Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 196b (Utlåtande 1964:Uu2 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 196b

Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om en nordisk
kärnvapenfri zon.

Uti en i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager väckt motion,
nr 1, och en i andra kammaren av herr Hermansson m. fl. väckt likalydande
motion, nr 1, vilka hänvisats till utrikesutskottet, föreslås

att riksdagen, i enlighet med Undénplanen och med Kekkonenplanens
konkretisering, understryker värdet av att en nordisk kärnvapenfri zon tillskapas
som ett första steg till att begränsa utrymmet för kärnvapnens användning
och att jämna vägen till avspänning och avrustning samt i skrivelse
till regeringen hemställer om åtgärder, för att i första hand genom
nordiska överläggningar förbereda en samlad nordisk front, i syfte att skydda
nordiskt område för användning av kärnvapen och befordra strävanden
till internationell avspänning, avrustning och fred.

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet vill först konstatera, att Norden för närvarande är fritt från
kärnvapen.

Motionärerna måste därför åsyfta något utöver detta faktiska nuläge. Den
målsättning motiven synes vilja utpeka torde vara en gemensam nordisk
förbehållslös utfästelse att detta läge skall även framdeles äga bestånd. Vare
sig detta sker i traktatmässig eller annan form innebär det en bindning för
framtiden av helt annan valör än det faktum, som framgar av samtliga nordiska
regeringars offentliga deklarationer att deras länder utgör kärnvapenfria
områden.

Men därjämte skall enligt motionerna den samlade nordiska fronten åsyfta
att »skydda nordiskt område för användning av kärnvapen». Detta förutsätter
uppenbarligen åtagna förpliktelser från kärnvapenmakters sida.

Innebörden i motionärernas framställning utvidgas därmed på ett väsentligt
sätt. Genom att kärnvapenmakter i en eller annan form blir indragna
i arrangemanget får detta en utöver nordiskt samarbete vidgad internationell
prägel.

Även enligt utskottets mening ligger problemet på det internationella planet
såsom ingående i det arbete som avser rustningsbegränsningar.

Rörande det därom pågående arbetet erinrar utskottet om de förslag som
framförts att inom olika regioner i världen skapa kärnvapenfria zoner. Sve 1

[lihang till riksdagens protokoll G samt. i <wd. Nr 2

2 Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1964

rige har som bekant visat stort intresse att undersöka denna metod att förhindra
spridning av kärnvapen med precisering av förutsättningarna för
metodens tillämplighet.

På svenskt initiativ antog Förenta Nationernas generalförsamling den 4
december 1961 en resolution, vari generalsekreteraren anmodades göra eu
förfrågan på vilka villkor länder, som icke innehar kärnvapen, skulle vara
redo att göra särskilda åtaganden att avstå från tillverkning eller anskaffning
och att vägra att framdeles mottaga kärnvapen på sina territorier för
annat lands räkning.

I svenska regeringens svarsskrivelse till generalsekreteraren den 16 februari
1962, som avläts efter utrikesnämndens hörande, utsädes att svenska
regeringen med största tillfredsställelse skulle hälsa tillkomsten av en universell
överenskommelse, som på ett effektivt sätt bannlyste kärnvapen. Vidare
angavs vissa förutsättningar för ett svenskt deltagande i en kärnvapenfri
zon. En sådan zon borde vara av största möjliga utsträckning i Europa,
omfattande stater i Mellaneuropa och Nordeuropa, som icke har egna kärnvapen.
Ett väsentligt villkor angavs vara att kärnvapenmakterna å sin sida
överenskom om ett stopp för alla kärnvapenprov. Man borde vidare ha rätt
förvänta sig en medverkan från kärnvapenmakternas sida, vilka borde förklara
sig respektera de avtal, som kunde ingås, och avstå från alla åtgärder,
som stod i strid därmed. Någon form av kontroll borde också ordnas över
att överenskommelser om kärnvapenfria zoner efterleves. I svarsskrivelsen
ingick för övrigt det uttalandet att, för det fall att ingen överenskommelse
om skapande av en sådan kärnvapenfri zon uppnåddes före utgången av
1963, regeringen förbehöll sig att i ljuset av då rådande förhållanden på
nytt pröva det här berörda spörsmålet.

Utrikesministern har i ett interpellationssvar i andra kammaren den 5 december
1963 i detta ämne uttalat att en viss avspänning i Europa får anses
erforderlig, innan det kan på allvar bli tal om att upprätta en kärnvapenfri
zon, vari även Sverige ingår. Han har dessutom förklarat att ingen förändring
inträtt i svenska regeringens inställning. Detta har sedermera under
Nordiska rådets nyss avslutade session starkt understrukits av statsministern.

De i ovan berörda svarsskrivelse angivna förutsättningarna föreligger
icke för närvarande.

Härtill kommer att icke heller de övriga nordiska länderna är beredda att
utan acceptabel kompensation traktatfästa eller i annan form för bindning
för viss framtid stadfästa den i Norden radande frånvaron av kärnvapen.

I det finska svaret till generalsekreteraren säges sålunda, att Finlands regering
hyser den uppfattningen, att skapandet av kärnvapenfria zoner över
vidsträckta områden med ömsesidiga avtal och under gemensamt godkänd
kontroll skulle bidra till en lindring av den internationella spänningen, därest
avtalen respekteras av atommakterna.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1964

Danska regeringen ställer som huvudvillkor för deltagande i en kärnvapenfri
zon att nedruslningsförhandlingarna leder till enighet om allmän
nedrustning.

Norska regeringen framhåller, att ett allmänt uppställt villkor för att
upprätta en kärnvapenfri zon är att maktbalansen icke får rubbas. Under
denna förutsättning är norska regeringen beredd överväga anslutning till
en sådan zon, liksom man anser villkoret uppfyllt, om nedrustningsförhandlingarna
leder till resultat i enlighet med de principer, som Förenta
Nationernas sextonde generalförsamling enhälligt antagit hösten 1961.

Under den senaste sessionen med Nordiska rådet framkom icke från någon
regerings sida att man ändrat uppfattning i frågan. Rådet avböjde av
principiella skäl att ta ställning till föreliggande medlemsförslag angående
en nordisk kärnvapenfri zon. Av representativa uttalanden från olika nordiska
länders delegerade har emellertid oförtydbart framgått, att förutsättningar
för en samnordisk utfästelse tills vidare icke föreligger.

Utskottet hänvisar slutligen till det nära nordiska samarbetet. Det äger
rum dels direkt länderna emellan, dels i samband med nedrustningssträvandena
inom Förenta Nationernas ram, särskilt i fråga om förhandlingarna
i Geneve, i vilka Sverige deltager och varest frågan om kärnvapenfria zoner
är upptagen på dagordningen.

Skulle därvid förslag framföras, som ställer vårt land inför eventualiteten
att ändra sin nu avvaktande hållning, förutsätter utskottet som självfallet
att före varje ställningstagande av dylik innebörd riksdagens vederbörliga
organs mening inhämtas.

Utskottet hemställer med hänvisning till vad sålunda anförts,

att motionerna I: 1 och II: 1 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1964

På utrikesutskottets vägnar:

RICHARD SANDLER

Närvarande vid utlåtandets justering:

från första kammaren: herrar Sandler, Boheman, Undén, Virgin,
Elmgren, Bengtson och Boman;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Gustafsson i
Stockholm, Kärrlander, von Friesen, Alemyr, Cassel och Wahlund.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640151