Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961 (Utlåtande 1961:Uu1 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961

Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen angående godkännande av konventionen
angående Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD), m. m.

Genom en den 23 mars 1961 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 127, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma
dag samt med överlämnande av en den 14 december 1960 i Paris undertecknad
konvention angående Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling jämte bihang äskat riksdagens godkännande av berörda konvention
med därtill fogade fyra aktstycken.

Vid ärendets behandling har utskottet tagit del av — förutom konventionen
jämte bihang, omfattande två med nr 1 respektive nr 2 betecknade
tilläggsprotokoll, ett protokoll rörande omarbetning av konventionen angående
europeiskt ekonomiskt samarbete den 16 april 1948 samt ett memorandum
rörande tillämpningen av artikel 15 i konventionen angående Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling — ej mindre tilläggsprotokollet
nr 1 till nyssnämnda 1948 års konvention avseende Organisationens
för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) rättskapacitet, privilegier
och immuniteter (intaget dels såsom bilaga II till utrikesutskottets
utlåtande nr 18 år 1948, dels i Sveriges överenskommelser med främmande
makter 1948: 32) än även den rapport, som i december 1960 godkänts av en
i Paris hållen ministerkonferens med deltagande av ombud för samtliga
OEEC:s 18 medlemsstater — de ursprungliga konventionsstaterna Sverige,
Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxembuig,
Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Turkiet och Österrike
samt de senare därtill anslutna Förbundsrepubliken Tyskland och
Spanien — ävensom Canada och Förenta staterna.

Ministern för utrikes ärendena har i propositionen inledningsvis anfört
följande:

Den 16 april 1948 undertecknade sjutton europeiska länder, däribland
Sverige, en konvention angående europeiskt ekonomiskt samarbete, ''varigenom
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) upprättades.
Konventionen förelädes riksdagen med proposition nr 257: 1948.

OEEC:s första uppgift var att samordna medlemsstaternas ekonomiska
återuppbyggnadsansträngningar efter kriget och framlägga förslag om lämp 1

—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 5 samt. 1 avd. AV 7

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961

hg fördelning av den hjälp från Förenta Staterna, som genom Marshallplanen
erbjudits Europa. I detta syfte upprättades såväl års- som långtidsprogram
för de fyra år som denna hjälp utgick. Programmen utarbetades
under omfattande konsultation mellan medlemsstaterna och gemensam
granskning av nationella planer och önskemål. Under detta arbete inleddes
den tradition av inbördes hänsynstagande och samarbetsvilja som kommit
att prägla OEEC:s fortsatta verksamhet och utgjort en av de viktigaste
grundvalarna for dess framgång. Det gynnsamma resultatet av återuppbyggnadsarbetet
kunde avläsas i produktionsutvecklingen. År 1952 _ då

den amerikanska hjälpen upphörde — hade industriproduktionen i medlemsstaterna
stigit 34 procent och jordbruksproduktionen 17 procent över förkrigsnivån.

Det hade redan från början stått klart att den ekonomiska återuppbvggnadeii.
även förutsatt(j ett handels- och valutapolitik samarbete i nya for™^Så
snart efterkrigskrisens mest akuta skede övervunnits vidtogs inom
OEEC en rad åtgärder för handelshindrens nedbrytande. En första milstolpe
var bildandet år 1950 av den europeiska betalningsunionen (EPU) som genom
kompensationsförfarande och möjligheter till automatiska krediter banade
väg för avskaffande i stor skala av de kvantitativa handelsrestriktionerna
Handelsliberaliseringen led endast tillfälliga bakslag och utvidgades
etter hand alltmera. Då den europeiska betalningsunionen upphörde i samband
med att ett flertal länder i december 1958 införde yttre valutakonvertibilitet,
hade nästan samtliga OEEC:s medlemsstater helt infriat den i organisationen
ingångna förpliktelsen om 90 procents frilistning av importen
en lgt överenskomna beräkningsgrunder. Även osynliga betalningar och
transaktioner samt kapitalrörelser har i betydande utsträckning liberaliserats
genom samarbetet i OEEC.

Såvä1 erfarenheterna från återuppbyggnadsskedet som det genom den fortskridande
handelsliberaliseringen ökade inbördes beroendet mellan medlen\ss*ate™j*
1 ekonomisk-politiskt avseende gjorde det naturligt och önskvart
för OEEC att efter hand utvidga samarbetet till allt flera områden.
Lnder 1950-talet har organisationen sålunda tagit upp fortlöpande ekonomisk-politiska
konsultationer på sitt program. Den har inlett samarbete för
tillgodoseende av behovet av naturvetenskaplig och teknisk arbetskraft
Dess verksamhet har innefattat samarbete på jordbruks- och transportområdet
samt i energi- och vissa andra industriella frågor liksom beträffande
produktmtetshöjande åtgärder. OEEC blev över huvud taget det forum i
vi vet Europas länder kom att anhängiggöra och bearbeta sina gemensamma
ekonomiska problem.

När den ekonomiska integrationen fick ökad aktualitet genom initiativet
till regional tullavveckling mellan Benelux, Frankrike, Italien och Förbundsrepubliken
Tyskland, var det mot bakgrund av nyssnämnda utveckling naturligt
att frågan om upprättande av eu gemensam tullfri marknad inom
en vidare krets av europeiska länder upptogs i OEEC. Förhandlingarna i
denna fråga — som redovisats i en av utrikesdepartementet i februari 1959
utgiven skrift: Förhandlingarna 1956—1958 om ett europeiskt frihandelsomrade
— ledde emellertid trots två och ett halvt års ansträngningar icke
till nagot resultat. Deras sammanbrott i december 1958 samt återverkningarna
därav kom efter hand, i förening med vissa andra omständigheter, att
ge upphov till nya tankegångar i fråga om uppläggningen av det europeiska
ekonomiska samarbetet.

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961 3

Det läge som genom den här redovisade utvecklingen inträtt i fråga om
det europeiska ekonomiska samarbetet kan sammanfattas på följande sätt.
OEEC hade i stort sett löst sina ursprungliga huvuduppgifter: Europas ekonomiska
återuppbyggnad efter kriget och frigörelsen av den europeiska
handeln och betalningarna. Genom återställandet av valutakonvertibilitet
förändrades utgångsläget för internationellt samarbete främst i fråga om
kvantitativa restriktioner på import och export samt kontrollen över löpande
betalningar. Samarbetet på detta område tenderade därigenom att förskjutas
till mera världsomfattande institutioner som Internationella valutafonden
(IMF) och Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Det ansågs samtidigt
på många håll angeläget att taga vara på och vidareutveckla den samhörighetskänsla
och samarbetstradition som fått sitt uttryck i OEEC. Det
ekonomisk-politiska samarbetet blev genom konvertibiliteten allt betydelsefullare
samtidigt som ett behov gjorde sig gällande att utsträcka detta att
omfatta även Förenta staterna och Canada. Den olösta frågan om upprättande
av eu enhetlig europeisk marknad omfattande alla OEEC-länder ställde
angelägna krav på bibehållande av den organisatoriska form i vilken dessa
länder varit sammanslutna och med framgång samarbetat. Nya uppgifter
anmälde sig i behovet att bistå utvecklingsländerna i deras strävan efter
ekonomiskt framåtskridande.

Härefter följer i propositionen (sid. 4 och 5) eu redogörelse för de förhandlingar,
som förts under inemot ett års tid mellan OEEC:s medlemsstater
samt Canada och Förenta staterna och vilka den 14 december 1960 ledde
fram till den samma dag av samtliga dessa stater undertecknade, nu förevarande
konventionen angående Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD).

I nästa avsnitt av propositionen (sid. C—13) återges det huvudsakliga
innehållet i konventionen och i de fyra förut berörda aktstyckena. Organisationen
skall enligt artikel 1 ha tre huvudsyften. Den skall söka åstadkomma
dels en så snabb och jämn ekonomisk utveckling och eu så hög sysselsättningsnivå
som möjligt i medlemsstaterna med bibehållande av linansiell
stabilitet, dels ekonomiskt framåtskridande i utvecklingsländerna inom och
utanför medlemskretsen, dels en ökning av världshandeln på en multilateral,
icke diskriminatorisk grundval. Till fullföljande av nämnda syften har
medlemsstaterna uti artikel 2 åtagit sig att såväl var och en för sig som
genom gemensamma ansträngningar främja ett effektivt utnyttjande av
sina resurser, uppmuntra naturvetenskaplig och teknisk forskning, främja
yrkesutbildning samt eftersträva fortsatt ekonomisk utveckling och inre
och yttre finansiell stabilitet. De skall vidare söka minska eller avskaffa
återstående hinder för utbyte av varor och tjänster och för löpande betalningar
samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av kapitalrörelser.
Medlemmarna har även åtagit sig att med lämpliga metoder bidraga till del
ekonomiska framåtskridandet i utvecklingsländer inom och utanför medlemskretsen,
i synnerhet genom tillförsel av kapital men även genom tekniskt
bistånd och underlättande av export från dessa länder. De institutionella
bestämmelserna avseende bl. a. omröstningsreglerna, representationen
1 i: Biluuui Ull riksdagens protokoll 1961. ä saml. I avd. Nr I

‘i Utrikesutskottets utlåtande nr 1 ar 1961

i organisationens råd och tillsättande av generalsekreterare innehålles i artiklarna
5 13. hör beslut vilka skall vara bindande för medlemsstaterna

förutsättes enhällighet. Av särskilt intresse i det följande avsnittet innehållande
allmänna bestämmelser (art. 14—21) är artikel 15, som stadgar, att
när den nu förevarande konventionen träder i kraft skall ombildningen av
OEEC taga verkan och därefter skall beträffande dess syften, organ, behörighet
och namn gälla vad som härom stadgas i konventionen, medan däremot
OEEC:s akter, d. v. s. dess beslut, rekommendationer och resolutioner,
måste godkännas av rådet för att gälla sedan konventionen trätt i kraft.
Enligt det förut nämnda memorandum, som ansluter sig till denna artikel,
har signat är mak terna förbundit sig att i OECD:s råd rösta för godkännande
av OEEC-akter enligt det förslag angående vissa OEEC-akters överförande
till OECD, som utarbetats av förberedande kommittén och godkänts av regeringarna.
Förenta staterna och Canada, som icke är medlemmar i OEEC,
skall dock äga rätt att avstå vid omröstningen. Denna undantagsregel är
avsedd att komma till användning i sådana fall där de håda ländernas lagstiftande
myndigheter intar en annan ståndpunkt än deras regeringar gjort
i förberedande kommittén. Om Förenta staterna och Canada i enlighet härmed
avstår vid omröstning i OECD angående någon viss akt skall denna
dock antas av de övriga medlemmarna och bli gällande mellan dem. Om
ratifikationen av och tidpunkten för konventionens ikraftträdande innehålles
bestämmelser i artikel 14, och förutsättningarna för utomstående stat
att ansluta sig till konventionen finnes angivna i artiklarna 16—17.

Beträffande de närmare detaljerna i konventionens skilda artiklar tillåter
sig utskottet i övrigt hänvisa, förutom till propositionens redogörelse, till
den vid propositionen som hilaga fogade konventionstexten med därtill hörande
fyra aktstycken.

Den av ministerkommittén i december 1960 godkända rapporten angående
inriktningen och utformningen av organisationens verksamhet, varom ovan
talats och vilken tillställts utskottet, har jämte visst annat material lagts till
grund för avsnittet i propositionen om OECD:s arbetsuppgifter och verksamhetsformer
(sid. 9—13). I detta återfinnes under särskilda rubriker redogörelser
för de olika verksamhetsgrenarna: ekonomisk politik, bistånd åt
utvecklingsländerna, handelspolitik, betalningsfrågor, jordbruks- och fiskefrågor,
industri- och energifrågor, arbetskraftsfrågor, naturvetenskap och
teknik samt, i korthet, samarbete i sjötransportfrågor, på turismens och försäkringsområdena,
beträffande skattefrågor av teknisk art ävensom för
verksamhet i produktivitetsfrågor. För de flesta av dessa uppgifter kommer
särskilt tillsatta kommittéer att vara verksamma. OECD:s kommitté för
tekniskt bistånd (Technical Assistance Committee) skall övertaga och utvidga
den tekniska biståndsverksamhet, som bedrivits inom OEEC:s europeiska
produktivitetsinstitut (EPA). Eu kommitté för utvecklingshjälp
(Development Assistance Committee, DAC) skall övertaga det arbete, som

Utrikesutskottets utlåtande nr l år 1961

sedan början av 1960 bedrivits av gruppen för utvecklingshjälp (Developnient
Assistance Group, DAG) och lösligt anknytas till OECD. I DAG ingår
för närvarande Belgien, Canada, Frankrike, Förenta staterna, Italien, Nederländerna,
Portugal, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland (med
företrädare inom densamma jämväl för Japan och Europeiska ekonomiska
gemenskapens kommission).

I den nya handelskommittén skall vara företrädda samtliga OECD:s medlemsstater,
de europeiska gemenskaperna och GATT-sekretariatet. Bland
kommitténs arbetsuppgifter må här särskilt framhävas behandlingen av de
problem, som sammanhänger med förekomsten av två handelsblock i
Europa. Såsom förut omnämnts, blir inga av OEEC:s bestämmelser på handelsområdet
utan vidare gällande i OECD, men det bär i rapporten fastslagits
att övergången från OEEC till OECD icke får betraktas som en sanktionering
av återgång från den handelsliberaliseringsnivå som redan uppnåtts.

Det europeiska monetära avtalet (EMA) beröres icke direkt av övergången
till OECD, och dess styrelse skall alltjämt följa och administrera verksamheten
inom ramen för detta avtal. Den jordbrukskommitté som kommer att
upprättas avses vid behandling av viktigare frågor sammanträda på ministernivå,
medan den beslutanderätt i vissa frågor, som tillkommer jordbruksministerkommittén
i OEEC, inte har någon motsvarighet i OECD. \ idare
må antecknas, att det europeiska atomenergiorganet (ENEA) skall bibehållas
och ett antal OEEC-akter på energiområdet givas fortsatt tillämpning.
Slutligen förtjänar beträffande detta avsnitt också framhållas, att Finland
och Jugoslavien kommer, liksom varit fallet i OEEC, att deltaga i vissa grenar
av OECD:s verksamhet. Den nya organisationen kommer även att fortsätta
de förbindelser med andra internationella organisationer och med den
europeiska transportministerkonferensen som inletts av OEEC. De europeiska
gemenskaperna, varmed avses Europeiska ekonomiska gemenskapen,
Europeiska atomenergigemenskapen Euratom och Europeiska koloch
stålunionen CECA, kommer att vara representerade i OECD, och
EFTA:s generalsekreterare skall deltaga i organisationens verksamhet, allt
enligt tilläggsprotokollet nr 1.

Departementschefen

Beträffande innebörden av omvandlingen från OEEC till OECD sand
konsekvenserna därav för svenskt vidkommande må följande anföras ur
departementschefens uttalande i propositionen.

Deltagandet i ett antal mellanstatliga ekonomiska organisationer, världsomfattande
som regionala, bär för Sveriges del visat sig gagna vårt lands
intressen, något som icke minst gäller vår anslutning till OEEC. Ehuru
OEEC i stort sett löst sina ursprungliga uppgifter, föreligger det alltjämt
behov av samarbete i en organisation av OEEC:s typ. Det är glädjande atl

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 196i

notera att åtskilliga av de nya frågeställningarna är en följd av framgångar
i OEEC-samarbetet. Genom handelsliberaliseringen och valutakonvertibiliteten
har OEEC-länderna exempelvis inlett en ny typ av samarbete
med Canada och Förenta staterna, icke minst på det ekonomisk-politiska
området. Det ekonomiska framåtskridandet och välståndsökningen i Europa
har aktualiserat ökade insatser från OEEC-ländernas sida i hjälpen till utvecklingsländerna.
Samtidigt har del varit angeläget att söka bevara de
intereuropeiska samarbetstraditionerna och behålla greppet om de uppgifter
som OEEC icke förmått att lösa, framför allt upprättandet av en enhetlig
europeisk marknad omfattande både EFTA och Europeiska ekonomiska
gemenskapen. Det var mot denna bakgrund naturligt för Sverige att
taga en aktiv del i förhandlingarna om ombildning av OEEC. Förhandlingsresultatet
motsvarar självfallet icke i alla stycken vad varje enskilt land
helst skulle ha velat åstadkomma. Det bär liksom de flesta internationella
överenskommelser i vissa avseenden kompromissens prägel. I sin helhet
synes emellertid den uppnådda överenskommelsen vara godtagbar. Formella
förutsättningar har skapats för ett samarbete, vars fortsatta utveckling kan
väntas i betydelsefulla hänseenden påverka svenska intressen.

Då OECD:s tillkomst innebär en ombildning av OEEC, återfinnes åtskilliga
huvuddrag i 1948 års konvention också i konventionen av år 1960. EU
betydande antal av de beslut och rekommendationer som tillkommit i kraft
av OEEC-samarbetet kommer att göras tillämpliga även i OECD. Den nya
organisationens verksamhet och arbetsformer skall likaledes i stor utsträckning
bygga på erfarenheter och praxis från OEEC. Det är för svensk del anledning
att välkomna att värdefulla element i det hittillsvarande samarbetets
uppläggning och innehåll givits fortsatt giltighet, liksom att två av de tidigare
endast associerade staterna, Canada och Förenta staterna, erhåller
fullt medlemskap. Samtidigt är det givet att OECD:s verksamhet kommer
att på åtskilliga punkter få en annan karaktär än OEECrs, vilket bland annat
får ses som en följd av att medlemskretsen vidgas.

De institutionella reglerna står i förgrunden bland OECD-konventionens
konkreta operativa bestämmelser. Beslut och rekommendationer förutsätter
enhällighet; varje medlemsstat har med andra ord vetorätt. Genom att avstå
från att rösta kan å andra sidan en medlemsstat ställa sig utanför ett
besluts eller en rekommendations tillämplighet och har därigenom möjlighet
att, om den så skulle önska, undvika att blockera en överenskommelse
som övriga medlemsstater är beredda att biträda. Detta är i enlighet med
''ad som hittills gällt i OEEC och står i överensstämmelse med Sveriges
intressen.

Verksamheten i OECD skall huvudsakligen avse samarbete i fråga om
ekonomisk politik, hjälp åt utvecklingsländerna och handelspolitik. Det
ekonomisk-politiska samarbetet har spelat en alltmer betydelsefull roll i
OEEC. De hittillsvarande formerna för detta samarbete föreslås bli över -

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961

tagna i så gott som oförändrat skick av OECD. I OEEC har verksamheten
på konjunkturpolitikens område sedan några år haft sin tyngdpunkt i den
särskilda kommittén för ekonomisk politik, vilken sammanträtt två till tre
gånger per år för att på grundval av sekretariatets utredningar taga ställning
till det aktuella konjunkturläget och dryfta de åtgärder som länderna
enskilt eller gemensamt borde vidtaga för att möta störningar i den ekonomiska
utvecklingen och säkra ett snabbt och balanserat framåtskridande.

Det framstår som betydelsefullt att tillfälle ges till en fortsättning i OECD
av det konjunkturpolitiska samarbetet och att ländernas ömsesidiga beroende
av varandra i ekonomiskt avseende uttryckligen betonas i detta sammanhang.
Den fastare anknytningen till detta samarbete av Förenta staterna
och Canada med deras speciella konstitutionella förhållanden har visserligen
medfört en formell försvagning av de i konventionstexten och i ekonomisk-politiska
kommitténs mandat nedlagt förpliktelserna men innebär
å andra sidan att samarbetet kommer att äga rum i den vidare krets av
länder, som efter konvertibilitetens återinförande utgör ett mera naturligt
forum för ekonomisk-politiska konsultationer än den ursprungliga OEECgruppen;
inte minst gäller detta samarbetet kring betalningsbalansproblemen.

Liksom varit fallet i andra internationella organisationer har även inom
OEEC på senare tid allt större uppmärksamhet ägnats hjälpen åt utvecklingsländerna.
Det ökade utrymme som enligt OECD-konventionen skall
beredas hithörande frågor i den nya organisationen får ses som ett naturligt
led i denna utveckling. Från svensk sida har under förarbetets gång understrukits,
att det i en regional organisation som OECD framför allt är genom
samarbete på handelns och den ekonomiska politikens område som de enskilda
länderna kan göra effektiva insatser till förmån för de underutvecklade
länderna, inte minst genom att bereda en växande marknad för deras
export. När det däremot gäller direkta hjälpinsatser bör man utnyttja eventuellt
ökade resurser till att bygga ut den verksamhet som redan bedrives
i andra, världsomfattande organ —- i synnerhet Förenta Nationerna — hellre
än att på regional basis dubblera denna verksamhet.

I princip kan de svenska synpunkterna härvidlag sägas ha mött förståelse.
1 OEEC har visserligen under de senaste åren inom ramen för ett produktivitetssamarbete
av större räckvidd vuxit fram en form av teknisk biståndsverksamhet,
men denna har bedrivits i ringa skala och uteslutande avsett
underutvecklade områden inom vissa medlemsstater samt Jugoslavien. Det
bär ansetts att denna verksamhet bör överflyttas till den nya organisationen
och där bedrivas efter ungefär samma linjer som hittills.

Ett nytt moment när det gäller OECD och utvecklingsländerna är den
tidigare nämnda kommittén för utvecklingshjälp, DAC, som kommer att läsligt
anknytas till organisationen och i princip skall vara en sammanslutning
av länder med kapacitet att i väsentlig omfattning tillhandahålla kapital till

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år W61

utvecklingsländerna i världen. Kommittén skall liksom sin sedan ett år
verksamma föregångare, den fristående Development Assistance Group,
DAG, framför allt ha till uppgift att diskutera metoder för och samordning
av den bilaterala hjälpen. DAC torde komma att arbeta i intim kontakt med
OECD. Varken Sverige eller något annat nordiskt land är för närvarande
medlem av sammanslutningen, vilket är naturligt bl. a. med hänsyn till att
de skandinaviska ländernas bilaterala finansiella biståndsprogram hittills
varit av tämligen ringa omfattning.

Trots de stora framsteg i Europa som åstadkommits genom OEEC:s verksamhet
på det handelspolitiska området återstår eu rad viktiga samarbetsuppgifter,
både mellan OECD:s europeiska medlemsstater inbördes och
mellan dem och Förenta staterna och Canada. Förhållandet mellan EFTA
och Europeiska ekonomiska gemenskapen står givetvis i förgrunden härvidlag,
men även andra spörsmål av stor betydelse anmäler sig, vare sig dessa
behandlas eller kan diskuteras i andra internationella organisationer eller
icke. Det har mot denna bakgrund från bl. a. svensk sida under förhandlingarna
med skärpa hävdats att handelspolitiken bör bibehållas som eu
huvuduppgift för OECD. Det resultat som härvidlag slutligen uppnåtts innehar
att möjligheter öppnats för ett fortsatt samarbete på detta område i
OECD.

OECDrs befattning med handelsfrågor kommer dock att få en i många
avseenden annan karaktär än OEEC:s. önskemålet om bibehållande av
OEEC:s handelsliberaliseringsbestämnielser har sålunda icke infriats. Vidare
råder ännu osäkerhet om den fortsatta tillämpningen av viktiga beslut
och rekommendationer på handelsområdet. Mot här avsedda önskemål har
hävdats att det är angeläget att i den handelspolitiska situation som numera
råder undvika dubblering av motsvarande, om än annorlunda utformade,
regler i världsomfattande organisationer som Internationella valutafonden
och GATT, där flertalet OEEC-stater också är medlemmar. Det har påpekats
hl. a. att ett stort antal OECD-länder ej längre åberopar betalningsbalansskäl
för bibehållande av kvantitativa restriktioner och därför redan senom
sina åtaganden i fonden och i GATT är underkastade liberaliseringsförpliktelse.
Den kompromiss som nåtts innehåller icke desto mindre det viktiga
elementet att OEEC:s ombildning till OECD icke skall betraktas som sanktionering
av en återgång från den liberaliseringsnivå som redan uppnåtts;
medlemsstaterna skall tvärtom sträva efter en ytterligare utveckling av sin
handel. — Det förtjänar här särskilt noteras att förberedande kommitténs
rapport — vilken genom resolution den 13 december 1960 godkänts och accepterats
av regeringarna i samtliga OECD-konventionens signatärstater —
fastslår att övergången från OEEC till OECD icke skall betraktas som sanktionering
av en återgång från den redan uppnådda liberaliseringsnivån utan
att medlemsstaterna tvärtom har för avsikt att fullfölja sina ansträngningar
att utveckla handeln i överensstämmelse med sina internationella förpliktelser.

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961 9

Del är alltså alt räkna med att OECD:s verksamhet på handelsområdet
icke kommer att innefatta ett lika omfattande och fast regelsystem som
OEEC:s. Tyngdpunkten förskjutes i stället till olika former av löpande
samråd. Delta samråd har å andra sidan icke i princip underkastats några
viktigare begränsningar i fråga om tillämpningsområde eller inriktning.
De jämförande granskningar av medlemsstaternas allmänna handelspolitik
och åtgärder på handelsområdet som skall företagas i OECD saknar motsvarighet
i OEEC men kan bli av värde. Detsamma gäller behandlingen av
särskilda handelsfrågor av intresse för medlemsstaterna. Den rätt, som varje
medlemsstat skall åtnjuta, att få till stånd snabb behandling av annan medlemsstats
handelsåtgärder med sikte på att undanröja eller lindra sådana
åtgärders skadliga verkningar, kan visa sig få särskild betydelse.

De konkreta resultaten av dessa gransknings- och konsultationsprocedurer
blir givetvis i sista hand beroende av medlemsstaternas politiska vilja
till engagemang och samförstånd. Detta gäller också resultaten av OECD.s
befattning med problemet att skapa en enhetlig europeisk marknad omfattande
både EFTA och Europeiska ekonomiska gemenskapen. För Sveriges
del framstår det emellertid som både naturligt och angeläget att närma sig
det handelspolitiska samrådet i OECD i en konstruktiv och samarbetsvillig
anda.

Betvdelsen av det europeiska samarbetet på betalningsområdet, som numera
i första hand bedrives inom ramen för det europeiska monetära avtalet,
har givetvis minskat, sedan de västeuropeiska valutorna i stor utsträckning
gjorts konvertibla. De möjligheter att erhålla interimistisk finansiering
av löpande betalningar som EMA-avtalet erbjuder kan få sin betydelse
vid mindre stabila förhållanden på de europeiska valutamarknaderna.

Utformningen av OECD:s verksamhet på området för s. k. osynliga betalningar
är fortfarande i många stycken oklar, främst till följd av att de nordamerikanska
staterna ännu inte lämnat slutligt besked om de kommer att
biträda de beslut som fattats inom OEEC. I ett avseende har ett principbeslut
redan fattats, avsett att markera OECI):s öppna attityd mot utomstående
länder, nämligen att medlemsstaternas liberaliseringsåtaganden
skall utsträckas att tillämpas icke-diskriminatoriskt till förmån för Internationella
valutafondens samtliga medlemmar.

Vad beträffar OECD:s verksamhet i övrigt gäller att den i de flesta avseenden
kommer att överensstämma med verksamheten i OEEC. I vad avser
organisationens befattning med jordbruks- och fiskefrugorna förutses
en aktivering av arbetet liksom eu samordning med annan verksamhet i
OECD. Det skisserade arbetsprogrammet synes överensstämma med svenska
intressen. Det bör välkomnas att de konsultationer angående medlemsstaternas
jordbruks- och fiskepolitik, som inletts i OEEC, skall fortsätta i
OECD; bl. a. kan möjligheterna till kontakter på jordbruksområdet mellan
länder anslutna till EFTA respektive Europeiska ekonomiska gemenskapen

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961

komma att visa sig värdefulla. Även om det inte varit möjligt att i någon
större omfattning överföra värdefullare OEEC-beslut till den nya organisationen,
torde sålunda utsikterna för ett givande jordbruks- och fiskesamarbete
i OECD kunna bedömas med en viss tillförsikt. Den omständigheten
att jordbrukskommittén ej erhåller någon självständig beslutanderätt torde
i praktiken icke få någon större betydelse.

Det har även överenskommits att kommittéer för jordbruk och fiske skall
upprättas under OECD:s råd. Detta arrangemang synes ändamålsenligt ur
svensk synpunkt. Samarbetet på jordbruks- och fiskeområdet är nämligen
av en så speciell karaktär att det är önskvärt att verksamheten saminanhålles
av särskilda organ.

Vad slutligen angår organisationens rättsliga status anför departementschefen: I

artikel 19 behandlas spörsmålet om organisationens, dess tjänstemäns
samt medlemmarnas ombuds rättsliga ställning och särskilda förmåner.
Hänvisning göres till tilläggsprotokoll nr 2, vari förklaras att härutinnan
skall —- för stater anslutna till konventionen den 16 april 1948 angående
europeiskt ekonomiskt samarbete — gälla vad i tilläggsprotokoll nr 1 till
sagda konvention är stadgat (jfr prop. 1948: 257, s. 27, prop. 1950: 161 samt
SO 1948:32). På grund härav skall organisationen samt dess tjänstemän
och medlemmarnas ombud åtnjuta immunitet och förmåner i enlighet med
sistnämnda tilläggsprotokoll. Organisationen bör därför införas i den uppräkning,
som finnes i lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för
\issa
underställas riksdagen.

I anslutning härtill vill utskottet framhålla att frågan om organisationens,
dess tjänstemäns samt medlemmarnas ombuds rättsliga ställning och särskilda
förmåner, såvitt angår förhållandet till Sverige, har upptagits av utskottet
i samband med dess behandling av Kungl. Maj :ts till årets riksdag
avlamnade, den 3 mars 1961 dagtecknade proposition, nr 68, med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om
särskilda förmåner för vissa internationella organisationer, m. m.

Utskottet. Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet, som under
ärendets föredragning inhämtat ytterligare upplysningar, hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition,

dels meddela av Kungl. Maj:t äskat godkännande av den
i Paris den 14 december 1960 undertecknade konventionen
angående Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) jämte därtill fogade, likaledes den 14 december
1960 dagtecknade fyra aktstycken, nämligen tilläggsprotokollen
nr 1 och nr 2, protokollet rörande omarbetning
av konventionen angående europeiskt ekonomiskt sam -

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1961

arbete den 16 april 1948 och memorandum rörande tillämpningen
av artikel 15 i konventionen angående Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling enligt den till
statsrådsprotokollet i detta ärende fogade bilagan;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i konventionen jämte därtill fogade
fyra protokoll och memorandum, som framdeles kan
komma att beslutas, i den mån dessa ändringar icke kräver
författningsändringar av beskaffenhet att påkalla riksdagens
medverkan.

Stockholm den 20 april 1961

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid detta ärendes slutliga behandling har varit närvarande:

från första kammaren: herrar Sandler, Bengtson, Elmgren, Ewerlöf,
Georg Pettersson och Aspling;

från andra kammaren: herr Bengtsson i Halmstad och fru RenströmIngenäs
samt herrar Alemyr och Wahlund.