Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961 (Utlåtande 1961:Uu6 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961

Sr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående en överenskommelse om en association
mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen
och Republiken Finland,
m. m.

Genom en den 7 april 1961 dagtecknad och till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 149, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels godkänna Sveriges anslutning till överenskommelsen den 27 mars
1961 angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska
frihandelssammanslutningen samt Republiken Finland jämte tre
till överenskommelsen fogade bilagor;

dels godkänna ett samma dag upprättat protokoll rörande tillämpningen
av nyssnämnda överenskommelse i förhållande till Furstendömet Liechtenstein; dels

ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna sådana
ändringar i förenämnda överenskommelse jämte till denna fogade bilagor,
vilka bör ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande och vilka icke kräver
författningsändring av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan.

Den 1 april 1960 ratificerades av Kungl. Maj :t efter riksdagens godkännande
(utrikesutskottets utlåtande 1960:2, riksdagens skrivelse nr 110)
konventionen den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA), vilken konvention trädde i kraft den 3
maj 1960 samtidigt med protokollet den 4 januari 1960 rörande tillämpning
av nämnda konvention i förhållande till Furstendömet Liechtenstein.

Enligt artikel 41 i EFTA-konventionen må sammanslutningens råd förhandla
om överenskommelse mellan medlemsstaterna och annan stat för
att bilda en association, och en dylik överenskommelse skall underställas
medlemsstaterna för godkännande.

De svenska statsmakternas synpunkter på Finlands ställning mot bakgrunden
av EFTA:s tillkomst berördes ingående under riksdagsbehandlingen
av EFTA-konventionen. Sålunda anförde föredragande statsrådet i
Kungl. Majrts proposition 1960: 25 i ämnet följande (prop. s. 10):

Det nya läget i fråga om de nordiska marknadsplanerna har i särskild
grad återverkat på Finlands ställning. Detta land är icke medlem av OEEC
och har icke deltagit i frihandelsförhandlingarna mellan de sju. Från finsk
sida avgavs vid mötet i Kungälv en deklaration, att därest försöken att
1 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 5 samt. 1 avd. Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961

skapa ett frihandelsområde icke hade något politiskt syfte utan endast avsåg
ett handelssamarbete Finland icke hade ett mindre intresse än de övriga
nordiska länderna för dessa försök. Vid de sjus ministermöte i Stockholm
i november framlades från finsk sida ett memorandum, i vilket framhölls
att den finska regeringen var beredd att inleda förhandlingar om formerna
för ett finskt deltagande i frihandelssamarbetet. Sjustatsministrarna
uttalade i en resolution sin tillfredsställelse över det finska initiativet.

Departementschefen yttrade i detta hänseende (prop. s. 43):

Av särskild betydelse ur nordisk synpunkt är den ställning som Finland
intar. Medan Danmark, Norge och Sverige från början ingår som medlemmar
i den europeiska frihandelssammanslutningen, har Finlands regering
hittills endast tillkännagivit sin önskan om förhandlingar rörande Finlands
förhållande till sammanslutningen. Olika former av samverkan kan ifrågakomma.
Det tillkommer givetvis Finlands regering att besluta om landets
ställning härvidlag. Från svensk sida framstår det som angeläget att på
allt sätt underlätta en lämplig form av uppgörelse. Jag har med tillfredsställelse
kunnat konstatera att denna uppfattning delas också av övriga
medlemmar av sammanslutningen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1960:2) i anledning av EFTApropositionen
framhöll utrikesutskottet (utlåtandet s. 30) att det rått enighet
om önskvärdheten att under de nya förhållandena tillvarataga alla möjligheter
till sådant samarbete som kan vara till gagn för de nordiska länderna.
Utskottet betonade vidare vikten av »svensk välvillig hållning i fråga
om associationsmöjligheter för återstående nordiska länder, en fråga som
för Finland har särskild aktualitet».

Den nu föreliggande associationsöverenskommelsen mellan EFTA:s medlemsstater
och Finland är baserad på stadgandet i artikel 41 i EFTA-konventionen.
Bestämmelserna i EFTA-konventionen skall med vissa i associationsöverenskommelsen
särskilt angivna undantag tillämpas på förhållandet
mellan Finland och medlemsstaterna i frihandelssammanslutningen.
Detta innebär bl. a. att konventionens bestämmelser om inbördes tullsänkningar,
tillämpningen av dess ursprungsregler och avvecklingen av kvantitativa
restriktioner skall utsträckas att gälla även Finland. Konkurrensregler,
undantagsbestämmelser och det allmänna samråds- och besvärsförfarandet
skall likaledes i princip äga tillämpning på Finland. Särskilda bestämmelser
reglerar upprättandet av ett gemensamt råd, sättet för att fatta
beslut och rätten till uppsägning. Beträffande det närmare innehållet i överenskommelsen
i nu angivna och i övriga hänseenden liksom beträffande de
förhandlingar, som lett fram till denna överenskommelse, får utskottet hänvisa
till propositionen med bihang.

Ur departementschefens uttalande i propositionen må här återgivas följande.

En närmare anknytning av Finland till EFTA skulle kunna förväntas
medföra påtagliga fördelar icke endast för Finland utan också för EFTAländerna.
Finland med sina över 4 miljoner människor och sin utvecklingskraftiga
marknad skulle komma att erbjuda ett värdefullt tillskott till den

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961 o

större marknaden. En överenskommelse med Finland, soin icke ar medlem
i OEEC eller dess efterföljare OECD, skulle också utgöra ett viktigt framsteg
i förverkligandet av EFTA:s målsättning att gradvis frigöra världshandeln
överhuvudtaget och ett konkret belägg för EFTA:s utåtvanda karaktär
och samarbetsvilja. Det påtagliga intresse för en finsk anslutning till
EFTA, som sålunda förelegat hos såväl Finland som EFTA-länderna, har
inneburit att viljan att nå ett gott och snabbt förhandlingsresultat vant
stor å ömse sidor. Enighet nåddes också snabbt om innehållet i en överenskommelse,
och sedan Finland beretts tillfälle att närmare överväga sina
bilateralt reglerade handelsrelationer framför allt till Sovjetunionen föreligger
nu ett av Finland och samtliga EFTA-länder preliminärt godkänt

avtal Strävandena

att anknyta Finland till EFTA har i vårt land erhållit positivt
stöd såväl hos myndigheter som näringsliv. Det är därför att hälsa med
stor tillfredsställelse att det nu varit möjligt att nå enighet om de praktiska
former under vilka en sådan anknytning kan ske. Den betydelse som den
föreliggande överenskommelsen måste tillmätas på svensk sida bör ses mot
bakgrunden av icke enbart önskemålet att stärka och utveckla EFTA-samarbetet
utan också de mångåriga strävandena att skapa ett närmare ekonomiskt
samarbete mellan de nordiska länderna. På finsk sida har man tagit
aktiv del i dessa strävanden och inte minst under de senaste åren understrukit
vikten av att en nordisk samverkan kommer till stånd på så stora
delar som möjligt av det ekonomiska fältet. Den nu föreliggande associationsöverenskommelsen
innebär att inom EFTA:s ram den del av de noidiska
marknadsplanerna förverkligas som skulle innebära ett genomförande
av tullfrihet mellan de nordiska länderna. Även i övrigt bör Finlands
anknytning till EFTA skapa ökade förutsättningar för ett fortsatt och intensifierat
ekonomiskt samarbete mellan de nordiska länderna liksom för
att ge denna samverkan ett konkret innehåll.

Finlands speciella läge har nödvändiggjort för EFTA-länderna att ta särskild
hänsyn till de grundläggande förutsättningar under vilka Finland ansett
en anknytning till EFTA möjlig. Detta har därför satt sin prägel på
såväl förhandlingarna som deras resultat. Grundförutsättningarna har varit
tre, nämligen dels att en överenskommelse skulle bygga på principen om
ett samarbete utan överstatliga inslag, dels att särskild hänsyn skulle tagas
till vissa delar av den finska hemmamarknadsindustrien, dels också slutligen
att en överenskommelse måste vara förenlig med det förhållandet att
Finlands handel till viss del regleras genom bilaterala avtal.

Den förstnämnda av dessa förutsättningar är automatiskt uppfylld genom
att EFTA-konventionen bygger på nämnda princip och associationsöverenskommelsen
nära anknyter till konventionens regler. Varje enskild medlemsstats
suveränitet respekteras sålunda, och nya förpliktelser kan inte
påläggas någon avtalsslutande part mot dess vilja, överenskommelsens
fasta förpliktelser är av samma karaktär som i EFTA-konventionen och
hänför sig i första hand till avvecklingen av tullar och kvantitativa restrik -

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961

tioner samt till de konkurrensregler som ansetts nödvändiga för att ge avvecklingen
av handelshindren åsyftad innebörd.

Det finska önskemålet om hänsyn till vissa delar av den finska hemmamarknadsindustrien
har i överenskommelsen tillgodosetts genom att Finland
erhållit möjlighet att avveckla tullskyddet för dessa industrier i en
till en början långsammare takt än vad som gäller för övriga industrier och
enligt EFTA-konventionen. De varor det gäller faller i stort sett inom gummivaru-,
läder- och sko-, textilvara- och verkstadsområdena. Det bör
emellertid observeras att den första 20-procentiga tullsänkningen genomföres
i Finland även för dessa varor liksom att tullarna skall vara helt avvecklade
till den tidpunkt som gäller för övriga varuområden, d. v. s. den
1 januari 1970. Undantagsställningen har motiverats bland annat med den
eftersläpning i rationaliseringen inom dessa industrier som föranleds av
att rationaliseringen under den första efterkrigstiden av utrikespolitiska
skäl i första hand inriktades på andra industrier. Till undantagsordningen
är knutet det förbehållet att före den 1 juli 1963 beslut skall kunna fattas
om en snabbare awecklingstakt för tullarna på dessa varor och att hänsyn
därvid skall tas till utvecklingen av den finska utrikeshandeln med varorna
i fråga och sysselsättningsförhållandena inom den berörda industrien
i Finland och EFTA-länderna. Det synes som om industrien i EFTA-!änderna
genom bestämmelsens utformning beretts skydd mot ett eventuellt
missbruk av undantagsordningen samtidigt som de finska intressena tillgodosetts
i rimlig utsträckning.

I detta sammanhang bör uppmärksammas, att Finland funnit det möjligt
att för de varuområden, som ej berörs av den nämnda undantagsordningen,
ta del i det snabbare genomförandet av den interna tullavvecklingen
som EFT A-länderna beslutat och som Kungl. Maj :t för Sveriges del
förelagt riksdagen för godkännande genom den av utrikesutskottet samtidigt
behandlade propositionen nr 146. Den 30-procentiga tullsänkning,
som Finland på så sätt genomför den 1 juli i år, bör uppfattas som ett tecken
på Finlands helhjärtat positiva inställning till EFTA.

Den tredje grundförutsättningen för Finlands association med EFTA _

hänsynstagande till Finlands bilaterala handelsförbindelser — har bl. a.
kommit till uttryck i att Finland för vissa närmare angivna varor, huvudsakligen
bränslen och gödselmedel, erhållit rätt att bibehålla kvantitativa
restriktioner även efter övergångstiden. Även denna undantagsregel är emellertid
försedd med vissa villkor. Sålunda skall den tillämpas på ett sådant
sätt att leverantörer i EFT A-staterna bereds tillfälle att konkurrera på lika
villkor med andra leverantörer om en rimlig andel av den finska marknaden.
Bestämmelsen skall vidare kunna bli föremål för översyn på begäran
av någon avtalsslutande part.

Det är naturligt att man från finsk sida varit angelägen att ge en association
med EFTA en sådan form som medgav ett bibehållande och en vidareutveckling
av goda handelsförbindelser och ett gott grannskapsförhållande
med Sovjetunionen. Detta finska önskemål, som mötte full förståelse

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961

frän samtliga EFTA-länders sida, föranledde den finska regeringen att ytterligare
överväga det till Lissabon-mötet i maj förra året utarbetade associationsavtalets
förenlighet med de finsk-sovjetiska vänskaps- och handelsavtalen.
Dessa överväganden ledde fram till ett finsk-sovjetiskt förslag
till iullavtal i november 1960.

Den nu föreliggande associationsöverenskommelsen har erhållit sin slutliga
utformning efter tillkomsten av nyssnämnda finsk-sovjetiska tullavtal.
Då det inte kan uteslutas att det finsk-sovjetiska avtalet kan medföra vissa
problem beträffande snedvridning av EFTA-handeln har det överenskommits
att — om de ursprungsregler, som tillämpas av EFTA-länderna och
Finland, skulle visa sig otillräckliga för att möta en sådan snedvridning av
handeln — bestämmelserna i EFTA-konventionens artikel 5 skall kunna
tillämpas och åtgärder sålunda vidtagas i enlighet med konventionens bestämmelser.

Med hänsyn till att Finland ej är medlem av OEEC har det ansetts nödvändigt
att närmare definiera Finlands och EFTA-ländernas ömsesidiga
förpliktelser med avseende på osynliga transaktioner och överföringar. Utgångspunkten
har därvid varit OEEC:s liberaliseringsbestämmelser.

Överenskommelsen mellan EFTA-länderna och Finland har ingåtts med
tillämpning av moment 2 i artikel 41 i EFT A-konventionen, som handlar
om associationsöverenskommelser med annan stat. Tullsänkningarna mellan
EFTA-länderna och Finland skall genomföras enligt konventionens bestämmelser.
Med hänsyn härtill torde det bemyndigande, som av fjolårets
riksdag lämnades Kungl. Maj :t att förordna om de avvikelser från tulltaxan
som påkallas av Sveriges anslutning till EFT A-konventionen — i det
fall riksdagen godtager den nu förevarande överenskommelsen och densamma
träder i kraft — få anses gälla även de avvikelser som påkallas av
densamma.

Kungl. Maj:t bemyndigades i samband med godkännandet av EFTAkonventionen
att vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna på
jordbrukets och fiskets områden som föranleddes av Sveriges anslutning
till konventionen. Även detta bemyndigande torde — om riksdagen godkänner
överenskommelsen mellan EFTA och Finland — få anses gälla de
ändringar som föranleds av denna.

Utskottet. Utskottet, som inhämtat ytterligare upplysningar under ärendets
föredragning, uttrycker sin tillfredsställelse med att Finland nu, på
sätt propositionen utvisar, kan förväntas bli associerat med Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA) och hemställer,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition,

dels godkänna Sveriges anslutning till överenskommelsen
den 27 mars 1961 angående bildandet av en association mellan
medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen
samt Republiken Finland jämte de tre till överenskommelsen
fogade bilagorna;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1961

dels godkänna ett den 27 mars 1961 upprättat protokoll
rörande tillämpningen av överenskommelsen angående bildandet
av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska
frihandelssammanslutningen samt Republiken Finland
i förhållande till Furstendömet Liechtenstein;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i förenämnda överenskommelse
jämte till denna fogade bilagor, vilka bör ankomma på
Kungl. Maj :ts ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring
av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan.

Stockholm den 4 maj 1961

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets slutliga behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Boheman, Lundström, Bengtson,
Elmgren, Georg Pettersson och Aspling;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad och Ohlin, fru
Renström-Ingenäs samt herrar Alemyr, von Friesen, Heckscher, Wahlund
och Allard.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610652