Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955 (Utlåtande 1955:Uu4 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen angående vissa av Europarådets
rådgivande församling år 195b vid dess sjätte ordinarie
möte fattade beslut.

Genom en den 25 mars 1955 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition,
nr 173, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma
dag, begärt riksdagens yttrande angående vissa av Europarådsförsamlingens
år 1954 vid dess sjätte ordinarie möte fattade beslut, nämligen
rekommendation (nr 58) angående upprättande av regler för inbördes
konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer vid internationella
organisationer,

resolution (nr 45) angående upprättande av regler för inbördes konsultationer
mellan Europarådsländernas delegationer vid internationella organisationer,

rekommendation (nr 59) angående förenkling av tull- och gränsformaliteter
för motorfordon,

rekommendation (nr 61) angående OEEC:s särskilda rapport rörande
Strasbourgplanen,

rekommendation (nr 62) angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge,
rekommendation (nr 63) angående Västeuropas ansträngningar i syfte
att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna,

rekommendation (nr 64) angående Västeuropas ansträngningar i syfte
att befordra normala handelsförbindelser med öststaterna (tillägg),

rekommendation (nr 66) angående avslutandet av en europeisk utlämningskonvention,

rekommendation (nr 67) angående den europeiska jordbrukskonferensens
resolution rörande upprättandet av jordbruksmarknader,

rekommendation (nr 68) angående förbud mot förorening av havet genom
spillolja,

rekommendation (nr 69) angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade
naturkatastrofer,

resolution (nr 61) angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen
och medlemsstaternas parlament,

resolution (nr 63) angående den situation, som uppstått genom att Parisfördragen
frånfallits, och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess
ställe,

resolution (nr f>6) med utlåtande om Parisavtalen,

1 Diliang till riksdagens protokoll 1955. 5 samt. 1 avd. Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

resolution (nr 67) angående förbindelserna mellan Europarådet och den
västeuropeiska unionen samt unionsförsamlingens organisation,

resolution (nr 68) angående Saars framtida status,

rekommendation (nr 71) angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat.

Beträffande beslutens innehåll får utskottet hänvisa till såsom bilagor till
detta utlåtande fogade texter.

Departementschefen har beträffande vissa av besluten anfört följande.

Den tankegång, som utvecklas i rekommendationen nr 58 och resolutionen
nr 45 syntes skäligen verklighetsfrämmande. Ministerkommittén hade fördenskull
endast i mycket begränsad utsträckning tillmötesgått församlingens
önskemål.

Vad angår rekommendationerna n:ris 63 och 64 avseende handelsutbytet
mellan öst och väst, hade under debatten i församlingen den förstnämnda
kritiserats från svensk sida (blåboken om Europarådet s. 32). Av fyra i
voteringen deltagande svenska delegater röstade tre mot rekommendationen.
För egen del anslöte sig ministern till den framförda kritiken. Beträffande
den enhälligt antagna rekommendationen nr 64 vore huvudsyftet angående
vidgad öst—västhandel värt allt stöd från svensk sida. Avfattningen av rekommendationen
lämnade dock rum för kritik.

I rekommendationen nr 67 har församlingen bl. a. förordat vissa konstitutionella
nyheter i vad avser den i OEEC inramade jordbruksorganisationen.
Särskilt märkes förslaget om rätt för Europarådets församling att genom
utsedda ombud vara representerad vid jordbruksministerkommitténs
möten. Detta uppslag torde påkalla kritisk prövning från ministerkommitténs
sida, påpekar departementschefen.

Vad angår resolutionen nr 67 om gemensamt sekretariat för Europarådet
och den planerade västeuropeiska unionen hänvisar departementschefen
till de inlägg, som i ministerkommittén gjorts av svenska regeringens representant.
Denne underströk därvid det svenska kravet på en klar boskillnad
mellan organisationerna. Frågan har även under den senaste utrikesdebatten
i riksdagen berörts av utrikesministern, som erinrat om att från svensk sida
alltid hävdats, att Europarådet enligt sin stadga saknar behörighet att befatta
sig med försvarsfrågor och att Sverige fäster stor vikt vid denna begränsning
i rådets program. Ministerkommittén har tagit resolutionen ad
notam och kvarhåller den på dagordningen för fortsatt behandling.

Den allmänpolitiska resolutionen nr 63 angående den situation, som uppstått
genom att Parisfördragen angående den europeiska försvarsgemenskapen
frånfallits, har förlorat sin aktualitet. I resolutionen nr 66 har församlingen
i stället uttalat sig om de nya Parisfördragen och uttryckt sitt
gillande av dem. De svenska delegaterna i församlingen nedlade sina röster
vid voteringen. Svenska regeringen torde vid frågans behandling i ministerkommittén
enligt utrikesministerns uttalande böra avstå från deltagande
däri.

Utrikesutskottets utlåtande nr A år 1955

Åtskilliga av de övriga rekommendationerna har ännu icke slutbehandlats
av ministerkommittén.

Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare upplysningar,
finner icke anledning att göra annat uttalande än att det ansluter
sig till den från svensk sida i ministerkommittén och av utrikesministern
i här förut återgivna anförande tillkännagivna ståndpunkten beträffande förhållandet
mellan Europarådet och Västeuropeiska unionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 april 1955.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Gustaf Karlsson, Elmgren,
Lindblom, Birger Andersson och Georg Pettersson;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Dahl, Fast, Olof Andersson
och Edberg.

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Bilaga.

Rekommendation 58

angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas
delegationer vid internationella organisationer

Församlingen,

som anser, att konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer till
Förenta Nationerna, dess fackorgan samt administrativa sammanslutningar,
skulle bidraga till att skapa en närmare samhörighet mellan Europarådets
medlemsstater och främja dessas ideal samt de principer, som utgör grunden
för rådets stadga;

som anser, att sådana konsultationer mellan Europarådsländernas delegationer
endast kan öka de bidrag, som av Europarådets medlemsstater lämnas
till ifrågavarande internationella organisationers arbete genom att motsägelser
eller dubbelarbete i fråga om verksamheten vid sådana organisationer
och rådet undvikes;

som anser, att sådana konsultationer skulle ge de rådsmedlemmar, som
icke tillhör någon viss internationell organisation, tillfälle att tillkännage
sin uppfattning för de övriga rådsmedlemmarna genom ett multilateralt och
institutionellt system, varigenom de icke skulle behöva göra framställningar
hos vart och ett av de berörda sekretariaten;

rekommenderar ministerkommittén

att genom en statutorisk resolution fastställa nedan definierade system
för konsultationer:

(a) På initiativ av ordföranden eller dennes representant i en delegation
från någon av Europarådets medlemsstater till en internationell organisation,
må delegationer från rådets medlemsstater vid lämpliga tillfällen sammanträda
för att rådgöra om en fråga, som upptagits på ifrågavarande organisations
dagordning och som ligger inom Europarådets kompetens. I detta
syfte skall regeringarna i Europarådets medlemsstater utrusta sina delegationer
med erforderliga fullmakter, vilka skall bli en del av dessa delegationers
stående instruktioner.

(b) Närhelst verksamheten vid en viss internationell organisation synes
vara av intresse för rådet, skall generalsekreteraren till ministerkommitténs
ordförande inkomma med lämpligt förslag till sammankallande av ett
sådant möte genom förmedling av ordförandens hemlandsdelegation.

(c) Observatörer eller ad hoc-delegater från de av Europarådets medlemsstater,
som icke är medlemmar i den internationella organisation, vars
verksamhet föranlett sammankallande av möten, såsom sagts i föregående
punkt, skall inbjudas till sådana möten av den delegation, som begärt sammankallande
av mötet eller av den medlem av Europarådet, vars utrikesminister
är fungerande ordförande i ministerkommittén.

(d) Mötet må antingen inskränka sig till ett enkelt åsiktsutbyte eller,
med delegationernas enhälliga medgivande, antaga gemensamma konklusioner.
Regeringarna skall behålla full frihet att handla som synes dem
lämpligt i fråga om de konklusioner, som framlagts för dem.

(e) Den delegation, som sammankallar mötet, skall vara ansvarig för dettas
organisation och skall, om så befinnes lämpligt, med övriga delegationers
medgivande, upprätta en kortfattad rapport om mötet att framläggas
för ministerkommittén. Begäran må riktas till Europarådets generalsekreterare
om biträde för särskilda ändamål.

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Resolution 45

angående upprättande av regler för inbördes konsultationer mellan Europarådsländernas
delegationer vid internationella organisationer

Församlingen,

som anser det nödvändigt, att mellan de europeiska delegationerna till internationella
organisationer utan dröjsmål sådana kontakter eller konsultationer
upprättas, som kan gynna förverkligandet av Europarådets mål, och
att för detta ändamål ett provisoriskt system skapas för konsultationer mellan
de medlemmar av europeiska delegationer, som genast kan nås av församlingen; som

vad beträffar rekommendation 58 angående upprättande av regler för
inbördes konsultationer mellan europeiska delegationer vid internationella
organisationer,

1. önskar fästa uppmärksamheten hos dem av dess representanter, som
deltar i dessa internationella organisationers arbete, antingen som respektive
regeringars delegater, biträdande delegater eller experter, på önskvärdheten
av att, med sina regeringars samtycke och inom gränserna för sina
fullmakter, hålla inofficiella rådplägningar, i avvaktan på att ovan anförda
rekommendation blir antagen och satt i kraft;

2. uttrycker en önskan, att en summarisk rapport, vederbörligen godkänd,
skall om så befinnes lämpligt, av den medlem, som tagit initiativet till mötet,
överlämnas till församlingens sekretariat, som kan föreslå, att den upptages
på församlingens dagordning.

Rekommendation 59

angående förenkling av tull- och gränsformaliteter för motorfordon
Församlingen,

som tagit under förnyat övervägande den motion om förenkling av gränsformaliteterna
för resande, vilken framlagts av framlidne greve Jacini, dok.
98 (1951);

som önskar att i största möjliga utsträckning underlätta det internationella
turistutbytet mellan Europarådets medlemsstater;

som tagit kännedom om nordiska parlamentariska kommitténs för friare
samfärdsel betänkande angående förenkling av tull- och gränsformaliteter
för motorfordon samt om den verksamhet, som inom detta fält äger rum
under Förenta Nationernas ledning;

som anser att, såsom fallet är med de skandinaviska staterna, det skulle
vara möjligt att göra ytterligare framsteg mot upphävandet av onödiga formaliteter
mellan Europarådets medlemsstater och att sådana förbättringar
icke kan betraktas såsom ett dubbelarbete utan såsom ett steg i riktning
mot Förenta Nationernas mål;

som tagit hänsyn till utskottets för juridiska och administrativa frågor
rapport (dok. 204), vilken härjämte överlämnas till ministerkommittén, så
att denna rekommendation kan studeras i ljuset av denna rapport,

rekommenderar ministerkommittén att underkasta följande frågor en
snabb behandling och att utförliga uppgifter om de åtgärder, som kommittén
vidtagit för alt efterkomma denna rekommendation jämte ett första utlåtande
därom, skall inflyta i ministerkommitténs nästa rapport eller tillläggsrapport
till rådgivande församlingen;

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

DEL A

som tagit i betraktande att av Europarådets medlemsstater endast Belgien,
Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Sverige
hittills deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument till den
konvention rörande vägtrafik, vilken undertecknades i Geneve den 19 september
1949;

som särskilt uppmärksammat, att artikel 24 i denna konvention berättigar
förare, som innehar nationella körkort att utan ytterligare prövning
köra på alla avtalsslutande staters territorier, men att denna bestämmelse
kan underkastas vissa villkor,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att de medlemmar av Europarådet, vilka undertecknat men icke ratificerat
den konvention rörande vägtrafik, som undertecknades i Geneve den
19 september 1949, nämligen Danmark, Norge och Storbritannien, utan vidare
dröjsmål skall deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga
medlemsstater, vilka för närvarande icke är bundna av konventionen, nämligen
Irland, Island, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken, snarast skall ansluta
sig till densamma;

2. att de medlemsstater, som ännu icke gjort så, ofördröj ligen och utan
reservation skall erkänna giltigheten av körkort, utfärdade av andra medlemsstater
till personer med huvudsaklig hemvist inom dessa staters territorium; -

DEL B

som uppmärksammat, att den överenskommelse, som undertecknades i
Geneve den 16 juni 1949, innehållande bl. a. bestämmelser om provisorisk
tillämpning av förslaget till internationella tullkonventioner rörande turisttrafik
utarbetade av den ekonomiska europakommissionen, endast trätt i
kraft beträffande följande av Europarådets medlemsstater: Danmark,
Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige och Tyska
Förbundsrepubliken;

som är av den uppfattningen, att denna rekommendation på intet sätt inverkar
på de huvudförslag, som framställes i sektion C nedan och vilka syftar
till en omedelbar modifikation av tullhandlingar i avvaktan på dessas
slutgiltiga avskaffande,

rekommenderar ministerkommittén, att de av Europarådets medlemmar,
vilka har undertecknat men icke ratificerat överenskommelsen av den 16
juni 1949 rörande provisorisk tillämpning av förslaget till internationella
konventioner rörande turisttrafik, nämligen Belgien och Luxemburg, skall
deponera sina ratifikationsinstrument och att övriga medlemsstater, vilka
ännu icke är bundna av överenskommelsen, skall ansluta sig snarast;

Del C

som har undersökt olika vägar för att uppnå ytterligare förenklingar och
särskilt studerat vissa tulldokument för närvarande i bruk i vissa medlemsstater,
såsom den fransk-italienska »diplyque» och den »laisser-passer»,
som utländska motorfordonsförare kan erhålla vid infärd till Frankrike,
Italien, Schweiz, Tyska Förbundsrepubliken och Österrike, vilka båda dokument
representerar lovvärda försök att underlätta gränsövergångar;

som uppmärksammat, att den nordiska interparlamentariska kommittén

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

i sin rapport angående förenkling av gränsformaliteterna för motorfordon
rekommenderat fullständigt avskaffande av tulldokument vid tillfällig införsel
av privata motorfordon de nordiska staterna1 sinsemellan och att formaliteterna
vid gränserna mellan dessa länder skulle begränsas till stickprov
på motorfordons nationella registreringsbevis och/eller förarens nationella
körkort och att det första av dessa förslag redan kommit till tilllämpning
i Danmark;

som uppmärksammat, att samma procedur gäller för motortrafik mellan
Canada och Förenta Staterna;

som erinrar om att, vad beträffar de nordiska länderna, för närvarande
ingen finansiell säkerhet kräves vid tillfällig införsel av privata motorfordon
och att, utom i Danmark, där även detta krav frånfallits, besökande
motorfordonsförare från andra nordiska länder endast har att personligen
avlägga en skriftlig försäkran att ur landet återutföra sina fordon inom viss
tidsfrist eller att betala föreskrivna utförseltullar och avgifter,

rekommenderar ministerkommittén: ^ .

1. att Europarådets medlemsstater skall avstå från att fordra finansiell
garanti vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister med
huvudsaklig hemvist i övriga medlemsstater;

2. att såsom slutligt mål för Europarådets medlemsstater, vilket bör uppnås
snarast möjligt, uppställa ett fullständigt avskaffande av tulldokument
vid tillfällig införsel av privata motorfordon genom turister från medlemsstaterna
samt en begränsning av gränsformaliteterna till stickprov på nationella
registreringsbevis för fordon och nationella körkort för förare, vilket
prov i den mån så är möjligt endast bör äga rum vid platsen för infärd till
en medlemsstat;

3. att de medlemsstater, vilka för närvarande icke ser sig i stånd att helt
avskaffa i föregående stycke omnämnda tulldokument, såsom en tillfällig
övergångsåtgärd i avvaktan på förverkligande av detta mål skall införa en
tillfällig europeisk införselhandling för besökande motorfordonsförare, med
huvudsaklig hemvist i en annan medlemsstat, liknande den tillfälliga nordiska
införselhandlingen, d. v. s. en handling, som icke fordrar finansiell
säkerhet, utfärdas utan avgift genom tullmyndigheter och motororganisationer
samt vid tullstationerna och gäller för en eller flera resor och under
minst tre månader, med möjlighet till förlängning upp till ett år (se beskrivning
av den nordiska tillfälliga införselhandlingen i §§ 53—59 av utskottets
för juridiska och administrativa frågor rapport) :

4. att, efter införandet av ett europeiskt tillfälligt införseldokument, all
kontroll, som genomföres vid återkomsten till det land, där eu motorförare
har sin huvudsakliga hemvist och som avser ett tillfälligt utfört motorfordon,
endast skall grunda sig på motorfordonets nationella registreringsbevis; 5.

att en konferens för diskussion av ovannämnda åtgärder sammankallas
snarast inom Europarådets ram och att, förutom Europarådets medlemmar
och en delegation från rådgivande församlingen, följande länder
skall inbjudas att deltaga, under förutsättning att de i förväg tillkännagivit,
att de är gynnsamt inställda till dessa rekommendationer: Finland, Jugoslavien,
Portugal, Schweiz, Spanien och Österrike;

1 I denna rekommendation avser ordet nordiska» Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Utrikesutskottets utlåtande nr å år 1955

DEL D

som tagit hänsyn till den internationella plan för trafikförsäkring mot
skada å tredje man, vilken utarbetats under ledning av den ekonomiska
europakommissionen och som stöder sig på principen om internationellt erkännande
av nationella försäkringsbevis;

o som> i betraktande av att detta system numera tillämpas i alla Europarådets
medlemsstater utom Grekland, Island och Turkiet,

som, i betraktande av, dessutom, att införandet av obligatorisk försäkring
mot skador å tredje man i de av Europarådets medlemsstater, där en sådan
försäkring ännu icke erfordras skulle utgöra ytterligare ett viktigt steg
mot underlättande av turistresor med motorfordon mellan dessa länder.

rekommenderar ministerkommittén;

!• a*t Island, som är ett av de länder, där försäkring mot skador å tredje
man är obligatorisk, erkänner giltigheten av det internationella trafikförsäkringsbeviset
(grönt kort) och att regeringarna i Grekland och Turkiet
y.. ei-f°rderliga åtgärder för att tillåta trafikförsäkringsbolagen att till

törsäkringsinnehavare utfärda internationella trafikförsäkringsbevis för resor
utomlands;

2. att medlemsstater, i vilka försäkring mot skada å tredje man för närvarande
icke är obligatorisk, överväger möjligheterna att göra sådan försäkring
obligatorisk.

Rekommendation 61

angående OEEC:s särskilda rapport rörande Strasbourgplanen

Församlingen,

som den 25 september 1952 antagit rekommendation 26, känd under
namnet Strasbourgplanen;

som behandlat OEEC:s kommentar till denna plan;

som tagit kännedom om bifogade rapport från kommittén för ekonomiska
frågor;

som är av den uppfattningen, att ministerkommittén, vid överlämnandet
av rekommendation 26 till OEEC:s prövning, beslutat att förbehålla sig
varje avgörande i ärendet och att bibehålla frågan på sin dagordning;

som anser, att Europarådets och särskilt ministerkommitténs initiativrätt
i ekonomiska frågor kommer till klart uttryck i det arbetsprogram, som
nyligen framlagts för församlingen;

som anser, att såsom Strasbourgplanen understryker, den ekonomiska utvecklingen
i territorier, som är beroende av och har konstitutionella band
med Europarådets medlemsstater, i första hand bör inriktas på att höja befolkningens
levnadsstandard genom en väl avvägd utveckling av dessa länders
tillgångar;

0 som anser, att ett nära samarbete mellan å ena sidan medlemsstaterna och
a andra sidan regeringarna och folken i dessa transoceana territorier är
oundgängligt för att förbereda ett balanserat långtidsprograrn, inspirerat av
Strasbourgplanen, 1

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att antaga principen, att den europeiska integrationspolitiken såsom
naturlig följd upptager samarbetet mellan moderländerna, de transoceana
territorier, som har konstitutionella band med dessa, och Europarådets övriga
medlemsstater, till fromma för dessas gemensamma välfärd;

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

(b) att inbjuda makter med transoceana besittningar att, på grundval av
Strasbourgplanen, OEEC:s kommentarer till densamma samt bifogade rapport,
gemensamt undersöka inom vilka områden de skulle vara villiga att
acceptera andra europeiska länders deltagande.

(c) att en konferens sammankallas under Europarådets och OEEC:s gemensamma
ledning, mellan å ena sidan medlemsstaterna och å andra sidan
berörda transoceana territorier, för att behandla de problem, som en tilllämpning
av de i Strasbourgplanen ingående förslagen skulle framkalla.

Rekommendation 62

angående konvertibilitetsfrågans aktuella läge

Församlingen,

som beaktat den utveckling och de internationella överläggningar, som
nyligen ägt rum rörande konvertibiliteten.

1. framhåller starkt de principer, som nedlagts i dess resolution 29 av
maj 1953, och framförallt:

(a) att konvertibiliteten av valutor i intet fall får uppnås till priset av
handelsrestriktioner;

(b) att åtgärder i syfte att återinföra konvertibiliteten av någon europeisk
valuta skall antagas endast efter överläggningar med samtliga berörda parter; (c)

att de första stegen för utvidgandet av handels- och betalningssystemet
skall företagas på ett sådant sätt, att de icke äventyrar europeisk integration; 2.

önskar lika starkt understryka vikten av att vid varje försök till konvertibilitet
uppmärksamheten fästes vid sysselsättningsnivån och levnadsstandarden
i samtliga berörda länder;

3. erinrar om sina rekommendationer 29 av maj 1952 och 46 av juni 1953
angående integration av Europarådet och OEEC, framhåller som sin uppfattning,
att när konvertibiliteten har uppnåtts ögonblicket torde visa sig
lämpligt att företaga en dylik institutionell förändring samt framför en
önskan att bliva tillfrågad i ärendet i en nära framtid.

Rekommendation 63

angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala
handelsförbindelser med öststaterna

Församlingen,

som är fast besluten att icke sky några ansträngningar i syfte att främja
den fredliga samlevnaden mellan världens samtliga länder;

som anser, att utvecklingen av öst-västhandeln kan bidraga härtill;
som med tillfredsställelse tagit del av det arbete, som nedlagts inom den
ekonomiska kommissionen för Europa för att främja handelsförbindelserna
mellan öst och väst;

som beaktat COCOM:s verksamhet;

som önskar utvidga samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att främja
handeln med öst;

särskilt i syfte att tillse, att väst icke försättes i ett ogynnsamt läge vid
handelsförhandlingar med östs monopolföretag;

som erinrar om de synpunkter, som framhållits i interimsrapporten (dok.
258) rörande denna fråga;

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

rekommenderar ministerkommittén:

1. att antaga följande principer:

(a) varuutbytet mellan öst och väst skall betraktas som en del av västs
allmänna politik gentemot östblocket;

(b) med hänsyn till den sovjetiska politikens karaktär måste hänsyn tagas
såväl till den politiska innebörden av sådan handel som till dess ekonomiska
fördelar;

(d) en sådan utveckling kan icke äga rum på ett för västmakterna tillfredsställande
sätt, därest de icke samordnar sin politik i detta avseende;

2. att utse experter med uppdrag att undersöka, hur en sådan samordning
lämpligen skall kunna ske, och i synnerhet med hänsyn till möjligheten
att skapa ett centralorgan för samordning av öst-västhandeln och till
vilket samtliga väststater, vare sig de är medlemmar i Europarådet eller icke,
skall kunna ansluta sig.

Rekommendation 64

angående Västeuropas ansträngningar i syfte att befordra normala handelsförbindelser
med öststaterna (tillägg)

1. Församlingen erkänner, att lättnader i restriktionerna beträffande östvästhandeln
kan medföra vissa begränsade lättnader för de underkuvade
länderna i Central- och Östeuropa, i den mån de kan minska dessa länders
befolknings nuvarande ekonomiska svårigheter, samt även till en viss
grad begränsa Sovjetunionens ansträngningar att leda dessa länders handel
från dess traditionella riktningar och fullborda integreringen av dess ekonomi
inom satellitblocket.

2. Den bekräftar, att ingen åtgärd eller godkännande av någon åtgärd av
Europarådet rörande utvecklingen av öst-västhandeln på något sätt förminskar,
strider emot eller berör rådets fortsatta anslutning till den uppfattning
som det nyligen givit uttryck åt i resolutionen 47, i vilken församlingen
ånyo bekräftar nödvändigheten av hela Europas enande och ser fram
emot den dag, då dessa länder åter skall bli en integrerande del av den
europeiska gemenskapen.

3. Församlingen föreslår, att ministerkommittén skall hålla utvecklingen
av öst-västhandeln under ständig och noggrann uppsikt och framförallt vidtaga
varje åtgärd, som må synas nödvändig och möjlig för att förhindra
denna handel från att direkt underlätta en ytterligare förstärkning av den
kommunistiska politiken i avseende på kollektivisering eller motsvarande
åtgärder, som står i strid med det slutliga återvändandet av dessa underkuvade
länder till ett fritt och demokratiskt liv, eller från att höja levnadsstandarden
för Sovjetunionens befolkning på bekostnad av befolkningen
i satellitländerna.

Rekommendation 66

angående avslutande av en europeisk utlämningskonvention
Församlingen,

som uppmärksammat det förslag, som framlagts inför församlingen av
hr J. G. Foster, Q. C., rörande avslutande av en europeisk utlämningskon -

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

vention i enlighet med samtliga medlemmars önskemål om en gemensam
åtgärd på det juridiska området, ett förslag, som den 30 november 1951, dok.
82 (1951), överlämnades till utskottet för juridiska och administrativa frågor; som

anser det önskvärt, med hänsyn till de nära förbindelser, som utvecklas
mellan Europarådets medlemmar, att avsluta en europeisk utlämningskonvention
för att säkerställa bestraffningen av dem, som begått brott
inom en medlems av Europarådet jurisdiktionsområde och som tager sin
tillflykt till en annan medlemsstats territorium, och för att så långt som
möjligt förenkla utlämningsförfarandet;

som underrättats om att en kommitté av regeringsexperter sammanträtt i
Strasbourg i oktober 1953 »i syfte att undersöka möjligheten av att fastställa
vissa principer rörande utlämning, som skulle vara antagbara för
samtliga medlemmar av Europarådet, varvid frågan huruAdda dessa principer
skulle ingå i en multilateral konvention eller om de endast skulle
tjäna som grundval för en bilateral överenskommelse om utlämning skulle
tillsvidare få anstå»;

som i princip godkänt de artiklar, som bör ingå i en europeisk utlämningskonvention,
vars text återfinnes i utskottets för juridiska och administrativa
frågor rapport, som härmed överlämnas till ministerkommittén
(dok. 234),

rekommenderar ministerkommittén:

1. att expertkommittén för utlämningsfrågor erhåller i uppdrag att fortsätta
sitt arbete i syfte att avsluta en europeisk utlämningskonvention och
att i denna införa de artiklar,1 som närslutes denna rekommendation, vilka
utarbetats av utskottet för juridiska och administrativa frågor och godkänts
av församlingen;

2. att med hänsyn till den resolution rörande undertecknande av partiella
överenskommelser, som antogs av ministerkommittén vid dess nionde möte
i augusti 1951, detta arbete skall fortsättas, även om det därefter skulle
visa sig, att vissa medlemsstater icke är villiga ansluta sig till en sådan konvention; 3.

att, därest expertkommittén skulle anse det erforderligt att vidtaga betydelsefulla
ändringar av saklig natur i dessa artiklar, sådana föreslagna
ändringar skall diskuteras vid gemensamma möten mellan vederbörande
underkommitté a\r församlingens juridiska och administrativa utskott a ent
sidan och regeringarnas expertkommitté eller dess underkommitté å den
andra i syfte att uppnå en lösning, som är godtagbar för båda parterna;

4. att texten till den föreslagna europeiska konventionen skall överlämnas
till församlingen för yttrande, innan den slutgiltigt godkännes av ministerkommittén.

Rekommendation 67

angående den europeiska jordbrukskonferensens resolution rörande upprättandet
av jordbruksmarknader

Församlingen har beaktat den slutliga resolution, som avgavs av den europeiska
jordbrukskonferensen om upprättande av jordbruksmarknader, vilken
avhölls i Paris från den 6 till den 10 juli 1954.

Församlingen bekräftar, att den nuvarande utvecklingen på världsmark -

1 Här ej bifogade.

Utrikesutskottets utlåtande nr i år 1955

naden gör det angeläget att upprätta en europeisk organisation, som kan
vara i stånd att genom gemensamma åtgärder lösa de produktions-, konsumtions-
och försäljningsproblem, som för närvarande möter vår kontinents
nationella jordbruksekonomi.

Den välkomnar det uttalande, som gjorts i nämnda konferens’ resolution,
att »länder, som inom de gränser, som fastställts av konferensen, önskar
sluta individuella överenskommelser rörande jordbruksprodukter och livsmedel
fritt bör kunna bestämma sina samarbetsmetoder», och anser, att den
gradvisa utvidgningen av sådana överenskommelser efter en tid skall leda
till det önskade målet.

Församlingen uppmärksammar även — och med stark tillfredsställelse —
att resolutionen icke begränsar sig till en from önskan, utan att beslut fattats
att utföra ett sammanhängande verksamhetsprogram och vidtaga åtgärder,
som baserats därpå samt att en ny organisation för närvarande håller
på att upprättas i form av en ministerkommitté för jordbruk och livsmedel
med en ställföreträdarekommitté, som till sitt förfogande skall erhålla
ett effektivt sekretariat med erforderlig sakkunskap;

anser det därför viktigt, att den nya organisationen för att framgångsrikt
kunna utföra de uppgifter, som förelagts den, skall åtnjuta de största förmåner
och besitta fulla befogenheter inom sitt kompetensområde;

framhåller behovet av att Europarådet upprätthåller nära förbindelser
med den föreslagna kommittén och sekretariatet och bekräftar det uttalande,
som avgivits av rådgivande församlingens representant vid konferensen,
vilket uttalande konferensen beaktade; och

rekommenderar ministerkommittén:

1. att snarast möjligt tillämpa europakonferensens resolution;

2. att tillämpa resolutionens förslag på ett så liberalt sätt som möjligt
och framför allt bemyndiga ministerkommittén för jordbruksfrågor att
inom ramen för OEEC och dess egen kompetens vidtaga alla åtgärder, som
nödvändiggöres av läget inom medlemsstaterna;

3. att giva ministerkommittén för jordbruksfrågor, ställföreträdarekommittén
och dess sekretariat en ställning, som motsvarar jordbrukets betydelse
inom Europas ekonomi;

4. att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att en delegation, bestående
av representanter, utsedda av den rådgivande församlingen, i egenskap av
rådgivare skall kunna närvara vid möten med ministerkommittén för jordbruksfrågor
eller dess ställföreträdare.

Rekommendation 68

angående förbud mot förorening av havet genom spillolja

Församlingen,

som riktar uppmärksamheten på de problem, som uppkommit under efterkrigsåren
genom:

(a) transport av råolja till Europa med därav följande uttömning av spillolja
från tankfartyg;

(b) den ökade användningen av oljebränsle på handelsfartyg;

som med oro uppmärksammat, att uttömning av spillolja i havet medför
förstörelse av djurlivet och fiskplatserna och nedsmutsar kusterna och
stränderna hos de medlemsstater av Europarådet, som är belägna vid havet;

som tagit del av det arbete, som utförts av den internationella konferens
rörande havsvattnets förorenande genom olja, som ägde rum i London från
den 26 april till den 12 maj 1954; och

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

som godkänt syftet med de åtta resolutioner, som antogs av denna konferens,
och den slutakt, som utfärdades vid avslutningen av dess förhandlingar;
o . .

som antager de av konferensen avgivna slutsatserna såsom de angivits
i resolution nr 1:

»Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorening, som man
känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i havet,
och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggör att till stor
del uppnå detta mål.

Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen, att det för närvarande
icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt, från vilken uttömning
av beständiga oljor i havet skall helt och hållet upphöra, anser den dock,
att fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nödvändiga
undantag — bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen
riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda
organ att göra allt vad de kan för att skapa nödiga förutsättningar för
genomförandet av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottagningsanordningar
åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen
förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen,
att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt
granska frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de
av denna konferens anbefallda åtgärderna»,

1. föreslår, att ministerkommittén skall uppmana de regeringar, som
ännu icke undertecknat den i London den 12 maj 1954 ingångna internationella
konventionen rörande förbud mot förorening av havsvatten eller
endast gjort det under förbehåll för ratifikation eller godkännande, att vidtaga
sådant godkännande och i avvaktan på konventionens ikraftträdande
omedelbart vidtaga vissa åtgärder, som uppräknats i resolution nr 6, som
godkänts av konferensen och bifogats dess slutakt;

2. riktar representanternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att de
underrättar sina respektive parlament om den mycket stora vikt, som vissa
av Europarådets medlemmar fäster vid denna fråga.

Rekommendation 69

angående hjälp åt medlemsstater vid inträffade naturkatastrofer

Församlingen,

som tagit del av aytikel 63 i ministerkommitténs särskilda budskap
(dok. 238);

som med stor oro finner, att de nyligen timade naturkatastroferna i Algeriet
gör det ännu mera nödvändigt, att Europarådet upprättar ett organ för
att samordna åtgärder, varför de europeiska staterna har gemensamt ansvar;

som även hänvisar till den resolution, som församlingen redan tidigare
antagit till förmån för jordbävningsoffren på de joniska öarna,

är överraskad att finna att detta meddelande synes ha lämnat ön Itaka,
som adopterats av rådet, utan avseende;

rekommenderar ministerkommittén:

1. att vidtaga alla ansträngningar för att vad beträffar Itaka fortsätta och
i vad avser Algeriet vidtaga erforderliga åtgärder för att lämna nödvändig
hjälp och bistånd;

2. att vidtaga åtgärder för att möjliggöra, alt hjälpåtgärdcr till varje
medlemsland i Europarådet, som ulsättes för naturkatastrofer, i fortsätt -

14 Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

ningen skall organiseras metodiskt och vara avsedda att lämnas automatiskt; 3.

att säkerställa, att nödvändiga åtgärder utföres så fort som möjligt;

4. att utan dröjsmål erbjuda någon bestämd form för materiell hjälp till
ön Itaka, vars adoption rådgivande församlingen enhälligt beslutat;

5. att meddela församlingen varje åtgärd, som har vidtagits eller må komma
att vidtagas i detta ärende.

Resolution 61

angående förbindelserna mellan rådgivande församlingen och medlemsstaternas
parlament

Församlingen,

som önskar påskynda den gradvisa utvecklingen av närmare förbindelser
mellan medlemmar av Europarådet framförallt genom att stärka banden
mellan församlingen och medlemsstaternas parlament;

som är övertygad om att kontakten med parlamenten på alla stadier i dess
arbete och i dess beslut kan göra dess åtgärder verksamma.

1. uppmanar representanterna i församlingen att vidtaga erforderliga åtgärder
för att försäkra sig om en diskussion inom deras nationella parlament
av texter, som antagits av rådgivande församlingen;

2. uppmanar församlingens ordförande att regelbundet till de nationella
parlamenten överlämna texter, som antagits av församlingen (den tryckta
samlingen), samt att i en missivskrivelse kommentera betydelsen av de beslut,
som fattats, och samtidigt begära parlamentens stöd på vissa punkter;

3. instruerar församlingens sekreterare att redogöra för de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för att verkställa översättningar till språken
i de länder, dit texterna sändas, varigenom medlemmarna av de nationella
parlamenten skulle göras bekanta med församlingens arbete;

4. uppmanar representanterna att samarbeta med församlingens sekreterare
i syfte att överväga och genomföra lämpliga metoder för att förmå
de nationella parlamenten att stödja församlingens rekommendationer, varvid
generalsekretariatet instruerats att för detta ändamål lämna erforderlig
teknisk hjälp till representanterna.

Resolution 63

angående den situation, som uppstått genom att Parisfördragen frånfallits,
och avsedd att angiva möjliga lösningar i dess ställe

DEL A

Församlingen,

som är besluten att fullgöra den rådgivande uppgift, som den erhållit, i
synnerhet i den nuvarande krisen för europeisk sammanhållning, som uppstått
genom att Parisfördragen frånfallits;

som konstaterar, att den omfattande debatt, som ägt rum i församlingen,
och de viktiga meddelanden, som lämnats av Belgiens och Frankrikes
utrikesministrar, har gjort det möjligt för församlingen att omedelbart före
Londonkonferensen fullgöra denna uppgift;

som uttalar sitt godkännande av de allmänna målen för europeisk politik,
som de sex signatärmakterna till Parisfördragen ånyo bekräftat vid Brysselkonferensen
nämligen:

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

— att stärka det europeiska samarbetet i syfte att skydda Västeuropa mot
de krafter som hotar det;

— att undvika varje neutralisering av Tyskland;

— att bidraga till Tysklands enande och dess deltagande i det gemensamma
försvaret;

— att finna en form för västerns ekonomiska och politiska integration;
anser, att den europeiska försvarspolitiken bör vara grundad på följande

fyra principer:

(i) nödvändigheten av ett snabbt stärkande av Europas försvar;

(ii) förstärkning av atlantalliansen, som utgör grundvalen för den fria
världens säkerhet, och utveckling av NATO;

(iii) Förbundsrepubliken Tysklands deltagande på basis av fullständigt
lika rättigheter;

(iv) nödvändigheten av att utan avbrott fullfölja ansträngningarna att
åstadkomma Europas ekonomiska och politiska enande.

DEL B

1. Församlingen välkomnar sammankallandet av Londonkonferensen.
Den anser, att konferensen har som främsta mål att finna en ny formel,
vilken skall möjliggöra för de stater, som är närvarande vid konferensen att
deltaga i en europeisk organisation, som kan baseras på en ändring och utvidgning
av Brysselpakten, innebärande en fullständig likställighet i vad
avser de deltagande staternas skyldigheter och rättigheter och utgörande en
integrerande del av NATO.

Församlingen uttrycker en önskan, att denna organisation, vars grund
lägges vid konferensen, skall vidtaga åtgärder för deltagande av andra europeiska
stater, som icke är närvarande vid konferensen.

Församlingen anser, att varje nytt försvarssystem skall innebära:

— på det militära planet:

(i) en förstärkning av NATO genom avslutande av långfristiga överenskommelser
angående storleken av och kontrollen över de stridskrafter som
stationerats på Europas kontinent;

(ii) en utveckling av den administrativa och tekniska integrationen av
europeiska stridskrafter, som är stationerade på Europas kontinent, i synnerhet
vad beträffar underhållstjänsten;

(iii) åtgärder för upprättande av kontroll över tillverkningen av vapen i
Europa framförallt i strategiskt utsatta områden;

— på det politiska planet:

en form av europeiskt politiskt överinseende och demokratisk kontroll,
som är antagbar för samtliga europeiska stater, som förhandlar vid konferensen,
däri inbegripet Storbritannien.

2. Församlingen anser, att de förhandlingar, som skall äga rum i London,
icke skall utesluta återupptagande av de förhandlingar, som avbröts i Bryssel
den 22 augusti i syfte att nå en överenskommelse om en ny form för
integration av europeiska stridskrafter, antagbar för parlamenten i samtliga
signatärstater till Parisöverenskommelsen. Denna militära integration, vilken
icke skulle äventyra uppfyllandet, antingen samtidigt eller senare, av de
önskemål, som kommit till uttryck i Luxemburgresolutionen av den 10 september
1952, skall under alla förhållanden föreskriva en demokratisk kontroll,
som skall utövas av en parlamentarisk församling, vilken så snart
som möjligt skall väljas genom allmänna val. Detta nya system skulle möjliggöra
närmare förbindelser med Storbritannien och troligen anslutning av
andra europeiska stater.

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

3. Församlingen förbehåller sig rätten att under sitt nästa möte avgiva
ett nytt betänkande angående dessa problem som helhet och rörande de lösningar,
som kan föreslås den.

Resolution 66

med utlåtande om Parisavtalen
DEL A

Församlingen,

som granskat London- och Parisöverenskommelserna;

som med tillfredsställelse konstaterat, att regeringarna snabbt nått överenskommelse
om en lösning av det europeiska försvarsproblemet;

som välkomnar Storbritanniens aldrig tidigare givna åtagande, att brittiska
stridskrafter under detta århundrade, så länge som västeuropeiska
unionen önskar det, skall förbliva på Europas kontinent;

som anser, att avslutandet av dessa överenskommelser har förstärkt
atlantalliansen;

konstaterar, att Parisöverenskommelserna i stor utsträckning motsvarar
de fyra principer, som fastställts i del A i resolution 63, och de önskemål,
som framförts i del B av samma resolution;

understryker nödvändigheten av att dessa överenskommelser snart ratificeras; uttrycker

uppfattningen, att Parisöverenskommelserna ger västmakterna
den sammanhållning, som är nödvändig för att genom förhandlingar med
Sovjetunionen söka uppnå en fredlig lösning av de europeiska säkerhetsproblemen,
och i första hand Tysklands återförening och ett statsfördrag
med Österrike;

uttrycker förhoppningen, att ett åsiktsutbyte omedelbart skall äga rum
på diplomatisk väg, så att förhandlingarna kan påbörjas så snart som möjligt
efter ratifikation av överenskommelserna, vilkas tillämpning icke bör
fördröjas.

DEL B

Församlingen,

som i resolution 67 uttryckt sin åsikt om organisationen av västeuropeiska
unionens församling och om förbindelserna mellan västeuropeiska unionen
och Europarådet,

uttrycker förhoppningen

(a) att västeuropeiska unionens råd skall bli satt i stånd att vidtaga erforderliga
åtgärder för att främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa
integration;

(b) att mötet med den arbetsgrupp, som förutses i den av niomaktskonferensen
den 21 oktober 1954 antagna resolutionen rörande produktionen
och standardiseringen av vapen, skall resultera i en överenskommelse, som
står i överensstämmelse med de principer, som framlagts i denna resolution,
framför allt i vad avser en rationell organisation av produktionen och standardiseringen
av vapen;

(c) att den västeuropeiska unionens råd skall undersöka, huruvida rustningskontrollorganets
europeiska kontrollpersonal kan tillerkännas en av
regeringarna oberoende internationell status.

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Resolution 67

angående förbindelserna mellan Europarådet och den västeuropeiska unionen
samt unionsförsamlingens organisation

Församlingen,

som hänvisar till protokoll nr 1 rörande ändring av och tillägg till Brysselpakten,
vilket undertecknats i Paris den 23 oktober 1954;

som tar i betraktande, att bortsett från de särskilda uppgifterna i samband
med rustningskontrollen västeuropiska unionens syfte är — såsom
fastställts i inledningen och i artikel VIII i den ändrade Brysselpakten — att
»främja Europas enhet och uppmuntra dess gradvisa integration», ett syfte,
som är i överensstämmelse med Europarådets såsom det fastställts i artikel
1 i stadgan;

som hänvisar till artikel IX i den ändrade Brysselpakten, som lyder:

»Västeuropeiska unionens råd skall till en församling bestående av Brysselpaktsmakternas
representanter i Europarådets rådgivande församling avlämna
en årlig redogörelse för sin verksamhet och i synnerhet för rustningskontrollen»
;

som anser, att det är av intresse för europeisk enhet att i största möjliga
utsträckning förena västeuropeiska unionens och Europarådets verksamhet,
och att upprätta förbindelser mellan västeuropeiska unionen och kol- och
stålunionen;

som erinrar om de principer, på vilka dess utlåtande nr 3 (1952) baserats,
rörande det bästa sättet att genomföra de förslag, som Storbritannien framförde
i maj 1952;

avgiver, under förutsättning att Parisfördragen av den 23 oktober 1954
ratificeras, följande utlåtande rörande organisationen av västeuropeiska
unionens församling och de förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska
unionen och Europarådet:

A. Organisationen av västeuropeiska unionens församling

De bestämmelser, som anger rådgivande församlingens befogenheter, organisation
och arbetsmetoder skall mutatis mutandis gälla för västeuropeiska
unionens församling utan föregripande av följande bestämmelser,
som härrör från den senare församlingens särskilda skyldigheter.

1. Västeuropeiska unionen skall sammanträda till ordinarie möten en
gång om året. Dess sammanträden skall såvitt möjligt äga rum omedelbart
före eller efter rådgivande församlingens sammanträden. Den kan sammanträda
till extra möten så ofta som det är nödvändigt.

2. Presidenten och vicepresidenterna i västeuropeiska unionens församling
skall väljas bland de medlemmar av rådgivande församlingens presidium,
som är representanter i västeuropeiska unionens församling.

3. De representanter i västeuropeiska unionens församling, som utsetts att
ingå i rådgivande församlingens utskott, skall även vara medlemmar av
förstnämnda församlings motsvarande utskott, som upprättats för att behandla
frågor, som faller inom båda församlingarnas behörighet.

4. Den årliga rapporten angående den av västeuropeiska unionens råd

2 llilwng till riksdagens protokoll 195.r>. 5 samt. 1 avd. Nr t

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1955

bedrivna verksamheten skall överlämnas till unionens församling av ordföranden
eller någon annan medlem av rådet.

5. Rapporterna från västeuropeiska unionens råd och från den europeiske
kommissarien för Saar skall tillställas samtliga representanter i unionens
församling minst tre veckor före öppnandet av det ordinarie församlingsmöte,
vid vilket rapporterna skall framläggas.

6. För att möjliggöra för västeuropeiska unionens församling att besvara
dessa rapporter med full kännedom om förhållandena kan församlingens
utskott hemställa, att rådet bemyndigar västeuropeiska unionens höga
tjänstemän och talesmän för varje underordnat organ (däri inbegripna expertkommittéer),
som upprättats av rådet i enlighet med den nya artikeln
VIII (2) i den ändrade Brysselpakten, att framträda inför dem i enlighet
med de bestämmelser, som skall fastställas genom överenskommelse mellan
rådet och församlingen.

7. Förslag till årlig budget och administrativa utgifter för västeuropeiska
unionens församling skall av församlingens president överlämnas till rådet
för godkännande. Presidenten i unionens församling skall på församlingens
vägnar vara ansvarig för utbetalningar inom gränsen för de belopp som angivits
i ovannämnda budget, så snart denna godkänts.

8. Rådet skall överlämna västeuropeiska unionens årliga budget till
unionens församling för yttrande, innan den slutligen antages.

9. (a) Västeuropiske unionens församling skall utnämna sin sekreterare.

(b) Västeuropiska unionens församling och den rådgivande församlingen

skall betjänas av ett enda sekretariat. Därför bör rådgivande församlingens
sekreterare assisteras av unionsförsamlingens sekreterare, som skall ha rang
av biträdande sekreterare åt rådgivande församlingen.

11. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och

Europarådet

Överenskommelsen mellan Brysselpaktsorganisationens generalsekreterare
och Europarådets generalsekreterare skall fortsätta att reglera de ömsesidiga
förbindelserna mellan de två organisationerna, varvid är att märka, att de
bestämmelser i nämnda överenskommelse, som avser Brysselpaktsorganisationens
sociala och kulturella verksamhet, skall med samma rätt tillämpas
på alla västeuropeiska unionens framtida verksamhetsgrenar, som även faller
inom Europarådets behörighet.

C. Förbindelser, som skall upprättas mellan västeuropeiska unionen och
den europeiska kol- och stålunionen

Västeuropeiska unionens församling skall årligen lämna kol- och stålunionens
gemensamma församling en rapport över sin verksamhet.

All annan form av förbindelse mellan västeuropeiska unionen och koloch
stålunionen skall fastställas i en överenskommelse, som skall ingås
mellan de två organisationerna.

Resolution 68

angående Saars framtida status

Församlingen

tager med gillande kännedom om de den 23 oktober 1954 avslutade överenskommelserna,
vilka reglerar de huvudfrågor, som under många år skilt
Frankrike och Tyskland, däribland Saarfrågan;

Utrikesutskottets utlåtande nr i år 1955

påpekar, att allmänna utskottet under loppet av de senaste två åren lämnat
ett betydande bidrag till förhandlingarnas lyckliga utgång, och uttrycker
sin tillfredsställelse med denna sida av Europarådets verksamhet;

uttrycker övertygelsen, att den nu föreslagna lösningen kommer att bidraga
till att främja den kommande utvecklingen mot europeisk enhet och
att borga för fri bestämmanderätt vid avslutandet av ett fredsfördrag;

konstaterar med tillfredsställelse, att de båda fördragsslutande regeringarna
förbliver i kontakt för att åvägabringa en snar tillämpning av denna
överenskommelse;

uttrycker förhoppningen, att Saars nya statut skall träda i kraft snarast
möjligt.

Rekommendation 71

angående omorganisation av Europarådets generalsekretariat

Församlingen, ... .

som uppmärksammat, att generalsekreteraren till ministerkommittén
överlämnat en plan för omorganisation av sekretariatet;

som konstaterar, att dessa förslag har avseende på tillämpningen av artikel
9 i resolutionen angående upprättande av västeuropeiska unionens församling,

föreslår, att ministerkommittén uppskjuter omorganisationen av Europarådets
sekretariat intill den tidpunkt, då ett beslut fattats om förslaget rörande
upprättande av ett enda sekretariat för västeuropeiska unionen och
rådgivande församlingen.