Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957 (Utlåtande 1957:Uu6 Utrikesutskottet)

Nr 6—8

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående
vissa av Europarådets rådgivande församling år
1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade
beslut.

Genom en den 22 mars 1957 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 145, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma
dag, begärt riksdagens yttrande angående vissa av Europarådsförsainlingens
år 19515 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut,
nämligen

resolution (nr 104) om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att
hålla medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen,

rekommendation (nr 95) om upprättande av en fond för Sydeuropas
ekonomiska utveckling,

rekommendation (nr 101) om europeisk integration och parlamentariska
institutioner,

rekommendation (nr 104) om utarbetande av en europeisk konvention
om sociala och ekonomiska rättigheter,

rekommendation (nr 105) och resolution (nr 112) om Europarådets politik
i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen, med särskild
tonvikt på en gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna,

resolution (nr 107) om åtgärder för att utverka att politiska fångar i
Östeuropa friges,

rekommendation (nr 117) om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska
arbetet,

rekommendation (nr 130) samt resolutioner (nr 101 och 120) om upprättande
av en europeisk allmän gemensam marknad,

resolutioner (nr 97 och 119) om en europeisk atomenergiorganisation,
rekommendation (nr 132) om läget i Ungern och Mellersta östern,
resolution (nr 113) om läget i Ungern,
resolution (nr 121) om det ungerska revolutionsrådet,
rekommendation (nr 133) om en gemensam europeisk politik.

Texten till besluten torde få återgivas i detta utlåtande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 1 avd. Nr 0—8

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Rekommendation S5

om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska
utveckling

Församlingen,

som noterat föreskrifterna i artikel 1 i Europarådets stadga;
som noterat förslaget i ministerkommitténs särskilda budskap (paragraf
28) den 20 maj 1954 och erinrar om direktiv 57, som antogs av rådgivande
församlingen den 29 maj 1954, vari ekonomiska utskottet instrueras att undersöka
metoderna för att främja den ekonomiska utvecklingen i Grekland,
Italien och Turkiet;

som noterat den viktiga roll, som Marshallplanen spelat vid återuppbyggandet
av den europeiska ekonomien och det värdefulla bistånd, som Förenta
Nationerna och dess organ lämnat för Sydeuropas ekonomiska utveckling; som

noterat den tioårsplan för ekonomisk utveckling, som utarbetats av
italienska regeringen;

som noterat de rapporter om Grekland, Italien och Turkiet, som utarbetats
av ekonomiska utskottets arbetsgrupp;

som erinrar om rekommendation 91 den 26 oktober 1955 om Sydeuropas
ekonomiska utveckling;

som noterat den av OEEC:s råd den 29 februari 1956 antagna resolutionen
med direktiv för organisationens arbete, enkannerligen paragraf 11;

som noterat konstaterandena och rekommendationerna i den vid elfte mötet
med Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa framlagda
rapporten från den av kommissionen tillsatta expertgruppen för behandling
av frågan om Sydeuropas ekonomiska utveckling;

som med tillfredsställelse noterat att grekiska och turkiska regeringarna
utarbetat planer för ekonomisk utveckling;

som uttrycker förhoppningen att grekiska och turkiska regeringarna kommer
att i en nära framtid underställa OEEC dessa planer för studium och
åtgärd;

som beaktat att det italienska programmet för ekonomisk utveckling liksom
de senare tillkomna grekiska och turkiska programmen kräver ansenliga
kapitalinvesteringar;

som beaktat att det på grund av ifrågavarande länders ringa kapacitet
per capita i fråga om inkomster och sparande är av väsentlig betydelse för
dessa planers framgångsrika förverkligande att ansenliga mängder kapital
erhålles från utlandet samt att man icke kan vänta sig att erhålla tillräckligt
kapital enbart från privat håll för de erforderliga investeringarna, i synnerhet
i fråga om infrastrukturprojekt;

som tagit i betraktande vilken betydelse det har för den fria demokratiska
världen att Sydeuropas ekonomiska position starkes och de ekonomiska och
sociala villkoren förbättras för befolkningen i Grekland, Italien och Turkiet;

som beaktat att den fria demokratiska världen har ett särskilt ansvar att
bistå dessa länder och ge ett påtagligt bevis på europeisk solidaritet,

rekommenderar ministerkommittén att eu europeisk utvecklingsfond upprättas
för att ställa kapital i form av gåvor ocli/eller lån på lämpliga villkor
till förfogande för utvecklingsprojekt i Grekland, Italien och Turkiet.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

I detta syfte uppmanas ministerkommittén:

a) att hemställa hos medlemsregeringarna, att de lämnar bidrag för upprättande
av en sådan fond, samt vidtar alla erforderliga åtgärder för att
fonden skall komma till stånd;

b) att anmoda OEEC att administrera fonden;

c) att sedermera i samråd med OEEC undersöka möjligheterna att erhålla
Förenta Staternas medverkan, då det gäller att finansiera fondens verksamhet,
enär de europeiska resurserna kan visa sig otillräckliga.

Rekommendation 101

om Europeisk integration och parlamentariska institutioner

Församlingen,

som är angelägen att europeisk parlamentarisk kontroll upprättas över
sådana befogenheter som kan komma att förlänas åt europeiska organisationer,
vilka sålunda skulle vara undandragna kontroll från de nationella
parlamentens sida;

som beaktat den ständiga ökningen av den parlamentariska verksamheten
och det angelägna behovet av dess rationalisering, särskilt vad beträffar den
verksamhet som utövas av de parlamentariska organ, som tillhör de inom
ett vidare fält arbetande institutionerna, i förhållande till de mera begränsade
organisationerna;

som i detta sammanhang fäster ministerkommitténs uppmärksamhet på
möjligheten av att det europeiska atomenergiorgan, som skall upprättas inom
ramen för OEEC, kan komma att utrustas med självständiga befogenheter,
som de nationella parlamenten icke skulle ha någon kontroll över;

som hoppas, likaledes i rationaliseringssyfte, att de medlemsstater som
deltar i konferensen om Euratom och den gemensamma marknaden icke
skall öka antalet europeiska församlingar;

som anser det önskvärt att medlemmar av Kol- och stålunionens församling
eller Euratoms och den gemensamma marknadens församlingar även
ingår i delegationerna vid rådgivande församlingen, så att de är närvarande
då frågor diskuteras inom den vidare ram, som OEEC utgör;

som noterat att dessa mått och steg har vissa konsekvenser i vad avser
samordningen av sekretariaten;

som är besluten att verkställa en noggrann utredning angående hur dessa
principer bör omsättas i praktiken,

rekommenderar ministerkommittén, att de regeringar, som har att fatta
beslut härom, bör tillse att det ej blir något dubbelarbete mellan europeiska
församlingar, samtidigt som de beaktar nödvändigheten av att varje europeisk
institution med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

Rekommendation 101

om utarbetande av en europeisk konvention om
sociala och ekonomiska rättigheter

Församlingen,

som anser att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
utgör en internationell garanti, som i Europarådets medlemsstater är ett
skydd för de medborgerliga och politiska rättigheter, som proklamerats i den

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna den 10 december
1948;

som anser det önskvärt att upprätta ytterligare ett dokument avsett att
främja eller säkra åtnjutandet av de ekonomiska och sociala rättigheter som
fastställts i sagda deklaration, ävensom i det förslag till konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter, som utarbetats av Förenta Nationernas
kommission för de mänskliga rättigheterna;

som erinrar om sitt yttrande nr 5/1953, i vilket den stödde förslaget om
att upprätta en europeisk social stadga, som skulle definiera medlemsstaternas
sociala målsättning och vara till ledning för Europarådet i dess framtida
verksamhet på det sociala området;

som noterat att ministerkommittén godkänt förslaget alt upprätta en social
stadga och givit sin sociala expertkommitté i uppdrag att utarbeta en
sådan;

har det av sina vederbörande utskott utarbetade förslaget till europeisk
konvention om sociala och ekonomiska rättigheter under övervägande och

rekommenderar att ministerkomittén:

1. utarbetar en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter
under hänsynstagande till föreliggande textförslag och de iakttagelser
och förslag, som under debatten gjorts i denna fråga; och —

2. för att främja detta syfte — utan dröjsmål utser en särskild representant,
som skall intimt samarbeta med ILO och andra mellanstatliga organisationer
med behörighet på området, ävensom med internationella arbetsgivar-
och arbetarorganisationer och alla andra behöriga organisationer med
konsultativ status.

Rekommendation 105

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,
med särskild tonvikt på en gemensam europeisk
politik i förhållande till Öststaterna

Som avslutning på de debatter, som i enlighet med en år 1953 påbörjad
praxis ägt rum vid församlingens möten i april och oktober för behandling
av frågan om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella
händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam politik i förhållande
till öststaterna;

till svar på resolution (55) 35, i vilken ministerkommittén uppmanade
församlingen »att även fortsättningsvis söka tillse att öst-västproblem behandlas
och diskuteras ur en gemensam europeisk synvinkel»;

övertygad att det internationella läget gör det alltmera nödvändigt för
medlemsstaterna att handla samfällt med risk att Europas vitala intressen
eljest ej kan tillvaratagas;

övertygad att församlingens diskussioner om allmän politik icke kan få
någon verkan, om ministerkommittén ej tillser att de ledande principer som
framgår ur dessa debatter verkligen tillämpas,

rekommenderar församlingen ministerkommittén:

1. att den i första hand genom mera konsekventa åtgärder och genom att
begagna mera adekvata metoder samordnar medlemsstaternas utrikespolitik
och i andra hand formulerar och genomför en gemensam politik i frågor av
vital betydelse för Europa;

2. att den beaktar följande principer, på vilka denna gemensamma europeiska
politik bör grunda sig under nuvarande omständigheter.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

A. Förbindelserna mellan öst och väst

1. Församlingen konstaterar med beklagande att inga framsteg gjorts sedan
1955 års Genévekonferenser ifråga om de olösta europeiska problemen,
främst då Tysklands återförening. Den erinrar om det fyrmaktsbeslut som
fattades i juli 1955, att »Tysklands återförening genom fria val skall äga
rum i enlighet med det tyska folkets nationella intressen och med beaktande
av Europas säkerhet». Den uppmanar medlemsstaternas regeringar att verka
för en uppgörelse med Sovjetunionen på denna grundval och på villkor,
som icke påverkar maktbalansen i Europa, samtidigt som de gör det möjligt
för Tyskland att bidraga till den kollektiva säkerheten.

Sovjetunionen bör inse att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands
enhet som ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst
och väst.

2. Församlingen välkomnar de tappra uttrycken för den omisskänneliga
önskan hos folken i Central- och Östeuropas länder att vinna självständighet
och frihet och uttrycker sin djupa sympati med offren för förtrycket.
Dessa länders ekonomiska och sociala struktur är deras ensak; men västerns
länder har rätt att begära att folket i dessa länder återfår sin beslutandefrihet,
garanterad genom fria val. Varje annan politik kommer oundvikligen
att leda till ytterligare resningar, vilka Sovjetunionen ej alltid kommer
att kunna dränka i blod.

Församlingen anser att ingenting annat än fullständig självbestämningsrätt
för dessa folk kan åstadkomma en varaktig fred i Central- och Östeuropa,
och det är därför önskvärt att medlemsstaternas regeringar fast vidhåller
denna princip och förfäktar den vid Förenta Nationernas möten. Skulle
allvarliga oroligheter sådana som de just inträffade utbryta, vilka kan väntas
bli ett bot mot freden, är det av alldeles särskild betydelse att de europeiska
regeringarna skyndsamt undersöker, huruvida frågan bör underställas
säkerhetsrådet.

Församlingen uppmanar Europas folk att förklara sig beredda att utveckla
sina traditionella förbindelser på alla områden med folken i Central- och
Östeuropa.

Församlingen erinrar om resolution 27/1954, i vilken ministerkommittén
uttalade sin anslutning till församlingens förtröstan på hela Europas enhet.

3. Församlingen anser att unilaterala begränsningar av väpnade styrkor
och rustningar visserligen kan bidra till en minskning av spänningen, men
de kan ej ersätta en internationell överenskommelse, som är det enda som
kan garantera ömsesidigt förtroende. Församlingen understryker nödvändigheten
av att nå fram till en sådan överenskommelse, som bör täcka både
atomvapen och konventionella vapen samt etablera ett effektivt kontrollsystem.
Samtidigt bör orsakerna till den politiska spänningen elimineras.

Församlingen uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål söka
åstadkomma en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen
förbud mot atom- och vätebombexperiment, vilkas verkningar oroar hela
mänskligheten. Det skulle kunna göra det lättare att nå fram till en slutgiltig
överenskommelse om nedrustning.

B. Förbindelserna med alliansfria stater

Församlingen anser att vissa länder som beslutat hålla sig utanför allianser
icke desto mindre bör inse att de har ett gemensamt intresse med den
västliga världen alt bevara sin frihet och att i det internationella livet upprätthålla
principen om fördrags okränkbarhet.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 ur 1957

C. Hjälp till underutvecklade områden

Oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning eller ej, bör Västerns
länder förklara sig beredda att lämna bidrag till ett finansiellt och
tekniskt hjälpprogram i stor skala för utveckling av underutvecklade länder.
Denna hjälp, ett tecken på tillgivenhet till mänsklighetens sak, måste lämnas
utan hänsyn till ekonomisk och politisk rivalitet eller fördel och på ett sådant
sätt, att den icke ger upphov till inblandning i mottagarländernas inre
eller yttre frihet. Dessa senare bör i sin tur åtaga sig det elementära ansvaret
att respektera överenskommelser och att använda pengarna på rätt sätt.
Hjälp erfordras på tre områden: underutvecklade områden inom Europa,
länder i andra världsdelar, där europeiska stater har särskilda förpliktelser,
och självständiga länder.

Församlingen anser dessutom, att en särskild undersökning bör göras av
problemet i sin helhet -

Rekommendation 117

om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska arbetet

Församlingen,

som anser "att ombuden redan har stora svårigheter att bevista möten med
de tre europeiska församlingarna samt dessas utskott och samtidigt fullgöra
sina förpliktelser mot sina nationella parlament;

som emellertid anser att den personliga förbindelselänk, som etablerats
genom att ett visst antal ombud deltar i alla tre församlingarna, är av stort
värde genom att förhindra dubbelarbete och skänka det minimum av sammanhållning,
som är nödvändigt för att de europeiska parlamentariska institutionerna
skall kunna utvecklas;

som anser att upprättandet av en fjärde europeisk församling skulle skapa
förvirring, medföra ökade kostnader, splittra ansträngningarna och bli hårt
kritiserat av allmänna opinionen samt på så sätt hejda Europatankens frammarsch,

rekommenderar att ministerkommittén:

1. föreslår medlemmarna i Euratom och den gemensamma marknaden:

1. att de förkastar varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling; II.

att — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den gemensamma
marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling
medlemskapet i denna församling bör utökas och suppleanter kunna utses;

III. att de tillser att åtminstone halva antalet medlemmar av Kol- och stålunionens
utökade församling — de må vara ombud eller suppleanter — också
är medlemmar av Europarådets rådgivande församling;

2. ger artikel 25 c i stadgan följande ändrade lydelse: »Varje ombud må
ha en suppleant. Han må även ha ytterligare en suppleant. Suppleanten äger
i ombudets frånvaro taga säte. ..» (som förut). Detta kommer att göra det
möjligt för de medlemmar av Kol- och stålunionens utvidgade församling,
som jämväl är medlemmar av rådgivande församlingen, att delta i eu del av
den sistnämnda församlingens arbete;

3. uppmanar medlemsländerna att förelägga OEEC:s ministerråd förslag
om att rådgivande församlingen skall få befogenhet att vid särskilda möten
med deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska
verksamheten inom OEEC, ävensom inom frihandelsområdet (under eller
utanför OEEC:s auspicier) i förhållande till den gemensamma marknaden.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Rekommendation 130

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 101, i vilken den välkomnade OEEC:s undersökning
av möjligheterna att upprätta ett frihandelsområde omkring de
sex staternas föreslagna tullunion samt uttryckte förhoppningen att så
många av Europarådets medlemsstater som möjligt skulle ansluta sig till ett
sådant frihandelsområde, om de icke fann det möjligt att ingå i den föreslagna
tullunionen;

som noterat den av brittiska regeringen uttryckta önskan att, vad Storbritannien
anginge, ett sådant frihandelsområde icke skall omfatta livsmedel,
fodermedel, drycker eller tobak;

som noterat att dessa varor spelar en viktig roll i den intereuropeiska handeln
och har en särskild betydelse för vissa OEEC-staters ekonomi;

som anser att det följaktligen skulle göra det synnerligen svårt för vissa
medlemsstater att ansluta sig till frihandelsområdet, om denna sektor av
handeln helt uteslötes;

fullt medveten om att det är ofrånkomligen nödvändigt för Storbritannien
att bibehålla sina ekonomiska förbindelser med samväldesländerna,

rekommenderar att ministerkommittén låter utreda på vad sätt liberaliseringen
av handeln mellan Europas länder skall kunna fortskrida utefter
linjer, som gör det möjligt för medlemsländerna att deltaga till ömsesidig
fördel för alla sektorer av deras ekonomi, och i synnerhet undersöker på vad
sätt de länder som exporterar jordbruksprodukter skall kunna utöka sina
marknader i importländerna; samt

uppmanar ministerkommittén att till församlingens nästa möte avge rapport
om vilka åtgärder den kunnat vidtaga med anledning av denna rekommendation.

Rekommendation 132
om läget i Ungern och Mellersta Östern

Församlingen,

som studerat händelseutvecklingen i Ungern;

som ger sin hyllning åt det ungerska folkets tappra motstånd, som visat
världen att det politiska system som påtvingats detta folk ej förmått undertrycka
människans djupa frihetslängian;

som anser att ansvaret för det brutala undertryckandet av det ungerska
iolket helt faller på Sovjetunionens ledning, som visat sig besluten att fortsätta
sitt tyranniska välde. Den har därvid ej ens tvekat att ta till vapenmakt
emot och deportera arbetare, som önskar bli fria från politiskt och ekonomiskt
förtryck och skörda frukterna av ett folks kamp under ett århundrade
för politisk frihet och .socialt framåtskridande;

som förklarar sig stödja medlemsstaternas ansträngningar i syfte att Förenta
Nationernas resolutioner skall lända till efterrättelse i Ungern;

som anser att ytterligare åtgärder hör vidtagas, enär Europarådet har ett
särskilt ansvar för vad som händer i Central- och Östeuropa.

A. rekommenderar att ministerkommittén:

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

1. uppmanar medlemsländerna att icke förtröttas i sina ansträngningar att
få Förenta Nationernas beslut respekterade, i synnerhet de beslut som kräver —

evakuering av de sovjetiska trupperna från Ungern i enlighet med
Sovjetunionens eget erbjudande den 30 oktober 1956;

— repatriering av ungerska medborgare, som deporterats av sovjetstyrkorna
eller berövats sin personliga frihet av politiska skäl;

— återställande av Ungerns politiska oberoende och upprättande av en
regering som åtnjuter folkets stöd;

2. erkänner det särskilda ansvar, som åvilar Europarådets organ i fråga
om händelserna i Ungern samt i Central- och Östeuropa i allmänhet, och
följaktligen beslutar att samförstånd om medlemsstaternas politik gentemot
denna del av Europa bör nås i Europarådet såsom en första praktisk tillämpning
av den princip om en gemensam europeisk politik, som nedlagts i ministerkommitténs
resolution (56) 23, samt gör detta beslut verksamt genom
följande förberedande åtgärder:

a) uppdra åt generalsekreteraren att upprätta en särskild avdelning för
frågor rörande Central- och Östeuropa med uppgift att utarbeta förslag att
underställas ministerkommittén och församlingen rörande tillämpningen av
en gemensam europeisk politik gentemot denna del av Europa;

b) erbjuda det ungerska folket och varje annat folk i Central- och Östeuropa,
som så önskar, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd.
Denna hjälp bör lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella
Röda Korsets kontroll;

B. uppmanar medlemsländerna:

1. att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala status, som
något folk i Central- eller Österuropa skulle vilja införa;

2. att i samförstånd med Förenta Staterna och Canada underrätta Sovjetunionen
om att man i väster städse är beredd att förhandla om upprättande
av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det ger Sovjetunionen legitima
garantier och ej modifierar maktbalansen i Europa — förutser sovjettruppernas
tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt återställer alla
de berörda folkens suveränitet;

3. att fästa Sovjetunionens uppmärksamhet på det fredshot, som Tysklands
fortsatta delning utgör;

som studerat händelseutvecklingen i Mellersta Östern;

som bekräftar sin resolution 112 den 28 oktober 1956 och noterar president
Eisenhowers budskap den 5 januari 1957;

som anser att närvaron av en internationell styrka i detta område kan
vara ägnad att skapa förhållanden som är nödvändiga för en fredlig lösning
av de problem, som har avseende på rätten att existera och på de berörda
ländernas självständighet samt på internationell rättvisa,

rekommenderar att ministerkommittén uppmanar medlemsländerna:

a) att söka få till stånd en gemensam politik i Mellersta Östern för att
— i samförstånd med Förenta Staterna och varje annan stat som kan medverka
därtill — säkra en varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen
i området och framför allt skänka ifrågavarande länder en garanti
ej blott mot sovjetrysk aggression utan även mot varje inbördes konflikt,
exempelvis ett återupptagande av krigshandlingarna mellan arabstaterna
och Israel;

b) att med begagnande av den procedur, som fastställts i ministerkommitténs
resolution (54) 16, samfällt i Förenta Nationerna begära att den internationella
styrkan skall kvarstanna i området tills:

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

1. Suezkanalen upprensats,

2. ett system upprättats, som garanterar alla slater navigationsfrihet i
Suezkanalen,

3. ett fredsfördrag ingåtts mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendation 133
om en gemensam europeisk politik

Församlingen,

som konstaterat att den internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat
hur nödvändigt det är att Europa, inom den västliga gemenskapen
och Förenta Nationerna, blir en enad styrka på det moraliska, politiska och
ekonomiska planet,

rekommenderar att ministerkommittén vidtar följande åtgärder:

1. uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål besvara den hemställan,
som kommittén riktat till dem i resolution (56) 23 att överväga de
i rekommendation 105 nedlagda principerna i syfte att nå fram till en gemensam
europeisk politik;

2. på grundval av dessa svar fastställer en konkret och effektiv procedur
för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik som en förberedelse till
utarbetandet av en gemensam politik;

3. i enlighet med artikel 1 i stadgan underställer församlingen förslag
syftande till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen
under hänsynstagande till de organisationer som redan finns eller håller på
att sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma
marknaden.

Resolution 97

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 89 innehållande de principer som bör vara
vägledande för medlemsstaternas åtgärder på atomenergiens område;

som välkomnar det arbete som på detta område utföres av OEEC och Messinakonferensens
mellanstatliga kommitté.

som anser att OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs syflen icke är
oförenliga,

1. uppmanar OEEC:s medlemsländer att driva det inom denna organisation
förutsedda samarbetet så långt som möjligt;

2. uppmanar de länder som deltar i den mellanstatliga kommittén att,
som ett led i en ekonomisk integration, utan dröjsmål upprätta en europeisk
atomenergiorganisation i enlighet med principerna i resolutionen 89.

1. uppmanar alla berörda parter att utan dröjsmål göra gemensamma
arrangemang, varigenom största möjliga samband vidmakthålles mellan
OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs arbete och varigenom ett så
nära samarbete som möjligt etableras dem emellan, med särskild hänsyn
tagen till säkerhetsintresset;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

2. uppmanar enträget de sex Messina-staterna att låta de övriga länder
delta i Euratomfördragets utarbetande, som är beredda att godta de grundprinciper
för fördraget, som skall fastställas av de sex utrikesministrarna,
sedan dessa mottagit den mellanstatliga kommitténs rapport;

betonar nödvändigbeten av att Euratom står öppet för full eller partiell
anslutning från alla staters sida;

3. framhåller nödvändigheten av en samordning av de berörda ländernas
lagstiftning i fråga om hälsovård, socialvård, försäkringsväsende, finanser
samt handel och betalningar, i den män antomenergiens utnyttjande beröres
därav;

4. framhåller även angelägenheten av att Euratom infogas i en allmän
gemensam marknad.

Resolution 101

om den europeiska allmänna gemensamma marknaden

Församlingen:

1. förklarar sig övertygad att den europeiska ekonomiens effektivitet, stabilitet
och expansion, ävensom dess förmåga att bidra till det ekonomiska
och sociala framåtskridandet i de underutvecklade områdena både i Europa
och i andra världsdelar, kan på ett verksamt sätt ökas genom upprättandet
av en gemensam marknad i Europa;

2. lyckönskar den mellanstatliga kommittén till dess rapport och de sex
Messina-staterna till att de utan dröjsmål godtagit rapporten som grundval
för ett fördrag om upprättande av en gemensam marknad och uppmanar
dessa regeringar att vidtaga de åtgärder som erfordras för att så snart som
möjligt fullfölja arbetet;

3. välkomnar OEECrs initiativ att tillsätta en särskild arbetsgrupp för
att undersöka möjligheterna för en multilateral anslutning till den i Brysselrapporten
förutsedda tullunionen från utanförstående länders sidal och
i synnerhet förslaget att den gemensamma marknadens verkningsområde
skulle kunna vidgas genom att i detta inkludera både tullunionen och — i
form av ett frihandelsområde — de övriga länder, som är beredda att eliminera
sina handelsrestriktioner inbördes och i förhållande till de sex Messina-staterna
utan att likväl samordna sin handelspolitik med tullunionens
gentemot tredje land;

4. uppmanar alla Europarådets medlemsregeringar att begagna alla tillgängliga
medel för att upplysa allmänna opinionen i sina länder om syftet
och innebörden med upprättandet av en gemensam marknad i Europa.

Församlingen:

5. uttalar önskemålet att de föreslagna institutionerna organiseras på ett
sådant sätt, att inget dubbelarbete uppstår med andra europeiska institutioner;
och att Europarådet — och i synnerhet rådgivande församlingen — bör
vara sambandsorganet för de olika europeiska institutionerna;

6. uttalar som sin åsikt att det skulle vara till fördel för de länder i
andra världsdelar, som har konstitutionella eller speciella ekonomiska förbindelser
med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma marknaden.
Det bör därför tillses att de blir representerade eller — där så skulle visa sig
lämpligt — att deras intressen blir tillgodosedda;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957 11

7. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på de speciella problemen
på jordbrukets område;

8. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på behovet av att
tillse att den gemensamma marknaden ej så småningom får en politisk isolationistisk
inriktning eller övergår till att bli ett protektionistiskt område
till men för Europas ekonomiska och politiska enande.

9. uppmanar de medlemsländer som ej deltar i Brysselforhandlmgarna att
allvarligt överväga, hur utsikterna för deras export kommer att gestalta sig,
om de icke deltar i en europeisk gemensam marknad;

10. uppmanar dessa regeringar, ävensom de regeringar som deltar i Brysselförliandlingarna
att överväga, hur de bäst och med minsta möjliga drojsmål
skall kunna avskaffa de återstående restriktionerna på handeln, betalningarna
och migrationen mellan alla Europarådets medlemsstater;

11. uttrycker förhoppningen att så inånga av Europarådets medlemsstater
som möjligt skall kunna ansluta sig antingen till en europeisk tullunion
eller till ett omkring en sådan tullunion upprättat frihandelsomrade och
sålunda ge en ny kraftig impuls åt arbetet på Europas politiska enande.

Församlingen:

12. förklarar sig vara för upprättandet av en gemensam marknad, som

även omfattar jordbruket; . ..

13. anser att, vad jordbruket beträffar, den gemensamma marknaden bor
ta hänsyn till dess speciella omständigheter och behov. Det måste undvikas
att resultatet blir ökade skiljaktigheter mellan jordbruksproduktionen i de
olika länderna. I stället bör man — genom att upprätta ett preferenssystem,
"enom utvidgning av marknaderna, genom samordning av produktionsförhållandena
och genom stabilisering av marknaderna — åstadkomma en höjning
av jordbruksbefolkningens levnadsstandard i de deltagande ländernas

14. anser att den gemensamma marknaden skall resultera i god tillgång pa
jordbruksprodukter, uppmuntra produktion av kvalitetsvaror och samtidigt
tillgodose både producenternas krav på skäliga priser och konsumenternas

legitima intressen;

15. anser det vara nödvändigt att samordna den nu gallande laöstittninöen
i de olika länderna;

16 uttrycker önskan att, när den gemensamma marknaden upprattats,
vederbörlig hänsyn skall tagas till det samspel mellan ekonomiska, sociala
och mänskliga faktorer, som är resultatet av att det europeiska jordbruket
består av enheter, som ger levebröd åt hela familjer;

17. anser att en fortlöpande kontakt mellan ansvariga politiker och yikesorganisationer
är särskilt nödvändig med hänsyn till att jordbrukets

problem är av en alldeles sjieciell natur; , ,,

1 18. hoppas alt de länder som upprättar den gemensamma marknaden skall
försöka åstadkomma ett närmande mellan små egna synpunkter och dem,
som anlägges av de med den gemensamma marknaden associerade ländernas

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Resolution 104

om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas
parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen

Församlingen,

som ånyo förklarar sig besluten att utöva sin rådgivande funktion i ordets
fulla bemärkelse;

som anser att en av de säkraste metoderna att förverkliga detta syfte är
att förbättra och utveckla sina förbindelser med medlemsstaternas parlament; som

anser att en tillämpning av denna metod innebär, att förbindelserna
skall vara organiska och permanenta,

beslutar följande:

1. En permanent arbetsgrupp skall tillsättas med allmän uppgift att hålla
medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen.

2. Denna arbetsgrupp skall bestå av sju medlemmar utsedda av församlingens
presidium. Arbetsgruppen skall välja ordförande. Den skall sammanträda
så ofta den anser det önskvärt.

3. Arbetsgruppen skall bland de texter som antagits av församlingen välja
ut vissa för vidare befordran till medlemsstaternas parlament. Där så är
nödvändigt, skall arbetsgruppen avgöra vilka belopp som erfordras för att
översätta, trycka och distribuera de sålunda utvalda texterna.

4. Arbetsgruppen skall varje år ge församlingen en allmän översikt över
vad medlemsstaternas parlament företagit sig med anledning av församlingens
beslut.

5. Efter församlingens möten skall arbetsgruppen bistå medlemsstaternas
delegationer eller de enskilda medlemmarna av dessa delegationer med de
åtgärder de ma önska vidtaga i syfte att underställa respektive parlament
resultaten av församlingens arbete.

6. Arbetsgruppen skall upprätta alla erforderliga kontakter, i synnerhet

med ordförandena i de politiska grupperna, utskottens ordförande och rapportörer
samt företrädare för och sekreterarna i medlemsstaternas delegationer.
°

7. Så snart arbetsgruppen finner det lämpligt, skall den avge rapport till

församlingen om i vilken utsträckning de metoder som fastställts i denna
resolution visat sig tjäna sitt syfte samt framlägga de ytterligare förslag
som må bli behövliga. J 8

Resolution 107

om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa friges
Församlingen,

som erinrar om att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna
i artikel 3 föreskriver att »var och en har rätt till liv, frihet och personlig
säkerhet» och i artikel 2 fastställer att var och en åtnjuter denna rättighet
»utan åtskillnad av nagot slag exempelvis---på grund av politiska
eller andra åsikter»; *

som \ idare beaktat att artikel 9 i den allmänna deklarationen om de
mänskliga rättigheterna föreskriver att »ingen skall godtyckligt arresteras,
hållas i förvar eller landsförvisas» och att artikel 10 stipulerar att »var och

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

en är berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inför en självständig
och opartisk domstol för att fastställa hans rättigheter och skyldigheter
ävensom mot honom riktade anklagelser för brott»;

som uppmärksammat att vissa politiska fångar, företrädesvis kommunister,
som påståtts på ena eller andra sättet ha varit i opposition mot dagens
härskare, försatts i frihet i Östeuropa, inklusive Sovjetunionen,

fäster uppmärksamheten på att ett stort antal icke kommunistiska politiska
fångar, om vilka inga upplysningar kan erhållas, fortfarande måste
antas vara i fängelse;

understryker det beklagansvärda faktum att många av dessa människor
dömdes godtyckligt till långvarigt fängelse eller straffarbete genom administrativa
beslut;

anser att det är mänsklighetens plikt att hemställa att politiska fångar i
Central- och Östeuropa utan dröjsmål friges, vare sig de är kommunister
eller ej;

anmodar sin president att skriva till ordföranden i Sovjetunionens Högsta
Råd liksom till ordförandena i övriga östeuropeiska kommuniststater med
begäran om upplysningar angående de i bifogade förteckning upptagna personernas
öde och uppehållsort och med överlämnande av församlingens hemställan
att politiska fångar utan dröjsmål skall friges;

uppmanar medlemsregeringarna att verka för att denna resolution (och
de bifogade förteckningarna) tas upp till behandling vid Förenta Nationernas
elfte ordinarie möte (1956).

Resolution 112

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,
med särskild tonvikt på en gemensam europeisk politik
i förhållande till öststaterna

Församlingen:

konstaterar att den hållning, som egyptiska regeringen intagit i frågan om
nationaliseringen av Suezkanalbolaget, är oförenlig med det internationella
samarbetets anda och undergräver det förtroende, som är en nödvändig förutsättning
för goda förbindelser länderna emellan; församlingen fördömer
denna ensidiga och godtyckliga åtgärd, som nödvändigtvis måste ge upphov
till en allvarlig internationell kris. Varje förändring i villkoren för kanalens
skötsel är av alldeles särskilt intresse för västerns länder, som är i sin fulla
rätt att kräva att Egypten skall ställa garantier rörande navigationsfriheten
i kanalen likvärdiga med dem, som lämnas i 1888 års konvention och Suezkanalbolagets
koncessionskontrakt;

anser att det förslag, som antogs av de aderton makterna vid Londonkonferensen,
utgör en rättvis och tjänlig grundval för en fredlig uppgörelse
i tvisten;

uttalar sitt gillande av båda delarna av den fransk-brittiska resolutionen
den 14 oktober 1956 — vars första del antogs enhälligt och vars andra del
antogs av alla säkerhetsrådets medlemmar utom de två kommuniststaterna.

Det system, som skall upprättas enligt de av säkerhetsrådet godkända
principerna, bör innefatta elt internationellt organ, som är förenligt med
den egyptiska statens suveränitet och har befogenhet alt tillse att kanalen
administreras på vederbörligt sätt och att navigationsfriheten respekteras i
lika mån för alla.

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år J957

Församlingen:

konstaterar att förhållandet mellan Israel och arabstaterna fortsätter att
försämras och att läget utgör ett allvarligt hot mot freden i Mellersta Östern;

anser det vara farligt och orealistiskt att ta ställning till varje enskilt
fredshot i Mellersta Östern för sig utan att beakta läget i sin helhet i detta
område;

uppmanar medlemsregeringarna att samråda för att snarast möjligt enas
om en gemensam politik i vad avser förhållandet mellan staten Israel och
dess arabiska grannar och på så sätt få slut på det rådande krigstillståndet.

III

Församlingen:

konstaterar att tvisten om ön Cypern utgör en allvarlig fara för Europarådsstaternas
samfällda uppträdande, framför allt i Medelhavsområdet;

uppmanar de berörda medlemsländerna att på allt sätt söka samråda och
komma till en uppgörelse snarast möjligt;

ställer sig till regeringarnas förfogande för att lämna sitt bistånd i försöken
att nå en överenskommelse, om detta anses möjligt;

ger presidiet i uppdrag att bringa detta erbjudande till medlemsregeringarnas
kännedom.

Församlingen anser det ofrånkomligt och angeläget att atlantgemenskapen
stärkes inom ramen för NATO-fördraget, vars huvudsyfte är försvaret
av den västliga världen. NATO-rådet borde kunna åvägabringa en permanent
samordning på lång sikt av medlemsländernas utrikespolitik i alla
frågor av gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.
NATO måste även tillse att artikel 2 i fördraget tillämpas effektivt.
På det psykologiska området borde ansträngningar göras för att folket
i NATO:s medlemsländer skall förstå varandras synpunkter.

Resolution 113
om läget i Ungern

Församlingen,

som är djupt rörd av de ungerska frihetskämparnas tragiska vädjan i radio
— »Vi står i begrepp att do för Ungern och för Europa»,

bekräftar att Ungern liksom Central- och Östeuropas övriga länder från
Östersjön till Svarta havet är en del av Europa och att de fria länder som
är representerade i Europarådet måste anse sig ha ett ansvar för de europeiska
staters framtid, som nu är under sovjetiskt herravälde;

anser att man måste ge ett konkret uttryck för den solidaritet, som Europas
fria folk känner med det heroiska ungerska folket i dess kamp för sin
frihet och nationella tillvaro och för sitt kristna arv;

konstaterar med tillfredsställelse de spontana reaktionerna från den fria
världens folk gentemot Sovjetunionens inblandning i ungrarnas rättigheter
och friheter;

fördömer Sovjetunionens underlåtenhet att rätta sig efter den av Förenta
Nationernas generalförsamling antagna resolution, i vilken Sovjetunionen
uppmanas dra tillbaka sina trupper från Ungern;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

ser med fasa på och protesterar med kraft mot massarresteringarna och
massdeportationerna till Sovjetunionen av ungerska medborgare; och

uppmanar Europarådets medlemsregeringar:

1. att notera — samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom
om — att det f. n. icke finns någon regering i Ungern som representerar
folket;

2. att utöva gemensamma påtryckningar för alt framtvinga att de sovjetiska
trupperna omedelbart dras tillbaka från Ungern och en internationell
polisstyrka under Förenta Nationernas egid sändes dit inom den allra närmaste
framtiden;

3. att göra kraftfulla demarcher hos Sovjetunionens regering så att

a) den upphör med massdeportationerna av ungrare till Sovjetunionen,
vilka tynger på hela mänsklighetens samvete;

b) den tillåter konvojer med livsmedel och läkemedel från väster att obehindrat
komma in i Ungern;

c) den tillåter att de förnödenheter, som sålunda ställts till förfogande,
fördelas utan ovidkommande hänsynstaganden.

Resolution 119

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som med tillfredsställelse konstaterat att förslagen i dess resolution 97
vunnit beaktande i Brysselkonferensens och OEEC:s arbete,

framlägger ytterligare följande två förslag:

1. De medlemsstater som deltar i förhandlingarna inom OEEC och
vid Brysselkonferensen bör — - av politiska skäl — omedelbart gemensamt
låta uppföra en isotopseparalionsanläggning, även om det finns välgrundade
ekonomiska skäl för att uppskjuta ett beslut härom.

2. De bör även — av säkerhetsskäl — låta utarbeta ett absolut tillförlitligt
kontrollsystem och i enlighet härmed åvägabringa en noggrann samordning
dels mellan de kontrollsystem som skall tillämpas av Euratom,
respektive av OEEC:s europeiska atomenergiorgan, dels mellan dessa två
kontrollsystem och det som utarbetats av Förenta Nationernas internationella
atomenergiorgan, dels också mellan den civila kontrollen och den militära
kontroll, som skall utövas av Västeuropeiska unionens organ för rustningskontroll.

som konstaterat att inga definitiva förslag bekantgjorts om de institutioner
som förutses för Euratom,

uppmanar ministerrådet som har ansvaret för Brysselkonferensen:

a) att utrusta den i Euratom-fördraget förutsedda europeiska kommissionen
med självständig myndighet och gemensamt ansvar, d. v. s. med verklig
befogenhet alt fatta beslut och vidtaga snabba åtgärder framför allt då det
gäller att övervaka och garantera kontrollen och att organisera den gemensamma
marknaden för atomenergi samt alt leda investeringspolitiken;

b) att göra den europeiska kommissionen ansvarig inför den i rekommendation
117 omnämnda församlingen, vilken bör ha verkliga befogenheter
och framför allt vara behörig att godkänna budgeten, innan den fastställes
av ministerrådet;

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

c) att besluta om upprättandet av en ekonomisk och social kommitté, som
skulle representera producenter, arbetare och konsumenter;

d) att upprätta ett protokoll för att etablera så nära förbindelse som möjligt
mellan Euratom och Europarådet.

Resolution 120

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som anser att frågan om integration av hela eller cn väsentlig del av det
fria Europas territorium bör betraktas som en del av en allmän europeisk
politik, med andra ord, att det är Europas plikt att handla, närhelst dess
intressen står på spel,

1. välkomnar resultatet av OEEC:s utredning, där det konstateras att det
är möjligt att organisera ett frihandelsområde innefattande även den gemensamma
marknad, som skall upprättas av ett antal av dess medlemmar;

2. yrkar på att man söker finna en lösning vad beträffar jordbruket och
industrien, som är tillfredsställande för alla medlemmarna av den gemensamma
marknaden och icke hindrar att ett frihandelsområde senare upprättas; 3.

uttalar sig till förmån för en demokratisk och parlamentarisk kontroll
av den gemensamma marknadens verksamhet på det finansiella, ekonomiska
och sociala området; endast på så sätt kan hela det fria Europa, så som det
organiserats i Europarådet, göra sin stämma hörd, närhest Europas allmänna
intressen står på spel.

Resolution 121

om det ungerska revolutionsrådet

Församlingen,

som önskar ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

uppmanar ombuden att inom sina respektive parlament ta initiativ till
och främja upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet
med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt
stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

Departementschefen har i anslutning till vissa av besluten, nämligen rekommendationerna
105, 132 och 133'' samt resolution 112 anfört följande allmänna
reflexioner beträffande Europarådets roll och inriktningen av dess
verksamhet.

Liksom flera gånger tidigare har församlingen under det gångna året
kraftigt pläderat för en samordning av medlemsregeringarnas allmänna utrikespolitik
som en förberedelse till utarbetandet av en gemensam europeisk
politik. Den har ansett, att utvecklingen under förra hösten gjort det
naturligt och nödvändigt att åstadkomma en sådan samordning, i första
hand i vad avser förhållandet till Östeuropa samt de i Främre Orienten ak -

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

tuella frågorna. Det synes emellertid uppenbart, att vissa av församlingens
förslag faller utanför de i stadgan uppdragna gränserna för Europarådets
verksamhet och dessutom vilar på en orealistisk uppfattning om vad medlemsstaterna
kan vara beredda att acceptera som praktisk politik. Ingen
anledning finns således att tro, att medlemsregeringarna för närvarande
skulle vara villiga att på sätt föreslagits samordna sin allmänna utrikespolitik
eller ens begränsa sin handlingsfrihet genom att förbinda sig till
samråd beträffande vissa grupper av frågor. Härtill kommer att problemen
i Främre Orienten ej tillhör Europarådets geografiska intressesfär.

Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling
av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta
frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga
resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag
är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder,
att europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera även
vidare aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för medlemsstaterna.
Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för de olika
skiftningarna i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men utgör knappast
tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna av allmänpolitiskt
innehåll.

Mot vissa andra beslut, nämligen resolutionerna 107 och 113 gör departementschefen
invändningar av mera formell art. I den förra resolutionen
har församlingen givit sin president i uppdrag att med skrivelse direkt till
ordföranden i Sovjetunionens Högsta Råd liksom till ordförandena i övriga
öststaters lagstiftande församlingar överlämna en hemställan från församlingen,
att politiska fångar utan dröjsmål skall friges. Denna resolution får
anses ligga utanför församlingens befogenheter med hänsyn till att det enligt
art. 13 i stadgan ankommer på ministerkommittén att företräda Europarådet.

Resolution 113 om läget i Ungern antogs av församlingens ständiga utskott
å församlingens vägnar. Det är tvivelaktigt, om utskottet därvid hållit
sig inom gränserna för sin behörighet, vilken normalt endast bör omfatta
frågor av huvudsakligen administrativ art. Det förefaller föga lämpligt
alt acceptera en praxis, enligt vilken utskottet även uttalar sig i viktiga
politiska spörsmål.

I rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner
och i rekommendation 117 om rationalisering av det intereuropeiska
parlamentariska arbetet framhåller församlingen betydelsen av det
parlamentariska inslaget i det europeiska samarbetet, samtidigt som den
varnar för de tendenser till dubbelarbete mellan de olika europeiska iörsamlingarna,
som redan kan skönjas. Till dessa synpunkter synes man
på svensk sida kunna ansluta sig. I överensstämmelse härmed bör via Europarådets
församling kontakten mellan parlamentariska kretsar och OEEC
kunna ytterligare förbättras.

2 liihanq till riksdagens protokoll 1957. 5 sand. 1 avd. Nr 6—8

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Utskottet. Vid föredragning inför utskottet ha ytterligare upplysningar
lämnats i de frågor, som berörs i propositionen. Utskottet finner anledning
att även för sin del framhålla, att tyngdpunkten i Europarådets uppgifter
bör i enlighet med stadgan ligga på en utveckling av samarbetet mellan
medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta frågor på de ekonomiska,
sociala, kulturella, juridiska och administrativa områdena. På dessa områden
har rådet visat sig kunna göra värdefulla insatser, och det bör särskilt
erinras om, att rådet i nuvarande läge torde kunna lämna viktiga bidrag
till strävandena efter samordning av Västeuropas ekonomi.

Vad beträffar frågan om församlingens behandling av aktuella politiska
problem anser utskottet det vara av värde att debatter i sådana ämnen kunna
äga rum, varvid parlamentariker från medlemsstaterna får tillfälle att
ge uttryck åt meningar i respektive länder. Det torde emellertid kunna finnas
skäl att noga överväga huruvida det kan anses ändamålsenligt att såsom
resultat av en sådan politisk debatt i rekommendationer till medlemsstaternas
regeringar framlägga representanternas, respektive en majoritets
önskemål.

De formella erinringar som departementschefen i övrigt anfört, med utgångspunkt
från vissa åberopade resolutioner, synas baserade på konstitutionella
principer, vilka ej böra lämnas ur sikte.

Utskottet vill slutligen uttala sin anslutning till de principer och konkreta
önskemål, som uttalats i rekommendationerna nr 101 och 117 i avseende å
parlamentariskt inflytande i europeiska organisationer för gemensamma ändamål
samt en rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska samarbetet,
för vårt vidkommande självfallet under beaktande av de förutsättningar,
under vilka Sverige anslutit sig till Europarådet. Den i resolution
104 nämnda permanenta arbetsgruppen med uppgift att hålla medlemsstaternas
parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen torde på
sitt område hava en viktig uppgift att fylla i sådant hänseende.

Till de övriga i propositionen återgivna besluten finner utskottet icke
anledning till särskilt uttalande föreligga.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.

Mot innehållet i detta utlåtande har herrar Hjalmarson och Håstad reserverat
sig.

Stockholm den 9 maj 1957

På utrikesutskottets vägnar:
SVEN EM. OHLON

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1957

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Ohlon, Gustaf Karlsson, Elmgren, Werner
och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Ohlin, Hjalmarson, Pettersson i Dahl,
Thapper, Netzén, Håstad och Bengtsson i Halmstad.