Utrikesutskottets utlåtande nr 11 (Utlåtande 1951:Uu11 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

Nr 11.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts
proposition nr 165 om godkännande av Sveriges anslutning
till Europarådets konvention angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, dels ock i ämnet väckt motion I: 459.

Genom en den 2 mars 1951 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 165, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag, äskat riksdagens
godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den
4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
en inom första kammaren av herr Herlitz väckt motion, nr 459.

Utskottet. Utskottet, som under ärendets föredragning inhämtat ytterligare
upplysningar, ansluter sig till vad departementschefen i sitt yttrande anfört
under framhållande av att, därest framdeles tillräckliga skäl härför befinnas
föreligga, utskottet utgår från att proposition om avgivande av en särskild
förklaring, genom vilken Sverige underställer sig en europeisk domstol
för skydd av de mänskliga rättigheterna, framlägges för riksdagen. Utöver
vad departementschefen anfört beträffande konventionsförslagets artikel 9,
erinrar utskottet om att, därest föreliggande lagförslag angående religionsfrihet
skulle upphöjas till lag, särskilt förbehåll om Sveriges alltjämt gällande
religionslagstiftning bör göras, försåvitt ratificering skulle äga rum
före den nya religionsfrihetslagens ikraftträdande.

I motionens punkt 1 framhålles, att det torde vara utmärkande för det
lagbegrepp, varpå konventionen bygger, att inskränkningar i den enskildes
frihet få göras endast i kraft av lag, som stiftats under medverkan av folkrepresentationen.
I Sverige kan Kungl. Maj :t emellertid i kraft av RF 89 utan
RD:s medverkan utfärda författningar, som innebära inskränkningar i medborgarnas
frihet. Motionären ifrågasätter därför, om svensk rätt är förenlig
med konventionstexten.

Konventionen innehåller i olika artiklar regler, angående i vilken mån
staterna genom sin interna lagstiftning skola kunna stadga inskränkningar
i de mänskliga rättigheterna i avsikt att tillgodose vissa angivna allmänna
eller enskilda intressen. Däremot upptager konventionen icke något stadgande
om på vad sätt denna lagstiftning skall tillkomma. Intet i konventionen
ger vid handen, att denna skulle avse att reglera några konstitutionella
förhållanden. Den slutsats, som härav kan dragas är, att ur konven -

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

tionens synpunkt varje stat är oförhindrad att låta lagstiftning i här berörda
avseende tillkomma i den ordning, som statens konstitution kan föreskriva.
Först om lagstiftningen innehållsmässigt sett skulle stå i strid med konventionen,
föreligger en kränkning av denna. På grund av vad nu anförts finner
utskottet skäl ej föreligga att vid en ratifikation av konventionen göra förbehåll
för § 89 i regeringsformen eller att eljest göra något uttalande angående
de former, i vilka den svenska lagstiftningen tillkommer.

Motionens punkt 2 framhåller, att det är utmärkande för den moderna
rättsstaten, att den enskilde äger värja sig mot ingrepp i sina rättigheter
från myndighets sida genom talan inför allmän eller administrativ domstol.
Enligt svensk rätt står i vissa fall, understryker motionären, vägen till domstol
icke öppen, utan man får nöja sig med regeringens avgöranden i besvärsväg.
Sålunda behandlas frågor om frihetsberövande enligt utlänningslagen
uteslutande på administrativ väg; det är Konungen i statsrådet, som i sista
hand prövar åtgärdens laglighet. Motionären finner detta icke vara förenligt
med bestämmelserna i konventionsförslagets artikel 5: 4, som stadgar
rätt att inför domstol föra talan å frihetsberövande åtgärd.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att enligt artikel 5 mom. 1 f) i
konventionen hinder icke möter mot en lagstiftning, enligt vilken personer
kunna berövas sin frihet till förhindrande av att de obehörigen inkomma i
landet, eller som ett led i förfarande för deras utvisning. Då Ivungl. Maj:ts
rätt enligt utlänningslagen att i samband med avvisning eller utvisning förordna
om internering av utlänning är oinskränkt, skulle talan inför domstol
— därest sådan kunde äga rum — endast kunna resultera i ett konstaterande
av Kungl. Maj :ts diskretionära prövningsrätt.

Vad motionären anför om frihetsberövande enligt polisinstruktionen finner
utskottet med hänsyn till det kortvariga omhändertagande, varom i sådana
fall kan bliva fråga, knappast kunna betraktas såsom ett frihetsberövande
enligt konventionens mening.

Utskottet finner sålunda, att även om i de av motionären anförda fallen
talan inför domstol i konventionens mening icke kan äga rum, dessa fall icke
äro av den beskaffenhet att behöva föranleda förbehåll vid konventionens
ratificering.

I motionens punkt 2 ifrågasättes vidare, huruvida svensk rätt står i överensstämmelse
med konventionens artikel 13, vilken garanterar envar, vars
fri- och rättigheter kränkts, effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk
myndighet. Motionären framhåller, att man enligt svensk rätt i många fall i
sista instans får nöja sig med avgörande av regeringsmakten.

Utskottet finner även klagorätt i administrativ väg och rätten att hänvända
sig till riksdagens ombudsmän fylla konventionens krav på rätt att
föra talan inför myndighet, och anser icke att vad motionären i detta sammanhang
anfört är av natur att behöva föranleda något förbehåll vid konventionens
ratificering.

Motionärens slutliga yrkande, att riksdagen i samband med godkännandet
av konventionsförslagct skulle göra ett uttalande om önskvärdheten av eu

Utrikesutskottets utlåtande nr 11.

utveckling av den svenska rätten i riktning mot de i övrigt för de europeiska
staterna gemensamma rättsstatsideal, som konventionen åsyftar att säkerställa,
finner utskottet vara av den art, att det icke tillkommer utskottet att
därom göra något uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, meddela av Kungl. Maj :t begärt godkännande
av Sveriges anslutning till Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna;

B) att motionen I: 459 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 26 april 1951.

På utrikesutskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Sandler, v. Heland och Gustaf Karlsson;
från andra kammaren: herrar Hedlund, Fast, Hallén och Edberg.