommittén att riksdagsstyrelsen ska utse en budget- |
| beredning, som på styrelsens uppdrag deltar i beredningen av Riksdagsförvalt- |
| ningens budgetarbete, inklusive frågor om anslagsdirektiv och långsiktig pla- |
| nering i den strategiska planen och verksamhetsplanen. Beredningsgruppen, |
| som enligt kommitténs mening bör bestå av en ledamot per partigrupp, ska |
| vara ett organ för Riksdagsförvaltningens samråd och förankring i frågor om |
| Riksdagsförvaltningens budget. |
| Styrelsen har redan i dag möjlighet att tillsätta beredningsgrupper för be- |
| redningen av särskilda ärenden (6 § riksdagsstyrelsens föreskrift [2011:10] om |
| arbetsordning för Riksdagsförvaltningen). Sådana beredningsgrupper finns för |
| fastighetsärenden och för revisionsfrågor. Beredningsgruppen för fastighetsä- |
| renden består av talmannen och samtliga gruppledare medan beredningsgrup- |
| pen för revisionsfrågor består av talmannen och en styrelseledamot från var |
| och en av riksdagens tre största partigrupper. Kommittén anser att mycket talar |
| för att beredningsgruppen för budgetfrågor inte ska bestå av gruppledare eller |
| andra ledamöter i styrelsen. För detta talar både praktiska och principiella skäl. |
| Ledamöterna i beredningsgruppen behöver ha tidsmässigt utrymme för att i |
| nödvändig grad sätta sig in i det underlag som samrådet och förankringsarbetet |
| avser. Dessutom kan förankringen enligt kommittén breddas ytterligare om |
| andra personer än de som sedan ska fatta det formella beslutet får lämna sina |
| synpunkter under arbetets gång. Beredningsgruppens ledamöter får å sin sida |
268
19 DEN PARLAMENTARISKA LEDNINGEN AV RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN | 2024/25:URF1 |
förväntas återkoppla till respektive partigrupp vad som behandlats under be- rednings- och förankringsarbetet.
Förslaget bedöms inte innebära några författningsändringar.
En stark roll för ledamotsrådet
Riksdagsdirektören samråder med ledamotsrådet i ledamotsnära frågor. Ett så- dant samråd måste ha ägt rum innan riksdagsdirektören avgör ett ärende av större vikt eller principiell betydelse, och om två eller fler ledamöter i rådet motsätter sig det beslut som riksdagsdirektören föreslår ska ärendet hänskjutas till riksdagsstyrelsen. Samrådet har som exempel under det senaste året avsett bl.a. frågor om möbleringen av ledamöternas arbetsrum och övernattningsbo- städer, resebyråns jourservice, rutinerna vid besök och besökshanteringen, sä- kerhetsåtgärder för övernattningsbostäderna, information om kommande re- noveringsarbeten i riksdagens fastigheter, utvecklingen av intranätet, it- och telefonifrågor samt rutinerna vid lokalbokningar. Det rör sig med andra ord om frågor med stor praktisk betydelse för riksdagens ledamöter som i hög ut- sträckning engagerar ledamöterna, vilket både den senaste ledamotsundersök- ningen och kommitténs eget arbete har visat.
Kommittén har emellertid fått bilden av att information och återkoppling om vad som behandlas vid ledamotsrådets sammanträden inte alltid förs vidare till övriga ledamöter eller till partigruppskanslierna. Som ett resultat av bristen på information och återkoppling upplever många ledamöter, såvitt kommittén erfar, att frågor de lyft fram till rådet inte tagits om hand eller att beslut fattas av Riksdagsförvaltningen utan att ledamöternas har informerats i förväg. Detta kan orsaka irritation, vilket i sin tur riskerar att skada tilliten mellan ledamöter och förvaltningen. Riksdagsförvaltningen kan å sin sida i motsvarande situa- tion uppfatta att en fråga är omhändertagen efter behandling i rådet, men kan därefter trots detta konstatera att samma fråga uppstår på nytt i andra samman- hang.
Den iakttagelse som kommittén har kunnat göra i detta sammanhang är att bristen på återkoppling till ledamöter och partigruppskanslier generellt inte är något som ledamotsrådets ledamöter kan klandras för. Det verkar snarare vara fråga om att ärenden som behandlats i rådet prioriteras lågt av partigrupperna och att det ofta saknas utrymme för relevant återkoppling vid partigruppernas möten. Enligt kommittén är det olyckligt att de samråd som äger rum i rådet i frågor som många gånger är av stor praktisk betydelse för riksdagens ledamö- ter inte förs vidare i tillräcklig utsträckning, med såväl irritation som onödigt merarbete som följd. Kommittén vill därför framhålla både ledamotsrådets viktiga roll och funktion när det gäller ledamotsnära frågor och värdet av att detta återspeglas i hur återrapporteringen från rådets möten omhändertas i par- tigrupperna.
269
2024/25:URF1
20 Vissa övriga frågor om riksdagsarbetet och ledamöternas villkor
20.1 Formerna för val av talman och vice talmän
Kommitténs förslag i korthet
Vid val av talman och vice talman ska man endast kunna rösta på de kan- didater som har nominerats.
Bestämmelsen att det ska vara tre omgångar i valet av talman ska inte ändras. Däremot ska antalet omgångar vid val av vice talman ändras till två.
Den nuvarande bestämmelsen om att en valsedel som har försetts med en partibeteckning är ogiltig ska upphävas.
20.1.1 Inledning
Kommittén ska enligt direktiven överväga behovet av en ändrad ordning när det gäller frågorna om antalet omgångar i valet av talman och vice talmän samt möjligheten att skriva kandidater som inte har nominerats på en blank valsedel. I detta sammanhang ska kommittén också överväga frågan om en valsedel som försetts med en partibeteckning ska vara ogiltig.
Förfarandet vid val av talman och vice talmän regleras i 3 kap. 4 § riks- dagsordningen (RO). Om det bara finns en nominerad kandidat ska valet ge- nomföras med acklamation. Om det finns fler än en nominerad kandidat och valet av talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap. är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras. Om ingen heller då får mer än hälften av rösterna ska ett tredje val genomföras mellan de två kandidater som vid den andra om- röstningen fick flest röster. Vid den tredje omröstningen är den vald som får flest röster.
Enligt tilläggsbestämmelse 12.8.5 andra stycket punkt 5 RO får en valsedel, vid val i kammaren av en person, inte innehålla en beteckning på en gruppering av riksdagsledamöter.
20.1.2 Bakgrund till gällande ordning
Den gällande ordningen att talmännen utses av riksdagen infördes 1920. Innan dess hade kungen utsett talmännen, utom under 1700-talets frihetstid och när det gällde prästeståndet, där ärkebiskopen var självskriven talman. Anled- ningen till att kungen utsåg talmän var talmännens rätt att vägra ställa propo- sition om ett förslag ansågs strida mot grundlag. Talmannen skulle ha en obe- roende ställning i förhållande till åsikterna inom kammaren. Konstitutionsut- skottet anförde dock redan 1891 att man inte kunde förutsätta att kamrarna skulle utse personer som inte skulle göra till sin högsta uppgift att iaktta
270
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
grundlagen. Om det fanns en sådan fara skulle den i alla fall inte vara större än den som kunde finnas om kungen utsåg talmännen. Efter Gustav III:s stats- välvning framträdde möjligheten att vägra proposition som ett viktigt medel för kungen att påverka ständernas beslut. Det fanns upprepade exempel på att talmännen vägrade proposition på befallning av kungen eller i enlighet med hans antydda vilja. I 1809 års regeringsform behölls visserligen kungens rätt att vägra proposition, men i 1810 års riksdagsordning fick konstitutionsutskot- tet befogenheten att avgöra en tvist mellan kammaren och talmannen då den senare vägrar proposition mot kammarens vilja (dvs. den ordning som finns kvar i dag).
Konstitutionsutskottet föreslog 1891 således att kamrarna skulle välja sina egna talmän, vilket andra kammaren ställde sig bakom medan första kamma- ren avvisade förslaget. Frågan var aktuell under flera riksdagar. I ett utlåtande 1913, som kom att ligga till grund för beslutet att kamrarna själva skulle utse talmän, diskuterade konstitutionsutskottet formen för val av talmän (konstitu- tionsutskottets utlåtande nr 27, 1913). Den ordning som förordades är den som fortfarande gäller.
Konstitutionsutskottet anförde, med hänvisning till talmansbefattningarnas betydelse för riksdagens arbete, att valet bör anordnas så att en omsorgsfull prövning garanteras. Utskottet konstaterade att det i andra länders parlament i allmänhet fanns särskilda regler för motsvarande val. Utskottet förordade ett förfaringssätt som i huvudsak liknade det som användes i parlamenten i Dan- mark, Belgien och Frankrike. I Danmark krävs absolut majoritet för att vinna i första omgången. Får ingen kandidat absolut majoritet sker ett nytt val, och får ingen absolut majoritet då sker en tredje omröstning mellan de två som vid det andra valet fått flest röster. Vid lika röstetal i den tredje omröstningen av- görs valet genom lottning. Liknande förfaringssätt användes i de belgiska och franska parlamenten med den skillnaden att i händelse av lika röstetal i den tredje omgången ansågs den äldste av kandidaterna vara vald. Valet av vice- presidenter i det franska parlamentets kamrar skedde enligt utlåtandet genom listval, och i den tredje omröstningen genomfördes omröstningen mellan dub- belt så många kandidater som de som skulle utses.
Konstitutionsutskottet anförde följande, som alltså avser den ordning som fortfarande används i riksdagen (konstitutionsutskottets utlåtande nr 27, 1913, s. 14 f.):
Den princip, som i flertalet av nu omnämnda valmetoder kommit till ut- tryck, att valen så vitt möjligt böra grundas på absolut majoritet, anser ut- skottet böra komma till tillämpning även vid val av talmän och vice talmän i vår riksdags båda kamrar. Genom uppställande av en sådan fordran mar- keras, att valen av talmän och vice talmän böra vara uttryck för ett allmän- nare förtroende inom vederbörande kammare, vilket för talmanskallets lyckliga utövning är en viktig förutsättning. Å andra sidan kan denna ford- ran på absolut majoritet svårligen uppställas utan tilläggsbestämmelser, som i händelse av splittring på ett praktiskt sätt och utan alltför stor tidsut- dräkt bringa rösterna att samla sig om de huvudkandidater, vilka vid valet kunna komma i fråga.
271
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Utskottet har för detta syfte funnit sig böra i huvudsak förorda det för- faringssätt, som användes i danska riksdagen och i de belgiska och franska parlamenten. För det fall, att absolut majoritet ej vinnes vid första omröst- ningen, föreslår utskottet en andra omröstning. Därigenom att denna andra omröstning ej bindes vid de namn, som i den första omröstningen före- kommit, är en möjlighet given att uppställa en ny kandidat, vilkens namn måhända har lättare att samla erforderligt antal röster än något av de namn, som först varit ifrågasatta. Men kan ej heller vid den andra omröstningen något namn samla mer än hälften av de avgivna rösterna, torde valbarheten enligt i nämnda parlament tillämpade regler böra begränsas till de två, som i den andra omröstningen erhållit de flesta rösterna, och den tredje omröst- ningen måste då bliva avgörande, så att den förklaras vald, som nu erhåller flertalet avgivna röster. För den händelse i andra omröstningen rösterna utfallit lika för två eller flera, erfordras särskild föreskrift om lottning dem emellan för att avgöra, vilka två som i tredje omröstningen kunna komma i fråga. Skulle åter i den slutliga, tredje omröstningen rösterna bliva lika fördelade, gäller den allmänna regeln om lottning i riksdagsordningen § 75.
I den proposition som låg till grund för antagandet av de nya reglerna 1920 hänvisades till konstitutionsutskottets utlåtande från 1913 (proposition nr 322, 1920, s. 23 f.). I enlighet med propositionen fördes dock bestämmelserna om själva valförfarandet inte in i riksdagsordningen, som då var grundlag, utan det blev en särskild stadga om val av talmän och vice talmän, daterad den 29 januari 1921. Stadgan kunde ändras genom en vanlig lag, men genom den par- tiella författningsreformen 1969 kom bestämmelserna att föras in i riksdags- ordningen, utan att det gjordes någon ändring i sak i omröstningsreglerna (pro- position nr 27, 1968, s. 223). I 1920 års proposition anfördes att valförrätt- ningen bör kunna avslutas under den första dag då riksdagen är samlad, och valsättet bör därför inte göras för invecklat eller så att det kan medföra upp- skov.
Inför 1974 års regeringsform (RF) anförde Grundlagberedningen att det med hänsyn till de omfattande och stundom ömtåliga uppgifter som fullgörs av talmannen var angeläget att talmannens person bärs upp av ett brett förtro- ende i riksdagen och av en stark tilltro till talmannens oväld (SOU 1972:15 s. 132). För att ytterligare stärka talmannens ställning har det ansetts angeläget
att han eller hon ska stå utanför ”det i snävare bemärkelse politiska riksdags- arbetet” (prop. 1973:90 s. 257). I förarbetena till 1974 års riksdagsordning
konstaterades bara att reglerna om valmetod skulle vara desamma som tidigare (prop. 1973:90 s. 578).
Som framgått ovan hänvisade man till parlamenten i Danmark, Belgien och Frankrike när den nuvarande ordningen för val av talman i flera omgångar infördes 1920. Parlamenten i dessa tre länder har, i likhet med Sverige, kvar samma ordning för val av talman.
20.1.3 Talmannens uppgifter
Med 1974 års regeringsform fick talmannen en stärkt ställning och nya viktiga funktioner. Den stärkta ställningen markerades redan i och med att
272
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
enkammarsystemet infördes 1971, då talmannen ensam blev riksdagens främste företrädare; tidigare hade det funnits två kamrar och två jämställda talmän.
Under den tid som en riksdagsledamot är talman utövas hans eller hennes uppdrag som riksdagsledamot av en ersättare (4 kap. 13 § RF).
Talmannen har enligt regeringsformen och riksdagsordningen följande uppgifter. Det är talmannen som vid regeringsskiften leder förhandlingarna och lägger fram förslag till ny statsminister, och det är talmannen som entle- digar statsministern och i vissa fall övriga statsråd (6 kap. 4–9 §§ RF). Tal- mannen tjänstgör vidare som statschef (tillfällig riksföreståndare), när det inte finns någon annan behörig att tillgå (5 kap. 7 § st. andra stycket RF). Talman- nen leder riksdagens arbete (4 kap. 2 § RO) och kammarens sammanträden (6 kap. 3 § RO). I dessa båda uppgifter ingår en rad befogenheter och skyldig- heter som regleras särskilt i riksdagsordningen. Talmannen är ordförande i riksdagsstyrelsen och ordförandekonferensen (tilläggsbestämmelserna 4.4.1 och 5.4.1 RO), ingår i Utrikesnämnden (10 kap. 12 § första stycket RF) och leder i ett visst fall förhandlingarna med nämndens ledamöter (13 kap. 12 § RO). Talmannen är också ordförande i krigsdelegationen (13 kap. 11 § RO). Talmannen prövar ansökan om ledighet i vissa fall (5 kap. 4 § RO), inkallar ersättare till tjänstgöring (5 kap. 5 § RO), prövar förutsättningarna för att en ansökan om riksdagens tillstånd till talan mot en ledamot ska läggas fram för kammaren (5 kap. 7 § RO) samt fattar vissa beslut när ledamöter och supple- anter tillsätts i utskott och andra riksdagsorgan (tilläggsbestämmelse 3.5.1 och 12 kap. 14 § RO). Talmannen beslutar efter samråd med gruppledarna om pla- neringen av arbetet i kammaren och när kammaren ska sammanträda (6 kap. 2 § och tilläggsbestämmelse 6.2.1 RO). Om regeringen har beslutat om extra val, får talmannen på begäran av regeringen besluta att kammaren inte ska sammanträda under återstoden av valperioden (6 kap. 11 § RO). Talmannen kan också besluta att kalla kammaren till sammanträde under en period när det inte pågår något arbete i kammaren. Ett sådant beslut ska fattas om regeringen eller minst 115 ledamöter begär det (6 kap. 12 § första stycket RO). Talmannen lämnar efter samråd med gruppledarna förslag till kammaren om vilken dag i september som ett nytt riksmöte ska inledas under år då det inte hålls ordinarie val till riksdagen (tilläggsbestämmelse 3.8.1 RO).
Talmannen föreslår riksdagen när propositioner som enligt regeringen bör behandlas under det pågående riksmötet senast ska lämnas (9 kap. 3 § RO). Talmannen får besluta att ledamöterna ska ropas upp vid det första samman- trädet med kammaren under år då det inte hålls ordinarie val till riksdagen (tilläggsbestämmelse 3.8.2 RO). Talmannen kan bestämma att riksdagen ska sammanträda någon annanstans än i Stockholm (4 kap. 1 § RF). Talmannen eller regeringen ska kalla riksdagen till sammanträde om riket kommer i krig eller krigsfara (15 kap. 1 § RF). Talmannen får om det finns synnerliga skäl besluta att deltagande på distans vid utskottssammanträden får medges (tilläggsbestämmelse 7.16.1 RO). Talmannen får fatta vissa beslut om riks- dagsledamöters deltagande i internationella parlamentariska samarbeten som
273
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| inte bygger på en internationell överenskommelse (13 kap. 18 § andra stycket |
| RO). Av vikt är även talmannens representativa uppgifter. Talmannen före- |
| träder riksdagen såväl nationellt som internationellt. |
20.1.4 De vice talmännens uppgifter
De vice talmännen övertar uppgiften att leda riksdagsarbetet när talmannen har förfall eller har överlåtit uppgiften på en vice talman (4 kap. 2 § RO). Vi- dare finns det föreskrifter om att en vice talman övertar talmannens uppgifter i följande fall.
– tillfällig riksföreståndare (RF 5:7)
– uppgifter vid regeringsbildning och entledigande av statsråd (RF 6:12)
– ordförande vid riksdagsstyrelsens sammanträden (RO 4.4.2)
– ordförande i ordförandekonferensen (RO 4.5.1)
– ledning av kammarens sammanträden (RO 6:4)
– medlemskap i Utrikesnämnden och ledningen av dess förhandlingar i visst fall (RO 13:12).
De vice talmännen kommer i fråga för tjänstgöring i den turordning som deras talmansbeteckning anger (SOU 1972:15 s. 132). Däremot träder inte en vice talman automatiskt i talmannens ställe som ordförande i krigsdelegationen.
En vice talman har inte någon ersättare i riksdagen utan deltar i t.ex. utskot- tens arbete och deltar i voteringarna.
En vice talman får inte yttra sig i sakfrågan när han eller hon leder ett sam- manträde i kammaren (6 kap. 6 § RO), men om en vice talman leder en voter- ing får han eller hon samtidigt delta i voteringen.
20.1.5 Bestämmelser om val av talman och vice talmän
Talmännen (talmannen och de tre vice talmännen) väljs var för sig. Valen för- bereds inte av valberedningen (tilläggsbestämmelse 12.2.1 RO). Om det bara finns en nominerad kandidat ska valet genomföras med acklamation. Om mer än en nominerad kandidat finns och någon riksdagsledamot begär det ska valet förrättas med slutna sedlar. Om valet av talman sker med slutna sedlar är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om ingen får en sådan röstövervikt, ska ett nytt val genomföras. Om inte heller då någon får mer än hälften av rösterna, ska ett tredje val genomföras mellan de två som vid den andra om- röstningen fick flest röster. Vid den tredje omröstningen är den vald som får de flesta rösterna. Även ogiltiga röster räknas som avgivna (3 kap. 4 § RO och Törnell, 1996, Riksdagspraxis s. 91).
Efter en ändring 2018 väljs en talman med acklamation, om endast en kan- didat har nominerats. Bakgrunden till ändringen var att det endast fanns en nominerad kandidat till valet av andre vice talman 2014. Trots detta krävdes det tre valomgångar med slutna sedlar innan den andre vice talmannen kunde väljas. Val med slutna sedlar hade nämligen begärts av en ledamot, och
274
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kandidaten fick inte mer än hälften av rösterna vid vare sig den första eller den andra valomgången. Att ett val sker med slutna sedlar innebär att en riksdags- ledamot kan rösta på vilken kandidat ledamoten vill utan att det blir känt vem han eller hon röstat på. Riksdagsstyrelsen anförde att ett val med slutna sedlar dock inte fyller någon sådan funktion om det bara finns en kandidat att rösta på (förs. 2017/18:RS5). Om det bara finns en nominerad kandidat får det också förutsättas att ingen partigrupp har känt ett så lågt förtroende för denna kandi- dat att den funnit anledning att föra fram en eller flera ytterligare kandidater. Att rösta blankt vid ett val med slutna sedlar är vidare inte ett lika effektivt sätt att visa bristande förtroende för den enda nominerade kandidaten som det är att ge uttryck för denna uppfattning i ett anförande i kammaren. Riksdagssty- relsen föreslog därför att valet av talman ska genomföras med acklamation om det bara finns en nominerad kandidat. Tidigare hade det i riksdagsordningen inte talats om nominerade kandidater (som framgått ovan förbereds inte valet av valberedningen). Riksdagen följde riksdagsstyrelsens förslag (bet. 2017/18:KU26).
Också vid några andra av riksdagens val tillämpas bestämmelsen om val i tre omgångar. Det gäller val av
–Riksdagens ombudsmän samt ställföreträdande ombudsmän (13 kap. 3 § RO)
–riksrevisor och riksrevisionsdirektör (13 kap. 6 § RO)
–ordförande och ersättare för ordföranden i Valprövningsnämnden (13 kap. 13 § RO)
–ordförande och ersättare för ordföranden i överklagandenämnden (13 kap. 17 § RO)
–riksföreståndare, vice riksföreståndare eller en person som ska tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare enligt 5 kap. 5 och 7 §§ RF (13 kap. 20 § RO).
20.1.6Val av talman och vice talman som förrättats med slutna
sedlar
Under enkammartiden har val av talman eller vice talman förrättats med slutna sedlar vid tolv tillfällen, som redovisas nedan. I den första tabellen redovisas 1979–2006, då en talman eller vice talman valdes vid riksmötets början efter val med slutna sedlar.
275
2024/25:URF120 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR
Tabell 12 Val av talman eller vice talman med slutna sedlar 1979–2006
År | Antal omgångar | Namn, partibeteckning och antal |
|
| röster |
1979 Talman | 2 | Första omgången |
|
| Allan Hernelius (M): 165 |
|
| Ingemund Bengtsson (S): 164 |
|
| Torsten Bengtson (C): 1 |
|
| Ogiltig: 1 |
|
| Andra omgången |
|
| Ingemund Bengtsson (S): 168 |
|
| Allan Hernelius (M): 166 |
|
| Ogiltig: 1 |
1979 Tredje vice talman | 1 | Karl Erik Eriksson (FP): 259 |
|
| Eivor Marklund (VPK): 65 |
|
| Ogiltiga: 13 |
1991 Talman | 1 | Ingegerd Troedsson (M): 184 |
|
| Thage G Peterson (S): 150 |
|
| Ogiltig: 1 |
2006 Talman | 1 | Per Westerberg (M): 177 |
|
| Björn von Sydow (S): 169 |
|
| Blank röst: 1 |
Av tabellen framgår att vid ett tillfälle, 1979, krävdes det två omgångar innan en av kandidaterna fick minst hälften av rösterna. (Valet kom att överklagas och ett nytt val förrättades den 13 november 1979, då Ingemund Bengtsson valdes till talman med acklamation.)
I följande tabell visas de fall under åren 2010–2018 då val av talman och vice talman genomfördes med slutna sedlar.
276
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 | ||
Tabell 13 Val av talman eller vice talman med slutna sedlar 2010–2018 |
| ||
|
|
| |
År | Antal om- Namn, partibeteckning och antal röster |
| |
| gångar |
|
|
2010 Talman | 1 | Per Westerberg (M): 194 |
|
|
| Kent Härstedt (S): 153 |
|
2010 Andre vice talman | 1 | Ulf Holm (MP): 325 |
|
|
| Mikael Jansson (SD): 20 |
|
|
| Blanka röster: 2 |
|
2014 Andre vice talman | 3 | Första omgången |
|
|
| Björn Söder (SD): 53 |
|
|
| Blanka röster: 292 |
|
|
| Andra omgången |
|
|
| Björn Söder (SD): 51 |
|
|
| Blanka röster: 294 |
|
|
| Tredje omgången |
|
|
| Björn Söder (SD): 52 |
|
|
| Blanka röster: 292 |
|
2018 Talman | 1 | Andreas Norlén (M): 203 |
|
|
| Åsa Lindestam (S): 145 |
|
2018 Andre vice talman | 3 | Första omgången |
|
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 149 |
|
|
| Björn Söder (SD): 80 |
|
|
| Blanka röster: 121 |
|
|
| Andra omgången |
|
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 149 |
|
|
| Björn Söder (SD): 82 |
|
|
| Blanka röster: 116 |
|
|
| Tredje omgången |
|
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 149 |
|
|
| Björn Söder (SD): 82 |
|
|
| Blanka röster: 117 |
|
2018 Tredje vice talman | 1 | Kerstin Lundgren (C): 272 |
|
|
| Björn Söder (SD): 69 |
|
|
| Blanka röster: 7 |
|
Vid två tillfällen, 2014 och 2018, har det krävts tre omgångar, båda tillfällena vid val av andre vice talman.
Vid valet av andre vice talman 2014 tog andra och tredje omgångarna av valet ca 45 minuter vardera. År 2018 tog andra och tredje omgångarna vid val av andre vice talman ca 47 respektive 41 minuter vardera. Det ska nämnas att det var ytterligare två val med slutna sedlar 2018, vid val av talman och tredje vice talman. Det innebär att det var fem val med slutna sedlar måndagen
277
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
den 24 september 2018. Kammarens sammanträde den dagen, inklusive upp- rop, pågick kl. 11.00–12.42 och 14.00–17.48, dvs sammanlagt fem och en halv timme.
Under talmansvalen 2022 genomfördes val med slutna sedlar både vid val av andre och tredje vice talman enligt följande.
Tabell 14 Val av andre och tredje vice talman 2022
År | Antal omgångar | Namn, partibeteckning och antal röster |
2022 Andre vice tal- | 2 | Första omgången |
man |
|
|
|
| Julia Kronlid (SD): 173 |
|
| Janine Alm Ericson (MP): 49 |
|
| Blanka röster: 126 |
|
| Andra omgången |
|
| Julia Kronlid (SD): 174 |
|
| Janine Alm Ericson (MP): 47 |
|
| Blanka röster: 126 |
2022 Tredje vice tal- | 3 | Första omgången |
man |
|
|
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 46 |
|
| Kerstin Lundgren (C): 37 |
|
| Martin Ådahl (C): 3 |
|
| Blanka röster: 260 |
|
| Ogiltig: 1 röst |
|
| Andra omgången |
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 46 |
|
| Kerstin Lundgren (C): 39 |
|
| Martin Ådahl (C): 10 |
|
| Björn Söder (SD): 1 |
|
| Ali Esbati (V): 1 |
|
| Blanka röster: 247 |
|
| Ogiltiga: 2 röster |
|
| Tredje omgången |
|
| Kerstin Lundgren (C): 57 |
|
| Lotta Johnsson Fornarve (V): 52 |
|
| Martin Ådahl (C): 4 |
|
| Björn Söder (SD): 1 |
|
| Blanka röster: 232 |
Av tabellen framgår att vid valet av andre vice talman behövdes det två röst- omgångar. Det var inte några stora förändringar av antalet röster mellan de två omgångarna. Vid valet av tredje vice talman fick däremot den ledamot som fått näst flest röster i den första och andra omgången flest röster i tredje om- gången.
278
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Det var alltså fem omgångar med slutna sedlar 2022. Varje omgång tog omkring 50 minuter. Kammarens sammanträde den dagen då talmännen val- des började kl. 11.00 och avslutades kl. 18.53. Val av talman inleddes kl. 11.20. Kammaren var ajournerad 1 timme och 47 minuter den dagen.
20.1.7 Bestämmelser om när en valsedel är ogiltig
I tilläggsbestämmelse 12.8.5 RO anges att vid val av en person ska det på val- sedeln finnas ett kandidatnamn. Vidare anges att en valsedel är ogiltig om
1.den innehåller två eller flera kandidatnamn,
2.den innehåller namnet på en kandidat som inte är valbar,
3.namnet är överstruket,
4.det inte klart framgår vem som avses, eller
5.den innehåller en beteckning på en gruppering av riksdagsledamöter.
Enligt punkt 5 får alltså en valsedel inte innehålla en beteckning på en grup- pering av riksdagsledamöter. I förarbetena anförs att om en valsedel i ett val som gäller en person försetts med partibeteckning är den att anse som avsikt- ligt märkt och som sådan ogiltig (prop. 1973:90 s. 571).
20.1.8 Överväganden i 2019 års riksdagsöversyn
2019 års riksdagsöversyn hade i uppdrag att se över proceduren för val av tal- man och vice talmän och vid behov föreslå förändringar. Utredningen föreslog inga ändringar och anförde följande i sitt ställningstagande (2020/21:URF1 s. 167):
Med 1974 års regeringsform fick talmannen en stärkt ställning, bl.a. ge- nom uppgiften att föreslå statsminister. De skäl som anfördes 1913 om vikten av att talmannen har ett allmänt förtroende, samtidigt som en talman behöver väljas utan allt för stor tidsåtgång, är rimligen giltiga i än större utsträckning i och med 1974 års regeringsform. Mot bakgrund av talmans- befattningarnas betydelse för riksdagens arbete bör valen anordnas så att en omsorgsfull prövning garanteras.
En fråga är då om erfarenheterna motiverar att valförfarandet förändras. Under tvåkammartiden förekom inga omröstningar om talmän. Under en- kammartiden har det blivit omröstning med slutna sedlar i tio fall. Vid de två senaste valen av andre vice talman, 2014 och 2018, krävdes tre om- gångar. Det skedde inte några stora förändringar av röstetalen mellan de olika omgångarna.
I en oklarare parlamentarisk situation kan det finnas flera kandidater till en talmanspost. I ett sådant läge kan det vara en fördel med val i flera om- gångar så att partierna kan göra förnyade överväganden mellan de olika valomgångarna. För att partierna ska kunna göra förnyade överväganden och diskutera nya förhållningssätt krävs det dock tid mellan de olika om- gångarna. I sådana situationer får alltså kammaren förutsättas ajournera sammanträdet så att överläggningar kan ske. Det kan nämnas att när det blev val av utskott med slutna sedlar 1971 och 1979 ajournerades kamma- ren efter att ett utskott (1971) respektive två utskott (1979) hade valts. På liknande sätt kan kammaren ajourneras efter en eller två omgångar av valet
279
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
av talman så att partierna kan överlägga om nästa omröstning (6 kap. 14 § RO). Förslaget om ajournering kan föras fram av ålderspresidenten eller vilken annan ledamot som helst (jfr prop. 1973:90 s. 524).
Det kan konstateras att riksdagen vid samtliga tillfällen har hunnit välja talmän under riksmötets första dag. Det finns alltså inte skäl att ändra be- stämmelserna för att riksdagen inte har hunnit välja talmän. Det finns sam- mantaget inte tillräckliga skäl för att föreslå en ändring av bestämmelserna om förfarandet vid val av talman.
20.1.9 Överväganden
Antal omgångar vid val av talman och vice talman
Överväganden om antalet omgångar vid val av talman bör beakta att talman- nens respektive de vice talmännens roller skiljer sig åt. Talmannen ägnar sig på heltid åt just uppgiften att vara talman och deltar inte i den politiska delen av riksdagsarbetet utan har en ersättare som utövar talmannens uppdrag som riksdagsledamot. Uppdraget som talman är centralt, och ordningen med tre omgångar vid val av talman för att få en kandidat som kan få så brett stöd som möjligt bör inte ändras.
De vice talmännen utövar däremot uppdraget som riksdagsledamot på samma sätt som övriga ledamöter, och deltar t.ex. i utskottsarbetet och voter- ingar. De vice talmännen leder förvisso kammarens sammanträden och kan ersätta talmannen i vissa fall, men sammantaget finns det skäl att ha färre om- gångar vid val av vice talman än vid val av talman. Då kan också valprocedu- ren vid riksmötets första sammanträde efter ett val förkortas jämfört med nu- varande ordning.
Således bör antalet omgångar vid val av vice talman begränsas till två. Där- med kan det bli en noggrann prövning av kandidaterna i två steg, vilket är en fördel om det finns flera kandidater. Till den första omgången bör de partier som önskar få nominera sina kandidater. I den andra omgången bör dock valet begränsas till de två kandidater som har fått flest röster i den första omgången (dvs. parallellt till valet av talman, där den tredje omgången – som hålls om ingen har fått mer än hälften av rösterna i den andra omgången – avser ett val mellan de två kandidater som har fått flest röster i den föregående omgången). Vid den andra omröstningen är då den vald som får de flesta rösterna.
Förslaget medför ändringar i 3 kap. 4 § RO och att två nya paragrafer, 3 kap. 4 a och 4 b §§, införs. Vidare medför förslaget ändringar av hänvisningar i 13 kap. 3, 6, 13, 17 och 20 §§ RO.
Möjligheten att skriva kandidater på en blank valsedel
Kommittén ska även överväga om möjligheten att skriva kandidater som inte har nominerats på en blank valsedel bör ändras.
Det kan noteras att bestämmelsen att val av talman ska ske med acklama- tion om det endast finns en nominerad kandidat infördes 2018. Det anges vi- dare i riksdagsordningen att om det finns fler än en nominerad kandidat, och
280
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
valet av talman sker med slutna sedlar, är den vald som får mer än hälften av rösterna (3 kap. 4 § tredje stycket RO).
Bestämmelsen kan tolkas som att endast röster på dem som är nominerade ska räknas i den första och andra omgången. Det finns dock ingen reglering av hur nomineringen ska gå till, och i tilläggsbestämmelse 12.8.5 RO sägs inte att en valsedel blir ogiltig om en icke nominerad kandidat anges. Förvisso sägs i tilläggsbestämmelse 12.8.5 andra stycket punkt 2 RO att en valsedel är ogiltig om den innehåller namnet på en kandidat som inte är valbar, men i första och andra omgången är samtliga riksdagsledamöter valbara.
Möjligheten för en ledamot att skriva vilken ledamots namn som helst vid valet användes vid valet av talman 1979 och vid valet av tredje vice talman 2022. Rösterna ansågs vara giltiga.
Proceduren vid val av talman och vice talman bör präglas av förutsägbarhet. Det är således rimligt att valet avser de kandidater som har nominerats. I prak- tiken nominerar partiernas företrädare redan i dag sina kandidater till talman och vice talman vid kammarens första sammanträde, när valet ska ske. Denna ordning bör kodifieras i riksdagsordningen. Det bör således anges i 3 kap. 4 § att kandidater nomineras vid det sammanträde där valet ska ske. När ålders- presidenten, som leder detta kammarsammanträde, har konstaterat vilka kan- didater som nominerats är endast dessa ledamöter valbara. Därmed blir even- tuella röster på andra ledamöter ogiltiga.
Nomineringarna görs inför den första omgången. Nya kandidater kan inte nomineras inför den andra omgången.
Förslaget medför en ändring i 3 kap. 4 § RO.
Valsedel som försetts med en partibeteckning
Kommittén ska dessutom överväga frågan om en valsedel som försetts med en partibeteckning ska vara ogiltig. Enligt tilläggsbestämmelse 12.8.5 andra stycket punkt 5 RO får en valsedel, vid val i kammaren av en person, inte innehålla en beteckning på en gruppering av riksdagsledamöter. Enligt förar- betena ses en valsedel som ogiltig om den har försetts med en partibeteckning. Detta innebär att om en kandidats namn följs av partibeteckningen är valsedeln ogiltig. Det är dock svårt att se att en korrekt partibeckning på den ledamot som rösten avser skulle kunna förorsaka några problem. Eftersom partibeteck- ningen ofta används i riksdagssammanhang är det inte rimligt att en valsedel som innehåller både namnet och partibeteckningen på kandidaten är ogiltig. Det kan också vara så att två ledamöter har samma namn och partibeteck- ningen kan då användas för att särskilja rösterna på dem. Således ska bestäm- melsen att en valsedel som försetts med en partibeteckning är ogiltig tas bort.
En annan sak är att det inte räcker att endast ange partibeteckningen vid val av talman. Eftersom det då inte klart framgår vem som avses är en sådan val- sedel ogiltig (tilläggsbestämmelse 12.8.5 andra stycket punkt 4 RO).
Förslaget innebär ändringar i tilläggsbestämmelse 12.8.5 RO.
281
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
20.2 Fördelningen av ärenden mellan utskott
Kommitténs förslag i korthet
Ansvaret för beredningen av ärenden ska fördelas mellan utskotten på föl- jande sätt:
–Ärenden om upphandling i allmänhet ska beredas av näringsutskottet
istället för av finansutskottet.
–Ärenden om immaterialrätt ska beredas av civilutskottet i stället för av näringsutskottet.
–Ärenden om det nationella genomförandet av Agenda 2030 ska bere- das av miljö- och jordbruksutskottet i stället för av finansutskottet.
–Ärenden om trossamfund ska beredas av kulturutskottet i stället för av konstitutionsutskottet.
Kommitténs bedömning i korthet
Berörda utskottspresidier, i första hand presidierna i utrikesutskottet och försvarsutskottet, bör diskutera hur ärenden om Nato ska hanteras.
20.2.1 Inledning
I kommitténs direktiv påminns det om att arbetsmängden i utskotten samman- taget har ökat under de senare valperioderna. Situationen ser emellertid inte likadan ut i alla utskott; ökningen av arbetsbördan märks tydligare i vissa ut- skott.
Därför ska 2023 års riksdagsutredning se över grunderna för fördelningen av ärenden mellan utskotten och överväga en överflyttning av ärenden mellan utskott i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetsbördan utskotten emellan. Det ska inte vara fråga om en omfattande förändring av utskottens respektive ämnesområden, och det ingår inte i uppdraget att föreslå någon för- ändring i den nuvarande utskottsorganisationen.
20.2.2 Utskottens ämnesområden och arbetsbelastning
Utskottens arbetsbelastning kan beskrivas på olika sätt. I 2006 års riksdagsut- redning användes tio indikationer på utskottens arbetsbelastning (framst. 2005/06:RS3). I avsnitt 5.5 i detta betänkande redovisas vissa statistiska upp- gifter om riksdagsarbetet. Slutsatsen är att aktiviteten ökat i flera avseenden under de senaste valperioderna, samtidigt som nya uppgifter, t.ex. arbetet med EU-frågor och uppföljning och utvärdering, har tillkommit.
När det gäller motionsyrkanden har fem utskott under alla de fyra senaste valperioderna fått mer än en femtondel av yrkandena från allmänna motions- tiden: socialutskottet, miljö- och jordbruksutskottet, justitieutskottet, utbild- ningsutskottet och trafikutskottet (om yrkandena vore jämnt fördelade skulle varje utskott få en femtondel av yrkandena). Samtidigt har alltså antalet
282
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
yrkanden ökat. Försvarsutskottet, kulturutskottet och arbetsmarknadsutskottet har fått en mindre del av yrkandena.
Till utvecklingen av aktiviteten i riksdagen hör också att riksdagen sedan starten av pandemin i mars 2020 har beslutat om nära 50 ändringsbudgetar, utöver de ordinarie vår- och höständringsbudgetarna. Samtliga ändringsbud- getar har beretts av finansutskottet. Vidare har finansutskottet sedan den 1 ja- nuari 2023 den särskilda uppgiften att följa upp och utvärdera Riksbankens verksamhet (7 kap. 9 § RO).
Den nuvarande ordningen med fackutskott infördes med enkammarriksda- gen 1971, och utskottens områden regleras i riksdagsordningen (dessutom finns några bestämmelser i regeringsformen om konstitutionsutskottet och fi- nansutskottet). Fackutskottsprincipen innebär att både lagstiftningsfrågor och budgetfrågor inom ett område bereds av samma utskott. Den rättsliga grunden för delar av civilutskottets område är att det dock får finnas ett utskott som bereder ärenden om lagar om enskildas personliga ställning och deras person- liga och ekonomiska förhållanden inbördes (7 kap. 5 § andra stycket RO, 8 kap. 2 § första stycket 1 RF).
Regleringen i riksdagsordningen är förhållandevis översiktlig, och i praxis har en mer detaljerad fördelning utarbetats.
Indelningen i utgiftsområden
Rambeslutsprocessen som infördes fr.o.m. budgetåret 1997 innebär att vart och ett av de 27 utgiftsområdena hör till ett utskott. Regleringen av vilka än- damål och verksamheter som hör till respektive utgiftsområde är mer detalje- rad än vad riksdagsordningen är.
I 9 kap. 5 § andra stycket RO anges att i förslaget till statens budget ska utgifterna hänföras till utgiftsområden, om inte riksdagen med stöd av 11 kap. 18 § har beslutat något annat. I tilläggsbestämmelse 9.5.3 första stycket RO anges vilka utgiftsområden statens utgifter ska hänföras till. Av tilläggsbe- stämmelse 9.5.3 andra stycket RO framgår att beslut i fråga om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fattas i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårpropositionen.
Under det första riksmötet i varje valperiod publicerar konstitutionsutskot- tet en förteckning över verksamheter och ändamål fördelade på utgiftsområ- den. Förteckningen bifogas ett betänkande och godkänns av riksdagen. Senast en fullständig ämnesförteckning över fördelningen av budgetens ändamål och verksamheter på utgiftsområden godkändes av riksdagen var våren 2023 (bet. 2022/23:KU33 Indelning i utgiftsområden bil. 3).
20.2.3 Ärenden för omfördelning mellan utskott
Kommittén har övervägt olika omfördelningar mellan utskotten i syfte att ut- jämna arbetsbördan. De fyra frågor som kommittén föreslår ska flyttas redo- visas i följande tabell.
283
2024/25:URF120 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR
Tabell 15 Förteckning över frågor som kommittén föreslår ska flyttas
Fråga | Nuvarande utskott | Nytt utskott |
Upphandling | FiU | NU |
Immaterialrätt | NU | CU |
Agenda 2030 | FiU | MJU |
Trossamfund | KU, KrU | KrU |
Vidare föreslår kommittén att berörda utskottspresidier, i första hand presidi- erna i utrikesutskottet och försvarsutskottet, bör diskutera hur ärenden om Nato bör hanteras.
I det följande redovisas uppgifter om de fem frågor som kommittén behand- lar.
Upphandling
År 1971 lades frågor om upphandling i allmänhet på finansutskottet, och frå- gorna ligger kvar där. Näringsutskottet har haft frågor om upphandlingsstöd och hanterar frågor om Konkurrensverket som har tillsynsansvar i upphand- lingsfrågor.
Historik
År 2016 flyttades ändamål och verksamheter som avser upphandlingsstöd och som finansieras från anslagen 1:15 Konkurrensverket och 1:23 Upphandlings- myndigheten från utgiftsområde 24 Näringsliv (NU) till utgiftsområde 2 Sam- hällsekonomi och finansförvaltning (FiU). Bakgrunden var att en ny organi- sation för upphandlingsstöd skulle bildas under 2015 och att upphandlingsstö- det vid Konkurrensverket skulle flyttas dit (bet. 2014/15:KU17).
Ärenden i riksdagen
Offentlig upphandling är ett av sex områden inom utgiftsområde 2 Samhälls- ekonomi och finansförvaltning, som bereds av finansutskottet. Målet för den offentliga upphandlingen är följande:
Den offentliga upphandlingen ska vara effektiv, rättssäker och ta tillvara konkurrensen på marknaden, samtidigt som innovativa lösningar främjas samt miljöhänsyn och sociala hänsyn beaktas.
Området offentlig upphandling omfattar flera lagar med bestämmelser som syftar till att upphandlande myndigheter och enheter ska göra effektiva offent- liga inköp. Området omfattar Upphandlingsmyndigheten och den del av Kon- kurrensverkets verksamhet som avser tillsyn över den nämnda lagstiftningen.
Ett anslag om knappt 100 miljoner kronor anvisades 2024 inom utgiftsom- råde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (FiU), nämligen förvaltnings- anslaget till Upphandlingsmyndigheten. Inom utgiftsområde 24 Näringsliv (NU) anvisas förvaltningsanslaget till Konkurrensverket. Konkurrensverket är förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor och tillsynsmyndighet för den of- fentliga upphandlingen. Konkurrensverket ska verka för en effektiv
284
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna samt en effektiv offentlig upphandling till nytta för det allmänna och marknadens aktörer.
Ett årligt motionsbetänkande
Finansutskottet behandlar motioner från allmänna motionstiden om offentlig upphandling i ett motionsbetänkande varje vår. I betänkande 2021/22:FiU34 Offentlig upphandling behandlas ca 50 yrkanden från allmänna motionstiden om bl.a. hur regelverket för offentlig upphandling är utformat, sociala kriterier, djurskydd, livsmedelsproduktion, miljökrav samt innovations- och funktions- upphandling.
Regeringskansliet
Finansdepartementet har hand om lagstiftningsärenden om offentlig upphand- ling. Upphandlingsmyndigheten lyder under Finansdepartementet.
Immaterialrätt
Frågor om immaterialrätt ligger på näringsutskottet, men bereddes tidigare av lagutskottet, en av civilutskottets föregångare.
Immaterialrätt, som är en del av civilrätten, reglerar den ekonomiska och ideella rätten till intellektuella prestationer i form av exempelvis design, litte- ratur, varumärken och uppfinningar. Det finns fyra immateriella rättigheter: upphovsrätt, patent, varumärkesskydd och designskydd.
Historik
År 1971 lades immaterialrätt på dåvarande lagutskottet. År 1990 fördes alla frågor om patent- och registreringsväsendet från näringsutskottet till lagut- skottet (bet. 1989/90:KU24).
År 2006 inrättades civilutskottet. Huvudsakligen fördes frågor från bo- stadsutskottet och lagutskottet, som båda avskaffades när civilutskottet inrät- tades, till civilutskottet. Immaterialrätten flyttades dock från lagutskottet till näringsutskottet. I förarbetena anfördes att det finns starka skäl för att i möj- ligaste mån föra bort ärenden från det dåvarande lagutskottets område i syftet att ärendemängden i det nya utskottet inte skulle bli för stor (bet. 2005/06:KU21).
Ärenden i riksdagen
Näringsutskottet behandlar motioner från allmänna motionstiden om im- materialrätt i ett motionsbetänkande varje vår. I betänkande 2023/24:NU7 Im- materialrättsfrågor rör motionsyrkandena bl.a. en översyn av de immaterial- rättsliga regelverken i ljuset av utvecklingen av artificiell intelligens (AI), olika typer av stöd vid patentintrång, kunskapsfrämjande insatser på immateri- alrättens område och en ny strategi om innovation och immaterialrätt.
285
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | |
| I betänkandet behandlas ca 40 yrkanden i motioner från allmänna motions- | |
| tiden 2023/24. | |
| Dessutom behandlar näringsutskottet en till flera propositioner per riksmöte | |
| som rör olika immaterialrättsfrågor. Utskottet följer även nära arbetet med | |
| dessa frågor på EU-nivå där de vanligen hanteras i konkurrenskraftsrådet eller | |
| i utrikesrådet, i konstellationen för handelsfrågor. | |
| Det kan vidare nämnas att frågor om design och konstnärers villkor kan | |
| uppmärksammas inom kulturutskottets område. | |
| Regeringskansliet | |
| Justitiedepartementet har hand om lagstiftningsfrågor om immaterialrätt. | |
| Sveriges genomförande av Agenda 2030 | |
| Finansutskottet bereder enligt praxis ärenden om Sveriges genomförande av | |
| Agenda 2030. | |
| Målet för Sveriges genomförande av Agenda 2030 är att Sverige ska ge- | |
| nomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar ut- | |
| veckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. De 17 | |
| målen är följande: | |
| 1. | Ingen fattigdom |
| 2. | Ingen hunger |
| 3. | God hälsa och välbefinnande |
| 4. | God utbildning för alla |
| 5. | Jämställdhet |
| 6. | Rent vatten och sanitet för alla |
| 7. | Hållbar energi för alla |
| 8. | Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt |
| 9. | Hållbar industri, innovationer och infrastruktur |
| 10. | Minskad ojämlikhet |
| 11. | Hållbara städer och samhällen |
| 12. | Hållbar konsumtion och produktion |
| 13. | Bekämpa klimatförändringarna |
| 14. | Hav och marina resurser |
| 15. | Ekosystem och biologisk mångfald |
| 16. | Fredliga och inkluderande samhällen |
| 17. | Genomförande och globalt partnerskap. |
Alla mål har knappast en självklar utskottstillhörighet, men flera av målen rör frågor inom miljö- och jordbruksutskottets område.
Regeringen lämnar en samlad redovisning av genomförandet och målupp- fyllelsen av arbetet med Agenda 2030 i en skrivelse till riksdagen vartannat år. Skrivelse 2021/22:247 och tolv yrkanden i två följdmotioner behandlades i betänkande 2022/23:FiU7. Samtliga utskott fick tillfälle att yttra sig till
286
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
finansutskottet i ärendet, och utrikesutskottet, miljö- och jordbruksutskottet och näringsutskottet valde att göra det.
I december 2024 överlämnade regeringen skrivelse 2024/25:66 Sveriges genomförande av Agenda 2030 till riksdagen. Klimat- och näringslivsdepar- tementet är ansvarigt departement. Skrivelsen har hänvisats till finansutskottet som har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen och följdmo- tionerna. Tre följdmotioner med totalt 28 yrkanden har väckts. Samtliga ut- skott fick tillfälle att yttra sig till finansutskottet i ärendet, och skatteutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, miljö- och jordbruksutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet valde att göra det.
Regeringskansliet och budgetpropositionen
Klimat- och näringslivsdepartementet har samordningsansvaret för det natio- nella genomförandet av Agenda 2030. I budgetpropositionen redovisas Sveri- ges genomförande av Agenda 2030 inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (FiU), som huvudsakligen består av verksamhet under Finansdepartementet.
I budgetpropositionens del om utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur (MJU) anförs att de tre målen inom miljöpolitiken som riksdagen beslutat om (generationsmålet, miljökvalitetsmålen och etappmålen) utgör det nationella genomförandet av Agenda 2030:s miljörelaterade mål och delmål. Arbetet för att nå miljömålen bidrar även till att nå andra mål i Agenda 2030. Genera- tionsmålet och de 16 miljökvalitetsmålen kopplar enligt budgetpropositionen tydligt till flera av målen i Agenda 2030 (prop. 2023/24:1 utg.omr. 20 s. 11).
Trossamfund
Både konstitutionsutskottet och kulturutskottet bereder frågor om trossam- fund.
Historik
År 1971 lades kyrkofrågor på kulturutskottet, i den mån frågorna inte tillhör konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet skulle bereda frågor om reli- gionsfrihet.
År 2003 ändrades uttrycket ”kyrkofrågor” till ”trossamfunden” (frågorna kom även i fortsättningen att höra till kulturutskottet i den mån frågorna inte tillhör konstitutionsutskottet) (bet. 2002/03:KU15).
Lagstiftning
Enligt 8 kap. 2 § 4 RF ska föreskrifter om trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund meddelas genom lag. Föreskrifterna finns intagna i lagen (1998:1593) om trossamfund och lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan.
287
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| När de båda lagarna stiftades var de en del av ärendet om ändrade relationer |
| mellan staten och Svenska kyrkan, vilket innehöll grundlagsändringar. La- |
| garna bereddes således av konstitutionsutskottet (bet. 1997/98:KU20, bet. |
| 1998/99:KU5). Proposition 2009/10:6 Ett förenklat trossamfundsregister med |
| ändringar av de båda lagarna behandlades också av konstitutionsutskottet (bet. |
| 2009/10:KU8). |
| Den enda större ändringen därefter föreslogs i proposition 2023/24:119 Sta- |
| tens stöd till trossamfund och civilsamhället – enhetliga och rättssäkra villkor, |
| då lagen (1998:1593) om trossamfund ändrades. Propositionen bereddes av |
| kulturutskottet (bet. 2023/24:KrU7). |
| Beslut om dessa lagar fattas på samma sätt som beslut om riksdagsord- |
| ningen (8 kap. 17 § tredje stycket RF). Det innebär att det krävs antingen två |
| likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val eller ett beslut om vilket |
| minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamö- |
| ter förenar sig. På detta sätt får såväl Svenska kyrkan som övriga trossamfund |
| ett särskilt starkt konstitutionellt skydd eftersom beslutsordningen innebär en |
| garanti för att bestämmelserna inte ska utsättas för återkommande ändringar. |
| Motioner |
| Kulturutskottet behandlar motioner från allmänna motionstiden om trossam- |
| fund. I betänkande 2022/23:KrU5 Civila samhället, inklusive trossamfund be- |
| handlas 45 yrkanden, varav 12 om trossamfund. |
| Konstitutionsutskottet behandlar motioner från allmänna motionstiden om |
| trossamfund och begravningsfrågor. I betänkande 2021/22:KU31 Trossam- |
| fund och begravningsfrågor behandlas tio yrkanden som rör frågor om |
| Svenska kyrkans ställning, samverkan mellan staten och Svenska kyrkan, fri- |
| are församlingstillhörighet, statlig hjälp med kyrkoavgiften, begravningsav- |
| giften samt gravsättning och spridning av avlidens aska. |
| Vidare kan nämnas att konstitutionsutskottet bereder frågor om religions- |
| frihet i ett motionsbetänkande om fri- och rättigheter (t.ex. bet. |
| 2023/24:KU13). |
| Regeringskansliet |
| Socialdepartementet hanterar frågor om trossamfund och Myndigheten för |
| stöd till trossamfund. |
| Natofrågor |
| I detta avsnitt redovisas hur frågor om Nato bereds i riksdagen, med fokus på |
| utrikesutskottet och försvarsutskottet. |
| Utrikesutskottet bereder ärenden om |
| a) rikets förhållande till och överenskommelser med andra stater och mellan- |
| folkliga organisationer |
| b) internationellt utvecklingssamarbete |
288
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
c)utrikeshandel i övrigt och internationellt ekonomiskt samarbete, allt i den mån ärendena inte tillhör ett annat utskotts beredning
d)anslag inom utgiftsområdena 5 Internationell samverkan och 7 Internat- ionellt bistånd.
Försvarsutskottet bereder ärenden om
a)totalförsvar
b)samhällets räddningstjänst
c)åtgärder för att minska samhällets sårbarhet
d)kärnteknisk säkerhet och strålskydd
e)sjö- och kustövervakning, allt i den mån ärendena inte tillhör ett annat ut- skotts beredning
f)anslag inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap.
Historik om ärenden
I det följande redovisas hur några ärenden har hanterats:
–Proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato om godkännande av Sveriges anslutning till Nato bereddes av utrikesutskottet (bet. 2022/23:UU16).
–Proposition 2024/25:22 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 bereddes av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet (bet. 2024/25:UFöU2).
–Regeringens skrivelse 2023/24:163 Nationell säkerhetsstrategi bereddes av utrikesutskottet (bet. 2024/25:UU6).
–Proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030 bereddes av försvarsut- skottet med undantag för avsnitt 4 Säkerhetspolitik som bereddes det sam- mansatta utrikes- och försvarsutskottet (bet. 2024/25:FöU2, bet. 2024/25:UFöU1).
Kammaren hänvisar ärenden till de utskott som kammaren har valt, dvs. i nu- läget de femton utskott som anges i riksdagsordningen. Två eller flera utskott får besluta att gemensamt bereda ett ärende i ett sammansatt utskott genom deputerade. Det vanligast förekommande utskottet av detta slag är samman- satta utrikes- och försvarsutskottet, som skapades första gången under riksmö- tet 1998/99. Under de senaste riksmötena har följande ärenden beretts av ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott.
2024/25
–Proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030 avsnitt 4 Säkerhetspo- litik (bet. 2024/25:UFöU1).
–Proposition 2024/25:22 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 (bet. 2024/25:UFöU2).
289
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
2023/24
–Proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas för- enta stater (bet. 2023/24:UFöU1).
2022/23
–Proposition 2022/23:3 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabilise- ringsinsats i Mali (bet. 2022/23:UFöU1).
2021/22
–Proposition 2021/22:22 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabi- liseringsinsats i Mali (bet. 2021/22:UFöU1).
–Proposition 2021/22:10 Fortsatt svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali (bet. 2021/22:UFöU2).
2020/21
–Proposition 2020/21:22 Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission i Afghanistan (bet. 2020/21:UFöU1).
–Proposition 2020/21:21 Fortsatt svenskt deltagande i den militära utbild- ningsinsatsen i Irak (bet. 2020/21:UFöU2).
–Proposition 2020/21:32 Svenskt deltagande i Förenta Nationernas stabi- liseringsinsats i Mali (bet. 2020/21:UFöU3).
–Proposition 2020/21:30 Totalförsvaret 2021–2025 avsnitt 5 Säkerhetspo- litik (bet. 2020/21:UFöU4).
–Skrivelse 2020/21:56 Internationella försvarssamarbeten (bet. 2020/21:UFöU5).
I proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato anförde regeringen (s. 45) att ett Natomedlemskap skulle komma att innebära ökade utgifter för staten, främst inom utgiftsområdena 1 Rikets styrelse (KU), 5 Internationell samverkan (UU) och 6 Försvar och samhällets krisberedskap (FöU).
20.2.4 Överväganden
Kommitténs uppdrag i denna del är begränsat och syftar till att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetsbördan utskotten emellan. Kommittén har övervägt olika alternativ och föreslår följande.
Offentlig upphandling
Reglerna för offentlig upphandling bygger på EU-direktiv och utgör en viktig del i arbetet med att främja fri rörlighet för varor och tjänster inom EU. Regel- verket har således en koppling till näringsutskottets beredningsområde i den del som handlar om pris- och konkurrensförhållandena i näringslivet, eftersom syftet med lagstiftningen är att upprätthålla konkurrensen på marknaden. En ytterligare koppling till näringsutskottet är att Konkurrensverket, som hör till utgiftsområde 24 (NU), är tillsynsmyndighet för offentlig upphandling. Det
290
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kan vidare nämnas att i budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen att anslaget för Bolagsverket inom utgiftsområde 24 (NU) ökas för Bolagsverkets arbete med att utveckla ett system för samordnad registerkontroll av leveran- törer vid offentlig upphandling.
Även det övergripande ansvar som näringsutskottet har för statsstödsregel- verket har en koppling till offentlig upphandling. Därtill kan nämnas reglerna om konkurrensbegränsande offentlig verksamhet, de s.k. KOS-reglerna i 3 kap. konkurrenslagen som innebär att staten, kommuner och regioner kan förbjudas att sälja varor och tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen (förfarandeförbud). Enligt dessa bestämmelser kan kommuner och regioner också förbjudas att helt bedriva en viss säljverksamhet (verksamhetsförbud).
Man kan säga att upphandlingslagstiftningen syftar till att påverka företag och marknader genom offentliga aktörers agerande i upphandlingsfrågor, dvs. de faktiska effekterna förväntas uppstå i näringslivet.
En skillnad mot näringsutskottets nuvarande ansvarsområde är dock att upphandlingslagstiftningen riktar sig till offentliga aktörer i form av upphand- lande myndigheter såsom statliga och kommunala myndigheter och offentligt styrda organ. Detta kan sägas vara en avvikelse mot näringsutskottets bered- ningsområde i övrigt där de ingående ämnesområdena har en tydligare kopp- ling till näringslivsfrågor och företag.
Finansutskottets arbetsbörda har ökat till följd av bl.a. ett ökat ansvar för uppföljning och utvärdering av Riksbankens verksamhet och det stora antalet extra ändringsbudgetar. Det finns således skäl för att lyfta bort frågor från fi- nansutskottet. Upphandling är ett avgränsat område som har koppling till nä- ringsutskottets område.
Sammantaget bör frågor om upphandling i allmänhet flyttas från finansut- skottet till näringsutskottet. Detta medför en ändring i bilagan i riksdagsord- ningen. Vidare innebär det att upphandling flyttas från utgiftsområde 2 Sam- hällsekonomi och finansförvaltning till utgiftsområde 24 Näringsliv i förteck- ningen över hur ändamål och verksamheter fördelas på utgiftsområden (bet. 2022/23:KU33).
Immaterialrätt
Civilrätt, som gäller regler om privatpersoners och företags inbördes förhål- landen, ligger i allt väsentligt hos civilutskottet. Immaterialrätten som politik- område består i huvudsak av lagstiftning och passar in väl i civilutskottets öv- riga områden. Om immaterialrätten flyttas till civilutskottet får civilutskottet ett mer samlat ansvar för civilrätten.
Immaterialrätten på global nivå bygger i grunden bl.a. på avtalet om han- delsrelaterade aspekter av immaterialrätter, det s.k. Tripsavtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights). En stor del av de nationella reglerna som rör immaterialrätt grundar sig i förordningar eller di- rektiv från EU. Genomförandet av sådana rättsakter hanteras av Justitiedepar- tementet.
291
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Immaterialrätten låg tidigare hos en av civilutskottets företrädare, lagut- |
| skottet. Ett skäl till att immaterialrätten inte lades hos civilutskottet när civil- |
| utskottet skapades 2006 var att ärendemängden i det nya utskottet inte skulle |
| bli för stor. Erfarenheten av civilutskottets arbetsbörda är dock att det finns |
| utrymme för att tillföra utskottet frågor. Om upphandlingsfrågorna överförs |
| från finansutskottet till näringsutskottet är det rimligt att någon fråga lyfts bort |
| från näringsutskottet, och immaterialrätten passar alltså väl in hos civilutskot- |
| tet. |
| Det finns förvisso skäl till att det också fungerar att näringsutskottet hante- |
| rar immaterialrätten. Immaterialrätten har en koppling till andra frågor inom |
| näringsutskottets område som handelspolitiken och innovationspolitiken samt |
| vissa näringsgrenar som inte minst kulturella och kreativa näringar. Oavsett |
| indelning kommer frågor i olika utskott att ha beröringspunkter. |
| En samlad bedömning leder till slutsatsen att immaterialrätten bör flyttas |
| till civilutskottet från näringsutskottet. Detta medför en ändring i bilagan i riks- |
| dagsordningen. |
| Sveriges genomförande av Agenda 2030 |
| Det nationella genomförandet av Agenda 2030 rör flera utskotts områden, men |
| miljö- och jordbruksutskottets område får anses vara särskilt berört. Detta talar |
| för att miljö- och jordbruksutskottet vore mer lämpat än finansutskottet för att |
| hantera frågan. Oavsett vilket utskott som hanterar frågor om Agenda 2030 är |
| det rimligt att övriga berörda utskott bereds tillfälle att yttra sig i frågorna. |
| Det kan påpekas att i regeringen ansvarar Klimat- och näringslivsdeparte- |
| mentet för samordningen av det nationella genomförandet av Agenda 2030. |
| Förslaget att frågorna flyttas från finansutskottet till miljö- och jordbruksut- |
| skottet innebär att redovisningen i budgetpropositionen bör flyttas från utgifts- |
| område 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (FiU) till utgiftsområde 20 |
| Klimat, miljö och natur (MJU). |
| Finansutskottets arbetsbelastning har ökat över tid. Mot en flytt till miljö- |
| och jordbruksutskottet kan anföras att miljö- och jordbruksutskottet redan är |
| arbetsbelastat. Det nationella genomförandet av Agenda 2030 berör dock |
| miljö- och jordbruksutskottet i så stor utsträckning att det är rimligt att utskot- |
| tet bereder de övergripande frågorna. Miljö- och jordbruksutskottet bör i likhet |
| med gällande praxis bereda övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig i frå- |
| gorna. |
| Om en fråga som behandlas inom ramen för Agenda 2030 tas upp i en mo- |
| tion under allmänna motionstiden bör, som hittills, sakfrågans utskottstillhö- |
| righet vara avgörande för till vilket utskott som motionen hänvisas. |
| Det finns ingen reglering av vilket utskott som frågor om Agenda 2030 |
| hänvisas till i riksdagen. Den gällande fördelningen är ett resultat av praxis. |
| För att skapa tydlighet bör det i förteckningen över hur ändamål och verksam- |
| heter fördelas på utgiftsområden anges att Agenda 2030 hör till utgiftsområde |
| 20 Klimat, miljö och natur (bet. 2022/23:KU33). |
292
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Trossamfund
Frågor om trossamfund är delade mellan kulturutskottet och konstitutionsut- skottet. Om frågorna skulle föras helt till kulturutskottet skulle ärenden om lagen (1998:1593) om trossamfund och lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan föras till kulturutskottet.
Dessa lagar beslutas, som redovisats ovan, enligt ett särskilt förfarande, men det innebär inte att ett visst utskott behöver hantera dem. Alla riksdagens utskott kan emellanåt hantera ärenden som ska beslutas av kammaren enligt ett särskilt förfarande.
En ändring innebär att de förhållandevis få yrkanden från allmänna mo- tionstiden om trossamfund och begravningsfrågor som konstitutionsutskottet bereder i ett motionsbetänkande i stället bereds av kulturutskottet. Dessa frå- gor passar in i de frågor som kulturutskottet bereder i sitt motionsbetänkande om det civila samhället, inklusive trossamfund. Kulturutskottet bereder också redan budgetfrågor om trossamfund genom att frågor om stöd till trossamfund ingår i utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, som kulturut- skottet bereder.
Konstitutionsutskottet bereder frågor om religionsfrihet, som har anknytning till regeringsformen. Det förekommer motioner om religionsfrihet, som behandlas i konstitutionsutskottets motionsbetänkande om fri- och rättigheter (t.ex. bet. 2023/24:KU13). Ansvaret för dessa frågor ska ligga kvar hos konstitutionsutskottet.
Kulturutskottet är inte överbelastat av ärenden, och det finns således ut- rymme för att föra frågor till utskottet. En särskild uppgift för konstitutionsut- skottet är, utöver t.ex. ärenden om grundlagar och riksdagsordningen, gransk- ningen av regeringen.
Förslaget medför en ändring i bilagan i riksdagsordningen.
Natofrågor
Kommittén vill i detta sammanhang peka på vikten av en diskussion om hur ärenden om Nato bör hanteras i riksdagen.
Som framgått bereddes propositionen om Sveriges medlemskap i Nato av utrikesutskottet. I och med att Sverige är medlem i Nato kan frågor med an- knytning till Nato komma att aktualiseras inom flera utskotts områden. Till exempel berörs statens budget av Natomedlemskapet inom främst utgiftsom- rådena 1 Rikets styrelse (KU), 5 Internationell samverkan (UU) och 6 Försvar och samhällets krisberedskap (FöU). Försvarsutskottet bereder frågor om totalförsvaret.
Riksdagsordningen reglerar inte i detalj hur olika frågor ska fördelas mellan utskotten. Indelningen i utgiftsområden nämner inte Nato. I praktiken fördelas frågorna mellan utskotten i enlighet med praxis och diskussioner mellan ut- skottskanslierna och kammarkansliet. Det förekommer diskussioner på poli- tisk nivå om hur vissa frågor ska fördelas.
293
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Kommittén vill peka på vikten av att det inom riksdagen finns en beredskap |
| för att hantera olika slags ärenden som rör Nato och hur de ska fördelas mellan |
| utskotten. Det vore således värdefullt om berörda utskottspresidier, i första |
| hand presidierna i utrikesutskottet och försvarsutskottet, diskuterar hur dessa |
| frågor bör hanteras och om det går att skapa några riktlinjer för fördelningen |
| av dessa ärenden. |
| Ikraftträdande |
| Ändringarna i riksdagsordningen bör träda i kraft den 1 september 2026. Där- |
| med gäller de nya bestämmelserna när riksdagen möts efter valet i september |
| 2026. |
| När det gäller ändringarna i indelningen i utgiftsområden ska beslut i fråga |
| om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fat- |
| tas i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårpropositionen |
| (tilläggsbestämmelse 9.5.3 andra stycket RO). Detta beslut bör i enlighet med |
| praxis fattas i maj eller juni 2026 och gälla för den budgetproposition som |
| lämnas under hösten 2026 och som avser budgetåret 2027. |
20.3 Regleringen av delegationspresidiemötet
Kommitténs bedömning i korthet
Det finns inte skäl att skapa en tydligare struktur för mötena mellan talman- nen och presidierna för riksdagens internationella delegationer.
20.3.1 Inledning
I kommitténs direktiv redovisas att bestämmelser om riksdagens delegationer till mellanfolkliga organisationer finns i 13 kap. 18 § RO med tilläggsbestäm- melser. Vid s.k. delegationspresidiemöten träffar talmannen bl.a. presidierna för riksdagens delegationer till Nordiska rådet, Europarådets parlamentariska församling, den parlamentariska församlingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och den gemensamma parlamentariska kon- trollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämp- ning (Europol) för att diskutera frågor av gemensamt intresse. Mötena hålls i regel fyra gånger per år.
I kommitténs uppdrag ingår att överväga behovet av att skapa en tydligare struktur för mötena mellan talmannen och presidierna för riksdagens interna- tionella delegationer. Utgångspunkten för övervägandena är delegationernas roller och uppgifter. Om kommittén bedömer att det finns ett behov av tydli- gare struktur ska den också överväga om delegationspresidiemötena bör regle- ras i riksdagsordningen eller i någon annan författning. I sammanhanget kan man notera regleringen av ordförandekonferensen i 4 kap. 5 § RO med tillhö- rande tilläggsbestämmelser.
294
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.3.2 Gällande ordning
Reglering av delegationerna
I 13 kap. 18 § första stycket RO anges att om det har träffats en internationell överenskommelse om att riksdagen bland sina ledamöter ska välja ledamöter i en delegation till en mellanfolklig organisation, får bestämmelser om detta införas i en tilläggsbestämmelse till den nämnda paragrafen. De mellanfolk- liga organisationer som riksdagen enligt tilläggsbestämmelserna 13.18.1– 13.18.3 RO ska välja ledamöter till är:
–Nordiska rådet (20 ledamöter)
–Europarådets parlamentariska församling (6 ledamöter)
–den parlamentariska församlingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) (8 ledamöter).
I 13 kap. 22 a § RO anges att riksdagen väljer fyra ledamöter i en delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unio- nens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol).
Riksdagen väljer också lika många suppleanter som ordinarie ledamöter till delegationerna. I enlighet med 12 kap. 16 § RO väljer dessa fyra delegationer inom sig en ordförande och en eller flera vice ordförande.
Delegationer som väljs av kammaren ska enligt 13 kap. 18 § RO årligen lämna en redogörelse för sin verksamhet till riksdagen, liksom delegationen till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol (13 kap. 22 a § andra stycket). Delegationernas verksamhetsberättelser överlämnas till riksdagen i form av redogörelser och följdmotioner kan väckas med anledning av dem. Verksamhetsberättelserna från delegationerna till Nordiska rådet, Europarådets parlamentariska församling och den parlamentariska försam- lingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) bereds av utrikesutskottet, medan justitieutskottet bereder redogörelsen från delega- tionen till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol).
Vidare får talmannen, efter samråd med gruppledarna, enligt 13 kap. 18 § andra stycket RO
–besluta att riksdagsledamöter ska delta i ett internationellt parlamentariskt samarbete som inte bygger på en överenskommelse om att riksdagen bland sina ledamöter ska välja ledamöter i en delegation till en mellanfolklig or- ganisation
–utse ledamöter i delegationen
–besluta hur den ska redovisa sin verksamhet.
Det parlamentariska Barentssamarbetet, som har karaktären av ett nätverk, uppmärksammar och driver frågor som är av gemensam angelägenhet bland länderna och regionerna i Barentsområdet. En parlamentarisk Barentskonfe- rens hålls vartannat år och cirka fem ledamöter brukar delta. Vid konferensen antas en icke-bindande resolution med politiska rekommendationer till
295
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
regeringarna i regionen. Delegationens verksamhetsredogörelse ingår i Nor- diska rådets redogörelse. Inför varje konferens inhämtas nomineringar från partigrupperna, varefter talmannen fastställer delegationens sammansättning.
Andra internationella parlamentariska samarbeten som talmannen utser le- damöter till är:
–Interparlamentariska unionen (IPU)
–Natos parlamentariska församling
–Den parlamentariska Östersjökonferensen (Baltic Sea Parliamentary Con- ference, BSPC)
–Den arktiska parlamentarikerkonferensen (Conference of Parliamentarians of the Arctic Region, CPAR).
Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet (PA-UfM) är en mötesplats för parlamentariker från EU och Medelhavsländerna. Riksdagen är medlem i PA-UfM, men under den nuvarande valperioden utses ingen de- legation, och riksdagen deltar därför inte i arbetet.
I det följande redovisas de fyra församlingar och delegationer som regleras i riksdagsordningen.
Nordiska rådet
Nordiska rådet består av 87 valda medlemmar från parlamenten i de nordiska länderna samt de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Nor- diska rådet eftersträvar mer politisk dialog och vill att arbetet ska vara till nor- disk nytta för medborgarna. Verksamheten bedrivs inom presidiet och de fyra utskotten samt kontrollkommittén.
Sessionen är rådets högsta beslutande organ och äger rum varje höst. Sedan 2012 arrangeras också en temasession varje år. Nordiska rådets slutsatser får oftast formen av en rekommendation som riktas till Nordiska ministerrådet eller en eller flera nordiska regeringar. Nordiska rådet följer upp och kontrol- lerar att rekommendationerna genomförs på bästa möjliga sätt. Under 2022 antog Nordiska rådet 23 rekommendationer.
Nordiska rådets svenska delegation höll under 2022 sex möten och arbets- utskottet ett möte. Delegationen bjöd vid ett flertal tillfällen in både ministrar, ambassadörer och sakkunniga för dialog om aktuella nordiska frågor.
Europarådets parlamentariska församling
Europarådet har sedan det bildades 1949 varit en huvudaktör när det gäller att skapa en gemensam europeisk värdegrund baserad på krav på mänskliga rät- tigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Europarådets uppdrag är att åstad- komma ett nära och etablerat samarbete mellan medlemmarna, bl.a. genom att upprätta internationella konventioner och rekommendationer.
Europarådet arbetar på tre politiska nivåer med ett beslutande och verkstäl- lande organ (ministerkommittén), ett rådgivande och pådrivande organ (den parlamentariska församlingen) och ett organ för samarbete på lokal och
296
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
regional nivå (Europarådets kongress för lokala och regionala organ, den s.k. kommunalkongressen). Den parlamentariska församlingen har 306 medlem- mar och lika många suppleanter. Den svenska delegationen väljs för tiden från den 1 november samma år som val till riksdagen ägt rum till motsvarande tid- punkt efter nästa val.
Den parlamentariska församlingen sammanträder fyra gånger om året i Strasbourg, där organisationen också har sitt säte. Vid dessa sessioner debat- terar parlamentarikerna rapporter och antar gemensamma resolutioner, direk- tiv och rekommendationer till ministerkommittén. Församlingen gör även ut- talanden i aktuella frågor. Församlingen har nio fackutskott och ett ständigt utskott, som också möts mellan sessionerna.
Under 2022 genomfördes fyra delsessioner och en extrasession, tre av dessa i hybridformat. Utskotten höll sammanlagt 74 möten. Församlingen antog 26 resolutioner, 61 rekommendationer och ett yttrande.
Den svenska delegationen deltog vid samtliga delsessioner under 2022. De- legationen har det nionde högsta deltagandet vid delsessioner och det femte högsta deltagandet vid voteringar vid delsessioner. Delegationens ledamöter var anmälda till att delta i debatter i plenum vid 20 tillfällen. Delegationens ledamöter deltog vidare, i enlighet med sin utskottstillhörighet, aktivt i ut- skottsmötena.
Delegationen höll sex delegationsmöten under 2022.
Den parlamentariska församlingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har sitt ursprung i Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). ESK etablerades 1975 som ett fo- rum för politiska förhandlingar mellan öst och väst. År 1995 bytte konferensen namn till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. OSSE omfattar i dag 57 stater. Den parlamentariska församlingen etablerades 1990.
OSSE:s parlamentariska församling ska genom dialog bidra till och främja konfliktlösning, en demokratisk samhällsutveckling och rättsstatens principer i medlemsländerna. Församlingen ska även följa upp hur väl medlemsländer- nas regeringar genomför de resolutioner och rekommendationer som försam- lingen antar vid sina möten.
Församlingen har 323 ordinarie ledamöter och lika många ersättare. Den svenska delegationen väljs för riksdagens valperiod.
Den parlamentariska församlingen har tre årliga möten: en session, ett höst- möte och ett vintermöte. Under mötena följer församlingen upp hur medlems- länderna uppfyller OSSE:s mål, diskuterar aktuella frågor och för en dialog med medlemsländernas regeringsorgan. Vid den årliga sessionen i juni håller församlingen plenum och fattar beslut om resolutioner. Beslut i församlingens plenum fattas med enkel majoritet. Den parlamentariska församlingen har tre fackutskott och två arbetsgrupper.
297
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Varje år skickar OSSE valobservatörer till medlemsländerna för att obser- |
| vera val. Från församlingen deltar parlamentariker för att observera om valen |
| är fria och rättvisa. |
| Utöver att delta i församlingens verksamhet arrangerar den svenska dele- |
| gationen egna möten och deltar i vissa externt organiserade aktiviteter. Den |
| svenska delegationen höll åtta delegationsmöten under 2022, både digitalt och |
| med medverkande på plats i riksdagen. Vid vissa delegationsmöten bjöds or- |
| ganisationer och myndigheter in för att informera om aktuella frågor i OSSE- |
| regionen. Under 2022 deltog delegationen vid utrikesutskottets sammanträden |
| när frågor om OSSE diskuterades. Delegationens presidium och Margareta |
| Cederfelt (M), som då var ordförande i den parlamentariska församlingen, |
| återkopplade till utrikesutskottet om arbetet som utförts inom OSSE-PF. Det |
| skedde ett informationsutbyte vid sammanlagt sju tillfällen under året. Den |
| svenska delegationen arbetar vidare nära delegationerna från de nordiska och |
| baltiska länderna, ett samarbete i den s.k. NB8-gruppen. Gruppen håller minst |
| två årliga möten. |
| Delegationen till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen |
| för Europol |
| Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) in- |
| ledde sin verksamhet i slutet av 1990-talet. Genom ett rådsbeslut 2009 ombil- |
| dades Europol till en EU-myndighet. |
| Med grund i Lissabonfördraget antogs sedermera 2016 den s.k. Europol- |
| förordningen, som ersatte rådsbeslutet från 2009. Den 28 juni 2022 trädde en |
| reviderad Europolförordning i kraft. Europols målsättning är att stödja och |
| stärka medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheters insatser och ömse- |
| sidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som be- |
| rör två eller flera medlemsstater, terrorism och former av brottslighet som på- |
| verkar ett gemensamt intresse som omfattas av EU:s politik. |
| De nationella parlamenten ska delta i den politiska övervakningen av Euro- |
| pol i enlighet med artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
| (EUF-fördraget). I Europolförordningen anges att en specialinriktad gemen- |
| sam parlamentarisk kontrollgrupp ska inrättas av de nationella parlamenten |
| och Europaparlamentet. Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen |
| ska utöva politisk övervakning av hur Europol i sin verksamhet fullgör sitt |
| uppdrag, inbegripet vad avser konsekvenserna av denna verksamhet för män- |
| niskors grundläggande fri- och rättigheter. Den gemensamma parlamentariska |
| kontrollgruppen för Europol (Joint Parliamentary Scrutiny Group on Europol, |
| JPSG) etablerades genom ett beslut vid EU-talmanskonferensens möte i april |
| 2017. |
| JPSG ska träffas två gånger per år: på våren i parlamentet i rådsordföran- |
| delandet och på hösten i Europaparlamentet i Bryssel. Beslut kan även fattas |
| om att hålla extra möten. |
298
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
JPSG har rätt att begära att ledande befattningshavare för Europol ska in- ställa sig för att diskutera allmänna frågor som rör Europols verksamhet. Euro- peiska datatillsynsmannen (EDPS) ska på begäran och minst en gång per år inställa sig för att diskutera allmänna frågor som rör skyddet av fysiska perso- ners grundläggande fri- och rättigheter och i synnerhet skyddet av personupp- gifter. JPSG:s ledamöter och delegationer kan även skicka skriftliga frågor till Europol. Vidare ska JPSG rådfrågas om utkastet till Europols fleråriga pro- gramplanering, och Europol har en reglerad informationsskyldighet gentemot JPSG som innebär att byrån måste överlämna ett antal angivna dokument till JPSG. Dessutom får JPSG sammanställa sammanfattande slutsatser om den politiska övervakningen av Europol, något som ännu inte skett.
Under 2022 sammanträdde den svenska delegationen vid åtta tillfällen. De- legationens ledamöter i justitieutskottet har muntligen återrapporterat till ut- skottet efter JPSG-mötena.
Riksdagens roll i utrikespolitiken
Regeringen styr riket, enligt 1 kap. 6 § RF, och företräder Sverige i utrikespo- litiken. I förarbetena till regeringsformens tionde kapitel om internationella förhållanden sägs att handläggningen av utrikesärenden är en riksstyrelse- funktion bland andra och att ansvaret för utrikespolitiken ska därför i första hand ligga på regeringen. Utrikespolitikens betydelse för rikets säkerhet moti- verar emellertid att riksdagen försäkrar sig om en vidsträckt insyn och ett starkt inflytande (prop. 1973:90 s. 357 f.).
Det är regeringen som ingår internationella överenskommelser (10 kap. 1 § RF). Riksdagens godkännande krävs, enligt 10 kap. 3 § RF, innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som
1.förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller
2.i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.
Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens godkän- nande i dessa fall, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.
Enligt 10 kap. 11 § RF ska regeringen fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa förhållanden så ofta som det behövs. I alla utrikesärenden av större vikt ska regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det är möjligt. Utrikesnämnden består, enligt 10 kap. 12 § RF, av talmannen samt nio andra ledamöter, som riksdagen väljer inom sig.
Talmansbeslut om former för delegationspresidiemötet
I juni 2022 beslutade talmannen om former för delegationspresidiemötet (dnr 2317-2021/22). Innehållet i beslutet återges här i sin helhet.
299
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Beslut om former för delegationspresidiemötet
Talmannen har, efter samråd med utrikesutskottets presidium och delega- tionspresidierna beslutat följande former för delegationspresidiemötet.
Inledning
Presidierna i utrikesutskottet och delegationerna till de interparlamenta- riska församlingarna träffas sedan länge på inbjudan av talmannen för att diskutera frågor av gemensamt intresse. Genom dessa riktlinjer skapas en tydligare formell ram för mötena.
Till detta kan läggas att ordförandekonferensen och delegationspresi- diemötet har ställt sig bakom rekommendationer om utökad interaktion mellan riksdagens delegationer till de interparlamentariska församlingarna och utskotten. I och med att utrikesutskottets presidium deltar i delega- tionspresidiemötet kan även den mötesformen ses som ett inslag i denna interaktion, även om den inte omnämns i rekommendationerna. I rekom- mendationerna förordas också utökad interaktion mellan delegationerna i frågor som rör flera delegationer. Delegationspresidiemötet omnämns som ett forum som kan användas för att avhandla sådana frågor.
Deltagarkrets
Delegationspresidiemötet består av talmannen som ordförande, de vice tal- männen, utrikesutskottets presidium, presidierna för riksdagens fasta dele- gationer till de interparlamentariska församlingarna, den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol (JPSG) samt ad-hoc-delega- tionen för Barentskonferensen de år den äger rum.
Om talmannen är förhindrad att närvara vid ett möte, inträder någon av de vice talmännen som ordförande. De vice talmännen inträder därvid i ordningsföljd.
Till mötet kallas även riksdagsdirektören, biträdande riksdagsdirektö- ren, kanslichefen för utrikesutskottet, enhetschefen för riksdagens inter- nationella kansli samt delegationssekreterarna för delegationerna till de in- terparlamentariska församlingarna och JPSG.
Syfte och slutsatser
Delegationspresidiemötet diskuterar frågor av gemensamt intresse för del- tagarkretsen och syftar till erfarenhets- och informationsutbyte om aktuella frågor, bland annat för att de politiska ställningstaganden som görs av le- damöterna i respektive delegation ska vara så väl underbyggda som möj- ligt. Respektive delegation kan t.ex. få kännedom om hur andra delega- tioner och utrikesutskottet arbetat med en frågeställning som den egna de- legationen haft att hantera. Utbytet kan avse såväl politiska bedömningar som sakupplysningar. Detta utbyte syftar inte till att uppnå gemensamma ståndpunkter i politiska sakfrågor och förändrar inte det faktum att leda- möterna som ingår i delegationerna representerar enbart sina delegationer, sina partier eller sig själva, när de deltar i de interparlamentariska försam- lingarnas verksamhet.
Utbytet kan även avse delegationernas arbetsformer och frågor av mer praktisk natur, bland annat för att delegationerna ska få underlag för sina arbetsformer och utveckla dem.
300
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Dokumentation
Vid delegationspresidiemöte förs enklare minnesanteckningar. Varje möte inleds med att minnesanteckningarna från föregående möte noteras. Dele- gationspresidiemötet får sammanfatta resultatet av sina diskussioner om delegationernas arbetsformer. Sammanfattningen ska göras tillgänglig för delegationerna.
Format
Talmannen kallar till möte. Ett förslag till dagordning delas före mötet. Mötena har ett tematiskt upplägg och omfattar ofta bordsrundor där ett
utbyte kan ske om hur t.ex. aktuella frågor hanteras i de interparlamenta- riska församlingarna, delegationerna och utrikesutskottet.
Frekvens
Delegationspresidiemöte hålls upp till fyra gånger per år, samt därutöver om särskild anledning finns att träffas.
Plats
Delegationspresidiemöte hålls där talmannen bestämmer, vanligen i Tal- manskonferensen. Möten kan även hållas digitalt.
Andreas Norlén
Talman
Rekommenderade arbetsrutiner för interaktion mellan delegationer och utskott
I promemorian om rekommenderade arbetsrutiner för interaktion mellan dele- gationer och utskott, som nämns ovan i talmannens beslut om former för de- legationspresidiemötet, finns följande utgångspunkter:
–Många sakfrågor behandlas i både riksdagens utskott och de parlamenta- riska församlingar som riksdagen är medlem i. För att delegationernas och utskottens ställningstaganden ska vara så väl underbyggda som möjligt ska utökad interaktion mellan delegationer och utskott eftersträvas.
–Den ovannämnda interaktionen ska inte inverka på de parlamentariska de- legationernas självständiga roll eller på utskottens roll och uppgifter enligt riksdagsordningen.
–Interaktion kan förekomma både före och efter de parlamentariska försam- lingarnas sessioner.
–Delegationerna har huvudansvaret för att ta initiativ till interaktion mellan delegationer och utskott. Även utskotten kan föreslå interaktion.
–En målsättning för utökad interaktion mellan delegationer och utskott kan vara att varje delegation gör åtminstone en muntlig återrapportering till något berört utskott efter varje parlamentarisk församlings session, under förutsättning att det finns något av intresse att återrapportera.
301
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| I promemorian om arbetsrutiner påminns det om att det endast är riksdagen i |
| plenum som har rätt att fatta beslut som är bindande för riksdagen och som |
| kan uttala sig i riksdagens namn. Detta betyder att delegationers eller enskilda |
| riksdagsledamöters medverkan i internationella sammanhang alltid måste ske |
| på ett sådant sätt att det inte kan uppfattas som att riksdagen binds till något |
| beslut eller någon politisk ståndpunkt. Enskilda ledamöter som deltar i inter- |
| parlamentariskt samarbete representerar formellt endast sina delegationer, sina |
| partier eller sig själva (talmanskonferensens protokoll 1998/99:3 § 3.2). |
| Talmansbeslut om grundprinciper för deltagande i parlamentariska |
| församlingar och nätverk |
| Vidare har talmannen fattat ett beslut om grundprinciper för deltagande i parla- |
| mentariska församlingar och nätverk. Beslutet har följande lydelse. |
| Riksdagen kan delta i parlamentariska församlingar och nätverk om det rör |
| sig om ett parlamentariskt samarbete med ett regeringssamarbete som |
| grund där Sverige deltar så att man tillför en parlamentarisk dimension till |
| det parallella regeringssamarbetet. |
| Det finns möjlighet att diskutera frågor mer öppet och att även möta |
| olika länders politiska opposition i internationella fora. |
| Riksdagsledamöter kan genom sitt deltagande skapa opinion för |
| svenska synsätt och återföra internationella frågor, tankar och förslag till |
| det nationella beslutsfattandet så att deltagande kan kopplas till det dagliga |
| arbetet i riksdagen. |
| Medverkan i internationella sammanhang sker på ett sådant sätt att det |
| inte kan uppfattas som att riksdagen binds till något beslut eller någon po- |
| litisk ståndpunkt. |
| Ledamöterna som deltar representerar enbart sina delegationer, partier |
| eller sig själva. |
| Beslutet om grundprinciper för deltagande i parlamentariska försam- |
| lingar och nätverk fattades under en tidigare valperiod. Talmannen bekräf- |
| tade beslutet den 7 november 2018. Bekräftelsen föregicks av samråd med |
| gruppledarna den 24 oktober 2018. Beslutet bekräftades på nytt av talman- |
| nen den 28 september 2022 efter samråd med gruppledarna samma dag. |
| Utskotten och ordförandekonferensen |
| Utskotten har och har länge haft en central roll i riksdagens arbete. I 4 kap. 3 § |
| RF anges att riksdagen väljer inom sig utskott. Traditionellt har den svenska |
| riksdagens utskottsväsen haft ett antal särdrag i förhållande till de flesta andra |
| parlament som sammantagna har gett utskotten en mycket stark ställning. |
| Bland dessa särdrag kan nämnas att utskotten är ständiga, dvs. normalt tillsätts |
| inte utskott för att bereda bara enstaka ärenden. Ett utskott måste yttra sig över |
| alla propositioner och motioner inom utskottets område (beredningstvång), |
| men det finns också krav på att utskottet ska rapportera tillbaka ärendena till |
| riksdagen (behandlingstvång). Vidare kan utskotten skapa sig ett självständigt |
| kunskapsunderlag genom att begära in uppgifter från myndigheterna och ge- |
| nom utskottens kanslier. |
302
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Utrikesutskottet ska enligt bilagan till riksdagsordningen bereda ärenden om
a)rikets förhållande till och överenskommelser med andra stater och mellan- folkliga organisationer
b)internationellt utvecklingssamarbete
c)utrikeshandel i övrigt och internationellt ekonomiskt samarbete, allt i den mån ärendena inte tillhör ett annat utskotts beredning
d)anslag inom utgiftsområdena 5 Internationell samverkan och 7 Interna- tionellt bistånd.
I direktiven till 2023 års riksdagsutredning noteras regleringen av ordförande- konferensen i 4 kap. 5 § RO med tillhörande tilläggsbestämmelser. Bestäm- melserna har följande lydelse:
Ordförandekonferensen
5 § Ordförandekonferensen överlägger i frågor av gemensamt intresse för verksamheten i kammaren, utskotten och EU- nämnden.
Ordförandekonferensen får sammanfatta resultatet av sina överlägg- ningar i slutsatser.
Ordförandekonferensens sammansättning
Tilläggsbestämmelse 4.5.1
Ordförandekonferensen består av talmannen som ordförande, de vice tal- männen samt utskottens och EU-nämndens ordförande.
Om talmannen är förhindrad att närvara vid ett sammanträde, inträder någon av de vice talmännen som ordförande.
Information om slutsatserna
Tilläggsbestämmelse 4.5.2
Slutsatserna av överläggningarna i ordförandekonferensen ska göras till- gängliga för utskotten och EU-nämnden.
Ordförandekonferensen möts några gånger per termin. På riksdagens intranät finns följande dokument från ordförandekonferensen:
–En introduktion till utskottsarbetet
–Arbetsrutiner för EU-information och överläggningar i utskotten och sam- råd i EU-nämnden
–Exempel på rutiner för informationsutbyte med andra nationella parlament vid motiverade yttranden
–Utskottens arbete med Riksrevisionens granskningsrapporter från effekti- vitetsrevisionen
–Checklista – Utskottens arbete med Riksrevisionens granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen
–Riksdagsutskottens uppföljning och utvärdering
–Checklista – Riksdagsutskottens uppföljning och utvärdering
303
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| – Riksdagsutskottens arbete med forsknings- och framtidsfrågor |
| – Checklista – Riksdagsutskottens arbete med forsknings- och framtidsfrå- |
| gor |
| – Rekommenderade arbetsrutiner för interaktion mellan delegationer och ut- |
| skott. |
20.3.3 Överväganden
Kommittén ska överväga behovet av att skapa en tydligare struktur för mötena mellan talmannen och presidierna för riksdagens internationella delegationer.
Inledningsvis kan kommittén konstatera att ledamöterna i delegationerna deltar i de internationella församlingarnas möten. I dessa sammanhang repre- senterar ledamöterna formellt endast sina delegationer, sina partier eller sig själva. Det är endast riksdagen i plenum som har rätt att fatta beslut som är bindande för riksdagen och som kan uttala sig i riksdagens namn. Det kan i sammanhanget vidare påpekas att det av regeringsformen följer att det är re- geringen som företräder Sverige i utrikespolitiken.
De internationella delegationerna har inte samma roll som riksdagens ut- skott. Utskottens uppgift att bereda ärenden för kammaren är en central del av den process som leder fram till riksdagens beslut i olika frågor. De interna- tionella delegationerna har ingen liknande roll.
Det finns inget som hindrar kontakter av det slag som delegationspresidie- mötena utgör ett exempel på. Det finns dock inget behov av en tydligare struk- tur för mötena och en närmare reglering av mötena skulle kunna ge en felaktig bild av delegationernas roll och uppgift. Sammantaget bör alltså inte mötena formaliseras ytterligare.
20.4 Förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser
Kommitténs förslag i korthet
Det ska vara möjligt för kammaren att besluta om förkortad motionstid på skrivelser och redogörelser, om det finns synnerliga skäl. I likhet med vad som gäller för propositioner och framställningar ska beslutet fattas på för- slag av regeringen eller det riksdagsorgan som lämnat redogörelsen.
20.4.1 Inledning
I kommitténs direktiv konstateras att det i dag saknas möjlighet att besluta om förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser. Något behov av en sådan möjlighet har inte ansetts finnas. Under valperioden 2018–2022 uppmärksam- mades dock att det kan finnas situationer då en utvidgad möjlighet till förkor- tad följdmotionstid skulle behövas. Frågeställningen har hittills aktualiserats
304
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
när det gäller skrivelser, men en möjlighet till förkortad motionstid för redo- görelser bör också övervägas.
Kommittén ska mot denna bakgrund överväga om kammaren ska kunna besluta om förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser på förslag av regeringen respektive riksdagsstyrelsen.
20.4.2 Gällande ordning
Möjligheter till snabbehandling i riksdagen
Riksdagsordningen innehåller några möjligheter till snabbehandling av ett ärende. Ett ärende kan hänvisas omedelbart till ett utskott, utan att det har bordlagts vid ett tidigare tillfälle (10 kap. 2 § RO). Följdmotionstiden på pro- positioner och framställningar kan förkortas om det finns synnerliga skäl (9 kap. 13 §). Ett utskottsbetänkande kan avgöras även om det inte varit till- gängligt två vardagar före behandlingsdagen (11 kap. 2 §). Skrivelser från re- geringen och redogörelser från riksdagsorgan kan hänvisas omedelbart till ut- skott, och utskottsbetänkanden som behandlar en skrivelse eller en redogörelse kan avgöras även om det inte varit tillgängligt två vardagar före behandlings- dagen. Däremot kan alltså inte motionstiden på skrivelser och redogörelser förkortas.
Följdmotionsrätten på skrivelser och redogörelser
Vid den förra riksdagsordningens tillkomst 1974 avsåg följdmotionsrätten endast propositioner. När det gällde skrivelser från regeringen fick följdmo- tioner bara väckas om riksdagen så föreskrev. Följdmotionsrätten i dessa fall reglerades i en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, och omfattade några enstaka skrivelser som t.ex. årsredovisningen för Svenska Varv AB.
År 1988 infördes det en generell följdmotionsrätt på skrivelser och redogö- relser (prop. 1987/88:22 s. 50 f., bet. KU 1987/88:43 s. 23). Den generella följdmotionsrätten på skrivelser och redogörelser avskaffades 2006. I stället infördes en ordning som innebar att kammaren beslutade i varje enskilt fall om det fick väckas motioner med anledning av en skrivelse eller en redogörelse. Beslutet fattades på förslag av talmannen efter samråd med gruppledarna. Den nya ordningen motiverades med att det ansågs olämpligt att det väcktes mo- tioner av förslagskaraktär i anknytning till skrivelser och redogörelser (framst. 2005/06:RS3 s. 113–114, bet. 2005/06:KU21 s. 58).
År 2009 återinfördes den generella följdmotionsrätten. Skälet till det var att det regelmässigt medgavs motionsrätt på skrivelser och redogörelser, och där- för ansågs det inte meningsfullt att behålla den ordning med särskilda beslut i varje enskilt ärende som infördes 2006 (framst. 2008/09:RS1 s. 28, bet. 2008/09:KU14 s. 13).
305
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Motionstidens längd
Det har i princip varit samma tidsreglering för följdmotionsrätten på proposi- tioner sedan enkammarriksdagen infördes. Enligt 2014 års riksdagsordning får motioner med anledning av en proposition, skrivelse, framställning eller redogörelse väckas inom ramen för ärendet senast den femtonde dagen efter den dag då ärendet anmäldes i kammaren (9 kap. 12 § RO). Om en proposition eller en framställning måste behandlas skyndsamt får riksdagen, på förslag av regeringen eller det riksdagsorgan som lämnat framställningen, besluta om kortare motionstid om det finns synnerliga skäl (9 kap. 13 § första stycket). Detta innebär att regeringen kan föreslå förkortad motionstid på propositioner men inte på skrivelser.
När bestämmelsen om förkortad motionstid infördes var motionsrätten på skrivelser och redogörelser begränsad och frågan om möjligheten till förkortad motionstid på dessa förefaller inte ha övervägts. Inte heller när beslut om mo- tionsrätten på skrivelser fattats (1988, 2006, 2009) har frågan om förkortad följdmotionstid på skrivelser aktualiserats.
Våren 2021 granskade konstitutionsutskottet beredningen av snabbpropo- sitioner samt pandemilagen. När det gäller snabbpropositioner, dvs. proposi- tioner som krävt en skyndsam hantering, gjorde konstitutionsutskottet en över- gripande genomgång av totalt 23 propositioner. Av dessa snabbpropositioner var tolv propositioner med förslag till extra ändringsbudget och elva proposi- tioner med lagförslag. När det gäller propositionerna med förslag till extra ändringsbudget innehöll sju av dessa även lagförslag. Här ska endast uppmärk- sammas de förfaranden som skyndade på behandlingen av propositionerna i riksdagen.
Konstitutionsutskottet gick igenom vilka kontakter som regeringen hade med riksdagen innan den överlämnade snabbpropositionerna. Bland annat hade rättschefen vid det ansvariga departementet, alternativt enhetschefen, ta- git kontakt med kanslichefen vid det berörda riksdagsutskottet för att förankra den tänkta tidsplanen. Därutöver hade det i några fall även tagits kontakter på politisk nivå. Frågan om förkortad motionstid hade för samtliga propositioner diskuterats mellan den ansvariga rättschefen, alternativt enhetschefen, vid de- partementet och kanslichefen vid det berörda riksdagsutskottet. Därefter hade frågan om förkortad motionstid förankrats i partigrupperna på initiativ av stats- ministerns statssekreterare.
Regeringen hade i samtliga propositioner framhållit att det funnits synner- liga skäl för riksdagen att besluta om förkortad motionstid. Regeringens för- slag till förkortad motionstid varierade mellan en och åtta dagar och den ge- nomsnittliga tiden var fyra dagar. I samtliga fall beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag.
Den totala handläggningstiden av propositionerna i riksdagen varierade mellan 3 och 35 dagar (3–25 vardagar) och den genomsnittliga handläggnings- tiden var 12 dagar (9 vardagar).
Avslutningsvis framhåller konstitutionsutskottet att den svenska konstitu- tionen inte innehåller några möjligheter för regeringen att stifta lagar på egen
306
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
hand vid civila kriser. Riksdagen, som är folkets främsta företrädare, har alltså exklusiv lagstiftningsrätt. Det innebär att brådskande lagstiftning kräver samma hantering som annan lagstiftning. Utskottet ser ingen anledning att an- märka på regeringen i denna del av granskningen. Det finns dock enligt ut- skottet skäl att ändå framhålla vikten av att riksdagen och dess ledamöter ges så goda förutsättningar som möjligt att fullgöra sin roll som lagstiftare. I detta inkluderas inte bara tiden för behandling i utskotten och kammaren utan även partiernas möjlighet att sätta sig in i förslagen och eventuellt väcka följdmo- tioner. Tidsplaner som förutsätter förkortad motionstid och en utskottsbehand- ling på några få dagar bör förekomma endast undantagsvis (bet. 2020/21:KU20 s. 322 f.).
I Regeringskansliets promemoria Propositionshandboken framhålls att för- kortad motionstid kräver mycket starka skäl och bör vara en ren undantagsfö- reteelse (Ds 1997:1, SB PM 2019:4, rev. april 2021). Frågan om förkortad motionstid bör enligt handboken förankras i god tid med det berörda utskottet och med partigrupperna i riksdagen, och kammarkansliet bör informeras.
Förekomsten av följdmotioner vid två riksmöten
I följande tabell visas antalet följdmotioner som väcktes under riksmötet 2011/12.
Tabell 16 Antalet och andelen propositioner etc. med respektive utan följdmotion 2011/12 och 2021/22
Dokument | Antal | Andel | Antal | Andel |
| 2011/12 | 2011/12 | 2021/22 | 2021/22 |
Propositioner med följdmotion | 67 | (57 %) | 150 | (68 %) |
Propositioner utan följdmotion | 51 | (43 %) | 69 | (32 %) |
Skrivelser med följdmotion | 40 | (67 %) | 44 | (69 %) |
Skrivelser utan följdmotion | 20 | (33 %) | 20 | (31 %) |
Framställningar med följdmotion | 2 | (33 %) | 0 | (0 %) |
Framställning utan följdmotion | 4 | (67 %) | 8 | (100 %) |
Redogörelser med följdmotion | 4 | (29 %) | 0 | (0 %) |
Redogörelser utan följdmotion | 10 | (71 %) | 22 | (100 %) |
Källor: 2012/13:URF3 Översyn av riksdagsordningen s. 144 när det gäller uppgifterna om 2011/12 och genomgång av uppgifter framtagna från Rixportalen när det gäller uppgifterna om 2021/22.
Som framgår av tabellen föranledde 67 propositioner följdmotioner, och på 40 skrivelser väcktes följdmotioner under riksmötet 2011/12. Det innebär att för 57 procent av propositionerna och för 67 procent av skrivelserna väcktes följd- motioner. Under riksmötet 2021/22 väcktes det följdmotioner på 68 procent av propositionerna och 69 procent av skrivelserna.
307
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Under riksmötet 2011/12 väcktes det följdmotioner på 33 procent av fram- ställningarna och på 29 procent av redogörelserna. Under riksmötet 2021/22 väcktes det inte några följdmotioner med anledning av framställningar och re- dogörelser.
Skyndsam hantering av en skrivelse under pandemin
I ett ärende under pandemin hanterades en skrivelse förhållandevis skyndsamt i riksdagen.
I enlighet med socialutskottets betänkande 2021/22:SoU3 Fortsatt giltighet av covid-19-lagen och lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serverings- ställen beslöt riksdagen att vissa lagars giltighetstid skulle förlängas till ut- gången av januari 2022. Därmed ställde sig riksdagen bakom proposition 2020/21:219. På förslag av socialutskottet gjorde riksdagen också följande till- kännagivande:
Som ovan nämnts är lagarna emellertid av extraordinär karaktär. Reger- ingen ska därför senast den 12 november 2021 återkomma till riksdagen med en skrivelse där regeringen redogör för vidtagna åtgärder med anled- ning av lagarna och sin inställning till lagarnas fortsatta giltighetstid. I samband med beredningen av skrivelsen avser utskottet inhämta behövlig information. Om utskottet inte anser att det finns skäl för att lagarna ska fortsätta att gälla avser utskottet med stöd av sin initiativrätt att föreslå att riksdagen upphäver lagarna.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen fattade sitt beslut om lagarna och tillkännagivandet den 22 septem- ber 2021.
Regeringen behandlade tillkännagivandet i skrivelse 2021/22:62 Fortsatt giltighet av covid-19-lagen och lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen, som regeringen fattade beslut om den 3 november 2021 och som bordlades i riksdagens kammare den 4 november.
Motionstiden på skrivelsen löpte ut den 19 november. Det väcktes två följd- motioner. Ärendet bereddes i socialutskottet den 25 november och den 2 de- cember. Betänkandet 2021/22:SoU8 Fortsatt giltighet av covid-19-lagen och lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen justerades i soci- alutskottet den 6 december. Det bordlades den 7 december. På förslag av ut- skottet avgjordes ärendet trots att det hade varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlades. Betänkandet debatterades och be- slutades i kammaren den 8 december 2021.
Dagen efter, den 9 december, fattade regeringen beslut om proposition 2021/22:69 Fortsatt beredskap genom förlängd giltighet av covid-19-lagen och lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen och den över- lämnades till riksdagen samma dag. I propositionen hänvisades till riksdagens beslut dagen före.
Det är ovanligt att propositioner överlämnas till riksdagen samma dag som regeringen fattar beslut om dem, och att de hänvisar till ett riksdagsbeslut som
308
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
fattats dagen innan. Också det faktum att socialutskottets betänkande 2021/22:SoU8 avgjordes i kammaren trots att det hade varit tillgängligt kor- tare tid än två vardagar före den dag då det behandlades visar att den samman- tagna processen gick fortare än normalt.
20.4.3 Överväganden
Det finns olika sätt att behandla ärenden snabbare än annars i riksdagen. Ett av dessa sätt är förkortad följdmotionstid, som kan förekomma när det gäller propositioner och framställningar. Om ett ärende måste behandlas skyndsamt kan denna möjlighet användas.
När det gäller skrivelser finns inte möjligheten till förkortad motionstid, men det kan förekomma situationer när det finns anledning att ha en skyndsam riksdagsbehandling. Ett exempel på en sådan situation är om riksdagen har begärt en redovisning av regeringen på ett visst område och riksdagens reak- tion bör komma regeringen till del skyndsamt. Pandemin visade att det kan förekomma situationer som tidigare inte har förutsetts. I syfte att skapa ökat handlingsutrymme för regeringen och riksdagen bör således en möjlighet till förkortad motionstid på skrivelser skapas. I likhet med vad som gäller för pro- positioner och framställningar ska det krävas synnerliga skäl för att riksdagen ska få besluta om förkortad följdmotionstid. Ett förslag om förkortad följd- motionstid ska komma från regeringen.
Det är rimligt att bestämmelserna om hanteringen av skrivelser liksom i dag överensstämmer med dem som gäller för hanteringen av redogörelser från riksdagsorgan. Möjligheten till förkortad följdmotionstid ska således också gälla för redogörelser, och ett förslag om förkortad följdmotionstid ska komma från det riksdagsorgan som lämnat redogörelsen.
Förslaget innebär inte att kraven för förkortad följdmotionstid sätts lägre än tidigare. Det ska således finnas synnerliga skäl för att följdmotionstiden ska få förkortas.
Förslaget medför ändringar i 9 kap. 13 § RO.
309
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
20.5Riksmötets rytm, inklusive riksmötets början och
slut
Kommitténs bedömning i korthet
Det finns inte någon anledning att föreslå några ändringar i riksdagsord- ningen när det gäller riksmötets rytm. Kommittén redovisar i stället några åtgärder som riksdagen kan vidta inom ramen för den gällande regleringen för att riksmötet ska få en bättre rytm och för att kunna hantera arbetsbördan bättre.
Motionstiden på propositioner som lämnas in till riksdagen under som- maren kan löpa ut 15 dagar före riksmötets början i september i stället för att som i dag förlängas in på det nya riksmötet. En sådan ordning förutsätter att regeringen under våren lämnar uppdaterade uppgifter om propositioner som kommer att lämnas under sommaren.
Förenklad motionsberedning kan vara ett sätt att hantera arbetsbördan. En möjlighet kan vara att enskilda motioner mer regelmässigt behandlas förenklat och att fokus läggs på parti- och kommittémotioner.
Möjligheten att behandla betänkanden med motioner i kammaren under augusti och september bör övervägas vid planeringen av riksdagens arbete, men hänsyn måste tas till att t.ex. utskottens resor ofta äger rum då.
Inom ramen för de befintliga resurserna bör strävan vara att motionsbe- tänkanden behandlas så tidigt som möjligt under året.
Det kan inte i förväg uteslutas att det behöver vara arbetsplenum efter midsommar, men i diskussioner om denna möjlighet bör användas ska andra aktiviteter som många ledamöter önskar delta i beaktas.
20.5.1 Inledning
I kommitténs direktiv påpekas att riksdagens arbetsrytm påverkas i hög grad av när regeringen lämnar sina förslag till riksdagen. En fråga som har varit aktuell under stora delar av enkammartiden är arbetskoncentrationen i slutet av höstarna och vårarna. Kommittén ska mot denna bakgrund överväga om arbetsbelastningen kan jämnas ut över riksmötet, t.ex. genom att arbetet inleds tidigare på hösten eller avslutas senare på våren. Det ingår inte i uppdraget att överväga en ändrad tidpunkt för när budgetpropositionen ska lämnas till riks- dagen.
20.5.2 Planeringen av riksdagens arbete
Ett riksmöte pågår till dess att nästa riksmöte inleds. Under år då det inte hålls ordinarie val till riksdagen ska ett nytt riksmöte inledas den dag i september som kammaren har fastställt under det föregående riksmötet (3 kap. 7 och 8 §§ RO), medan en nyvald riksdag i allmänhet samlas på den femtonde dagen efter valdagen (3 kap. 10 § RF).
310
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Talmannen eller, i hans eller hennes ställe, någon av de vice talmännen le- der riksdagsarbetet (4 kap. 2 § RO). Talmannen beslutar om planeringen av arbetet i kammaren och om när kammaren ska sammanträda (6 kap. 2 § RO). Inför dessa beslut ska talmannen samråda med gruppledarna (tilläggsbestäm- melse 6.2.1 RO). Riksdagsstyrelsen leder Riksdagsförvaltningen och överläg- ger om planeringen av riksdagsarbetet (tilläggsbestämmelse 4.4.1 RO).
Arbetsrytmen under ett riksmöte
Sammanträden i kammaren
Arbetsbelastningen i riksdagen är som störst i slutet av hösten och andra hälf- ten av våren. I följande tabeller visas hur många timmar som det har varit sam- manträde i kammaren under två olika riksmöten, 2020/21 och 2021/22.
Tabell 17 Sammanträden i kammaren under riksmötet 2020/21
År | Månad | Antal dagar | Antal dagar | Total tid i timmar |
|
|
| efter kl. 18:00 |
|
2020 | September | 15 | 1 | 35 |
| Oktober | 10 | 0 | 22 |
| November | 16 | 5 | 57 |
| December | 14 | 8 | 103 |
2021 | Januari | 16 | 3 | 60 |
| Februari | 12 | 5 | 69 |
| Mars | 16 | 8 | 101 |
| April | 16 | 11 | 112 |
| Maj | 13 | 4 | 71 |
| Juni | 19 | 10 | 115 |
| Juli | 4 | 0 | 1 |
| Augusti | 1 | 0 | (2 minuter och 54 sekunder) |
| September | 4 | 1 | 15 |
Summa |
| 156 | 56 | 763 |
Källa: Kammarstatistik. Tiderna är avrundade till hela timmar, utom för augusti.
311
2024/25:URF120 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR
Tabell 18 Sammanträden i kammaren under riksmötet 2021/22
År | Månad | Antal dagar | Antal dagar | Total tid i timmar |
|
|
| efter kl. 18:00 |
|
2021 | September | 12 | 1 | 33 |
| Oktober | 11 | 1 | 25 |
| November | 13 | 1 | 28 |
| December | 12 | 5 | 77 |
2022 | Januari | 12 | 2 | 48 |
| Februari | 13 | 7 | 79 |
| Mars | 16 | 8 | 84 |
| April | 14 | 6 | 75 |
| Maj | 16 | 8 | 70 |
| Juni | 18 | 5 | 120 |
| Juli | 0 | 0 | 0 |
| Augusti | 0 | 0 | 0 |
| September | 2 | 0 | 4 |
Summa |
| 139 | 44 | 642 |
Källa: Kammarstatistik. Tiderna är avrundade till hela timmar.
Av tabellerna framgår att det är mindre sammanträdestid i början av såväl höst- som vårsessionen än senare under respektive termin.
Propositioner
En väsentlig del av riksdagens arbete består av att behandla propositioner från regeringen. Riksdagens arbetsrytm påverkas i hög grad av när regeringen läm- nar sina förslag till riksdagen.
Riksdagen beslutar på förslag av talmannen när de propositioner som enligt regeringen bör behandlas under det pågående riksmötet senast ska lämnas till riksdagen. Tidpunkten, det s.k. stoppdatumet, brukar sättas till en dag i andra halvan av mars, omkring den 20 mars. Regeringen kan, om den anser att det finns synnerliga skäl, lämna en proposition även därefter. Stoppdatumet gäller inte heller för den ekonomiska vårpropositionen, som ska lämnas senast den 15 april (9 kap. 3 § och 9.5.2 RO), och om regeringen genom en proposition underställer riksdagen en utfärdad förordning för prövning enligt lag.
Regeringen bör lämna propositioner på sådana tider att en anhopning av arbete hos riksdagen undviks. Regeringen ska samråda med talmannen om detta (9 kap. 4 § RO).
Regeringen lämnar två s.k. propositionsförteckningar till riksdagen varje år, en för hösten och en för våren. Propositionsförteckningen för hösten inne- håller dels propositioner som avses bli slutbehandlade av riksdagen under hös- ten, dels propositioner som avses bli slutbehandlade senare under riksmötet. Propositionsförteckningen för våren innehåller dels propositioner som ska be- handlas före sommaren, dels propositioner som ska avlämnas under våren men som inte ska riksdagsbehandlas förrän efter sommaren. Även regeringens pla- nerade skrivelser till riksdagen tas med i förteckningarna.
312
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Det kan nämnas att i förarbetena till den nuvarande budgetprocessen, som innebär att budgetpropositionen överlämnas i september i stället för i januari, anfördes att propositioner utan anslagsförslag borde lämnas senast den 15 feb- ruari (1993/94:TK1 s. 67). Förvisso beräknades då riksdagsarbetet normalt vara avslutat vid månadsskiftet maj/juni, men avsikten var att propositioner med omfattande lagförslag skulle lämnas och behandlas under våren.
Konstitutionsutskottets granskning av propositionsavlämnandet
Konstitutionsutskottet har flera gånger granskat regeringens propositionsav- lämnande. I en granskning hösten 2018 gick utskottet igenom tidpunkten för när propositioner lämnas till riksdagen under våren flera valår bakåt i tiden (bet. 2018/19:KU10 s. 58 f.). Genomgången visade att riksdagen behandlar ett stort och tilltagande antal propositioner och att det stora flertalet som behand- las samma vår som de getts in, har lämnats inom en vecka före, på eller efter stoppdatum. Utskottet anförde att de problem som dessa anhopningar skapar för ledamöternas, utskottens och kammarens arbete är väl kända genom tidi- gare uttalanden av utskottet och med det ökande antalet propositioner blir pro- blemen alltmer påtagliga. Anhopningar i den skala som varit aktuell på och kring stoppdatum under flera av de år som granskningen avser är, enligt ut- skottet, djupt otillfredsställande.
Vidare uppmärksammades i granskningen i vilken utsträckning tidpunk- terna för när propositioner lämnats har överensstämt med vad som har angetts i propositionsförteckningarna. Planeringen av riksdagsarbetet utgår i huvud- sak från uppgifterna i propositionsförteckningarna och det är därför, enligt ut- skottet, angeläget att det som redovisas i dessa är realistiskt och följs i mesta möjliga mån. Det är angeläget, anförde konstitutionsutskottet vidare, att sådan information om försenade propositioner som månadsvis samlas in inom Re- geringskansliet också kommer riksdagen till del. Det kan noteras att sedan granskningen genomfördes delger Regeringskansliet numera kammarkansliet den informationen. Även i de fall berörda utskott har accepterat att behandla vissa sent inkomna propositioner före sommaruppehållet har sådana ändringar ofta, enligt utskottet, effekter på helhetssituationen i riksdagen. Regerings- kansliet redovisade i granskningen olika åtgärder för att förbättra planeringen av propositionsarbetet, bl.a. avsåg man att utveckla ett it-baserat processtöd som bidrar till kvalitetssäkrade tidsplaner där alla moment tidssätts. Utskottet förutsatte att så skulle ske.
Utskottet framhöll, avslutningsvis, på nytt med eftertryck betydelsen av att propositionsavlämnandet sprids, av att propositionsavlämnande efter proposi- tionstiden begränsas till nödvändiga fall, av realistiska bedömningar i Reger- ingskansliets planeringar och av en fungerande kommunikation med riksdagen av ändringar i planeringen.
313
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Följdmotioner
Följdmotioner får väckas med anledning av en proposition, skrivelse, fram- ställning eller redogörelse senast den femtonde dagen efter den dag då ärendet anmäldes i kammaren (9 kap. 12 § RO). Om den femtonde dagen infaller en lördag, söndag eller helgdag går motionstiden i stället ut på vardagen efter (jfr 9 kap. 27 § RO).
Om en proposition eller en framställning måste behandlas skyndsamt får riksdagen, på förslag av regeringen eller det riksdagsorgan som lämnat fram- ställningen, besluta om kortare motionstid om det finns synnerliga skäl. Riks- dagen får på förslag av talmannen besluta att förlänga motionstiden om det finns särskilda skäl (9 kap. 13 § RO).
Enligt praxis får propositioner som lämnats in så sent på våren att motions- tiden inte hinner löpa ut före sommaruppehållet en förnyad motionstid efter det att riksmötet startat, vanligtvis till onsdagen veckan efter att riksmötet öpp- nat. Propositioner som lämnats in under sommaruppehållet får enligt praxis en motionstid som går ut 15 dagar efter riksmötets öppnande.
För 2023 innebar det följande.
–Fredagen den 2 juni: sista dagen för regeringen att lämna propositioner för vilka motionstiden löper ut före det sista arbetsplenumet onsdagen den 21 juni.
–Propositioner som lämnas den 5–20 juni: kammaren beslutar på förslag av talmannen i varje enskilt fall att motionstiden förlängs till onsdagen veckan efter riksmötets öppnande, alltså till onsdagen den 20 september.
–Propositioner som lämnas den 21 juni–11 september: kammaren beslutar på förslag av talmannen i varje enskilt fall att motionstiden förlängs till 15 dagar efter riksmötets öppnande, alltså till onsdagen den 27 september.
–Tisdagen den 12 september: riksmötet inleds.
Följdmotionstiden i samband med juluppehållet förlängs oftast till en fredag en bit in i januari.
Motioner under allmänna motionstiden
Under allmänna motionstiden en gång per år får riksdagens ledamöter väcka motioner i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning. Allmänna motionstiden pågår normalt från början av ett riksmöte och så länge som mo- tioner får lämnas med anledning av budgetpropositionen.
Förenklad motionsberedning
Förenklad motionsberedning innebär att motionsyrkanden avstyrks utan att de prövas materiellt, normalt med hänvisning till att frågorna redan behandlats av utskottet under valperioden eller att frågorna rör sådant som riksdagen inte beslutar om.
314
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Riktlinjer för förenklad motionsberedning
Efter förslag från Riksdagskommittén godkände riksdagen våren 2001 riktlin- jer för förändringar av utskottens arbete (förs. 2000/01:RS1 punkt 12 s. 155 f., bet. 2000/01:KU23, rskr. 2000/01:273). Enligt riktlinjerna bör varje ämnes- område behandlas minst två gånger under en valperiod, första gången under det första riksmötet och andra gången under något av de följande riksmötena. Minst en behandling under det andra, tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och innehålla inslag av uppföljning/utvärdering och EU-bevakning.
Riksdagskommittén anförde vidare att utskotten vid behov ska kunna be- handla motioner förenklat. Det gäller motioner som behandlar frågor där be- slutanderätten bör ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet eller hos kommunerna. I fråga om motioner som upprepas bör utskottet vid för- enklad behandling hänvisa till tidigare ställningstaganden.
År 2006 antog riksdagen, efter förslag från 2002 års riksdagskommitté, rikt- linjer för förenklad motionsberedning (framst. 2005/06:RS3 s. 114–116, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335). Kommittén anförde att mycket vore att vinna om förfarandet i utskotten när det gäller förenklad motionsberedning standardiserades.
I riktlinjerna anförs att med förenklad motionsberedning avses att ett utskott avstyrker ett motionsförslag utan att pröva det materiellt. Förenklad beredning kan tillämpas i första hand på två slag av motionsförslag, dels sådana som till sin huvudsakliga innebörd överensstämmer med motionsförslag som behand- lats tidigare under valperioden, dels sådana som berör förhållanden där enligt gällande ordning beslutanderätten inte ligger hos riksdagen. I båda fallen handlar det om objektiva kriterier som i princip ska vara lätta att tillämpa. I riktlinjerna anförs att man inte vill utesluta att andra kriterier av liknande slag skulle kunna användas av utskotten.
Användningen av förenklad motionsberedning
Under valperioden 2018–2022 använde sig 10 av 15 utskott av förenklad mo- tionsberedning. Under riksmötena 2019/20 och 2020/21 behandlades ca 30 procent av samtliga behandlade motionsyrkanden förenklat (dvs. inklusive de fem utskott som inte har använt sig av förenklad beredning). För riksmötet 2018/19 var motsvarande siffra 4 procent.
315
2024/25:URF120 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR
Tabell 19 Utskott som använder respektive inte använder förenklad motionsberedning samt antal remitterade yrkanden från allmänna motionstiden (AMT) 2018/19–2021/22
Utskott som har använt förenklad | Antal yrkanden från AMT |
motionsberedning | under valperioden |
Socialutskottet | 7 244 |
Miljö- och jordbruksutskottet | 6 160 |
Justitieutskottet | 5 080 |
Trafikutskottet | 4 773 |
Utbildningsutskottet | 4 668 |
Civilutskottet | 3 470 |
Utrikesutskottet | 2 285 |
Konstitutionsutskottet | 2 033 |
Kulturutskottet | 1 844 |
Försvarsutskottet | 1 276 |
Utskott som inte har använt förenklad |
|
motionsberedning |
|
Socialförsäkringsutskottet | 3 243 |
Näringsutskottet | 3 109 |
Skatteutskottet | 2 623 |
Arbetsmarknadsutskottet | 1 756 |
Finansutskottet | 1 123 |
Källa: Genomgång av utskottens motionsbetänkanden.
Av tabellen framgår det att de utskott som använt förenklad motionsberedning ofta men inte alltid har tagit emot förhållandevis många yrkanden från all- männa motionstiden.
Det förekommer att utskott, som inte tar emot så många motionsyrkanden, avvaktar med att behandla ett års motionsyrkanden och behandlar dem tillsam- mans med det påföljande årets yrkanden i ett betänkande och då tillämpar för- enklad motionsberedning. Det första året under valperioden behandlas samt- liga motioner på sedvanligt sätt.
Den absolut vanligaste grunden för att behandla motioner förenklat är att yrkandena tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden.
Utrikesutskottet har de senaste valperioderna fattat särskilda beslut om att använda förenklad motionsberedning. I besluten anförs att skälet till den för- enklade motionsberedningen har varit att lyfta fram vissa frågor och fokusera på frågor av större vikt, principiella frågor och politikens huvuddrag för att därmed tydliggöra politiska skiljelinjer. En grundläggande utgångspunkt har varit att göra skillnad mellan enskilda motioner och parti- och kommittémo- tioner eftersom de senare bl.a. ger uttryck för huvudlinjerna i den politik som respektive parti skulle föra i regeringsställning eller presenterar alternativ till propositionsförslag. I praktiken behandlas således ofta enskilda motioner för- enklat i utrikesutskottet.
316
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
I sammanhanget kan påpekas att 36–41 procent av yrkandena som väcktes under allmänna motionstiden 2018/19–2020/21 återfanns i enskilda motioner. Resten var yrkanden i parti- och kommittémotioner.
20.5.3 Överväganden
Inledning
Sedan mitten av 1990-talet pågår riksmötet året runt genom att ett riksmöte pågår till dess att nästa riksmöte inleds. Det finns i princip inte några formella hinder för riksdagen att sammanträda när den vill, och det finns inga hinder i riksdagsordningen för att jämna ut riksdagens arbetsbörda genom att sprida ut den över tid.
Allmänna motionstiden ligger i anslutning till budgetpropositionen, och det skulle i praktiken inte gå att frikoppla allmänna motionstiden från motionsti- den på budgetpropositionen, eftersom budgetpropositionen är så omfattande och tar upp i stort sett all statlig verksamhet.
Det ingår inte i 2023 års riksdagsutrednings uppdrag att överväga en ändrad tidpunkt för när budgetpropositionen ska lämnas till riksdagen, vilket innebär att tiden för allmänna motionstiden är en utgångspunkt för kommitténs över- väganden.
Även om riksdagen i formell mening i stor utsträckning äger sin egen agenda styrs tidsrytmen mycket av när regeringen lämnar sina propositioner. Ofta kan önskemålen om när lagar ska träda i kraft innebära att tiden för riks- dagens behandling i stort sett är given. Propositioner som kommer vid vårens propositionsstopp behöver normalt behandlas före sommarens sammanträ- desuppehåll. De uttalanden som konstitutionsutskottet gjort om propositions- avlämnandet, bl.a. betydelsen av att propositionsavlämnandet sprids, är fort- farande viktiga. Det kan också påminnas om att propositioner med omfattande lagförslag bör lämnas under våren.
Det finns sammantaget inte någon anledning att föreslå några ändringar i riksdagsordningen. I det följande redovisas i stället några åtgärder som riksda- gen kan vidta inom ramen för den gällande regleringen.
Begränsad förlängning av motionstiden på propositioner som lämnas under sommaren
För närvarande finns det en praxis som innebär att om motionstiden på en pro- position inte hinner löpa ut före sommaruppehållet blir det en förnyad mo- tionstid efter att riksmötet startat, vanligtvis till onsdagen veckan efter det att riksmötet öppnat. Propositioner som lämnats in under sommaruppehållet får en motionstid som går ut 15 dagar efter riksmötets öppnande.
Genom att motionstiden för närvarande förlängs in på det nya riksmötet får ledamöterna och partierna en utsträckt tid att arbeta med följdmotioner. Att motionstiden löper ut först en bit in på det nya riksmötet innebär dock att ut- skottens beredning påbörjas senare än vad som annars skulle kunna vara
317
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
möjligt. I syfte att få fram betänkanden som kan behandlas i kammaren tidi- gare bör en ordning där motionstiden löper ut tidigare än i dag prövas. Ord- ningen bör ge utrymme för följdmotioner till slutet av augusti. Eftersom arbe- tet i riksdagen i praktiken numera börjar före det nya riksmötets öppnande skulle en sådan planering vara en rimlig avvägning mellan olika intressen.
Som redovisats ovan gällde följande under 2023:
–Fredagen den 2 juni: sista dagen för regeringen att lämna propositioner för vilka motionstiden löper ut före det sista arbetsplenumet, onsdagen den 21 juni.
–Propositioner som lämnas den 5–20 juni: kammaren beslutar på förslag av talmannen i varje enskilt fall att motionstiden förlängs till onsdagen veckan efter riksmötets öppnande, alltså till onsdagen den 20 september.
–Propositioner som lämnas den 21 juni–11 september: kammaren beslutar på förslag av talmannen i varje enskilt fall att motionstiden förlängs till 15 dagar efter riksmötets öppnande, alltså till onsdagen den 27 september.
I syfte att skapa en möjlighet för utskotten att ta fram betänkanden till kam- maren tidigare än i dag skulle tidsschemat kunna ändras under de år som det inte är val. En möjlighet är att motionstiden löper ut femton dagar före det nya riksmötets början för propositioner som lämnas så att motionstiden inte hinner löpa ut före sommaruppehållet. För 2023 skulle det ha inneburit att motionsti- den för alla propositioner som lämnades fr.o.m. måndagen den 5 juni t.o.m. fredagen den 11 augusti löpte ut måndagen den 28 augusti (i stället för den 20 september eller 27 september). Under den perioden 2023 inkom sex propositioner, sex skrivelser och en redogörelse. Betänkandena med anledning av dessa ärenden behandlades enligt följande i kammaren:
–ett ärende den 25 oktober 2023
–tio ärenden den 15–29 november 2023
–två ärenden den 7 februari 2024.
Som en illustration skulle den skisserade ordningen ha inneburit följande för 2024:
–Fredagen den 9 augusti: sista dagen för regeringen att lämna propositioner vars motionstid löper ut måndagen den 26 augusti (dvs. propositionerna anmäls och bordläggs i kammaren den 9 augusti).
–Måndagen den 26 augusti: sista motionsdagen på propositioner som an- mälts i kammaren minst 15 dagar före (dvs. senast fredagen den 9 augusti).
–Motionstiden på propositioner som kommer efter den 9 augusti sätts till 15 dagar (dvs. motionstiden löper ut tidigast tisdagen den 27 augusti).
–Tisdagen den 10 september: riksmötet inleds.
Med denna ordning, där motionstiden inte förlängs in på det nya riksmötet, hade behandlingen av dessa propositioner och skrivelser kunnat inledas tidi- gare. Detta inkluderar de propositioner och skrivelser som kommer efter den 9 augusti i exemplet ovan. För att ärendena ska kunna behandlas tidigare i
318
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kammaren än i dag behöver utskotten sammanträda vid tillfällen då de enligt den nuvarande ordningen ofta inte sammanträder.
Kommittén vill påminna om att enligt 9 kap. 4 § RO bör regeringen lämna propositioner på sådana tider att en anhopning av arbete hos riksdagen und- viks. Regeringen ska enligt samma bestämmelse samråda med talmannen om detta.
Kommittén vill betona att den skisserade ordningen förutsätter att reger- ingen under våren lämnar uppdaterade uppgifter om propositioner som kom- mer att lämnas till riksdagen under sommaren. Därigenom kan partierna pla- nera sitt arbete med följdmotioner på propositionerna.
Enligt 9 kap. 14 § RO får motioner med anledning av en proposition, en skrivelse, en framställning eller en redogörelse som uppskjutits från en valpe- riod till nästa väckas inom sju dagar från början av den nya valperioden. Detta gäller vare sig följdmotionstiden i sin helhet har gått ut före sommaruppehållet i den tidigare valperioden eller inte (prop. 1973:90 s. 541). Denna bestämmelse påverkas inte av en eventuell praxisändring enligt ovan.
Det kan i sammanhanget nämnas att följdmotionstiden i samband med jul- uppehållet oftast förlängs till en fredag en bit in i januari. I överväganden om motionstidens utgång för dessa propositioner bör behandlingen i kammaren av det kommande betänkandet vägas in.
Förenklad motionsberedning
Förenklad motionsberedning kan vara ett ytterligare sätt att hantera arbetsbör- dan. En möjlighet kan vara att enskilda motioner mer regelmässigt behandlas förenklat och fokus läggs på parti- och kommittémotioner. Det är upp till varje utskott att avgöra om man vill tillämpa förenklad motionsberedning och i vil- ken form.
Behandlingen av motionsbetänkanden
Motionsbetänkanden behandlas enligt praxis i kammaren från januari t.o.m. april. Arbetsbelastningen i kammaren skulle jämnas ut om fler motionsbetän- kanden skulle kunna debatteras och fattas beslut om redan i januari och febru- ari, vilket i sig vore önskvärt. En sådan ordning skulle dock kräva att utskotten inleder sin beredning av betänkandena tidigare än i dag, vilket skulle kunna kräva ökade resurser. Inom ramen för de befintliga resurserna bör dock strävan vara att motionsbetänkanden behandlas så tidigt som möjligt under året.
Strävan att undvika motionsbetänkanden i maj och juni bör fortsätta, även om det kan finnas skäl att t.ex. behandla motioner från allmänna motionstiden i betänkanden med en skrivelse eller proposition som kommer i samband med sista dagen för propositioner som avses bli behandlade före sommaren.
Varje utskott avgör formellt sett självt när under valperioden utskottets be- tänkanden ska justeras. Vissa utskott har en ordning med motionsbetänkanden inom olika områden vartannat riksmöte.
319
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Det kan övervägas att behandla betänkanden i kammaren med motioner |
| från det föregående kalenderårets allmänna motionstid under augusti och sep- |
| tember, dvs. innan det innevarande årets allmänna motionstid gått ut eller ens |
| startat. Det åligger talmannen, gruppledarna och utskotten att bedöma i vilken |
| utsträckning motionsbetänkanden kan behandlas i kammaren under augusti |
| och september. I de övervägandena måste hänsyn tas till att t.ex. utskottens |
| resor ofta äger rum då. |
| Sommaruppehållet |
| Riksmötets sista arbetsplenum ligger normalt några dagar före midsommar. |
| Veckan efter midsommar kan det förekomma interpellationsdebatter, liksom |
| under augusti. |
| Arbetsbelastningen kan variera mellan riksmötena vilket gör att det vore |
| olyckligt att låsa fast specifika tidpunkter för när det sista arbetsplenumet ska |
| vara. Talmannen får, efter samråd med gruppledarna, bedöma hur arbetssitu- |
| ationen kommer att se ut och efter det avgöra när det sista arbetsplenumet före |
| sommaren bör vara. I sådana diskussioner ska andra aktiviteter som många |
| ledamöter önskar delta i beaktas. Det kan dock inte i förväg uteslutas att det |
| behöver vara arbetsplenum efter midsommar. |
20.6Regeringens samråd med EU-nämnden om s.k. A-punkter
Kommitténs bedömning i korthet
Det finns inte skäl till någon ändring av regleringen av samrådet om A-punkter. Inom ramen för gällande reglering kan man pröva vägar att ytterligare underlätta samrådet utan att riksdagens kontroll av regeringens agerande påverkas.
Det är angeläget att regeringen söker förankring i riksdagen i tidigare skeden för att minimera risken att en situation uppkommer där Sverige från- träder ett förhandlingsresultat i beslutsögonblicket. Riksdagen behöver samtidigt sträva efter ett konsekvent agerande i utskotten och EU-nämnden.
20.6.1 Inledning
I kommitténs direktiv konstateras att bestämmelsen om regeringens samråds- skyldighet tillämpas så att samtliga s.k. A-punkter där ett beslut förväntas vid ett möte i rådet är föremål för samråd i EU-nämnden. Samrådet är i denna del skriftligt.
Riksdagen har på förslag av konstitutionsutskottet tillkännagett för riks- dagsstyrelsen att frågan om regeringens samråd med EU-nämnden när det gäl- ler A-punkter vid möten med Europeiska unionens råd bör ses över (bet.
320
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
2022/23:KU18, rskr. 2022/23:158). Kommittén ska mot den här bakgrunden se över frågan om formerna för samråd om A-punkter.
20.6.2 Gällande ordning
Enligt 10 kap. 10 § RF ska regeringen fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samrådsskyldigheten meddelas i riksdagsordningen. Det organ som avses i regeringsformens bestämmelse är riksdagens EU-nämnd; av 7 kap. 3 § RO följer att riksdagen för varje valperiod inom sig ska välja en nämnd för Euro- peiska unionen (EU-nämnden) för samråd enligt 10 kap. 10 § RF.
Regeringen ska enligt 7 kap. 14 § RO underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd. Regeringen ska också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför besluten i rådet. Regeringen ska vidare rådgöra med nämnden inför möten och beslut i Euro- peiska rådet.
A-punkter
Dagordningarna vid rådets sammanträden delas in i två delar: en för lagstift- ningsöverläggningar och en för icke lagstiftande verksamhet. Varje del delas i sin tur in i A- respektive B-punkter. B-punkter kräver mer eller mindre om- fattande överläggningar i rådet. A-punkterna däremot fattar rådet beslut om utan överläggning; kriteriet för en A-punkt är att man har konstaterat att ett tillräckligt antal medlemsstater står bakom beslutet och att inget ytterligare behöver sägas i frågan. Förhandlingarna har således avslutats och en överens- kommelse nåtts i rådets förberedande organ. En A-punkt kan innan förhand- lingarna avslutades ha funnits som en B-punkt på rådets dagordning, men så måste inte vara fallet. A-punkterna antas vanligen vid inledningen av respek- tive del av rådsdagordningen. Det sker som regel utan diskussion, men en råds- medlem eller kommissionen kan uttrycka sin mening och låta uttalanden tas till protokollet.
I det förberedande organet Coreper är I-punkter frågor på dagordningen där en överenskommelse nåtts i rådsarbetsgruppen och som därmed inte motiverar någon diskussion i Coreper. Efter godkännande av Coreper går en I-punkt upp som en A-punkt på rådets dagordning.
Bestämmelsen i 7 kap. 14 § RO om samrådsskyldigheten tillämpas så att samtliga A-punkter där ett beslut förväntas vid ett möte i rådet är föremål för samråd i EU-nämnden. Samrådet är i denna del skriftligt. Före 2007 gällde en ordning som innebar att samrådet i denna del avsåg de A-punkter som reger- ingen bedömde som betydelsefulla (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, bet. 2006/07:KU3).
321
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Handläggningen av A-punkter
Riktlinjer för Regeringskansliets handläggning av I- och A-punkter finns i EU- chefens riktlinjer 2022:1 Beredning och riksdagsförankring av EU-frågor. Där anges att skriftligt samråd med EU-nämnden normalt sker veckovis. Det om- fattar en lista över troliga A-punkter som Statsrådsberedningens EU-kansli sammanställer och skickar till EU-nämndens kansli. A-punkter som avser ärenden som nyligen varit föremål för muntligt samråd som B-punkter behö- ver inte föras upp på listan om inga sakomständigheter av betydelse ändrats. Listan över A-punkter innehåller annoteringar med en kort redogörelse för av- sikten med behandlingen i rådet och hur regeringen ställer sig till den blivande A-punkten. Även tidigare behandling i EU-nämnden och utskott redovisas.
I cirkuläret anges ett antal typer av A-punktsbeslut som är undantagna från kravet på annotering. Undantaget innebär att samrådet med EU-nämnden om A-punkten genomförs enbart på grundval av en rubrik och en dokumentrefe- rens, med angivande av vilket statsråd som ansvarar för frågan.
I den parlamentariska EU-kommitténs betänkande 2017/18:URF1 s. 95 f. (se vidare om kommittén nedan) redovisas 13 undantag från annoteringskra- vet. Dessa undantag tillämpas fortfarande och gäller A-punkter om
–Europaparlamentets resolutioner, beslut och yttranden
–rådets svar på frågor från Europaparlamentet
–anmälan av dagordning för kommande session i Europaparlamentet
–beslut om frivillig konsultation av Europaparlamentet
–beslut om samråd med Regionkommittén
–rådsprotokoll eller utkast till protokoll från samtliga rådsmöten
–beslut om allmänhetens tillgång till rådets handlingar
–utnämningar av andra medlemsstaters representanter
–rapporter till rådet från EU-myndigheter
–beslut inom ramen för det föreskrivande kommittéförfarandet med kontroll att inte motsätta sig genomförandeaktens antagande
–beslut där endast euroländerna har rösträtt
–beslut om att anta eller ändra i andra språkversioner av en akt än den svenska
–Corepers beslut i procedurfrågor i enlighet med artikel 19.3 och 19.7 i rå- dets arbetsordning, exempelvis att acceptera skriftligt förfarande.
Med anledning av EU-kommitténs arbete sågs undantagen från annote- ringskravet över, och följande typer av beslut har lagts till:
–informationspunkter som information om mål vid EU-domstolen och lä- gesrapporter från ordförandeskapet
–punkter där rådet endast uppmanas att notera något, som en akt antagen av Europaparlamentet eller en rapport
–delegerade akter som rör förlängning av tidsfrist och avsikt att inte invända
–brev och notiser med information till den som berörs av riktade sanktioner
322
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
–preliminära beslut om att godkänna eller anta justerade motiveringar för sanktionslistning
–beslut i sanktionsärenden om tillgång till rådets handlingar som hanteras i arbetsgruppen med råd för yttre förbindelser (Relex).
EU-nämndens kansli skickar ut de troliga A-punktslistorna för samråd till EU- nämndens ledamöter och suppleanter per e-post. Eventuella avvikande stånd- punkter ska meddelas genom ett svar på e-posten senast vid en angiven tid. Tidsfristen anges till minst cirka två timmar. En notis om samrådet skickas också per sms. Tyst medgivande gäller, dvs. om det inte görs en invändning tolkas det som stöd för regeringens ståndpunkt.
Det förekommer att samråd om sent tillkomna A-punkter sker med kort varsel. Nämndens kansli har kontinuerlig beredskap via mobil och dator inför annoteringar från Regeringskansliet.
I EU-kommitténs betänkande redovisas att Statsrådsberedningens EU- kansli (SB EU-kansliet) framhåller att Regeringskansliets hantering av A-punkter kräver beredskap, inklusive jourverksamhet, i Regeringskansliet och Sveriges EU-representation i Bryssel. Hanteringen förutsätter motsva- rande beredskap i riksdagen hos EU-nämndens kansli. SB EU-kansliets åtgär- der innebär kontroll, beställning och sammanställning av underlag under var- dagar och kvällar samt på helger eftersom rådsmöten ligger på måndagar. De- partementens EU-samordningar håller beredskap inför respektive departe- ments rådsmöten. De ansvarar för att annoteringar tas fram under vardagar och vid behov kvällar och helger. Departementen ansvarar också för hanteringen gentemot EU-nämnden när samrådet sker utanför kontorstid. Både Regerings- kansliet och riksdagen ägnar mycket tid åt A-punkterna i ett skede när det i praktiken inte finns något utrymme för att påverka beslutens utformning.
Omfattningen av det skriftliga samrådet om A-punkter
En genomgång som gjorts inom ramen för denna utredning visar att under 2022 genomfördes skriftliga samråd om 1 183 troliga A-punkter. Tidigare undersökningar har visat att det under 2011 genomfördes skriftliga samråd om 1 395 troliga A-punkter och under 2016 om 1 280 troliga A-punkter (PM 2012-06-05 Uppföljning EUMOT – vissa EU-frågor, dnr 2442-2011/12 och 2017/18:URF1 s. 99). Omfattningen av det skriftliga samrådet om A-punkter är således stabil över tid.
Det genomförs också skriftliga samråd om andra frågor än A-punkter. Un- der riksmötet 2022/23 höll regeringen skriftliga samråd med EU-nämnden vid totalt 121 tillfällen, varav 41 innehöll listor med troliga A-punkter. Ett skrift- ligt samråd kan innehålla flera annoteringar inom samma ämnesområde (EU- nämndens verksamhet 2022/23 s. 6).
323
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Den parlamentariska EU-kommittén
I juni 2016 tillsatte riksdagsstyrelsen en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda riksdagens arbete med EU-frågor. En slutsats i EU- kommitténs betänkande var att kontakter med regeringen i syfte att ge riksda- gen inflytande över svenska ståndpunkter måste fokusera på EU-beslutspro- cessens tidiga skeden (2017/18:URF1).
EU-kommittén utredde noggrant hanteringen av A-punkter i betänkandet EU-arbetet i riksdagen. Kommittén ansåg att informations- och samrådsskyl- digheten i fråga om rådets beslut i A-punkter skulle bestå, men att regeringen och EU-nämnden borde utveckla formerna för informationen och samrådet (2017/18:URF1 s. 135 f.).
Kommittén fann samrådet om A-punkterna problematiskt utifrån kommit- téns ambition att fokusera kontakterna mellan riksdagen och regeringen till EU-beslutsprocessens tidiga skeden. Samtidigt, anförde kommittén, har det heltäckande samrådet om rådets A-punkter den stora fördelen att regeringen inte kan delta i ett beslut i rådet utan att riksdagen känner till det och ger ett mandat för det.
Kommittén övervägde ingående olika modeller för att begränsa den omfat- tande hanteringen av A-punkterna. Kommittén ansåg dock att dessa alternativ inte i tillräcklig omfattning tillgodosåg olika intressen av att förenkla och ef- fektivisera kontakterna mellan riksdagen och regeringen å ena sidan och att säkerställa riksdagens kontroll över regeringens agerande å andra sidan.
Kommittén drog alltså slutsatsen att den tillämpning bör bestå som innebär att samtliga beslut i rådet, inklusive de som fattas som A-punkter, omfattas av informations- och samrådsskyldigheten gentemot EU-nämnden. Det bör dock enligt kommittén finnas utrymme för regeringen och EU-nämnden att utveckla formerna för samrådet om A-punkterna. Kommittén noterade t.ex. att det re- dan fanns möjligheter för EU-nämnden och regeringen att enas om lägre ställda krav på regeringens information till EU-nämnden för vissa kategorier av beslut. Detta kunde enligt kommittén vara ett spår att arbeta vidare på. En annan tanke kunde vara att på sikt skapa system som möjliggör för EU-nämn- dens ledamöter att löpande ta del av information om kommande beslut om A-punkter och att regeringen ges tyst accept för föreslagna ståndpunkter så- vida EU-nämnden inte anmäler något annat. Kommittén anförde vidare (2017/18:URF1 s. 137):
I förhållande till kommitténs ambition att fokusera kontakterna mellan riksdagen och regeringen till EU-beslutsprocessens tidiga skeden är detta förstås ett avsteg. Kommittén vill dock uppmärksamma att Sverige, som redovisats i kommitténs genomgång, vid ett antal belagda tillfällen röstat nej i rådet i beslut om A-punkter till följd av att regeringen i samrådet med EU-nämnden inte fått accept för att rösta ja. Detta kan knappast anses vara en lyckosam hantering ur något perspektiv. Att frånträda ett förhandlings- resultat i beslutsögonblicket riskerar att avsevärt skada förtroendet för Sve- rige som förhandlingspart och därmed försämra utsikterna att nå ett för Sverige gynnsamt förhandlingsresultat i andra frågor. Även om det är fråga om enstaka undantag talar detta enligt kommittén för att regeringen i ökad utsträckning ska söka förankring i riksdagen i tidigare skeden för att
324
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
minimera risken att hamna i liknande situationer. För att det i alla delar ska bli meningsfullt behöver riksdagen samtidigt sträva efter ett konsekvent agerande i utskotten och EU-nämnden.
20.6.3 Överväganden
Som har påpekats i flera utvärderingar av riksdagens arbete med EU-frågor är det angeläget att riksdagen, och särskilt utskotten, kommer in tidigt i proces- serna kring de frågor som behandlas i EU. Detta har framhållits i t.ex. konsti- tutionsutskottets betänkande EU-frågornas behandling i riksdagen (bet. 1996/97:KU2), Riksdagskommitténs betänkande Riksdagen inför 2000-talet (förs. 2000/01:RS1), 2002 års riksdagskommittés betänkande Riksdagen i en ny tid (framst. 2005/06:RS3), EUMOT-utredningens rapport Riksdagens ar- bete med EU-frågor (2010/11:URF2) och EU-kommitténs betänkande EU-ar- betet i riksdagen (2017/18:URF1).
Samrådet om A-punkterna sker sent i processen, och möjligheterna att på- verka innehållet i rådets beslut är utomordentligt begränsade. Hanteringen krä- ver också praktiska resurser och partierna och ledamöterna måste vara beredda att agera med kort varsel.
I likhet med vad den EU-kommittén anförde har dock det heltäckande sam- rådet om rådets A-punkter den stora fördelen att regeringen inte kan delta i ett beslut i rådet utan att riksdagen känner till det och ger ett mandat för det.
Genomgången av antalet A-punkter under 2022 visar också att antalet är i stort sett samma som under 2011 och 2016. Rutinerna för hanteringen av A-punkterna är stabila. De rutiner som har utarbetats, både inom riksdagen och i dialog med Regeringskansliet, för hur samrådet om A-punkterna ska genomföras har visat sig fungera väl även med beaktande av de utmaningar som finns.
Sammantaget finns det inte skäl för att ändra regleringen av omfattningen av regeringens samråd med EU-nämnden. Som EU-kommittén anförde bör det dock finnas utrymme för regeringen och EU-nämnden att utveckla formerna för samrådet om A-punkterna. Sedan EU-kommittén lämnade sitt betänkande har listan över undantag från annoteringskravet utvidgats. Det är möjligt att den listan kan utökas ytterligare. Inom ramen för den gällande regleringen kan man också pröva andra vägar att ytterligare underlätta samrådet utan att riks- dagens kontroll av regeringens agerande påverkas.
Vidare vill kommittén framhålla det som den parlamentariska EU-kommit- tén anförde om att frånträdandet av ett förhandlingsresultat i beslutsögon- blicket riskerar att avsevärt skada förtroendet för Sverige som förhandlingspart och därmed försämra utsikterna att nå ett för Sverige gynnsamt förhandlings- resultat i andra frågor (2017/18:URF1 s. 135). Det är angeläget att regeringen söker förankring i riksdagen i tidigare skeden för att minimera risken att så- dana situationer uppkommer. Som den parlamentariska EU-kommittén an- förde behöver riksdagen samtidigt sträva efter ett konsekvent agerande i utskotten och EU-nämnden.
325
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
20.7Offentliga sammanträden i utskott medan arbetsplenum pågår
Kommitténs förslag i korthet
Om det finns särskilda skäl ska ett utskott få besluta att ha ett offentligt sammanträde under arbetsplenum eller val i kammaren. Ett sådant beslut ska fattas i förväg och vara enhälligt.
20.7.1 Inledning
I kommitténs direktiv redovisas att ett utskott får sammanträda under arbets- plenum eller val i kammaren om utskottet har fattat ett enhälligt beslut i förväg. Sammanträden som är offentliga får dock inte äga rum under arbetsplenum eller val i kammaren (tilläggsbestämmelse 7.15.3 RO).
Kommittén ska överväga om utskotten bör få ha offentliga sammanträden under arbetsplenum och val i kammaren.
20.7.2 Gällande ordning
Riksdagen består av en kammare med 349 ledamöter (3 kap. 2 § RF). När ett ärende ska avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med de närmare bestämmelser som meddelas i riksdagsord- ningen (4 kap. 6 § RF).
Utskotten och EU-nämnden sammanträder när riksdagsarbetet kräver det (7 kap. 15 § RO). Sammanträdena ska enligt 7 kap. 16 § RO som huvudregel hållas inom stängda dörrar. Ett utskott får emellertid besluta att ett samman- träde ska vara offentligt i den del det avser inhämtande av upplysningar eller överläggning i EU-frågor (7 kap. 17 § RO).
Enligt tilläggsbestämmelse 7.15.3 RO får ett utskott sammanträda under arbetsplenum eller val i kammaren endast om utskottet har fattat ett enhälligt beslut i förväg. Dock får ett sådant sammanträde inte vara offentligt. I övrigt får ett utskottssammanträde äga rum samtidigt med att kammaren sammanträ- der.
Med arbetsplenum avses ett sammanträde med kammaren under vilket överläggning om och avgörande av betänkanden och utlåtanden från utskott kan ske (1 kap. 3 § RO).
För EU-nämnden finns det inga begränsningar för när ett sammanträde får äga rum. EU-nämnden kan t.ex. behöva sammanträda under ett pågående rådsmöte, och detta kan då ske trots att ett arbetsplenum pågår.
Bakgrund
Under tvåkammartiden fick inte utskott och kammare sammanträda samtidigt. Grundlagberedningen anförde att erfarenheten har visat att utskott vid enstaka tillfällen i pressade arbetslägen har haft behov av att sammanträda samtidigt
326
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
med kammaren. Beredningen föreslog med tanke på sådana undantagssitua- tioner att förbudet mot samtidiga kammar- och utskottssammanträden skulle mjukas upp. Det borde vara möjligt för ett utskott att om det har fattat ett en- hälligt beslut i förväg att sammanträda medan det pågår förhandlingar i kam- maren om inte förhandlingarna rör sig om val eller avgörande av ärende. I praktiken avsågs närmast sammanträden där interpellationer eller frågor be- svaras (prop. 1973:90 s. 499). En sådan reglering infördes således med 1974 års riksdagsordning.
Fram till 1987 var utskottens samtliga sammanträden slutna. Den 1 februari 1988 infördes en bestämmelse i riksdagsordningen om att ett utskott får be- sluta att ett sammanträde till den del det avser inhämtande av upplysningar ska vara offentligt. Utfrågningarna ska enligt förarbetena syfta till inhämtande av sakupplysningar och utgöra ett led i beredningen av utskottets ärenden. De får inte utvecklas till politiska debatter. Sådana bör äga rum vid kammarens be- handling av ärendet (SOU 1987:6, prop. 1987/88:22, bet. KU 1987/88:18).
Fram till 2007 fick ett utskott sammanträda samtidigt med kammaren en- dast om överläggningen i kammaren avsåg något annat än ett ärendes av- görande eller ett val och utskottet hade medgivit det genom ett enhälligt beslut i förväg. Det innebar att utskotten för att kunna sammanträda under t.ex. inter- pellationsdebatter var tvungna att fatta ett enhälligt beslut i förväg.
Kravet på enhälligt beslut i förväg avskaffades på förslag av 2002 års Riks- dagskommitté (framst. 2005/06:RS3 s. 154). Kommittén anförde att den hade uppmärksammats på att det hade blivit svårare för utskotten att hitta tid för utfrågningar under en tid då kammaren inte sammanträder. Skälet var att mer kammartid, även måndagar och fredagar, togs i anspråk för interpellationsde- batter och särskilda debatter. Antalet utskottsutfrågningar tenderade också att öka.
Riksdagskommittén ansåg att kravet på ett enhälligt beslut som fattats i för- väg för att ha ett utskottssammanträde under interpellationsdebatter och sär- skilt anordnade debatter borde tas bort. Det får anses vara utskotten själva som har i uppgift att ta vederbörlig hänsyn till kammarens arbete och utskottsleda- möternas deltagande i kammardebatter i sin planering av sammanträden.
Finansutskottet tog i ett yttrande till konstitutionsutskottet om proposition 2009/10:80 En reformerad grundlag upp frågan om budgetprocessen efter val, då tidsförhållandena kan vara knappa. Finansutskottet ansåg att frågan om för- kortad budgetberedning i riksdagen behövde utredas ytterligare och anförde bl.a. att utskotten borde ges rätt att sammanträda medan arbetsplenum pågår (yttr. 2009/10:FiU2y). Frågan kom dock inte att tas upp i den utredning som blev resultatet av yttrandet (Utredningen om tidpunkten för budgetproposi- tionens avlämnande under valår m.m., se 2012/13:URF3 s. 196 f.).
Möjligheten för utskott att sammanträda under arbetsplenum eller val i kammaren infördes med den nya riksdagsordningen den 1 september 2014. I förarbetena påpekades att när reglerna om att utskotten inte får sammanträda samtidigt som det pågår ärendedebatter eller förrättas val i kammaren hade utskotten en mer begränsad arbetsbörda (framst. 2013/14:RS3 s. 115–116). Ett
327
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| exempel på frågor som tillkommit är att utskotten sedan den 1 december 2009, |
| då Lissabonfördraget trädde i kraft, ska genomföra subsidiaritetsprövningar av |
| EU-förslag. Tidsramen för en subsidiaritetsprövning är begränsad (normalt |
| åtta veckor). Mot bakgrund av utskottens ökade arbetsbörda föreslogs att ut- |
| skotten skulle få möjlighet att sammanträda under arbetsplenum och val. För |
| att ett sådant sammanträde ska få hållas ska dock utskottet enhälligt i förväg |
| ha beslutat att tillåta detta. Därigenom kan önskemål från enskilda ledamöter |
| i utskottet om att kunna delta i ett arbetsplenum tillgodoses. Det innebär att |
| utskottets ordförande inte kan kalla till sammanträde under ett arbetsplenum |
| om inte ett enhälligt beslut har fattats. Självfallet förväntas utskotten inte sam- |
| manträda när det är votering eller när det är debatt om utskottets egna betän- |
| kanden. |
| Det förutsattes att utskotten skulle använda möjligheten restriktivt och en- |
| dast när det finns ett reellt behov. Det blev inte tillåtet för ett utskott att ha ett |
| sammanträde med offentlig utfrågning när arbetsplenum pågår. Därmed klar- |
| gjordes att det endast är ett tidspressat arbetsschema för ärendebehandling och |
| liknande som kan föranleda ett utskottssammanträde under arbetsplenum. |
| Offentliga sammanträden |
| I följande tabell visas antalet offentliga sammanträden som utskotten har hållit |
| under kalenderåren 2018–2022. |
328
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR2024/25:URF1
Tabell 20 Antal offentliga sammanträden i utskotten
Utskott | 2022 | 2021 | 2020 | 2019 | 2018 | Totalt 2018–2022 |
KU | 8 | 9 | 10 | 11 | 17 | 55 |
FiU | 7 | 5 | 4 | 5 | 6 | 27 |
SoU | 1 | 3 | 2 | 1 | 1 | 8 |
TU | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 6 |
UbU | 0 | 0 | 2 | 0 | 1 | 3 |
CU | 0 | 0 | 1 | 0 | 1 | 2 |
MJU | 0 | 1 | 0 | 1 | 0 | 2 |
AU | 0 | 0 | 1 | 0 | 1 | 2 |
SkU | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 |
UU | 0 | 0 | 0 | 1 | 0 | 1 |
FöU | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 |
SfU | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | 1 |
KrU | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | 1 |
JuU | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
NU | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Summa | 17 | 19 | 23 | 20 | 31 | 110 |
Totalt antal utskotts- |
|
|
|
|
|
|
sammanträden | 742 | 798 | 808 | 590 | 626 | 3 564 |
Andelen offentliga ut- |
|
|
|
|
|
|
skottssammanträden | 2 % | 2 % | 3 % | 3 % | 5 % | 3 % |
Källa: Riksdagsförvaltningens årsredovisning för respektive år.
Av tabellen framgår det att konstitutionsutskottet har hållit hälften av alla of- fentliga sammanträden under dessa år. Finansutskottet har hållit omkring hälf- ten av de övriga offentliga sammanträdena.
Av tabellen framgår också att 3 procent av samtliga sammanträden har varit offentliga (110 av 3 564).
Det ska framhållas att pandemin innebar att ett antal offentliga sammanträ- den som normalt skulle ha ägt rum aldrig blev av.
Det förekommer att utskott håller seminarier eller liknande medan arbets- plenum pågår i kammaren. Till exempel höll utrikesutskottet ett offentligt se- minarium med utfrågning om biståndsbudgeten onsdagen den 30 november 2022 kl. 10.00–12.30 (bet. 2022/23:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bi- stånd s. 30). I kammaren den dagen var det arbetsplenum med ärendedebatter kl. 09.00–14.01 och votering 16.00–16.11 (riksdagens protokoll 2022/23:28, onsdagen den 30 november, kammarstatistik).
Sammanträden under arbetsplenum
Av utskottens protokoll framgår beslut om att sammanträda under arbetsple- num. Det är vanligt att utskotten beslutar att sammanträda under arbetsplenum i december, när debatterna i kammaren om budgetbetänkandena pågår under normal utskottstid (tisdag kl. 11 och torsdag förmiddag). Även i juni kan
329
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
kammardebatter under normal utskottstid innebära att utskott sammanträder under arbetsplenum.
Det förekommer också att ett utskottssammanträde äger rum under normal utskottstid på en torsdag, men drar ut på tiden så att ett arbetsplenum hinner börja innan utskottet avslutar sammanträdet. Utskottet kan i början av sam- manträdet förutse att sammanträdet kan komma att dra ut på tiden, och då in- leda sammanträdet med ett beslut om att utskottet får sammanträda under ar- betsplenum. Om något sådant beslut inte fattats men sammanträdet drar ut på tiden så att ett arbetsplenum börjar i kammaren beslutar utskotten under på- gående sammanträde att utskottet får sammanträda under arbetsplenum.
Det förekommer vidare att utskott behöver sammanträda under onsdagar för att hantera skyndsamma ärenden.
I följande tabell visas antalet sammanträden som utskotten har haft helt el- ler delvis under arbetsplenum under riksmötena 2018/19–2022/23.
Tabell 21 Antal sammanträden i utskotten under arbetsplenum
Utskott | 2022/23 | 2021/22 | 2020/21 | 2019/20 | 2018/19 | Totalt 2018/19– |
|
|
|
|
|
| 2022/23 |
KU | 5 | 7 | 9 | 4 | 5 | 30 |
FiU | 4 | 8 | 5 | 4 | 5 | 26 |
UU | 7 | 3 | 7 | 7 | 0 | 24 |
SoU | 1 | 3 | 5 | 11 | 1 | 21 |
MJU | 4 | 6 | 3 | 4 | 1 | 18 |
NU | 3 | 5 | 1 | 3 | 3 | 15 |
AU | 3 | 4 | 1 | 2 | 3 | 13 |
JuU | 3 | 3 | 2 | 2 | 1 | 11 |
SfU | 1 | 2 | 5 | 2 | 1 | 11 |
CU | 1 | 5 | 1 | 1 | 0 | 8 |
FöU | 1 | 2 | 3 | 2 | 0 | 8 |
UbU | 1 | 1 | 1 | 3 | 1 | 7 |
TU | 2 | 2 | 0 | 2 | 1 | 7 |
KrU | 0 | 2 | 0 | 1 | 0 | 3 |
SkU | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | 2 |
UFöU | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 2 |
Summa | 38 | 53 | 43 | 49 | 23 | 206 |
Totalt antal utskotts- |
|
|
|
|
|
|
sammanträden | 617 | 707 | 745 | 690 | 580 | 3 339 |
Andelen sammanträden |
|
|
|
|
|
|
under arbetsplenum | 6 % | 7 % | 6 % | 7 % | 4 % | 6 % |
Källa: Utskottens protokoll.
Av tabellen framgår att fyra utskott, KU, FiU, UU och SoU, under dessa fem riksmöten har haft fler än 20 sammanträden helt eller delvis under arbetsple- num. Av tabellen framgår också att 6 procent av samtliga sammanträden har
330
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
ägt rum under arbetsplenum. Antalet sammanträden under arbetsplenum kan ha påverkats av pandemin.
EU-nämnden
EU-nämnden sammanträder normalt på fredag förmiddag, dvs. när arbetsple- num inte pågår i kammaren. Samråd med statsministern inför Europeiska rådet äger dock ofta rum på onsdagar samtidigt med arbetsplenum. Dessa samråd är normalt offentliga.
20.7.3 Överväganden
Det är genom debatt och beslut i kammaren som riksdagen stiftar lag och be- slutar om statens budget. När ett ärende ska avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig (4 kap. 6 § RF). Genom verksam- het i kammaren där alla ledamöter har möjlighet att delta utförs således några av de mest centrala uppgifter som riksdagen har.
Ett skäl till att utskott endast efter ett enhälligt beslut av utskottet i förväg får ha sammanträden när det är arbetsplenum eller val i kammaren är att ut- gångspunkten har ansetts vara att alla ledamöter ska kunna delta i ärendede- batter i kammaren (i det följande inbegrips val när det talas om arbetsplenum). Det är en viktig utgångspunkt i riksdagens arbete att alla ledamöter ska ha möjlighet att delta i debatter om ärendens avgörande. Samtidigt är det ett fak- tum att det huvudsakligen är ledamöter som sitter i det utskott vars betänkande debatteras som deltar i debatten i kammaren. Samtliga partiers ståndpunkter kan därmed komma fram i kammardebatten även om inte alla 349 ledamöter kan delta.
Det bör framhållas att det är av värde för planeringen av annan verksamhet i riksdagen än utskottens att utskotten har fasta sammanträdestider. Det är inte bara arbetsplenum som pågår i riksdagen på onsdagar och torsdag eftermid- dag; det förekommer också andra sammanträden i riksdagen av mer eller mindre formell karaktär under den tiden. Vidare anordnas olika slag av offent- liga seminarier i t.ex. första- och andrakammarsalen. Dessutom möts inte säl- lan parlamentariska utredningar på onsdagar. Riksdagsledamöter deltar i dessa olika aktiviteter, och normalt bör inte utskotten förlägga verksamhet till dessa tider.
Genomgången av de tillfällen när utskotten har hållit sammanträden under arbetsplenum visar att utskotten använder möjligheten i begränsad utsträck- ning. Utskottssammanträden som inleds under arbetsplenum hålls främst i slu- tet av höst- och vårsessionen och i samband med brådskande ärenden. Det fö- rekommer också att utskottssammanträden som inleds t.ex. kl. 10.30 på tors- dagar drar ut på tiden och inte hinner avslutas när arbetsplenum inleds klockan
12.Ett utskott kan då besluta att sammanträdet får fortsätta under arbetsple- num. I enlighet med förarbetena har utskotten alltså använt möjligheten re- striktivt och endast när det har funnits ett reellt behov. Detta bör gälla även fortsättningsvis.
331
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Om ett utskott önskar ha en utfrågning i syfte att belysa ett ärende som |
| hanteras skyndsamt eller i slutet av en vår- eller höstsession kan det bli svårig- |
| heter att hitta en tid då arbetsplenum inte pågår. Om den enda tid som utfråg- |
| ningen i praktiken kan äga rum är under arbetsplenum kan sammanträdet en- |
| ligt gällande reglering inte hållas offentligt. Som redovisats ovan har det före- |
| kommit att utskott ordnar seminarier som inte är formella utskottssammanträ- |
| den under arbetsplenum. |
| Sammantaget är det rimligt att det skapas en möjlighet för utskotten att un- |
| dantagsvis hålla offentliga sammanträden under arbetsplenum. Som för övriga |
| sammanträden under arbetsplenum behöver ett utskott i så fall fatta ett enhäl- |
| ligt beslut i förväg. Genom att det finns ett krav på enhällighet kan en enskild |
| ledamot i utskottet förhindra att sammanträdet hålls samtidigt som arbetsple- |
| num. Därtill ska det krävas särskilda skäl för att ett sammanträde som är of- |
| fentligt ska få hållas under arbetsplenum. Särskilda skäl kan vara att utskottet |
| måste hantera ärendet skyndsamt eller att arbetsplenum pågår under normal |
| utskottstid. Den absoluta huvuddelen av de offentliga sammanträdena planeras |
| i god tid, och för dem ska normalt inte möjligheten till offentligt sammanträde |
| under arbetsplenum behövas. Det förekommer dock att val eller arbetsplenum |
| läggs in med kort varsel, och då kan utskott behöva avgöra om det, efter ett |
| enhälligt beslut i förväg, ändå vill genomföra ett planerat offentligt samman- |
| träde. Det är utskottet som avgör om det finns särskilda skäl. |
| Vid de allra flesta offentliga sammanträden i utskotten tecknas yttrandena |
| ned i läsbar form och publiceras, ofta i serien Rapporter från riksdagen (RFR) |
| eller i ett utskottsbetänkande. De flesta offentliga sammanträden sänds också |
| på riksdagens webbplats. Uppteckningarna och webbsändningarna innebär att |
| fler än de som är på plats kan ta del av sammanträdena. Det finns dock inga |
| författningsmässiga krav på uppteckningar och webbsändningar. Om ett ut- |
| skott håller ett offentligt sammanträde under arbetsplenum kan möjligheterna |
| att uppfylla önskemålen om uppteckningar och webbsändningar vara begrän- |
| sade, eftersom verksamheten i kammaren måste prioriteras. |
| Enligt 7 kap. 18 § RO ska det vid en offentlig del av ett sammanträde i ett |
| utskott eller i EU-nämnden finnas särskilda platser för åhörare. Denna bestäm- |
| melse, liksom övriga bestämmelser om vad som gäller vid offentliga samman- |
| träden, kommer att gälla vid offentliga sammanträden under arbetsplenum. |
| Förslaget medför ändringar i tilläggsbestämmelse 7.15.3 RO. |
332
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.8 Översyn av Stockholmstraktamentet
Kommitténs förslag i korthet
Storleken på Stockholmstraktamentet ska höjas från 50 procent till 70 pro- cent av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen. Det av- dragsgilla beloppet ska ändras i motsvarande mån. För att storleken på Stockholmstraktamentet och det avdragsgilla beloppet ska korrespondera ska det också göras en justering av beräkningen enligt 5 kap. 2 § ersätt- ningslagen.
Kommitténs bedömning i korthet
Det finns inte skäl att ändra ordningen för att fastställa Stockholmstrakta- mentet. Stockholmstraktamentet bör således även i fortsättningen räknas upp med prisbasbeloppet.
20.8.1 Inledning
Med begreppet traktamente avses ersättning som en arbetsgivare eller liknande betalar vid sidan av lön eller arvode för att täcka ökade levnadskostnader under en tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten som är förenad med över- nattning. Med ökade levnadskostnader avses sådana kostnader som den en- skilde inte skulle ha haft om han eller hon tjänstgjort inom den vanliga verk- samhetsorten. Vad som gäller för traktamente har ett nära samband med den skatterättsliga regleringen.
I 5 kap. lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersätt- ningslagen) finns bestämmelser om traktamenten för ledamöterna. I kapitlet regleras bl.a. dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stock- holm (5 kap. 1 § ersättningslagen), utlandstraktamente och förrättningstillägg (5 kap. 3 § ersättningslagen) samt dagtillägg vid utrikes tjänsteresa som inte innefattar övernattning (5 kap. 4 § ersättningslagen).
För många riksdagsledamöter medför uppdraget som ledamot att man tjänstgör på en annan ort än hemorten när riksdagen är samlad och en stor del av tiden tillbringas i Stockholm eftersom det är där riksdagen normalt sam- manträder. De resor som en riksdagsledamot gör till Stockholm inom ramen för riksdagsuppdraget betraktas som tjänsteresor (de allmänna råden i riks- dagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd [RFS 2022:1] till lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter). Sedan 2006 finns det därför en sär- skild ersättning som lämnas till de ledamöter som reser till och övernattar i Stockholm inom ramen för sitt uppdrag som ledamot, det s.k. Stockholmstrak- tamentet (5 kap. 2 § ersättningslagen). Innan Stockholmstraktamentet infördes hade riksdagsledamöterna rätt till dagtraktamente med anledning av sina resor till Stockholm.
Riksdagsstyrelsen beslutade i september 2019 att tillkalla en särskild utre- dare med uppgift att se över vissa frågor om riksdagsledamöternas rätt till er- sättning. I utredningens uppdrag ingick bl.a. att belysa Stockholmstrakta-
333
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| mentet. Några ändringar i sak föreslogs inte av utredningen i den delen |
| (2020/21:URF2 s. 241 f.). |
| Vid remissbehandlingen förde Moderaterna och Kristdemokraterna fram |
| att Stockholmstraktamentet inte täcker de merkostnader som uppkommer med |
| anledning av ledamöternas vistelse i Stockholm. De ansåg att Stockholmstrak- |
| tamentets storlek borde övervägas ytterligare och att den borde bestämmas av |
| Riksdagens arvodesnämnd. Riksdagsstyrelsen konstaterade att den nuvarande |
| ordningen för att fastställa Stockholmstraktamentet och dess storlek har till- |
| lämpats under lång tid och ansåg att det fanns skäl att överväga om ordningen |
| borde förändras. Riksdagsstyrelsen saknade dock beredningsunderlag för att |
| kunna ta ställning till en sådan reform och ansåg att frågan skulle övervägas i |
| ett annat sammanhang (framst. 2021/22:RS2 s. 66 f.). |
| Kommittén har nu i uppdrag att se över ordningen för att fastställa Stock- |
| holmstraktamentet och dess storlek. |
| 20.8.2 Den skatterättsliga regleringen |
| Allmänna utgångspunkter |
Ersättning som betalas ut för ökade levnadskostnader med anledning av en tjänsteresa utgör skattepliktig inkomst av tjänst för mottagaren av ersättningen (11 kap. 1 § inkomstskattelagen [1999:1229]). Samtidigt får, under vissa för- utsättningar, avdrag göras vid inkomstbeskattningen för sådana ökade lev- nadskostnader som uppkommer med anledning av tjänsteresan (12 kap. in- komstskattelagen). I vissa fall kan ett traktamente dock betalas ut skattefritt. Avdrag för motsvarande kostnader får i de fallen inte göras.
Bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor finns
i12 kap. 6–17 §§ inkomstskattelagen. Grundläggande förutsättningar för av- dragsrätt är att den skattskyldige vistas utanför sin vanliga verksamhetsort i tjänsten och att resan är förenad med övernattning utanför den vanliga verk- samhetsorten (12 kap. 6 § inkomstskattelagen). Båda förutsättningarna måste vara uppfyllda.
När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till samma ort under mer än tre månader i följd förändras rätten till avdrag. Bestämmel- serna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa ska då inte längre tillämpas. I stället ska rätten till avdrag bedömas enligt bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete och dubbel bosättning
i12 kap. 18–22 §§ inkomstskattelagen. Det innebär att rätten till avdrag mins- kar först efter tre månader och sedan ytterligare efter två år. Man brukar kalla detta för den s.k. tremånadersregeln. Tanken med tremånadersregeln är att man efter viss tid kan acklimatisera sig och på så sätt få ned kostnaderna för bl.a. måltider. En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppe- håll som beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra veckor (12 kap. 6 § inkomstskattelagen).
Bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa gäl- ler även för riksdagens ledamöter. När en riksdagsledamot befinner sig på
334
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
tjänsteresa i Stockholm som ett led i sitt uppdrag gäller dock särskilda regler för avdrag (12 kap. 6 a § inkomstskattelagen).
Den vanliga verksamhetsorten och tjänstestället
En förutsättning för avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa är att den skattskyldige vistas utanför sin vanliga verksamhetsort (12 kap. 6 § in- komstskattelagen). Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilo- meter från den skattskyldiges tjänsteställe. Som verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilometer från den skattskyldiges bostad (12 kap. 7 § inkomstskattelagen).
Begreppet tjänsteställe definieras i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen och ut- gör som huvudregel den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Bestämmelsen innehåller dock vissa särregleringar. En av dem gäller riksdagsledamöter. Enligt bestämmelsens sista stycke har en riksdagsledamot sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten. Som tjänsteställe betraktas alltså riksdagsledamo- tens bostad på hemorten. Det här motsvarar den definition som finns av en riksdagsledamots tjänsteställe i 1 kap. 3 a § ersättningslagen.
Avdragets storlek
Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade utgifter för mål- tider samt diverse småutgifter (12 kap. 6 § inkomstskattelagen). Utgifter för logi behandlas inte närmare här.
Avdraget beräknas för hel eller halv dag. Som hel dag behandlas också av- resedagen om resan påbörjas före kl. 12 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19. Som halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12 eller senare och hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19 eller tidigare. Vid beräkningen av avdraget för tjänsteresa i Sverige används ett maximibelopp (12 kap. 10 § inkomstskattelagen).
Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat till närmaste tiotal kronor (12 kap. 11 § inkomstskattelagen). För 2025 uppgår maximibe- loppet till 290 kronor.
Om den skattskyldige fått ersättning för ökade utgifter för måltider och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, ska avdrag göras för varje hel dag som tagits i anspråk för resan med ett maximibelopp och för varje halv dag med ett halvt maximibelopp (12 kap. 14 § inkomstskattelagen). Av- draget bestäms alltså som huvudregel till ett schablonbelopp. Ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen kan dock i vissa fall dras av.1
Som nämnts ovan minskas rätten till avdrag för ökade levnadskostnader, enligt tremånadersregeln, om tjänsteresan varat längre tid än tre månader på
1Se även 12 kap. 16 § inkomstskattelagen om den skattskyldige inte fått dagtraktamente.
335
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| samma ort. Under förutsättning att den skattskyldige fortfarande får ersättning |
| från arbetsgivaren får avdrag för ökade utgifter för måltider och småutgifter |
| efter tre månader uppgå till högst 70 procent av maximibeloppet per hel dag |
| för tiden fram till två års bortovaro. För tiden därefter får avdraget uppgå till |
| högst 50 procent av ett helt maximibelopp (12 kap. 21 § inkomstskattelagen). |
| Avdrag för ökade levnadskostnader ska minskas med värdet av kostför- |
| måner som den skattskyldige fått. Det gäller dock inte sådana kostförmåner på |
| allmänna transportmedel som enligt 11 kap. 2 § inkomstskattelagen inte ska |
| tas upp till beskattning (12 kap. 17 och 22 §§ inkomstskattelagen). |
| Begränsad avdragsrätt vid Stockholmstraktamente |
| När en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i |
| utövandet av sitt uppdrag gäller särskilda regler för avdrag för ökade levnads- |
| kostnader. Bestämmelser om detta finns i 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen. |
| Om en riksdagsledamot har fått Stockholmstraktamente för en tjänsteresa |
| till Stockholm, ska avdrag göras med 50 procent av ett maximibelopp för varje |
| hel och för varje halv dag som tagits i anspråk för resan. Detta gäller oavsett |
| om den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor till Stock- |
| holm under beskattningsåret varit större än det sammanlagda avdraget beräk- |
| nat enligt vad som nu sagts och oavsett om arbetet varit förlagt till Stockholm |
| under längre tid än tre månader i en följd. Om riksdagsledamoten inte fått |
| Stockholmstraktamente ska avdrag inte göras för ökade levnadskostnader i |
| Stockholm. |
| Även här tillämpas alltså ett schablonbelopp för att beräkna avdragets stor- |
| lek. Avdraget ska inte minskas med värdet av kostförmåner som riksdagsleda- |
| moten fått (12 kap. 17 § inkomstskattelagen). |
| Tyst kvittning |
| Som nämnts ovan finns det vissa schablonbelopp som reglerar hur stora avdrag |
| en arbetstagare får göra för ökade levnadskostnader. Traktamenten som beta- |
| las ut och som motsvarar de avdragsgilla schablonbeloppen enligt 12 kap. in- |
| komstskattelagen kan betalas ut skattefritt av arbetsgivaren. Det ska då inte |
| betalas några arbetsgivaravgifter eller göras något skatteavdrag (2 kap. 11 § |
| 1 socialavgiftslagen [2000:980] och 10 kap 3 § andra stycket 8 skatteförfaran- |
| delagen [2011:1244]). Arbetstagaren får i sin tur inte begära avdrag för ökade |
| levnadskostnader vid inkomstbeskattningen. Det här kallas för tyst kvittning. |
| Ersättningar som betalas ut och som överstiger de avdragsgilla schablonbelop- |
| pen betraktas däremot som en inkomst som ska beskattas. Om en arbetsgivare |
| har betalat traktamente med ett lägre belopp än det avdragsgilla schablonbe- |
| loppet har den anställde rätt till avdrag med schablonen. I sådana fall ska också |
| kostnadsersättningen tas upp som en inkomst i deklarationen. |
336
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.8.3 Dagtraktamente
Dagtraktamente kan beviljas en riksdagsledamot vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm. Förutsättningarna för en riksdagsledamot att beviljas dagtraktamente regleras i 5 kap. 1 § ersättningslagen. Enligt bestämmelsen har en ledamot rätt till traktamente vid en inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm om orten är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänste- ställe och resan innefattar övernattning.
En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten (1 kap. 3 a § ersättningslagen). Om kraven inte är uppfyllda utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe. Den här de- finitionen motsvarar definitionen i inkomstskattelagen.
Traktamente betalas för varje hel dag som tas i anspråk för tjänsteresan. Beloppet uppgår till en etthundratjugondel av prisbasbeloppet avrundat till närmaste tiotal kronor. Om tjänsteresan har påbörjats kl. 12 eller senare på avresedagen eller har avslutats kl. 19 eller tidigare på hemresedagen har leda- moten rätt till ett halvt traktamente för varje sådan dag.
Om ledamoten har fått fria måltider under tjänsteresan ska traktamentet minskas med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer (måltidsav- drag) under förutsättning att måltiden inte obligatoriskt ingår i priset för trans- porten på allmänna transportmedel.
20.8.4 Stockholmstraktamente
Stockholmstraktamentets tillkomst
En utredare tillsattes i juni 2005 för att bl.a. se över reglerna för riksdagsleda- möternas traktamenten. Utredaren redovisade sitt uppdrag i december 2005 (2005/06:URF3).
Utredaren ansåg att vissa faktorer gjorde systemet med dagtraktamente tungrott i förhållande till riksdagsledamöternas tjänsteresor till Stockholm. Faktorer som lyftes fram var bl.a. att en del av ersättningen som betalades ut alltid blev skattepliktig, att eventuella bjudmåltider minskade både det utbe- talda traktamentsbeloppet och det avdragsgilla schablonbeloppet samt att er- sättning betalades ut med olika belopp för hel och halv dag. Vidare lyfte utre- daren fram tremånadersregeln som innebar att det belopp som kunde betalas ut skattefritt reducerades först efter tre månaders tjänstgöring i Stockholm, och sedan ytterligare efter två år. Det medförde enligt utredaren en betydande ad- ministrativ belastning (2005/06:URF3 s. 23).
Enligt utredaren borde ett s.k. Stockholmstraktamente införas. Stock- holmstraktamentet skulle vara skattefritt. Vidare skulle inte ett halvt Stock- holmstraktamente förekomma, utan ett enhetligt belopp skulle betalas ut för varje hel och för varje halv dag som togs i anspråk för förrättningen. Trakta- mentet skulle inte heller reduceras om ledamoten fick kostnadsfria måltider.
337
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Utredaren bedömde vidare att de merkostnader som uppkommer med anled- |
| ning av en riksdagsledamots vistelse i Stockholm borde vara ungefär desamma |
| under hela vistelsetiden. Tremånadersregeln som minskade det skattefria be- |
| loppet efter en viss tid kunde därför slopas (2005/06:URF3 s. 24 f.). |
| Förslaget innebar vissa avsteg från de gällande skatterättsliga reglerna. En- |
| ligt utredaren var dock riksdagsledamöternas arbetssituation och arbetsvillkor |
| så speciella att de i sig medförde att avstegen kunde försvaras för att uppnå ett |
| förenklat och mer ändamålsenligt ersättningssystem. Mot bakgrund av de av- |
| vikelser från skattereglerna som förslaget innebar bedömde utredningen att ni- |
| vån på Stockholmstraktamentet skulle bestämmas till 100 kronor per dag. Vi- |
| dare konstaterade utredaren att behovet av ersättning för merkostnader hade |
| förändrats med anledning av att de övernattningsbostäder som ledamöterna har |
| tillgång till generellt håller en god standard och att möjligheterna till matlag- |
| ning väsentligt hade förbättrats sedan de tidigare traktamentsreglerna antogs. |
| Avvikelserna i skattehänseende skulle dock inte leda till några ekonomiska |
| fördelar i förhållande till övriga skattskyldiga. Avdrag vid inkomsttaxeringen |
| skulle därför endast kunna medges i de fall ersättning faktiskt hade betalats ut |
| och inte med ett högre belopp än vad som motsvarade den utbetalda ersätt- |
| ningen (2005/06:URF3 s. 25).2 |
| Vid konstitutionsutskottets behandling av förslaget gjordes en ändring i |
| fråga om beräkningen av Stockholmstraktamentet. Skälet var att Stock- |
| holmstraktamentet vid varje givet tillfälle skulle motsvara det avdragsgilla be- |
| loppet (bet. 2005/06:KU33 s. 22). |
| Nuvarande reglering |
| Stockholmstraktamentet regleras i 5 kap. 2 § ersättningslagen. Enligt bestäm- |
| melsen har en ledamot rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm |
| om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset |
| och resan innefattar övernattning i Stockholm. |
| Ledamoten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar |
| till dagtraktamente eller utlandstraktamente enligt 5 kap. 1 eller 3 § ersätt- |
| ningslagen. |
| Stockholmstraktamente betalas för varje hel och halv dag som tjänsteresan |
| tar i anspråk och motsvarar halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomst- |
| skattelagen avrundat till närmaste tiotal kronor. Stockholmstraktamentet ska |
| inte reduceras med måltidsavdrag (se även 12 kap. 17 § inkomstskattelagen). |
| För 2025 uppgår Stockholmstraktamentet till 150 kronor per dag. Beloppet |
| betalas ut skattefritt. |
| 20.8.5 Överväganden |
| Sedan 1991 fastställs storleken på riksdagsledamöternas traktamente utifrån |
| det prisbasbelopp som bestäms av regeringen varje år. Bestämmelser om |
| 2 Se även framst. 2005/06:RS4 och bet. 2005/06:KU33. |
338
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
prisbasbeloppet finns i 2 kap. 6–10 §§ socialförsäkringsbalken. Prisbasbelop- pet används inom socialförsäkringsområdet för att värdesäkra förmåner i för- hållande till den allmänna prisutvecklingen. Det används även inom skattesy- stemet. Prisbasbeloppet beräknas utifrån ändringarna i det allmänna prisläget. Beräkningen görs med utgångspunkt i förändringen av konsumentprisindex, som är det vanliga måttet för kompensations- och inflationsberäkningar i Sve- rige. För 2025 uppgår prisbasbeloppet till 58 800 kronor.
Kommittén konstaterar att den nu gällande ordningen för att fastställa Stockholmstraktamentet tar hänsyn till den allmänna prisutvecklingen i sam- hället och inbegriper en följsamhet med utvecklingen av levnadskostnaderna. Enligt kommitténs mening framstår den nu gällande ordningen således som lämplig att behålla. Även dagtraktamentet fastställs med prisbasbeloppet som grund, och det finns inte anledning att behandla Stockholmstraktamentet an- norlunda. Sammantaget anser kommittén att det inte finns skäl att ändra ord- ningen för att fastställa Stockholmstraktamentet. Kommittén bedömer således att Stockholmstraktamentet även i fortsättningen bör räknas upp med prisbas- beloppet.
Stockholmstraktamentet ska täcka de ökade levnadskostnader (merkostna- der) som uppkommer för riksdagens ledamöter med anledning av deras tjäns- teresor till Stockholm. De kostnader som Stockholmstraktamentet avser att täcka är framför allt ökade kostnader för måltider.
När Stockholmstraktamentet infördes var riksdagsledamöternas tillgång till övernattningsbostäder av god standard och med möjlighet till självhushåll nå- got som låg till grund för bedömningen av storleken på traktamentet (2005/06:URF3 s. 25). Som framgår av avsnitt 12.4 har ledamotsuppdraget dock förändrats sedan dess. Kraven på riksdagsledamöterna har ökat, och upp- draget innefattar ofta långa arbetsdagar med olika engagemang även kvällstid när ledamöterna befinner sig i Stockholm. Det gör att möjligheterna till själv- hushåll i övernattningslägenheterna har minskat och således inte kan utnyttjas fullt ut av riksdagsledamöterna i den utsträckning som det var tänkt när Stock- holmstraktamentet infördes. Det motiverar enligt kommittén en höjning av Stockholmstraktamentet.
Kommittén anser att Stockholmstraktamentet ska uppgå till 70 procent av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen, till skillnad från 50 procent av maximibeloppet som gäller i dag. Stockholmstraktamentets storlek skulle då motsvara storleken på det avdrag som får göras för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor som varat längre tid än tre månader på samma ort för tiden fram till två års bortavaro. Stockholmstraktamentets stor- lek föreslås därför höjas så att traktamentet uppgår till 70 procent av maximi- beloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen. För att Stockholmstraktamen- tet fortfarande ska kunna betalas ut skattefritt ska det avdragsgilla beloppet ändras på motsvarande sätt.
Som framgår av förarbetena är avsikten att Stockholmstraktamentet ska vara skattefritt. För att kunna betalas ut skattefritt måste Stockholmstrakta- mentet enligt 5 kap. 2 § ersättningslagen vid varje givet tillfälle motsvara det
339
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| avdragsgilla beloppet enligt 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen (bet. |
| 2005/06:KU33 s. 22). Enligt 5 kap. 2 § ersättningslagen ska det belopp som |
| räknas fram avrundas till närmaste tiotal kronor. Någon sådan avrundning ska |
| dock inte göras vid beräkningen av det avdragsgilla beloppet enligt |
| 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen. Det innebär att Stockholmstraktamentet kan |
| komma att bestämmas till ett annat belopp än det som är avdragsgillt enligt |
| inkomstskattelagen. En sådan skillnad har inte varit avsikten när bestämmel- |
| serna om Stockholmstraktamentet infördes. Kommittén föreslår därför att |
| 5 kap. 2 § ersättningslagen ska ändras så att bestämmelsen fullt ut korrespon- |
| derar med 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen. |
20.9 Användning av bonuspoäng
Kommitténs bedömning i korthet
Det bör inte införas någon alternativ modell för ersättning för resekostnader för de medresenärer vars resor i dag kan finansieras med ledamöternas bonuspoäng. Den nuvarande ordningen bör bibehållas.
20.9.1 Inledning
Många företag använder sig av olika slags lojalitetsprogram i sin marknadsfö- ring. Syftet är att stärka kundlojaliteten och kundrelationen genom belöningar som exempelvis en rabatt eller någon annan förmån till personer som ofta ut- nyttjar en tjänst. Bonuspoäng och andra trohetsförmåner förekommer inte bara vid resetjänster utan kan förekomma även inom andra branscher.
Riksdagens ledamöter kan samla på sig bonuspoäng i samband med tjäns- teresor. SJ har t.ex. ett system där man kan samla s.k. SJ Prio-poäng som man kan använda för att köpa nya resor med SJ, handla i bistron ombord på tåget eller i SJ Prio poängshop där det finns produkter från SJ och dess partner. Man kan t.ex. växla poäng mot hotellnätter och biobesök eller skänka poäng till välgörande ändamål. Även SAS har ett lojalitetsprogram, SAS EuroBonus, där man kan tjäna poäng som man kan använda på flygresor, hotell, biluthyrning, shopping m.m.
I riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2022:1) till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningsföreskriften) finns bestämmelser om hur riksdagsledamöterna får använda intjänade bonuspoäng och liknande trohetsförmåner; de får t.ex. användas för att betala transport och boende vid nya tjänsteresor. Om en ledamot gör en tjänsteresa med bonuspoäng kan ledamoten också med sina bonuspoäng bekosta en tjäns- teresa för en medresande ledamot eller anställd vid ett partigruppskansli. Bonuspoäng och trohetsförmåner får däremot inte användas för privata ända- mål.
I kommitténs uppdrag ingår att se över utrymmet för att använda bonuspo- äng.
340
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.9.2 Nuvarande reglering
Ersättning för resekostnader enligt ersättningslagen
Lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen) innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare (1 kap. 1 §).
En ledamot har, enligt 4 kap. 1 § ersättningslagen, rätt till ersättning för sina kostnader för en tjänsteresa. Med tjänsteresa avses en resa som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt uppdrag som riksdagsledamot och som påbör- jas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en förrättningsort samt avslutas på tjänstestället eller på en förrättningsort (1 kap. 2 § ersättnings- lagen). Vad som avses med begreppet tjänsteresa framgår av de allmänna rå- den i 1 kap. ersättningsföreskriften. Där anges att som resor som en ledamot gör som ett led i utövningen av riksdagsuppdraget bör anses
–resor till och från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet
–resor till, från och i den valkrets för vilken ledamoten är vald
–resor som föranleds av sammanträde med riksdagsgruppen, partikonferens och annat partiarrangemang, utskottsresa samt deltagande i arbetet i nämn- der, delegationer, kommittéer eller liknande inom riksdagen
–sådana enskilda utrikes tjänsteresor som avses i 4 kap. 4 § ersättningslagen
–resor som föranleds av att en ledamot medverkar i ett arrangemang som syftar till att informera om riksdagen eller riksdagsuppdraget.
En enskild utrikes tjänsteresa ska, enligt 4 kap. 4 § ersättningslagen, vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget. Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor. Det belopp som en ledamot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor upp- går sedan den 1 augusti 2024 till 60 000 kronor per valperiod (3 kap. 8 § er- sättningsföreskriften).
Resekostnader ersätts med den faktiska kostnaden för resan (4 kap. 6 § er- sättningslagen). En begäran om ersättning för resekostnader ska ges in skrift- ligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock sen- ast inom sex månader (4 kap. 9 § ersättningslagen). Därefter upphör rätten till ersättning.
En ledamot beslutar själv om inrikes tjänsteresor och om vissa enskilda ut- rikes tjänsteresor (4 kap. 5 § ersättningslagen). I fråga om de enskilda utrikes tjänsteresor som ledamoten inte beslutar om själv beslutar Riksdagsförvalt- ningen, eller den som Riksdagsförvaltningen bestämmer, efter ansökan. Riks- dagsförvaltningen har beslutat att någon av de vice talmännen beslutar om så- dana resor (3 kap. 2 § ersättningsföreskriften).
Den som enligt 3 kap. 2 § ersättningsföreskriften beslutar om enskilda utri- kes tjänsteresor ska regelbundet redogöra för sina beslut för Riksdagsförvalt- ningen (3 kap. 13 § ersättningsföreskriften). Vidare ska en ledamot, efter det att ledamoten har genomfört en enskild utrikes tjänsteresa som han eller hon får besluta om själv, snarast och senast inom sex månader efter att resan
341
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | ||
| avslutades ge in en skriftlig redovisning för resan till Riksdagsförvaltningen | ||
| med uppgifter om resmål, tidpunkt för resan, kostnad och de möten och besök | ||
| som ledamoten har genomfört (3 kap. 14 och 15 §§ ersättningsföreskriften). | ||
| Riksdagsförvaltningen ska en gång per valperiod följa upp de enskilda utrikes | ||
| tjänsteresor som ledamöter själva | har beslutat | om under valperioden |
| (3 kap. 16 § ersättningsföreskriften). |
|
|
| Om en politisk sekreterare eller någon annan som inte har rätt till ersättning | ||
| från Riksdagsförvaltningen följer med på en ledamots tjänsteresa, ska ledamo- | ||
| ten ersätta Riksdagsförvaltningen för eventuella merkostnader som uppstår | ||
| med anledning av medresenären (3 kap. 36 § ersättningsföreskriften). En le- | ||
| damot ska anmäla till Riksdagsförvaltningen om han eller hon haft medrese- | ||
| närer vid en tjänsteresa som inte har rätt till ersättning från Riksdagsförvalt- | ||
| ningen (3 kap. 41 § ersättningsföreskriften). |
| |
| Stöd till partigrupperna |
|
|
| Lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas ar- | ||
| bete i riksdagen (partigruppsstödlagen) syftar till att riksdagsledamöterna och | ||
| partigrupperna ska få det stöd de behöver för att det parlamentariska arbetet | ||
| ska fungera väl (1 kap. 1 § partigruppsstödlagen). I lagen finns bestämmelser | ||
| om bl.a. stöd till partigrupper för politiska sekreterare till riksdagsledamöter | ||
| och andra arbetstagare hos partigruppernas kanslier (3 kap. partigruppsstödla- | ||
| gen) och stöd för kostnader för riksdagsledamöters utrikes resor (4 kap. parti- | ||
| gruppsstödlagen). |
|
|
| Med politisk sekreterare till riksdagsledamot avses en person som arbetar i | ||
| en partigrupps kansli och som finansieras enligt 3 kap. 2–5 §§ partigrupps- | ||
| stödlagen (3 kap. 1 § partigruppsstödlagen). Riksdagsförvaltningen ska lämna | ||
| stöd till kostnader för politiska sekreterare (3 kap. 2 § partigruppsstödlagen). | ||
| Stödet ska lämnas till partigrupperna med ett belopp som Riksdagsförvalt- | ||
| ningen bestämmer. Stödet ska motsvara kostnaden för en sekreterare per riks- | ||
| dagsledamot. Stödet till kostnader | för politiska | sekreterare uppgår till |
| 73 400 kronor per politisk sekreterare och månad (2 kap. 3 § riksdagsstyrel- | ||
| sens föreskrift [RFS 2016:6] om tillämpningen av lagen [2016:1109] om stöd | ||
till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen, i fortsättningen tillämpningsföreskriften). Partigrupperna beslutar om hur stödet för politiska sekreterare ska användas (2 kap. 4 § tillämpningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen ska lämna stöd till kostnader för riksdagsledamöters utrikes resor på uppdrag av partigruppen till länder inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet, länder som har ansökt om medlemskap i EU och potentiella kandidatländer (4 kap. 1 § partigruppsstödlagen). Stödet ska betalas till partigrupperna med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer, för närvarande 2 500 kronor per år för varje ledamot som tillhör partigruppen (3 kap. 2 § tillämpningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen ska vidare lämna stöd till kostnader för riksdagsle- damöters resor på uppdrag av partigruppen för deltagande i internationella
342
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
konferenser utomlands och andra utrikes resor (4 kap. 2 § partigruppsstödla- gen). Stödet ska betalas till partigrupperna med det belopp som Riksdagsför- valtningen bestämmer. Stödet uppgår till 5 000 kronor per år för de första 20 mandaten som har tillfallit partiet i det senaste valet till riksdagen och med 2 500 kronor per år för varje ytterligare mandat som tillfallit partiet i valet (3 kap. 3 § tillämpningsföreskriften).
En partigrupp får inte bevilja en ledamot stöd till andra kostnader för en utrikes resa än sådana kostnader som Riksdagsförvaltningen skulle ha svarat för när en anställd i förvaltningen hade deltagit i en motsvarande resa (4 kap. 3 § partigruppsstödlagen).
Var och en av partigrupperna ska för varje räkenskapsår lämna en redovis- ning till Riksdagsförvaltningen av hur partigruppen har använt det stöd som den har tagit emot (7 kap. 1 § partigruppsstödlagen). Detsamma gäller en le- damot som har blivit invald utan att tillhöra en partigrupp och som fått stöd. Redovisningen ska lämnas senast den 1 juli efter räkenskapsårets slut. Medel som en partigrupp mottagit under en valperiod för ledamöternas utrikes resor och språkutbildning, och som inte har förbrukats under valperioden, ska beta- las tillbaka till Riksdagsförvaltningen (8 kap. 1 § partigruppsstödlagen).
Bonuspoäng och trohetsförmåner
Ett avtal om ett lojalitetsprogram ingås mellan ledamoten och tjänsteleveran- tören. Riksdagsförvaltningen är inte part i det avtalet och tillgodogörs således inte de trohetsförmåner som tjänas in vid tjänsteresor trots att det är förvalt- ningen som betalar för resorna. Förvaltningen har inte heller rätt att få informa- tion om vilka förmåner som tjänats in vid tjänsteresor och har i praktiken inga möjligheter att kontrollera användningen av trohetsförmånerna.
Det finns inga särskilda regler om bonuspoäng och liknande trohetsför- måner i ersättningslagen. Sådana bestämmelser finns däremot i ersättningsfö- reskriften.
Bonuspoäng och liknande trohetsförmåner som tjänas in vid tjänsteresor får användas för att betala transport och boende vid en ledamots a) tjänsteresor,
b)resor för att inställa sig i riksdagen med anledning av extraordinär händelse eller av annan orsak som inte har kunnat förutses och c) för uppgradering till högre klass vid resor som omfattas av punkterna a och b (3 kap. 46 § ersätt- ningsföreskriften).
Om en ledamot gör en tjänsteresa med bonuspoäng och ett reseföretags bonusregler medger det, får ledamoten med sina övriga bonuspoäng bekosta en tjänsteresa även för en medresande ledamot eller anställd vid ett partikansli i riksdagen (3 kap. 47 § ersättningsföreskriften).
Den skatterättsliga regleringen
Om en arbetstagare får en rabatt eller en bonus för att han eller hon är en trogen kund där arbetsgivaren har betalat för de varor eller tjänster som ger rätt till rabatten eller bonusen, blir det en skattepliktig förmån om arbetstagaren
343
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| använder rabatten eller bonusen privat (11 kap. 1 § inkomstskattelagen |
| [1999:1229]). |
| Riksdagens ledamöter är inte anställda av riksdagen eller Riksdagsförvalt- |
| ningen och inte heller uppdragstagare, men omfattas ändå av inkomstskattela- |
| gens bestämmelser om förmånsbeskattning. Om en ledamot utnyttjar bonuspo- |
| äng och liknande förmåner som tjänats in vid en tjänsteresa för privata ända- |
| mål utgör det alltså en skattepliktig förmån. Det gäller även ledamöter som |
| lämnat uppdraget och användning för tredje mans räkning. En sådan använd- |
| ning innebär också en skyldighet för Riksdagsförvaltningen att betala social- |
| avgifter motsvarande värdet av förmånen. |
20.9.3 Tidigare överväganden m.m.
Användningen av bonuspoäng och andra trohetsförmåner har aktualiserats i flera sammanhang tidigare.
I augusti 2011 skickade talmännen i Danmark, Norge och Sverige ett brev till SAS och efterfrågade en möjlighet för respektive parlament att använda de bonuspoäng som föll ut genom EuroBonus-systemet för de resor som parla- menten betalade för. Avsikten med förslaget var att bonuspoäng som tillföll resenärerna i stället skulle tillfalla förvaltningarna. SAS svarade att den före- slagna ordningen var otänkbar, men framhöll sitt bonusprogram för företagare
– SAS Credit – som en lösning på problemet.
I samband med att Riksdagsförvaltningen i oktober 2012 förhandlade med SJ om villkoren för köp av årskort framfördes från förvaltningens sida ett öns- kemål om att de bonuspoäng och värdebevis som tillföll den enskilde resenä- ren i stället skulle tillfalla förvaltningen. SJ svarade att återbetalningen av res- tidsgarantin i fortsättningen skulle tillfalla förvaltningen. Bonuspoängen be- rördes dock inte i svaret. Från SJ:s sida framhöll man att det inte fanns något system för att företag skulle kunna ta del av bonuspoäng. SJ pekade på att man tidigare hade haft ett sådant system, men att det inte hade varit framgångsrikt.
I februari 2013 fick Riksdagsförvaltningen i uppdrag av riksdagsdirektören att göra en kartläggning av vilka åtgärder som hittills vidtagits för att utreda hur ledamöternas bonuspoäng vid resor och hotellvistelser nyttjas och vilka kontakter med enskilda bonusgivare som tagits. I uppdraget ingick att ge för- slag på hur arbetet kunde fortsätta och vilka frågeställningar som borde utredas vidare. Uppdraget redovisades i en promemoria 2013 (dnr 871-2012/13). I pro- memorian framhölls att det inte var möjligt att överföra intjänade bonuspoäng till förvaltningen och att i den mån poängen inte utnyttjades förblev de out- nyttjade. Vidare nämndes att det var oklart i vilken utsträckning ledamöterna fick bonuspoäng, men att det sannolikt förekom i stor utsträckning.
I promemorian föreslogs sammanfattningsvis att Riksdagsförvaltningen borde
– träffa representanter för olika flygbolag för att få information om de bonus- program som finns för företag
344
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
–träffa representanter för SJ och föra ytterligare diskussioner om möjlig- heten att överföra bonuspoäng till förvaltningen
–kontakta de större hotellkedjorna och efterhöra om möjligheter finns att överföra bonuspoäng till förvaltningen.
Förslagen har hittills inte lett till några förändringar. Bonuspoäng och liknande förmåner tillfaller fortfarande ledamöterna, och förvaltningen har ingen kän- nedom om i vilken utsträckning poängen utnyttjas.
Frågan om bonuspoäng och andra trohetsförmåner utreddes även av Utred- ningen om riksdagsledamöternas ersättningar och behandlades i slutbetänkan- det Ändringar i ersättningslagen (2020/21:URF2 s. 175 f.). Utredningen ansåg att hanteringen av bonuspoäng och andra trohetsförmåner var problematisk och föreslog att regelverket skulle förtydligas i vissa avseenden för att risken för privat användning som kunde leda till förmånsbeskattning skulle minska. Därutöver ansåg utredningen att möjligheten att betala för en medresenärs resa med bonuspoäng borde avskaffas. Utredningen redovisade följande övervä- ganden:
Hanteringen av bonuspoäng och andra trohetsförmåner är problematisk i och med att Riksdagsförvaltningen inte är part i avtalet om lojalitetspro- grammen, att privat användning innebär en skattepliktig förmån och att förvaltningens möjligheter att kontrollera användningen av förmåner som intjänats vid tjänsteresor är små, för att inte säga obefintliga. Mot den bak- grunden är det angeläget att regleringen av användningen av förmånerna är så klar och tydlig som möjligt.
Nuvarande reglering innebär att användning av bonuspoäng och lik- nande förmåner för privata ändamål inte är tillåten. Detta bör vara fallet även fortsättningsvis. Regleringen bör dock förtydligas så att det klart framgår att bonuspoäng och liknande trohetsförmåner endast får användas för att betala transport och övernattning vid tjänsteresor, resor vid extraor- dinära händelser eller av någon annan icke förutsedd orsak och för att upp- gradera sådana resor (se förslaget till 3 kap. 46 § föreskriften till ersätt- ningslagen).
Till skillnad mot vad som gäller i Regeringskansliet och i andra statliga myndigheter medger dagens reglering att bonuspoäng och andra förmåner används för att betala medföljande resenärers tjänsteresor. Det krävs att lojalitetsprogrammet medger en sådan användning och att medresenären antingen är en annan ledamot eller en anställd vid ett partikansli eller hos Riksdagsförvaltningen. Såvitt vi kunnat finna utnyttjas den möjligheten sparsamt. En sådan resa redovisas inte i en reseräkning eller på något annat sätt. Riksdagsförvaltningen känner alltså inte till vem medresenären är, än- damålet med hans eller hennes resa och om resan uppfyller kraven enligt ersättningslagen för att betraktas som en tjänsteresa. Det finns alltså en risk att Riksdagsförvaltningen indirekt betalar för något som förvaltningen rät- teligen inte ska stå för och som utgör en förmån som ska beskattas.
Mot den bakgrunden och för att förenkla regelverket bör möjligheten att betala för en medresenärs resa med bonuspoäng avskaffas. På så sätt kommer regelverket att motsvara vad som gäller i staten i övrigt.
Privat användning av bonuspoäng efter det att uppdraget upphört är en förmån som ska beskattas. Sådan användning är således inte tillåten. Det krävs inte någon ytterligare reglering för denna situation utan den täcks in av den föreslagna bestämmelsen.
345
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
I framställningen till riksdagen (2021/22:RS2) behandlas inte frågan om an- vändandet av bonuspoäng för medresenärer i och med att regleringen görs i en föreskrift och således inte underställs riksdagens beslut. Av ett motiv-pm till ersättningsföreskriften framgår, med följande motivering, att utredningens för- slag inte ledde fram till någon ändring av 3 kap. 47 § ersättningsföreskriften:
Bestämmelsen innebär att en ledamot som använder bonuspoäng för att betala sin egen tjänsteresa får bekosta en medresandes tjänsteresa som ge- nomförs tillsammans med ledamoten. Liksom tidigare gäller även fortsätt- ningsvis att bestämmelsen tillåter en ledamot att använda sina bonuspoäng för att bekosta en medresandes resa bara om bonuspoängutfärdarens regel- verk tillåter detta. Bestämmelsen avser alla typer av bonuspoäng. Det som har ändrats är att den tidigare möjligheten att finansiera resan för en med- resande anställd vid Riksdagsförvaltningen tas bort. Däremot kan resan för en medresande ledamot eller en medresande partikanslianställd fortfarande finansieras med bonuspoäng när övriga förutsättningar är uppfyllda.
Utredningen föreslog att även möjligheten att bekosta en medresande partikanslianställds tjänsteresa skulle tas bort eftersom det enligt utred- ningen konstaterats att det finns en risk att Riksdagsförvaltningen indirekt betalar för något som förvaltningen rätteligen inte ska stå för och som utgör en förmån som ska beskattas. Ytterst är det dock Skatteverket eller allmän förvaltningsdomstol som avgör vilket utrymme som finns enligt gällande lagstiftning för en ledamot att bekosta medresandes tjänsteresor med bonuspoäng utan att detta leder till förmånsbeskattning. Såvitt det är känt finns det inte något vägledande avgörande i dessa frågor vare sig från Skat- teverket eller från förvaltningsdomstol. Riksdagsstyrelsen anser att det dock i stället bör införas en ny modell för ersättning för sådana resekost- nader, som inte är förknippad med de risker för förmånsbeskattning som utredningen har identifierat, och att frågan ska utredas i särskild ordning.
20.9.4 Regeringskansliet och andra myndigheter
Enligt de riktlinjer för möten och resor i Regeringskansliet som gäller fr.o.m. den 1 december 2023 (punkt 5.6) får flygbonus och förmåner från flygbolag, hotell och andra leverantörer vid en tjänsteresa bara användas vid förrättningar och resor i tjänsten. Bonus som intjänats vid tjänsteresor kan användas för till- träde till lounger och för uppgradering till högre serviceklass. Däremot kan sådan bonus inte användas för förtäring eller andra privata levnadskostnader. Möjligheter till bonus får aldrig påverka valet av leverantör eller bokningar av tjänsteresor på något annat sätt.
Utredningen om riksdagsledamöternas ersättningar (2020/21:URF2 s. 177) gjorde en översiktlig genomgång av regleringen av bonuspoäng och andra tro- hetsförmåner hos statliga myndigheter och kommuner. Genomgången visade att regleringen i huvudsak motsvarade vad som gällde för riksdagens ledamö- ter. Återkommande var att bonuspoäng och liknande trohetsförmåner bara fick användas för att bekosta andra tjänsteresor och att privat användning inte var tillåten. Utredningen kunde dock inte, vare sig hos Regeringskansliet eller hos någon annan statlig myndighet, hitta någon reglering som innebar att andra resenärers tjänsteresor kunde finansieras med bonuspoäng.
346
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.9.5 Överväganden
I likhet med vad som tidigare har förts fram i den här frågan anser kommittén att hanteringen av bonuspoäng och andra trohetsförmåner inte är helt oproble- matisk. Den nuvarande regleringen innebär att det inte är tillåtet att använda bonuspoäng och liknande förmåner för privata ändamål eftersom en sådan an- vändning innebär en skattepliktig förmån. Riksdagsförvaltningens möjligheter att kontrollera hur förmåner som intjänats vid tjänsteresor används är dock mycket små. Riksdagsförvaltningen är t.ex. inte part i avtalet om lojalitetspro- grammen, och resor som betalas med intjänade bonuspoäng redovisas inte i någon reseräkning eller på något annat sätt. Riksdagsförvaltningen har således inte kännedom om i vilken utsträckning möjligheten att använda bonuspoäng och liknande förmåner utnyttjas och inte heller vem medresenären är, ända- målet med hans eller hennes resa eller om resan uppfyller kraven enligt ersätt- ningslagen för att betraktas som en tjänsteresa. Det finns alltså en viss risk att Riksdagsförvaltningen indirekt betalar för något som förvaltningen rätteligen inte ska stå för. I sammanhanget bör också nämnas att det endast är talmannen, ledamöterna och ersättare för dessa som enligt ersättningslagen har rätt till er- sättning vid en tjänsteresa. Anställda vid partigruppskanslierna har inte rätt till någon sådan ersättning från Riksdagsförvaltningen. Vidare finns det en viss risk för att resan utgör en förmån som ska beskattas.
Kommittén har inom ramen för sitt uppdrag att se över utrymmet för att använda bonuspoäng övervägt ett par alternativa modeller för ersättning för resekostnader för de medresenärer vars resor i dag kan finansieras med leda- möternas bonuspoäng. Som ett alternativ har kommittén övervägt en ordning som skulle innebära att ett nytt ekonomiskt stöd till partigrupperna införs i partigruppsstödlagen. Kommittén anser dock att det finns en överhängande risk för att en sådan ordning skulle innebära att stödet inte skulle komma alla ledamöter till del, och kommittén har därför valt att inte gå vidare med ett sådant förslag. Vidare har kommittén övervägt möjligheten att införa någon form av kostnadsersättning som ett alternativ till möjligheten att finansiera vissa medresenärers tjänsteresor med bonuspoäng. Kommittén befarar dock att en sådan ordning skulle medföra en relativt omfattande administration, vil- ket inte ligger i linje med kommitténs strävan i övrigt. Därför har kommittén valt att inte heller gå vidare med det förslaget.
Enligt kommitténs uppfattning förefaller många ledamöter vara nöjda med den ordning som gäller i dag och som innebär att ledamöterna, vid sina tjäns- teresor, kan bekosta vissa medresenärers tjänsteresor med intjänade bonuspo- äng. Det går visserligen inte att komma ifrån att möjligheten innebär att det finns en viss risk för en användning som skulle kunna leda till förmånsbeskatt- ning. Den risken gäller dock inte bara när bonuspoäng används för att finansi- era en medresenärs resa utan vid all användning av intjänade bonuspoäng.
Trots de risker som redovisas ovan anser kommittén att övervägande skäl talar för att den nuvarande ordningen bör bibehållas. Någon alternativ modell för ersättning för resekostnader för de medresenärer vars resor i dag kan finan- sieras med ledamöternas bonuspoäng bör således inte införas. I sammanhanget
347
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| bör också nämnas att riksdagens ledamöter beslutar om många av sina tjäns- |
| teresor själva och att de då på eget ansvar måste beakta bestämmelserna i er- |
| sättningslagen och ersättningsföreskriften när det t.ex. gäller val av färdmedel |
| och färdväg. Systemet bygger således på förtroende, och ledamöterna ansvarar |
| fullt ut, och ytterst inför väljarna, för sina resebeslut (2020/21:URF2 s. 330 f.). |
| Att ledamöterna inte använder sina bonuspoäng på ett sätt som kan leda till |
| förmånsbeskattning samt i övrigt följer det regelverk som gäller för använd- |
| ning av bonuspoäng ligger, enligt kommittén, i linje med detta. |
20.10 Registret över ledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen
Kommitténs förslag i korthet
En uppgift om en fastighets beteckning ska inte längre registreras i det eko- nomiska registret för det fall en ledamot helt eller delvis äger en närings- fastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen. I stället ska endast före- komsten av ett sådant ägande registreras.
Kommitténs bedömning i korthet
Skyldigheten för riksdagsledamöterna att anmäla uppgifter till det ekono- miska registret bör inte utökas till att gälla fler åtaganden. Registreringen av åtaganden och ekonomiska intressen bör inte heller vara föremål för nå- gon annan uppföljning än den som kammarkansliet gör för att säkerställa att alla riksdagsledamöter anmäler sina uppgifter till registret.
20.10.1 Inledning
Enligt lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen ska Riksdagsförvaltningen föra ett register (ekonomiska registret) med uppgifter om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska in- tressen (1 §). Av utredningens direktiv framgår att kommittén ska se över och utvärdera lagen och dess tillämpning. Särskilda frågor i sammanhanget är om registreringsskyldigheten bör gälla fler åtaganden än i dag och om registre- ringen av åtaganden och ekonomiska intressen bör vara föremål för uppfölj- ning och hur en uppföljning i så fall bör genomföras.
20.10.2 Registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
Bakgrund
Lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska in- tressen trädde i kraft den 1 september 1996, och registreringsförfarandet bör- jade tillämpas fr.o.m. riksmötet 1996/97.
348
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Registret syftar till att ge samlad information om ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen i den omfattning som är motiverad av ett befogat allmänt intresse. I förarbetena anges inledningsvis att den som fått förtroendeuppdra- get att vara riksdagsledamot öppet bör kunna redovisa uppdrag och inkomst- och förmögenhetsförhållanden som kan tänkas skapa lojalitetskonflikter och påverka det politiska uppdraget. Syftet med en registrering är att öppet redo- visa de olika bindningar och intressen som kan tänkas påverka det politiska uppdraget (förs. 1995/96:RFK2 s. 6 f.).
Lagen har sedan den trädde i kraft utvärderats och ändrats vid ett par till- fällen. En av de större ändringar som gjorts är att anmälningsskyldigheten, fr.o.m. den 1 mars 2008, blev obligatorisk för alla ledamöter från att tidigare ha varit frivillig (framst. 2006/07:RS3, bet. 2007/08:KU2). En annan större förändring i lagen trädde i kraft den 1 januari 2017 och innebär att även vissa skulder ska anmälas och registreras (framst. 2015/16:RS6, bet. 2016/17:KU9). Den senaste översynen av lagen gjordes under riksmötet 2017/18, och vissa lagändringar infördes som en följd av anpassningar till EU:s dataskyddsför- ordning3 (framst. 2017/18:RS7, bet. 2017/18:KU25).
Det finns ett stort medialt intresse för det ekonomiska registret. Riksdagens kammarkansli får löpande in förfrågningar från journalister som vill ta del av hela eller delar av registret.
I det här sammanhanget kan det också finnas skäl att nämna den uppföran- dekod som sedan den 1 januari 2017 gäller för ledamöterna i Sveriges riksdag. Talmanspresidiet och partigruppernas ledare bekräftade uppförandekoden den 12 oktober 2022. Uppförandekoden sammanfattar de regelverk och vär- den som är centrala i ledamotsuppdraget. Den utgör på så sätt en gemensam etisk grund för uppdraget som ledamot. Som en allmän utgångspunkt anges i uppförandekoden bl.a. att riksdagens ledamöter i sitt uppdrag ska agera för att främja allmänintresset och inte utnyttja sin ställning för personlig vinning. Uppdraget ställer höga krav på integritet, och situationer som kan skada folkets förtroende för riksdagen bör undvikas.4
Lagens huvudsakliga innehåll
Som nämnts ovan ska Riksdagsförvaltningen föra ett register (ekonomiska re- gistret) med uppgifter om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska in- tressen (1 § lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och eko- nomiska intressen). Vad som sägs i lagen om ledamot gäller även talmannen samt samtliga ersättare som utövar uppdrag som ledamot och som beräknas tjänstgöra under minst tre månader i följd (2 § lagen om registrering av riks- dagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen).
3Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförord- ning).
4En uppförandekod för ledamöterna i Sveriges riksdag, s. 5.
349
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Riksdagsförvaltningen får behandla personuppgifter i det ekonomiska re- |
| gistret om det är nödvändigt för att ge en samlad information om riksdagsle- |
| damöters åtaganden och ekonomiska intressen i den omfattning som är moti- |
| verad av ett befogat allmänt intresse (5 § lagen om registrering av riksdagsle- |
| damöters åtaganden och ekonomiska intressen). |
| Uppgifter registreras efter anmälan av riksdagsledamot (3 § lagen om regi- |
| strering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen). Till re- |
| gistret ska ledamoten anmäla alla vid anmälningstillfället relevanta uppgifter |
| om vissa särskilt uppräknade förhållanden. En ledamot som inte har något att |
| anmäla ska anmäla det till registret, och registret ska innehålla en anteckning |
| om det (4 och 9 §§ lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och |
| ekonomiska intressen). En anmälan ska göras skriftligen till riksdagens kam- |
| markansli inom fyra veckor från det att riksdagen sammanträtt första gången |
| efter ett val eller från den senare tidpunkt då uppdraget som riksdagsledamot |
| påbörjades (6 § lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och |
| ekonomiska intressen). Nya registreringspliktiga uppgifter eller ändringar av |
| registrerade uppgifter ska anmälas skriftligen inom fyra veckor efter det att de |
| uppkommit (7 § lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och |
| ekonomiska intressen). |
| Uppgifterna i registret ska vara offentliga (8 § lagen om registrering av riks- |
| dagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen). Som huvudregel ska |
| uppgifterna registreras senast tre veckor efter anmälan. Innan anmälda uppgif- |
| ter får registreras ska dock i förekommande fall enskilda och juridiska perso- |
| ner samt offentliga organ ges tillfälle att yttra sig över uppgifter som berör |
| dem. Om ett sådant yttrande innehåller en invändning mot en lämnad uppgift, |
| ska riksdagsledamoten ges tillfälle att ändra eller komplettera sin anmälan |
| (10 och 11 §§ lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och eko- |
| nomiska intressen). |
| Om en ledamot inte fullgjort sin skyldighet att anmäla uppgifter till registret |
| ska talmannen meddela detta vid ett kammarsammanträde (12 § lagen om re- |
| gistrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen). Något |
| sådant meddelande har hittills aldrig lämnats. |
| Uppgifter som ska anmälas och registreras |
| När lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska |
| intressen infördes uttalade konstitutionsutskottet, i fråga om regleringens ut- |
| formning, att all slags personregistrering aktualiserar starka och legitima krav |
| på att omsorgen om den personliga integriteten ska väga tungt. Utskottet ansåg |
| att även om skyddet för den personliga integriteten också för riksdagsledamö- |
| ter självfallet bör ligga på en hög nivå måste det i ett öppet samhälle accepteras |
| att en riksdagsledamot i frågor som rör denne i hans eller hennes egenskap av |
| en offentlig person bör tåla en något större insyn än vad som kan krävas av |
| enskilda personer i övrigt. Konstitutionsutskottet framhöll att det sagda endast |
| tar sikte på insyn i sådana frågor som har anknytning till ledamotsuppdraget |
| och har ett tydligt allmänt intresse. Vid urvalet av de uppgifter som ska |
350
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
omfattas av registreringen beaktades att det inte skulle uppkomma otillbörliga intrång i enskilda ledamöters personliga integritet (bet. 1995/96:KU13 s. 1 och 7 f.).
I 8 § lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekono- miska intressen regleras vilka uppgifter som registret ska innehålla. Registret ska bl.a. innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträf- fande ledamöter som har gjort anmälan om registrering. Vidare finns det i 8 § en uppräkning av vilka uppgifter som ska anmälas och registreras. Uppräk- ningen omfattar elva olika poster som redovisas nedan. Det är förekomsten av registreringspliktiga uppgifter som ska registreras, inte belopp eller värden.
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse | Uppgifter som ska registreras | |
1. | Innehav av aktier i ett aktiebolag, andel i ett han- | Bolagets, föreningens eller den ut- |
| delsbolag eller en ekonomisk förening utom bo- | ländska juridiska personens namn. |
| stadsrättsförening samt andel i en motsvarande |
|
| utländsk juridisk person, om värdet av aktierna |
|
| eller andelen beträffande varje bolag eller före- |
|
| ning eller motsvarande juridiska person vid an- |
|
| mälningstillfället överstiger två prisbasbelopp |
|
| enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. |
|
| Med aktier jämställs sådana finansiella instru- |
|
| ment som berättigar till förvärv av aktier. |
|
2. | Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet en- | Fastighetens beteckning. |
| ligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229). |
|
3.Avlönad anställning som inte är av endast tillfäl- lig karaktär.
4.Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare ar- betsgivare, såsom avtal om löne- eller pensions- förmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.
5.Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgi- vare eller uppdragsgivare, även om avtalet får ef- fekt först efter det att uppdraget som riksdagsle- damot har upphört.
6.Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsleda- mot.
7.Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i aktie- bolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.
8.Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i en ideell förening som har till syfte att främja med- lemmarnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juri- disk person.
Befattningens art och arbetsgiva- rens namn.
Avtalets art och arbetsgivarens namn.
Avtalets art och arbetsgivarens el- ler uppdragsgivarens namn.
Arten av verksamhet och i före- kommande fall namnet på den juri- diska person i vilken verksamheten bedrivs.
Uppdragets art och bolagets, före- ningens eller den utländska juri- diska personens namn.
Uppdragets art och föreningens, stiftelsens eller den utländska juri- diska personens namn.
9. Statligt eller kommunalt uppdrag, som inte är av | Uppdragets art och uppdragsgiva- |
endast tillfällig karaktär. | rens namn. |
351
2024/25:URF120 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse | Uppgifter som ska registreras |
10.Stadigvarande materiell förmån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av le- damoten själv och som har anknytning till upp- draget som riksdagsledamot.
Arten av förmån och den som har bekostat den.
11.Skulder, borgensåtaganden och andra åtaganden som hänför sig till verksamhet eller ekonomiska intressen enligt 1, 2 och 6. Anmälan behöver endast göras för en skuld eller ett åtagande som vid anmälningstillfället överstiger två prisbas- belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäk- ringsbalken.
Arten av skuld eller åtagande och vilken verksamhet eller vilket in- tresse enligt 1, 2 och 6 som skul- den eller åtagandet hänför sig till samt borgenärens namn.
Den praktiska hanteringen
En anmälan till det ekonomiska registret görs genom att ledamöterna fyller i ett anmälningsformulär i en databas och skickar in det digitalt till kammar- kansliet. I anmälningsformuläret ska ledamöterna fylla i alla uppgifter som ska föras in i registret. Om en ledamot inte har några uppgifter att anmäla i hela eller delar av anmälningsformuläret ska även detta anges. Det går inte att skicka in anmälningsformuläret om någon del av formuläret inte har fyllts i. Det tas inte fram några uppgifter genom kammarkansliets försorg, och kam- markansliet gör inte heller någon bedömning av om en anmälan innehåller korrekta uppgifter. Vid några enstaka tillfällen har det dock hänt att en uppgift som lämnats är uppenbart ofullständig, t.ex. att en fastighetsbeteckning sak- nats när det i formuläret står att både borgenär och fastighetsbeteckning ska anges. Kammarkansliet har då kontaktat ledamoten.
Efter ett val går kammarkansliet ut med information om att både nya och återvalda ledamöter ska ge in en anmälan till registret inom fyra veckor. När två veckor har gått påminner kammarkansliet de ledamöter som ännu inte an- mält sina uppgifter till registret. Påminnelsen skickas i det skedet vanligtvis direkt till ledamoten med e-post. När ytterligare en vecka har gått påminns ledamöterna en gång till. Vid den här tidpunkten förekommer det att kammar- kansliet ringer de ledamöter som inte har uppfyllt sin anmälningsskyldighet. Det kan då också vara aktuellt för kammarkansliet att kontakta gruppledare eller partigruppskanslier för att påminna ledamoten. Kammarkansliet arbetar även löpande under en valperiod för att få in anmälningar till registret när nya ledamöter börjar under en valperiod eller när en ersättare beräknas tjänstgöra under minst tre månader i följd. Det har hittills inte hänt att någon ledamot inte anmält sina uppgifter till registret i rätt tid.
Kammarkansliet skickar löpande under valperioden ut påminnelser till le- damöterna om skyldigheten att anmäla förändringar i de registreringspliktiga uppgifterna. Sådana påminnelser skickas ut ungefär en gång i halvåret.
352
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.10.3Vissa andra register över åtaganden och ekonomiska intressen
Särskilt om statsrådens innehav av finansiella instrument m.m.
Lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument trädde i kraft den 1 januari 2019. Lagen in- nehåller bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funk- tionärer vid statliga myndigheter, kommuner och regioner att anmäla innehav av finansiella instrument (1 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funk- tionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
För betydelsen av begreppet finansiellt instrument hänvisar lagen till 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Med finansiellt instrument avses bl.a. överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument och andelar i företag för kollektiva investeringar (t.ex. andelar i värdepappersfonder).
Enligt lagen är statsråden skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument (3 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att an- mäla innehav av finansiella instrument). I vissa fall ska även sådana finansiella instrument som statsrådet indirekt förfogar över anmälas. Det gäller finansiella instrument som ingår i en försäkring och som statsrådet har rätt att fatta place- ringsbeslut om, finansiella instrument som innehas av ett underårigt barn som står under statsrådets vårdnad, och finansiella instrument som innehas av en juridisk person över vilken statsrådet har ett bestämmande inflytande (8 § la- gen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av fi- nansiella instrument och 6 § förordningen [2018:2014] om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
En anmälan om det fullständiga innehavet ska göras till Regeringskansliet så snart statsrådet fått kännedom om att han eller hon är anmälningsskyldig. Anmälan ska även göras årligen senast den 31 januari. Om statsrådet inte har några finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten ska han eller hon anmäla det vid samma tidpunkt. Förändringar i innehavet ska anmä- las senast sju dagar efter det att förändringen gjordes, men om det finns syn- nerliga skäl får regeringen fatta beslut om att en länge tidsfrist ska gälla. Vid regelbundet sparande i bl.a. värdepappersfonder ska anmälan om vilket belopp sparandet avser göras vid första förvärvet och därefter vid förändringar av be- loppet och om sparandet upphör. Därutöver ska en årlig anmälan göras (9 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument och 9 § förordningen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
I samma omfattning som för eget innehav av finansiella instrument har statsråden åtagit sig att anmäla även makes, sambos eller registrerad partners innehav av finansiella instrument. Statsråden har därutöver åtagit sig att an- mäla vissa övriga engagemang. Anmälan i de här delarna följer inte av någon författningsreglering utan bygger på ett åtagande som varje statsråd ingår. De övriga engagemang som statsråden åtagit sig att anmäla gäller sammanfatt- ningsvis följande:
353
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
–anställningar och uppdrag under de fyra år som föregått utnämningen till statsråd, annat än för det egna partiet och dess organisationer
–näringsverksamhet i bolag eller i annan form (pågående, avslutad eller vi- lande
–avtal med tidigare arbetsgivare om fortsatt betalning av lön, pension, pens- ionsavgifter och liknande
–avtal med nuvarande eller framtida arbets- eller uppdragsgivare om an- ställning, uppdrag eller liknande arrangemang, annat än för det egna partiet och dess organisationer.
Statsrådens anmälningar lämnas in till rättschefen i Statsrådsberedningen. Vanligtvis skickas ett meddelande till samtliga departement med en uppma- ning till statsråden att anmäla finansiella instrument och övriga engagemang. Om det saknas anmälningar efter den 31 januari påminns de berörda statsrå- den. Tjänstemän i Regeringskansliet går igenom anmälningarna och har möj- lighet att be om kompletteringar om ett sådant behov uppstår.
Anmälningsskyldighet för vissa offentliga funktionärer vid Regeringskansliet och andra statliga myndigheter, kommuner och regioner
I lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns, utöver bestämmelser som rör statsråden, även be- stämmelser om skyldighet för vissa offentliga funktionärer vid statliga myn- digheter, kommuner och regioner att anmäla innehav av finansiella instrument (1 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
Enligt lagen ska, om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderin- formation inom en myndighet, de som ingår i myndighetens ledning vara skyl- diga att anmäla sina innehav av finansiella instrument. Regeringen får meddela föreskrifter om vid vilka myndigheter en sådan anmälningsskyldighet ska gälla och även besluta om en sådan anmälningsskyldighet i ett enskilt fall (4 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument). En myndighet vars ledning omfattas av anmälnings- skyldighet ska besluta att andra arbetstagare och uppdragstagare vid myndig- heten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras till- gång till insiderinformation (5 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funk- tionärer att anmäla innehav av finansiella instrument). Samma sak gäller för arbetstagare och uppdragstagare vid Regeringskansliet (6 § lagen om skyldig- het för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instru- ment).
I 5 § förordningen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att an- mäla innehav av finansiella instrument finns en uppräkning av vilka myndig- heter som omfattas av anmälningsskyldigheten.
För kommuner och regioner gäller att om det behövs med hänsyn till före- komsten av insiderinformation inom kommunen eller regionen, får dessa
354
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen eller regionen bestämmer ska vara skyldiga att anmäla sina finansiella instrument (7 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansi- ella instrument). Med uppdragstagare avses även valda ledamöter och ersättare i ett organ inom en kommun eller region (prop. 2017/18:263 s. 45).
I likhet med vad som gäller för statsråd ska den som är anmälningsskyldig till myndigheten, kommunen eller regionen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet. Om den som är anmälningsskyldig inte innehar några finansiella instrument, ska han eller hon anmäla det. Myndig- heten, kommunen eller regionen ska föra en förteckning över anmälningarna (9 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
Ytterligare en likhet med vad som gäller för statsråd är att vissa finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska omfattas av anmälningsskyldigheten (8 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funk- tionärer att anmäla innehav av finansiella instrument och 6 § förordningen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument). Däremot behöver anmälningsskyldiga vid Regeringskansliet och andra myndigheter, kommuner och regioner som huvudregel inte anmäla in- nehav av t.ex. andelar i värdepappersfonder (2–4 och 7 §§ förordningen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument). Anmälningsskyldigheten får också begränsas till att gälla endast vissa särskilt angivna finansiella instrument (8 § förordningen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla finansiella instrument).
Riksbanken, Riksrevisionen och AP-fonderna
Lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument gäller inte för myndigheter under riksdagen och inte hel- ler de allmänna pensionsfonderna (1 § lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument).
För Riksbanken finns i stället bestämmelser om anmälningsskyldighet i la- gen (2022:1568) om Sveriges riksbank. Sammanfattningsvis kan sägas att ord- föranden, vice ordföranden i fullmäktige och ledamöterna i direktionen, när uppdraget eller anställningen påbörjas, skriftligen ska anmäla innehav av fi- nansiella instrument och vissa övriga särskilt uppräknade åtaganden till riks- dagen (7 kap. 20 § lagen om Sveriges riksbank). Utöver finansiella instrument ska bl.a. ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § in- komstskattelagen (1999:1229) anmälas. Anmälningsskyldigheten gäller även för övriga ledamöter i fullmäktige och de arbets- eller uppdragstagare som Riksbanken bestämmer. Arbets- eller uppdragstagare ska göra sin anmälan till Riksbanken (7 kap. 22 § lagen om Sveriges riksbank).
Bestämmelser om anmälningsskyldighet för riksrevisorn och riksrevisions- direktören finns i tilläggsbestämmelse 13.6.2 riksdagsordningen. Riksrevisorn och riksrevisionsdirektören ska skriftligen till riksdagen anmäla innehav och
355
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
|
| ändring i innehavet av finansiella instrument samt vissa övrigt särskilt uppräk- | |
| nade åtaganden. Vidare anges i 14 § lagen (2002:1023) med instruktion för | |
| Riksrevisionen att riksrevisorn och riksrevisionsdirektören inte får inneha | |
| egendom som medför att han eller hon har ett direkt eller indirekt ekonomiskt | |
| intresse i den verksamhet som bedrivs av ett aktiebolag som Riksrevisionen | |
| har tillsyn över. Anmälningsskyldighet i fråga om innehav och ändringar i in- | |
| nehav av finansiella instrument gäller även för de arbetstagare, uppdragstagare | |
| och funktionärer som riksrevisorn bestämmer. Vid Riksrevisionen ska det fö- | |
| ras en förteckning över sådana finansiella instrument som innehas av arbetsta- | |
| gare, uppdragstagare och andra funktionärer i Riksrevisionen med särskild in- | |
| synsställning (14 a § lagen med instruktion för Riksrevisionen). |
|
| För AP-fonderna finns bestämmelser om skyldighet att anmäla innehav av | |
| finansiella instrument och förändringar i innehavet i lagen (2000:192) om all- | |
| männa pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-fon- | |
| den. |
|
| Uppföljning och tillsyn |
|
| Enligt 13 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrå- | |
| dens tjänsteutövning. Utskottet ska enligt 13 kap. 2 § regeringsformen minst | |
| en gång om året meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit | |
| värt att uppmärksamma. Vid konstitutionsutskottets granskningar har det fö- | |
| rekommit att statsråds engagemang och innehav av finansiella instrument upp- | |
| märksammats (bl.a. bet. 2007/08:KU20, bet. 2013/14:KU20 | och bet. |
| 2022/23:KU20). |
|
| Anmälningsskyldigheten inom myndigheter, kommuner och regioner | |
| följde tidigare av den nu upphävda lagen (2000:1087) om anmälningsskyldig- | |
| het för vissa innehav av finansiella instrument. Enligt den lagen omfattades | |
| anmälningsskyldigheten av Finansinspektionens tillsyn. Lagen upphörde att | |
| gälla i januari 2019 när lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer | |
| att anmäla innehav av finansiella instrument trädde i kraft. Finansinspekti- | |
| onens befogenhet att utöva tillsyn fördes inte över till den nya lagen. | |
| Att Finansinspektionen hade i uppgift att utöva tillsyn hängde samman med | |
| att anmälningsskyldigheten inom myndigheter, kommuner och regioner inför- | |
| des som en del av insiderlagstiftningen på finansmarknadsområdet. När be- | |
| stämmelserna om anmälningsskyldighet inom myndigheter, kommuner och | |
| regioner fördes till en ny särskild lag ansåg regeringen att det inte längre var | |
| motiverat att låta Finansinspektionen utöva tillsyn över att regelverket följdes. | |
| Myndigheternas hantering i de här avseendena borde i stället följas upp inom | |
| ramen för regeringens löpande myndighetsstyrning. Förhållandena på området | |
| kunde även komma att granskas av Riksrevisionen. I förarbetena hänvisade | |
| regeringen också till vad som hade uttalats när bestämmelsen om anmälnings- | |
| skyldighet för offentliga funktionärer hade införts på 1990-talet, nämligen att | |
| den skulle ses som en ordningsregel, men att reglerna om disciplinansvar eller | |
| avskedande kunde komma i fråga för arbetstagare som inte | fullgjorde |
356
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
anmälningsskyldigheten (prop. 1990/91:42 s. 98). Enligt regeringen fanns det goda förutsättningar för en ändamålsenlig kontroll av att både de offentliga funktionärerna och de berörda myndigheterna fullgjorde sina skyldigheter (prop. 2017/18:263 s. 38).
20.10.4 Överväganden
Skyldigheten för ledamöterna att anmäla uppgifter till det ekonomiska registret bör inte utökas till att gälla fler åtaganden
Kommittén har i uppdrag att se över och utvärdera lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen och dess tillämpning. Frågan om anmälningsskyldighetens omfattning har tidigare varit föremål för utvärdering. En utökning av anmälningsskyldigheten bedömdes 2007 inte vara nödvändig (framst. 2006/07:RS3 och bet. 2007/08:KU2). Sedan januari 2017 omfattar dock anmälningsskyldigheten även vissa skulder som riksdagsleda- möterna har (framst. 2015/16:RS6 och bet. 2016/17:KU9).
Kommittén konstaterar att lagen innehåller en detaljerad uppräkning av de åtaganden och ekonomiska intressen som riksdagsledamöterna ska anmäla till registret. Enligt kommitténs uppfattning ger det ekonomiska registret, genom de uppgifter som registreras i dag, en bra bild av de olika bindningar och in- tressen som kan tänkas påverka riksdagsledamöternas politiska uppdrag. Re- gistret fyller därmed sitt syfte att ge en samlad information om riksdagsleda- möternas åtaganden och ekonomiska intressen i den omfattning som är moti- verad av ett befogat allmänt intresse. Kommittén bedömer därför att skyldig- heten för riksdagsledamöterna att anmäla uppgifter till det ekonomiska regist- ret inte bör utökas till att gälla fler åtaganden.
En uppgift om en fastighets beteckning ska inte längre registreras
Kommittén framhåller i avsnitt 17.6.1 att en viktig del i ett demokratiskt sam- hälle är att riksdagens ledamöter kan fullgöra sitt uppdrag under trygga former, och kommittén anser att skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter bör stärkas. Det här är något som måste beaktas även i samband med att leda- möternas åtaganden och ekonomiska intressen registreras.
Om en ledamot helt eller delvis äger en näringsfastighet ska i dag fastighe- tens beteckning registreras i det ekonomiska registret. En uppgift om en fas- tighetsbeteckning är i många fall harmlös men med en sådan uppgift är det enkelt att t.ex. få fram gatuadressen till den aktuella fastigheten. En fastighets- beteckning är därför i princip att jämställa med en adressuppgift (prop. 2005/06:161 s. 51 och prop. 2019/20:95 s. 9).
Kommittén vill i det här sammanhanget påminna om att när lagen om regi- strering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen infördes uttalade konstitutionsutskottet att all slags personregistrering aktualiserar starka och legitima krav på att omsorgen om den personliga integriteten ska väga tungt. Utskottet ansåg att även om skyddet för den personliga integriteten
357
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| också för riksdagsledamöter självfallet bör ligga på en hög nivå måste det i ett |
| öppet samhälle accepteras att en riksdagsledamot i frågor som rör denna per- |
| son i hans eller hennes egenskap av en offentlig person bör tåla en något större |
| insyn än vad som kan krävas av enskilda personer i övrigt. Konstitutionsut- |
| skottet framhöll att det sagda endast tar sikte på insyn i sådana frågor som har |
| anknytning till ledamotsuppdraget och har ett tydligt allmänt intresse. Vid ur- |
| valet av de uppgifter som ska omfattas av registreringen beaktades att det inte |
| skulle uppkomma otillbörliga intrång i enskilda ledamöters personliga integri- |
| tet (bet. 1995/96:KU13 s. 1 och 7 f.). |
| Vid bedömningen av vilka uppgifter som ska ingå i registret måste således |
| en avvägning av olika intressen göras. Omsorgen om den personliga integrite- |
| ten ska väga tungt samtidigt som en riksdagsledamot måste tåla en något större |
| insyn än vad som kan krävas av enskilda personer i övrigt. |
| Som framgår av avsnitt 17.5 utsätts riksdagens ledamöter inte sällan för |
| olika typer av hot och trakasserier. Det förekommer också att ledamöter, på |
| grund av att de utsatts för hot, har skyddade personuppgifter. Innebörden av |
| detta är, enligt kommittén, att vissa uppgifter som rör ledamöterna måste be- |
| handlas med särskild omsorg för att det inte ska uppkomma otillbörliga intrång |
| i enskilda ledamöters personliga integritet. En uppgift om en fastighetsbeteck- |
| ning för en näringsfastighet som en ledamot äger är, enligt kommittén, ett ex- |
| empel på en sådan uppgift eftersom det inte går att utesluta att det förekommer |
| situationer där en riksdagsledamot äger en näringsfastighet och samtidigt är |
| bosatt på den. En uppgift om en fastighetsbeteckning bör i sådana fall kunna |
| jämställas med en uppgift om ledamotens privatbostad. |
| Därför är det, enligt kommitténs uppfattning, mindre lämpligt att registrera |
| en så detaljerad uppgift som fastighetsbeteckningen i det ekonomiska registret. |
| Uppgiften i sig kan inte heller anses nödvändig för att ge en samlad informa- |
| tion om riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen i den om- |
| fattning som är motiverad av ett befogat allmänt intresse (5 § lagen om regi- |
| strering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen). För att |
| upprätthålla syftet med registret, att öppet redovisa de olika bindningar och |
| intressen som kan tänkas påverka det politiska uppdraget, anser kommittén att |
| det är tillräckligt att förekomsten av helt eller delvis ägande registreras. Det |
| gäller särskilt i kombination med att en uppgift om inkomstbringande själv- |
| ständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot |
| också ska föras in i registret. Kommittén anser vidare att det, vid bedömningen |
| av vilka uppgifter som ska anmälas och registreras i det ekonomiska registret, |
| bör vara möjligt att dra paralleller till vad som gäller för statsrådens anmäl- |
| ningsskyldighet. Kommittén noterar att någon uppgift om ägande av närings- |
| fastighet inte ska anmälas av statsråden, vare sig enligt den rättsliga reglering |
| som finns eller enligt den överenskommelse som statsråden ingår. |
| Kommittén föreslår därför att en uppgift om en fastighets beteckning inte |
| längre ska registreras i det ekonomiska registret för det fall en ledamot helt |
| eller delvis äger en näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen. Vil- |
| ken fastighet ägandet avser kommer således inte längre att framgå av registret. |
358
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
I stället ska endast förekomsten av ett sådant ägande registreras. Kommitténs förslag medför ändringar i 8 § lagen om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.
Registreringen bör inte vara föremål för någon annan uppföljning än den som kammarkansliet gör
Någon kontroll eller uppföljning av om de uppgifter som anmäls till registret är fullständiga och korrekta görs inte i dag. Möjligheten för t.ex. kammarkans- liet att göra en sådan kontroll är också begränsad. En del av de uppgifter som ska anmälas till registret, bl.a. uppgifter om anställningar och avtal med tidi- gare och nuvarande arbetsgivare, är inte av en sådan karaktär att de på ett en- kelt sätt kan hämtas in av kammarkansliet genom t.ex. förfrågningar till andra myndigheter eller genom sökningar i andra register. Att kammarkansliet skulle kontrollera alla uppgifter som lämnas eller om någon uppgift saknas är således inte möjligt i praktiken.
Ordningen med det ekonomiska registret förutsätter att ledamöterna själva anmäler alla de uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten. Uppgif- terna i registret är offentliga och kan begäras ut och granskas av t.ex. allmän- heten och medierna. Ledamotsuppdraget är ett förtroendeuppdrag, och leda- möterna ansvarar ytterst inför sina väljare. För att upprätthålla förtroendet in- för väljarna ligger det i varje ledamots eget intresse att de uppgifter som an- mäls till registret är korrekta och fullständiga.5
Kammarkansliet arbetar i början av varje valperiod och löpande under val- perioden för att alla ledamöter och ersättare ska anmäla sina uppgifter till re- gistret inom föreskriven tid. Det har hittills inte hänt att någon ledamot anmält uppgifter till registret för sent. Kammarkansliet påminner även ledamöterna löpande under valperioden om att anmäla förändringar.
Kommittén gör därför bedömningen att registreringen av åtaganden och ekonomiska intressen inte bör vara föremål för någon annan uppföljning än den som kammarkansliet gör för att säkerställa att alla riksdagsledamöter an- mäler sina uppgifter till registret.
5Se även En uppförandekod för ledamöterna i Sveriges riksdag, s. 5.
359
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
20.11Tidigare riksdagsledamöters rätt till tillträde till riksdagens lokaler
Kommitténs förslag i korthet
Den tillträdesrätt som gäller i dag ska fortsätta att gälla för tidigare ledamö- ter som har utövat uppdraget som ledamot under minst en valperiod, eller under en motsvarande sammanhängande tidsperiod. De tidigare ledamöter som utövat sitt uppdrag under en kortare tid ska däremot fortsättningsvis inte omfattas av den tillträdesrätten.
Tidigare ersättare för en riksdagsledamot som tjänstgjort som talman, statsråd eller statssekreterare ska omfattas av samma rätt till tillträde till riksdagens lokaler som tidigare ledamöter.
Kommitténs bedömning i korthet
Kommittén lyfter i sammanhanget också fram frågan om behovet av en uppförandekod för tidigare ledamöter som har rätt till tillträde till riksda- gens lokaler. En sådan uppförandekod, som t.ex. tillämpas inom Europa- parlamentet för tidigare ledamöter för att minska risken för lobbyism, skulle exempelvis kunna upprättas i form av en överenskommelse mellan talman- nen och gruppledarna.
20.11.1 Inledning
Tidigare riksdagsledamöter har sedan gammalt en rätt till tillträde till riksda- gens lokaler som har ansetts vara motiverad med hänvisning till riksdagsleda- motsuppdragets speciella karaktär. Rätten till tillträde för tidigare ledamöter var oreglerad fram till 2006 när bestämmelser om tillträdesrätten fördes in i riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2006:2) om säkerhet och fredstida krishan- tering. I dag regleras tillträdesrätten i 6 kap. 7 och 8 §§ riksdagsstyrelsens fö- reskrift (RFS 2019:1) om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdags- förvaltningen och partikanslierna (säkerhetsföreskriften). Enligt bestämmel- serna i säkerhetsföreskriften beslutar Riksdagsförvaltningen om rätt till till- träde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter. Föreskriften kom- pletterar lagen (2019:109) om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndig- heter.
I kommitténs uppdrag ingår att se över frågan om rätt till tillträde till riks- dagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter och överväga behovet av änd- rade föreskrifter.
20.11.2 Tillträde till riksdagens lokaler
Allmänt
Med riksdagens lokaler avses alla utrymmen som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som riksdagen, Riksdagsförvaltningen eller partigrupps-
360
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kanslierna disponerar för sin verksamhet (2 kap. 3 § säkerhetsföreskriften). Med tillträde till riksdagens lokaler avses, i det nu aktuella sammanhanget, att en person själv kan bereda sig tillträde med hjälp av ett passerkort med nyck- elfunktion eller att en person har rätt att bli insläppt om han eller hon ringer på en ringklocka eller liknande vid dörren till det aktuella utrymmet.6
Bestämmelser om vem som har rätt till tillträde till riksdagens lokaler finns i grundlag, lag och, som nämnts ovan, i föreskrift utfärdad av riksdagsstyrel- sen.
Riksdagens lokaler är skyddsobjekt
Skyddslagen (2010:305) innehåller bestämmelser om vissa åtgärder till för- stärkt skydd för byggnader, andra anläggningar, områden och andra objekt mot sabotage, terroristbrott, spioneri samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter och grovt rån (1 § skyddslagen). Byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av riksda- gen eller Riksdagsförvaltningen får, enligt lagen, beslutas vara skyddsobjekt (4 § 2 skyddslagen). Ett beslut om att en viss byggnad, anläggning, område eller annat objekt utgör ett skyddsobjekt innebär bl.a. att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet (7 § skyddslagen).
Enligt ett regeringsbeslut i december 2014 är flera av de lokaler som riks- dagen och Riksdagsförvaltningen disponerar skyddsobjekt. I beslutet före- skrivs att allmänheten ska ha tillträde till sammanträden i riksdagens kammare i den utsträckning regeringsformen (RF) och riksdagsordningen (RO) kräver det.
Närvarorätt vid offentliga sammanträden i riksdagens kammare och utskott
En grundläggande princip är att kammarens sammanträden som huvudregel är offentliga (4 kap. 9 § första stycket RF). Det finns alltså en grundlagsstadgad rätt för var och en att närvara vid kammarens offentliga sammanträden. Med det följer också en rätt till tillträde till riksdagens lokaler.
Den som vill lyssna på ett kammarsammanträde får göra det från åhörar- läktaren. Enligt beslut av talmannen får anställda vid riksdagens utskotts- kanslier, i Regeringskansliet och vid partigruppskanslierna vistas i själva kam- maren vid andra sammanträden än voteringar för att fullgöra uppdrag som sak- kunniga till ledamöter och statsråd. Även den som tidigare har varit riksdags- ledamot får då vistas i kammaren. Det finns särskilda sittplatser för dessa per- soner.
Utskotten och EU-nämnden sammanträder normalt inom stängda dörrar men får, enligt bestämmelser i riksdagsordningen, besluta att ett sammanträde
6Promemorian En ny föreskrift om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdagsför- valtningen och partikanslierna, daterad 2019-03-18, dnr 1782-2018/19, s. 61, och 2020/21:URF3 s. 158.
361
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| ska vara offentligt (7 kap. 16 och 17 §§ RO). Vid ett offentligt sammanträde |
| ska det finnas särskilda platser för åhörare (7 kap. 18 § RO). |
| Rätt till tillträde för vissa kategorier |
| Lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter innehåller be- |
| stämmelser om säkerhetsskydd, dvs. skydd av säkerhetskänslig verksamhet. |
| Med säkerhetskänslig verksamhet avses verksamhet som är av betydelse för |
| Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett för Sverige förpliktande interna- |
| tionellt åtagande om säkerhetsskydd (2 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen |
| och dess myndigheter). Lagen tar sikte på skydd mot bl.a. spioneri, sabotage |
| och terroristbrott samt skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. |
| Den som bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av sä- |
| kerhetsskydd och planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs |
| med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhets- |
| skyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter (3 § lagen om sä- |
| kerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter). Säkerhetsskyddet ska utfor- |
| mas med beaktande av enskildas rätt att enligt tryckfrihetsförordningen ta del |
| av allmänna handlingar och med beaktande av enskildas integritet. Öppenhet |
| gentemot allmänheten och företrädare för massmedierna ska särskilt beaktas |
| vid utformningen av säkerhetsskyddet i riksdagen och Riksdagsförvaltningen |
| (4 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter). |
| Säkerhetsskyddsåtgärderna tar sikte på bl.a. fysisk säkerhet och personal- |
| säkerhet. Fysisk säkerhet ska förebygga dels att obehöriga får tillträde till om- |
| råden, byggnader och andra anläggningar eller objekt där de kan få tillgång till |
| säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller där säkerhetskänslig verksamhet |
| i övrigt bedrivs, dels skadlig inverkan på sådana områden, byggnader, anlägg- |
| ningar eller objekt (7 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndig- |
| heter). Den fysiska säkerheten ska utformas så att enskildas rätt att röra sig fritt |
| inte inskränks mer än nödvändigt (8 § lagen om säkerhetsskydd i riksdagen |
| och dess myndigheter). Personalsäkerhet ska förebygga att personer som inte |
| är pålitliga ur säkerhetssynpunkt får tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade |
| uppgifter eller deltar i säkerhetskänslig verksamhet (9 § lagen om säkerhets- |
| skydd i riksdagen och dess myndigheter). En del av personalsäkerheten utgörs |
| av den reglering som finns i 3 kap. säkerhetsskyddslagen (2018:585) om sä- |
| kerhetsprövning och som enligt 1 kap. 3 § säkerhetsskyddslagen gäller för |
| riksdagen och dess myndigheter. |
| Lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter innehåller inte |
| några detaljbestämmelser om rätt till tillträde till riksdagens lokaler. Sådana |
| bestämmelser finns i stället i säkerhetsföreskriften som kompletterar lagen. |
| I föreskriften finns en upplysning om att det i regeringsformen, riksdags- |
| ordningen och i lag finns bestämmelser om allmänhetens och andras tillträde |
| till riksdagens lokaler. Därutöver får tillträde till riksdagens lokaler endast ske |
| i enlighet med bestämmelserna i föreskriften (6 kap. 1 § säkerhetsföreskriften). |
362
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
Bestämmelserna i föreskriften är utformade på så sätt att vissa grupper av personer har en rätt till tillträde till riksdagens lokaler som grundar sig direkt på föreskriften. Här innefattas talmannen, riksdagens ledamöter och tjänstgör- ande ersättare, statsråd och Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Vissa utrymmen får dock undantas från tillträdesrätten efter beslut av Riksdagsför- valtningen (6 kap. 3 och 4 §§ säkerhetsföreskriften).7
Andra grupper av personer har enligt föreskriften rätt till tillträde till riks- dagens lokaler efter beslut av Riksdagsförvaltningen. Det handlar om bl.a. an- ställda vid förvaltningen och partigruppskanslierna, entreprenörer, konsulter och praktikanter hos förvaltningen, nyvalda riksdagsledamöter och partifunk- tionärer (6 kap. 5 §säkerhetsföreskriften). När Riksdagsförvaltningen fattar beslut om rätt till tillträde för de här grupperna ska förvaltningen beakta beho- vet av tillträde för att fullgöra en anställning eller ett uppdrag. Därutöver ska förvaltningen beakta vad som följer av lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter, behovet av skydd för uppgifter som det gäller sekretess för enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och intresset av att skydda teknisk och elektronisk utrustning samt stöldbegärlig egendom. Beslu- tet får innebära att tillträdesrätten gäller vissa tider eller vissa utrymmen inom riksdagens lokaler (6 kap. 6 § säkerhetsföreskriften).
I föreskriften regleras också det som gäller för besök i riksdagens lokaler (6 kap. 16–22 §§ säkerhetsföreskriften). Av bestämmelserna framgår exem- pelvis att det som huvudregel ska finnas en besöksmottagare som ansvarar för besökaren under hela besöket, att de som tar emot besök bör anmäla det i för- väg hos ansvariga för tillträdeskontrollen och att besökare synligt ska bära en besöksbricka.
Riksdagsförvaltningen får utfärda ett passerkort för den som utan att vara besökare har rätt till tillträde till riksdagens lokaler (6 kap. 13 § säkerhetsföre- skriften).
Riksdagsdirektören, eller säkerhetschefen om beslut inte kan avvaktas, får besluta om avvikelse från bestämmelserna i 6 kap. vid öppnande av riksmötet, utländska besök eller om det annars finns särskild anledning till det (14 kap. 2 § säkerhetsföreskriften).
Säkerhetskontroller vid inpassering
Säkerhetskontroller får äga rum i riksdagens lokaler i syfte att förebygga att någon begår ett brott i lokalerna som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom (1 § lagen [1988:144] om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). Beslut om säkerhets- kontroll fattas av talmannen och ska avse visst tillfälle eller viss tid (2 § lagen om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). En säkerhetskontroll får omfatta den som utan att vara ledamot av riksdagen uppehåller sig i riksdagens lokaler (3 § lagen om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). Anställda vid Riksdags-
7Promemorian En ny föreskrift om säkerhet och säkerhetsskydd i riksdagen, Riksdagsför- valtningen och partikanslierna, daterad 2019-03-18, dnr 1782-2018/19, s. 62.
363
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| förvaltningen och partigruppskanslierna får dock kontrolleras endast om det |
| finns särskilda skäl för det. Talmannen får, om särskilda skäl talar för det, un- |
| danta personer från kontrollen. |
| Den som inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll får vägras till- |
| träde till eller avvisas från lokalerna (6 § lagen om säkerhetskontroll i riksda- |
| gens lokaler). Vidare får en person som inte efterkommer en uppmaning att |
| lämna ifrån sig vapen eller annat föremål avlägsnas från lokalerna (7 § lagen |
| om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler). |
| Rätt till tillträde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter |
| Det som gäller för tillträde för tidigare riksdagsledamöter regleras särskilt i |
| säkerhetsföreskriften. Enligt föreskriften gäller att Riksdagsförvaltningen be- |
| slutar om rätt till tillträde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter |
| (6 kap. 7 § säkerhetsföreskriften). Inför beslutet ska Riksdagsförvaltningen, |
| utöver vad som följer av lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myn- |
| digheter, särskilt beakta behovet av skydd för uppgifter som det gäller sekre- |
| tess för enligt offentlighets- och sekretesslagen och intresset av att skydda tek- |
| nisk och elektronisk utrustning samt stöldbegärlig egendom. Beslutet får inne- |
| bära att tillträdesrätten gäller vissa tider eller vissa utrymmen inom riksdagens |
| lokaler (6 kap. 8 § säkerhetsföreskriften). |
| När Riksdagsförvaltningen har fattat beslut om rätt till tillträde för en tidi- |
| gare riksdagsledamot får denna person ett passerkort som kan användas vid de |
| bemannade entréerna till riksdagens lokaler under deras öppettider. En tidigare |
| riksdagsledamot kan alltså bereda sig tillträde till lokalerna självständigt, dvs. |
| inte enbart som besökare efter besöksanmälan. En tidigare ledamot får däre- |
| mot inte passerkort med nyckelfunktion utan måste passera in genom de be- |
| mannade entréerna. Till skillnad mot det som gäller för t.ex. de nuvarande |
| riksdagsledamöterna och anställda vid Riksdagsförvaltningen och parti- |
| gruppskanslierna, måste en tidigare riksdagsledamot också gå igenom en |
| säkerhetskontroll (röntgen och säkerhetsbågar) vid inpassering. |
| I dagsläget finns det ca 800 tidigare riksdagsledamöter som skulle kunna få |
| ett aktivt passerkort utfärdat och av dessa har ca 100 tidigare ledamöter ett |
| aktivt kort. Tidigare utfärdades kort med i princip obegränsad giltighetstid. De |
| kort som ges ut nu har en giltighetstid på ett år, därefter måste de förnyas. |
| 20.11.3 Frågan om tillträde har utretts tidigare |
| En särskild utredare |
| Riksdagsstyrelsen beslutade den 10 juni 2020 om direktiv till en särskild utre- |
| dare att göra en fortsatt översyn av regelverket om säkerhetsskydd i riksdagen |
| och dess myndigheter. Utredningen skulle komplettera de förslag som lämna- |
| des i framställningen Ny lag om säkerhetsskydd i riksdagen och dess |
364
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
myndigheter.8 Utredningen överlämnade i april 2021 betänkandet Kompletter- ingar till regelverket om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter (2020/21:URF3).
Utredningen hade i uppdrag att bl.a. analysera hur den gällande regleringen om tillträde för tidigare riksdagsledamöter tillämpades och utreda vad som gällde för tidigare ledamöters rätt till tillträde till parlamenten i jämförbara länder. Frågor ställdes till parlamenten i Danmark, Estland, Finland, Frank- rike, Island, Israel, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Tyskland och Österrike, och utredningen fick svar från alla länder utom Dan- mark. En redogörelse av svaren finns i betänkandet (s. 163 f.).
Enligt utredningen skulle tidigare riksdagsledamöters behov av tillträde till riksdagens lokaler vara avgörande vid bedömningen av vilka möjligheter till tillträde som skulle finnas för dem. Utredningen kunde inte se att det någon gång hade förts ett resonemang om just behovet. Utredningens direktiv talade om riksdagsledamotsuppdragets speciella karaktär men utredaren ansåg att det var oklart vad som låg i det resonemanget när det gällde tidigare riksdagsleda- möter – en tidigare riksdagsledamot är ju inte längre riksdagsledamot. Det ar- gumentet kunde enligt utredningen inte tas till intäkt för att det fanns ett behov av den vidsträckta tillträdesrätten. Inte heller det som hade kommit fram om ordningen i andra länder eller under samtalen med partigruppskanslierna kunde ge stöd för den gällande ordningen. Behovet av tillträde till riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter bedömdes kunna tillgodoses genom be- stämmelserna om besökare i övrigt. Utredningen ansåg att specialbestämmel- serna om tidigare riksdagsledamöter därmed borde utmönstras (2020/21:URF3 s. 167 f.).
Riksdagsförvaltningens promemoria
Utredningens förslag till ändringar i fråga om tillträdesrätten för tidigare riks- dagsledamöter behandlades av Riksdagsförvaltningen i en promemoria där även andra förslag till ändringar i säkerhetsföreskriften togs upp (dnr 2145- 2021/22).
Riksdagsförvaltningen gjorde bedömningen att det, som utredningen hade anfört, var svårt att motivera en så generell och villkorslös rätt till tillträde för tidigare riksdagsledamöter som den gällande regleringen ger uttryck för. För- valtningen ansåg därför att bestämmelserna om tidigare ledamöters rätt till till- träde skulle upphävas men noterade att flera remissinstanser hade lyft fram behovet av passerkort för tidigare ledamöter med uppdrag i riksdagens nämn- der och liknande. Det konstaterades att det således fanns ett visst behov av att tidigare ledamöter kan få tillträde till och röra sig fritt i riksdagens lokaler utan att ständigt ledsagas av en besöksmottagare. Enligt Riksdagsförvaltningen ris- kerade en utmönstring av rätten till tillträde för tidigare ledamöter därmed att leda till en alltför skärpt reglering. Riksdagsförvaltningen ansåg därför att det borde införas en möjlighet för förvaltningen att besluta om rätt till tillträde till
8Framst. 2018/19:RS6.
365
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| riksdagens lokaler för tidigare riksdagsledamöter som har ett särskilt behov av |
| tillträde på grund av ett uppdrag med anknytning till riksdagens verksamhet. |
| Eftersom det bedömdes vara svårt att överblicka alla situationer föreslogs |
| också att det skulle införas en ventil som gör det möjligt för förvaltningen att |
| besluta om tillträde för tidigare riksdagsledamöter om det annars finns sär- |
| skilda skäl.9 |
| Promemorian behandlades på riksdagsstyrelsens sammanträde den 15 juni |
| 2022. Riksdagsstyrelsen, som antog promemorians övriga förslag, beslutade |
| att återförvisa frågan om en begränsning av tillträdet till riksdagens lokaler för |
| tidigare riksdagsledamöter till Riksdagsförvaltningen.10 |
20.11.4 Överväganden Inledning
Utöver den grundlagsstadgade rätten att närvara vid kammarens och utskottens offentliga sammanträden finns det inte någon grundläggande rätt att få tillträde till riksdagens lokaler. Det är i stället Riksdagsförvaltningen som har i uppgift att avgöra vad som ska gälla för tillträdet. Den grundlagsstadgade rätten att närvara vid bl.a. kammarens offentliga sammanträden måste dock givetvis be- aktas. En reglering måste också utformas med hänsyn till skyldigheten enligt tryckfrihetsförordningen att tillhandahålla allmänna handlingar och får inte heller i övrigt lägga onödiga hinder i vägen för öppenheten gentemot enskilda (4 och 8 §§ lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter).
Kommitténs överväganden tar sikte på rätten för tidigare riksdagsledamöter att självständigt bereda sig tillträde till riksdagens lokaler och fritt röra sig i dem. Rätten för en tidigare riksdagsledamot att vistas i lokalerna som t.ex. en besökare omfattas inte av övervägandena.
Fortsatt rätt till tillträde för tidigare ledamöter som utövat uppdraget under minst en valperiod eller motsvarande tidsperiod
Ledamotsuppdraget är ett mycket viktigt samhällsuppdrag som är unikt och speciellt till sin karaktär. Det är också ledamotsuppdragets speciella karaktär som har motiverat den tillträdesrätt till riksdagens lokaler som tidigare leda- möter har i dag. Tillträdesrätten har tillämpats under lång tid och finns av gam- mal hävd. Enligt kommitténs uppfattning måste det därför finnas starka skäl för att kunna motivera en begränsning av tillträdesrätten.
Kommittén har inom ramen för sitt uppdrag att se över frågan om rätt till tillträde till riksdagens lokaler för tidigare ledamöter övervägt om det av sä- kerhetsskäl finns anledning att begränsa tillträdesrätten. Som framgår av av- snitt 12.3 har det allmänna säkerhetsläget i både Sverige och världen och för
9 Promemorian Förslag till ändringar i riksdagsstyrelsens föreskrift om säkerhet och säker- hetsskydd i riksdagen, Riksdagsförvaltningen och partikanslierna, daterad 2022-06-07, dnr 2145-2021/22 s. 52 f.
10 Protokoll från riksdagsstyrelsens sammanträde 2021/22:7, dnr 2145-2021/22.
366
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
riksdagens ledamöter försämrats. Det allmänna säkerhetsläget ställer således i dag andra krav på Riksdagsförvaltningen än tidigare. Det har lett till att för- valtningen bl.a. har sett över rutiner och instruktioner i det operativa säker- hetsarbetet, vilket medfört noggrannare kontroller av tillträdet till riksdagens lokaler när det gäller personer, varor och fordon.
För att skydda den parlamentariska processen och riksdagens ledamöter är det givetvis viktigt med en hög säkerhet i riksdagens lokaler. Det innebär dock inte i sig att tillträdesrätten för tidigare ledamöter nödvändigtvis måste begrän- sas. Som framgår av avsnitt 20.11.2 ovan får en tidigare riksdagsledamot som önskar tillträde till riksdagens lokaler ett passerkort som kan användas vid de bemannade entréerna under deras öppettider. Tidigare ledamöter får däremot inte passerkort med nyckelfunktion utan måste släppas in i lokalerna av en skyddsvakt. Passerkorten är dessutom begränsade till att gälla för ett år i taget. Tidigare ledamöter som önskar tillträde till lokalerna måste också gå igenom en säkerhetskontroll vid inpasseringen.
Tillträdesrätten till riksdagens lokaler är således förenad med vissa prak- tiska begränsningar som kan fungera i säkerhetshöjande syfte. Det talar, enligt kommitténs uppfattning, för att tidigare ledamöter kan ha rätt till tillträde till lokalerna utan att säkerheten påverkas negativt. Samtidigt måste man beakta att den genomsnittliga tjänstgöringstiden för en riksdagsledamot under de se- naste årtiondena har minskat och att omsättningen av riksdagsledamöter ökat. I några enstaka fall har en riksdagsledamot t.ex. bara haft sitt uppdrag i någon eller några få dagar och sedan avgått. Efter avslutat uppdrag lämnar en del ledamöter också sitt parti eller är åtminstone inte engagerade i politiken längre.
Mot den bakgrund som redovisats, och med beaktande av ledamotsuppdra- gets speciella karaktär, anser kommittén att den tillträdesrätt som gäller i dag ska fortsätta att gälla för tidigare ledamöter som har utövat uppdraget som le- damot under minst en valperiod, eller under en motsvarande sammanhängande tidsperiod. Det kan t.ex. inte uteslutas att en ledamot utövar sitt uppdrag under de två sista åren under en valperiod samt under de två första åren under nästa valperiod. Även för sådana situationer bör tillträdesrätten således gälla. Däre- mot ska de tidigare ledamöter som utövat sitt uppdrag under en kortare tid än motsvarande en valperiod fortsättningsvis inte omfattas av den tillträdesrätt som gäller i dag. Dessa tidigare ledamöter har dock såklart samma rätt som var och en att t.ex. besöka riksdagens lokaler tillsammans med en besöksmot- tagare. Om det finns särskild anledning till det finns det också möjlighet för riksdagsdirektören att fatta ett beslut som avviker från bestämmelserna i 6 kap. säkerhetsföreskriften (14 kap. 2 § säkerhetsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen ska vid beslut om rätt till tillträde för en tidigare le- damot även fortsättningsvis särskilt beakta det som följer av lagen om säker- hetsskydd i riksdagen och dess myndigheter, behovet av skydd för uppgifter som det gäller sekretess för enligt offentlighets- och sekretesslagen och intres- set av att skydda teknisk och elektronisk utrustning samt stöldbegärlig egen- dom. Beslutet får även innebära att tillträdesrätten gäller vissa tider eller vissa utrymmen inom riksdagens lokaler.
367
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Kommitténs förslag påverkar inte den grundlagsstadgade rätten att närvara |
| vid kammarens offentliga sammanträden. Förslaget inskränker inte rätten att |
| ta del av allmänna handlingar och lägger inte onödiga hinder i vägen för öp- |
| penheten gentemot enskilda. I sammanhanget vill kommittén därutöver lyfta |
| fram frågan om att överväga behovet av en uppförandekod för tidigare leda- |
| möter som har rätt till tillträde till riksdagens lokaler. En sådan uppförandekod, |
| som t.ex. tillämpas inom Europaparlamentet för tidigare ledamöter för att |
| minska risken för lobbyism, skulle exempelvis kunna upprättas i form av en |
| överenskommelse mellan talmannen och gruppledarna. |
| Kommitténs förslag medför ändringar i 6 kap. 7 § säkerhetsföreskriften. |
| Rätt till tillträde till riksdagens lokaler för vissa ersättare |
| Rätten för tidigare ersättare för riksdagsledamöter att få tillträde till riksdagens |
| lokaler har tidigare tagits bort. Under den tid som en riksdagsledamot är riks- |
| dagens talman eller tillhör regeringen har han eller hon dock en ersättare som |
| normalt sett tjänstgör under en längre tidsperiod. Så kan vara fallet även när |
| en riksdagsledamot tjänstgör som statssekreterare. Kommittén anser därför att |
| det är rimligt att sådana tidigare långvariga ersättare ska ha samma rätt till |
| tillträde till riksdagens lokaler som tidigare ordinarie ledamöter. Tidigare er- |
| sättare för riksdagsledamöter som tjänstgjort som talman, statsråd eller stats- |
| sekreterare ska således omfattas av samma tillträdesrätt till riksdagens lokaler |
| som tidigare ledamöter om de tjänstgjort under minst en valperiod, eller under |
| en motsvarande sammanhängande tidsperiod. När det gäller övriga ersättare |
| har dessa såklart samma rätt som var och en att t.ex. närvara vid kammarens |
| sammanträden från åhörarläktaren eller besöka riksdagens lokaler tillsammans |
| med en besöksmottagare. Det gäller oavsett om den tidigare ersättaren tjänst- |
| gjort eller inte. Om det finns särskild anledning till det finns också möjlighet |
| för riksdagsdirektören att fatta ett beslut som avviker från bestämmelserna i |
| 6 kap. säkerhetsföreskriften (14 kap. 2 § säkerhetsföreskriften). |
| Förslaget medför ändringar i 6 kap. 7 § säkerhetsföreskriften. |
368
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
20.12 Talmannens lägenhet
Kommitténs förslag i korthet
Till skillnad från vad som gäller för riksdagens ledamöter är det inte parti- grupperna som hanterar tilldelningen av talmannens övernattningsbostad om han eller hon har rätt till en sådan. Det görs i stället av Riksdagsförvalt- ningen, vilket ska framgå av lagen om ersättning till riksdagens ledamöter genom att det förs in ett nytt andra stycke i 6 kap. 7 respektive 8 §§.
Kommitténs bedömning i korthet
Det bör inte inrättas en officiell tjänstebostad åt talmannen som han eller hon kan disponera även om han eller hon bor närmare än 50 kilometer från Riksdagshuset. Talmannen ska även fortsättningsvis omfattas av samma regler som riksdagens ledamöter när det gäller förutsättningarna för att få en övernattningsbostad.
20.12.1 Inledning
De av riksdagens ledamöter som bor mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad ur Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd eller, i vissa fall, ersättning för eget boende (s.k. logiersättning). Det här gäller även för riksdagens talman.
Det finns sedan länge en särskild lägenhet som är inrättad för talmannen. Kommittén ska se över frågan om lägenheten bör vara en tjänstebostad för talmannen eller en övernattningsbostad – och om han eller hon i så fall ska kunna disponera den även om han eller hon har en privat bostad närmare än 50 kilometer från riksdagen. I översynen ska bestämmelserna om förmånsbe- skattning i inkomstskattelagen (1999:1229) beaktas.
20.12.2 Förmånsbeskattning
Med begreppet förmån avses en ersättning som lämnas i en annan form än kontanter eller pengar. Förmåner kan således vara av många olika slag. Det kan exempelvis handla om tillgång till tjänstebil, bostad, resor eller kaffe och frukt på arbetsplatsen.
En grundläggande princip i svensk rätt är att en ersättning för utfört arbete ska beskattas likadant oavsett om ersättningen betalas ut i pengar eller på ett annat sätt. Den här principen kommer till uttryck i 11 kap. 1 § inkomstskatte- lagen som anger att en förmån som erhålls på grund av en tjänst som huvud- regel ska tas upp som en intäkt. Bestämmelsen ger även uttryck för principen att förmåner på grund av anställning och som innebär inbesparade levnads- kostnader för den enskilde eller hans eller hennes familj som utgångspunkt är skattepliktiga. I inkomstskattelagen finns bestämmelser om hur förmåner ska
369
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| värderas. Det finns också bestämmelser om att vissa förmåner är undantagna |
| från att tas upp till beskattning. |
| Att en förmån ska erhållas på grund av en tjänst innebär att den ska lämnas |
| på grund av ett anställnings- eller uppdragsförhållande. Riksdagens ledamöter |
| är visserligen inte att betrakta som vare sig anställda eller uppdragstagare hos |
| riksdagen eller Riksdagsförvaltningen, men omfattas likväl av inkomstskatte- |
| lagens bestämmelser om förmånsbeskattning. En återkommande strävan i ti- |
| digare lagstiftningsärenden har varit att regelverket om ersättning för riksda- |
| gens ledamöter inte ska utformas så att det lämnas skattepliktiga förmåner till |
| ledamöterna. Som exempel kan nämnas att rätten till övernattningsbostad och |
| logiersättning har knutits till rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid |
| tjänsteresor enligt 12 kap. inkomstskattelagen för att säkerställa att riksdagen |
| inte bekostar ledamöternas privata levnadskostnader (2020/21:URF2 s. 126 |
| och 207 f. och framst. 2021/22:RS2 s. 52). |
20.12.3 Rätten till övernattningsbostad och logiersättning
Riksdagsuppdraget kräver att ledamöterna regelbundet vistas i Stockholm flera dagar i veckan. Det är samtidigt nödvändigt för ledamöterna att regel- bundet vistas i och hålla kontakt med sin hemort och sin valkrets för att kunna utföra riksdagsuppdraget. Ledamöterna bor därför normalt sett kvar på sin hemort och pendlar till Stockholm för riksdagsarbetet där. Ledamöternas resor till Stockholm betraktas som tjänsteresor, och möjligheten till övernattning är en nödvändig förutsättning för att ledamöter från hela landet ska kunna full- göra riksdagsuppdraget (de allmänna råden i riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd [RFS 2022:1] till lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter, i fortsättningen ersättningsföreskriften).
Lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningsla- gen) innehåller bestämmelser om bl.a. övernattningsbostad och logiersättning till ledamöterna. Det finns inte några särskilda regler om övernattningsbostad eller logiersättning för talmannen, utan han eller hon omfattas av samma regler som ledamöterna (1 kap. 1 och 5 §§ ersättningslagen).
En riksdagsledamot har som huvudregel sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten (1 kap. 3 a § ersättningslagen). En ledamot som har sitt tjänsteställe, dvs. sin perma- nentbostad, mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till en övernatt- ningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd (6 kap. 1 § ersättnings- lagen). Om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en ledamot som har rätt till övernattningsbostad en bostad i förvaltningens bostadsbestånd, eller om det till följd av ledamotens personliga förhållanden finns särskilda skäl, har han eller hon rätt till ersättning för eget boende inom 50 kilometer från Riksdagshuset (logiersättning). Logiersättning får högst uppgå till 9 000
370
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kronor per månad (6 kap. 4 § ersättningslagen och 7 kap. 3 § ersättningsföre- skriften).
En riksdagsledamot som anser sig ha rätt till en övernattningsbostad ansö- ker om det för varje valperiod hos Riksdagsförvaltningen som prövar ansökan (6 kap. 6 § ersättningslagen och 6 kap. 17 § ersättningsföreskriften).
Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Övernattningsbostäderna förde- las i proportion till antalet ledamöter i respektive partigrupp som har rätt till övernattningsbostad (6 kap. 7 § ersättningslagen). Partigrupperna fördelar re- spektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad (6 kap. 8 § ersättningslagen).
20.12.4 Talmannen
Talmannens uppgifter
Talmannen är riksdagens främsta representant. Bestämmelser om talmannen och hans eller hennes uppgifter finns i regeringsformen och i riksdagsord- ningen. Utöver de mer formella uppgifterna som rör riksdagsarbetet har tal- mannen representativa uppgifter. I dessa uppgifter ingår att utåt representera riksdagen i både nationella och internationella sammanhang.
Talmannens lägenhet
Som nämns ovan finns det inga särskilda bestämmelser i ersättningslagen om talmannens rätt till övernattningsbostad. Talmannen har således rätt till en övernattningsbostad under samma förutsättning som övriga ledamöter, dvs. om han eller hon har sin permanentbostad mer än 50 kilometer från Riksdags- huset. På samma sätt som ledamöterna ansöker talmannen också om övernatt- ningsbostad hos Riksdagsförvaltningen som prövar ansökan. Om talmannen har rätt till en övernattningsbostad hanteras den dock inte av partigrupperna, som övriga bostäder i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd, utan i stället di- rekt av Riksdagsförvaltningen.
Sedan länge finns det en särskild lägenhet som är inrättad för talmannen i ledamotshuset. Den har tidigare använts som övernattningsbostad och repre- sentationsvåning men under senare tid har den inte kunnat utnyttjas eftersom ledamotshuset har renoverats. Det finns i dag också nya krav och regler, t.ex. i fråga om ventilation, som gör att lägenheten inte kan utnyttjas som bostad i sitt nuvarande skick. Därför hyr Riksdagsförvaltningen för närvarande en tal- manslägenhet av en extern aktör.
Villa Bonnier
Makarna Gerard och Elisabeth Bonnier överlät fastigheten Ambassadören 3 med adress Nobelgatan 13 i Stockholm (Villa Bonnier) som gåva till svenska staten enligt ett gåvobrev den 20 oktober 1981. Enligt gåvobrevet ska Villa
371
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Bonnier utnyttjas av regeringen och riksdagens talmän för representation, kon- ferenser eller sammankomster i sammanhang där intressant och vacker miljö kan värdesättas i särskild grad. När anläggningen utnyttjas bör en ledamot av regeringen eller någon av talmännen, enligt gåvobrevet, stå för värdskapet. Regeringen beslutade den 17 december 1981 att ta emot donationen och gav Byggnadsstyrelsen i uppdrag att vårda och förvalta fastigheten. Fastighetens vård och förvaltning övergick 1992 till riksdagens förvaltningskontor (numera Riksdagsförvaltningen).
Nyttjandet av Villa Bonnier regleras närmare i Riksdagsförvaltningens in- struktion för Villa Bonnier.
Villa Bonnier har ett högt kulturhistoriskt värde. Riksdagsförvaltningen har gjort en utredning om möjligheten att använda Villa Bonnier som bostad. En- ligt utredningen går det i dagsläget inte att använda Villa Bonnier som bostad.
20.12.5 Vissa tjänstebostäder
Statsministerns tjänstebostad
Sedan början av 1990-talet används Sagerska huset som tjänstebostad åt stats- ministern. På skatteutskottets initiativ infördes 1995 en särskild bestämmelse i 32 § kommunalskattelagen (1928:370) som innebar att statsministerns för- mån av tjänstebostad inte skulle tas upp till beskattning om han eller hon hade en annan bostad till sin privata disposition som var inrättad för personligt bruk (bet. 1994/95:SkU43). Numera finns bestämmelsen i 11 kap. 10 § inkomst- skattelagen.
Skatteutskottet uttalade bl.a. följande när bestämmelsen infördes:
Enligt kommunalskattelagen är en förmån av fri tjänstebostad en skatte- pliktig intäkt. Enligt huvudregeln i 42 § kommunalskattelagen skall för- månen värderas till ortens pris. Förmånsvärdet kan emellertid jämkas, bl.a. när representationsskyldighet i hemmet föreligger.
Dessa regler är i linje med de grundläggande principerna i skattesyste- met och det finns anledning att vara mycket restriktiv med att göra avsteg från dem.
Beträffande statsministerns tjänstebostad föreligger emellertid enligt utskottet så speciella förhållanden att ett undantag från den nämnda huvud- regeln kan vara motiverat.
Det främsta skälet för att ha en särskild tjänstebostad för statsministern är som framgått inledningsvis nödvändigheten av att kunna garantera stats- ministerns personliga säkerhet. Detta är ett viktigt nationellt intresse. Det är förenat med betydande svårigheter att ordna ett fullgott skydd i en nor- mal bostad utan stora kostnader för det allmänna och utan att inkräkta på kringboende. Med hänsyn härtill och till beslutet att inrätta en särskild tjänstebostad föreligger det ett starkt krav på statsministern att använda den anvisade tjänstebostaden, även om en statsminister av personliga skäl skulle föredra att bo i sin privata bostad.
Med hänsyn till ämbetets speciella karaktär och den osäkerhet det för med sig vad gäller hur länge tjänstebostaden kan disponeras torde det re- gelmässigt komma att vara så att statsministern har behov av en privat per- manentbostad vid sidan av tjänstebostaden. Vid sådant förhållande upp-
372
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
kommer knappast någon påtaglig inbesparing i de privata levnadskostna- derna.
På grund av de anförda omständigheterna är det enligt utskottets me- ning motiverat att införa en särskild regel om förmånsbeskattningen av statsministerns tjänstebostad. Regeln bör innebära att förmånsbeskattning inte ska utlösas om statsministern samtidigt med att denne disponerar sin tjänstebostad också har och faktiskt disponerar en privat permanentbostad. Sistnämnda krav innebär att undantaget från förmånsbeskattning inte bör gälla om den privata bostaden är uthyrd.
Landshövdingarnas tjänstebostäder
I varje län finns en länsstyrelse. Varje länsstyrelse leds av en myndighetschef som är landshövding (1 och 11 §§ förordningen [2017:868] med länsstyrelse- instruktion). För landshövdingarna gäller en s.k. boplikt. Det innebär att en landshövding, i och med att han eller hon tackar ja till en anställning som landshövding, är skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas honom eller henne. En landshövding ska normalt sett lämna tjänstebostaden när han eller hon avslutar anställningen (26 och 28 §§ förordningen med länsstyrelsein- struktion).
Det finns inte några särskilda bestämmelser i inkomstskattelagen om lands- hövdingarnas förmån av tjänstebostad. Den ska således tas upp till beskattning.
20.12.6 Överväganden
Talmansämbetet är den högsta post som en person kan väljas till i Sverige. I rang kommer talmannen efter statschefen, alltså efter kungen, men före stats- ministern. Ett viktigt inslag i talmannens arbete är att representera riksdagen, både nationellt och internationellt. Under de senaste decennierna har talman- nens internationella kontakter ökat.
Till skillnad från statsministern har riksdagens talman inte tillgång till nå- gon officiell tjänstebostad där han eller hon kan bo och som ger möjlighet till olika former av representation. Talmannen har i stället, på samma sätt som övriga riksdagsledamöter, rätt till en övernattningsbostad om han eller hon bor mer än 50 kilometer från Riksdagshuset.
För att kunna fullgöra den representationsskyldighet som följer med ämbe- tet har talmannen tillgång till Riksdagshuset och Villa Bonnier där det finns lokaler och utrymmen som han eller hon kan använda för olika typer av möten och sammankomster. Kommittén bedömer att Riksdagshuset och Villa Bon- nier ger goda möjligheter för den som innehar ämbetet som talman att repre- sentera Sveriges riksdag i olika sammanhang. De olika miljöer som Riksdags- huset och Villa Bonnier erbjuder skapar vidare förutsättningar för representa- tion både i större officiella sammanhang och i mindre skala. I detta samman- hang kan också noteras att Riksdagsförvaltningen har förvärvat fastigheten
373
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Cephalus 11. I fastigheten finns Masreliez-rummen som ska kunna användas |
| för i första hand talmannens och riksdagsdirektörens representation.11 |
| Kommittén bedömer det således inte som nödvändigt att det finns en offi- |
| ciell tjänstebostad för talmannen på grund av den representationsskyldighet |
| som följer med talmansämbetet. Det finns inte heller i övrigt skäl som motive- |
| rar att talmannen har en officiell tjänstebostad som kan disponeras oavsett var |
| han eller hon har sin permanentbostad. Därför gör kommittén bedömningen |
| att det inte bör inrättas en officiell tjänstebostad åt talmannen. Det innebär att |
| talmannen ska fortsätta att omfattas av samma regler som gäller för riksdagens |
| ledamöter när det gäller förutsättningarna för att få en övernattningsbostad. |
| Till skillnad från vad som gäller för ledamöterna är det dock inte partigrup- |
| perna som hanterar tilldelningen av talmannens övernattningsbostad om han |
| eller hon har rätt till en sådan. Det görs i stället av Riksdagsförvaltningen, vil- |
| ket bör framgå av ersättningslagen. Kommittén föreslår därför att ett nytt andra |
| stycke förs in i 6 kap. 7 respektive 8 §§ ersättningslagen. |
20.13 Riksdagens medalj till ersättare
Kommitténs förslag i korthet
Talmannen får besluta om medalj och andra avgångsgåvor till ersättare som har utövat uppdrag som riksdagsledamot. Kommittén gör vissa uttalanden som vägledning för avtackning av sådana ersättare.
Enligt gällande ordning kan en ledamot som har fått riksdagens medalj och därefter på nytt uppfyller förutsättningarna för att få en medalj i samma storlek i stället för en medalj få en romersk siffra i silver att fästa på medal- jens band. Det ska inte längre anges i lagen vilken metall den romerska siffran ska bestå av.
20.13.1 Inledning
I kommitténs direktiv redovisas att lagen (2021:1117) om riksdagens medalj innehåller bestämmelser om bl.a. medaljer till ledamöter som lämnar riksda- gen och till andra personer som har gjort förtjänstfulla insatser för riksdagen. Frågan om avgångsgåvor till ersättare är inte uttryckligen reglerad i lagen om riksdagens medalj. Hittills har personer som tjänstgjort enbart som ersättare för riksdagsledamöter inte tackats av efter avslutad tjänstgöring, oavsett om de har tjänstgjort enstaka veckor eller flera år, rentav flera mandatperioder. Om en ordinarie ledamot som lämnar riksdagen även har tjänstgjort som ersättare har däremot tjänstgöringstiden som ersättare också räknats in i den tjänst-
11 Se Instruktion för nyttjande av Masreliez-rummen, kvarteret Cephalus 11 (dnr 2139- 2023/24). Instruktionen är framtagen för att ge en inriktning för hur Masreliez-rummen ska användas i framtiden. Avsikten är att kvarteret Cephalus ska renoveras och vara färdigt för inflyttning senhösten 2028. Inför att rummen ska tas i bruk hösten 2028 kommer instruk- tionen inklusive rutinerna för nyttjandet av Masreliez-rummen att uppdateras.
374
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
göringstid som ledamoten haft när det ska bedömas om ledamoten ska tackas av med medalj eller inte och vilken storlek denna medalj i så fall ska ha.
Kommittén ska överväga om det bör införas en särskild reglering i lagen om riksdagens medalj som anger om och i så fall i vilken mån ersättare ska kunna tilldelas diplom, riksdagsnål och riksdagens medalj.
20.13.2 Lagen om riksdagens medalj
2019 års riksdagsutredning anförde att riksdagen bör ha en förtjänstmedalj för att uppmärksamma och tacka ledamöterna för deras insatser (2020/21:URF1 s. 261). Utredningen framhöll att det viktigaste förtroendeuppdrag man kan ha i Sverige är att vara ledamot av Sveriges riksdag. Det är rimligt att den som lämnar riksdagen efter förrättat värv uppmärksammas med riksdagens medalj, om det inte finns starka skäl för att ledamoten inte bör få en medalj. I fram- ställningen med anledning av 2019 års riksdagsutrednings betänkande fram- höll riksdagsstyrelsen att det är fråga om att uppmärksamma avgående leda- möters insatser för riksdagen (framst. 2020/21:RS5 s. 100).
I lagen (2021:1117) om riksdagens medalj finns således, efter förslag från 2019 års riksdagsutredning, bestämmelser om riksdagens medalj och andra avgångsgåvor till riksdagens ledamöter och om riksdagens medalj till andra än ledamöter. Talmannen får besluta att dela ut riksdagens medalj till ledamöter som lämnar riksdagen och till andra personer som har gjort förtjänstfulla in- satser för riksdagen (2 §). En ledamot som lämnar riksdagen kan få ett diplom och en guldfärgad riksdagsnål av talmannen (3 §). En ledamot som lämnar riksdagen efter minst sex års tjänstgöring i följd kan utöver diplom och riks- dagsnål få riksdagens medalj i åttonde storleken (4 §). Lämnar en ledamot riksdagen efter minst tolv års tjänstgöring i följd kan ledamoten få riksdagens medalj i tolfte storleken. Medalj i tolfte storleken får också ges till en ledamot som lämnar riksdagen efter att ha tjänstgjort i minst sex år i följd samt under minst fyra av dessa år även varit gruppledare, utskottsordförande, talman eller vice talman.
Om det finns särskilda skäl får talmannen besluta att en ledamot ska få en medalj även om förutsättningarna inte är uppfyllda. Om det finns synnerliga skäl får talmannen besluta att en ledamot inte ska få ett diplom, en riksdagsnål eller en medalj trots att förutsättningarna är uppfyllda (5 §).
20.13.3 Regleringen av ersättare
Enligt 3 kap. 2 § RF består riksdagen av en kammare med 349 ledamöter. För ledamöterna ska det finnas ersättare. I 14 kap. 14 § vallagen (2005:837) anges att för varje ledamot utses lika många ersättare som ledamotens parti fått man- dat i valkretsen. Det ska dock alltid utses minst tre ersättare för varje ledamot.
Enligt 5 kap. 3 § RO kan en ledamot efter ansökan få ledigt från sitt upp- drag. Om en ledamot får ledigt för en tid av minst en månad, ska ledamotens uppdrag utövas av en ersättare under den tid ledamoten är ledig.
375
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Utan att antalet suppleanter i ett utskott eller i EU-nämnden utökas får en |
| ersättare som har kallats till tjänstgöring utses till suppleant i ett utskott eller i |
| EU-nämnden om den lediga riksdagsledamoten tillhör utskottet eller nämnden |
| (12 kap. 9 § tredje stycket RO). |
| I 1 kap. 4 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter sägs |
| att en ledamot har rätt till ersättning enligt nämnda lag. I 1 kap. 5 § samma lag |
| anges att vad som sägs i lagen om en ledamot gäller även talmannen och en |
| ersättare som utövar uppdrag som ledamot, om det inte anges något annat i |
| lagen. |
20.13.4 Överväganden
En ledamot som lämnar riksdagen kan få ett diplom och en guldfärgad riks- dagsnål av talmannen. Riksdagens medalj kan ges till de ledamöter som har varit ledamöter i minst sex år.
Avgångsgåvorna ges för att uppmärksamma avgående ledamöters insatser för riksdagen och ges alltså inte för att en ledamot har valts in i riksdagen.
När en ledamot är ledig minst en månad ska uppdraget utövas av en ersät- tare. När ersättaren utövar uppdraget som ledamot gäller i allt väsentligt samma bestämmelser för ersättaren som för en ordinarie ledamot. De ersättare som tjänstgör som riksdagsledamöter utför i praktiken samma uppgifter som en ordinarie ledamot. En ersättare för en talman eller ett statsråd kan utöva uppdraget som ledamot under så gott som en hel valperiod, och kan åter träda in som ersättare för en ledamot under den påföljande valperioden. De skäl som anförts för möjligheten att uppmärksamma en avgående ordinarie ledamots in- satser i riksdagen kan mot denna bakgrund enligt kommittén göras gällande i samma utsträckning för en ersättare som har tjänstgjort.
Det är talmannen som, med stöd av lagen (2021:1117) om riksdagens medalj, beslutar om riksdagens medalj och andra avgångsgåvor. Det bör införas en bestämmelse att det som föreskrivs i lagen om en ledamot också ska tillämpas för en ersättare som har utövat uppdrag som ledamot. Utgångs- punkten för besluten när det gäller ersättare som har utövat uppdrag som ledamot bör således vara de regler som gäller vid beslut för avgångsgåvor för ordinarie ledamöter. Lagen innebär dock inte en rättighet att få en avgångsgåva eller en skyldighet för en talman att besluta om avgångsgåvor.
Kommittén konstaterar att när det gäller ersättare som tjänstgjort under flera års tid, alltså i första hand ersättare för ett statsråd och en talman, talar rättviseskäl starkt för att de bör behandlas på samma sätt som ordinarie leda- möter när det gäller beslut om medalj och andra avgångsgåvor. En ersättare som tjänstgjort i minst sex år bör således tilldelas riksdagens medalj i åttonde storleken och en ersättare som tjänstgjort i minst tolv år bör tilldelas riksdagens medalj i tolfte storleken. Undantagsbestämmelserna bör också tillämpas på samma sätt som för ordinarie ledamöter. En ersättare som tjänstgjort under flera år bör också bjudas in till en sådan avtackningsceremoni som talmannen återkommande anordnar i kammaren, under motsvarande förutsättningar som
376
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
ordinarie ledamöter bjuds in (dvs. om ersättaren med riksdagens godkännande avsäger sig sitt uppdrag under en valperiod, inte kandiderar i nästa val eller misslyckas med att väljas som ledamot eller ersättare i nästa val).
När det gäller ersättare som tjänstgjort under en kortare tid, alltifrån en må- nad till något år eller lite mer kan det visserligen finnas skäl att tilldela många av dem ett diplom och en riksdagsnål, men det bör vara upp till talmannen att bedöma de närmare avgränsningarna samt att, inte minst utifrån praktiska hän- synstaganden, avgöra hur dessa gåvor i så fall ska överlämnas. Om ersättaren t.ex. aldrig hunnit utföra något arbete i kammaren eller något utskott eftersom tjänstgöringen enbart ägt rum under plenifri tid framstår några avgångsgåvor inte som motiverad. Den typen av bedömning gör talmannen redan när det gäller riksdagsledamöter som tjänstgjort en kort tid och därefter avsagt sig sitt uppdrag. Det är teoretiskt tänkbart att en ersättare tjänstgör kortare tid än en månad, främst om ersättaren avsäger sig sitt uppdrag under en pågående tjänst- göringsperiod. Även i sådana fall bör det vara upp till talmannen att bedöma om tjänstgöringen inneburit en sådan insats för riksdagen att den motiverar avgångsgåvor. Talmannen kan också välja att göra skillnad mellan diplom och riksdagsnål. Det kan vara motiverat att göra bedömningen att ersättare som har tjänstgjort minst en månad ska få diplom, medan ett års sammanlagd tjänstgör- ing under en valperiod ska krävas för att en ledamot eller tjänstgörande ersät- tare ska få en riksdagsnål, som kan bäras bland allmänheten och därmed of- fentligt förmedla budskapet att personen tjänstgjort i riksdagen.
Antalet ersättare som tjänstgör en valperiod varierar, men det kan röra sig om 60–90 personer som tjänstgör som ersättare under en kortare tid, och det kan vara praktiskt svårt och är kanske inte heller motiverat att tacka av dem alla i kammaren. En möjlighet kan i stället vara att vid en valperiods slut per post skicka avgångsgåvor med ett tack för utförd ersättartjänstgöring till var och en som tjänstgjort en kortare tid som ersättare under valperioden, oavsett om de kandiderar i kommande riksdagsval eller inte. En ersättare kan tjänst- göra flera gånger under samma valperiod och det framstår inte som rimligt att tacka av ersättaren efter varje avslutad tjänstgöringsperiod. Det är först vid en valperiods slut eller när någon avsäger sig uppdraget som man säkert kan veta att någon ytterligare ersättartjänstgöring inte blir aktuell. Mot bakgrund av det relativt stora antalet personer som det rör sig om är det sannolikt inte heller praktiskt sett rimligt att skilja mellan ersättare som inte kandiderar i nästa val och ersättare som kandiderar, och enbart tacka av de förstnämnda vid valperi- odens slut samt invänta valresultatet när det gäller de sistnämnda. De ersättare som har tjänstgjort en tid och som avgår från riksdagen under valperioden kan avtackas löpande, t.ex. per post. Formen och tidpunkten för avtackandet är inget som regleras i lag, och kan skifta över tid.
Kommitténs uttalanden ovan syftar till att tjäna som vägledning för avtack- ningarna och gäller under förutsättning att det med rimliga insatser går att få fram tillförlitliga uppgifter om ersättarnas tjänstgöring. Det kan vara svårt att få fram listor ur de befintliga systemen över alla ersättare som tjänstgjort under
377
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| en mandatperiod. Det skulle därför finnas ett behov av att tills vidare föra ma- |
| nuella listor över ersättarnas tjänstgöring. |
| I lagen anges att en ledamot som har fått riksdagens medalj och därefter på |
| nytt uppfyller förutsättningarna för att få en medalj i samma storlek i stället |
| för en medalj kan få en romersk siffra i silver att fästa på medaljens band. Det |
| är onödigt att i lagen ange vilken metall den romerska siffran ska bestå av. |
| Bestämmelsen att siffran ska vara i silver bör således utgå. |
| Lagen bör träda i kraft den 1 juni 2026. Om det med rimliga insatser är |
| möjligt att ta fram tillförlitliga uppgifter om ersättare som har tjänstgjort under |
| innevarande valperiod kan lagen då tillämpas vid den avtackningsceremoni |
| som normalt äger rum i juni. |
| Förslaget medför ändringar i 1 och 4 §§ lagen (2021:1117) om riksdagens |
| medalj. |
20.14Möjlighet till föräldraledighet och sjukledighet för del av dag
Kommitténs bedömning i korthet
Det finns inte skäl att införa en rätt till partiell ledighet för riksdagens leda- möter. Någon förändring av gällande regler och praxis bör således inte gö- ras. Det finns inte heller något behov av att tydliggöra vad som gäller i fråga om partiell ledighet.
20.14.1 Inledning
Någon rätt till ledighet under en del av en dag finns inte för riksdagens leda- möter. Frågan om rätten till partiell ledighet övervägdes senast för drygt tio år sedan (2012/13:URF3). Kommittén ska överväga om det finns ett behov av att tydliggöra den nuvarande ordningen eller om förhållandena har ändrats sedan den senaste översynen gjordes och om det därför finns skäl att göra en annan bedömning i fråga om rätten till ledighet under en del av en dag för riksdags- ledamöter.
20.14.2 Nuvarande ordning
Ledighet från uppdraget som riksdagsledamot
Uppdraget som riksdagsledamot är ett förtroendeuppdrag och inte en anställ- ning. Det råder således inte något anställningsförhållande mellan ledamoten och riksdagen eller Riksdagsförvaltningen. En ledamot är alltid ”i tjänst” och utför sitt uppdrag under årets alla dagar. En ledamot kan inte ta ut semester. För en utförligare beskrivning av ledamotsuppdraget hänvisas till avsnitt 6.1.
Efter ansökan kan en riksdagsledamot få ledigt från sitt uppdrag (5 kap. 3 § riksdagsordningen [RO]). Prövningen av ledighetsansökan görs av talmannen eller riksdagen (5 kap. 4 § RO). Kammaren beslutar om ledighet för andra skäl
378
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
än sjukdom och föräldraledighet om ledigheten avser en period om en månad eller längre. I övriga fall beslutar talmannen som också får besluta om en an- sökan om ledighet som ges in under en period då kammaren inte sammanträ- der, även om det rör sig om en period som är längre än en månad.
En ansökan om ledighet ska vara skriftlig, innehålla de skäl som ansökan grundas på och avse en bestämd tid. Ansökan ska ges in till Riksdagsförvalt- ningen (tilläggsbestämmelse 5.4.1 RO).
En ledamot som har beviljats ledighet kan när som helst återta sin plats. Ledamoten kan däremot inte tillfälligt återta sin funktion för att delta t.ex. i ett sammanträde i kammaren eller ett utskott (prop. 1972:66 s. 36 och bet. KU 1975/76:26 s. 1).
Det är praxis att vara mycket restriktiv med att bevilja riksdagsledamöter ledighet. I princip tillåts endast tjänstledighet för uppdrag som statssekreterare, sjuk- och föräldraledighet samt internationella uppdrag. Partiell ledighet för en ledamot har inte beviljats (t.ex. bet. 2006/07KU4, 2012/13:URF3 s. 241 och 2020/21:URF1 s. 134 f.).
För varje riksdagsledamot ska det finnas ersättare (3 kap. 2 och 9 §§ reger- ingsformen [RF]). Under den tid som en riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör regeringen utövas hans eller hennes uppdrag som riksdagsledamot av en ersättare (4 kap. 13 § RF). Om en ledamot får ledigt för en tid av minst en månad, ska ledamotens uppdrag också utövas av en ersättare under den tid ledamoten är ledig (5 kap. 3 § RO).
Arvode under ledighet m.m.
Talmannen har rätt till ett månatligt arvode som motsvarar arvodet till stats- ministern, och en ledamot har rätt till ett månatligt arvode som bestäms av Riksdagens arvodesnämnd (5 kap. 2 § RO samt 3 kap. 1 och 2 §§ lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter, i fortsättningen ersätt- ningslagen). Tilläggsarvode lämnas för uppdrag som vice talman och ordfö- rande eller vice ordförande i utskott respektive EU-nämnden (3 kap. 3–5 §§ ersättningslagen). Dessutom utgår arvoden för vissa uppdrag enligt lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
Arvode lämnas inte för den tid då en ledamot är statsråd eller statssekrete- rare (1 kap. 6 och 7 §§ ersättningslagen). Vid ledigheter som understiger en månad har en ledamot rätt till ledamotsarvode och tilläggsarvode. Vid ledig- heter som uppgår till minst en månad har en ledamot rätt till arvode endast om vissa skäl ligger till grund för ledigheten, nämligen offentligt uppdrag, sjuk- dom, föräldraledighet, vård av närstående eller fullgörande av totalförsvars- plikt. Med ett offentligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksdagen eller regeringen eller av någon annan efter bemyndigande av riksdagen eller rege- ringen. En anställning utgör inte ett offentligt uppdrag (3 kap. 8 § ersättnings- lagen).
379
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Avdrag på arvodet ska göras vid sjukfrånvaro och föräldraledighet i enlig- |
| het med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. För ledamöter kan endast helt |
| kalenderdagsavdrag göras. En ledamot har samtidigt rätt till ersättning i enlig- |
| het med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Sådan ersättning kan endast |
| avse hela kalenderdagar (3 kap. 9 och 10 §§ ersättningslagen). Om en ledamot |
| har beviljats ledighet för kortare tid än en månad och för annat skäl än sjuk- |
| frånvaro eller föräldraledighet under tid då arbetsplenum pågår finns det möj- |
| lighet för en ledamot att själv begära avdrag på arvodet (3 kap. 11 § ersätt- |
| ningslagen). |
| En riksdagsledamot kan, om han eller hon varit frånvarande i för hög ut- |
| sträckning från voteringstillfällena i kammaren, bli skyldig att betala tillbaka |
| arvode som han eller hon har fått (3 kap. 13–19 §§ ersättningslagen). |
| I 2 kap. riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2022:1) till |
| lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningsföre- |
| skriften) finns ytterligare bestämmelser om arvodesavdrag och ersättning vid |
| sjukfrånvaro och föräldraledighet. |
| Sjukfrånvaro |
| En riksdagsledamot som på grund av sjukdom inte kan fullgöra sitt uppdrag |
| som ledamot ska sjukanmäla sig till riksdagens kammarkansli den första sjuk- |
| dagen. En sjukanmälan ska göras även om sjukdomsfallet inträffar en lördag, |
| söndag eller under en plenifri period. Ett läkarintyg ska skickas in till kam- |
| markansliet vid ledighet på grund av sjukdom som varar längre än sju dagar. |
| Vid sjukdom längre än 14 dagar anmäler Riksdagsförvaltningen sjukdomsfal- |
| let till Försäkringskassan, som därefter betalar sjukpenning. När ledamoten |
| återgår till uppdraget efter sjukfrånvaron ska ledamoten fylla i en sjukförsäk- |
| ran där sjukdomsperioden framgår. Den skickas sedan in till kammarkansliet. |
| Om sjukfrånvaron är längre än en månad ska ledamoten skicka en ansökan om |
| ledighet på grund av sjukdom till kammarkansliet. Då kallas en ersättare in. |
| Talmannen och gruppledarna ingick i september 2021 en överenskommelse |
| om sjukledighet. Överenskommelsen bekräftades av talmannen och grupple- |
| darna i september 2022. Av överenskommelsen framgår bl.a. följande. Leda- |
| moten beslutar själv i vilken utsträckning han eller hon kan arbeta vid lindriga |
| sjukdomssymtom. Det saknas anledning att anmäla sjukfrånvaro om ledamo- |
| ten inte behöver stå till förfogande för tjänstgöring i kammaren eller något |
| utskott i Riksdagshuset och trots vissa symtom ändå kan utföra andra viktiga |
| delar av uppdraget i princip fullt ut. Enligt det rådande regelverket och praxis |
| finns det inte någon möjlighet till partiell ledighet för en riksdagsledamot. Rent |
| praktiskt innebär detta att en riksdagsledamot som utövar sitt uppdrag och i |
| övrigt t.ex. vårdar sjukt barn räknas som tjänstgörande under hela dagen. |
| Föräldraledighet och vård av sjukt barn |
| Talmannen och gruppledarna ingick under en tidigare valperiod en överens- |
| kommelse om föräldraledighet. Överenskommelsen bekräftades av talmannen |
380
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
och gruppledarna i november 2018 och september 2022. Enligt överenskom- melsen ska en ledamot, inför den första ledighetsperioden, samråda om hur hela föräldraledigheten ska förläggas, dvs. klargöra om ledigheten planeras till en eller flera perioder samt när i tiden. Den formella ledighetsansökan bör dock bara avse den första ledighetsdelen. Samtidigt som den lämnas in bör ledamoten ge information om den övriga planerade ledigheten. Föräldraledig- het ska anmälas två månader före ledigheten. Föräldraledighet ska även kunna tas ut utan föräldrapenning. Föräldradagar vid barns födelse ska i huvudsak endast kunna förläggas i en sammanhängande följd.
I praktiken sker inte något mer formellt samråd utan en ansökan om föräld- raledighet skickas in till kammarkansliet som har kontakt med partigrupperna.
Vård av sjukt barn (vab) ska anmälas till kammarkansliet under den första dagen. När ledamoten återgår till uppdraget ska en anmälan om ledighet med tillfällig föräldrapenning skickas till kammarkansliet.
Även ledighet vid barns födelse eller adoption (tio dagar) ska anmälas till kammarkansliet.
Kvittningsförfarandet
Kvittningsförfarandet ger utrymme för viss frånvaro från voteringar utan att ledighet formellt har beviljats. Kvittningsförfarandet syftar till att undvika att den balans mellan partiblocken som följer av valresultatet rubbas vid voter- ingar till följd av ledamöters frånvaro. Kvittning innebär att en ledamot som inte kan närvara i kammaren avräknas (kvittas) mot en ledamot av ett motstå- ende parti som också kommer att vara frånvarande eller avstå från att rösta. Kvittningen sköts av särskilda kvittningsmän från varje parti. Kvittningsförfa- randet i kammaren bygger på en överenskommelse mellan partierna. Förfaran- det är inte särskilt reglerat men utgör ett viktigt verktyg för att ledamöterna vid behov ska kunna vara partiellt lediga.
20.14.3 Tidigare behandling av frågan om partiell ledighet
Konstitutionsutskottet har behandlat frågan om partiell ledighet för riksdagens ledamöter. Som exempel kan nämnas att en motion i frågan i betänkande 2002/03:KU19 avstyrktes. Motionärerna ansåg att det fanns en risk att små- barnsföräldrar och personer med hälsoproblem uteslöts om partiell ledighet inte var möjligt för riksdagsledamöter. Utskottets motivering till att avstyrka motionen var att riksdagsarbetet och det uppdrag som ledamöterna har fått från väljarna inte låter sig förenas med partiell ledighet med mycket korta perioder av arbete i riksdagen. Även i betänkande 2004/05:KU29 behandlades frågan om partiell ledighet, och konstitutionsutskottet vidhöll sin tidigare motivering.
Frågan om rätt till partiell ledighet för riksdagens ledamöter behandlades av Kommittén för översyn av riksdagsordningen som i sitt betänkande Över- syn av riksdagsordningen (2012/13:URF3) ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl att genomföra någon förändring av rådande regler och praxis. Vid frågans behandling uttalade kommittén följande (s. 246 f.):
381
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Ett skäl för att införa ett system med partiell ledighet skulle kunna vara att dagens system är otidsenligt och inte förenligt med hur samhället i övrigt har utvecklats. Detta gäller såväl i fråga om exempelvis föräldraledighe- tens uppdelning mellan föräldrarna som sjukskrivna personers återanpass- ning till arbete.
Skäl mot att införa en möjlighet till partiell ledighet är bl.a. de som ti- digare har framförts av konstitutionsutskottet i samband med frågan om deltidssjukskrivning, att riksdagsarbetet och det uppdrag ledamöterna har fått från väljarna knappast låter sig förenas med partiell ledighet med mycket korta perioder av arbete i riksdagen.
Just de frågor som rör omfattningen av uppdraget som ledamot, att det inte är begränsat till arbetstider, inte omfattas av semester och omväxlande utövas i Stockholm respektive den egna valkretsen gör att det framstår som mycket svårt att se hur en lösning med exempelvis föräldraledighet på del- tid skulle kunna se ut. Detsamma gäller deltidssjukskrivning då variationen av möjliga begräsningar i arbetsförmågan hos en sjukskriven person är ota- liga.
Riksdagsledamöters uppdrag och ställning är mycket speciella, och den lämpligaste lösningen är att varje fråga som faller utanför den nuvarande regleringen får lösas efter förutsättningarna i det enskilda fallet. Det finns mot bakgrund av detta inte tillräckliga skäl att i nuläget genomföra någon förändring av rådande regler och praxis.
20.14.4 Överväganden
En arbetstagare har enligt föräldraledighetslagen (1995:584) rätt till partiell ledighet med motsvarande föräldrapenning. En arbetstagare kan också vara sjukskriven på deltid och få sjukpenning för del av dag (se t.ex. 24 kap. 2 § och 27 kap. 2 och 4 §§ socialförsäkringsbalken). Det har dock aldrig funnits någon möjlighet för riksdagens ledamöter att beviljas partiell ledighet. Ef- tersom uppdraget som riksdagsledamot inte är en anställning utan ett förtroen- deuppdrag omfattas ledamöterna inte av de lagar som reglerar arbetsmark- naden när det gäller t.ex. arbetstider, semester och rätt till partiell föräldrale- dighet. En riksdagsledamot kan bara vara föräldraledig eller sjukledig på 100 procent och få helt kalenderdagsavdrag på arvodet från riksdagen, dock med viss kompensation enligt reglerna i ersättningslagen och ersättningsföre- skriften. Sådan kompensation avser också hela kalenderdagar.
Ett skäl som fördes fram vid den senaste översynen för att införa ett system med partiell ledighet var att dagens system är otidsenligt och inte förenligt med hur samhället i övrigt har utvecklats. Mot detta anfördes att riksdagsarbetet och det uppdrag som ledamöterna har fått från väljarna knappast låter sig för- enas med partiell ledighet med mycket korta perioder av arbete i riksdagen (2012/13:URF3).
Kommittén anser att de omständigheter som skulle kunna motivera en rätt till partiell ledighet för riksdagens ledamöter inte har förändrats på ett sådant sätt sedan den senaste översynen att det nu finns skäl att införa en sådan rätt. De skäl som tidigare förts fram mot att införa en rätt till partiell ledighet gör sig också fortfarande gällande. I det här sammanhanget bör också noteras att fasta voteringstider tillämpas för att underlätta för ledamöter med barn, och
382
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
vissa plenifria veckor varieras i tid för att passa skolornas olika vinterlovs- veckor.
Ledamotsuppdraget bygger på ett personligt mandat från väljarna, och le- damoten styr själv över hur han eller hon utformar sitt uppdrag, vilket är en förklaring till att uppdraget är svårt att kombinera med partiell ledighet. Leda- motsuppdragets särskilda natur, att det inte är begränsat till arbetstider, inte omfattas av semester och omväxlande utövas i Stockholm respektive den egna valkretsen gör det svårt att se hur en lösning med t.ex. föräldraledighet på del- tid skulle kunna se ut. Detsamma gäller deltidssjukskrivning eftersom varia- tionen av möjliga begränsningar i arbetsförmågan hos en sjukskriven person är otaliga. Det är också svårt att se hur systemet med ersättare skulle fungera om en ledamot skulle vara partiellt ledig mer än en månad. Det är inte möjligt att ta in en ersättare på deltid med den gällande regleringen.
Kommittén bedömer att det inte finns skäl att införa en rätt till partiell le- dighet för riksdagens ledamöter. Någon förändring av gällande regler och praxis bör således inte göras. Det finns inte heller något behov av att tydliggöra vad som gäller i fråga om partiell ledighet för riksdagens ledamöter, utan det framgår klart av gällande regelverk och praxis.
20.15 Teknikneutral riksdagsordning
Kommitténs förslag i korthet
Bestämmelsen i riksdagsordningen om undertecknande av riksdagsskrivel- ser ska ändras så att den är teknikneutral.
20.15.1 Inledning
I kommitténs direktiv konstateras att det i 2014 års riksdagsordning gjordes vissa ändringar för att göra riksdagsordningen teknikneutral. Det bör nu över- vägas om ytterligare bestämmelser bör ändras för att göra riksdagsordningen mer teknikneutral. En sådan översyn bör bl.a. avse bestämmelsen om att tal- mannen ska underteckna riksdagsskrivelser (tilläggsbestämmelse 11.21.1 RO). I detta sammanhang kan det konstateras att 7 kap. 7 § RF nyligen ändrats för att möjliggöra digital hantering av regeringsbeslut (prop. 2021/22:40, bet. 2021/22:KU12, bet. 2022/23:KU9). Kommittén ska mot denna bakgrund ge- nomföra en översyn av riksdagsordningen i syfte att identifiera behovet av yt- terligare lagändringar för att göra bestämmelserna teknikneutrala.
20.15.2 Bakgrund
2014 års riksdagsordning
En del i arbetet med att ta fram 2014 års riksdagsordning var att ge riksdags- ordningen en teknikneutral utformning. I riksdagsstyrelsens framställning
383
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
Översyn av riksdagsordningen står det sammanfattningsvis följande om tek- nikneutral lagstiftning (framst. 2013/14:RS3 s. 88):
En del i kommitténs arbete har varit att ge riksdagsordningen en teknikne- utral utformning. Om lagtexten är teknikneutral kan arbetsformerna ut- vecklas utan att lagstiftningen måste ändras.
Ett exempel på en sådan arbetsform är kravet på att yttranden vid kam- marens och EU-nämndens sammanträden ska nedtecknas stenografiskt och skrivas ut. Stenografikravet föreslås nu tas bort, utan att kommittén för den skull föreslår någon ändring i hur arbetet med att sammanställa proto- kollen organiseras.
En annan sak som förändras i kommitténs förslag är hanteringen av do- kument som enligt riksdagsordningens nuvarande lydelse ska tillhandahål- las samtliga ledamöter i tryckt form. Alla de dokument som i dag trycks upp till ledamöterna finns också tillgängliga i elektronisk form. Enligt kommitténs förslag till ny riksdagsordning ska alla dokument, som i dag ska tillhandahållas ledamöterna i tryckt form, i stället göras tillgängliga för ledamöterna utan att det anges i lagen i vilken form.
Bland andra ändringar fanns att det i 1974 års riksdagsordning angavs att en
ersättare som ska utöva uppdrag som riksdagsledamot ska få ”ett skriftligt be- vis” om detta (dåvarande tilläggsbestämmelse 1.7.1). I 2014 års riksdagsord- ning anges i stället att en ersättare ska få ”ett meddelande” om detta (tilläggs-
bestämmelse 5.5.1, framst. 2013/14:RS3 s. 201).
Vidare angavs i 1974 års riksdagsordning att en kallelse till kammarens sammanträden skulle anslås i riksdagens lokaler (dåvarande 2 kap. 5 §). Be- stämmelsen om att kallelsen måste anslås i riksdagens lokaler togs bort i 2014 års riksdagsordning. Därmed finns t.ex. möjligheten att anslå kallelsen på en webbplats (6 kap. 9 §, framst. 2013/14:RS3 s. 204).
I 1974 års riksdagsordning angavs att om en talare justerar utskriften av ett protokoll från kammaren, bör han eller hon anteckna sitt namn eller sin signa- tur på den (dåvarande tilläggsbestämmelse 2.16.1). I 2014 års riksdagsordning, där bestämmelsen gjordes teknikneutral, anges att om talaren justerar snabb- protokollet, bör han eller hon signera det (tilläggsbestämmelse 6.24.1, framst. 2013/14:RS3 s. 211).
Med 2014 års riksdagsordning ströks att kallelsen som skickas inför ett sammanträde i ett utskott eller EU-nämnden skulle vara personlig (tilläggsbe- stämmelse 4.12.1 och 10.11.1 i 1974 års riksdagsordning, 7.15.1 i 2014 års riksdagsordning). Ändringen gjordes för att inte ge intryck av att det inte skulle räcka med en kallelse exempelvis per e-post (framst. 2013/14:RS3 s. 218).
Konstitutionsutskottet och riksdagen hade inga invändningar i de delar som rörde teknikneutralitet (bet. 2013/14:KU46, rskr. 2013/14:351 och 352).
Frågan om undertecknande av riksdagsskrivelser behandlas inte i förarbe- tena till 2014 års riksdagsordning.
Vissa övriga uppgifter
Fram till 2009 fanns det ett krav i riksdagsordningen på att interpellationer och skriftliga frågor skulle vara egenhändigt underskrivna av ledamoten. Kravet
384
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
togs bort med hänvisning till att det inte behövs några egenhändiga underskrif- ter om det står utom tvivel att interpellationen eller frågan härrör från ledamo- ten. För motioner har det inte funnits något krav i riksdagsordningen på egen- händig underskrift (framst. 2008/09:RS1 s. 24 f., bet. 2008/09:KU14).
Under 2021 genomfördes ett projekt inom Riksdagsförvaltningen som skapade möjlighet för en digital inlämning av interpellationer och skriftliga frågor för ledamöter och partikanslier (dnr 1330–2020/21). För att leva upp till kraven om informationsklassning av de inlämnade dokumenten signeras de genom en digital signatur via appen IBM Verify som installeras på riksdagens smartmobiler.
Det pågår också ett arbete inom Riksdagsförvaltningen för att göra det möj- ligt att skriva under och lämna in motioner digitalt på ett säkert och tillförlitligt sätt (förstudiedirektiv Digital signering av motioner, dnr 237–2023/24).
Bestämmelser i riksdagsordningen
Förfaranden som ska vara skriftliga
Det finns några bestämmelser i 2014 års riksdagsordning om förfaranden som ska vara skriftliga eller som innebär något ska signeras eller undertecknas:
–En ansökan om ledighet ska vara skriftlig, innehålla de skäl som ansökan grundas på och avse en bestämd tid. Ansökan ska ges in till Riksdagsför- valtningen. (5.4.1)
–En ansökan som avses i 7 § [om åtal eller frihetsberövande] ska vara skrift- lig och innehålla de omständigheter som ansökan grundas på. (5.7.1)
–Ett yttrande vid ett sammanträde ska utan dröjsmål göras tillgängligt i läs- bar form (snabbprotokoll). Om talaren inte har gjort någon anmärkning mot snabbprotokollet senast kl. 12.00 den tredje vardagen efter samman- trädet, anses han eller hon ha godkänt det.
–Om talaren justerar snabbprotokollet, bör han eller hon signera det. (6.24.1)
–Ett yrkande om folkomröstning i en grundlagsfråga eller om misstroende- förklaring ska läggas fram vid ett sammanträde med kammaren. Yrkandet ska lämnas skriftligen så snart det har framställts. (9 kap. 25 §)
–En återkallelse av en proposition, skrivelse, framställning eller redogörelse ska göras i en skrivelse som ges in till Riksdagsförvaltningen.
–En återkallelse av en motion ska ges in skriftligen till Riksdagsförvalt- ningen.
–Talmannen avskriver propositioner, skrivelser, framställningar, redogörel- ser och motioner som har återkallats eller fallit på grund av återkallelsen. Avskrivningsbeslutet anmäls i kammaren. (9.26.1)
–Ett överklagande [av ett val med slutna sedlar] ska vara skriftligt och vara ställt till Valprövningsnämnden men ges in till Riksdagsförvaltningen. (12.11.1)
385
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
–Riksdagens ombudsmän samt ställföreträdande ombudsmän ska till riks- dagen skriftligen anmäla anställning, uppdrag eller verksamhet som kan antas påverka utförandet av uppdraget som ombudsman. (13.2.2)
–Riksrevisorn och riksrevisionsdirektören ska skriftligen anmäla följande förhållanden till riksdagen. (13.6.2).
Ett skriftligt förfarande innebär inte att papper måste användas. Till exempel kan en motion återkallas per e-post.
Undertecknande av riksdagens skrivelser
I tilläggsbestämmelse 11.21.1 i 2014 års riksdagsordning anges att riksdagens skrivelser undertecknas av talmannen. Också i 1974 års riksdagsordning angavs att riksdagens skrivelser undertecknas av talmannen. I denna del änd- rades inte bestämmelsen med 2014 års riksdagsordning. (Däremot tog man bort uppgiften att skrivelserna sätts upp av kammarkansliet och att utskott som har berett ett ärende ska få del av kammarens beslut i ärendet, se framst. 2013/14:RS3 s. 250).
Ett teknikneutralt krav på underskrift av regeringsbeslut
I proposition 2021/22:40 Ett teknikneutralt krav på underskrift av regerings- beslut föreslogs ändringar i 7 kap. 7 § RF. Enligt den tidigare lydelsen skulle författningar, förslag till riksdagen och andra regeringsbeslut som ska expe- dieras för att bli gällande skrivas under av statsministern eller ett annat statsråd på regeringens vägnar. I propositionen föreslogs ändringar i bestämmelsen som syftar till att göra den teknikneutral. Ändringarna innebar att regeringsbe- slut som ska expedieras ska kunna bli gällande också på andra sätt än genom en underskrift med penna på papper, under förutsättning att höga krav på sä- kerhet uppfylls. Förslaget skulle göra det möjligt att införa en digital hantering av regeringsbeslut.
Riksdagen biföll proposition 2021/22:40 Ett teknikneutralt krav på under- skrift av regeringsbeslut (bet. 2021/22:KU12, rskr. 2021/22:220, bet. 2022/23:KU9, rskr. 2022/23:25).
Resonemang om hur ett krav på underskrift i författningar kan uppfyllas
I proposition 2021/22:40 Ett teknikneutralt krav på underskrift av regerings- beslut anförde man att ett krav på underskrift i författningar kan utformas på olika sätt genom att olika termer och begrepp används, t.ex. underskriven, un- dertecknad eller namnteckning. Ibland kompletteras formuleringen med ordet egenhändig. Ett krav på underskrift har tidigare i flera fall, oavsett vilken for- mulering som använts, ansetts kunna uppfyllas endast genom att någon under- tecknar med penna på papper, om något annat inte särskilt angetts.
Regeringen konstaterar att i skatteförfarandelagen (2011:1244) och fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152) har begreppet undertecknad emellertid getts
386
20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR | 2024/25:URF1 |
en teknikoberoende innebörd. Underskriftskraven i skatteförfarandelagen och fastighetstaxeringslagen kan alltså uppfyllas både med penna på papper och med elektronisk underskrift utan att detta uttryckligen anges i bestämmelserna. I förarbetena motiverades detta främst med att det handlade om ny lagstiftning som gav möjlighet att ge begreppet undertecknad en ny och önskad teknikne- utral innebörd, frikopplad från tidigare reglering. Vidare framhölls det att be- greppet redan tillämpades på ett teknikneutralt sätt av den berörda myndig- heten (prop. 2010/11:165 s. 346).
När krav på undertecknande under senare år har anpassats till digitala ruti- ner har alltså enligt regeringen olika lagtekniska konstruktioner valts. I och med att begrepp som undertecknad eller underskrift enbart i vissa fall har an- setts innefatta även elektroniska underskrifter blir följden att ett krav på un- derskrift kan uppfyllas på olika sätt beroende på i vilken lagstiftning det före- kommer. Regeringen uttalade mot denna bakgrund att en bedömning av inne- börden av ett krav på underskrift får göras för varje bestämmelse för sig med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter såsom bestämmelsens rättsliga miljö och hur kravet tidigare har bedömts (prop. 2017/18:126 s. 22).
När det gäller underskriftskravet i 1974 års regeringsform ansåg regeringen att såväl omständigheterna kring bestämmelsens tillkomst som den hittillsva- rande tolkningen och tillämpningen talade för att underskriftskravet får anses innebära ett krav på underskrift med penna på papper.
20.15.3 Överväganden
Kommittén kan konstatera att ett syfte med 2014 års riksdagsordning var att den skulle vara teknikneutral. Som redovisats ovan utformades bestämmel- serna i flera fall så att de skulle vara teknikneutrala. Att ett visst förfarande ska vara skriftligt eller att något ska signeras innebär inte att papper och penna måste användas. I dessa delar finns det således inte skäl till några ändringar av bestämmelserna för att göra dem teknikneutrala.
När det gäller bestämmelsen om att talmannen ska underteckna riksdags- skrivelser kan dock följande anföras. Denna fråga behandlas inte i förarbetena till 2014 års riksdagsordning, och det gjordes inte några överväganden kring frågan om teknikneutralitet i denna del. När bestämmelsen infördes i 1974 års riksdagsordning hänvisades till att bestämmelsen återgav vad som i sak gällde vid den tiden (SOU 1972:15 s. 287). I den då gällande riksdagsordningen, dvs. före 1974, sades att från riksdagen utgående expeditioner (dvs. motsvarande riksdagsskrivelser) undertecknas av talmannen (§ 80 dåvarande riksdagsord- ning).
Hittills har talmannen undertecknat riksdagsskrivelserna för hand, både un- der 2014 års riksdagsordning och tidigare. Såväl omständigheterna kring be- stämmelsens tillkomst som den hittillsvarande tolkningen och tillämpningen talar för att underskriftskravet får anses innebära ett krav på underskrift med penna på papper.
387
2024/25:URF1 | 20 VISSA ÖVRIGA FRÅGOR OM RIKSDAGSARBETET OCH LEDAMÖTERNAS VILLKOR |
| Ett krav på att riksdagsskrivelser ska skrivas under med penna på papper |
| innebär ett krav på manuell hantering. Ett teknikneutralt krav på underskrift |
| möjliggör ett digitalt arbetssätt om så önskas. Bestämmelsen bör därför så |
| långt som möjligt ges en teknikneutral utformning. |
| Genom riksdagsskrivelser meddelas regeringen (eller någon av riksdagens |
| myndigheter) vad riksdagen har beslutat. Riksdagens skrivelser utgör sedan, |
| tillsammans med det utskottsbetänkande som skrivelsen hänvisar till, den |
| rättsliga grunden för regeringen att verkställa olika åtgärder, t.ex. utfärda lagar, |
| med hänvisning till riksdagens beslut. Riksdagens skrivelser är således cen- |
| trala dokument. |
| Sammanfattningsvis finns det motsvarande skäl som anfördes vid änd- |
| ringen av regeringsformen när det gäller underskrift av regeringsbeslut för att |
| ändra bestämmelsen om riksdagsskrivelserna. I likhet med vad som anfördes |
| vid ändringen av regeringsformen ska det i bestämmelsen anges att besluten |
| ska bekräftas med ett förfarande som uppfyller höga krav på säkerhet. |
| Förslaget medför ändringar i tilläggsbestämmelse 11.21.1 RO. |
388
2024/25:URF1
21 Konsekvenser av kommitténs förslag
Kommitténs förslag i korthet
Anslaget för Riksdagsförvaltningen bör öka med 12 miljoner kronor.
100 000 kronor avsätts för extern representation i samband med vissa möten och seminarier som anordnas av föreningar och nätverk i riksdagen.
Nivåhöjningen av stödet till partigruppskanslierna innebär ökade utgif- ter om ca 5,8 miljoner kronor.
Höjningen av Stockholmstraktamentet beräknas innebära ökade utgifter om ca 1,4 miljoner kronor.
21.1 Inledning
Enligt kommitténs direktiv ska kommittén analysera och redovisa förslagens konsekvenser. I detta avsnitt behandlas konsekvenserna av kommitténs för- slag. Kommittén vill inledningsvis framhålla att förslagen i detta betänkande sammantaget syftar till att riksdagsarbetet ska fungera på bästa sätt så att riks- dagen kan fullgöra sina uppgifter i det svenska statsskicket, liksom att riksda- gens ledamöter ska ges faktiska möjligheter att utöva sina uppdrag och däri- genom förvalta det förtroende de har fått av väljarna. Detta är ytterst en fråga om att värna den svenska demokratin. Kommittén menar att dessa utgångs- punkter måste ligga till grund för kommande diskussioner om konsekvenserna av våra förslag i ekonomiska och andra hänseenden.
I många delar handlar kommitténs resonemang snarare om vilken kultur som präglar och bör prägla Riksdagsförvaltningen än om ett behov av faktiska resurstillskott; många av våra förslag bör med andra ord kunna genomföras inom ramen för den befintliga organisationen och resurstilldelningen men med en ökad lyhördhet, flexibilitet och förståelse för riksdagens och ledamotska- pets särskilda behov. Det åligger Riksdagsförvaltningen att bedriva arbetet och fördela resurserna så att det beskrivna synsättet får genomslag.
Även med detta grundläggande synsätt bör det ske en generell ambitions- höjning när det gäller stödet till riksdagsarbetet och ledamöterna som inte får hindras av en brist på ekonomiska resurser. Det närmare genomförandet av förslagen får visa vilka kostnaderna blir, men kommittén bedömer att anslaget för Riksdagsförvaltningen bör öka med 12 miljoner kronor.
Dessutom föreslår kommittén att medel avsätts för extern representation i samband med vissa möten och seminarier som anordnas av föreningar och nätverk i riksdagen (avsnitt 15.5). Det kan röra sig om 100 000 kronor. Nivå- höjningen av stödet till partigruppskanslierna innebär ökade utgifter om ca 5,8 miljoner kronor (avsnitt 18). Höjningen av Stockholmstraktamentet beräknas innebära ökade utgifter om ca 1,4 miljoner kronor (avsnitt 20.8). I följande tabell visas de ökningar som kommittén föreslår.
389
2024/25:URF121 KONSEKVENSER AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG
Tabell 22 Ekonomiska konsekvenser av förslagen
Förslag | Kronor |
Riksdagsförvaltningen | 12 000 000 |
Extern representation i samband med vissa möten | 100 000 |
Partigruppskanslierna nivåhöjning | 5 800 000 |
Stockholmstraktamentet | 1 400 000 |
När det gäller stödet till partigruppskanslierna föreslår kommittén också att det i framtiden ska räknas upp med prisutvecklingen. Detta innebär alltså inte nå- gon real förstärkning utan bara att stödet förblir realt oförändrat över tid. Som beskrivs nedan kan det röra sig om ökade kostnader med drygt 1,2 miljoner kronor det första året en sådan uppräkning ska göras.
De anslag som kan beröras av de föreslagna ökningarna är 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag samt 2:3 Riks- dagens fastighetsanslag, samtliga inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse.
21.2 Konsekvenser av olika förslag
I det följande behandlas de avsnitt som innehåller förslag från kommittén. Öv- riga frågor som kommittén har behandlat har som framgått inte lett till några förslag om ändringar.
Frågor om tjänsteresor (avsnitt 15.2.5 och 15.3.5)
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd till ledamöterna vid bokning av sådana inrikes och utrikes tjänsteresor som ledamöterna kan få resekostnadsersättning för enligt 4 kap. 1 § ersättningslagen och förvaltningen ska se över hur ett sådant ökat stöd kan tillhandahållas. Riksdagsförvaltningen ska även ge förbättrat stöd när det gäller reseräkningar.
Kommittén gör vissa uttalanden om utrikes resor.
Sammantaget innebär kommitténs förslag att Riksdagsförvaltningens ad- ministrativa stöd när det gäller tjänsteresor kommer att öka. Det ökade stödet är en del av den generella ambitionshöjning som kommittén förordar när det gäller förbättrat stöd till ledamöterna, och omfattas alltså av den föreslagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor. På vilket sätt man väljer att utforma stödet kan få effekter på Riksdagsförvaltningens organisation.
När det gäller kommitténs uttalanden om utrikes resor skulle ett ökat re- sande komma att innebära ökade kostnader. De medel som avsätts för resande i dag används inte fullt ut, och ett eventuellt ökat resande bör i första finansie- ras med de medel som redan avsätts.
390
21 KONSEKVENSER AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
Ökat stöd vid möten och seminarier i riksdagens lokaler (avsnitt 15.4.7)
Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett förbättrat stöd i samband med att riksdagsledamöterna tar emot besöksgrupper i riksdagens lokaler och förvalt- ningen ska se över hur ett sådant ökat stöd kan tillhandahållas.
Det ökade stödet är en del av den generella ambitionshöjning som kommit- tén förordar när det gäller förbättrat stöd till ledamöterna, och det omfattas alltså av den föreslagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor.
Extern representation i samband med vissa möten och seminarier som anordnas av föreningar och nätverk i riksdagen (avsnitt 15.5.3)
Förslaget att vissa föreningar och nätverk ska kunna få ersättning för att kunna få bjuda på enklare förtäring i vissa sammanhang kommer att medföra ökade kostnader för Riksdagsförvaltningen. Hur stor ökningen uppgår till beror för- stås på hur ofta den här möjligheten kommer att utnyttjas. Om möjligheten kommer att utnyttjas vid tio sammankomster per år för 100 deltagare kan de ökade utgifterna beräknas uppgå till drygt 60 000 kronor. Kammarsalarna rymmer dock fler än 100 personer och det är inte otänkbart att det vid vissa arrangemang kan komma att delta fler än 100 personer. Kommittén uppskattar därför kostnadsökningen till 100 000 kronor.
Teknikfria möten (avsnitt 15.6.2)
Kommittén föreslår att Riksdagsförvaltningen ska skapa bättre förutsättningar för ledamöterna att kunna genomföra teknikfria möten genom t.ex. en ökad tillgång till teknikskåp eller bruslådor. Det ökade stödet är en del av den gene- rella ambitionshöjning som kommittén förordar när det gäller förbättrat stöd till ledamöterna, och det omfattas alltså av den föreslagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor.
Teknisk utrustning för ledamöters arbete med sociala medier m.m. (avsnitt 15.7)
Kommittén föreslår att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla teknisk ut- rustning, t.ex. i form av en studio, som kan användas av ledamöterna i deras arbete med sociala medier och vid inspelningar av bl.a. podcaster.
Kostnaden är svår att bedöma eftersom den bl.a. beror på i vilken utsträck- ning befintliga lokaler kan utnyttjas eller om utrymmen behöver byggas om och vilken teknisk utrustning som används.
Det ökade stödet är en del av den generella ambitionshöjning som kommit- tén förordar när det gäller förbättrat stöd till ledamöterna, och det omfattas alltså av den föreslagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor.
391
2024/25:URF1 | 21 KONSEKVENSER AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG |
Arbetsrum och arbetsplatser i riksdagens lokaler (avsnitt 16.3)
Riksdagsförvaltningen ska se över vilken inredning som ska ingå i förvaltning- ens standardmöblemang samt vilka tillval respektive frånval som ska vara möjliga att göra. Förslaget bör kunna hanteras inom ramen för existerande re- surser och täckas av den generella ambitionshöjning som kommittén förordar när det gäller ökat stöd till ledamöterna, och det omfattas alltså av den före- slagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor.
Vissa frågor om riksdagsledamöternas trygghet och säkerhet (avsnitt 17.6)
Skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter bör stärkas genom vissa trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder. Det ankommer på Riksdagsförvalt- ningen att se över de närmare formerna för det praktiska genomförandet.
Förslaget bör kunna hanteras inom ramen för existerande resurser och täckas av den generella ambitionshöjning som kommittén förordar när det gäl- ler ökat stöd till ledamöterna, och det omfattas alltså av den föreslagna an- slagsökningen om 12 miljoner kronor.
Finansieringen av partigruppskanslierna (avsnitt 18.4)
Förslaget att basstödet till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ska stärkas genom att grundbeloppet och tilläggsbeloppet höjs och räknas om för varje år i enlighet med prisbasbeloppets förändring medför ökade kostnader för Riksdagsförvaltningen.
Med det nuvarande förhållandet (tre partier i regeringen och fem partier som inte sitter i regeringen) medför den föreslagna ordningen följande. Nivå- höjningen med 8 procent av grundbeloppet och 12 procent av tilläggsbeloppet innebär ökade utgifter om ca 5,8 miljoner kronor om året. Vilka ökade utgifter kopplingen till prisbasbeloppet innebär beror naturligtvis på prisutvecklingen, men om konsumentprisindex (KPI) och prisbasbeloppet ökar med 2 procent året efter att nivån höjts enligt kommitténs förslag innebär det ökade kostnader med drygt 1,2 miljoner kronor.
En ökad dimensionering av partigruppskanslierna innebär att kraven på de olika typer av stöd som Riksdagsförvaltningen erbjuder kommer att öka. Detta kan innebära att vissa verksamheter inom Riksdagsförvaltningen behöver för- stärkas, vilket omfattas av den föreslagna anslagsökningen om 12 miljoner kronor.
Riksdagsförvaltningen kommer dessutom att behöva beräkna de nya belop- pen och kan också komma att uppdatera tillämpningsföreskriften med de nya beloppen årligen.
392
21 KONSEKVENSER AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG | 2024/25:URF1 |
Den parlamentariska ledningen av Riksdagsförvaltningen (avsnitt 19.2)
Kommittén föreslår vissa ändringar av riksdagsstyrelsens roll och att en bud- getberedning med representanter för samtliga partigrupper ska tillsättas av riksdagsstyrelsen.
Förslagen bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Formerna för val av talman och vice talmän (avsnitt 20.1.9)
Förslaget att antalet omgångar vid val av vice talmän ska minska innebär att de valen kan komma att genomföras snabbare än annars. Förslaget bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Fördelningen av ärenden mellan utskott (avsnitt 20.2.4)
Förslaget om omfördelning av ärenden mellan utskott jämnar ut arbetsbördan mellan de berörda utskotten. Förslaget bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser (avsnitt 20.4.3)
Förslaget om en möjlighet till förkortad motionstid för skrivelser och redogö- relser kan i enstaka fall leda till en snabbare riksdagsbehandling än annars. Förslaget bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Riksmötets rytm, inklusive riksmötets början och slut (avsnitt 20.5.3)
De åtgärder som kommittén redovisar kan jämna ut arbetsbördan över året. Åtgärderna bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Offentliga sammanträden i utskott medan arbetsplenum pågår (avsnitt 20.7.3)
Kommittén föreslår att om det finns särskilda skäl ska ett utskott få besluta att ha ett offentligt sammanträde under arbetsplenum eller val i kammaren. För- slaget bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
Översyn av Stockholmstraktamentet (avsnitt 20.8.5)
Kommittén föreslår att storleken på Stockholmstraktamentet höjs så att trak- tamentet, i stället för 50 procent, uppgår till 70 procent av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen. Höjningen innebär ökade kostnader med ca 1,4 miljoner kronor.
393
2024/25:URF1 | 21 KONSEKVENSER AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG |
Registret över ledamöters åtaganden och ekonomiska intressen (avsnitt 20.10.4)
Kommitténs förslag om vilka uppgifter som ska finnas i registret bedöms inte ha några ekonomiska konsekvenser.
Tillträde till riksdagen för tidigare ledamöter (avsnitt 20.11.4)
Kommitténs förslag om tillträde till riksdagen för tidigare ledamöter bedöms inte ha några ekonomiska konsekvenser.
Talmannens lägenhet (avsnitt 20.12.6)
Kommitténs förslag om talmannens lägenhet bedöms inte ha några ekono- miska konsekvenser.
Riksdagens medalj till ersättare (avsnitt 20.13.4)
Kommitténs förslag om avgångsgåvor till ersättare som har tjänstgjort innebär att uppgifter om vilka ersättare som har tjänstgjort och hur länge de har tjänst- gjort behöver tas fram. Detta kan kräva manuella insatser för att föra förteck- ningar över när ersättarna har tjänstgjort. Det kommer vidare att krävas resur- ser om datasystem ska utvecklas för att ta fram underlag för avtackningarna.
Kostnaden för ett ökat antal avgångsgåvor bedöms kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser.
Teknikneutral riksdagsordning (avsnitt 20.15.3)
Kommitténs förslag att bestämmelsen i riksdagsordningen om undertecknande av riksdagsskrivelser ska ändras så att den är teknikneutral bedöms få försum- bara konsekvenser. Förslaget bedöms inte medföra behov av ökade resurser.
394
2024/25:URF1
22Författningskommentar
22.1 Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Gemensamma bestämmelser om val av talman och vice talman
3kap.
4§ Riksdagen ska, enligt 4 kap. 2 § regeringsformen, välja en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman. De väljs var för sig i nu nämnd ordning. Valen gäller till valperi- odens slut.
Kandidater nomineras vid det sammanträde där valet ska ske.
Om det bara finns en nominerad kandidat ska valet genomföras med acklamation.
Rubriken är ändrad. Ändringen av rubriken återspeglar att det som regleras i paragrafen gäller vid val av både talman och vice talman. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
I paragrafen finns bestämmelser om regler som gäller vid val av både tal- man och vice talman.
I andra stycket, som är nytt, regleras när kandidaterna ska nomineras. Be- stämmelsen innebär att nomineringen ska ske vid det sammanträde där valet ska genomföras, dvs. kammarens första sammanträde efter ett val. Om en tal- man eller vice talman avgår under valperioden och ett nytt val ska genomföras så gäller samma regel, dvs. nomineringen ska ske vid det sammanträde där valet ska genomföras.
Det tredje stycket har samma innehåll som det tidigare andra stycket.
Det nuvarande tredje stycket upphävs. Bestämmelsen återfinns i den nya 4 a §, och avser där endast val av talman, inte val av vice talman.
Bestämmelser om förfarandet vid val av talman
4 a § Om det finns fler än en nominerad kandidat till talman, och valet av talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras. Om inte heller då någon får mer än hälften av rösterna ska ett tredje val genomföras mellan de två som vid den andra omröstningen fick flest röster. Vid den tredje omröstningen är den vald som får de flesta rösterna.
Paragrafen, som liksom rubriken är ny, har samma lydelse som nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
I bestämmelsen regleras hur val av talman ska genomföras, utöver det som anges i 3 kap. 4 §. I likhet med gällande ordning kan valet komma att genom- föras i tre omgångar.
395
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
Bestämmelser om förfarandet vid val av vice talman
4 b § Om det finns fler än en nominerad kandidat till vice talman, och valet av vice talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna. Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras. Det andra valet ska genomföras mellan de två som vid den första omröstningen fick flest röster. Vid den andra omröstningen är den vald som får de flesta rösterna.
Paragrafen och rubriken är nya. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
I bestämmelsen regleras hur val av vice talman ska genomföras, utöver det som anges i 3 kap. 4 §. De två första meningarna har motsvarande lydelse som de två första meningarna i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket. De tredje och fjärde meningarna är nya, men formulerade med utgångspunkt i de tredje och fjärde meningarna i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket. Den föreslagna be- stämmelsen innebär att vid val av vice talman genomförs valet i högst två om- gångar, och inte tre som för närvarande.
4 kap.
Tilläggsbestämmelse 4.4.1 Riksdagsstyrelsen leder Riksdagsförvaltningen. Riksdagsstyrelsen består av talmannen som ordförande och tio andra ledamöter som riks-
dagen väljer inom sig för en valperiod. Riksdagen väljer även tio ersättare för de valda leda- möterna av riksdagsstyrelsen.
Tilläggsbestämmelsen innehåller bestämmelser om riksdagsstyrelsen och dess uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.2.
Ändringen i första stycket innebär att uppgiften att överlägga om plane- ringen av riksdagsarbetet tas bort.
7 kap.
Tilläggsbestämmelse 7.15.3 Endast om utskottet har fattat ett enhälligt beslut om det i för- väg, får utskottet sammanträda under arbetsplenum eller val i kammaren. För att ett sådant sammanträde ska få vara offentligt enligt 17 § ska det därutöver finnas särskilda skäl. Även det beslutet ska fattas enhälligt av utskottet i förväg. I övrigt får ett utskottssammanträde äga rum samtidigt med att kammaren sammanträder.
Tilläggsbestämmelsen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att utskott ska få sammanträda under arbetsplenum eller val i kammaren. Övervä- gandena finns i avsnitt 20.7.3.
Ändringen innebär att det blir möjligt för ett utskott att, efter att ha fattat ett enhälligt beslut i förväg och om det finns särskilda skäl, hålla ett offentligt sammanträde helt eller delvis under arbetsplenum eller val i kammaren.
396
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
9 kap.
13 § Om en proposition, en skrivelse, en framställning eller en redogörelse måste behandlas skyndsamt får riksdagen, på förslag av regeringen eller det riksdagsorgan som lämnat fram- ställningen eller redogörelsen, besluta om kortare motionstid om det finns synnerliga skäl.
Riksdagen får på förslag av talmannen besluta att förlänga motionstiden om det finns särskilda skäl.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förkortad motionstid. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.3.
Ändringen innebär att det blir möjligt för riksdagen, om det finns synnerliga skäl, att besluta om förkortad motionstid för en skrivelse eller en redogörelse. Förslaget om förkortad motionstid ska komma från regeringen eller det riks- dagsorgan som lämnat redogörelsen.
Tilläggsbestämmelse 9.17.2 Riksdagsstyrelsen får göra framställningar hos riksdagen i frå- gor som hör till styrelsens handläggning eller gäller den ekonomiadministrativa lagstift- ningen för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen.
Innan riksdagsstyrelsen gör en framställning som gäller den ekonomiadministrativa lag- stiftningen för Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen ska be- rörda myndigheter ges tillfälle att yttra sig.
Styrelsen får även i andra fall göra framställningar hos riksdagen i frågor som gäller riks- dagen eller dess organ om framställningarna grundar sig på förslag från utredningar som sty- relsen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
Tilläggsbestämmelsen innehåller bestämmelser om i vilka frågor riksdagssty- relsen får göra framställningar hos riksdagen. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.2.
Ändringen i första stycket innebär att styrelsen inte längre på eget initiativ får göra framställningar i frågor som gäller riksdagsarbetets bedrivande. För att styrelsen ska få göra en sådan framställning följer av det tredje stycket, som är oförändrat, att framställningen ska grunda sig på ett förslag från en utred- ning som styrelsen har tillsatt på riksdagens uppdrag.
11 kap.
Tilläggsbestämmelse 11.21.1 Riksdagens skrivelser undertecknas eller bekräftas på annat
sätt av talmannen. Bekräftelsen ska ske genom ett förfarande som uppfyller höga krav på säkerhet.
Tilläggsbestämmelsen innehåller bestämmelser om undertecknande av riksda- gens skrivelser. Övervägandena finns i avsnitt 20.15.3.
Ändringen i den första meningen innebär att riksdagens skrivelser ska kunna bekräftas också på något annat sätt än med underskrift med penna på papper. Kravet är teknikneutralt vilket innebär att det är möjligt att bekräfta skrivelserna genom såväl underskrift med penna på papper som elektronisk underskrift, under förutsättning att förfarandet även uppfyller bestämmelsens
397
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
| övriga krav. Även förfaranden som inte innefattar någon underskrift kan under |
| motsvarande förutsättningar användas. |
| I den andra meningen, som är ny, anges att bekräftelsen ska ske genom |
| ett förfarande som uppfyller höga krav på säkerhet. Säkerheten ska på motsva- |
| rande sätt som för traditionella underskrifter vara bestående över tid. |
| Ändringarna är utformade med 7 kap. 7 § regeringsformen som förebild (se |
| prop. 2021/22:40 Ett teknikneutralt krav på underskrift av regeringsbeslut om |
| hur ett underskriftskrav i författning kan uppfyllas, bet. 2021/22:KU12, rskr. |
| 2021/22:220, bet. 2022/23:KU9, rskr. 2022/23:25). |
| 12 kap. |
| Tilläggsbestämmelse 12.8.5 Vid val av en person ska det på valsedeln finnas ett kandidat- |
| namn. |
| En valsedel är ogiltig om |
| 1. den innehåller två eller flera kandidatnamn, |
| 2. den innehåller namnet på en kandidat som inte är valbar, |
| 3. namnet är överstruket, eller |
| 4. det inte klart framgår vem som avses. |
| Tilläggsbestämmelsen innehåller bestämmelser om valsedeln vid val av en |
| person. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9. |
| Ändringen innebär att nuvarande punkt 5 i andra stycket, om att en valsedel |
| är ogiltig om den innehåller en beteckning på en gruppering av riksdagsleda- |
| möter, upphävs. Det innebär att en valsedel som innehåller namnet på en kan- |
| didat som nominerats och kandidatens partitillhörighet inte är ogiltig. Däremot |
| är en valsedel som endast innehåller en partibeteckning ogiltig, eftersom det |
| av första stycket följer att det ska finnas ett kandidatnamn på valsedeln. Om |
| det på valsedeln anges ett namn på en kandidat och dennes partibeteckning |
| kommer valsedeln att vara giltig. Om det däremot anges en felaktig partibe- |
| teckning, dvs. beteckningen på ett parti som kandidaten inte tillhör, är valse- |
| deln ogiltig eftersom det då inte klart framgår vem som avses. |
| 13 kap. |
| 3 § Riksdagens ombudsmän samt ställföreträdande ombudsmän väljs var för sig. Vid val med |
| slutna sedlar tillämpas samma förfarande som vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §. |
| Ett val av en ny ombudsman gäller från valet eller den senare tidpunkt som riksdagen |
| bestämmer till dess att ett nytt val har genomförts under sjätte året därefter och den som då |
| valts har tillträtt uppdraget. Valet ska aldrig gälla längre än till utgången av det sjätte året. |
| Ett omval av en ombudsman gäller från omvalet eller den senare tidpunkt som riksdagen |
| bestämmer till dess att ett nytt val har genomförts under tredje året därefter och den som då |
| valts har tillträtt uppdraget. Omvalet ska aldrig gälla längre än till utgången av det tredje året. |
| Andra stycket gäller även när en ombudsman väljs till chefsjustitieombudsman. |
| Ett val av en ställföreträdande ombudsman gäller för en tid av två år från valet eller den |
| senare tidpunkt som riksdagen bestämmer. |
398
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
Paragrafen innehåller bestämmelser om val av Riksdagens ombudsmän och ställföreträdande ombudsmän. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelsen i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket flyttas till den nya paragrafen 3 kap. 4 a §.
6 § Riksrevisorn och riksrevisionsdirektören väljs var för sig. Vid val med slutna sedlar till- lämpas samma förfarande som vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §.
Valen av riksrevisor respektive riksrevisionsdirektör gäller från valet eller den senare tid- punkt som riksdagen bestämmer till dess att ett nytt val har genomförts under sjunde året därefter och den då valde har tillträtt uppdraget. Valet ska aldrig gälla längre än till utgången av det året. En riksrevisor kan inte väljas om.
Om det finns särskilda skäl, kan valet av riksrevisionsdirektör också gälla för en viss kortare tid än sju år.
I paragrafen finns bestämmelser om val av riksrevisor och riksrevisionsdirek- tör. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelsen i den nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket flyttas till den nya paragrafen 3 kap. 4 a §.
13 § Riksdagen ska välja en valprövningsnämnd och till nämnden välja ordförande och leda- möter enligt bestämmelserna i 3 kap. 12 § regeringsformen.
Riksdagen väljer särskilt en ersättare för ordföranden. Bestämmelserna i 3 kap. 12 § re- geringsformen om ordföranden tillämpas också på ersättaren.
Vid val med slutna sedlar av ordföranden eller ersättare för ordföranden tillämpas samma förfarande som vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om val av Valprövningsnämnden. Över- vägandena finns i avsnitt 20.1.9.
Ändringen i tredje stycket är en följd av att bestämmelsen i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket flyttas till den nya paragrafen 3 kap. 4 a §.
17 § Riksdagens överklagandenämnd består av en ordförande, som ska vara eller ha varit ordinarie domare och inte vara ledamot av riksdagen, och fyra andra ledamöter, valda inom riksdagen. Ordföranden väljs särskilt. Val till överklagandenämnden avser riksdagens valpe- riod.
För ordföranden ska det finnas en ersättare. Bestämmelser om ordföranden ska tillämpas även på ersättaren.
Vid val med slutna sedlar av ordföranden eller ersättare för ordföranden i överklagande- nämnden tillämpas samma förfarande som vid val av talman enligt 3 kap. 4 a §.
I paragrafen finns bestämmelser om val till Riksdagens överklagandenämnd. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.9.
Ändringen i tredje stycket är en följd av att bestämmelsen i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket flyttas till den nya paragrafen 3 kap. 4 a §.
20 § Om val av riksföreståndare, vice riksföreståndare eller en person som ska tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare enligt 5 kap. 5 och 7 §§ regeringsformen ska ske med slutna sedlar,
399
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
tillämpas förfarandet som gäller för val av talman enligt 3 kap. 4 a §. Valet gäller till dess riksdagen beslutar annat.
Paragrafen innehåller bestämmelser om val av riksföreståndare. Övervägan- dena finns i avsnitt 20.1.9.
Ändringen är en följd av att bestämmelsen i nuvarande 3 kap. 4 § tredje stycket flyttas till den nya paragrafen 3 kap. 4 a §.
Bilaga (tilläggsbestämmelse 7.5.1)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2. Finansutskottet ska bereda ärenden om
a)penning-, kredit-, valuta- och statsskuldspolitiken,
b)kredit- och fondväsendet,
c)det affärsmässiga försäkringsväsendet,
d)Riksrevisionen i den mån ärendena inte tillhör konstitutionsutskottets beredning,
e)den kommunala ekonomin,
f)statliga arbetsgivarfrågor, statlig statistik, redovisning, revision och rationalisering,
g)statens egendom i allmänhet,
h)förvaltningsekonomiska frågor i övrigt som inte rör enbart ett visst ämnesområde,
i)budgettekniska frågor, samt
j)anslag inom utgiftsområdena 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, 25 Allmänna bidrag till kommuner, 26 Statsskuldsräntor m.m. samt 27 Avgiften till Europeiska unionen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5. Civilutskottet ska bereda ärenden om
a)äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, jorda-, handels- och utsökningsbalkarna och lagar som ersätter eller har nära samband med föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena inte tillhör ett annat utskotts beredning,
b)försäkringsavtalsrätt,
c)associationsrätt,
d)skadeståndsrätt,
e)immaterialrätt
f)transporträtt,
g)konkursrätt,
h)konsumentpolitik,
i)internationell privaträtt,
j)lagstiftning av annat allmänt civilrättsligt slag,
k)bostadsförsörjning och annan bostadspolitik,
l)plan- och bygglagstiftningen samt andra frågor som har nära samband med denna,
m)vattenrätt,
n)expropriation, fastighetsbildning och lantmäteriväsendet, samt
o)anslag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10. Kulturutskottet ska bereda ärenden om
a)allmänna kultur- och bildningsändamål,
400
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
b)kulturarv,
c)folkbildning,
d)ungdomsverksamhet,
e)internationellt kulturellt samarbete,
f)idrotts- och friluftsverksamhet,
g)tillsyn och reglering av spelmarknaden,
h)trossamfunden,
i)radio och television i den mån de inte tillhör konstitutionsutskottets beredning, samt
j)anslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
14. Näringsutskottet ska bereda ärenden om
a)allmänna riktlinjer för näringspolitiken och därmed sammanhängande forskningsfrå-
gor,
b)industri och hantverk,
c)handel,
d)upphandling i allmänhet,
e)energipolitik,
f)regional utvecklingspolitik,
g)statlig företagsamhet,
h)pris- och konkurrensförhållanden i näringslivet, samt
i)anslag inom utgiftsområdena 19 Regional utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bilagan innehåller bestämmelser om ärendefördelningen mellan utskotten. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.4.
Under punkt 2 om finansutskottet innebär ändringen under punkten g i upp- räkningen att ärenden om upphandling i allmänhet inte längre hör till finans- utskottets område.
Under punkt 5 om civilutskottet innebär ändringen att ärenden om im- materialrätt förs till civilutskottet, under punkten e i uppräkningen. De frågor som för närvarande regleras i punkterna e–n kommer att regleras i punkterna f–o.
Under punkt 10 om kulturutskottet innebär ändringen under h i uppräk- ningen att ärenden om trossamfunden inte längre ska delas med konstitutions- utskottet utan föras i sin helhet till kulturutskottet.
Under punkt 14 om näringsutskottet innebär ändringen under punkten d att ärenden om immaterialrätt förs från näringsutskottet och att ärenden om upp- handling i allmänhet förs till näringsutskottet.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 september 2026. Därmed finns de nya bestämmelserna på plats när riksdagen samlas efter valet i september 2026.
401
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
22.2Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
8 § Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse | Uppgifter som ska registreras |
1. Innehav av aktier i ett aktiebolag, andel i | Bolagets, föreningens eller den utländska ju- |
ett handelsbolag eller en ekonomisk förening | ridiska personens namn. |
utom bostadsrättsförening samt andel i en |
|
motsvarande utländsk juridisk person, om |
|
värdet av aktierna eller andelen beträffande |
|
varje bolag eller förening eller motsvarande |
|
juridiska person vid anmälningstillfället |
|
överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 |
|
och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med ak- |
|
tier jämställs sådana finansiella instrument |
|
som berättigar till förvärv av aktier. |
|
2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastig- | Förekomsten av helt eller delvis ägande. |
het enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska registreras i det ekonomiska registret. Övervägandena finns i avsnitt 20.10.4.
Ändringen i andra stycket punkt 2 innebär att när det gäller ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska inte längre fastighetsbeteckningen utan endast förekomsten registreras.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 september 2026. Därmed finns den nya bestämmelsen på plats när riksdagen samlas efter valet i september 2026.
402
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
22.3Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
12 kap.
6 a § När en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i utövandet av sitt uppdrag gäller inte bestämmelserna i 14, 16 och 18–22 §§. I stället ska avdrag för ökade levnadskostnader göras enligt följande.
Om riksdagsledamoten fått ersättning för ökade utgifter för måltider och diverse småut- gifter (Stockholmstraktamente) för en tjänsteresa till Stockholm, ska avdrag göras med 70 procent av ett maximibelopp för varje hel och varje halv dag som tagits i anspråk för resan. Detta gäller oavsett om den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor till Stockholm under beskattningsåret varit större än det sammanlagda avdraget beräknat enligt vad nu sagts och oavsett om arbetet varit förlagt till Stockholm under längre tid än tre måna- der i en följd.
Om riksdagsledamoten inte fått Stockholmstraktamente ska avdrag inte göras för ökade levnadskostnader i Stockholm.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader när en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i utövandet av sitt uppdrag. Övervägandena finns i avsnitt 20.8.5.
I andra stycket ändras avdraget för Stockholmstraktamentet till 70 procent av maximibeloppet. Ändringen är en följd av att kommittén föreslår att Stock- holmstraktamentet ska uppgå till 70 procent av maximibeloppet (5 kap. 2 § lagen [2016:1108] om ersättning till riksdagens ledamöter). För att Stock- holmstraktamentet även i fortsättningen ska vara avdragsgillt behövs denna ändring i inkomstskattelagen (1999:1229). I stycket ändras också ordet Stock- holmstraktamente så att det inleds med en versal. Därmed skrivs ordet på samma sätt som i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.
I tredje stycket ändras ordet Stockholmstraktamente så att det inleds med en versal.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 januari 2027. Lagen träder således i kraft samma dag som ändringen i 5 kap. 2 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som avser nivån på Stock- holmstraktamentet. Eftersom det rör frågor om beskattning bör ändringarna träda i kraft vid ett årsskifte.
403
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
22.4Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter
5 kap.
2 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset och resan innefattar övernattning i Stockholm (Stockholmstraktamente). Ledamoten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar till dagtraktamente eller utlandstraktamente enligt 1 eller 3 §§.
Stockholmstraktamente betalas för varje hel och halv dag som tjänsteresan tar i anspråk och motsvarar 70 procent av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Stockholmstraktamentet ska inte reduceras med måltidsavdrag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det s.k. Stockholmstraktamentet. Övervägandena finns i avsnitt 20.8.5.
Ändringen i andra stycket innebär att Stockholmstraktamentet ska mot- svara 70 procent av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229), i stället för halva maximibeloppet enligt nuvarande regler.
6kap.
7§ Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till re- spektive partigrupps förfogande. Övernattningsbostäderna fördelas i proportion till antalet ledamöter i respektive partigrupp som har rätt till övernattningsbostad.
Övernattningsbostad till talmannen ska inte ingå bland de övernattningsbostäder som Riksdagsförvaltningen ställer till partigruppernas förfogande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till partigruppernas förfogande. Övervägandena finns i avsnitt 20.12.6.
I andra stycket, som är nytt, förtydligas att talmannens övernattningsbostad inte ingår bland de övernattningsbostäder som Riksdagsförvaltningen ställer till partigruppernas förfogande.
8 § Partigrupperna fördelar respektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad.
Riksdagsförvaltningen tilldelar talmannen övernattningsbostad om talmannen enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelning av övernattningsbostäder. Övervägandena finns i avsnitt 20.12.6.
I andra stycket, som är nytt, förtydligas att det är Riksdagsförvaltningen som tilldelar talmannen övernattningsbostad om talmannen enligt Riksdags- förvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027 i fråga om 5 kap. 2 § och i övrigt den 1 september 2026.
404
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 januari 2027 när det gäller 5 kap. 2 § om Stockholmstraktamentet. Den bestämmelsen träder således i kraft samma dag som ändringen i 12 kap. 6 a § inkomstskattelagen (1999:1229), som också innehåller bestämmelser om Stockholmstraktamentet. Eftersom det rör frågor om beskattning bör de träda i kraft vid ett årsskifte.
Övriga bestämmelser, som rör talmannens övernattningsbostad, träder i kraft den 1 september 2026. Därmed finns de nya bestämmelserna på plats när riksdagen samlas efter valet i september 2026.
405
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
22.5Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen
2 kap.
1 § Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet utgörs av 46,91 pris- basbelopp per år och tilläggsbeloppet utgörs av 1,49 prisbasbelopp per år.
Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbal- ken.
Vid uträkningen enligt första stycket ska grundbeloppet avrundas till närmaste tusental kronor och tilläggsbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.
I paragrafen finns bestämmelser om storleken på basstödet till partigrupper. Övervägandena finns i avsnitt 18.4.
I första stycket uttrycks grundbeloppet och tilläggsbeloppet som ett antal prisbasbelopp. Grundbeloppet föreslås höjas med 8 procent och tilläggsbelop- pet med 12 procent jämfört med nuvarande nivå. Vidare ska stödet räknas upp med prisutvecklingen, vilket blir fallet genom att beloppen anges i prisbas- belopp. Riksdagsförvaltningen kan i tillämpningsföreskriften till lagen årligen ange beloppen i kronor.
Antalet prisbasbelopp för grundbeloppet har räknats fram enligt följande:
2 400 000 kronor (grundbeloppet för 2024) dividerat med prisbasbeloppet för 2024 (57 300 kronor) blir ca 41,88. Antalet prisbasbelopp (ej avrundat) som grundbeloppet för 2024 motsvaras av, dvs. ca 41,88, multipliceras med 1,12 för att få fram den föreslagna höjningen i prisbasbelopp. Detta blir, med avrundning till två decimaler, 46,91 prisbasbelopp.
Antalet prisbasbelopp för tilläggsbeloppet har räknats fram enligt följande: 79 000 kronor (grundbeloppet för 2024) dividerat med prisbasbeloppet för 2024 (57 300 kronor) blir ca 1,38. Antalet prisbasbelopp (ej avrundat) som grundbeloppet för 2024 motsvaras av, dvs. ca 1,38, multipliceras med 1,08 för att få fram den föreslagna höjningen i prisbasbelopp. Detta blir, med avrund-
ning till två decimaler, 1,49 prisbasbelopp.
I andra stycket, som är nytt, hänvisas till prisbasbeloppet enligt socialför- säkringsbalken. I bestämmelserna i socialförsäkringsbalken anges hur prisbas- beloppet räknas fram. Regeringen beslutar årligen om en förordning där det kommande årets prisbasbelopp anges. Det är detta belopp som Riksdagsför- valtningen har att utgå ifrån när myndigheten räknar fram basstödets storlek.
Det har förekommit att prisbasbeloppet har sänkts från ett år till nästa, när prisnivån har sjunkit. Om det skulle inträffa igen att prisbasbeloppet sänks ett år kommer basstödet att sänkas nominellt.
I tredje stycket, som är nytt, anges att grundbeloppet vid uträkningen ska avrundas till närmaste tusental kronor och att tilläggsbeloppet ska avrundas till närmaste hundratal kronor. Riksdagsförvaltningen ska för att få fram grund- beloppet för ett visst år multiplicera det årets prisbasbelopp med 46,91. Resul- tatet ska avrundas till närmaste tusental kronor och grundbeloppet kommer att
406
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
för det året uppgå till det avrundade beloppet. En partigrupp som företräder ett regeringsparti har rätt till ett grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper har rätt till två grundbelopp.
För att få fram tilläggsbeloppet för ett visst år ska Riksdagsförvaltningen multiplicera det årets prisbasbelopp med 1,49. Resultatet ska avrundas till närmaste hundratal kronor, och tilläggsbeloppet kommer att för det året uppgå till det avrundade beloppet. En partigrupp har rätt till ett tilläggsbelopp för varje mandat som partiet fick vid det senaste riksdagsvalet. För att få fram stödet till en partigrupp i denna del ska alltså tilläggsbeloppet multipliceras med antalet mandat som partiet fick vid det senaste riksdagsvalet.
I 5 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöter- nas arbete i riksdagen anges att partigruppen för ett parti som inte återkommer till riksdagen efter ett val har, sedan rätten till basstöd har upphört, rätt till avvecklingsstöd under sex månader. Avvecklingsstödet uppgår enligt bestäm- melsen till det belopp per månad för basstöd som partigruppen hade rätt till närmast före valet. Det innebär att stödet till ett sådant parti inte ändras vid ett årsskifte med anledning av att prisbasbeloppet ändras.
I 6 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöter- nas arbete i riksdagen anges följande:
Till partigruppen för ett parti som efter ett val till riksdagen återkommer med färre ledamöter än tidigare och som varken före eller efter valet är ett regeringsparti ska lämnas
1.det stöd som tillkommer gruppen enligt 2–4 §§ och
2.avvecklingsstöd under tolv månader från utgången av den månad då den nyvalda riksdagen samlas med 50 procent av skillnaden mellan det nya stödet och det stöd som partigruppen hade rätt till närmast före valet.
Avvecklingsstödet i punkt 2 kommer efter ett årsskifte att beräknas utifrån den förändring som skett av prisbasbeloppet.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 januari 2027. Kommittén bedömer att ändringarna bör träda i kraft vid ett årsskifte. För- slaget om höjt anslag för 2024 för basstödet, som ingick i budgetpropositionen, fattade riksdagsstyrelsen beslut om i juni 2023, medan förslaget om lagändring i samma fråga överlämnades av styrelsen till riksdagen först i oktober 2023.
Lagen trädde i kraft den 1 januari 2024.
Det är naturligtvis önskvärt att riksdagen har fattat beslut om lagändringen när styrelsen beslutar om förslaget till budget. Om en lagändring beslutas i god tid och träder i kraft den 1 januari 2027 skulle en uppräkning av basstödet kunna beslutas under budgetprocessen hösten 2026 och det nya basstödet kunna betalas ut i januari 2027. Kommittén föreslår därför att ändringarna i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete
407
2024/25:URF1 | 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR |
| i riksdagen ska träda i kraft den 1 januari 2027. Inga övergångsbestämmelser |
| behövs. |
408
22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR | 2024/25:URF1 |
22.6Förslag till lag om ändring i lagen (2021:1117) om riksdagens medalj
Lagens innehåll och tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om riksdagens medalj och andra avgångsgåvor till riksdagens ledamöter och till ersättare som har utövat uppdrag som ledamot samt om riks- dagens medalj till andra än ledamöter.
Det som föreskrivs i denna lag om en ledamot ska tillämpas också för en ersättare som har utövat uppdrag som ledamot.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad lagen innehåller och om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 20.13.4.
Ändringen i rubriken innebär att rubriken förtydligas.
Ändringen i första stycket innebär att det anges att lagen innehåller bestäm- melser om avgångsgåvor till ersättare.
Andra stycket, som är nytt, innebär att det som sägs i lagen om en ledamot ska tillämpas också för en ersättare som har utövat uppdrag som ledamot. Där- med kan en ersättare som har utövat uppdrag som ledamot få avgångsgåvor enligt samma villkor som för en ledamot.
4 § En ledamot som lämnar riksdagen efter minst sex års tjänstgöring i följd kan utöver di- plom och riksdagsnål få riksdagens medalj i åttonde storleken.
Lämnar en ledamot riksdagen efter minst tolv års tjänstgöring i följd kan ledamoten få riksdagens medalj i tolfte storleken. Medalj i tolfte storleken får också ges till en ledamot som lämnar riksdagen efter att ha tjänstgjort i minst sex år i följd samt under minst fyra av dessa år även varit gruppledare, utskottsordförande, talman eller vice talman.
En ledamot som har fått riksdagens medalj och därefter på nytt uppfyller förutsättningarna för att få en medalj i samma storlek kan i stället för en medalj få en romersk siffra att fästa på medaljens band. Den romerska siffran anger vilken gång i ordningen ledamoten uppfyller förutsättningarna för att tilldelas medaljen i aktuell storlek.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgångsgåvor, inklusive riksdagens medalj. Övervägandena finns i avsnitt 20.13.4.
Ändringen i tredje stycket innebär att det inte längre ska anges i lagen vilken metall den romerska siffran ska tillverkas i.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 juni 2026. Övervägandena finns i avsnitt 20.13.4.
409
2024/25:URF1
23Reservationer
23.1 Reservation av ledamoten Catarina Deremar (C)
23.1.1 Tidigare ledamöters rätt till tillträde till riksdagens lokaler
Tidigare har de flesta svenska arbetsplatser varit öppna för före detta anställda. I takt med att säkerhetsläget har försämrats har allt fler arbetsplatser blivit stängda för andra än de som är anställda och har passerkort.
Med tanke på att riksdagen är en arbetsplats med högt skyddsvärde vore det rimligt att tidigare ledamöter inte har fri tillgång till centrala delar av riksda- gens lokaler, vilket de har i dag. Tidigare ledamöter är varmt välkomna till riksdagens lokaler men ska då omfattas av samma reglering som gäller för besökare i övrigt.
23.2 Reservation av ledamoten Malin Danielsson (L)
23.2.1 Tidigare ledamöters rätt till tillträde till riksdagens lokaler
Jag anser att den tillträdesrätt som finns i dag för tidigare ledamöter bör be- gränsas ytterligare. Det är otydligt vilket behov som uppfylls genom de s.k. veterankorten som ger en generell, om än begränsad, tillträdesrätt för tidigare ledamöter till riksdagens lokaler. Frågan om tillträde för dem som har behov av det bör kunna lösas på andra sätt, exempelvis genom att partierna ges möj- lighet att inneha ytterligare passerkort för partifunktionärer.
Ett steg i rätt riktning vore en sådan uppförandekod som kommittén tar upp som en lösning på de problem som uppstår då tidigare ledamöter som har rätt till tillträde till riksdagens lokaler inte använder denna rätt på ett tillbörligt sätt. En sådan uppförandekod bör införas eftersom kommitténs förslag endast in- nebär en begränsad förändring i tillträdesrätten.
410
2024/25:URF1
BILAGA
Utredningens direktiv
411
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
412
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
413
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
414
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
415
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
416
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
417
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
418
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
419
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
420
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
421
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
422
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
423
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
424
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
425
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
426
UTREDNINGENS DIREKTIV BILAGA | 2024/25:URF1 |
427
2024/25:URF1 | BILAGA UTREDNINGENS DIREKTIV |
428