Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958 (Utlåtande 1958:Uu6 - a Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående
vissa av Europarådets rådgivande församling år 1957
och 1958 vid dess nionde ordinarie möte fattade beslut.

Genom en den 21 mars 1958 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition,
nr 129, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma dag,
begärt riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling
år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie möte fattade beslut,
nämligen

rekommendation (nr 134) om de åtgärder som ministerkommittén bör
vidtaga med anledning av tillkomsten av Europeiska ekonomiska unionen,
resolution (nr 126) om politiska, ekonomiska, sociala och jordbrukspolitiska
synpunkter på fördraget rörande Europeiska ekonomiska unionen,
rekommendation (nr 139) om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
(premiärministermöten),

rekommendation (nr 150) om medlemsstaternas politik i ljuset av det rådande
internationella läget,

resolution (nr 145) om medlemsstaternas politik beträffande förbindelserna
mellan öst och Väst,

rekommendation (nr 140) om atom- och vätebombsexperiment,
rekommendation (nr 144) om bistånd till och beredande av möjlighet för
ny bosättning åt ungerska flyktingar,

rekommendation (nr 145) om rapporten från den av Förenta Nationernas
generalförsamling tillsatta särskilda kommittén för Ungernfrågan,

resolution (nr 142) om frigivning av politiska fångar i Central- och Östeuropa,

rekommendation (nr 146) om förbindelserna mellan Europarådet, Europeiska
ekonomiska unionen och Europeiska atomenergiunionen samt resolutionerna
(nr 130 och 131) i samma ämne,

rekommendation (nr 148) om placeringen av institutionerna för Euratom
och den gemensamma marknaden samt de övriga europeiska organisationerna,

rekommendation (nr 152) om politiska, ekonomiska och jordbrukspolitiska
synpunkter på frihandelsområdet,

rekommendation (nr 157) om samordning av medlemsstaternas politik
vid behandlingen i GATT av fördraget om Europeiska ekonomiska unionen,
resolution (nr 125) om politiska, sociala och ekonomiska synpunkter på
fördraget rörande Europeiska atomenergiunionen (Euratom),

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 5 samt. 1 avd. Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

resolution (nr 139) om europeiskt samarbete på atomenergiområdet samt
församlingens yttrande (nr 26) om förbindelserna mellan Europarådet
och OEEC.

Texten till besluten torde få återgivas i detta yttrande.

Rekommendation 134

om de åtgärder som ministerkommittén bör vidtaga med anledning
av tillkomsten av Europeiska ekonomiska unionen

Församlingen,

som välkomnar avslutandet av fördraget rörande Europeiska ekonomiska
unionen och som uppmanat regeringarna och parlamenten i de sex staterna
att inrikta alla ansträngningar på att få till stånd en snar ratificering av
fördraget.

1. rekommenderar ministerkommittén att föreslå de sex staternas regeringar
en överenskommelse, innehållande föreskrift bl. a. om att Europeiska
ekonomiska unionens kommission skall framlägga en årlig rapport inför
rådgivande församlingen samt att gemensamma möten mellan rådgivande
församlingen och Europeiska ekonomiska unionens församling skall hållas
för dryftande av frågan, i vilken utsträckning Europeiska ekonomiska unionens
verksamhet kan tänkas influera det ekonomiska och politiska livet
inom Europarådets övriga medlemsstater. Denna diskussion skall grundas
på såväl den ovannämnda EEC-rapporten som på en motsvarande rapport
från OEEC;

2. rekommenderar även att ministerkommittén i brådskande ordning vidtager
åtgärder för att de europeiska församlingarna skall bli konsulterade
rörande de administrativa bestämmelser för personalen inom Europeiska
ekonomiska unionen och Euratom som nu närmare utformas av interimskommittén
i Bryssel samt att detta tillfälle dessutom utnyttjas för att utarbeta
konkreta förslag till ett europeiskt tjänstereglemente, omfattande
personalen inom så många europeiska organisationer som möjligt, vilka
förslag bör framläggas för de europeiska församlingarna inom ett år;

3. rekommenderar även att de nio övriga medlemsstaterna i Europarådet
i god tid rådför sig med de sex regeringarna inom Europeiska ekonomiska
unionen och även berörda organ inom själva organisationen, för att investeringar
och utbyggnadsplaner beträffande ännu icke fullt utvecklade områden
inom EEC skall kunna samordnas med de åtgärder som kan komma
till stånd inom ramen för OEEC i syfte att främja utvecklingen av motsvarande
områden inom den vidare kretsen;

4. rekommenderar även att ministerkommittén helhjärtat understöder de
utredningar som pågår inom OEEC rörande möjligheten att, såsom föreslagits
av Storbritanniens regering, i form av ett frihandelsområde knyta andra
stater till Europeiska ekonomiska unionen. Ministerkommittén bör föreslå,
om icke att jordbruksprodukterna formellt inbegripes i frihandelsområdet,
så dock åtminstone att sådana åtgärder vidtages, att de berörda länderna
kan räkna med en utvidgning av sina marknader för jordbruksprodukter
i de livsmedelsimporterande länderna;

5. rekommenderar att planen för frihandelsområdet kompletteras med
sådana bestämmelser, att det blir möjligt för alla de transoceana länder och
territorier som icke ingår i Europeiska ekonomiska unionen att förenas med
ett sådant område enligt genom samråd fastställda villkor.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

Rekommendation 139

om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
(premiärministermöten)

Församlingen,

som hänvisar till att den senaste utvecklingen i det internationella läget
ånyo burit vittnesbörd om det absoluta behovet av en mera ingående och
effektiv samordning av medlemsstaternas utrikespolitik;

som betonar att en sådan samordning på intet sätt innebär, att någon medlemsstat
skulle frånsäga sig sin rätt att intaga en skiljaktig ståndpunkt eller
att speciella lösningar och synpunkter skulle påtvingas någon,

rekommenderar de i ministerkommittén representerade regeringarna:

1. att dessa, utan att tillskapa några nya organ, skall göra allt som står
i deras makt för att utveckla principen om effektiv förhandskonsultation
rörande alla viktigare frågor, som kan tänkas beröra de europeiska nationernas
gemenskap;

2. att, såsom ett viktigt steg i denna riktning, medlemsstaternas premiärministrar
sammanträffar då och då för att diskutera angelägenheter av gemensamt
intresse och för att söka utstaka gemensamma politiska riktlinjer
för så många europeiska länder som möjligt.

Rekommendation 140
om atom- och vätebombsexperiment

Församlingen,

som hänvisar till att bland allmänheten härskar en utbredd oro med anledning
av de fortsatta kärnvapenproven, vilka ökar den radioaktiva strålningen
i världen till en nivå som kan vara skadlig ur medicinsk och biologisk
synpunkt,

förordar enträget att man med största beslutsamhet fullföljer de pågående
förhandlingarna om en nedrustningsöverenskommelse, som täcker alla slag
av stridsmedel, inklusive atom- och vätevapen, och som är förenad med
betryggande åtgärder för kontroll,

uttrycker förhoppningen att atommakterna snabbt kan nå en överenskommelse
om att upphöra med kärnvapenproven,

rekommenderar att ministerkommittén utan dröjsmål sammankallar en
konferens av framstående vetenskapsmän, med uppgift att i brådskande ordning
avge rapport rörande arten och omfattningen av de strålningsrisker
som kan uppkomma på grund av fortsatta prov med atom- och vätevapen,
vilken rapport bör offentliggöras omedelbart.

Rekommendation 144

om bistånd till och beredande av möjlighet för ny bosättning
åt ungerska flyktingar

Ständiga utskottet,

som tagit del av rekommendationerna 106 (1956) och 114 (1957) rörande
de ungerska flyktingarna,

rekommenderar ministerkommittén att:

1. ge sitt fulla stöd åt den förnyade samfällda vädjan om ytterligare bidrag,
som gjorts av Förenta Nationernas generalsekreterare och flyktingkommissarie
samt att enträget uppmana de till Europarådet anslutna staternas
regeringar att generöst hörsamma denna vädjan;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

2. uppmana medlemsstaterna

a) att, inom ramen för det bistånd som de är beredda att ge de ungerska
flyktingarna, även beakta det problem som flyktingarna i Jugoslavien utgör;

b) att upptaga nödiga kontakter med Förenta Nationernas flyktingkommissarie
och med Mellanstatliga kommittén för europeisk migration i syfte
att underlätta en slutlig bosättning för alla de ungerska flyktingar som alltjämt
vistas i Österrike, Jugoslavien och andra europeiska länder.

Rekommendation 145

om rapporten från den av Förenta Nationernas generalförsamling tillsatta
särskilda kommittén för Ungernfrågan

Ständiga utskottet,

som tagit del av den rapport rörande Ungern som den av Förenta Nationernas
generalförsamling tillsatta särskilda kommittén framlagt (dok. UNO
A/3592),

som anser att denna rapport förtjänar världsopinionens särskilda uppmärksamhet,

rekommenderar ministerkommittén att vidtaga lämpliga åtgärder för att
försäkra sig om, att Europarådets medlemsstater, som samtidig är medlemmar
av Förenta Nationerna, kommer att påfordra att denna rapport utan
dröjsmål upptages till debatt i Förenta Nationernas generalförsamling, i
varje fall före avslutandet av dennas elfte ordinarie möte.

Rekommendation 146

om förbindelserna mellan Europarådet, Europeiska ekonomiska unionen
och Europeiska atomenergiunionen

Församlingen,

som välkomnar de sex utrikesministrarnas resolution, vilken avser att
åstadkomma partiell överensstämmelse i fråga om dessa staters representation
i sexstatsorganisationernas församling och rådgivande församlingen,
som anser att andra åtgärder måste vidtagas för att bevara och stärka
känslan för en gemensam uppgift hos de stater som arbetar på att få till
stånd sexstatsunionerna och de vilka tillhör den vidare europeiska kretsen,
rekommenderar ministerkommittén att utan dröjsmål, genom interimskommittén
för den gemensamma marknaden och Euratom eller på annat
lämpligt sätt, träffa en överenskommelse med de sex regeringarna, syftande
till att få till stånd minst lika nära förbindelser mellan Europarådet och de
nya unionerna som de som existerar mellan Europarådet och Kol- och stålunionen
enligt det i Paris den 18 april 1951 undertecknade protokollet, särskilt
i vad avser rätten för ministerkommittén att rikta rekommendationer
till Kol- och stålunionens höga myndighet.

Rekommendation 148

om placeringen av institutionerna för Euratom och den gemensamma
marknaden samt de övriga europeiska organisationerna

Församlingen,

som hänvisar till önskvärdheten av att så många som möjligt av de europeiska
organisationerna förlägges till samma plats för att få till stånd en

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

närmare kontakt dem emellan samt större enhetlighet i fråga om deras målsättning,
ökad effektivitet och lägre kostnader;

som hänvisar till att det enligt Romfördragen ankommer på de sex staternas
regeringar att avgöra, var de nya institutionerna för Euratom och den
gemensamma marknaden skall förläggas;

som anknyter till de olika förslag i ämnet som nyligen framställts i rådgivande
församlingen och annorstädes,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att hemställa hos de sex staternas regeringar, att dessa icke avgör frågan
om placeringen av institutionerna för ifrågavarande organisationer utan
föregående konsultation inom Europarådets ministerkommitté;

2. att följande principer beaktas, när detta val skall träffas:

(a) alla de parlamentariska, exekutiva och mellanstatliga organen bör
förläggas till samma plats, medan däremot vissa andra organ för sexstatsunionerna,
t. ex. domstolen, kan placeras annorstädes,

(b) de tre inter-europeiska parlamentariska församlingarna bör förläggas
till denna plats, om möjligt så snart sexstatsförsamlingen konstituerats
eller åtminstone inom rimlig tidrymd därefter;

(c) övriga mellanstatliga organisationer (ministerkommittéerna inom
Europarådet, OEEC, Västeuropeiska unionen) bör likaledes förläggas till
denna plats;

(d) varje form av på själviska intressen eller prestigehänsyn grundad
rivalitet mellan städer eller länder vid valet av plats för de europeiska institutionerna
bör med all kraft motarbetas;

(e) valet bör falla på en stad som är centralt belägen och som redan har
eller kan förses med moderna kommunikationer och internationell presstjänst.

Rekommendation 150

om medlemsstaternas politik i ljuset av det rådande internationella läget

Församlingen,

som hänvisar till att de sex staternas folk beslutat att förena sig i en fast
sammansluten ekonomisk union;

som hänvisar till att andra europeiska länder söker ansluta sig till den
gemensamma marknaden genom bildandet av ett frihandelsområde;

som hänvisar till att Europas politiska integration kommer att underlättas
av den ekonomiska utvecklingen under de kommande tolv till femton
åren, men att även andra förberedande åtgärder måste vidtagas för att stärka
Europas ställning i världen;

som anser att ett ingående och effektivt samråd bör komma till stånd
beträffande utrikespolitiken, om möjligt inom en vid europeisk ram;

som erinrar om sin rekommendation 133 av den 11 januari 1957, vari

ministerkommittén uppmanades »att utarbeta .......... en konkret och

effektiv metod för samordning av ländernas nationella utrikespolitik, såsom
en förberedelse för utformandet av en gemensam politik» — vilken rekommendation
icke besvarats av ministerkommittén;

som även erinrar om rekommendation 139 av den 4 maj 1957, vari hemställdes
att medlemsregeringarna »måtte göra allt som står i deras makt
för att utveckla bruket av effektiv förhandlingskonsultation i alla viktigare
frågor, vilka berör de europeiska nationernas gemenskap» och vari vidare

6 Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

föreslogs att »medlemsstaternas premiärministrar då och då skulle sammanträffa
........ i syfte att söka draga upp riktlinjer för en gemensam

kurs»,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att ge ett fullständigt och detaljerat svar på rekommendation 133 och
rekommendation 139;

2. att utarbeta ett system för ingående konsultationer i syfte att slutligen
kunna utforma en gemensam europeisk utrikespolitik; därvid bör tagas
som utgångspunkt, att om vissa länder icke finner det lämpligt att ansluta
sig till dessa strävanden, måste de övriga arbeta vidare därpå utan dröjsmål; 3.

att taga under övervägande följande åtgärder såsom medel att nå nämnda
syften:

a) anordnandet av premiärministermöten då och då för informella diskussioner
rörande viktigare politiska problem;

b) anordnandet av regelbundna och oftare förekommande utrikesministermöten
för att diskutera alla viktiga frågor, som berör de europeiska nationernas
gemenskap;

c) uppsättandet av en ständig grupp av framstående personer och ämbetsmän
av lämplig grad och kompetens, eventuellt med anknytning till en europeisk
organisation, med uppgift att gemensamt förbereda utrikesministrarnas
ordinarie möten;

4. utarbetandet av en gemensam politik i vad avser följande särskilda
frågor:

a) Nedrustningen — Västmakterna bör fortsätta sina ansträngningar att
hejda kapprustningen genom att få till stånd ett första nedrustningsavtal,
innehållande bestämmelser om stopp för kärnvapenproven i anslutning till
ett upphörande av produktionen av klyvbart material för militära ändamål;
allt under vederbörlig kontroll.

b) Den tyska återföreningen — Medlemsregeringarna bör med gemensamma
ansträngningar söka få till stånd en allmän uppgörelse med Sovjetunionen,
inom ramen för vilken en tysk återförening kan uppnås. De bör
framhålla för Sovjetunionen ännu en gång, att ingen slutgiltig uppgörelse
kan komma till stånd, så länge Sovjetunionen fortsätter att insistera på
Tysklands delning och vägrar sitt samtycke till fria val.

c) Östeuropa — Medlemsregeringarna bör klargöra för Sovjetunionen, att
de aldrig kommer att upphöra att taga upp frågan om de östeuropeiska ländernas
frihet, ett problem som så tragiskt belysts av händelserna i Budapest.
Samtidigt bör de åter deklarera sin villighet att bidraga till sådana
lösningar som skulle skapa goda grannförhållanden mellan Sovjetunionen
och dessa länder, sedan de en gång fått sin frihet.

d) Mellersta Östern — Medlemsstaterna bör ha sin uppmärksamhet riktad
på behovet av omfattande ekonomiskt och tekniskt bistånd och av regionala
utvecklingsprojekt i Mellersta Östern under FN:s auspicier — särskilt
i syfte att lösa flyktingfrågan. En gemensam ansträngning bör göras
för att främja tekniskt, ekonomiskt och socialt framåtskridande i dessa
områden. Om länderna i Mellersta östern så begär, bör medlemsstaterna
hjälpa dem att utveckla sina resurser till folkens välfärd.

En gemensam ansträngning bör göras för att förmå arabstaterna och
Israel att upptaga direkta förhandlingar utan föregående villkor, som är
oantagbara för någondera parten, i syfte att få slut på krigstillståndet och
uppnå en permanent överenskommelse, ägnad att befästa freden.

e) Underutvecklade områden — Medlemsstaterna bör verka för, att den

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

sedan länge inom Förenta Nationerna diskuterade särskilda fonden för ekonomisk
utveckling (SUNFED) med det snaraste kommer till stånd.

Medlemsregeringarna bör vidtaga åtgärder för att omkring en procent av
medlemsstaternas nationalinkomst ställs till förfogande för att möta de underutvecklade
områdenas behov.

Rekommendation 152

om politiska, ekonomiska och jordbrukspolitiska synpunkter
på frihandelsområdet

Församlingen,

1. som välkomnar de framsteg som gjorts i fråga om ratificeringen av
fördraget om Europeiska ekonomiska unionen;

2. som är övertygad om att tillskapandet av ett frihandelsområde, innefattande
Europeiska ekonomiska unionen, är av största vikt för utvecklingen
mot en enad europeisk ekonomi och skulle leda till en snabb ökning av
Europas totalinkomst och av de europeiska folkens levnadsstandard;

3. som är övertygad om att ett dylikt frihandelsområde skulle kunna förhindra
att Europa förblir söndrat, politiskt och ekonomiskt, samt bidraga
till fred och stabilitet i världen, och att det därför är av största vikt att de
pågående förhandlingarna fortsätter, trots skillnaden i struktur mellan den
gemensamma marknaden och frihandelsområdet;

4. som erinrar om paragraf 5 i rekommendation 134 av den 3 maj 1957,
vari hemställdes att det planerade frihandelsområdet måtte utformas så, att
möjlighet beredes alla berörda transoceana länder och territorier, som icke
innefattas i Europeiska ekonomiska unionen, att anknytas till frihandelsområdet
på villkor som bestämts vid gemensamma konsultationer;

5. som anser det vara nödvändigt att frihandelsområdet blir så omfattande
som möjligt, både i vad avser antalet deltagande länder och omfattningen
av den liberaliserade handeln;

6. som hänvisar till att OEEC:s ministerråd vid sitt möte den 17 oktober
antog vissa resolutioner, vari bl. a. fastslogs dess beslutsamhet att verka
för tillkomsten av ett europeiskt frihandelsområde, omfattande samtliga
OEEC:s medlemsstater, varefter kommittén beslöt för detta ändamål tillsätta
en mellanstatlig kommitté på ministernivå med uppgift att upptaga
förhandlingar i frågan;

7. som välkomnar dessa beslut såsom ett bevis på alla OEEC-ländernas
förståelse för planerna på ett frihandelsområde och såsom ett erkännande
av nödvändigheten att finna rimliga och godtagbara lösningar på de problem
och svårigheter vilka uppställer sig;

8. som fruktar att ett misslyckande i fråga om förhandlingarna rörande
frihandelsområdet skulle förstärka de underliggande tendenserna till autarki
inom Europa och sålunda bli ett hinder för utvidgat ekonomiskt samarbete,

9. rekommenderar ministerkommittén:

(i) att de industriellt mindre utvecklade länderna, särskilt Grekland och
Turkiet, beviljas å ena sidan undantag från de allmänna reglerna om upphävande
av handelshindrcn och å andra sidan särskilt bistånd, i all synnerhet
i form av kapital för investeringar;

(ii) att de ursprungsdefinitioner som skall tillämpas, i syfte att fastställa
huruvida en viss vara kan införas tullfritt, görs tillräckligt liberala och att
de nödvändiga administrativa formaliteterna görs så enkla som möjligt, under
hänsynstagande till behovet av att förebygga kringgående av bestämmelserna
;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

(iii) (a) att man söker nå en lösning på erfarenhetsbasis i fråga om problemen
beträffande handeln med produkter av jordbruk och fiske, syftande
till en ökning av denna handel, under hänsynstagande till de speciella regleringar
för jordbruket som föreskrivs i Romfördraget och den absoluta nödvändigheten
av att garantera icke-diskriminatorisk behandling beträffande
handeln med jordbruksvaror inom hela frihandelsområdet;

(b) att den första rapporten från OEEC:s jordbruks- och livsmedelskommitté
på ministernivå tages som utgångspunkt för en dylik ny lösning;

(c) att OEEC:s jordbruks- och livsmedelskommitté på ministernivå konsulteras
i samband med förhandlingarna mellan den gemensamma marknadens
nya institutioner och de övriga europeiska länderna;

(d) att de länder som åtnjuter samväldespreferenser konsulteras under
loppet av förhandlingarna, för att man skall kunna taga hänsyn till deras
legitima intressen;

(e) att förhandlingarna icke uteslutande koncentreras till de stora principerna
utan även innefattar en närmare undersökning av de mot varandra
stående intressena ■— vara för vara och land för land;

(f) att den traktat som innehåller bestämmelser rörande jordbruksförhållandena
och avtalet om frihandelsområdet formligen förbindes med varandra;
och

(g) att den av församlingen föreslagna arbetsgruppen med uppgift att utreda
problemen beträffande en gemensam marknad på jordbruksområdet
— om den blir tillsatt — även innefattar representanter för övriga medlemsstater
för att bereda dessa möjligheter att medverka vid förhandlingarna;

10. som ävenledes erinrar om att tillkomsten av frihandelsområdet kommer
att medföra ett alltmera ökat inbördes beroende för de deltagande staterna,

11. rekommenderar ministerkommittén;

(i) att särskilda åtgärder vidtages inom ramen för OEEC för att få till
stånd ett kontinuerligt samarbete mellan medlemsregeringarna, syftande till
en successiv samordning av deras allmänna ekonomiska politik samt finansoch
handelspolitik, ävensom för att få till stånd åtgärder från regeringarnas
sida, syftande till att uppnå och vidmakthålla full och effektiv sysselsättning
samt stor och ständigt växande efterfrågan på alla områden;

(ii) att medlemsregeringarna undviker åtgärder, som kan ge anledning
till ekonomiska svårigheter för de utomeuropeiska länderna och som kan
föranleda dessa att fjärma sig från den demokratiska världen;

(iii) att frihandelsområdets institutioner tillskapas enligt ett gemensamt
förslag av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete och den europeiska
kommissionen samt att de utformas så, att ett effektivt samarbete
mellan dessa två organ kommer till stånd, för vilket syfte de bör förläggas
till samma plats;

12. rekommenderar likaledes att OEEC:s råd av ministerkommittén uppmanas
att vidtaga de åtgärder som må vara möjliga enligt de framställda
förslagen samt att, vad beträffar framtiden, rådgivande församlingen beiedes
tillfälle att följa förhandlingarna och den praktiska utformningen av
avtalet om frihandelsområdet genom att den får all nödig information från
de ansvariga organen och genom att den erhåller befogenhet att delga dessa
organ sin åsikt om uppkommande problem.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 är 1!)58

Rekommendation 157

om samordning av medlemsstaternas politik vid behandlingen i GATT
av fördraget om Europeiska ekonomiska unionen

Församlingen,

som erinrar om att den vid upprepade tillfällen uppmanat medlemsstaterna
att antaga en gemensam politik i de internationella organisationer som
de anslutit sig till;

som erinrar om att den i sin vid maj sessionen antagna rekommendation
med särskild tillfredsställelse hälsade tillkomsten av Europeiska ekonomiska
unionen, såsom utgörande ett betydelsefullt steg mot europeisk enhet och
ett viktigt bidrag till bevarandet av världsfreden;

som erinrar om att ministerkommittén den 13 december 1957 antog en resolution
(57) 26, vari den fastslog »sin övertygelse att den internationella
situationen gör det allt nödvändigare, att medlemsstaterna utformar och
tillämpar en gemensam politik beträffande alla frågor av vital betydelse för
Europa»;

som erinrar om att GATT:s signatärmakter under de kommande månadernas
diskussioner skall avgöra, huruvida Romfördragen står i överensstämmelse
med föreskrifterna i allmänna avtalet om tullar och handel;

som erinrar om att »de sex» ständigt gett uttryck för sin beslutsamhet att
stärka de europeiska ländernas solidaritet och särskilt betonat sin varma
önskan att andra europeiska stater skall ansluta sig till den gemensamma
marknaden, antingen på bilateral eller multilateral grundval;

som särskilt erinrar om att i anslutning därtill förhandlingar upptagits
för att vidga Europeiska ekonomiska unionen genom att till den ansluta
andra medlemsstater i ett frihandelsområde,

rekommenderar ministerkommittén att medlemsstaterna konsulterar varandra
för att samordna sina ställningstaganden i de kommande diskussionerna
inom GATT rörande Europeiska ekonomiska unionen; och

rekommenderar även ministerkommittén att uppmana OEEC:s ministerråd
att taga upp detta ärende på dagordningen för den interministeriella
kommittén, inom vilken förhandlingarna om frihandelsområdet för närvarande
pågår, som varande det lämpligaste organet för detta syfte.

Resolution 125

om politiska, sociala och ekonomiska synpunkter på fördraget rörande
Europeiska atomenergiunionen (Euratom)

Församlingen,

som ånyo ger uttryck för sin övertygelse, att Västeuropa endast genom
att samordna sina ansträngningar kan få till stånd en snabb och effektiv utbyggnad
av atomkraften och sålunda säkerställa sin framtida självförsörjning
på energiområdet,

1. lyckönskar de sex i mellanstatliga kommittén deltagande regeringarna
till avslutandet av fördraget om Europeiska atomenergiunionen (Euratom);

2. uppmärksammar med tillfredsställelse att fördraget på viktiga punkter
_ principen om att organisationen skall stå öppen för anslutning av

utomstående stater, samarbetet med OEEC, säkerhetskontrollen, sammankopplingen
av Euratom med den allmänna gemensamma marknaden och
inrättandet av en ekonomisk och social kommitté — överensstämmer med
de önskemål som tidigare framförts av rådgivande församlingen;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

3. inbjuder de medlemsstater som hittills icke ansett sig kunna ingå i
Euratom att om möjligt ompröva sin inställning och — i det fall att de icke
är i stånd att ansluta sig — utarbeta konkreta planer för samarbete med de
sex medlemmarna av Euratom i frågan om speciella projekt;

4. understryker den särskilda vikten av ett nära samarbete med OEEC i
frågan om planering av gemensamma företag för att undvika uppkomsten
av dubbelarbete och oekonomisk användning av resurserna;

5. understryker nödvändigheten av att Euratoms politik samordnas med
en allmän politik för energiförsörjningen;

6. fäster uppmärksamheten vid risken för att olika prioritetsförmåner,
som enligt fördraget kan beviljas enskilda nationella reaktorprojekt, äventyrar
en väl avvägd utveckling av organisationens politik;

7. förordar att den privata företagsamheten får spela en tillbörlig roll vid
förverkligandet av unionens program i enlighet med fördragets syften;

_8- betonar att de åtgärder som vidtages till skydd för hälsa och säkerhet
bör göras så betryggande som möjligt och bör täcka icke endast atomenergianläggningarna
utan även de andra fall där faromoment kan uppstå, t. ex.
i samband med det allt mera utbredda bruket av radio-isotoper;

9. understryker det förhållandet att det med tanke på utbildningen av
specialister på området kan visa sig nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för att höja den allmänna undervisningsnivån i medlemsstaterna;

10. uppmanar de sex staternas parlament och regeringar att söka genomföra
en snabb ratificering av fördraget;

11. samt hemställer att Europarådets ministerkommitté och interimskommittén
för Euratom och den gemensamma marknaden ingår ett avtal, innehållande
föreskrift bl. a. att atomenergikommissionen årligen skall sända
en rapport till rådgivande församlingen, som skall diskuteras vid gemensamma
möten mellan sexstatsförsamlingen och rådgivande församlingen,
samtidigt med en rapport från OEEC.

Resolution 126

om politiska, ekonomiska, sociala och jordbrukspolitiska synpunkter
på fördraget rörande Europeiska ekonomiska unionen

Församlingen,

som ånyo ger uttryck för sin vid flerfaldiga tillfällen tillkännagivna uppfattning
att de västeuropeiska länderna endast om de sammanslår sina
mänskliga och materiella resurser kan garantera stabilitet och livskraft inom
näringslivet och spela en betydelsefull roll i världspolitiken;

som är av uppfattningen att den nya Europeiska ekonomiska unionen representerar
det viktigaste steg som hittills tagits i riktning mot europeisk
enhet,

, 1. lyckönskar de sex regeringarna, som deltager i mellanstatliga kommittén,
till avslutandet av fördraget rörande Europeiska ekonomiska unionen;

2. fäster de övriga medlemsstaternas uppmärksamhet på den ekonomiska
styrka som de skulle vinna genom att, i mån av möjlighet, ansluta sig till den
nya unionen och understryker det faktum att de på detta sätt skulle bidraga
till politisk, ekonomisk och social enhet i det fria Europa;

3. uttrycker sin övertygelse att fördraget kommer att tillämpas på sådant
sätt, att det främjar en ekonomisk integration av det fria Europa i dess helhet
inom ramen för ett allt större ömsesidigt beroende inom världsekonomien; -

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1058 11

4. förordar att man söker tillämpa fördraget på sådant sätt, att andra
medlemsstaters anslutning underlättas, antingen inom ramen för ett europeiskt
frihandelsområde eller genom något annat arrangemang, samt att
hänsyn därvid tages till existerande olikheter i fråga om ekonomisk utveckling; 5.

understryker det stora behovet av vaksamhet för att undvika att det
uppstår en avskärmad protektionistisk ekonomi genom att restriktionerna
gentemot icke-medlemsstater skärpes;

6. uppmärksammar med tillfredsställelse att unionen i princip omfattar
alla sektorer inom näringslivet, inklusive jordbruket, och betonar att fördragets
mycket elastiska bestämmelser på det sistnämnda området kräver
en fast tillämpning för att säkra en mera effektiv användning av Europas
j ordbruksresurser;

7. understryker att det i fråga om jordbruket blir nödvändigt att i början
av den första perioden tillsätta en ständig arbetsgrupp för att först utarbeta
och därefter övervaka den successiva tillämpningen av en gemensam jordbrukspolitik,
grundad på gemensamma organisationer; denna arbetsgrupp
bör förestås av sex politiska personligheter, tillsatta av resp. regeringar med
parlamentens samtycke; arbetsgruppens slutsatser kan, under förutsättning
att de godkännes av den europeiska kommissionen, tjäna som grundval för
de förslag som kommissionen enligt fördraget har att framställa till ministerrådet
efter att ha inhämtat rådgivande kommitténs och parlamentariska
församlingens synpunkter;

8. hemställer att yrkesorganisationerna ges den plats som tillkommer dem
i den ekonomiska och sociala kommittén och att organisationernas representanter
i denna utses med deras samtycke;

9. uttrycker önskemålet att flyttande arbetare beredes tillfälle att överföra
en tillräcklig del av sina lönemedel i syfte att möjliggöra för dem att
anskaffa lämpliga bostäder och medföra familjerna;

10. uppmanar de sex staternas regeringar att endast medge ett fåtal undantag
från principen om rätt till bosättning och att draga fördel av det
arbete som redan utförts inom Europarådet i syfte att uppnå ömsesidigt erkännande
av examina och betyg;

11. hemställer att den sociala lagstiftningen i berörda länder samordnas
så snabbt som möjligt i samförstånd med arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna,
samt att på det sociala området tillbörlig hänsyn tages till
innehållet i den europeiska sociala stadga som utarbetas inom Europarådet;

12. hemställer att man genom nationell lagstiftning med bistånd från
sociala fonden bereder arbetarna största möjliga skydd vid arbetslöshet;

13. uppmanar de sex staternas regeringar att tillse att kompetenta xepresentanter
för industri, jordbruk och handel ingår bland de personer som
utväljs för unionens ledning, varigenom man bidrar till att säkerställa
största möjliga effektivitet inom unionens styrelse;

14. hänvisar till att i unionen ingår även de transoceana länder och territorier
med vilka vissa av unionens stater är förenade och fäster uppmärksamheten
vid nödvändigheten av att finna metoder för alt samordna denna
bindning av de transoceana områdena till unionen med tillskapandet av ett
frihandelsområde, innefattande unionen;

15. förklarar, i frågan om de transoceana territoriernas förbindelser med
unionen, att territoriernas behov och önskemål bör i samband med fördragets
tillämpning göras till föremål för gemensamma rådplägningar på jämnställd
fot mellan européer och afrikaner;

16. understryker sitt intresse för tillämpningskonventionen, vilken ar av -

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

sedd att säkerställa effektivt samarbete med representanterna för folken i
de transoceana länderna och territorierna i vad beträffar unionens investeringspolitik
i dessa länder och på detta sätt garantera, att den kommer att
bidraga till dessa folks ekonomiska, sociala och politiska utveckling;

17. uppmanar de sex staternas regeringar och parlament att göra alla ansträngningar
för att säkerställa en snabb ratificering av fördraget.

Resolution 130

om förbindelserna mellan Europarådets församling och sexstatsunionerna

Församlingen,

som välkomnar de sex utrikesministrarnas resolution, vilken avser att
åstadkomma partiell överensstämmelse i fråga om dessa staters representation
i sexstatsgruppens församling och rådgivande församling;

som anser att andra åtgärder måste vidtagas för att bevara och stärka
känslan för en gemensam uppgift hos de stater som arbetar på att få till
stånd sexstatsunionerna och de vilka tillhör den vidare europeiska kretsen;

som hänvisar till att förbindelserna mellan Europarådet och Kol- och stålunionen
reglerats i ett protokoll i Paris den 18 äpril 1951,

ger församlingens ordförande i uppdrag att taga kontakt med de ifrågavarande
organen inom de nya sexstatsunionerna i syfte att förbereda en
överenskommelse, avseende bl. a.:

(a) att årsrapporterna från de verkställande kommissionerna inom Europeiska
ekonomiska unionen och Europeiska atomenergiunionen skall översändas
till rådgivande församlingen; på begäran skall även årsrapporten
från Europarådets ministerkommitté översändas till de europeiska kommissionerna; (b)

att möten anordnas regelbundet mellan rådgivande församlingen och
sexstatsunionernas församling för att dryfta frågor av gemensamt intresse;

_ (c) att sexstatsunionernas församling sänder en rapport till rådgivande
församlingen på begäran av dennas ordförande, samt att den rådgivande
församlingen å ena sidan sänder en rapport till sexstatsunionernas församling
på begäran av denna församlings ordförande;

(d) att möten mellan de tre europeiska församlingarnas byråer hålles
minst två gånger om året för att diskutera problem av ömsesidigt intresse
och utbyta informationer rörande verksamheten inom de tre församlingarna,
de föreslagna tidpunkterna för dessas möten, de frågor som upptagits
på dagordningen och alla andra problem som lämpligen bör göras till föremål
för samordning; dessa möten skall begagnas för att hålla den allmänna
opinionen informerad rörande utvecklingen i allmänna frågor av intresse
för den europeiska kretsen av stater;

(e) att sexstatsunionernas församling och rådgivande församlingen normalt
skall sammanträda på samma plats.

Resolution 131

om partiell överensstämmelse i frågan om representationen i sexstatsförsamlingen
och i rådgivande församlingen

Församlingen,

som ånyo önskar ge uttryck för sin ståndpunkt, att det är av största betydelse
för den vidare europeiska enheten, att nära förbindelser kommer

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958 13

till stånd mellan sexstatsförsamlingen och Europarådets rådgivande församling,

välkomnar den resolution som antagits av utrikesministrarna i de sex
medlemsstaterna i Euratom och den gemensamma marknaden rörande partiell
överensstämmelse i frågan om representationen i de två församlingarna
och vari uttalas:

»Utrikesministrarna i Kungadömet Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland,
Franska Republiken, Italienska Republiken, Storhertigdömet Luxemburg
och Kungadömet Nederländerna,

förbinder sig att för sina respektive parlament vid lämplig tidpunkt framlägga
förslag om, att i princip hälften av de representanter som respektive
parlament utser till de europeiska unionernas församling samtidigt skall vara
ombud i Europarådets konsultativa församling. I frågan om representationen
för Belgiens, Luxemburgs och Nederländernas parlament, som endast har
rätt till ett mindre antal representanter i de ovannämnda församlingarna,
varigenom det blir svårare för dessa länder att delta i verksamheten i dess
helhet i församlingen och dess utskott, må emellertid överensstämmelsen
i fråga om representation begränsas till en tredjedel av representanterna»;

hemställer att representanterna i församlingen för de sex staterna uppmanar
sina regeringar att för parlamenten framlägga de förslag som är nödvändiga
för att genomföra de sex utrikesministrarnas resolution.

Resolution 139

om europeiskt samarbete på atomenergiområdet

Församlingen,

1. lyckönskar de sex staternas regeringar och parlament till ratificeringen
av fördraget om Europeiska atomenergiunionen;

2. upprepar sin maning till de övriga medlemsstaterna i Europarådet att
enlighet med artikel 206 i fördraget ansluta sig till de sex Euratom-stater lias

arbete;

3. betonar ånyo behovet av nära samarbete mellan Euratom och OEEG
för att få till stånd gemensamma anläggningar, syftande till att undvika
dubbelarbete och slöseri med resurserna;

4. hemställer att interimskommittén för Euratom och OEEC:s ministerråd
undersöker, huruvida det vore önskvärt att säkerhetskontrollen inom
de sex staternas territorium anförtros åt Euratoms organ och även, med
hänsyn till likheten mellan kontrollsystemen inom OEEC, Internationella
atomenergiorganet och Förenta Staternas verksamhet på området, utreder
huruvida Internationella atomenergiorganet och Förenta Staternas organ (i
vad beträffar materiel som regleras i bilaterala avtal mellan de europeiska
länderna och Förenta Staterna) borde anförtro säkerhetskontrollen inom
de sex staternas territorium åt Euratoms organ, under det att kontrollen
inom de övriga OEEC-länderna utövas av Europeiska atomenergiunionen,

5. uppmanar interimskommittén för Euratom och atomstyrelsen inom
OEEC att så snart som möjligt bilda en gemensam kontroll tjänst för hälsoskyddet
beträffande arbetare inom atomindustrin och befolkningen i allmänhet,
samt att överväga huruvida denna kontroll borde utövas av Euratom
inom de sex staternas territorium och av Europeiska atomenergiunionen
i OEEC:s övriga medlemsstater.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

Resolution 142

om frigivning av politiska fångar i Central- och Östeuropa

Församlingen,

som hänvisar till sin resolution 107 om åtgärder för att utverka frigivning
av politiska fångar i Central- och Östeuropa;

som konstaterar att ett stort antal politiska fångar alltjämt icke frigivits
och att en ny våg av arresteringar och deportationer har ägt rum i Ungern
och i Sovjet-zonen i Tyskland,

uppmanar anyo världsopinionen att yrka på omedelbar frigivning av
dessa fångar.

Resolution 145

om medlemsstaternas politik beträffande förbindelserna mellan öst och Väst

Församlingen,

som hållit en allmän debatt rörande den senaste utvecklingen i den internationella
situationen, varvid särskild uppmärksamhet ägnats åt:

(i) den resolution rörande stärkande av det europeiska samarbetet som
antogs av Europarådets ministerkommitté den 13 december 1957;

(ii) den deklaration och kommuniké som utfärdades vid NATO-mötet
på regeringschefsnivå den 19 december 1957;

(iii) de förslag rörande förhandlingar mellan öst och Väst som framförts
i olika skrivelser, budskap och noter från den sovjetiske premiärministern; (iv)

president Eisenhowers svar på premiärminister Bulganins skrivelse
den 10 december 1957;

som välkomnar ikraftträdandet den 1 januari 1958 av fördragen rörande
den gemensamma marknaden och Euratom, vilka är uttryck för viljan hos
folken i de sex staterna att bilda en stark och fast sammansluten ekonomisk
union och därigenom ge ett praktiskt föredöme åt rörelsen för europeisk
enhet;

som även välkomnar de resolutioner, varmed OEEC:s ministerråd tillskapat
Europeiska atomenergiunionen och deklarerat sin beslutsamhet att
bilda ett frihandelsområde,

anser att Europarådets medlemsstaters politik i fråga om öst-Väst-förbindelserna
bör innefatta följande:

>1. Medlemsstaterna bör förbli trogna de utfästelser som de givit om att
rådföra sig med de övriga västeuropeiska staterna, innan de tager initiativ
rörande viktiga internationella politiska problem.

2. Västmakterna måste vara redo att ingå i förhandlingar på högsta nivå
med Sovjetunionen, samtidigt som de avvisar begreppen ''kapitalistiska och
socialistiska stater’, sådana de används av Sovjetunionen i dessa sammanhang.
Det är oundgängligen nödvändigt att varje öst-Väst-konferens på
»toppamivå, om den skall kunna ge resultat, grundligt bereds i förväg med
de metoder som är bäst ägnade att leda till framgång. Västmakterna måste
göra en gemensam ansträngning att samordna sin politik.

3. Västmakterna bör verka för ett återupptagande av förhandlingarna rörande
kontrollerad nedrustning och i detta syfte bör Sovjetledarnas avsikter
utforskas.

4. Det fria Europa kan icke slutligt erkänna status quo i Europa, vilket
hl. a. skulle innebära en fortsatt delning av Tyskland. Någon permanent

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

uppgörelse med Sovjetunionen kan icke komma till stånd, så länge detta
problem kvarstår olöst.

5. Västern måste förbli lojal mot principen, att alla folk, inklusive Östeuropas
nationer, har rätt att själva välja sin politiska styrelseform.

6. Det är av vital betydelse, att västmakterna och de ''underutrustade’
områdena i världen föres närmare varandra på grundval av ömsesidig hjälp,
förtroende och respekt. Västmakterna måste vara beredda att göra en mycket
större ansträngning för att höja dessa länders levnadsstandard utan att
pålägga dem villkor som kan äventyra deras frihet.»

Yttrande 26

om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC

Församlingen,

som hänvisar till att regeringarna och folken inom sexstatsgruppen är
beslutna att bilda en stark och fast sammansluten enhet;

som hänvisar till att regeringarna i de sex staterna och i de nio nu måste
visa sin vilja att samarbeta för en allt fastare sammanslutning i syfte att
befästa den vidare europeiska enheten;

som anser att samarbetet mellan de femton staterna eller de sjutton kommer
att vinna förnyad styrka, om OEEC och Europarådet sammanslås till
en enda kraftigare och effektivare organisation;

som anser att en sammanslagning av Europarådet och OEEC icke bör
fördröjas i avvaktan på utgången av förhandlingarna rörande frihandelsområdet,
då en sådan sammanslagning i och för sig är befogad;

som hänvisar till att de senaste diskussionerna inom OEEC:s och Europarådets
sambandskommittéer icke berörde de mera betydelsefulla bland förslagen
i tillförordnade generalsekreterarens rapport, vilken gav uttryck
för tanken bakom de beslut som fattades av ministerkommittén i dess resolutioner
(56) 24 och (57) 10; _

som av ministerkommittén mottagit hemställan om ett yttrande over tillförordnade
generalsekreterarens rapport (dok. 682),
rekommenderar ministerkommittén:

1. att göra allt som står i dess makt för att inom en nära framtid få till
stånd en sammanslagning mellan OEEC och Europarådet på sådant sätt,
att den rådgivande församlingen samtidigt blir OEEC:s församling;

2. att behandla denna fråga såsom ett viktigt politiskt problem som bor

dryftas på regeringsnivå; .

3. att under mellantiden kontakta de portugisiska och schweiziska regeringarna
i syfte att avgöra i vilken utsträckning särskilda åtgärder blir nödvändiga
för att tillgodose dessa länders särställning;

4. att regelbundet hålla församlingen informerad rörande förhandlingarnas
gång.

Departementschefen har till protokollet anfört följande:

»Församlingen har under året ägnat fortsatt uppmärksamhet åt frågan
om utformandet av en gemensam europeisk utrikespolitik. Den har sålunda
framlagt förslag dels om att man skulle vidtaga olika institutionella åtgärder
i detta syfte, dels om att medlemsstaterna skulle ansluta sig till vissa
gemensamma riktlinjer beträffande ett antal aktuella storpolitiska frågor.

^ 1 proposition nr 145 till 1957 års riksdag har jag framfört vissa kritiska

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

synpunkter på en sådan inriktning av Europarådets verksamhet. Vad jag då
yttrade är tillämpligt även på församlingens rekommendationer 139 och 150,
för vilkas innehåll redogörelse lämnas i det föregående.

Även om vissa medlemsstater måhända kunde finna en gemensam grundval
för sin utrikespolitik, torde dock församlingens förslag om anordnande
av särskilda europeiska premiär- och utrikesministermöten samt upprättande
av en ständig grupp av politiker och tjänstemän med uppgift att —
obundna av instruktioner — söka utarbeta riktlinjer för en gemensam europeisk
politik få anses föga realistiska. Om en medlemsstat bedömer att de
europeiska staterna med utsikt till framgång skulle kunna diskutera frågan
om utarbetande av gemensamma riktlinjer beträffande något konkret utrikespolitiskt
problem, har medlemmarna redan nu möjlighet att taga upp
detta problem i ministerkommittén, antingen vid ett ordinarie möte eller vid
ett extra möte, som kan sammankallas genom beslut med 2/3 majoritet.

Vad angår församlingens vid januarisessionen 1958 antagna direktiv med
uppmaning till Västeuropeiska unionens församling att avge ett yttrande rörande
de militära konsekvenserna för Västerns säkerhet av en regional eller
partiell nedrustning och av ett »åtskiljande» av maktblocken i Centraleuropa,
vill jag endast hänvisa till föreskrifterna i stadgans artikel 1, att försvarsfrågor
faller utanför rådets kompetens.

Beträffande rekommendation 140, vilken utmynnar i ett förslag om att ministerkommittén
skall sammankalla en konferens av framstående vetenskapsmän
med uppgift att i brådskande ordning avge rapport rörande arten
och omfattningen av strålningsriskerna vid prov med atom- och vätevapen,
må anmärkas att det icke finns anledning för Europarådet att föranstalta om
särskild undersökning beträffande denna hela världen berörande fråga, vilken
redan är föremål för undersökning — med deltagande av bl. a. europeiska
vetenskapsmän — inom Förenta Nationerna.

Församlingens ekonomiska debatter har i stor utsträckning präglats av
tillkomsten av de nya sexstatsunionerna och förhandlingarna om ett frihandelsområde
mellan de stater, som är medlemmar i OEEC. I dessa frågor
har antagits ett avsevärt antal texter, varibland särskilt rekommendation
152 synes vara betydelsefull. Församlingen torde på detta område ha en viktig
roll att spela såsom det enda forum, där parlamentariska representanter
för det stora flertalet medlemsländer i OEEC har tillfälle att mötas och debattera
de problem, som föreligger i samband med förhandlingarna om utformningen
av ett frihandelsområde och förhållandet mellan ett dylikt område
och den mera fast sammanslutna sexstatsgruppen.»

I den av departementschefen omnämnda propositionen 1957/145 anförde
denne följande:

»Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling
av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta
frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga
resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1958

är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder, att
europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera även vidare
aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för medlemsstaterna.
Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för de olika skiftningarna
i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men utgör knappast
tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna av allmänpolitiskt
innehåll.»

Till detta uttalande gav utskottet i dess utlåtande 1957/6 sin anslutning.

Utskottet. Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare
upplysningar, anser att vad som anförts i departementschefens ovan återgivna
yttrande i proposition 1957/145 är tillämpligt på församlingens rekommendationer
139 och 150.

I anslutning till vad utrikesministern framhållit rörande det av församlingen
antagna direktivet med hemställan till Västeuropeiska unionens församling
att uttala sig om de militära konsekvenserna av en regional eller
partiell nedrustning, anser sig utskottet även för sin del böra betona den vikt,
som från svensk sida lägges på den i stadgan för Europarådet intagna regeln,
att försvarsfrågor falla utanför rådets kompetens.

Om den inom Förenta Nationerna pågående undersökningen rörande
strålningsrisker, vartill utrikesministern hänvisat på tal om Europarådets
församlings förslag om en liknande undersökning som skulle föranstaltas
av ministerkommittén, har utskottet inhämtat att en rapport är att förvänta
före den 1 juli 1958.

Utskottet vill vidare understryka församlingens roll såsom mötesplats för
parlamentariska representanter för de länder, som planerar ett frihandelssamarbete
inom OEEC:s ram och för de sex länder, som redan inom Europeiska
ekonomiska unionen antagit ett ekonomiskt samarbetsprogram.

Utskottet finner ej anledning föreligga till särskilt uttalande rörande de
övriga i propositionen omförmälda besluten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 april 1958

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Sundelin, Elmgren, Rirger Andersson,
Lindblom, Ivar Johansson och Domö;

från a n d ra kammaren: herrar Ohlin, Skoglund, Rengtsson i Halmstad,
von Friesen, fru Renström-Ingenäs, herrar Åkerström och Pettersson i Dahl.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 5 samt. 1 avd. Nr 6