Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1968 (Utlåtande 1968:Uu1 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1968

Nr 1

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upprättande av
diplomatiska förbindelser med Demokratiska Republiken
Vietnam.

I en i första kammaren av herr Werner väckt motion, nr 52, och en
i andra kammaren av herr Hermansson m. fl. väckt likalydande motion,
nr 49, vilka båda motioner har hänvisats till utrikesutskottet, föreslås att
riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära »initiativ för att upprätta
diplomatiska förbindelser med Demokratiska Republiken Vietnam».

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkande får utskottet hänvisa
till motionerna.

Under det tolfte ordinarie mötet med Förenta Nationernas generalförsamling
år 1957 antog denna med stor majoritet en resolution om upptagande
av Sydkorea och Sydvietnam som medlemmar av FN (resolution
1144 XII; resolutionen antogs med 49 ja-röster, 9 nej-röster och 23 nedlagda
röster). Sedan frågan på sedvanligt sätt dryftats vid ett nordiskt utrikesministermöte,
beslöt Sverige rösta för resolutionen, vilket samtidigt
innebar ett folkrättsligt erkännande från svensk sida av Sydkorea och Sydvietnam.
I en röstförklaring framhöll den svenska representanten ambassadör
Edberg att Sverige dittills hade tvekat att stödja ansökningar om medlemskap
från delade stater. Herr Edberg hänvisade till att Sverige några
veckor tidigare i säkerhetsrådet hade röstat för både Sydkoreas och Sydvietnams
inträde i FN, varvid för det svenska ställningstagandet hade åberopats
universalitetsprincipen, nödvändigheten av samarbete mellan alla
stater, både stora och små, samt önskvärdheten av att berörda stater accepterade
de förpliktelser som följde av medlemskap i FN. Frågan om
Nordvietnams inval var icke aktuell vid denna tidpunkt och har därefter ej
tagits upp i FN. Det må påpekas att varken Sydvietnam eller Sydkorea
erhållit medlemskap i FN på grund av sovjetiskt veto i säkerhetsrådet.

Sverige etablerade år 1960 diplomatiska förbindelser med Sydvietnam.
Detta skedde i den formen att den svenske ambassadören i Thailand samtidigt
ackrediterades i Sydvietnam. Sverige inrättade emellertid inte något
beskickningskansli i Saigon. Varken erkännandet av Sydvietnam eller upprättandet
av diplomatiska förbindelser med detta land innebar något ställningstagande
till demarkationslinjen längs den 17 :e breddgraden eller till
Sydvietnams eventuella territoriella krav.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 saml. 1 avd. Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1968

I samband med personalbyte på sändebudsposten i Bangkok förra året
beslutade regeringen att den nye innehavaren inte skulle vara ackrediterad
i Saigon. De besök, som den svenske ambassadören i Bangkok regelmässigt
avlagt i Saigon för kontakter med regeringen där, har därmed upphört.
Detta innebär emellertid inte att de diplomatiska förbindelserna mellan
Sverige och Sydvietnam upphävts.

När det gäller frågan om erkännande av Nordvietnam kan konstateras att
avsaknaden av formella förbindelser icke hindrat den svenska ambassadören
i Peking att tid efter annan besöka Nordvietnam. Vid besök i Hanoi i
början av 1967 hade ambassadör Petri t. ex. överläggningar med representanter
för den nordvietnamesiska regeringen om vad som från svensk sida
kunde göras för att bidra till hjälp åt civilbefolkningen. Ambassadör Petri
har i dagarna ånyo besökt Hanoi tillsammans med en tjänsteman vid utrikesdepartementet
i Stockholm för förnyad kontakt med Nordvietnams regering.

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner med förslag dels att Sverige måtte
ompröva sin hållning till regeringen i Nordvietnam (I: 465 och II: 591), dels
om upprättande av diplomatiska förbindelser med Demokratiska Republiken
Vietnam (I: 185 och II: 239). Utrikesutskottet konstaterade i sitt utlåtande
nr 3 att frånvaron av formella förbindelser icke hade hindrat upprätthållande
av kontakter mellan Sverige och Nordvietnam. Med hänsyn till
Vietnam-frågans ömtåliga läge funnes däremot risk för att upprättandet av
diplomatiska förbindelser med Nordvietnam kunde misstolkas och vålla
svårigheter. Det funnes därför starka skäl för att Sverige icke i det rådande
läget skulle frångå sin dittillsvarande ståndpunkt i frågan. Utskottet hemställde
därför om avslag på de nämnda motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Sedan utrikesutskottet hade att behandla motioner om Sveriges officiella
inställning till Nordvietnam vid 1967 års riksdag, har emellertid inte blott
sidoackrediteringen av Sveriges Bangkok-ambassadör i Saigon upphört och
de informella kontakterna via vår Peking-ambassadör med regeringen i
Hanoi fortsatt. Därutöver har Nordvietnams ambassadör i Moskva, herr
Nguyen Tho Chan, nyligen besökt Stockholm för överläggningar med den
svenska regeringen. Efter dessa överläggningar har från regeringens sida
uttalats att kontakterna genom den svenske Peking-ambassadörens upprepade
resor till Hanoi och genom nordvietnamesiska besök i Stockholm skall
utvecklas till »nära nog rutin». Avsaknaden av formella diplomatiska förbindelser
betraktas härvid inte på någondera sidan som något hinder.

Enligt vad utskottet inhämtat har Nordvietnam diplomatiska förbindelser
med följande stater: Sovjetunionen, Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien,
Ungern, Bulgarien, Jugoslavien, Rumänien, Albanien, Nordkorea, Kina, Mongoliska
Folkrepubliken, Kuba, Laos, Cambodja, Förenade Arabrepubliken,

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1968

Guinea, Mali, Tanzania, Algeriet och Indonesien. Indien representeras av
en generalkonsul och Frankrike av en »Delegation générale de Gouvernement
francais». I Hanoi finns vidare en brittisk generalkonsul som emellertid
inte betraktas som en officiell ämbetsman; hans kontakter på nordvietnamesisk
sida är sålunda inte regeringsledamöter eller ämbetsmän i regeringens
centrala administration utan tjänstemän i staden Hanois förvaltning.
Schweiz’ ambassadör i Peking har nyligen besökt Hanoi; de schweiziska
kontakterna med Nordvietnams regering har därmed antagit i stort
sett samma karaktär som den svenska regeringens.

Sijdvietnam har enligt till utskottet lämnade uppgifter diplomatiska förbindelser
med följande stater: Västtyskland, Argentina, Australien, Belgien,
Brasilien, Danmark, Elfenbenskusten, Frankrike, Förenta Staterna, Grekland,
Indien, Iran, Italien, Japan, Jordanien, Kina (Formosa), Sydkorea,
Laos, Libanon, Libyen, Luxemburg, Malaysia, Marocko, Nederländerna,
Norge, Nya Zeeland, Panama, Portugal, Schw7eiz, Senegal, Sverige, Storbritannien,
Spanien, Thailand, Tunisien, Turkiet, Österrike, Filippinerna,
Singapore och Burma.

Utskottet vill erinra om att den svenska regeringen vid ett flertal tillfällen
givit uttryck för sin djupa oro över kriget i Vietnam. Den har hävdat att
bombardemangen av och andra krigshandlingar mot Nordvietnams territorium
måste upphöra och vädjat till Förenta staterna att ta första steget
i en process som skulle kunna leda till förhandlingar. Vid dessa förhandlingar
måste även FNL erkännas som en likaberättigad förhandlingspart.

Utskottet konstaterar vidare att karaktären av de svenska formella förbindelserna
med Sydvietnam ändrades då det tidigare arrangemanget med
sidoackreditering av den svenske Bangkok-ambassadören i Saigon upphörde
föregående år. Samtidigt har de informella kontakterna med Nordvietnams
regering förstärkts genom besök i Stockholm av Nordvietnams ambassadör
i Moskva. Gentemot en nedtrappning av förbindelserna med Sydvietnam står
alltså en intensifiering av kontakterna med Nordvietnam.

Vad åter angår den av motionärerna väckta frågan om initiativ för att
upprätta diplomatiska förbindelser med Nordvietnam vill utskottet anföra
följande. De informella kontakter, som upprätthållits via diplomatiska
kanaler genom den svenske Peking-ambassadörens besök i Hanoi och nu
senast även genom ett besök i Stockholm av Nordvietnams ambassadör i
Moskva, har uppenbarligen fungerat på ett för båda parter tillfredsställande
sätt. Efter de senaste samtalen i Stockholm uttalades att man var
överens om att fortsätta kontakterna i dessa former och att de nu komme
att bli tätare. Det synes därför för närvarande i praktiken icke föreligga
något behov av förändrade former för förbindelserna med Nordvietnam; i
nuvarande känsliga läge kunde en sådan ändring måhända även försvåra
en kontaktförmedling om möjligheten till en sådan skulle yppa sig. Det må

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1968

i delta sammanhang även nämnas, att ambassadör Chan vid sina överläggningar
med svenska regeringen icke tog upp frågan om en förändring
i förbindelserna. Utskottet finner därför starka skäl tala för att Sverige
för närvarande inte skall frångå sin hittillsvarande ståndpunkt i denna
fråga.

Utskottet hemställer i enlighet med vad ovan anförts

att motionerna I: 52 och II: 49 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 februari 1968

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Gei jer (s), Lundström (fp), Birger
Andersson (s), Georg Pettersson (s), Bengtson (ep)*, Möller (s),
Dahlön (fp) och Virgin (h);

från andra kammaren: herrar Alemyr (s), Bohman (h), Wedén (fp),
Allard (s), fru Eriksson i Stockholm (s) samt herrar Gustafson i Göteborg
(fp)* och Wahlund (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027