Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960 (Utlåtande 1960:Uu2 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande i anledning dels av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av Sveriges anslutning
till konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen, m. m., dels
ock av motioner väckta i anslutning till sagda proposition.

Genom en den 4 januari 1960 dagtecknad proposition, nr 25, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärendena samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna Sveriges anslutning till konventionen den 4 januari 1960
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen;

dels godkänna ett protokoll den 4 januari 1960 rörande tillämpning av
konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
i förhållande till Furstendömet Liechtenstein;

dels godkänna en överenskommelse den 4 januari 1960 mellan Sverige
och Danmark angående samhandeln med jordbruksprodukter inom den
Europeiska frihandelssammanslutningen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna sådana ändringar
i förenämnda konvention jämte till denna fogade bilagor, vilka bör
ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring
av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna
på jordbrukets och fiskets områden, vilka föranleds av Sveriges
anslutning till konventionen och vilka bör ankomma på Kungl. Maj :ts
ställningstagande;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att till Danmark överföra de årliga belopp,
som förutsätts enligt förenämnda svensk-danska överenskommelse,
att utgå ur medel, som influtit såsom regleringsavgift och accis å fettvaror
in. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling jämväl förehaft
följande i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner: inom

första kammaren

nr 511 av herr Bengtson m. fl. (likalydande med II: 635),
nr 512 av herr Boheman (likalydande med 11:638),
nr 513 av herr Eskilsson m. fl. (likalydande med II: 643),

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. B samt. 1 avd. Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

nr 514 av herr Lundström m. fl. (likalydande med II: 642),
nr 515 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr Carlsson, Eric (likalydande
med 11:637),

nr 516 av herr Stefanson m. fl. (likalydande med II: 639), samt
nr 517 av herr Sunne och herr Hanson, Per Olof (likalydande med II:
640) ävensom

inom andra kammaren

nr 633 av herr Hagberg m. fl.,

nr 634 av herr Johansson i öckerö m. fl.,

nr 635 av herr Hedlund m. fl.,

nr 636 av herr Christenson i Malmö,

nr 637 av herr Elmwall m. fl.,

nr 638 av herrar Kollberg och Rydén,

nr 639 av herr Rimås m. fl.,

nr 640 av herr Boija m. fl.,

nr 642 av herr Ohlin m. fl.,

nr 643 av herr Magnusson i Borås m. fl. samt

nr 645 av herr Ohlin m. fl.

Propositionen

Ett av de främsta syftena med efterkrigstidens internationella ekonomiska
samarbete har varit att skapa friare handels- och betalningsförhållanden.
Det har framstått som angeläget att komma bort från mellankrigstidens och
de första efterkrigsårens protektionism och bilateralism i utrikeshandeln
och i stället skapa förutsättningar för en rationell och mera omfattande
internationell arbetsfördelning. Inom ramen för Organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete (OEEC) och den i anslutning därtill upprättade
Europeiska betalningsunionen (EPU) har också betydande framsteg
gjorts i riktning mot en successiv liberalisering av handeln och betalningarna.
På tullområdet har det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) verkat
för sänkning och bindning av medlemsstaternas tullnivåer. Det västeuropeiska
ekonomiska samarbetet i dess hittillsvarande former har dock _

trots de betydande framsteg som gjorts — haft brister, och det är bl. a. mot
bakgrund av dessa brister som de under senare år allt starkare integrationssträvandena
i Västeuropa är att se.

Ett nära samarbete har under 1950-talet utvecklats mellan Frankrike, Italien,
Förbundsrepubliken Tyskland och de tre Benelux-staterna. År 1951
träffades mellan nämnda länder en överenskommelse om bildandet av en
kol- och stålunion. Medan denna gradvis genomfördes, förberedde de sex
staterna en utvidgning av det inledda samarbetet, och vid ett ministermöte
i Rom i mars 1957 undertecknades avtalet om Europeiska ekonomiska unionen
(Rom-avtalet), som efter ratifikation trädde i kraft den 1 januari 1958.

Det var under intryck av de snabba framstegen i sexstaternas planer på
ekonomiskt samarbete som OEEC:s ministerråd i juli 1956 beslöt att under -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

söka möjligheterna att bilda ett frihandelsområde omfattande samtliga
OEEC-länder, däri inbegripna de sex. Inom ett sådant område skulle förekommande
handelshinder avvecklas i samma takt som enligt Rom-avtalet.
En väsentlig olikhet i förhållande till sexstatssammanslutningen förelåg
emellertid så till vida, att medan denna avsåg upprättandet av en tullunion
med gemensamma yttre tullsatser skulle i frihandelsområdet de enskilda
länderna kunna gentemot tredje land bibehålla sina individuella tullar och
över huvud sin handlingsfrihet i tull- och handelspolitiskt hänseende.

Vid förhandlingarna, som fördes i Paris och pågick under hela 1957 och
1958, visade sig betydande meningsskiljaktigheter föreligga mellan de sex
och länderna utanför sexstatsgruppen. Särskilda svårigheter erbjöd den s. k.
ursprungsfrågan, d. v. s. frågan vilka krav som skulle uppställas på en varas
anknytning till frihandelsområdet för att varan skulle komma i åtnjutande
av områdesbehandling. De sex motsatte sig en liberal lösning under hänvisning
till riskerna för snedvridning av handeln. Från vissa av dem uppställdes
också bestämda krav på en harmonisering av de yttre tullnivåerna
och över huvud en samordning av tull- och handelspolitiken såsom förutsättning
för att en mera väsentlig del av varuområdet skulle komma i åtnjutande
av tullfrihet. Förhandlingarna avbröts i november 1958 utan att
några resultat hade uppnåtts.

Den 1 januari 1959 påbörjade de sex upprättandet av sin gemensamma
marknad genom att inleda den avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner
som förutsatts i Rom-avtalet. I detta läge började vissa av länderna
utanför sexstatsgruppen — Sverige, Danmark, Norge, Portugal, Schweiz,
Storbritannien och Österrike, de s. k. yttre sju -— mera allvarligt överväga
möjligheterna för ett närmare ekonomiskt samgående. Redan under Parisförhandlingarna
hade det visat sig att de i många grundläggande frågor hade
en likartad uppfattning. Sedan förhandlingarna avbrutits, hade det därför
tett sig naturligt att undersöka förutsättningarna för ett fortsatt och fördjupat
samarbete. Vid ett möte i Stockholm i mars 1959 började företrädare
för de sju mera ingående diskutera förutsättningarna att upprätta ett mindre
frihandelsområde. Syftet därmed skulle vara att skapa en bättre bas för
fortsatta förhandlingar med de sex men samtidigt också att åstadkomma en
fullt funktionsduglig integrationsform, som gav näringslivet i de berörda
länderna de utvecklingsmöjligheter som följde med en större marknad. Planerna
tog snabbt form. Ett på tjänstemannanivå upprättat förslag med riktlinjer
för upprättandet av ett frihandelsområde — den s. k. Saltsjöbadsplanen
— behandlades vid ett ministermöte i Saltsjöbaden den 20 och 21 juli
1959 och godkändes därvid som underlag för de fortsatta förhandlingarna
om konventionstexterna. Dessa förhandlingar pågick under hösten 1959, och
de utarbetade textförslagen framlades vid ett nytt ministermöte i Stockholm
den 19 och 20 november. Sedan vissa utestående frågor lösts, paraferades
konventionen om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Undertecknandet har sedermera skett i resp. huvudstäder, sist i
Stockholm den 4 januari 1960.

4: Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Parallellt med frihandelsförhandlingarna —- och i viss mån såsom led i
dessa — har förts överläggningar mellan Danmark och vissa länder i sjustatsgruppen
för att tillgodose danska önskemål på jordbruksområdet. Särskilda
bilaterala jordbruksavtal har därvid träffats, bl. a. ett avtal med
Sverige undertecknat den 4 januari 1960.

Beträffande det närmare innehållet i konventionen hänvisas till Bihang 2
till propositionen samt till den redogörelse som lämnats å s. 12—36 i denna.
Vissa tillämpnings- och tolkningsregler i anslutning till konventionen, varom
enighet nåtts vid förhandlingarna, återfinns i Bihang 3. Det särskilda protokoll,
som reglerar Furstendömet Liechtensteins förbindelser med sammanslutningen,
framgår av Bihang 4. Vad slutligen angår det svensk-danska
jordbruksavtalet har detta intagits i Bihang 5. En redogörelse för innehållet
i detsamma och för de därtill fogade skriftväxlingarna återfinnes i propositionen
s. 11 o. f.

Departementschefen

Beträffande innebörden av uppgörelsen och konsekvenserna därav för
svenskt vidkommande må följande i sammandrag anföras ur departementschefens
uttalande i propositionen.

Sett ur svensk synpunkt representerar tillkomsten av sjustats m ar kn
a d e n betydelsefulla förändringar för utvecklingen av utrikeshandeln.
Härigenom erhåller svensk industri efter en övergångsperiod på högst tio år
tillträde till en marknad om 90 miljoner innevånare utan att besväras av
importrestriktioner eller tullar. Uppenbart är att härigenom stora utvecklingsmöjligheter
erbjudes svensk företagsamhet. I särskild bilaga till propositionen
har redovisats en del statistiska uppgifter rörande sjustatsmarknaden.
Det framgår därav bl. a. vilken betydelse denna marknad redan nu har
för avsättning av svenska varor. Av såväl totalexporten som exporten avhel-
och halvfabrikat går ca 35 procent till sjustatsgruppen medan ca 25 procent
av importen kommer från detta område. Exporten till sjustatsgruppen
representerar f. n. icke oväsentligt större belopp än exporten till sexstatsmarknaden
medan förhållandet på importsidan är det motsatta. Det innebär
också att Sverige gentemot de sju har ett visst exportöverskott och gentemot
de sex ett betydande importöverskott. Inom frihandelssammanslutningen utgör
Storbritannien, Norge och Danmark de viktigaste marknaderna för svenska
varor; dessa tre länder mottar f. n. mer än 90 procent av den totala svenska
exporten till sammanslutningens medlemsstater.

Samtidigt som genom det fria tillträdet till en stormarknad nya möjligheter
öppnas för exportindustrien måste givetvis också beaktas att tillkomsten
av- sjustatsmarknaden innebär att den svenska marknaden öppnas för fri
konkurrens från de övriga medlemsstaternas näringsliv. Med hänsyn till
den återhållsamhet, som sedan länge iakttagits i vårt land, när det gällt att
genom tullar eller på annat sätt bereda den egna produktionen skydd mot
importkonkurrens, torde detta emellertid i stort icke behöva medföra några

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

mera kännbara svårigheter. Vissa anpassningar av produktion och distribution
blir dock nödvändiga och det är angeläget att de problem som härvidlag
kan uppkomma beaktas i god tid. Det är också av vikt att genom
en smidig arbetsmarknadspolitik tillse att omställningsprocessen förlöper
så väl som möjligt. Om gynnsamma internationella konjunkturer blir bestående
under övergångstiden, torde denna anpassning väsentligt underlättas.
Departementschefen fäster därför stor vikt vid att frihandelssammanslutningen
uppställt som ett av sina främsta syftemål att främja en ekonomisk
expansion och full sysselsättning. I anslutning härtill vill han allmänt
understryka vikten av att nära kontakt kan upprätthållas med näringslivet
och arbetsmarknadens parter rörande de frågeställningar som aktualiseras
vid genomförandet av den nya marknadsbildningen.

Departementschefens allmänna bedömning av frihandelssammanslutningen
är att denna står väl i överensstämmelse med den traditionella inriktningen
av den svenska handelspolitiken och även i övrigt är väl förenlig
med landets intressen.

Departementschefen vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges deltagande
i förhandlingarna om ett europeiskt frihandelsområde liksom i de
senare sjustatsförhandlingarna ställt mycket stora anspråk på utrednings-
och förberedelsearbetet. Särskilda organisatoriska åtgärder
härför vidtogs redan i ett tidigt skede av förhandlingarna. Kungl.
Maj :t uppdrog den 8 mars 1957 åt kommerskollegium att verkställa erforderliga
utredningar i nu nämnda avseenden. För ändamålet knöts till kommerskollegium
en särskild delegation, i vilken, förutom några statliga representanter,
ingått framstående företrädare för olika grenar av näringslivet
och dess organisationer. Sålunda har industri, handel, jordbruk, småindustri
och hantverk, export- och importorganisationer liksom arbetsmarknadens
parter varit företrädda i delegationen. Kommerskollegiums utredningsverksamhet
har bedrivits i nära samverkan med olika organisationer
inom näringslivet och på arbetsmarknaden för vilket ändamål särskilda
kontaktgrupper verkat. Genom denna organisation har det varit möjligt att
snabbt få till stånd en bedömning av uppkommande förhandlingsproblem.
Kommerskollegium har under förhandlingarnas förlopp avgett ett mycket
stort antal utredningar och yttranden rörande såväl principiella frågor av
central betydelse som specialfrågor och under förhandlingarna framlagda
förslag till lösningar av föreliggande problem. Genom att slutförhandlingarna
om EFTA-konventionen fördes i Saltsjöbaden och Stockholm kunde
delegationen fortlöpande hållas orienterad om olika frågeställningar. Den
kunde därför på basis av det utkast till konvention som skulle föreläggas
ministermötet i november i Stockholm ta ställning till frågan om svensk
anslutning till förslaget. Delta skedde genom en skrivelse daterad den 16
november 1959. Delegationen tillstyrkte däri enhälligt att Sverige skulle
godtaga förslaget till konvention. — De uppgifter, som åvilat kommerskollegium
och den till kollegium knutna delegationen har gällt utredningsarbe -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

tet i allmänhet. De särskilda utredningar som krävts på jordbrukets och
fiskets områden har utförts av statens jordbruksnämnd.

Stort intresse knyter sig till möjligheterna att åstadkomma
en vidare europeisk frihandelsuppgörelse. Frihandelssammanslulningens
medlemsstater har i upprepade deklarationer gett uttryck
för sin önskan att snarast komma till en sådan uppgörelse särskilt
med sexstatsgruppen. Vid det ministermöte i november 1959, då EFTA-konventionen
paraferades, antogs även en resolution som upprepade dessa önskemål;
därvid erinrades om de framsteg som gjorts under mer än tio års
samverkan inom OEEC. Denna resolution har i särskild ordning delgivits
samtliga de sex ländernas regeringar. Även i andra internationella sammanhang
har önskemål uttalats om återupptagande av förhandlingar för att
åstadkomma en överenskommelse omfattande samtliga OEEC-länder.

Upprättandet av frihandelssammanslutningen anser departementschefen
i och för sig vara en faktor som befordrar möjligheterna till en vidare europeisk
uppgörelse. Den demonstrerar en långtgående sammanhållning mellan
en grupp av länder. EFTA-konventionen visar också att det är möjligt
att avtalsmässigt lösa de med ett frihandelsområde förenade ursprungsproblemen
om vilka det icke var möjligt att nå någon allmänt acceptabel uppgörelse
under Parisförhandlingarna.

Det är ännu för tidigt att bedöma konsekvenserna av det initiativ till nya
kontakter, som togs vid mötet mellan Förenta staternas, Frankrikes, Storbritanniens
och Västtysklands stats- och regeringschefer i december förra
året. Dessa kontakter avser frågor rörande handelspolitik, bistånd till de
underutvecklade länderna och en eventuell omorganisation av OEEC. Ur
svensk synpunkt är det anledning att i detta sammanhang skjuta förhållandet
mellan frihandelssammanslutningen och sexstaternas ekonomiska gemenskap
i förgrunden. Endast om en acceptabel ekonomisk samverkan
mellan de europeiska länderna kan åstadkommas, blir det möjligt för dessa
att också utåt spela den roll, som bör tillkomma dem. Enligt departementschefen
är en uppgörelse mellan frihandelssammanslutningen och sexstatsgruppen
också av primär betydelse för att möjliggöra ett effektivt stöd
även åt de medlemmar av OEEC, som kommit mindre långt i industrialisering
och ekonomisk utveckling och som därför inte ännu kan ta på sig de
fulla förpliktelserna som medlemmar av ett frihandelsområde.

Tillkomsten av frihandelssammanslutningen har medfört att frågan om
det ekonomiska samarbetet mellan de nordiska länderna
kommit i ett nytt läge. När överläggningarna om sammanslutningen
började, förelåg en plan för ett närmare samarbete mellan Sverige, Danmark,
Finland och Norge, innefattande upprättandet av en gemensam nordisk
marknad i tullunionens form. Departementschefen beklagar att det
inte varit möjligt att redan långt tidigare realisera ett sådant samarbete.
Detta skulle nämligen enligt hans mening ha stärkt de nordiska ländernas

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1060

ställning i de internationella handelsdiskussionerna. De överläggningar som
under sommaren och hösten 1959 fördes mellan de nordiska länderna gav
emellertid klart vid handen att någon enighet mellan länderna icke kunde
uppnås om att genomföra den nordiska tullunionen inom ramen för frihandelssammanslutningen.
Det måste därför konstateras att i det läge som förhandlingarna
om frihandelssammanslutningen skapat något politiskt beslut
icke kunde fattas om att förverkliga den nordiska marknadsplanen. Det
rådde likväl allmän enighet om önskvärdheten av att under de nya förhållandena
tillvarata alla möjligheter till sådant samarbete, som kunde vara
till gagn för de nordiska länderna. Detta har också kommit till uttryck i det
förslag att organisera en permanent nordisk ministerkommitté, vilket underställts
Nordiska rådet och till vilket detta anslutit sig.

Vad beträffar den närmare innebörden av den träffade
överenskommelsen om en europeisk frihandelssamm
anslutning erinrar departementschefen om att konventionen avser
upprättande av ett frihandelsområde. Den centrala delen av överenskommelsen
utgörs av förpliktelserna att i den inbördes handeln mellan medlemsstaterna
avveckla tullar och kvantitativa restriktioner för import och export.
Däremot påverkas icke direkt medlemsstaternas förhållanden till utomstående
länder. Rätten till en autonom yttre tull- och handelspolitik är till skillnad
från förhållandena inom en tullunion i princip bevarad inom en sammanslutning
av detta slag. Valet av frihandelsområdet som associationsform
är ett uttryck för den utåtriktade karaktären av det samarbete som de
sju EFTA-länderna inlett och för deras strävan att bevara och i liberal anda
utveckla sina handelsförbindelser med utomstående länder.

Tillkomsten av ett frihandelsområde påverkar naturligtvis så till vida förutsättningarna
för utomstående länders handel med medlemsstaterna som
de icke blir delaktiga i den inbördes tullavvecklingen. Detta innebär i och för
sig en avvikelse från en strikt mest-gynnad-nations-behandling. Skapandet
av ett frihandelsområde liksom av en tullunion har emellertid i internationella
sammanhang vunnit erkännande som förenligt med mest-gynnad-nations-principen.
Enligt artikel XXIV i GATT är en avtalsslutande part fri att
medverka i ett frihandelsområde, förutsatt att vissa huvudvillkor uppfylls.
Dessa är främst att överenskommelsen skall omfatta praktiskt taget all
handel mellan medlemsstaterna samt att den skall innefatta ett program för
fullständig avveckling av existerande tullar. Ett visst notifikations- och
granskningsförfarande skall vidare iakttas. — Avsikten är att konventionen
i vederbörlig ordning skall underställas denna organisation och den närmare
behandlingen därav kommer att äga rum under våren. Med hänsyn
till omfattningen av den handel som kommer att helt frigöras från restriktioner
inom sjustatsinarknaden torde konventionen uppfylla de i GATT uppställda
huvudvillkoren. I den mån behandlingen i GATT skulle ge upphov
till ändringar eller tillägg av formell natur torde Kungl. Maj :t bemyndigas
att utan riksdagens hörande godtaga dessa. Detsamma torde även i övrigt

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

böra gälla sådana ändringar i konventionen som icke berör huvudprinciperna
och som ej heller är av väsentlig betydelse ur svensk synpunkt.

I detta sammanhang må erinras om att mest-gynnad-nations-behandling
kan ha avtalats bilateralt med länder som icke är medlemmar av GATT. Sådan
överenskommelse torde emellertid i princip icke kunna anses ha längre gående
innebörd än som följer av motsvarande bestämmelser i GATT-avtalet.

Innan departementschefen går närmare in på konventionens bestämmelser
vill han framhålla följande allmänna synpunkter. Konventionen
är resultatet av ingående förhandlingar mellan de sju medlemsstaterna.
Det ligger i sakens natur att de skiftande förhållanden och intressen som
föreligger hos de enskilda medlemsstaterna i många fall nödvändiggjort
kompromisser. Den lösning varje särskild fråga erhållit kan därför för det
enskilda landets del icke bedömas isolerad ulan måste ses som ett element
i den samlade överenskommelsen. Denna är sålunda att betrakta som en
sammanhängande helhet. Såväl denna uppgörelses allmänna karaktär som
tidsfaktorn gör att det knappast kan anses föreligga något utrymme för
ytterligare förhandlingar mellan medlemsstaterna om ändringar i konventionstexten
och att sålunda staternas ställningstagande nu bör avse ett godtagande
eller icke-godtagande av konventionen i befintligt skick.

Konventionen är uppbyggd på principen om samarbete utan överstatliga
inslag. Varje enskild medlemsstats suveränitet respekteras. En grundläggande
princip är sålunda att nya förpliktelser icke skall kunna påläggas en
medlemsstat mot dess vilja. I den mån åtaganden utöver dem som redan
från början nedlagts i konventionen aktualiseras, krävs enhällig anslutning
från samtliga medlemsstater.

De fasta förpliktelser som ingår i konventionen hänför sig dels till avvecklingen
av tullar och kvantitativa restriktioner på import och export,
dels också till vissa konkurrensregler som ansetts nödvändiga för att ge avvecklingen
av handelshindren åsyftad innebörd. Däremot bibehåller i princip
varje medlemsstat sin frihet när det gäller utformningen av sin yttre
handelspolitik och av den ekonomiska och sociala politiken etc.

I detta sammanhang vill departementschefen emellertid understryka den
faktiska inverkan på medlemsstaternas yttre och inre ekonomiska förhållanden
som frihandelssammanslutningen kan förväntas få. Oavsett förekomsten
av formella förpliktelser är det naturligt att medlemsstaterna i
utformningen av sina handelsförbindelser med utomstående länder beaktar
det närmare ekonomiska samarbete som utvecklas inom sammanslutningen
och intresset av att detta samarbete fungerar friktionsfritt. Vad angår
den ekonomiska politiken krävs en anpassning med hänsyn till sammanslutningens
allmänna målsättning. Den starkare bindning på det handelspolitiska
området som sammanslutningen medför olika medlemsstater emellan
skärper naturligtvis också kraven på en fortlöpande inre ekonomisk
balans.

En grundläggande princip i konventionen — som i viss mån följer av vad

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

förut sagts om medlemsstaternas allmänna ställning inom sammanslutningen
_ är att beslut av institutionerna, i allmänhet sammanslutningens råd,

skall fattas med enhällighet. Detta gäller naturligtvis i första hand beslut om
ändring av själva konventionen. Inträde av nya medlemsstater och associationsavtal
med utomstående stater eller med internationell organisation skall
också beslutas med enhällighet. I den mån kompletterande bestämmelser
erfordras utöver dem som ingår i konventionen och dess bilagor eller om i
övrigt fråga uppkommer om utvidgning av medlemsstaternas förpliktelser
krävs likaledes enighet därom. Av praktiska skäl har det emellertid ansetts
befogat att i vissa klart definierade fall beslut skall kunna fattas med majoritet.
Detta gäller framför allt frågor om temporär befrielse för en medlemsstat
från eljest gällande förpliktelser, exempelvis på grund av iråkade
svårigheter, samt vid avgörande av besvär och tvister mellan två eller flera
medlemsstater. För sistnämnda fall gäller den regeln att en rekommendation
alltid kan utfärdas med majoritet, men att mot en medlemsstat riktat
bindande beslut kan fattas med majoritet endast i fall där denna medlemsstat
brutit mot någon förpliktelse i konventionen. Sådant beslut avser i allmänhet
tillstånd för en annan medlemsstat att vidtaga mot den felande staten
riktade skydds- eller motåtgärder.

Då konventionens förpliktelser i stor utsträckning är fasta och ovillkorliga
måste samtidigt som konventionen godtas erforderliga beslut fattas, som
möjliggör ett fullföljande för Sveriges del av ifrågavarande förpliktelser.
Främst krävs givetvis regler som för Sveriges del möjliggör tullavvecklingen
inom frihandelsområdet. Även vissa andra fullmakter för Kungl. Maj :t erfordras
för att konventionens bestämmelser för Sveriges del skall kunna
tillämpas på ett smidigt sätt.

Konventionens centrala bestämmelse, förpliktelsen att avveckla
bestående tullar, gäller såväl export- som importtullar. När det
gäller exporten tillämpas i vårt land för närvarande icke några tullar eller
motsvarande avgifter på de varor som här avses. Konventionen innebär dock
att sådana tullar eller avgifter för framtiden icke kan tillämpas mot medlemsstaterna.

Importtullarna skall enligt i konventionen närmare angivna bestämmelser
avvecklas successivt under tio år. Denna förpliktelse gäller samtliga varor
utom de särskilda jordbruks- och fiskeprodukter som upptagits i bilagorna
D och E till konventionen. Undantagna från avvecklingen är vidare i
princip fiskala tullar. Beträffande dessa senare skall dock avveckling ske
av eventuellt förekommande protektionistiska element antingen i takt med
övriga tullsänkningar eller på en gång senast den 1 januari 1965. För vårt
lands vidkommande torde i detta sammanhang endast ett fåtal tullar böra
betraktas som fiskala. Det gäller framför allt tullarna på parfymer, Öl, vissa
läskedrycker och en del andra produkter av mindre betydelse.

Genomförandet av tullsänkningsprogrammel förutsätter en avvikelse från
den av riksdagen antagna tulltaxan. Bestämmelser erfordras om avtalade

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

tullsänkningar under övergångstiden och tullfrihet för tiden därefter. Av
praktiska skäl synes detta lämpligen kunna åvägabringas genom en särskild
förordning som ger Kungl. Maj:t befogenhet att besluta om de tullsänkningar
som efterhand påkallas av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen.
Särskild proposition med förslag till förordning i ämnet har framlagts.
Den fullmakt som erfordras i detta hänseende torde böra avse dels avveckling
enligt konventionens regler av bestående tullar, dels också avveckling
av de protektionistiska element som anses ingå i de tullar som anmäles såsom
fiskala. Det närmare avgörandet av vilka tullar som skall betraktas som
fiskala torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Kungl. Maj :t torde likaledes
böra äga bestämma vilken av de två enligt konventionen tillåtna awecklingsmetoderna
som bör tillämpas för protektionistiska element ingående i fiskala
tullar.

Den normala tullavvecklingen skall som förut framhållits genomföras under
tio år. Konventionen förutser emellertid också möjligheten av snabbare
avveckling. Detta kan gälla vissa varor eller varuområden men också det
generella tidsprogrammet som sådant. I den mån fråga härom aktualiseras
— beslut förutsätter enhällighet — torde riksdagens medgivande böra i särskild
ordning inhämtas. Förpliktelsen att avveckla tullar kan också principiellt
utvidgas genom ändring av gränsdragningen mellan industrivaror å
ena sidan och jordbruks- och fiskeprodukter å den andra. Även i detta fall
torde för Sveriges vidkommande biträdande av ett eventuellt beslut få göras
beroende av riksdagens godkännande såvida frågan ej är av huvudsakligen
formell natur.

I anslutning till tullsänkningsprogrammet bör också beaktas vissa andra
bestämmelser i konventionen. Undantagsfall kan nämligen förekomma där
temporär befrielse lämnas från förpliktelsen att genomföra tullsänkningar
enligt det fastslagna tidsschemat eller där t. o. m. bemyndigande lämnas att
återställa sänkta tullar. Så kan exempelvis vara fallet vid snedvridning av
handeln (art. 5), vid svårigheter inom särskilda sektorer av näringslivet eller
särskilda geografiska områden (art. 20) eller i samband med klagomål och
besvär gentemot annan medlemsstat (art. 31). Kungl. Maj :t bör därför äga
möjlighet att i förekommande fall göra de avvikelser från det fasta tullsänkningsprogrammet
som är förenliga med konventionen. Skulle i något fall aktualiseras
tillämpning av en högre tull än som framgår av gällande tulltaxa
får frågan självfallet behandlas i den ordning som allmänt gäller för
dylika fall. S

Den varumässiga omfattningen av frihandelsöverenskommelsen påverkas i
hög grad a\ urspr ungsreglerna. Behovet av särskilda ursprungsregler
sammanhänger med att i frihandelsområdet medlemsstaterna äger bibehålla
sina individuella yttre tullar. Om ursprungsregler helt saknades
skulle nämligen risker uppkomma för snedvridning av handeln genom
att en importör i en medlemsstat med hög yttre tull med fördel skulle kunna
dirigera sin import över en annan medlemsstat med lägre tull. Å andra
sidan har vid utarbetandet av ursprungsreglerna måst beaktas in -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Iresset av att dessa icke blir så restriktiva och komplicerade att de i
väsentlig män inskränker utrymmet för den fria handeln. Innebörden av
uppgörelsen i ursprungsfrågan kan i korthet sägas vara att en produkt
för att komma i åtnjutande av tullsänkningen och den slutliga tullfriheten
skall uppfylla antingen ett procentkriterium eller ock ett s. k. bearbetningskriterium.
Det förra innebär att de beståndsdelar som importerats
från tredje land får representera högst 50 procent av den färdiga produktens
värde. För att bearbetningskriteriet skall kunna åberopas skall
produkten ha genomgått viss närmare angiven bearbetningsprocess inom
området. Valfrihet mellan dessa två kriterier föreligger för samtliga produkter
utom textilvaror för vilka endast bearbetningskriteriet gäller. Procentkriteriet,
som med angivna undantag alltid kan åberopas, torde i vissa
tall erbjuda praktiska svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn bl. a. härtill
kan det förväntas att bearbetningskriteriet i allmänhet kommer till användning.

Det ligger i sakens natur att det i avsaknad av erfarenheter är svårt att
förutse hur konventionens ursprungsregler kommer att verka i praktiken.
Avsikten är också att fortlöpande följa tillämpningen av dessa regler och
vid behov efter hand besluta om de ändringar som krävs för att nå önskvärd
enkelhet och smidighet. Ändring av ursprungsreglerna i själva konventionen
och i bilagorna till denna, framför allt de s. k. bearbetningslistorna, kan beslutas
med enhällighet. Det torde böra falla inom Kungl. Maj :ts befogenhet
att besluta om sådana ändringar.

Införandet av ursprungskontroll som villkor för den gynnsammare tullbehandlingen
medför vissa nya administrativa förfaranden. För att bevisa
en varas ursprung skall användas särskilda formulär som återfinns i lista
IV till bilaga B till konventionen. Dessa är förhållandevis enkla. Vad gäller
importen till Sverige torde ursprungskontrollen icke behöva medföra några
större problem. Ursprungsreglerna får liksom andra tullbestämmelser tilllämpas
av tullmyndigheterna och kommer i förekommande fall också att
kunna åberopas i samband med besvär över tullmyndigheternas beslut. Reglerna
bör därför återges i den författning som kommer att utfärdas rörande
tullsänkningen inom ramen för EFTA-konventionen. I den mån ändringar
i reglerna beslutas får dessa självfallet delgivas allmänheten på samma sätt.
Det har emellertid inte kunnat undvikas att reglerna i vissa hänseenden
blivit komplicerade. Det kan därför icke uteslutas att oparäknade tolkningssvårigheter
uppkommer eller att kompletterande anvisningar visar sig erforderliga.
Det är givetvis ett allmänt önskemål att uppnå en likformig tilllämpning
av ursprungsreglerna i samtliga medlemsstater. I den mån så kan
anses påkallat, t. ex. efter tolkningsuttalanden från EFTA:s institutioner
eller på grund av utvecklingen av praxis i andra medlemsstater, bör Kungl.
Maj:t därför kunna utfärda kompletterande anvisningar för tillämpningen
av reglerna.

När det gäller den svenska exporten till övriga medlemsstater torde man
kunna utgå från att i första hand vederbörande producenter eller exportörer

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

själva förebringar erforderliga uppgifter för importländernas ursprungskontroll.
Konventionen förutsätter emellertid också att i vissa fall ursprungscertifikat
skall kunna utfärdas av därtill auktoriserat organ eller av
statlig myndighet (se regel 8 i bilaga B till konventionen). För Sveriges del
synes det lämpligt att de auktoriserade handelskamrarna ges officiell behörighet
att utfärda ursprungscertifikat. Enligt vad som inhämtats är dessa
institutioner villiga att påtaga sig denna uppgift. Som regel torde sålunda erforderlig
bevisning om ursprunget kunna ske genom företagen själva eller
genom handelskamrarnas försorg. I vissa fall, exempelvis om handelskammare
och varuägare har olika uppfattning om en varas ursprung, bör frågan
dock kunna hänskjutas till statligt organ. Frågan om närmare kontroll
av förebragt bevismaterial rörande ursprunget kan också på begäran av importlandets
myndigheter officiellt hänskjutas till vederbörande exportland,
därvid fall kan förekomma som lämpligen bör behandlas av statlig myndighet.
För vårt lands vidkommande bör dessa statliga funktioner — i den mån
de undantagsvis påkallas — åvila tullverket. I första hand torde uppgiften
ankomma på distrikttullanstalterna. Av praktiska skäl bör generaltullstyrelsen
vara sista instans för prövning av frågor om exportvarors ursprung.
För sin befattning med hithörande frågor kan tullmyndigheterna i vissa fall
behöva kontrollera ett företags räkenskaper, lagerbokföring o. dyl. och infordra
verifierande uppgifter av olika slag. Man torde åtminstone tills vidare
kunna utgå från att företagen frivilligt kommer att lämna de uppgifter och
tillåta den insyn som krävs och att sålunda några särskilda tvingande föreskrifter
i detta hänseende icke visar sig påkallade.

De närmare bestämmelser som erfordras rörande handelskamrarnas och
tullmyndigheternas befattning med utfärdandet av ursprungsbevis kan
meddelas av Kungl. Maj :t.

I fråga om ursprungsbestämmelserna vill departementschefen slutligen endast
erinra om att medlemsstaterna åtagit sig att införa lagstiftning med erforderliga
bestämmelser om straff för personer som medverkar till att oriktiga
ursprungshandlingar tillhandahålles (regel 10 i bilaga B). Detta åtagande
torde för vårt lands vidkommande kräva vissa särskilda bestämmelser.
Frågan härom får emellertid övervägas närmare och torde få underställas
riksdagen vid ett senare tillfälle.

Konventionens bestämmelser om avveckling av kvantitativa
restriktioner på import och export torde med den utveckling
som ägt rum på detta område för flertalet medlemsstater icke medföra
några större svårigheter. De importrestriktioner som i vårt land kvarstår
gentemot ifrågavarande länder är av ringa omfattning och tillämpas redan
nu på ett sådant sätt att de inte utgör något egentligt hinder för importen.
De viktigaste varor som alltjämt är föremål för importlicensförfarande är
bilar och fartyg. Den internationella utvecklingen (inom Internationella
valutafonden, GATT och OEEC) tenderar mot en allmän snabb avveckling
av importrestriktionerna, och EFTA-konventionens bestämmelser om en
tioårig övergångsperiod även på detta område får därför sannolikt för fler -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

talet medlemsstater icke någon större praktisk betydelse. De principer som
angetts för avveckling och administrering av kvarvarande restriktioner syftar
till att i förekommande fall förhindra diskriminering och allvarliga skadeverkningar
för de medlemsstater vilkas export drabbas av importrestriktionerna.

Konventionen innehåller emellertid också bestämmelser som i vissa särskilda
undantagsfall medger att nya kvantitativa importrestriktioner införs.
Detta aktualiseras naturligtvis i första hand vid valutakriser, varom
bestämmelser finns i artikel 19. EFTA-konventionen innebär i detta hänseende
i princip icke någon inskränkning av de möjligheter som medlemsstaterna
har inom ramen för andra internationella överenskommelser,
främst GATT. Av större intresse är måhända att kvantitativa importrestriktioner
är tillåtna även i vissa andra fall, bl. a. då en påtaglig ökning av arbetslösheten
uppstår inom en särskild sektor av industrien eller inom ett
särskilt geografiskt område och denna situation på sätt närmare beskrives
i artikel 20 äger samband med en importökning från övriga medlemsstater.
En medlemsstat som råkar in i svårigheter av angivet slag äger utan särskilt
bemyndigande rätt att kvantitativt begränsa den berörda importen under en
period av högst aderton månader. Även andra åtgärder än importrestriktioner
kan komma i fråga, dock först efter bemyndigande av rådet. En medlemsstat
kan också få bemyndigande att i andra fall än som avses i artikel
20 tillämpa kvantitativa importrestriktioner för särskilda syften. Så kan exempelvis
bli fallet vid snedvridning av handeln (art. 5) eller i samband med
besvär och klagomål (art. 31). Om för Sveriges del tillämpning av kvantitativa
importrestriktioner skulle aktualiseras i fall av här åsyftade slag kan
erforderliga åtgärder härför vidtagas av Kungl. Maj :t utan särskilt bemyndigande
av riksdagen.

Kvarvarande kvantitativa restriktioner med avseende på exporten skall
avskaffas senast den 31 december 1961. Vissa allmänna undantag från denna
huvudregel är tillåtna enligt artiklarna 12 och 18. Bl. a. kan av säkerhetsskäl
nödvändiga åtgärder vidtas i krigstid eller vid andra kritiska lägen
i de internationella förbindelserna. En särskild undantagsregel från
förbudet mot kvantitativa exportrestriktioner gäller också för export av
skrot, där den internationella handeln alltjämt kännetecknas av stark bundenhet.
Åtgärder är också tillåtna för kontroll av att exportrestriktioner som
tillämpas mot utomstående länder icke kringgås genom reexport över annan
medlemsstat.

I den föregående redogörelsen bar även något berörts de särskilda u nd
anta g sregler n a i konventionen. Dessa hänför sig bl. a. till valutakriser
och svårigheter som kan uppkomma inom särskilda sektorer av näringslivet
eller inom särskilda geografiska områden. De skyddsåtgärder som slår
till buds i dylika situationer är som nämnts i första band kvantitativa importrestriktioner,
men även avvikelser från tullsänkningsprogrammet och
andra åtgärder kan komma ifråga. Utöver dessa regler finns i artiklarna 12

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

och 18 mera generella undantag av den karaktär som allmänt tillämpas i internationella
överenskommelser. Departementschefen vill här fästa uppmärksamheten
vid en bestämmelse som för Sveriges vidkommande kan ha
särskild betydelse med hänsyn bl. a. till den ekonomiska försvarsberedskapen.
En medlemsstat har sålunda enligt artikel 18 rätt att vidta de åtgärder
den för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen anser nödvändiga med
avseende på forskning, utveckling eller tillverkning som är oundgängliga för
försvarsändamål. Undantaget gäller icke enbart militära ändamål utan även
andra som oundgängliga bedömda försvarsändamål. Åtgärderna får emellertid
icke avse tillämpning av importtullar och icke heller, utan särskilt bemyndigande,
importrestriktioner. I den mån skyddsåtgärder för här avsedda
ändamål visar sig nödvändiga torde därför främst statliga subventioner komma
i fråga.

Konkurrensreglerna återfinnes i artiklarna 13—17. Vad först angår
bestämmelserna om statliga stödåtgärder, vill departementschefen
erinra om att statliga subventioner för industriprodukter endast undantagsvis
tillämpats i Sverige under senare tid. Egentligt förbud har stadgats
i första hand beträffande vissa uppräknade stödåtgärder vid export.
Denna bestämmelse berör ej några stödåtgärder som nu tillämpas i vårt
land. Ej heller torde i övrigt några problem behöva uppkomma när det gäller
fullföljandet av konventionens förpliktelser på detta område.

Även konventionens bestämmelser om offentliga företags verksamhet
och offentlig upphandling m. m. i artikel 14 torde i huvudsak stå
i överensstämmelse med de principer som f. n. tillämpas i Sverige. Givet är
emellertid att dessa regler innebär en viss inskränkning av handlingsfriheten
för framtiden exempelvis när det gäller utläggning av statliga beställningar.
Verksamhet av detta slag måste överhuvudtaget bedrivas på ett sådant
sätt att icke andra medlemsstaters berättigade intressen åsidosättes.

Ett område där behov av särskilda regler ansetts föreligga gäller privata
konkurrensbegränsningar eller s. k. restriktiva affärsmetoder.
Den närmare utformningen av reglerna får ses mot bakgrunden av att konkurrenslagstiftningen
i de olika medlemsstaterna företer rätt betydande
skiljaktigheter. I vissa fall föreligger sålunda förhållandevis väl utvecklad
nationell lagstiftning, i andra fall saknas fasta bestämmelser på området.

Bestämmelserna i artikel 15 förutsätter, att medlemsstat skall kunna utreda
och ingripa mot vissa slag av konkurrensbegränsningar i handeln mellan
medlemsstaterna. Härmed avses dels karteller och kartelliknande fall
som medför att konkurrensen begränsas eller snedvrides, dels otillbörligt
utnyttjande av monopol- eller oligopolställning. Sådana konkurrensbegränsningar
anses oförenliga med konventionen i den mån de motverkar de väntade
fördelarna av handelns frigörelse.

Den svenska lagstiftningen på området utgöres dels av 1953 års lag om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och
dels av 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensför -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

hållanden. Sådan förhandling inför näringsfrihetsrådet som enligt förstnämnda
lag är den huvudsakliga formen för ingripande mot konkurrensbegränsande
åtgärder kan gälla verkan av dylika åtgärder utomlands. Förutsättning
härför är att Kungl. Maj :t för visst fall lämnar tillstånd därtill.
Vad som skall anses som otillåten konkurrensbegränsning har emellertid utformats
på olika sätt i de svenska bestämmelserna och i konventionen. Även
om bestämmelserna till huvudsaklig del torde täcka varandra, kan icke
uteslutas att den olika utformningen kan medföra olägenheter i vissa fall
vid tillämpningen. Vad konventionens förpliktelser på detta område i praktiken
kan få för betydelse kan svårligen överblickas förrän någon tids erfarenheter
vunnits. Om det därvid skulle visa sig att den nuvarande svenska
lagstiftningen i sin allmänna uppläggning icke står helt i överensstämmelse
med konventionens målsättning på detta område, kan det framdeles befinnas
önskvärt att komplettera den svenska lagstiftningen. Något omedelbart
behov av ändrad lagstiftning synes emellertid icke föreligga utan det
bör vara möjligt att tills vidare på grundval av existerande anordningar vidtaga
erforderliga åtgärder från fall till fall. Departementschefen förutsätter
då, att företagare beträffande vilken otillåten konkurrensbegränsning ifrågasättes
har så stort intresse av de svenska myndigheternas stöd, att erforderligt
utredningsmaterial frivilligt ställes till förfogande, samt att uppgörelse
i förekommande fall kan träffas utan att det kommer till formella förhandlingar.
Skulle emellertid behov därav framdeles visa sig föreligga, torde
frågan om ändrad lagstiftning få närmare utredas och tagas upp till förnyat
övervägande.

Särskild betydelse har från svensk sida under förhandlingarna tillmätts
frågan om etableringsrätten inom frihandelsområdet. Detta sammanhänger
med det förhållandet, att i vårt land sedan gammalt gäller vissa
inskränkningar för utlänningar i fråga om rätten att här driva näring, etablera
företag, fullgöra vissa funktioner inom företag samt förvärva fast egendom
och vissa slag av naturtillgångar.

Bestämmelserna i artikel 16 om etableringsrätt innebär att inskränkningar
i utlänningars och utländska företags rätt att starta och driva företag inte
får tillämpas så att de egna företagarna behandlas gynnsammare än övriga
medlemsstaters företagare, om därigenom fördelarna av handelns frigörelse
motverkas. De restriktioner som från svensk sida tillämpas på detta område
kan icke anses vara till omfattningen mera betydande. I stor utsträckning
är de så utformade, att praxis vid tillämpningen och prövningen av dispensfrågor
är avgörande. Då gällande praxis som regel är liberal, torde några
mera besvärande hinder för utlänningars möjlighet att driva ekonomisk
verksamhet i Sverige icke föreligga. I stort sett torde därför den nuvarande
ordningen kunna bibehållas. Endast i ett par avseenden, som här närmare
skall beröras, synes eu jämkning av nuvarande lagstiftning och praxis behöva
övervägas.

Utlänning får enligt näringsfrihetsförordningen icke här driva näring
ulan tillstånd av Kungl. Maj:l. För sådant tillstånd uppställes vissa krav.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

I övrigt kan en diskretionär prövning ske. Motsvarande gäller enligt den
s. k. filiallagen för utländskt företag, som här vill driva näring genom
filial. Prövningen av ansökningar av personer och företag i EFTA:s medlemsstater
om tillstånd att här driva näring torde i fortsättningen få ske
med beaktande av konventionen, och tillståndsgivningen får sålunda i dessa
fall taga sikte huvudsakligen på formella synpunkter. Departementschefen
vill för övrigt i detta sammanhang erinra om att en särskild utredning pågår
om ny näringsrättslagstiftning.

I aktiebolagslagen uppställes krav på svenskt medborgarskap för stiftare
av bolag, vissa styrelseledamöter m. fl. I den mån dispensmöjlighet icke föreligger,
kan det visa sig erforderligt att modifiera lagstiftningen i detta avseende.
Frågan härom har tidigare aktualiserats i anledning av Sveriges undertecknande
av den europeiska bosättningskonventionen av den 13 december
1955 och överväges f. n. inom justitiedepartementet.

Sedan gammalt har i vårt land fästs stort avseende vid möjligheten att
bevara en viss kontroll över äganderätten till naturtillgångarna. Under förhandlingarna
har det också rått enighet om att konventionens bestämmelser
om etableringsrätt i princip icke skall hindra en sådan kontroll. För vårt
vidkommande föreligger sålunda icke något hinder enligt konventionen att
bibehålla den kontroll över utlänningars förvärv av fast egendom och vissa
naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag innebär. Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid i
förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehandling
beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konventionens
föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, icke medföra någon fara
för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av betydelse.
Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtillgångar
är fritt tillgängliga för köpare i övriga medlemsstater torde nämligen kontrollen
över själva äganderätten icke kunna anses motverka de fördelar som
väntas av handelns frigörelse. Vad gäller skogstillgångarna vill departementschefen
också i detta sammanhang erinra om att möjligheterna atl
förvärva skog även för svenska företag och enskilda personer är starkt
beskurna genom 1925 års lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och
stiftelse att förvärva fast egendom samt genom 1955 års jordförvärvslag. Beträffande
våra mineraltillgångar må framhållas, att staten äger en ansenlig
del av de inmutade fyndigheterna. Nya fyndigheter kan enligt 1916 års
lag icke inmutas av utlänningar. Detta hinder är indispensabelt och det
torde därför få övervägas att införa en möjlighet för Kungl. Maj :t att bevilja
dispens i detta avseende. Några olägenheter av en sådan ordning kan
nu icke förutses.

Samarbetet mellan medlemsstaterna på jordbrukets områd
e regleras av särskilda bestämmelser i konventionen. Jordbruksprodukterna
omfattas sålunda icke av de allmänna reglerna om avveckling av till -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 19(10

lar och restriktioner. Orsaken härtill är givetvis att en fri handel på detta
område i allmänhet icke — under de förhållanden som råder i fråga om avsättningen
av jordbruksprodukter på världsmarknaden — är förenlig med
de enskilda medlemsstaternas jordbrukspolitiska målsättning. I de flesta
länder upprätthålls nationella prisnivåer på jordbruksprodukter som förutsätter
att de egna marknaderna på olika sätt avskärmas från prisbildningen
på världsmarknaden. Under förhandlingarna har emellertid fått beaktas de
jordbruksexporterande ländernas och då framför allt Danmarks särskilda
intressen på detta område. Med hänsyn härtill har till en början målsättningen
för samarbetet på jordbruksområdet i konventionen angetts vara att underlätta
en utveckling av handeln med jordbruksvaror som ger rimlig reciprocitet
åt sådana medlemsstater som i särskild grad är beroende av sin
jordbruksexport. Bestämmelser har också intagits, vilka avser att hindra
tillämpningen av subventioner som medför en ökning av vederbörande medlemslands
jordbruksexport till skada för andra medlemsstaters exportintressen.
Vidare kommer årliga konsultationer att äga rum angående utvecklingen
av handeln med jordbruksvaror. Dessa allmänna bestämmelser har dock
icke ansetts tillräckliga för att tillgodose särskilt de danska önskemålen på
jordbruksområdet. Parallellt med frihandelsförhandlingarna — och i viss
mån såsom ett led i dessa — har därför överläggningar ägt rum angående särskilda
bilaterala jordbruksavtal. Dessa överläggningar har resulterat i att
sådana avtal träffats mellan Danmark och vissa andra länder i sjustatsgruppen,
bl. a. ett med Sverige. Ytterligare avtal kan framdeles komma att ingås.
Detta förutses för övrigt i konventionen där avtalen ses som ett medel att
främja den åsyftade utvecklingen av handeln.

Då konventionen i stort sett tillåter medlemsstaterna att bibehålla sina
nationella regleringar på jordbruksområdet blir det av väsentlig betydelse
hur gränsdragningen sker mellan jordbruks- och industrivaror. Denna fråga
har i själva verket varit ett av de mera svårlösta problemen under förhandlingarna.

Utgången av förhandlingarna om gränsdragningen — vilken skett med utgångspunkt
från den i Rom-avtalet gjorda bestämningen av jordbruksvaruområdet
— får enligt departementschefens bedömning anses ha tillgodosett
de viktigaste svenska önskemålen. I vissa fall har dock svenska intressen icke
kunnat helt beaktas. Det får emellertid här liksom eljest hållas i minnet att
slutresultatet utgör en kompromiss i syfte att nå en balans mellan de olika
medlemsstaternas skilda intressen. De svårigheter för vissa sektorer som
uppgörelsen kan medföra får därför vägas mot de fördelar som uppnåtts på
andra håll.

Vad angår den närmare innebörden av gränsdragningen kan i första hand
noteras att — till skillnad från vad fallet är i Rom-avtalet —- huvuddelen
av industriellt bearbetade produkter av spannmål och mjöl (såsom bröd
och bakverk, makaroner, spagetti otc.) hänförts till jordbruksområdet. Denna
lösning överensstämmer i huvudsak med de svenska önskemål som förelegat.
Vissa speciella produkter, såsom kex och liknande, har dock hän2
fiihang till riksdagens protokoll 1960. 5 samt. 1 avd. Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

förts till industrisektorn. Såsom jordbruksvaror räknas vidare vissa stärkelseprodukter
samt vissa livsmedelsprodukter med väsentligt innehåll av
fett, ägg, mjölk eller spannmål. Däremot har choklad- och sockerkonfektyrer
i likhet med vad som gäller enligt Rom-avtalet hänförts till industrisidan.
Vad angår varor som enligt Rom-avtalet är att anse som jordbruksvaror
men som enligt frihandelskonventionen blir industrivaror kan nämnas
lin och hampa. Anmärkas må slutligen att ett svenskt önskemål om att
djupfrysta grönsaker — vilka representerar ett angeläget svenskt exportintresse
— måtte behandlas som industrivara icke kunnat beaktas.

Den överenskomna gränsdragningen medför återverkningar på vissa interna
svenska förhållanden. Först kan nämnas, att den svenska jordbruksregleringen
direkt påverkas såtillvida att vissa nu jordbruksreglerade varor
enligt konventionen skall behandlas som industrivaror vilket bl. a. innebär
att gällande införselavgifter vid import från övriga medlemsstater successivt
måste avvecklas. Det är här fråga om ur jordbrukets synpunkt mera
speciella varor (äggalbumin, dextrin och vissa andra stärkelseprodukter).
Då nuvarande skyddsregler tills vidare bör bibehållas vid import från andra
länder än EFTA-länderna, bör dessa produkter ej avföras från jordbruksregleringen.
Någon författningsändring är därför icke påkallad. Kungl. Maj :t
bör emellertid medges befogenhet att vidta de ändringar i gällande regleringsförfattningar
på jordbrukets område, som blir erforderliga till följd av
gränsdragningen. Vilket inkomstbortfall för jordbruket som kan följa av
uppgörelsen i denna del är det ännu för tidigt att yttra sig om. När så visar
sig påkallat, torde emellertid överläggningar 1''å upptagas med jordbrukets
förhandlingsdelegation och resultatet av sådana överläggningar i särskild
ordning få föreläggas riksdagen.

Den beslutade gränsdragningen kommer ostridigt att skapa problem för
vissa delar av den svenska livsmedelsindustrin. De branscher som berörs
är närmast choklad-, konfektyr- och kexindustrierna samt läskedryckstillverkningen.
Deras produkter, som i stor utsträckning tillverkas på basis av
svenska jordbruksråvaror, kommer att behandlas som industrivaror inom
frihandelsområdet och omfattas sålunda av bestämmelserna om avveckling
av tullar och restriktioner. Från industrien -— som genom avvecklingen av
importskyddet kan vänta skärpt konkurrens från utlandet — har påtalats
de betydande svårigheter som uppstår om den icke befrias från de högre
råvarukostnader som följer av den svenska jordbruksregleringen och får
tillgång till råvaror till världsmarknadspriser. Indirekt skulle en ökad import
av sådana livsmedelsprodukter även skapa svårigheter för jordbruket
genom de minskade möjligheterna för detta att på hemmamarknaden få avsättning
för berörda råvaror. Från myndigheternas sida är man medveten
om de problem som det nya läget skapat och har förklarat sig beredd att
närmare överväga vilka lösningar som bör tillgripas. Överläggningar i ämnet
pågår för närvarande mellan statens jordbruksnämnd och företrädare
för industrien. I den mån ett inkomstbortfall uppstår för jordbruket till
följd av de åtgärder som kan bli aktuella för en lösning av livsmedelsindustriens
problem får förhandlingar i kompensationsfrågan upptagas med

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

jordbrukets representanter. Samtliga hithörande spörsmål torde härefter
i särskild ordning få redovisas för riksdagen.

Lin och hampa har genom gränsdragningen hänförts till industrisektorn.
Detta innebär bl. a. att de särskilda reglerna om inskränkning i rätten att
använda statliga stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter.
Det kan ur denna synpunkt visa sig nödvändigt att ompröva frågan
om det stöd som för närvarande utgår i vårt land för odling och beredning
av lin och hampa. Frågan kräver emellertid särskild utredning. Det torde få
ankomma på chefen för jordbruksdepartementet att vid behov föranstalta
om sådan utredning och framlägga de förslag i ämnet som kan visa sig påkallade.

Vad angår det särskilda jordbruksavtalet som träffats med Danmark innehåller
detta till en början ett uttalande från svensk sida att den svenska
jordbrukspolitiken icke syftar till en ökning av den svenska produktionen
och att den svenska produktions- och konsumtionsutvecklingen bör ge danska
jordbruksproducenter möjligheter att bibehålla och i viss mån utveckla
sin marknad i Sverige. Den allmänna bedömning som sålunda ligger till
grund för avtalet synes väl förenlig med gällande jordbrukspolitiska målsättning
i vårt land. Den svenska regeringen har vidare förklarat sig beredd
att, vid behov och i samråd med den danska regeringen, i fråga om
vissa särskilt angivna varor — bl. a. kött, smör, ost och ägg — överväga
vilka åtgärder som kan erfordras för att tillvarata danska avsättningsintressen
i överensstämmelse med avtalets allmänna målsättning. Vad avtalet
i detta hänseende i detalj kan komma att innebära för det svenska
jordbruket är ännu för tidigt att yttra sig om; frågan sammanhänger med
i vad mån särskilda åtgärder aktualiseras. Skulle så bli fallet får övervägas
vilka justeringar som erfordras i den svenska jordbruksregleringen och
förhandlingar i kompensationsfrågan upptas med jordbrukets representanter
i syfte att nå en uppgörelse som står i överensstämmelse med det nyligen
träffade sexårsavtalet. Resultaten av sådana förhandlingar torde i särskild
ordning få redovisas för riksdagen. Såsom närmare framgår av punkt
4 i avtalet skall också ett visst belopp, som tills vidare skall utgöra 10 milj.
kronor per år, överföras till Danmark.

Avtalet skall ratificeras samtidigt som EFTA-konventionen. Riksdagens
godkännande av avtalet bör därför nu inhämtas. För fullföljande av den
i punkt 4 av avtalet angivna förpliktelsen torde Kungl. Maj :t samtidigt böra
bemyndigas att till Danmark överföra det förutsatta årliga beloppet om 10
milj. kronor, vilket lämpligen torde utgå av medel som inflyter genom regleringsavgiften
på fettvaror.

De till avtalet knutna skriftväxlingarna innehåller vissa allmänna uttalanden
i syfte att tillgodose det svenska exportintresset för spannmål och
det danska intresset i fråga om export av smör och ägg.

Med hänsyn till de speciella förhållandena inom fiskerinäringen har även
fiskeprodukter i princip undantagits från reglerna i konventionen

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

om successiv avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner. De särskilda
bestämmelser som gäller på förevarande område har begränsats till en allmänt
hållen målsättning, som beaktar reciprocitetsintresset hos sådana
medlemsstater som i särskild grad är beroende av sin fiskeexport, samt till
en skyldighet för rådet att före utgången av år 1961 verkställa utredning
angående förhållandena i fråga om handeln med fiskeprodukter. I gränsdragningsfrågan
har förhandlingarna främst kommit att koncentreras till
huruvida djupfrysta fiskfiléer skall anses som industrivara eller icke. Den
slutliga lösningen innebär att de hänförts till industrisidan, dock med vissa
förbehåll. Det innebär för svenskt vidkommande främst att nu utgående införselavgift,
45 öre per kg, skall sänkas med 20 procent den 1 juli 1960 och
därefter successivt avvecklas vid import från EFTA-länderna. Att märka
är vidare att även fiskkonserver hänförts till industrisidan. Kungl. Maj :t
bör erhålla bemyndigande att vidta de ändringar i gällande regleringsförfattningar
på fiskets område som blir erforderliga till följd av denna gränsdragning.
Vilka verkningar som gränsdragningen kan komma att få för
svenska förhållanden är svårt att nu förutse. Mot minskningen av importskyddet
står de ökade exportmöjligheter som uppgörelsen medför. Den
svenska färskfiskregleringen berörs icke direkt av de bestämmelser som
nu ingår i konventionen. För det fall på grund av gränsdragningen eller eljest
särskilda åtgärder skulle befinnas påkallade på detta område får dessa
efter överläggningar med berörda intressenter i särskild ordning redovisas
för riksdagen.

Motionerna

I motionerna I: 511 av herr Bengtson m. fl. och II: 635 av herr Hedlund
in. fl. understrykes, att konventionen måste betraktas såsom en sammanhängande
helhet. Motionärerna tillstyrker godkännande av Sveriges anslutning
till konventionen i föreliggande skick.

Motionerna utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid sin behandling
av propositionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

a) om inrättande av ett näringsråd med representanter för näringslivets
och arbetsmarknadens organisationer samt berörda statliga myndigheter
i syfte att i olika avseenden underlätta det svenska näringslivets anpassning
till EFTA-marknaden,

b) om skyndsamt framläggande av förslag till grunder för statlig kreditgarantigivning
till hantverks- och industriföretag m. m. i syfte att särskilt
främja åtgärder i anledning av EFTA -marknaden, varvid åsyftas att kreditgarantier
budgetåret 1960/61 må beviljas intill ett belopp av 135 000 000
kronor,

c) om bemyndigande för statens jordbruksnämnd att efter förhandlingar
med jordbrukets förhandlingsdelegation i anledning av EFTA-konventionen
och jordbruksavtalet med Danmark framlägga förslag till sådana åtgärder,

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

att syftet med sexårsuppgörelsen med jordbruksorganisationerna förverkligas,
samt

d) om initiativ vid kommande förhandlingar inom EFTA i syfte att få
djupfrysta fiskfiléer hänförda till bilaga E som fiskeprodukter.

I motionerna fästes vidare uppmärksamheten vid EFTA-konventionens
bestämmelser om etableringsfrihet. Det påpekas att dessa bestämmelser
kommer att nödvändiggöra vissa ändringar i den lagstiftning, som reglerar
utländska fysiska och juridiska personers rätt att etablera sig i Sverige.
Motionärerna hemställer i detta sammanhang, att ifrågavarande lagändringar
föregås av en synnerligen noggrann prövning och att befogade undantag
göres i enlighet med konventionens artikel 18 om undantag i säkerhetssyfte.

Det är angeläget, heter det bland annat vidare i motionen, att riksdagen
får tillfälle att på ett tillfredsställande sätt följa utvecklingen inom frihandelssammanslutningen
och angiva allmänna riktlinjer för de svenska ståndpunktstagandena.
Enligt motionärernas mening bör detta kunna ske genom
att Kungl. Maj :t årligen avlämnar en redogörelse för vad som under närmast
föregående år förekommit inom sammanslutningen.

Motionärerna erinrar vidare om att till de varor vilka hänförts till industrisektorn
hör lin och hampa. Detta innebär bl. a., att konventionens
särskilda regler om inskränkning i rätten att använda statliga stödåtgärder
äger tillämpning på dessa produkter. Motionärerna önskar i detta sammanhang
understryka vikten av att odling och beredning av lin och hampa även
i fortsättningen erhåller det stöd, som är motiverat med hänsyn till denna
produktions betydelse framför allt från beredskapssynpunkt.

Motionärerna riktar ytterligare uppmärksamheten på de omställningssvårigheter,
som vissa delar av det svenska näringslivet, särskilt grenar av
småföretagsamheten, måste räkna med efter Sveriges anslutning till frihandelssammanslutningen.
Motionärerna önskar i detta sammanhang framhålla
angelägenheten av att de problem, som härvid kan uppkomma, beaktas
i god tid och av att härvid tillses, att omställningsprocessen förlöper
så smidigt som möjligt. För inledningsskedet är givetvis — framhåller motionärerna
— de åtgärder, som kan vidtagas enligt artikel 20, främst av
intresse. Om arbetslöshet uppstår som följd av importökning från övriga
medlemsstater, kan importrestriktioner eller andra åtgärder vidtagas. Det
är enligt motionärerna angeläget, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet
följer utvecklingen i nu nämnda hänseende och — därest så befinns erforderligt
till följd av arbetslöshet inom viss sektor av industrien eller
visst geografiskt område — tillvaratar undantagsmöjligheterna för Sveriges
vidkommande. Likaledes är det av vikt, att den svenska produktionens
intressen beaktas vid de årliga övervägandena i sammanslutningens råd
angående utvecklingen av handeln med jordbruksvaror.

Enligt motionärernas mening är det väsentligt, att den ekonomiska politiken
utformas på sådant sätt, att det svenska näringslivet får så god
konkurrenskraft som möjligt och därmed förmåga att klara omställnings -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

svårigheterna. Skatte- och ekonomisk politik måste sålunda anpassas till
det nya läget och dess krav på ökade investeringar i näringslivet. Motionärerna
hänvisar i detta sammanhang till vad i de tidigare väckta motionerna
1: 435 och II: 544 anförts om rationalisering, produktionsomläggning,
kreditmöjligheter, liandelsrepresentation, organisationer för marknadsföring
m. m.

Motionärerna beklagar vidare, att representanter för trädgårdsnäringens
organisationer icke varit företrädda i kommerskollegiets delegation under
förberedelsearbetet till konventionens utarbetande.

I motionerna I: 512 av herr Boheman och II: 638 av herrar Kollberg och
Rydén upptages till behandling den svenska livsmedelsindustriens ställning
inom frihandelssammanslutningen. Motionerna utmynnar i en hemställan,
att riksdagen måtte dels uttala, att den snedvridning av konkurrensbetingelserna,
som åstadkommes av högre råvarukostnader för den svenska livsmedelsindustrien,
avhjälpes, så att denna industri erhåller möjligheter att
konkurrera på lika fot med andra länder inom frihandelssammanslutningen,
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att det förberedelsearbete, som
pågår eller kan ifrågakomma i syfte att lösa de särskilda problem, som uppkommer
för svensk livsmedelsindustri vid konventionens ikraftträdande,
måtte påskyndas och att Kungl. Maj :t måtte förelägga årets riksdag förslag
i de delar, där riksdagens medverkan kan bli erforderlig.

I motionerna I: 513 av herr Eskilsson m. fl. och II: 643 av herr Magnusson
i Borås m. fl. framhäves, att idealet enligt motionärernas mening hade varit,
om man lyckats uppnå ett allmänt europeiskt frihandelsområde, till vilket
en nordisk marknad hade kunnat anslutas. Den allt överskuggande frågan
blir därför enligt motionärerna i fortsättningen att finna vägar på vilka
sexstaterna och sjustaterna kunde mötas. Under förhandenvarande förhållanden
finner sig motionärerna böra förorda Sveriges anslutning till konventionen.
Det betonas dock att själva grundförutsättningen för landets förmåga
att klara uppkommande övergångssvårigheter och anpassningsproblem
för vissa delar av näringslivet är en näringsvänlig utformning av den ekonomiska
politiken. Krav reses på en penning- och kapitalmarknad som giver
tillräckligt utrymme för näringslivets kapitalbehov. Valutapolitiken
måste inriktas på att främja fria kapitalrörelser och skattepolitiken måste
självfallet anpassas till det nya läge som uppkommit genom frihandelssammanslutningen.

Härutöver fäster motionärerna uppmärksamheten på en rad särskilda problemställningar
och understryker bland annat, att en vidgad marknad medför
ökade möjligheter för stora företag med tillverkning i långa serier. De
små företagen måste därvid räkna med ökad konkurrens utifrån. Det framstår
därför enligt motionärerna såsom angeläget att den mindre företagsamhetens
anpassningsproblem vinner särskilt beaktande under de närmaste
åren, så att den omställningsprocess som kan visa sig nödvändig inom vis -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

sa delar av småindustrien kan ske på ett från alla synpunkter tillfredsställande
sätt. Den statliga garantien för lån till hantverks- och industriföretag
hör i detta sammanhang kunna fylla en viktig uppgift. Det angives såsom i
högsta grad väsentligt att sträva efter ett tillvaratagande av alla möjligheter
till förenklingar vid tillämpningen i praktiken av ursprungsreglerna. Motionärerna
fäster vidare uppmärksamheten vid att till de svårigheter som kan
uppstå i samband med gränsdragningen mellan jordbruksvaror och frihandelsvaror
hör industriens råvarukostnadsproblem och de minskade möjligheter
till avsättningen på hemmamarknaden, som en ökad import av livsmedelsprodukter
skulle innebära. Det är enligt motionärerna angeläget, afl
dessa svårigheter löses på ett för såväl jordbruket som livsmedelsindustrien
tillfredsställande sätt.

Med hänsyftning på det svensk-danska jordbruksavtalet har motionärerna
-— under åberopande av departementschefens i propositionen gjorda uttalande
om att den allmänna bedömning som ligger till grund för sagda avtal
synes väl förenlig med gällande jordbrukspolitiska målsättning i Sverige
— förklarat att i detta uttalande bör inläggas bl. a. den innebörden att
en sådan inkomstnivå upprätthålles för jordbruksbefolkningen som motsvarar
den i 1947 års riksdagsbeslut åsyftade likställigheten med jämförliga befolkningsgrupper.
I sammanhanget framhäver motionärerna även att importskyddet
för trädgårdsnäringens produkter inte bör ändras innan överläggningar
med näringens organisationer ägt rum.

Den på fiskets område gjorda gränsdragningen kommer, heter det vidare
i motionen, att få verkningar, som ännu ej kan helt förutses. Mot minskningen
av importskyddet för främst djupfrysta fiskfiléer och fiskkonserver
står de ökade exportmöjligheter, som konventionen medför. Ur svensk synpunkt
är det angeläget, att fiskarbefolkningen, vilkens nuvarande inkomstnivå
ej kan anses vara särskilt hög, icke får sina försörjningsmöjligheter
försämrade. Enligt motionärernas uppfattning bör myndigheterna med särskild
uppmärksamhet följa de svårigheter, som konventionen kan väntas
medföra för fiskarbefolkningen.

I nära anslutning till motionerna I: 511 och II: 635 framhålles i motionen
vidare angelägenheten av att Kungl. Maj :t fortlöpande ger riksdagen möjlighet
att ange allmänna riktlinjer för Sveriges ställningstagande inom frihandelssammanslutningens
framtida verksamhet.

De likalydande motionerna 1:514 av herr Lundström m. fl. och 11:642
av herr Ohlin m. fl. fäster inledningsvis uppmärksamheten på vikten av att
EFTA bedriver förhandlingarna om en samordning med den gemensamma
marknaden på ett konstruktivt sätt och icke stelt fasthåller vid förslag som
redan förkastats. Motionen berör även den särskilda delegation, knuten till
kommerskollegium, i vilken företrädare för näringslivet och dess organisationer
liksom för arbetsmarknadens parter hållits fortlöpande underrättade
om utredningsarbetet. Vid igångsättandet av det handelspolitiska samarbetet
inom sjustatsmarknaden synes det enligt motionärerna motiverat att

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

denna delegation fortsätter att följa utvecklingen under den närmaste tiden
efter starten. Delegationens arbete bör sålunda avpassas efter de nya förhållandena.
Vidare bör, heter det i motionen, riksdagen kontinuerligt hållas
underrättad om utvecklingen inom frihandelssammanslutningen.

Medlemskap i frihandelssammanslutningen kräver enligt motionärerna
att medlemsstaterna var för sig bedriver en inre ekonomisk politik, som harmoniserar
med handelspolitiken. Ett detaljerat regleringssystem för kapitalmarknad,
byggnadsverksamhet m. m. i Sverige skulle strida mot huvudtanken
i EFTA och minska fördelarna därav. Ett svenskt godkännande av
EFTA bör — fortsätter motionärerna ■— ha »till konsekvens en omläggning
av vår inre ekonomiska politik i sådan riktning att näringslivets rörelsefrihet
ökas. Dessutom bör politiken mer än hittills syfta till att uppmuntra
produktion och handel». En sådan inriktning bör även ges åt skattepolitiken.
Motionärerna understryker vidare, att det är önskvärt att exportkreditgarantisystemet
görs mer smidigt och utvidgas i mån av behov. Avskaffande
av hinder för grundande i Sverige av dotterbolag till utländska företag
är en viktig angelägenhet; å andra sidan bör de svenska myndigheterna
verka för att de hinder för etableringsrätt på lika villkor, som för närvarande
finns i utlandet, också avvecklas.

Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte förorda

att Kungl. Maj :t vid utformningen av den inre ekonomiska politiken beaktar
nödvändigheten av att denna erhåller en liberal prägel, som överensstämmer
med EFTA:s grundidé, och att mera hänsyn än hittills tas till
att denna politik bör uppmuntra kapitalbildningen och näringslivets allmänna
utveckling;

att Kungl. Maj :t ägnar särskild uppmärksamhet åt att förutsättningarna
för produktion och förädlingsverksamhet inom vårt land blir lika gynnsamma
som inom övriga medlemsstater, vad tullförhållanden och näringslagstiftning
m. m. beträffar, och därvid prövar lämpliga vägar att främja en
inströmning av utländskt kapital till Sverige, vilket skulle förbättra vår
kapitalförsörjning och öka våra möjligheter att befrämja ekonomiska framsteg
i underutvecklade länder;

att Kungl. Maj :t tar initiativ för att inom ramen för EFTA och OEEC
åstadkomma en konjunkturpolitisk samordning, som kan underlätta bevarandet
av ett fast penningvärde och hög sysselsättning och befrämja ett närmande
mellan EFTA och sexmaktsunionen;

att den svenska näringspolitiken tar sikte på att främja konkurrens på
lika villkor mellan olika medlemsstaters näringsliv inom sådana områden,
där utan särskilda åtgärder ett handikapp för svensk produktion och handel
skulle uppkomma; samt

att Kungl. Maj :t ägnar särskild uppmärksamhet åt att genom åtgärder
beträffande kreditförsörjning, marknadsundersökning m. m. underlätta den
mindre företagsamhetens utnyttjande av stormarknadens fördelar.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Motionerna I: 515 av herr Nilsson, Ferdinand, och herr Carlsson, Eric, och
II: 637 av herr Elmwall m. fl. önskar fästa uppmärksamheten på angelägenheten,
även med tanke på möjligheterna för Sverige att föra en alliansfri
politik, av att upprätthålla en tillräcklig inhemsk jordbruksproduktion. Motionerna
utmynnar i hemställan, att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 25 måtte ompröva det svensk-danska jordbruksavtalets förenlighet
med nödvändigheten av att upprätthålla en inhemsk jordbruksproduktion
tillräcklig att helt svara för denna del av folkförsörjningen såsom förutsättning
för svensk neutralitetspolitik.

Motionerna I: 516 av herr Stefanson m. fl. och II: 639 av herr Rimås m. fl.
fäster uppmärksamheten på vissa frågor av betydelse för företagen inom
hantverket och mindre industrier. Motionärerna hemställer att riksdagen
i samband med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 25 måtte till
statens hantverksinstitut för budgetåret 1960/61 anvisa ett anslag av 60 000
kronor att användas för anordnande av kurser i exportfrågor enligt vissa
angivna riktlinjer och för budgetåret 1960/61 ställa ett anslag av 20 000
kronor till förfogande för Småindustriens exportbyrå att disponeras för uppbyggnaden
av en översättningsavdelning med uppgift att på självkostnadsbas
stå mindre företag till tjänst med översättning av handlingar, reklammaterial
m. in. av betydelse för exportaffärer. Härutöver yrkar motionärerna
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om a) förslag till riksdagen
om sådan utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen för lån till hantverk
och industriföretag, att densamma motsvarar de krav, som tillkomsten
av frihandelssammanslutningen kan väntas komma att ställa, b) en översyn
av bestämmelserna rörande exportkreditgarantierna i syfte att stärka särskilt
de mindre företagens exportmöjligheter samt c) en översyn av gällande
bestämmelser för etableringsrätten i syfte att åstadkomma en harmonisering
av etableringsbestämmelserna inom sjustatsgruppen, varvid bör beaktas,
att en sådan harmonisering blir av särskild betydelse vid en framtida
vidgning av frihandelsområdet, exempelvis genom en samordning av sexoch
sjustatsmarknaderna.

I motionerna I: 517 av herr Sunne och herr Hanson, Per Olof, och II: 640
av herr Boi ja m. fl. heter det, att till de industrier som kan komma att
ställas inför vissa svårigheter under en övergångstid efter frihandelssammanslutningens
tillkomst hör bland annat textilindustrien. De svenska statsmakterna
bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt textilnäringens anpassningsproblem.
Under hänvisning härtill hemställer motionärerna, att
riksdagen måtte anhålla att Kungl. Maj:t och andra ansvariga myndigheter
måtte med hänsyn till den svenska textilindustriens utsatta läge särskilt
noga följa denna industris konkurrensproblem och, i den mån läget så påfordrar,
föreslå eller vidtaga de åtgärder, som kan vara ägnade att inom
ramen för likaberättigande konkurrensvillkor hävda den svenska textilindustriens
ställning inom sjustatsmarknaden.

:{ liihang till riksdagens protokoll l!)60. 5 samt. 1 avd. Nr 2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1900

Motion II: 633 av herr Hagberg in. fl. utmynnar i eu hemställan, att riksdagen
i skrivelse till regeringen fastslår som sin mening, att regeringen i
sjustatsorganisationen ställer som uppgift att verka för

att förhindra att organisationens verksamhet utlöser eller befordrar ett
handelskrig,

att hålla fast vid mest-gynnad-nations-klausulen i dess reella betydelse,
när det gäller förhållandet till de makter, med vilka tidigare överenskommelse
träffats på denna grund,

att bland annat genom en hänvändelse till samtliga europeiska regeringar
ta initiativ till en internationell överenskommelse, i syfte att överallt rasera
de bestämmelser och den konkreta politik, som hindrar en fri handel mellan
länderna och särskilt syftar till att i fredens och den ömsesidiga fördelens
intresse befordra handeln mellan öst och väst, samt

att även i sjustatsorganisationen verka härför.

I den av herr Johansson i öckerö m. fl. väckta motionen II: 634 hemställes,
att riksdagen måtte uttala att den svenska regeringen vid kommande
förhandlingar inom frihandelssammanslutningen bör undersöka möjligheterna
att få djupfrysta fiskfiléer hänförda till fiskeprodukter.

Den av herr Christenson i Malmö väckta motionen II: 636 utmynnar i en
hemställan, att riksdagen måtte vid behandling av propositionen antaga den
föreslagna konventionen med följande tillägg:

1. att ett svenskt informations- och kontaktorgan snarast inrättas med
uppgift att meddela erforderliga upplysningar i integrationsfrågor,

2. a) att uttala sig för att i av rådet upprättade organ och kommittéer i
detaljfrågor även bör ingå företrädare för näringslivet,

b) att sammanslutningens sekretariatsorganisation förlägges till Skandinavien,
förslagsvis Köpenhamn, samt

3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte med anledning av sjustatsmarknadens
tillkomst begäras att ett nytt statsdepartement inrättas — eller eu
omorganisation av den nuvarande departementsindelningen genomföres —
med uppgift att främja export och utrikeshandel över huvud taget.

I den av herr Ohlin m. fl. väckta motionen II: 645 hemställes, att riksdagen
ville i samband med godkännande av EFTA-konventionen giva Kungl.
Maj :t tillkänna vissa synpunkter om angelägenheten av att Sverige, under
det fortsatta arbetet inom EFTA i riktning mot en större sammanslutning,
i möjligaste mån väljer sådana lösningar, som underlättar eller i vart fall
icke försvårar ett snabbt realiserande av ett nordiskt samgående, därest de
politiska förutsättningarna härför skulle föreligga i ett senare skede. Ur
nordisk synpunkt vore det värdefullt -— heter det i motionen — om även
övriga nordiska länder ville godtaga en sådan målsättning. Inom de organ
för nordiskt ekonomiskt samarbete, som nu håller på att skapas, bör man
därför från svensk sida verka i nu angiven riktning. Två av Nordens länder,
Finland och Island, har — framhåller motionärerna — av olika skäl

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

icke kunnat ansluta sig till EFTA. Vad särskilt beträffar Finland har som
bekant detta land inlett förhandlingar med EFTA rörande olika möjliga
former för en samverkan mellan EFTA och Finland. Såsom departementschefen
framhållit i propositionen finns på denna punkt för närvarande
knappast annat för Sveriges del att göra än att vara på allt sätt behjälpligt
för att underlätta en uppgörelse. En liknande välvillig inställning bör, heter
det avslutningsvis i motionen, vårt land intaga, om en association eller
en anslutning av Island blir aktuell.

Utskottet

I förevarande proposition har riksdagen underställts frågan om Sveriges
anslutning till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Som framgår av den i propositionen av departementschefen lämnade redogörelsen
är tillkomsten av frihandelssammanslutningen att se mot bakgrund
av det läge som uppstod då planerna på ett frihandelsområde omfattande
samtliga OEEC-länder, däri inbegripna medlemsländerna i sexstatsunionen,
vid årsskiftet 1958/59 tills vidare måste uppgivas och då samtidigt
de första åtgärderna för genomförandet av sexstatsmarknaden vidtogs.
Perspektivet av en successivt ökad diskriminering från sexstaternas
sida och de begränsade möjligheterna att i en nära framtid nå en uppgörelse
med dessa föranledde vissa av länderna utanför sexstatsgruppen — de
s. k. yttre sju, d. v. s. Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Schweiz,
Österrike och Portugal — att närmare överväga förutsättningarna för ett
ekonomiskt samgående inom ramen för ett mindre frihandelsområde.

Planerna på ett sådant tog snabbt form, och vid ett ministermöte i Stockholm
i november 1959 förelåg ett utarbetat förslag till konvention. Om konventionen
— som undertecknades den 4 januari i år och som förutsättes
ratificerad om möjligt före den 1 april — kan i korthet sägas att den i första
hand har det självständiga syftet att åstadkomma en fullt funktionsduglig
integrationsform som ger näringslivet i de berörda länderna de utvecklingsmöjligheter
som följer med en större marknad. Den är emellertid också
avsedd att skapa en bättre förhandlingsposition för de sju i de fortsatta
integrationsöverläggningarna med de sex. Avsikten att låta den upprättade
sammanslutningen bli ett led i strävandena mot en vidare västeuropeisk
ekonomisk association har kommit till uttryck i konventionen, vars cenirala
bestämmelser om avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner
nära överensstämmer med vad som gäller inom sexstatsunionen.

Vid sidan om dessa operativa bestämmelser innehåller konventionen
konkurrensregler, bestämmelser om undantag, om jordbruks- och fiskeprodukters
behandling och om samråds- och besvärsförfaranden samt institutionella
bestämmelser.

Vad angår Sveriges deltagande i ett samarbete av detta slag finner utskottet
i likhet med departementschefen ett sådant deltagande fullt i linje

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

med den målsättning, som under efterkrigstiden varit vägledande för vårt
lands handelspolitiska handlande och som bl. a. kommit till uttryck i en
aktiv svensk medverkan i det internationella organisations- och förhandlingsarbete
som bedrivits för att frigöra handels- och betalningsrörelserna
och för att sänka tullnivåerna. Utskottet understryker angelägenheten av
fortsatta bemödanden att ernå en sådan samordning mellan sexlands- och
sjustatsmarknaderna att handelspolitiska motsättningar mellan två blockbildningar
inom Europa förebvgges.

Beträffande den närmare omfattningen och utformningen av integrationssamarbetet
har utskottet icke heller något att erinra. Samarbetets koncentration
till åtgärder för handelns frigörelse, den vidare associationsaspektens
beaktande vid utarbetandet av bestämmelserna och formerna för
besluts fattande synes sålunda väl tillgodose centrala svenska önskemål under
förhandlingarna.

Det mer allmänna samråd mellan fördragsparterna, som i konventionen
förutsättes, avser spörsmål inom den ekonomiska politikens område. Frånvaron
i samarbetsplanen av andra politiska inslag, av övemationell eller
eljest utrikespolitisk natur, är ett karaktärsdrag, varigenom sjustatsavtalet
markerat skiljer sig från sexmaktsfördraget. En svensk anslutning till avtalet
är alltså uppenbart förenlig med vårt lands traditionella utrikespolitiska
kurs, varom allmän enighet föreligger.

Som departementschefen närmare utvecklat kommer frihandelsområdets
upprättande att medföra betydelsefulla förändringar för utvecklingen av
utrikeshandeln. Tillgången till den större marknaden innebär sålunda avsevärda
utvecklingsmöjligheter för svensk exportindustri. Å andra sidan
kommer den svenska hemmamarknaden att öppnas för fri konkurrens utifrån,
vilket säkerligen kommer att medföra svårigheter, som icke får förbises.
Detta är dock det pris som får betalas för att få till stånd en rationellare
arbetsfördelning inom en större marknadsram.

Utskottet har beaktat, att avslagsyrkande icke framställts i någon av de
motioner, som i anledning av propositionen hänvisats till utskottets behandling.
I fråga om avvägningen mellan gagn- och skadeverkningar finner utskottet,
i likhet med departementschefen och såsom framhållits i de anslutningen
tillstyrkande motionerna 1:511 och 11:635, 1:513 och 11:643
samt I: 514 och II: 642, fördelarna av konventionens godkännande vara
övervägande. Utskottet tillstyrker därför Sveriges anslutning till denna frihandelskonvention.

Anpassningsproblem för vissa näringsgrenar beröres i några motioner,
som utskottet i ett senare avsnitt av sitt utlåtande behandlar. Men därutöver
upptas i åtskilliga motioner en rad mer allmänna spörsmål inom den
interna ekonomiska politikens område. Till denna kategori av problem,
inom vilken delvis kontroversiella meningar föreligger eller kan komma att
yppa sig, vill utskottet först avge sin gemensamma inställning.

Utskottet understryker att likaväl som det enskilda näringslivet måste
förbereda en anpassning till den nya situationen, likaväl är en motsvarande
beredskap erforderlig för statsmakternas vidkommande. Allt eftersom

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

läget klarnar i fråga om konsekvenserna av det starkt vidgade marknadsområdet,
har regering och riksdag att finna en häremot svarande anpassning
av statsmakternas ekonomiska politik i det skärpta konkurrensläge
anslutningen kommer att innebära.

Detta anpassningsproblem innefattar den dubbla uppgiften dels att åvägabringa
förutsättningar för att de fördelar EFTA-anslutningen väntas
medföra blir väl tillvaratagna, dels att genom lämpliga åtgärder i görligaste
mån mildra oundvikliga anpassningssvårigheter, allt inom ramen för de
genom konventionen åtagna förpliktelserna och under sorgfälligt beaktande
av hela den principiella målsättning som fått sitt uttryck i konventionens
art. 2.

Parallellt med frihandelsförhandlingarna — och i viss mån såsom ett led
i dessa — har överläggningar förts mellan Danmark och vissa andra länder
i sjustatsgruppen för att tillgodose särskilda danska önskemål på jordbruksområdet.
Därvid har hl. a. ett avtal träffats med Sverige, vilket avtal samtidigt
med konventionen underställts riksdagen för godkännande. Då ingåendet
av de bilaterala avtalen får anses ha varit en förutsättning för Danmarks
medverkan i frihandelssammanslutningen, är de att betrakta som
integrerande delar i den totala uppgörelsen. Med hänsyn härtill och då det
svensk-danska avtalet kan bedömas vara förenligt med gällande jordbrukspolitiska
målsättning i vårt land, får utskottet tillstyrka, att riksdagen lämnar
sitt godkännande till avtalet och att Kungl. Maj :t bemyndigas till Danmark
överföra de årliga belopp som angivits i detta. Det anförda innebär, att
motionerna I: 515 och II: 637 — vari en omprövning begäres av avtalet —
icke kan vinna utskottets bifall.

Som framhållits av departementschefen innebär upprättandet av ett frihandelsområde
i viss mån avvikelse från en strikt mest-gynnad-nationsbehandling.
De liberaliseringsmöjligheter inom större marknader, som ett
frihandelsområde liksom en tullunion erbjuder, har dock medfört att dessa
associationsformer i internationella sammanhang och då närmast i GATT
godtagits som förenliga med mest-gynnad-nations-principen. Enligt vad utskottet
inhämtat har frihandelskonventionen numera underställts GATT för
godkännande. Skulle som resultat av behandlingen där vissa mindre ändringar
eller tillägg i avtalstexterna bli erforderliga, torde det i den begränsade
utsträckning som angivits i propositionen få ankomma på Kungl. Maj :t
att vidtaga dessa.

Erinras må i detta sammanhang att Sverige — i likhet med andra sjustater
— träffat avtal med vissa länder, som icke är medlemmar av GATT,
om mest-gynnad-nations-behandling. Detta förhållande bar konstaterats i
motionen II: 633, vari hävdas alt regeringen bör hålla fast vid sålunda ingångna
förpliktelser. Utskottet anser emellertid i likhet med departementschefen
att bilateralt träffade avtal i princip icke kan anses ha längre gående
innebörd än som följer av motsvarande bestämmelser i GATT. En sådan
ståndpunkt kan också den svarsnote sägas ge uttryck åt som svenska
regeringen nyligen överlämnat till sovjetregeringen i anledning av en framställning
från denna om mest-gynnad-nations-principens tillämpning. De

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1060

synpunkter som framförts i denna note föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Motionsyrkandet om framställning till samtliga europeiska
stater, särskilt angående handeln »mellan öst och väst», innefattar en betydande
utvidgning av det till utskottet hänvisade ärendet om sjustatskonventionen.
I den män en sålunda ytterligare vidgad liberalisering av handeln
aktualiseras, får denna fråga prövas i särskild ordning utan att påverka
vår anslutning till den nu för ratifikation av riksdagen underställda
konventionen. I den svenska svarsnoten till Sovjetunionen betygas f. ö.
svenskt intresse för upprätthållande och utveckling av ömsesidigt värdefulla
handelsförbindelser.

I det läge som uppstått genom frihandelsförhandlingarna och frihandelsområdets
upprättande har något beslut icke kunnat fattas beträffande de
nordiska marknadsplanerna. Det har likväl rått enighet om önskvärdheten
att under de nya förhållandena tillvarataga alla möjligheter till sådant samarbete
som kan vara till gagn för de nordiska länderna. I motionen II: 645
understrykes angelägenheten av att så sker och att Sverige under det fortsatta
arbetet inom frihandelssammanslutningen strävar efter att välja lösningar
som underlättar förverkligandet av ett nordiskt samgående i ett senare
skede, då de politiska förutsättningarna för ett sådant samgående
eventuellt kan föreligga. Utskottet, som i detta sammanhang vill hänvisa till
sitt av riksdagen godtagna utlåtande av den 8 december 1959 (nr 7) i anledning
av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation, erinrar om
att en ministerkommitté nyligen tillsatts för nordiska samarbetsangelägenheter.
I dess uppgifter får anses ingå att bevaka de nordiska intressena i det
fortsatta inlegrationsarbetet. Utskottet understryker de dels av departementschefen
dels i berörda motion gjorda uttalandena om svensk välvillig
hållning i fråga om associationsmöjligheter för återstående nordiska länder,
eu fråga som för Finland har särskild aktualitet.

Utskottet skall i det följande något uppehålla sig vid den redogörelse,
som i propositionen lämnats för den närmare innebörden av konventionen,
och vid de fullmakter som begärts åt Kungl. Maj:t för genomförandet av
konventionens bestämmelser.

Som framgått av vad tidigare anförts siktar konventionen främst till åtgärder
för handelns frigörelse. De fasta förpliktelserna hänför sig sålunda
dels till avvecklingen av tullar och kvantitativa xestriktioner, dels till vissa
konkurrensregler som bedömts nödvändiga för att avvecklingen av handelshindren
skall få åsyftad effekt. Medlemsstaterna bibehåller däremot sin
handlingsfrihet i t. ex. frågor som rör deras ekonomiska och finansiella
politik. Avsaknaden av formella förpliktelser hindrar dock icke att de berörda
ländernas ekonomiska beroende av varandra successivt ökar i och
med att handelsliindren avskaffas, och att en viss grad av ekonomisk-politisk
samordning de facto blir nödvändig om samarbetet skall förlöpa friktionsfritt.

Behovet av en samordning av medlemsländernas ekonomiska politik i
konjunkturstabiliserande syfte betonas i motionerna 1:514 och 11:642, i
vilka också ett svenskt initiativ i nämnda hänseende påyrkats, icke enbart

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960 31

inom frihandelssammanslutningen utan även inom OEEC. Utskottet vill i
anslutning härtill framhålla, att det inom OEEC bedrivna ekonomiskt-politiska
samarbetet icke saknat betydelse. Inom frihandelssammanslutningen har
motsvarande samarbetsformer skapats, och bestämmelser härom har intagits
i konventionen. Möjligheter finns sålunda för en samordnande verksamhet
på förevarande område. Vad angår frågan om ett svenskt initiativ i samordningssyfte
torde behovet av och förutsättningarna för ett sådant få bedömas
mot bakgrund av den fortsatta ekonomiska utvecklingen och den motsvarande
verksamhet som utövas inom andra internationella organisationer.
Uppenbarligen kommer ett sådant ekonomiskt-politiskt samarbete att bli
erforderligt i flera avseenden. Utskottet ntgår från att Kungl. Maj :t ägnar
spörsmålet vederbörlig uppmärksamhet. Vad beträffar OEEC pågår för närvarande
en översyn av dess verksamhet och organisation. Enligt vad utskottet
inhämtat intager därvid frågan om organisationens uppgifter på det ekonomiskt-politiska
planet en central ställning i diskussionen.

Bestämmelserna om avveckling av importtullar —- från exporttullar bortses
i detta sammanhang — avser närmast industrivaror som importeras
från annan stat inom frihandelsområdet och som har sitt ursprung inom
detta. Med industrivaror förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror
och fiskeprodukter som upptagits i bilagorna D och E till konventionen.
Att märka är dock att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser såsom
fiskala anmälda tullar, utom såvitt angår protektionistiska element
i dessa. Då det ansetts förenat med praktiska olägenheter att underställa
riksdagen varje ändring i tulltaxan som följer av bestämmelserna i konventionen,
har det föreslagits att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att
genomföra den successiva avvecklingen av tullar och protektionistiska
element genom en av riksdagen antagen förordning.

Förslag till sådan förordning har förelagts riksdagen i särskild proposition.
Behandlingen härav åvilar annat utskott, som i detta sammanhang även torde
höra taga ställning till de begärda bemyndigandena för Kungl. Maj:t att avgöra
vilka tullar som skall anses som fiskala och att bestämma vilken av de
tillåtna awecklingsinetoderna som bör tillämpas i fråga om protektionistiska
element.

Förpliktelsen att avveckla tullar kan i princip utvidgas genom ändrad
gränsdragning mellan å ena sidan industrivaror och å andra sidan jordbruks-
och fiskeprodukter. Departementschefen förutsätter att ett biträdande
för Sveriges del av sådana beslut får underställas riksdagen, såvida frågan
ej är av huvudsakligen formell natur. Riksdagens godkännande har
också bedömts påkallat för det fall fråga uppstår om tullavveckling i snabbare
takt än som följer av det i konventionen uppställda tidsschemat. Utrikesutskottet
vill — i likhet med vad som skett i motionerna I: 511 och
11:635 — understryka angelägenheten av riksdagens medverkan i de angivna
fallen.

Vad angår ursprungsreglerna — d. v. s. de bestämmelser som anger huruvida
varor skall godtagas för områdesbehandling och därigenom komma i
åtnjutande av de fördelar som följer med tullavvecklingen —- är det av na -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

turliga skäl svårt att förutse hur de kommer att verka i praktiken. Tilllämpningen
av reglerna får därför fortlöpande följas och de ändringar vidtagas
i dessa som befinnes påkallade. Ändring av ursprungsreglerna i konventionen
och i bilagorna till denna kan beslutas med enhällighet. Såsom
förutsatts av departementschefen torde det böra falla inom Kungl. Maj :ts
befogenhet att besluta om sådana ändringar. Införandet av den i konventionen
förutsatta ursprungskontrollen medför tillkomsten av vissa nya interna
administrativa förfaranden, vilka närmare redovisas i propositionen.
Det får här ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de kompletterande anvisningar
för tillämpningen av ursprungsreglerna som kan visa sig erforderliga,
liksom att utfärda de bestämmelser som krävs för tullmyndigheters
och handelskamrars medverkan i ursprungskontrollen. Utskottet vill
i detta sammanhang ansluta sig till det i motionerna I: 513 och II: 643 gjorda
uttalandet om vikten av att alla möjligheter tillvaratages att göra tilllämpligen
av ursprungsreglerna enkel och smidig.

I fråga om avvecklingen av kvantitativa restriktioner gäller att denna
kan genomföras av Kungl. Maj :t utan något särskilt bemyndigande från
riksdagens sida. Något bemyndigande krävs icke heller för att Kungl. Maj :t
skall kunna införa restriktioner i samband med tillämpning av konventionens
undantagsbestämmelser.

De centrala bestämmelserna om avveckling av tullar och kvantitativa
restriktioner kompletteras av de s. k. konkurrensreglerna, vilka syftar till
att säkerställa, att de fördelar som förväntas till följd av handelns frigörelse
icke motverkas genom åtgärder från myndigheters eller näringslivets
sida. Bestämmelser har sålunda meddelats om statliga stödåtgärder,
offentliga företag, konkurrensbegränsningar, etablering och dumping.

Särskild betydelse har vid förhandlingarna tillmätts frågan om etableringsrätten.
Härvidlag innebär bestämmelserna att inskränkningar i utlänningars
rätt att starta och driva företag icke får tillämpas så att de egna företagarna
behandlas gynnsammare än övriga medlemsstaters företagare, om därigenom
fördelar av handelns frigörelse motverkas. Bestämmelserna är i stort
sett förenliga med den ordning som för närvarande tillämpas i Sverige, och
endast i ett par fall torde det bli nödvändigt att vidtaga jämkningar i nuvarande
lagstiftning och praxis.

I motionerna I: 516 och II: 639 har berörts frågan om en hannonisering
av etableringsbestämmelserna inom sjustatsgruppen. Utskottet vill i anledning
häia\ konstatera att konventionens bestämmelser i detta hänseende
jämte därtill knutna besvärsregler tillgodoser syftet att fördelarna av handelns
frigörelse icke skall äventyras genom diskriminerande etableringsbestämmelser.
Det torde vidare kunna förutses att förhållandena på detta område
blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet.

Handeln med jordbruksvaror regleras av särskilda bestämmelser i kon■\entionen.

derna i fråga om tullar och kvantitativa restriktioner. Bestämmelserna har
i stället i huvudsak fått inriktas på vissa allmänna målsättningar, som be -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

aktar reciprocitetsintresset lios jordbruksexporterande medlemsländer. Reciprocitetsintresset
liar såsom tidigare nämnts även tillgodosetts genom att
särskilda bilaterala jordbruksavtal ingåtts. Då konventionen i stort sett gör
det möjligt för medlemsländerna att hålla fast vid sina nationella regleringar
på jordbruksområdet, blir det av särskild betydelse hur gränsdragningen
sker mellan jordbruks- och industrivaror. Den uppgörelse som härvidlag
träffats får anses ha tillgodosett vissa väsentliga svenska önskemål.

Den gjorda gränsdragningen får vissa återverkningar på interna svenska
förhållanden. Jordbrukets inkomstförhållanden kan sålunda komma att
påverkas av de åtgärder som vidtages för att lösa livsmedelsindustriens råvaruproblem
och av de åtaganden som gjorts i det svensk-danska jordbruksavtalet.
Härvidlag får även beaktas verkningarna av att vissa jordbruksreglerade
varor enligt konventionen skall behandlas som industrivaror. I motionerna
I: 511 och II: 635 har under hänvisning till det inkomstbortfall som
kan uppstå hemställts att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga statens jordbruksnämnd
att efter förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation framlägga
förslag till sådana åtgärder att syftet med sexårsuppgörelsen med jordbruksorganisationerna
förverkligas. I anledning härav vill utskottet hänvisa
till att i propositionen förhandlingar förutsättes komma till stånd med jordbruksorganisationerna
angående det inkomstbortfall som av olika anledningar
uppkommer. Utskottet förutsätter att, i den mån EFTA-avtalet kommer
att förorsaka inkomstbortfall för jordbruket, de i motionerna angivna
synpunkterna blir beaktade.

I motionerna understrykes vidare — i anslutning till departementschefens
i propositionen gjorda uttalande om ett eventuellt behov av att ompröva
frågan om det stöd, som för närvarande utgår i Sverige för odling och beredning
av lin och hampa — vikten av att odling av lin och hampa även i fortsättningen
erhåller det stöd, som är motiverat med hänsyn till denna produktions
betydelse. I detta hänseende tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
nr 67 till innevarande års riksdag, vari föreslås att odlingen och
beredningen av spånadslin och hampa även av 1960 års skörd skall lämnas
statligt stöd och i vilken vidare chefen för jordbruksdepartementet anmäler
sin avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd
att närmare utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen
efter Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen.
Riksdagen kan således förutse att vid en senare tidpunkt få tillfälle behandla
de förslag i denna fråga vartill nämnda utredning kan föranleda.

Särskilda problem i råvaruhänseende har genom gränsdragningen skapats
för vissa delar av livsmedelsindustrien. I motionerna I: 512 och II: 638 har
yrkats på snara åtgärder för att lösa ifrågavarande problem. Det må i anslutning
härtill nämnas, att enligt vad utskottet inhämtat överläggningar för
närvarande pågår inom statens jordbruksnämnd med företrädare för livsmedelsindustrien
och att resultatet av dessa överläggningar inom kort kommer
att redovisas. Utskottet - som understryker det föreliggande spörsmålets
betydelse •— anser önskvärt, att detta resultat blir, innan årets riksdag
avslutats, underställt densamma.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

Med liänsyn till de speciella förhållanden som råder inom fiskerinäringen
har även fiskeprodukter i princip undantagits från reglerna om avveckling
av tullar och kvantitativa restriktioner. Gränsdragningsproblemet har
i detta fall närmast varit koncentrerat till frågan huruvida djupfrysta
fiskfiléer skall anses som industrivara eller icke. Den slutliga lösningen
innebär, att de — med vissa förbehåll — hänförts till industrisidan. I motionerna
1:511 och 11:635 ävensom i motionen 11:634 påtalas de olägenheter
som uppgörelsen i denna del innebär för den svenska fiskerinäringen
och hemställes om initiativ för att få djupfrysta fiskfiléer behandlade som
fiskeprodukter. De upplysningar utskottet erhållit om förhandlingsbakgrunden
till den överenskommelse som träffats rörande djupfrysta fiskfiléer har
bibringat utskottet den uppfattningen att initiativ till omprövning av denna
gränsdragningsfråga icke nu bör tas.

Den gjorda gränsdragningen på jordbrukets och fiskerinäringens områden
kan i vissa fall påkalla ändringar i gällande regleringsförfattningar.
I enlighet med departementschefens förslag bör det kunna ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar som visar sig erforderliga.

De institutionella bestämmelserna i konventionen föranleder icke något
särskilt uttalande från utskottets sida. I detta sammanhang må nämnas,
att i motionen II: 636 frågan rests om näringslivets representation i sammanslutningens
organ. Enligt vad utskottet inhämtat är detta spörsmål för
närvarande föremål för överväganden inom organisationen. I anledning av
det i samma motion framförda förslaget att förlägga sammanslutningens
sekretariat till Skandinavien, förslagsvis Köpenhamn, må upplysas att preliminär
enighet redan råder om att förlägga detsamma till Geneve.

Med anknytning till vad utskottet inledningsvis anfört om återverkningarna
för Sveriges del av den förestående marlcnadsintegrationen må det
här konstateras att den ändrade marknadsbilden i väsentlig mån kan förväntas
påverka gestaltningen av vår utrikeshandel och vår allmänna produktionsstruktur.
Samtidigt som betydande utvecklingsmöjligheter öppnar
sig, kommer ökade krav att ställas på den inhemska ekonomiska politiken.
Detta förhållande har konstaterats i motionerna 1:513 och 11:643, i motionerna
I: 514 och II: 642 samt i motionerna I: 511 och II: 635, vari angelägenheten
av olika ekonomisk-politiska åtgärder betonas. Utskottet hänvisar
i detta avseende till sitt tidigare gjorda allmänna uttalande (se s.
28 och 29) rörande sin inställning till anslutningens konsekvenser för statsmakternas
ekonomiska politik.

Svårigheter kan givetvis tänkas uppstå inom vissa sektorer av näringslivet.
I motionerna I: 517 och II: 640 påtalas sålunda de problem som textilindustrien
under en övergångstid kan räkna med. Härvidlag får det bli en
angelägen uppgift för regeringen att följa utvecklingen och tillse att vårt
lands inlemmande i den större marknaden sker så friktionsfritt som möjligt.
Utskottet vill erinra om de undantagsmöjligheter som konventionen
erbjuder för det fall speciella svårigheter uppstår inom medlemsstaternas
näringsliv.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 ur WHO

Av särskild vikt är givetvis att i det nya läge som uppstått nära kontakt
upprätthålles med näringslivets och arbetsmarknadens parter. Härvidlag
kommer även i fortsättningen den inom kommerskollegium tillsatta delegationen
för frihandelsfrågor att ha en betydelsefull uppgift. Utskottet har inhämtat
att direktiv givits om att denna delegation skall fortsätta sin verksamhet.
De funktioner som åvilar denna delegation är av sådan art att därmed
behovet av kontakter med näringslivet och arbetsmarknadens parter i
frågor som äger samband med det handelspolitiska integrationsarbetet får
anses tills vidare vara tillfredsställande täckt. Sett ur denna synpunkt får sålunda
det i motionerna I: 511 och II: 635 tänkta syftet med ett näringsråd
anses tillgodosett. I anslutning till vad som anförts i motionerna angående
trädgårdsnäringens organisationer förutsätter likväl utskottet att tillfälle
erbjuds desamma alt framlägga sina synpunkter, när frågor berörande
denna näring aktualiseras. —- Vad angår det i motionen II: 636 framförda
förslaget om inrättande av ett informations- och kontaktorgan med uppgift
att meddela erforderliga upplysningar i integrationsfrågor vill utskottet erinra
om den informationsverksamhet, som den genom näringslivets försorg
inrättade samarbetskommittén för integrationsfrågor bedriver i samverkan
med berörda myndigheter.

Hantverkets och småindustriens problem i den nya marknadsbilden har
behandlats i olika motioner. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att det givetvis är ett angeläget intresse att de mindre och medelstora företagens
utvecklingsmöjligheter tillvaratages. Under senare år har den av kommerskollegium
bedrivna lånegarantiverksamheten betydligt utvidgats samtidigt
som företagareföreningarnas långivning ökat. Ytterligare åtgärder kan
emellertid visa sig nödvändiga för att stärka företagens konkurrenskraft.

Vad angår de i motionerna I: 516 och II: 639 samt I: 511 och II: 635 gjorda
yrkandena om en utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen resp.
framläggande av förslag till ändrade grunder för nämnda garantigivning
får utskottet erinra om att frågan om en utbyggnad av den statliga kreditgarantigivningen
— på här åberopade skäl — motionsvis väckts i anslutning
till vederbörande anslag under tionde huvudtiteln. Det tillkommer annat
utskott att härom avge utlåtande.

I förstnämnda båda motioner har även begärts en översyn av bestämmelserna
rörande exportkreditgarantigivningen. Härvidlag må erinras om
att dessa nyligen varit föremål för översyn och att som resultat därav
ändrade riktlinjer utfärdats för verksamheten vilka inneburit att garantierna
erhållit ett vidgat tillämpningsområde samtidigt som garantivillkoren
gjorts mera liberala. De ändrade riktlinjerna har i viss mån ökat garantiernas
användbarhet även för den mindre företagsamheten.

Utskottet anser att dess allmänna uttalande (se s. 28 och 29) om statsmakternas
ekonomiska politik har tillämpning bl. a. i fråga om näringslivets
kreditförsörjning i olika former.

I samma motioner har även yrkats medelsanvisning för budgetåret 1960/

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

61 till viss utbildnings- och översättningsverksamhet. Nämnda yrkande är
utrikesutskottet förhindrat upptaga till prövning.

I anledning av det i motionerna I: 511 och II: 635 framförda önskemålet
om årliga redogörelser till riksdagen för vad som förekommit inom frihandelssammanslutningen
vill utskottet framhålla, att det finner det helt naturligt
att riksdagen med jämna mellanrum och i lämpliga former hålles
underrättad om utvecklingen av samarbetet inom sammanslutningen och
därmed sammanhängande problem.

Vad beträffar det i motion II: 636 framförda yrkandet att riksdagen skulle
med anledning av frihandelssammanslutningens tillkomst hos Kungl.
Maj :t hemställa, att ett nytt statsdepartement inrättas resp. en omorganisation
av den nuvarande departementsindelningen genomföres, vill utskottet
erinra om att frågan om departementsindelningen i anledning av tidigare
gjorda framställningar är föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet har
därför icke ansett sig böra upptaga det i motionen framställda yrkandet till
behandling.

Vad departementschefen anfört i förevarande proposition utöver vad som
återgivits har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

På grund av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition,

1. dels godkänna Sveriges anslutning till konventionen
den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen;

2. dels godkänna ett protokoll den 4 januari 1960 rörande
tillämpning av konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen i förhållandet till
Furstendömet Liechtenstein;

3. dels godkänna en överenskommelse den 4 januari 1960
mellan Sverige och Danmark angående sainhandeln med
jordbruksprodukter inom den Europeiska frihandelssammanslutningen; 4.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i förenämnda konvention jämte till
denna fogade bilagor, vilka bör ankomma på Kungl. Maj:ts
ställningstagande och vilka icke kräver författningsändring
av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan;

5. dels bemymdiga Kungl. Maj :t att vidtaga sådana ändringar
i regleringsförfattningarna på jordbrukets och fiskets
områden, vilka föranleds av Sveriges anslutning till konventionen
och vilka bör ankomma på Kungl. Maj :ts ställningstagande; 6.

dels och bemyndiga Kungl. Maj :t att till Danmark över -

Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960

föra de årliga belopp, som förutsätts enligt förenämnda
svensk-danska överenskommelse, att utgå ur medel, som influtit
såsom regleringsavgift och accis å fettvaror m. m.;

B) att motionerna

1) I: 511 och II: 635,

2) I: 512 och 11:638,

3) I: 513 och II: 643,

4) I: 514 och II: 642,

5) I: 515 och II: 637,

6) I: 516 och II: 639,

7) I: 517 och II: 640,

8) 11:633,

9) 11:634,

10) II: 636 samt

11) 11:645,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 17 mars 1960

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Närvarande vid ärendets slutliga behandling:

från första kammaren: herrar Sandler, Lundström, Åman, Torsten
Bengtson, Elmgren, Ewerlöf, Boman och Erik Hagberg;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Hjalmarson och
Ohlin, fru Renström-Ingenäs, herrar Cassel, Åkerström, Heckscher, Wahlund
och Alemyr.

600627 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag