Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

Utlåtande 1968:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

3

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motion om avskaffande
av främlingslegionerna.

I en av herr Werbro i andra kammaren väckt motion, nr 379, vilken
hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om att framställning görs till Förenta Nationernas
generalsekreterare om åtgärder för att avskaffa främlingslegionerna.

Beträffande motiveringen till motionärens yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Frågan om s. k. legosoldater har vid tre tillfällen behandlats av FN:s
säkerhetsråd. Det har i samtliga fall skett på begäran av Kongos (Kinshasa)
regering och avsett påstått inträngande av legosoldater från portugisiska
Angola. I en resolution den 11 juli 1967 riktade säkerhetsrådet en rekommendation
till alla FN:s medlemsstater av följande lydelse:

(Säkerhetsrådet) fördömer varje stat som framhärdar i att tillåta eller
tolerera rekrytering av legosoldater eller ställer faciliteter till deras förfogande
i syfte att störta medlemsstaternas regeringar.

Resolutionen avser alltså inte alla former av rekrytering av legosoldater,
endast sådana som syftar till att störta en medlemsstats regering. Denna
inskränkning torde utgöra en indikation om hur långt FN kan förväntas
sträcka sig i frågorna om rekrytering till en stats krigsmakt av utländsk
personal, vare sig dessa utländska medborgare tjänstgör i speciella främlingsförband
eller inplaceras i »nationella» förband.

En första omständighet, som torde ha medverkat till att FN icke behandlat
frågan om ett generellt förbud mot vissa speciella främlingsförband,
är att det ansetts ogörligt att på ett tillfredsställande sätt avgränsa
begreppet »främlingslegion». Som motionären hänvisar till finns i Frankrike
och Spanien förband som officiellt kallas främlingslegioner (Légion
Etrangére resp. Legion extranjera). Enligt vad utskottet inhämtat rekryteras
emellertid den spanska legionen numera så gott som enbart med
spanska medborgare; inslaget utlänningar torde utgöra endast 3 å 4 %.
Beträffande den franska legionen kan erinras om att den numera, sedan
de franska besittningarna i Nordafrika och Fjärran Östern förlorats, fått
sin numerär beskuren. Efter den misslyckade s. k. generalsrevolten i Alge -

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

riet 1961 upplöstes legionens fallskärmsjägarregemente; under ett år upphörde
all rekrytering till legionen. Huvuddelen av legionen — som totalt
torde räkna ungefär 15 000 man — är numera förlagd till södra Frankrike
och Korsika.

Även många andra stater än Frankrike rekryterar emellertid utländsk
personal till sin krigsmakt, och det torde — som nyss nämnts — vara ogörligt
att avgöra om dessa utländska förband skall anses vara »främlingslegioner».
Såväl Storbritannien som Indien rekryterar t. ex. gurkha-soldater
från Nepal. Denna rekrytering sker i samförstånd med den nepalesiska
regeringen. Andra exempel kan anföras: rekrytering av utländska förband
vid krig och inbördeskrig (t. cx. den svenska frivilligbrigaden under Finlands
vinterkrig och den internationella brigaden under spanska inbördeskriget)
samt det helt utländskt rekryterade scbweizergardet i Vatikanen.

I den mån som FN skulle försöka förbjuda rekrytering av utländska medborgare
till dessa olika former av militära förband, skulle detta vidare
säkerligen av ett mycket stort antal medlemsstater anses strida mot artikel
2: 7 i FN:s stadga om förbud mot inblandning i staternas inre angelägenheter.
Denna artikel har följande lydelse:

Ingen bestämmelse i denna stadga berättigar Förenta Nationerna att
ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet,
eller kräver, att medlemmarna hänskjuta sådana frågor till lösning
enligt denna stadga. Denna grundsats skall dock ej utgöra hinder för
vidtagande av tvångsåtgärder jämlikt kapitel VII.

Enligt motionären skulle huvuddelen av de legosoldater som opererat i
t. ex. Kongo komma från andra länders främlingslegioner. Stora svårigheter
föreligger att avgöra hur stor del av de legosoldater, som under år
1967 opererade i östra Kongo, som tidigare varit knutna till andra länders
»främlingslegioner». Den kommitté inom Afrikanska enhetsorganisationen
(OUA), som tillsatts för att utreda antalet f. d. främlingslegionärer bland
dessa legosoldater, har inte kunnat hålla de förhör med legosoldaterna,
vid vilka kommittén hoppades kunna fastställa dessas identitet och bakgrund.
De enda uppgifter som föreligger är listor på soldaternas namn och
nationalitet. Det torde emellertid kunna antas att blott en minoritet av
legosoldaterna är f. d. främlingslegionärer.

Utskottet vill, under åberopande av vad som ovan framförts, hänvisa till
att det torde vara ogörligt att avgöra vilka från utlandet rekryterade förband
som bör karaktäriseras som »främlingslegioner». Även om enighet
skulle kunna nås om en definition av begreppet främlingslegion, torde FN
finna sig förhindrat att ta upp frågan om ett avskaffande av dessa förband,
eftersom detta spörsmål får anses vara att hänföra till medlemsstaternas
interna angelägenheter och därför, enligt artikel 2: 7 i FN:s stadga, faller
utanför världsorganisationens kompetens.

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1968

5

Under hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att motionen II: 379 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 29 februari 1968

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s)*, Lundström (fp),
Birger Andersson (s), Georg Pettersson (s), Bengtson (ep), Möller (s),
Virgin (h) och Axel Andersson (fp);

från andra kammaren: herrar Skoglund (s)*, Bohman (h), Allard
(s)*, fru Eriksson i Stockholm (s)* samt herrar Gustafson i Göteborg (fp)*
och Wahlund (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tillbaka till dokumentetTill toppen