Utrikesutskottets utlåtande nr 21 (Utlåtande 1948:Uu21 - höst Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

Nr 21.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående godkännande av Sveriges anslutning
till en överenskommelse angående interenropeiska
betalningar och kompensationer m. m.

Genom en den 5 november 1948 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 314, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 november
1948 samt med överlämnande av en den 16 oktober 1948 undertecknad
överenskommelse angående intereuropeiska betalningar och kompensationer
jämte därvid fogade bihang och tilläggsprotokoll, ävensom av
svenska regeringens den 21 oktober 1948 till Organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete avgivna svar rörande ett ekonomiskt program för
tiden till och med år 1952, föreslagit riksdagen att godkänna Sveriges anslutning
till berörda överenskommelse ävensom alt lämna Sveriges riksbank
bemyndigande att i form av överdragningsrätter ställa vissa medel till förfogande.

Till utskottet har jämväl hänvisats en av herr Hagberg i Luleå m. fl. inom
andra kammaren väckt motion, nr 628, i anledning av Kungl. Maj :ts nyssnämnda
proposition. I motionen hemställes, att riksdagen, i anslutning till
Kungl. Maj :ts proposition, nr 314, måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Sverige i enlighet med Artikel IX, moment 2, uppsäger
överenskommelsen av den 30 juni 1948 angående ekonomiskt samarbete
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater samt i enlighet med Artikel 27
i konventionen angående europeiskt ekonomiskt samarbete av den 8 maj
1948 uppsäger konventionens tillämpning på Sverige.

Utskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit ovan berörda
proposition ävensom motionen. Under ärendets behandling ha ytterligare
upplysningar rörande innebörden av den föreliggande överenskommelsen
lämnats utskottet från vederbörande departements sida ävensom från av
utskottet särskilt tillkallade sakkunniga.

Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.

Med skrivelse den 30 juni 1948 (nr 342) har riksdagen godkänt Kungl.
Maj :ts proposition nr 257/1948 angående Sveriges anslutning till den i
Paris den 16 april 1948 undertecknade konventionen angående europeiskt
ekonomiskt samarbete och till den genom konventionen upprättade organisationen.
Vidare har riksdagen med skrivelse den 20 juli 1948 (nr 449)
godkänt Kungl. Maj:ts proposition nr 297/1948 angående en överenskommelse
om ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater,
som den 3 juli 1948 undertecknats i Stockholm. Den senare överens 1

Bihang till riksdagens protokoll 19t8. 5 sand. 1 avd. Nr 21.

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

kommelsen reglerar förhållandet mellan Sverige och Förenta Staterna i
sådana hänseenden som, i vad avser det europeiska samarbetet, regleras
genom konventionen.

Enligt konventionen, artikel 4, skola medlemsstaterna fortsätta de redan
inledda strävandena att snarast möjligt genomföra ett multilateralt betalningssystem
samt samarbeta för att ömsesidigt minska hindren för handeln
och betalningarna. De skola vidare, enligt artikel 1, såsom en omedelbar
uppgift utarbeta ett gemensamt återuppbyggnadsprogram. Det finnes
anledning att med sistnämnda artikel i konventionen sammanställa artikel
1 i avtalet med Förenta Staterna, där Sverige erhåller utfästelse om bistånd
i återuppbyggnadsarbetet inom Parisorganisationens ram i enlighet med
bestämmelserna i den amerikanska lagstiftningen i ämnet.

De första större arbetsuppgifterna inom Parisorganisationen ha varit
att utforma dels ett program för det europeiska återuppbyggnadsarbetet under
tiden 1 juli 1948—30 juni 1949, jämte ett förslag till fördelning av den
amerikanska finanshjälpen under samma tid, dels ett multilateralt betalningssystem
för underlättande av den inter-europeiska handeln, dels slutligen
ett program för rekonstruktionsarbetet fram till och med år 1952. De
båda första uppgifterna äro numera slutförda, sedan organisationens råd
den 16 oktober 1948 godkänt dels ett program för tiden fram till den 1 juli
1949, dels ock en överenskommelse om inter-europeiska betalningar och
kompensationer. Programmet för tiden till och med år 1952 är nu under
arbete med ledning av de olika nationella program för samma tid, som av
deltagarländerna utarbetats såsom svar på de frågeformulär organisationen
utsänt. Texten till betalningsöverenskonnnelsen jämte tilläggsprotokoll
ävensom svenska regeringens svar i fråga om programmet för tiden till och
med år 1952 torde såsom bilagor (litt. A och B) få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

De förslag som utarbetats av Parisorganisationen innebära i huvudsak
följande.

Betalningssystemet och hjälpfördelningen.

Från amerikansk sida hade meddelats, att det belopp, som för det första
året stode till förfogande för finansiell hjälp, utgjorde 4 875 miljoner dollar.
Detta belopp har av Parisorganisationen föreslagits fördelat mellan
medlemsstaterna på basis av dessa länders beräknade underskott i betalningarna
i förhållande till dollarområdet. Samtidigt ha emellertid medlemsstaterna
överskott eller underskott i förhållande till varandra. Om icke
hänsyn toges även till detta förhållande, skulle länderna komma att erhålla
finansiell hjälp till belopp som antingen över- eller understege deras betalningsunderskott
i förhållande till dollarområdet och övriga medlemsstater
sammantagna. En dollartilldelning, verkställd på angivna grunder, skulle
med andra ord visserligen temporärt lösa huvuddelen av betalningssvårigheterna
gentemot dollarområdet men däremot icke motsvarande svårig -

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

heter de olika medlemsstaterna emellan. Detta har föranlett, att man funnit
det nödvändigt att komplettera rekommendationerna rörande fördelningen
av den amerikanska finanshjälpen med ett särskilt inter-europeiskt
betalnings- och kompensationssystem, avsett att med stöd i den finansiella
hjälpen övervinna de betalningshinder som stå i vägen för en vidare utveckling
av den inter-europeiska handeln.

Detta system, som utformats i överenskommelsen av den 16 oktober 1948,
innebär i huvudsak följande. Varje land åtager sig att ställa till övriga länders
förfogande en överdragningsrätt motsvarande dess beräknade bruttoöverskott
i betalningarna gentemot övriga länder. Eftersom de olika länderna
regelmässigt ha överskott i förhållande till vissa andra länder och
underskott i förhållande till andra, kommer varje land att dels lämna ett bidrag
till övriga länder, motsvarande den överdragningsrätt, som det ställer till
förfogande, och dels erhålla en överdragningsrätt på andra länder. Dess nettobidrag
till, eller nettohjälp från, de övriga länderna blir tydligen lika med den
överdragningsrätt, som det lämnar dessa länder, minskad med den överdragningsrätt,
som det erhåller från dem. Om ett land redovisar ett underskott
i förhållande till övriga länder, erhåller det alltså, utöver den amerikanska
finanshjälpen, en hjälp från dessa länder, som underlättar ett fullföljande
av den ömsesidiga handeln utan betalningar i guld eller dollar.
Om åter ett land redovisar ett sammanlagt överskott i förhållande till övriga
länder, lämnar det motsvarande nettohjälp till dessa; den finanshjälp,
det själv erhåller, blir lika med den direkta dollartilldelningen reducerad
med landets bidrag i egen valuta till övriga länder. Till den del den mottagna
dollartilldelningen på detta sätt kommer att motsvaras av nettobidrag
i egen valuta till de andra länderna, kommer vederbörande land att stå
blott såsom förmedlare av viss finanshjälp. I motsvarande mån betecknas
finanshjälpen såsom »villkorlig» och saknar i princip gåvo- eller lånekaraktär.
Utgår den amerikanska finanshjälpen till ett visst land helt på lånebasis,
föreligger ingen återbetalningsskyldighet, i den mån finanshjälpen
motsvaras av nettobidrag till andra länder genom överdragningsrätter till
förmån för dessa.

Med stöd ytterst i överdragningsrätterna genomföres en månatlig multilateral
clearing mellan deltagarländerna, genom vilken en kvittning av fordringar
och skulder kommer till stånd. Denna clearing för vilken en närmare
redogörelse torde få lämnas i det följande är i viss omfattning obligatoiisk.
Resultatet blir detsamma som vid en i viss utsträckning genomförd ömsesidig
konvertibilitet hos valutorna. Betalningarna kunna alltså fullgöras
utan att regleringar i guld, dollar eller andra internationellt gångbara
betalningsmedel behöva ifrågakomma och utan ytterligare stegring av bilaterala
skulder och krediter. Genom kombinationen av betalningssystemet
med den finansiella hjälpen har vunnits, att de bidrag, som olika länder
måste lämna till övriga länder för att nämnda resultat skall nås, helt täckas
av finansbidrag från Förenta Staterna utan återbetalningsskyldighet. Varje
nettobidrag till övriga länder har sålunda sin motsvarighet i eu finanshjälp
av motsvarande omfattning och karaktär från börenta Staterna.

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

Ur svensk synpunkt föreligger i detta sammanhang ett par specialfrågor
av särskild betydelse.

Vid beräkningen av behovet av överdragningsrätt har hänsyn tagits till
förekomsten av sådana reserver, som kunna utnyttjas för likvidering av betalningsunderskott
för ett land i förhållande till ett annat utan att det senare
landet behöver öppna en dragningsrätt för det förra i syfte att undvika
en reglering av betalningsunderskottet i guld eller dollar. Dragningsrätterna
ha alltså beräknats på ett sådant sätt, att de förslå att täcka de
beräknade betalningsunderskotten, sedan för underskottslandet tillgängliga
medel i överskottslandets valuta i all möjlig utsträckning utnyttjats.

Vidare föreligger en skillnad mellan sådana länder, som mottaga finanshjälpen
delvis på gåvobasis, och länder, som uteslutande mottaga lån. Det
har tidigare framhållits, att det bidrag ett överskottsland lämnar andra länder
i form av dragningsrätter medför, att den finanshjälp i dollar som överskottslandet
mottager i motsvarande mån icke blir underkastad återbetalningsskyldighet.
För ett överskottsland, som mottagit finanshjälpen i dollar
i gåvoform innebär detta tydligen ingen direkt fördel; att överskottslandet
i motsvarande mån kommer att stå blott såsom mottagare av »villkorlig»
hjälp förmedlad till andra länder har dock i olika hänseenden återverkningar
beträffande det inre administrativa förfarandet. För ett överskottsland,
vilket, sasom fallet är för Sveriges del, mottager finanshjälp uteslutande
i låneform, medför däremot det bidrag landet lämnar andra deltagarländer
genom överdragningsrätter ett upphävande av en eljest föreliggande
återbetalningsskyldighet. För ett sådant land kommer alltså ett betalningsöverskott
gentemot övriga deltagarländer att automatiskt verka på samma
sätt som en återbetalning på den erhållna dollarkrediten, medan omvänt
utnyttjandet från ett sådant lands sida av dragningsrätter i andra länder
medför en motsvarande ökning av betalningsskyldigheten gentemot Förenta
Staterna.

Enligt från amerikansk sida avgivna förklaringar är avsikten att verkställa
utbetalningar av tilldelade dollarmedel under förutsättning att det belopp
i dragningsrätter från andra länder, som må vara baserat på dollartilldelningen,
ställts till de övriga ländernas förfogande samt i den mån betalningsbehoven
göra sig gällande för av dollartilldelningen täckta varuleveranser.
I sistnämnda hänseende göres ingen skillnad mellan den dollartilldelning
som är »ovillkorlig» och den tilldelning som är »villkorlig» genom
att motsvaras av förutsatta dragningsrätter öppnade av mottagarlandet
till förmån för andra länder. Om en dragningsrätt, vars öppnande utgör
förutsättningen för att dollartilldelningen skall ställas till förfogande, icke
fullt utnyttjats under den period för vilken dollartilldelningen gäller, föranleder
detta icke någon ändring av dollartilldelningens storlek under samma
period. Däremot har man från amerikansk sida framhållit, att ett ofullständigt
utnyttjande av en dragningsrätt utgör ett av de förhållanden som av den
amerikanska administrationen måste tagas i betraktande vid bestämmandet
av dollartilldelningen för den efterföljande perioden. Någon automatisk åter -

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

verkan föreligger därvid icke, utan avgörande betydelse torde komma att tillmätas
orsaken till att dragningsrätten icke blivit utnyttjad. Har detta sin
naturliga förklaring i förutsättningarna för handelsutbytet eller återspeglar
det exempelvis en felaktig beräkning av behovet av en dragningsrätt, bör
någon återverkan på den senare dollartilldelningen icke ifrågakomma, medan
däremot detta blir fallet exempelvis om överskottslandet kan anses ha
förhindrat ett utnyttjande av dragningsrätten genom åtgärder, vilka icke
framstå som skäliga. Skulle å andra sidan dollartilldelningen komma att
understiga vad som förutsatts vid det ursprungliga fastställandet av dragningsrätterna,
böra dessa jämkas i anslutning till förändringen av dollartilldelningen.

Sveriges ställning inom betalningssystemet.

I det av Parisorganisationen framlagda första årsprogrammet för tiden 1
juli 1948—30 juni 1949 har rekommenderats, att Sverige skulle erhålla en
sammanlagd dollartilldelning av 47 miljoner. Enligt särskild överenskommelse
skall detta belopp i sin helhet läggas på lånebasis. I årsprogrammet
har Sverige förutsatts ställa till övriga deltagarländers förfogande dragningsrätter
å sammanlagt 34,8 miljoner dollar (i svenska kronor). Av den
från Parisorganisationens sida rekommenderade dollartilldelningen på 47
miljoner skulle alltså i enlighet med vad som förut anförts 34,8 miljoner få
karaktären av ett »villkorligt» lån, för vilket återbetalningsskyldighet icke
skulle komma att föreligga i den mån dragningsrätten i fråga utnyttjas.
Emellertid har det vidare förutsatts, att Sverige i övriga deltagarländer skulle
erhålla dragningsrätter å sammanlagt 9,8 miljoner. Utnyttjas dessa dragningsrätter
av Sverige, helt eller delvis, ökas Sveriges återbetalningsskyldighet
på ett eventuellt dollarlån i motsvarande mån.

Under förutsättning att den amerikanska administrationen i enlighet med
Parisorganisationens rekommendation medger Sverige en total upplåning
av 47 miljoner dollar (inom ramen av det europeiska återuppbyggnadsprogrammet
och för dess genomförande anvisade medel) och dragningsrätterna
i Sverige, respektive för Sverige, skulle fullt utnyttjas intill de i
Parisorganisationens årsprogram angivna beloppen, skulle resultatet alltså
bli, att Sverige skulle erhålla (47—34,8 =) 12,2 miljoner dollar i »ovillkorligt»
lån samt därjämte 9,8 miljoner dollar i ett »villkorligt» lån med återbetalningsskyldighet
samt (34,8—9,8 =) 25 miljoner dollar i »villkorligt» lån
utan återbetalningsskyldighet. Sverige skulle sålunda under angivna förutsättningar
erhålla 47 miljoner dollar på lånebasis med en återbetalningsskyldighet
till Förenta Staterna på (12,2 + 9,8=) 22 miljoner dollar. Skulle
—• alltjämt under nyss angivna förutsättningar beträffande de olika beloppen
— andra länders dragningsrätter i Sverige icke utnyttjas till mer än
exempelvis 20 miljoner dollar av det till förfogande ställda beloppet å 34,8
miljoner, ökas i varje fall Sveriges återbetalningsskyldighet till Förenta Sta -

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

terna med (34,s — 20,o=) 14,8 miljoner och kan under vissa i det föregående
berörda förhållanden dollartilldelningen komma att reduceras intill
samma belopp. Om underutnyttjandet av ifrågavarande dragningsrätt förklaras
av att denna beräknats felaktigt, har ett särskilt förfarande förutsetts
för en revision av dragningsrättens belopp, varigenom frågan om en återverkan
på dollartilldelningens storlek torde få anses förfallen, medan däremot
givetvis återverkan på återbetalningsskyldigheten måste kvarstå. Skulle
det förhållandet inträda, att Sverige självt icke kan utnyttja de dragningsrätter,
landet erhållit i andra länder, minskas uppenbarligen enligt här redovisade
principer i motsvarande mån återbetalningsskyldigheten på det amerikanska
lånet och uppkommer frågan om en revision av dragningsrättens
belopp.

Den tekniska regleringen av betalningarna enligt
överenskommelsen.

I tekniskt avseende kommer kompensationsförfarandet att verka på i
huvudsak följande sätt. Till Internationella regleringsbanken i Basel, åt
vilken uppdragits att såsom agent för Parisorganisationen kalkylera och
utföra kompensationerna, skall uppgift lämnas om ställningen per varje
månadsultimo å i princip samtliga konton, som föras hos en centralbank
för räkning övriga deltagarländers centralbanker. På basis av en jämförelse
mellan de för två på varandra följande månadsskiften lämnade siffrorna
fastställer agenten, sedan i avtal med tvåkontosystem saldering mellan kontona
först verkställts, det underskott som uppkommit mellan varje par av
deltagarländer under månaden i fråga. Detta underskott utgör måttet på
den maximala andel av överdragningsrätten, som agenten äger utnyttja under
den ifrågavarande månaden. Innan ett dylikt utnyttjande äger rum, skall
dock agenten i första hand undersöka, huruvida möjlighet föreligger att reducera
ett deltagarlands fordringssaldo på ett annat deltagarland mot en
motsvarande reduktion av landets i fråga skuldsaldo till ett tredje deltagarland.
Agenten må härvid på anmodan av den centralbank, i vars namn kontot
föres, från de rapporterade saldona verkställa avdrag med belopp representerande
vissa i överenskommelsen i detalj angivna poster, nämligen bl. a.
normala arbetsbalanser, täckning för nettoförsäljningar på termin eller för
bankkrediter med kort förfallotid, balanser som icke uppkommit i samband
med löpande handelstransaktioner eller under ett betalningsavtal och som
äro fritt konvertibla till guld eller dollar. Möjligheten att verkställa en
utjämning av här angivet slag blir givetvis beroende av skuldförhållandena
mellan samtliga i transaktionen deltagande länder. För Sveriges vidkommande
kan det innebära ett utnyttjande av en fordran på ett deltagarland för
betalning av en skuld till ett annat deltagarland.

Sedan här angivna möjligheter till utjämning utnyttjats i den utsträckning,
som ger det för samtliga deltagarländer såsom en enhet betraktade

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

maximala resultatet, använder agenten de överdragningsrätter som han,
enligt vad nyss sagts, äger utnyttja på basis av det månatliga underskottet.
Dessa överdragningsrätter skola i första hand utnyttjas rent bilateralt,
först sedan det månatliga underskottet genom ovan beskrivna utjämningsförfarande
och genom det bilaterala applicerandet av överdragningsrätterna
nedbringats till noll, äger agenten utnyttja eventuellt kvarvarande del av
överdragningsrätterna för multilateralt bruk, d. v. s. för ytterligare möjliga
ut jämningsförf aranden.

Här beskrivna ut jämningsförf arande och utnyttjande av överdragningsrätterna
benämnes i överenskommelsen kompensationer av »första kategorien».
De kunna utföras utan att de berörda länderna tillfrågas i förväg.

Agenten äger dessutom på anmodan av ett debitorland använda detta
lands överdragningsrätt för multilateralt bruk även utöver vad som motsvaras
av det månatliga underskottet i förhallande till det land, gentemot
vilket överdragningsrätten gäller. Detta får dock endast ske under förutsättning
antingen att det land, som genom det multilaterala kompensationsförfarandet
kommer att kunna utnyttja det förstnämnda debitorlandets överdragningsrätt
gentemot ett annat land, självt under den ifragavarande månaden
har ett underskott på det sistnämnda landet som icke kan täckas
genom ianspråktagande av ett fordringssaldo, eller också att samtycke till
transaktionen erhålles av det land, som ställer överdragningsrätten i fråga
till förfogande.

Sedan alla möjligheter till genomförandet av kompensationer av första
kategorien utnyttjats, äger agenten även föreslå utförandet av kompensationer
av »andra kategorien», vilka för något eller några deltagarländer innebära
en ökning av föreliggande saldon. Vid anordnandet av dylika kompensationer
skall agenten i första hand föreslå sådana transaktioner, som
syfta till att undvika antingen betalningar i guld eller dollar eller ett avbrytande
av handelsförbindelserna mellan två deltagarländer. Kompensationer
av andra kategorien kräva förhandssamtycke av de deltagarländer,
vilkas saldon genom kompensationen i fråga skulle ökas. Någon skyldighet
att acceptera dylika kompensationer föreligger icke; däremot ger överenskommelsen
uttryck åt de anslutna ländernas avsikt att till fullo samarbeta
vid bedömandet av skäliga förslag som kunna framställas av agenten.

Om under loppet av en månad en betalning i guld eller utländska valutor
skulle förfalla till betalning under ett före Parisöverenskommelsens
ikraftträdande avslutet bilateralt avtal mellan två deltagarländer, skall betalningen
uppskjutas till dess kompensationerna för ifrågavarande månad
verkställts. Här föreligger således en möjlighet att, såframt skuldförhållandet
mellan de två ifrågavarande länderna genom kompensationsförfarandet kan
nedbringas under guldpunkten, slippa ifrån en eljest ofrånkomlig guld- eller
dollarbetalning.

Skulle ett deltagarland på grund av att dess överdragningsrätt på ett annat
land vid något tillfälle icke kan utnyttjas bli nödsakat att fullgöra eu
betalning till det sistnämnda landet i guld eller utländska valutor, förelig -

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

ger enligt överenskommelsen möjlighet att låta denna betalning återgå vid
ett senare tillfälle, då överdragningsrätten i fråga kan utnyttjas. En dylik
eftersläpning av utnyttjandet av överdragningsrätter kan nämligen tänkas
uppkomma antingen på grund av bestämmelsen att högst 75 % av en överdragningsrätt
får utnyttjas t. o. m. den 31 mars 1949 eller också därför att
motsvarande villkorliga dollarhjälp ännu icke tilldelats det land, som lämnar
överdragningsrätten.

I överenskommelsen angivas vissa förutsättningar, under vilka en revision
av överdragningsrätternas belopp och fördelning kan genomföras på
framställning av ett deltagarland. Förutsättning härför är antingen att force
majeure eller katastrof inträffat eller att ett debitorland kan göra gällande,
att det icke trots skäliga ansträngningar kunnat utnyttja sin överdragningslätt,
eller slutligen att ett kreditorland kan göra gällande, att en överdragningsrätt
icke längre är erforderlig för det ändamål, för vilket den tillskapats.
Framställningar om dylik revision skola göras till Parisorganisationen.
De under denna organisation tillskapade betalnings- och handelskommittéerna
skola tillsätta en eller flera specialkommittéer, bestående av högst fem
medlemmar. Dessa specialkommittéer skola verkställa utredning med anledning
av de framställningar om revision av överdragningsrätter som hänskjutas
till dem, samråda med berörda deltagarländer och anbefalla de revisioner
eller andra åtgärder, som de finna önskvärda. Betalnings- och handelskommittéerna
skola omedelbart behandla specialkommittéernas rapporter
och framlägga dem för organisationens råd jämte sin åsikt. I avvaktan
på ett beslut av rådet skall organisationens generalsekretariat informera organisationens
exekutivkommitté och överlämna rapporterna till den amerikanska
administrationen för ekonomiskt samarbete.

I detta sammanhang må nämnas, att det uppdragits åt betalnings- och
handelskommittéerna att övervaka tillämpningen av överenskommelsen om
inter-europeiska betalningar och kompensationer.

Överenskommelsens ikraftträdande m. m.

Överenskommelsen skall ratificeras och träder i kraft först sedan samtliga
deltagarländer deponerat sina ratifikationsinstrument hos Parisorganisationens
generalsekretariat. I avvaktan härpå tillämpas enligt ett samtidigt
med överenskommelsen undertecknat tilläggsprotokoll bestämmelserna
i överenskommelsen provisoriskt fr. o. in. den 1 oktober 1948. Ifrågavarande
protokoll skall gälla till dess konventionen träder i kraft men kan
uppsägas av ett deltagarland med en uppsägningstid av tre månader.

överenskommelsen förblir i kraft till dess de kompensationer, som avse
utgången av juni månad 1949, ha utförts. Den kan därefter förlängas på
sådana villkor som deltagarländerna må överenskomma om. Senast den 1
maj 1949 skall ställning tagas till frågan, huruvida överenskommelsen skall
förlängas eller icke. Om sannolikheten talar för att en förlängning icke

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

kommer till stånd, skola deltagarländerna på begäran av vilket som helst
deltagarland uppdraga åt en eller flera kommittéer att undersöka och rekommendera
vilka åtgärder som kunna erfordras för att undvika vissa konsekvenser,
som kunna uppstå genom att vissa saldon kunna ha förändrats
såsom ett resultat av kompensationsförfarandet. Skulle inom en skälig tidsperiod
från överenskommelsens upphörande risk anses föreligga för ett avbrytande
av handels- eller betalningsförbindelserna, för betalningar i guld
eller utländska valutor eller för andra liknande möjliga konsekvenser, äger
ett deltagarland således påfordra tillsättandet av en dylik kommitté.

Parisorganisationens råd har genom beslut likaledes den 16 oktober 1948
uppmanat deltagarländerna att under den tid överenskommelsen angående inter-europeiska
betalningar och kompensationer är i kraft följa vissa rekommendationer
beträffande principerna för handelspolitiken. Dessa principer
åsyfta särskilt en ökning av handeln och ett upprätthållande och om möjligt en
ökning av sådan normal export, som är nödvändig för andra deltagarländers
återuppbyggnad. Från svensk och schweizisk sida har i detta sammanhang
förklarats, att definitionerna i ifrågavarande rekommendationer saknade
den precisering som erfordrades och att de fastställda reglerna icke vore
tillräckligt konkreta för att utgöra en lämplig grundval för ett beslut som
det skall åligga deltagarländerna att genomföra.

Härefter fortsätter chefen för finansdepartementet:

Genom det förslag till fördelning av den amerikanska finanshjälpen och
den överenskommelse angående inter-europeiska betalningar och kompensationer,
som utarbetats av Parisorganisationen, ha bättre förutsättningar skapats
för den inter-europeiska handeln.

Den amerikanska finanshjälpens betydelse ej endast för Europas direkta
försörjning med väsentliga förnödenheter från Förenta Staterna utan överhuvud
för det europeiska återuppbyggnadsarbetet behöver icke ånyo framhållas.
Dess gynnsamma inflytande i sistnämnda hänseende har ytterligare
ökats genom det sätt varpå man i anknytning till finanshjälpen sökt till en
del lösa också de inter-europeiska betalningsproblemen i deras för handeln
skadligaste former.

1 och för sig är betalningssystemet att betrakta såsom uttrycket för fullt
fristående strävanden att återuppbygga den europeiska handelns finansiella
underlag. Ur vissa synpunkter framstår det som en svaghet att detta försök
så nära kommit att knytas vid den amerikanska finanshjälpen; betalningssystemet
har härigenom blivit kanske i onödig grad komplicerat samt
därjämte fått en tidsbundenhet och begränsning som kan försvåra övergången
till mera normala betalningsanordningar. Å andra sidan har betalningssystemets
slagkraft såsom medel att övervinna de mest närliggande
svårigheterna ökats just genom anknytning till den finansiella hjälpen och
vidare har, såsom nyss framhållits, dennas handelsfrämjande inflytande
förstärkts genom ifrågavarande utbyggnad.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. .5 sand. 1 avd. Nr 21.

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

För Sveriges del är den konkreta innebörden i ifrågavarande förslag, att
Sverige av Parisorganisationen rekommenderats att under tiden 1 juli 1948
—30 juni 1949 erhålla 47 miljoner dollar inom ramen av det amerikanska
hjälpprogrammet, samtidigt som Sverige skulle dels åtaga sig att tillhandahålla
övriga medlemsstater i Parisorganisationen överdragningsrätter i
svenska kronor till ett värde av 34,s miljoner dollar för täckande av motsedda
betalningsunderskott för andra länder gentemot Sverige, dels ock berättigas
att själv erhålla dragningsrätter i övriga länder på sammanlagt 9,8
miljoner i dollarvärde för täckning av motsedda underskott i förhållande till
dessa. Sverige skulle vidare i likhet med övriga deltagarländer genom slutlig
ratifikation av överenskommelsen om inter-europeiska betalningar och
kompensationer medverka i det internationella kompensationsförfarande
som införes genom överenskommelsen. Jag torde icke i detta sammanhang
behöva ytterligare gå in på det inbördes sammanhanget mellan dragningsrätterna
och den amerikanska krediten, för vars huvudlinjer en redogörelse
lämnats i det föregående. Det kan här räcka med att fastslå att en ömsesidig
växelverkan föreligger, som under vissa förhållanden kan medföra en reduktion
såväl av det belopp som rekommenderats såsom finanshjälp till Sverige
som av Sveriges förpliktelser att ställa dragningsrätter till förfogande.
Jag vill även erinra om att Sveriges nettobidrag till det europeiska betalningssystemets
fungerande i form av dragningsrätter direkt medför en
motsvarande reduktion av återbetalningsskvldigheten på det lån som kan
komma att utgå från Förenta Staterna. Detta är till sina konsekvenser likvärdigt
med att det motsedda överskottet på Sveriges handel med övriga
deltagarländer — exklusive sterlingländerna, till vilka jag i det följande
återkommer — täckes i dollar bundna för omedelbar återbetalning på det
amerikanska lånet.

Såsom tidigare framhållits, ha dragningsrätterna beräknats med utgångspunkt
från att vissa redan föreliggande betalningsmöjligheter först utnyttjas.
I Sveriges fall innebär detta bl. a., att Sverige gentemot Storbritannien
sättes i tillfälle att likvidera löpande betalningsunderskott ur eljest bundna
pundbehållningar, intill ett motvärde av 70 miljoner dollar; här behandlade
förslag kan sålunda sägas innefatta bl. a. en omedelbar frigörelse av större
delen av Sveriges äldre pundtillgångar för likvidering av löpande handel
med sterlingområdet.

Förevarande frågekomplex, som i sin helhet bör underställas riksdagen,
synes i två hänseenden kräva särskilda beslut av denna. Sålunda kräves
riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till överenskommelsen om
inter-europeiska betalningar och kompensationer. Det är vidare erforderligt
att riksdagens bemyndigande lämnas till Sveriges riksbank att i form av
överdragningsrätter ställa de medel till förfogande, som enligt förslaget
skulle utgöra Sveriges bruttobidrag till betalningssystemet och övriga inom
detta samarbetande länder. Det nära inbördes sammanhanget mellan de i
Paris utarbetade förslagens olika delar medför, att riksdagens beslut i dessa
hänseenden komma att i sak ömsesidigt betinga varandra. En anslutning till

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

betalningsöverenskommelsen är alltså icke möjlig utan ett samtidigt godkännande
av att dragningsrätter öppnas i enlighet med Parisförslagen. Å
andra sidan lar den kortfristiga kreditgivning, dessa dragningsrätter innefatta,
sitt värde ur begränsade svenska synpunkter genom det sätt på vilket
kreditutnyttjandet från andra länders sida automatiskt minskar Sveriges
återbetalningsskyldighet på en upplåning i Förenta Staterna. Den närmare
utformningen av det tekniska tillvägagångssättet vid bokföring av
ifrågavarande upplåning torde få ankomma på riksbanken i samråd med
riksgäldskontoret.

Vid bedömandet av ifrågavarande förslag bör särskild uppmärksamhet
ägnas föreliggande möjligheter att i händelse av förändringar i läget revidera
de förpliktelser som skulle följa av ett godkännande av förslaget. Jag
vill i detta hänseende i första hand ånyo erinra om att en reduktion av det
belopp, med vilket Sverige kan komma att tillerkännas krediter inom återuppbyggnadsprogrammets
ram, medför en rätt till revision också av Sveriges
åtaganden i form av dragningsrätter; Sverige har ingen skyldighet att
öppna en dragningsrätt förrän motsvarande hjälp i dollar i bindande form
tilldelats landet. Möjligheter ha skapats för en revision av dessa dragningsrätter
i fall, där ändrade förhållanden eller felbedömningar vid dragningsrättens
fastställande göra en sådan revision motiverad; en sådan revisionsmöjlighet
ger det nödvändiga utrymmet för omprövningar, varigenom konfliktsituationer
betingade av förhållandet mellan utnyttjandet av dragningsrätterna
och tilldelningen av dollarmedel kunna förebyggas. Slutligen
bör understrykas, att särskilda bestämmelser införts i överenskommelsen,
varigenom möjligheter öppnats till en ingående prövning av det läge som
skulle uppkomma, för den händelse kompensationsförfarandet skulle avbrytas.
En sådan prövning kan erfordras i syfte att skapa underlaget för
tilläggsuppgörelser varigenom skadliga återverkningar av förut genomförda
kompensationer på handeln och betalningarna skulle elimineras.

Med hänsyn till Sveriges allmänna intresse att lämna sitt fulla stöd åt
strävandena att återuppbygga den europeiska handeln genom en förbättring
av dennas finansiella förutsättningar, och med tanke jämväl på de direkta
fördelar som i sammanhanget eventuellt skulle komma Sverige till
godo anser jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande förslag underställas
riksdagen för godkännande. Jag finner även att de möjligheter till revision
och omprövning som föreligga ge all den trygghet mot en oväntad utveckling
som man på nuvarande stadium rimligen kan bereda de deltagande länderna.

Överenskommelsen har, med ratifikationsförbehåll, å svenska regeringens
vägnar undertecknats i Paris den 16 oktober 1948.

Utskottet har konstaterat, att den nu föreliggande överenskommelsen ansluter
sig till den i utskottets utlåtande nr 18/1948 behandlade konventionen
den 16 april 1948 angående europeiskt ekonomiskt samarbete, vari medlemsstaterna
utläst sig alt fortsätta de inledda strävandena att snar.ast möj -

Utrikesutskottets utlåtande nr 21.

ligt genomföra ett multilateralt betalningssystem. Utskottet finner, att ett
första steg i riktning mot skapandet av ett sådant multilateralt betalningssystem
har tagits genom förevarande överenskommelse.

Vissa'' svårigheter äro att förutse vid genomförandet av densamma. Vunnen
erfarenhet kan exempelvis ge anledning till revision av dragningsrätterna,
vartill överenskommelsen ger möjlighet. De utsikter denna erbjuder
att gynnsamt påverka de intereuropeiska betalningsförhållandena synas utskottet
innebära övervägande skäl för att det betalningssystem som Parisorganisationen
efter ingående prövning förordat, godtages i överensstämmelse
med de av departementschefen utvecklade huvudgrunder, varpå Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att godkänna berörda överenskommelse. Utskottet
får alltså, under åberopande av vad som ovan sålunda anförts, hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 628, meddela
av Kungl. Maj :t äskat godkännande av Sveriges anslutning
till den i Paris den 16 oktober 1948 undertecknade
överenskommelsen angående intereuropeiska betalningar
och kompensationer jämte därtill hörande bihang och tilläggsprotokoll
ävensom lämna Sveriges riksbank bemyndigande
att i form av överdragningsrätter ställa vissa medel
till förfogande.

Stockholm den 23 november 1948.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Åkerberg, Björnsson, Domö,
Gränebo, Andersson, Elon, Andersson, Ivar, och Pauli;

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Lindqvist, Eriksson i
Stockholm, Ohlin, Fast, Svensson i Grönvik och Wiberg.

488470. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948