Utrikesutskottets utlåtande Nr 1 (Utlåtande 1937:Uu1 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1937 kl. 12 m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till lag angående åtgärder för att
förhindra frivilligas deltagande i inbördeskriget i Spanien
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 22 februari 1937 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 125, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen biiagda,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan intagna förslag till lag angående åtgärder för att förhindra
frivilligas deltagande i inbördeskriget i Spanien m. m.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 211 av herr Lindhagen,

nr 215 av herrar Fredrik Ström och Branting,

inom andra kammaren

nr 425 av herr Flyg m. fl.

I motionen I: 211 hemställes,

att riksdagen — med anledning av propositionen nr 125 och godkännande
av densamma — måtte ytterligare äska, att Kungl. Maj:t ville ta
initiativ till ett Sveriges, Nordens eller än vidare internationellt ingripande,
för att genom förhandlingar och under internationell kontroll i
det spanska inbördeskriget främja:

1) enahanda skydd för fångna combattanter, som genom internationellt
avtal är stadgat för nationalkrig;

2) ett avstående från mord på icke combattanter, som med eller utan
skäl misstänkas för andra politiska åskådningssätt;

3) intervention i syfte, att den slutliga spanska konstitutionen efter
vunnet andrum uppbygges på hela folkets omröstning på sätt som skett
exempelvis i Sönderjylland och Saar.

I motionen I: 215 hemställes, att i 1 § i den föreslagna lagen orden »straffes
med fängelse i högst sex månader eller dagsböter» ändras till »straffes med
dagsböter».

I motionen 11:425 hemställes, att riksdagen måtte avslå ifrågavarande
proposition.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 1 avd. Nr 1.

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

Såsom framgår av propositionen, ha de europeiska staterna i augusti 1936
genom avgivandet av i huvudsak likalydande förklaringar ingått en överenskommelse
angående non-intervention i Spanien, med undantag för Schweiz,
som med hänsyn till sin ständiga neutralitet ej ansett sig böra biträda en gemensam
förklaring. Sveriges anslutning tillkännagavs genom en i skrivelse
till franske ministern i Stockholm den 20 augusti avgiven förklaring, som i
svensk översättning är av följande lydelse:

Kungl, regeringen,

som beklagar de tragiska händelser, för vilka Spanien är skådeplatsen,
som är besluten att strängt avhålla sig från varje direkt eller indirekt
inblandning i detta lands inre angelägenheter,

som vill undvika varje förveckling, ägnad att skada upprätthållandet
av goda förbindelser mellan folken,
avgiver följande förklaring:

Kungl, regeringen förbjuder, i vad på den ankommer, direkt eller indirekt
utförsel, återutförsel och transitering till Spanien, de spanska besittningarna
eller den spanska zonen i Marocko av vapen, ammunition
och krigsmateriel ävensom av luftfartyg, monterade eller i delar, och
krigsfartyg.

Detta förbud är tillämpligt å löpande kontrakt.

Kungl, regeringen skall underrätta övriga till denna överenskommelse
anslutna regeringar om alla åtgärder, som den vidtager till verkställande
av denna förklaring.

Vidare är Sverige jämte övriga till non-interventionsöverenskommelsen anslutna
stater företrätt inom en i London upprättad kommitté samt jämte Belgien,
Frankrike, Italien, Portugal, Sovjetunionen, Storbritannien, Tjeckoslovakien
och Tyskland inom en av nyssnämnda kommitté, den s. k. non-interventionskommittén,
tillsatt underkommitté.

Propositionen avser lagstiftningsåtgärder i anledning av rekommendationer
av non-interventionskommittén rörande dels non-interventionsöverenskommelsens
utvidgning att omfatta åtgärder till förhindrande av tillströmningen
av utländska frivilliga till de stridande parterna i Spanien, dels upprättandet
av en internationell övervakning av efterlevnaden av non-interventionsöverenskommelsens
förbud mot krigsmaterielexport till Spanien samt
av åtgärderna till förhindrande av tillströmningen av frivilliga. Den 16
februari 1937 har nämligen non-interventionskommittén nått principiell
enighet om att anbefalla följande åtgärder. Från midnatt 20—21 februari
1937 skulle non-interventionsöverenskommelsen utvidgas att omfatta rekrytering
i, transitering genom och avresa från respektive länder av personer,
vilka ej äro spanska medborgare och vilka avse att begiva sig till Spanien
eller de spanska besittningarna i syfte att taga tjänst i det pågående kriget.
Från samma tidpunkt skulle övervakningssystemet antagas, och detta skall
bringas i tillämpning från midnatt 6—7 mars 1937. För Portugals vidkommande
har gjorts förbehåll beträffande övervakningssystemet, vars detaljer
för övrigt icke äro slutgiltigt utformade. Enligt upplysningar, som inhämtats

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

av utskottet, är emellertid det ifrågasatta övervakningssystemet avsett att
fungera ungefärligen på sätt framgår av bifogade redogörelse. Det må tillläggas,
att kommittén förutsett, att vissa regeringar av tekniska skäl ej kunna
fullt verkställa rekommendationerna vid föreslagen tidpunkt.

Det tillkommer de stater, vilka lämna sin medverkan till det ifrågasatta
övervakningssystemets genomförande, att bidraga till de därmed förenade
kostnaderna. Frågan örn gäldande av det bidrag, som faller på Sveriges
lott, behandlas i Kungl. Maj:ts proposition nr 126, vilken hänvisats till statsutskottet.
Emellertid må här nämnas, att kostnaderna enligt preliminära
beräkningar skulle för Sveriges del uppgå till omkring 260,000 kronor för
år räknat samt att i avräkning å bidraget en omedelbar förskottsbetalning
av omkring 52,000 kronor skulle verkställas.

Den föreslagna lagen stadgar straff med fängelse i högst sex månader eller
dagsböter för svensk medborgare, som tager värvning till krigstjänst i Spanien,
samt för den, som söker förmå någon att taga värvning till sådan krigstjänst.
Vidare förbjudes försäljning av resbiljett avseende färd till Spanien till den,
som icke erhållit erforderligt tillstånd att begiva sig till Spanien, överträdelse
av detta förbud straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I
fråga om svenskt fartyg, som anlöper Spanien, skall det bl. a. åligga befälhavaren
att tillse, att till Spanien ej medtages passagerare, som ej erhållit erforderligt
tillstånd att begiva sig dit. Överträdelse straffas med dagsböter.
Därjämte innehåller lagförslaget bemyndigande för Konungen att i fråga örn
svenskt fartyg, vilket anlöper Spanien, utfärda föreskrifter angående skyldighet
att på resan anlöpa viss hamn för att taga ombord särskilt utsedda
kontrollörer, angående rätt för dessa att kontrollera last och passagerare m. m.
Överträdelse av sådana föreskrifter straffas jämväl med dagsböter. Överträdelse
av förbudet att taga värvning skall kunna åtalas i Sverige, även
om den begåtts utom riket. Lagen skall äga giltighet till och med den 28
februari 1938, därest icke Konungen besluter sätta den ur kraft dessförinnan.

Beträffande lagförslaget, som efter behandlingen i lagrådet undergått vissa
mindre jämkningar, har chefen för justitiedepartementet framhållit, att behovet
av straffpåföljd för värvning till krigstjänst delvis tillgodosetts genom gällande
bestämmelser. Vidare har han påpekat, att de inom non-interventionskommittén
utarbetade bestämmelserna rörande kontrollåtgärder beträffande
sjöfarten på Spanien delvis vore av ganska detaljmässig natur. Det kunde också
befinnas önskvärt, att dessa detaljföreskrifter kunna ändras eller kompletteras
utan större omgång. Därför hade i lagförslaget allenast upptagits
de allmänna riktlinjerna för ifrågavarande regler jämte ett bemyndigande
för Konungen att utfärda de erforderliga föreskrifterna. Slutligen har departementschefen
anmärkt, att Kungl. Majit vid föreskrifternas utfärdande
vore i tillfälle, att såvitt detta är möjligt, taga hänsyn till ett av kommerskollegium
uti infordrat yttrande framfört önskemål örn att fartyg, som endast
för bunkring anlöpa staden Las Palmas på Kanarieöarna, ej måtte åläggas
skyldighet att dessförinnan anlöpa annan hamn.

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

Ute kottet.

Av den föregående redogörelsen framgår, att svenska regeringen redan
genom sin i augusti 1936 avgivna förklaring uttalat sin anslutning till en noninterventionspolitik
i avseende å det spanska inbördeskriget. Såsom i propositionen
framhålles, har regeringen härigenom givit uttryck åt sin strävan
att i sin mån bidraga till den gemensamma uppgiften att förebygga internationella
förvecklingar i samband med den spanska krisen. Nyssnämnda förklaring
innehöll dels ett principuttalande, varigenom svenska regeringen betygade
sin föresats att strängt avhålla sig från varje direkt eller indirekt inblandning
i Spaniens inre angelägenheter, dels ock en utfästelse att förbjuda
utförsel, återutförsel och transitering av krigsmateriel, luftfartyg och krigsfartyg
till Spanien och de spanska besittningarna. Motsvarande förklaringar
ha avgivits av samtliga övriga europeiska stater med undantag för Schweiz,
som emellertid utan att deltaga i en gemensam förklaring tillämpat enahanda
grundsatser för egen del.

Enligt utskottets mening var det naturligt och riktigt, att Sverige intog den
ståndpunkt, som fick sitt uttryck i non-interventionsförklaringen. Även oavsett
andra staters hållning torde för svenska regeringen anledning ha förelegat
att överväga frågan örn licensvägran, såsom i åtskilliga tidigare fall
förekommit, beträffande utförsel av krigsmateriel till ett land, där inbördeskrig
utbrutit. Då i detta läge praktiskt taget alla europeiska stater förenade
sig om den utformning av non-interventionspolitiken, som ovan angivits, förelågo
för Sveriges del starka skäl att giva sin anslutning till den föreslagna
överenskommelsen.

Det är väl bekant, att ett effektivt genomförande av non-interventionsavtalet
stött på stora svårigheter. Den i London sammanträdande kommitté av
ombud för de till överenskommelsen anslutna regeringarna, som bildades för
att granska och praktiskt lösa uppkommande tillämpningsfrågor, har icke
haft möjlighet att effektivt ingripa mot överträdelser av avtalet eller ens att
konstatera uppenbara sådana. Kommittén har snarare haft karaktären av en
fortgående diplomatisk konferens mellan de intresserade staternas ombud
än av ett verkligt kontrollorgan. Det torde dock få antagas, att den kontakt
mellan regeringarna, som upprätthållits genom London-kommitténs överläggningar,
i sin mån bidragit till att förebygga interventioner av ännu större
omfattning och med ännu större risker för freden än det bistånd, som hittills
lämnats från främmande håll.

Sedan början av november har London-kommittén haft under behandling
förslag örn inrättande av en internationell övervakning rörande överenskommelsens
tillämpning. Vid sidan härav har upptagits frågan om non-interventionsavtalets
utsträckning till att avse även förbud mot utländska frivilligas
deltagande i det spanska inbördeskriget. Angående dessa två frågor
har numera inom kommittén principiell överenskommelse träffats av den
innebörd, som i den föregående redogörelsen angivits. Svenska regeringen
har inom kommittén låtit tillkännagiva sin beredvillighet att i huvudsak biträda
förslagen med förbehåll för riksdagens godkännande och för allmän an -

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

slutning inom kommittén. Övervakningssystemet är avsett att träda i kraft
från midnatt 6—7 mars 1937.

Övervakningsplanen är avsedd att främja ett effektivt genomförande av
non-interventionsavtalets förbud mot utförsel av krigsmateriel till Spanien.
Det synes utskottet vara ur svensk synpunkt följdriktigt att medverka till
åstadkommandet av ett sådant kontrollsystem. Erfarenheten har ådagalagt,
att non-interventionsavtalet, i saknad av all kontroll, icke lett till avsett resultat.
Det har visserligen icke varit möjligt för utskottet att bilda sig en bestämd
uppfattning om det planerade, ännu ej definitivt utformade systemets
effektivitet. Men då efter långvariga och vanskliga förhandlingar inom London-kommittén
enighet numera nåtts mellan de närmast intresserade makterna
om planens huvuddrag, synes det vara anledning antaga, att det föreslagna
kontrollsystemet skall verksamt främja non-interventionsavtalets iakttagande.

Förslaget om förbud mot utländska frivilligas deltagande i inbördeskriget
i Spanien betyder en utsträckning av non-interventionspolitikens grundsatser
till ett nytt område. Det har eljest icke ansetts innebära ett avsteg vare
sig från en korrekt non-interventionspolitik gentemot ett land, där inbördeskrig
utbrutit, eller från en strikt neutralitetspolitik gentemot krigförande stater,
att enskilda medborgare i utomstående länder deltagit såsom frivilliga
på endera sidan i konflikten. Emellertid har erfarenheten under det gångna
skedet av det spanska inbördeskriget givit vid handen, alt tillströmningen
av utlänningar till de stridande parterna tagit osedvanliga proportioner.
Förslaget om förbud mot utländska frivilligas enrollering i de spanska
stridskrafterna har sålunda framtvingats av den överhängande risken i detta
fall för en, öppen eller maskerad, direkt intervention av allt större mått
genom militärkontingenter från utomstående länders sida. Ehuru det näppeligen
kunde väntas någon avsevärd rekrytering av frivilliga från Sverige,
är läget uppenbarligen sådant, att ett förbud måste göras generellt för att över
huvud taget vinna allmän anslutning och kunna genomföras. Under dessa
särskilda förhållanden kan utskottet icke tveka att biträda den ståndpunkt i
denna fråga, som i propositionen förordats.

Ett genomförande av förbudet mot enskilda medborgares deltagande såsom
frivilliga i det spanska inbördeskriget kräver för Sveriges del särskild
lagstiftning. Då dessutom den föreslagna övervakningsplanen har såsom
en andra uppgift, vid sidan av kontrollen över krigsmaterielimporten till
Spanien, att möjliggöra kontroll över enskilda personers inresa till Spanien,
påkallas särskilda lagbestämmelser jämväl för Sveriges medverkan till denna
kontroll. Genom förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående åtgärder
för att förhindra frivilligas deltagande i inbördeskriget i Spanien.

Beträffande den i propositionen föreslagna lagtexten vill utskottet framhålla,
att erinringar synas kunna göras mot utformningen av vissa av de före -

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

slagna bestämmelserna. Det är emellertid erforderligt, att åtgärder från svensk
sida nu genomföras med största skyndsamhet, och därjämte är den föreslagna
lagstiftningen avsedd att tillämpas endast under en kortare tid. Med
hänsyn till dessa omständigheter har utskottet ansett sig kunna underlåta att
föreslå ändringar i antydda avseenden. Utskottet vill dock göra följande erinringar
i fråga om vissa bestämmelser i förslaget.

Det skulle enligt utskottets mening funnits anledning att göra undantag
för spanska medborgare från föreskriften i 3 §, så mycket hellre som spanska
medborgare icke omfattas av London-kommitténs rekommendationer. Det
torde emellertid finnas endast ett ringa antal spanska medborgare i Sverige,
och enligt förslaget skulle Konungen eller annan svensk myndighet kunna
lämna dessa tillstånd, varom i 3 § sägs. Då utskottet utgått ifrån, att dylikt
tillstånd icke skall komma att vägras, Ilar utskottet ansett sig kunna underlåta
att föreslå en särskild undantagsbestämmelse i nu angivet hänseende.

Vad angår de i 4 § upptagna bestämmelserna örn hinder för fartygs besättning
och andra ombordvarande personer att landstiga i Spanien, kan det givetvis
förekomma sådana situationer, att landstigning med nödvändighet bör
medgivas, exempelvis då en snabb sjukhusbehandling är erforderlig. Utskottet
vill emellertid uttala, att i dylika fall landstigning bör vara tillåten enligt
allmänna rättsprinciper rörande nödsituationer.

Utskottets tillstyrkan av det i propositionen framlagda lagförslaget medför
såsom konsekvens ett avstyrkande av motionerna I: 215 och II: 425.

Motionen 1:211 har endast indirekt samband med det förslag, som genom
den föreliggande propositionen underställts riksdagen. Motionären hemställer
om ett svenskt regeringsinitiativ avseende ett internationellt ingripande
i den spanska frågan utanför ramen av non-interventionsavtalet.

Vad först angår motionärens önskemål angående en humanitär aktion för
åstadkommande av större skonsamhet vid behandlingen av krigsfångar och
politiska fångar, är utskottet liksom motionären av den uppfattningen, att
intet bör underlåtas som kan leda till en humanisering av det pågående inbördeskriget.
Enligt vad känt är, ha ock från olika håll försök gjorts att
få till stånd utväxling av fångar eller eljest överenskommelser mellan de
stridande parterna om mildare behandling av fångar. Dessutom ha démarcher
i humanitärt syfte av mera begränsad omfattning företagits från
utländska regeringars sida. Vissa av dessa försök ha medfört partiella resultat.
Utskottet finner det naturligt, att svenska regeringen upprätthåller
kontakt med andra regeringar och är beredd att vidtaga eller medverka till
åtgärder i humanitärt syfte, som synas vara ägnade att leda till positiva resultat.

Motionären föreslår vidare ett svenskt initiativ till en internationell aktion
»i syfte att den slutliga spanska konstitutionen efter vunnet andrum uppbygges
på hela folkets omröstning på sätt som skett exempelvis i Sönderjylland
och Saar». Utskottet vill med anledning härav fästa uppmärksamheten vid

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

att möjligheterna till en medlingsaktion tidigare prövats, ehuru utan framgång.
Såsom den publicerade redogörelsen för den spanska frågans behandling
inom Nationernas förbund giver vid handen (utrikesdepartementets
blåbok 1936, s. 103 ff.), lia brittiska och franska regeringarna i december förra
året tagit initiativ till en internationell medlingsaktion. Vidare har helt
nyligen Frankrikes utrikesminister i ett anförande i deputeradekammaren
givit uttryck åt förhoppningen att få ett slut på den spanska konflikten genom
en medling, som giver det spanska folket möjlighet att självt uttrycka
sin vilja. Frågan om en medling torde alltså vara under övervägande. Utskottet
anser ett särskilt initiativ från svensk sida i denna fråga icke påkallat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 125, antaga följande förslag till

Lag

angående åtgärder för att förhindra frivilligas deltagande i inbördeskriget
i Spanien m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Täger svensk medborgare värvning till krigstjänst i Spanien, straffes med
fängelse i högst sex månader eller dagsböter.

2 §.

Söker man genom gåva, betalning eller utfästelse om ersättning eller på
annat likartat sätt, eller genom hot eller missbruk av överordnad ställning
förmå någon att taga värvning till krigstjänst i Spanien, dömes till fängelse
i högst sex månader eller dagsböter.

3 §•

Resbiljett som avser färd till eller genom Spanien må försäljas allenast till
den, som av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat erhållit
särskilt tillstånd att begiva sig till Spanien, eller till utländsk medborgare,
som tillhör av Konungen angiven stat och som visar att han av behörig
myndighet i denna stat erhållit tillstånd att resa till Spanien.

överträder någon vad sålunda stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

4 §•

I fråga om svenskt fartyg som anlöper Spanien åligger det befälhavaren

att tillse att å fartyget icke medtages passagerare med bestämmelseort i
Spanien, där ej passageraren innehar tillstånd varom i 3 § sägs,

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

att, utan hinder av bestämmelserna i 51 § andra stycket sjömanslagen och
10 § sjöarbetstidslagen, förbjuda besättningen landstiga i Spanien, där ej
tjänsten så kräver, samt

att tillse att annan som medföljer fartyget icke landstiger i Spanien, med
mindre han innehar tillstånd varom i 3 § sägs.

Åsidosätter befälhavare vad i denna paragraf är stadgat, straffes med
dagsböter.

5 §.

I fråga om svenskt fartyg som anlöper Spanien äger Konungen föreskriva,
att fartyget på resan skall anlöpa viss hamn för att taga ombord eller ilandsätta
särskilt utsedda kontrollörer,

att sådan kontrollör skall vara berättigad att medfölja fartyget och, enligt
vad närmare stadgas, kontrollera last och passagerare, samt

att befälhavaren skall vara pliktig tillåta att genom krigsfartyg, tillhörande
av Konungen angiven stat, undersökning verkställes huruvida kontrollör finnes
ombord.

Åsidosätter befälhavare vad med stöd av bestämmelserna i denna paragraf
föreskrives, straffes med dagsböter.

6 §•

Vad i denna lag sägs örn Spanien avser jämväl de spanska besittningarna
och den spanska zonen i Marocko.

7 §•

Har överträdelse som i 1 § sägs blivit begången utom riket, må, oberoende
av vad i 1 kap. 1 § strafflagen stadgas, överträdelsen åtalas här i riket. Åtal
skall i sådant fall utföras vid Stockholms rådhusrätt.

Örn laga domstol i mål rörande förseelse varom i 4 och 5 §§ sägs skall vad
i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Örn anhängiggörande av åtal för andra överträdelser av denna lag än nu
sagts skall gälla vad för brottmål i allmänhet är stadgat.

Åtal utföres av allmän åklagare.

8 §•

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

9 §•

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen
av denna lag. __

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar och äger giltighet till
och med den 28 februari 1938 eller den tidigare dag Konungen förordnar. Av
Konungen jämlikt denna lag meddelade föreskrifter äga ej tillämpning längre

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1.

än denna lag är gällande. Å överträdelse som begåtts under lagens giltighetstid
skola jämväl efter utgången av nämnda tid tillämpas de i lagen meddelade
bestämmelserna.

B) att motionerna 1:215 och 11:425 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

C) att motionen I: 211 måtte anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 27 februari 1937.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Olof Olsson, Trygger, Åkerberg, Hammarskjöld,
Bärg, Per Gustafsson och Löfgren; samt

från andra kammaren: herrar Bagge, Ward, Vougt, Närlinge, Lindqvist, Andersson i
Rasjön*, Anderson i Norrköping* och Fast.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

S samt.

1 avd. Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1-

Bilaga.

Den plan för övervakning av non-interventionsöverenskommelsens tilllämpning,
som utarbetats inom non-interventionskommittén och som avser
såväl utförseln till Spanien och de spanska besittningarna av vapen och
krigsmateriel som frivilligas inresa till dessa områden, består dels av en plan
för övervakning av landgränserna mellan Spanien och angränsande länder
och dels av en plan för övervakning av Spaniens och de spanska besittningarnas
sjögränser.

övervakningen av Spaniens landgränser skall ske genom att vid varje
punkt, där järnväg eller väg korsar gränsen, stationeras av kommittén tillsatta
tjänstemän. Ett lika stort antal tjänstemän skall hållas i reserv. Gränserna
skola uppdelas i zoner, och den internationella övervakningspersonalen
skall arbeta i så nära samverkan som möjligt med de nationella polisoch
tullförvaltningarna i landet.

I vad angår den fransk-spanska gränsen skall en chefsagent leda övervakningsarbetet
och upprätthålla förbindelserna med polis- och tullförvaltningarna.
Vidare skola finnas agenter, ansvariga för övervakningen av en zon
vardera. Det löpande övervakningsarbetet skall utföras av lägre tjänstemän.
Chefsagenten och hans underordnade skola åtnjuta diplomatiska immuniteter,
och chefsagenten skall hava rätt till fri kommunikation med non-interventionskommittén.
övervakningspersonalen skall äga fritt tillträde till
skeppsdockor, järnvägsanläggningar etc. samt rätt att där företaga undersökningar,
att hos myndigheterna begära handlingar och att granska resandes
pass. Chefsagenten skall, då han av den internationella kommittén anmodas
därtill, undersöka och avgiva rapport om varje särskilt fall, beträffande
vilket en regering framställt klagomål till kommittén, samt när han på grund
av den internationella personalens undersökningar konstaterat, att i strid mot
överenskommelsen vapen eller krigsmateriel (inbegripet luftfartyg) exporterats
till Spanien eller utlänningar inkommit i Spanien i syfte att deltaga i
inbördeskriget, omedelbart rapportera till den internationella kommittén och
till franska regeringen. Den personal, som erfordras för övervakning av den
fransk-spanska gränsen, skall utgöras av 1 chefsagent, 3 agenter, 1 vapenexport,
6 chefskontrollörer samt 170 kontrollörer och biträdande kontrollörer.
— Vid gränsen mellan Gibraltar och Spanien, för vars övervakning samma
regler skola gälla som beträffande den fransk-spanska gränsen, erfordras endast
1 agent, 1 chefskontrollör samt 5 kontrollörer och biträdande kontrollörer.

Vad beträffar landgränsen mellan Spanien och Portugal har portugisiska
regeringen förklarat sig ej kunna medgiva upprättandet av en internationell
kontroll å sitt område. I stället har den inbjudit brittiska regeringen att sända
observatörer till Portugal med uppdrag att konstatera, att Portugal uppfyller
sina förpliktelser enligt non-interventionsöverenskommelsen. Dessa
observatörer, som skola anknytas till Storbritanniens ambassad och konsulat
i Portugal, skola erhålla erforderliga lättnader för fullgörandet av sina uppgifter
men skola ej äga de befogenheter, som föreslagits i non-interventions -

Utrikesutskottets utlåtande A!r 1

kommitténs övervakningsplan, och ej erkännas såsom ombud för en internationell
organisation. Brittiska regeringen har åtagit sig att genom dylika
observatörer, enligt uppgift till ett antal av 130, svara för övervakningssystemets
genomförande i vad angår den spansk-portugisiska gränsen.

övervakningen av Spaniens och de spanska besittningarnas sjögränser skall
ske dels genom särskilda kontrollörer, som medfölja till spanska hamnar
destinerade fartyg och i spansk hamn kontrollera last och resande till Spanien,
och dels genom krigsfartyg, tillhörande vissa non-interventionsländer.

övervakningen i ankomsthamnarna skall äga rum på så sätt, att non-interventionsländerna
tillhöriga fartyg, som gå till Spanien eller de spanska
besittningarna, i vissa angivna hamnar i närliggande länder taga ombord
kontrollörer, vilka skola övervaka fartygets lossning i spansk hamn. Kontrollörerna
skola tagas ombord i The Downs, Cherbourg, Brest, Le Verdon,
Gibraltar, Palermo, Oran, Marseille och Madeira samt skola efter anlöpandet
av spansk hamn landsättas i annan lämplig hamn, som angives av en
chefsagent, vilken skall hava överinseendet över övervakningspersonalen
och bestämma dess placering. Chefsagent skall vara den tjänsteman, som
leder övervakningen i The Downs. I var och en av ovan angivna hamnar
skall stationeras en agent, vilken skall svara för den allmänna organisationen
av övervakningen i hamnen. Agenterna skola hava till uppgift att bestämma,
huru många kontrollörer som skola tagas ombord å varje^ fartyg
och att dagligen till chefsagenten avgiva rapport angående den på detta
sätt avdelade personalens antal ävensom angående antalet ankomna och avgångna,
till Spanien destinerade fartyg. De skola vidare till den internationella
kommittén avgiva periodiska rapporter samt särskilt anmäla fall av
lossning av vapen eller krigsmateriel eller landstigning av utlänningar i syfte
att deltaga i inbördeskriget. Namnet å sådana fartyg, som lasta för spanska
hamnar och vilka tagit ombord kontrollörer, ävensom dessa kontrollörers
namn skola anmälas till de krigsfartyg, som övervaka sjögränserna.

Befälhavare å de till överenskommelsen anslutna ländernas fartyg skola,
innan de gå till spansk hamn, anlöpa en övervakningshamn för att där taga
ombord kontrollörer. Dessa skola äga rätt att begära, att befälhavaren å ett
fartyg före lossningen för undersökning öppnar varje misstänkt försändelse.
De skola vidare äga rätt att förhöra passagerare, som begiva sig till spansk
hamn, och att granska deras pass. I spansk hamn skola de vidtaga åtgärder
för att konstatera, huruvida vapen eller krigsmateriel lossas och huruvida
utlänningar, som ämna deltaga i inbördeskriget, landsättas.

När kontrollörerna lämna fartygen, skola de omedelbart avgiva skriftlig
rapport, angivande antingen att någon överträdelse av den internationella
överenskommelsen icke begåtts eller, om en sådan överträdelse skett, av
vad natur överträdelsen varit. Fartyg, som anlöpa de angivna hamnarna
endast i syfte att taga ombord kontrollörer, skola befrias från liamnavgifter.
I genomsnitt skola tre kontrollörer tagas ombord å varje fartyg; det
erforderliga totala antalet kontrollörer beräknas med anledning härav, sedan
en reserv av 100 kontrollörer avdelats för oförutsedda behov, komma
att uppgå till 550.

Da planen avser endast fartyg, vilka hava rätt att föra non-interventionsmaktcrnas
flaggor, skulle fartyg, tillhörande andra makter, kunna föra vapen
eller personer, som ämna deltaga i inbördeskriget, från non-interventionsländer
till Spanien eller de spanska besittningarna. Ehuru sådana fartyg
skulle komma att föra vapen eller passagerare i strid mot lagbestämmelserna
i det land, i vilket de tagit dem ombord, skulle de icke vara underkastade
övervakning. I betraktande av att praktiskt taget samtliga euro -

Utrikesutskottets utlåtande Nr 1-

peiska stater äro anslutna till non-interventionsöverenskommelsen och att
utomeuropeiska fartyg gå mellan europeiska hamnar endast i obetydlig omfattning,
har frågan lämnats öppen för ytterligare undersökning av den internationella
kommittén, därest framdeles uppgifter skulle framkomma, som
tyda på att överenskommelsen överträdes på detta sätt.

övervakningen genom krigsfartyg skall bekostas av de regeringar, som
förklarat sig beredda att åtaga sig denna uppgift. Övervakningen skall ske
på så sätt, att de kuster, som skola övervakas, uppdelas i zoner och att varje
zon tilldelas en särskild makts flotta.

Envar regering, som utövar övervakning genom krigsfartyg, skall omedejbart
till den internationella kommittén avgiva rapport angående ankomsten
av fartyg, vilket icke anmälts ha underkastat sig övervakning, meddela
den internationella kommittén namnet å varje fartyg, som vägrar underkasta
sig övervakning, samt slutligen insända periodiska allmänna rapporter
med upplysningar angående alla ankomna fartyg. Sättet för övervakningens
utövande skall överlämnas åt vederbörande regerings bestämmande.
För att förenkla övervakningsarbetet skall kunna upprättas »infartsområdens,
genom vilka samtliga fartyg från non-interventionsländerna, som
gå till hamn inom zonen, skola åläggas passera. Dylika »infartsområden»
skola dock icke få upprättas utan den internationella kommitténs samtycke.
De sjöstridskrafter, som utöva den internationella övervakningen,
skola äga rätt att förvissa sig om varje sådant fartygs identitet, som kommer
från hamn i ett non-interventionsland, som har rätt att föra ett sådant
lands flagga och vilket iakttages närma sig någon hamn i Spanien eller i de
spanska besittningarna. De skola vidare äga rätt att konstatera, huruvida fartyget
anlöpt en av övervakningshamnarna och tagit ombord en eller flera
kontrollörer, samt att, eventuellt, ålägga alla fartyg från non-interventionsländerna
att passera genom särskilda »inf artsområden».

Krigsfartygen skola ej erhålla visitationsrätt. Emellertid skall, örn det
konstateras, att ett fartygs befälhavare icke iakttagit det förut angivna tillvägagångssättet,
befälhavaren å krigsfartyget äga fästa dennes uppmärksamhet
å hans skyldigheter enligt non-interventionsöverenskommelsen och framhålla,
att han begår en förseelse mot sitt eget lands lagar, därest han icke
underkastar sig övervakning, innan han anlöper spansk hamn.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.