Utrikesutskottets utlåtande nr 9 (Utlåtande 1950:Uu9 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 9.

Kr 9.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
uppsägning av det s. k. Marshallavtalet mellan Sverige
och Amerikas förenta stater.

Uti en inom första kammaren väckt motion nr 7 av herr Öhman m. fl.
samt i en likalydande i andra kammaren väckt motion nr 10 av herr Johansson
i Stockholm m. fl. vilka hänvisats till utrikesutskottet hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa att Sverige i
enlighet med artikel 1 mom. 2 uppsäger överenskommelsen av den 30 juni

1948 angående ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Amerikas förenta
stater».

Utskottet får erinra om att i motionerna framförd hemställan avser enahanda
åtgärd, varom yrkande framfördes i en inom andra kammaren vid

1949 års riksdag väckt motion nr 3, å vilken utskottet i sitt utlåtande nr 1
vid nämnda års riksdag yrkat avslag. Den i årets motion förebragta motiveringen
avviker i vissa hänseenden från den som åberopas i den vid föregående
års riksdag framlagda motionen. Sålunda hänvisa motionärerna
bl. a. till en amerikansk lag, enligt vilken hälften av alla till Europa destinerade
s. k. Marshallvaror skola skeppas på amerikanska kölar och förklara,
att sedan det fastställts, att Sverige överträtt lagens bestämmelser,
det tvingats erlägga »böter» för de varor, vilka icke transporteras i överensstämmelse
med lagens bestämmelser. Utskottet anser sig böra meddela,
att enligt inhämtade upplysningar den betalningsskyldighet, som avseende
transporten av relativt små varupartier fastställts för Sverige och som huvudsakligen
föranletts därav att den amerikanska lagen beslutits under
senare hälften av april månad 1949 men haft tillbakaverkande kraft sedan
den 1 april, icke innebär, att de medel, som betalats i anledning av ifrågavarande
varutransporter, skulle gått förlorade för Sverige utan komma
att läggas till senare inköpstillstånd, med påföljd att lagens tillämpning
endast kommer att innebära ett försenat utnyttjande av Marshallmedel.

Motionärerna anföra ytterligare, att överenskommelsens tillämpning
skulle ha medfört, att viseringstvånget för inresa till Sverige upphävts för
amerikanska medborgare, utan att några som helst motsvarande lättnader
beviljats svenska medborgare för inresa till USA. Med anledning härav får
utskottet erinra om att gällande ordning för visering vid resor mellan Sverige
och Amerikas förenta stater tillkom vid en tidpunkt, då det s. k.
Marshallavtalet ännu icke existerade.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 1 avd. Nr 9—10.

Utrikesutskottets utlåtande nr 9.

Med förmälan av ovanstående får utskottet framhålla, att vad eljest i
motionerna anförts icke är av natur att ändra utskottets i dess utlåtande
nr 1 vid 1949 års riksdag uttalade uppfattning. Utskottet får därför hemställa,

att motionerna 1:7 och 11:10 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Lindström, Elon Andersson,
Gjöres, von Heland, Sjödahl och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Hedlund i Rådom, Svensson i Ljungskile,
Hall, Hjalmarson, Wallentheim, von Friesen och Andersson i Malmö.