Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959 (Utlåtande 1959:Uu1 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen angående Sveriges medlemskap
i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO).

Genom en den 30 januari 1959 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 49, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden samma dag äskat
riksdagens godkännande av konventionen om upprättande av Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (Inter-governmental Maritime
Consultative Organisation, IMCO). Organisationen utgör Förenta Nationernas
fackorgan på sjöfartens område.

I fråga om konventionens innehåll får utskottet hänvisa till bilagan till
propositionen samt den redogörelse som lämnats å sid. 4—9 i propositionen.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen för de förhandlingar och
meningsutbyten som föregått konventionens undertecknande framgår, att
svenska myndigheter och sjöfartsorganisationer hyst viss tvekan om att
organisationen sådan den avses att gestaltas enligt konventionen hade ett
ändamål att fylla samt att man på svensk sida i varje fall framfört bestämda
yrkanden om att dess befogenheter, vilka är av rådgivande art,
skulle inskränkas till tekniska frågor. Den borde således icke befatta sig
med sjöfarten berörande kommersiella och ekonomiska ämnen. Strävanden
att på sådant sätt begränsa organisationens kompetensområde har även
gjorts direkt från dansk och norsk sida, ävensom av andra länder.

Såsom en följd av de meningsskiljaktigheter, som rått mellan länderna
i avseende å organisationens uppgifter, dröjde det tio år från konventionens
undertecknande den 6 mars 1948 tills den, sedan det erforderliga antalet
stater, tjugoen stycken, ratificerat densamma, kunde träda i kraft den
17 mars 1958.

Under tiden mellan konventionens undertecknande och dess ikraftträdande
gjordes vid internationella förhandlingar gemensamma försök från
de nordiska ländernas sida att åstadkomma en ändring av konventionen
lör att få till stånd det förut angivna begränsade kompetensområdet för
organisationen. Dessa försök ledde ej till omedelbara resultat

Kiler ikraftträdandet har emellertid strävandena burit frukt. Vid sammanträde
i juni 1958 med organisationens förberedande kommitté framfördes
nämligen ånyo önskemålet om eu begränsning av organisationens uppgifter.
Del föreslogs, att begränsningen skulle åstadkommas antingen genom
eu konventionsändring eller i praktiken. Så gott som alla de vid sam1
Dihang till riksdagens protokoll 1959. 5 samt. 1 avd. Nr 1

Utrikesutskottets utlåtande nr t år 1959

inanträdet närvarande delegationerna förklarade sig vara införstådda med
önskemålet om en begränsning, och kommittén beslöt enhälligt att förelägga
organisationens församling förslag till program för organisationens två första
verksamhetsår, omfattande i princip endast ärenden av teknisk natur.

Församlingen, som sammanträdde första gången i januari 1959, antog
det nämnda förslaget, varvid den första verksamhetsperioden utsträcktes
att omfatta tre år. Härigenom har organisationens program inskränkts till
att under angivna tidsperiod omfatta spörsmål i samband med 1948 års
sjöfartssäkerhetskonvention och till denna konvention fogade ombordläggningsregler,
internationella signalkoden, förenlietligande av skeppsmätningsregler
samt oljeskadekonventionen. Den antagna budgeten liksom sekretariatets
personella resurser anpassades efter en dylik verksamhetsram.

Departementschefen anför i sitt uttalande i anslutning till skildringen av
förhandlingarna rörande organisationens upprättande följande:

Vid prövningen av frågan huruvida även Sverige bör ingå såsom medlem
av organisationen eller fortfarande ställa sig utanför densamma torde
hänsyn böra tagas till förut omnämnda beslut rörande organisationens
verksamhet, som på förslag av förberedande kommittén fattades vid det
konstituerande församlingsmötet. Beslutet avser, att organisationen under
sina första tre år skall befatta sig uteslutande med spörsmål av teknisk art,
nämligen sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och skeppsmätningsfrågor.

Konstituerande mötets beslut rörande arbetsprogrammet innebär, att de
nordiska ländernas önskemål i fråga om verksamhetens inriktning tills vidare
tillgodosetts i sak. Det tillmötesgående, som sålunda visades de nordiska
länderna, får till stor del tillskrivas Övriga sjöfartsländers bekymmer
över den jämförelsevis långsamma takten i ratifikationerna liksom deras
önskan att förmå just de nordiska länderna, vilkas närvaro i sjöfartssaminanhang
brukar anses vara betydelsefull, att ansluta sig.

Tillmötesgåendet torde icke böra ses såsom enbart taktiskt betingat. Det
förefaller tydligt, att åtminstone regeringarna i sjöfartsländerna inom organisationen
blivit övertygade om det sakligt berättigade i den nordiska ståndpunkten.
Säkerligen har redarorganisationerna i respektive länder genom
sina många framställningar i ämnet en viktig del i denna utveckling.

Det bör emellertid framhållas, att — även om organisationen avses skola
under de första verksamhetsåren befatta sig endast med de tekniska spörsmål
som förut nämnts — organisationen icke kan undandraga sig befattning
med sjöf artsärenden, som hänvisas till densamma av Förenta Nationerna
eller dess fackorgan. Skulle dessa ärenden avse andra än tekniska
frågor, äventyras i viss mån den nu planerade ramen för organisationens
verksamhet. Emellertid kommer enligt församlingens beslut organisationens
sekretariat icke att ha personella resurser för handläggning av ekonomiska
eller kommersiella frågor. Med hänsyn härtill och till vad jag
tidigare anfört rörande konventionens ifrågavarande bestämmelse om hänvisning
av ärenden till organisationen synes de farhågor, som knutits till
bestämmelsen, åtminstone för närvarande vara överdrivna.

Det är givetvis svårt att nu göra något bestämt uttalande beträffande
frågan huruvida den för den första treårsperioden beslutade begränsningen
av verksamheten kommer att gälla även framdeles. Sannolikt är att majoriteten
av organisationens medlemmar kommer att bestå av länder med en i
jämförelse med bl. a. de nordiska länderna väsensskild inställning till den
internationella sjöfartens ekonomiska och kommersiella frågor. Detta be -

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

höver emellertid icke betyda, att förstnämnda länder ser det förenligt med
sina intressen att upptaga sådana frågor till behandling inom organisationen.
Därtill kommer, att det kan förutsättas att inom organisationens råd,
med dess viktiga funktioner och möjligheter att i viss mån styra utvecklingen,
de traditionella sjöfartsländerna fortfarande måste få en dominerande
ställning. Denna skulle ytterligare förstärkas, om Sverige tillförsäkrade
sig inflytande i organisationen.

Ytterligare må nämnas att Norge ratificerat konventionen den 29 december
1958.

Departementschefen förordar att Sverige godkänner konventionen och
anför i detta sammanhang följande:

Under åberopande av vad jag tidigare framhållit och icke minst med
hänsyn till att Norge inträtt i organisationen vill jag förorda, att Sverige
icke längre håller sig utanför densamma utan godkänner konventionen.
Den för de nordiska länderna gemensamma strävan att giva organisationen
ett ändamålsenligt verksamhetsfält synes mig ha de största möjligheterna
att nå sitt syfte genom fortsatt samverkan dessa länder emellan såväl
som med andra länder med motsvarande inställning. En samverkan
härutinnan från svensk sida torde icke kunna fullt förverkligas utanför organisationen,
särskilt som även Danmark och Finland i sina överväganden
torde ha kommit fram till motsvarande ståndpunkt.

Skulle emellertid organisationens verksamhet komma att utvecklas på ett
sätt, som kan lända den svenska sjöfartsnäringen till förfång, bör Sverige
icke tveka att, helst i samförstånd med andra nordiska länder, taga medlemskapet
under omprövning.

Utskottet

Under ärendets föredragning har utskottet inhämtat ytterligare upplysningar.
Bl. a. har upplysts, att Norge, som enligt vad som meddelats i propositionen
inträtt i organisationen, därvid avgivit en förklaring av innebörd
att norska regeringen kunde nödgas (would have to) taga frågan om sitt
medlemskap under omprövning, därest organisationens verksamhet komme
att utsträckas till frågor av rent kommersiell eller ekonomisk karaktär.
Avenså har erfarits, att förslag om Danmarks inträde i organisationen den 6
dennes underställts danska folketinget. Enligt förslaget förordas, att Danmark
beträffande frågan om begränsning av organisationens uppgifter till
tekniska och nautiska frågor avger en förklaring liknande den, som gjorts
av den norska regeringen och enligt vad som framgår av den svenska propositionen
är påtänkt att avgivas även från svensk sida.

Förslag om Finlands inträde i organisationen och om avgivande av en
förklaring av ifrågavarande innebörd föreligger, och beslut häröver torde
komma att fattas inom kort.

Utskottet instämmer för sin del i de synpunkter och önskemål, som från
svensk sida — i stor utsträckning gemensamt med de andra nordiska länderna
—- under förhandlingarna framlagts i syfte att begränsa organisationens
verksamhet. Utskottet finner det av organisationens församling antagna
beslutet om begränsning av organisationens verksamhet till endast
tekniska frågor väl påkallat.

Utrikesutskottets utlåtande nr 1 år 1959

I betraktande av att de önskemål, som från svensk sida hävdats rörande
viktiga principer för organisationen, i väsentliga delar blivit åtminstone tills
vidare tillgodosedda, synes avgörande skäl mot Sveriges inträde i organisationen
ej längre föreligga. Sedan organisationen numera kommit till stånd
och hittills så många som trettioen länder — däribland Norge — anslutit
sig till organisationen torde i stället övervägande synpunkter tala för att
vårt land tager inträde. I samverkan med övriga nordiska länder, av vilka
numera också Danmark och Finland framlagt förslag om godkännande av
konventionen, kan Sverige bäst inom organisationen följa det för de närmaste
tre åren aktuella arbetet ävensom vara verksamt för att även i fortsättningen
de nu fastslagna riktlinjerna för dess uppgifter kommer att följas.
Enligt konventionsparternas beslut skall av de nordiska staterna Norge
ingå i organisationens råd ävensom — under förutsättning av Sveriges godkännande
av konventionen — Sverige. Därutöver torde de nordiska länderna,
vilka tillsammans representerar en icke ringa del av världens handelsflotta,
ha möjlighet att även i församlingen gemensamt utöva inflytande.

Utskottet finner det önskvärt, att i samband med Sveriges godkännande en
förklaring avgives av i sak likartad innebörd som de förut nämnda förklaringar,
vilka avgivits av norska regeringen och föreslagits i propositionen
till danska folketinget. En sådan förklaring torde således böra innebära, att
frågan om Sveriges medlemskap tages under omprövning för det fall att organisationens
verksamhet skulle undergå en utveckling av det slag som
Sverige hittills motsatt sig och som ej anses förenlig med den svenska sjöfartsnäringens
intressen.

Under åberopande av vad i statsrådsprotokollet anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte som sin mening giva Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet här ovan anfört samt, med bifall till
Kungl. Maj :ts förevarande proposition, meddela av Kungl.
Maj :t äskat godkännande av konventionen om upprättande
av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO).

Stockholm den 26 februari 1959

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling hci närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Aastrup, Ewerlöf, Elmgren,
Birger Andersson, Georg Pettersson, Ivar Johansson och Boman;

från andra kammaren: herrar Gustafsson, Cassel, fru Renström-Ingenäs,
herrar Åkerström, Heckscher, von Friesen, Kärrlander och Wahlund.

590509 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag