Utrikesutskottets utlåtande nr 12 år 1968

Utlåtande 1968:Uu12 - höst

Nr 12—13

Utrikesutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1

Nr 12

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner angående
riktlinjerna för utrikespolitiken.

Till utrikesutskottet har hänvisats två likalydande motioner I: 505 av
herrar Virgin och Hernelius samt II: 632 av herrar Cassel och Björkman, i
vilka hemställes »att riksdagen måtte uttala att som riktlinjer för svensk utrikespolitik
alltjämt skall gälla de principer som antogs av 1956 års riksdag».

I motionerna lämnas en redogörelse för riktlinjerna för den svenska utrikespolitiken
samt för den definition härav som lämnades av utrikesutskottet
i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 3 år 1956. Enligt motionärernas
mening är det lämpligt att riksdagen, eftersom flera år förflutit sedan utrikesutskottet
avgav nämnda utlåtande, nu genom ett nytt uttalande betonar
att ingen förändring ägt rum i statsmakternas syn på den svenska utrikespolitikens
syften.

Utskottet. Vid en mångfald tillfällen under efterkrigstiden har från statsmakternas
sida lämnats auktoritativa uttalanden om riktlinjerna för den
svenska utrikespolitiken. Vid varje års riksdag avges sålunda en regeringsdeklaration
rörande Sveriges utrikespolitik, vilken utgör utgångspunkt för
en utrikesdebatt i de båda kamrarna. Ett studium av dessa deklarationer
och efterföljande debatter torde ge en fyllig bild av såväl den svenska utrikespolitikens
riktlinjer som den allmänna uppslutningen kring dessa. Vidare
föreligger en rad uttalanden från regeringens sida, av vilka en del refererats
i motionerna. Riksdagen har som nämnts vid ett tillfälle — år 1956
med anledning av motioner om att Sverige skulle avge en neutralitetsförsäkran
samt söka erhålla garantier från vissa länder om respekterande av
neutraliteten — uttalat sig om grundprinciperna för den svenska utrikespolitiken.

Uttryckssätten vid en beskrivning av riktlinjerna för den svenska utrikespolitiken
kan ha skiftat något under årens lopp. Ibland har man talat om
alliansfrihet, ibland om neutralitetspolitik. Syftet med den av de svenska
statsmakterna valda utrikespolitiken är, såsom det uttrycktes av utrikesutskottet
år 1956, »att icke genom anslutning till något av stormaktsblocken
förminska möjligheten för vårt land att icke indragas i en eventuell storm
akt skonflikt». De demokratiska partierna sluter nu liksom tidigare upp
bakom denna politik. Genom strävandena att uppnå internationella överenskommelser
på nedrustningsområdet samt övriga engagemang i FN och

1 Biliang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 1 avd. Nr 12—13

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 12 år 1968

andra internationella organ liksom genom egna svenska biståndsinsatser
har den svenska utrikespolitiken på senare år i växande omfattning även fått
solidariteten med andra folk som riktlinje. Denna solidaritetspolitik understöds
av en samlad svensk opinion.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:505 och 11:632 skall anses besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 november 1968

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Geijer (s), Lundström (fp), Dahlén
(fp), Palm (s) och Hernelius (h);

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs (s), herrar Alemyr (s),
Ohlin (fp), Skoglund (s), Bohman (h) och Allard (s).