Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1965 (Utlåtande 1965:Uu4 Utrikesutskottet)

Nr 4—6

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1965

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om svenskt
erkännande av Europarådsdomstolens behörighet.

I en i första kammaren väckt motion, nr 263, av herrar Holmberg och
Sveningsson, ävensom en i andra kammaren väckt likalydande motion, nr
319, av herr Petersson m. fl., vilka motioner hänvisats till utrikesutskottet,
föreslås att riksdagen måtte för sin del besluta att Sverige bör avgiva sådan
förklaring om erkännande av Europarådsdomstolens behörighet som avses i
art. 46 av Europarådskonventionen angående de mänskliga rättigheterna.

Beträffande motiveringen till yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet, som erinrar om att denna fråga behandlats vid ett flertal tillfällen,
senast vid föregående års riksdag (UU 1964 : 3), anser anledning icke
föreligga att frånträda sin hittillsvarande avvaktande ståndpunkt och får
därför hemställa,

att motionerna 1:263 och 11:319 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På utrikesutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Lundström, Undén, Bengtson,
Boman, Hernelius och Palm;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Kärrlander,
Heckscher, Alemyr, Wedén, Allard och Wahlund.

1 liihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 1 avd. Nr 4—6

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1965

Reservation

av herrar Lundström, Hernelius, Hecksclxer och Wedén, som ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om, att denna fråga vid flera tidigare tillfällen varit
föremål för behandling i riksdagen. De därvid godkända uppskoven med ett
svenskt ställningstagande har varit föranledda av önskan att domstolen
skulle få en något fastare ställning, innan Sverige toge ställning till frågan
om att underkasta sig dess jurisdiktion. Så synes nu ha skett. I själva verket
förhåller det sig numera så, att bland de länder, som godkänt enskild
besvärsrätt enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Sverige
är det enda land som ännu icke underkastat sig domstolens jurisdiktion.
Danmark har gjort detta redan för åtskilliga år sedan, och Norge
avgav motsvarande förklaring den 30 juni 1964. I utskottet upplystes, att
svenska regeringen med anledning av det norska beslutet upptagit frågan
om sin ställning till förnyat övervägande. Denna omständighet bör dock
ej föranleda något dröjsmål när det gäller riksdagens ställningstagande,
särskilt som det i nuvarande läge är angeläget att vårt land visar sin redobogenhet
att medverka i allt sådant europeiskt samarbete, som är förenligt
med vår alliansfria politik. Vid sådant förhållande finner utskottet hinder ej
möta att riksdagen nu fattar det av motionärerna föreslagna beslutet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 263 och II: 319
ville för sin del besluta att Sverige bör avgiva sådan förklaring,
som avses i art. 46 i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.»