Utrikesutskottets utlåtande nr 6 (Utlåtande 1949:Uu6 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 6.

Nr 6.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen angående godkännande av Sveriges
anslutning till Europarådet.

Genom en till utrikesutskottet hänvisad proposition av den 6 maj 1949,
nr 214, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärendena för nämnda dag
samt med överlämnande av en den 5 maj 1949 undertecknad stadga för
Europarådet äskat riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till nämnda
stadga.

Till utskottet har jämväl hänvisats en av herr Hagberg i Luleå m. fl. inom
andra kammaren väckt motion, nr 417, i anledning av Kungl. Maj :ts nyssnämnda
proposition. I motionen föreslås, att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 214.

Till utskottet ha slutligen också hänvisats tvenne av ministern för utrikes
ärendena den 20 maj 1949 dagtecknade till första kammarens resp.
andra kammarens talman riktade skrivelser, vari Kungl. Maj:t hemställer
om föranstaltande av det val av ombud till Europarådets rådgivande församling
med suppleanter, vartill riksdagens beslut beträffande proposition
214 kan föranleda.

Departementschefen har i ärendet anfört bl. a. följande:

Det tilltänkta Europarådet skall enligt stadgan syssla med ekonomiska,
sociala, kulturella, vetenskapliga, juridiska och administrativa ämnen. Dess
mål är dels att skydda och förverkliga sådana värden som mänskliga rättigheter,
politisk frihet och rättslig ordning, dels att verka för ekonomiskt och
socialt framåtskridande.

Eftersom en allmän uppfattning torde ha varit att Europarådet skulle få
sitt huvudsakliga verksamhetsfält på den ekonomiska politikens område,
kan det frågas, huruvida ett verkligt behov av en ny europeisk organisation
finnes vid sidan av redan bestående organ. Förenta Nationernas ekonomiska
Europakommission, som har sitt säte i Geneve, verkställer ingående undersökningar
av det ekonomiska läget i Europa och behandlar dessutom en
rad av praktiska, ekonomiska uppgifter. Den i samband med Marshallhjälpen
tillkomna Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete,
som har sitt säte i Paris, har närmast till uppgift att utarbeta och genomföra
ett gemensamt återuppbyggnadsprogram. Medan de östeuropeiska staterna
— frånsett Grekland och Turkiet — avböjt att ingå i sistnämnda
organisation, deltaga de som bekant i Genévekommissionens verksamhet.
Ytterligare må erinras om den internationella handelsorganisation, som skall

1 Bihang till riksdagens protokoll liliO. 5 samt. 1 avd. Nr G.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6.

finnas enligt den s. k. Havannastadgan och som har att befatta sig med
frågor om utrikeshandel, konkurrensrestriktioner m. m.

Det nya Europarådet skall i princip icke inkräkta på de befintliga organisationernas
arbetsfält. De aktuella återuppbyggnadsfrågorna torde framdeles
som hittills komma att koncentreras till Organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete. Sistnämnda organisation har dessutom redan upptagit
till utredning vissa ekonomiska spörsmål på längre sikt, exempelvis
tullunionsproblemet.

Europarådet utgör tills vidare en mera begränsad grupp av stater än någon
av de förut nämnda organisationerna. Härmed sammanhänger den betydelse,
som enligt stadgan skall tillmätas medlemsstaternas anslutning till en
demokratisk livssyn. Då det förutsättes för medlemskap, att vederbörande
stat godtager principerna om rättslig ordning, om individernas mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter, får detta anses innebära, att medlemsstaterna
skola i praktiken erkänna de medborgerliga rättigheter, som
tillhöra varje äkta demokratiskt statsskick: allmän rösträtt, yttrandefrihet,
tryckfrihet, församlings- och föreningsrätt. Kravet på rättslig ordning innefattar
tydligen såväl ordnade rättsförhållanden över huvud som trygghet
för de enskilda mot godtycklig behandling av myndigheterna.

Huruvida den nya organisationen kan finna ett lämpligt arbetsfält och
inom detta göra värdefulla insatser, kommer att i hög grad bero av medlemsstaternas
initiativförmåga och intresse för samarbete. Jag finner det
i varje fall naturligt, att Sverige ansluter sig även till denna organisation och
för sin del medverkar till att göra dess program till en realitet.

Liksom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete har Europarådet
två organ, i stadgan kallade ministerkommittén och församlingen. Betydande
olikheter föreligga dock i avseende på strukturen av de organ, genom
vilka de bägge sammanslutningarna verka.

Europarådets ministerkommitté består av representanter för samtliga anslutna
staters regeringar, regelmässigt utrikesministrarna, och är icke såsom
Parisorganisationens exekutivkommitté ett organ, till vilket ett mindre antal
medlemsstater väljes.

En nyhet i Europarådets struktur är vidare, att det andra organet, församlingen,
skall bestå av delegater med individuell rösträtt. Antalet varierar med
statens befolkningstal. Delegationen för en medlemsstat skall alltså ej uppträda
kollektivt eller vara bunden av regeringens instruktioner. Härigenom
blir församlingen i högre grad ett fritt forum för meningsbrytningar än om
det system hade valts, som tillämpas inom Förenta Nationerna. En konsekvens
av anordningen blir å andra sidan, att delegationernas medlemmar i
intet avseende binda sina regeringar.

Beträftande utseendet av delegerade i församlingen lämnar stadgan stor
frihet åt de olika medlemsstaterna att välja den procedur, som befinnes
lämplig. För Sveriges del vill jag förorda, att riksdagens kamrar var för sig
välja tre delegater bland kammarens ledamöter samt personliga suppleanter
för envar av dem. Mandattiden torde lämpligen bestämmas till ett år i

Utrikesutskottets utlåtande nr 6.

sänder. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att genom skrivelse till riksdagen
årligen anhålla, att delegater utses.

1 fråga om kostnaderna för Sveriges medverkan i Europarådet är det ännu
icke möjligt att framlägga några specificerade anslagskrav. Jag förutsätter
emellertid, att kostnaderna för Sveriges representation i ministerkommittén
och den rådgivande församlingen skola få bestridas från förslagsanslaget till
särskilda förhandlingar med främmande makter samt att även Sveriges bidrag
till Europarådets gemensamma kostnader, därest icke riksdagen finner
anledning till erinran häremot, skall få utgå från samma anslag intill dess
att riksdagen kan besluta annorlunda.

Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare upplysningar
och som till behandling i ett sammanhang upptagit både propositionen
214 och den i andra kammaren väckta motionen nr 417, ansluter sig till
de av departementschefen utvecklade grunder, varpå Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen, att Sverige måtte ansluta sig till Europarådet och för sin del medverka
till att göra dess program till en realitet. Utskottet avstyrker förty
yrkandet i den till utskottet hänvisade i andra kammaren väckta motionen
nr 417. Beträffande enskildheterna i propositionen önskar emellertid utskottet
göra vissa ytterligare uttalanden. Av artikel 23, a 2) av Europarådets
stadga framgår, att den rådgivande församlingens befogenhet att själv uppföra
frågor på sin dagordning är betingad av ministerkommitténs bifall härtill.
Utskottet vill med anledning härav uttala förhoppningen att ifrågavarande
bestämmelse i stadgan icke måtte så tillämpas, att församlingens möjligheter
att till dryftande upptaga frågor inom Europarådets verksamhetsområde
bli alltför snävt begränsade. Ytterligare har utskottet bemärkt,
att enligt Kungl. Maj:ts förslag, sådant det återfinnes i departementschefens
här ovan återgivna yttrande och sedermera särskilt tillkännagivits
i ministerns för utrikes ärendena ovan berörda till riksdagens talmän
riktade och till utskottet hänvisade skrivelser av den 20 maj 1949, de
sex svenska delegaterna till församlingen skola väljas på så sätt, att vardera
kammaren utser tre delegater bland kammarens ledamöter samt personliga
suppleanter för envar av dem. Utskottet föreslår, att det i propositionen
sålunda angivna tillvägagångssättet för utseende av delegater måtte
ändras därhän, att vardera kammaren vid valet icke skall vara hänvisad
endast till ledamöter av samma kammare, utan att valet av såväl ordinarie
delegater som suppleanter skall kunna företagas bland riksdagens ledamöter.
Utskottet förutsätter vidare, att i händelse ytterligare förfall skulle uppstå,
Kungl. Maj :t måtte utse erforderliga ersättare.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) all riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å motion 11:417,
meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande av den med
propositionen överlämnade, den 5 maj 1949 undertecknade
stadgan för Europarådet,

Utrikesutskottets utlåtande nr 6.

samt 2) att riksdagen måtte besluta, att de sex ombud i
Europarådets rådgivande församling, vilka Sverige enligt
Europarådets stadga är berättigat att utse, skola jämte suppleant
för en var av dem årligen på sätt som för val av riksdagens
revisorer är stadgat, väljas till halva antalet av vardera
kammaren bland riksdagens ledamöter för tiden från
valet till dess nytt val under nästföljande år företagits.

Stockholm den 24 maj 1949.

På utrikesutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Lindström, Domö, Gränebo, Gjöres, Pauli,
Ekman, Sjödahl och Bergvall;

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Ohlin, Fast, Hallén,
Hedlund i Rådom och Kristensson i Osby.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

492021