Utrikesutskottets utlåtande nr 3

Utlåtande 1952:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
vissa instruktioner åt den svenska delegationen hos
Förenta Nationerna.

Uti en inom första kammaren av herr Öhman m. fl. väckt motion, nr 242,
ävensom uti en likalydande uti andra kammaren av herr Hagberg i Luleå
m. fl. väckt motion, nr 317, hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t begär att instruktioner ges den svenska delegationen hos Förenta
Nationerna att understödja alla förslag och initiativ som syfta till åstadkommande
av förhandlingar och en fredspakt mellan de fem stormakterna
och alla sådana förslag och initiativ som syfta till ett bevarande av stadgans
bestämmelser om säkerhetsrådets befogenheter och vetorättens bibehållande
inom detsamma».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. I motiveringen för sin hemställan förklara motionärerna bl. a.,
att det i nuvarande läge vore särskilt viktigt, att de fem stormakterna avsluta
en fredspakt, som kan åstadkomma internationell avspänning, nedrustning
och atomvapenförbud.

Utskottet erinrar om att, då förslag om ett avtal mellan de permanenta
rådsmedlemmarna framställdes vid Förenta Nationernas generalförsamling
1950, det å svenska delegationens vägnar uttalades följande: »Är det inte
uppenbart, att ett avtal mellan de permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet
skulle vara ett instrument för fredens bevarande, endast om det innefattade
en överenskommen lösning av de viktigaste tvistefrågor, som skilja
makterna åt? Men om avtalet vore begränsat till allmänna försäkringar om
vilja till fred och samarbete, så bleve det endast en upprepning av uttalanden
i Förenta Nationernas stadga». Utskottet ansluter sig till den sålunda
från svensk sida framförda meningen.

Utskottet erinrar jämväl om att 1950 års utrikesutskott i anledning av då
väckta motioner om uppdrag för de svenska ombuden vid Förenta Nationerna
att verka för förbud mot atomvapenkrigföring yttrat: »Något som helst
tvivel kan inte råda därom, att vårt land önskar medverka till åvägabringande
av en sådan internationell överenskommelse, som genom att ge trygghet
mot vapnets användning undanröjer del hot mot civilisationen, atomvapnet
utgör». Med hänvisning till nyss återgivna uttalande yttrade 1951 års utrikesutskott
i anledning av då väckta motioner i ämnet: »Att vårt land

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

ställer sig lika positivt till varje nedrustningsöverenskommelse, som effektivt
undanröjer eller förminskar krigsfaran, därom kan heller icke något
tvivel råda». Utskottet finner, att de uttalanden, som ovan återgivits, äga full
giltighet, och svenska delegationen har i denna anda tagit ställning, då
motionärernas krav av Sovjetunionen framfördes vid Förenta Nationernas
senaste generalförsamling.

Varken i nu omförmälda avseenden eller beträffande vad i motionerna
angivits rörande bevarande av stadgans bestämmelser om säkerhetsrådets
befogenheter och vetorättens bibehållande finner utskottet motionerna giva
riksdagen anledning till uttalande beträffande instruktion för den svenska
delegationen hos Förenta Nationerna.

Utskottet erinrar om att de instruktioner, som varit bestämmande för de
svenska ombudens ställningstagande inom Förenta Nationerna, utfärdats
av Kungl. Maj:t efter hörande av utrikesnämnden. Utrikesutskottet uttalar
sin förvissning, att under de rådplägningar med nämnden, som kontinuerligt
äga rum rörande instruktioner för de svenska ombuden till Förenta
Nationerna, uppkommande förändringar i dessa frågors läge bliva beaktade.

Under åberopande av vad sålunda framförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:242 och 11:317 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Strand, Ohlon, Domö, Wigforss,
von Heland, Elmgren och Näsgård;

från andra kammaren: herrar Fast, Hall, Pettersson i Dahl och Edberg.