Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 195!) (Utlåtande 1959:Uu6 - höst Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 195!)

Nr (>

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen angående godkännande av överenskommelser
med vissa OEEC-länder rörande reglering
av fordringar och skulder i anledning av den
europeiska betalningsunionens likvidation, m. m.

Genom en den 29 oktober 1959 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 179, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag äskat
riksdagens godkännande av de överenskommelser, som för Sveriges del
träffats med OEEC-länderna Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Norge,
Portugal, Schweiz, Storbritannien och Turkiet, vilka stode i skuldförhållande
till Sverige, samt Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Österrike,
vilka senare hade fordringar å Sverige, rörande reglering av dessa
fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunionens
likvidation, samt vidare föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att träffa uppgörelse om de smärre ändringar som kunde bli erforderliga
i de sålunda ingångna överenskommelserna eller att till riksbanksfullmäktige
delegera denna befogenhet, dels uppdraga åt riksbanken att
omhänderha såväl skuldtjänsten som vården av de svenska fordringarna,
dels ock bemyndiga riksbanken att påtaga sig kredit- och kursriskerna för
de berörda fordringarna och skulderna.

Chefen för finansdepartementet har i anslutning till framställningen rörande
dessa ämnen anfört bl. a. följande:

»Under sin mer än åttaåiäga tillvaro har den europeiska betalningsunionen,
EPU, genom att erbjuda en mekanism för clearing av överskott och
underskott i de löpande betalningarna mellan OEEC-länderna och genom
att tillhandahålla automatiska krediter av betydande storleksordning spelat
en viktig roll i dessa länders strävan att successivt övergå från ett system
med restriktiva och huvudsakligen bilaterala handels- och betalningsarrangemang
till en ordning med multilateral handel och friare förhållanden i valutaförbindelserna.
I samband med att en mera allmän övergång till yttre
konvertibilitet ägde rum i OEEC-länderna, upphörde EPU den 27 december
1958 att gälla och efterträddes av det europeiska monetära avtalet, EMA.

Såsom i det föregående nämnts, innehåller EPU-avtalet detaljerade bestämmelser
rörande förfarandet vid unionens likvidation. Vid EPU:s slutavräkning
konstaterades, att de svenska fordringarna utgjorde, i svenskt
mynt, omkring 364 miljoner kronor, placerade hos nio länder, medan skulderna
uppgick till omkring 359 miljoner kronor, fördelade på fem länder.

Vid de förhandlingar som under våren 1959 förts mellan Sverige och
övriga OEEC-länder om grunderna för en avveckling av sålunda uppkomna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 1 avd. Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1959

fordringar och skulder har en ledande princip från svensk sida varit att söka
följa de riktlinjer som anges i EPU-överenskommelsen, nämligen att tillämpa
en löptid för krediterna på tre år och en räntesats på 2 3/4 procent. I flertalet
fall har dessa regler i huvudsak kunnat tillämpas, medan i vissa fall
avvikelser har gjorts, nämligen i förhållande till Grekland, Island och
Norge. De svenska fordringarna på dessa länder har erhållit en återbetalningstid
på sju år, medan räntan varierar mellan 3 och 4 procent. Såsom
nyss anförts gäller enligt ett OEEC-beslut år 1955 även för fordringen på
Turkiet en återbetalningstid på sju år. Räntan är här 2 3/4 procent. Vid
samtliga förhandlingar har, med förbehåll för riksdagens godkännande,
överenskommelse kunnat nås om villkoren för reglering av fordringar och
skulder. De sålunda träffade uppgörelserna, som riksbanksfullmäktige för
sin del godkänt, synes mig innebära en tillfredsställande avveckling av
EPU:s verksamhet och bör vara godtagbara för svensk del, varför de ifrågavarande
avtalen torde föreläggas riksdagen för godkännande.»

I fråga om överenskommelsernas innebörd får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att de här
avsedda överenskommelserna godkännas eller mot vad Kungl. Maj :t eljest
hemställt och får, under åberopande av vad i förutnämnda statsrådsprotokoll
över finansärenden anförts, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition,

dels meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande av de
överenskommelser som träffats med Belgien, Danmark,
Frankrike, Grekland, Island, Italien, Nederländerna, Norge,
Portugal, Schweiz, Storbritannien, Turkiet, Tyskland och
Österrike rörande reglering av fordringar och skulder i anledning
av den europeiska betalningsunionens likvidation,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa uppgörelse om de
smärre ändringar som kan bli erforderliga i de sålunda ingångna
överenskommelserna eller att till riksbanksfullmäktige
delegera denna befogenhet,

dels uppdraga åt riksbanken att omhänderha såväl skuldtjänsten
som vården av de svenska fordringarna,

dels ock bemyndiga riksbanken att påtaga sig kredit- och
kursriskerna för de berörda fordringarna och skulderna.

Stockholm den 8 december 1959

På utrikesutskottets vägnar:

NILS AASTRUP

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1959 3

Vid ärendets behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Aastrup, Strand, Torsten Bengtson,
Elmgren, Ewerlöf, Boheman, Boman* och Aspling; samt

från andra kammaren: herrar Thapper*, Ericsson i Kinna, Bengtsson
i Halmstad, Gustafsson*, Cassel, Åkerström och Kärrlander.

* Ej närvarande vid justeringen.

691771 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag