Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1962 (Utlåtande 1962:Uu6 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1962

Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om avgivande
av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för
de mänskliga rättigheterna.

Uti en inom andra kammaren av herrar Munktell, Braconier och Regnéll
väckt motion, nr 298, och en i första kammaren av herr Ragnar Bergh väckt
likalydande motion nr 243, vilka hänvisats till utrikesutskottet, föreslås »att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att till Europarådet avgiva sådan
förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
som avses i art. 46 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna».

I motiveringen till sitt förslag erinrar motionärerna bl. a. om att Sverige
var ett av de första länder som godkände nämnda konvention och att Sverige
förklarat sig för sin del erkänna det ena av de i konventionen nämnda
kontrollorganen, nämligen den europeiska kommissionen för de mänskliga
rättigheterna som varande behörigt upptaga klagomål från enskilda rörande
staternas tillämpning av konventionen. Däremot har Sverige ännu ej
avgivit förklaring att det erkänner att i frågor angående tolkning och tilllämpning
av konventionen domstolens jurisdiktion är för Sverige tvingande
i och för sig och utan särskild överenskommelse. Domstolen kom till
stånd sedan åtta medlemsstater, däribland Danmark och Island, avgivit
en sådan förklaring.

För att stärka domstolens ställning är det enligt motionärernas mening
av vikt att så många länder som möjligt avger förklaring om erkännande
av domstolens kompetens, varför de föreslår, att även Sverige avger sådan
förklaring.

I sitt uttalande den 27 april 1961 i anledning av liknande motioner vid
1961 års riksdag förklarade sig utskottet vilja avvakta besked i ärendet från
regeringen efter det att frågan ånyo behandlats i Nordiska rådet. Denna
behandling har nu utmynnat i nytt uppskov. Av norska och svenska justitieministrarna
hade rådets juridiska utskott underrättats, att de båda regeringarna
tills vidare intoge en avvaktande inställning och sålunda icke vore
för närvarande beredda att föreslå att domstolens jurisdiktion erkändes.
Juridiska utskottet fann sig då böra tillstyrka uppskov med rådets behandling
till nästa session. Detta blev också med mycket betydande flertal rådets
beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 1 avd. Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 dr 1962

Utskottet finner sig vid sådant förhållande — utan att nu i sak taga ställning
— höra avvakta det ytterligare övervägande av dess nuvarande hållning,
vartill regeringen må finna anledning. Utskottet förutsätter att kontakt
alltjämt upprätthålles med norska vederbörande i detta ärende.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
vad utskottet i ärendet anfört.

Stockholm den 10 maj 1962

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling har varit närvarande

från första kammaren: herrar Sandler, Boheman, Lundström, Elmgren,
Hagberg, Bengtson, Birger Andersson och Aspling;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Ohlin, Heckscher,
fru Renström-Ingenäs samt herrar Svensson i Ljungskile, Alemyr och Allard.

Reservation

av herrar Hagberg och Heckscher, som ansett att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att denna fråga vid flera tidigare tillfällen varit
föremål för behandling i riksdagen. De därvid godkända uppskoven med ett
svenskt ställningstagande har varit föranledda av önskan att domstolen
skulle få en något fastare ställning, innan Sverige toge ställning till frågan
om att underkasta sig dess jurisdiktion. Så synes nu ha skett, och några
principiella hinder för svensk anslutning har icke påvisats. Därtill kommer,
att det i nuvarande läge ter sig önskvärt att vårt land visar sin redebogenhet
att utan onödig tidsutdräkt medverka i allt sådant europeiskt samarbete,
som är förenligt med vår alliansfria politik. Det dröjsmål, som inträtt när
det gäller Nordiska rådets behandling av ärendet, synes ha sin grund bl. a.
i uttalanden från svenska regeringens sida. Vid sådant förhållande finner
utskottet hinder ej möta att nu ge regeringen det av motionärerna föreslagna
bemyndigandet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:243 och 11:298
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva
sådan förklaring, som avses i art. 46 i Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1562

620658