Utrikesutskottets utlåtande nr 10 (Utlåtande 1952:Uu10 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

Nr 10.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående
vissa av Europarådets rådgivande församling år
1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut.

Genom en den 25 april 1952 dagtecknad proposition, nr 237, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden, anhållit om riksdagens yttrande
angående vissa av Europarådets församling år 1951 vid dess tredje ordinarie
möte fattade beslut. Av statsrådsprotokollet framgår, att församlingens
ständiga utskott visserligen icke på sätt som skedde 1950 betecknat en
del rekommendationer såsom särskilt angelägna, men att föredragande departementschefen
dock finner, att av de beslut, som fattats vid församlingens
tredje ordinarie möte, vissa rekommendationer kunna betraktas
såsom varande av särskild vikt och av sådan beskaffenhet, att de lämpligen
synas böra göras till föremål för en redogörelse till riksdagen och underställas
riksdagen för yttrande, nämligen

rekommendationen (nr 8) angående upprättande av en europeisk myndighet
för jordbruk,

rekommendationen (nr 11) angående en gemensam politik i syfte att
sänka tullmurarna inom Europa,

rekommendationen (nr 13) angående flykting- och överbefolkningsproblemet,

rekommendationen (nr 21) angående mål och riktlinjer för en europeisk
politik,

rekommendationen (nr 22) angående upprättande av en enhetlig europeisk
jurisdiktion,

rekommendationen (nr 23) angående utkast till ny stadga för Eurorådet.

Texterna till rekommendationerna ha fogats såsom bilagor (Bil. A—F)
vid propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Departementschefen har beträffande rekommendationerna 8,
21 och 23 anfört följande:

Bland de talrika rekommendationer som församlingen under 1951 års sessioner
godkänt, äro nr 21 och nr 23 de viktigaste. Den sistnämnda innefattar
förslag till en helt ny stadga för Europarådet. Förslaget upptager åtskilliga
bestämmelser som diskuterats vid tidigare sammanträden med ministerkommitténs
experter och som icke vunnit tillräcklig anslutning från de i ministerkommittén
företrädda regeringarna. Andra nyheter i förslaget ha där 1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 5 saml. 1 avd. Nr 10.

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

emot till sitt sakliga innehåll gillats av ministerkommittén. Vid dennas senaste
möte företogs ingen prövning av det nya stadgeförslaget. Rekommendationen
nr 21 var av församlingen tänkt såsom eu provisorisk lösning av
vissa konstitutionella frågor, i avbidan på en allmän stadgerevision. Den
åsyftar bl. a. främjandet av en överenskommelse mellan därtill sinnade medlemsstater
om upprättande av en politisk myndighet för behandling av försvars-
och utrikesfrågor. Meningen torde vara att denna myndighet skall
framstå såsom ett organ för Europarådet. Rekommendationen måste därför
förutsätta upphävande av den nuvarande stadgebestämmelsen i art. 1 d),
enligt vilken frågor om det nationella försvaret ligga utanför Europarådets
behörighet. Icke heller denna rekommendation var föremål för någon egentlig
sakbehandling vid ministerkommitténs marsmöte detta år.

Det var framläggandet av det ovan refererade brittiska förslaget, som föranledde
att behandlingen av de bägge rekommendationerna nr 21 och 23
uppsköts. Vad det brittiska förslaget angår, avvisar det en utveckling av
Europarådet i federalistisk riktning, men tillmötesgår dock församlingens
önskemål om vissa ändringar i Europarådets struktur. Sådana speciella organisationer
som Schumanplanens kol- och stålpool och den planerade europeiska
försvarsgemenskapen skulle enligt förslaget inordnas under Europarådet.
Klart är att infogandet av den sistnämnda organisationen inom
Europarådets ram måste kräva stadgeändring.

Eftersom det brittiska förslaget endast föreligger i en löst skisserad form
och skall närmare prövas vid ett sammanträde av representanter för regeringarna,
torde ett definitivt svenskt ställningstagande till detsamma böra
tillsvidare anstå. Den omedelbara reaktionen från svenska regeringens sida
framgår av mitt inlägg i debatten under inarsmötet (bil. Litt G). Jag erinrar
i detta sammanhang om att utrikesutskottet i sitt utlåtande nr 5 under 1951
års riksdag underströk att, därest specialorgan upprättas inom Europarådet
eller anknytas därtill, specialorganens arbetsuppgifter böra ligga inom
rådets kompetensområde.

Såsom den föregående redogörelsen givit vid handen har rekommendationen
nr 8 om upprättandet av en europeisk myndighet för jordbruk överlämnats
till den konferens för samma ändamål som enligt franska regeringens
inbjudan sammanträdde i Paris den 25 mars. Svenska regeringen var
företrädd vid denna konferens men intog för egen del en avvaktande hållning
till planen på en europisk jordbruksmyndighel. Med hänsyn till den
svenska jordbruksproduktionens speciella villkor och sättet för dess reglering
syntes det osannolikt att Sverige skulle kunna ansluta sig till en marknadsorganisation
av ifrågasatt slag. Därest emellertid en sådan internationell
organisation skulle komma till stånd, komme man från svensk sida att
vinnlägga sig om att med densamma upprätthålla sådana förbindelser, som
vore ägnade att främja gemensamma europeiska jordbruksintressen.

Utskottet. Riksdagens yttrande synes påkallat beträffande de spörsmål,
som berörts i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet. I
främsta rummet avses de av Europarådets församling beslutade rekommen -

Utrikesutskottets utlåtande nr 10.

dationerna angående rådets stadga, i vilket sammanhang omförmäles ett
ännu icke närmare prövat brittiskt förslag, som innebär ändringar i Europarådets
struktur. Därjämte beröres en rekommendation från församlingen
om upprättande av en europeisk myndighet för jordbruk.

I föreliggande läge begränsar sig utskottet, åberopande sitt utlåtande nr 5
under 1951 års riksdag, till det uttalandet, att vad departementschefen i
ovan angivna hänseenden anfört icke föranleder erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1952.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

Från första kammaren: herrar Sandler, Sjödahl, Ohlon, Wigforss,
von Heland, Näsgård, Ewerlöf och fru Ulla Lindström;

från andra kammaren: herrar Svensson i Grönvik, Hall, Hjalmarson,
Hallén, Kristensson, Wallentheim och Andersson i Malmö.