Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2 (Utlåtande 1942:Säru32 säru3)

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1942 kl. 4 e. m.

Tredje särskilda utskottets utlåtande i anledning av dels
Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den
fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets
försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort
för nytt kårartillenregemente dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 27 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 210, vilken överlämnats
till tredje särskilda utskottets behandling, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
föreslagit riksdagen att besluta, att den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter under budgetåren 1942/43—
1946/47 skall äga rum efter i huvudsak den plan, som av föredragande departementschefen
i anförande till statsrådsprotokollet angivits.

Till utskottet hava vidare överlämnats i anslutning till propositionen upprättade
personalförteckningar och kostnadsberäkningar ävensom vissa andra
handlingar av beskaffenhet, att redogörelse för desamma icke ansetts böra ske
till statsrådsprotokollet.

Kungl. Majit har därefter i en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition,
nr 280, vilken jämväl överlämnats till behandling inom utskottet, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
föreslagit riksdagen att besluta, att ett i propositionen nr 210 förordat
nytt kårartilleriregemente skall förläggas till Kristinehamn.

I anledning av proposition nr 210 hava inom riksdagen väckts följande
sextio motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 226 av herrar Gabrielsson och Bäckström,
» 230 » herr Bondeson,

» 231 » herr Holmström m. fl.,

» 232 » herr Holmström,

» 233 och 234 av herr Gränebo m. fl.,

-»

235 av herr Heiding,

236 » herr Friggeråker,

237 » herr Anderson, Axel Ivar, m. fl.,

238 » herr Anderson, Axel Ivar,

239 » herr Nisser m. fl.,

240 » herrar Mannerskantz och von Horn,

241 » herr Bondeson m. fl.,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd.

Nr 2.

1281 42

2 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

nr	242	av	herr Ekströmer m. fl.,
»	243 och 244 av herr Lindblom m. fl.,
»	245	av	herr Ericsson, Herman, och herr Sylwan,
»	246	»	herrar Nordenson och Sandström samt
»	247	»	herr Ohlin ävensom
	inom	andra kammar en:
nr	304	av	herr Wiberg m. fl.,
»	305	»	herr von Seth,
»	306	»	herrar Skoglund i Umeå och Hansson i Vännäsby,
»	310	»	herr Nilsson i Landskrona,
»	311	»	herr Svedman m. fl.,
»	316	»	herr Wiberg,
»	317	»	herr Wiberg m. fl.,
»	318	»	herrar Håstad och Lundberg i Hälsingborg,
»	319	»	herr Håstad m. fl.,
»	320	»	herr Lövgren,
»	321	»	herr Bladh m. fl.,
»	322	»	herr Norup m. fl.,
»	323	»	herr Svedman m. fl.,
»	324	»	herr Ryling m. fl.,
»	325	»	herr Ryling och fröken Andersson,
»	326	»	herr Lundberg i Hälsingborg,
»	327	»	herr Hansson i Rubbestad m. fl.,
»	328	»	herr Sandberg m. fl.,
»	329	»	herr Ljungberg m. fl.,
»	330	»	herr Åqvist,
»	331 och 332 av herrar Björling och Sundström i Skövde,
»	333	av	herr Lindberg i Stockholm m. fl.,

» 334, 335, 336 och 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse,

» 338 och 339 av herr Lindberg i Stockholm ra. fl.,

» 340 och 341 av herr von Friesen,

» 342 av herrar von Friesen och Lindberg i Stockholm,

» 343 » herr von Friesen ra. fl.,

» 344 » herr Gustafsson i Tenhult ra. fl.,

» 345 » herr Nilsson i Steneberg ra. fl.,

» 346 » herr Ekdahl,

» 347 » herr Henriksson,

» 348 » herr Andersson i Södergård m. fl.,

» 349 » herrar Olson i Göteborg och Lundberg i Hälsingborg,

» 350 » herrar Thorell och Wiberg samt
» 351 » herrar Sundqvist och Hallén.

I anledning av propositionen nr 280 hava väckts två likalydande motioner,
nämligen inom första kammaren nr 259 av herrar Wistrand och Ekman samt
inom andra kammaren nr 366 av herr Petterson i Degerfors m. fl.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

^Redogörelse för innehållet i propositionen nr 210 — därest ej annat särskilt
angivits avses i det följande med beteckningen »propositionen» allenast
denna proposition — kommer att lämnas under samma rubriker som i propositionen.
För att icke tynga framställningen med alltför många detaljer kommer
utskottet vid redogörelsen för vad i propositionen anförts att i allmänhet
upptaga allenast uttalanden av mera principiell eller huvudsaklig innebörd.
I den mån i propositionen framförda förslag eller i övrigt gjorda uttalanden
icke blivit av utskottet berörda, hava desamma icke föranlett erinran från utskottets
sida,

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
i det följande i samband med behandlingen av de särskilda avsnitt, som därav
beröras.

Tre av de i anledning av propositionen väckta motionerna, nämligen
II: 333 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., angående ekiperingsbidrag
till pensionerad personal i arvodesbefattning,

II: 339 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., angående förhöjda årsarvoden
och hyresersättning till hemvärnsområdesbefälhavare, samt

II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse, i vad motionen rör
lönegradsplacering för arbetsförmän av 2. klass vid truppförband inom armén
och för signalister vid flygflottiljer,

torde dock, sistnämnda motion i nu angivna delar, böra upptagas till behandling
först i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 266
angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1942/43, vilken proposition likaledes överlämnats till utskottet.

Utskottet kommer att i särskilt betänkande, nr 3, upptaga till behandling
motionerna I: 246 och II: 325.

Avd. I. Inledning.

Sedan vissa preliminära undersökningar rörande genomförande av en förstärkt
och moderniserad försvarsordning under år 1940 utförts inom försvarsstaben
och de särskilda försvarsgrenarnas staber samt på initiativ av
chefen för försvarsdepartementet under tiden januari—mars 1941 överläggningar
hållits med representanter för näringslivet och inom detta verkande
organisationer m. fl. rörande samhällets förmåga att bära en permanent ökning
av försvarsutgifterna, beslöt Kungl. Maj:t den 20 juni 1941, att inom försvarsdepartementet
skulle under ledning av statssekreteraren T. G. Wärn företagas
närmare utredning i ämnet, syftande till uppgörande av förslag till en plan
rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter
under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar.
Utredningen, vilken antog benämningen 1941 års försvar sutredning,
överlämnade till en början den 4 oktober 1941 en promemoria med förslag
till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid, örn höjning av
värnpliktsåldern samt örn upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm,
vilken promemoria lades till grund för bestämmelser i dessa ämnen

4 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

i den av 1941 års riksdag antagna värnpliktslagen den 30 december 1941.
Sedermera överlämnade försvarsutredningen den 12 januari 1942 till fullgörande
av sitt uppdrag till Kungl. Majit betänkande med förslag till plan för
organisationsarbetet inom försvarsväsendet (statens off. utredn. 1942: 1).

Över försvarsutredningens betänkande hava i anledning av remiss yttranden
avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar, vilka angivits å sid.
6 och 7 i propositionen.

Sedan försvarsutredningen avgivit sitt betänkande, tillkallades enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1942 generaldirektören E. R,
Stridsberg, ledamoten av första kammaren G. Andrén samt ledamöterna av
andra kammaren O. Andersson i Malmö, J. H. Bergvall och G. H. Svensson
i Grönvik att såsom sakkunniga inom försvarsdepartemenet, enligt direktiv
som under hand lämnades de sakkunniga och med beaktande av de utlåtanden,
som avgåvos över betänkandet, biträda med fortsatt beredning av frågan om
försvarsväsendets organisation. De sakkunniga, vilka antogo benämningen
1942 års försvarsberedning, inkommo under tiden den 2—18 mars 1942 med
48 promemorior rörande skilda delar av försvarsutredningens betänkande och
i anledning av de i ärendet avgivna yttrandena.

I anledning av särskilt uppdrag av chefen för försvarsdepartementet avgav
vidare kommendören vid flottan H. H. I. Strömbäck den 14 februari 1942 ett
betänkande innefattande en taktisk-teknisk undersökning rörande sjöförsvarets
sammansättning. Över betänkandet, vilket är av hemlig natur, avgåvos
yttranden av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, cheferna för
marinen och flygvapnet samt statens industrikommission.

Förutom nu berörda frågor ha i propositionen upptagits till behandling
vissa andra spörsmål, beträffande vilka särskilda sakkunnigutredningar verkställts,
bland annat frågan om socialvården inom försvarsväsendet och rörande
anordnande av fritidsundervisning för försvarsväsendets personal.

Avd. II. Allmänna synpunkter.

Under denna avdelning har departementschefen till en början redogjort
för vissa av försvarsutredningen framlagda synpunkter rörande den ekonomiska
och statsfinansiella bakgrunden till den försvarsorganisation som av
utredningen föreslagits. Utredningen hade därvid gjort gällande, att den
framlagda kostnadsramens storlek i förhållande till nationalinkomsten icke
vore ägnad att väcka farhågor ur allmänna ekonomiska synpunkter. Däremot
kunde finanspolitiskt större svårigheter komma att yppa sig, men även ur
nämnda synpunkter kunde problemet lösas.

Vidare har departementschefen meddelat en sammanfattning av en av försvarsutredningen
i betänkandet lämnad kortfattad redogörelse för de senaste
årens krigserfarenheter, sådana de tedde sig ur de särskilda försvarsgrenarnas
synpunkter, ävensom av en i anslutning därtill lämnad översikt av försvarsutredningens
förslag i stora drag.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 5

Av nämnda sammanfattning framgår, att försvarsutredningens förslag innebär
bland annat följande:

Armén:

I krigsorganisationen ingår, bland annat, ett antal lättrörliga förband, motoriserade
eller cykelutrustade, vilka sammanhållas i smärre operativa enheter,
motorbrigader eller cykelbrigader, inrymmande förband ur flera truppslag
och med egen underhållstjänst.

I krigsorganisationen ingå vidare dels ett antal pansarförband, vilka jämte
förband ur andra truppslag bilda särskilda pansarbrigader, dels ock ett antal
jägarbrigader.

Rytteriet sammanföres i ryttarbataljoner, vilka få karaktär av kårförband.

Kårartilleriet utökas och luftvärnet förstärkes betydligt.

I fredsorganisationen tillkomma två nya truppslag, nämligen dels pansartrupperna
och dels tygtrupperna. Kavalleriet, som organiseras på tre förband,
utbildas endast i ryttar- och cykeltjänst. Artilleriet utökas med ett kårartilleriregemente.

Marinen:

Byggande av tunga fartyg, pansarskepp, monitorer eller dylikt bör tills
vidare icke ifrågakomma. Närmast aktuella för nybyggnad är o i stället lätta
kryssare, av vilka två redan äro beslutade, samt jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar.

En lätt flotta av sistnämnda fartygsslag bör räkna minst 3 kryssare, 12
jagare och 18 torpedbåtar.

Därutöver bör finnas en stödstyrka, tills vidare bestående av de tre
Sverige-skeppen jämte kustjagare, torpedbåtar och minsvepare, vartill komma
dels undervattensbåtar och dels lokala sjöstridskrafter.

Nybyggnad sker i huvudsak av större jagare, kustubåtar samt torpedbåtar.
Under femårsperioden påbörjas byggandet av en kryssare av samma tvp som
de två år 1940 beslutade.

Kustartilleriet förstärkes genom att detsamma tillföres ytterligare rörligt
svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri.

Hemsö kustartilleriförsvar förses med viss bemanning även i fredstid.

Ett nytt kustartilleriregemente upprättas för bemanning av Göteborgs
kustartilleriförsvar.

Flygvapnet:

Flygvapnet organiseras i fred på sex bombflottiljer, sex jaktflottiljer, tre
spaningsflottiljer och en torpedflottilj.

Det har icke synts utredningen osannolikt, att utvecklingen under femårsperioden
kan komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet, därvid
i första hand ytterligare en jaktflottilj syntes böra tillkomma.

Departementschefen har därefter lämnat en redogörelse för den sammanfattning
av försvarsutredningens kostnadsberäkningar, som intagits i utred -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ningens betänkande. Därav framgår, att kostnaderna för genomförande av
utredningens förslag med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 beräknats
till sammanlagt cirka 755,700,000 kronor per år under budgetåren 1942/43
-—1946/47 samt till cirka 646,000,000 kronor per år efter nämnda tid.

Ur de i propositionen i denna del redovisade yttrandena må här omnämnas,
att chefen för marinen framfört ett bestämt krav på en för samverkan med
sjöstridskrafterna (närmast kustflottan) och torpedflottiljen avsedd jaktflottilj
utöver de av försvarsutredningen föreslagna. Jämväl chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen hava föreslagit inrättande av ytterligare en jaktflottilj.

överbefälhavaren har i sitt yttrande i fråga örn armén anfört, att utredningens
krav på kvalitet i förening med kostnadsramen medfört en begränsning
av kvantiteten av de i krigsorganisationen ingående, för operativ verksamhet
avsedda förbanden. I särskilt yttrande angåves, huru de brister,
som i förevarande hänseende vidlådde förslaget, skulle kunna fyllas utan utvidgning
av kostnadsramen. Bland annat borde antalet jägarbrigader utökas
samt kårartilleriet förstärkas. I fråga örn marinen har överbefälhavaren anslutit
sig till huvudgrunderna i försvarsutredningens förslag. Vad slutligen
angår flygvapnet har överbefälhavaren funnit det angelägnaste önskemålet
i fråga örn förbättringar av utredningens förslag vara, att en sjunde jaktflottilj
tillkomme. — De merkostnader, som skulle uppstå genom angivna förbättringar
av arméns krigsorganisation, har överbefälhavaren ansett kunna
kompenseras dels genom den minskning av kostnaderna för ammunitionsanskaffning,
som på vissa grunder beräknades, dels genom vissa minskningar
av arméns materielförsörjning i övrigt. Kostnaderna för den sjunde jaktflottiljen
kunde delvis täckas genom vissa besparingar i första hand inom
flygvapnet men till en del möjligen även inom försvarsväsendet i övrigt.

Statens industrikommission har med avseende å erforderliga råvaror och
industriella möjligheter i övrigt förklarat sig efter verkställda undersökningar
kunna konstatera, att svårigheter utan tvivel i flera avseenden vore
förhanden, men att dessa svårigheter vore av den art, att desamma, örn lämpliga
åtgärder vidtoges, syntes kunna övervinnas. Något avgörande hinder
syntes därför icke förefinnas mot att den föreslagna upprustningen skulle
kunna genomföras och detta på ett sådant sätt, att en väsentlig koncentrering
av materieltillverkningen till de närmaste åren komme till stånd. — Industrikommissionen
har vidare i sitt yttrande understrukit, att förslagets genomförande
finanspolitiskt kunde komma att medföra vissa svårigheter, men
likväl som sin uppfattning uttalat, att en utbyggnad av försvaret på föreslaget
sätt icke kunde sägas vid oförändrade ekonomiska förhållanden i någon mera
allvarlig grad komma att belasta folkhushållet.

Departementschefen har därefter i korthet redogjort för den i det föregående
omnämnda, av kommendören vid flottan H. H. I. Strömbäck på departementschefens
uppdrag verkställda taktisk-tekniska undersökningen rörande
sjöförsvarets sammansättning, vilken sammanfattats i ett den 14 februari 1942

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

avgivet hemligt betänkande. I nämnda betänkande hade erfarenheterna från
det pågående kriget ingående granskats i den mån de berörde sjöstridskrafternas
sammansättning och operativa uppdelande samt de olika fartygstypernas
konstruktion. Särskild uppmärksamhet hade därvid ägnats frågorna
örn sjöstridskrafternas försvar mot och samverkan med flygstridskrafter.
Flottan borde sammansättas av dels snabba men samtidigt slagkraftiga operationsgrupper,
som främst under mörker och dålig sikt men jämväl under dager
kunde insättas mot fientliga framstötar över havet, dels en mera långsamgående
stödstyrka avsedd för verksamhet i kustens närhet. I var och en av
de snabba operationsgrupperna, som i största utsträckning skulle samverka
med flygstridskrafter och undervattensvapnen, borde ingå en kryssare. Förutom
kryssare skulle i varje operationsgrupp ingå jagare och torpedbåtar.

1942 års försvarsberedning har i vad avser förevarande avdelning av propositionen
framhållit, att beredningen ansett det ligga utom dess uppgift att
yttra sig angående den av försvarsutredningen uppställda ekonomiska ramen
för försvarsorganisationen. Beredningen hade fördenskull strävat efter att
hålla sig inom den ungefärliga kostnadsram, som av försvarsutredningen angivits.
I anslutning därtill hade beredningen sålunda, då den ansett sig böra
föreslå kostnadskrävande förbättringar på vissa punkter, sökt att ersätta kostnadsökningen
genom besparingar på andra punkter.

I fråga örn flygvapnet hade försvarsberedningen funnit de skäl, som av
vissa militära myndigheter i remissyttrandena anförts till stöd för deras
önskemål örn uppsättande av ytterligare en jaktflottilj utöver vad som föreslagits
av försvarsutredningen, vara så vägande, att även beredningen funnit
sig för sin del böra ansluta sig till desamma.

Försvarsberedningen har även funnit det angeläget, att en ytterligare förstärkning
av arméns pansartrupper utöver utredningens förslag så vitt möjligt
komme till stånd. Detta önskemål syntes kunna tillgodoses genom att utvidga
det föreslagna Göta pansarlivgarde, så att även detta regemente komme att
omfatta tre bataljoner.

Då de sålunda av beredningen föreslagna utvidgningarna komme att medföra
väsentliga kostnadsökningar — av beredningen uppskattade till sammanlagt
107 miljoner kronor under femårsperioden — hade beredningen funnit
sig böra undersöka de möjligheter, som kunde finnas att under femårsperioden
göra motsvarande besparingar genom uppskov med andra av försvarsutredningen
föreslagna åtgärder. Beredningen hade härvid kommit till det resultatet,
att de för genomförandet av beredningens förslag erforderliga medlen
med minsta olägenhet skulle kunna erhållas genom uppskov med de beslutade
eller planerade kryssarbyggena. Ekonomiskt skulle ett uppskjutande av
kryssarbyggena innebära ett minskat behov av anslag för fartygsbyggnader
under femårsperioden med i runt tal 110 miljoner kronor. Nämnda belopp
vore fullt tillräckligt för bestridande av de kostnader under femårsperioden,
som vore förenade med uppsättandet av en ny jaktflottilj och tillkomsten av
ytterligare en pansarbataljon. Härtill komme emellertid, att det redan be -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

viljade anslaget till kryssarbygget -— 55 miljoner kronor — med avdrag av
vad som redan disponerats därav bleve tillgängligt och kunde användas för
byggande av fartyg, som tidigare än kryssarna kunde bliva ett tillskott till vår
marina försvarskraft.

Alternativt har försvarsberedningen föreslagit, att allenast en av de
beslutade kryssarna byggdes, medan byggandet av de två övriga uppskötes.
I detta fall borde företräde dock lämnas åt byggandet av utav försvarsutredningen
förordade större jagare. Enligt detta alternativ erhölles möjlighet att
inom kostnadsramen uppsätta den föreslagna sjunde jaktflottiljen.

För egen del har departementschefen till en början förklarat sig dela de
ekonomiska och finansiella synpunkter på det framlagda förslaget, som av
försvarsutredningen framlagts och av industrikommissionen understrukits. I
anslutning härtill har departementschefen anfört bland annat följande:

Man kan här icke undgå att observera, att ingen ansvarig myndighet ansett
sig kunna förorda en mer avsevärd utvidgning av kostnadsramen, ehuru tvivelsutan
en ytterligare förstärkning av försvarskrafterna i flera hänseenden ansetts
önskvärd. Detta beror enligt min mening därpå, att — även örn de av utredningen
beräknade kostnaderna vid fortsatt ekonomiskt framåtskridande väl
kunna bäras — förhållandet vid ett ogynnsammare ekonomiskt läge kan bliva
ett annat. Skulle längre perioder av stagnation eller depression drabba vårt ekonomiska
liv, torde dessa kostnader komma att innebära en allvarlig ekonomisk
påfrestning för landet. På grund härav måste försiktighet iakttagas, när det
gäller att binda statens resurser för försvarsändamål under en följd av år.
Att gå utöver den föreslagna kostnadsramen bör därför icke komma i fråga.
Visserligen kan jag med hänsyn till de senaste årens hårda erfarenheter icke
förorda någon egentlig beskärning av försvarsutredningens förslag i avseende
å försvarskraffernäs kvalitet eller kvantitet. Men jag förutsätter, att vid förslagets
genomförande alla möjligheter till besparingar tillvaratagas, som
kunna ske utan eftersättande av effektiviteten.

Departementschefen har vidare anfört, att när det nu gällde att använda de
för försvarsmaktens förstärkning avsedda medlen till höjande av dess kvalitet,
ville departementschefen ge sin anslutning till den principiella uppläggningen
av försvarsutredningens förslag, vilket i fråga om grundlinjerna tillkommit
i samråd med departementschefen. Det syntes sålunda erforderligt
att giva vårt försvar en sådan utformning, att det mera anpassades efter
erfarenheterna under det pågående kriget. En av de väsentligaste av dessa
vore, att ett lands försvar måste vara allsidigt. Både armé, marin och flygvapen
måste vara i förhållande till det hela starka. Försummades någon försvarsgren,
bleve den en svag länk i kedjan, som lätt kunde brista till obotligt
men för den gemensamma uppgiften. Försvarsutredningens förslag till resursernas
fördelning mellan de olika försvarsgrenarna hade vunnit odelad anslutning
från militärt håll, vilket måste betecknas som en styrka. Även departementschefen
anslöte sig till nämnda förslag. Beträffande användningen av
de för varje försvarsgren avsedda medlen hade utredningens förslag på alla
betydelsefulla punkter tillstyrkts av de militära myndigheterna.

I fråga örn de av överbefälhavaren föreslagna ökningarna av arméns krigs -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

organisation och sättet för dessa ökningars finansierande har departementschefen
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget om att för åstadkommande
av dylika ökningar minska den avsedda materielförsörjningen i
allmänhet. Däremot hade departementschefen intet att erinra mot att de kostnadsminskningar,
som belöpte på ammunitionsanskaffningen, utnyttjades till
förstärkning av arméorganisationen. Departementschefen förordade därför,
att ytterligare ett antal infanteriförband organiserades som cykelförband och
att artilleriet motoriserades utöver vad försvarsutredningens förslag innebure.
Däremot vore det icke möjligt att inom kostnadsramen bereda utrymme för
en ytterligare förstärkning av det tunga artilleriet.

Vad beträffar 1942 års försvarsberednings förslag örn att, för att bereda
medel för ytterligare en pansarbataljon vid armén och en jaktflottilj vid flygvapnet,
icke anvisa medel under femårsperioden för byggande av kryssare
åt flottan, bär departementschefen hänvisat till att försvarsutredningens förslag
byggde på en omsorgsfull avvägning av de tre försvarsgrenarnas behov,
en avvägning, som med aktgivande på de olika försvarsmedlens möjligheter
till vårt lands skydd verkställts i samråd med de militära myndigheterna. Vid
utarbetande av planen för flottans förstärkning hade därvid förutsatts tillkomsten
av de ifrågavarande kryssarna, och övriga förslag till nya fartygsbyggen
hade anpassats därefter. Att försvarsutredningens förslag på denna
punkt byggt på riktiga förutsättningar bestyrktes ytterligare av den förenämnda
taktisk-tekniska undersökningen rörande sjöförsvarets sammansättning,
vid vilken de allra senaste rönen på sjökrigets område beaktats. Programmet
för flottans ersättningsbyggnad skulle därför komma att förvanskas,
örn kryssarbyggena uteslötes därur. Sålunda skulle icke blott den tänkta förstärkningen
av flottan reduceras till mindre än hälften utan även den återstående
delen tillkomma utan att dess användning inginge i någon genomtänkt
plan för flottans taktiska användning. Flottan bleve därigenom en svag länk
i det svenska försvarets kedja.

I fråga om kryssarbyggena har departementschefen ytterligare anfört
följande:

En annan sak är, att anledning icke nu föreligger att i annan mån taga
ståndpunkt till flottans ersättningsbyggnad än till den del därav, som låter
sig genomföra under den avsedda femårsperioden. Den från början framlagda
planen för färdigställande av de båda av 1940 års urtima riksdag beslutade
kryssarna har visat sig vara i hög grad missvisande. Marinförvaltningen har
icke mäktat genomföra konstruktionsarbetet i den takt, som avsetts. En noggrann
beräkning av föreliggande möjligheter visar dock, att de beslutade
kryssarna kunna, under förutsättning att materieltillgången det medgiver, färdigställas
inom femårsperioden. Om deras byggande till tiden förläggas före
de föreslagna större jagarnas, kunna de levereras år 1946, annars år 1947. Enär
vår tillgång av lätta, moderna fartyg är betydande — detta gäller även jagare,
sedan redan beslutade färdigställts — medan flottan bortsett från specialfartyget
Gotland icke under tjugo år tillförts något nytt artillerifartyg, säger
det sig självt, att tillkomsten av de beslutade kryssarna är det ur sjömilitär
synpunkt mest trängande. Därför böra dessa båda kryssare färdigställas före
de planerade större jagarna, såvida icke materielläget framtvingar en omkast -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ning. Frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel kommer
att under sommarens lopp underkastas en ingående prövning, varefter slutlig
ståndpunkt till den ordning, vari fartygsbyggena böra ske, kan tagas.

Emellertid framgår av gjorda undersökningar, att påbörjandet av en tredje
kryssare, såsom försvarsutredningen föreslagit, icke kan ske inom den angivna
femårsperioden. Den bör därför utgå ur det nu aktuella ersättningsbyggnadsprogrammet.
De medel, som därigenom kunna bli disponibla, böra användas
för förstärkning på annat sätt av flottan. Närmast till hands ligger att omedelbart
igångsätta byggnad av två jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp, vilket
kan ske utan att andra byggnadsplaner åsidosättas. I ett senare sammanhang
kommer jag att framställa ett dylikt förslag. Denna utökning av jagarbeståndet
bör givetvis föranleda, att under tiden efter femårsperiodens slut färre jagare
byggas för att bereda rum åt ytterligare artillerifartyg. Genom den av mig nu
senast förordade ändringen av ersättningsbyggnadsprogrammet för femårsperioden
bliva vissa av de av försvarsberedningen anförda synpunkterna
beaktade.

Yidkommande försvarsberedningens förslag örn ytterligare en pansarbataljon
utöver vad av försvarsutredningen föreslagits, har departementschefen
anfört, att behovet därav icke i detta sammanhang framhållits av någon
militär myndighet, men att väl åtskilliga andra önskemål framställts, som icke
kunnat tillgodoses av ekonomiska skäl. Under sådana omständigheter kunde
departementschefen icke finna, att detta förslag borde föranleda någon åtgärd.

^ ad slutligen beträffar försvarsberedningens förslag om en sjunde jaktflottilj
utöver de sex av försvarsutredningen föreslagna har departementschefen,
med erinran att behovet av en ytterligare förstärkning av flygvapnet
understrukits från många håll, för egen del anfört följande:

Aven för mig framstår ett starkare flygvapen som betydelsefullt. I
princip har jag därför intet att erinra mot uppsättandet av en sjunde jaktflottilj.
Jag finner det emellertid icke nödvändigt att beslut redan nu fattas
härom. Det är nämligen ganska tveksamt, örn denna ytterligare utökning av
flygvapnet kan med hänsyn till utbildningen av personal och till organisatoriska
svårigheter medhinnas inom femårsperioden. Vidtagas redan nu åtgärder
för att trygga leveransen av den erforderliga flygmaterielen, vilket jag
senare kommer att föreslå, kan med det slutliga avgörandet av denna fråga
anstå till 1944 års riksdag. Skulle det vid denna tidpunkt visa sig, att flottiljen
icke hinner uppsättas inom femårsperioden, har ingenting annat inträffat än
att övriga flottiljer kunna tillföras flygplan vid en tidigare tidpunkt än som
ursprungligen beräknats. Kan å andra sidan flottiljen uppsättas inom femårsperioden,
erfordras ett flygfält, som måste iordningställas under den närmaste
tiden. Ett dylikt fält är emellertid under alla omständigheter nödvändigt
för flygvapnets samverkan med flottan, varför jag, såsom i ett senare sammanhang
framhålles, utgår från att åtgärder skola vidtagas för anordnande av
ett sådant fält.

Då jag föreslår, att frågan örn tillkomsten av denna sjunde jaktflottilj skjutes
något på framtiden, beror detta även därpå att ett beslut nu innebär, att statsmakterna
binda sig för ett överskridande av kostnadsramen med i genomsnitt
12 miljoner kronor örn året. Några möjligheter till besparingar på annat håll,
som kunna ggdtagas, ha icke kunnat anvisas. Att lösgöra några för ändamålet
alldeles otillräckliga belopp genom att giva avkall på nödvändiga fordringar
i fråga örn flygvapnets materiella utrustning anser jag nämligen icke
rådligt. Enär såsom förut framhållits en utvidgning av kostnadsramen måste

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 11

ingiva stora betänkligheter, bör en dylik icke utan tvingande nödvändighet
ske. Yid den tidpunkt då beslut senast bör ha fattats — år 1944 — bör det
ha blivit klarlagt, antingen att uppsättandet av flottiljen icke medhinnes, i
vilket fall kostnaderna komma att falla på tiden efter femårsperiodens utgång,
då genom minskade materielanskaffningar bättre utrymme för bestridande av
nämnda kostnader kommer att föreligga, eller, i motsatt fall, i vad mån kostnaderna
för flottiljen kunna bestridas genom anlitande av de utvägar för
åstadkommande av besparingar på annat håll inom försvarsväsendet, som enligt
överbefälhavarens mening möjligen kunna föreligga och som äro en förutsättning
för att den ifrågasatta utvidgningen skall kunna ske inom den avsedda
kostnadsramen.

Departementschefen har i anslutning till det anförda understrukit, att de
framlagda förslagen och kostnadsberäkningarna icke vore avsedda att angiva
annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste
femårsperioden borde förlöpa. Det borde även betonas, att kostnadsberäkningarna
hade avseende på de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet.
Yid sidan av dessa utgifter måste under nuvarande förhållanden bestridas
betydande kostnader för vidmakthållande av vår försvarsberedskap dels i form
av löpande utgifter, dels i form av engångsutgifter för försvarsberedskapens
stärkande. Det därför erforderliga medelsbehovet borde få bedömas och
täckas från fall till fall vid sidan av femårsplanens kostnadskalkyler. De framlagda
riktlinjerna för försvarsväsendets organisatoriska utbyggnad avsåge
sålunda i sin helhet ändamål, som enligt de i årets statsverksproposition uppdragna
principerna borde tillgodoses över riksstaten och ej från anslag å förskottsstaten
för försvarsväsendet.

Det avgörande beträffande försvarsväsendets fortsatta utveckling, som nu
borde träffas, avsåge enligt departementschefens mening att i sak bestämma
huvuddragen av organisationen och vad därmed sammanhängde men icke att
låsa en bestämd finansiell ram för utvecklingen. Som emellertid organisationen
avvägts med hänsyn till den finansiella belastning för ändamålet, som
ansetts möjlig, vore det tydligt, att förändringar i kostnadsramen borde
anses tillåtna endast under vissa förutsättningar och i begränsad omfattning.
Om prisutvecklingen föranledde en väsentlig utvidgning av kostnadsramen
trots oförändrat sakinnehåll, syntes denna ramförskjutning inom
skäliga gränser böra accepteras. Omvänt borde en reduktion av totalkostnaden
under 755 miljoner kronor till följd av prisfall icke få betraktas såsom
en besparing, vilken kunde få utfyllas med utgifter för nya ändamål.

Departementschefen har slutligen framhållit, att de med propositionen
överlämnade förslagen till personalförteckningar icke borde betraktas som
slutgiltiga. De borde emellertid tjäna till grundval för de anslagsäskanden,
som under hänsynstagande till den pågående omorganisationen av försvarsväsendet
för varje budgetår skulle föreläggas riksdagen. Avvikelser från
nämnda personalförteckningar syntes därvid i många fall komma att visa sig
erforderliga, men det borde givetvis iakttagas, att den nu beräknade personalorganisationen
icke i huvudsakliga delar frånginges.

Till förevarande avsnitt av propositionen äro att hänföra följande i anledning
av propositionen nr 210 avgivna motioner:

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

motionen I: 247 av herr Ohlin, som yrkat, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om utredning dels rörande åtgärder för försvarets stärkande
under de närmaste två å tre åren, oavsett örn dessa åtgärder inginge
som led i en permanent försvarsordning eller ej, dels rörande de uppskov
med i 5-årsplanen förutsedda åtgärder, som kunde föranledas av försvarsarbetets
inriktning på snabbast möjliga ökning av försvarsmakten;

likatydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. och II: 327 av herr
Hansson i Rubbestad m. fl., i vilka föreslagits, bland annat, att flygvapenorganisationen
skulle omfatta minst en flygflottilj utöver det av Kungl. Majit föreslagna
antalet, att byggandet av de två beslutade kryssarna skulle uppskjutas,
att pansarvapnet skulle förstärkas med en pansarbataljon vid Göta pansarlivgarde
samt att utredning måtte företagas rörande omändring av en infanteribataljon
till lufttrupp ävensom rörande organiserande av transportflygförband; likalydande

motionerna I: 243 av herr Lindblom m. fl. och lii 328 av herr
Sandberg m. fl., i vilka yrkats, att byggandet av de två beslutade kryssarna
skulle uppskjutas;

motionen lii 348 av herr Andersson i Södergård m. fl., vari yrkats, bland
annat, att kryssarbygget ställes på framtiden och att de medel, som därigenom
bliva disponibla under 5-årsperioden, användas till anskaffning av en sjunde
jaktflottilj, ytterligare en pansarbataljon samt två jagare och, i den mån
medlen förslå därtill, av ubåtar och torpedbåtar; samt

motionen I: 239 av herr Nisser m. fl., vari yrkats, bland annat, att för
anskaffande av tungt 15 cm kanonartilleri för armén skulle avses visst engångsbelopp,
varjämte artilleriets fredsstater skulle på visst sätt utökas.

Yad till en början beträffar frågan, huruvida en försvarsplan av den principiella
struktur, som här av Kungl. Majit föreslagits, kan anses påkallad
och lämplig, vill utskottet för sin del ansluta sig till den uppfattningen,
att tillkomsten av en dylik plan framstår som ett angeläget önskemål. Utskottet
vill därvid erinra om att den försvarsordning, som beslöts år 1936, på
grund av de inträffade förhållandena i mycket väsentliga stycken utvidgats.
Framför allt gäller detta i fråga örn flygvapnet, men även beträffande armén
och marinen hava så stora utvidgningar och förändringar vidtagits i 1936 års
försvarsordning, att denna för närvarande knappast kan sägas vara annat än
principiellt och formellt alltjämt gällande. Det ligger i sakens natur, att ju
mera man avlägsnar sig ifrån den i princip antagna försvarsordningen, desto
mera angeläget är det, att det fortsatta organisationsarbetet äger rum i enlighet
med en något så när fast plan; i annat fall kan risk föreligga för att överblicken
över försvarsväsendets angelägenheter skymmes och att som följd
därav utvecklingen blir ensidig eller på annat sätt mindre effektiv. Det torde
icke med fog kunna sägas, att de förändringar, som under de senaste åren ägt
rum inom vår försvarsorganisation, skett med åsidosättande av rimliga anspråk
på planmässighet, även örn de i allmänhet skett successivt allteftersom
behov därav uppkommit och möjlighet till deras genomförande varit för

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

handen. Enligt utskottets mening har emellertid utvecklingen nu kommit därhän,
att avsaknaden av en plan för organisationsarbetets fortsättande framstår
såsom en påtaglig olägenhet. Icke minst skulle riksdagens arbete på försvarsområdet
underlättas genom tillkomsten av en dylik plan. Utskottet anser
därför, att Kungl. Maj:ts initiativ till att åstadkomma en plan för det fortsatta
organisationsarbetet inom försvarsväsendet bör hälsas med tillfredsställelse.
Vad beträffar den tidrymd som den framlagda planen föreslagits skola omfatta,
budgetåren 1942/43—1946/47, anser utskottet densamma vara väl avvägd.
Det i motionen I: 247 framställda yrkandet örn en utredning rörande åtgärder
för försvarets stärkande, begränsade till de närmaste två å tre åren, finner sig
utskottet sålunda icke kunna biträda.

Utskottet finner sig böra understryka vad departementschefen anfört därom,
att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra
sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda utanför
de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande
av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.

Yad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen
angiven till cirka 755,000,000 kronor örn året under femårsperioden
och cirka 650,000,000 kronor om året därefter, delar utskottet de synpunkter
i detta hänseende som av departementschefen anförts. Utskottet
ansluter sig sålunda till departementschefens mening, att den framlagda kostnadsramen
bör kunna bäras av det svenska samhället, men att den å andra
sidan kommer gränsen för denna förmåga så nära, att man icke utan
tvingande skäl bör gå utöver den framlagda ramen, givetvis bortsett flan de
ökningar som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. I den mån
det kommer att visa sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver
vad inom kostnadsramen beräknats — exempelvis räknar utskottet, såsom av
det följande framgår, med att en sjunde jaktflottilj utöver de sex i planen
upptagna skall kunna komma till stånd under femårsperioden — anser utskottet
fördenskull, att möjligheterna till däremot svarande besparingar skola
noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.

Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens
kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande
den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar
ägt rum, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu lådande
prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från propositionens
kostnadsberäkningar. Utskottet har icke haft möjlighet att företaga
en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle vara en
alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt icke medföra större intresse
annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden prisväxlingarna
äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper. Utskottet har
emellertid från statens industrikommissions prisbyrå inhämtat vissa upplysningar
rörande de prisförändringar i stora drag som ägt ruin efter den 1 juli
1941. Därav framgår, bland annat, att prisstegringen för nybyggande av örlogsfartyg
från nämnda dag till den 1 maj 1942 torde kunna uppskattas till cirka

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

7—8 procent, att kommerskollegiets s. k. generalindex, d. v. s. index för de
genomsnittliga grosshandelspriserna i Sverige, från juli 1941 till mars 1942
stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga prisstegringen under
samma tid för gruv-, metall- och industrivaror utgjorde 3.6 procent, för hudar
och lädervaror 4.7 procent samt för*spånadsämnen och textilvaror 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,
att det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke örn
en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen
givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp; att
sådana jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta, då det
nämligen icke kan vara möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en så
omfattande organisation som det här är fråga örn. Även i andra avseenden
torde framtida förändringar i det utrikespolitiska läget, nya krigserfarenheter
och nya tekniska framsteg kunna leda till vissa avsteg från den nu framlagda
planen. Utskottet har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska
de framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att
en närmare granskning i detta hänseende kommer att äga rum vid behandlingen
av riksstatsförslagen för varje budgetår.

I fråga om den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i
hela försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, vill utskottet
i stort sett ansluta sig till propositionen. Vad till en början beträffar
armén har utskottet med tillfredsställelse konstaterat, att det befunnits
möjligt att inom den framlagda kostnadsramen i flera hänseenden
utvidga och förbättra arméns krigsorganisation i förhållande till försvarsutredningens
förslag. Enligt utskottets mening skulle onekligen en ytterligare
utvidgning av pansarvapnet vara ägnad att verksamt öka effektiviteten hos
arméorganisationen. Vidare synes det med ett visst fog kunna göras gällande,
att en ytterligare utökning av det tunga artilleriet inom armén vore av påtagligt
värde. Utskottet är emellertid ense med departementschefen därom,
att man för ernående av utvidgningar av sådana slag icke bör göra något avkall
vare sig på de av försvarsutredningen uppställda fordringarna på materielförsörjningen
eller på några andra i planen upptagna organisatoriska åtgärder av
större betydelse. Dessa utvidgningar synas sålunda näppeligen stå att ernå
inom den tilltänkta kostnadsramen. Då det dessutom förefaller vara icke fullt
klarlagt, huruvida sådana utvidgningar ur organisatorisk och industriell synpunkt
kunna genomföras under femårsperioden, vill utskottet i denna del icke
göra annat uttalande än att utskottet förutsätter, att Kungl. Majit alltfort halsin
uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar av
pansarvapnet och kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga
att genomföra.

Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har utskottet
haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Majlis förslag, jämväl till de
yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag beslutade
två kryssarna, vilka innefattas i förenämnda motioner. I sak innebära
dessa yrkanden, att riksdagen skulle taga initiativ till ett frångående, låt vara

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

temporärt, av det år 1940 fattade beslutet. Det synes utskottet stå klart,
att ett dylikt initiativ icke bör komma i fråga annat än om synnerligen
vägande skäl påkalla det. Sådana skäl synas desto mindre föreligga, som utskottet
anser sig kunna ansluta sig till departementschefens på såväl
överbefälhavarens som den sjömilitära sakkunskapens samstämmiga uttalanden
stödda uppfattning, att tillkomsten av kryssare utgör en av förutsättningarna
för att flottan skall kunna fylla de taktiska uppgifter, som böra tillkomma
den. Att ur synpunkten av föreliggande svårigheter på materiellägets
område viss betänksamhet kan förefinnas rörande lämpligheten att låta kryssarna
erhålla företräde framför andra aktuella fartygsbyggnader må vara förklarligt,
liksom också att förespråkare kunna finnas för den meningen, att
man nu bör koncentrera sig på sådana fartygsbyggen som kunna snabbt färdigställas
och låta med mera tidsödande byggen anstå tills vidare. I förstnämnda
hänseende vill utskottet erinra örn att departementschefen meddelat, att
frågan örn tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel inom kort
skall underkastas en ingående prövning, varefter slutlig ståndpunkt kan tagas
till den ordning, i vilken fartygsbyggena böra ske. Yad beträffar koncentrationen
till fartygstyper som snabbt kunna färdigställas hyser utskottet den
uppfattningen, att frågan örn förnyelsen av flottans fartygsmateriel måste ses
på längre sikt än som betingas av det aktuella lägets behov. Detta gäller icke
minst artillerifartygen. Då, såsom departementschefen påpekat, flottan icke
under tjugu år tillförts något nytt artillerifartyg frånsett specialfartyget Gotland,
anser även utskottet, att färdigställandet av de två kryssarna utgör en
angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket trängande
skäl bör anstå.

Däremot finner utskottet, i likhet med departementschefen, att, då påbörjandet
av den i den uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan
ske inom femårsperioden, med ett ståndpunktstagande till frågan härom kan
anstå till en senare tidpunkt. Utskottet vill därvid hänvisa till vad
departementschefen anfört därom, att den utökning av jagarbeståndet, som
möjliggjorts genom detta uppskov, givetvis bör föranleda till att under tiden
efter femårsperiodens slut färre jagare byggas för att bereda rum åt ytterligare
artillerifartyg. Jämväl i övrigt ansluter sig utskottet till de allmänna synpunkter
som av departementschefen anförts i fråga örn marinen.

Yad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning
har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot
uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen
föreslagna, men att han, då det vore tveksamt om denna ytterligare utökning
kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt, att beslut
redan nu falttades därom; örn åtgärder vidtoges för att trygga leveransen av
den erforderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet av denna
fråga anstå till 1944 års riksdag.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

-Utskottet.

bildnings- och andia organisatoriska förhållanden visar sig möjligt, en sjunde
jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden. Utskottet, som sålunda
räknar med att denna sjunde jaktflottilj kommer att ingå i flygvapenorganisationen,
anser fördenskull i likhet med departementschefen, att åtgärder redan
nu böra vidtagas för att säkerställa leveransen av flygmateriel för flottiljen
i fråga ävensom för anordnande av flygfält för densamma. Utskottet vill vidare
understryka angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt
förslag i frågan, och att därvid möjligheten att åvägabringa mot de därav
betingade kostnaderna svarande besparingar under femårsperioden tagas
under noggrant övervägande. Utskottet delar nämligen, såsom förut anförts,
departementschefens uppfattning, att kostnadsramen icke bör utan tvingande
skäl överskridas.

Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört
kan utskottet lämna sin anslutning.

Av vad utskottet i det föregående anfört följer, att utskottet dels avstyrker
bifall till motionerna I: 239 och I: 247, dels ock anser, att motionerna I: 233
och II: 327, I: 243 och II: 328 samt II: 348 i ovan anförda delar böra, i den
mån de icke genom det anförda besvarats, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

A. Vissa gemensamma personalfrågor.

a. Tjänstegrad och titel för beställningshavare

i lönegraden Ob 2.

Departementschefen har under förevarande rubrik redogjort för ett av försvarsutredningen
framlagt förslag om införande av ny tjänstegrad och titel för
beställningshavare i lönegraden Ob 2, bland annat innebärande att dessa beställningshavare
skulle hänföras till generalspersoner (flaggmän), för vilket
ändamål borde tillkomma en ny generals- och amiralsgrad liggande mellan
generalmajors- och överstegraderna respektive konteramirals- och kommendörsgraderna.
Departementschefen har emellertid på anförda skäl funnit sig
icke böra nu framlägga förslag i ämnet.

Utskottet finner icke anledning till annat yttrande i anledning av vad departementschefen
anfört än att utskottet delar departementschefens uppfattning
örn att införande av en särskild tjänstegrad för beställningshavare i lönegraden
Ob 2 onekligen skulle bidraga till att skapa större klarhet i befälsförhållandena
mellan de högre officersgraderna, varför frågan härom alltjämt synes böra
fara föremål för uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.

b. Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Försvarsutredningen föreslog, att begreppet ordinarie fänrik skulle slopas
och att alla fänrikar skulle vara icke-ordinarie tjänstemän. Utredningen förutsatte,
att efter tre år utnämning till löjtnant under alla förhållanden skulle äga

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

rum men att efter två år skulle föreligga möjlighet att, därest löjtnantsbeställning
funnes ledig, utnämna fänrik i sådan beställning samt även att, örn tjänsteförhållandena
det påkallade, utnämna fänrik till löjtnant i regemente etc.

1942 års försvarsberedning föreslog med hänsyn till önskvärdheten att
åstadkomma elasticitet i försvarsväsendets personalorganisation, att tiden för
de nyutnämnda officerarnas icke-ordinarie anställning skulle utsträckas till
fyra år, varav två år såsom fänrik och två år såsom extra ordinarie löjtnant.

Departementschefen har förklarat sig icke kunna taga ställning till det av
försvarsberedningen framlagda förslaget, förrän närmare utredning verkställts
och de militära myndigheterna beretts tillfälle belysa förslagets konsekvenser
i olika hänseenden. Däremot har departementschefen förordat bifall till försvarsutredningens
förslag rörande fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 förordat, att riksdagen
redan nu måtte bestämma extraordinarietiden för nyutnämnda officerare
till fyra år på sätt försvarsberedningen föreslagit.

I de likalydande motionerna I: 233 och II: 327 ha herr Gränebo m. fl. och
herr Hansson i Rubbestad m. fl. framställt förslag av samma innebörd.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser sig icke utan närmare
utredning kunna taga ställning till det av försvarsberedningen och i nyssnämnda
motioner framlagda förslaget, finner icke anledning till erinran mot
det i propositionen förordade förslaget, vilket i viss mån tillgodoser önskemålet
att öka elasticiteten i personalorganisationen. Utskottet anser det emellertid
angeläget, att den av departementschefen i utsikt ställda utredningen
i ämnet snarast kommer till stånd.

c. Underofficerare i lönegraden UO 3.

Departementschefen har föreslagit, att i lönegraden UO 3 skola inplaceras,
förutom de personalkategorier, som i gällande stater dit hänföras, vissa ytterligare
beställningar med mera krävande arbetsuppgifter.

I motionerna II: 338 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., II: 343 av herr
von Friesen m. fl. samt II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. ha föreslagits
vissa avvikelser från de i propositionen sålunda framlagda förslagen.

Utskottet, som upptager de i motionerna framlagda förslagen till prövning
i samband med behandlingen av de särskilda delar av försvarsorganisationen,
vilka av motionerna beröras, finner icke anledning till särskilt uttalande
i anledning av vad i propositionen anförts under förevarande rubrik.

d. Förändringar i fråga om pensionsålder.

Försvarsutredningen framlade förslag om dels en allmän omprövning av
pensionsåldern för militär personal, dels ock vissa mera aktuella justeringar
av pensionsåldern för vissa befattningshavare eller kategorier därav.

I propositionen har framhållits, att förslagen äro av beskaffenhet att böra
i första hand anmälas av chefen för finansdepartementet.

Utskottet anser den omprövning av frågan om pensionsåldern för militär
personal som av försvarsutredningen ansetts böra företagas utgöra en ange

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. lisi <8 2

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

lägenhet av stor betydelse. Utskottet vill fördenskull uttala en förväntan, att
detta spörsmål utan dröjsmål upptages till behandling inom finansdepartementet,
på det att förslag härutinnan snarast möjligt må kunna föreläggas
riksdagen, i varje fall i de delar som äro mest aktuella.

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

a. Grunder för beräkning av avlöningskostnader.

I propositionen ha nied mindre avvikelser i huvudsak tillämpats vissa av
försvarsutredningen angivna grunder för avlöningskostnadernas beräkning. Beträffande
avlöningsförmånerna till pensionerad personal i arvodesbefattning
har departementschefen emellertid biträtt ett av 1942 års försvarsberedning
framlagt förslag, innebärande att till innehavare av för pensionerade officerare
och underofficerare avsedda arvodesbefattningar skola utgå arvoden motsvarande
nettolönen i vissa av försvarsberedningen angivna löneklasser. Rörliga
förmåner ha föreslagits skola utgå enligt samma grunder som beträffande lönegradsplacerade
befattningar. Då pensionerna förutsatts skola innefattas i de
sålunda utgående förmånerna, ha respektive avlöningsanslag ansetts böra tillföras
ersättning i form av särskilda uppbördsmedel från vederbörande pen
sionsanslag. I enlighet med vad försvarsberedningen anfört har föreslagits,
att arvodestjänster skola tillsättas tills vidare med tre månaders uppsägningstid.
Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma på Kungl. Majit
att efter den vidare utredning rörande vissa detaljer, som synts erforderlig,
meddela bestämmelser i ämnet. I propositionen ha vidare framlagts vissa förslag
med avseende å de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Utskottet finner det i propositionen framlagda förslaget till reglering av
avlöningsförmåner m. m. för pensionerad personal i arvodesbefattning innebära
en ur olika synpunkter lämplig lösning av ifrågavarande spörsmål och har icke
heller i övrigt något att erinra mot de i propositionen tillämpade grunderna för
avlöningskostnadernas beräkning.

b. Personalstaternas konstruktion m. m.

I propositionen ha under förevarande rubrik upptagits till behandling vissa
av 1942 års försvarsberedning anförda synpunkter i fråga örn de av försvarsutredningen
föreslagna personalstaternas konstruktion m. m.

Departementschefen har därvid till en början berört en av försvarsberedningen
gjord iakttagelse, att i samband med den av försvarsorganisationens
ansvällning erforderliga ökningen av staterna för officerare och underofficerare
lönesättningen samt proportionen mellan högre och lägre beställningshavare
i vissa fall av försvarsutredningen avvägts med hänsyn i första hand
till önskvärdheten att bereda en jämn befordringsgång och först i andra hand
till med vederbörande befattning förenade arbetsuppgifter och ansvar. Departementschefen
har framhållit, att han funnit beredningens uttalanden härutinnan
värda allt beaktande. Även örn man — särskilt beträffande de rent militära
beställningarna — måste eftersträva en rimlig proportion mellan högre
och lägre befattningar, vore det likväl, enligt vad departementschefen vidare

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

anfört, uppenbart, att denna synpunkt icke genomgående kunde få inverka bestämmande
på lönesättningen. Vad sålunda anförts, gällde i än högre grad
beträffande vissa civilmilitära kårer.

Försvarsberedningen upptog jämväl till behandling vissa spörsmål med avseende
å det fast anställda manskapet. Beredningen framhöll, att försvarsutredningen
beträffande armén föreslagit en procentuellt större ökning i fråga
örn beställningar för fast anställt manskap än för underofficerare. Möjligheterna
till underofficersbefordran måste därför framdeles bliva procentuellt
mindre för dem, som toge fast anställning vid armén, än vad för närvarande
vore fallet. Detta kunde leda till försämrad rekrytering. På grund därav ansåge
sig beredningen böra understryka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund
gjort uttalande, att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap
måste förbättras, varför nämnda fråga borde underkastas utredning. För
att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvarsväsendet funne beredningen
skäl tala för att ett mindre antal beställningar för långtjänstunderbefäl,
vilka beställningar borde förenas med rätt till tjänste- och familjepension,
upptoges å staterna för arméns truppförband och för kustartilleriet,
medan antalet furirer i motsvarande omfattning minskades. Beredningen ansåge
jämväl, att till närmare övervägande borde upptagas ett av försvarsväsendets
underbefälsförbund framlagt förslag örn införande av en truppinstruktörskår,
avsedd att rekryteras av värnpliktiga, vilka avslutat sin första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd). Örn förslaget visade sig genomförbart, komme detsamma
nämligen att medföra väsentlig minskning i avlöningskostnaderna för
fast anställt manskap.

Departementschefen har framhållit, att de av försvarsberedningen sålunda
berörda frågorna örn det fast anställda manskapets antal och kontraktstid samt
civilanställningsförhållanden — ehuru i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt
problem — likväl måste allvarligt bedömas ur även rent
militära synpunkter. En förutsättning för en god manskapsrekrytering vore
nämligen, att dessa frågor erhölle en tillfredsställande lösning. Även örn
departementschefen i stort sett icke funne sig böra nu förorda mera väsentliga
avvikelser från försvarsutredningens förslag, utginge han från att de av försvarsberedningen
berörda frågorna ägnades uppmärksamhet med ledning av
de erfarenheter, som successivt vunnes rörande personalorganisationens utformning.
I likhet med försvarsberedningen ansåge departementschefen, att
manskapets civilanställningsfråga borde upptagas till förnyat övervägande, i
samband varmed även borde beaktas beredningens förslag örn inrättandet vid
armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade befattningar för äldre
manskap samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de
värnpliktigas led.

Departementschefen har likaledes funnit av försvarsberedningen anförda
synpunkter örn ökad användning av civil arbetskraft beaktansvärda. Det borde,
enligt vad i propositionen anförts, övervägas, huruvida icke civil arbetskraft
skulle kunna med fördel användas även för bestridande av mera kvalificerade
poster inom försvarsväsendet. Särskilt borde i detta sammanhang beaktas
vissa med förvaltnings- och expeditionsgöromål förenade tjänster. I likhet

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

med förs valberedningen utginge departementschefen från att möjligheterna
att i ökad utsträckning använda civil personal uppmärksammades vid den pågående
utredningen rörande den militära expeditionstjänstens organisation och
att i övrigt de i detta hänseende uppkommande frågorna bedömdes i samband
med personalorganisationens fortsatta utbyggnad.

Försvarsberedningen föreslog vidare, att endast preliminärt beräknade personalstater
skulle framläggas för 1942 års riksdag, vilka stater skulle kunna
läggas till grund för kostnadsberäkningarna för den helt genomförda, nu
under utbyggnad varande försvarsorganisationen. Enär det, enligt vad beredningen
framhöll, icke ens syntes vara möjligt att nu taga slutlig ställning till
antalet beställningar och befattningar i olika lönegrader under budgetåret
1942/43, borde för tillämpningen av personalstaterna för nämnda budgetår,
vilka borde betraktas såsom »högststater», gälla, att Kungl. Majit skulle äga
befogenhet att besluta, såväl om de nya beställningarna skulle tillsättas som
när så skulle ske.

Departementschefen har förklarat sig kunna helt lämna sin anslutning till
vad försvarsberedningen sålunda anfört rörande anlitande av s. k. högststater
men har förutsatt, att Kungl. Maj:ts prövningsrätt beträffande icke-ordinarie
personal jämväl skall omfatta löne- och arvodesställningen för nya tjänster.

I motionerna I: 231 av herr Holmström m. fl. och II: 324 av herr Ryling
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i propositionen förutsatta
utredningar av civilanställningsfrågan och frågan om inrättande vid armén
och kustartilleriet av beställningar för långtjänstunderbefäl — med hänsyn
till ifrågavarande spörsmåls vikt för säkerställandet av en god rekrytering av
det fast anställda manskapet — snabbast möjligt borde verkställas och att därvid
vissa i motionerna anförda synpunkter borde tagas under övervägande.

Jämväl i de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. och II: 327
av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har påyrkats utredning snarast möjligt
i civilanställningsfrågan. I samma motioner har vidare anförts, att det syntes
vara möjligt att minska antalet beställningar för högre officerare samt att
ersätta ett antal löjtnants- och fänriksbeställningar med undero fficersbeställningar.

I de likalydande motionerna I: 234 av herr Gränebo m. fl. och II: 322 avherr
Norup m. fl. Ilar hemställts örn utredning angående möjligheterna att
begränsa tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och
underofficerare genom utnyttjande i större utsträckning än hittills av fast
anställt manskap för bestridande av plutonchefs- och motsvarande befattningar
i krigsorganisationen.

Herr Friggeråker samt herrar Björling och Sundström i Skövde lia i sina
likalydande motioner I: 236 och II: 331 hemställt, dels att riksdagen i anledning
av i propositionen angiven förutsättning, att ytterligare prövning i särskild
ordning av personalbehovet skall äga rum för varje budgetår, måtte uttala,
att vid framläggandet av förslag härutinnan i motionerna anförda skäl
för önskvärdheten av att begränsa staterna för fast anställt manskap böra
beaktas, dels ock att riksdagen måtte uttala sin anslutning till i motionerna an -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

förda synpunkter på betydelsen av att frågan om det långtidsutbildade fast
anställda manskapets effektiva utnyttjande även för tillgodoseendet av krigsorganisationens
befälsbeliov uppmärksammas.

Herr Andersson i Södergård m. fl. lia i motion II: 348 yrkat, att riksdagen
hos Kungl. Majit måtte hemställa om förslag till 1943 års riksdag angående
ökning av antalet beställningar för underofficerare utöver vad i propositionen
förutsatts, angående införande av långtjänstunderbefälsbeställningar såväl vid
armén som vid kustartilleriet samt angående vidtagande av ytterligare civilanställningsåtgärder.
Motionärerna ha vidare framhållit, att möjligheter syntes
föreligga att i viss mån minska antalet beställningshavare i de högre lönegraderna
under det i propositionen beräknade antalet.

Utskottet, som i huvudsak icke har något att erinra mot vad i propositionen
anförts under förevarande avsnitt, vill med hänsyn till den avsevärda ökning
av manskapskadrarna, som i propositionen ansetts erforderlig, särskilt understryka
vikten av att — såsom i propositionen förutsatts — utredning snarast
kommer till stånd rörande det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden
ävensom rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid armén och kustartilleriet samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda
att rekryteras ur de värnpliktigas led. Utskottet förutsätter därvid, att
de åtgärder i förevarande hänseenden, till vilka utredningen må komma att
giva anledning, utan uppskov bringas till genomförande. Med detta uttalande
har utskottet biträtt vad i motionerna I: 231, I: 233, II: 324, II: 327 och II: 348
anförts rörande civilanställningsfrågan och inrättande av långtjänstunderbefäl,
samt i viss mån biträtt jämväl i motionerna I: 236 och II: 331 framförda yrkanden.
Utskottet anser, att sistnämnda motioner icke böra föranleda ytterligare
åtgärd.

I anledning av vad i motionerna I: 233 och II: 327 anförts rörande officersoch
underofficerskadrarnas sammansättning vill utskottet, med åberopande
jämväl av vad i motionen II: 348 anförts rörande ökning av antalet underofficersbeställningar
och minskning av antalet beställningar i högre lönegrader,
framhålla, att det icke synes vara uteslutet, att inom försvarsorganisationen
antalet beställningar för högre officerare kan något minskas under det i propositionen
beräknade antalet, varvid för bibehållande av samma befordringsmöjligheter
för kompaniofficerarna ett antal beställningar för löjtnanter och fänrikar
kunde ersättas med underofficersbeställningar. En given förutsättning
för åtgärder i nämnda riktning är dock, att dessa icke medföra skadliga verkningar
i fråga om befälstillgången i krigsorganisationen.

Utskottet finner sig däremot icke kunna förorda bifall till vad i motionerna
I: 234 och II: 322 yrkats rörande utredning angående möjligheterna att begränsa
tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och
underofficerare.

c. Arvodesväsendet.

Försvarsutredningen förutsatte i anledning av den utbyggnad av försvarsorganisationen,
som av utredningen föreslogs, en avsevärd utökning av antalet
arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

Utskottet

Utskottet.

22 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen — som erinrat örn att inom finansdepartementet sommaren
1939 igångsatts en utredning för rationalisering av det militära arvödesväsendet
men att utredningsarbetet hösten samma år avbrutits i överensstämmelse
med förslag i ämnet i propositionen 1939 U: 39 —- har med hänsyn till
den avsevärda utökning av antalet arvoden, som av försvarsutredningen ifrågasatts,
ansett att nämnda utredning med det snaraste borde åter igångsättas,
varvid utredningsarbetet syntes böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att
förslag i ämnet kunde föreläggas 1943 års riksdag. I avvaktan på resultatet av
denna utredning, vilken icke borde avse arvoden till pensionerad personal,
syntes på sätt försvarsberedningen förordat några nya arvoden som regel icke
böra inrättas i samband med beslut örn det fortsatta organisationsarbetet inom
försvarsväsendet.

Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet intet att erinra.

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

Departementschefen har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad försvarsutredningen
i sådant hänseende föreslagit, framlagt vissa förslag i syfte att
åvägabringa elasticitet i personalorganisationen och har sammanfattningsvis
framhållit, att personalorganisationen vid bifall till departementschefens förslag
kommer att innefatta bland annat följande elasticitetsmoment:

a) Ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättas
med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i
reserven.

b) Fänrik tillsättes i extra ordinarie anställning i stället för såsom nu
efter viss prövotid såsom ordinarie beställningshavare, i samband varmed
fänrikstidens längd regleras.

c) Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila befattningar, av
vilka behov under alla förhållanden föreligger, kan vid förefallande behov bestridas
av officerare och underofficerare på stat.

Därutöver har erinrats örn den stora årliga avgången av aktiv personal inom
försvarsväsendet.

Med avseende å ett av försvarsberedningen framlagt förslag örn tillämpning
av extra ordinarie anställningsform även beträffande ett antal majors- och
motsvarande beställningar, vissa beställningar för underofficerare i lönegraden
UO 3 ävensom vissa civilmilitära beställningar har departementschefen uttalat,
att förslaget, såsom jämväl försvarsberedningen förutsatt, måste underkastas
en mera ingående prövning, innan ställning kunde tagas till detsamma. Departementschefen
har förklarat sig ha för avsikt att föranstalta om en dylik utredning,
i vilken jämväl lämpligen borde ingå den förut berörda frågan örn införande
av beställningar för extra ordinarie löjtnanter. Då endast en del av de
nya beställningar, som försvarsutredningen förordat, syntes kunna besättas,
innan avgörande i denna fråga träffats, och erforderligt utrymme för modifikationer
i personalstaterna alltså syntes komma att föreligga, syntes det icke
behövligt, att — såsom beredningen föreslagit — ordinarie beställningar i

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 23

avbidan på utredningens slutförande uppehölles på förordnande i viss omfattning.

Herr Gränebo m. fl. och herr Hansson i Rubbestad m. fl. ha i de likalydande
motionerna I: 233 och II: 327 förordat, att extra-ordinariesystemet för officerare
och underofficerare införes i den utsträckning, som försvarsberedningen
föreslagit.

I motion II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. föreslagit, att i avvaktan
på resultatet av den i propositionen förutsatta utredningen rörande
utsträckt tillämpning av icke-ordinarie anställningsform för beställningshavare
inom försvarsväsendet nytillkommande beställningar i regementsofficersgraderna
i viss utsträckning skola tillsättas allenast på förordnande.

Å andra sidan har herr Ekdahl i motion II: 346 anhållit, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t hemställa, att förut i utsikt ställd utredning om förändring
av vissa extra ordinarie befattningar till ordinarie befattningar verkställes
samt att i samband därmed en allmän översyn av tjänsteförteckningen till
militära icke-ordinariereglementet kommer till stånd.

Vid det fortsatta arbetet på vårt försvars förstärkande är det enligt utskottets
mening av vikt, att organisationen för möjliggörande av de förändringar,
som kunna påkallas av händelseutvecklingen, gives så stor elasticitet
som är möjlig utan att organisationens fasthet äventyras. Det synes utskottet
stå klart, att en sådan löslighet i försvarsordningens struktur, som i någon
mån skulle förläna den karaktär av ett provisorium, vore till skada för dess
effektivitet. De förslag, som i propositionen framlagts för åstadkommande av
elasticitet i personalorganisationen, innebära enligt utskottets uppfattning i
stort sett en god lösning av förevarande spörsmål och tillstyrkas därför. Emellertid
torde det icke vara uteslutet, att ytterligare åtgärder kunna vidtagas i
samma syfte utan risk för att organisationen därmed skulle komma att sakna
erforderlig fasthet och stadga. Utskottet vill därför förutsätta, att den i propositionen
i utsikt ställda utredningen rörande utvidgad tillämpning av extra ordinarie
anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar snarast kommer
till stånd. Yad i motionerna I: 233, II: 327 och II: 348 i övrigt yrkats i denna
del bör enligt utskottets mening icke föranleda till någon åtgärd.

Av det anförda följer, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka yrkandet
i motionen II: 346.

D. Personalvården

Under förevarande rubrik har i propositionen upptagits till behandling
frågan örn den religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga.

Efter framställning från verkställande utskottet för Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund utsågos enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
25 oktober 1940 sju utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda
med utredning angående biträde åt viss militärpersonal i personliga angelägenheter
m. m. Utredningsmännen — vilka antogo benämningen 1940 års mili -

Utskottet -

24 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tära socialvårdskommitté — avlämnade den 25 oktober 1941 betänkande och
förslag angående soldatvården (statens off. utredn. 1941:30). Över socialvårdskommitténs
betänkande avgåvos i anledning av remiss yttranden av vissa
å sid. 68 i propositionen angivna myndigheter och sammanslutningar.

Frågan örn personalvården behandlades ur organisatorisk .synpunkt jämväl
i 1941 års försvar sutrednings betänkande.

I samband med behandlingen av frågan om personalvården har i propositionen
jämväl ujvptagits en av militära social vårdskommittén väckt fråga om
anordnande av en frivillig fritidsundervisning för värnpliktiga, vilken fråga
jämväl varit föremål för behandling inom den med stöd av Kungl. Maj:ts
beslut den 10 november 1939 tillsatta lantförsvarets utbildningskommission,
som den 29 november 1941 avgav betänkande med förslag angående utbildningen
av värnpliktiga och fast anställt manskap vid armén (statens off.
utredn. 1941:35).

Efter en kortfattad redogörelse för föreliggande förslag rörande personalvården
och därmed sammanhängande frågor ävensom av däröver avgivna
yttranden (sid. 68—85 i propositionen) har departementschefen för egen del
erinrat örn att på grundval av ett av 1939 års lagtima riksdag fattat beslut
(proposition nr 139, riksdagens skrivelse nr 4, punkten 174) på personalvårdens
område vidtagits ett flertal anordningar, som kunnat prövas både i freds- och
under beredskapstid och beträffande ■snikas lämplighet och ändamålsenlighet
man numera kunde bilda sig en förhållandevis säker uppfattning. Erfarenheten
kunde i stort sett sägas giva vid handen, att organisationen i flera
hänseenden fungerat tillfredsställande men att en utbyggnad av densamma
vore nödvändig. Speciellt vore det av betydelse att i ökad utsträckning tillgodose
den sociala sidan av verksamheten. Vidare vore det av vikt att häva
den dualism i arbetet, som vållats genom att verksamheten omhänderhades
av både civila och militära organ. Därjämte framstode det såsom angeläget,
att redan under fredstid betingelser skapades för mötande av den avsevärda
^svällning av verksamheten, som under beredskap eller krig måste äga rum,
och att förutsättningar bereddes för att övergången från freds- till krigsorganisation
kunde försiggå mjukt och snabbt.

I likhet med 1940 års militära socialvårdskommitté har departementschefen
utgått från den grundsatsen, att hithörande verksamhet i första hand
är en militär angelägenhet, och därför föreslagit, att ledningen av verksamheten
i såväl krig som fred skall förläggas till en särskild avdelning inom
försvarsstaben (högkvarteret). Emellertid har departementschefen betonat,
att detta ställningstagande icke får anses såsom slutgiltigt. Skulle vissa inom
socialvårdskommitten reservationsvis framförda och av vissa remissmyndigheter
delade farhågor komma att besannas, läge det, enligt vad departementschefen
framhållit, i sakens natur, att en förnyad omprövning av denna organisationsfråga
borde äga rum. Departementschefens ställningstagande innebure
icke, att den sakkunskap och det intresse, som på annat håll vore tillfinnandes,
icke skulle tagas i anspråk.

Den för personalvårdens ledning avsedda avdelningen inom försvarsstaben

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

har i enlighet med vad försvarsutredningen anfört föreslagits skola organiseras
såsom en särskild personalvårdsavdelning. I likhet med försvarsutredningen
har departementschefen ansett icke erforderligt att redan i fred
inrätta en själavårdsavdelning. Uppgifter av sådan natur ha förutsatts kunna
handhavas av personalvårdsavdelningen, till vars förfogande borde stå för
ändamålet lämpligt prästerligt biträde. Avdelningen borde indelas i detaljer
på sätt som efter närmare omprövning befunnes lämjdigt — förslagsvis en
socialdetalj samt en bildnings- och förströelsedetalj. Avdelningen har förutsatts
komma att bedriva sin verksamhet i samarbete med arbetsmarknadskommissionens
byrå för värnpliktshjälp.

Departementschefen har föreslagit, att personalvårdsavdelningen skall
förestås av en regementsofficer i lönegraden Oa 5 eller Oa 4. Såsom chefer
för social- samt bildnings- och förströelsedetaljerna ha förordats på förordnande
tillsatta befattningshavare med lön enligt lönegraden C 2 i civila avlöningsreglementet.

Det nu befintliga centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom
försvarsväsendet — vilket av militära socialvårdskommittén föreslagits skola
ombildas till en direkt under Kungl. Majit lydande soldatvårdsnämnd med
vissa av kommittén närmare angivna uppgifter — har i propositionen föreslagits
skola ersättas av en till försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten
nämnd, representerande exempelvis den religiösa verksamheten, bildningsrörelserna
samt nykterhetssträvandena och annat socialt arbete. Nämndens
ledamöter lia förutsatts skola utses av Kungl. Majit efter förslag av intresserade
institutioner. Ehuru departementschefen förutsatt, att det skulle
ankomma på Kungl. Majit att i instruktionsväg fatta ståndpunkt rörande
personalvårdsnämndens ställning, lia i propositionen angivits vissa allmänna
riktlinjer därför.

Jämväl beträffande personalvården vid truppförbanden (motsvarande) har
departementschefen förordat vissa organisationsförändringar. Truppförbandens
bildningsråd ha visserligen förutsatts skola fortfarande finnas kvar, men
departementschefen har ansett erforderligt med översyn av deras sammansättning.
Det närmare ställningstagandet till hithörande spörsmål har emellertid
ansetts skola ankomma på Kungl. Majit. Kostnaderna för bildningsrådens verksamhet
har departementschefen ansett böra bestridas ur lägerkassorna (motsvarande
kassor). Departementschefen har vidare förordat, att vid truppförband
(motsvarande) skola inrättas befattningar för föredragande i personalvårdsärenden,
motsvarande övriga i regements-(motsvarande) stab nu ingående
tjänstegrenschefer. Inrättandet av ifrågavarande befattningar har ansetts
icke påkalla någon kaderökning vid förbanden. Beträffande utbildning av
personal för befattningarna samt tjänstegrenschefernas ställning i förhållande
till bildningsråden och ombuden (assistenterna) har departementschefen utgått
från, att det skall ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut. Befattningshavarna
i försvarsstabens personalvårdsavdelning lia förutsatts skola utan
särskild gottgörelse medverka vid denna utbildning.

I fråga örn personalvårdens omhänderhavande genom särskilda ombud

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

(assistenter) vid såväl staber som lägre förband har departementschefen anslutit
sig till militära socialvårdskommitténs förslag, i huvudsak innebärande
ett befästande av den under beredskapstiden framvuxna organisationen.

I likhet med socialvårdskommittén och lantförsvarets utbildningskommission
har departementschefen funnit det vara av betydelse, att möjligheter
skapades för de värnpliktiga att under värnpliktstjänstgöringen erhålla kompletterande
utbildning i allmänt medborgerliga ämnen m. m., samt förordat
anordnande försöksvis av sådan utbildning. Departementschefen har ansett
ett av socialvårdskommittén i ämnet framlagt förslag kunna i princip tjäna
till ledning vid den närmare utformningen av fritidsutbildningen. Emellertid
har förutsatts, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare
övervägande taga ställning till detaljerna i utbildningsprogrammet.
Departementschefen har tillsvidare räknat med ett anslagsbehov av 200,000
kronor per år för ändamålet.

Herr Lindblom m. fl. och herr Gustafsson i Tenhult m. fl. ha i de likalydande
motionerna I: 244 och II: 344 hemställt, att riksdagen måtte med avslag
å vad i propositionen föreslagits rörande den andliga vården inom försvarsväsendet
besluta, att den år 1939 införda organisationen för den andliga
vården inom försvarsväsendet måtte bibehållas i den nya försvarsordningen.

I motionen II: 351 ha herrar Sundqvist och Hallén hemställt örn sådana
ändringar i den av departementschefen föreslagna organisationen, att även i
fredstid inrättas en själavårdsavdelning med fältprosten som chef mot ett
årligt arvode av 600 kronor och att fältprosten blir självskriven ledamot av
den föreslagna personalvårdsnämnden.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ledningen av den
religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga —- vilken i
enlighet med departementschefens förslag lämpligen torde kunna sammanfattas
under benämningen personalvården — i såväl krig som fred bör handhavas
av försvarsstaben (högkvarteret). Beträffande utformningen av försvarsstabens
fredsorganisation med hänsyn till de personalvårdande uppgifterna
anser sig utskottet emellertid böra förorda vissa avvikelser från vad
departementschefen därutinnan föreslagit. Utskottet kan sålunda icke finna,
att ledningen av den religiösa verksamheten i departementschefens förslag
erhållit en i allo tillfredsställande organisation. Med biträdande av de synpunkter,
som i denna fråga anförts i motionen II: 351, anser utskottet, att ledningen
av själavården i fredstid icke bör inskränkas till allenast mobiliseringsförberedelser.
Uppgiften måste bland annat vara att under insiktsfull ledning
och med ingående personkännedom uttaga lämpliga personer för utbildning
till fältpräster och att sedan leda denna utbildning. Det synes
jämväl vara av vikt, att de i fredstid tjänstgörande militärpastorerna stå under
samma ledning som den för krigstjänstgöring avsedda själavårdspersonalen.
Utskottet finner sig därför böra — i huvudsaklig anslutning till nyssnämnda
motion — föreslå, att i försvarsstabens personalvårdsavdelning skall även i

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fredstid ingå en undei''avdelning för själavårdens ledning med fältprosten såsom
chef mot ett årligt arvode av 600 kronor. Fältprostbefattningen kommer
därmed, till skillnad mot vad nu är fallet, att finnas även i fredstid och icke
allenast som en mobiliseringsbefattning. Utskottet har intet att erinra mot
vad departementschefen i övrigt anfört rörande utformningen av försvarsstabens
organisation med hänsyn till dennas uppgifter beträffande personalvården.

Arad därefter beträffar departementschefens förslag, att det nuvarande
centralrådet för religiös och kulturell verksamhet skulle ersättas av en till
försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten nämnd, finner sig utskottet
icke kunna lämna detta förslag sin anslutning. Utskottet hyser nämligen
den uppfattningen, att de uppgifter, som hittills åvilat centralrådet — främst
kanske uppehållandet av den betydelsefulla kontakten mellan ledningen folden
militära personalvården samt civila organisationer och enskilda inom
kulturlivets olika områden — blott delvis skulle kunna fyllas av den av
departementschefen föreslagna, till försvarsstaben knutna rådgivande nämnden.
Utskottet vill därför förorda, att i enlighet med militära socialvårdskommitténs
förslag det nuvarande centralrådet ombildas till en direkt under
Kungl. Maj :t lydande personalvårdsnämnd med i huvudsak den sammansättning
och de uppgifter, som föreslagits av socialvårdskommittén. Såsom ledamot
i nämnden skulle sålunda ingå bland andra fältprosten, och bland nämndens
uppgifter må nämnas avgivande av förslag om tillsättande av befattningshavare
för den religiösa vården i fred vid försvarsväsendet. Utskottet
förutsätter, att nämnden utrustas med egen sekreterare.

I likhet med departementschefen vill utskottet emellertid betona, att med
den sålunda förordade organisationen frågan örn ledningen för den personalvårdande
verksamheten icke får anses vara slutgiltigt avgjord. Den definitiva
utformningen av en för fredsförhållanden avpassad personalvårdsorganisation
synes nämligen knappast kunna äga rum, förrän någon tids erfarenhet
vunnits rörande behovet av personalvårdande organ jämväl i fredstid. Utskottet
utgår från att dessa frågor av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Departementschefens förslag med avseende å inrättande av särskilda tjänstegrenschefer
vid truppförbanden, beträffande bildningsråden samt i fråga örn
ombud och assistenter vid staber och lägre truppförband föranleda icke
erinran från utskottets sida.

Jämväl det i propositionen framlagda förslaget örn anordnande av fritidsundervisning
för värnpliktiga och fast anställda synes utskottet lämpligt.
Erfarenheterna från en försöksvis anordnad undervisning i enlighet med i
propositionen angivna riktlinjer böra enligt utskottets mening bliva avgörande
för frågan, i vilken omfattning och efter vilka riktlinjer sådan undervisning
i fortsättningen bör bedrivas.

Av det anförda framgår, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka
motionerna T: 244 och TT: 344.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

E. Gemensam utbildning för manskap.

Under förevarande rubrik behandlas i propositionen frågan om den undervisning
i allmänbildande ämnen, som avser att bibringa det fast anställda
underbefälet och den blivande underofficeren eller officeren på aktiv stat
det mått av allmänbildning, som anses erforderligt för att uppgifterna såsom
trupputbildare och truppförare i fredstid och vid mobilisering skola
kunna fyllas.

Försvarsutredningen framhöll i sitt betänkande, att i fråga örn underbefälets
utbildning till underofficer och officer på aktiv stat flera skäl talade
för ett åtskiljande till tiden av den militära utbildningen och undervisningen
i allmänbildande ämnen. Ivraven pa ett sadant system förelåge främst inom
armén. Då emellertid undervisningen i allmänbildande ämnen vid alla tre
försvarsgrenarna syftade till samma mål och sålunda med fördel kunde
anordnas gemensamt för dem alla, syntes det mest rationellt att tillskapa
en för hela försvarsväsendet gemensam läroanstalt.

I propositionen har, i enlighet med vad försvarsutredningen sålunda anfört,
föreslagits inrättande av en för försvarsväsendet gemensam läroanstalt, försvarsväsendets
läroverk, omfattande fyra linjer, A-linjen för förvärvande av
underofficerskompetens i allmänbildande ämnen, B-linjen, förande fram'' till
vanlig realexamen, dock utan ämnet franska, C-linjen för förvärvande av officerskompetens
i allmänbildande ämnen samt T-linjen för förvärvande av för
tjänstgöring vid pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet m. fl. truppslag avsedda
kunskaper i huvudsakligen tekniskt betonade ämnen. Beträffande undervisningens
omfattning å sistnämnda linje har departementschefen förutsatt
närmare utredning.

Läroverkets rektor har föreslagits placerad i lönegraden E 13. Behovet
i övrigt av lärarpersonal har beräknats till 9 lektorer och 26 adjunkter, varav
8 lektorer och 20 adjunkter förutsatts skola vara ordinarie.

Departementschefen har i likhet med försvarsutredningen funnit det lamp-,
ligt, att läroverket förlägges till Lppsala och att om möjligt även i lokalt hän
seende anslutning sker till arméns underofficersskola. Frågan örn möjligheten
därtill har emellertid angivits vara föremål för ytterligare övervägande.

I likhet med 1942 års försvarsberedning har departementschefen utgått från
att det fast anställda manskapet under studietiden skall äga bibehålla eljest
utgående förmåner.

Utskottet finner det i likhet med departementschefen lämpligt, att med avseende
å utbildningen till underofficer och officer på aktiv stat den militära
utbildningen till tiden åtskiljes från undervisningen i allmänbildande ämnen.
Med hänsyn till att studiemålen beträffande sistnämnda undervisning böra
vara i huvudsak lika vid de tre försvarsgrenarna, finner utskottet förslaget örn
inrättande av ett för försvarsväsendet gemensamt läroverk innebära en lämplig
och rationell lösning av förevarande spörsmål. Utskottet har icke heller i
övrigt något att erinra mot vad departementschefen under förevarande rubrik
anfört.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner.

I propositionen har i enlighet med vad försvarsutredningen anfört föreslagits,
att försvarsdepartementets nuvarande tre kommandoexpeditioner skola
sammanslås till en för försvarsgrenarna gemensam kommandoexpedition under
chefskap av en beställningshavare i lönegrad Ob 3 eller Ob 2. Kommandoexpeditionen
har föreslagits organiserad på två detaljer, en för registrering och
expedition och en för tjänstemeddelanden, samt tre sektioner, en för envar av
de tre försvarsgrenarna. De nu i lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner
ingående bokdetaljerna, vilka enligt försvarsutredningens förslag
skulle ingå i den gemensamma kommandoexpeditionen såsom en bokdetalj,
ha i enlighet med ett av 1942 års försvarsberedning framställt förslag förutsatts
skola omorganiseras till en för försvarsväsendet i dess helhet gemensam
tryckeridetalj. Departementschefen har emellertid ansett detta spörsmål vara
av beskaffenhet att böra bliva föremål för särskild utredning.

Behovet av militär personal på ordinarie stat för den gemensamma kommandoexpeditionen
har i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens
förslag beräknats till, förutom chefen, tre regementsofficerare (en
ur generalstabskåren, en ur flottan och en ur flygvapnet), fem kompaniofficerare
(två ur generalstabskåren, en ur flottan, en ur kustartilleriet och en ur
flygvapnet), tre generalstabsaspiranter samt en eller två för egen stabsutbildning
kommenderade officerare ur marinen eller flygvapnet.

I propositionen har förutsatts, att det skall ankomma på Kungl. Majit att
inom ramen för personalorganisationen utfärda närmare bestämmelser angående
kommandoexpeditionens uppdelning på olika detaljer.

I likhet nied departementschefen anser utskottet, med hänsyn till numera
vunna erfarenheter rörande kommandoexpeditionernas arbetsuppgifter efter
tillkomsten av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna med till dem anslutna
stabsorgan, att kommandoexpeditionerna böra sammanslås till en för försvarsgrenarna
gemensam kommandoexpedition. Utskottet har intet att erinra mot
vad i propositionen anförts rörande den gemensamma kommandoexpeditionens
organisation. Yad beträffar tidpunkten för den nya organisationens genomförande
torde ståndpunkt till denna fråga få träffas i ett senare sammanhang.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Den nuvarande organisationen av försvarsväsendets högsta militära ledning
trädde i kraft den 1 juli 1937. Organisationen innebär i korta drag, att de
tre försvarsgrenarna äro underställda var sina chefer, vilka närmast biträdas
av respektive armé-, marin- och flygstaberna. Dessa stabers huvuduppgift är
att handlägga utbildnings-, organisations-, utrustnings- och personalfrågor för
respektive försvarsgrenar.

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Vid sidan av försvarsgrenscheferna och deras staber finnes en för försvarsväsendet
gemensam försvarsstab, med huvuduppgift att handhava planläggningen
av rikets samtliga försvarsmedels enhetliga användning samt utförandet
och säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet
i övrigt. Det operativa krigsförberedelsearbetet i fråga
örn marinstridskrafterna ankommer dock på försvarsstaben endast med avseende
på marinstridskrafternas uppgifter i stort och deras samverkan med
övriga försvarsgrenar. I övrigt handläggas dessa ärenden i marinstaben.

Chefen för försvarsstaben är i tjänsteställnings- och avlöningshänseende
likställd med försvarsgrenscheferna.

Enligt den nu gällande försvarsordningen finnes i fredsorganisationen
ingen överbefälhavare. Däremot skall vid krigsorganisation en överbefälhavare
tillsättas. Efter stormaktskrigets utbrott utsågs den 8 december 1939
chefen för försvarsstaben till överbefälhavare. Någon efterträdare till chefen
för försvarsstaben utsågs icke utan endast en ställföreträdande chef för försvarsstaben.

Försvarsutredningen, som upptog frågan örn organisationen av försvarsväsendets
högsta ledning till ingående prövning, uttalade för sin del, att vid
ett bedömande av de vunna erfarenheterna på detta område det förefallit utredningen
som om organisationen i stort sett fungerat tillfredsställande, särskilt
med hänsyn till dess karaktär av nyorganisation. Utredningen hade
emellertid funnit, att inom ledningsorganisationen framträtt även brister av
den art, att de borde avhjälpas. Sålunda hade en viss osäkerhet örn befälslinjerna
kunnat förmärkas, som i bland föranlett dubbelarbete, i bland oklarhet
i uppfattningen örn ansvarsfördelningen. När det gällt att söka avhjälpa dessa
brister, hade det, särskilt med hänsyn till det alltjämt bestående allvarliga
utrikespolitiska läget, synts utredningen nödvändigt att örn möjligt undvika
alltför stora organisationsförändringar, som under en övergångsperiod kunde
minska effektiviteten.

Det av försvarsutredningen utarbetade förslaget till organisation av försvarsmaktens
högsta ledning anslöt sig i princip till de grundlinjer för befälsförhållandena
och ansvarsfördelningen mellan försvarets högsta chefer, som
enligt 1936 års försvarsordning avsågos skola gälla i krig och som för närvarande
tillämpas. Förslaget innebar i huvudsak följande ändringar i fredsorganisationen: Överbefälhavaren

tillkommer i fredsorganisationen. Han förordnas, liksom
försvarsgrenscheferna, på högst sex år och uppföres i en ny lönegrad,
Ob 5, med en lön av förslagsvis 24,000 kronor.

överbefälhavaren frigöres genom omorganisation av försvarsstaben från
allt detaljarbete och förses med en mindre, personlig stab bestående av adjutanter
och en med arvode anställd jurist.

överbefälhavaren biträdes av försvarsstaben samt försvarsgrenscheferna
och deras stabsorgan.

Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvarsstaben och försvarsgrensstabema
samt vid utarbetandet av den därav följande detaljorganisa -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 31

tionen ha enligt försvarsutredningen nedanstående synpunkter särskilt beaktats: Det

operativa krigsförberedelsearbetet för armén bör, då arméns operativa
enheter i krig avses skola vara helt underställda överbefälhavaren, centraliseras
till försvarsstaben, därvid förutsättes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens
anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.

Vid marinen och flygvapnet är den operativa och organisatoriska verksamheten
i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvarsgrenar
ha vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka
och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa
omständigheter ha ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa
försvarsgrenar i krig i regel lyda närmast under respektive försvarsgrenschefer
och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt
underställd chef, dels ock att som följd härav dessa försvarsgrenschefer erhålla
en särställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. att
chefen för flygvapnet erhåller i huvudsak samma ställning i förhållande till
överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen hittills haft. Folden
skull böra operationsavdelningar ingå i såväl marin- som flygstaberna.
Dock böra givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter
och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar liksom
hittills handläggas inom försvarsstaben.

Chefen för armén och arméstaben böra i framtiden liksom hittills handlägga
de personalfrågor, som sammanhänga med den fast anställda personalen, samt
organisations- och utrustningsspörsmål. Härtill komma såväl för chefen för
armén som för de övriga försvarsgrenscheferna framförallt de mycket omfattande
utbildningsärendena.

Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor bil i enlighet med
det anförda i såväl fred som krig:

chefen för försvarsstaben i vad rör dels för försvaret gemensamma frågor,
dels arméoperativa spörsmål, dels ock frågor rörande marin- och flygstridskrafternas
uppgifter i stort;

cheferna för marinen och flygvapnet i vad ror for dessa försvarsgrenar
speciella operativa problem, i den mån deras avgörande bör ankomma på överbefälhavaren.

I de över försvarsutredningens förslag i denna del avgivna remissyttrandena
hava olika meningar gjort sig gällande, särskilt i fråga örn handhavandet av
det operativa förberedelsearbetet för arméns räkning.

Sålunda har chefen för första arméfördelningen hävdat, att chefen för
armén även i operativt hänseende borde beredas motsvarande ställning till
överbefälhavaren som cheferna för övriga försvarsgrenar.

Chefen för andra arméfördelningen har beträffande överbefälhavarens och
försvarsgrenschefernas ställning och befogenheter samt försvarsgrensstabernas
därav beroende sammansättning ansett två huvudalternativ tänkbara.
Antingen borde allt operativt krigsförberedelsearbete vid samtliga försvarsgrenar
centraliseras till den överbefälhavaren direkt biträdande centrala
staben, försvarsstaben, eller också borde det operativa krigsförberedelsearbetet
i vad avsåge varje enskild försvarsgren decentraliseras till försvarsgrensstaberna.
Det senare huvudalternativet vore ur tiora synpunkter att föredraga.
Mellan dessa båda huvudalternativ kunde vissa kompromisslösningar upp -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ställa sig. En sådan kompromiss utgjorde den av försvarsutredningen föreslagna
lösningen, enligt vilken varken det ena eller det andra huvudalternativet
följdes rätlinjigt. Endast beträffande marinen och flygvapnet tillämpades
det andra huvudalternativet i full utsträckning, medan beträffande armén
det första alternativet tillämpades.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava också uttalat sig för att
arméns operativa krigsförberedelsearbete skulle handhavas inom arméstaben
och icke inom försvarsstaben. Om överbefälhavaren och försvarsstaben i detalj
skulle handhava arméns operativa ärenden, syntes såväl överbefälhavaren
som försvarsstabschefen ständigt komma att bliva arméofficerare, vilket icke
kunde anses riktigt. Följden bleve även, att arméns ärenden komme att
dominera i överbefälhavarens och försvarsstabens arbete. Mängden av detaljspörsmål
komme att hindra dem från att ägna sig åt de andra försvarsgrenarna,
lära sig dessa och se de stora sammanhangen. Detta kunde vinnas, örn ledningen
av arméns operationer och operativa planläggning ordnades på samma
sätt som flygvapnets och marinens.

Arméförvaltningen har förklarat sig icke finna motiveringen för att det
operativa krigsförberedelsearbetet beträffande armén principiellt och organisatoriskt
skulle ordnas på annat sätt än vid de båda andra försvarsgrenarna
övertygande.

överbefälhavaren har anfört, att försvarsutredningens förslag i principiellt
avseende icke företedde annan olikhet mot den nu gällande försvarsordningen
än att chefen för flygvapnet i fråga örn det operativa krigsförberedelsearbetet
föresloges få samma ställning som chefen för marinen, en ändring, vartill
erfarenheterna, särskilt från beredskapstiden, delvis givit anledning. Beträffande
chefen för armén vore en dylik anordning icke ändamålsenlig. Erfarenheterna
både hos oss och utomlands pekade på att mellan de högre armétruppförbanden
och överbefälhavaren med chefen för försvarsstaben som närmaste
biträde icke borde i operativt hänseende inskjutas en mellaninstans. Örn den
operativa planläggningen för arméns vidkommande skulle ombesörjas av
chefen för armén efter vissa allmänna direktiv från överbefälhavaren, måste
dessa direktiv gå rätt långt i detaljer. Chefens för armén ifrågavarande verksamhet
komme då att i ganska stor utsträckning bliva endast en omsättning
i orderform av överbefälhavarens direktiv, vilket ovillkorligen komme att
medföra en ofördelaktig försening. Även andra skäl talade starkt emot att
lägga den operativa planläggningen på chefen för armén. Sålunda bleve hans
arbetsbörda alltför stor, örn han förutom utbildnings-, personal-, ersättningsoch
utrustningsfrågor skulle svara jämväl för den operativa planläggningen.
Chefen för armén måste vidare för sina övriga uppgifter ofta vara frånvarande
från högkvarterets förläggningsort. Beträffande chefens för armén ställning
syntes 1936 års försvarsordning vila på så säker grund, att överbefälhavaren
ansåge en principen ändring skadlig.

1942 års försvarsberedning har beträffande förhållandet mellan försvarsstaben
och försvarsgrensstaberna anfört, att försvarsutredningens förslag i

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

detta stycke hade karaktären av en kompromiss, som knappast kunde betraktas
som tillfredsställande. Anmärkningsvärt vore, att försvarsutredningens
förslag förläde det arméoperativa arbetet till försvarsstaben, medan arméstaben
helt hade organisations- och utrustningsuppgifterna för arméns räkning
under sin handläggning. Att på detta sätt skilja uppgifter, som nära
hängde tillsammans, måste ingiva allvarliga betänkligheter. Försvarsberedningen
hade därför närmast anslutit sig till det av chefen för andra arméfördelningen
skisserade huvudalternativet för frågans lösning, som innebar en
decentralisering av det operativa förberedelsearbetet för samtliga försvarsgrenar
från försvarsstaben till försvarsgrensstaberna.

Departementschefen har till en början anslutit sig till förslaget örn inrättande
i fred av en beställning som överbefälhavare över rikets försvarskrafter
och även biträtt försvarsutredningens förslag örn löneställning och
anställningsform för överbefälhavaren.

Yad därefter angår spörsmålet örn ledningen av det operativa krigsförberedelsearbetet
har departementschefen till en början förutsatt, att den för
marinen nu gällande ordningen även skulle tillämpas beträffande flygvapnet.
I denna del förelåge i stort sett enighet i remissyttrandena.

Beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna
— den fråga örn vars lösning delade meningar kommit till uttryck — ville
departementschefen meddela, att under förarbetet till försvarsutredningens
förslag olika utvägar prövats, varibland såväl den av bland andra försvarsberedningen
förordade decentraliseringslinjen som en renodlad centraliseringslinje.
Båda dessa lösningar vore principiellt rätlinjiga och därför tilltalande.
Deras praktiska tillämpning vore emellertid förenad med betydande
svårigheter.

I anslutning härtill har departementschefen ytterligare anfört följande:

En decentralisering av det operativa krigsförberedelsearbetet till försvarsgrensstaberna
i fråga örn icke blott marinen och flygvapnet utan även armén
skulle nödvändiggöra överflyttandet av kommunikationsavdelningen till
arméstaben, varav skulle följa, att marinens och flygvapnets operationsarbete
gjordes beroende av arméstaben, vilket särskilt för flygvapnets del skulle
medföra åtskilliga konsekvenser. Det måste te sig oegentligt, att — ehuru försvarsstaben
finnes att tillgå som ett för försvarsväsendet gemensamt organ
—- gemensamma angelägenheter av central betydelse tilldelas en försvarsgrensstab.
En dylik anordning kan icke vara rationell, så mycket mindre som
likartade problem uppstå beträffande signaltekniska frågor. Signaltjänstavdelningen
kan sålunda icke med hänsyn till dess samband med underrättelseväsendet
flyttas från försvarsstaben. Ett förläggande till arméstaben av det
operativa förberedelsearbetet för armén måste därför leda till en förbistring
i samarbetet mellan de olika operationsavdelningarna och de stabsavdelningar,
som äro erforderliga hjälporgan för krigsförberedelsearbetet.

En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen på det operativa
krigsförberedelsearbetet beträffande armén skulle i och för sig kunna anses
motivera, att åtminstone organisationsavdelningen och eventuellt även utrustningsavdelningen
överflyttas från armé- till försvarsstaben. Bortsett från att
sistnämnda stab härigenom skulle bliva alltför stor och tungrodd måste det
emellertid beaktas, att tillgång till dessa avdelningar är nödvändig för don,
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 11 sami. •''»’ aud. Nr 2. issi 42 ?,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

som skall utöva ledningen av arméns utbildning och förvaltning, alltså chefen
för armén. Denna omständighet synes av försvarsutredningen med rätta ha tillmätts
den betydelse, att dessa avdelningar i utredningens förslag hänförts till
arméstaben, trots de därmed förenade olägenheterna för försvarsstabens arméoperativa
arbete. Det ligger emellertid i sakens natur, att varje lösning, som
här kan komma i fråga, måste bliva behäftad med vissa organisatoriska brister.
Man rör sig här inom ett område, där de under organisationens praktiska tilllämpning
vunna erfarenheterna få fälla utslaget i fråga örn organisationens
lämplighet.

Departementschefen har vidare anfört, att den av försvarsutredningen föreslagna
fördelningen av krigsförberedelsearbetet innebure principiellt ett bibehållande
av nu gällande ordning. Denna hade visat sig fylla ganska högt
ställda krav på effektivitet. Såsom försvarsutredningen påpekat, hade emellertid
vissa brister förmärkts. Sålunda hade förekommit dubbelarbete, en viss
oklarhet i ansvarsfördelningen och svårigheter att planmässigt samordna arméstabens
och försvarsstabens verksamhet. Härpå kunde bot rådas genom
placering av sambandsofficerare i båda riktningarna, vilket förutsattes skola
ske. Vidare borde chefen för armén tilläggas inspektionsrätt beträffande
underställda myndigheters krigsförberedelsearbete samt befogenhet att på
grund av gjorda iakttagelser göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren.
Dubbelarbete borde ytterligare kunna förhindras genom att försvarsstabens
befattning med underhållsfrågor i huvudsak begränsades till
sådana för försvarsväsendet gemensamma frågor, som avsåge fördelning av
förnödenheter mellan försvarsgrenarna eller prioritet till anskaffning av
materiel och dylikt, ävensom med det operativa krigsförberedelsearbetet
direkt sammanhängande dylika frågor.

För att vid en lösning som den föreslagna överbefälhavaren icke skulle
få alltför stor arbetsbörda borde enligt departementschefens mening överbefälhavaren
genom lämpligt avvägda instruktionsbestämmelser avskäras från
sysslandet med andra delar av krigsförberedelsearbetet än själva huvud
linjerna. Men det syntes icke räcka därmed. Även inom övriga delar av överbefälhavarens
verksamhetsområde syntes en motsvarande begränsning böra
åvägabringas i syfte att bevara överbefälhavarens tid och förmåga åt de stora
frågornas bemästrande. Det syntes också vara nödvändigt att binda försvarsstabens
arbetsuppgifter utöver de tidigare behandlade operativa krigsförberedelsernas
till att gälla för försvarsväsendet gemensamma frågor om luftförsvar,
kommunikationer, underrättelser, signaltjänst, press, film och personalvård.
Däremot borde försvarsstaben icke hava att taga befattning med
utformandet av överbefälhavarens anvisningar åt försvarsgrensch efenia
rörande organisation, utbildning och utrustning och icke heller med anvisningarna
åt förvaltningsmyndigheterna i annan mån än som betingades av
det direkta sammanhanget med försvarsstabens uppgifter beträffande det
operativa krigsförberedelsearbetet. För sistnämnda uppgifter borde till överbefälhavarens
förfogande stå en personlig stab. Genom dylika åtgärder
syntes försvarsstabens självständiga ställning kunna hävdas samtidigt som

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 35

motsättningar mellan försvarsgrenscheferna och försvarsstabschefen urul
vekes.

Nu angivna överväganden hade föranlett departementschefen att i princip
godtaga den av försvarsutredningen framlagda och av överbefälhavaren biträdda
lösningen av frågan örn fördelningen av det operativa krigsförberedelsearbetet
och enkannerligen av problemet om vilket stabsorgan som borde
handhava ledningen av detta arbete i vad rörde armén.

Följande i anledning av propositionen angivna motioner hänföra sig till
förevarande avsnitt:

II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl., vilka föreslagit, bland
annat, att riksdagen beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för
arméstridskrafterna måtte besluta den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att
detsamma komme att anförtros arméledningen i stället för försvarsstaben;
samt

II: 350 av herrar Thorell och Wiberg, vilka hemställt, bland annat, att
riksdagen måtte uttala sig för den uppfattningen, att frågan örn försvarets
högsta ledning löstes i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som
angivits av chefen för andra arméfördelningeu (decentraliseringsalternativet)
samt av 1942 års försvarsberedning.

I förhållande till den nu gällande försvarsordningen innebär Kungl. Maj:ts
förslag i denna del i stort sett allenast två förändringar av principiell natur,
nämligen dels att en överbefälhavare skall finnas förordnad jämväl i fredstid
och dels att det ojoerativa planläggningsarbetet för flygvapnet, i likhet
med vad som redan år 1936 bestämdes för marinen, i viss utsträckning
decentraliseras till den egna försvarsgrensstaben, flygstaben.

Till förslaget örn inrättande av en överbefälhavarbeställning även för fredsförhållanden
vill utskottet uttala sin anslutning. Utskottet har heller intet
att erinra mot den föreslagna löneställningen, innebärande förordnande på
viss tid, högst sex år, med en lön av 24,000 kronor.

Icke heller har utskottet något att erinra emot förslaget rörande förläggande
av de operativa detalj förberedelserna för flygvapnets del till flygstaben.
Denna anordning innebär i själva verket ett fullföljande av vad
som i praktiken under senare tid på grund av erfarenheter under beredskapstiden
kommit att tillämpas. Att flygvapnet i nämnda hänseende får intaga
en i stort sett liknande ställning som marinen synes endast vara naturligt.

Utskottet har emellertid haft att taga ställning även till de motionsvis
framställda yrkandena örn att det operativa förberedelsearbetet jämväl för
arméns räkning skulle i motsvarande omfattning decentraliseras till arméstaben.
Nämnda yrkanden stödja sig i sin tur på en uppfattning som under
propositionsarbetet hävdats från flera håll, bland annat, av cheferna för första
och andra arméfördelningarna samt av 1942 års försvarsberedning.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår utgör frågan orri sättet för
utförandet av det operativa förberedelsearbetet ett spörsmål, som varit och

Utskottet.

36 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

är föremål för synnerligen delade meningar. Mot varandra stå två principiellt
renodlade linjer. Den ena av dessa linjer innebär, att allt operativt krigsförberedelsearbete
för samtliga försvarsgrenar bör centraliseras till försvarsstaben.
I detta alternativ måste i försvarsstaben ingå alla de avdelningar,
som för de olika försvarsgrenarna erfordras för det operativa krigsförberedelsearbetets
detaljutformning, vilket för arméns del skulle innebära, att
i försvarsstaben måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning, utrustningsavdelning
och underhållsavdelning. Den andra av de renodlade
linjerna innebär, att det operativa krigsförberedelsearbetet för varje försvarsgren
decentraliseras till respektive försvarsgrensstaber. I detta alternativ
måste samtliga avdelningar för det operativa planläggningsarbetet överföras
till försvarsgrensstaberna, för arméns vidkommande sålunda till arméstaben.

Mellan de nämnda två renodlade linjerna för lösningen av frågan om det
operativa förberedelsearbetets ordnande finnas vissa lösningar, som innebära
större eller mindre avsteg från dem bägge. En sådan lösning är den i
propositionen framlagda. Propositionens förslag ansluter sig för arméns
vidkommande i huvudsak till den nu gällande organisationen. Sålunda avses
ledningen av det operativa förberedelsearbetet för armén alltjämt skola äga
rum inom försvarsstaben och icke inom arméstaben. Därvid förutsättes, att
visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.
Emellertid har departementschefen föreslagit, att chefen
för armén skall tilläggas viss inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters
krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser
göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Organisationsavdelningen
föreslås alltjämt skola bibehållas inom arméstaben, i vilken
jämväl en utrustningsavdelning skall ingå.

Att vissa erinringar kunna göras emot den sålunda framlagda lösningen av
förevarande problem, finner utskottet otvivelaktigt. Till en början är skillnaden
mellan de olika försvarsgrenarna i fråga om förberedelsearbetets bedrivande
påtaglig. Medan decentraliseringsprincipen i avsevärd utsträckning
genomförts beträffande marinen och flygvapnet, är i fråga örn armén det
operativa förberedelsearbetet centraliserat till försvarsstaben. Ehuru det
givetvis icke är nödvändigt, att denna angelägenhet handhaves på likartat
sätt inom alla försvarsgrenarna, framstår onekligen denna divergens såsom
ur principiell synpunkt mindre tilltalande. Särskilt kan det med ett visst
fog sägas, att försvarsstaben därigenom får en kraftigare armébetoning än
som är överensstämmande med den önskvärda balansen mellan de tre försvarsgrenarna.
Å andra sidan kunna de av bland andra överbefälhavaren
framförda skälen för att armén i förevarande avseende bör intaga en annan
ställning än marinen och flygvapnet icke sägas sakna berättigande. Utskottet,
som redan i det föregående anslutit sig till förslaget, att det operativa
förberedelsearbetet beträffande marinen och flygvapnet skall decentraliseras
till marin- respektive flygstaben, anser sig därför i varje fall icke för när -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

varande hava tillräckligt underlag för ett uttalande, att en motsvarande
decentralisering också bör äga rum för arméns del.

Ytterligare är att märka, att den centralisering av arméns operativa spörsmål
till försvarsstaben som propositionen innebär så tillvida icke är fullständig,
som enligt förslaget organisationsavdelningen alltjämt liksom nu är
fallet skall ingå i arméstaben och arméns utrustningsavdelning jämväl skall
förläggas dit. En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen synes
böra medföra, att i varje fall organisationsavdelningen överfördes till försvarsstaben.
Vissa sakliga skäl kunna givetvis åberopas för propositionens förslag
även i denna del, men enligt utskottets mening måste det å andra sidan sägas
innebära en organisatorisk svaghet att låta arméns operations- och organisationsavdelningar,
vilka äro i sin verksamhet i många avseenden avhängiga av
varandra, tillhöra skilda staber. Att denna svaghet blir mindre påfallande,
därest i enlighet med departementschefens uttalande särskilda sambandsofficerare
för detta ändamål placeras såväl i försvarsstaben som arméstaben, skall
dock icke förnekas.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet för sin del icke är helt
övertygat örn att den i propositionen framlagda lösningen av problemet örn
det operativa förberedelsearbetets handhavande är den under alla förhållanden
lämpligaste. Att utskottet hyser vissa tvivel därom, beror bland annat på att
utskottet icke kunnat undgå att finna, att vissa av de brister som yppats i
förhållandet mellan arméstabens och försvarsstabens verksamhet hänföra sig
till organisatoriska förhållanden, vilka föreslås i stort sett bibehållna jämväl
i fortsättningen. Då utskottet emellertid anser sig böra nu ansluta sig till
propositionens förslag i denna del, beror detta huvudsakligen därpå, att icke
heller de lösningar i annan riktning, som av olika myndigheter föreslagits,
kunna sägas vara fritagna från befogade erinringar. Vid sådant förhållande
och då det enligt utskottets mening icke är tillrådligt att i nu rådande
läge vidtaga andra ändringar i fråga örn principerna för försvarsväsendets
ledning än sådana som äro ur organisatorisk synpunkt oundgängligen påkallade,
anser sig utskottet icke nu kunna förorda någon annan lösning av
problemet än den som av Kungl. Maj:t föreslagits. Utskottet vill emellertid
framhålla, att denna lösning icke bör vara att anse såsom slutgiltig.
Tvärtom finner utskottet det vara angeläget att betona, att frågan örn
det lämpligaste anordnandet av försvarsväsendets högsta ledning i förevarande
avseende icke bör avföras från dagordningen, utan att denna fråga,
när mera normala förhållanden inträtt, bör göras till föremål för ytterligare
övervägande från Kungl. Maj:ts sida.

Med den reservation som innefattas i det förut sagda finner sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Härav följer, att utskottet
anser, att motionerna II: 348 och II: 350 böra i hithörande delar lämnas utan
bifall.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

C. Försvarsstaben.

De i propositionen föreslagna principerna för försvarsväsendets högsta
ledning innebära, såsom i föregående avsnitt anförts, i vad rör det operativa
planläggnings- och ledningsarbetet, att på försvarsstaben skall ankomma —
utöver de för försvaret gemensamma frågorna — utfärdandet av samtliga
grundläggande operativa bestämmelser för arméstridskrafterna, medan däremot
samma stab i vad rör marin- och flygstridskrafterna endast skall lia
att taga befattning med dessas uppgifter i stort. I övrigt skola vid försvarsstaben
handläggas för försvarsväsendet gemensamma frågor rörande luftförsvar,
kommunikationer, underrättelser, signaltjänst, press, film och personalvård.

Chefen för försvarsstaben skall enligt departementschefens förslag upptagas
med arvode i alternativt lönegraden Ob 3 eller Ob 2, i sistnämnda fall
med fyllnadsarvode av 1,895 kronor för år, eller det arvode som med beaktande
av de nya pensionsreglementenas pensionsavdrag enligt nu gällande grunder
utgår till cheferna för försvarsgrensstaberna.

Försvarsstaben skall enligt förslaget organiseras på följande avdelningar,
nämligen armé-, marin-, flyg-, luftförsvars-, kvartermästar-, kommunikations-,
utrikes-, inrikes-, signaltjänst-, press- och film-,
personalvårds- och krigshistoriska avdelningarna, vartill kommer
expedition med k o mm en dan t ur. Till den sistnämnda föreslås skola från
arméstaben överflyttas viss för militärstabsbyggnaden avsedd förvaltningspersonal.

Enligt departementschefens förslag skall vidare till försvarsstaben överföras
arméstabens nuvarande kassaförvaltning. Det till försvarsstaben
anslutna fotografiska centrallaboratoriet föreslås ombildat till en fotoanstalt
under en militär chef på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 4 eller
Oa 3, varvid den nuvarande föreståndaren för centrallaboratoriet förutsättes
skola överföras på övergångsstat. Till försvarstaben skall enligt förslaget
även anknytas krigsarkivet såsom arkivorgan för samtliga försvarsgrenar;
en översyn av personalbehovet vid arkivet förutsättes i samband därmed skola
företagas. Slutligen föreslås även försvarsväsendets radioanstalt
vara anknuten till försvarsstaben.

På grund av det stora antalet avdelningar m. m. har det för att avlasta
chefen för försvarsstaben från detaljarbete ansetts erforderligt att organisatoriskt
möjliggöra ett sammanförande enligt sagda chefs bestämmande av
vissa avdelningar till sektioner. Enligt departementschefens förslag skola sålunda
vid försvarsstaben finnas 2 sektionschefer, överstar (kommendörer)
på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 6, varjämte viss personal beräknats
till förfogande för chefen för försvarsstaben och sektionscheferna, avsedd
bland annat för att säkerställa ett kontinuerligt samband med försvarsgrensledningarna
och förvaltningarna.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Den i föregående avsnitt omnämnda överbefälhavarens stab har i
propositionen ansetts kunna begränsas till att omfatta en regementsofficer
på försvarsstabens stat och en kapten ur någon av försvarsgrenarna samt ett
juridiskt biträde, jämväl avsett för chefen för försvarsstaben.''

Den vid försvarsstaben tjänstgörande aktiva militära personalen utgöres
enligt förslaget av dels generalstabsofficerare, dels officerare på försvarsstabens
stat, dels generalstabsaspiranter, som för egen utbildning kommenderas
till tjänstgöring vid staben, dels slutligen ur de olika försvarsgrenarna
kommenderade officerare. Såsom avdelningschefer ha beräknats regementsofficerare
på försvarsstabens stat eller ur de olika försvarsgrenarna, dock med
undantag för avdelningschefen vid krigshistoriska avdelningen, vilken förutsatts
vara pensionerad regementsofficer med arvode enligt löneklass Oa 14.
Det beräknade behovet av militär personal vid försvarsstaben framgår av en
å sid. 146 i propositionen intagen tablå.

I propositionen har med avseende på försvarsstabens personalorganisation
vidare föreslagits, att till försvarsstabens stat skola överföras
dels militärassistenterna vid vissa civila verk och myndigheter (järnvägarna,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, rikets allmänna kartverk, luftskyddsinspektionen,
telegrafverkets distrikt), dels militär-, marin- och flygattachéerna,
vilka under beteckningen försvar sattachéer borde redovisas
vid försvarsstaben till ett antal av 14 med en beräknad fördelning av 6 ur
armén, 4 ur marinen och 4 ur flygvapnet. För att möjliggöra största frihet
vid valet av attachéer lia samtliga ifrågavarande beställningar föreslagits uppförda
i de alternativa lönegraderna Oa 6, Oa 5 eller Oa 4 med avlöningen utgående
i form av arvode. Särskilda beställningar för biträdande försvarsattachéer
ha icke upptagits, utan för tjänstgöring i dessa befattningar hava —
i likhet med vad för närvarande är fallet — beräknats officerare å vederbörliga
truppförbands (motsvarande) stater.

Den civila ordinarie personalen vid försvarsstaben har i propositionen beräknats
till — förutom den å övergångsstat uppförde föreståndaren för fotografiska
centrallaboratoriet i lönegrad A 30 — 2 detaljchefer å personalvårdsavdelningen
(C 2), 1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 kanslibiträde (A 7), 1
expeditionsvakt (A 5), 8 kontorsbiträden (A 4), 1 telefonist (A 4), 1 maskinist
(A 12) samt en eldare av 1. klassen (A 7). Härtill kommer ett antal extra
ordinarie befattningshavare.

För kompaniofficerare, som tjänstgöra vid försvarsstaben, ha beräknats 28
arvoden av 600 kronor, varvid departementschefen dock- anmärkt, att det
kunde ifrågasättas huruvida dessa arvoden borde framdeles bibehållas; frågan
härom borde upptagas till prövning vid den utredning rörande vissa arvoden
inom försvarsväsendet, som i annat sammanhang omnämnts.

Departementschefen har anfört, att han utginge från att försvarsstabens
organisation på olika avdelningar icke borde i detta sammanhang definitivt
bindas. I försvarsstabens inre organisation borde sådana jämkningar framdeles
kunna av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majlis beprövande, av chefen

Utskottet.

40 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för försvarsstaben utan riksdagens hörande vidtagas, som erfarenheten visar
vara nödvändiga och som kunna genomföras utan personalförstärkning. I
anslutning till ett uttalande i ärendet av överbefälhavaren har departementschefen
vidare framhållit, att han förväntade att, sedan normala fredsförhållanden
inträtt, alla möjligheter till reducering av försvarsstabens personalorganisation
beaktades vid chefens för försvarsstaben överväganden rörande
stabens inre organisation.

Försvarsstabens avlöningsanslag har i propositionen beräknats till omkring
2,600,000 kronor, varvid förutsatts, att jämväl radioanstaltens lönekostnader
skola därav bestridas. Försvarsstabens omkostnads- m. fl. anslag ha
upptagits till i runt tal 2B0,000 kronor, vartill komma medel för bestridande
av omkostnader vid radioanstalten, vilka bland annat med hänsyn till fortgående
materielanskaffningar ansetts icke kunna beräknas till lägre genomsnittligt
belopp än 330,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för försvarsstaben
med radioanstalten komma sålunda enligt propositionen att uppgå till,
för år räknat, i runt tal 3,180,000 kronor.

Såsom i föregående avsnitt anförts har i motionen II: 350 av herrar Thorell
och Wiberg hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för en lösning av frågan
örn försvarets högsta ledning efter andra riktlinjer än de i propositionen föreslagna
och, som en konsekvens därav, att riksdagen måtte besluta en sådan
utformning av försvarsstabens och arméstabens organisation och personalstater,
att försvarsstabens operations- och kommunikationsavdelningar till
väsentlig del förläggas inom arméstaben, samt i övrigt besluta de förändringar
i dessa staber, som betingas av i propositionen angivna riktlinjer.

Liknande förslag har, såsom även tidigare nämnts, framställts av herr
Andersson i Södergård m. fl., vilka i motionen II: 348 föreslagit, att riksdagen
beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna
beslutar den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att detsamma kommer
ätt anförtros arméledningen i stället för försvarsstaben och att riksdagen i anslutning
härtill beslutar den ändrade organisation beträffande försvars- och
arméstaberna, som betingas därav.

Herrar Mannerskantz och von Horn ha i motionen 1:240 och herr
Wiberg i likalydande motionen II: 316 hemställt, att riksdagen måtte besluta
dels att den ene av sektionscheferna i försvarsstaben placeras i lönegraden
Oa 6, Ob 1 eller Ob 2, dels att fyra detaljchefsbefattningar vid utrikesoch
inrikesavdelningarna upptagas å försvarsstabens stat i lönegraden Oa 4
eller Oa 3.

I det föregående har utskottet ansett sig böra i nuvarande läge lämna sin
anslutning till det förslag till lösning i princip av frågan örn försvarsväsendets
högsta ledning som propositionen innehåller. Vid sådant förhållande anser
sig utskottet jämväl böra i princip tillstyrka den i propositionen föreslagna
organisationen av försvarsstaben med anslutna institutioner. Utskottet har

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sålunda intet att erinra mot den föreslagna indelningen av försvarsstaben i
avdelningar och ej heller mot vad departementschefen i anslutning därtill anfört.
Dock anser utskottet, såsom i det föregående anförts, att i personalvårdsavdelningen
skall ingå en underavdelning för själavårdens ledning med
fältprosten som chef, därvid fältprosten bör äga uppbära ett årligt arvode för
detta arbete av 600 kronor.

I likhet med departementschefen finner utskottet det lämpligt, att arméstabens
kassaförvaltning överföres till försvarsstaben och att till nämnda
stab anslutes en fotoanstalt på sätt i propositionen föreslagits. Det synes utskottet
likaledes rationellt, att krigsarkivet anknytes till försvarsstaben och
blir arkivmyndighet för samtliga under försvarsdepartementet lydande myndigheter
m. fl. samt arkivdepå för därtill hörande handlingar. Såsom departementschefen
framhållit synes i samband därmed en reglering av krigsarkivets
personalorganisation påkallad. Försvarsväsendets radioanstalt synes även
böra såsom föreslagits fortfarande ansluta till försvarsstaben.

Vidkommande personalorganisationen vid försvarsstaben kan utskottet i
huvudsak biträda vad i propositionen föreslagits. Mot det för försvarsstaben
beräknade personalbehovet och de föreslagna lönegradsplaceringarna har utskottet
intet att erinra, men vill i likhet med departementschefen understryka
vikten av att alla möjligheter bliva tillvaratagna att, sedan normala fredsförhållanden
inträtt, reducera organisationen, överförandet till försvarsstabens
stat av militärassistenter och försvarsattachéer finner utskottet lämpligt. I
syfte att undvika olägenheterna med successionsförordnanden vill utskottet
förorda, att chefen för försvarsstaben samt försvarsattachéerna, vilka i propositionen
föreslagits skola från försvarsstabens avlöningsanslag åtnjuta arvoden
i angivna lönegrader, i stället uppföras med lön i samma lönegrader på
försvarsstabens stat. De i motionerna I: 240 och II: 316 yrkade ändringarna
i personalorganisationen har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka.

D. Förvaltningsorganisationen.

Departementschefen har anfört, att 1941 års militära förvaltningsutredning
inom kort beräknades komma att framlägga förslag till ändrad organisation
av den militära förvaltningsapparaten. I vad mån förslaget vore ägnat att
läggas till grund för ett blivande beslut i denna omfattande och svårbedömbara
fråga kunde först efter ärendets remissbehandling bedömas. Det syntes
icke vara möjligt att förrän tidigast i början av år 1943 underställa riksdagen
förslag i ämnet. Departementschefen ville därför endast understryka, att en
omorganisation av den militära förvaltningen komme att påverka statberäkningarna.
Särskilt komme detta naturligen att bliva fallet beträffande de
militära och civilmilitära specialkårer, till vilka en stor del av den i de centrala
militära förvaltningsorganen tjänstgörande personalen hörde. Vid nu
angivna förhållanden måste i rådande läge viss återhållsamhet iakttagas vid

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

bedömandet av dessa kårers i förevarande sammanhang anmälda personalbehov.

Utskottet finner ej anledning till uttalande i anledning av vad departementschefen
sålunda anfört.

Avd. V. Arméns organisation.

I. Krigsorganisationen.

Det i propositionen framlagda förslaget till krigsorganisation för armén
syftar till att — med tillvaratagande av erfarenheterna från det pågående
kriget och från beredskapstiden — i avsevärd grad öka krigsorganisationens
kvalitet med särskilt beaktande av de specifikt svenska förhållandena och att
förläna organisationen en sådan elasticitet, att möjlighet finnes att utan alltför
stora rubbningar tillgodose utvecklingens krav.

De föreslagna kvalitativa förbättringarna hänföra sig såväl till beväpningen
och utrustningen i övrigt som till förbandens organisation. Enligt förslaget
skall antalet operativa enheter utökas, delvis genom att ett antal fördelningar
uppdelas i mindre operativa enheter, brigader. De operativa förbanden
skola utgöras av fördelningar, jägarbrigader, pansarbrigader, motorbrigader
och cykelbrigader. Kust- och gränsförbanden skola förstärkas med
värnpliktiga ur yngre årsklasser och erhålla förbättrad vapenutrustning. Kårförbanden
och de territoriella förbanden skola utbyggas, särskilt med avseende
på kårartilleri, pansarvärn och luftvärn.

Departementschefen har förutsatt, att de militära myndigheterna vid det
fortsatta utformandet av krigsorganisationen skola äga att i det framlagda
förslaget vidtaga de förändringar, till vilka fortsatta överväganden och försök
ävensom senare krigserfarenheter kunna giva anledning, dock utan överskridande
av den ram i fråga örn personal, hästar och fordon m. m., som uppdrag^
i organisationsförslaget.

I anledning av vissa av överbefälhavaren framställda förslag, syftande till
en längre gående utökning och förstärkning av arméns krigsorganisation än
som i propositionen förutsatts, har departementschefen uttalat, att han icke
kunde av kostnadsskäl biträda dessa förslag. Av överbefälhavaren förordade
åtgärder, som innebure en ökning av organisationen på bekostnad av materielreserverna-,
kunde icke förordas av departementschefen, vilken i detta hänseende
delade den uppfattning, åt vilken 1942 års försvarsberedning givit
uttryck.

Såsom redan inledningsvis anmärkts, hava motionsvis framförts vissa förslag
rörande utökning och förstärkning av arméns organisation utöver vad av
departementschefen föreslagits. De i motionerna framlagda förslagen komma
att närmare behandlas i samband med de avsnitt av arméns fredsorganisation,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

som därav beröras. Enär utskottet, enligt vad i andra sammanhang anföres,
icke för närvarande kan förorda någon ytterligare utökning av arméorganisationen,
finner sig utskottet kunna biträda vad departementschefen under förevarande
avsnitt anfört.

II. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I. Arméstaben och arméinspektionen.

a. Allmänna synpunkter.

Departementschefen har, med instämmande i vad försvarsutredningen därutinnan
anfört, föreslagit, att de stabsorgan som biträda chefen för armén vid
handläggningen av på denne ankommande ärenden — för närvarande arméstaben
jämte ett flertal direkt under chefen för armén lydande inspektionsmyndigheter
— skola uppdelas på två sidoordnade organ, nämligen arméstaben
och arméinspektionen. Till den sistnämnda skulle från nuvarande
arméstaben överföras dennas utbildningsavdelning, varjämte samtliga truppslagsinspektioner
och flertalet tjänstegrensinspektioner skulle inordnas i
arméinspektionen såsom avdelningar. Arméstaben skulle även i övrigt undergå
viss omorganisation, varjämte den centrala värnpliktsbyrån skulle anknytas
till densamma.

Vid arméstaben med centrala värnpliktsbyrån avses skola handläggas organisations-,
utrustnings-, personal- och värnpliktsärenden, medan på arméinspektionen
skola ankomma huvudsakligen utbildningsärenden.

I fråga örn såväl arméstaben som arméinspektionen har departementschefen
förutsatt, att Kungl. Majit och — vad detaljändringar beträffar — chefen för
armén skola äga vidtaga de jämkningar i organisationen och personalens disposition,
som på grund av vunna erfarenheter kunna visa sig erforderliga. En
given förutsättning är dock, enligt vad departementschefen framhållit, att icke
utan riksdagens hörande sådana ändringar vidtagas, som medföra ökning av
det sammanlagda antal beställningar eller befattningar, som avsetts för arméstaben
respektive arméinspektionen.

Såsom tidigare anförts ha i motionerna II: 348 av herr Andersson i Södergård
m. fl. och II: 350 av herrar Thorell och Wiberg framställts förslag innebärande
dels att det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna
skulle förläggas till arméledningen i stället för till försvarsstaben, dels såsom
en följd därav bland annat vissa ändringar av den i propositionen föreslagna
organisationen av arméstaben.

I det föregående har utskottet ansett sig böra lämna sin anslutning till det
i propositionen framlagda förslaget rörande principerna för försvarsväsendets

Utskottet.

44 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

högsta ledning. Under sådana förhållanden har utskottet icke heller någon
principiell erinran att framställa mot vad i propositionen föreslagits beträffande
utformningen av arméns ledande organ.

b. Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån.

I propositionen föreslås den nuvarande arméstaben omorganiserad så till vida
att vissa avdelningar m. m. utbrytas och överföras till andra stabsorgan, medan
i stället nya tillkomma. Sålunda föreslås den nuvarande utbildningsavdelningen
skola överföras till arméinspektionen samt kassaförvaltningen och
krigsarkivet till försvarsstaben. I gengäld föreslås arméstaben skola utökas
med en särskild utrustningsavdelning för handläggning av de numera mycket
omfattande utrustningsärendena, varjämte centrala värnpliktsbyrån som
nämnts förutsättes skola anknytas till arméstaben.

Efter här nämnda förändringar förutsättes arméstaben organiserad på en
organisationsavdelning, en utrustningsavdelning, en personalavdelning och en
expedition. Härtill komma — förutom centrala värnpliktsbyrån — liksom för
närvarande ett bibliotek samt en stamhästgrupp och ett stall. Beträffande centrala
värnpliktsbyrån har departementschefen emellertid uttalat; att erfarenheterna
kunde tänkas komma att utvisa, att byrån framdeles borde givas en
i förhållande till arméstaben mera självständig ställning.

Chefen för arméstaben skall enligt departementschefens förslag liksom
för närvarande hänföras till lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode till lönegraden
Ob 3. Vid arméstaben skall vidare enligt förslaget finnas en souschef,
överste vid generalstabskåren i lönegraden Oa 6.

Det beräknade behovet av militär personal vid arméstaben med centrala
värnpliktsbyrån framgår av en å sid. 163 i propositionen intagen tablå.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Försvarsstaben har departementschefen
förordat, att de på personalförteckningen för arméstaben för närvarande
redovisade militärattachéerna och officerarna i järnvägstjänst skola
överföras till försvarsstaben. På arméstabens personalförteckning föreslås
däremot skola upptagas sammanlagt 20 kompaniofficersbeställningar för officerare
ur armén, vilka för längre tid kommenderas till flygvapnet såsom sambandsofficerare
vid flygstaben och eskaderstaberna eller såsom lärare eller
elever vid utbildning i arméspaningstjänst.

Departementschefens förslag rörande arméstabens organisation är utformat
i enlighet med de grunder för försvarsväsendets högsta ledning, som utskottet
i det föregående biträtt, och synes innebära en godtagbar lösning av förevarande
organisationsproblem. Utskottet har därför intet att erinra mot vad
departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

c. Arméinspektionen.

Departementschefen har uttalat, att han funne försvarsutredningens förslag
om inrättande av en arméinspektion lämpligt och ägnat att skänka en -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 45

helighet och effektivitet åt den högsta ledningen av utbildningsarbetet vid
armén.

Enligt departementschefens förslag skall arméinspektionen stå under chefskap
av en arméinspektör i lönegraden Ob 3 samt organiseras på en centralavdelning
under en regementsofficer vid generalstabskåren som avdelningschef,
ett antal truppslagsavdelningar, envar under chefskap av en truppslagsinspektör,
en underhållssektion under en inspektör för underhållstrupperna
samt en expedition.

Arméinspektören skall enligt departementschefens förslag jämväl övertaga
den chefen för arméstaben nu påvilande uppgiften att vara inspektör för
arméns fasta undervisningsverk.

Truppslagsinspektörerna och underhållsinspektören föreslås skola upptagas
på arméinspektionens stat i lönegraden Ob 2.

Centralavdelningen, som förutsattes bildad genom överflyttning till arméinspektionen
av nuvarande arméstabens utbildningsavdelning, avses till främjande
av enhetligheten inom arméns utbildningsverksamhet fungera som arméinspektörens
stabsorgan.

Truppslagsinspektörerna och truppslagsavdelningarna äro enligt förslaget
till antalet sex, nämligen:

inspektören för infanteriet och kavalleriet med infanteri- och kavalleriavdelning,

inspektören för pansartrupperna med pansaravdelning,
inspektören för artilleriet med artilleriavdelning,
inspektören för luftvärnet med luftvärnsavdelning,
inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjör avdelning samt
inspektören för signaltrupperna med signalavdelning.

Departementschefen har i anslutning till förslaget om inrättande av en
gemensam inspektör för infanteriet och kavalleriet uttalat, att det icke syntes
påkallat att inrätta en särskild befattning som inspektör för sistnämnda truppslag,
enär infanteriets och kavalleriets utbildningsfrågor vore i stor utsträckning
gemensamma. Sekundchefen för Livregementet till häst borde inom
arméinspektionen biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt
remontutbildningen vid armén.

Underhållssektionen skall enligt departementschefens förslag omfatta fem
avdelningar, nämligen en träng-, en tyg-, en intendentur-, en sjukvårds- och en
veterinäravdelning. Avdelningschefen vid förstnämnda avdelning föreslås skola
uppföras på tängens stat såsom överste i lönegrad Oa 6 och tillika vara chef
för trängens officers- och underofficerskårer samt i tjänsteställningsavseende
överordnad trängkårcheferna. Befattningarna såsom avdelningschefer vid tygoch
intendenturavdelningarna förutsättas skola i regel uppehållas av byråchefer
vid arméförvaltningens tyg- respektive intendenturdepartement, vid
sidan av tjänsten vid departementet. Arméöverläkaren och överfältveterinären
föreslås i egenskap av avdelningschefer vid sjukvårds- respektive veterinär -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

avdelningarna skola stå under befäl av inspektören för underhållstrupperna,
men i vissa föi armén gemensamma frågor beträffande sjukvårds- och veterinärtjänsten,
som icke beröra utbildning eller förvaltning, vara föredragande direkt
inför chefen för armén. Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma
på Kungl. Majit att, så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen och
sjukvårdsinspektionen bestå under generalfältläkarens chefskap, reglera dennes
ställning i förhållande till chefen för armén och arméinspektören.

Med avseende på ett av försvarsutredningen framlagt förslag om inrättande
av en inspektör och en avdelning inom arméinspektionen för det frivilliga försvaret,
därvid i stället hemvärnschefen och hemvärnsstaben föreslagits skola
utgå ur organisationen, har departementschefen uttalat, att förslaget i och för
sig syntes innebära en rationell lösning av frågan örn det frivilliga försvarets
centrala ledning. Emellertid borde i avvaktan på 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas
förslag med ett slutgiltigt, ställningstagande till denna fråga anstå
och hemvärnschefen sålunda fortfarande lyda direkt under chefen för armén
samt hemvärnsstaben upptagas till oförändrad omfattning. Frågor rörande
den frivilliga befälsutbildningen m. m. borde tills vidare handläggas inom
centralavdelningen.

Det beräknade behovet av militär personal vid arméinspektionen framgår
av en å sid. 174 i propositionen intagen tablå.

I avvaktan på en slutgiltig lösning av frågan angående arméingenjörkårens
rekrytering och organisation — vilken fråga såsom i det följande anföres (avsnittet
Arméingenjörkåren) av departementschefen föreslagits skola hänskjutas
till särskild utredning — har i propositionen förutsatts, att för tjänstgöring
vid armeinspektionen skola kontraktsanställas av chefen för armén en motor
ingenjör och av generalfälttygmästare!! en luftvärnsingenjör. Därjämte har
föreslagits, att till arméinspektionen skola knytas en med psykologiska frågor
förtrogen sakkunnig ävensom en civil pedagog med årsarvoden örn respektive
1,000 kronor och 5,000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 241 av herr Bondeson m. fl. samt II: 345
av herr Nilsson i Steneberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att inom arméinspektionen inrättas en särskild kavalleriavdelning under inspektören
för kavalleriet, som tillika borde vara chef för remonteringsväsendet
samt under arméinspektören jämväl biträdande inspektör för ridning, körutbildning
m. m. vid armén. Denne inspektör borde hänföras till lönegrad Ob 2.

Herr Andersson i Södergård m. fl. lia i motionen II: 348 anfört, att truppslagsinspektörerna
i arméinspektionen, såsom av 1942 års försvarsberedning
och jämväl av chefen för andra arméfördelningen föreslagits, borde hänföras
till lönegraden Ob 2 eller Ob 1. Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida
en särskild överstebeställning å trängens stat behövde beräknas för arméinspektionens
trängavdelning. Det borde enligt motionärernas mening vara
tillräckligt örn denna beställning hänfördes till lönegraden Oa 5; underhållsinspektören
syntes kunna fungera som personalkårehef vid trängen på samma

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 47

sätt som inspektören för infanteriet och kavalleriet skall vara personalkårchef
vid kavalleriet.

Herr Henriksson har i motionen II: 347 hemställt, att den i arméinspektionens
trängavdelning ingående översten placeras i lönegrad Ob 1 samt att
till dennes förfogande ställes, förutom den i propositionen föreslagna personalen
— av personal på aktiv stat två kaptener — jämväl en regementsofficer
vid trängen såsom stabschef.

Slutligen har herr von Friesen i motionen II: 340 föreslagit, att å arméinspektionens
sjukvårdsavdelning skola upptagas — förutom föreslagna 1 arméöverläkare
och 1 bataljonsläkare — 1 fältläkare och 1 regementsläkare i stället
för föreslagna 2 regementsläkare.

Utskottet biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens
organisation med den avvikelsen, att utskottet, i likhet med vad därom
yrkats i motionen II: 348, finner det lämpligt, att truppslagsinspektörerna i
personalförteckningen uppföras i lönegraden Ob 2 eller Ob 1. Utskottet anser
nämligen i likhet med chefen för andra arméfördelningen och 1942 års försvarsberedning,
att därigenom vinnes en vidgad rekryteringsbas med ökade möjligheter
att besätta inspektörsbeställningarna med därtill lämpliga officerare.

Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka vare sig motionerna
I: 241 samt II: 345 och 347 eller de i motionerna II: 340 och 348 framförda
förslagen med avseende å organisationen av arméinspektionens sjukvårdsavdelning
respektive trängavdelning.

2. Generalitetet och generalstabskåren.

I propositionen hava till generalitetet hänförts chefen för armén jämte samtliga
föreslagna beställningsliavare vid armén i lönegraden Ob 3, nämligen arméinspektören,
7 militärbefälhavare, generalfälttygmästaren och generalintendenten.

Departementschefen har föreslagit, att generalstabskåren skall utökas med
1 överstelöjtnantsbeställning och 10 kaptensbeställningar, av vilka överstelöjtnantsbeställningen
och 6 kaptensbeställningar avses skola överföras från artilleristabskåren,
som föreslås utgå ur organisationen, medan 4 kaptensbeställningar
tillkomma. Ökningen betingas av organisationsförändringarna inom
arméns ledande organ samt tillkomsten av den nya femte militärbefälsstaben.
Det sammanlagda antalet generalstabsofficerare föreslås i propositionen till 1
överste, 6 överstelöjtnanter, 14 majorer och 48 kaptener.

Chefen för arméstaben föreslås liksom hittills tillika vara chef för general
stabskåren.

Beträffande generalitetet och generalstabskåren ansluter sig utskottet till
departementschefens förslag.

Utskottet.

Utskottet -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

B. Militärområden och högre truppförband m. m.

a. Territoriell indelning m. m.

Departementschefen har föreslagit, att landets militärterritoriella indelning
skall ändras, så att fastlandet indelas i sex militärområden i stället för nuvarande
fem. Gotland föreslås liksom för närvarande utgöra ett särskilt militärområde.

Beträffande gränsdragningen mellan militärområdena liksom rörande områdenas
numrering torde det, enligt vad departementschefen framhållit, få ankomma
på Kungl. Majit att fatta beslut. Emellertid syntes följande av försvarsutredningen
föreslagna avgränsning väl avvägd, ehuru vissa justeringar kunde
komma att visa sig erforderliga:

I. militärområdet motsvarande nuvarande I. arméfördelningen och omfattande
nuvarande Södra militärområdet utom landstormsområde 22 b.

II. militärområdet motsvarande II. arméfördelningen och omfattande
nuvarande Norra militärområdet minskat med Kopparbergs län och ökat med
Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt.

III. militärområdet motsvarande III. arméfördelningen och omfattande
Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län.

IV. militärområdet motsvarande IV. arméfördelningen och omfattande
nuvarande östra militärområdet minskat med Örebro län, Älvkarleby,
Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt och ökat med landstormsområde 22 b.

V. militärområdet omfattande örebro, Värmlands och Kopparbergs län.

VI. militärområdet omfattande nuvarande övre Norrlands militärområde.

VII. militärområdet omfattande Gotland.

Departementschefen har i propositionen utgått från den sålunda föreslagna
numreringen av militärområdena.

Enligt departementschefens förslag skall varje militärområde lyda under en
militärbefälhavare i lönegraden Ob 3, till vilkens förfogande skall stå en militärbefälsstab,
bildad genom sammanslagning av nuvarande arméfördelningsstab
(motsvarande stab) och militärområdesstab. Militärbefälhavaren skall
vara såväl territoriell befälhavare som chef för militärområdets trupper.

Erfarenheterna särskilt från beredskapstiden synas ha givit vid handen, att
den nuvarande organisationen med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber
icke är ändamålsenlig, och utskottet biträder därför det av departementschefen
förordade förslaget örn dessa stabers sammanslagning till ett
gemensamt stabsorgan, militärbefälsstab, med en militärbefälhavare såsom
chef. Utskottet har icke heller något att erinra mot vad departementschefen
anfört rörande rikets indelning i militärområden.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

b. Militärbefäl sstaberna m. m.

Såsom i föregående avsnitt anförts, har departementschefen föreslagit, att
nuvarande arméfördelnings- och militärområdesstaber skola sammanslås till
gemensamma stabsorgan, militärbefälsstaber, under ledning av generalspersoner
såsom militärbefälhavare.

Flertalet militärbefälsstaber skola enligt departementschefens förslag omfatta
— förutom militärbefälhavaren — följande aktiva militära personal, nämligen
1 ställföreträdande militärbefälhavare i lönegraden Ob 2, 1 regementsofficer
och 2 kaptener vid generalstabskåren, 1 regementsofficer i lönegrad
Oa 5 eller Oa 4 på militärbefälsstabens stat, 3 adjutanter samt tjänstegrenschefer
m. fl. för luftvärns-, signal-, tyg-, byggnadsförvaltnings-, intendentur-,
sjukvårds- och veterinärtjänsten. Av tjänstegrenscheferna förutsättes flertalet
liksom för närvarande skola upptagas på staterna för vederbörliga personalkårer.
För handläggning av ärenden rörande hemortsförsvaret skall i militärbefälsstaben
ingå en pensionerad regementschef eller förutvarande försvarsområdesbefälhavare.

I förhållande till nuvarande personalorganisation vid arméfördelnings- och
militärområdesstaberna innebär den för militärbefälsstaberna föreslagna någon
utökning, föranledd av att utvidgade uppgifter i fråga örn operativt krigsförberedelsearbete
m. m. avses skola påläggas nämnda staber. Av denna anledning
ha för dessa bland annat beräknats 2 generalstabskaptener mot 1 vid nuvarande
arméfördelningsstaber. Därjämte föreslås på arméstabens stat skola
uppföras 2 stabsutbildade kaptener, avsedda att enligt chefens för armén bestämmande
placeras till tjänstgöring vid militärbefälsstaber, där behov av
personalförstärkning föreligger.

I avbidan på en avsedd utredning rörande tillgodoseende av försvarsväsendets
behov av ingenjörspersonal (se härom under avsnittet Arméingenjörkåren)
har departementschefen förutsatt, att behovet av ingenjörer vid militärbefälsstaberna
liksom för närvarande skall tillgodoses genom tillfällig anställning.

Departementschefen har med avseende på militärbefälsstabernas personalbehov
uttalat, att vad därom i propositionen anförts vore att uppfatta såsom
en beräkningsgrund och icke som ett fastslående av organisationens detaljer.
Beträffande de senare syntes det få ankomma på Kungl. Majit att sedermera
taga ställning under den förutsättning, som i motsvarande hänseende angivits
i fråga om arméstaben och arméinspektionen.

Förläggningsorterna för I.—IY. militärbefälsstaberna föreslås i propositionen
bliva desamma som nuvarande förläggningsorter för motsvarande arméfördelningsstaber,
nämligen respektive Kristianstad, Östersund, Skövde och
Stockholm. VII. militärbefälsstaben förutsättes även bibehålla nuvarande förläggningsort,
Visby. Den nya V. militärbefälsstaben skall enligt förslaget
förläggas till Karlstad. I fråga örn VI. militärbefälsstaben (nuvarande Övre
Norrlands truppers stab), vilken av försvarsutredningen föreslagits skola förflyttas
från Boden till Luleå, samtidigt som en särskild stab för kommendan Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. issi 42 4

Utskottet.

50 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ten i Bodens fästning skulle upprättas, har departementschefen uttalat, att
de skäl som anförts till stöd för detta förslag icke syntes övertygande motivera
en så kostnadskrävande omflyttningsåtgärd. En av chefen för armén i
frågan igångsatt utredning borde avvaktas, innan ståndpunkt toges till hela
frågan angående befälsförhållandena i Övre Norrland.

Herr Åqvist har i motionen II: 330 anhållit, att riksdagen ville uttala sig
för att till Örebro förlägga Y. militärbefälsstaben.

I motionen II: 341 har herr von Friesen hemställt, att riksdagen måtte förorda,
att vid militärbefälsstaberna skall till vederbörande fältläkares förfogande
ställas en med armésjukvård förtrogen befattningshavare i arvodestjänst, förslagsvis
en pensionerad underofficer.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen anfört under
förevarande avsnitt och avstyrker sålunda motionen II: 341 ävensom motionen
II: 330, i vad denna avser förläggning av Y. militärbefälsstaben.

I ett senare sammanhang (avsnittet Fälttygkåren) kommer utskottet att
upptaga till behandling ett av herr Lundberg i Hälsingborg i motionen II: 326,
i samband med däri framförda förslag örn utökad personalstat för fälttygkåren,
framställt yrkande, att staten för varje militärbefälsstab skall minskas med
1 majorsbeställning, vilken i stället skulle uppföras på fälttygkåren.

C. Försvarsområden.

I syfte att giva hemortsförsvaret en effektivare organisation och öka dess
krigsberedskap föreslås i propositionen, att rikets fastland skall permanent
indelas i försvarsområden och att försvarsområdesbefälhavare skola tillsättas
och försvarsområdesstaber organiseras redan i fred. På Gotland har försvarsområdesindelning
i fredstid icke ansetts erforderlig.

Departementschefen har funnit ett av försvarsutredningen framlagt förslag
örn indelning av fastlandet i 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden i
allt väsentligt lämpligt men förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj :t
att efter förslag av vederbörande militärmyndigheter fatta slutligt beslut
därom liksom att meddela föreskrifter rörande försvarsområdesbefälhavamas
uppgifter. I enlighet med försvarsutredningens förslag har i propositionen
förutsatts, att i vissa fall två angränsande försvarsområden skola sammanföras
under gemensam förvaltning av en försvarsområdesstab. Med hänsyn
härtill har antalet staber kunnat begränsas till 24 försvarsområdesstaber och
2 infanteribefälhavarstaber, de sistnämnda för marina försvarsområden.

Enligt den av departementschefen föreslagna personalorganisationen för
försvarsområdesstaberna kommer personalen vid en försvarsområdesstab att
i huvudsak utgöras av — förutom försvarsområdesbefälhavaren (pensionerad
regementsofficer med arvode i löneklass Oa 14) — 1 stabschef (aktiv kapten

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

eller ryttmästare ur infanteriet eller kavalleriet), 1 hemvärnsofficer och 1
hemvärnsunderofficer (pensionerade), 1 luftvärnsofficer (kompaniofficer vid
luftvärnet), 1 tygofficer (pensionerad) och 1 förvaltare (på fälttygkårens stat,
lönegrad U0 3), viss övrig tygförvaltningspersonal, 1 intendent (pensionerad
officer) jämte viss övrig intendenturpersonal, expeditionspersonal ävensom
viss förrådspersonal m. m. stationerad utom försvarsområdets huvudort. Enär
stabschefer ansetts böra beräknas för samtliga försvarsområden, ha för de
för två försvarsområden gemensamma staberna avsetts 2 stabschefer.

Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t
att, om så erfordras, vidtaga provisoriska åtgärder för tillgodoseende av ytterligare
personalbehov under själva uppsättningsperioden.

Behovet av lokalutrymmen för försvarsområdesstaberna har departementschefen
ansett böra i görligaste mån tillgodoses genom förhyrning, i den mån
statsverket icke disponerar lämpliga lokaler.

Utbyggnaden av försvarsområdesorganisationen har ansetts om möjligt
böra påbörjas redan under budgetåret 1942/43.

I de likalydande motionerna I: 242 av herr Ekströmer m. fl. och II: 318
av herrar Håstad och Lundberg i Hälsingborg har hemställts, att befattningarna
som försvarsområdesbefälhavare i regel måtte besättas med avträdande
regementschefer, vilka kunna förordnas därtill före pensionsålderns
inträde — i syfte att en ständig föryngring på regementschefsposterna därigenom
möjliggöres — och vilka i män av lämplighet kunna få kvarstanna till
uppnådda 65 år.

Yad i propositionen anförts under förevarande avsnitt föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka motionerna
I: 242 och II: 318. Det i dessa motioner uttalade önskemålet örn en föryngring
på regementschefsposterna torde delvis kunna nås därigenom, att befattningarna
såsom sektionschefer vid militärbefälsstabernas hemortssektioner,
för vilka avsetts arvoden motsvarande nettolön i lönegraden Ob 1, i vissa fall
torde kunna besättas med regementschefer, som avgå med förtidspension.

Utskottet kommer att under avsnittet Kustartilleriet upptaga till behandling
herr Lövgrens motion II: 320, i vilken i anslutning till vissa förslag örn
uppdelning av kustartilleriet på armén och flottan bland annat hemställts, att
i stället för marindistrikt landets sjögräns skall uppdelas i kustförsvarsområden
med kustförsvarskommendanter från armén.

D. Lägre truppförband m. m.

I. Allmänna grunder.

I propositionen har framhållits, att det för att utbildningsarbetet vid truppförbanden
skulle kunna effektivt bedrivas och krigsförbanden sammanhållas
i operationsdugliga enheter vore av största betydelse, att befälspersonal i

Utskott et.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tillräcklig utsträckning stöde till förfogande. Angelägenheten därav hade,
såvitt kunde bedömas, beaktats av försvarsutredningen vid dess överväganden
rörande befälskadrarnas storlek samtidigt som utredningen sökt i görligaste
mån tillvarataga möjligheterna att nedbringa kostnaderna för personalorganisationen.
Vissa militära myndigheter hade framhållit, att de behovssiffror, i
vilka utredningens förslag utmynnat, måste betraktas som förhållandevis
snävt tillmätta, men flertalet hade dock ansett sig kunna godtaga behovsberäkningarna.
Departementschefen har för egen del hållit före, att utredningens
förslag i princip borde kunna läggas till grund vid personalorganisationens
utformning, men samtidigt framhållit, att de erfarenheter, som
successivt vunnes rörande värnpliktsutbildningens bedrivande enligt de i den
nya värnpliktslagen fastställda grunderna, kunde framdeles medföra behov
av en förnyad omprövning av denna fråga. Med anledning av vissa från
svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund
framförda, av 1942 års försvarsberedning biträdda förslag örn ökning av antalet
underofficerare och en motsvarande minskning av den fast anställda manskapskadern,
allt i förhållande till försvarsutredningens förslag, har departementschefen
uttalat, att han visserligen biträdde sistnämnda förslag men förutsatte,
att frågan uppmärksammades vid den förnyade utredning rörande
möjligheterna att tillgodose önskemålen om elasticitet i försvarsorganisationen,
som enligt vad i annat sammanhang anförts borde företagas.

I likhet med 1942 års försvarsberedning har departementschefen funnit det
nödvändigt att, innan 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag ännu
blivit prövat, iakttaga en viss försiktighet vid bedömningen av förslag örn utökning
av de personalkårer, vilka närmast ha förvaltningstjänsten örn hand,
nämligen fälttyg-, fortifikations- och intendenturkårerna.

Såsom tygofficer vid varje truppförband har departementschefen, i överensstämmelse
med vad som för närvarande gäller, beräknat en kapten (ryttmästare)
på vederbörligt truppförbands (truppslags) stat och såsom biträde
åt denne en fanjunkare (styckjunkare), likaledes på truppförbandets (truppslagets)
stat. Försvarsutredningen hade föreslagit, att nämnda personal
skulle uppföras på fälttygkårens stat.

Beträffande stabs- och förvaltningsorganisationen vid de lägre truppförbanden
har departementschefen givit sin anslutning till den strävan att ernå
överensstämmelse mellan organisationen i krig och fred, som utmärkte
ett å sid. 116 i försvarsutredningens betänkande framlagt förslag därutinnan.
Departementschefen har ansett, att det visserligen borde i princip ankomma
på truppförbandscheferna att bestämma enskildheterna i stabernas organisation
men att Kungl. Majit efter erforderlig prövotid borde bestämma den
slutliga organisationen.

För inskrivningscheferna vid samtliga infanteriregementen liksom vid
Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen ha i propositionen beräknats
beställningar för överstelöjtnanter eller majorer, upptagna på staten

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för vederbörligt infanteriregemente respektive på den gemensamma staten
för pansartrupperna. Departementschefen har emellertid uttalat, att
nämnda beställningar icke borde bindas till inskrivningscheferna utan
att Kungl. Majit borde äga att såsom inskrivningschef förordna den av
truppförbandets regementsofficerare, som befunnes därtill bäst lämpad.
Genom denna anordning vunnes ökad frihet vid personvalet. I den mån pensionerad
regementsofficer övergångsvis funnes böra förordnas såsom inskrivningschef,
borde en aktiv regementsofficersbeställning vid regementet hållas
vakant så länge sådant förordnande varade.

Såsom biträde åt regementsintendenten vid infanteri- och artilleriregementena
har departementschefen i enlighet med försvarsutredningens förslag
beräknat en aktiv kompaniofficer på vederbörligt truppförbands stat. Härigenom
bleve, enligt vad i propositionen framhållits, samtidigt det ur krigsorganisatorisk
synpunkt synnerligen viktiga behovet av ett tillräckligt antal
officerare med erfarenhet och rutin i fråga örn tjänst i kvartermästar- och
intendentsbefattning tillgodosett.

De på staterna för de olika regementena för närvarande upptagna regementskassörerna
(lönegrad UO 3) ha i propositionen föreslagits skola uppföras
på gemensam stat vid intendenturkåren. Även för kårerna ha beräknats
regementskassörer, vilka likaledes föreslagits skola upptagas på intendenturkåren
stat såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

I anslutning till vad försvarsutredningen anfört har departementschefen
föreslagit, att befattningarna såsom köksföreståndare och kasernunderofficerare
skola bestridas av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

Med hänsyn till tygtjänstens ökade omfattning har departementschefen i
likhet med 1942 års försvarsberedning förordat en utökning av antalet pensionerade
underofficerare i arvodesbefattning vid truppförbandens tygavdelningar
(tygunderofficerare) till i regel 3 vid motoriserat regemente (pansarregemente),
2 vid annat regemente och 1 vid kår.

Såsom föredragande i personalvårdsärenden vid regementsstab (motsvarande
stab) förutsättes i propositionen en yngre kompanichef (motsvarande
chef) skola förordnas vid sidan av övrig tjänst.

I syfte att rationalisera och effektivisera sjukvårdsutbildningen har departementschefen
föreslagit, att all fast anställd sjukvårdspersonal vid armén
skall uppföras på staterna för trängen och trängkårerna.

I anledning av ett av 1942 års försvarsberedning framställt förslag om
ändring av grunderna för befordran till kapten (ryttmästare) i sådan riktning,
att icke anciennitet utan främst skicklighet och förtjänst bleve utslagsgivande
vid sådan befordran, har departementschefen uttalat, att han icke vore beredd
att i förevarande sammanhang närmare ingå på denna fråga. Med densamma
vore förbundna vissa avvägningsproblem av delvis ömtålig natur, berörande
bland annat personalens avlönings- och pensionsförhållanden.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning till

Utskottet.

54 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

de under rubriken Personalstaternas konstruktion m. m. anförda synpunkterna
rörande antalet officersbeställningar i de högre lönegraderna m. m. — anfört,
att en underofficer borde beräknas för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar,
och att det kunde ifrågasättas, om icke i samband därmed den
vid vissa förband för tjänstgöring såsom biträde åt regementsintendenten
beräknade officeren kunde utgå. — Motionärerna holle före, att befattning
såsom inskrivningschef borde tillsättas med beställningshavare, för vilken
gällde en pensionsålder av 60 år, därest icke befattningen uppehölles av pensionerad
officer i arvodesbefattning. — Det vore lämpligt att, på sätt 1942 års
försvarsberedning föreslagit, låta trängen tillgodose behovet av sjukvårdspersonal
jämväl vid flygvapnet.

I motionen II: 326 har herr Lundberg i Hälsingborg föreslagit, att å staten
för varje regemente (kår) måtte beräknas en för tygförvaltningstjänsten avsedd
förvaltare i lönegraden UO 3.

Av samma innebörd är den av herr Lindberg i Stockholm m. fl. väckta
motionen II: 338, i vilken hemställts, att uppbördsmännen för tygmaterielen
vid truppförbanden, i avvaktan på frågans vidare utveckling, tills vidare skola
uppföras i lönegrad UO 3 med pensionering vid 60 års ålder.

Utskottet har i huvudsak intet att erinra emot vad som i propositionen
anförts i denna del.

Yad beträffar den av departementschefen omnämnda frågan örn ändring
av de nuvarande grunderna för befordran inom kompaniofficersgraderna vill
utskottet som sin åsikt uttala, att förevarande fråga synes vara av den vikt
för tillvaratagande av de mest kvalificerade officerarnas arbetskraft, att densamma
synes vara förtjänt av att göras till föremål för en särskild utredning.

I fråga örn kasernvårdstjänsten har 1942 års försvarsberedning anfört, att
denna tjänst enligt beredningens mening borde ordnas provisoriskt i enlighet
med försvarsutredningens förslag i avvaktan på närmare utredning rörande
den slutliga organisationen. Det syntes nämligen beredningen kunna ifrågasättas,
huruvida icke särskild lokal byggn ad s f ö iva 11 n ing borde inrättas för
samtliga fastigheter i statens ägo på en och samma ort, antingen dessa fastigheter
disponerades av militär eller civil myndighet. Antydda ordning hade
upptagits till övervägande i annat sammanhang, och denna utrednings resultat
borde avvaktas, innan slutlig ställning toges till förevarande spörsmål. Utan
att därmed intaga någon ståndpunkt till den av försvarsberedningen antydda
lösningen av byggnadsförvaltningsfrågan vill utskottet ansluta sig till förslaget
att kasernvårdstjänsten ordnas provisoriskt i enlighet med försvarsutredningens
förslag i avvaktan på den berörda utredningens resultat.

Det anförda innebär, att utskottet avstyrker dels motionen II: 338, dels
motionen II: 326, i vad denna avser uppförande å staten för varje regemente
(kår) av en för tygförvaltningstjänsten avsedd förvaltare i lönegraden UO 3,
dels ock motionen II: 348, i vad denna avser frågorna om behovet av under -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

officerare för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar, om biträden
åt regementsintendenterna, om inskrivningschefer samt om tillgodoseende
av flygvapnets behov av sjukvårdspersonal.

Vissa motionsvis framförda förslag rörande regementskassörsbefattningama,
rörande utökning av fortifikationskårens personal samt rörande ytterligare
utökning av fälttygkårens personal kommer utskottet att upptaga till
behandling under rubrikerna Intendenturkåren, Fortifikationskåren och Fälttygkåren.

2. Infanteriet.

Enligt propositionen förutsättas Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands
regemente (I 10) skola utbrytas ur infanteriet och ombildas till
pansarregementen, ingående i de nyorganiserade pansartrupperna. Efter
denna förändring föreslås infanteriet i fredstid organiserat på följande lägre
truppförband:

I 1 Svea livgarde ...............................................

I 2 Värmlands regemente ...................................

I 3 Livregementets grenadjärer ..........................

I 4 Livgrenadjärregementet ................................

I 5 Jämtlands fältjägarregemente .......................

I 6 Norra skånska infanteriregementet .................

I 7 Södra skånska infanteriregementet .................

I 8 Upplands regemente ......................................

I 13 Kronobergs regemente...................................

I 12 Jönköpings-Kalmar regemente .......!...............

I 13 Dalregementet ............................................

I 14 Hälsinge regemente ......................................

I 15 Älvsborgs regemente ....................................

I 16 Hallands regemente ......................................

I 17 Bohusläns regemente ...................................

I 18 Gotlands infanteriregemente ..........................

I 19 Norrbottens regemente (med en jägarbataljon i

Kiruna) ......................................................

I 20 Västerbottens regemente ................................

I 21 Västernorrlands regemente ............................

Stockholm (Järvafältet)

Karlstad

örebro

Linköping

Östersund

Kristianstad

Ystad och Bevingehed

Uppsala

Växjö

Eksjö

Falun

Gävle

Borås

Halmstad

Uddevalla

Visby (Visborgs slätt)

Boden

Umeå

Sollefteå

Härtill komma krigsskolans övningskompani och infanteriskjutskolans övningskompani.

Av infanteriregementena ha Svea livgarde, Värmlands regemente, Livgrenadjärregementet,
Norra skånska infanteriregementet och Hallands regemente
föreslagits organiserade såsom cykelinfanteriregementen. Gotlands
infanteriregemente, som redan är organiserat såsom cykelregemente, förutsättes
bibehålla denna organisation.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I samband med övergången till cykelinfanteriregemente föreslås Värmlands
regemente utökat till samma omfattning som övriga infanteriregementen.

Fredsutbildningen i motoriserad infanteri tjänst föreslås förlagd till Södra
skånska infanteriregementet, vars av den ansvällande organisationen sedan
en tid tillbaka nödvändiggjorda dubbelförläggning till Ystad och Revingehed
förutsättes bliva bestående.

Norrbottens regementes skidlöparbataljon skall enligt departementschefens
förslag ombildas till en jägarbataljon med permanent förläggning i Kiruna.

Något särskilt garnisonskompani skall enligt propositionen icke ingå i
Stockholms garnison. Garnisonstjänsten förutsättes skola bestridas av samtliga
till Stockholm (Järvafältet) förlagda truppförband.

I anslutning till försvarsutredningens förslag har departementschefen förordat
inrättande av en gemensam officersaspirantskola för infanteriet och
kavalleriet. Departementschefen har framhållit, att i fråga om förläggningsorten
för skolan alternativa förslag framförts. Var skolan än förlädes, måste
ett nytt etablissement uppföras för densamma. Därest riksdagen intet hade
att däremot erinra, syntes det böra överlämnas åt Kungl. Majit att, sedan
erforderlig utredning förebragts, i ärendet träffa avgörande.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för infanteriet, vilka närmare
framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,
enligt vad departementschefen framhållit, en utökning av den nuvarande
fast anställda personalen vid ett normalinfanteriregemente med — förutom
en överstelöjtnant eller major, främst avsedd såsom inskrivnings chef —• 5
kaptener, 1 löjtnant, 1 fanjunkare, 1 sergeant, 26 furirer, 2 korpraler samt 2
vicekorpraler och meniga. Ökningen sammanhängde med det större behovet
av utbildningsbefäl i det nya, på utsträckt tjänstgöringstid för de värnpliktiga
baserade utbildningssystemet. I fråga örn officers- och underofficerspersonalen
vore ökningen även betingad av personalbehovet vid den nya försvarsområdesorganisationen
och för den frivilliga befälsutbildningen, vilket behov
till avsevärd del avsåges skola fyllas genom kommenderingar ur infanteriets
truppförband. I genomsnitt beräknades minst 3 officerare och 2 underofficerare
per infanteriregemente ständigt vara kommenderade till sådan tjänstgöring.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327 av
herr Hansson i Rubbestad m. fl. har anförts, att det vid återgång till fredsförhållanden
icke syntes uteslutet, att infanteritruppförbanden kunde organiseras
på två bataljoner utan att krigsorganisationens krav därför behövde
eftersättas. — Behovet av lufttrupp vore enligt motionärernas mening
trängande. Givet vore emellertid, att man utan egen erfarenhet icke från
början borde göra en svensk lufttransportorganisation alltför omfattande.
Motionärerna ville tillsvidare endast föreslå en utredning angående omändring
av en bataljon vid förslagsvis Livgrenadjärregementet till lufttrupp och i
anslutning därtill organiserande inom flygvapnet av ett transportflygförband,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vilket tillika syntes kunna tjäna uppgiften att utföra underhållstransporter
för arméns räkning.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen av infanteriet har
utskottet intet att erinra. Utskottet anser sig dock böra uttala en förväntan,
att den utredning rörande organiserandet av lufttrupper, som enligt vad utskottet
inhämtat igångsatts, snarast fullföljes. Med det anförda torde motionerna
I: 233 och II: 327, i vad dessa avse utredning om uppsättande av
lufttrupp och transportflygförband, vara besvarade. Utskottet avstyrker
nämnda motioner, i vad desamma innebära förslag om organiserande av infanteritruppförbanden
på allenast två bataljoner.

3. Kavalleriet.

Enligt propositionen förutsättes Skånska kavalleriregementet (K 2) skola
utbrytas ur kavalleriet och ombildas till pansarregemente, ingående i de nyorganiserade
pansartrupperna. Till pansartrupperna skola även överföras
samtliga kavalleriregementens pansarbilskvadroner och i samband därmed
delar av Livregementet till häst. Efter denna förändring föreslås kavalleriet
i fredstid organiserat på följande lägre truppförband:

K 1 Livregementet till häst ................................................... Stockholm

K 3 Livregementets husarer ................................................ Skövde

K 4 Norrlands dragonregemente .......................................... Umeå

Vid samtliga tre kavalleriregementen förutsättes utbildning skola bedrivas
i såväl ryttar- som cykeltjänst.

Livregementet till häst föreslås skola erhålla en i förhållande till de båda
övriga kavalleriregementena något reducerad organisation. Regementet förutsättes
icke, såsom tidigare planerats, skola utflyttas till Järvafältet utan bibehålla
nuvarande förläggning. Sekundchefen för regementet föreslås, såsom
tidigare anförts under avsnittet Arméinspektionen, skola inom arméinspektionen
biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt remontutbildningen
vid armén.

Såsom under avsnittet Infanteriet framhållits, har departementschefen
föreslagit, att kavalleriets officersaspirantskola skall sammanslås med infanteriets.

Kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer förutsättas i propositionen
skola uppföras på en gemensam stat för kavalleriet med inspektören
för infanteriet och kavalleriet såsom personalkårchef.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för kavalleriet, vilka
närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet,
innebära, enligt vad departementschefen framhållit, en minskning med 3
regementsofficerare, 5 ryttmästare, 25 löjtnanter, 5 fanjunkare, 10 sergeanter
och 286 manskap. Minskningen är betingad av att ett av de nuvarande kavalleriregementena
och delar av ett annat skulle överföras till pansartrupperna.

Utskottet.

58 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet biträder departementschefens förslag, att vissa delar av kavalleriets
truppförband skola överföras till de nyorganiserade pansartrupperna och
att utbildningen vid kavalleriregementena därefter skall avse allenast ryttaroch
cykeltjänst. Yad som i propositionen i övrigt anförts rörande kavalleriet
har icke heller föranlett erinran från utskottets sida. Utskottet vill emellertid
framhålla som sin mening, att omorganisationen av Norrlands dragonregemente
icke bör genomföras under nuvarande försvarsberedskap.

4. Pansartrupperna.

Departementschefen har föreslagit, att pansartrupperna skola organiseras
såsom ett särskilt truppslag omfattande fyra pansarregementen. Av dessa
avses två bildade genom omorganisation och utbrytning ur infanteriet av två
infanteriregementen, Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente.
Ett tredje pansarregemente förutsättes på motsvarande sätt bildat genom omorganisation
och utbrytning ur kavalleriet av Skånska kavalleriregementet.
Slutligen avses delar av Livregementet till häst utbrytas och bilda stommen
till det fjärde pansarregementet, som föreslås förlagt i det för Livregementet
till häst planerade etablissementet på Järvafältet. Ett kompani av sistnämnda
pansarregemente avses skola permanent förläggas till Gotland och
underställas chefen för Gotlands infanteriregemente.

I överensstämmelse med det anförda föreslås i propositionen, att pansartrupperna
i fredstid skola organiseras på följande lägre truppförband:

P 1 Göta pansarlivgarde (med ett till Gotlands infanteriregemente
detacherat kompani) ...... Stockholm (Järvafältet)

P 2 Skånska pansarregementet ........................ Hälsingborg

P 3 Södermanlands pansarregemente ................... Strängnäs

P 4 Skaraborgs pansarregemente ..................... Skövde

Av ovannämnda pansarregementen föreslås de tre sistnämnda skola organiseras
på tre bataljoner, medan Göta pansarlivgarde förutsättes skola erhålla
en något reducerad organisation och omfatta endast två bataljoner.

I och med att pansartrupperna organiseras såsom ett särskilt truppslag
föreslås detta truppslag skola övertaga all utbildning i stridsvagns-, pansarbil-,
motoriserad pansarvärns- och pansarinfanteritjänst samt mobilisera samtliga
i krigsorganisationen ingående pansarförband och motoriserade pansarvärnsförband.
En följd härav blir bland annat, att kavalleriregementenas
nuvarande pansarbilskvadroner utgå ur kavalleriet och deras materiel överföres
till pansartrupperna.

Pansartruppernas officerare och underofficerare föreslås i propositionen
skola uppföras på en för truppslaget gemensam stat.

Det i samband med truppslagets tillkomst och uppbyggnad erforderliga
befälsbehovet förutsättes skola i huvudsak tillgodoses genom transport av
lämplig personal från övriga truppslag, främst infanteriet och kavalleriet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

För framtiden avses däremot pansartrupperna skola självständigt rekrytera
all befälspersonal.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för pansartrupperna framgå
närmare av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet. Med
anledning av vissa i remissyttranden över försvarsutredningens betänkande
framförda förslag örn utökning av manskapskadrarna utöver vad utredningen
föreslagit har departementschefen, samtidigt som viss ökning av antalet
furirer och korpraler förordats, uttalat, att man syntes kunna räkna med att
pansartruppernas underbefälskadrar i större utsträckning än övriga truppslags
borde kunna rekryteras med värnpliktiga, vilka efter fullgjord första
tjänstgöring vunne fast anställning med treårig kontraktstid. På grund härav
hade det ansetts möjligt att i avsevärd grad begränsa antalet vicekorpraler
och volontärer.

Med anledning av att 1942 års försvarsberedning anfört vissa betänkligheter
mot Skånska pansarregementets förläggning till Hälsingborg har departementschefen
uttalat, att han val insåge, att Hälsingborg icke vore någon
idealisk förläggningsplats för ett pansarförband. Av ekonomiska skäl och då
de militära myndigheterna icke rest invändningar mot försvarsutredningens
förslag i denna del, ansåge sig departementschefen emellertid böra förorda
bifall till detsamma. Självfallet borde emellertid sådana anordningar träffas,
som ur de synpunkter, som legat till grund för försvarsberedningens inställning,
kunde befinnas lämpliga.

Beträffande förläggningen av Göta pansarlivgarde har departementschefen
— i anledning av att 1942 års försvarsberedning avstyrkt försvarsutredningens
förslag örn regementets förläggning till Järvafältet — framhållit, att en förläggning
av ett av de nytillkommande pansarförbanden till Stockholm ökade
möjligheterna till särnövningar mellan pansarvapnet och andra truppslag samt
att en sådan förläggning av de militära myndigheterna även i andra avseenden
fnnnits innebära en tillfredsställande lösning. Göta pansarlivgarde borde
därför förläggas till Stockholm i det för Livregementet till häst planerade
kasernetablissementet på Järvafältet.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327 av
herr Hansson i Rubbestad m. fl. har, med instämmande i vad 1942 års försvarsberedning
i denna fråga anfört, föreslagits, att pansarvapnet skall förstärkas
med en pansarbataljon vid Göta pansarlivgarde.

Även herr Åndersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 föreslagit, att
vid Göta pansarlivgarde skall utöver Kungl. Maj:ts förslag tillkomma en
tredje pansarbataljon.

Utskottet, som anser det vara av största vikt, att vårt försvar tillföres ett
pansarvapen med stor slagkraft och rörlighet, biträder det i propositionen
framlagda förslaget om pansartruppernas organiserande som ett särskilt
truppslag, omfattande i fredstid fyra pansarregementen.

Utskottet har redan inledningsvis anfört, att utskottet icke för närvarande

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

kan tillstyrka en utökning av pansarvapnet utöver vad i propositionen föreslagits.
Motionerna 1:233 samt 11:327 och 348 avstyrkas alltså av utskottet
i förevarande delar.

Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde anser sig utskottet
icke böra i förevarande sammanhang taga ställning, utan kommer utskottet
att upptaga nämnda fråga till prövning i samband med behandlingen av den
till utskottet hänvisade propositionen nr 309 angående Göta pansarlivgardes
förläggning å Järvafältet.

I fråga örn den föreslagna förläggningen av Skånska pansärregementet
finner sig utskottet böra uttala vissa betänkligheter, i det att utskottet av
skäl, som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i viss mån av departementschefen
erkänts såsom riktiga, finner det förenat med avgjorda olägenheter
att förlägga nämnda pansarregemente i dess helhet till Hälsingborg.
Utan att uttala någon bestämd mening angående regementets förläggning förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t tager frågan under förnyat övervägande,
innan åtgärder vidtagas, som definitivt binda hela Skånska pansarregementet
till Hälsingborg.

Utskottet vill slutligen understryka vikten av att pansartruppernas behov
av personal för materielvården på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses.

I övrigt har utskottet intet att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

5. Artilleriet.

Enligt propositionen nr 210 avses artilleriet skola dels minskas genom utbrytning
av samtliga luftvärnsartilleriförband, vilka föreslås sammanförda till
ett särskilt truppslag, luftvärnet, dels ökas genom uppsättande av ett nytt
kårartilleriregemente, erforderligt på grund av kårartilleriets utökning i krigsorganisationen.

Med avseende på förläggningsort för det nya kårartilleriregementet har
departementschefen i nämnda proposition uttalat, att utredning i denna fråga
påginge, vars resultat beräknades kunna framläggas senare under riksdagen.

I propositionen nr 280 har Kungl. Maj :t sedermera föreslagit riksdagen att
besluta, att det nya kårartilleriregementet skall förläggas till Kristinehamn. I
propositionen har föreslagits, att regementet skall benämnas Bergslagens artilleriregemente.

Av de befintliga artilleriregementena har i propositionen nr 210 Wendes
artilleriregemente föreslagits skola omorganiseras från anspänt till motoriserat
regemente. I fråga örn regementets förläggningsförhållanden har departementschefen
framhållit, att detsamma ovedersägligen syntes vara i trängande behov
av utökade och förbättrade lokaler. Mot ett av försvarsutredningen framfört
förslag örn förflyttning av regementet till Norra Åsum vore därför i princip
intet att erinra.

I överensstämmelse med det anförda har i propositionerna nr 210 och 280
föreslagits, att artilleriet i fredstid skall organiseras på följande lägre truppförband: -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

A 1 Svea artilleriregemente ................. Stockholm (Järvafältet)

A 2 Göta artilleriregemente ................. Göteborg

A 3 Wendes artilleriregemente .............. Kristianstad (Norra Åsum)

A 4 Norrlands artilleriregemente ........... Östersund

A 5 Norrbottens artillerikår ................. Boden

A 6 Smålands artilleriregemente ........... Jönköping

A 7 Gotlands artillerikår .................... Visby

A 8 Bodens artilleriregemente .............. Boden

A 9 Bergslagens artilleriregemente ...... Kristinehamn

För artillerist]''utskolan förutsattes liksom hittills skola organiseras en
övningsdivision med värnpliktiga från artilleriets truppförband och med befäl
likaledes i huvudsak kommenderat från truppförbanden.

De i propositionen nr 210 föreslagna personalkadrarna för artilleriet, vilka
närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,
enligt vad departementschefen framhållit, i vad avser den aktiva officersoch
underofficerspersonalen vid ett normalartilleriregemente, utbyte av 2
löjtnantsbeställningar mot kaptensbeställningar samt ökning med 1 styckjunkarbeställning.
Av manskapsbeställningarna uppflyttas 10 konstapelsbeställningar
till furirsbeställningar, varjämte antalet beställningar för vicekorpraler
och meniga minskas med 3.

I motionen I: 239 ha herr Nisser m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta,
att tungt 15 cm kanonartilleri skall ingå i armén, att härför skall beviljas dels
ett engångsanslag för materielanskaffning på 29,600,000 kronor, dels ett engångsanslag
för förråds- och garagebyggnader på 285,000 kronor fördelade
under femårsperioden, att vissa trossdelar vid två hästanspända artilleriregementen
skola motoriseras, att härför skall beviljas ett engångsanslag på
1,200,000 kronor, att artilleriets fredsstater skola ökas med beställningar för
2 överstelöjtnanter eller majorer, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 6 fänrikar, 6 styckjunkare,
5 sergeanter, 22 furirer och 14 konstaplar, att arméns anslag för truppförbandens
övningar och för motor- och anspannsfordon m. m. skola ökas med
tillhopa 400,000 kronor i förhållande till de i propositionen nr 210 angivna,
att från kustartilleriet till armén skall överföras för 2,600,000 kronor ammunition
till 15 cm kanoner samt att kostnaderna i övrigt för åtgärderna enligt ovan
skola kompenseras genom besparingar främst i arméns engångsanslag för
materiel och i byggnadsanslagen.

Herr Heiding och herr Svedman m. fl. ha i de likalydande motionerna
I: 235 och II: 323 hemställt, att riksdagen måtte besluta, att för Gotlands artillerikår
skall beräknas en personalkader, som i förhållande till det i propositionen
nr 210 upptagna förslaget innebär ökning med 1 major, 1 styckjunkare
och 2 sergeanter samt en minskning med 3 furirer och 4 konstaplar.

I motionen II: 330 har herr Åqvist anhållit, att riksdagen ville uttala sig
för att till örebro förlägga det nya kårartilleriregementet.

Slutligen har i de likalydande motionerna I: 259 av herrar Wistrand och

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Ekman samt II: 366 av herr Petterson i Degerfors m. fl. hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att frågan örn förläggningsort för det föreslagna
nya kårartilleriregementet uppskjutes till dess uppkommen fråga örn ett planerat
skjutfälts förläggning blivit avgjord samt, därest ställningstagande omedelbart
anses böra tagas till frågan örn regementets förläggning, denna måtte
bestämmas till Karlskoga.

Med den utökade omfattning som luftvärnsartilleriet, enligt vad i det följande
angives, kommer att få i den blivande arméorganisationen, synes detsamma
icke längre böra kvarbliva inom artilleriet. Utskottet biträder därför
det i propositionen nr 210 framlagda förslaget örn de nuvarande luftvärnsförbandens
utbrytande ur artilleriet för bildande av ett särskilt truppslag, luftvärnet.

Utskottet har i det föregående biträtt i propositionen nr 210 framfört förslag
örn utökning av kårartilleriet i arméns krigsorganisation. Med hänsyn härtill
finner utskottet, i enlighet med vad i nämnda proposition anförts, erforderligt,
att ett nytt kårartilleriregemente uppsattes inom det nyskapade Y. militärområdet.
Utskottet tillstyrker, att det nya regementet, på sätt i propositionen
nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och benämnes Bergslagens
artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna I: 259 samt
II: 330 och 366.

Yad i övrigt anförts i propositionen nr 210 rörande artilleriets fredsorganisation
föranleder icke annan erinran från utskottets sida än att utskottet,
i överensstämmelse med vad som yrkats i motionerna I: 235 och II: 323, förordar,
att enär behovet av officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår
i propositionen synes ha beräknats väl knappt, personalstaten för kåren
i förhållande till departementschefens förslag ökas med beställningar för 1
major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter samt minskas med beställningar för 3
furirer och 4 konstaplar.

Såsom redan inledningsvis anförts, har utskottet icke ansett sig kunna biträda
det i motionen I: 239 framlagda förslaget örn ytterligare utökning och
förstärkning av artilleriet, men har utskottet förutsatt, att Kungl. Maj:t alltfort
har sin uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar
av kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga att genomföra.

6. Luftvärnet.

Departementschefen har såsom förut anmärkts föreslagit, att nuvarande
tre luftvärnsregementen skola utbrytas ur artilleriet och sammanföras till
ett särskilt truppslag, luftvärnet, i vilket därjämte de fyra sedan en tid
tillbaka organiserade beredskapsdivisionerna ur luftvärnsartilleriet avses infogas
såsom permanenta luftvärnskårer. Av Stockholms luftvärnsregemente
föreslås ett batteri skola permanent förläggas till Gotland och underställas
chefen för Gotlands artillerikår. Inom det nytillkommande Y. militärområdet
förutsättes en luftvärnsmobiliseringscentral bliva inrättad.

I överensstämmelse härmed föreslås i propositionen, att luftvärnet i fredstid
skall organiseras på följande lägre truppförband:

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 63

Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente (med en mobiliseringscen tral)

........................................................................... Karlsborg

Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente .......................................... Linköping

Lv 3 Stockholms luftvärnsregemente (med ett till Gotlands artillerikår
detacherat luftvärnsbatteri) ................................. Stockholm

Lv 4 Skånska luftvärnskåren ................................................ Malmö

Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår ................................................ Sundsvall

Lv 6 Göteborgs luftvärnskår ................................................ Göteborg

Lv 7 Luleå luftvärnskår ...................................................... Luleå

I fråga örn Göteborgs luftvärnskår (Lv 6) har departementschefen — under
erinran att försvarsutredningen alternativt ifrågasatt kårens förläggande till
annan ort än Göteborg — förklarat sig dela den uppfattning som kommit till
uttryck i länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län remissyttrande och sålunda
föreslagit, att kåren förlägges till Göteborg eller dess omedelbara närhet.

I och med att luftvärnet organiseras såsom ett särskilt truppslag inom
armén med ett luftvärnsbatteri permanent förlagt till Gotland föreslås luftvärnet
på Gotland, utom det för kustartillerianläggningama avsedda, skola
överföras från marinen till armén.

För luftvärnet föreslås inrättad en luftvärnsskjutskola med förläggning till
Väddö. Övningstrupp till skolan förutsättes skola utgå ur luftvärnsförbanden
och lärare m. fl. beordras ur luftvärnet och dess truppförband.

I likhet med vad för närvarande är fallet beträffande luftvärnsartilleriet
förutsättas luftvärnets officerare och underofficerare skola uppföras på en för
truppslaget gemensam stat.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för luftvärnet, vilka närmare
framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,
enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till luftvärnsartilleriets
nuvarande officers- och underofficerskadrar en ökning med 12 regementsofficerare,
40 kaptener, 44 löjtnanter och 7 styckjunkare, vilken ökning främst betingas
av tillkomsten av luftvärnskårerna. Manskapskadern åter vore redan
enligt nu gällande personalförteckning uppbringad till den erforderliga totalsumman.
I fråga örn denna ifrågasattes därför ingen utökning utan endast en
viss förskjutning mellan de olika manskapsbeställningarna inom ramen för nu
gällande totalantal.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 anfört, att antalet
regementsofficerare vid luftvärnet syntes kunna minskas med 3 eller en vid
varje regemente och att för chefen för luftvärnsskjutskolan syntes böra beräknas
en överstelöjtnantsbeställning i stället för en överstebeställning.

Med hänsyn till det ökade antal luftvärnsförband i krigsorganisationen, som
ansetts erforderligt, måste jämväl luftvärnets fredsorganisation utvidgas och
effektiviseras. Utskottet har därför intet att erinra mot att de nuvarande beredskapsdivisionerna
omorganiseras till luftvärnskårer och tillstyrker jämväl
i övrigt, att luftvärnet i stort sett erhåller den i propositionen föreslagna organisationen.

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Emellertid har departementschefen vid framläggandet av propositionen nr
328, angående vissa ytterligare med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter
sammanhängande markförvärv, under punkten 1 upptagit frågan
örn förläggningsplats för Göteborgs luftvärnskår till förnyad omprövning och
därvid, efter att hava mot varandra vägt tre alternativ, funnit sig böra förorda,
att luftvärnskåren förlägges till Bua invid Göteborg. I anledning av sistberörda
proposition hava vissa motioner väckts med yrkanden örn att luftvärnskåren
skall erhålla annan förläggningsplats än den sålunda föreslagna.
På grund av vad sålunda förekommit finner sig utskottet icke böra i detta
sammanhang taga ställning till frågan örn förläggningsplats för Göteborgs
luftvärnskår, utan kommer att upptaga denna fråga till slutlig prövning i samband
med behandlingen av propositionen nr 328 med därtill hörande motioner.

Av det förut anförda framgår, att utskottet avstyrker de i motionen II: 348
framförda förslagen i fråga örn luftvärnets officerskader.

7. Ingenjörtrupperna.

I propositionen föreslås, att ingenjörtrupperna i fredstid skola organiseras

på följande lägre truppförband:

Ing 1 Svea ingenjörkår (med en mobiliseringscentral) ............. Stockholm

Ing 2 Göta ingenjörkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Eksjö

Ing 3 Bodens ingenjörkår ...................................................... Boden

I förhållande till nu gällande organisation innebär detta en utökning med
ytterligare en mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår, avsedd att förläggas
inom III. militärområdet, varigenom inom varje militärområde på fastlandet
skulle komma att finnas endera en ingenjörkår eller en mobiliseringscentral för
ingenjörtrupp.

Departementschefen har i detta sammanhang anfört, att han delade av försvarsutredningen
och chefen för armén uttalad uppfattning örn önskvärdheten
av att ett ingenjörtruppförband stöde till förfogande inom varje militärområde;
emellertid funne han i likhet med försvarsutredningen av kostnadsskäl det icke
möjligt att nu räkna med en så avsevärd utbyggnad av ingenjörtrupperna.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för ingenjörtrupperna, vilka
närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,
enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu gällande
befälskader en utökning med 1 överstelöjtnantsbeställning, 3 kompaniofficersbeställningar
och 45 beställningar för fast anställt manskap.

I de likalydande motionerna I: 238 av herr Anderson, Axel Ivar, samt
II: 329 av herr Ljungberg m. fl. har hemställts, att ingenjörtrupperna i huvudsak
måtte erhålla en i förhållande till departementschefens förslag utökad
omfattning, organisation och förläggning på sätt i motionen anförts och närmare
angivits i ett av inspektören för ingenjörtruppema avgivet yttrande över
försvarsutredningens betänkande.

Motionärernas förslag avser dels bibehållande av de tre nu befintliga ingen -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 65

jörkårerna med förläggningsorterna Eksjö, Stockholm och Boden inom respek
tive I., IV. och VI. militärområdena, dels uppsättandet av en ny ingenjörkår
med förläggningsort Karlstad inom V. militärområdet, dels ock förläggning
inom II. och III. militärområdena (förslagsvis i Östersund och Borås) av detachement
ur respektive Svea och Göta ingenjörkårer. Den härför erforderliga
ökningen av den aktiva militära personalen vid ingenjörtrupperna har beräknats
till 28 officerare, 31 underofficerare och 90 underbefäl, vartill komma motsvarande
ökningar på andra personalstater. Antalet till ingenjörtrupperna ut
tagna värnpliktiga har förutsatts skola ökas med 235 örn året.

Herr Wiberg m. fl. lia i motion II: 317 föreslagit,

dels att ingenjörtrupperna i fredstid skola organiseras på följande lägre
truppförband:

Ing 1 Svea ingenjörkår, Stockholm,

Ing 1 ö Svea ingenjörkårs kompani i Östersund,

Ing 2 Göta ingenjörkår, Eksjö,

Ing 2 B Göta ingenjörkårs kompani i Borås,

Ing 3 Bodens ingenjörkår,

Ingi Värmlands ingenjörkår,

dels att i anslutning härtill vissa i motionen föreslagna ändringar i personalförteckningarna
för armén skola vidtagas.

De föreslagna ändringarna i personalorganisationen innebära i vad rör den
aktiva militära personalen vid ingenjörtrupperna en ökning med 9 officerare, 4
underofficerare samt 11 fast anställda av manskapsgrad. Någon ökning av ingenjörtruppernas
årliga värnpliktskontingent har icke ifrågasatts i denna motion.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som såväl försvarsutredningen
som chefen för armén givit uttryck åt, och som jämväl delas av departementschefen,
nämligen att det vore önskvärt, att ett ingenjörtruppförband stöde till
förfogande inom varje militärområde. Det är sålunda endast av kostnadsskäl utskottet
anser sig icke kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i den riktning som
med motionerna I: 238 samt II: 317 och 329 avses. Utskottet vill emellertid
understryka sin uppfattning örn angelägenheten av att förevarande problem icke
lämnas ur sikte utan att Kungl. Maj:t alltjämt har sin uppmärksamhet riktad
på detsamma. Utskottet tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag,
varav följer, att nyssberörda motioner icke torde böra föranleda till
någon ytterligare åtgärd.

8. Signaitrupperna.

I propositionen föreslås, att signaltrupperna skola utökas med ett signal
kompani i vardera Kristianstad och Skövde. Dessa kompanier avses i likhet
med nuvarande signalkompani i Boden skola utgöra detacherade kompanier ur
Signalregementet i Stockholm, och signaltruppernas fredsorganisation föreslås

sålunda bliva:

SIS Signalregementet ..................................................... Stockholm

SIK Signalregementets kompani i Kristianstad ................. Kristianstad

S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde ....................... Skövde

S 1 B Signalregementets kompani i Boden .......................... Boden

Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. It sami. ''■> avd. Nr 2. lasi 4a 5

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Av de båda nytillkommande signalkompanierna skall enligt propositionen
kompaniet i Kristianstad beredas utrymme i Wendes artilleriregementes nuvarande
östra kasern, sedan nämnda regemente flyttat till ny förläggning vid
Norra Åsum, medan däremot för Skövdekompaniet ett nytt etablissement föreslås
skola uppföras.

Signalkompaniet i Boden skall enligt departementschefens förslag utrymma
nuvarande förläggning vid Norrbottens artillerikår, vilken kår för framtiden
behöver för egen del disponera de åt signalkompaniet för närvarande upplåtna
lokalerna. I stället förutsättes kompaniet kunna beredas förläggningsutrymme
inom Norrbottens regementes etablissement, sedan regementets jägarbataljon
förflyttats till Kiruna.

Cheferna för de tre detacherade signalkompanierna föreslås tillika skola
vara signalofficerare i vederbörlig militärbefälsstab (Bodens fästning) och på
grund därav vara majorer.

Signaltruppernas officerare och underofficerare föreslås uppförda på gemensam
stat för signaltrupperna, medan det fast anställda manskapet upptages på
Signalregementets stat.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för signaltrupperna, vilka
närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,
enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu gällande
befälskader en utökning med 1 major, 7 kaptener, 2 löjtnanter, 7 fanjunkare,
9 sergeanter och 22 furirer, vilken utökning främst är betingad av de båda
nytillkommande signalkompanierna i Kristianstad och Skövde.

Den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för signaltrupperna
föranleder icke till annan erinran från utskottets sida än att en viss utökning
av de föreslagna manskapsstaterna blir erforderlig såsom en följd av Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 266 framlagda förslag, att viss personal för tjänstgöring
vid försvarsväsendets radioanstalt jämväl framdeles skall upptagas på
Signalregementets stat.

9. Trängen och trängtrupperna.

Departementschefen har föreslagit, att trängtruppernas fredsorganisation
skall utökas med ett trängkompani i Nora inom det nybildade Y. militärområdet
samt sju trängmobiliseringscentraler. Den utökade organisationen har ansetts
erforderlig med hänsyn till den i propositionen förutsatta utbyggnaden
av krigsorganisationen samt till behovet av att decentralisera trängförbandens
mobilisering och därmed göra densamma mindre sårbar, särskilt från luften.
Trängkompaniet i Nora avses skola utgöra ett detacherat kompani ur Göta
trängkår, och trängtrupperna föreslås sålunda i fredstid organiseras på föl -

jande lägre truppförband:

T1 Svea trängkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Linköping

T 2 Göta trängkår (med en mobiliseringscentral) .................. Skövde

T 2 N Göta trängkårs kompani i Nora .................................... Nora

T 3 Norrlands trängkår (med två mobiliseringscentraler) ...... Sollefteå

T 4 Skånska trängkåren (med två mobiliseringscentraler) ...... Hässleholm

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 67

Såväl för kompaniet i Nora som för mobiliseringscentralerna ha nybyggnadsarbeten
beräknats erforderliga.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder har departementschefen
i syfte att rationalisera och effektivisera sjukvårdstjänsten föreslagit,
att trängtrupperna skola omhändertaga all rekrytering och utbildning av fast
anställd sjukvårdspersonal för hela armén och genom kommenderingar tillhandahålla
sådan personal till samtliga truppförband.

De propositionen föreslagna personalkadrarna för trängen och trängtrupperna,
vilka närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits
utskottet, innebära, enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande
till nuvarande personaltillgång en utökning av den aktiva militära
personalen med 1 överste, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 26 kaptener, 20 löjtnanter,
4 förvaltare, 44 fanjunkare, 59 sergeanter, 440 furirer, 212 korpraler
samt 456 vicekorpraler och meniga. Ökningen betingas av utvidgad freds- och
krigsorganisation för trängtrupperna, den utsträckta första tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga samt, i vad avser underofficerare och manskap, sammanförandet
till trängen och trängtrupperna av ali fast anställd sjukvårdspersonal
vid armén.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder ha herr Andersson
i Södergård m. fl. i motion II: 348 föreslagit sådan ändring i departementschefens
förslag, att trängen skulle tillgodose behovet av sjukvårdspersonal
jämväl vid flygvapnet.

Den numera avsevärt stegrade risken för anfallsföretag från luften under
den för arméns funktionsduglighet betydelsefulla mobiliseringen av trängförbanden
gör det erforderligt att för trängtrupperna ordnas en mera spridd
mobilisering än vad för närvarande är fallet. Med hänsyn härtill och då
t.iängtruppernas fredsorganisation jämväl måste anpassas efter den utökade
krigsorganisationen, finner utskottet sig böra tillstyrka, att organisationen i
enlighet med departementschefens förslag utökas med sju trängmobiliseringscentraler
och ett detacherat kompani. Utskottet har icke heller i övrigt
något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.
Emellertid håller utskottet före, att frågan huruvida icke, såsom yrkats i
motionen II: 348, trängen och trängtrupperna lämpligen böra tillhandahålla
sjukvårdspersonal jämväl åt flygvapnet, icke bör helt avföras från dagordningen
utan att nämnda fråga synes vara förtjänt av att framdeles göras till
föremål för fortsatt uppmärksamhet.

10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

a. Allmänna grunder.

Försvarsutredningen föreslog, att den inom tygtjänsten vid armén verksamma
personalen skulle dels utökas, dels i rationaliserings- och effektiviseringssyfte
uppdelas på tre olika personalkårer, nämligen fälttygkåren, arméingenjörkåren
och tygstaten. Till den förstnämnda skulle hänföras militär

Utskottet.

68 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

personal, till arméingenjörkåren vissa ingenjörer i civilmilitär befattning och
till tygstaten övrig civilmilitär personal.

Utredningen föreslog vidare organiserande av särskilda tygtrupper med upp
gift att utbilda personal för tygtjänstens underhållsförband och att vid
mobilisering uppsätta dessa förband. Den aktiva militära personalen vid tygtrupperna
borde upptagas på stuten för fälttygkåren.

Departementschefen har förklarat sig kunna i princip godtaga de av försvarsutredningen
föreslagna åtgärderna för rationalisering och effektivisering
av tygtjänsten.

I avvaktan på prövningen av frågan örn ordnandet av den centrala förvalt
ningen inom försvarsväsendet har departementschefen emellertid icke ansett
sig kunna taga slutlig ståndpunkt till fälttygkårens sammansättning. Däremot
har departementschefen biträtt försvarsutredningens förslag örn organiserande
av särskilda tygtrupper och örn inrättande av en tygstat. Departementschefen
har anslutit sig till en av försvarsutredningen samt hörda myndigheter
och sammanslutningar uttalad uppfattning, att civila teknici i ökad utsträckning
böra tagas i anspråk inom arméorganisationen, men har, såsom
närmare omförmälts under avsnittet Arméingenjörkåren, förklarat sig icke
för närvarande beredd att framlägga förslag örn inrättande av en särskild
civilmilitär arméingenjörkår utan förutsatt särskild utredning härom, avseende
spörsmålet örn den ingenjörstekniskt utbildade personalens användning
inom försvarsväsendet i dess helhet. I samband med denna utredning
borde enligt departementschefens mening upptagas till slutligt avgörande en
av statens krisrevision väckt fråga om utbildningen av den för tygtjänst avsedda
personalen liksom även frågan örn reparationstjänstens ordnande, vars
betydelse särskilt framhållits av försvarsväsendets verkstadsnämnd och 1949
års försvarsberedning.

Enligt vad i propositionen vidare anförts, borde personal vid fabriker, som
vore underställda annan än militär myndighet, principiellt icke uppföras på
militär eller civilmilitär stat. I avvaktan på beslut örn den framtida driftsformen
m. m. för tygdepartementets fabriker borde vid dessa nu tjänstgörande
militär och civilmilitär personal övergångsvis hänföras till fälttygkåren
respektive tygstaten.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. anfört, att de
funne skäl vara för handen, att riksdagen i samband med beslutet örn försvarsorganisationens
utbyggnad och organisation ånyo underströke vikten av
att reparations- och uhderhållstjänstens behov i olika avseenden bleve tillgodosedda
och att riksdagen för den skull hemställde till Kungl. Maj:t, att
frågan måtte upptagas till närmare utredning i samband med den planerade
utredningen rörande ingenjörkårernas organisation m. m.

Utskottet, som under de särskilda avsnitten Fälttygkåren och Arméingenjörkåren
upptager till behandling vissa motionsvis framförda, dessa kårer
berörande yrkanden, har i huvudsak intet att erinra mot de allmänna ut -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

talanden rörande tygtjänstens organisation, som sålunda gjorts i propositionen.
Utskottet finner de förordade åtgärderna väl ägnade att skänka ökad
effektivitet åt tygtjänsten.

Utskottet har med tillfredsställelse beaktat, att frågan örn reparationstjänstens
ordnande avses skola upptagas till prövning i samband med den av
departementschefen förutsatta utredningen rörande den ingen] örtekniskt utbildade
personalens utnyttjande inom försvarsväsendet. I anslutning till de
synpunkter därutinnan, som anförts i motionen II: 348, vill utskottet nämligen
särskilt framhålla vikten av att reparations- och underhållstjänsten erhåller
en tillfredsställande organisation. Den nya försvarsorganisationen
kommer att förfoga över väsentligt mera materiel av komplicerad och svårskött
beskaffenhet än vad tidigare varit fallet, och krigsmaktens effektivitet
blir i hög grad beroende av att denna materiel hålles i fullgott skick, något
som för övrigt jämväl är av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra örn att jämväl sammansatta stats- och andra
lagutskottet vid 1941 års riksdag i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till värnpliktslag m. m. (utlåtande nr 6, riksdagens
skrivelse nr 507) framhöll vikten av att nämnda fråga snarast möjligt beaktades
och att därvid värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt
tillvaratoges. Nämnda utskott fann nödvändigt, att en närmare utredning
komme till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier
och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning
inom dessa kategorier. Enligt vad tredje särskilda utskottet inhämtat,
pågår för närvarande genom de militära myndigheterna utredning rörande
dessa i samband med behandlingen av förslaget till värnpliktslag uppkomna
frågor. Utskottet förväntar, att berörda utredning skyndsamt fullföljes och
att de åtgärder, som må av utredningen föranledas, snarast möjligt genomföras.

Av största betydelse ur ekonomisk synpunkt men även med hänsyn till
arméns effektivitet är spörsmålet örn vården och underhållet av arméns motorfordon.
Utskottet har sig bekant, att härutinnan allvarliga brister förefunnits,
särskilt i början av beredskapstiden. Under vissa tider har en befattningshavare
i hög militär ställning varit förordnad att övervaka motortjänsten inom
armén, och enligt vad utskottet inhämtat har dennes inspektionsverksamhet
givit mycket gynnsamma och för materielvården betydelsefulla resultat. Utskottet
vill därför ifrågasätta, huruvida icke jämväl i fortsättningen —- i avvaktan
på resultatet av utredningen rörande bland annat reparationstjänstens
ordnande -— en särskild militär beställningshavare i framskjuten ställning
borde erhålla i uppdrag att genom inspektioner övervaka, att tjänsten med
motorfordon inom armén bedrives på ett ur materielvårdens synpunkt riktigt
sätt.

b, Fälttygkåren.

Departementschefen har uttalat, att fälttygkårens slutliga sammansättning
naturligen måste bliva beroende av de beslut angående den militära förvalt

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ningsorganisationen, som kunna komma att fattas på grundval av 1941 års
militära förvaltningsutredning. Den förut berörda utredningen rörande utnyttjandet
inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad
personal kunde även komma att utöva inflytande på personalbehovet. I fråga
om fälttygkårens sammansättning m. m. borde därför icke för närvarande
vidtagas några sådana förändringar, som kunde tänkas föregripa nämnda utredningar
och beslut.

Sålunda borde — i motsats till vad försvarsutredningen föreslagit — truppförbandens
tygofficerare tillsvidare icke överföras till fälttygkåren. Icke
heller borde vid kåren för närvarande upptagas förvaltarbeställningar för
truppförbandens uppbördsmän för tygmateriel. Slutligen borde ej heller
på kårens stat nu inrättas beställningar för tygofficerare vid militärbefälsstaberna.
Här nämnda befattningar som tygofficerare och uppbördsmän borde
i stället tillsvidare bestridas av beställningshavare på vederbörligt truppförbands
(truppslags, militärbefälsstabs) stat.

För arméförvaltningens tygdepartement borde av samma skäl tillsvidare
icke räknas med någon ändring av den nuvarande personalsammansättningen.
Det ytterligare personalbehov, som kunde föreligga vid departementet intill
dess frågan om dess framtida organisation bleve avgjord, borde fyllas genom
tillfälliga kommenderingar eller tillfällig anställning av civila tekniei.

Emellertid har departementschefen funnit en viss utökning av fälttygkåren
erforderlig. Sålunda måste, enligt vad i propositionen anförts, officerspersonal
ur kåren beräknas för arméstabens nyinrättade utrustningsavdelning
liksom även för tygavdelningen vid arméinspektionen. De nytillkommande
tygtrupperna krävde vidare befälspersonal, som borde upptagas på fälttygkårens
stat. På denna stat borde även redovisas chefer och viss lärarpersonal
vid nyinrättade skolor, nämligen tygförvaltningsskolan och arméns motorskola.
Slutligen erfordrades även för tygmaterieltjönsten vid den nya försvarsområdesorganisationen
ett antal förvaltare, vilka borde uppföras på
staten för fälttygkåren i lönegrad UO 3.

Den i propositionen föreslagna personalstaten för fälttygkåren, vilken
närmare framgår av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet,
innebär, enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu
gällande stat en ökning av antalet majorer med 3 och av antalet kaptener
med 12, varjämte följande antal beställningar för i den nuvarande staten icke
representerade personalkategorier föreslås skola tillkomma, nämligen 9 löjtnants-,
27 förvaltar-, 6 fanjunkar-, 12 sergeants- och 27 furirsbeställningar.

Herr Lundberg i Hälsingborg har i motionen II: 326 föreslagit, att å fälttygkårens
stat måtte tillsvidare beräknas beställningar för 1 fälttygmästare
i lönegrad Ob 2, 1 överste, 2 styresmän vid tygdepartementets fabriker i lönegrad
Oa 6, 1 överste eller överstelöjtnant, 3 överstelöjtnanter, 2 överstelöjtnanter
eller majorer, 12 majorer, 4 majorer eller kaptener, 36 kaptener,
9 löjtnanter, 27 förvaltare, 6 fanjunkare, 12 sergeanter, 27 furirer samt 7 tygingenjörer
av 1. klassen och 1 tygingenjör av 2. klassen, att i samband härmed
staten för varje militärbefälsstab måtte minskas med 1 majorsbeställning,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 71

samt att å staten för varje regemente (kår) måtte beräknas 1 för tygförvaltningstjänsten
avsedd förvaltare i lönegraden UO 3.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser sig icke för närvarande
böra förorda en sådan utökning av fälttygkårens personal, som av
försvarsutredningen föreslagits, har intet att erinra mot vad i propositionen
anförts beträffande fälttygkåren. Utskottet kan alltså icke tillstyrka motionen
II: 326.

c. Tygtrupperna.

Som tidigare framhållits under avsnittet Allmänna grunder har i propositionen,
i anslutning till vad försvarsutredningen därom anfört, föreslagits
organiserande av särskilda tygtrupper, vilka med hänsyn till krigsorganisationens
omfattning och därmed följande krav på fredsutbildning av personal
för tygförbanden borde omfatta tre tygkompanier. Av beredskapsskäl borde
tygkompanierna förläggas till skilda platser, varvid det ur såväl praktiska
som ekonomiska synpunkter vore lämpligt att stationera dem i anslutning till
befintliga tygstationer.

I överensstämmelse härmed lia tygtrupperna föreslagits skola i fredstid
organiseras på följande tygkompanier:

Tyg 1 Första tygkompaniet .................................Stockholm (Järvafältet)

Tyg 2 Andra tygkompaniet .................................... Karlsborg

Tyg 3 Tredje tygkompaniet ................................. Boden

Departementschefen har i sammanhanget anfört, att skäl kunde tala för att
giva tygtrupperna en mera omfattande fredsorganisation. Med hänsyn såväl
till möjligheterna att under de närmaste åren genomföra uppsättandet av
detta nya truppslag som till önskvärdheten av att avvakta ytterligare erfarenheter,
innan ett mera vittgående beslut i frågan fattas, funne sig departementschefen
likväl böra ansluta sig till försvarsutredningens förslag.

Den aktiva militära personalen vid tygtrupperna — tillhopa 3 kaptener,
9 löjtnanter, 6 fanjunkare, 12 sergeanter och 27 furirer — har i propositionen
föreslagits skola uppföras på fälttygkårens stat, medan övrig personal redovisats
på särskild personalförteckning för tygtrupperna.

Utskottet har redan under avsnittet Allmänna grunder uttalat sin anslutning
till departementschefens förslag örn inrättande av särskilda tygtrupper.
Mot den föreslagna organisationen av tygtrupperna har utskottet intet att
erinra.

d. Arméingenjörkåren.

I propositionen har departementschefen under avsnittet Arméingenjörkåren
inledningsvis framhållit, att det av försvarsutredningen framlagda förslaget
om sammanförande av de inom tygmaterieltjänsten verksamma ingenjörerna
till en arméingenjörkår rönt allmän anslutning från de hörda myndigheterna

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

och sammanslutningarna. I fråga om arméingenjörkårens uppgifter och omfattning
hade emellertid meningarna varit delade liksom ock i fråga örn sättet
för dess rekrytering och utbildning ävensom beträffande arméingenjörernas
tjänste- och löneställning m. m. I vissa yttranden hade påyrkats fortsatt utredning
i olika avseenden.

För egen del vore departementschefen obetingat av den uppfattningen, att
den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning, mekaniska stridsmedel
och tekniska materiel i övrigt, som redan ägt rum och som komme att ytterligare
fortgå, även följdriktigt borde leda till att teknikens män bereddes ökat
utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen. Detta ägde för övrigt
sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även i fråga
om den militära byggnadsförvaltningen m. m. Emellertid vore departementschefen
icke beredd att utan ytterligare utredning framlägga förslag örn inrättande
av en särskild civilmilitär arméingenjörkår för tygmaterieltjänsten,
särskilt som denna fråga måste ses i sammanhang med den ännu icke slutbehandlade
frågan örn den militära förvaltningsorganisationen över huvudtaget.
Det syntes icke uteslutet att även inom andra områden än tygmaterieltjänsten
ingenjörer borde fast anställas vid armén. Departementschefen hade
för avsikt att föranstalta om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning
rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt
utbildad personal, därvid jämväl frågan örn anställande av reservingenjörer
borde närmare prövas liksom även spörsmålet örn den militära reparationstjänstens
ordnande.

I avvaktan på resultatet av en sådan utredning borde behovet av ingenjörsutbildad
personal vid armén — utöver nu befintliga tygingenjörer vid fälttygkåren,
vilka även framdeles tills vidare borde redovisas därstädes — tillgodoses
genom tillfällig anställning i de olika former, som hittills kommit till användning.

I motionen II: 349 ha herrar Olson i Göteborg och Lundberg i Hälsingborg
föreslagit, att riksdagen måtte besluta att oberoende av den utredning
som departementschefen har för avsikt att igångsätta för att planlägga frågan
örn en hela försvarsväsendet omspännande undersökning rörande utnyttjandetinom
den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal, upprättas
en arméingenjörkår enligt det förslag och i den omfattning, som 1941
års försvarsutredning framlagt, samt att de arméingenjörer, som enligt detta
förslag komma att anställas i fredstid, bliva anställda genom förordnande på
en tid av 5—6 år.

Mot vad i propositionen anförts i fråga örn arméingen jörkåren har utskottet
intet att erinra.

I anledning av motionen II: 349 vill utskottet emellertid framhålla angelägenheten
av att den av departementschefen tillärnade utredningen rörande
arméingen jörkår ens organisation m. m. bedrives med all möjlig skyndsamhet
i syfte att kåren snarast skall kunna givas en fast organisation. Motionen bör
enligt utskottets mening icke föranleda ytterligare åtgärd.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

e. Tygstaten.

Departementschefen har, i syfte att åstadkomma en mera rationell organisation
än den nuvarande särskilt med avseende på personalens utbildning och
utnyttjande, föreslagit, att den inom tygförvaltningstjänsten vid armén verksamma
civilmilitära personalen — utom tygingenjörerna vid fälttygkåren
samt ingenjörförråds- och signalförrådsförvaltarna vid ingenjörtrupperna respektive
Signalregementet — skulle sammanföras till en särskild civilmilitär
personalkår, tygstaten, med fälttygmästaren såsom chef. Tygstaten skulle sålunda
komma att omfatta dels vid fälttygkåren för närvarande redovisade tygförvaltare,
tygverkmästare och tyghantverkare m. fl., dels de på staterna för
de olika truppförbanden upptagna vapenhantverkarna.

Utöver ovan angiven, från truppförbanden och fälttygkåren överförd personal
har vidare i propositionen tygstaten föreslagits skola tillföras ytterligare
sådan personal, erforderlig på grund av den ökade omfattningen av tygmaterieltjänsten
över huvud taget och särskilt tillkomsten av den nya försvarsområdesorganisationen
med dess avsevärda tygmaterieluppbörd. Den erforderliga
nya personalen har av departementschefen beräknats till sammanlagt
19 tygförvaltare, 31 tygverkmästare, 83 tyghantverkare och 13 tygskrivare.

I fråga om tygstaten ansluter sig utskottet till vad i propositionen föreslagits.

II. Fortifikationskåren.

Departementschefen har erinrat örn att han med avseende på fälttygkåren
uttalat, att med sådana förändringar i fråga örn kårens sammansättning, som
sammanhängde med det ökade personalbehovet inom den centrala förvaltningstjänsten,
borde anstå intill dess förvaltningsutredningen slutfört sitt
uppdrag och personalbehovet sålunda kunde bättre överblickas. "Vad salunda
anförts, ägde i full utsträckning sin giltighet jämväl för fortifikationskåren.
Skälen för en avvaktande hållning vore i själva verket i detta fall så mycket
större som 1941 års militära förvaltningsutredning väntades framlägga mycket
vittgående ändringsförslag med avseende på byggnads- och fortifikationsförvaltningen
inom försvarsväsendet. Frågan örn fortifikationskårens framtida
sammansättning ägde jämväl ett nära sammanhang med problemet om den
civiltekniska sakkunskapens utnyttjande inom försvarsorganisationen och måste
bliva beroende av en avvägning mellan militär och civil eller civilmilitär personal
för tekniska uppgifter inom försvaret, för vilken tillräckligt underlag
kunde beräknas föreligga först efter slutförandet av den undersökning rörande
ingenjörernas ställning inom försvarsorganisationen, som förebådats under
avsnittet Arméi ngenjörkåreri. Med hänsyn till vad sålunda anförts, vore de
partementschefen icke beredd att — såsom av försvarsutredningen föreslagits
— för närvarande framlägga förslag örn någon mera avsevärd utökning av
fortifikationskåren.

Oavsett den framtida utformningen av försvarsväsendets fortifikationsförvaltning
bär departementschefen emellertid, såsom en följd av i propositio -

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

nen föreslagna organisationsförändringar avseende armén och kustartilleriförsvaret,
ansett en viss utökning av fortifikationskåren erforderlig. Kaderökningen
har av departementschefen beräknats till 6 beställningar för majorer
eller kaptener, 1 fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning. Beställningarna
för majorer eller kaptener äro närmast beräknade för fortifikationsofficerarna
vid militärbefälsstaberna, vilka i betraktande av befattningarnas
vikt och ansvar borde i mån av kompetens kunna vinna befordran till majorer.
Att utöka antalet majorsbeställningar vid kåren så mycket, att majorer regelmässigt
knnde placeras i dessa befattningar, vore med hänsyn till rekryteringsläget
vid kåren icke möjligt.

Den i propositionen i överensstämmelse med det ovan anförda föreslagna
personalstaten för fortifikationskåren omfattar, förutom chefen för kåren, 1
överste, 2 överstelöjtnanter, 5 majorer, 6 majorer eller kaptener, 13 kaptener,

< kaptener eller löjtnanter, 12 fanjunkare, 4 sergeanter, 3 fortifikationskassörer
och 1 departementsskrivare.

Departementschefen har i princip ansett, att arméns och marinens fortifika
tionsförval tni ngar på Gotland borde sammanföras till en gemensam förvaltning,
och har beräknat personalbehovet därefter; dock borde med ändring av
den bestående ordningen anstå intill dess definitivt beslut kunde komma att
fattas örn den framtida gestaltningen av fortifikationsförvaltningen vid försvarsväsendet
i dess helhet.

Herr Holmström har i motionen I: 232 hemställt, att riksdagen måtte
vidtaga sådana ändringar i fråga örn fortifikationskårens personalsammansättning,
att den komme att i alla delar erhålla den utformning, som 1941 års försvarsutredning
föreslagit.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att med en mera avsevärd
utökning av fortifikationskåren bör anstå i avvaktan på det förslag som
kan bliva resultatet av 1941 års förvaltningsutredning i denna del. Utskottet
biträder därför nu det föreliggande förslaget i fråga örn kårens organisation,
varav följer, att motionen I: 232 enligt utskottets mening icke bör föranleda
till någon åtgärd.

12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m.

a. Intendenturkåren.

Av skäl, vilka tidigare anförts under avsnitten Fälttygkåren och Fortifikationskåren,
har departementschefen ansett, att med sådana förändringar i
fråga om intendenturkårens sammansättning, som sammanhänga med det
ökade personalbehovet vid arméförvaltningens intendenturdepartement,
borde anstå intill dess 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag blivit
prövat och behovet sålunda kunde slutgiltigt överblickas. De förändringar
i intendenturkårens personalstat, som föreslås i propositionen, hänföra sig
sålunda icke till den centrala förvaltningstjänsten utan äro betingade av dels
tillkomsten av nya truppförband eller ändrad organisation av befintliga sådana,
dels förändringar i fråga om arméns högre staber och dels slutligen

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 75

skapandet av en fast intendenturförvaltningsskola, till vilken intendentskurs
(nuvarande militärförvaltningskurs), förvaltarkurs och regementskassörskurs
m. fl. kurser avses förläggas.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder har departementschefen
föreslagit, att samtliga regementskassörer skola överföras till
intendenturkåren. Regementskassörer borde avses även för kårerna, dock att
för dessa icke borde beräknas beställningar såsom regementskassörer i lönegraden
UO 3 utan såsom fanjunkare i lönegraden UO 2 med samma pensionsålder
som övriga fanjunkare. Regementskassörsbeställningarna och de fanjunkarbeställningar,
som avsåges för i regementskassörsbefattning vid kårerna
placerade fanjunkare vid intendenturkåren, borde alltfort rekryteras
ur truppförbandens (truppslagens) underofficerskårer.

Departementschefen har beräknat personalbehovet vid intendenturkåren
till 2 överstar, 5 överstelöjtnanter, 1 styresman vid arméns centrala beklädnadsverkstad,
15 majorer, 91 kaptener, 8 löjtnanter, 71 förvaltare, 37 regementskassörer,
21 fanjunkare (därav 13 tjänstgörande i regementskassörsbefattning),
15 sergeanter, 38 furirer, 2 departementsskrivare och 3 förrådsvaktmästare,
vilket i förhållande till nu gällande stat innebär en ökning med
4 majorer, 17 kaptener, 10 förvaltare, 37 regementskassörer, 13 fanjunkare,
1 sergeant och 10 furirer.

Frågan örn bibehållandet för framtiden av ovannämnda styresmannabefattning
vore, enligt vad departementschefen framhållit, föremål för Kungl.
Maj :ts prövning i anledning av ett av statens krisrevision framlagt förslag
i ämnet och syntes få upptagas till bedömning i samband med frågan om
den centrala förvaltningstjänsten inom försvarsväsendet.

I sin tidigare omnämnda motion II: 348 ha herr Andersson i Södergård
lii. fl. uttalat, att de beställningshavare, som avsåges för kassörstjänst, borde
fördelas på lönegraderna UO 3 och UO 2 på sätt departementschefen föreslagit
men under beteckningen regementskassörer av 1. respektive 2. klassen
och att för samtliga borde gälla en pensionsålder av 60 år. I samband med
prövningen av förvaltningsutredningens förslag rörande försvarsväsendets
centrala förvaltningsorganisation borde övervägas, huruvida icke ifrågavarande
beställningshavare borde underställas försvarsväsendets civilförvaltning
och i samband därmed överföras till civilmilitära befattningshavare.

Herr von Friesen m. fl. ha i motionen 11:343 hemställt, att riksdagen
måtte besluta samtliga kassörsbeställningars uppförande i lönegraden UO 3
med pensionering vid 60 års ålder.

I enlighet med vad i motionen II: 348 i denna del yrkats, anser sig utskottet
böra förorda, att de för regementena avsedda regementskassörerna
uppföras i beställning såsom regementskassörer av 1. klassen i lönegraden
UO 3, medan de för kårerna avsedda uppföras i beställning såsom regementskassörer
av 2. klassen i lönegraden UO 2, varvid för båda kategorierna bör
gälla en pensionsålder av 60 år. Av det anförda framgår, att utskottet anser

Utskottet.

76 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

sig böra avstyrka motionen II: 343, i vad denna avser kassörsbeställningama
vid armén.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna
organisationen av intendenturkåren.

b. Arméns centrala intendenturansta/ter och -förråd.

Försvarsutredningen föreslog nied hänsyn främst till bristen på lokalutrymmen
för i Karlsborg förlagda truppförband och anstalter m. m., att arméns
intendenturförråd jämte Andra intendenturkompaniet skulle förflyttas från
Karlsborg till trakten av Nässjö.

Ehuru departementschefen funnit de skäl vägande, som föranlett försvarsutredningens
förslag, har han förklarat sig icke vara beredd att för närvarande
framlägga förslag därom. Frågan borde ytterligare utredas, innan den kunde
bliva föremål för slutligt ställningstagande.

Icke heller beträffande övriga anstalter och förråd ha i propositionen
ifrågasatts andra ändringar än smärre jämkningar i fråga om personalen.

Vad i propositionen anförts rörande arméns centrala intendenturanstalter
och -förråd föranleder ingen erinran från utskottets sida.

c. Intendenturtrupperna.

I propositionen ha intendenturtrupperna föreslagits skola liksom hittills
i fredstid organiseras på tre intendenturkompanier, nämligen:

Int 1 Första intendenturkompaniet ....................... Stockholm (Järvafältet)

Int 2 Andra intendenturkompaniet ....................... Karlsborg

Int 3 Tredje intendenturkompaniet ....................... Boden

Av försvarsutredningen framlagt förslag örn förflyttning av Andra intendenturkompaniet
till trakten av Nässjö har departementschefen, såsom i närmast
föregående avsnitt framhållits, icke funnit sig kunna utan ytterligare
utredning biträda.

Den aktiva militära personalen vid intendenturtrupperna — beräknad till
sammanlagt 1 major, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 3 förvaltare, 7 fanjunkare, 11
sergeanter och 37 furirer — har i propositionen föreslagits skola liksom för
närvarande upptagas på intendenturkårens stat, medan övrig personal redovisats
på särskild personalförteckning för intendenturtrupperna. Majoren
har avsetts skola uppehålla befattningen såsom chef för Första intendenturkompaniet,
tillika chef för intendenturtruppernas officersaspirantskola samt
en krigskassörskola.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för intendenturtrupperna
har utskottet intet att erinra.

13. Fältläkarkåren.

Det i propositionen framlagda förslaget till sjukvårdsorganisation vid
armén grundar sig på samma principer, som kommit till uttryck i 1941 års

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 77

militära förvaltningsutrednings nyligen framlagda betänkande. Förslaget förutsätter
inrättande av en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning
och i samband därmed avveckling av nuvarande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Sjukvårdsinspektionen åter förutsättes, såsom tidigare under avsnittet
Arméinspektionen framhållits, skola inordnas i arméinspektionen såsom
dennas sjukvårdsavdelning. Som chef för nämnda avdelning, tillika inspektör
för sjukvården vid armén och chef för fältläkarkåren, beräknas en
arméöverläkare, för vilken en ny beställning i lönegraden Cb 2 föreslås inrättad
på fältläkarkårens stat. De nuvarande beställningarna för en generalfältläkare
och en Överfältläkare förutsättas samtidigt skola indragas.

För tjänstgöring vid försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning och vid arméinspektionens
sjukvårdsavdelning har beräknats — förutom arméöverläkaren
— följande personal på fältläkarkårens stat, nämligen 3 regementsläkare och
1 bataljonsläkare.

Departementschefen har framhållit, att den utsträckta tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga kunde beräknas medföra en väsentligt ökad arbetsbörda
för truppförbandsläkarna. Få grund härav har det i regel icke befunnits möjligt
att, på sätt hittills skett, i fortsättningen kombinera tjänsten såsom truppförbandsläkare
med sjukhusläkartjänst vid de större garnisonssjukhusen, varför
särskilda beställningar beräknats för chefläkarna vid dessa senare. På
Gotland har befattningen såsom stabsläkare vid VII. militärbefälsstaben av
samma skäl icke längre ansetts kunna uppehållas av regementsläkaren vid Gotlands
infanteriregemente vid sidan av tjänsten vid regementet. För nämnda
stab har sålunda i likhet med övriga militärbefälsstaber beräknats en särskild
fältläkare.

Med avseende på sjukvårdstjänsten i Boden föreslås i propositionen, att
särskilda truppförbandsläkare skola tillkomma vid truppförbanden inom fäst
ningen, enär det nuvarande systemet — enligt vilket läkarna vid garnisonssjukhuset
bestrida sjukvården vid truppförbanden vid sidan av sjukhustjänsten
— befunnits mindre lämpligt.

Behovet av extra läkare såsom vikarier vid semester och sjukdom samt vid
inskrivningsförrättningarna beräknas liksom för närvarande fyllas med förutom
militärläkare på reservstat och i reserven samt värnpliktiga läkare —-bataljonsläkare vid fältläkarkåren (extra ordinarie tjänstemän) med en årlig
tjänstgöringsskyldighet av 21/2 månader. Läkarvården vid Norrbottens regementes
jägarbataljon i Kiruna förutsättes likaledes skola bestridas av bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, och antalet sådana läkare föreslås i propositionen
skola ökas från nuvarande 30 till 38.

Departementschefen har beräknat behovet av personal vid fältläkarkåren
till 1 arméöverläkare, 8 fältläkare, 48 regementsläkare, 47 bataljonsläkare, 38
bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 11 extra bataljonsläkare (tjänstgörande
vid garnisonssjukhusen). I förhållande till nu gällande stat innebär detta en
ökning nied — förutom arméöverläkaren, som förutsatts skola tillkomma,
medan i stället generalfältläkaren och överfältläkaren avses skola utgå — 3

Utskottet.

78 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fältläkare, 9 regementsläkare, 6 bataljonsläkare, 8 bataljonsläkare vid fältläkarkåren
och 1 extra bataljonsläkare.

Departementschefen har i anslutning till det framlagda förslaget örn ändrad
sammansättning av fältläkarkåren uttalat, att så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen
bestode under generalfältläkarens chefskap, denne tills vidare
alltjämt borde kvarstå i fältläkarkåren och bibehålla chefskapet jämväl över
denna. Med tillsättandet av beställningen som arméöverläkare syntes böra
anstå intill dess beställningen som generalfältläkare indroges.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Arméinspektionen har herr von
Friesen i motionen II: 340 föreslagit, att å arméinspektionens sjukvårdsavdelning
skola upptagas — förutom föreslagna 1 arméöverläkare och 1 bataljonsläkare
— 1 fältläkare och 1 regementsläkare i stället för föreslagna 2
regementsläkare. I samma motion har vidare föreslagits, att sjukvården vid
Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna skall bestridas av en ordinarie
bataljonsläkare och icke med bataljonsläkare vid fältläkarkåren, att
bataljonsläkaren vid Södra skånska infanteriregementet skall stationeras i
Revingehed, varvid såsom vikarie för regementets båda läkare vid semester,
sjukdom eller aimat förfall samt vid inskrivningsresor borde beräknas ytterligare
1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, samt att antalet bataljonsläkare
respektive bataljonsläkare vid fältläkarkåren måtte beräknas med hänsyn till
vad sålunda föreslagits.

Utskottet biträder det i propositionen framlagda förslaget rörande fältläkarkårens
organisation och finner sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till
motionen II: 340. I likhet med 1942 års försvarsberedning anser utskottet
det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet bataljonsläkare vid
fältläkarkåren borde ytterligare ökas. Utskottet förordar därför, att denna
fråga av Kungl. Hajd tages under förnyad omprövning.

14. Fältveterinärkåren.

Den i propositionen föreslagna organisationen av arméns ledande organ
innebär, såsom tidigare framhållits under avsnittet Arméinspektionen, för
veterinärväsendets vidkommande, att nuvarande veterinärinspektionen inordnas
i arméinspektionen och bildar dennas veterinäravdelning med överfältveterinären
såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid
armén. Utan hinder härav avses överfältveterinären alltfort vara chef jämväl
för intendenturdepartementets häst- och veterinärbyrå. Han avses likaledes
bibehålla chefskapet över fältveterinärkåren.

Ovannämnda förändring i fråga örn veterinärväsendets ledning liksom tillkomsten
av det nya Y. militärområdet m. fl. i propositionen föreslagna ändringar
med avseende på arméns fredsorganisation ha föranlett förslag jämväl
örn viss jämkning beträffande fältveterinärkårens sammansättning.

I vad rör de ordinarie militärveterinärerna inskränker sig den föreslagna
ändringen till omvandling av 1 regementsveterinärsbeställning till fältveterinärsbeställning
samt ökning med 1 bataljonsveterinärsbeställning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I syfte att tillgodose behovet av extra veterinärer, främst såsom vikarier
vid ordinarie beställningshavares semester eller förfall på grund av sjukdom
eller kommendering, föreslås en ny kategori militärveterinärer skola upptagas
på fältveterinärkårens stat, nämligen bataljons veterinärer vid fältveterinärkåren,
vilka skulle åläggas en årlig tjänstgöringsskyldighet örn 2Vs månader
och inom fältveterinärkåren intaga en ställning motsvarande bataljonsläkarnas
vid fältläkarkåren. Antalet dylika extra ordinarie veterinärer har beräknats
till 10.

Departementschefen har beräknat personalbehovet vid fältveterinärkåren
till 1 överfältveterinär, 6 fältveterinärer, 6 regementsveterinärer, 16 bataljonsveterinärer
och 10 batalj onsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För att öka tillgången på militärveterinärer har vidare, såsom närmare omförmäles
under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal, föreslagits
inrättande av en reservstat för fältveterinärkåren, omfattande 2 regementsveterinärer
och 2 bataljonsveterinärer.

Frågan örn veterinärvårdens bestridande vid marinen och flygvapnet har departementschefen
ansett böra upptagas till prövning i samband med frågan
örn förvaltningstjänsten vid försvarsväsendet.

I propositionen har såsom lärare i hästkännedom m. m. vid arméns underofficersskola
beräknats en bataljonsveterinär. För att denna för hästvården
vid armén viktiga befattning skall kunna uppehållas av en veterinär med stor
praktisk erfarenhet, finner utskottet det lämpligt att, såsom jämväl chefen
för fjärde arméfördelningen och arméförvaltningen föreslagit, för densamma
beräknas en regementsveterinärsbeställning i stället för en batalj onsveterinärsbeställning.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot vad i propositionen anförts
rörande fältveterinärkåren.

15. Arméns sjuksköterskekår.

Departementschefen har beräknat behovet av extra ordinarie sjuksköterskor
vid armén -—- för närvarande en vid varje truppförband och vid varje skola
med egen sjukavdelning, eller tillhopa 48 — till sammanlagt 63. Ökningen

föranledes av följande nytillkommande befattningar:

vid nytillkommande truppförband ...................................................... 4

instruktionssköterskor, en vid varje trängkår och en vid Göta trängkårs

kompani i Nora .............................. 5

vid Södra skånska infanteriregementet, på grund av dubbelförläggningen

till Ystad och Revingehed, utöver nuvarande sjuksköterska .................. 1

vid Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna .............................. 1

vid infanteriskjutskolan ..................................................................... 1

vid artillerist utskolan........................................................................ 1

ambulerande sköterskor i Stockholm och Boden .................................... 2

Departementschefen har uttalat, att tillsättandet av .särskilda befattningar
för instruktionssköterskor vid trängens truppförband syntes innebära en

XJtskottet.

Utskott et.

80 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

lämplig utväg att för utbildningsändamål utnyttja sjuksköterskepersonalen.
Det syntes icke uteslutet, att personalbesparingar kunde göras genom att gå
vidare på denna väg och, i händelse erfarenheterna visade sig gynnsamma,
ytterligare utöka antalet instruktionssköterskor vid trängförbanden, eventuellt
genom utbyte mot annan personal. Även i övrigt kunde den föreslagna
nya freds- och krigsorganisationen måhända komma att kräva, att vid vissa
truppförband ytterligare en extra ordinarie sjuksköterska anställdes. Behovet
härav borde i vanlig ordning prövas år för år i samband med budgetarbetet.

Utöver de enligt ovan föreslagna 63 extra ordinarie sjuksköterskorna har i
propositionen beräknats ett behov av extra sjuksköterskor, för vilkas anställ
ning upptagits ett belopp av 60,000 kronor.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
arméns sjuksköterskekår.

16. Garnisonssjukhusen.

I propositionen ifrågasättas inga ändringar i vad rör antalet garnisonssjukhus
—• för närvarande sex — men däremot framläggas vissa ändringsförslag
beträffande läkarpersonalen vid sjukhusen.

Sålunda föreslås, att för chefläkarbefattningarna vid garnisonssjukhusen i
Skövde, Eksjö, Linköping och Sollefteå — vilka befattningar för närvarande
bestridas av regementsläkaren vid ett på vederbörlig ort förlagt truppförband
vid sidan av dennes tjänst såsom truppförbandsläkare — skola uppföras särskilda
beställningar såsom regementsläkare på garnisonssjukhusens stat. Vid
garnisonssjukhuset i Skövde föreslås därjämte skola tillkomma en extra bataljonsläkare,
avsedd att övei-taga de arbetsuppgifter vid sjukhuset, vilka hittills
påvilat bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente men icke vidare anses
kunna åläggas denne. Även för garnisonssjukhuset i Eksjö föreslås med hänsyn
till ai’betsomfatt,ningen vid sjukhuset skola tillkomma en extra bataljonsläkare.

Chefläkarbefattningen vid garnisonssjukhuset i Boden föreslås fortfarande
skola bestridas av fältläkaren vid VI. militärbefälsstaben (nuvarande staben
vid Övre Norrlands trupper), vilken dessutom avses vara överläkare vid någon
av sjukhusets avdelningar. För röntgenläkaren vid sjukhuset föreslås skola
tillkomma en regementsläkarbeställning på garnisonssjukhusens stat. De under
avsnittet Fältläkarkåren tidigare omnämnda truppförbandsläkarna i Boden
förutsättas skola samtidigt bestrida vissa angivna befattningar vid garnisons
sjukhuset, varigenom det ansetts möjligt att minska antalet extra bataljonsläkare
vid sjukhuset med en.

I fråga örn läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset i Karlsborg har i propositionen
ingen ändring ifrågasatts.

Med avseende på sjuksköterskornas vid garnisonssjukhusen anställningsförhållanden
har departementschefen, med erinran örn vad han i anslutning till
statsverkspropositionen i ärendet anfört, icke ifrågasatt annan ändring än att

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 81

25 sjukskötersketjänster skola överföras på ordinarie stat med placering i lönegraden
A 7.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet
intet att erinra.

17. Armémusiken.

Försvarsutredningen föreslog, under framhållande av att den ringa numerären
hos de nuvarande musikkårerna av typ III medförde stora svårigheter
att upprätthålla en tillfredsställande stämbesättning, att samtliga sex musikkårer
av nämnda typ skulle uppflyttas till typ II. Departementschefen har
biträtt detta förslag.

I propositionen har vidare föreslagits inrättande av två nya musikkårer av
typ II, nämligen dels i enlighet med försvarsutredningens förslag vid Svea
artilleriregemente, dels vid det föreslagna nya kårartilleriregementet. Den
förstnämnda musikkåren har ansetts erforderlig till följd av de ökade krav på
musikorganisationen i Stockholm, som efter garnisonens utflyttning till Järvafältet
komma att uppstå i och med den dubbla uppgiften att utföra musik vid
förläggningarna på Järvafältet och bestrida musiken i samband med vaktgöringen
i Stockholm. I fråga örn det nya artilleriregementet har departementschefen
uttalat, att han ansåge sig böra preliminärt räkna med sådan förläggning
av regementet, att detsamma borde erhålla musikkår av typ II.

Den i propositionen föreslagna musikorganisationen innebär, att musikkår
av typ I skulle finnas vid Svea livgarde och Norrbottens regemente samt
musikkår av typ II vid övriga infanteriregementen, Livregementet till häst,
pansarregementena (utom Göta pansarlivgarde), Svea, Göta och Smålands
artilleriregementen, det nya artilleriregementet, Karlsborgs luftvärnsregemente
och Skånska trängkåren. Samtliga förläggningsorter utom Malmö,
Sundsvall och Luleå, till vilka städer luftvämskårer föreslagits förlagda, skulle
härigenom komma att äga tillgång till militärmusik.

Med avseende på musikpersonalen innebär den i propositionen föreslagna
organisationen i förhållande till den nuvarande en ökning med 2 musikdirektörer,
10 musikfanjunkare, 14 musiksergeanter, 14 musikfurirer, 10 musikkorpraler,
34 musikvicekorpraler och meniga samt 16 musikelever.

I syfte att bereda flertalet musikdirektörer utsikt att före avgången ur tjänst
uppnå lönegrad Oa 3 med därmed följande pensionsförmåner har departementschefen
biträtt ett av försvarsutredningen framlagt förslag, enligt vilket antalet
musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skola kunna uppflyttas från
lönegrad Oa 2 till Oa 3, skall ökas från 4 till 7.

Musikelevernas ersättning föreslås höjd till 360 kronor för år eller 1 krona
örn dagen.

I motionen I: 245 av herr Ericsson, Herman, och herr Sylwan samt den

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 8 avd. Nr 2.

Utskottet.

1281 42

Utskottet.

82 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

likalydande motionen II: 321 av herr Bladh m. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte uttala sig för att en musikkår skall uppsättas vid Skånska luftvärnskåren
i Malmö.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha däremot i sin tidigare omnämnda
motion II: 348 förklarat sig hålla före, att riksdagen borde avslå Kungl. Maj:ts
förslag i vad detsamma avser en utvidgning av musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna
av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för
någon bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Utskottet
har därför intet att erinra mot att dessa musikkårer i viss mån förstärkas.
Utskottet anser sig emellertid icke kunna förorda en så avsevärd utökning
av ifrågavarande kårer, som i propositionen förutsatts, utan personalförstärkningen
torde kunna begränsas till 1 musikfanjunkare och 1 musikelev vid varje
kår. Musikkårerna av denna typ komma därigenom att erhålla samma personalsammansättning
som de i propositionen föreslagna musikkårerna vid
Gotlands kustartillerikår och Göteborgs örlogsdepå. De arméförband som
enligt utskottets mening böra erhålla musikkårer av den sålunda förstärkta
typ III äro till en början Livregementet till häst, Göta artilleriregemente,
Smålands artilleriregemente, Bergslagens artilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsregemente
samt Skånska trängkåren. Därutöver vill utskottet föreslå,
att musikkårer av samma typ inrättas jämväl vid Skånska luftvärnskåren och
Sundsvalls luftvärnskår. Musikkåren vid Skånska pansarregementet (förutvarande
Skånska kavalleriregementet) torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
böra uppflyttas till typ II för att därmed bli likställd med musikkårerna
vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen. Vad beträffar Kungl.
Maj:ts förslag att nyupprätta en musikkår jämväl vid Svea artilleriregemente
anser sig utskottet, med hänsyn till den avsevärda tillgång på militärmusik
som ändock kommer att finnas inom Stockholms garnison, böra avstyrka
propositionen i denna del.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken har
utskottet intet att erinra.

Yad sålunda anförts innebär, att utskottet tillstyrker bifall till motionerna
I: 245 och II: 321 men avstyrker motionen II: 348 i förevarande hänseende.

18. Polispersonalen

Departementschefen har erinrat, att inom försvarsdepartementet tillkallade
sakkunniga med skrivelse den 7 mars 1942 överlämnat förslag till omorganisation
av fästningspolisen i Boden. Frågan beräknades kunna underställas
1942 års riksdag. I avbidan härpå har polispersonalen i Boden och Karlsborg
i propositionen ansetts böra redovisas enligt nu gällande grunder.

Sedermera har Kungl. Maj:t i proposition nr 342 framlagt förslag örn inrättande
av en statlig poliskår i Boden, vilken proposition ännu icke varit
föremål för riksdagens behandling.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 83

Med anledning av vad sålunda förekommit anser sig utskottet icke böra i
förevarande sammanhang taga ställning till frågan om polispersonalen i
Boden. I fråga örn polispersonalen i Karlsborg beräknar utskottet densamma
enligt nu gällande grunder.

19. Arméhundväsendet.

Departementschefen har erinrat, att riksdagen så sent som år 1941 beslutat
en icke oväsentlig utökning av personalen vid arméhundväsendet i enlighet
med ett av chefen för armén framlagt förslag. På grund härav och då försvarsutredningen
icke funnit behov föreligga av ändring i den sålunda fastställda
personalorganisationen, har departementschefen funnit sig icke kunna
biträda ett av chefen för armén i yttrande över försvarsutredningens betänkande
framlagt förslag örn en ytterligare ökning av den för arméhundväsendet
avsedda personalen.

Herr Wiberg m. fl. ha i motion II: 304 hemställt, att en instruktionsofficer
(tillika adjutant) ytterligare uppföres på arméhundväsendets stat i lönegrad
Oa 3 eller Oa 2, att de båda nuvarande andre instruktörerna uppföras i lönegrad
Ma 3 eller UO 1, varvid befordran till underofficer, utan hinder av
genomgången underofficersskola, skall kunna föreslås efter visst antal tjänsteår,
förslagsvis 12, samt att i samband därmed den nuvarande förste instruktören
uppföres i lönegrad UO 1 eller UO 2, att en befattning som förvaltningsunderofficer
och kompaniadjutant ytterligare tillkommer, avsedd antingen
för pensionerad underofficer eller lämplig civil tjänsteman, samt att chefen för
arméhundväsendet erhåller arvode motsvarande major och tillsyningsmannen
över arméhundgården sådant motsvarande förvaltare.

De särskilt under senare år betydligt vidgade uppgifter som tillkomma
arméhundväsendet anser utskottet väl motivera en viss utökning av den för
arméhundväsendet avsedda personalen. Utskottet finner sig därför i anslutning
till motionen II: 304 böra förorda, att å vederbörliga personalförteckningar
uppföras dels en ny beställning för kapten, ryttmästare eller löjtnant
som instruktionsofficer, tillika adjutant, dels ock en ny befattning som förvaltningsunderofficer
och kompaniadjutant för pensionerad underofficer med
arvode motsvarande nettolön i löneklassen UO 7.

Med hänsyn till chefens för arméhundväsendet alltmera utökade arbetsbörda
och ansvar anser utskottet vidare, likaledes i anslutning till nämnda
motion, att arvodet för ifrågavarande befattningshavare bör motsvara nettolön
i löneklassen Oall. Likaledes anser utskottet, att arvodet till tillsynsmannen
vid arméhundgården bör utgå efter nettolön i löneklassen UO 8.
För att i möjligaste mån säkerställa, att instruktörerna vid arméhundväsendet
må kvarbliva i sina befattningar, vill utskottet slutligen förorda, att den nuvarande
sergeantsbeställningen vid arméhundväsendet utbytes mot en beställning
för fanjunkare eller sergeant och att de två nuvarande furirsbeställningama
utbytas mot beställningar för sergeant eller furir.

I övrigt finner sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen IT: 304.

Utskottet,

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

a. Övergångsstaten och reservstaten.

Av propositionen framgår, att från övergången till 1925 års härordning alltjämt
mer än 200 befattningshavare kvarstå på övergångsstat, huvudsakligen
kompaniofficerare och underofficerare.

Med avseende på arméns reservstat har departementschefen framhållit, att
enär av ekonomiska skäl den aktiva befälskadern måst starkt begränsas och
behovet av kvalificerat befäl i krigsorganisationen därför icke tillnärmelsevis
kunde fyllas med aktiv personal, det läge stor vikt uppå att reservstaten
bleve väl tillgodosedd. Den gräns, som måste dragas med avseende å antalet
reservstatsbeställningar, syntes främst vara betingad av de möjligheter,
som förefunnes att inom femårsperioden rekrytera ifrågavarande personalgrupp.

I enlighet med försvarsutredningens förslag har departementschefen förutsatt,
att arméns reservstater vid slutet av femårsperioden, d. v. s. budgetåret
1946/47, skola omfatta 216 officerare, 120 underofficerare, 6 militärläkare
och 4 militärveterinärer, fördelade på följande beställningar, nämligen: 1 generalmajor,
19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompaniofficerare,
120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer
och 2 regementsveterinärer.

I förhållande till staten för innevarande budgetår innebär detta tillskapande
av reservstatsbeställningar för tre nya personalkategorier, överstelöjtnanter,
fältveterinärer och regementsveterinärer, samt en ökning i övrigt med 6
överstar, 11 majorer, 16 kompaniofficerare och 17 underofficerare, vilken
ökning departementschefen ansett vara den största som med hänsyn till
omfattningen av den aktiva kadern kan åstadkommas.

Departementschefen har framhållit, att det i annat sammanhang förordade
nya utbildningssystemet för fast anställt manskap beräknades komma att
medföra en ökning av antalet furirer med underofficerskompetens, varigenom
jämväl möjligheterna för rekrytering av arméns reservstat för underofficerare
bleve ökade.

Enligt propositionen föreslås lönen respektive pensionen för överstelöjtnant
på reservstat utgöra 6,000 respektive 5,400 kronor. För fältveterinär på reservstat
förutsättes avlöning och pension utgå enligt enahanda grunder, som
för närvarande gälla för regementsläkare på reservstat, medan regementsveterinär
på reservstat föreslås åtnjuta löne- och pensionsförmåner efter lönegrad
Ca 22 samt, alltefter löneklass vid avgången från aktiv stat, efter någon
av löneklassema 22—25.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under förevarande
avsnitt.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

b. Förtidsavgången och reservanställd personal.

Departementschefen har framhållit, att förslag till ny reservbefälsförordning
vore under utarbetande inom arméstaben. Ehuru departementschefen
uttalat sin prinicipiella anslutning till ett i försvarsutredningens betänkande
skisserat förslag, som upprättats på grundval av utredningsarbetet inom arméstaben,
har departementschefen emellertid ansett, att definitiv ståndpunkt
till frågan angående den förtidsavgångna och reservanställda personalens anställnings-
och tjänstgöringsförhållanden icke för närvarande kunde fattas.
Sedan utredningsarbetet inom arméstaben avslutats, borde för vinnande av
största möjliga enhetlighet på förevarande område frågan örn reservpersonalens
ställning jämväl inom de andra försvarsgrenarna upptagas till prövning.
Då det emellertid vore av vikt, att frågan utan onödigt dröjsmål bleve avgjord,
borde det få ankomma på Kungl. Maj :t att — om så befinnes möjligt — utan
frångående av nu gällande bestämmelser rörande denna personals avlöningsförhållanden
i ämnet utfärda erforderliga bestämmelser. Departementschefen
utginge därvid från att de i försvarsutredningens betänkande skisserade principerna
skulle kunna i huvudsak följas. I ett sammanhang borde sedan upptagas
till behandling frågan örn reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner
inom hela försvarsväsendet, därvid utredningen borde bedrivas på sådant
sätt, att förslag kunde örn möjligt föreläggas 1943 års riksdag.

Herrar Lindberg i Stockholm och Cruse ha i motionerna II: 335 och 336
hemställt, att underofficer i reserven under tjänstgöring må åtnjuta lön efter
lägsta löneklassen inom den lönegrad, motsvarande beställningshavare på aktiv
stat tillhör, att underofficer, i den mån vederbörande i reserven eller före
inträdet i reserven i beställning på aktiv stat eller reservstat fullgjort honom
åliggande tjänstgöring, uppflyttas i högre lönegrad efter samma grunder som
motsvarande beställningshavare på aktiv stat samt att sådana ändringar vidtagas
i reservbefälsförordningen, att sergeant i reserven, som under minst tre
månader under förstärkt försvarsberedskap fullgjort väl vitsordad tjänstgöring
som kompaniadjutant, plutonchef eller i motsvarande befattningar, må
kunna befordras till fanjunkare (styckjunkare).

Enligt vad utskottet inhämtat, har chefen för armén numera avgivit förslag
till ny reservbefälsförordning. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning,
att på förevarande område största möjliga enhetlighet inom samtliga
försvarsgrenar bör eftersträvas, utgår från att den i propositionen förutsatta
fortsatta utredningen rörande reservpersonalen utan uppskov kommer
till stånd. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser utskottet sig icke
kunna tillstyrka motionerna 11:335 och 336; de däri framförda förslagen
torde böra tagas under övervägande i samband med berörda utredning.

Utskottet bar icke heller något att erinra mot vad i övrigt anförts under
förevarande avsnitt i propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2.

U tskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

c. Pensionsavgången personal.

Försvarsutredningen föreslog, i avsikt att vidmakthålla den pensionsavgångna
personalens användbarhet för krigsbefattningar, att denna personal
skulle åläggas en tjänstgöringsskyldighet i fred om 20 dagar per full treårsperiod
i reserven.

Departementschefen har uttalat, att det ur militär synpunkt syntes önskvärt,
att pensionsavgången personal under den tid den kvarstode i reserven
ålades viss tjänstgöringsskyldighet i fred. Emellertid syntes frågan tarva ytterligare
utredning, varför departementschefen icke vore i tillfälle att nu
framlägga slutligt förslag.

I fråga om personalens avlöningsförhållanden har departementschefen hänvisat
till vad han i denna fråga anfört under rubriken Förtidsavgången och
reservanställd personal.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts beträffande den pensionsavgångna personalen
har utskottet intet att erinra.

d. Väg- och vattenbyggnadskåren.

I propositionen har någon ändring av väg- och vattenbyggnadskårens organisation
i stort sett icke ifrågasatts.

Departementschefen har uttalat, att han i likhet med försvarsutredningen
funne det lämpligt, att kårens officerspersonal framdeles i vissa fall kompletterades
med därför lämpliga värnpliktiga officerare ävensom att behovet
av underofficerare tillgodosåges genom lämpligt utvalda värnpliktiga. I samband
med utarbetandet av ny reservbefälsförordning förutsattes en översyn
av kårens instruktion skola företagas.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande väg- och
vattenbyggnadskåren.

e. Landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren.

Frågan örn landstormsofficerarnas och officerarnas vid frivilliga automobilkåren
ställning i den föreslagna organisationen upptages av utskottet till
behandling under rubriken Rekrytering.

F. Rekrytering.

I. Rekrytering av värnpliktiga.

Försvarsutredningen utförde vissa undersökningar rörande årsklassernas
storlek under de närmaste åren, enligt vilka antalet inskrivningsskyldiga beräknades
successivt sjunka från omkring 57,000 år 1942 till omkring 49,000
år 1946. Uppdelningen av värnpliktskontingenterna på arméns olika truppslag
och truppförband — sedan marinen och flygvapnet erhållit erforderlig

Tredje särskilda Litskottets utlåtande nr 2.

tilldelning — borde enligt utredningens mening ske på sådant sätt, att speeialtruppslagens
värnpliktstilldelning bibehölles i stort sett oförändrad år
från år, under det att infanteriet finge vidkännas en successivt minskad tilldelning
av värnpliktiga. Även värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4,
som enligt tidigare bestämmelser hänförts till gruppen icke vapenföra och
utnyttjats till handräckningstjänst, borde i största möjliga utsträckning utbildas
för befattningar i krigsorganisationen. Behovet av handräckningspersonal
kunde endast till en del tillgodoses med värnpliktiga; i övrigt måste
civil arbetskraft anlitas.

Departementschefen har anfört, att förevarande frågor vore av beskaffenhet
att böra bedömas och avgöras i kommandoväg, varför han ansett sig icke
i förevarande sammanhang böra taga ställning till desamma. För tillgodoseende
av det i anledning av bristen på värnpliktig handräckningspersonal
uppkommande behovet av civil handräckningspersoal vid armén har i kostnadsberäkningarna
för armén vid genomförd organisation upptagits ett belopp
av 2,650,000 kronor per år.

Vad i propositionen anförts rörande rekrytering av värnpliktiga föranleder
icke utskottet till någon erinran.

2. Rekrytering av personal på aktiv stat.

a. Officerare.

Frågan om rekryteringen och utbildningen av befälskårema har, enligt
vad departementschefen erinrat, varit föremål för överväganden i samband
med flertalet av de organisationsförändringar, som under senare år ägt rum
inom försvarsväsendet. Särskilt vad angår officerskårerna hade sedan länge
framförts krav på ändrade rekryteringsgrunder, främst i syfte att åstadkomma
en bredare bas för officersrekryteringen.

Departementschefen har vidare erinrat, att i anledning av en hemställan
från 1936 års riksdag särskilt tillkallade utredningsmän verkställt utredningar
rörande hithörande frågor, vilka utmynnat i ett den 21 december 1939 avgivet
betänkande med vissa förslag rörande befälsrekryteringen samt utbildningen
av den fast anställda militära personalen. Försvarsutredningen hade
i sitt förslag, till vilket departementschefen kunde i huvudsak ansluta sig, i
väsentliga avseenden beaktat utredningsmännens synpunkter, och förslaget
kunde sägas i görligaste mån tillmötesgå de önskemål i fråga örn officersrekryteringen,
som av 1936 års riksdag framförts och som departementschefen
för egen del ville understryka.

Med avseende på kraven för anställning såsom officer på aktiv stat har
i propositionen icke ifrågasatts någon ändring. Beträffande innebörden i
övrigt av förslaget rörande officersrekryteringen har departementschefen anfört
följande:

Med den avsevärt förbättrade utbildning av värnpliktiga, som möjliggjorts
genom den nya värnpliktslagens bestämmelser, och nied den utbildning, som

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

i den av mig föreslagna organisationen kan beredas de fast anställda, komma
möjligheter att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan även för
dem som icke före inträdet i militärtjänst avlagt studentexamen. En förutsättning
härför är, att de vid genomgång av officersaspirantskola visat sig
lämpliga för officersutbildning. Visad duglighet under den militära utbildningen
kommer sålunda att bliva utslagsgivande vid prövningen av de blivande
officerarna, och en person med lägre skolunderbyggnad kommer att
därvid erhålla samma möjligheter att hävda sig som en student. Genom att
på detta sätt alla de, som för officersutbildning skola genomgå krigsskolan,
gemensamt prövas i en officersaspirantskola, erhålles möjlighet att före
krigsskolan göra en jämförelse mellan samtliga aspiranter på fortsatt utbildning,
något som med det nuvarande systemet för utbildning till officer av
fast anställt manskap icke varit möjligt. Enär denna organisationsförändring
enligt min mening är av största betydelse, då det gäller att söka åvägabringa
en rättvis prövning av aspiranterna å officersbanan, synes som regel
för tillträde till krigsskolan böra fordras genomgången officersaspirantskola.
Detta hindrar emellertid icke att, såsom 1942 åns försvarsberedning med anledning
av ett förslag från underbefälsförbundet förutsatt, även furir, som
icke genomgått aspirantskola men som vid genomgången underofficersskola
visat framstående duglighet, undantagsvis skall kunna erhålla kommendering
till krigsskolan. Emellertid torde därvid böra förutsättas särskild av Kungl.
Majit meddelad dispens.

I fråga om officersrekryteringen vid de särskilda truppslagen m. m. innebär
departementschefens förslag ingen ändring i nu gällande grunder utom
vad beträffar kavalleriet och pansartrupperna. Kavalleriets officerare skola
enligt förslaget uppföras på en gemensam stat, varvid förutsatts, att regementsofficersbeställningarna
vid infanteriet skola kunna besättas jämväl med
officerare ur kavalleriet och omvänt. Även pansartruppemas officerare skola
uppföras på en gemensam stat och pansartrupperna skola erhålla egen officersrekrytering,
dock att under den närmaste tiden transport från andra
truppslag ansetts erforderlig.

Till vissa av försvarsutredningen framförda förslag rörande rekryteringen
av fortifikationskårens och fälttygkårens officerare har departementschefen,
under hänvisning till den ståndpunkt han intagit beträffande dessa kårers
organisation, icke funnit anledning att nu taga ställning.

Utskottet. Det i propositionen framlagda förslaget beträffande rekryteringen av officerare
bland fast anställda och värnpliktiga synes tillgodose de önskemål
därutinnan, som sedan lång tid förelegat och som gått ut på att tillskapa en
bredare bas för rekryteringen med möjlighet till en fullt rättvis prövning av
samtliga officersaspiranter. Utskottet finner sig därför kunna ansluta sig till
detsamma och har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen
under förevarande avsnitt anfört.

b. Underofficerare.

I propositionen förutsältes, att arméns underofficerare i likhet med vad som
nu gäller skola rekryteras bland fast anställt manskap, som genomgått arméns
underofficersskola.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen har anfort, att enligt av honom föreslagna grunder för
underofficersutbildningen underofficerskompetens kunde i normala fall uppnås
efter sju tjänsteår, det första halvåret i överstatsanställning däri inräknat.
De, som vunne underofficersbefordran, hade under sådana förhållanden innehaft
befälsgrad i så många år, att någon ytterligare prövning icke syntes erforderlig,
varför de borde direkt erhålla fullmakt på underofficersbeställning.
Emellertid kunde sådana fast anställda, som redan före volontäranställningen
avlagt realexamen, vinna underofficerskompetens avsevärt tidigare, nämligen
efter fyra och ett halvt tjänsteår. Icke heller dessa borde som regel befordras
till underofficerare förrän efter sju år. Då det likväl i vissa fall kunde
föreligga skäl till tidigare underofficersbefordran men fullmakt å underofficersbeställning
icke syntes böra erhållas förrän efter sju år, borde vederbörande
i sådant fall antagas såsom extra ordinarie sergeant och erhålla fullmakt
först sedan sju tjänsteår uppnåtts. Vissa ändringar i avlönings- och
pensionsbestämmelsema bleve med anledning härav påkallade.

I enlighet med vad som föreslagits beträffande kavalleriets och pansartruppernas
officerskårer har departementschefen förutsatt, att jämväl underofficerskårerna
vid dessa truppslag skola sammanföras i för respektive truppslag
gemensamma kårer.

Till frågan om rekrytering av fälttygkårens och fortifikationskårens underofficerare
har departementschefen, under hänvisning till den ståndpunkt han
intagit beträffande dessa kårers organisation, funnit sig icke böra nu taga
ställning.

Vad departementschefen anfört med avseende på rekryteringen av underofficerare
föranleder icke erinran från utskottets sida.

c. Fast anställt manskap.

Den första anställningstiden för fast anställt manskap skall enligt departementschefens
förslag omfatta 4J/2 år med anställning den 1 oktober och avgång
den 1 april. Under det första halvåret, 1 oktober—1 april, avses, att volontären
skall upptagas över stat vid truppförbandet och därvid åtnjuta lön
enligt lönegraden Ma 1 samt väsentligen undergå utbildning i allmänbildande
ämnen. För den, som före fast anställning avlagt realexamen, skall detta överstatshalvår
icke vara obligatoriskt utan möjlighet stå öppen att direkt vinna
anställning på stat med inträde i tjänst den 1 april.

Departementschefen har framhållit, att även värnpliktig, som så önskar,
liksom för närvarande skall kunna under utbildningstiden eller efter dess avslutande
vinna fast anställning. Ett av försvarsväsendets underbefälsförbund
framfört förslag örn övergång till ett helt på värnpliktsgrund uppbyggt system
för rekrytering av det fast anställda manskapet har departementschefen däremot
ansett icke böra upptagas till övervägande, förrän det av honom i anslutning
till försvarsutredningens förslag tillstyrkta systemet grundligt prövats.
Framför allt måste erfarenhet vinnas rörande den förlängda värnpliktstjänstgöringen
och den kompetens, som det värnpliktiga underbefälet därvid

Ulskoliei.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

kunde förväntas uppnå, ävensom rörande omfattningen av den rekrytering,
som på denna väg vore att påräkna.

Försvarsutredningen förordade, att den anställde under sista halvåret av
anställningstiden, dock tidigast sjätte anställningsåret, skulle liksom hittills
erhålla vissa förmåner, såsom vidsträckt rätt till tjänstledighet för provtjänstgöring.
Detta halvår skulle sålunda komma att motsvara det nuvarande civilanställningshalvåret.
Departementschefen har med anledning av detta förslag
uttalat, att en anställd icke under sin enligt kontraktet bestämda anställningstid
syntes kunna beredas sådana förmåner utan att i gällande manskapsavlöningsreglemente
vidtoges vissa ändringar. Av denna grund funne
sig departementschefen icke kunna i förevarande sammanhang taga ställning
till denna fråga, vilken i stället syntes böra upptagas till behandling inom
finansdepartementet. Frågans lösning vore emellertid av vikt med hänsyn till
manskapskaderns utökning.

För vinnande av enhetlighet mellan truppslagen har departementschefen föreslagit,
att följande tjänstegrader skola tillkomma, nämligen vid kavalleriet
vicekorpral samt vid artilleriet och luftvärnet vicekonstapel.

Enligt vad departementschefen slutligen anfört, syntes det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande personalrekryteringen
och därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har utgått
från att det därvid icke skall föreligga hinder för Kungl. Maj:t att, där så
prövas lämpligt, göra avvikelser från de ovan angivna grunderna för rekryteringen.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet tidigare anfört rörande det ur rekryteringssynpunkt
angelägna uti att den av departementschefen förutsatta utredningen
rörande civilanställningsfrågan och inrättande av beställningar för
långtjänstunderbefäl m. m. snarast kommer till stånd, finner utskottet icke
anledning till erinran mot vad departementschefen under förevarande avsnitt
anfört.

d. Musikpersonal.

Departementschefen har förutsatt, att första anställning av musikvolontär
skall ske efter samma grunder som för annan volontär. I övrigt har någon
ändring i fråga om rekryteringen av musikpersonalen icke ifrågasatts.

Utskottet. Vad departementschefen anfört rörande rekryteringen av musikpersonal
giver icke anledning till någon erinran från utskottets sida.

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.

I fråga om nu gällande villkor för överflyttning till reservstat har i propositionen
icke förutsatts annan ändring än att bestämmelserna angående
antalet tjänsteår för anställnings vinnande underkastas översyn i syfte att
underlätta tillträdet till reservstat, bland annat för furirer som avlagt underofficersexamen.
För de nya kategorier av beställningar — nämligen överste -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

löjtnants-, fältveterinärs- och regementsveterinärsbeställningar — som enligt
vad som anförts under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal
föreslagits skola tillkomma på reservstaten, har förutsatts skola gälla, att
för överflyttning till dessa beställningar kunna ifrågakomma beställningshavare
på aktiv stat i samma eller närmast lägre tjänstegrad.

Vidkommande personalen i arméns reserver har departementschefen hänvisat
till vad han under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal
uttalat därom, att han icke vore beredd att rörande denna personals ställning
fatta slutlig ståndpunkt, förrän det under utarbetande varande förslaget till
ny reservbefälsförordning framlagts. Jämväl frågan örn personalens rekrytering
vore därav beroende, varför icke heller därutinnan förslag nu kunde
framläggas.

Beträffande rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskåren har i propositionen
icke ifrågasatts någon ändring.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen föreslagit, att
personalkategorien landstormsofficerare skall utgå ur organisationen och
att därvid de landstormsofficerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, skola
överföras till värnpliktiga officerare, medan de som överskridit denna ålder
skola kunna anställas såsom reservofficerare, i båda fallen under förutsättning
att de anses därtill utan tvekan lämpliga. Departementschefen har däremot
icke kunnat tillstyrka det från flera håll framförda förslaget, att jämväl
landstormsofficerare i värnpliktsåldern skulle kunna överföras till reservofficerare.
De nuvarande landstormsofficerarnas berättigade intressen syntes
bliva tillräckligt tillgodosedda, därest i enlighet med försvarsberedningens
och vissa myndigheters förslag övergångsvis bestämdes, att i fredstid konstituerade
landstormsofficerare under tjänstgöring bibehölles vid rätt till dem
nu tillkommande löneförmåner enligt krigsavlöningsreglementet, så länge det
nuvarade beredskapstillståndet fortfore eller om mobilisering i anslutning till
detta tillstånd skulle anbefallas. Departementschefen förutsatte, att det, om
så befunnes erforderligt, skulle tillkomma Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga
krigsavlöningsbestämmelser. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldighet
under fredstid icke tidigare ålegat landstormsofficerare syntes pension eller
däremot svarande förmåner icke böra utgå till landstormsofficer, som erhållit
anställning såsom reservofficer.

Enligt departementschefens förslag skall jämväl frivilliga automobilkåren
såsom militärt organiserad kår utgå ur organisationen, varvid dess officerare
förutsatts skola på enahanda villkor som landstormsofficerarna överföras till
värnpliktiga officerare eller erhålla anställning som reservofficerare.

De sålunda angivna organisationsförändringarna borde, enligt vad departementschefen
framhållit, om möjligt genomföras den 1 januari 1943.

Departementschefen har lämnat utan erinran ett av försvarsutredningen
framlagt förslag, att även värnpliktiga officerare i framtiden under vissa förutsättningar
skulle kunna vinna anställning som reservofficerare, sedan de
lämnat värnpliktsåldern.

I de likalydande motionerna 1:237 av herr Anderson, Axel Ivar, m. fl.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Ut$koftet.

och II: 319 av herr Håstad m. fl. har hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen måtte beträffande de hittillsvarande landstormsofficeramas
ställning beakta vissa i motionen närmare angivna önskemål, främst
att anställning såsom reservofficer jämväl må medgivas landstormsofficerare
i vämpliktsåldern, så framt de äro väl lämpliga och kvalificerade,
samt att landstormsofficerare och värnpliktiga officerare, vilka utnämnas till
reservofficerare, erhålla en efter tjänstetiden såsom reservofficer beräknad
pension jämte erforderligt utrustningsbidrag.

Utskottet ansluter sig till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits beträffande
rekryteringen av arméns reservpersonal. Med hänsyn bland annat
till de olägenheter ur organisatorisk synpunkt, som skulle uppkomma vid
bifall till motionerna 1:237 och 11:319, kan utskottet nämligen icke tillstyrka
dessa motioner.

G. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser sig utskottet icke böra beröra frågan
örn de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på
grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan av 1941 års riksdag
antagits.

2. Utbildning av fast anställt befäl.

Försvarsutredingen framhöll, att utbildningen till fast anställt underbefäl
samt fast anställd underofficer och officer måste vara så organiserad, att
de befälsaspiranter, som ägde de bästa militära kvalifikationerna för befälsutövning,
kunde komma i åtnjutande av fortsatt utbildning och vinna befordran.
Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för befordran till underofficer
och officer (reservofficer) kunde dock med hänsyn till dessa personalgrupper
åvilande uppgifter icke minskas. Den, som ägde erforderliga militära
kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen,
måste vid det i det föregående omnämnda nytillkommande försvarsväsendets
läroverk tillägna sig nödiga insikter i dessa ämnen, innan fast anställning
som officer eller underofficer kunde vinnas. En under hela tjänstetiden
fortgående utbildning av arméns befälskårer vore därjämte en av
grundbetingelserna för att arméns staber och förband skulle kunna fylla sina
uppgifter i fält.

Departementschefen har uttalat, att han i huvudsak intet hade att erinra
mot de förslag rörande utbildningen av det fast anställda befälet, som försvarsutredningen
framlagt. Förslagen syntes tillräckligt tillgodose den för befälsutbildningen
mycket värdefulla praktiska tjänstgöringen vid trupp samtidigt
som de möjliggjorde en önskvärd förbättring och effektivisering av den
teoretiska utbildningen. Emellertid vöre det givet, att vid den närmare ut -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

formningen av erforderliga bestämmelser vissa jämkningar i förslagen kunde
befinnas lämpliga, liksom ock erfarenheterna från utbildningsarbetet kunde
föranleda ändringar i utbildningsbestämmelserna. Departementschefen förutsatte
därför, att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts
beprövande chefen för armén att vidtaga sådana eventuellt erforderliga jämkningar,
i den mån dessa kunde verkställas inom ramen av den i propositionen
förutsatta personal- och skolorganisationen.

Utskottet har icke något att erinra mot vad i propositionen sålunda anförts.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att den rent militära underbefälsutbildningen
skulle omfatta en rekrytskola om 6 månader samt en korpralskola och
en furirskola örn vardera 11 månader, trupptjänstgöring inräknad. För undervisningen
i allmänbildande ämnen beräknades 950 timmar, och undervisningen
förutsattes i regel föra fram till ett kunskapsmått, motsvarande klass
3 i 5-klassig realskola, i stället för enligt nuvarande ordning omkring 600 timmar,
resulterande i kompetens motsvarande klass 2 i 5-klassig realskola. Den
allmänbildande undervisningen skulle till tiden i största möjliga utsträckning
skiljas från den militära och i huvudsak förläggas till det första halvåret
av anställningstiden, det s. k. överstatshalvåret 1 oktober—1 april (se avsnittet
Rekrytering av personal på aktiv stat). Härigenom kunde volontärernas
rekrytskola taga sin början den 1 april samtidigt med de värnpliktigas och
utbildningen under det första året ske i takt med värnpliktsutbildningen.
Undervisningen i allmänbildande ämnen förutsattes skola ledas av civila
lärare.

Departementschefen, som erinrat örn att utbildningen av den fast anställda
personalen vore en fråga, som det tillkomme Kungl. Majit att utan riksdagens
hörande reglera, har framhållit, att det av försvarsutredningen framlagda
förslaget syntes kunna utgöra en grund för den fortsatta prövning av
föreliggande frågor, som vore erforderlig och vid vilken jämväl av lantförsvarets
utbildningskommission framförda synpunkter borde prövas. Förslaget
att förlägga en väsentlig del av undervisningen i allmänbildande ämnen
till anställningstidens början och att samtidigt låta det därtill anslagna halvåret
utgöra en prövotid syntes vara av särskild betydelse och kunde antagas

i. huvudsak undanröja de olägenheter, som varit förknippade med det hittillsvarande
systemet för allmänbildande undervisning. Därest det vid närmare
överväganden skulle visa sig möjligt att inom utbildningsschemat åtminstone
delvis tillgodose i vissa yttranden över försvarsutredningens betänkande
framlagda förslag örn en ytterligare utökning av den allmänbildande
undervisningen, hade departementschefen intet att däremot erinra. En
förutsättning härför vore dock, att detta kunde ske inom ramen för den av
försvarsutredningen föreslagna skolorganisationen, vars omfattning syntes i
stort sett lämplig.

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet. Utskottet tiar icke något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts proposition
anförts rörande det fast anställda manskapets utbildning.

Såsom departementschefen framhållit, torde de olägenheter, som varit förknippade
med det hittillsvarande systemet för allmänbildande undervisning,
kunna antagas väsentligen bortfalla, därest denna undervisning i huvudsak
skiljes från den militära utbildningen. Med hänsyn härtill och då de i propositionen
i övrigt angivna riktlinjerna för utbildningen av det fast anställda
manskapet synas lämpligt avvägda, finner utskottet icke anledning till erinran
mot vad departementschefen anfört därom.

b. Underofficersutbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att även i fråga om underofficersutbildningen,
i analogi med vad som föreslagits beträffande underbefälsutbildningen,
den allmänbildande undervisningen skulle till tiden skiljas från den rent militära.
Härigenom vunnes möjlighet för elever med större förkunskaper i allmänbildande
ämnen att förbigå sådan allmänbildande undervisning, som de
redan tidigare förskaffat sig, och därigenom snabbare än som för närvarande
vöre fallet nå fram till underofficersexamen, vilket vore önskvärt ur såväl
militär som den enskildes synpunkt. Undervisningen i allmänbildande ämnen
borde ske vid det tidigare omnämnda för de tre försvarsgrenarna gemensamma
läroverket, försvarsväsendets läroverk, medan den militära underofficersutbildningen
borde äga rum i form av en 11 månaders underofficerskurs vid
arméns underofficersskola, som i fortsättningen icke borde meddela annan
undervisning än rent militär. Nödiga kunskaper i allmänbildande ämnen —
förvärvade antingen före vinnande av fast anställning eller ock under anställningstiden
genom studier vid försvarsväsendets läroverk, under ett eller två
vinterhalvår allt efter förkunskaperna — skulle jämte med beröm godkänd
furirsexamen och därefter fullgjord trupptjänstgöring under omkring 13 månader
utgöra villkor för kommendering till underofficerskurs.

Utbildningen av intendenturkårens förvaltare förutsattes i försvarsutredningens
förslag liksom hittills skola ske vid centralt anordnad förvaltarkurs.
Kurs för utbildning av regementskassörer borde likaledes anordnas enligt hittillsvarande
grunder. För rekrytering av de nyinrättade beställningarna såsom
förvaltare vid fälttygkåren borde anordnas kurser av omkring ett halvt
års längd. Utbildningskurser borde vidare anordnas för utbildning av hovslagar-,
idrotts-, motor- och signalunderofficerare m. fl.

Såsom villkor för anställning såsom underofficer i reserven skulle enligt
försvarsutredningens förslag uppställas genomgång av en truppslagsvis anordnad
reservunderofficerskurs med omkring tre månaders varaktighet. Kommendering
till sådan kurs borde ske tidigast under sjätte anställningsåret och
endast ifrågakomma för dem som prövats lämpliga för framtida befordran
till underofficer i reserven. Sergeanter i reserven, avsedda att krigsplaceras
såsom kompaniadjutanter (motsvarande), borde före placeringens ikraftträdande
genomgå kompaniadjutantskurs av en månads längd, anordnad under

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 95

regementsövning centralt för hela armén och förlagd till arméns underofficersskola.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag till ordnande
av underofficersutbildningen syntes kunna läggas till grund för närmare
bestämmelser i ämnet. Åtskiljandet av den rent militära utbildningen
och undervisningen i allmänbildande ämnen skapade förutsättningar för en
rationell underofficersutbildning. Fast anställda underbefäl, som redan före
sin militära anställning ägde mera omfattande kunskaper i allmänbildande
ämnen, kunde genom det föreslagna utbildningssystemet ernå underofficerskompetens
redan efter 4 Va år och på grund därav bättre utnyttjas vid truppförbanden.
Befordran till underofficer för dessa underbefäl borde dock
såsom anmärkts under avsnittet Rekrytering av personal på aktiv stat i
regel icke ske tidigare än för deras i tjänsten jämnåriga kamrater.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen ansett, att furir,
som önskar anställning såsom underofficer i reserven, dessförinnan borde
genomgå en särskild reservunderofficerskurs. De föreslagna kurserna för
fortsatt utbildning av underofficerare vore ägnade att öka underofficerarnas
möjligheter att väl fylla sina uppgifter.

Utskottet finner de i propositionen framlagda förslagen rörande utbildning
till underofficer och rörande fortsatt utbildning av underofficerare lämpliga,
varför desamma icke föranleda erinran från utskottets sida.

c. Officersutbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att första delen av den blivande officerens
utbildning helt skulle sammanfalla med de värnpliktigas. En dylik anordning
vore nödvändig för att det skall bliva möjligt att rekrytera officerskåren ur
samtliga vämpliktskategorier. Officersaspiranten skulle sålunda vid vederbörligt
truppslag genomgå rekrytskola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola
och officersaspirantskola i likhet med dem, som utbildades till
värnpliktiga officerare. Efter genomgången officersaspirantskola skulle officersaspiranten
fullgöra 6 månaders trupptjänstgöring såsom plutonchefs ställföreträdare
och plutonchef för att sedan kommenderas till en för samtliga
truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan. Aspirant, som vid officersaspirantskola
kvalificerat sig för vidare utbildning till officer på aktiv stat
men icke ägde för anställning som officer erforderlig studiekompetens, hade
att före kommendering till krigsskolan avlägga begränsad studentexamen vid
försvarsväsendets läroverk. Sludierna härför beräknades alltefter mattet av
förkunskaper kunna genomföras på ett, två eller tre vinterhalvår.

Fast anställd furir, som önskade och ansåges lämplig för vidareutbildning
lill officer på akliv stat, skulle enligt försvarsutredningens förslag efter avslutad
underbefälsutbildning och därpå följande trupptjänstgöring av omkring
13 månaders längd kunna beordras till officersaspirantskola. Därest

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

han där placerade sig bland dem som förklarades lämpliga för forisatt utbildning
till officer på aktiv stat, skulle hans utbildning därefter fullföljas på
samma sätt som ovan angivits för värnpliktig officersaspirant, som icke ägde
för befordran till officer erforderlig studiekompetens.

Den angivna organisationen av utbildningen medgåve, enligt vad försvarsutredningen
framhöll, en direkt jämförelse mellan officersaspiranter av skilda
kategorier dels under officersaspirantskolan, dels vid krigsskolan. Organisationen
innebure, att en väsentlig del av officersutbildningen (i stort sett
första krigsskoleåret) förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna.
Kommendering till krigsskolan komme att ske tidigast efter 30 månaders
tjänstgöring i stället för som nu efter 16 månader, och officerskursen vid
krigsskolan kunde begränsas till 11 månader (i stort sett motsvarande nuvarande
andra krigsskoleåret).

Utbildningen till reservofficer skulle enligt försvarsutredningens förslag
helt sammanfalla med utbildningen till värnpliktig officer. Först efter avslutad
officersaspirantskola skulle en differentiering äga rum mellan de båda
kategoriernas fortsatta utbildning och tjänstgöringsskyldighet. Efter avslutad
officersaspirantskola skulle reservofficersaspiranten fullgöra regementsövning
i egenskap av värnpliktig sergeant och påföljande år den första repetitionsövningen
såsom fänrik i reserven. Fast anställd furir, som ägde
för anställning som reservofficer erforderlig studiekompetens, skulle kunna
beordras till officersaspirantskola och kvalificera sig för sådan anställning.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle — förutom den fortgående utbildning
av den aktiva officerspersonalen som bedrives vid truppförbanden

för fortsatt utbildning av nämnda personal centralt anordnas vissa skolor,
nämligen dels obligatoriska skolor, dels frivilliga skolor, till vilka officerare
kunde vinna tillträde efter ansökan och som skulle erfordras för förvärvande
av kompetens för vissa befattningar, transport till vissa personalkårer
m. m. För att säkerställa tillgången på vissa specialutbildade officerare förutsattes
anordnande av olika specialkurser.

o De obligatoriska skolor den aktive officeren enligt förslaget bar att genomgå
äro dels en 8—12 månaders truppslagsofficersskola, infallande
2—3 år efter officersexamen och avsedd att fullständiga under trupptjänstgöringen
vunnen förtrogenhet med truppslagets stridsmetoder och materiel
samt att bibringa kompetens att föra kompani (motsvarande förband) i fält,
dels en truppslags- eller skjutskola av 1—3 månaders längd, avsedd
att bereda äldre subalterner och kaptener fortsatt utbildning i truppslagets
taktik och teknik, innan de tillträda befattning som kompani- och
bataljonschefer (motsvarande chefer). Slutligen avses överstelöjtnanter och
överstar, de senare vart fjärde år, genomgå en för armén gemensam s t r i d sskola
av omkring en månads längd.

Den fortsatta utbildningen av reservofficerare syftar till att göra dessa
officerare användbara som kompanichefer (bataljonschefs ersättare) i fält.
Tjänstgöringsskyldigheten föreslås skola per treårsperiod omfatta dels en re

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

petitionsövning om 35, i vissa fall 20 dagars längd, dels i regel två kurser om
vardera 60 timmar.

Departementschefen har uttalat, att det av försvarsutredningen föreslagna
systemet för utbildning till officer på aktiv stat syntes utgöra en tillfredsställande
lösning av frågan om skapandet av en på bred bas rekryterad, kvalitativt
högtstående officerskår. Även förslaget angående officerarnas fortsatta
utbildning syntes i stort sett väl avvägt, och den obligatoriska utbildningen
syntes medföra garantier för vidmakthållandet av en enhetlig och
modernt utbildad officerskår.

Mot försvarsutredningens förslag beträffande reservofficersutbildningen
har departementschefen förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra. I
avbidan på utformningen av den nya reservbefälsförordningen vore han emellertid
icke beredd att för närvarande fatta ståndpunkt till frågan om tjänstgöringsskyldigheten
för och vidareutbildningen av sådana officerare.

Departementschefen har förutsatt, att Kungl. Maj:t vid den närmare utformningen
av bestämmelserna rörande officersutbildningen skall kunna
vidtaga de ändringar i de angivna grunderna för utbildningen, som kunde befinnas
erforderliga. Därvid borde Kungl. Majit även äga meddela närmare bestämmelser
rörande avlöningsförmånerna till fast anställda under officersutbildning,
givetvis utan frångående av de grunder, .sorn i övrigt gällde beträffande
de fast anställdas avlöning.

Utskottet har i samband med behandlingen av frågan om officersrekryteringen
uttalat sin anslutning till försvarsutredningens av departementschefen
tillstyrkta förslag därutinnan. Enär det under förevarande rubrik framlagda
förslaget rörande utbildning till officer är utformat efter samma grunder
och synes lämpligt avvägt, vill utskottet giva detsamma sin principiella
anslutning.

De i propositionen framlagda förslagen i fråga om de aktiva officerarnas
fortsatta utbildning föranleda, liksom av departementschefen under förevarande
avsnitt i övrigt anförda synpunkter, icke heller erinran från utskottets
sida.

H. Utbildningsanstalter.

I. Allmänna grunder.

Försvarsutredningen föreslog, att till arméns fasta undervisningsverk
skulle hänföras följande skolor, nämligen arméns underofficersskola, krigsskolan,
krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan,
ridskolan samt artilleriskjutskolan. Dessa skolor borde liksom hittills
lia egna personalstater. En del av dem borde undergå viss omorganisation.

Ehuru icke tillhörande arméns fasta undervisningsverk borde enligt försvarsutredningens
förslag även följande skolor, vilka hittills haft sin mot -

Ulskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

svårighet i årligen eller mera tillfälligt anordnade kurser, givas en fast
organisation, nämligen truppslagsofficersskolorna, pansartruppskolan, luftvärnsskjutskolan,
ingenjörtruppskolan, arméns signalskola, arméns underhållsskola,
arméns motorskola, tygförvaltningsskolan, intendenturförvaltningsskolan
och arméhundskolan. Här nämnda skolor skulle enligt förslaget
icke ha egna personalstater, utan lärår- och andra befattningar skulle
bestridas med från arméns truppförband och staber kommenderad personal,
varvid dock vissa lärare m. fl., avsedda att året om tagas i anspråk för
verksamheten vid anstalterna, föresloges uppförda på vederbörligt truppslags
eller personalkårs stat. I den mån så varit möjligt hade skolorna föreslagits
ansluta till redan befintliga utbildningsanstalter, men i vissa fall hade
om- och tillbyggnadarbeten ansetts nödvändiga.

Departementschefen har anfört, att ett genomförande av den sålunda föreslagna
organisationen av utbildningsanstalterna syntes ägnat att skapa
fasthet och stadga i utbildningsverksamheten.

Mot att särskilda lärararvoden enligt av försvarsutredningen framlagda
förslag avsåges jämväl för nyinrättade lärartjänster hade departementschefen
intet att invända. En förutsättning härför vore dock, att arvodena,
därest så vid den i tidigare sammanhang omförmälda fortsatta utredningen
rörande arvoden utöver lön till militära beställningshavare skulle befinnas
lämpligt, skulle upphöra att utgå utan att därvid vederbörande lärare bereddes
kompensation därför. Frågan om skolchefernas undervisningsskyldighet
syntes böra närmare övervägas.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av arméns
undervisningsanstalter har utskottet intet att erinra. Utskottet vill särskilt
understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet.

2. Grundläggande befälsskolor.

a. Arméns underofficersskola.

I propositionen har anförts, att arméns underofficersskola fortfarande
borde vara förlagd till Uppsala. I enlighet med de principer för underofficersutbildningen,
för vilka redogjorts under avsnittet Underofficersutbildning,
borde vid skolans underofficerskurs endast meddelas den rent militära
underofficersutbildningen, medan den allmänbildande undervisningen
— till tiden förlagd före den militära underofficerskursen vid arméns underofficersskola
— skulle äga rum vid det för samtliga försvarsgrenar gemensamma
försvarsväsendets läroverk, vilket enligt förslaget jämväl skulle
förläggas till Uppsala. Underofficerskursen avsåges få en varaktighet av 11
månader (oktober—augusti) och beräknades årligen omfatta 130—150 elever.
Under september månad, då underofficerskursen icke vore i verksamhet,
skulle till underofficersskolan förläggas en kompaniadjutantskurs för

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare med omkring 85 elever
årligen.

Departementschefen har vidare föreslagit, att försvarsväsendets läroverk,
ehuru i fråga örn utbildningen helt skilt från arméns underofficersskola,
skall i förvaltningshänseende anknytas till underofficersskolan. Eleverna vid
läroverket, vilka föreslagits förläggas i internat, skulle vara i militärt hänseende
underställda chefen för underofficersskolan, vilken jämväl skulle
genom underställd personal handhava läroverkselevernas fysiska fostran.
Härigenom erfordrades, enligt vad departementschefen framhållit, en avsevärd
utökning av underofficersskolans personal.

Den i propositionen beräknade personalstaten för arméns underofficersskola,
vilken närmare framgår av personalförteckningar, som tillhandahållits
utskottet, innebär i förhållande till den nu gällande en ökning av den
aktiva militära personalen med 1 kapten, 3 kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter
och 3 underofficerare.

Utskottet biträder vad i propositionen anförts rörande arméns underofficersskola.

b. Krigsskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att krigsskolan fortfarande skulle vara förlagd
till Karlberg. Det av utredningen föreslagna nya systemet för officersutbildningen,
för vilket redogjorts under rubriken Officersutbildning, medförde,
att såväl den s. k. yngre officerskursen som de båda reservofficerskurserna
bortfölle ur skolans organisation. Den hittillsvarande s. k. äldre kursen
skulle kvarbliva och kunde lämpligen benämnas officerskursen. Denna kurs
borde givas en varaktighet av 11 månader (oktober—augusti). Som följd härav
skulle vid krigsskolan finnas endast en officerskurs åt gången i stället för
såsom nu två. Elevantalet vid officerskursen beräknades till 140—150 kadetter
årligen vid genomförd organisation.

Under september månad, då officerskursen icke vore i verksamhet, borde
till krigsskolan förläggas kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga
officerare.

För krigsskolan borde enligt försvarsutredningens förslag liksom för närvarande
finnas ett övningskompani. Kompaniet, som hittills varit förlagt till
Svea livgarde, borde i samband med nämnda regementes utflyttning till Järvafältet
i stället förläggas till krigsskolan, där förläggningsutrymmen för ändamålet
funnes disponibla. Befäl för kompaniet avsåges fortfarande skola
utgå ur Svea livgarde utom kompaniadjutanten, som borde uppföras på
krigsskolans stat.

Liksom hittills borde gymnastik- och idrottsskolan förläggas till krigsskolan
med årliga kurser för officerare och underofficerare.

Departementschefen har funnit den av försvarsutredningen föreslagna organisationen
av krigsskolan i stort sett lämpligt avvägd.

Utskottet.

100

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Den i propositionen beräknade personalstaten för krigsskolan innebär i
förhållande till den nu gällande i vad avser den aktiva militära personalen
en ökning med 1 kompaniofficer och 1 underofficer. Departementschefen har
framhållit, att under de närmaste åren, då det för erforderlig rekrytering av
officerare syntes bliva nödvändigt att hålla väsentligt större officerskurser
än de vid genomförd organisation normala, en provisorisk ökning av personalen
kunde bliva erforderlig. Beträffande militär personal syntes behovet
kunna tillgodoses genom kommenderingar. I anledning av ett uttalande av
1942 års försvarsberedning, att den av försvarsutredningen beräknade personalen
av olika kategorier syntes stor i förhållande till elevantalet, har departementschefen
framhållit, att om personalbehovet efter närmare undersökning
skulle visa sig mindre än som förutsatts, personalökningen givetvis borde
begränsas i motsvarande mån.

Utskottet bär intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
krigsskolan.

c. Trupps/agso fficerssko/orna.

Såsom tidigare anförts under rubriken Officersutbildning har i propositionen
föreslagits inrättande av truppslagsofficersskolor vid de truppslag, som
lia egen officersrekrytering. Truppslagsofficersskolorna skulle enligt förslaget
utgöras av infanteri-, kavalleri-, pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjöroch
trängofficersskoloma.

Infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna ha föreslagits skola bedrivas
gemensamt med ett beräknat sammanlagt elevantal av omkring 90. Undervisningen
bär föreslagits skola omfatta en teoretisk del under ett vinterhalvår
i Stockholm, följd av en tillämpad del av omkring 2 månaders längd
vid infanteriskjutskolan, vars chef jämväl förutsatts vara chef för nämnda
truppslagsofficersskolor. För skolorna har i första hand avsetts infanteriskjutskolans
lärarpersonal, varjämte vissa för den teoretiska delen erforderliga
lärare beräknats kommenderade från staber och truppförband.

I propositionen har föreslagits, att artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna,
vilka utgöra en direkt motsvarighet till nuvarande allmänna kurser
vid artilleri- och ingenjörhögskolan, fortfarande skola ansluta till nämnda
skola och lyda under dennas chef. Skolorna ha förutsatts skola få en varaktighet
av ett år och inledas med en teoretisk del vid artilleri- och ingenjörhögskolan
under tiden den 1 oktober—15 maj, varefter till slutet av augusti skulle
följa tillämpningsövningar vid vederbörliga skjut- och truppslagsskolor samt
fältövning och slutexamen. Under september borde fullgöras trupptjänstgöring
vid eget truppförband. Elevantalet vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna
har beräknats till respektive 24, 14 å 15 samt 6 å 7. Erforderlig
lärarpersonal har upptagits på staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Trängofficersskolan har föreslagits skola omfatta en teoretisk del, förlagd
till arméns underhållsskola, jämte en praktisk del vid infanteriskjutskolan

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

101

gemensam med infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna. Elevantalet
har beräknats till 10.

Utskottet biträder de i propositionen framställda förslagen rörande truppslagsofficersskolorna.

3. Skjutskolor och motsvarande skolor.

a. Infanteriskjutskolan.

Försvarsutredningen förutsatte, att infanteriskjutskolan fortfarande skulle
vara förlagd till Rosersberg. Under skolans chef borde lyda:

infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsvarande
hittillsvarande subalternofficerskurser och kurser för kaptener (ryttmästare)
och regementsofficerare samt sergeantskurser,
infanteriofficersskolan (med kavalleri- och pansarofficersskolorna), vilken
även tidigare varit ansluten till infanteriskjutskolan,
skjutskolans övningskompani,

viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt
arméns gasskyddsskola.

Sistnämnda skola, vilken hittills endast förekommit i form av vid truppförband
och vid försvarsväsendets kemiska anstalt förlagda tillfälliga kurser,
borde tillkomma såsom en fast institution för utbildning av arméns personal
i gas-(skydds-) och röktjänst.

Elevantalet vid skjutskolan beräknades under huvuddelen av tiden den 1
april—1 september uppgå till omkring 90, medan vid gasskyddsskolan under
större delen av året komme att finnas omkring 40 elever.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle antalet officerare i lärarbefattning
vid skjutskolan ökas med en. Samtliga lärare borde upptagas på stat
vid skolan. På dess stat borde även uppföras 1 major såsom chef för arméns
gasskyddsskola och 2 kompaniofficerare som lärare vid samma skola.

Försvarsutredningen förutsatte, att liksom hittills till skjutskolan skulle
förläggas ett övningskompani med huvuddelen av befälet kommenderat ur
truppförbanden.

Försvarsutredningen föreslog relativt omfattande örn- och tillbyggnadsarbeten
vid Rosersberg ävensom vissa markförvärv.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag angående
infanteriskjutskolans organisation syntes i stort sett lämpligt. En av 1942 års
försvarsberedning berörd fråga om civil lärarpersonal till gasskyddsskolan
syntes böra närmare övervägas. Därest behov av civil lärarpersonal skulle
befinnas föreligga, syntes den militära personalen kunna i motsvarande mån
minskas, varför kostnadsberäkningarna icke kunde röna nämnvärd inverkan
av en dylik omläggning.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört beträffande infanteriskjutskolan.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1912. 11 sami. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

U (sköttel.

102

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

b. Ridskolan.

Departementschefen har förutsatt, att ridskolan fortfarande skall vara förlagd
till Strömsholm och utbildningen vid skolan bedrivas i huvudsak enligt nu
gällande organisation. Vid ridskolan borde därjämte, enligt vad i propositionen
anförts, utbildning äga rum av vissa remonter tillhörande högre staber
och truppförband m. m., till vilka sådan utbildning i större omfattning icke
lämpligen kunde förläggas. Med hänsyn härtill borde på ridskolans stat uppföras
beställning för ytterligare en lärare (kapten, ryttmästare eller löjtnant),
varvid dock förutsatts, att inga särskilda kostnader för tjänstebostad skulle
föranledas därav. Nuvarande befattning såsom redogörare, underofficer, borde
utbytas mot en befattning som intendent och redogörare, pensionerad officer.
I övrigt ha i propositionen icke ifrågasatts några ändringar i fråga om
den militära personalen vid skolan.

Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot den organisation av ridskolan, som föreslagits
i propositionen.

c. Pansartruppsko/an.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt
förslag om organiserande av en fast pansartruppskola med huvuduppgift
att bibringa äldre subalternofficerare och kaptener vid pansartruppema fortsatt
utbildning i truppslagets taktik och teknik. Enligt förslaget borde utbildningen
givas formen av kurser under maj och juni månader, direkt följda
av kurs vid infanteriskjutskolan. Till skolan borde dessutom främst under
vinterhalvåret förläggas specialkurser. Skolans organisation och lärarpersonal
avsåges vidare skola tagas i anspråk för en ständigt fortgående och omfattande
försöksverksamhet, som vore nödvändig för att säkerställa den taktiska
och tekniska utvecklingen inom pansarvapnet. Skolan skulle enligt
förslaget förläggas till Skaraborgs pansarregemente.

Såsom chef för pansartruppskolan bär i propositionen föreslagits 1 major
och såsom lärare 1 kapten, båda på pansartruppemas stat. För skolan i övrigt
erforderlig personal har förutsatts skola kommenderas ur pansarförbanden.

Departementschefen har uttalat, att pansartruppskolan om möjligt borde
organiseras redan från och med hösten 1942.

Utskottet. Mot organiserandet av en pansartruppskola i enlighet med vad som föreslagits
i propositionen har utskottet intet att erinra.

d. Artilleriskjutskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att artilleriskjutskolan alltjämt skulle vara
förlagd till Skillingaryd samt att utöver den nuvarande verksamheten skulle
tillkomma en tillämpningsperiod vid skolan för elever i artilleri- och luftvärnsofficersskolorna.
Utbildningen skulle enligt förslaget äga rum årligen

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 103

under tiden 15 februari—1 september, och elevantalet beräknades i allmänhet
uppgå till 50 ä 60 men en kortare tid årligen överstiga 100.

Chefen för artilleriskjutskolan borde enligt förslaget liksom hittills uppföras
på skolans stat i lönegraden Oa 6. På skolans stat borde även uppföras
en adjutant (kapten), medan två lärare (l överstelöjtnant eller major
samt 1 major), vilka liksom adjutanten för närvarande vöre upptagna på
artilleristabskårens stat, förutsattes bliva uppförda på arméinspektionens stat
och tjänstgöra vid nämnda inspektions artilleriavdelning under de tider, då
de icke erfordrades för undervisningen vid skjutskolan.

För att tillgodose behovet av övningstrupp vid artilleriskjutskolan föreslog
försvarsutredningen, att en särskild övningsdivision skall förläggas till och utbildas
vid Skillingaryd. För divisionen — sammanlagt omkring 250 värnpliktiga
—- förutsattes befäl skola beordras ur artilleritruppförbanden med undantag
av fyra som divisions- och batteriadjutanter avsedda underofficerare,
vilka borde uppföras på artilleriskjutskolans stat.

Departementschefen har uttalat, att han funne det av försvarsutredningen
framlagda förslaget rörande artilleriskjutskolan kunna godtagas. Adjutanten
borde upptagas som adjutant, tillika lärare.

I anledning av ett av chefen för armén i dennes yttrande över försvarsutredningens
betänkande framfört förslag har departementschefen framhållit,
att skjutkurser för underofficerare borde förläggas till skjutskolan i den mån
så befunnes erforderligt.

Utskottet biträder vad departementschefen anfört i fråga om artilleriskjutskolan.

e. Lu ftvär nsskjut skolan.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en fast luftvärnsskjutskola,
vilken borde förläggas till Väddö, där kurser för luftvärnspersonal under de
senaste åren varit förlagda. Utbildningen vid skolan skulle enligt förslaget
äga rum årligen under tiden 1 februari—1 mars och 1 maj—1 september, och
elevantalet beräknades under olika delar av nämnda tid variera mellan omkring
40 och 80. Såsom övningstrupp vid skolan borde stamskolor ur luftvärnsförbanden
turvis kunna disponeras.

Departementschefen har biträtt försvarsutredningens förslag angående luftvärnsskjutskolan.
Såsom chef för skolan borde med hänsyn till de kvalificerade
arbetsuppgifterna avses en överste. Därjämte borde för skolan avses
en adjutant, tillika lärare, kapten. Båda borde uppföras på luftvärnets stat.
Därutöver erforderlig lärarpersonal borde beordras ur luftvärnets truppförband.
Chefen och adjutanten borde under den del av året, då skolverksamhet
icke påginge, tjänstgöra vid arméinspektionens luftvärnsavdelning.

Utskottet, som under avsnittet Luftvärnet upptagit till behandling ett i motionen
II: 348 framställt yrkande beträffande chefens för luftvärnsskjutskolan
löneställning, finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen
anförts beträffande denna skola.

Utskottet.

104

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

f. Ingenjörtruppskolan.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle bland arméns undervisningsanstalter
tillkomma en ingenjörtruppskola med huvuduppgift att bibringa äldre
löjtnanter och kaptener vid ingenjörtrupperna fortsatt utbildning i truppslagets
taktik och teknik. Till skolan skulle vidare, såsom anförts under avsnittet
Truppslagsofficersskolorna, förläggas en tillämpad del av ingenjörofficersskolan,
varjämte viss ingenjörteknisk försöksverksamhet borde där
bedrivas. Utbildningsverksamheten vid skolan beräknades pågå, med kortare
uppehåll, årligen under tiden 15 maj—15 december. Såsom chef för
skolan beräknade utredningen en regementsofficer på ingenjörtruppernas stat,
medan lärare förutsattes skola beordras ur ingenjörtruppförbanden.

Departementschefen har uttalat, att han i stort sett kunde biträda försvarsutredningens
förslag rörande ingenjörtruppskolans organisation. Fragan örn
ingenjörtruppskolans förläggning borde tillsvidare lämnas öppen.

Vad departementschefen anfört rörande ingenjörtruppskolan giver icke anledning
till erinran från utskottets sida.

g. Arméns signalskola.

Försvarsutredningen framhöll angelägenheten av att signalutbildningen
vid armén centraliserades och systematiserades, vilket bäst kunde ske genom
inrättande av en arméns signalskola, lämpligen förlagd till Signalregementet.
Utbildningen vid skolan borde omfatta:

signaltruppskola för vidareutbildning av officerare vid signal trupperna;

kurser för utbildning till signalofficerare och signalunderofficerare vid
flertalet övriga truppslag;

signalunderbefälskurser för utbildning av signalunderbefäl vid de lägre
truppförbanden;

kurser i signaltjänst för regementsofficerare och stabspersonal vid infanteriet,
kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet;

radiokurser, avseende högre teknisk utbildning för underofficerare och
äldre underbefäl främst vid signaltruppema; samt

signalmekanikerkurser för utbildning av underbefäl vid infanteriet, kavalleriet,
pansarlruppema och artilleriet samt för personal ur signaltrupperna.

Kursverksamheten vid signalskolan beräknades pågå året runt. Behovet
av lärare förutsattes skola i huvudsak tillgodoses genom kommendering av
officerare och underofficerare ur signaltrupperna samt ur infanteriets och
artilleriets truppförband ävensom av vid arméförvaltningens tygdepartement
tjänstgörande ingenjörer. För ständig tjänstgöring vid skolan borde på signaltruppernas
stat beräknas 1 chef, tillika lärare, regementsofficer, 1 adjutant
och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer samt 1 materielförvaltare,
underofficer.

För skolan borde, enligt vad försvarsutredningen anfört, uppföras en särskild
byggnad vid Signalregementet.

105

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen har framhållit, att arméns signalskola syntes komma
att fylla ett angeläget behov. Personalbehovet syntes kunna beräknas enligt
försvarsutredningens förslag. Örn beredskapsläget det medgave, borde skolan
påbörja sin verksamhet redan hösten 1942.

Vad i propositionen anförts beträffande arméns signalskola biträdes av
utskottet.

h. Arméns underhållsskola.

I syfte att möjliggöra en grundligare och mera enhetlig utbildning av
den personal, som skall leda underhållstjänsten i fält, föreslog försvarsutredningen
inrättande av en fast arméns underhallsskola. Skolan borde förläggas
till Göta trängkår och dess verksamhet pågå årligen under tiden
1 juni—1 april samt omfatta underhållskurser för kaptener och subalternofficerare.
Såsom tidigare anförts under rubriken Truppslagsofficersskolorna,
borde jämväl trängofficersskolans teoretiska del förläggas till arméns
underhållsskola.

Till underhållskurs för subalternofficerare borde beordras suballernofficerare
ur träng- och tygtrupperna samt till kursen för kaptener, kaptener
ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna. Till kurserna borde dessutom beordras
såsom elever de officerare ur arméns övriga truppslag, som vore
avsedda att i fält handhava underhållstjänsten, ävensom läkare och veterinärer.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag syntes
kunna biträdas. Chefen borde uppföras med beställning som överstelöjtnant
på trängens stat och tjänstgöra vid arméinspektionens trängavdelning under
tid, då verksamheten vid skolan icke påginge.

Såsom lärare har i övrigt beräknats 1 kapten på trängens stat. Behovet av
lärare från andra truppslag har förutsatts skola tillgodoses genom tillfälliga
kommenderingar.

Utskottet tillstyrker, att en arméns underhållsskola inrättas i enlighet med
vad i propositionen föreslagits.

/. Arméns motorskola.

Försvarsutredningen anförde, att den ökade motoriseringen inom armén
nödvändiggjoi''de, att arméns personal bibringades ökad kunskap örn och
förståelse för motormaterielen, dess rätta utnyttjande, handhavande och
vård. Delta vore nödvändigt icke blott med hänsyn till utbildningen utan
även på grund av de stora ekonomiska värden, som motormaterielen representerade.
En central arméns motorskola borde därför inrättas, i förläggningshänseende
ansluten till Göta pansarlivgarde. Vid skolan borde årligen
anordnas motorofficerskurs, motorkurser för regementsofficerare och äldre
kaptener samt för reservofficerare, motorunderofficerskurs samt två å tre

Utskottet.

106

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

motorkurser för bilmekaniker och hantverksbeställningsmän. Kursverksamheten
beräknades, liksom viss försöksverksamhet, pågå året om.

Departementschefen har med hänsyn till den ökade motoriseringen inom
armén funnit förslaget örn organiserande av en arméns motorskola välbetänkt.
Såsom chef för skolan borde i överensstämmelse med försvarsutredningens
förslag beräknas en major vid fälttygkåren. I övrigt borde frågan
om skolans lärarpersonal och organisation icke avgöras förrän den i det
föregående berörda utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen
inom försvarsväsendet slutförts.

Utskottet, som i annat sammanhang särskilt framhållit vikten av en god
materielvård, speciellt i fråga örn motorfordonen, finner det synnerligen
angeläget, att en motorskola med de av försvarsutredningen angivna uppgifterna
snarast kommer till stånd. Mot departementschefens uttalanden beträffande
skolans organisation har utskottet intet att erinra.

j. Tygförvaltningsskolan.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en permanent tygförvaltningsskola,
till vilken skulle förläggas kurser för utbildning av tygofficerare och
tygunderofficerare, förvaltare, hantverkare och mekaniker vid truppförbanden
ävensom specialkurser av olika slag. Skolan borde förläggas i anslutning
till Första tygkompaniet och dess verksamhet sträcka sig över hela året.

Departementschefen har biträtt förslaget örn organiserande av en tygförvaltningsskola.
Såsom chef för skolan borde i överensstämmelse med försvarsutredningens
förslag beräknas en major vid fälttygkåren. I övrigt borde
fragan om skolans lärarpersonal och organisation icke avgöras förrän den i
det föregående berörda utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen
inom försvarsväsendet slutförts.

Med hänsyn till vikten av att den för tygtjänsten avsedda personalen erhåller
en fullgod utbildning finner utskottet det angeläget, att en tygförvaltningsskola
snarast möjligt kommer till stånd. Utskottet har intet att erinra
mot vad i propositionen anförts beträffande tygförvaltningsskolans organisation.

k. In tendenturförvaltningsskolan.

I syfte att åstadkomma en önskvärd rationalisering av undervisningen rörande
intendenturförvaltningen har departementschefen föreslagit inrättande
av en fast intendenturförvaltningsskola i Stockholm. Till skolan skall enligt
förslaget förläggas dels följande hittills årligen eller mera tillfälligt anordnade
kurser, nämligen intendentskurs (nuvarande militärförvaltningskurs),
förvaltarkurs och regementskassörskurs, dels nyinrättade kurser i förvaltningstjänst
för blivande kompanichefer (motsvarande), avsedda att bibringa
dessa ökad kännedom örn den freds- och krigsförvaltningstjänst, som direkt
berör verksamheten vid kompani (motsvarande).

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

107

Verksamheten vid intendenturförvaltningsskolan har förutsatts sträcka sig
över större delen av året. Såsom chef för skolan har beräknats 1 major och
som adjutant och lärare 1 kapten, båda på intendenturkårens stat. övrig för
undervisningen erforderlig personal avses skola beordras från staber och
truppförband.

Utskottet finner organiserandet av en intendenturförvaltningsskola på sätt
departementschefen föreslagit lämpligt, varför förslaget tillstyrkes.

/. Arméhundskolan.

I propositionen har någon ändring icke ifrågasatts med avseende på arméhundskolans
organisation och verksamheten vid densamma.

Utskottet har under avsnittet Arméhundväsendet upptagit till behandling
motionen 11:304 och därvid i väsentliga delar tillstyrkt densamma. Härigenom
kommer lärarpersonalen vid arméhundskolan att ökas med 1 kapten,
ryttmästare eller löjtnant, instruktionsofficer tillika adjutant, samt 1 förvaltningsunderofficer;
vidare kommer i löneställningen för den övriga personalen
att i viss mån ändras.

4. Högskolor.

a. Krigshögskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att krigshögskolan fortfarande skulle vara
förlagd till Stockholm och bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation,
dock att antalet elever i varje kurs med hänsyn till ökat behov av högskoleutbildade
officerare borde ökas från 25 till 35, en ökning som redan
provisoriskt genomförts.

På grund av såväl elevantalets ökning som den utveckling av krigskonsten
och krigstekniken, vilken under senare år ägt rum och alltjämt fortginge i
snabb takt, vore vissa ändringar i fråga om lärarpersonalen påkallade. Sålunda
borde de 2 av nuvarande 8 lärare, vilka icke för närvarande vöre upptagna
på krigshögskolans stat utan bestrede lärarbefattningen vid sidan av
annan tjänst, i fortsättningen upptagas på högskolans stat. Vidare borde tillkomma
1 lärare i ämnet taktik och stabstjänst, varvid i stället 1 repetitörsbefattning
kunde indragas. Samtliga 9 lärarbeställningar borde uppföras såsom
majorer eller kaptener för att möjliggöra utnyttjande av de bästa lärarkraf
terna.

Såsom tidigare anmärkts under rubriken Officersutbildning föreslog försvarsutredningen,
att i anslutning till krigshögskolan skulle anordnas en arméns
stridsskola för taktisk utbildning av överstar och överstelöjtnanter.
Enligt förslaget skulle utbildningen omfatta en teoretisk del vid krigshögskolan
under augusti månad, följd av en tillämpad del vid någon övningsplats
under september. Elevantalet beräknades uppgå till 20—25 per år. Såsom
chef för stadsskolan borde beordras någon generalsperson med chefen
för krigshögskolan som ställföreträdare. Såsom lärare vid stridsskolan borde

Utskottet.

V Iskottet.

108 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tjänstgöra krigshögskolans samt artilleri- och ingenjörhögskolans lärarpersonal.

Departementschefen har uttalat, att den av försvarsutredningen föreslagna
organisationen av krigshögskolan syntes väl avvägd med hänsyn till den ökning
av antalet elever, som visat sig erforderlig. Såsom lärare vid arméns
stridsskola borde även annan personal än lärarna vid högskolorna kunna
utnyttjas.

Utskottet biträder de förslag, som i propositionen framställts med avseende
på krigshögskolan och arméns stridsskola.

b. Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Departementschefen har anfört, att försvarsutredningens av honom förordade
förslag till fortsatt utbildning av officerare bland annat förutsatte genomgripande
förändringar med avseende å undervisningen vid artilleri- och
ingenjörhögskolan. Dennas nuvarande allmänna kurser avsåges skola ersättas
av tre truppslagsofficersskolor, nämligen artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna.
Dessa skulle dock fortfarande ansluta till artilleri- och
ingenjörhögskolan och lyda under dennas chef. Undervisningen vid artillerioch
ingenjörhögskolan borde omfatta en i likhet med nuvarande högre kursen
vid högskolan vartannat år påbörjad kurs med en längd av 2 år. Till varje
kurs borde beordras omkring 30 elever, i huvudsak rekryterade från två på
varandra följande årskurser vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna.

Behovet av lärare har i propositionen beräknats gemensamt för artillerioch
ingenjörhögskolan samt artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna,
varvid den lärarpersonal, som icke lämpligen ansetts kunna kommenderas
ur staber och truppförband, föreslagits uppförd på staten för förstnämnda
högskola. I förhållande till nuvarande stat för högskolan innebär förslaget
en ökning av antalet lärare i militära ämnen från 6 till 8. Liksom i fråga om
krigshögskolan ha samtliga dessa lärarbeställningar föreslagits uppförda såsom
majorer eller kaptener. Antalet ur staber och truppförband kommenderade
lärare och biträdande lärare i militära ämnen skall enligt förslaget
okas från 9 till 15 och antalet civila lärare vid högskolan från 9 till 10. Departementschefen
har framhållit, att jämkningar i den sålunda förutsatta organisationen
kunde visa sig erforderliga sedan undervisningsplanema hunnit
göras till föremål för prövning.

Vid behandlingen av frågan örn artilleri- och ingenjörhögskolans samt artilleri-,
luftvärns- och ingenjörofficersskolornas organisation ifrågasatte försvarsutredningen
avslutningsvis, huruvida sistnämnda tre truppslagsofficersskolor
lämpligen borde framdeles inrymmas inom artilleri- och ingenjörhögskolan.
Utredningen framhöll, att det jämväl kunde övervägas, om icke krigshögskolan
samt artilleri- och ingenjörhögskolan borde sammanslås till en för
armén gemensam krigshögskola. Enär emellertid dessa frågor berörde problem
av så stor räckvidd, att utredningen icke kunde därutinnan avgiva slut -

109

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

giltiga förslag, förordade utredningen, att frågorna gjordes till föremål för
särskild omprövning.

Departementschefen har anfört, att den av försvarsutredningen väckta
frågan örn sammanslagning av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan
borde allvarligt övervägas. En sådan åtgärd syntes kunna medföra
en viss rationalisering av den högre officersutbildningen inom armén. Departementschefen
hade för avsikt att framdeles lata utreda denna fråga och
förutsatte, att en sådan omorganisation skulle kunna äga rum inom ramen för
den i propositionen beräknade personalorganisationen för de båda högskolorna;
den ifrågasatta sammanslagningen borde snarare medföra en viss personalbesparing.

Mot vad i propositionen föreslagits beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan
har utskottet intet att erinra.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om önskvärdheten av att
möjligheterna för en framtida sammanslagning av krigshögskolan och artilleri-
och ingenjörhögskolan undersökas.

i. De frivilliga försvarsorganisationerna.

Departementschefen har framhållit, att en del av det arbete, som utfördes
av de frivilliga försvarsorganisationerna, hade anknytning till hemortsförsvaret.
I den mån så vore fallet, kunde frågan om organisationernas framtida
ställning påverkas av resultatet av den utredning, som påginge genom 1941
års hemortsförsvarssakkunniga. Emellertid syntes redan på nuvarande stadium
ståndpunkt kunna fattas till ett flertal de frivilliga försvarsorganisationerna
berörande frågor.

Vad departementschefen härutinnan anfört föranleder icke något särskilt
uttalande från utskottets sida.

I detta sammanhang torde utskottet böra till behandling upptaga de likalydande
motionerna I: 234 av herr Gränebo m. fl. och II: 322 av herr
Norup m. fl., i vad motionerna avse utredning om möjligheterna att i anslutning
till den nya försvarsområdesorganisationen och genom de frivilliga försvarsorganisationerna
ordna förberedande militär utbildning för manlig ungdom
i syfte att genom dylik utbildning medgiva avkortning i de värnpliktigas
tjänstgöringstid.

Enär motionärernas förslag icke synes kunna förenas med de principer
rörande utbildningen av de värnpliktiga, som ligga till grund för den av
1941 års riksdag antagna vämpliktslagen, finner utskottet sig icke kunna
tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner i här avsedd del.

a. Den frivilliga landstormsrörelsen.''

Departementschefen har framhållit, att det värnpliktiga befälet i den utökade
arméorganisationen komme att erhålla betydelsefulla uppgifter och
att det därför läge vikt uppå, att detta befäl genom en fullgod utbildning

Utskottet.

Ilo

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

U t skottet.

'' lissera

gjordes skickat härför. Den grundläggande befälsutbildningen jämlikt 1941
års värnpliktslag kunde väntas bibringa det värnpliktiga befälet en god befälsförmåga,
men den under värnpliktstjänstgöringen en gång förvärvade
förmågan måste även i fortsättningen vidmakthållas, och den härför erforderliga
utbildningen måste väsentligen ske på frivillighetens väg. Med hänsyn
till den stora erfarenhet i fråga om frivillig utbildning, som den frivilliga
landstormsrörelsen under årens lopp förvärvat, syntes uppgiften att meddela
fortsatt befälsutbildning av värnpliktiga lämpligen böra enligt av chefen för
armén utfärdade närmare föreskrifter uppdragas åt denna rörelse. Departementschefen
förutsatte därvid, att Sveriges landstormsföreningars centralförbund
bleve ombildat till en organisation, som i första hand avsåge främjande
och handhavande av frivillig fortsatt befälsutbildning vid armén.

Departementschefen har uttalat, att mot vissa av försvarsutredningen angivna
riktlinjer för den fortsatta befälsutbildningen (återgivna å sid. 373—
374 i propositionen) i huvudsak intet vöre att erinra. Det borde emellertid
ankomma på Kungl. Maj:t och de militära myndigheterna att närmare reglera
förevarande spörsmål, varvid avvikelser från de sålunda förordade riktlinjerna
kunde visa sig erforderliga.

Landstormens ungdomsrörelse har i propositionen förutsatts skola fortsätta
sin verksamhet efter i huvudsak samma grunder som hittills och därvid
närmast anknytas till den frivilliga befälsutbildningen samt bland annat tillhandahålla
övningstrupp vid denna.

Utskottet har icke något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande
den frivilliga landstormsrörelsen och befälsutbildningen.

b. Lottarörelsen.

Departementschefen har icke funnit skäl föreligga för någon mera genomgripande
förändring i fråga örn lottarörelsens uppgifter. Huruvida rörelsen i
samband med den i föregående avsnitt omnämnda förändringen av Sveriges
landstormsföreningars centralförbund borde frigöras från detta eller icke
vore en inre angelägenhet inom centralförbundet, som departementschefen
saknade anledning att nu taga ställning till. Även om lottarörelsen skulle frigöras
från centralförbundet och bilda en självständig organisation, vore det
naturligt, att denna organisation fortfarande ekonomiskt understödde den
frivilliga befälsutbildningen.

Vad departementschefen anfört beträffande lottarörelsen giver icke anledning
till annat uttalande från utskottets sida än att lottaorganisationen,
därest den erhåller en självständig ställning, torde böra bibehålla samma förmån
av kostnadsfritt begagnande av viss kronan tillhörig materiel som den
såsom ingående i Sveriges landstormsföreningars centralförbund åtnjutit.

c. Den frivilliga sk/tteröre/sen.

Försvarsutredningen framhöll, att utvecklingen på det vapentekniska området
gåve anledning till en utvidgning av det frivilliga skytteväsendets upp -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

lil

gifter. Det frivilliga skvtteväsendet syntes sålunda på sitt program böra upptaga
— förutom vanligt gevärsskytte — pistol-, kulsprutepistol- och automatgevärsskytte.

Därest utbildning med automatvapen på föreslaget sätt upptoges på det
frivilliga skytteväsendets program, följde därav, enligt vad försvarsutredningen
ytterligare anförde, större krav på statsmakternas understöd än hittills,
icke minst på grund av det ökade ammunitionsbehovet. Utredningen hade
preliminärt uppskattat skytterörelsens medelsbehov per år till 1,000,000 kronor
för organisation och verksamhet, varvid förutsatts, att tunga vapen och
ammunition för dessa ställdes till förfogande. För underhåll av skjutbanor
syntes därutöver ett årligt belopp på omkring 200,000 kronor bliva erforderligt,
medan för anordnandet av skjutbanor —- utöver tidigare anvisade medel
— ett engångsanslag på inalles 500,000 kronor borjje beräknas.

Departementschefen har biträtt de av försvarsutredningen framlagda principerna
beträffande omfattningen av det frivilliga skytteväsendets verksamhet
och därvid erinrat om sitt uttalande vid anmälan av förevarande anslagsfråga
i årets statsverksproposition, att de senare årens krigserfarenheter borde
föranleda en omläggning av det frivilliga skytteväsendets skjutprogram i
den riktning, som nu föreslagits av försvarsutredningen. Det vore vanskligt
att nu förutsäga, hur skytteintresset och därmed antalet anslagsberättigande
skyttar framdeles komme att gestalta sig. Departementschefen funne sig dock
såsom ett sannolikt medelvärde för kommande femårsperiod kunna biträda
den beräkningsgrund, som försvarsutredningen använt. För det frivilliga
skytteväsendets befrämjande borde sålunda beräknas ett årligt anslag av

1,200,000 kronor.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande den frivilliga
skytterörelsen.

d. Övriga frivilliga försvarsorganisationer.

Departementschefen har biträtt ett av försvarsutredningen framlagt förslag,
enligt vilket svenska röda korset utöver de uppgifter, som för närvarande
tillkomma denna rörelse, på sitt program skulle upptaga frivillig
sjukvårdsutbildning för meniga värnpliktiga, vilka under värnpliktstjänstgöringen
utbildats i sjukvårdstjänst och önskade vidmakthålla och utveckla
därvid förvärvade kunskaper. Utbildningen av det i sjukvårdstjänst utbildade
värnpliktiga befälet borde däremot enligt förslaget bedrivas efter samma
grunder som övrig frivillig befälsutbildning och omfatta vissa kurser under
ledning av instruktörer ur trängtrupperna samt tjänstgöring vid sjukvårdsförband.
En viss del av en befälskurs för sjukvårdsbefäl syntes emellertid
nied fördel kunna äga rum i anslutning till röda korsets utbildning. Utbildningen
av personal tillhörande hemvärnet eller civila luftskyddet och avsedd
för sjukvården inom dessa syntes alltfort böra äga rum under röda korsets
medverkan.

De kostnader, som föranledas av alt viss del av den frivilliga sjukvårdsutbildningen
av arméns värnpliktiga ålägges röda korset, har departements -

Utskottet.

112

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

chefen ansett böra bestridas av medel, som anvisades för den frivilliga befälsutbildningen.
Statsbidraget till röda korset, för närvarande 20,000 kronor
per år, borde tillsvidare utgå med oförändrat belopp.

Någon ändring i fråga om organisationen av och uppgifterna för föreningen
svenska blå stjärnan har icke ifrågasatts i propositionen. Statsbidraget
till befrämjande av frivilliga djursjukvården i krig har beräknats
till oförändrat belopp.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt
förslag, att frivilliga automobilkåren skulle upphöra såsom
militärt organiserad kår och den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl
i biltjänst i stället infogas i det system för frivillig befälsutbildning, för
vilket i propositionen redogjorts under rubriken Den frivilliga landstormsrörelsen.
Departementschefen har anfört, att statsbidrag till ifrågavarande
ändamål dock borde utgå med belopp som prövades skäligt till dess utredning
angående organisationens fortsatta verksamhet kunnat ske. Nuvarande
aktiva medlemmar av kåren borde på sätt under avsnittet Rekrytering av
arméns reservpersonal angivits överföras till värnpliktiga officerare eller
officerare i reserven. Någon nyrekrytering av kåren borde icke förekomma.

Försvarsutredningen framhöll, att antalet motorcyklar i landet sedan en
följd av år vöre i avtagande med påföljd att även tillgången på kunniga motorcykelförare
blivit allt mindre. Enär samtidigt behovet vid armén av motorcykelförare
ökats, framstode det som ett angeläget försvarsintresse att
frivilliga motorcykelkåren i ökad omfattning fullföljde sin
hittillsvarande uppgift att medverka till frivillig utbildning av motorcykelförare,
såväl grundläggande förarutbildning före värnpliktsåldern som fortsatt
utbildning efter fullgjord värnpliktstjänstgöring i motorcykeltjänst i
syfte att vidmakthålla en gång förvärvad förmåga som motorcykelförare.
Statsmakterna borde lämna kåren ett årligt bidrag till utbildningsarbetet, vilket
tillsvidare, intill dess tillräckliga erfarenheter vunnits rörande utbildningens
omfattning och kostnader, syntes böra uppgå till förslagsvis 10,000
kronor. Utredningen förutsatte härvid, att utbildningen som hittills bedreves
i nära samband med de militära myndigheterna och att dessa myndigheter
ställde materiel och drivmedel m. m. till förfogande.

Departementschefen har anslutit sig till försvarsutredningens förslag rörande
frivilliga motorcykelkåren såväl i vad rör kårens uppgifter som storleken
av det årliga bidraget till dess verksamhet.

Mot vad i propositionen anförts rörande svenska röda korset, svenska blå
stjärnan, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorcykelkåren har utskottet
intet att erinra.

e. Hemvärnet.

Departementschefen har framhållit, att frågan örn hemvärnets framtida
organisation och ställning för närvarande vore föremål för utredning genom
1941 års hemortsförsvarssakkunniga. På grund härav ansåge sig departe -

113

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

mentschefen icke böra nu närmare ingå på dessa frågor utan avsåge att
återkomma till desamma, sedan de sakkunnigas förslag i ämnet avgivits. Oberoende
härav borde emellertid i enlighet med av försvarsutredningen framlagt
förslag det lokala hemvärnets ledning överflyttas från infanteriregementsstaberna
till försvarsområdesstaberna. Försvarsområdesbefälhavarna
borde därefter inom vederbörligt försvarsområde ansvara för hemvärnets rekrytering,
organisation och utbildning, i fråga örn rekryteringen dock med den
begränsning, vartill hemortsförsvarssakkunnigas förslag kunde föranleda.

I sina kostnadsberäkningar har departementschefen i enlighet med försvarsutredningens
förslag förutsatt en ökning av antalet hemvärnsmän med
högst 15,000 man.

Utskottet har intet att erinra emot vad departementschefen anfört med avseende
på hemvärnet.

f. Det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning.

Såsom anförts under avsnittet Den frivilliga landstormsrörelsen har departementschefen
i likhet med försvarsutredningen föreslagit, att frivillig fortsatt
utbildning av värnpliktigt befäl skall komma till stand. Beträffande organiserandet
av den frivilliga befälsutbildningen anförde utredningen, att denna
borde anknytas till försvarsområdesorganisationen och att ansvaret för utbildningsarbetets
planläggning och ledning sålunda borde åläggas försvarsområdesbefälhavarna.

Behovet av instruktörer för den frivilliga utbildningen kunde enligt utredningens
mening, liksom hittills i fråga örn den frivilliga landstormsrörelsen,
till en del fyllas med officerare och underofficerare, vilka enligt eget
åtagande och mot särskild ersättning fullgjorde denna lärarverksamhet vid
sidan av sin ordinarie tjänst. Möjligheterna att till större delen tillgodose behovet
av instruktörer på denna väg syntes emellertid i regel vara tillfinnandes
blott på sådana orter, där truppförband i fred vore förlagt. Det ytterligare
behovet av instruktörer måste fyllas med särskild personal, som helt
ägnade sig åt denna verksamhet.

Med hänsyn till den vikt, som ur försvarsberedskapens synpunkt måste
tillmätas det frivilliga försvarsarbetet, borde för instruktörsbefattningarna
avses kvalificerad personal på aktiv stat. Stabscheferna vid försvarsområdesstaberna
borde tillika vara chefsinstruktörer för den frivilliga befälsutbildningen
inom vederbörligt försvarsområde. Därutöver erfordrades emellertid
ytterligare ett antal instruktörer, såväl officerare som underofficerare. Utredningen
hade preliminärt beräknat minimibehovet av instruktörer till 66 officerare
och 38 underofficerare ur infanteriet och kavalleriet, 5 officerare och
5 underofficerare ur pansartrupperna, 9 officerare och 9 underofficerare ur
artilleriet, 24 officerare ur luftvärnet, 6 officerare ur ingenjörtrupperna, 6
officerare och 11 underofficerare ur trängen samt 4 officerare ur intendenturkåren
eller tillhopa 120 officerare och 63 underofficerare. Utredningen hade
funnit lämpligast, alt instruktörerna för den frivilliga utbildningen upptoges

Utskottet.

114

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

på de olika truppförbandens (truppslagens) stater och för längre eller kortare
tid kommenderades till tjänstgöring vid militärbefäls- eller försvarsområdesstaber
såsom instruktörer. Instruktörerna för den frivilliga utbildningen
syntes i viss utsträckning kunna tagas i anspråk jämväl för hemvärnets övningar
samt för skolungdomens värntjänstövningar ävensom såsom instruktörer
inom skytterörelsen.

Försvarsutredningen förutsatte, att vid den frivilliga befälsutbildningen
skulle tillhandahållas uniforms- och vapenutrustning, annan materiel samt
ammunition efter samma grunder, som hittills tillämpats beträffande den frivilliga
landstormsrörelsen, samt att eleverna vid frivillig tjänstgöring skulle
åtnjuta fri inkvartering, förplägnad och sjukvård ävensom avlöning i enlighet
med sin tjänstegrad. Härutöver borde för övningsverksamheten under de
närmaste åren årligen anvisas omkring 350,000 kronor, varav 25,000 för ungdomsrörelsen,
medan motsvarande behov beräknades vid genomfört system
uppgå till omkring 450,000 kronor. De angivna medlen beräknades emellertid
täcka allenast en del av kostnaderna; återstående kostnader förutsattes
som hittills bestridas av medel, som de frivilliga organisationerna själva anskaffade.

Departementschefen har i fråga örn principerna för den frivilliga befälsutbildningens
ordnande och rörande anslagsbehovet förklarat sig i allt väsentligt
biträda försvarsutredningens förslag. Antalet instruktörer borde, såsom
även utredningen framhållit, icke fastställas förrän praktisk erfarenhet
vunnits rörande elevfrekvensen. Som beräkningsgrund för det sannolika
behovet av instruktörer kunde försvarsutredningens beräkningar godtagas,
och departementschefen hade vid kalkylerna rörande personalbehovet
på de olika truppförbandens (truppslagens) stater utgått från att där skulle
upptagas det antal instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen, som
försvarsutredningen angivit.

Utskottet. Mot vad i propositionen föreslagits beträffande det frivilliga försvarsarbetets
organisation och ledning har utskottet intet att erinra.

Behovet av instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen är mycket
svårt att beräkna, innan praktisk erfarenhet vunnits rörande intresset för
utbildningen. Utskottet finner det emellertid icke uteslutet, att den frivilliga
befälsutbildningen kan komma att erhålla en sådan omfattning, att en utökning
av det i propositionen beräknade antalet instruktörer framdeles kan
bliva erforderlig. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t uppmärksammar denna
fråga och vidtager de åtgärder, vartill erfarenheterna kunna giva anledning.

J. Remonteringsväsendet.

a. Stamhästar.

Med tillämpning av vissa i försvarsutredningens betänkande på sid. 290
—294 närmare angivna beräkningsgrunder, mot vilka departementschefen

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

115

i huvudsak intet haft att erinra, har departementschefen beräknat behovet
i fred av stamhästar för den i propositionen föreslagna arméorganisationen
till 4,966 ridhästar och 351 draghästar. I förhållande till nuvarande antal
innebär förslaget en minskning av antalet ridhästar med 152, föranledd
främst av Wendes artilleriregementes omorganisation från anspänt till motoriserat
regemente, medan däremot antalet draghästar i stället ökats med 193
för att tillgodose det ökade behov av hästar för utbildningen, som uppkommit
i samband med förlängningen av utbildningstiden för de värnpliktiga.

Utskottet har icke något att erinra mot de i propositionen verkställda
beräkningarna rörande behovet av stamhästar.

b. Ackordhästar.

Departementschefen har beräknat det årliga behovet av ackordhästdagar
till 411,000 dagar, vilket med utgångspunkt från att varje ackordhäst liksom
hittills icke bör fullgöra mer än högst 50 ackordhästdagar medförde ett behov
av ungefär 8,200 hästar. Härtill komme emellertid med hänsyn till större
repetitionsövningar ytterligare omkring 2,700 hästar, varför det sammanlagda
behovet av ackordhästar bleve i runt tal 11,000 hästar eller omkring 6,000
mera än nuvarande antal, ökningen har avsetts skola ske sålunda, att till
ackordhästar överföras erforderligt antal av de hästar, som av staten inköpts
till armén för den förstärkta försvarsberedskapen.

Utskottet har intet att erinra emot vad i propositionen anförts beträffande
arméns ackordhästar.

c. Remonteringsväsendets ledning.

Försvarsutredningen föreslog, att den nuvarande remonteringsnämnden
skulle med oförändrat antal ledamöter och suppleanter benämnas remonteringsstyrelsen
och att den nuvarande ställföreträdande chefen för remonteringsväsendet
skulle bliva chef för styrelsen. Denne borde också utöva
överledningen över remontdepaema. Som chef för remonteiingsstyrelsen borde
av Kungl. Majit förordnas en regementsofficer. Remonteringsstyrelsen
borde lyda närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet.

I sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande framhöll arméförvaltningen,
att den nuvarande remonteringsnämnden borde bibehållas och
inordnas i intendenturdepartementet. Som motiv härför anfördes följande:

Arméns remontering vöre främst att betrakta som en teknisk-ekonomisk
förvaltningsangelägenhet. Det vore därför stridande mot de enhetliga grunder
för organisationen av försvarsväsendets ledande organ, som utredningen
i övrigt tillämpat, att underställa remonteringsstyrelsen inspektören för infanteriet
och kavalleriet. Genom den av arméförvaltningen föreslagna förändringen
skulle dessutom större överensstämmelse vinnas mellan freds- och
krigsorganisation, enär remonteringsväsendet vid mobilisering avsåges skola

Utskottet.

116

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

underställas intendenturdepartementet, som då hade att ombesörja anskaffning
av hästar för försvarsväsendets räkning.

I yttrandet till chefen för armén framlade överfältveterinären i huvudsak
samma synpunkter på frågan örn remonteringsväsendets ledning som arméförvaltningen,
medan chefen för armén däremot i sitt yttrande förklarade
sig icke kunna ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen.

1942 års försvarsberedning föreslog, att sekundchefen för Livregementet
till häst tillika skulle vara chef för remonteringsväsendet, varav borde följa,
att remonteringsväsendets ledning i övrigt bibehölle sin nuvarande organisation.

Departementschefen har anfört, att ett nära samband existerade mellan
remonteringen å ena sidan och hästmaterialets användning samt dressyr och
ridutbildning å den andra. Det samarbete, som sålunda måste äga rum mellan
remonteringsväsendets ledning och de för utbildning och organisation i
övrigt ansvariga militära myndigheterna, syntes säkerställas, därest remonteringsväsendet
anknötes till någon av de militära inspektionsmyndigheterna,
lämpligen inspektören för infanteriet och kavalleriet. Remonteringsväsendet
borde handhavas av en remonteringsstyrelse, bestående av en pensionerad
officer såsom chef med arvode i löneklass Oa 14 samt tre ledamöter,
fyra suppleanter och en expeditionsunderofficer (arvodesbefattning).
Remontdepåerna borde underställas chefen för remonteringsstyrelsen.

Utskottet har vid prövningen av frågan om remonteringsväsendets ledning
icke kunnat undgå att finna de skäl bärande, som av arméförvaltningen anförts
till stöd för ämbetsverkets uppfattning, att remonteringen borde anknytas
till arméförvaltningens intendenturdepartement. Utskottet vill därför framhålla
såsom önskvärt, att vid den i utsikt ställda omorganisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltningsorganisation den nuvarande remonteringsnämnden
med i huvudsak oförändrad sammansättning på lämpligt sätt inordnas
i intendenturdepartementet. I avvaktan härpå synes den nuvarande organisationen
böra bibehållas i huvudsak oförändrad med de modifikationer,
som bli en följd av den föreslagna omorganisationen av truppslagsinspektionerna.

d. Remonteringen.

I fråga om remonteringen av stam- och ackordhästar ha i propositionen
endast förutsatts smärre avvikelser från nu gällande ordning. Beträffande
det beräknade behovet av stamhästar och remonter torde få hänvisas till
en på sid. 396 i propositionen intagen tablå. Såsom ersättning för vid depå
störtade remonter ha beräknats liksom innevarande budgetår behöva årligen
inköpas 12 hästar.

I propositionen har föreslagits, att ridskolan skall erhålla ett avsevärt
ökat antal remonter i dressyr och att den nuvarande remontdepån vid Utnäslöt
i samband därmed skall nedläggas och dess stallutrymmen överlåtas åt
ridskolan. Arméns remonter ha föreslagits efter avvecklingen av Utnäslöts

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 11''

remontdepå uppdelade på de båda övriga remontdepåerna, Herrevadskloster
och Gudhem, vilka förutsatts skola erhålla en något förstärkt personalorganisation.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande remonteringen.

III. Byggnader m. m.

Försvarsutredningen framhöll, att genomförandet av den nya arméorganisationen
medförde krav på vissa byggnadsarbeten, för vilka utredningen
beräknade ett sammanlagt medelsbehov under femårsperioden av 125,890,000
kronor (enligt prisläget den 1 juli 1941), fördelat salunda:

1) Nya etablissement för Norrbottens regementes bataljon i Kiruna,
Göta pansarlivgardes kompani på Gotland, Wendes artilleriregemente,
det nya kårartilleriregementet, Stockholms luftvämsregemente (med ett batteri
på Gotland), Göteborgs och Luleå luftvärnskårer, Signalregementets kompani
i Skövde, Göta trängkårs kompani i Nora, Andra intendenturkompaniet
och arméns nuvarande intendenturförråd i Karlsborg, V. och VI. militärbefälsstaberna,
vissa stabs-, luftvärns-, ingenjör- och trängmobiliseringscentraler
samt förrådsbyggnader för de territoriella förbandens materiel, tillhopa

72,970,000 kronor.

2) Tillbyggnader å befintligaetablissement, 10,630,000
kronor.

3) Barackbyggnader vid truppförbanden, 2,800,000 kronor.

4) Garagebyggnader, 7,850,000 kronor.

5) Lektionsbyggnader och exercisbyggnader, 9,550,000
kronor.

6) Furirbostäder, 13,160,000 kronor, samt

7) Särskilda byggnadsbehov vid bland annat försvarsväsendets
läroverk, infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola, krigsskolan,
infanteri-, artilleri- och luftvärnsskjutskolorna, ridskolan, Skånska pansarregementet
samt Södermanlands pansarregemente, tillhopa 8,930,000
kronor.

I de angivna beloppen ha icke inräknats kostnaderna för Stockholms garnisons
utflyttning till Järvafältet, vilka förutsatts skola bestridas i särskild
ordning.

Departementschefen har anfört, att det icke vore möjligt att i förevarande
sammanhang ingå på en detaljgranskning av det av försvarsutredningen
föreslagna byggnadsprogrammet vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt.
Det syntes nu vara tillräckligt att i princip taga ställning till det framlagda
förslaget, därvid de med dess genomförande förenade kostnaderna borde
skjutas i förgrunden, särskilt i vad avsåge den beräknade medelsåtgången
under den kommande femårsperioden. Departementschefen ville därvid till

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2. 8

Utskottet.

118

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

en början framhålla, att han i stort icke hade någon erinran att framställa
mot att de föreslagna byggnadsåtgärderna komme till utförande, i den mån
medel därför kunde ställas till förfogande. Vissa jämkningar bleve emellertid
erforderliga som en följd av de modifikationer i utredningens förslag
till arméorganisation, som av departementschefen i det föregående föreslagits.
Ur kostnadssynpunkt medförde dessa jämkningar någon besparing, och departementschefen
hade överslagsvis beräknat medelsbehovet för de med arméorganisationens
utbyggnad förenade byggnadskostnaderna till omkring
122,000,000 kronor i stället för av försvarsutredningen beräknade 125,890,000
kronor.

Det av försvarsutredningen framlagda och av departementschefen sålunda
något modifierade byggnadsprogrammet avsåge, enligt vad departementschefen
vidare framhållit, närmast de byggnadsåtgärder, som ägde direkt sammanhang
med den i propositionen förordade utbyggnaden av arméorganisationen.
Försvarsutredningen hade förutsatt, att samtliga i programmet upptagna
byggnadsarbeten skulle komma till utförande under femårsperioden
1942/47. Emellertid kunde därutöver åtskilliga kostnader för byggnadsändamål,
som icke direkt hänförde sig till den föreslagna utbyggnaden av organisationen,
beräknas bliva nödvändiga under perioden. Redan bland sina
medelsäskanden för budgetåret 1942/43 hade arméförvaltningen hemställt eller
anmält sin avsikt vara att framdeles hemställa om anvisande av medel för
vissa byggnadsföretag och markförvärv, som kunde sägas ligga vid sidan
av försvarsutredningens förslag. Det syntes vara uppenbart, att än ytterligare
medelsäskanden av samma natur kunde förväntas under den närmaste femårsperioden.
Därest en i möjligaste mån rättvisande bild av de förväntade
byggnadskostnaderna under denna period skulle erhållas, vore det nödvändigt
att, eventuellt i konkurrens med de av försvarsutredningen såsom erforderliga
angivna byggnadsåtgärderna, taga vederbörlig hänsyn jämväl till
dessa utanför försvarsutredningens beräkningar fallande, av myndigheterna
redan planerade eller eljest motsedda byggnadsbehov.

Det hade framstått som angeläget att redan i förevarande sammanhang
söka överslagsvis komma fram till det medelsbehov, som kunde erfordras
för försvarsväsendets byggnadsverksamhet i sin helhet inom den närmaste
femårsperioden. Av det anförda framginge, att det icke vore möjligt att, därest
försvarsutredningens förslag till byggnadsåtgärder skulle i full utsträckning
bringas till genomförande under femårsperioden, hålla samtliga kostnader
för arméns byggnader inom den av utredningen angivna ramen. Å andra
sidan hade det ur olika synpunkter framstått såsom önskvärt, att det av utredningen
för byggnadsändamål för femårsperioden beräknade beloppet icke
mer väsentligt överskredes. Departementschefen hade därför funnit sig nödsakad
förorda, att vissa av utredningen föreslagna byggnadsföretag uppskötes
till tid efter femårsperiodens slut för att bereda utrymme för åtminstone
en del av de byggnadskostnader, till vilka utredningen vid sina kalkyler icke
tagit hänsyn.

I konsekvens med vad sålunda anförts har departementschefen ansett sig

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

119

icke böra för femårsperioden beräkna medel för nya etablissement
för Stockholms luftvämsregemente, Andra intendenturkompaniet, arméns
nuvarande intendenturförråd i Karlsborg samt V. och VI. militärbefälsstaberna.
För förrådsbyggnader för territoriella förband borde under femårsperioden
endast anvisas 9,400,000 kronor av det av försvarsutredningen beräknade
beloppet, 12,400,000 kronor.

Med avseende på tillbyggnader å befintliga etablissement,
barackbyggnader samt garagebyggnader har i propositionen
icke ifrågasatts något uppskov tili tidpunkt efter femårsperioden med av försvarsutredningen
föreslagna åtgärder. Ifråga örn barackbyggnader har anmärkts,
att medel för barackbyggnader, som försvarsutredningen avsett skola
uppföras vid vissa regementen, redan i viss utsträckning blivit av riksdagen
anvisade i annat sammanhang.

Exercisbyggnader skola enligt departementschefens förslag under
femårsperioden utföras allenast för vissa truppförband i norra Sverige och
på Gotland, medan uppförandet av lektionsbyggnader i sin helhet
föreslagits skola anstå till efter nämnda period.

För uppförande av furirbostäder har departementschefen för femårsperioden
beräknat 5,000,000 kronor av det av försvarsutredningen beräknade
beloppet, 13,160,000 kronor.

I anslutning till sina ovan angivna förslag örn förskjutande av vissa byggnadsföretag
till tid bortom femårsperioden har departementschefen anfört,
att han vid sitt sitt bedömande rörande vilka arbeten som sålunda borde förskjutas
utgått från att sådana byggnadsföretag, som framstått som nödvändiga
för den nya organisationens genomförande, också borde bliva utförda
under femårsperioden. Endast för sådana företag, med vilka synts kunna
utan organisatoriska olägenheter anstå, hade departementschefen ansett sig
böra räkna med ett senare utförande. Förslaget till förskjutning av byggnadskostnaderna
vore emellertid icke att anse som definitivt utan endast avsett
att utgöra en beräkningsgrund för att möjliggöra ett bestämmande av
det totala beloppet av inom femårsperioden fallande byggnadskostnader för
arméns behov. De till senare tidpunkt förskjutna byggnadsåtgärderna borde
genomföras under femårsperioden i den mån så kunde ske utan att det för
arméns byggnadsåtgärder sammanlagt beräknade beloppet därigenom överskredes.
Sålunda syntes det i hög grad önskvärt att lektions- och exercisbyggnaderna
skulle åtminstone till någon del kunna beredas utrymme på
byggnadsprogrammet.

Departementschefen har framhållit, att försvarsutredningen beräknat åtskilliga
kostnader för iståndsättning eller uppförande av tjänstebostäder. Enligt
departementschefens mening borde statens medverkan vid ordnandet av
personalens bostadsfråga endast ifrågakomma i de fall, då frågan icke på
annat sätt kunde lösas, exempelvis då man icke kunde räkna med att bostadsbehovet
kunde tillgodoses i allmänna marknaden å förläggningsorten eller då
speciella hänsyn, exempelvis avsides belägen tjänstgöringsort, talade för uppförandet
av tjänstebostäder. Departementschefen hade för avsikt att, på grund -

120

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

val av erfarenheter som vunnits i samband med ordnandet av bostadsfrågan
för vissa flygflottiljer, föranstalta örn en utredning, huruvida icke det av försvarsutredningen
beräknade bostadsbehovet skulle kunna i ej oväsentlig utsträckning
tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.

Den av departementschefen föreslagna förskjutningen av vissa av försvarsutredningen
föreslagna byggnadsåtgärder medförde, enligt vad departementschefen
anfört, att kostnaderna för det av utredningen angivna byggnadsprogrammet
under femårsperioden kunde nedbringas med i runt tal 32,000,000
kronor. Emellertid syntes byggnadsbehov vid sidan av försvarsutredningens
förslag komma att erfordra medelstillgång till belopp, som överstege vad'' sålunda
kunde under perioden inbesparas. överslagsvis syntes man för ifrågavarande
ändamål böra räkna med kapitalinvesteringar under femårsperioden
med inalles inemot 50,000,000 kronor. Medelsbehovet under nämnda period
för tillgodoseende av arméns byggnader borde i anledning härav beräknas
till 140,000,000 kronor med ett däremot svarande avskrivningsbehov av
omkring 65,000,000 kronor.

Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet borde, enligt vad departementschefen
anfört, fullföljas planenligt med den av försvarsutredningen föreslagna
modifikationen, att det för Livregementet till häst avsedda nya etablissementet
i stället borde avses för Göta pansarlivgarde och att förstnämnda
regemente kvarbleve i nuvarande kaserner. Såsom tidigare anförts har departementschefen
icke upptagit de för denna utflyttning erforderliga kostnaderna
i de ovan angivna medelsbehoven. Icke heller kostnader för tjänstebostäder
ha upptagits bland de av departementschefen beräknade byggnadskostnaderna.

Beträffande de organisatoriska formerna för ledandet av den förestående
omfattande byggnadsverksamheten vid försvarsväsendet hade, enligt vad departementschefen
anfört, under ärendets remissbehandling framförts tanken
på tillskapandet för ändamålet av ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt
organ. Frågan syntes vara av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t avgöras
utan riksdagens hörande. För egen del lutade departementschefen närmast
åt den uppfattningen, att det med hänsyn till verksamhetens omfattning icke
vore lämpligt eller ens möjligt att till ett enda byggnadsorgan sammanföra
ifrågavarande uppgifter, utan att det bleve nödvändigt att liksom hittills
skett uppdela verksamheten på de militära förvaltningarna. Det vore emellertid
departementschefens avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga sådana
åtgärder, att det omfattande byggnadsprogram, som föreslagits för de tre försvarsgrenarna,
skulle kunna genomföras snabbt och rationellt samt för lägsta
möjliga kostnad. Kostnaderna för den temporära utökning av den statliga
byggnadsorganisationen, som bleve erforderlig, borde lämpligen bestridas av
de anslag, som ställas till förfogande för byggnadernas uppförande. Till frågan
om en mera permanent förstärkning av den militära byggnadsorganisationen
borde ställning tagas i samband med prövningen av 1941 års militära
förvaltningsutrednings förslag.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

121

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327
av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har yrkats avslag på de i propositionen
framlagda förslagen angående nybyggnader för armén och hemställan gjorts
om en utredning i byggnadsfrågan, varvid vissa i motionen framförda synpunkter
borde beaktas. Intill dess riksdagen efter en dylik utredning ånyo fått
pröva frågan, borde förläggningarna ordnas provisoriskt.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i sin tidigare omnämnda motion
II: 348 framhållit, att byggnadsprogrammet borde inskränkas till att omfatta
allenast sådana byggnadsarbeten, som vore oundgängligen erforderliga. Det
borde icke vara uteslutet att kunna uppskjuta vissa byggnadsarbeten, till
dess statsfinansiella förhållanden lättare medgåve deras utförande, och att
i andra fall vidtaga provisoriska åtgärder för tillgodoseende av förefintliga
eller uppkommande lokalbehov, till dess en bättre överblick av byggnadsbehoven
kunde erhållas.

Herrar von Friesen och Lindberg i Stockholm ha i motionen II: 342
hemställt, att riksdagen måtte hemställa örn skyndsam utredning av frågan
om militära tjänstebostäders anordnande genom egnahemsbebyggelse, i första
hand å nya förläggningsorter och där bostadsutrymmen behövde tagas i anspråk
för andra militära ändamål.

Herr Nisser m. fl. ha i sin motion I: 239 — i anslutning till sitt förslag
om utökning av arméns artilleri — hemställt, att kostnaderna för de föreslagna
åtgärderna skulle kompenseras bland annat genom besparingar i byggnadsämnen.

Med avseende på arméns byggnadsfrågor har utskottet mindre möjlighet
än beträffande andra nu föreliggande frågor att taga en bestämd ställning.
I propositionen har ju också av departementschefen framhållits, att det uppenbarligen
icke varit möjligt att i förevarande sammanhang ingå på en
granskning i detalj vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt. Utskottet förutsätter,
att största möjliga sparsamhet iakttages vid byggnadsprogrammets
förverkligande och att endast de byggnadsåtgärder, som äro ur militär synpunkt
oundgängligen nödvändiga, komma till utförande under femårsperioden.
För en sådan återhållsamhet beträffande den militära byggnadsverksamheten
tala, förutom rent ekonomiska skäl, jämväl de svårigheter med avseende
å materielförsörjningen, som under nu rådande förhållanden föreligga. Utskottet
vill slutligen framhålla angelägenheten av att de särskilda byggnadsprojekten,
innan de föreläggas riksdagen, som regel underkastas särskild
granskning ur besparingssynpunkt av 1940 års militära byggnadsordning
eller ock att i annan ordning säkerhet skapas för att sparsamhetsintresset tillbörligen
tillgodoses. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen
II: 348, i vad denna rör arméns byggnadsfrågor, samt avstyrkt bifall till
hithörande delar av motionerna I: 233 och 11:327. Med den ståndpunkt, utskottet
i samband med behandlingen av artilleriet intagit till de i motionen
I: 329 framställda förslagen, saknar utskottet i förevarande sammanhang anledning
till yttrande rörande densamma.

Utskottet.

122

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I anledning av vad som anförts i motionen II: 342 vill utskottet understryka
vikten av att den av departementschefen förutsatta utredningen, huruvida
icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skulle kunna
i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse, snarast
kommer till stånd.

Vad i övrigt under förevarande avsnitt anförts i propositionen giver icke
utskottet anledning till erinran.

IV. Organisationens genomförande.

Försvarsutredningen framhöll, att de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen
borde genomföras så snabbt som möjligt.

Utökningen av officers- och underofficerskårerna borde med hänsyn till
kravet på fullgod rekrytering fördelas över hela femårsperioden. I fråga om
det fast anställda manskapet syntes den föreslagna ökningen vid befintliga
truppförband kunna genomföras på två eller högst tre år. Vid pansartrupperna
och det föreslagna nya artilleriregementet borde utökningen fördelas
över flera år. Tygtruppernas underbefäl borde anställas med en del år 1942
och återstoden påföljande år. Det nya systemet med anställande av volontärer
över stat föresloges träda i kraft hösten 1942.

Materielanskaffningen borde påskyndas så mycket som möjligt.

Enär det vore av betydelse, att planläggningsarbetet för övergången till
den nya organisationen utfördes av de befälsinstanser, vilka komme att handhava
genomförandet, borde de föreslagna förändringarna med avseende på
arméns ledning, de högre truppförbandens staber och den territoriella indelningen
i största möjliga utsträckning genomföras redan den 1 juli 1942.

Föreslagna organisationsförändringar inom befintliga truppslag borde enligt
försvarsutredningens mening i regel kunna slutgiltigt genomföras i samband
med inryckningen till första värnpliktstjänstgöring i april 1943. Vid
samma tidpunkt borde även de tre tygkompanierna organiseras, efter erforderliga
förberedelser under vinterhalvåret 1942—43. I vissa fall bleve tidpunkten
för övergången till den nya organisationen beroende av den takt, i vilken
föreslagna byggnadsåtgärder kunde genomföras. Sålunda beräknades Wendes
artilleriregemente, luftvärnsbatteriet på Gotland samt signalkompanierna
i Skövde och Kristianstad'' kunna organiseras på föreslaget sätt först under år
1944.

Det nya truppslaget pansartrupperna borde organiseras den 1 juli 1942, då
Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente och Skånska kavalleriregementet
borde ombildas till pansarregementen, överflyttning av befäl från infanteriet
och kavalleriet till pansartrupperna borde även i största möjliga
utsträckning ske vid samma tidpunkt. Den 1 juli 1943 beräknades de tre
pansarregementena kunna i huvudsak vara organiserade enligt den föreslagna
organisationen. Hösten 1944 syntes organisationen kunna vara genomförd.
Organisationen av Göta pansarlivgarde borde påbörjas den 1 januari 1944

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

123

och utbyggas till full omfattning senast under år 1945. Det för Gotland avsedda
kompaniet borde emellertid organiseras redan den 1 juli 1943 och från
början provisoriskt tilldelas Södermanlands pansarregemente för att överflyttas
till Göta pansarlivgarde, när detta regemente organiserades.

Luftvärnsförbanden borde övergå till den nya organisationen i april 1943;
dock borde batteriet på Gotland organiseras först påföljande år.

Omläggningen av utbildningen vid arméns underofficersskola och vid krigsskolan
borde träda i kraft hösten 1942, då även tygförvaltningsskolan borde
börja sin verksamhet. Övriga skolor borde organiseras (övergå till ny organisation)
först hösten 1943.

övergången till det föreslagna systemet för anställning såsom officer eller
underofficer i reserven samt för förordnande såsom värnpliktigt befäl borde
enligt utredningens mening äga rum den 1 januari 1943.

Departementschefen har uttalat, att han till fullo delade försvar sutredningens
mening, att de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen borde
genomföras så snabbt som möjligt. All hänsyn måste dock givetvis vid förändringarnas
genomförande tagas till nödvändigheten av att vidmakthålla
en stark försvarsberedskap. Departementschefen har i sammanhanget ytterligare
anfört följande:

Den plan för organisationsförändringarnas genomförande, som försvarsutredningen
framlagt, torde — med de avvikelser därifrån, som föranledas av
vad jag i det föregående i olika avseenden anfört —- böra i huvudsak följas
vid det fortsatta organisationsarbetet. Emellertid kunna ytterligare avvikelser
från utredningens förslag bliva erforderliga. Sålunda torde svårigheter
möta att, såsom försvarsutredningen förutsatt, redan den 1 nästinstundande
juli genomföra några större organisationsförändringar —- dessa kräva ju i
allmänhet vissa förberedelser, såsom utfärdande av reglementen och instruktioner,
personalförflyttningar o. s. v. Takten för organisationsförändringarnas
genomförande påverkas givetvis även av ett flertal andra, nu svårbedömbara
faktorer. Sålunda kunna förseningar uppkomma med avseende å planerade
byggnadsarbeten och materielleveranser, svårigheter uppstå beträffande rekryteringen
m. m. Med hänsyn därtill kan det tänkas i vissa fall vara lämpligt
att vidtaga jämkningar i de uppgjorda planerna på det sätt, att vissa organisationsförändringar
genomföras vid en senare tidpunkt än som avsetts, medan
andra i stället verkställas tidigare än enligt den uppgjorda planen. För
att alla möjligheter att snabbt utbygga försvarsorganisationen skola kunna
utnyttjas, torde det därför böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen
för de anslag och personalkadrar, som för varje budgetår varda fastställda,
besluta i vilken ordning och vid vilka tidpunkter de olika organisationsförändringarna
skola genomföras.

Utskottet, som instämmer i den av försvarsutredningen och departementschefen
uttalade uppfattningen, att de av utskottet tillstyrkta ändringarna i
arméorganisationen böra genomföras så snabbt som möjligt, har icke heller i
övrigt något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande arméorganisationens
genomförande.

U tskottet.

124

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Avd. VI. Marinens organisation.

I. Krigsorganisationen.

Den utformning och omfattning, som av försvarsutredningen givits marinens
krigsorganisation och som närmare framgår av handlingar, vilka i särskild
ordning överlämnats till utskottet, har departementschefen i stort sett
funnit lämplig. De vid granskningen av krigsorganisationen framkomna personalbehoven
ha i propositionen lagts till grund för beräkningen av marinens
kadrar av fast anställd personal. Det borde enligt vad departementschefen
framhållit ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörande militära
myndigheter närmare bestämma krigsorganisationens struktur.

Vad i propositionen anförts i fråga örn krigsorganisationen föranleder icke
någon erinran från utskottets sida.

II. Fredsorganisationen.

A. Marinens ledande organ.

a. Chefen för marinen och amiralitetet.

Departementschefen har föreslagit att chefen för marinen jämte övriga militära
beställningshavare vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad
skola sammanföras till en särskild stat, amiralitetet, som borde upprättas från
och med budgetåret 1942/43.

Utskottet ansluter sig till förslaget örn sammanförande av de militära beställningshavarna
vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad till en
särskild stat, amiralitetet.

b. Marinstaben.

I propositionen ha föreslagits vissa utökningar och förändringar i marinstabens
organisation. Beträffande chefens för marinstaben löneställning har
departementschefen icke ifrågasatt någon ändring. Den år 1941 tillkomna
souschefsbefattningen, avsedd för en kustartilleriofficer, borde placeras i lönegraden
Oa 6. För handläggning av utbildningsfrågor för såväl flottan som
kustartilleriet borde tillkomma en utbildningsavdelning. Chefen för förbindelseavdelningen
föresloges samtidigt bekläda en nyinrättad befattning såsom
inspektör för marinens förbindelseväsende. För vardera av två av sta -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

125

bens avdelningar borde upptagas en yngre regementsofficer såsom assistent
åt avdelningschefen.

Den för sjövämskårens ledning erforderliga militära personalen borde upptagas
bland i marinstaben tjänstgörande personal. I avbidan på närmare erfarenhet
borde presstjänsten för marinen jämväl i fortsättningen i viss utsträckning
handhavas av officer i marinstaben. Ledningen av den statliga isbrytningsverksamheten
borde, för vinnande av överensstämmelse mellan krigsoch
fredsförhållanden, jämväl under fred tillkomma chefen för marinen, och
en härför erforderlig isbrytardetalj ingå i marinstaben. Eventuellt föreliggande
behov av ingenjörspersonal borde tillgodoses genom anlitande av personal
från marinförvaltningen.

Med den i propositionen sålunda förutsatta organisationen kommer marinstaben
att bestå av — förutom expedition och bibliotek — fem avdelningar,
nämligen operations-, förbindelse-, organisations-, personal- och utbildningsavdelningarna.

Behovet av militär personal för marinstaben har departementschefen beräknat
till — förutom stabschefen — 8 regementsofficerare, 26 kompaniofficerare,
1 underofficer, 10 pensionerade officerare och 5 pensionerade underofficerare.
Härtill komma 5 å 6 såsom aspiranter tjänstgörande, stabsutbildade
yngre officerare samt 1 kompaniofficer ur flygvapnet.

Departementschefen har anfört, att omorganisationen av marinstaben borde
äga rum under budgetåret 1942/43, om detta med hänsyn till personaltillgång
och övriga förhållanden befunnes möjligt. Departementschefen utginge
därvid från att Kungl. Maj:t vid behov skulle inom ramen för personalorganisationen
kunna vidtaga de ändringar i marinstabens organisation, som
kunde befinnas erforderliga. Därvid kunde tänkas att jämkningar bleve erforderliga
i samband med den pågående översynen av isbrytarverksamheten.

I anledning av överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning
från chefen för kustartilleriet till marinstaben har en rationalisering av marinstabens
inre organisation blivit erforderlig. Utskottet finner de av departementschefen
i sådant hänseende förordade åtgärderna, främst inrättandet av
en särskild utbildningsavdelning, lämpliga och har icke heller i övrigt något att
erinra mot vad som i propositionen anförts beträffande marinstaben.

c. Inspektören för kustartilleriet.

Departementschefen, som i stort sett icke ifrågasatt någon ändring i inspektörens
för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning, har i enlighet med försvarsulredningens
förslag förordat viss utökning av personalen i inspektörens
stab och beräknat behovet av militär personal till 2 regementsofficerare, 7
kompaniofficerare, 3 underofficerare, 1 pensionerad officer och 1 pensionerad
underofficer. Det borde enligt departementschefen ankomma på Kungl.
Majit att meddela närmare bestämmelser med avseende på kustartilleriinspektionens
organisation inom ramen för den sålunda förordade personaluppsättningen.

Utskottet.

126

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Viskottet. Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet
intet att erinra. I anslutning till vad utskottet nedan under avsnittet Kustartilleriet:
Allmänna synpunkter anför, vill utskottet framhålla, att det enligt
utskottets mening är av vikt, att såväl inspektören för kustartilleriet som
övriga kustartillerimyndigheter erhålla en så självständig ställning, att kustartilleriet
beredes möjlighet att såsom en med flottan likställd vapengren
inom marinen fylla sina för riksförsvaret betydelsefulla uppgifter.

Ehuru prövningen av ett i motionen II: 320 av herr Lövgren framställt
yrkande om uppdelning av kustartilleriet på armén och marinen givetvis är
av betydelse för frågan örn inspektörens för kustartilleriet ställning, finner
utskottet sig böra upptaga berörda motion till behandling först under avsnittet
Kustartilleriet.

d. Övriga inspektionsmyndigheter.

I propositionen har föreslagits, att en särskild befattning såsom inspektör
för sjöartilleriet skall inrättas ävensom att de nuvarande befattningarna såsom
inspektörer för undervattensbåtvapnet respektive minsvepningsväsendet
skola omändras till befattningar såsom inspektörer för torped- och undervattensbåtvapnen
respektive minvapnet. De tre inspektörsbefattningarna
ha föreslagits skola besättas med kommendörer i lönegraden Oa 6. Såsom
under avsnittet Marinstaben anmärkts, har i propositionen därjämte förutsatts,
att chefen för marinstabens förbindelseavdelning tillika skall bestrida
en nytillkommen befattning såsom inspektör för marinens förbindelseväsende.

I propositionen har icke förutsatts någon principiell förändring med avseende
å marinöverdirektörens, chefens för marinintendenturkåren och marinöverläkarens
ställning såsom inspektörer, envar inom sin tjänstegren. För
chefen för marinintendenturkåren har dock föreslagits återinförande av benämningen
marinöverintendent.

Departementschefen har anfört, att den angivna organisationen av berörda
inspektionsmyndigheter syntes böra genomföras under budgetåret 1942/43,
därest detta med hänsyn till personaltillgången befunnes möjligt. Kungl. Maj:t
borde äga vidtaga de förändringar med avsende å organisationen, som inom
ramen av personalorganisationen kunde befinnas erforderliga.

Utskottet. För att utbildningsarbetet skall kunna giva bästa möjliga resultat och marinen
hållas på en kvalitativt hög nivå krävas effektiva och sakkunniga inspektionsorgan
för de olika grenarna av verksamheten. Den förstärkning och
rationalisering av marinens inspektionsorgan, som i propositionen föreslagits,
synes vara ur nämnda synpunkt väl motiverad, och utskottet kan alltså ansluta
sig till vad sålunda föreslagits.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

127

B. Marindistrikten.

а. Organisationen i allmänhet.

Försvarsutredningen framhöll under förevarande avsnitt, att en definitiv
lösning av åtskilliga frågor rörande marindistriktens inre organisation — bl. a.
beträffande kustartilleriets ställning — nu borde åvägabringas. Därvid borde
organisationen av marinens olika organ och anstalter inom marindistrikten
uppgöras efter såvitt möjligt ensartade grunder. I anslutning därtill anförde
försvarsutredningen vissa synpunkter rörande de grundlinjer, efter
vilka organisationen borde utformas, varjämte framlades förslag rörande marindistriktens
organisation i allmänhet.

Departementschefen har framhållit, att mot försvarsutredningens förslag
rörande marindistriktens organisation i remissyttrandena i olika avseenden
framställts erinringar, av vilka en del syntes vara av den innebörd, att de
icke utan vidare överväganden borde helt avvisas. Även om vissa jämkningar
i försvarsutredningens förslag skulle befinnas erforderliga, syntes likväl
marindistriktens uppgifter i stort sett kunna lösas inom ramen för den av
försvarsutredningen föreslagna personalorganisationen, från vilken departementschefen
alltså ansett sig i huvudsak kunna utgå vid beräkningen av
kostnaderna för organisationens genomförande. Det syntes böra ankomma
på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter rörande ifrågavarande organisationsspörsmål,
varvid förutsattes, att särskild uppmärksamhet skulle
ägnas spörsmålet, hur ett effektivt samarbete mellan de marina befälhavarna
och vederbörande befälhavare ur armén skulle kunna ernås.

Ett i förutnämnda motion II: 320 av herr Lövgren — i samband med
förslaget örn uppdelning av kustartilleriet på armén och flottan — framställt
yrkande, att riksdagen måtte besluta, att i stället för marindistrikt landets sjögräns
uppdelas i kustförsvarsområden med kustförsvarskommendanter från
armén, upptager utskottet till behandling under avsnittet Kustartilleriet.

Mot vad i propositionen anförts rörande marindistriktens organisation i
allmänhet har utskottet intet att erinra.

б. Marindistriktens organisation.

Under förevarande rubrik framlade försvarsutredningen vissa förslag rörande
de särskilda marindistriktens organisation. Beträffande förslagens innebörd
torde få hänvisas till propositionen.

Departementschefen har såsom under föregående avsnitt anförts framhållit,
att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden
träffa avgörande rörande marindistriktens inre organisation, varför departementschefen
saknade anledning att i detalj behandla de olika förslag, som
i detta hänseende förelåge. Vid beräkning av personalbehovet för de olika
marindistriktens ledning hade departementschefen emellertid såsom tidigare
anmärkts ansett sig i huvudsak kunna utgå från försvarsutredningens beräkningar,
beträffande vilka torde få hänvisas till utredningens betänkande.

Utskottet.

128

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Även beträffande behovet av ombyggnads- och nybyggnadsarbeten för marindistriktens
räkning — vilka frågor närmare behandlas under avsnittet
Marinens byggnader m. m. — har departementschefen i huvudsak anslutit
sig till försvarsutredningens förslag.

I avseende på Sydkustens marindistrikt har departementschefen
förutsatt, att sådana lokaldispositioner ej vidtoges, som kunde föregripa
den stundande omprövningen av frågan om en sammanslagning av marinens
sjukhus i Karlskrona med länslasarettet därstädes. I enlighet med vad försvarsutredningen
föreslagit, har departementschefen beräknat en särskild
beställning i lönegrad Ob 2 för en chef för Blekinge kustartilleriförsvar.

En utflyttning av örlogsbasen inom Ostkustens marindistrikt från
Stockholm har i propositionen betecknats såsom ofrånkomlig. Sedan beslut
fattats rörande det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet, borde
därför de i ärendet ingivna förslagen underkastas en kompletterande granskning.
Medel för örlogsbasens förflyttning hade icke upptagits i kostnadsberäkningarna
för femårsperioden 1942—1947.

Vad angår Västkustens marindistrikt har i propositionen, såsom
i annat sammanhang närmare angives, förordats återupprättande av det
år 1925 indragna kustartilleriförbandet på Västkusten. För detta syntes ett
nytt kasernetablissement böra uppföras, varefter nuvarande anläggningar å
Nya Varvet helt kunde disponeras för flottans räkning, varvid dock vissa ombyggnadsarbeten
bleve erforderliga. Med hänsyn till utökningen av den marina
försvarsorganisationen på Västkusten borde en särskild beställningshavare
i lönegraden Ob 2 avses såsom chef för marindistriktet.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har departementschefen ansett
en effektivisering av de marina organen inom Norrlandskustens
marindistrikt vara erforderlig. Sålunda borde Gustafsviks örlogsdepå
organiseras redan i fredstid samt ett kustartilleridetachement förläggas till
Härnösand. För befattningen såsom marindistriktschef borde avses en särskild
beställningshavare i lönegrad Oa 6 eller Oa 5.

I syfte att undanröja vissa olägenheter med de nuvarande befälsförhållandena
på Gotland har i propositionen föreslagits, att militärbefälhavaren
på Gotland tillika skall vara chef för Gotlands marindistrikt.

Jämväl i Öresunds marindistrikt borde marindistriktsorganisationen
förstärkas, varvid för marindistriktschefen syntes böra avses en beställning
i lönegrad Oa 5 eller Oa 4.

Utskottet. I fråga om de särskilda marindistriktens organisation ansluter sig utskottet
till vad i propositionen föreslagits. Vid Sydkustens marindistrikt bör sålunda
tillkomma en särskild beställning i lönegrad Ob 2 för chefen för Blekinge
kustartilleriförsvar. För chefen för Västkustens marindistrikt bör ävenledes
avses en beställning i lönegrad Ob 2. För befattningen såsom chef för Norrlandskustens
marindistrikt bör avses en beställning i lönegrad Oa 6 eller
Oa 5. Militärbefälhavaren på Gotland bör tillika vara chef för Gotlands marindistrikt.
För chefen för Öresunds marindistrikt bör avses en beställning i
lönegrad Oa 5 eller Oa 4.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

129

C. Flottan.

I. Örlogsstationerna.

Departementschefen har i likhet med försvarsutredningen icke förutsatt
någon ändring i den genom 1939 års militära lönereglering i princip bestämda
löneställningen för stationscheferna, lönegraden Ob 1. De nuvarande befattningarna
för förste stationsadjutanter (kaptener) ha föreslagits skola
utbytas mot stationsstabschefsbefattningar, avsedda att uppehållas av regementsofficerare
i lägsta tjänstegraden. För expeditionstjänsten vid örlogsstationerna
har i viss utsträckning räknats med civil personal. Departementschefen
har vidare anfört, att ett kompaniernas ekonomikontor borde inrättas
å vardera örlogsstationen. Kontoren syntes, med hänsyn till möjligheterna
att ernå viss personalbesparing, kunna ställas under överinseende av biträdande
stationsintendenterna. Frågan örn personalbehovet vid ekonomikontoren
borde emellertid ytterligare granskas, innan organisationen slutligt
fastställdes.

Departementschefen har vidare uttalat, att frågan om ordnandet av förläggningsförhållandena
vid örlogsstationerna utan dröjsmål borde bringas
till en godtagbar lösning. I enlighet med vad försvarsutredningen förordat
borde sålunda för Karlskrona örlogsstation uppföras en ny kasernbyggnad
samt kanslibyggnad för stationschefen invid kasern Ankarstierna, varjämte

f. d. infanterikasernen borde iordningställas för sjömansskolan. I likhet med
vad som tidigare anförts beträffande Sydkustens marindistrikts lokalfrågor
har departementschefen förutsatt, att för örlogsstationen icke vidtoges sådana
lokaldispositioner, att den stundande omprövningen av sjukhusorganisationen
i Karlskrona därav föregrepes.

Vad beträffar Stockholms örlogsstation har i propositionen framhållits, att
förläggningsförhållandena vore mycket bekymmersamma. Med hänsyn till
vad tidigare anförts beträffande förflyttningen av Stockholms örlogsbas kunde
departementschefen dock icke nu förorda, att några ytterligare byggnader
av mera permanent natur uppfördes å Skeppsholmen.

Utskottet, som finner det i propositionen framlagda förslaget örn sammanförande
av hela den ekonomiska förvaltningen vid vardera örlogsstationens
kompanier till ett för samtliga kompanier gemensamt ekonomikontor innebära
en rationell lösning av ifrågavarande spörsmål, förutsätter, att ekonomikontorens
organisation icke slutgiltigt bestämmes, förrän viss tids erfarenhet
vunnits. Utskottet biträder jämväl i övrigt vad i propositionen anförts
rörande örlogsstationerna.

Utskottet.

2. Örlogsdepåerna.

Departementschefen har föreslagit, att Göteborgs örlogsdepå
skall erhålla ökad omfattning och en fastare organisation. Särskilda under -

130

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

officers- och sjömanskårer borde upprättas vid depån. Om i samband med
dessa kårers inrättande sådana åtgärder anbefalldes, som i görligaste mån
säkerställde lämpliga och rättvisa rekryterings-, befordrings-, utbildningsoch
tjänstgöringsförhållanden, syntes vissa i remissyttranden och av 1942 års
försvarsberedning befarade olägenheter kunna i väsentlig mån undanröjas.
Med hänsyn till de svårigheter, som ofta förelegat för manskapsrekryteringen
vid Karlskrona örlogsstation vore det betydelsefullt, att framför allt uppsättandet
av sjömanskåren icke fördröjdes. Slutligen borde vissa kompletterande
byggnadsåtgärder ävensom en utvidgning av depåns nuvarande område
komma till stånd.

I propositionen har framhållits, att Gustafsviks ör logsdepå ur
olika synpunkter vore så betydelsefull, att man måste eftersträva skapandet
av en enhetlig organisation, vars militära kapacitet på olika sätt borde höjas.
I syfte att effektivisera depån har föreslagits, alt depån skall utnyttjas även
under fred, varvid dit skulle, i olikhet mot vad som gäller enligt 1936 års organisation,
förläggas såväl personal som vissa fartyg. En utbyggnad av anstalterna
vid Gustafsvik borde komma till stånd, och dock- och verkstadsanläggningen,
vilken hitintills varit utarrenderad, borde drivas av kronan från
tidpunkt, som emellertid icke nu borde fixeras.

Försvarsutredningen föreslog anläggande av en hamn- och verkstadsanläggning
vid Fårösunds förrådsdepå.

Departementschefen har emellertid icke ansett sig utan ytterligare utredning
kunna fatta ståndpunkt till nämnda förslag. Emellertid borde bland de
för femårsperioden beräknade byggnadskostnaderna för marinen upptagas
ett belopp av 1,000,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Jämväl för uppförande
av vissa förrådsbyggnader vid samma depå hava medel beräknats.

Beträffande personalbehovet -vid örlogsdepåerna har departementschefen
utgått från vissa av försvarsutredningen därutinnan framlagda beräkningar.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. hemställt, att
riksdagen med ändring härutinnan av Kungl. Maj:ts förslag måtte besluta
att särskilda underofficers- och sjömanskårer vid Göteborgs örlogsdepå icke
skola upprättas, utan att ifrågavarande kårer i stället skola organiseras såsom
detachement ur Karlskrona örlogsstation.

Utskottet. Utskottet biträder i propositionen framlagda förslag rörande örlogsdepåerna.
Sålunda bör Göteborgs örlogsdepå utökas och givas en fastare organisation,
varvid särskilda underofficers- och sjömanskårer där uppsättas. Utskottet
delar nämligen departementschefens uppfattning, att vissa befarade
olägenheter på grund av sådana kårers inrättande genom lämpliga åtgärder
böra kunna undanröjas, och kan sålunda icke tillstyrka bifall till motionen
II: 348 i vad denna rör förevarande spörsmål. I likhet med departementschefen
anser utskottet, att Gustafsviks örlogsdepå bör givas en fastare och
mera effektiv organisation. Utskottet kan därför ansluta sig till det i propo -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

131

sivonen därutinnan framlagda förslaget. Icke heller i övrigt har vad i propositionen
under förevarande avsnitt anförts föranlett erinran från utskottets
sida.

3. Övriga örlogsbaser.

Departementschefen har föreslagit, att Hårsfjärdens depå ej längre
skall vara underställd chefen för kustflottan. Frågan om vilken befälhavare
depån i stället skall underställas ävensom vissa frågor rörande depåns
organisation i övrigt samt rörande personalens förmåner borde göras till föremål
för närmare överväganden. Av ekonomiska och andra skäl har förordats
uppförande av ett antal barackbyggnader för förläggning av depåns
personal i land i stället för å logementsfartyg.

Enligt departementschefens förslag skall vidare skapas en mindre basorganisation
inom skärgårdsområdet Göteborg—Marstrand.

Mot vad härutinnan i propositionen anförts har utskottet icke funnit anledning
till erinran.

4. Örlogsvarven.

Med hänsyn till den pågående utredningen rörande örlogsvarvens framtida
ställning och organisation har departementschefen icke funnit anledning
att i propositionen närmare ingå på denna fråga och har ej heller
ansett sig böra taga definitiv ställning till vissa av försvarsutredningen framlagda
beräkningar rörande örlogsvarvens behov av personal samt dennas
löneställning. Vid beräkningen av försvarsväsendets medelsbehov under de
närmaste åren syntes emellertid utredningens beräkningar kunna tjäna till
ledning.

Förutom vissa av försvarsutredningen föreslagna ombyggnads- och förbättringsarbeten
vid de båda örlogsvarven, bland annat avseende förlängning
av samt nya länspumpar för Oscarsdockan vid Karlskrona örlogsvarv,
har departementschefen med hänsyn till tillkomsten av de båda av 1940 års
urtima riksdag beslutade kryssarna ansett, att Gustaf V:s docka vid Stockholms
örlogsvarv borde förlängas för en beräknad kostnad av en miljon
kronor. Däremot har en av försvarsutredningen föreslagen förläggningsplats
vid Karlskrona örlogsvarv för de fartygsdepån tillhörande fartygen av kostnadsskäl
ansetts icke kunna påbörjas inom femårsperioden, varför departementschefen
förklarat sig sakna anledning att taga definitiv ståndpunkt till
förslaget.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327
av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har i anslutning till yrkandet örn uppskov
med byggandet av de båda kryssarna anförts, att vid bifall till detta

Utskottet.

132

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

yrkande någon förlängning av dockor ej behövdes, varför de därför beräknade
medlen kunde avses för andra ändamål.

Enär utskottet såsom inledningsvis anförts icke ansett sig böra biträda det
motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de båda
år 1940 beslutade kryssarna, ansluter sig utskottet till departementschefens
förslag örn förlängning av de i det föregående berörda dockorna vid örlogsvarven
samt avstyrker alltså det i denna fråga framställda yrkandet i motionerna
I: 233 och II: 327.

Vad i övrigt i propositionen anförts beträffande örlogsvarven föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

5. Sjökrigsmaterielen.

Departementschefen har anfört, att han i allt väsentligt anslöte sig till de
synpunkter, som framkommit vid den av kommendören Strömbäck verkställda
kompletterande utredningen rörande sjöförsvarets sammansättning.
Resultatet av denna utredning bekräftade de slutsatser, till vilka 1941 års
försvarsutredning hade kommit, och ådagalade vikten av att åtgärder vidtoges
för skapandet av planmässigt sammansatta operationsgrupper av högt
stridsvärde.

I anslutning härtill har departementschefen föreslagit, att planen för nybyggnad
av örlogsfartyg under femårsperioden skall omfatta — förutom färdigställande
av under byggnad varande och beslutade fartyg — dels större
jagare, kustubåtar och torpedbåtar till det antal och av de typer, som framgå
av handlingar, som i särskild ordning överlämnats till utskottet, dels ett övningsfartyg
samt sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar.

Departementschefen har framhållit, att det vore tydligt, att den av försvarsutredningen
föreslagna tredje kryssaren av olika skäl icke kunde påbörjas
före femårsperiodens slut. Då sålunda för detta fartygsbygge erforderliga
medel icke behövde tagas i anspråk förrän senare, borde de i stället avses
för viss ersättningsbyggnad, som annars bleve erforderlig under åren närmast
efter femårsperiodens slut. Departementschefen föresloge därför, att —
utöver det i det föregående berörda byggnadsprogrammet — nybyggnad snarast
möjligt igångsattes av två jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp.
Ifrågavarande typ krävde intet ytterligare konstruktionsarbete och kunde därför
färdigställas på relativt kort tid, vilket vore en fördel ur beredskapssynpunkt.
Denna nybyggnad innebure icke någon utökning av den föreslagna
flottplanen utan endast en förskjutning av tidpunkten för vissa ersättningsbyggnader.

Kostnaderna för det av försvarsutredningen förordade byggnadsprogrammet
för femårsperioden hade av utredningen beräknats till 181,25 miljoner
kronor. Enligt departementschefens förslag borde detta belopp minskas med
40 miljoner kronor med hänsyn till uppskjutandet av den tredje kryssarens
påbörjande samt ökas med 24 miljoner kronor, utgörande den beräknade

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

133

kostnaden för två jagare av modifierad Göteborgstyp. Anslaget till konstruktionsarbeten
borde ökas från V2 till 1 miljon kronor. Med hänsyn till att
kostnadsberäkningarna innehölle vissa osäkerhetsmoment borde vidare en
viss säkerhetsmarginal finnas för mötande av oförutsedda behov. Med hänsyn
till vad sålunda anförts, ansåge sig departementschefen böra räkna med
en kostnadssumma för femårsperioden av 180 miljoner kronor. I det angivna
beloppet vore emellertid icke inräknade erforderliga medel för färdigställande
av fartyg såsom ersättare för de hösten 1941 förlorade jagarna.

Departementschefen har förutsatt, att det skall få ankomma på Kungl.
Majit att efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna
från fall till fall träffa avgörande rörande den takt och ordning, i vilken
nybyggnadsprogrammet borde genomföras.

Slutligen har departementschefen även förutsatt, att det årliga anslaget
för nybyggnadsprogrammet — i medeltal 36 miljoner kronor — skulle kunna
variera med hänsyn till huru byggnadsverksamheten kunde komma att
fördelas på de olika åren. En förskjutning mot periodens början vore givetvis
ur många synpunkter att eftersträva.

Såsom inledningsvis anförts, ha i motionerna I: 233 och 243 samt II: 327,
328 och 348 förslag väckts örn uppskov med byggande av de båda år 1940
beslutade kryssarna samt om anskaffning i stället av bland annat lättare sjöstridskrafter.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har därjämte hemställts,
att riksdagen måtte avslå förslaget om byggande av ett nytt seglande
övningsfartyg.

Utskottet har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida
byggandet av de år 1940 beslutade båda kryssarna bör uppskjutas, samt
har därvid förklarat sig anse, att färdigställandet av de båda kryssarna utgör
en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket trängande
skäl bör anstå. Utskottet saknar därför anledning att här ytterligare
beröra denna fråga.

Vad i övrigt angår det i propositionen framlagda förslaget rörande fartygsnybyggnader
för flottan anser sig utskottet böra i allt väsentligt ansluta sig
till de synpunkter rörande sjöstridskrafternas sammansättning, som framkommit
i den av kommendören Strömbäck utförda undersökningen. Nybyggnadsprogrammet
under femårsperioden bör därför i enlighet med departementschefens
förslag omfatta större jagare samt undervattensbåtar och torpedbåtar
till det antal och av de typer som angivits i särskilda för utskottet
tillgängliga handlingar. Ytterligare böra snarast byggas tvenne jagare av
s. k. modifierad Götdborgstyp. I likhet med departementschefen anser utskottet
att viss del av rekrytutbildningen bör äga rum å segelfartyg; utskottet
ansluter sig alltså till förslaget angående nybyggnad av ett övningsfartyg och
avstyrker sålunda motionen 11:348 i denna del. Byggnadsprogrammet bör

Bihang tilt riksdagens protokoll 1942. 11 sand. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

134

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

slutligen också omfatta nybyggnad av sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar.
För utförande av konstruktionsarbeten torde i enlighet med departementschefens
förslag böra avses ett anslag om sammanlagt 1,000,000 kronor.

6. Flottans personal.

a. Officerare.

Departementschefen, som förutsatt att den lägre kommendörkaptensgraden
i avsevärt större omfattning än tidigare varit fallet skall utgöra den slutliga
tjänstegraden på stat för regementsofficerare, har i huvudsaklig anslutning
till försvarsutredningens förslag beräknat staten för flottans officerskår
i enlighet med följande tablå:

Tjänstegrad (beställning)	Lönegrad	Antal
Chef för marinstaben....................................	Ob 2	1
Chef för Karlskrona örlogsvarv..........................	Ob 2	1
Kommendörer...........................................	Ob 1	3
Kommendörer...........................................	Oa 6	8
Kommendörkaptener av 1. graden........................	Oa 5	30
> > 2. > .........................	Oa 4	41
Kaptener...............................................	Oa 3	211
Löjtnanter..............................................	Oa 2	219
Fänrikar (å e. o. stat)...................................	Oc 1	90
Summa	—	604

I propositionen har framhållits, att vissa jämkningar av olika skäl kunde
visa sig erforderliga i de sålunda angivna personalberäkningama och att dessa
därför borde vara allenast vägledande vid planläggningen rörande rekrytering
m. m., medan ett fastställande av officerskårens omfattning borde ske
i vanlig ordning för varje budgetår.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning
till sitt uttalande, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna
möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än enligt förslagen i
propositionen — anfört, att det i fråga om flottan icke vore uteslutet att
kunna något minska antalet högre beställningar, enär för vissa arbetsuppgifter,
för vilka hittills avsetts kaptener, beräknats skola avses kommendörkaptener
av 2. graden och behovet härav icke syntes vara tillräckligt styrkt.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen i denna del anförts
men anser sig dock — i anledning av vad som anförts i motionen II: 348 —
böra framhålla önskvärdheten av att det vid det närmare fastställandet av
officerskårens omfattning tages under övervägande, huruvida icke antalet

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

135

beställningar för officerare i de högre lönegraderna kan bestämmas något
lägre än enligt föreliggande förslag.

b. Underofficerare.

Såsom i samband nied frågan örn organisationen av Göteborgs örlogsdepå
angivits, har departementschefen förordat, att särskilda underofficers- och
sjömanskårer borde där upprättas.

För åstadkommande av en viss förenkling i marinens personalorganisation
och skapande av bättre överensstämmelse mellan de olika försvarsgrenarna
har departementschefen i enlighet med av försvarsutredningen framlagt förslag
förordat, att den nuvarande flaggkorpralsgraden skall slopas och att
befordran alltså skall ske direkt från furir till underofficer av 2. graden.

Försvarsutredningen hade föreslagit en utökning av antalet beställningshavare
i lönegraden UO 3 från nuvarande 21 till 69, varvid till denna lönegrad
skulle hänföras icke endast beställningshavare nied förvaltningsuppgifter
utan jämväl andra underofficerare med stort ekonomiskt, militärt eller
tekniskt ansvar. Då departementschefen emellertid ansett, att närmare hållpunkter
saknades för ett bedömande av den ifrågasätta löneställningens skälighet
med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar, har i propositionen förutsatts
en prövning från angivna synpunkter för varje särskilt fall. Departementschefen
har därför funnit sig icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt till
de av försvarsutredningen i sådant hänseende framlagda förslagen. Vid kostnadsberäkningarna
har preliminärt räknats med det av försvarsutredningen
föreslagna antalet beställningshavare i lönegraden UO 3. Tjänstegraden för
ifrågavarande beställningshavare har föreslagits tills vidare skola benämnas
förvaltningsunderofficer.

Underofficerskårens sammansättning vid genomförd organisation har i propositionen
beräknats bliva följande.

Tjänstegrad	Lönegrad	Antal
	UO 3	69
	UO 2	435
	UO 1	1,176
Summa	—	1,680

Departementschefen har anfört, att ehuru vissa skäl talade för att såsom
från vissa håll ifrågasatts en viss ökning av antalet beställningar i lönegraden
UO 2 och en motsvarande minskning i lönegraden UO 1 komme till stånd,
kunde en sådan ytterligare förskjutning av den procentuella fördelningen
mellan beställningarna i nämnda lönegrader icke biträdas. Ett bifall till
dessa förslag skulle medföra, att för vissa tjänster regelmässigt skulle utnyttjas
personal med för hög tjänste- och löneställning.

136

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

U sköttel.

Utskottet.

Vissa jämkningar i de sålunda verkställda personalberäkningarna ha dock
förutsatts kunna visa sig erforderliga jämväl med avseende på andra beställningshavare
än förvaltningsunderofficerare.

I motionen 11:334 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,
att riksdagen ville verkställa fördelning av underofficersbeställningarna
vid marinen till lönegraderna UO 2 och UO 1 enligt de grunder, som
föreslagits gälla för arméns och flygvapnets underofficerskårer.

Utskottet biträder departementschefens förslag om slopande av den nuvarande
flaggkorpralsgraden. Genom att befordran till underofficer alltså
skall ske direkt från furirsgraden, vinnes en önskvärd överensstämmelse med
de övriga försvarsgrenarna. Utskottet har ej heller i övrigt något att erinra
mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts. Med hänsyn till
de i propositionen anförda skälen kan utskottet icke tillstyrka bifall till motionen
II: 334 i vad avser flottan.

c. Manskap.

Departementschefen har beräknat sjömanskårens omfattning och sammansättning
vid genomförd organisation i enlighet med följande tablå:

Tjänstegrad	Lönegrad	Antal
Högbåtsman............................................	Mb 1	190
Furirer.................................................	Ma 3	2,155
	Ma 2	250
Korpraler eller meniga..................................	Ma 2 el. Ma 1	800
Menigal2'' klass siömän 1-375 \..........................	Ma 1	2,375
[3. » > 1,000 j
Summa	—	5,770

Personal i kategorien »Korpraler eller meniga» har beräknats under 6 månader
innehava korprals och under 6 månader menigs tjänsteställning.

I anslutning till ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande,
att kadern av stammanskap skulle kunna beskäras, därest de värnpliktiga
gåves en mera kvalificerande utbildning, har departementschefen framhållit,
att någon större minskning i antalet underbefäl och yrkesutbildat manskap
icke syntes kunna vidtagas, enär mobiliseringsbehovet av dylik personal i så
fall icke skulle kunna täckas, varjämte krigsberedskapen skulle bliva mindre
tillfredsställande vid det förhållandet, att yrkesutbildade värnpliktiga endast
en kortare del av året skulle kunna beräknas innehava tillräcklig yrkesutbildning.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt föreslagits har utskottet
intet att erinra.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

137

d. Musikorganisation.

Departementschefen har föreslagit, att nu befintliga musikkårer vid Stockholms
och Karlskrona örlogsstationer skola bibehållas i huvudsak oförändrade
samt att därutöver skall uppsättas en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå,
jämväl avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente och sammansatt av 1 musikdirektör,
5 underofficerare, 4 underbefäl, 5 meniga och 5 musikelever.

Av musikdirektörsbes fällningarna vid flottan ha 2 föreslagits uppförda i
lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt 1 i lönegrad Oa 2.

För musikeleverna har liksom beträffande armén räknats med en till 360
kronor för år eller 1 krona för dag förhöjd ersättning.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom i tidigare
sammanhang anmärkts, hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget
örn utvidgning av musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet tillstyrker upprättandet av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå,
jämväl avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente, samt har icke heller
i övrigt något att erinra mot vad i övrigt föreslagits rörande flottans musikorganisation.
Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker motionen
II: 348, i den mån denna avser flottans musikorganisation.

e. Reservpersonal.

Med hänsyn till det avsevärda behovet av officerare och underofficerare
i reserven har departementschefen ansett, att även andra rekryteringsvägar
än de nuvarande borde försökas. Vissa av försvarsutredningen föreslagna
nya rekryteringslinjer syntes lämpliga liksom även av utredningen framlagt
förslag rörande reservpersonalens tjänstgöringsskyldighet. Ehuru förhållandena
inom flottan i många avseenden avveke från vad som gällde vid de övriga
försvarsgrenarna och vid kustartilleriet, vore det emellertid önskvärt,
att tjänstgöringsbestämmelserna för reservpersonalen gåves en så enhetlig
utformning som möjligt. Enär frågan om anställnings- och tjänstgöringsbestämmelserna
för arméns reservpersonal för närvarande vore föremål för
utredning, förutsatte departementschefen alltså, att motsvarande bestämmelser
för flottans reservpersonal icke nu slutgiltigt fastställdes.

En av försvarsutredningen väckt fråga om avlönings- och övriga förmåner
för reservkadetter har departementschefen icke ansett sig kunna nu upptaga
till övervägande, enär densamma syntes kunna påverkas av pågående utredning
rörande ersättning till värnpliktiga officerare m. m. Det borde få ankomma
på Kungl. Majit att i anslutning till nuvarande bestämmelser meddela
de särskilda bestämmelser rörande reservkadetternas förmåner, som
genom detta uppskov kunde visa sig behövliga. Ekiperingsbjälp till reservkadetter
syntes icke vidare böra utgå.

Reservunderofficersaspirant, som genomgått reservunderofficersutbildning -

Utskottet.

138

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

en under sitt sjätte anställningsår, borde efter dettas slut vara berättigad till
anställning på civilanställningsstat och till avskedspremie.

Slutligen har departementschefen framhållit, att frågan om reservpersonalens
avlönings- och övriga förmåner såsom tidigare nämnts borde för hela
försvarsväsendet upptagas till behandling i ett sammanhang.

Utskottet. Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner utskottet
icke anledning till erinran.

f. Övrig personal.

Departementschefen har anfört, att militär personal främst borde avses
för rent militära uppgifter, varför åtskillig civil personal beräknats för befattningar,
vilka hittills besatts med stam- och värnpliktig personal. Frågan
om den civila personalens omfattning borde göras till föremål för prövning
för varje budgetår. Vid inrättandet av nya befattningar borde en viss återhållsamhet
iakttagas med hänsyn till pågående utredning rörande den militära
expeditionstjänsten. I kostnadsberäkningarna har departementschefen i huvudsak
utgått från det av försvarsutredningen angivna personalbehovet såsom
ett maximiprogram.

Utskottet. Utskottet, som redan under avsnittet Möjligheter att åstadkomma elasticitet
i personalorganisationen upptagit till behandling den av herr Ekdahl
väckta, den civila personalen berörande motionen II: 346 och därför saknar
anledning att nu ytterligare beröra densamma, biträder vad i propositionen
under förevarande avsnitt anförts.

g. Personalens fredsfördelning.

Departementschefen har icke funnit anledning närmare ingå på frågan
om personalens fredsfördelning utan har förutsatt, att det skall ankomma
på chefen för marinen att utarbeta fullständiga personalfördelningsplaner i
samband med marinorganisationens detaljutformning.

Utskottet. Vad härutinnan anförts föranleder intet uttalande från utskottets sida.

7. Rekrytering.

a. Värnpliktiga.

Under framhållande av att det ankommer på Kungl. Majit att i kommandoväg
reglera frågan om de värnpliktigas tilldelning, har departementschefen
uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till vissa av försvarsutredningen
utförda beräkningar förande flottans årsbehov av värnpliktiga.

Vid kostnadsberäkningarna har departementschefen emellertid utgått från
det av försvarsutredningen angivna behovet, dock att behovet av specialister

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

139

enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter
ansetts böra beräknas vara större än utredningen förutsatt.

Vad härutinnan anförts föranleder intet utskottets uttalande.

b. Fast anställd personal.

Departementschefen har framhållit, att det av 1936 års riksdag uttalade
önskemålet örn bredast möjliga bas för officer srekryteringen syntes bliva i
görligaste mån tillgodosett vid bifall till vad i annat sammanhang föreslagits
rörande utbildning till officer.

Underofficersrekryteringen borde i princip äga rum på samma sätt som för
närvarande.

Ett av försvarsutredningen framställt förslag om en generell sänkning av
antagningsåldern för det fast anställda manskapet till 16 år har departementschefen
ansett kunna medföra vissa ogynnsamma konsekvenser. Enligt departementschefens
mening borde det därför ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra,
i vilken ordning en antagningsålder av lägst uppnådda 16 år må medgivas.

Med hänsyn till önskemålen, att den 1 oktober borde utgöra gemensam rekryteringstidpunkt
för hela krigsmakten samt att avgång ur tjänst för flottans
fast anställda manskap helst borde äga rum omkring den 31 oktober,
har departementschefen förordat, att det första anställningsåret skall beräknas
till 13 månader och de därpå följande omfatta 12 månader. Härigenom
skulle man jämväl få bättre möjligheter att under första anställningsåret
medhinna den omfattande utbildning i allmänbildande ämnen, som förutsattes
i propositionen. Den nuvarande anställningstiden om fyra år — i anledning
av vad nyss anförts ökad med en månad — borde bibehållas.

Beträffande befordran av manskap, som före inträdet i militärtjänst avlagt
realexamen och på grund därav enligt det av departementschefen förordade
utbildningssystemet kunde vinna inträde i underofficersskola tidigare än övrigt
manskap, syntes böra gälla motsvarande bestämmelser, som i det föregående
förordats beträffande armén.

Departementschefen har slutligen framhållit, att de bestämmelser, som
borde meddelas i förevarande avseende, i huvudsak vore av natur att kunna
av Kungl. Majit utfärdas utan riksdagens hörande. För sammanhangets skull
hade likväl i propositionen lämnats en redogörelse i ämnet, varvid dock förutsatts,
att det eventuellt kunde visa sig lämpligt att vidtaga vissa jämkningar
i de angivna riktlinjerna för rekryteringen.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts
rörande rekrytering av fast anställd personal.

Utskottet.

140

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2

Utskottet.

8. Utbildning.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Departementschefen har anfört att frågan om utbildningens ordnande vid
marinen för värnpliktiga och fast anställt manskap borde i sin helhet göras
till föremål för utredning i särskild ordning. Den närmare utformningen av
utbildningsbestämmelsema förutsattes ankomma på Kungl. Majit och vederbörande
marinmyndigheter. Med hänsyn därtill funne departementschefen
icke anledning att i propositionen ingå på de olika detaljspörsmålen med avseende
på manskap sutbildningen vid flottan.

I avseende pa principerna för rekrytutbildningen vöre emellertid försvarsutredningens
i propositionen återgivna förslag tillräckligt klarläggande för
att kunna läggas till grund för organiserandet av den härför erforderliga utbildningsanstalten.
Med hänsyn till de stora fördelar, som ur ekonomisk synpunkt
och med avseende a utbildningens effektivitet stöde att vinna genom en
centralisering av ifrågavarande utbildning till en för flottan gemensam sjömansskola
i Karlskrona, biträdde departementschefen i huvudsak ett av utredningen
i detta hänseende framlagt förslag. Utbildningen borde, i av försvarsutredningen
förutsatt omfattning, förläggas ombord å övningsfartyg med
segel, varför behov förelåge av ett nytt sådant fartyg utöver de båda äldre, nu
befintliga övningsfartygen.

I motion 11:348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har hemställts, att
riksdagen matte uttala, att den enligt departementschefens förslag i rekrytutbildningen
ingående segelfartygsutbildningen borde slopas.

Utskottet, som erfarit att den i propositionen i utsikt ställda utredningen
rörande utbildningen vid marinen numera av Kungl. Maj :t anbefallts, anser
det vara av särskilt värde, att därigenom en undersökning kommer till stånd
även rörande möjligheterna att på effektivaste sätt utnyttja de värnpliktigas
tjänstgöringstid.

Den föreslagna centraliseringen av rekrytutbildningen finner utskottet
lämplig. Utskottet har redan under avsnittet Sjökrigsmaterielen uttalat, att
enligt utskottets mening viss rekrytutbildning bör äga rum å segelfartyg. Utskottet
avstyrker alitsa motionen lii 348, i vad denna rör segelfartygsutbildningen.

b. Underofficersutbildningen.

Departementschefen har ansett ett av försvarsutredningen framlagt förslag
rörande underofficersutbildningen — innebärande två års utbildning i allmänbildande
ämnen gemensamt med övriga försvarsgrenar vid försvarsväsendets
läroverk samt ett års militär utbildning — vara väl ägnat att läggas
till grund för utformandet av närmare bestämmelser härom. Emellertid
borde därmed ansta i avbidan på den förut berörda utredningen rörande ut -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

141

bildningen inom marinen. Utfärdandet av erforderliga utbildningsbestämmelser
syntes böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Mot vad härutinnan anförts finner utskottet icke anledning till erinran.

c. Officersutbildningen.

Departementschefen har föreslagit, att officersutbildningen skall bedrivas
efter tre olika linjer, studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen.
Huruvida sistnämnda utbildningslinje, vilken icke syntes kunna undvaras
under femårsperioden med dess avsevärda ökning i officerskadrarna, borde
bibehållas även sedan föreslagna organisationsförändringar genomförts, kunde
icke nu bedömas.

Beträffande studentlinjen förutsattes ingen ändring i nu rådande förhållanden.

I avseende på manskapslinjen, vilken enligt departementschefens mening
för framtiden torde få stor betydelse för rekryteringen av flottans officerskår,
förutsattes, att det skulle visa sig möjligt att vid antagning av kadetter
avse omkring en fjärdedel av platserna för rekrytering från det fast anställda
manskapet. Försvarsutredningens förslag i ämnet, i korthet återgivet i
propositionen, syntes vara väl ägnat att läggas till grund för utformningen
av närmare bestämmelser i ämnet. Med hänsyn till den förut berörda utredningen
rörande ordnandet av utbildningen inom marinen borde dock därmed
tillsvidare anstå. Utfärdandet av erforderliga utbildningsbestämmelser
syntes ankomma på Kungl. Maj:t.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna utformningen av reservofficerslinjen,
likaledes närmare angiven i propositionen, har departementschefen
i huvudsak icke haft något att erinra, varvid dock förutsatts, att jämkningar
kunna visa sig erforderliga.

Den fortsatta utbildningen såsom officer Ilar departementschefen förutsatt
skola bedrivas i huvudsak enligt nu gällande grunder, varvid dock utbildningstiden
för vissa tekniska kurser vid sjökrigshögskolan syntes böra
förlängas från ett läsår till något mer än tre terminer. Departementschefen
har funnit angeläget, att officerarnas utbildning och tjänstgöring ordnades
på sådant sätt, att samtliga officerare vid flottan bibringades viss förtrogenhet
med krigföringens medel och metoder vid kustartilleriet.

Beträffande avlöningsförmåner till personal, som undergår utbildning till
officer, har departementschefen hänvisat till vad därom anförts vid redogörelsen
för utbildningen till officer vid armén.

Utskottet, som ansluter sig till de i propositionen angivna grunderna för
officersutbildningen, vill uttrycka sin tillfredsställelse med den ökade betydelse,
som tillmätts utbildningen efter manskapslinjen, samt förutsätter, att
sådana åtgärder vidtagas, att ifrågavarande utbildningslinje i avsedd omfattning
kommer att utnyttjas för officerskårens rekrytering.

Utskottet.

142

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

D. Kustartilleriet.

!. Allmänna synpunkter.

Under framhållande av att frågan om kustartilleriets ställning inom försvarsmakten
hittills varit svävande har departementschefen uttalat, att det
för det fortsatta organisationsarbetet vore av vikt, att detta spörsmål nu
bringades till en mera slutgiltig lösning. Härav vore nämligen ett flertal betydelsefulla
organisationsfrågor avhängiga. Såväl överbefälhavaren som chefen
för marinen hade anfört, att erfarenheterna under den hittills gångna
beredskapstiden icke givit anledning till ändring av kustartilleriets nuvarande
ställning inom försvarssystemet. Av vad som kunnat utrönas i fråga om
erfarenheterna i detta avseende hos de krigförande hade heller intet framkommit,
som tydde på att någon annan anox-dning skulle vara mera lämplig.
Självklart vore, att kustartilleriet måste kunna samarbeta med såväl armén
som flottan. Regelmässigt syntes dock samverkan med sjöstridskrafter
bliva det vanligaste. Både flotta och kustaidilleri hade till huvuduppgift att
bekämpa rörliga sjömål. Då vidare kustartilleriet vore av för liten omfattning
för att kunna utgöra en egen försvarsgren, syntes det enligt departementschefens
mening vara naturligast, att kustartilleriet tillhörde samma försvarsgren
som flottan.

Departementschefen har därför i överensstämmelse med försvarsutredningens
förslag i princip förordat, att kustartilleriet liksom hittills skall utgöra
ett särskilt vapenslag inom marinen. Detta borde fastslås såsom en
grundval för det fortsatta organisationsarbetet.

Det vore emellertid ett önskemål, att officerarna inom marinens båda vapenslag
bibringades en ingående kunskap örn och förståelse för hela marinens
uppgifter och verksamhet. I tjänstgöringen för officerarna av båda
vapenslagen borde sålunda inläggas vissa kommenderingar till kustartilleritjänst
respektive sjötjänst, varigenom en mera allsidig förtrogenhet med
hela den marina krigföringens medel och metoder kunde bibringas dem.

I motionen 11:320 av herr Lövgren har hemställts, att riksdagen — med
avslag därutinnan å Kungl. Maj :ts förslag — måtte besluta att kustartilleriet
uppdelas i sina beståndsdelar, så att artilleriet med dess personal överföres
till armén och att därvid kustartilleriets luftvärn med dess personal införlivas
med arméns, att minvapnet med dess personal åter införlivas med flottan
samt — såsom även i annat sammanhang anmärkts — att i stället för
marindistrikt landets sjögräns uppdelas i kustförsvarsområden med kustförsvarskommendanter
från armén.

Utskottet. Utskottet biträder den i propositionen uttalade meningen, att frågan om
kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen nu bör bringas till en
slutgiltig lösning och tillstyrker i enlighet med propositionens föi''slag, att
kustartilleriet liksom hittills skall utgöra ett särskilt vapenslag inom marinen.
Motionen 11:320 avstyrkes sålunda. Utskottet, som icke haft något att er -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

143

irna mot vad departementschefen i berörda hänseenden anfört, anser sig
dock i föreliggande sammanhang böra understryka vikten av att vid organisationens
närmare utformning de olika kustartillerimyndigheterna tillförsäkras
erforderlig frihet och självständighet inom den marina organisationens ram
samt att de reglementariska föreskrifterna erhålla sådan innebörd, att nämnda
myndigheters ställning och befogenheter säkerställas.

2. Kustartilleriets lokala organisation.

a. Kustartilleriförsvarets indelning.

Departementschefen har i överensstämmelse med försvarsutredningens förslag
förordat, att det nuvarande kustfästningsbegreppet skall slopas samt ersättas
med benämningen kustartilleriförsvar. I anslutning härtill har föreslagits,
att kustartilleriförsvaret skall omfatta:

Hemsö kustartilleriförsvar,

Stockholms kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartilleriförsvar,

Blekinge kustartilleriförsvar samt

Göteborgs kustartilleriförsvar.

Till kustartilleriförsvaret böra enligt departementschefens förslag hänföras
även sådana kustartilleriförband, t. ex. fasta eller rörliga (flyttbara) sjöfrontsbatterier,
minspärrningar m. fl., som uppsättas av kustartilleritruppförbanden
men som främst avses för lösande av uppgifter, självständigt eller i samverkan
med andra stridskrafter, utanför de angivna kustartilleriförsvarens
försvarsområden.

I fråga om kustartilleriförsvarets indelning ansluter sig utskottet till vad i
propositionen föreslagits.

b. Kustartilleriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle inom varje kustartilleriförsvar
finnas en kustartilleriofficer såsom chef, motsvarande den nuvarande kommendanten
inom kustfästning. För Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar
skulle finnas särskilda sådana chefer, båda i lönegraden Ob 2, under
det att inom övriga kustartilleriförsvar kustartilleriförsvarschefen samtidigt
borde kunna bestrida befattningen såsom truppförbandschef. Såsom chef
för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente,
beräknades en officer i lönegraden Ob 1 och såsom chef
för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för däri ingående kustartillerikår,
en officer i lönegraden Oa 6. Såsom chef för Hemsö kustartilleriförsvar,
tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement, beräknades en regementsofficer.

För att biträda kustartilleriförsvarschefen i dennes ämbetsutövning borde
en kustartilleriförsvarsstab stå till chefens förfogande. Denna stab borde prin -

ts(stoffel.

144 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

cipiellt sett organiseras på motsvarande sätt som de nuvarande fästningsstaberna.

Beträffande kustartilleriförsvarens förvaltning anförde utredningen, att
denna syntes böra gestaltas i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande
förhållanden inom kustfästning. Förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar
borde som regel omfatta en tygförvaltning, en fortifikationsförvaltning,
en intendenturförvaltning samt en sjukvårdsförvaltning.

1942 års försvarsberedning, som uttalat sin anslutning till försvarsutredningens
förslag, hade icke funnit anledning till erinran mot den av försvarsutredningen
föreslagna löneställningen för kustartilleriförsvarscheferna. Av
chefen för marinen, inspektören för kustartilleriet och marinförvaltningen
framlagda förslag, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skulle hänföras
till lönegraden Ob 1 i stället för till lönegraden Oa 6, kunde beredningen
sålunda icke biträda.

Departementschefen har i stort sett lämnat sin anslutning till försvarsutredningens
förslag örn kustartilleriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.
I likhet med försvarsberedningen har departementschefen avstyrkt
marinmyndigheternas förslag om placering av chefen för Gotlands
kustartilleriförsvar i lönegraden Ob 1. I fråga om förvaltningsorganisationen
inom kustartilleriförsvaren, vilken syntes kunna röna inflytande av resultatet
av den pågående förvaltningsutredningen, har departementschefen förutsatt,
att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter.

I motionen 11:311 av herr Svedman m. fl. har hemställts, att chefen för
Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår måtte placeras i
lönegrad Ob 1.

Utskottet. Mot vad i propositionen i förevarande fråga föreslagits har utskottet intet
att erinra. Utskottet finner sålunda icke tillräcklig anledning föreligga att
föreslå ett frångående av propositionens förslag i fråga om löneställningen
för chefen för Gotlands kustartilleriförsvar. Utskottet anser följaktligen
motionen II: 311 böra lämnas utan bifall.

c. Kustartilleriets truppförband.

I enlighet med försvarsutredningens förslag har departementschefen förordat,
att ett nytt till Göteborg förlagt kustartilleriregemente, Älvsborgs kustartilleriregemente,
skall upprättas ävensom att till Härnösand skall förläggas
ett detachement av nämnda regemente, Härnösands kustartilleridetachement.
De tre nu befintliga truppförbanden borde alltjämt bibehållas.

Departementschefen har sålunda föreslagit, att kustartilleriets truppförband
skola vara följande:

Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1), ingående i Stockholms kustartilleriförsvar,

Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), ingående i Blekinge kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartillerikår (KA 3), ingående i Gotlands kustartilleriförsvar,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 145

Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), ingående i Göteborgs kustartilleriförsvar,
samt

Härnösands kustartilleridetachement (KA 4 H), ingående i Hemsö kustartilleriförsvar.

I fråga om personalbehovet för kustartilleriets truppförband har departementschefen
i huvudsak anslutit sig till vissa av försvarsutredningen i sådant
hänseende verkställda beräkningar, för vilka närmare redogjorts i propositionen.
Vid dessa beräkningar har förutsatts, att truppförbanden skola
vara organiserade på följande antal kompanier och bataljoner, nämligen:

Vaxholms kustartilleriregemente nio kompanier och tre bataljoner,

Karlskrona kustartilleriregemente elva kompanier och fyra bataljoner,

Gotlands kustartillerikår fyra kompanier,

Älvsborgs kustartilleriregemente nio kompanier och fyra bataljoner samt

Härnösands kustartilleridetachement två kompanier.

I anledning av att 1942 års försvarsberedning uttalat, att det knappast
borde ifrågakomma att, såsom försvarsutredningen föreslagit, beräkna en
regementsofficer såsom biträde åt truppförbandscheferna för handläggning
av förvaltningsärenden, har departementschefen framhållit att erfarenheterna
tydligt gåve vid handen, att åtgärder måste vidtagas för att lätta arbetsbördan
för truppförbandscheferna vid kustartilleriet för att därigenom
möjliggöra för dem att ägna mera tid och kraft åt sin egentliga uppgift,
utbildningsarbetet. Departementschefen har därför anslutit sig till förslaget
arn beräknande av särskilt biträde åt truppförbandscheferna men har för
nedbringande av behovet av regementsofficerare ansett, att den för Härnösands
kustartilleridetachement avsedda regementsofficeren borde kunna utbytas
mot en kapten.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning
till sitt tidigare berörda uttalande, att antalet beställningar för officerare i
de högre lönegraderna möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än i
propositionen — anfört, att det kunde ifrågasättas, om icke äldre kaptener
skulle kunna avses såsom biträden åt truppförbandscheferna i stället för de
i propositionen beräknade regementsofficerarna.

I likhet med departementschefen anser utskottet erforderligt, att kustartilleriets
fredsorganisation utökas med två truppförband, nämligen ett till
Göteborg förlagt regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente, samt ett därifrån
till Härnösand detachera! förband, Härnösands kustartilleridetachement.

Utskottet har i huvudsak icke något att erinra mot den i propositionen
förutsatta organisationen av kustartilleritruppförbanden samt de i anslutning
därtill verkställda beräkningarna rörande personalbehovet vid förbanden. I
anslutning till vad som anförts i motionen 11:348 vill utskottet emellertid
ifrågasätta, huruvida icke för biträde åt truppförbandscheferna vid handläggning
av förvaltningsärenden skulle kunna avses äldre kaptener i stället
för regementsofficerare.

Utskottet.

146

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

d. Kustartilleriets musikorganisation.

I propositionen har föreslagits, att nu befintliga musikkårer vid Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen skola bibehållas samt att en ny musikkår
upprättas vid Gotlands kustartillerikår. Den förstnämnda musikkåren
har — med viss jämkning av försvarsutredningens förslag — förutsatts skola
erhålla samma personalsammansättning som de vid armén befintliga musikkårerna
av typ II, medan de båda övriga kårerna föreslagits skola omfatta
vardera 20 man, nämligen 1 musikdirektör, 2 flaggunderofficerare, 3
underofficerare av 2. graden, 9 fast anställda av manskaps grad samt 5 musikelever.

Departementschefen har i enlighet med vad som förordats av försvarsberedningen
föreslagit, att av musikdirektörerna två skola tillhöra lönegrad
Oa 3 eller Oa 2 och en lönegrad Oa 2. För musikeleverna har liksom beträffande
armén och flottan räknats med en kontant ersättning av 360 kronor
per år eller 1 krona per dag.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom förut
anmärkts, hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget örn utvidgning av
musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet. Utskottet biträder departementschefens förslag om bibehållande av kustartilleriets
två nuvarande musikkårer och om upprättande av en musikkår
jämväl vid Gotlands kustartillerikår. Detta förbands förläggning torde nämligen
vara av den art, att särskilt behov av musikkår gör sig gällande. Mot departementschefens
förslag beträffande musikkårernas personalsammansättning
och personalens löneställning har utskottet intet att erinra. Av det anförda
framgår, att utskottet avstyrker motionen 11:348 i vad denna avser kustartilleriets
musikorganisation.

e. Kustartilleriets skjutskola.

Departementschefen har ifråga om kustartilleriets skjutskola icke föreslagit
annan ändring i förhållande till nuvarande organisation än att förutom
chefen jämte adjutant även en av lärarna samt en underofficer under tid,
då övningar vid skolan icke förekomma, skola tjänstgöra vid kustartilleriinspektionen.

Utskottet. Vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets skjutskola föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

3. Kustartillerimaterielen.

Departementschefen har i enlighet med försvarsutredningens förslag förordat,
att kustartilleriet i sig alltjämt skall innesluta såväl fast som rörligt
sjöfrontsartilleri. Av det rörliga sjöfrontsartilleriet måste dock, enligt vad
departementschefen framhållit, haubitsartilleriet anses olämpligt för bekämpning
av fartygsmål, och departementschefen har därför ansett ett av för -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

147

svarsutredningen framlagt förslag om överförande av denna materiel till
armén välbetänkt. Jämväl vissa vid kustartilleriet nu befintliga 10.B cm kanonbatterier
ha ansetts böi’a överföras till armén.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har departementschefen
vidare föreslagit, att vissa tunga fältkanoner, som äro under anskaffning genom
försorg av arméförvaltningens tygdepartement, skola tillföras kustartilleriet.
Med den begränsade omfattning det tunga 15 cm kanonartilleriet av
departementschefen förutsatts skola erhålla, har departementschefen ansett en
uppdelning på två försvarsgrenar mindre lämplig, och såsom i propositionen
närmare anföres har departementschefen funnit övervägande skäl tala för
att såväl nu befintliga som under anskaffning varande kanonbatterier av angiven
typ skola hänföras till kustartilleriet.

Departementschefen har vidare tillstyrkt ett av försvarsutredningen framfört
förslag, att kustartilleriets luftvärnsartilleri endast skulle omfaila den
materiel i land, som krävdes för marina stridskrafters skydd eller eljest erfordrades
för lösande av marina uppgifter, samt att minmaterielen endast
skulle omfatta de s. k. kontrollerbara mineringama.

Slutligen har departementschefen uttalat sin anslutning till vissa i den
hemliga delen av försvarsutredningens betänkande framlagda förslag rörande
anskaffning av materiel till kustartilleriet.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande kustartilleriets materiel,
som i propositionen anförts.

4. Kustartilleriets personal.

a. Officerare.

Departementschefen har i stort sett anslutit sig till försvarsutredningens
beräkningar rörande omfattningen av kustartilleriets officerskår men
i likhet med försvarsberedningen ansett, att antalet regementsofficerare
borde något minskas i förhållande till det av försvarsutredningen förutsatta.
Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av vissa av överbefälhavaren
framförda erinringar har kustartilleriets officerskår i propositionen beräknats
skola erhålla följande sammansättning:

Tjänstegrad	Lönegrad	Antal
överstar, kustartilleriförsvarschefer.......................	Ob 2	2
överstar, regementschefer................................	Ob 1	3
Överstar................................................	Oa 6	2
\| Överstelöjtnanter........................................	Oa 5	14
) Majorer.................................................	Oa 4	20
Kaptener...............................................	Oa 3	102
Löjtnanter..............................................	Oa 2	102
Fänrikar (å e. o. stat)...................................	Oc 1	45
Summa	—	200

Utskottet,

148

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen har emellertid förutsatt, att det vid det fortsatta organisationsarbetet
skall kunna föreligga anledning till jämkningar i de sålunda
verkställda beräkningarna.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under avsnittet Kustartilleriets truppförband
anfört rörande behovet av regementsofficerare såsom biträden åt
truppförbandscheferna vill utskottet ifrågasätta, huruvida det icke kan komma
att visa sig möjligt att vid det närmare fastställandet av officerskårens
sammansättning bestämma antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna
lägre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. I övrigt
har utskottet intet att erinra mot detsamma.

b. Underofficerare.

Departementschefen har förklarat sig kunna i princip godtaga försvarsutredningens
beräkningar i fråga om underofficerskårens vid kustartilleriet
totala omfattning. I likhet med vad som föreslagits beträffande flottans personal
har förutsatts, att den nuvarande flaggkorpralsgraden skall slopas och
att alltså befordran skall ske direkt från furir till underofficer av 2. graden.
Departementschefen har ansett sig icke kunna fatta ståndpunkt till försvarsutredningens
förslag rörande ett antal befattningshavares placering, med benämningen
förvaltningsunderofficerare, i lönegraden UO 3. Beträffande fyra
i förslaget upptagna beställningar såsom kassörer har departementschefen
i anslutning till ett av 1942 års försvarsberedning framfört förslag förordat,
att allenast tre av dessa beställningar skola upptagas i lönegraden UO 3, medan
den fjärde upptagits i lönegraden UO 2. Departementschefen har förutsatt,
att jämväl andra jämkningar i försvarsutredningens beräkningar kunna
visa sig erforderliga under det fortsatta organisationsarbetet.

Ehuru departementschefen sålunda icke ansett sig kunna fatta definitiv
ståndpunkt till detaljerna i försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet,
har departementschefen ansett sig kunna utgå från dem vid sina
kostnadsberäkningar, dock med nyss angivna jämkningar beträffande
kassörerna samt i det föregående omnämnd jämkning beträffande musikpersonalen.
I enlighet med vad sålunda anförts har departementschefen beräknat,
att kustartilleriets underofficerskår skall erhålla följande omfattning:

Tjänstegrad	Lönegrad	Antal
Förvaltningsunderofficerare..............................	UO 3	34
Flaggunderofficerare.....................................	UO 2	170
Underofficerare av 2. graden.............................	UO 1	352
Summa	—	556

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

149

I motionen 11:334 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,
att riksdagen ville verkställa fördelning av underofficersbeställningarna
vid marinen till lönegraderna UO 2 och UO 1 enligt de grunder som
föreslagits gälla för arméns och flygvapnets underofficerskårer.

Herr von Friesen m. fl. ha i motionen II: 343 såsom redan i annat sammanhang
anförts hemställt, att riksdagen måtte besluta samtliga kassörsbeställningars
uppförande i lönegraden UO 3 med pensionering vid 60 års
ålder.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom likaledes
förut anmärkts, föreslagits, att de beställningar, som avses för kassörer,
skola uppföras i lönegraderna UO 3 och UO 2 med av departementschefen
föreslagen fördelning men under beteckningen regementskassörer av 1. respektive
2. klassen och med 60 års pensionsålder för samtliga ävensom att i
samband med prövningen av förvaltningsutredningens förslag skall övervägas,
huruvida icke ifrågavarande beställningshavare böra underställas försvarsväsendets
civilförvaltning och i samband därmed överföras till civilmilitära befattningshavare.

Utskottet har i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen i denna
del föreslagits. I överensstämmelse med vad utskottet anfört i samband med
frågan om regementskassörerna vid armén böra dock, i enlighet med vad
som föreslagits i motionen II: 348, även vid kustartilleriet regementskassörerna
indelas i 1. och 2. klass och för samtliga regementskassörer gälla en
pensionsålder av 60 år.

Utskottets ställningstagande innebär, att utskottet avstyrker motionerna
11:334 och 11:343, i vad desamma avse kustartilleriets personal.

c. Manskap.

I huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens förslag har departementschefen
beräknat sammansättningen av kustartilleriets manskapspersonal
vid genomförd organisation enligt följande tablå:

Tjänstegrad	Lönegrad	Antal
	Ma 3	601
Korpraler...............................................	Ma 2	51
Korpraler eller meniga...................................	Ma 2 el. Ma 1	255
Meniga.................................................	Ma 1	950
Summa	—	1,857

Personal i kategorien »Korpraler eller meniga» har beräknats under sex
månader innehava korprals och under sex månader menigs tjänsteställning.

Utskottet, som under avsnittet Personalstatemas konstruktion m. m. behandlat
den i propositionen och vissa motioner berörda frågan örn inrättanBihang
till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2. 10

Utskottet.

150

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

de av långtjänstunderbefälsbeställningar vid bl. a. kustartilleriet, har icke
något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

d. Reservpersonal.

I propositionen har förutsatts en utökning av kustartilleriets reservstat
med en majorsbeställning.

Beträffande reservpersonalen i övrigt har departementschefen uttalat, att
det under utarbetande varande förslaget till ny reservbefälsförordning för
armén syntes kunna i huvudsakliga delar läggas till grund för regleringen av
jämväl kustartilleriets reservpersonals ställning. Sedan erforderligt utredningsarbete
slutförts, borde det ankomma på Kungl. Majit att på grundval
av myndigheternas förslag utfärda erforderliga föreskrifter rörande reservpersonalens
anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Frågan örn reservpersonalens
avlönings- och övriga förmåner borde för hela försvarsväsendet
upptagas till behandling i ett sammanhang.

Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits, finner utskottet
icke anledning till erinran.

e. Övrig personal.

Departementschefen har framhållit, att försvarsutredningens beräkningar
rörande behovet av civil personal och rörande löneställningen för denna personal
i huvudsak syntes kunna godtagas som underlag för bedömandet av
kostnaderna för försvarsorganisationen. Härmed hade dock icke ställning
i detalj tagits till de framställda förslagen; dessa syntes böra i vanlig ordning
prövas år för år i samband med budgetarbetet.

Utskottet, som redan under avsnittet Möjligheter att åstadkomma elasticitet
i personalorganisationen upptagit till behandling den av herr Ekdahl
väckta, den civila personalen berörande motionen II: 346 och därför saknar
anledning att nu ytterligare beröra densamma, har intet att erinra mot
vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

5. Rekrytering.

a. l/ärnpliktiga.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Majit att i kommandoväg
utfärda närmare bestämmelser rörande de värnpliktigas tilldelning, har
departementschefen uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till
av försvarsutredningen verkställda beräkningar rörande kustartilleriets årsbehov
av värnpliktiga.

Vid kostnadsberäkningarna hade emellertid departementschefen utgått
från det av försvarsutredningen angivna behovet.

Utskottet.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har utskottet intet att erinra.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

151

b. Fast anställd personal.

Försvarsutredningen anförde, att officersrekryteringen borde ske i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande flottan. Rekryteringen
borde sålunda ske dels över den s. k. studentvägen, dels över manskapsvägen.
Den nuvarande rekryteringen manskapsvägen med anlitande av
studiestipendier borde ej längre komma till användning. För att under de
närmaste åren kunna genomföra den erforderliga utökningen av kustartilleriets
officerskår kunde det måhända bliva nödvändigt att jämväl utnyttja de
ytterligare rekryteringsvägar, som under senare år kommit till användning,
nämligen genom ordnande av särskilda utbildningskurser för officerare i
kustartilleriets reserv och för underofficerare å aktiv stat.

Beträffande underofficerskårens rekrytering förutsatte försvarsutredningen
icke någon väsentlig ändring.

I avseende å rekryteringen av manskap anförde utredningen, att densamma
i stort sett borde ske på motsvarande sätt som för närvarande. Första anställningstiden
borde dock omfatta fyra i stället för tre år.

Departementschefen har i huvudsak icke haft något att erinra mot vad
försvarsutredningen anfört i fråga om rekryteringen av kustartilleriets fast
anställda personal. Enär det emellertid tillkomme Kungl. Majit att utan riksdagens
hörande meddela närmare bestämmelser härom, hade departementschefen
icke nu funnit sig böra taga slutgiltig ställning till detaljerna i förslaget.
Vid frågans ytterligare handläggning syntes av underbefälsförbundet
och försvarsberedningen framförda synpunkter beträffande anställning över
stat under ett halvt år före den egentliga anställningstiden böra tagas under
övervägande. Underbefäl, som genomgått underofficersutbildning, borde äga
samma möjlighet att erhålla fortsatt officersutbildning som av departementschefen
förutsatts beträffande armén.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande rekryteringen
av den fast anställda personalen.

6. Utbildning.

Beträffande utbildningen vid kustartilleriet anförde försvarsutredningen
vissa allmänna synpunkter, varjämte beträffande de olika personalkategorierna
framlades närmare utformade förslag.

Departementschefen har i stort sett icke haft något att erinra mot de av
försvarsutredningen anförda synpunkterna och framlagda förslagen, vilka
syntes vara väl ägnade att ligga till grund för erforderliga bestämmelser i ämnet.
Emellertid har departementschefen, såsom tidigare anförts, förutsatt,
att en särskild utredning skulle komma till stånd rörande organiserandet av
utbildningsarbetet inom marinen.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets
utbildning.

Utskottet.

152

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

E. För marinen gemensam personal.

I. Mariningenjörkåren.

Såsom i annat sammanhang angivits har departementschefen föreslagit, att
frågan om utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt
utbildad personal skall göras till föremål för särskild utredning. I avvaktan
på resultatet av nämnda utredning, vilken borde omfatta jämväl mariningenjörkårens
ställning och arbetsuppgifter, samt med hänsyn till att kårens sammansättning
jämväl vore i hög grad avhängig av den militära förvaltningsapparatens
framtida organisation ansåge sig departementschefen icke för
närvarande böra taga slutlig ståndpunkt till frågan örn mariningenjörkårens
organisation.

Såsom utgångspunkt för kostnadsberäkningarna ha i propositionen använts
de av försvarsutredningen framlagda beräkningarna rörande personalbehovet
inom kåren.

I avseende på mariningenjörkårens reserv samt kårens rekrytering och
utbildning har departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu
framlägga några förslag, enär samtliga frågor rörande mariningenjörkåren
borde lösas i ett sammanhang i samband med den förutnämnda utredningen
rörande utnyttjandet inom försvarsväsendet av ingenjörtekniskt utbildad
personal.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts i fråga om mariningenjörkåren har utskottet
intet att erinra. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka
betydelsen av att frågan örn mariningenjörkårens organisation, rekrytering
och utbildning löses på sådant sätt, att fullt kvalificerad ingenjörspersonal
kommer att stå till förfogande såväl för konstruktionsarbeten som
för den dyrbara och komplicerade materielens skötsel och vård.

2. Marinintendenturkåren.

a. Stampersonal.

Bland annat med hänsyn till den avsevärda utvidgning av marinorganisationen,
som försvarsutredningens förslag innebar, föreslog utredningen en
omfattande utökning av marinintendenturkåren.

Emellertid har departementschefen med hänsyn till vad som framhållits
i vissa yttranden över utredningens betänkande ansett sig icke för närvarande
kunna fatta slutgiltig ståndpunkt till utredningens förslag beträffande marinintendenturkårens
omfattning. Denna fråga borde därför göras till föremål
för särskild utredning, varvid jämväl borde undersökas, huruvida vissa av
försvarsutredningen upptagna befattningar eventuellt kunde besättas med
civil personal.

Till grund för kostnadsberäkningarna har departementschefen dock ansett
sig kunna lägga utredningens beräkningar rörande behovet av intenden -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

153

turpersonal, enär ett ersättande av sådan personal med civil personal icke
syntes kunna medföra större ändringar i fråga om lönekostnaderna.

b. Reservpersonal.

Beträffande marinintendenturkårens reservpersonal framlade försvarsutredningen
vissa förslag, avseende personalens tjänstgöringsskyldighet i fred
och ekonomiska förmåner samt utformade i principiell överensstämmelse
med vad som redan gäller för flottans reservofficerare.

Departementschefen har ansett, att försvarsutredningens förslag till ändrade
tjänstgöringsförhållanden m. m. i stort sett kunde läggas till grund för
utformningen av erforderliga bestämmelser rörande marinintendenturkårens
reservpersonal. Emellertid borde med den slutliga regleringen av denna personals
anställningsförhållanden anstå i avbidan på resultatet av den i annat
sammanhang omförmälda utredningen rörande arméns reservpersonal.

c. Rekrytering.

Departementschefen har föreslagit, att marinintendenturkårens rekrytering
i enlighet med försvarsutredningens förslag skall kunna ske förutom över den
befintliga studentvägen även över en nyskapad manskapsväg med, i sistnämnda
fallet, möjligheter till vidareutbildning för både flottans och kustartilleriets
stammanskap.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren.

3. Marinläkarkåren.

Departementschefen har förordat, att beställningarna såsom marinläkare
av 1. graden skola uppdelas på två lönegrader. I avbidan på en revision av
tjänsteförteckningen i de olika avlöningsreglementena syntes härvidlag för
närvarande endast lönegraderna Ca 24 och Ca 22 böra komma i fråga. Samtliga
nytillkommande beställningar såsom marinläkare av 1. graden föreslogos
tillsvidare skola hänföras till lönegraden Ca 22.

Med viss jämkning av försvarsutredningens förslag har personalen å marinläkarkårens
stat i propositionen beräknats till 1 marinöverläkare, 3 förste
marinläkare samt 14 marinläkare av 1. graden. Härtill komma liksom i nuvarande
organisation 2 ögonläkare. Departementschefen har ej räknat med
några sjukhusläkare å marinläkarkårens stat vid genomförd organisation.

Det sammanlagda antalet tjänstgöringsmånader för marinläkare av 2. graden
och värnpliktiga läkare har i propositionen beräknats till 322 månader
mot av försvarsutredningen beräknade 304 månader. Departementschefen
har emellertid funnit sig tills vidare icke böra föreslå någon ändring i det av
utredningen till 38 beräknade antalet marinläkare av 2. graden.

Försvarsutredningen hade föreslagit, att de värnpliktiga läkarna skulle givas
en grundligare militär utbildning än vad hittills varit möjligt, samt hade
vidare framhållit, att den numera beslutade utökningen av ifrågavarande lä -

17 tskottet.

154

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

käres tjänstgöringstid medförde, att de läkarbefattningar, som tidigare besatts
med marinläkarstipendiater på och över stat, hädanefter kunde besättas med
. värnpliktiga läkare. Stipendiatinstitutionen borde sålunda efter en övergångsperiod
avskaffas.

Mot vad utredningen sålunda föreslagit beträffande de värnpliktiga läkarna
har departementschefen i huvudsak icke haft något alt erinra.

Slutligen har i propositionen framhållits, att i fråga om marinläkarkårens
reserv gällde detsamma som för övrig reservpersonal, nämligen att avlöningsoch
övriga förmåner borde bliva föremål för särskild utredning.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande marinläkarkåren.

4. Marinens poliskår.

Försvarsutredningen hade föreslagit viss utökning av marinens nuvarande
polisorganisation. Departementschefen har emellertid förutsatt, att marinens
poliskår tills vidare skall bibehållas vid nuvarande organisation och omfattning.
Frågan om ersättande av poliskåren med särskilda statspolisavdelningar
har nämligen ansetts böra upptagas till utredning, innan någon utökning
av den nuvarande polisorganisationen genomfördes.

Utskottet. Mot vad härutinnan anförts har utskottet intet att erinra.

5. Marinens ecklesiastikstat.

I propositionen har icke föreslagits någon ändring med avseende på marinens
ecklesiastikstat. Departementschefen har emellertid framhållit, att kostnaderna
för densamma, vid bifall till särskild till årets riksdag avlåten proposition,
hädanefter komme att bestridas av kyrkofonden till den del de ej belöpte
å klockare och kyrkvaktare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande marinens ecklesiastikstat föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

F. Utbildningsanstalter.

a. Flottans rekrytskola (sjömansskolan).

Såsom tidigare anförts har departementschefen biträtt försvarsutredningens
förslag om anordnande av en gemensam rekrytskola för flottans stammanskap.
Skolan borde i enlighet med utredningens förslag förläggas till Karlskrona
med utnyttjande av f. d. Karlskrona grenadjärregementes kaserner.
Elevantalet har beräknats till högst c:a 1,000 man, fördelade på 6 divisioner.

Skolan har avsetts skola stå under befäl av en chef, kommendörkapten.
För vardera av dess olika divisioner ha normalt beräknats 1 kapten såsom
divisionsbefälhavare, 4 instruktionsofficerare, 1 expeditionsunderofficer samt

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

155

10 instruktionsunderofficerare. För undervisningen i allmänbildande ämnen
ha förutsatts arvodesanställda civila lärare.

Departementschefen har framhållit, att behovet av instruktionspersonal givetvis
hängde samman med antalet elever och sålunda växlade samtidigt
med detta samt med hänsyn till olika kursers förläggning i land och ombord
etc. Departementschefen förutsatte emellertid självfallet, att ej större personal
sysselsattes vid skolan än som visade sig oundgängligen nödvändig.

Utskottet, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag om tillskapande
av en för flottans stammanskap gemensam rekrytskola, har intet att
erinra mot i förevarande avsnitt av propositionen framlagda förslag.

b. Marinens underofficersskola.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en för marinen gemensam underofficersskola.
Såsom motivering härför anfördes, att enär underofficersskolan
i egentlig mening komme att omfatta allenast ett läsår, ett fortsatt
bedrivande av densamma såväl på örlogsstationerna som vid kustartilleriet
skulle bliva mindre ekonomiskt. Samtidigt syntes det vara en fördel, att de
elever, som de båda föregående läsåren i försvarsväsendets läroverk tillsammans
bedrivit studier, även det sista året av underofficersutbildningen finge
gå i gemensam skola.

Departementschefen har anslutit sig till försvarsutredningens förslag örn
organiserande av en för marinen i dess helhet gemensam underofficersskola.
Skolans lokalfråga borde emellertid icke lämpligen nu upptagas till avgörande.
Åtskilliga skäl talade nämligen för förläggning av skolan i anslutning
till Stockholms örlogsstation i stället för -— såsom försvarsutredningen föreslagit
— Karlskrona örlogsstation. Det syntes dock icke möjligt att, på sätt
1942 års försvarsberedning ifrågasatt, därvid utnyttja något av arméns nuvarande
kasernetablissement i Stockholm. Departementschefen finge sålunda
förorda, att frågan om underofficersskolans förläggning upptoges till särskild
utredning i samband med frågan om förflyttningen av Stockholms örlogsbas.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av skolan, mot vilken
departementschefen icke haft något att erinra, hade beräknats under förutsättning
av ett elevantal av omkring 180. Departementschefen har dock i
anslutning till vissa remissyttranden framhållit, att en ökning av elevantalet
med upp till 20 å 25 procent icke syntes böra föranleda nämnvärd ändring
av skolans organisatoriska ram.

För skolans chef har i propositionen avsetts en beställning i lönegrad Oa 5
samt för souschefen en beställning i lönegrad Oa 3.

Utskottet finner förslaget örn inrättande av en för flottan och kustartilleriet
gemensam underofficersskola innebära en rationell och lämplig lösning av
förevarande organisationsspörsmål. I likhet med departementschefen anser
utskottet emellertid, att underofficersskolans lokalfråga icke lämpligen nu

Utskottet.

156

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

bör upptagas till avgörande. Beträffande underofficersskolans organisation
och personaluppsättning har utskottet intet att erinra mot vad i propositionen
därom anförts.

c. Sjökrigsskolan.

Försvarsutredningen förutsatte en avsevärd ökning av antalet elever vid
sjökrigsskolan samt föreslog en därav betingad förstärkning av skolans personalorganisation
.

Departementschefen, som erinrat om att sjökrigsskolans lokalfråga genom
beslut av 1941 års riksdag fått sin lösning och att skolan i samband därmed
komme att omvandlas till internatskola, har i huvudsak anslutit sig till försvarsutredningens
förslag rörande sjökrigsskolans organisation.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komme att åvila chefen
för skolan efter dennas förflyttning och omorganisation, borde enligt
departementschefens mening nämnde chef uppföras å skolans stat i lönegrad
Oa 6. För en souschef, tillika kasernbefälhavare m. m., borde avses en beställning
i lönegrad Oa 4 å skolans stat. I övrigt beräknades skolans behov
av militär och civilmilitär personal till 24 officerare, 2 intendenturofficerare,
2 mariningenjörer, 1 marinläkare, 16 underofficerare, 1 pensionerad officer
och 5 pensionerade underofficerare.

Enär utbildningen vid sjökrigsskolan under de närmaste åren komme att
avse större personalkontingenter än som vore att anse som normala med hänsyn
till befälskadrarnas storlek, komme vissa kostnader att överstiga de av
försvarsutredningen för den genomförda organisationen beräknade. Merkostnaderna
per budgetår under uppsättningsperioden syntes kunna beräknas till
i genomsnitt 20,000 kronor. Departementschefen förutsatte, att skolan under
uppsättningsperioden icke gåves större fast organisation än som erfordrades
för utbildningskontingentema efter uppsättningsperiodens slut.

Utskottet. Vad härutinnan i propositionen anförts föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

d. Sjökrigshögskolan.

Departementschefen, som icke förutsatt någon mera genomgripande ändring
i sjökrigshögskolans organisation, har anslutit sig till ett förslag av försvarsutredningen,
att de tekniska kurser, som nu äro ettåriga, skola utsträckas
till att omfatta något mer än tre terminer.

Av skolans militära lärare ha 5 beräknats vara avkopplade från annan
tjänstgöring för att kunna odelat ägna sig åt undervisningen. Av dessa ha
tre, vilka ansetts kunna tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet, föreslagits
skola uppföras på skolans stat i alternativt lönegrad Oa 3 eller Oa 4.

Utskottet. Utskottet biträder i propositionen beträffande sjökrigshögskolan framlagda
förslag.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

157

G. Frivilliga försvarsorganisationer.

a. Sjövärnskåren.

Departementschefen, som icke funnit det lämpligt att nu vidtaga några väsentligare
ändringar i sjövärnskårens organisation, har föreslagit, att befäl i
sjövärnskåren för framtiden i avlöningshänseende m. m. skall betraktas såsom
värnpliktigt befäl.

Departementschefen har vidare ansett, att de olika sjövärnsflottiljerna
borde erhålla bidrag till ''bestridande av kostnaderna för expeditionslokaler.
Sådant bidrag syntes böra utgå av reservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren.

Såsom under avsnittet Sjökrigsmaterielen framhållits, har i propositionen
beräknats medel för byggande av ett antal motorbåtar för sjövärnskåren.

Reservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren har i propositionen föreslagits
efter utgången av budgetåret 1942/43 skola tillsvidare utgå med ett av
försvarsutredningen föreslaget belopp av 65,000 kronor. Det borde ankomma
på Kungl. Majit att besluta örn anslagets disposition.

I likhet med departementschefen anser utskottet icke lämpligt att några
väsentligare ändringar i sjövärnskårens organisation nu vidtagas. Icke heller
i övrigt har utskottet något att erinra mot vad i propositionen under förevarande
avsnitt anförts.

b. Maritim ungdomsverksamhet.

Departementschefen har icke funnit tillräckligt material för närvarande föreligga
för ett slutligt ståndpunktstagande till frågan, huru den maritima
ungdomsrörelsen bör ordnas och huruvida något statligt bidrag regelmässigt
bör utgå till densamma.

Vad i propositionen anförts rörande maritim ungdomsverksamhet föranleder
intet uttalande från utskottets sida.

III. Marinens byggnader m. m.

Försvarsutredningen framhöll, att för genomförande av utredningens förslag
i vad avsåge marinens organisation erfordrades ett flertal nybyggnadsarbeten
ävensom iståndsättnings- och omändringsarbeten å byggnader m. m.

Departementschefen har framhållit, att det byggnadsprogram, som enligt
försvarsutredningens förslag borde genomföras i samband med marinorganisationens
utbyggnad under den närmaste femårsperioden, med utgångspunkt
från prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats till 43,644,000 kronor.
Såsom vid behandlingen av de för armén ifrågakommande byggnadsåtgärderna
framhållits, vore det icke möjligt att nu ingå på en närmare

Utskottet.

158

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

granskning av det framlagda byggnadsprogrammets detaljer vare sig i fråga
om planläggningen eller beträffande kostnadsberäkningarna. Dessa spörsmål
syntes böra upptagas till behandling i samband med framläggandet av
definitiva äskanden av anslag å riksstaten för de i perioden ingående budgetåren.
I förevarande sammanhang gällde det att bilda sig en uppfattning
örn huruvida det framlagda förslaget, särskilt med hänsyn till de därmed
förenade kostnaderna, borde kunna i stora drag godtagas som grundval för
femårsplanens kostnadsberäkningar.

För egen del har departementschefen funnit vissa av de i yttrandena framkomna
synpunkterna böra beaktas i samband med beslut örn medelsäskanden
för de olika ändamålen. Sålunda kunde redan nu förutses, att vissa besparingar
vore möjliga i förhållande till försvarsutredningens förslag i fråga
örn anordnandet av det för marinen avsedda intendenturförrådet. Vidare syntes
hänsyn icke ha tagits till att ett belopp om sammanlagt 250,000 kronor
redan anvisats, ehuru ej tagits i användning, för vissa ändringsarbeten å

f. d. infanterikasemerna i Karlskrona. Frågorna örn utnyttjandet av de nuvarande
lokalerna för marinens sjukhus i Karlskrona, därest en sammanslagning
av sjukhuset med länslasarettet i nämnda stad komme till stånd,
samt om användningen av den för Karlskrona kustartilleriregemente utnyttjade
underofficersbyggnaden syntes tarva ytterligare överväganden;
dessa spörsmål ägde för övrigt samband med frågan örn förläggningsort
för marinens underofficersskola. De på staten fallande kostnaderna för ett
sådant gemensamt sjukhus hade utredningen icke medtagit i kostnadsberäkningarna,
ehuru under femårsperioden utgifter för detta ändamål syntes
vara ofrånkomliga. Kostnaderna för markförvärv för vissa av utredningen
föreslagna nybyggnader inom Göteborgs kustartilleriförsvar och för Älvsborgs
kustartilleriregemente torde utredningen ha beräknat i underkant.
Beträffande utgifterna för anordnande av tjänstebostäder kunde delade
meningar göra sig gällande. Å ena sidan ville det förefalla, som örn en
minskning av de av utredningen för detta ändamål beräknade kostnaderna
borde kunna ske. A andra sidan hade vid remissbehandlingen framkommit
önskemål örn ytterligare tjänstebostäder.

I allt väsentligt syntes trots dessa erinringar försvarsutredningens byggnadsprogram
giva en nöjaktig uppfattning om den byggnadsverksamhet, som
vore nödvändig vid ett genomförande av den i propositionen förordade utbyggnaden
av marinorganisationen.

Emellertid hade vid remissbehandlingen framkommit önskemål rörande
ytterligare byggnads- och anläggningsarbeten utöver de av försvarsutredningen
föreslagna. Vissa av dessa önskemål syntes icke kunna avvisas. Vidare
hade marinförvaltningen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt
om anslag till vissa byggnadsarbeten, vilka icke inginge i det av försvarsutredningen
förordade byggnadsprogrammet. Det syntes vara att förvänta att
även framdeles ytterligare äskanden om anslag till byggnadsarbeten vid sidan
av de av utredningen förordade komme att framställas av de marina myndigheterna.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

159

Då det synts departementschefen angeläget, att de av försvarsutredningen
för marinens del under femårsperioden beräknade byggnadskostnaderna såvitt
möjligt icke överskredes, hade departementschefen med hänsyn härtill
nödgats utgå från att vissa, i propositionen närmare angivna, av de av utredningen
förordade byggnadsarbetena icke skola utföras under femårsperioden
eller utföras under nämnda period endast i viss begränsad omfattning. Härigenom
skulle ernås en kostnadsminskning under femårsperioden i fråga om
de av försvarsutredningen föreslagna arbetena med något över 4 miljoner
kronor.

Departementschefen har förklarat, att detta förslag till ändringar i byggnadsprogrammet
givetvis icke vore definitivt; kunde marinmyndigheterna
efter närmare övervägande anvisa andra utvägar för byggnadskostnadernas
nedbringande, borde frågan ånyo upptagas till övervägande. Departementschefen
utginge emellertid från att en besparing under femårsperioden med
minst det angivna beloppet skulle stå att ernå. Härvid lämnades öppet, om
icke vissa av de tjänstebostäder, som enligt departementschefens förslag skulle
falla utanför femårsperiodens byggnadsprogram, liksom även en del av de i
byggnadsprogrammet kvarstående tjänstebostäderna skulle kunna anordnas
såsom egnahem med statsunderstöd i särskild ordning vid sidan av det för
femårsperioden beräknade medelsbehovet.

Kostnaderna för de å femårsperioden fallande, av försvarsutredningens förslag
betingade byggnadsåtgärderna kunde sålunda uppskattas till omkring
39.5 miljoner kronor. För vid sidan av försvarsutredningens förslag liggande
byggnadsföretag skulle sålunda bliva disponibelt ett belopp av omkring 4 miljoner
kronor. Försiktigheten syntes emellertid bjuda att för nya ändamål under
femårsperioden beräkna ytterligare 4 miljoner kronor utöver den medelsanvisning,
beträffande vilken definitiva äskanden redan framställts i årets
statsverksproposition. Departementschefen förutsatte således, att marinens
byggnadsarbeten med utgångspunkt från prisnivån den 1 juli 1941 .skulle under
nämnda period — utöver sistnämnda medelsanvisning — hållas inom en
kostnadsram av omkring 48 miljoner kronor. Det mot sistnämnda belopp
svarande avskrivningsbehovet syntes — med tillämpning av de ändrade grunder
för avskrivning av nya kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond,
som angivits i årets statsverksproposition — kunna beräknas till omkring
23 miljoner kronor.

Utskottet, som vid behandlingen av arméns byggnadsfrågor, delvis i anledning
av väckta motioner, anfört vissa allmänna, försvarsväsendet i dess helhet
berörande synpunkter på frågan örn genomförandet av det i propositionen
förutsatta byggnadsprogrammet, saknar i förevarande sammanhang anledning
till annat uttalande än att vad'' i propositionen anförts beträffande
marinens byggnadsfrågor icke föranleder någon principiell erinran från utskottets
sida.

Utskottet.

160

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

IV. Organisationens genomförande.

Förs varsi! tr edni agen framhöll, att de av utredningen föreslagna ändringarna
i marinens organisation med några smärre undantag beräknades kunna
genomföras under femårsperioden.

De organisatoriska förändringarna i de olika marindistriktsledningarna
borde i huvudsak genomföras under budgetåret 1942/43.

Organisationen av örlogsstationerna och Göteborgs örlogsdepå sammanhängde
intimt med byggnadsfrågorna, vilka snarast borde bringas till lösning.
De föreslagna tre ekonomikontoren borde inrättas under budgetåret
1943/44. Utbyggandet av Gustafsviks örlogsdepå borde omedelbart påbörjas.

Organisationen av kustartilleriförsvaren och framförallt kustartilleritruppförbanden
sammanhängde intimt med genomförandet av byggnadsfrågorna,
vilka därför snarast måste lösas. Kasernetablissement för Älvsborgs kustartilleriregemente
borde sålunda omedelbart komma till utförande, och vissa
kompanier för detta regemente borde kunna uppsättas redan från och med
den 1 oktober 1942. Härnösands kustartilleridetachement borde träda i funktion
under budgetåret 1943/44.

Beträffande utökningarna av flottans och kustartilleriets personalkårer
framhöll försvarsutredningen, att under ett antal år framåt inom kaptensoch
löjtnantsgraderna komme att förefinnas vissa vakanser, vilka dock delvis
komme att uppvägas av ett överskott på fänrikar. Antalet underofficerare
måste i väsentlig omfattning utökad redan under första uppsättningsåret. I
den män vakanser komme att förefinnas inom underofficersgraderna, borde
ett mot antalet vakanta löner svarande extra antal furirsbeställningar få
upptagas i staten för manskap skårema.

Antalet marinläkare av 2. graden måste ökas så snabbt som rekryteringsmöjlighetema
medgåve. Under hela femårsperioden måste marinläkarstipendiater
på stat bibehållas.

Arbetena med färdigställande av nya lokaler för flottans sjömansskola
borde snarast påbörjas. Underofficersskolan borde träda i funktion tidigast
under budgetåret 1946/47. För sjökrigsskolan beräknades verksamheten i nya
lokaler kunna taga sin början under budgetåret 1942/43. Sjökrigshögskolans
övergång till förlängd utbildning i vissa högre kurser vore beroende av förhållanden,
som för närvarande icke helt läte sig överblicka.

Departementschefen, som hänvisat till vissa vid behandlingen av genomförandet
av ändringarna i arméorganisationen anförda synpunkter, har ansett,
att de av försvarsutredningen angivna riktlinjerna för genomförandet av
de föreslagna förändringarna i marinorganisationen skulle kunna i stort sett
läggas till grund för det fortsatta organisationsarbetet, dock med de avvikelser,
som betingades av i propositionen vidtagna förändringar i förhållande
till utredningens förslag. Emellertid torde det enligt departementschefens
mening böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för de anslag och
personalkadrar, som för varje budgetår bliva fastställda, besluta i vilken ord -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 161

ning och vid vilka tidpunkter de olika organisationsändringarna skola genomföras.

Vad i propositionen anförts rörande organisationens genomförande giver
icke anledning till erinran från utskottets sida.

Avd. VII. Flygvapnets organisation,

i. Krigsorganisationen.

Departementschefen har funnit den utformning och omfattning, som av
försvarsutredningen givits flygvapnets krigsorganisation, i stort sett lämplig.
Detta innebär, att i flygvapnets krigsorganisation skulle komma att ingå:

1. Flygledningen i högkvarteret, bestående av chefen för
flygvapnet med flygstaben samt flygförvaltningen.

2. Ett antal krigsflygförband.

3. Fem flygbasområden, vartdera under befäl av en flygbasområdeschef
jämte stab.

4. Ett antal basförband, vilka uppsättas dels av fredsflottiljerna
(krigsflygskolan), dels av flygbaskåren.

5. Depåer, en för varje mobiliserad flottilj, för fjärr-, armé- och marinspaningsförbanden
samt för flygbaskåren.

6. Krigsflygskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig.

7. Flygkadettskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig antingen
som kadettskola eller som flygskola för utbildning av flygförare.

8. Signalskolan, som med viss inskränkning fortsätter sin verksamhet
i krig.

9. Centrala flygverkstäder.

En närmare redogörelse för den föreslagna krigsorganisationen framgår av
särskilt hemligt bihang till försvarsutredningens betänkande.

Departementschefen har vidare framhållit, att han icke nu vöre beredd att
föreslå någon förstärkning av flygvapnets krigsorganisation samt att det borde
ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörliga militära myndigheter
närmare bestämma krigsorganisationens struktur.

Slutligen har departementschefen anfört, att av krigsorganisationen föranledda
personalbehov lagts till grund vid beräkningen av flygvapnets kadrar
av fast anställd personal.

Under hänvisning till vad utskottet inledningsvis anfört rörande en förstärkning
av flygvapnets organisation utöver vad departementschefen föreslagit
vill utskottet uttala sin anslutning till vad i propositionen anförts rörande
flygvapnets krigsorganisation.

Utskottet.

U tskottet.

162

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

II. Fredsorganisationen.

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben.

I avbidan på den förestående omprövningen av de militära förvaltningarnas
organisation har departementschefen ansett, att chefen för flygvapnet,
liksom hittills, borde utöva högsta chefskapet över flygförvaltningen.

I propositionen har vidare föreslagits, att en befattning såsom souschef vid
flygstaben (överste i lönegraden Oa 6) skall inrättas och att flygstaben skall
bestå av — förutom chef för staben (överste i lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode
till lönegraden Ob 3) samt den nye souschefen — sex avdelningar och
tre sektioner, nämligen expedition, organisationsavdelning, utbildningsavdelning,
i vilken jämväl personalsektionen skulle ingå, operationsavdelning, i
vilken jämväl flygfältsektionen skulle ingå, flygsäkerhets- och haveriavdelning,
signal- och väderleksavdelning samt pressektion. Inom utbildningsavdelningen
borde inrättas en befattning som studierektor.

I propositionen har vidare anförts, att flygöverläkaren borde lyda direkt
under chefen för flygvapnet såsom föredragande i ärenden rörande hälsovård
och sjukvård inom flygvapnet ävensom att flygöverläkaren borde tjänstgöra
såsom inspektör för hälso- och sjukvården vid flygvapnets förband. Flygöverläkaren
borde till sitt förfogande ha en förste flygläkare såsom assistent
samt en mindre expedition.

Departementschefen har beräknat flygstabens behov av militär och civilmilitär
personal på aktiv stat till 35 officerare (1 överste i lönegraden Ob 2,
1 överste i lönegraden Oa 6, 7 övriga regementsofficerare och 26 kaptener),
1 underofficer (fanjunkare), 6 stammanskap (på staten för Roslagens flygflottilj)
samt 1 flygingenjör.

Departementschefen har anfört, att flygstabens organisation av praktiska
skäl icke nu borde i detalj fastlåsas. Lämpligen borde det ankomma på
Kungl. Maj:t att medgiva de jämkningar i organisationen, som kunde visa sig
önskvärda och utan kostnadsökning vore möjliga att genomföra.

Utskottet. Utskottet finner den i propositionen föreslagna organisationen av flygstaben
i stort sett lämplig och har sålunda intet att erinra mot vad i propositionen
under förevarande avsnitt anförts.

B. Flygförvaltningen.

Departementschefen har framhållit, att frågan rörande flygförvaltningens
slutgiltiga organisation icke nu kunde bedömas och att försvarsutredningens
personalberäkningar kunde komma att icke oväsentligt ändras vid framläggandet
av förslaget till en ny förvaltningsorganisation. I avvaktan på lösningen
av frågan om försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation hade de -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

163

partementschefen emellertid vid uppgörande av personalförteckningarna för
flygvapnet i huvudsak följt utredningens förslag.

Vad härutinnan i propositionen anföres föranleder intet uttalande från
utskottets sida.

C. Flygbasområden.

I propositionen har föreslagits, att landet indelas i fem flygbasområden,
nämligen Södra, Västra, östra, Norra och Övre Norrlands. Flygbasområdena
borde få den avgränsning som försvarsutredningen föreslagit; dock borde det
ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar härutinnan, vartill erfarenheterna
kunde föranleda. Varje flygbasområde borde stå under befäl
av en direkt under chefen för flygvapnet lydande chef, flygbasområdeschef,
vilken borde till sitt förfogande ha en stab under befäl av en major och bestående
av stabsavdelning och underhållsavdelning. Beträffande flygbasområdesstaben
borde hinder dock icke möta att inom ramen för personalorganisationen
vidtaga de jämkningar, som framdeles kunde befinnas lämpliga.

Departementschefen har förordat, att för befattningarna som flygbasområdeschefer
borde avses generalspersoner eller regementsofficerare ur flygvapnet,
vilka avgått ur aktiv tjänst, samt att till dessa befattningshavare borde
utgå arvoden, motsvarande lön i löneklassen Oa 15.

Chefen för Norrbottens flygbaskår borde tillika tjänstgöra såsom flygbasområdeschef
inom övre Norrlands flygbasområde, och kårstaben vid flygbaskåren
borde jämväl fungera såsom flygbasområdesstab.

I propositionen ha föreslagits följande förläggningsplatser för flygbasom -

rådesstaberna:

för Västra flygbasområdesstaben.................... Göteborg

» Östra » .................... Stockholm

» Norra » Östersund samt

» Övre Norrlands flygbasområdesstab.............. Luleå.

Departementschefen har slutligen framhållit, att Södra flygbasområdesstaben
av försvarsutredningen föreslagits skola förläggas till Ängelholm, dit
Tionde flygflottiljen (F 10) enligt utredningens förslag skulle slutgiltigt förläggas.
Enär departementschefen emellertid icke vore beredd att föreslå
Ängelholm såsom slutgiltig förläggningsplats för nämnda flottilj, kunde icke
heller förslag till förläggningsplats för Södra flygbasområdesstaben nu framläggas.
Därest flottiljen bleve förlagd till Skåne, borde staben förläggas till
flottiljens blivande förläggningsplats eller plats i anslutning till denna, men
örn flottiljen icke bleve förlagd till Skåne, finge departementschefen återkomma
med förslag till förläggningsplats för ifrågavarande stab.

Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet, behovet av en effektiv basorganisation,
förvaltningen av krigsflygfälten och anläggningarna vid dessa samt
förvaltningen och vården av vissa förråd finner utskottet det vara av behovet

Utskottet.

Utskottets

164

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

påkallat, att en territoriell organisation tillskapas för flygvapnets del. Utskottet
biträder vad härutinnan föreslagits i propositionen. Utskottet förutsätter
därvid, att det skall ligga i Kungl. Maj:ts skön att besluta om de jämkningar
ifråga om benämnings- och organisationsfrågor, till vilka erfarenheterna
under uppsättningen kunna föranleda. Enär Kungl. Majit numera, enligt
vad närmare angives under rubriken Flygförband, föreslagit, att Tionde flygflottiljen
skall förläggas till Ängelholm, bör jämväl, i enlighet med vad i propositionen
förutsatts, Södra flygbasområdesstaben förläggas till Ängelholm.

D. Flygförband.

I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

Departementschefen har i propositionen nr 210 framhållit, att en av de
viktigaste åtgärderna vid genomförandet av en ny försvarsorganisation måste
vara att skapa ett starkt och slagkraftigt flygvapen. Den år 1936 beslutade
fredsorganisationen av flygvapnet vöre även efter de förstärkningar, som därefter
vidtagits, att anse såsom otillräcklig. Den av försvarsutredningen förordade
utökningen av flygvapnet måste betraktas som ett minimiprogram, vilket
som sådant kunde godtagas. En ytterligare utvidgning av flygvapnet vore
önskvärd, och departementschefen hade därför i princip intet att erinra mot
uppsättandet av en sjunde jaktflottilj. Departementschefen vore dock icke beredd
att utan ytterligare överväganden taga slutlig ställning till denna fråga.
För att den sjunde jaktflottiljens uppsättning icke skulle fördröjas, därest
beslut om dess uppsättning komme att fattas i en nära framtid, förordades
emellertid, att arbetena med iordningställande av ett flygfält, som vid behov
kunde utnyttjas för nämnda flottiljs räkning, snarast påbörjades samt att sådana
förberedelser redan nu vidtoges, att av flottiljens materiel- och personaltilldelning
föranledd anskaffning och utbildning kunde inläggas i anskaffnings-
och utbildningsprogrammen.

Departementschefen har sålunda biträtt försvarsutredningens förslag, att
flygvapnets fredsorganisation bland annat skulle omfatta sexton flygflottiljer,
nämligen sex bombflottiljer, sex jaktflottiljer, en torped- och minflottilj (i det
följande benämnd torpedflottilj), en fjärrspaningsflottilj, en arméspaningsflottilj
samt en marinspaningsflottilj. Dessa förband borde förläggas flottiljvis
samt fördelas på fyra flygeskadrar och en arméspaningsflottilj.

Förläggningsplatser för eskaderstabema borde bliva, för första, tredje och
fjärde eskaderstabema Stockholm samt för andra eskaderstaben Göteborg.

Benämningar och förläggningsplatser för de nytillkommande flygflottiljerna
borde bliva:

En jaktflottilj...... F 13, Bråvalla flygflottilj...... Norrköping

En bombflottilj____ F 14, Hallands flygflottilj...... Halmstad

En jaktflottilj...... F 15, Hälsinge flygflottilj...... Söderhamn

En jaktflottilj...... F 16, Upplands flygflottilj...... Uppsala

En torpedflottilj ... F 17, Blekinge flygflottilj...... Ronneby

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 165

Sedermera har i proposition nr 328 angående vissa ytterligare nied den
fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter sammanhängande markförvärv
föreslagits — i samband med äskande av medel till markförvärv för
Tionde flygflottiljen — att nämnda flottilj skall förflyttas från sin nuvarande
provisoriska förläggning i Malmö och förläggas till Barkåkra invid Ängelholm.
1 samband därmed har flottiljens benämning föreslagits ändrad från
Tionde flygflottiljen (F 10) till Skånska flygflottiljen (F 10).

I de likalydande motionerna I: 226 av herrar Gabrielsson och Bäckström
samt II: 306 av herrar Skoglund i Umeå och Hansson i Vännäsby har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att en nyuppsatt jaktflottilj, F 15, skall
förläggas till Umeå och benämnas Västerbottens flygflottilj.

Såsom under avsnittet Allmänna synpunkter anförts, har därjämte frågan
om flygvapnets omfattning berörts i motionerna I: 233 samt II: 327 och 348.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter
måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den
i propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram,
har redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan
om en förstärkning av flygvapnet utöver vad som i propositionen föreslagits.
Utskottet har därvid anslutit sig till departementschefens uppfattning,
att, därest så med hänsyn till utbildnings- och andra organisatoriska förhållanden
visar sig möjligt, en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden.
Utskottet räknar sålunda med att denna sjunde jaktflottilj kommer
att ingå i flygvapenorganisationen. Därvid har utskottet också understrukit
angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt
förslag i frågan. Utskottet, som saknar anledning att i förevarande sammanhang
beröra de motionsvis framförda förslagen örn ytterligare utökning av
flygvapnet, utgår i enlighet med det anförda för närvarande från den omfattning
av flygvapnet, som i propositionen nr 210 föreslagits.

Utskottet förordar alltså, att utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer
— ytterligare tre jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och
minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen
nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de nytillkommande jakt- och
torpedflottiljerna ävensom benämningarna å dessa har utskottet intet att
erinra. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen rörande förläggningen
av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är den föreslagna förläggningsplatsen
vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter. Utskottet har
emellertid efter ytterligare undersökningar funnit, att den i propositionen
sålunda förordade förläggningsplatsen måste anses vara den ur olika synpunkter
lämpligaste. Av det anförda framgår, att utskottet finner sig böra
avstyrka motionerna 1: 226 och II: 306.

Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflottiljen (F 14)
vill utskottet erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 — efter
redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande för Bihanti

tilt riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 aud. nr 2. 11

Utskottet.

166

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

läggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad
träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare
undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare granskning
av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen
gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen
till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid
frågan ånyo underställas riksdagen. Utskottet har intet att erinra mot
vad departementschefen sålunda anfört.

Utskottet finner den i propositionen nr 328 föreslagna platsen för nuvarande
Tionde flygflottiljens (F 10) förläggning, Barkåkra invid Ängelholm, vara
för ändamålet lämplig. Ängelholm torde därvid böra fastställas som förläggningsort.
Utskottet har intet att erinra mot att flottiljens benämning i samband
därmed ändras till Skånska flygflottiljen.

Med de förläggningsplatser, som flygflottiljerna med det av utskottet förordade
förslaget komma att erhålla, finner utskottet de i propositionen föreslagna
förläggningsplatsema för eskaderstaberna vara lämpligt valda, varför
desamma av utskottet förordas.

2. Flygeskadrarna.

I propositionen har framhållits, att det icke vore möjligt för chefen för
flygvapnet att föra direkt befäl över flygflottiljerna, i vad berörde dessas
taktiska och operativa utbildning samt visst krigsförberedelsearbete, sedan
flygvapnet fått den omfattning departementschefen förordade. Det syntes
därför nödvändigt att skapa en befälsinstans mellan chefen för flygvapnet
och flottiljcheferna, och man borde därvid bygga vidare på den organisation
— eskaderorganisationen — som tillskapats genom 1936 års försvarsbeslut.
Flygflottiljerna — med undantag av arméspaningsflottiljen — borde
i fred indelas på fyra flygeskadrar.

Departementschefen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en av
försvarsutredningen föreslagen eskaderindelning, enligt vilken flygförbanden
skulle fördelas på följande sätt:

Första flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 1, F 4, F 12 och F 15.

Andra flygeskadern: Eskaderstab: Göteborg.

Flygförband F 6, F 7, F 9 och F 14.

Tredje flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 8, F 10, F 13 och F 16.

Fjärde flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 2, F 11 och F 17.

Departementschefen har emellertid framhållit, att det borde ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i eskaderindelningen, vartill erfarenheterna
eller ytterligare överväganden kunde giva anledning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

167

Varje eskader har föreslagits skola stå under befäl av en eskaderchef,
överste i lönegraden Ob 2, med en stab till sitt förfogande. Beträffande
eskaderchefs uppgifter i fred har departementschefen anslutit sig till vissa
av försvarsutredningen anförda synpunkter. De angivna uppgifterna borde
emellertid, enligt vad departementschefen vidare anfört, icke få betraktas
såsom bindande. Kungl. Maj:t borde äga att anpassa eskaderchefs uppgifter
efter de erfarenheter, som vunnes beträffande organisationens lämplighet.
Departementschefen funne det icke uteslutet, att efter vunna erfarenheter rörande
eskaderchefs ansvar och arbetsuppgifter en omprövning jämväl av
eskaderchefs löneställning kunde befinnas påkallad.

Av försvarsutredningen uppgjort förslag rörande eskaderstabernas personalorganisation
har departementschefen ansett sig i avbidan på närmare erfarenheter
kunna lägga till grund för kostnadsberäkningarna.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har anförts, att
det syntes vara möjligt att, utan eftersättande av kraven på beredskap, i
fredstid begränsa antalet eskaderstaber till två och ersätta två av de föreslagna
nya beställningarna för eskaderchefer med två beställningar i lönegraden
Ob 1 för ställföreträdande eskaderchefer.

Utskottet finner det uppenbart, att — med den omfattning flygvapnet nu
avses skola få — en permanent befälsinstans måste inrättas mellan chefen
för flygvapnet och flottiljcheferna. Härvid torde det vara lämpligt att bygga
vidare på eskaderorganisationen. Den föreslagna eskaderindelningen synes
vara väl avvägd. Även i övriga hänseenden biträder utskottet propositionens
förslag i denna del.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka motionen II: 348, i vad densamma avser
förevarande frågor.

3. Flygflottiljerna.

I propositionen har föreslagits, att flygflottiljen i fred skall organiseras på
chef, stab och fyra divisioner, nämligen två övnings-, en skol- och en specialdivision.
Kungl. Maj:t borde dock vara oförhindrad att utan personalökning
vidtaga de ändringar i organisationen, vartill vunna erfarenheter gåve anledning.

Departementschefen har ansett sig icke kunna förorda, att — såsom försvarsväsendets
underbefälsförbund föreslagit — antalet flygande stammanskap
ökades utöver försvarsutredningens förslag, enär ett större antal stammanskap
icke borde erhålla flygutbildning än som erfordras för att täcka
behovet av flygförarutbildade underofficerare.

I propositionen har —- likaledes i anledning av förslag från underbefälsförbundets
sida — vidare anförts, att antalet stammanskap såsom flygmekaniker
icke kunde minskas, dels på grund av beredskapsskäl och dels med
hänsyn till att flygmaterielen, som blivit alltmer komplicerad och svårskött,
icke minst av flygsäkerhetsskäl krävde ett stort antal väl kvalificerade och
yrkesskickliga mekaniker.

Utskottet.

168

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Flottiljernas behov av militär och civilmilitär personal på stat har i propositionen
beräknats till 458 officerare (16 flottiljchefer, 16 överstelöjtnanter,
16 majorer, 179 kaptener och 231 löjtnanter), 740 underofficerare (32 förrådsförvaltare,
8 flottiljkassörer, 52 flygstationsmästare, 260 fanjunkare,
varav 8 i flottiljkassörsbefattningar, och 388 sergeanter), 3,946 stammanskap
(811 överfurirer, 1,424 furirer, 622 korpraler och 1,089 vicekorpraler och
meniga) samt 351 civilmilitärer (varav 35 flygingenjörer och 16 flygläkare).

För att tillgodose behovet av erforderlig beredskap måste flygövningar året
runt bedrivas med minst två övningsdivisioner. Med hänsyn härtill är en
utökning av flottiljernas organisation ofrånkomlig. Utskottet finner sig därför
böra biträda det framlagda förslaget om att flottiljen skall organiseras på
chef, stab och fyra divisioner, varav en specialdivision, i stället för såsom för
närvarande chef, stab och tre divisioner.

Utskottet ansluter sig även i övriga hänseenden i huvudsak till vad i propositionen
anföres under detta avsnitt. En viss avvikelse från det i propositionen
framlagda förslaget föranledes dock av vad utskottet, enligt vad i det
följande under avsnittet Flygvapnets personal närmare anföres, föreslår beträffande
flottiljkassörernas ställning.

4. Flygbaskåren.

I propositionen har anförts att flygbaskåren i fred borde vara organiserad
på chef — överste i lönegraden Oa 6 — ävensom stab, en specialdivision och
en basbataljon. Kungl. Maj:t borde emellertid äga vidtaga de ändringar i
flygbaskårens organisation, som betingades av vunna erfarenheter. Chefen
för flygbaskåren, borde tillika vara chef för övre Norrlands flygbasområde.

Departementschefen har beräknat flygbaskårens behov av militär och civilmilitär
personal på stat till, förutom chef (överste), 9 officerare (1 major,
3 kaptener och 5 löjtnanter), 21 underofficerare (2 förrådsförvaltare, 1 flygstationsmästare,
8 fanjunkare, varav 1 i flottiljkassörsbefattning och 10 sergeanter),
157 stammanskap (5 överfurier, 70 furirer, 30 korpraler och 52 vicekorpraler
och meniga) samt 9 civilmilitärer (varav 1 flygingenjör och 1 flygläkare)
.

Mot vad härutinnan i propositionen föreslagits har utskottet i huvudsak
intet att erinra. Såsom under avsnittet Flygvapnets personal anföres, bör dock
antalet fanjunkare minskas med 1, medan i stället bör upptagas en beställning
såsom flottiljkassör av 2. klassen.

E. Centrala flygverkstäderna m. m.

a. Centrala flygverkstäderna.

I propositionen nr 210 har framhållits, att de två nu befintliga centrala
flygverkstäderna icke ägde tillräcklig kapacitet för det utökade flygvapen,
som i propositionen föreslagits. Enär erforderlig förstärkning av flygvap -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

169

nets centrala verkstadsorganisation icke kunde vinnas enbart genom utvidgning
av de nuvarande verkstäderna, måste i enlighet med försvarsutredningens
förslag ytterligare en central flygverkstad inrättas.

I proposition nr 322, angående vissa med den fortsatta utbyggnaden av
landets försvarskrafter sammanhängande markförvärv, har sedermera — i
samband med äskande av medel för markförvärv och byggnadsarbeten för
den nya centrala flygverkstaden — föreslagits, att denna skall förläggas till
Arboga.

I avbidan på resultatet av den förebådade utredningen rörande den ingenjörsutbildade
personalens användning inom försvarsväsendet har departementschefen
i propositionen nr 210 beräknat behovet av militär personal
till en pensionerad officer i arvodesbefattning vid varje central flygverkstad
samt behovet av civilmilitär personal på stat till en flygdirektör och 6 flygingenjörer
vid envar av verkstäderna vid Malmen och i Västerås samt en
flygdirektör och 5 flygingenjörer vid den nya verkstaden.

I motion II: 330 i anledning av propositionen nr 210 har herr Åqvist hemställt,
att riksdagen ville uttala sig för att till örebro förlägga bland annat
den nya centrala flygverkstaden. Vidare ha vissa motioner väckts i anledning
av det i propositionen nr 322 framlagda förslaget örn förläggningsplats för
denna verkstad.

De skäl, som anförts för inrättande av en ny central flygverkstad i samband
med flygvapnets utbyggnad, finner utskottet övertygande. Utskottet ansluter
sig sålunda till förslaget därom och har icke heller i övrigt något att
erinra emot vad i propositionen nr 210 anförts i fråga om de centrala flygverkstäderna.

Vad beträffar förläggningsplatsen för den nya centrala verkstaden kommer
utskottet att upptaga frågan härom till prövning i samband med behandlingen
av den till utskottet hänvisade propositionen nr 322 jämte därtill hörande
motioner. Därvid kommer utskottet jämväl att till behandling upptaga motionen
11:330 i förevarande del.

b. Försä/cscentra/en.

Departementschefen har erinrat om att frågan örn försökscentralens organisation
folie direkt inom det område, som syntes komma att beröras av den
ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.
I avvaktan på avgörandet i denna fråga har departementschefen
beräknat försökscentralens behov av aktiv personal i enlighet med försvarsutredningens
förslag till 1 regementsofficer, chef, 3 kompaniofficerare, 1 förrådsförvaltare,
2 sergeanter, 2 flygdirektörer (varav 1 flygande), 2 flygingenjörer
(varav 1 flygande), 1 verkmästare och 3 mästare.

Vad i propositionen anförts beträffande försökscentralen föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Utskottet

U tskoltet

170

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

c. Centralförråden.

I propositionen har anförts, att den föreslagna utökningen av flygvapnet
komme att kräva särskilda anstalter för materielens centrala förrådshållning,
och har därför förordats att en centralförrådsorganisation inrättats vid flygvapnet
i enlighet med försvarsutredningens förslag, innebärande att

för flygmateriel inrättas ett huvudkontor jämte centralförråd vid Malmen
samt ytterligare ett under huvudkontoret sorterande centralförråd vid vardera
Västerås och platsen för den nya centrala flygverkstadens förläggning;

för vapenmateriel inrättas ett huvudkontor jämte centralförråd vid platsen
för den nya centrala flygverkstadens förläggning samt ytterligare ett under
huvudkontoret sorterande centralförråd vid Malmen;
för intendenturmateriel inrättas ett centralförråd i Västerås.
Departementschefen har beräknat det sammanlagda behovet av militär
och civilmilitär personal på stat i enlighet med försvarsutredningens förslag
till 1 förrådsförvaltare, 1 flygdirektör och 2 mästare.

Även enligt utskottets mening föreligger ett starkt behov av en central förrådsorganisation
inom flygvapnet, och utskottet kan därför tillstyrka departementschefens
förslag i denna del. Det bör dock ankomma på Kungl. Majit
att avgöra å vilka platser huvudkontoren för flyg- och vapenmateriel skola
förläggas.

F. Flygmaterielen.

Försvarsutredningen anförde i sitt betänkande vissa allmänna synpunkter
på frågorna om flygmaterielens anskaffning, antalet krigsflygplan och dessas
livslängd samt den fortsatta användningen av krigsflygplan, som avförts
ur första linjen. Sålunda framhöll utredningen, att hög materiell beredskap
måste upprätthållas, varför krigsflygförbandens flygplanbehov vid mobilisering
mäste vara tillgodosett redan i fredstid. Flygmaterielen måste vidare
uppfylla kraven på modernitet; den största livslängd, som kunde godtagas
för ett krigsflygplan i första linjen, vore därför sju år. Materielen borde vara
i möjligaste mån enhetlig och i största möjliga utsträckning kunna tillverkas
inom landet. Slutligen borde materielen utnyttjas på ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt; bland annat borde därför vissa flygplan, som
avförts ur första linjen, användas för andra uppgifter, såsom övningsflygning,
målflygning och transportflygning.

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till dessa försvarsutredningens
synpunkter samt uttalat att flygmaterielens anskaffning och förnyelse
borde ske successivt och att för ändamålet årligen tämligen jämna
anslag borde ställas till förfogande.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen ansett det vara
av största betydelse för vårt land att ha tillgång till en högt uppdriven konstruktions-
och försöksverksamhet på flygmaterielområdet. Departementschefen
har därför funnit angeläget, att betingelser bereddes för vetenskapliga
undersökningar inom landet jämväl beträffande flygmotorer och propellrar.

171

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I anledning av att försvarsutredningen anfört, att ett syftemål för framtiden
syntes vara en konkurrenskraftig flygindustri, fördelad på flera från
varandra fristående företag, har departementschefen framhållit, att åtgärder
icke nu borde vidtagas för åstadkommande av en uppdelning av den för tillverkning
av krigsflygplan erforderliga industrien. 1 nuvarande läge skulle
en sådan åtgärd medföra fördröjning av produktionen, varför alla ansträngningar
borde koncentreras på att ernå största möjliga effektivitet vid de redan
befintliga företagen. Flygindustriens framtida organisation syntes bliva beroende
av faktorer, som icke nu kunde bedömas. Någon anledning att i detta
sammanhang taga ställning till ifrågavarande spörsmål förelåge därför icke.

Av försvarsutredningen framlagda kostnadsberäkningar rörande flygmaterielen
ha icke givit departementschefen anledning till erinran.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en uppdelning av
flygindustrien icke bör ske i nuvarande läge. Med hänsyn till vikten av att
flygvapnets utbyggnad och förstärkning genomföres så snabbt som möjligt
böra emellertid alla åtgärder vidtagas för en snabb ökning av produktionstakten.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att till förhindrande
av förseningar i produktionen endast oundgängligen erforderliga ändringar
i för serietillverkning godkända flygplan- och motortyper böra företagas.
Av vikt är också, att flygplan- och flygmotorindustriernas tillgodoseende
med arbetskraft på allt sätt underlättas.

Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

G. Flygvapnets personal.

a. Allmänna synpunkter.

Försvarsutredningen framhöll, att fordran på hög beredskap måste bliva
bestämmande för flygvapenpersonalens kvantitet och kvalitet. Ur beredskapssynpunkt
borde därför helst samtlig personal i krigsflygförbanden utgöras
av stampersonal. Av kostnads- och rekryteringsskäl hade utredningen emellertid
räknat med att av krigsflygförbandens flygstyrkor i medeltal allenast

skulle utgöras av stampersonal, medan återstoden skulle bestå av reservpersonal
och värnpliktiga.

Flygmaterielen vöre — enligt vad utredningen vidare framhöll — dyrbar,
komplicerad och svårskött. Av personalen krävdes därför en långt gående
specialisering och en högt utvecklad yrkesskicklighet. För att tillgodose fordringarna
på markpersonalens specialisering föresloge utredningen dels en
utökning av den tekniska personalen och dels införande av vissa nya personalkategorier.
För att främja yrkesskickligheten förordade utredningen
införande av en ny manskapskategori med lång tjänstetid samt viss omläggning
av manskapets utbildning.

Utredningen framhöll slutligen, att utredningen — bland annat för att
erhålla samma organisation inom samtliga försvarsgrenar samt för att lätta
flygledningens arbetsbörda — haft frågan örn inrättande av kåre!- för flyg -

Utslcottet.

172

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vapnets intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal under övervägande.
Ehuru förslag icke framlagts om inrättande av sådana kårer, hade utredningen
dock ansett, att denna fråga borde tagas under noggrann prövning.

Mot försvarsutredningens berörda uttalanden har departementschefen i
huvudsak icke framställt någon erinran.

Departementschefen har sålunda i likhet med utredningen ansett sig icke
kunna taga slutgiltig ställning till frågan om inrättande av kårer för flygvapnets
intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal. Denna fråga borde
göras till föremål för ytterligare överväganden, varvid spörsmålet om inrättande
av en flygingenjörkår borde prövas i samband med utredningen rörande
den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet.

Enligt vad departementschefen vidare anfört, hade han icke funnit bärande
skäl föreligga för ett av underofficers- och underbefälsförbunden ifrågasatt
överförande till militär stat av cilvilmilitär personal av underofficers
tjänsteklass. I detta sammanhang har departementschefen framhållit den
skillnad i tjänstgöringsförhållanden, som förefunnes mellan stammanskapet
vid flygvapnet och stammanskapet vid övriga försvarsgrenar, vilket sammanhängde
med den tekniskt betonade tjänsten vid flygvapnet. Detta förhållande
inverkade såväl på stammanskapets ställning inom vapnet som på dess
rekrytering och utbildning.

Departementschefen har slutligen, i överensstämmelse med vad i annat
sammanhang anförts, uttalat att de föreslagna personalstaterna närmast
vore att betrakta som en beräkningsgrund, samt förutsatt, att frågor örn
inrättande av nya befattningar skulle prövas för varje särskilt budgetår alltefter
organisationens utbyggande.

I motionen II: 332 av herrar Björling och Sundström i Skövde har hemställts,
att riksdagen med beaktande av i motionen anförda synpunkter måtte
hos Kungl. Majit anhålla om närmare utredning och framläggande av förslag
för riksdagen örn ändrad personal- och därav avhängig utbildningsorganisation
vid flygvapnet.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda allmänna synpunkterna på flygvapnets
personal har utskottet i huvudsak intet att erinra. Motionen II: 332 finner sig
utskottet icke böra tillstyrka.

b. Militär personal.

Departementschefen, som — i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningen
— beräknat behovet av militär personal på sätt framgår av
personalförteckningar, vilka varit för utskottet tillgängliga, har inledningsvis
förklarat sig biträda försvarsutredningens förslag, att samtliga officerare
på stat — utom i intendenturbefattning — skola vara flygande.

Ett av försvarsutredningen framlagt förslag örn inrättande av beställningar
i lönegraden UO 3 för flygstationsmästare och flottiljkassörer har jämväl av
departementschefen biträtts. Med anledning av vad försvarsberedningen därom
anfört borde emellertid för flottiljkassörsbefattningarna beräknas — i

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

173

stället för 18 beställningar i lönegraden UO 3 — 9 beställningar för flottiljkassörer
i lönegraden UO 3 och 9 fanjunkarbeställningar i lönegraden UO 2.

I propositionen har vidare anförts, att befattningarna såsom kasemunderofficer
och köksföreståndare framdeles borde bestridas av pensionerad personal
i arvodesbefattning. I avvaktan på att personalläget möjliggjorde befattningarnas
tillsättande med sådan personal borde ifrågavarande befattningar
liksom nu uppehållas med kontraktsanställd civil personal.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt
förslag om införande av en ny yrkesgren för stammanskap, trupputbildare
och expeditionsbiträden, samt har ansett, att denna yrkesgren i princip
borde rekryteras och uppbyggas på samma sätt som övriga yrkesgrenar inom
flygvapnet. Detta borde dock icke utesluta rekrytering från andra försvarsgrenar,
i den mån ett sådant förfaringssätt vore praktiskt utförbart.

Mot försvarsutredningens förslag örn införandet av en ny manskapsgrad,
överfurirer, har departementschefen i princip icke haft något att erinra. Det
kunde för närvarande icke bedömas, huruvida det av försvarsutredningen
beräknade behovet av överfurirer vore för högt beräknat eller icke. Goda
möjligheter förelåge emellertid att under femårsperiodens gång lämpa beställningshavarnas
antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna i personalhänseende,
varför departementschefen preliminärt anslutit sig till utredningens
behovsberäkningar. Med hänsyn till personalläget vid flygvapnet
borde fordringarna på tjänstetid för antagning till överfurirer för närvarande
icke sättas högre än 5—6 år.

Departementschefen har icke haft något att invända mot att, på sätt försvarsutredningen
föreslagit, tiden för stammanskapets första anställning bestämdes
till lägst 4 år samt att furirer, som beordrats såsom elever i underofficersskola,
borde få förbinda sig att kvarstå i tjänst minst 12 månader
efter skolans slut, även om befordran till underofficer därunder icke erhölles.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har i propositionen förordats
inrättande av en reservstat för militär personal, innefattande de beställningar,
som framdeles efter närmare prövning av personalbehovet kunde
komma att bestämmas, ävensom införande av en ny kategori reservanställda
officerare, officerare i reserven i intendenturbefattning. Ehuru departementschefen
ansett tveksamt, huruvida av försvarsutredningen förordat inrättande
av kategorien underbefäl i reserven vore lämpligt eller icke, har departementschefen
dock icke ansett sig böra motsätta sig förslaget i denna del.

Försvarsutredningen hade framlagt vissa förslag rörande reservpersonalens
tjänstgöringsskyldighet. Departementschefen, som ansett förslagen kunna
i huvudsak läggas till grund för utformandet av erforderliga bestämmelser,
har förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning
utfärda dessa bestämmelser samt att därvid jämkningar skulle kunna
vidtagas i utredningens förslag, varvid likformighet med övriga försvarsgrenar
borde i görligaste mån eftersträvas.

Ett av försvarsberedningen uttalat önskemål, att i större utsträckning än

174

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

sorn nu vore fallet värnpliktiga i skrivbiträdestjänst skulle ersättas med civil
personal, har departementschefen funnit värt allt beaktande. I avvaktan på
den pågående utredningen om den militära expeditionstjänsten ansåge sig
departementschefen emellertid icke böra för närvarande taga ställning till
denna fråga.

I motionen II: 343 ha herr von Friesen m. fl. hemställt, att riksdagen
måtte besluta samtliga kassörsbeställningars uppförande i lönegrad UO 3 med
pensionering vid 60 års ålder.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 föreslagit dels
att de beställningshavare, som avses för kassörstjänst, skola betecknas flottiljkassörer
av 1. respektive 2. klassen och att för samtliga skall gälla en pensionsålder
av 60 år, dels att antalet överfurirer skall beräknas väsentligt
lägre än i propositionen.

I överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet intagit beträffande regementskassörsbefattningarna
vid armén och kustartilleriet föreslår utskottet,
med tillstyrkande av motionen 11:348 i denna del och med avstyrkande
av motionen II: 343, att flottiljkassörerna, vilka i enlighet med departementschefens
förslag böra upptagas med halva antalet i vardera av lönegraderna
UO 3 och UO 2, skola benämnas flottiljkassörer av 1. respektive 2.
klassen samt att pensionsåldern bestämmes till 60 år för samtliga.

Utskottet finner det uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende
av flygvapnets behov av yrkesskicklig teknisk personal för vården av
flygvapnets dyrbara och komplicerade materiel. Den i propositionen föreslagna
utvägen —• inrättande av kategorien överfurirer — synes i förening
med de av utskottet i annat sammanhang förordade åtgärderna för effektivisering
av den tekniska personalens utbildning härvidlag lämplig. Det i motionen
II: 348 framförda yrkandet örn väsentlig begränsning i antalet överfurirer
kan utskottet icke tillstyrka. Utskottet vill emellertid erinra örn
departementschefens uttalande, att beräkningarna rörande behovet av överfurirer
blott vore preliminära och att möjligheter förelåge att under femårsperiodens
gång lämpa överfurirernas antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna
rörande verkningarna i personalhänseende.

Vad i övrigt anförts i propositionen under detta avsnitt föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Under avsnittet Civil personal upptager utskottet till behandling motionen
II: 305, vilken avser köks- och kasernföreståndarnas ställning, samt motionen
II: 337, i vad denna avser köksföreståndarna.

c. Civilmiliiär personal.

I propositionen har förutsatts, att vid flygvapnet skola finnas följande
kategorier av civilmilitär personal, nämligen flygingenjörer, flygläkare, verkmästare,
mästare och förrådsvaktmästare. Behovet av civilmilitär personal har
i propositionen beräknats på sätt framgår av särskilda handlingar, som varit
för utskottet tillgängliga. Frågorna rörande flygingenjörernas antal, löneställ -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

175

ning och arbetsuppgifter ha emellertid ansetts vara i vissa avseenden avhängiga
av 1941 års militära förvaltningsutredning samt den förordade utredningen
rörande ingenjörsorganisationen inom försvarsväsendet. I avvaktan
på resultatet av nämnda utredningar har departementschefen ansett sig icke
nu kunna fatta definitiv ståndpunkt till dessa frågor.

Departementschefen har anfört, att löneställningen för den såsom assistent
åt flygöverläkaren avsedde förste flygläkaren — i avvaktan på den kommande
översynen av tjänsteförteckningen för civilmilitära befattningshavare —
borde bestämmas till lönegraden Ca 26. — För bestridande av vissa mera
tillfälliga behov av läkare förordade departementschefen försvarsutredningens
förslag om införande av en ny kategori flygläkare, flygläkare av 2. graden,
med en årlig tjänstgöringsskyldighet av 90 dagar.

Departementschefen har biträtt ett förslag av försvarsutredningen om inrättande
av en befattning å reservstat för en flygläkare av 1. graden. Avlöning
och pension ha föreslagits skola bestämmas efter samma grunder som
föreslagits för regementsveterinär på reservstat.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts angående
flygvapnets civilmilitära personal.

d. Civil personal.

Departementschefen har, såsom framgår av personalförteckningar, som
varit för utskottet tillgängliga, förutsatt, att den civila ordinarie personalen
vid flygvapnet skall utgöras av — förutom en expeditionsvakt och ett kontorsbiträde
vid flygstaben — vid flottiljer, verkstäder m. m. placerade maskinister
och eldare av 1. klassen.

Beträffande den civila extra ordinarie personalen har departementschefen
uttalat, att han ansett sig icke böra närmare ingå på vare sig behovet av
sådan personal eller denna personals lönestänning.

Såsom under avsnittet militär personal anmärkts, har departementschefen
föreslagit, att befattningarna såsom köksföreståndare och kasernföreståndare
vid flygvapnets förband tills vidare skola — i likhet med vad nu är fallet
— bestridas av kontraktsanställd civil personal.

Herr von Seth har i motionen II: 305 hemställt, alt riksdagen ville besluta
sådan ändring i propositionen, att flygvapnets köksföreståndare och kasernföreståndare
uppföras i lönegrad MEo 13 samt att kvinnlig befattningshavare
må anställas såsom köksföreståndare (köksföreståndarinna).

I motionen II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,
att de civila köksföreståndarna vid flygflottiljerna uppföras i 12 lönegraden
av militära icke-ordinariereglementet (MEo) och att de beredas möjlighet
att bliva överförda till underofficerare.

Utskottet har i princip intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
flygvapnets civila personal och kan alltså icke tillstyrka bifall till
motionerna 11:305 och 11:337, den senare i vad densamma avser frågan
örn köksföreståndarnas ställning.

Utskottet.

176

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Under avsnittet trängen och trängtrupperna har utskottet upptagit till be*
handling ett i motionen II: 348 framställt yrkande, att behovet av sjukvårdspersonal
vid flygvapnet — vilket behov i propositionen förutsatts skola tillgodoses
genom bl. a. civil personal vid flygvapnet — i stället skall tillgodoses
av trängen.

H. Rekrytering.

Departementschefen har anfört, att frågor rörande rekryteringen vore av
beskaffenhet att kunna av Kungl. Majit avgöras utan riksdagens hörande.
Av försvarsutredningen i ämnet framlagda förslag — beträffande vilkas
innebörd i huvudsak torde få hänvisas till propositionen och utredningens
betänkande — syntes ägnade att möjliggöra en förhållandevis god rekrytering
av flygvapnets personal och borde kunna läggas till grund för den
fortsatta behandlingen av förevarande frågor.

Departementschefen har i propositionen särskilt berört vissa frågor rörande
manskapsrekryteringen. Sålunda har framhållits önskvärdheten av att
vid yrkesundervisningsanstalter särskilda utbildningslinjer anordnades för
dem, som önskade förbereda sig för anställning såsom flygplan- eller vapenmekaniker.
Vid flygvapnet borde vidare liksom vid övriga försvarsgrenar
anordnas obligatorisk undervisning i allmänbildande ämnen, vilken dock örn
möjligt borde inriktas så att den bleve till direkt nytta för den tekniska utbildningen.

Ett av underbefälsförbundet framfört förslag om ett halvt års överstatsanställning
för stammanskapet med utbildningen därunder huvudsakligen
lagd på allmänbildande ämnen borde dock icke genomföras, enär detta skulle
allvarligt försvåra utbildningsarbetet. Erforderlig prövning av dem som ämnade
söka anställning vid flygvapnet syntes dessutom lämpligare kunna äga
rum i samband med förutbildning vid yrkesskolorna.

Enligt vad departementschefen vidare framhållit, borde rekryteringen av
mästare — i enlighet med försvarsutredningens förslag — i princip ske genom
befordran av överfurirer. Såväl tjänsteskäl som omtanke örn personalen
talade härför. I den mån sa vore nödvändigt, borde emellertid mästarna
även i viss utsträckning kunna rekryteras bland civil personal, varvid i första
hand kunde ifrågakomma vid flygvapnet anställd sådan personal.

Utskottet. Utskottet har i princip icke något att erinra mot vad i propositionen anförts
rörande rekryteringen av flygvapnets personal. För säkerställande av
flygvapnets behov av för teknisk tjänst lämplig personal måste särskilda
åtgärder vidtagas, och utskottet finner de i propositionen i sådant hänseende
förordade förslagen innebära en god lösning av detta spörsmål. Utskottet är
emellertid av den uppfattningen, att en god manskapsrekrytering underlättas,
därest under anställningstiden meddelas undervisning jämväl i allmänbildande
ämnen, och utskottet uttalar därför sin tillfredsställelse med att departementschefen
funnit sig kunna föreslå obligatorisk undervisning av denna art.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

177

I. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser utskottet det icke erforderligt att
närmare beröra de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats
på grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan antagits
av 1941 års riksdag.

2. Utbildning av fast anställd personal.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Försvarsutredningen framhöll, att utbildningen vid flygvapnet främst påverkades
av personalens uppdelning i flygande personal och markpersonal
samt vapnets utpräglat tekniska natur. Utbildningen av flygande personal
å ena sidan och markpersonal å den andra måste i huvudsak bedrivas var
för sig.

Utbildningen för stammanskap, tillhörande de tekniska yrkesgrenarna,
flygplan-, signal-, vapen- och torpedmekaniker, borde göras renodlat teknisk.
Därigenom särskildes från anställningens början personal i teknisk tjänst
från personal i annan, mera allmänmilitär tjänst, vilket borde rationalisera
utbildningen.

Uttagning av manskap till flygförarutbildning borde i huvudsak ha karaktär
av belöning åt särskilt dugligt manskap. Till sådan utbildning uttaget
manskap borde i regel kunna vidarebefordras till underofficer eller officer.
Jämväl flertalet av det manskap, som uttoges till flygsignalistutbildning, borde
kunna vidarebefordras till underofficerare; ett mindre antal kunde bliva
överfurirer.

Med anknytning till dessa synpunkter framlade försvarsutredningen detaljerade
förslag till ordnande av manskapsutbildningen vid flygvapnet, innebärande
i huvudsak, att antagning till volontär äger rum på hösten samt
att den egentliga underbefälsutbildningen koncentreras till de tre första anställningsåren,
varefter i förekommande fall skulle följa grundläggande flygutbildning
respektive grundläggande flygslagsutbildning till flygsignalist.

Beträffande förslagens närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen
och försvarsutredningens betänkande.

Departementschefen har framhållit, alt någon egentlig underbefälstjänst
av samma slag som exempelvis vid armén icke förekomme för flygvapnets
stammanskap i teknisk tjänst. Flygvapnet hade behov av yrkesskickligt
och praktiskt stammanskap i de tekniska yrkesgrenarna. Fordringarna på
lämplighet för tjänstgöring såsom instruktörer och förmän komme för denna
personalkategori i andra band. Departementschefen funne med hänsyn
härtill försvarsutredningens förslag rörande utbildningen vara ägnat att läggas
till grund för den vidare prövningen av frågan örn manskapsutbildningen
vid flygvapnet. I olikhet mot vad utredningen föreslagit ansåge departe -

178

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

mentschefen emellertid, att den allmänbildande undervisningen vid manskapsskolorna
icke borde eftersättas utan borde vara obligatorisk.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts med avseende på det
fast anställda manskapets utbildning vid flygvapnet. Vidkommande i motionen
II: 332 framställt yrkande med avseende på flygvapnets utbildningsorganisation
får utskottet erinra därom, att Kungl. Majit sedan försvarspropositionen
framlades tillsatt en utbildningskommission för marinen, och att
departementschefen i samband därmed till statsrådsprotokollet uttalat, att
frågan örn verkställande av utredning rörande utbildningens ordnande vid
flygvapnet senare skulle bliva föremål för övervägande. Då den i motionen
berörda frågan om utbildningen vid flygvapnet sålunda är föremål för
Kungl. Maj:ts övervägande, finner utskottet icke påkallat, att riksdagen nu
skulle göra framställning om utredning i berörda ämne. Motionen bör med
hänsyn till angivna förhållande icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

b. Utbildning till underofficer.

Försvarsutredningen ansåg, att utbildningen vid underofficersskolan, därigenom
att den allmänbildande undervisningen utbrötes ur underofficersskolan
och förlädes till försvarsväsendets läroverk, skulle kunna förkortas till
omkring 8 månader. Den allmänbildande undervisningen förutsattes skola
äga rum under ett eller två vinterhalvår. En särskild reservunderofficersutbildning
borde, så snart ske kunde, organiseras vid flygvapnet.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot försvarsutredningens
förslag till ordnande av utbildningen vid underofficersskolan. Utbildningen
borde emellertid icke nu definitivt fastlåsas till sin omfattning, utan
möjlighet borde hållas öppen att vidtaga de jämkningar, vartill erfarenheterna
kunde föranleda.

I fråga om anordnade av reservunderofficersutbildning har departementschefen
anslutit sig till vad försvarsutredningen anfört.

Vad i propositionen anförts beträffande utbildningen till underofficer vid
flygvapnet föranleder ingen erinran från utskottets sida.

c. Utbildning till officer (utom i intendenturbefattning).

I propositionen har anförts, att goda erfarenheter vunnits från den nuvarande
officersutbildningen vid flygvapnet — i stort sett innebärande 10 månaders
grundläggande flygutbildning, sammanlagt 12 månaders grundläggande flygslagsutbildning
och sammanlagt 12 månaders utbildning vid flygkadettskolan
eller tillhopa 34 månaders utbildning. Ändrade grunder för denna utbildningsverksamhet
borde därför icke ifrågasättas.

Departementschefen har biträtt en av försvarsutredningen föreslagen förlängning
av utbildningen till officer i flygvapnets reserv. Denna utbildning
skulle sålunda komma att bestå av i stort sett 10 månaders grundläggande
flygutbildning, sammanlagt 12 månaders grundläggande flygslagsutbildning
och 4 månaders utbildning vid kadettskola eller tillhopa 26 månaders utbildning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

179

I fråga om utbildningen till officer (utom i intendenturbefattning) vid flygvapnet
ansluter sig utskottet till propositionen.

d. Utbildning till officer i intendenturbefattning.

Departementschefen har anfört, att utbildning till officer på stat i intendenturbefattning
— såsom försvarsutredningen föreslagit — borde anordnas
från fall till fall. Departementschefen har vidare biträtt utredningens förslag,
att utbildning av officer i intendenturbefattning i flygvapnets reserv
borde äga rum inom flygvapnet efter i stort sett samma grunder som för
närvarande tillämpades för övriga officerare i reserven. Bestämmelser för
utbildningen borde fastställas av Kungl. Maj:t.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har utskottet intet att erinra.

e. Utbildning till flygingenjör i reserven.

1 likhet med departementschefen anser utskottet, att slutligt avgörande beträffande
ingenjörutbildningen bör anstå i avvaktan på resultatet av den förebådade
utredningen rörande försvarsväsendets ingenjörsorganisation.

f. Utbildning till mästare och verkmästare.

Försvarsutredningen föreslog, att för utbildning till mästare borde anordnas
en särskild mästarkurs, lämpligen omfattande omkring ett vinterhalvårs
utbildning. Kursen borde förläggas till flygvapnets tekniska skola.

Departementschefen har ansett försvarsutredningens förslag till mästareutbildning
i stort sett väl avvägt. Kursen syntes dock i enlighet med vad chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen anfört böra givas en längd av omkring
12 månader. Enär erfarenheter saknades rörande den avsedda utbildningen,
kunde givetvis även andra jämkningar i försvarsutredningens
förslag visa sig erforderliga. Den närmare prövningen av dessa frågor syntes
böra ankomma på Kungl. Maj:t eller i förekommande fall chefen för flygvapnet.
Den utbildning av verkmästare, som bedömdes erforderlig, borde
kunna anordnas från fall till fall.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande
utbildning till mästare och verkmästare.

g. Fortsatt underofficers- och officersutbildning.

I propositionen har föreslagits, att underofficerare vid flygvapnet borde
vidareutbildas till förrådsförvaltare, stationsavdelningschefer och flottiljkassörer.
Utbildningen till förrådsförvaltare och stationsavdelningschefer borde
äga rum inom flygvapnet, medan utbildningen till flottiljkassör lämpligen
borde kunna ske vid inom armén anordnade kurser för motsvarande personal
ur armén.

Officerare borde i enlighet med nu gällande grunder huvudsakligen vidareutbildas
dels till vapen-, signal-, fotografi- och nagivationsofficerare, dels vid
flygkrigshögskolans allmänna kurs, högre kurs och högre tekniska kurser.

Utskottet,

Utskottet.

180

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot förslaget till fortsatt underofficers- och
officersutbildning vid flygvapnet.

3. Flygövningarnas omfattning.

Försvarsutredningen framhöll, att flygutbildningens och därmed flygövningarnas
omfattning främst bestämdes av fordringarna på beredskap, fordringarna
på den enskilda individens färdighet samt den flygande personalens
antal. Ur beredskapssynpunkt borde två övningsdivisioner per flottilj ständigt
vara organiserade i fred. Dessa divisioners utbildning måste stå på en hög
nivå. Med hänsyn härtill måste omfattande flygövningar bedrivas vid övningsdivisionerna.
Utvecklingen på flygteknikens område medförde även, att
flygövningar numera måste göras betydligt mera omfattande än tidigare för
att ett visst bestämt utbildningsmål skulle kunna uppnås.

Departementschefen har anslutit sig till de av försvarsutredningen framförda
synpunkterna på flygövningarnas omfattning och har beräknat det
sammanlagda årliga flygtidsbehovet för hela flygvapnet, med undantag för
flygtid för målflygning för arméns och marinens räkning, till omkring

167,000 flygtimmar.

Utskottet. Flygvapnets förmåga att hålla hög beredskap och således utgöra ett snabbt
tillgängligt försvarsmedel är givetvis i väsentlig mån beroende av att flygövningar
bedrivas i tillräcklig omfattning. Den av departementschefen beräknade
flygtidstilldelningen synes — såvitt för närvarande kan bedömas —
tillräcklig för att i fred medgiva, att erforderlig beredskap och flygskicklighet
vidmakthållas.

J, Utbildningsanstalter.

a. Krigsflygskolan (F 5).

Departementschefen — som i annat sammanhang föreslagit, att kadettskolan
skall utbrytas ur den nuvarande flygkrigsskolan och att den senares benämning
i samband därmed borde ändras till krigsflygskolan — har i likhet
med försvarsutredningen ansett, att krigsflygskolan, med förläggning till
Ljungbyhed, borde organiseras på chef, stab, aspirantskola, flygreservskola,
flygstation och specialdivision. Av praktiska skäl borde organisationen emellertid
icke i detalj fixeras, utan det borde ankomma på Kungl. Maj:t att
vidtaga de mindre ändringar, som kunde befinnas önskvärda.

Flygreservskolan, för närvarande provisoriskt förlagd till Eslöv, har förutsatts
skola överflyttas till Ljungbyhed först efter uppsättningsperiodens slut.

Krigsflygskolans behov av militär och civilmilitär personal på stat har
i propositionen beräknats till 29 officerare (1 chef, regementsofficer, 2 majorer,
10 kaptener och 16 löjtnanter), 38 underofficerare (2 förrådsförvaltare,
1 flottiljkassör, 2 flygstationsmästare, 13 fanjunkare och 20 sergeanter),
210 stammanskap (27 överfurircr, 82 furrer, 37 korpraler samt 64
vicekorpraler och meniga) samt 15 civilmilitära beställningshavare (2 flyg -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

181

ingenjörer av 1. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 1 flygläkare av 1. graden
och 11 andra civilmilitära befattningshavare).

Det i propositionen framlagda förslaget till organisation och personalbehov
för krigsflygskolan finner utskottet lämpligt, vadan utskottet icke har något
att erinra mot vad i propositionen därom anförts.

b. Flygkadettskolan (F 20).

I propositionen har till en början framhållits, att elevantalet vid flygvapnets
kadett- och aspirantskolor avsevärt komme att ökas, nämligen under
flygvapnets uppsättningsperiod till omkring 160 för aspirantskolan och 140
för kadettskolan. Även vid fullt uppsatt vapen komme elevantalet att vara
betydande, nämligen vid aspirantskolan i medeltal omkring 120 och vid
kadettskolan omkring 100. Främst av flygsäkerhetsskäl men även av utbildningsskäl
vore det med hänsyn till dessa stora elevantal nödvändigt att skilja
på kadett- och aspirantskolorna. Departementschefen ansåge därför i likhet
med försvarsutredningen, att kadettskolan borde förflyttas från Ljungbyhed
och förläggas i anslutning till Upplands flygflottilj. I samband därmed borde
skolans benämning ändras till Flygkadettskolan (F 20).

Flygkadettskolan borde, i enlighet med försvarsutredningens förslag, bestå
av chef, stabsavdelning, skolavdelning och stationsavdelning. Det borde
emellertid, liksom beträffande krigsflygskolan, ankomma på Kungl. Maj:t
att vidtaga de mindre ändringar i flygkadettskolans organisation, vartill
erfarenheterna kunde föranleda.

Departementschefen har beräknat flygkadettskolans behov av aktivt befäl
samt civilmilitär personal på stat till 11 officerare (1 chef, regementsofficer,
4 kaptener och 6 subalternofficerare), 2 underofficerare (1 flygstationsmästare
och 1 fanjunkare), 40 stammanskap (9 överfurirer, 18 furirer, 7
korpraler och 6 vicekorpraler) samt 3 mästare.

På grund av den ökade belastning, som vården av flygkadettskolans materiel
komme att medföra vid Upplands flygflottiljs flottiljverkstad, har departementschefen
vid beräkningen av personalbehovet för denna upptagit, utöver
den för flottiljens egen materiel erforderliga personalen, 1 flygingenjör
och 1 arbetsförman.

Med hänsyn till flygvapnets föreslagna omfattning finner utskottet det
nödvändigt, att kadett- och aspirantskolorna skiljas åt. Den i propositionen
föreslagna lösningen av denna fråga synes lämplig och föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Utskottet biträder i huvudsak vad i propositionen
anförts rörande flygkadettskolans organisation och har icke heller något att
erinra mot beräkningarna rörande personalbehovet för flygkadettskolan samt
den av nämnda skola påkallade förstärkningen av Upplands flygflottiljs flottiljverkstads
personal.

c. Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.

Departementschefen har anfört, att erfarenheterna givit vid handen, alt

manskapsutbildningen för signalmekaniker, för vinnande av enhetlighet i

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

182

Tredje särskilda utskottas utlåtande nr 2.

Utskottet.

utbildningen och ekonomiskt utnyttjande av materielen, borde bedrivas centralt.
För detta ändamål borde inrättas en permanent signalskola. Svårigheter
hade uppstått att på ett tillfredsställande sätt ordna den tekniska utbildningen
vid flygvapnet. Det syntes därför jämväl Vara erforderligt att inrätta
en central teknisk utbildningsanstalt vid flygvapnet.

Departementschefen har på grund härav anslutit sig till försvarsutredningens
förslag om inrättande av flygvapnets signalskola och flygvapnets tekniska
skola. Skolorna borde, tillsammans med flygvapnets underofficersskola,
förläggas till Västmanlands flygflottiljs nuvarande etablissement i Västerås,
där utrymmen bleve disponibla efter flottiljens i annat sammanhang föreslagna
förflyttning till Hässiö.

Beträffande utbildningsverksamheten vid skolorna anförde försvarsutredningen,
att utbildningen vid underofficersskolan borde begränsas till allenast
en årskurs med en utbildningstid av omkring 8 månader, vid fullt uppsatt
flygvapen omfattande omkring 50 elever. Vid underofficersskolan borde vidare
förläggas en regelbundet återkommande reservunderofficerskurs. — Utbildningen
vid signalskolan borde bedrivas på två kurser, en yngre — vicekorpralskola
— och en äldre -— furirskola. Utredningen beräknade elevantalet
vid fullt uppsatt flygvapen till omkring 130 i den förra och 100 i den
senare. — Till tekniska skolan borde förläggas utbildning av bland annat
vapen-, signal- och fotografiofficerare, förrådsförvaltare, flygstationsmästare,
flygplan-, signal- och vapenmästare, biträdande ingenjörer och vapeningenjörer,
fotografitekniker samt vapenmekaniker. Vidare borde en särskild lärlingsskola
inrättas och anknytas till tekniska skolan, varjämte borde anordnas
tekniska kurser för äldre personal.

Departementschefen har förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra
mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av skolorna. Det
borde emellertid även i detta fall ankomma på Kungl. Majit att inom personalorganisationens
ram vidtaga erforderliga ändringar beträffande organisationen.
Med hänsyn till skolornas storlek och speciella karaktär erfordrades
en särskild chef för en var av dem. En av dessa chefer borde vara överstelöjtnant
med skyldighet att utöva det gemensamma chefskapet över de tre
skolorna. De två återstående skolcheferna borde vara majorer eller kaptener.

Skolornas behov i övrigt av aktivt befäl samt civilmilitär personal på stat
har i propositionen beräknats till

för signalskolan 2 kaptener, 1 löjtnant, 4 fanjunkare, 12 överfurirer och 1
flygingenjör av 2. graden; samt

för tekniska skolan 1 flygingenjör av 1. graden.

Därjämte borde Västmanlands flygflottilj förstärkas med 1 underofficer
och 20 stammanskap för klargöring och underhåll av den flygmateriel, som
erfordrades för utbildningen vid skolorna.

Utskottet har i annat sammanhang framhållit betydelsen av att flygvapnets
personal i teknisk tjänst bibringas en god utbildning. Med hänsyn därtill
är en förstärkning av flygvapnets utbildningsorganisation ofrånkomlig. Ut -

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 183

skottet finner det för sin del lämpligt att, på sätt i propositionen föreslås, i
nämnda syfte en signalskola och en teknisk skola tillskapas inom flygvapnet.
De nya skolorna böra jämte flygvapnets underofficersskola, i överensstämmelse
med departementschefens förslag, förläggas till Västerås i Västmanlands
flygflottiljs nuvarande etablissement.

Den i propositionen föreslagna organisationen av signalskolan, tekniska
skolan och underofficersskolan synes i stort sett väl avpassad efter de planerade
utbildningsprogrammen, och utskottet har sålunda intet att erinra
mot vad i propositionen anförts rörande skolornas organisation och personalbehov.

d. Flygvapnets bomb- och skjutskola.

Departementschefen har anfört, att en bomb- och skjutskola, såsom förutsatts
redan i 1936 års försvarsbeslut, borde inrättas vid flygvapnet. Under
sommarhalvåret borde bomb- och skjutskolan förläggas till Norrbottens flygbaskårs
förläggningsplats vid Luleå samt under vinterhalvåret i regel till
Stockholm.

Skolans behov av aktivt befäl har i propositionen beräknats till 1 major,
såsom chef och 1 kapten såsom lärare. Departementschefen har förutsatt, att
Kungl. Maj:t skall äga att inom personalorganisationens ram närmare bestämma
skolans organisation. Personalen borde under vintern, då någon utbildningsverksamhet
som regel icke skulle äga rum, fullt utnyttjas för andra uppgifter
inom eller utom skolan.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att den i 1936 års försvarsbeslut
förutsatta flygvapnets bomb- och skjutskola nu bör organiseras.
Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts rörande skolans
organisation och personalbehov.

e. Flygkrigshögskolan.

Departementschefen har biträtt försvarsutredningens förslag med avseende
på flygkrigshögskolans organisation, innebärande, att utbildningen vid skolan
skulle äga rum vid allmän kurs, stabskurs och en eller flera högre tekniska
kurser. Kungl. Majit borde dock även beträffande denna skola äga att
inom ramen för personalorganisationen lämpa skolans organisation efter de
erfarenheter, som kunde komma att vinnas.

Chefen för flygkrigshögskolan har, med hänsyn till utbildningens art och
omfattning vid skolan, förutsatts vara överste i lönegraden Oa 6.

Flygkrigshögskolans behov av aktivt befäl har i propositionen beräknats
till 1 överste (chef), 1 major och 2 kaptener.

Vad i propositionen anförts beträffande flygkrigshögskolans organisation
och personalbehov föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet.

184

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

K. Musikorganisationen.

Departementschefen har framhållit, att han funne det befogat att även
flygvapnet utrustades med särskilda musikkårer. Av kostnadsskäl måste
emellertid återhållsamhet iakttagas och som regel borde därför icke inrättas
musikkårer vid sådana flygflottiljer, som vore förlagda till platser, där militärmusik
redan funnes tillgänglig eller där musikkår tillhörande närbeläget
militärt förband kunde disponeras.

I propositionen har i överensstämmelse härmed föreslagits, att följande
förband skola erhålla yrkesmusikkår, nämligen Västmanlands flygflottilj
(F 1) i Västerås, krigsflygskolan (F 5) å Ljungbyhed, Skaraborgs flygflottilj
IF 7) i Såtenäs, Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby, Södermanlands flygflottilj
(F 11) i Nyköping, Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar samt Blekinge flygflottilj
(F 17) i Ronneby. Frågan om inrättande av musikkårer vid Tionde
flygflottiljen (F 10) och Hälsinge flygflottilj (F 15) borde däremot ställas på
framtiden.

Samtliga musikkårer med undantag för Svea flygflottilj har förutsatts erhålla
följande sammansättning: 1 musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter,
4 furirer, 2 korpraler, 4 vicekorpraler och meniga samt 4 musikelever. För
musikkåren vid Svea flygflottilj ha därutöver beräknats 1 sergeant, 2 furirer,
1 korpral, 1 vicekorpral eller menig, samt 1 musikelev. Av musikdirektörsbeställningarna
ha 2 föreslagits skola uppföras i lönegrad Oa 3 eller Oa 2
samt de återstående i lönegrad Oa 2.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har hemställts,
att riksdagen ville avslå förslaget om uppsättning av nya musikkårer vid
flygvapnet.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,
att de flygflottiljer som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik
saknas eller icke kan erhållas från närbelägen ort, skola erhålla en egen musikkår.
Utskottet vill sålunda till en början tillstyrka, att musikkårer upprättas
vid de av departementschefen därtill föreslagna flygflottiljerna. Dessutom
finner sig utskottet böra föreslå, att en musikkår upprättas jämväl vid
Bråvalla flygflottilj (F 13). I likhet med departementschefen anser även utskottet,
att frågan om inrättande av musikkårer vid Skånska flygflottiljen
(F 10) och Hälsinge flygflottilj (F 15) kan ställas på framtiden. Av sistnämnda
två flottiljer synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta rummet för
erhållande av musikkår.

Vad beträffar de nya musikkårernas storlek vill utskottet av kostnadshänsyn
förorda, att samtliga musikkårer erhålla samma personaluppsättning
som i det föregående angivits för musikkårer av typ III vid armén, d. v. s.
1 musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter, 3 furirer, 1 korpral, 5 vicekorpraler
och meniga samt 5 musikelever.

I fråga om musikdirektörernas löneställning har utskottet intet att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

185

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker bifall till motionen II: 348 i
förevarande del.

L. Övriga frågor.

I proposionen har anförts, att målflygning för arméns och marinens räkning
även i fortsättningen i största möjliga utsträckning borde ombesörjas
av civila flygföretag. Den mera kvalificerade målflygningen borde emellertid,
såsom försvarsutredningen anfört, utföras genom flygvapnets försorg i den
utsträckning, som personal- och materielläget vid vapnet det medgåve, varvid
kostnaderna för flygmaterielens underhåll samt drivmedel borde bestridas
av arméns respektive marinens anslag.

Departementschefen har, i likhet med försvarsutredningen och överbefälhavaren,
ansett, att privat- och sportflygningen vore av sådan betydelse ur
militär synpunkt, att den borde stödjas av staten. Denna fråga liksom frågan
om den civila flygverksamhetens ställning till flygvapnet tarvade emellertid
särskild utredning, vid vilken bland annat borde övervägas frågan på vad
sätt staten kunde tillgodogöra sig den civila flygverksamhetens insatser. Tills
vidare förordade departementschefen, i enlighet med vad försvarsutredningen
föreslagit, att en regementsofficer ur flygvapnet beräknades såsom assistent
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken officer jämväl borde tjänstgöra
i flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning. Den regementsofficer ur
flygvapnet, som förutsatts skola tjänstgöra såsom chef för flygsektionen inom
försvarsdepartementets kommandoexpedition, borde sörja för samarbetet
mellan flygvapnet och den egentliga sportflygningen.

För den centrala militära väderlekstjänsten har icke förutsatts någon ändring
i nu gällande organisation.

Även utskottet anser, att privat- och sportflygningen är av sådan militär
betydelse — främst ur rekryteringssynpunkt -—- att denna flygverksamhet
bör stödjas av staten. Formerna för detta stöd samt frågan om civilflygets
ställning till chefen för flygvapnet böra, såsom departementschefen anfört,
snarast utredas. Utskottet behandlar i särskilt utlåtande motionsvis väckta
frågor om statligt stöd å privat- och sportflygningen under budgetåret 1942/
43.

Mot vad i övrigt under detta avsnitt anföres har utskottet intet att erinra.

III. Flygvapnets byggnader och flygfält.

Försvarsutredningen framhöll, att de byggnadsarbeten, som för flygvapnets
del bleve erforderliga under femårsperioden, främst orsakades av
uppsättningen av nya förband,
ökningen av personalen vid de olika förbanden,

Utskottet.

186

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

införandet av en fjärde division vid flottiljerna,

behovet av tjänstebostäder, särskilt vid förband som vore förlagda avlägset
från större samhällen,

behovet av utökade utrymmen för flygmateriel och centralförråd för olika
slags materiel, samt

flygteknikens snabba utveckling, som medförde krav på ökade utrymmen
för start och landning.

Utredningen förutsatte ett sammanlagt medelsbehov under femårsperioden
för flygvapnets byggnader och flygfält av 140,586,000 kronor (enligt prisläget
den 1 juli 1941). Detta belopp fördelade sig i stort sett sålunda:

1) Tjänstelokaler för flygeskaderstaber och flygbasområdesstaber,
345,000 kronor.

2) Nya etablissement för Västmanlands flygflottilj, Tionde flygflottiljen,
Bråvalla flygflottilj, Hallands flygflottilj, Västerbottens flygflottilj,
Upplands flygflottilj, Blekinge flygflottilj, Flygkadettskolan och den nya centrala
flygverkstaden, tillhopa 96,590,000 kronor.

3) Färdigställande av etablissementen för Södermanlands
flygflottilj, Kalmar flygflottilj och Norrbottens flygbaskår, tillhopa 5,708,000
kronor.

4) Arbeten vid äldre etablissement (redan uppsatta förband

m. m.), tillhopa 25,943,000 kronor.

5) Lokaler för underofficers-, signal- och tekniska skolorna,
646,000 kronor.

6) Centralförråd, 1,946,000 kronor.

7) Flygvapnets övningsplatser, tillhopa 1,644,000 kronor.

8) Flygvapnets krigsflygfält, 7,764,000 kronor.

I de delar, som icke beröras av frågan angående ändrade förläggningsplatser
för Tionde flygflottiljen (F 10), Hälsinge flygflottilj (F 15) samt Blekinge
flygflottilj (F 17), har departementschefen funnit att försvarsutredningens
förslag i allt väsentligt kunde läggas till grund för de med flygvapnets
utbyggnad förenade byggnadsåtgärderna. I den mån avvikelser från utredningens
program funnes böra ske, borde dessa frågor upptagas i samband
med framläggandet av medelsäskanden för de olika ändamålen.

För att för femårsperioden bereda viss säkerhetsmarginal, vilken kunde
behöva tagas i anspråk för bestridande av dels de ökade kostnader, som föranleddes
av de ändrade förläggningsplatserna för förutnämnda tre flygflottiljer,
dels de utgifter för nya anläggningar, av vilka behov under femårsperioden
kunde komma att uppstå vid sidan av de av försvarsutredningen
beräknade, fann sig departementschefen böra räkna med att vissa av försvarsutredningen
angivna, av flygvapnets utbyggnad föranledda byggnadsarbeten,
skulle komma till utförande först efter femårsperiodens slut eller
under femårsperioden utföras endast i begränsad omfattning.

I propositionen har närmare angivits vilka byggnadsarbeten — förutom en
hangar uteslutande tjänstebostäder — som av departementschefen befunnits
i första hand böra stå tillbaka för andra eventuellt angelägnare äskanden.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

187

Kostnaderna för de byggnadsarbeten, som sålunda ansetts kunna uppskjutas,
ha beräknats till sammanlagt 5,023,000 kronor.

Departementschefen har emellertid med hänsyn till flygteknikens snabba
utveckling ansett tillrådligt att räkna med ytterligare ett belopp som säkerhetsmarginal.
Departementschefen har därför föreslagit, att engångskostnaderna
för flygvapnets byggnader m. m. under femårsperioden, tili den del
slutliga anslagsäskanden icke redan framlagts i årets statsverksproposition,
skola beräknas till sammanlagt 145 miljoner kronor efter prisnivån den
1 juli 1941, motsvarande ett avskrivningsbehov av i runt tal 70 miljoner kronor.
Beträffande angivna reduktioner i femårsplanens byggnadsprogram har
departementschefen betonat, att dessa icke finge betraktas såsom definitiva
utan mera vore att anse som ett försök att komma fram till en beräknad ram
för samtliga inom perioden fallande byggnadskostnader för flygvapnets behov.
I den mån de sålunda förskjutna byggnadsåtgärderna genom iakttagande av
sträng sparsamhet vid byggnadsprogrammets genomförande kunde uttöras
utan att ramen överskredes, borde frågan om behovens tillgodoseende få upptagas
till behandling från fall till fall. Beträffande anordnande av tjänstebostäder
för flygvapnets personal åberopade departementschefen vad som under
arméns motsvarande avsnitt anförts beträffande anordnande av tjänstebostäder
för försvarsväsendets personal.

Under hänvisning till vad utskottet anfört beträffande arméns byggnadsfrågor
ansluter sig utskottet i princip till vad i propositionen anförts rörande
flygvapnets byggnadsfrågor.

IV. Organisationens genomförande.

Med utgångspunkt från det beräknade läget den 1 juli 1942 framlade försvarsutredningen
följande plan för flygvapnets utökning under femårsperioden.

Flygstabens omorganisation och utbyggnad skulle påbörjas under första
och fullföljas under andra året.

Eskaderstabernas organisation skulle genomföras, första eskaderstabens
under första året, andra eskaderstabens delvis under första och helt under
andra året, tredje eskaderstabens delvis under andra och helt under tredje
året samt fjärde eskaderstabens delvis under tredje och helt under fjärde året.

De nytillkommande flygflottiljerna skulle uppsättas, Bråvalla flygflottilj
(F 13) och Upplands flygflottilj (F 16) under andra och tredje åren, Hallands
flygflottilj (F 14) och Blekinge flygflottilj (F 17) under tredje och fjärde
åren samt slutligen Västerbottens flygflottilj (F 15) under fjärde och femte
åren.

Flygbasområdesstaberna skulle organiseras, övre Norrlands (= kårstaben,
F 21) under första året, Östra under första och/eller andra året, Västra under

Vt sköttel.

188

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Vtskoitet.

andra och/eller tredje året, Södra under tredje och/eller fjärde året samt slutligen
Norra under fjärde och/eller femte året.

Den nya centrala flygverkstadens uppsättning skulle påbörjas under andra
och fullföljas under tredje året.

De nytillkommande utbildningsanstalterna skulle organiseras, bomb- och
skjutskolan och signalskolan under första samt tekniska skolan under andra
året.

Musikorganisationen skulle uppsättas med fyra musikkårer under första
och med tre musikkårer under andra året.

Departementschefen har anfört, att i fråga om genomförandet av flygvapnets
utbyggnad liknande synpunkter gjorde sig gällande som beträffande de
övriga försvarsgrenarna, och har härutinnan hänvisat till vad som anförts
i fråga om arméns organisation. Vid flygvapnet förelåge emellertid vissa särskilda
svårigheter, då det gällde att utöka personalen i erforderlig omfattning.
Vissa i försvarsutredningens betänkande närmare angivna provisoriska åtgärder,
som försvarsutredningen föreslagit för avhjälpande av dessa svårigheter,
syntes i stort sett lämpliga. Det borde ankomma på Kungl. Majit att
taga ställning till förslaget i denna del, varvid vissa av personalsammanslutningarna
anförda synpunkter borde närmare övervägas.

Jämväl i övrigt syntes försvarsutredningens förslag rörande organisationens
genomförande — med vissa avvikelser, som betingades av att departementschefen
i en del avseenden frångått vad försvarsutredningen föreslagit
-— i huvudsak kunna läggas till grund för det fortsatta arbetet.

Takten för organisationsförändringarnas genomförande påverkades givetvis
av ett flertal nu svårbedömbara faktorer. För att alla möjligheter att
snabbt utbygga organisationen skulle kunna utnyttjas, borde det därför ankomma
på Kungl. Majit att inom ramen för de anslag och personalkadrar,
som för varje budgetår bleve fastställda, besluta i vilken ordning och vid vilka
tidpunkter de olika organisationsändringarna skulle genomföras.

Med avseende på genomförandet av flygvapnets organisation vill utskottet,
i likhet med departementschefen, understryka att organisationen bör utbyggas
så snabbt som möjligt.

Den plan för organisationens genomförande, som framlagts i propositionen,
synes väl lämpad att läggas till grund för flygvapnets utökning, och utskottet
har sålunda i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen anförts
under förevarande avsnitt. Med anledning av den av utskottet föreslagna
utökade musikorganisationen vill utskottet emellertid förorda, att av de
nya musikkårerna fyra (F 1, F 5, F 7 och F 8) upprättas under första året,
tre (F 11, F 12, F 13) under andra året samt en (F 17) under tredje året.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

189

Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

Departementschefen har erinrat om att de verkställda beräkningarna av
kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen, för vilka såsom utgångspunkt
valts prisnivån den 1 juli 1941, icke vore avsedda att angiva
annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste
femårsperioden borde förlöpa.

Med utgångspunkt från i propositionen angivna grunder för kostnadsberäkningarna
har totalkostnaden under uppsättningsperioden, medelkostnaden
per budgetår under uppsättningsperioden och kostnaden per budgetår
vid genomförd organisation i propositionen beräknats på sätt framgår av följande
sammanfattande tablå:

	Total kostnad un-der uppsättnings-perioden	Medelkostnad per budgetår under uppsättnings-perioden	Kostnad per bud-getår vid genom-förd organisation
	Kr.	Kr.	Kr.
Armén:
	1,001,140,000 65,000,000 643,000,000	200,228,000	238,604,000
Avskrivningar å byggnader...... Övriga engångskostnader........	13.000,000 128,600,000	—
Summa kronor	1,709,140,000	341,828,000	238,604,000
Marinen:
Årskostnader.................... Avskrivningar å byggnader...... övriga engångskostnader........	656,155,000 23,000,000 40,910,000	131,231,000 4.600.000 8.182.000	144,842,000
Summa kronor	720,065,000	144,013,000	144,842,000
Flygvapnet:
j Årskostnader....................	929,610,000 70,000,000 99,100,000	185,922,000 14,000,000	212,981,000
Övriga engångkostnader ........	19,820,000	—
Summa kronor	1,093,710,000	219,742,000	212,981,000
Gemensamt	245,000,000	49,000.000	54.000,000
Summa summarum	3,772,915,000	754,583,000	650,427,000

Beträffande närmare uppgifter om kostnaderna för de olika försvarsgrenarna
torde få hänvisas till tre vid propositionen fogade bilagor (bil. A—C).
Vad beträffar de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvarsgrenarna
utan äro av för försvarsväsendet gemensam natur, ha inga detaljerade beräkningar
framlagts.

I propositionen har anmärkts, att vid kostnadsberäkningarna hänsyn icke
tagits till vissa byggnadskostnader, som enligt vad i det föregående anförts
preliminärt beräknats icke skola falla på femårsperioden men som möjligen
kunde efter närmare prövning befinnas böra bestridas efter periodens utgång.

Utskottet.

190 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Ehuru utskottet i det föregående förordat vissa avvikelser från de i propositionen
framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av försvarskrafterna, har utskottet icke ansett sig böra verkställa
några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av departementschefen
beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som föranledas
av vad utskottet sålunda föreslagit. Såsom departementschefen framhållit,
äro nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna
icke avsedda att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet
under den närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av utskottet förordade
jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av
den storleksordning, att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen.
Såsom utskottet i tidigare sammanhang anfört, har utskottet nämligen
vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner
framlagda förslagen utgått från att man icke utan tvingande skäl bör
gå utanför den i propositionen angivna kostnadsramen, givetvis bortsett från
de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Enligt
utskottets mening böra sålunda de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna
kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens
ställningstagande till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt, att kostnadsberäkningarna
kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än den 1
juli 1941, har utskottet —- såsom inledningsvis framhållits — icke haft möjlighet
att företaga en sådan omräkning.

Avil. IX. Utskottets hemställan.

På grund av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet hemställa:

l:o) att riksdagen måtte besluta, att den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter under
budgetåren 1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak
den plan, som innefattas i Kungl. Maj:ts propositioner nr
210 och 280, med de avvikelser därifrån, som av utskottet i
det föregående angivits; samt

2:o) att de i anledning av nyssnämnda propositioner i
riksdagen väckta motionerna — nied undantag av motionerna
I: 246 av herrar Nordenson och Sandström, II: 325 av
herr Ryling och fröken Andersson, II: 330 av herr Åqvist, i
vad motionen avser förläggningen av den nya centrala flygverkstaden,
II: 333 av herr Lindberg i Stockholm m. fl„
II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse, i vad
motionen rör lönegradsplacering för arbetsförmän av 2. klass
vid truppförband inom armén och för signalister vid flygflottiljer,
samt II: 339 av herr Lindberg i Stockholm m. fl.,

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

191

vilka motioner komma att upptagas till behandling i annat
sammanhang — skola, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom utskottets hemställan under punkt l:o), av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1942.

På tredje särskilda utskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:

från första kammaren: herrar Andrén, Åkerberg, Johan Nilsson i Malmö, Berling,
Gränebo, Lindström, Axel Ivar Anderson, Gustaf Karlsson, Boman, von Heland, Holmström
och Knut Petersson;

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Vougt, Magnusson i Skövde, Svensson i
Grönvik, Ward, Lindberg i Umeå, Bergvall, Skoglund i Doverstorp, Andersson i Malmö,
Lindholm, Hansson i Rubbestad och Nilsson i Kristinehamn;

dock att vid justeringen av utskottets utlåtande från och med avd. V. II. E. Arméns
övergångsstats- och reservpersonal deltagit:

herr	Guslaf Iwar Anderson i	stället	för herr Akerberg,
>	1Mattsson »	>	> > Gustaf Karlssen,
fru	Andersson »	»	» > Vougt,
herr	Thorell >	»	> > Magnusson i Skövde,
>	Lundberg i Hälsingborg »	>	> » Skoglund i Doverstorp,
fröken	Nygren >	»	> > Nilsson i Kristinehamn;

samt att vid justeringen av utskottets utlåtande i vad avser avd. VII. II. D.l. Indelning
i förband, förläggningsplatser m. m. deltagit herr Ekströmer i stället för herr Axel Ivar
Anderson.

192

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Reservationer

i fråga om nedan angivna delar av utskottets utlåtande.

Avd. fl. Allmänna synpunkter.

l:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

Utskottet delar till fullo den uppfattningen, att en plan måste uppgöras
för det svenska försvarets fortsatta utbyggnad. Genom de sista årens upprustning
har man på väsentliga punkter frångått den organisation, som fastställdes
genom 1936 års försvarsordning. För att arbetet på det svenska försvarets
stärkande skall bliva så rationellt och så effektivt som möjligt, är det
av vikt, att vissa allmänna riktlinjer angivas för försvarets fortsatta utveckling.
Örn icke vissa huvuddrag i den kommande försvarsorganisationen fastställas,
är det fara värt, att man icke på ett rationellt sätt hushållar med råvaror,
industriell produktionskapacitet och människomaterial.

Utskottet har icke heller någonting att invända mot, att den organisationsplan,
som nu fastställes, omfattar budgetåren 1942/43—1946/47. I likhet med
överbefälhavaren befarar emellertid utskottet — trots det aktningsvärda arbete,
som 1941 års försvarsutredning presterat — att det icke varit möjligt
att på alla punkter tillräckligt grundligt genomtränga och genomarbeta den
stora försvarsorganisationens alla detaljer. »Det kommer utan tvivel», säger
sålunda överbefälhavaren, »att under arbetet på försvarsordningens genomförande
visa sig, att åtskilliga betänkliga luckor finnas utöver de redan kända,
likaså att i vissa fall en överorganisation eller onödigt kostsamma anordningar
föreslagits.» Bortsett från dessa farhågor torde det icke vara lämpligt, att
statsmakterna så i detalj binda sig för en kommande organisation, att man
icke utan svårigheter kan taga nödig hänsyn till nya krigserfarenheter, till
nya utrikespolitiska lägen och till nya tekniska framsteg. Särskilt om organisationsplanen
skall omfatta en så relativt lång period som fem år, blir det
dubbelt angeläget, att man icke alltför detaljerat fastlåser den kommande utvecklingen
i ett stelt schema.

Redan Kungl. Maj:t har förutsatt, att produktionen av krigsmateriel i viss
mån skall koncentreras till femårsperiodens förra del. Utskottet ansluter sig
till denna uppfattning. Skulle det utrikespolitiska läget försämras, torde det
vara motiverat att ytterligare koncentrera produktionen till sådan krigsmateriel,
som snabbt kan färdigställas och snabbt kan erhålla nödig personal.
Skulle åter det utrikespolitiska läget förbättras, torde det vara möjligt att
mera gripa sig an med materielanskaffning på längre sikt. Det torde emellertid
icke vara tillrådligt att under perioder av akut krigsfara binda en betydande
del av vår produktion för framställning av krigsmateriel, som först efter

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

193

en längre tid kan tagas i bruk. Genom den här förordade produktionspolitiken
tar man också nödig hänsyn till de synpunkter, som framförts i motionen
1:247 av herr Ohlin.

Utskottet finner sig böra understryka vad departementschefen anfört därom,
att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra
sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda
utanför de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande
av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.

Vad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen
angiven till omkring 755 miljoner kronor om året under femårsperioden
och omkring 650 miljoner kronor örn året därefter, har utskottet
intet att invända mot de synpunkter, som av departementschefen anförts.
Det är givetvis icke lätt att uttala någon bestämd mening om de ekonomiska
verkningarna för en så lång tid framåt av försvarsutgifter av denna storleksordning.
Det finns emellertid ingenting, som för närvarande motsäger departementschefens
uppfattning, att dessa kostnader kunna bäras av det svenska
samhället, men att de å andra sidan äro så betydande, att man icke ulan
starka skäl bör gå utöver den föreslagna ramen, givetvis bortsett från de
ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Å andra
sidan torde det vara uppenbart, att det svenska folket och de svenska statsmakterna
äro beredda att bära än större bördor, örn bevarandet av den nationella
friheten och självständigheten gör detta nödvändigt. I den mån det
visar sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver dem, som falla
inom kostnadsramen, anser utskottet, att möjligheterna till däremot svarande
besparingar skola noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.
Särskilt i fråga om de starkt material- och kostnadskrävande militära
byggnaderna torde vissa besparingar vara möjliga.

Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens
kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande
den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar
ägt rum, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu rådande
prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från
propositionens kostnadsberäkningar. Utskottet har icke haft möjlighet att
företaga en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle
vara en alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt knappast äga något
större intresse annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden.
prisväxlingarna äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper.
Utskottet har emellertid från statens industrikommissions prisbyrå
inhämtat vissa upplysningar rörande de prisförändringar i stora drag, som
ägt rum efter den 1 juli 1941. Därav framgår bland annat, att prisstegringen
för nybyggande av örlogsfartyg från nämnda dag till den 1 maj 1942 torde
kunna uppskattas till cirka 7—8 procent, att kommerskollegiets s. k. generalindex,
d. v. s. index för de genomsnittliga grosshandelspriserna, från juli
1941 lill mars 1942 stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga prisstegringen
under samma tid för gruv-, metall- och industrivaror uppgår till

194

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

3.6 procent, för hudar och lädervaror till 4.7 procent och för spånadsämnen
och textilvaror till 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,
alt det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke
om en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen
m. m. givetvis kunna förekomma under femårsperiodens
lopp; att sådana jämkningar komma att påfordras, torde vara att förvänta,
då det nämligen icke är möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en
så omfattande organisation och för en så lång lid, som det här är fråga om.
Utskottet har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska de
framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att en
närmare prövning kommer att äga rum vid behandlingen av riksstatsförslagen
för varje budgetår.

I fråga om den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i hela
försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, kan utskottet
i stort sett ansluta sig till propositionens grundtankar. De principer, som
ovan hävdats i fråga om den industriella produktionen för försvarets ändamål,
kunna emellertid inom femårsperioden ändra relationerna mellan de
olika försvarsgrenarnas anslag. Beträffande armén har utskottet med tillfredsställelse
konstaterat, att det befunnits möjligt, att inom den framlagda
kostnadsramen i flera hänseenden utvidga och förbättra dess krigsorganisation
i förhållande till försvarsutredningens förslag. Enligt utskottets mening
skulle onekligen en ytterligare utvidgning av pansarvapnet vara ägnad att
verksamt öka effektiviteten hos arméorganisationen. En ytterligare utökning
av arméns artilleri är likaledes i hög grad motiverad. När det gäller att inom
den närmaste femånsperioden taga ställning till de olika krav, som anmäla
sig, torde dessa önskemål i hög grad förtjäna beaktande. De sista årens krigserfarenheter
ha starkt understrukit såväl pansarvapnets som det tunga artilleriets
utomordentliga betydelse. Det torde icke heller, särskilt vad pansarvapnet
beträffar, föreligga några industriella hinder för en förstärkning.

Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har utskottet
haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Maj:ts förslag, jämväl till de
yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag beslutade
kryssarna, vilka enligt den proposition, som låg till grund för beslutet,
skulle varit färdiga redan sommaren 1943. Den avsevärda förseningen
med byggandet torde till en del kunna förklaras därmed, att marinförvaltningen
icke mäktat genomföra konstruktionsarbetet i den takt som avsetts.
Enligt propositionen nr 210 till årets riksdag skall emellertid en mera noggrann
beräkning av föreliggande möjligheter, under förutsättning att materieltillgången
det medgiver, ha givit vid handen, att kryssarna kunna bliva
färdiga mot femårsperiodens slut. Kungl. Majit räknar emellertid med att
materielläget kan framtvinga en omkastning i byggnadsprogrammet såtillvida,
att de föreslagna större jagarna måste byggas före kryssarna. Kungl.
Majit utlovar, att under sommarens lopp en ingående prövning skall ägnas
frågan om tillgången på för fartygen erforderlig materiel och att därefter

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 195

slutlig ståndpunkt skall tagas till frågan, i vilken ordning fartygsbyggena
böra ske.

En dylik granskning av materieltillgångarnas tillräcklighet måste givetvis
innesluta en prövning även av frågan om angelägenhetsgraden av de olika
behov, civila såväl som militära, arméns och flygets såväl som marinens,
som måste tillgodoses under de närmaste åren. Skulle det utrikespolitiska
läget vara mera kritiskt, torde det också, som ovan framhållits, vara av vikt,
att så långt som möjligt koncentrera produktionen på krigsmateriel, som
snabbt kan färdigställas. Då det icke är möjligt, att nu taga ställning till alla
dessa faktorer, torde det då få ankomma på Kungl. Majit att efter den prövning,
som Kungl. Majit utlovat, taga ställning till dessa frågor. Utskottet
förutsätter emellertid, att man vid en sådan prövning — med ledning av det
nu pågående krigets erfarenheter — vidtager de modifikationer i kryssarnas
konstruktion, som eventuellt kunna befinnas nödiga för att de med någon
säkerhet skola kunna operera i så trånga farvatten som Östersjöns, där man
överallt kan möta ett starkt, på land baserat främmande flyg. Då konstruktionsritningarna
till de 1940 beslutade kryssarna endast till en mindre del
synas vara fullbordade, torde tillfälle ännu givas till en prövning även av
dessa problem. Det torde också vara av yttersta vikt att tillse, att kryssarna,
när de en gång bliva färdiga, lia tillgång till ett tillräckligt starkt »paraply»
av lämpliga flygplan. Erfarenheterna från det nu pågående kriget ha med
skrämmande tydlighet visat vikten av denna sak.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att då påbörjandet av
den i den nu uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan ske
inom femårsperioden, ståndpunktstagandet till frågan härom kan uppskjutas
till en senare tidpunkt. Utskottet finner denna ståndpunkt så mycket
mera motiverad, som nya krigserfarenheter måhända ganska snart kunna
leda till en fullständig revision av nu förhärskande uppfattningar. I övrigt
ansluter sig utskottet till de allmänna synpunkter, som av departementschefen
anförts i fråga om marinen.

Vad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning
har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot
uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen
föreslagna, men att han, då det vore tveksamt om denna ytterligare utökning
kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt,
att beslut redan nu fattades därom; om åtgärder vidtoges för att trygga
leveransen av den erforderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet
av denna fråga anstå till 1944 års riksdag.

Utskottet vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av
att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet — ansluta sig till departementschefens
sålunda uttalade uppfattning, att en sjunde jaktflottilj bör
uppsättas under femårsperioden. Enligt vad utskottet inhämtat torde det varken
ur produktions- eller organisationssynpunkt möta några egentliga svårigheter
att uppsätta denna flottilj. Utskottet, som sålunda bestämt räknar
med att denna sjunde jaktflottilj skall ingå i försvarets femårsplan, anser

196

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fördenskull, i likhet med departementschefen, att åtgärder redan nu böra
vidtagas för utbildning av personal och för att säkerställa leveransen av flygmateriel
för flottiljen i fråga ävensom för anordnade av flygfält för densamma.
Utskottet vill vidare understryka angelägenheten av att riksdagen
så snart som möjligt får sig förelagt förslag i frågan och att därvid möjlighet
att åvägabringa mot de därav betingade kostnaderna svarande besparingar
under femårsperioden tagas under noggrant övervägande. Utskottet vill dessutom
framhålla vikten av att femårsplanens flygvapenorganisation så snart
som möjligt fullbordas. Utskottet anser till sist, att Kungl. Maj:t bör pröva
möjligheterna att utan ytterligare ökning av antalet fredsförband vidga flygvapnets
krigsorganisation.

Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört
kan utskottet lämna sin anslutning.

Med vad utskottet sålunda anfört, har utskottet besvarat motionerna I: 233,
I: 239, I: 247 och II: 327 samt avstyrkt motionerna I: 243 och II: 328.

2:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,
Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:

Vad till en början---(= utskottet)---icke kunna biträda.

Utskottet finner sig böra---(= utskottet) — — — som engångs utgifter.

Vad den i propositionen — — — (= utskottet)---föreläggas riks dagen.

Den i propositionen —- — — (= utskottet)--— textilvaror 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,
att det här är fråga örn en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke
örn en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen
m. m. givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp;
att sådana jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta,
då det nämligen icke kan vara möjligt att i förväg avväga varje detalj i en så
omfattande organisation, som det här är fråga om. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vikten av att vid planens genomförande företräde i
görligaste mån lämnas åt åtgärder, vilka medföra en snabb förstärkning av
vår försvarskraft. I och för sig motiverade åtgärder, som kunna medföra
en förstärkning av försvarskraften först under femårsperiodens senare del eller
efter periodens slut, böra därför stå tillbaka för andra, som kunna lämna
snabbare resultat.

I likhet med departementschefen finner utskottet önskvärt att åstadkomma
en avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i försvarsorganisationen.
Ur olika synpunkter innebär nämligen en sådan mera fast avvägning
betydande fördelar. Utskottet kan emellertid icke underlåta framhålla, att de
erfarenheter, som vinnas under det pågående kriget och vid genomförandet
av organisationsplanen, kulma påkalla ändrat ståndpunktstagande även i avvägningsfrågan.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

197

Utskottet har redan framhållit, att den för femårsperioden uppgjorda kostnadsramen
bör i möjligaste män hållas. Det är emellertid icke av samma
betydelse, att denna synpunkt blir iakttagen, då det gäller materielanskaffningar
under de närmaste åren som i fråga om organisatoriska åtgärder, som
binda för en framtid, vars krav och förhållanden icke kunna överblickas.
I sistnämnda hänseende bör givetvis den allra största försiktighet iakttagas.
Utskottet återkommer i annat sammanhang till frågan örn den betydelse,
som ur här antydda synpunkt måste tillmätas spörsmålet örn åstadkommande
av största möjliga elasticitet i försvarsorganisationen.

Det av departementschefen framlagda förslaget rörande omfattningen av
och sättet för de olika försvarsgrenarnas utbyggnad kan utskottet i anslutning
till det ovan anförda icke helt biträda.

Vad till en början beträffar armén har utskottet med tillfredsställelse
konstaterat, att det befunnits möjligt att inom den beräknade kostnadsramen
i flera hänseenden utvidga och förbättra arméns krigsorganisation i förhållande
till försvarsutredningens förslag. På av 1942 års försvarsberedning och
även i vissa väckta motioner angivna skäl finner utskottet emellertid angeläget,
att pansarvapnet, därest materieltillgången icke lägger hinder i vägen
därför, utvidgas än mera än departementschefen föreslagit, genom att Göta
pansarlivgarde liksom övriga pansarregementen erhåller tre i stället för av
departementschefen föreslagna två bataljoner och krigsorganisationen i samband
därmed erhåller en motsvarande utökning. Utskottet finner vidare skäl
tala för att kårartilleriets krigsorganisation ökas med ett antal 15 cm kanoner,
dock utan att fredsorganisationen fördenskull utvidgas i annan mån än
att antalet aktiva officerare, underofficerare och fast anställda underbefäl något
ökas.

Vidkommande därefter flygvapnet finner utskottet i likhet med departementschefen
angeläget, att en sjunde jaktflottilj tillkommer i flygvapenorganisationen.
Då tillgodoseendet av detta önskemål, enligt vad utskottet inhämtat,
varken ur materiel-, utbildnings- eller organisationssynpunkter synes möta
större svårigheter, anser utskottet, att denna jaktflottiljs uppsättande bör
ingå i femårsplanen och att vederbörlig hänsyn sålunda skall tagas härtill
vid beräknandet av kostnaderna för flygvapenorganisationen under femårsperioden.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att
en undersökning snarast kommer till stånd rörande möjligheterna att så
organisera flygförbanden i fred, att en förhållandevis större krigsorganisation
än den av utskottet föreslagna kan utbyggas.

Av bifall till vad utskottet föreslagit skulle följa ett betydande överskridande
av den för femårsperioden beräknade kostnadsramen för försvarsorganisationen,
om icke kostnadsminskningar samtidigt kunde åstadkommas
på annat håll inom den föreslagna försvarsorganisationen. Visserligen skulle
tyngdpunkten i detta överskridande komma att ligga på materielområdet,
men det skulle jämväl innebära en utvidgning av försvarsorganisationen i
dess helhet. Det är vid sådant förhållande angeläget att undersöka, huru Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 avd. Nr 2.

198 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vida icke utan allvarlig olägenhet några inskränkningar på andra områden
kunna vidtagas.

Utskottet anser sig härvid kunna utgå ifrån att en noggrannare översyn
av försvarsordningen än den som varit möjlig under den korta tid som stått
till buds vid förslagets utarbetande bör lämna möjlighet till besparingar utan
att effektiviteten nämnvärt minskas. Utskottet vill härvid särskilt framhålla
behovet av en översyn i kostnadsbesparande riktning av byggnadsprogrammet.

Utskottet har vidare i likhet med 1942 års försvarsberedning funnit, att
det anslag, som i femårsplanen beräknats för kryssarbygget, borde kunna
utgå och att för planens genomförande jämväl borde kunna tagas i anspråk
de medel, som tidigare anvisats för kryssarbygget, i den mån de icke redan
bundits för detta ändamål.

Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande vill utskottet anföra, att
kryssarna kunna komma att utgöra ett tillskott till vår försvarskraft först vid
femårsperiodens slut. De förutsättningar, under vilka 1940 års urtima riksdag
beslutade att bygga två kryssare och att anvisa medel för påbörjandet
av byggandet — att kryssarna skulle vara färdiga inom en tid av två eller
tre år — äro icke längre för handen. Det pågående kriget synes utskottet vidare
hava på ett övertygande sätt visat, att fartyg av den typ, varom här är
fråga, för att utgöra ett verkligt tillskott till försvarskraften måste kunna
påräkna ett väsentligt mera omfattande stöd från flygvapnets sida än som
med hänsyn till vårt begränsade flygvapen är möjligt att lämna. Ur flottans
synpunkt skulle också, om kostnadsramen det medgiver, ett ytterligare tillskott
av mindre fartyg, som snabbare kunna färdigställas, vara att föredraga
ur effektivitetssynpunkt. Möjligheterna att på kort tid förstärka flottan med
mindre fartyg bliva emellertid i väsentlig utsträckning begränsade, därest
kryssarbygget samtidigt skall pågå. Härtill kommer till sist, att ett uppskjutande
av kryssarbygget kommer att innebära väsentligt ökade möjligheter för
ett tillgodogörande av det pågående krigets erfarenheter i olika avseenden, en
synpunkt som måste vara av särskilt stor betydelse, då det gäller ett sådant
tillskott till vår försvarskraft, som representeras av större örlogsfartyg, vilka
beräknas få en betydande livslängd. Det bör i sammanhanget icke heller förbises,
att det otvivelaktigt råder delade meningar även på sakkunnigt militärt
håll om lämpligheten av att nu fullfölja det beslutade kryssarbygget. Utskottet
vill till sist framhålla, att de i nuvarande läge starkt begränsade materialtillgångarna
i första hand böra tagas i anspråk för ändamål, som äro ur
militär synpunkt angelägnare och snabbare lämna ett tillskott till vår försvarskraft.

Utskottet finner sig sålunda böra föreslå ett uppskjutande av det av 1940
års urtima riksdag beslutade kryssarbygget.

De genom kryssarbyggets uppskjutande vunna besparingarna böra i första
hand användas för bestridande av kostnaderna för uppsättandet av den sjunde
jaktflottiljen. Återstående belopp jämte de övriga besparingar, som på sätt
som ovan anförts kunna Vinnas, disponeras för de föreslagna förstärkningarna
av pansarvapnet och kårartilleriet samt för lättare fartyg.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

199

Till vad departementschefen i övrigt linder förevarande avdelning anfört,
kan utskottet lämna sin anslutning.

Utskottet kan sålunda icke biträda det i motionen 1:247 framställda förslaget,
som i huvudsak innebär, att försvarsplanen skulle avse kortare tid
än fem år.

Motionerna I: 239, I: 233 och II: 327, I: 243 och II: 328 samt II: 348 torde i
berörda delar få anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

3:o) av herr Lindberg i Umeå, som anfört:

Under utskottsbehandlingen av försvarspropositionen har jag givit uttryck
åt den meningen, att det icke kan vara lämpligt att nu fastställa en plan för
en försvarsorganisation avsedd att vidmakthållas även efter nuvarande krigsförhållanden.
Det har synts mig att det borde vara möjligt att tillgodose alla
av det allvarliga tidsläget betingade förstärkningar av beredskapsorganisationen
utan att jämsides därmed träffa föranstaltningar som antingen komma
att för flera årtionden framåt binda statsmakternas handlingsfrihet eller
att tvinga dem att upphäva fattade beslut, i senare fallet till förfång för vid
försvarsväsendet anställd'' personal liksom för de samhällen som nu frikostigt
skola förses med fasta militärförläggningar. Det kan enligt min åsikt icke
vara ogrundat att räkna med att beskärningar av organisationen redan av
statsfinansiellt nödtvång kunna bli nödvändiga.

Den starka utbyggnad av försvarsorganisationen, som ägt rum under hittillsvarande
beredskapstid, har kunnat ske utan en i förväg uppgjord många
år framåt syftande och förbindande plan. Att därunder misstag blivit begångna
och svårigheter mött skall icke förnekas, men å andra sidan hava
statsmakterna och de militära myndigheterna kunnat träffa sina dispositioner
utan belastning av tidigare ståndpunktstaganden, vilket varit enbart till
fördel. Efter ett godtagande av den nu föreslagna försvarsordningen finnes
icke längre samma obundenhet. Nya erfarenheter under pågående krig kunna
icke med samma lätthet som förut tillgodogöras inom försvarsorganisationen.
Den nu föreliggande möjligheten till snabb anpassning av organisationen efter
förändringarna i det utrikespolitiska och militärstrategiska läget torde heller
icke komma att förefinnas. Till exemplifiering härav må nämnas, att en sådan
anpassning svårligen kan underlättas vid det förhållandet, att förslaget
till arméns fredsorganisation förutsätter att icke ett enda pansrat motorfordon
skall vara stationerat norr örn Stockholm eller i närhet av vår långa
landgräns och att anspråket på utvecklad motorisering inom arméorganisationen
nedskrivits för den del av vårt land där man har de längsta avstånden
från mobiliseringscentralerna till gränserna.

Om nu pågående krig kommer att fortsätta under hela den period, under
vilken organisationen skall genomföras, lär det för övrigt näppeligen bli möjligt
att ens i alla väsentliga avseenden genomföra densamma. En del med
vårt allmänna försörjningsläge sammanhängande vanskligheter anmäla sig
i detta sammanhang. En spänning mellan ur militär beredskapssynpunkt
icke absolut nödvändiga behov och det civila produktionslivets berättigade

200

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

anspråk kan säkert icke undvikas. Det är väl heller icke uteslutet, att behörigt
hänsynstagande till det från ansvarigt militärt håll starkt understrukna
kravet på att den aktuella försvarsberedskapen icke får försvagas kommer
att försvåra eller förhindra vissa av de föreslagna organisatoriska förändringarna.

Med här antydda utgångspunkter och i viss anslutning till av herr Bertil
Ohlin i motion I: 247 framförda synpunkter har jag inom utskottet ställt
ett yrkande om begränsning av försvarsplanen till en kortare tidsperiod än
den föreslagna. Då detta yrkande av utskottet lämnats utan bifall har jag
sedermera biträtt strävandena att åt den nya försvarsorganisationen giva
största möjliga elasticitet, särskilt beträffande kaderuppsättning och byggnadsprogram.

Inom utskottet ha framställts yrkanden om sådana utvidgningar av försvarsorganisationen,
att den i propositionen angivna kostnadsramen skulle
komma att väsentligt överskridas. Bland dessa yrkanden må nämnas utvidgning
av pansarvapnet och uppsättande av en sjunde jaktflygflottilj. Några
av utskottets ledamöter ha påyrkat, att medelsbehovet för dessa utvidgningar
skulle tillgodoses genom ett uppskov med påbörjande av de 1940 beslutade
två kryssarna. Då jag vid behandlingen 1940 av förslaget örn byggande av
kryssarna yrkade avslag på detsamma har jag givetvis nu kunnat ansluta mig
till uppskovsyrkandet, varvid jag emellertid förutsatt en omprövning av frågan
om kryssarna överhuvud taget skola byggas. Jag har däremot icke kunnat
biträda övriga här omnämnda yrkanden, enär inga bärande skäl kunnat
anföras för nödvändigheten av att 1942 års riksdag träffar ett avgörande
rörande ytterligare förstärkningar av försvarsorganisationen som kunna
åstadkommas först i slutet av femårsperioden eller ännu senare.

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

6. Personalstaternas konstruktion m. m.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall
och Hansson i hubbestad, vilka ansett, att sista stycket i utskottets yttrande
bort ersättas av följande:

Det torde icke kunna förnekas, att fast anställt manskap, som genomgått
treårig utbildning till underbefäl och därefter fullgjort praktisk underbefälstjänst
under ett eller flera år, i större utsträckning än som för närvarande är
fallet och jämväl synes förutsättas i försvarspropositionen bör kunna tagas i
anspråk för högre tjänsteuppgifter än dem, som åvila underbefäl i krigsorganisationen.
Genom att under den fortsatta anställningen bereda fast anställt
underbefäl, som avser att avgå från aktiv stat, möjlighet att komplettera
sin utbildning genom att de kommenderas till särskilt organiserade underofficers-
och officerskurser torde de kunna i väsentligt större utsträckning

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

201

tagas i anspråk för underofficers- och officersuppgifter i krigsorganisationen.
För underbefälsuppgifterna torde värnpliktigt underbefäl i stället för

f. d. fast anställt underbefäl kunna tagas i anspråk utan att ifrågavarande
värnpliktiga därför behöva påläggas en förlängd utbildningstid.

Därest här antydda förslag kunna realiseras, skulle möjlighet föreligga
att begränsa tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare
och underofficerare, något som i och för sig är ett allmänt önskemål, då den
frivilliga vägen måste vara att föredraga.

Utskottet får sålunda i anledning av de väckta motionerna 1:234 och
II: 322 föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning
i ovan berörda ämne.

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

av herrar Boman, Andersson i Malmö och Lindholm, vilka ansett, att andra
stycket i utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

De i motionen II: 346 anförda synpunktena böra bli föremål för omprövning,
med beaktande av att elasticiteten i organisationen icke eftersättes.

D. Personalvården.

av herr Törnkvist.

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

av herr Axel Ivar Anderson, som anfört:

I likhet med utskottets majoritet finner jag den föreslagna lösningen av
frågan om försvarsväsendets högsta ledning, särskilt med hänsyn till det
operativa förberedelsearbetets handhavande, icke vara tillfredsställande. Utskottet
har emellertid icke ansett sig böra angiva någon bestämd principiell
uppfattning om riktlinjerna för en lösning, som bättre än propositionens förslag
tillgodoser kravet på en planmässig och effektiv ledning av ifrågavarande
arbete. Då enligt utskottets yttrande frågan örn de lämpligaste formerna
för försvarsväsendets högsta ledning bör göras till föremål för ny utredning,
borde utskottet i varje fall ha angivit, huruvida den slutliga lösningen av
frågan om det operativa förberedelsearbetet bör sökas enligt centraliseringens
eller decentraliseringens princip. Ehuru vissa praktiska skäl obestridligen
kunna anföras för en sådan decentralisering, som föreslagits av bl. a.
chefen för andra arméfördelningen, har jag dock vid frågans behandling i
utskottet kommit till den uppfattningen, att man alltjämt bör fasthålla vid
de krav på en centraliserad organisation av krigsmaktens ledning, som blevo
bestämmande för lösningen av denna organisationsfråga i 1936 års försvarsordning.

202

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Tillsättandet av en överbefälhavare redan i fred innebär också ett principiellt
erkännande av detta krav och en naturlig och nödvändig utbyggnad av
1936 års organisation. Det synes mig vara angeläget, att man fasthåller vid
denna grundtanke jämväl vid organisationen av den nya försvarsstaben och
vid anordnandet av det operativa förberedelsearbetet. De tendenser till decentralisering,
som framträtt och som i viss mån tillmötesgåtts i propositionens
kompromissförslag, synas innebära vissa risker för att överbefälhavaren
och försvarsstaben icke få den ställning och de möjligheter att effektivt
leda det operativa förberedelsearbetet, som böra tillkomma den högsta ledningen.
Därmed är ju icke sagt, att överbefälhavaren skall i detalj leda detta
arbete, lika litet som han i krig kan i detalj leda de olika vapengrenarnas operationer.
Kravet på enhetlighet i ledningen får emellertid icke eftergivas, och
ett försvagande av försvarsstabens möjligheter att leda det operativa förberedelsearbetet
i egentlig mening kan innebära betydande vådor för försvaret.
Inga organisatoriska åtgärder böra därför vidtagas, som i praktiken
kunna komma att leda till splittring i ledningen och till onödiga friktioner.
Erfarenheterna från det pågående kriget ha också inskärpt nödvändigheten
av en enhetlig ledning och en nära samverkan mellan de olika försvarsgrenarna.
En sådan samverkan kan emellertid icke improviseras vid ett krigsutbrott;
den måste redan i fredstid organiseras.

Jag har ansett det önskvärt, att vid riksdagens behandling av ifrågavarande
för riksförsvaret så betydelsefulla fråga dessa synpunkter komma till uttryck.

Avd. V. Arméns organisation.

I. Krigsorganisationen.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall
och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:

Såsom redan inledningsvis anförts har utskottet i anslutning till väckta
motioner föreslagit viss utökning av arméns krigsorganisation i förhållande
till det av departementschefen framlagda förslaget, nämligen i vad gäller
pansartrupperna och artilleriet. I övrigt har utskottet funnit sig böra biträda,
vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

Ii. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I. Arméstaben och arméinspektionen.

c. Arméinspektionen.

av herrar Törnkvist, Johan Nilsson i Malmö, Boman, Vougt, Ward och
Lindholm, vilka ansett, att första stycket i utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

203

Utskottet biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens
organisation och truppslagsinspektörernas löneställning, varav följer
att utskottet icke kan tillstyrka det i motionen 11:348 gjorda yrkandet, att
truppslagsinspektörerna skulle uppföras i lönegraden Ob 2 eller Ob 1.

D. Lägre truppförband m. m.

I. Allmänna grunder.

av herr Lindberg i Umeå, som ansett dels att orden »om behovet av underofficerare
för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar, om biträden
åt regementsintendenterna» i fjärde stycket av utskottets yttrande bort
utgå, dels ock att efter tredje stycket i utskottets yttrande följande bort inflyta: I

propositionen har föreslagits att en kompaniofficer vid infanteri- och artilleritruppförbanden
skall avskiljas som biträde åt regementsintendenten.

Örn regementsintendenten erhåller en kompaniofficer såsom biträde, följer
givetvis icke härmed en omedelbar avlastning av tjänsteåliggandena. Det
framgår för övrigt icke av förslaget, huruvida biträdet huvudsakligen skall
befatta sig med intendentur- eller kassagöromål. I allt fall synes den speciella
tjänsten icke bliva tillförd någon som helst sakkunskap. Det kan framhållas,
att de s. k. intendentsaspirantema erhålla utbildning under två år samt
i allmänhet rätt omfattande praktisk tjänstgöring innan de anses utbildade
för sin blivande tjänst. Denna utbildning är planlagd och ledes av därtill särskilt
skickade lärare. Till nu avsedd tjänstgöring finnas sålunda utbildade
officerare icke disponibla. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida
den såsom biträde beordrade officeren kan erhålla sådan handledning vid
truppförbandet att insatserna i förvaltningstjänsten under t. ex. en två-årsperiod
(maximum med hänsyn till trupputbildningsrutinen) bliva sådana att
de motväga olägenheterna av att en i tur för kompanichefstjänst stående
löjtnant undandrages tjänstgöring vid trupp.

Närmare liggande borde vara, att regementsintendenterna helt frigöras från
kassatjänsten, utom t. ex. visst biträde åt regementschefen vid månatliga inventeringar,
medan han med intendenturavdelningens personal uteslutande
handlägger intendenturärenden.

Göres regementskassören till chef för kassaförvaltningen skulle man vinna
större överskådlighet i förvaltningen i vad avser egentliga kassaärenden (utbetalning,
löner m. m.) och intendenturärendena. Nu äro gränserna synnerligen
svävande och det händer ofta, att kassapersonalen — ehuru oegentligt
— även avdelas för intendenturärendenas förberedande handläggning, vilket
förhållande bl. a. måste anses oegentligt ur konlrollsynpunkt. Något dylikt
samröre finnes icke beträffande under tygdeparlementet samt sjukvårds- och
fortifikationsstyrelserna hörande ärenden.

Med åberopande av det anförda föreslår utskottet, atl förslaget om kompaniofficer
såsom vissa regementsintendenters ständiga biträden avslås. Kungl.
Majit bör efter framställning i varje särskilt fall äga att vid oundgängligt be -

204

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

hov medgiva tillfälligt beordrande av officer såsom biträde under viss tid'' till
regementsintendenterna vid infanteri- och vissa artilleriregementen. I kassaoch
krigskassareglementen böra vidtagas sådan ändring, att vid kassaförvaltningar,
där regementskassör finnes anställd, regementskassören skall vara
chef för kassaförvaltning (krigskassaavdelning).

3. Kavalleriet.

l:o) av herr Törnkvist, som med instämmande av herrar Andrén, Johan
Nilsson i Malmö, Berling, Lindström, Boman, Vougt, Ward, Bergvall och Andersson
i Malmö ansett, att sista satsen i utskottets yttrande bort utgå.

2:o) av herr Holmström.

4. Pansartrupperna.

l:o) av herrar Törnkvist, Åkerberg, Johan Nilsson i Malmö, Berling. Lindström,
Gustaf Karlsson, Boman, Vougt, Ward, Andersson i Malmö, Lindholm
och Nilsson i Kristinehamn, vilka ansett, att fjärde—sjätte styckena i utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

I fråga om den föreslagna förläggningen av Skånska pansarregementet
finner utskottet i likhet med departementschefen det av ekonomiska skäl icke
kunna ifrågakomma att förlägga regementet till annan ort än Hälsingborg.
Med hänvisning till vad departementschefen anfört anser utskottet, att regementet
bör i sin helhet förläggas till Hälsingborg.

• Utskottet vill slutligen---(= utskottet)---tillgodoses.

I övrigt har departementschefens förslag under denna punkt icke givit utskottet
anledning till något uttalande.

2:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

Utskottet, som anser---(= utskottet)---i fredstid fyra pan sarregementen.

För den händelse att de 1940 beslutade kryssarna icke anses böra komma
till utförande under femårsperioden finner sig utskottet — under anslutning
till motionerna I: 233 och II: 327 samt II: 348 — böra föreslå, att Göta
pansarlivgarde i likhet med övriga pansarregementen skall bestå av tre bataljoner.
Härav följer, att antalet beställningar för officerare, underofficerare
och fast anställt manskap bör vara detsamma för detta regemente som
för Skånska pansarregementet.

Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde —--(= utskottet)
---i denna del.

3:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,
Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:

Utskottet, som anser---(= utskottet)---i fredstid fyra pan sarregementen.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 205

Såsom utskottet inledningsvis anfört, har utskottet i anslutning till vad
som härutinnan föreslagits i motionerna 1:233 och II: 327 samt II: 348
funnit sig böra föreslå, att Göta pansarlivgarde i likhet med övriga pansarregementen
skall bestå av tre bataljoner. Härav följer, att antalet beställningar
för officerare, underofficerare och fast anställt manskap bör vara
detsamma för detta regemente som för Skånska pansarregementet.

Till frågan örn förläggningsplats för Göta pansarlivgarde---(= utskottet)
---i denna del.

5. Artilleriet.

l:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

För den händelse att de 1940 beslutade kryssarna icke anses böra komma
till utförande under femårsperioden finner sig utskottet böra förslå en utökning
av kårartilleriets krigsorganisation med ett antal 15 cm kanoner i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i motionen I: 239.
I enlighet med vad i propositionen nr 210 anförts, finner utskottet det erforderligt
att ett nytt kårartilleriregemente uppsättes inom det nyskapade
V. militärområdet. Utskottet tillstyrker, att det nya regementet, på sätt i propositionen
nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och benämnes Bergslagens
artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna II: 330
och II: 366. Vidkommande den av utskottet föreslagna ytterligare ökningen
av kårartilleriet i krigsorganisationen finner utskottet icke erforderligt att
på grund härav föreslå någon utvidgad fredsorganisation. För att tillgodose
det ytterligare personalbehov vid artilleriets truppförband, som uppkommer
till följd av förstärkningen av artilleriet, bör truppslagets fredskader
av fast anställd personal något ökas utöver den av departementschefen beräknade,
vilken ökning emellertid icke synes erforderlig förrän under den senare
delen av femårsperioden. Ifrågavarande personal förutsättes skola fördelas
å artilleriets truppförband med hänsyn till den ökning i utbildningsarbetet
m. m„ som uppkommer på vissa truppförband.

Vad i övrigt anförts---(— utskottet)--— 4 konstaplar.

Motionen I: 239 torde i vad den avser artilleriets fredsorganisation få anses
besvarad med vad utskottet ovan anfört.

2:o) Av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,
Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:

Med den utökade -----(= utskottet)----luftvärnet.

Utskottet har i det föregående i anslutning lill departementschefens i propositionen
nr 210 framlagda förslag och till i ämnet väckt motion I: 239
föreslagit en utökning av kårartilleriets krigsorganisation med ett antal 15
cm kanoner i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i motionen
1: 239. I enlighet med vad i nämnda proposition anförts, finner ut -

206

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

skottet det erforderligt att ett nytt kårartilleriregemente uppsattes inom det
nyskapade V. militärområdet. Utskottet tillstyrker, att det nya regementet,
på sätt i propositionen nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och
benämnes Bergslagens artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna
II: 330 och II: 336. Vidkommande den av utskottet föreslagna ytterligare
ökningen av kårartilleriet i krigsorganisationen finner utskottet
icke erforderligt att på grund härav föreslå någon utvidgad fredsorganisation.
För att tillgodose det ytterligare personalbehov vid artilleriets truppförband,
som uppkommer till följd av förstärkningen av artilleriet, bör truppslagets
fredskader av fast anställd personal något ökas utöver den av departementschefen
beräknade, vilken ökning emellertid icke synes erforderlig
förrän under den senare delen av femårsperioden. Ifrågavarande personal
förutsättes skola fördelas å artilleriets truppförband med hänsyn till den ökning
i utbildningsarbetet m. m., som uppkommer på vissa truppförband.

Vad i övrigt anförts---- (= utskottet)---4 konstaplar.

Motionen I: 239 torde i vad den avser artilleriets fredsorganisation få
anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

II. Fortifikationskåren.

av herr Holmström, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:

Utskottet finner, att erfarenheterna från beredskapstiden visat, att en del
befästningsarbeten icke kunnat planläggas och ledas på ett lämpligt och
ekonomiskt sätt på grund av otillräcklig tillgång på fortifikationsofficerare.
Då det måste vara en trängande nödvändighet att utan dröjsmål öka antalet
fortifikationsofficerare till det av försvarsutredningen föreslagna, anser utskottet
i anslutning till motionen I: 232, att fortifikationskåren skall hava
den personalsammansättning, som föreslagits av 1941 års försvarsutredning.

17. Armémusiken.

1 :o) av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Svensson i Grönvik, Bergvall
och Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:

Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna finner sig utskottet icke
kunna tillstyrka den avsevärda utökning av musikorganisationen vid armén,
som av departementschefen föreslagits. Utskottet finner sig allenast kunna
tillstyrka uppsättandet av en ny musikkår vid armén, nämligen vid det nya
artilleriregementet, vilket enligt Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag
skall förläggas till Kristinehamn. Departementschefens förslag örn uppsättande
av ny musikkår vid Svea artilleriregemente avstyrkes sålunda av utskottet.
Vidkommande den föreslagna ökningen av de nuvarande musikkårerna
av typ III till typ II, innebärande att var och en av dessa kårer skulle

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

207

ökas från 18 till 26 man, finner utskottet en så väsentlig utökning icke vara
erforderlig. Utskottet vill i stället föreslå, att var och en av dessa kårer
ökas med 1 musikfanjunkare (styckjunkare) och 1 musikelev, varigenom kårerna
i fråga komma att erhålla samma styrka som musikkåren vid Karlskrona
kustartilleriregemente. Jämväl den föreslagna musikkåren vid det nya
artilleriregementet torde böra erhålla musikkår av den förbättrade typen III.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet avstyrker motionerna
1:245 och 11:321, vari hemställts att musikkår skall uppsättas vid
Skånska luftvärnskåren i Malmö.

Motionen II: 348, i vad den gäller armémusiken, torde få anses besvarad
med vad utskottet ovan anfört.

2:o) av herrar Lindström och Holmström, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna
av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för någon
bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Utskottet finner
sålunda i likhet med departementschefen, att ifrågavarande musikkårer
böra uppflyttas till typ II, d. v. s. kårernas numerär bör ökas från 18 till 26
man.

Kungl. Maj:ts förslag att nyuppsätta en musikkår vid Svea artilleriregemente
och vid det nya artilleriregementet, vilket enligt Kungl. Maj:ts av utskottet
tillstyrkta förslag skulle förläggas till Kristinehamn, föranleder icke
någon erinran från utskottets sida. Utskottet finner nämligen erforderligt, att
antalet musikkårer i Stockholm ökas med hänsyn till den för de nuvarande
musikkårerna i huvudstaden mycket krävande garnisonstjänsten.

Däremot kan utskottet icke, såsom i motionerna 1:245 och 11:321 yrkats,
tillstyrka att en musikkår skulle uppsättas vid Skånska luftvärnskåren i
Malmö.

Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken föranleder
icke till något utskottets uttalande.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet avstyrker motionen
II: 348, i vad den avser armémusiken.

F. Rekrytering.

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.

av herr Axel Ivar Anderson, som med instämmande av herrar Andrén,
Lindström, Knut Petersson och Ward ansett, att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:

I fråga örn rekryteringen av arméns reservofficerare finner utskottet skäl
tala för det i de likalydande motionerna 1:237 och 11:319 framställda förslaget,
att vissa landstormsofficerare i värnpliktsåldern i samband med nämnda
personalkategoris avskaffande böra beredas möjligheter att vinna anställ -

208

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ning såsom reservofficerare. Det bör nämligen enligt utskottets uppfattning
icke förbises, att åtskilliga landstormsofficerare genom deltagande i utbildningskurser
och under längre tids beredskapstjänstgöring förvärvat sådana
militära kunskaper och färdigheter, att de måste anses besitta i stort sett
samma kvalifikationer som reservofficerarna i allmänhet. Utskottet får på
grund härav i anledning av motionerna föreslå, att landstormsofficerare i
värnpliktsåldern efter ansökan beredas tillfälle genomgå särskilt anordnad
prövning för vinnande av anställning såsom reservofficerare och att de landstormsofficare,
som godkännas vid denna prövning, förordnas till reservofficerare
med bibehållande av samma tjänstegrad som den, vilken de senast
innehaft såsom landstormsofficerare.

Beträffande pensions- och utrustningsbidrag till dessa reservofficerare förutsätter
utskottet, att dessa förmåner skola utgå med belopp, som — jämfört
med vad som tillkommer i vanlig ordning utnämnda reservofficerare —
star i proportion till den tjänstetid de kunna räkna från och med dagen för
sin utnämning till reservofficerare och intill den dag, då de i egenskap av
reservofficerare bliva berättigade till kapitaliserad pension för reservofficer.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits
beträffande rekryteringen av arméns reservpersonal.

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.

av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande å sid. 109 bort hava
följande lydelse:

I motionerna I: 234 och II: 322 har framställts yrkande, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående möjligheterna
att i anslutning till den nya försvarsområdesorganisationen och genom
de frivilliga försvarsorganisationerna ordna förberedande militär utbildning
för manlig ungdom i syfte att genom dylik utbildning medgiva avkortning
i de värnpliktigas tjänstgöringstid. Utskottet finner detta förslag vara
beaktansvärt.

Utskottet finner starka skäl tala för att den i motionerna föreslagna frivilliga
utbildningen kommer till stånd. Den i den nya värnpliktslagen fastställda
förlängda utbildningstiden för värnpliktiga ställer sådana krav på
vår manliga ungdom, att man måste räkna med att krav komma att framställas
på nedsättning av densamma, då lugnare utrikespolitiska förhållanden
inträda. Emellertid skulle otvivelaktigt en sådan nedsättning av utbildningstiden
och därmed också av utbildningsresultatet innebära, att försvarsväsendets
effektivitet komme att minskas. Det är uppenbart, alt dylika eventuella
krav på förkortad utbildningstid för de värnpliktiga lättare skulle bemötas,
därest det funnes möjlighet för dem, som före värnpliktstjänstgöringens början
förskaffat sig visst mått av militära färdigheter, att få sin utbildningstid
såsom värnpliktiga i motsvarande mån förkortad. Ett bibehållande av den
nuvarande utbildningstidens längd skulle i sådant fall allenast ifrågakomma

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

209

för sådana värnpliktiga, vilka uraktlåtit att genom deltagande i frivillig utbildning
förskaffa sig möjligheter till avkortning i värnpliktstjänstgöringen.
Målet för utbildningen under värnpliktstjänstgöringen skulle alltjämt kunna
bibehållas oförändrat.

Det är uppenbart, att det kan komma att bliva förenat med svårigheter att
individuellt nedsätta utbildningstiden. En förutsättning för att så skall kunna
ske är under alla förhållanden, att militära instruktörer i tillräcklig omfattning
komma att stå till förfogande för de frivilliga organisationerna och att
utbildningsarbetet ledes av till försvarsområdesstaberna knuten befälspersonal.
Tillgången på militära instruktörer torde emellertid kunna säkras genom
att man tager i anspråk f. d. fast anställt underbefäl, som är bosatt i
eller i närheten av utbildningsorterna. Detta förutsätter emellertid, att avgående
underbefäls civilanställningsmöjligheter ökas genom vidtagande av
ytterligare åtgärder, såsom genom att ifrågavarande personalkategori beredes
företrädesrätt till civilanställning hos kommunala myndigheter, i koncessionerade
företag o. s. v. Redan ökningen av antalet beställningar för
manskap i den utvidgade försvarsorganisationen talar för övrigt härför.

Frågan örn ordnande av förberedande militär utbildning i hemorterna i
syfte att därigenom minska utbildningstiden för de värnpliktiga synes på
grund av ovan angivna omständigheter böra bliva föremål för utredning genom
Kungl. Maj:ts försorg.

Avd. VI. Marinens organisation.

II. Fredsorganisationen.

A Marinens ledande organ.

c. Inspektören för kustartilleriet.

av herr Törnkvist, som ansett, att första stycket i utskottets yttrande bort
hava följande ändrade lydelse:

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet,
som i det följande under rubriken D. Kustartilleriet, I. Allmänna synpunkter
uttalar sig örn kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen, intet att
erinra.

C. Flottan.

4. Örlogsvarven.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall
och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att första stycket i utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Enär utskottet såsom inledningsvis anförts ansett sig böra biträda det
motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de båda
år 1940 beslutade kryssarna, finner sig utskottet böra för närvarande av -

210 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

styrka departementschefens förslag om förlängning av de i det föregående
berörda dockorna vid örlogsvarven samt tillstyrker alltså det i denna fråga
framställda yrkandet i motionerna 1:233 och 11:327.

5. Sjökrigsmaterielen.

l:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,
Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava följande lydelse:

Utskottet har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida
byggandet av de båda år 1940 beslutade kryssarna bör uppskjutas,
samt därvid i anslutning till i vissa motioner framställt yrkande förordat,
att med färdigställandet av de båda kryssarna tills vidare bör anstå. Utskottet
har alltså funnit sig böra tillstyrka i motionerna I: 233 och 243 samt
II: 327, 328 och 348 gjorda yrkanden om uppskov med byggandet av redan
beslutade kryssare.

Vad angår det av departementschefen i övrigt föreslagna nybyggnadsprogrammet
har detta icke givit utskottet anledning till annan erinran än som
framgår av vad utskottet i detta ämne tidigare anfört. Utskottet har heller
icke något att erinra mot att ett belopp av 1,000,000 kronor under femårsperioden
avses för konstruktionsarbeten.

Av vad utskottet föreslagit följer, att den av departementschefen beräknade
kostnadssumman för fartygsbyggnader under femårsperioden,
180,000,000 kronor, kan väsentligen minskas. I första hand reduceras detta
belopp med vad som ytterligare skulle hava erfordrats för de två kryssarna,
men därjämte också med vad som redan anvisats för samma fartyg men
ännu icke tagits i anspråk för vid medlens anvisande avsett ändamål. I
sistnämnda avseende erfordras närmare utredning för bestämmande av storleken
av det belopp, som under femårsperioden kan disponeras för andra
ändamål. Utskottet räknar, i avvaktan på utredning rörande det belopp,
som av de för kryssarna anvisade medlen kan tagas i anspråk för andra
fartygsbyggnader, med ett medelsbehov under femårsperioden utöver redan
anvisade belopp av 97,000,000 kronor, därvid utskottet utgår från prisnivån
den 1 juli 1941. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t för 1943 års riksdag
skall framlägga närmare beräkningar rörande medelsbehovet — utöver tillgängliga
medel — för de fartygsbyggnader, som enligt vad utskottet ovan
föreslagit avses skola komma till stånd.

I detta sammanhang vill utskottet, som icke ingår därpå vid behandlingen
av departementschefens förslag rörande antalet beställningshavare av olika
kategorier vid flottan och vid för marinen gemensamma personalkårer, framhålla,
att personalbehovet kommer att bliva mindre än det av departementschefen
beräknade vid ett bifall till utskottets förslag örn uppskjutande av
kryssarbygget.

2.o) av herr Lindberg i Umea, som anslutit sig till yrkandet örn uppskov
med påbörjandet av de beslutade kryssarna.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

211

6. Flottans personal.

d. Musikorganisation.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Svensson i Grönvik, Bergvall och
Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:

I anslutning till vad som yrkats i motionen II: 348 och under åberopande
av vad utskottet anfört rörande armémusikens utbyggnad finner sig utskottet
icke kunna tillstyrka uppsättande av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå.

D. Kustartilleriet.

I. Allmänna synpunkter.

av herr Knut Petersson.

Avd. VII. Flygvapnets organisation.

I. Krigsorganisationen.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,
Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Av vad utskottet inledningsvis föreslagit om uppsättande av en sjunde
jaktflottilj följer, att flygvapnets krigsorganisation blir av större omfattning
än den som av departementschefen beräknats.

II. Fredsorganisationen.

D. Flygförband.

I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

l:o) av herrar Andrén, von Heland, Ekströmer, Knut Petersson, Lindberg
i Umeå och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att andra stycket av utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Utskottet förordar alltså---(= utskottet)---intet att erinra

annat än i vad avser flygflottiljen F 15. Cheferna för flygvapnet och flygstaben
samt överbefälhavarna ha föreslagit att jaktflygflottiljen F 15 måtte
förläggas till Umeå, enär möjligheterna att åstadkomma ett fullt tillfredsställande
flygfält äro bättre i Umeå än i Söderhamn. Beträffande flygfältet
i Söderhamn ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen efter företagna
rekognosceringar framhållit, att detta flygfält är med hänsyn till
omgivande terräng mindre lämpligt beläget. Nödlandningsmöjligheter finnas
icke, vartill kommer att fria inflygningsriktningar endast kunna erhållas
från öster samt inom en mycket begränsad sektor i nordväst. Med

212

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för närvarande i bruk varande flygplantyper kan erhållas ett godtagbart,
ehuru icke särskilt lämpligt flygfält. Sett mot bakgrunden av den utveckling,
som flygmaterielen med största sannolikhet inom en mycket snar
framtid kan förutses gå till mötes, ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
ansett, att det är synnerligen tveksamt huruvida fältet i framtiden
blir tillfyllest. Med åberopande av vad vederbörande militära myndigheter
sålunda anfört anser utskottet, att jaktflottiljen F 15 skall förläggas till Umeå
och benämnas Västerbottens flygflottilj.

2:o) av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,
Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse, därvid dock herrar Andrén, von
Heland, Petersson och Hansson i Rubbestad icke biträtt vad nedan anföres i
fråga om förläggning av F 15 till Söderhamn:

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter
måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den i
propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram, har
redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan
örn en förstärkning av flygvapnet utöver vad i propositionen föreslagits och
därvid yrkat, att — utöver vad departementschefen nu funnit sig böra
föreslå — jämväl en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden.
Utskottet får i förevarande sammanhang i anledning av de motionsvis
framförda förslagen örn ytterligare utökning av flygvapnet erinra om, att
utskottet under rubriken Allmänna synpunkter förordat en undersökning av
möjligheterna att utan ytterligare ökning av antalet fredsförband vidga flygvapnets
krigsorganisation.

Utskottet förordar alltså, att — utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer
— ytterligare fyra jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och
minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen
nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de enligt departementschefens förslag
nytillkommande jakt- och torpedflottiljerna ävensom benämningarna å
dessa har utskottet intet att erinra. Rörande förläggningsplats för och benämning
å den sjunde jaktflottiljen torde Kungl. Maj:t sedermera böra
förelägga riksdagen förslag. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen
rörande förläggningen av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är
den föreslagna förläggningsplatsen vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter.
Utskottet har emellertid efter ytterligare undersökningar funnit,
att den i propositionen sålunda förordade förläggningsplatsen måste givas
företräde. Av det anförda framgår, att utskottet finner sig böra avstyrka motionerna
I: 226 och II: 306.

Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflotliljen (F
14) vill utskottet erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 —
efter redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande
förläggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad
träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

213

undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare granskning
av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen
gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen
till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid
frågan ånyo underställas riksdagen. Utskottet har intet att erinra mot
vad departementschefen sålunda anfört.

Utskottet finner den i propositionen nr 328 föreslagna förläggningsplatsen
för nuvarande Tionde flygflottiljen (F 10) lämplig och har intet att erinra
mot att densammas benämning i samband därmed ändras till Skånska flygflottiljen.

Mot de i propositionen föreslagna förläggningsplatserna för eskaderstaberna
har utskottet intet att erinra.

3. Flygflottiljerna.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson, Svensson
i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

För att tillgodose---(= utskottet)---tre divisioner.

Utskottet ansluter sig i huvudsak---(= utskottet)---flottilj kassörernas

ställning.

Av utskottets förslag om uppsättande av en sjunde jaktflottilj under femårsperioden
följer emellertid, att behovet av militär och civilmilitär personal
m. fl. kommer att överstiga det av departementschefen för de av honom
föreslagna flottiljerna beräknade.

F. Flygmaterielen.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,
Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Utskottet delar--— (= utskottet)---på allt sätt underlättas.

Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder icke
annan erinran från utskottets sida, än att anskaffningen av flygmateriel —
liksom också av viss annan materiel — måste ökas utöver den av departementschefen
beräknade med hänsyn till att jämväl en sjunde jaktflottilj av
utskottet föreslagits skola uppsättas under femårsperioden. Härav följer
givetvis också, att kostnaderna för materielanskaffning m. m. komma att
överstiga de av departementschefen beräknade beloppen.

G. Flygvapnets personal.

b. Militär personal.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,
Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Bihang tilt riksdagens protokoll 1942. 11 samt. 3 avd. Nr 2.

214

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I överensstämmelse med---(= utskottet)---60 år för samtliga.

Utskottet finner det uppenbart---(= utskottet)---i personal hänseende.

I annat sammanhang har utskottet framhållit, att såväl den militära som
den civilmilitära personalen måste ökas utöver vad departementschefen beräknat
med hänsyn till tillkomsten under femårsperioden av en sjunde jaktflottilj.

Vad i övrigt--- — (= utskottet)---från utskottets sida.

Under avsnittet — — — (= utskottet)---avser köksföreståndarna.

K. Musikorganisationen.

1 :o) av herrar Andrén, Gränebo, Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson
i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse: Utskottet

har i anslutning till det i motionen II: 348 gjorda yrkandet i
fråga om musikorganisationen vid armén och vid marinen framhållit, att
utskottet icke kan finna tillräckliga skäl för en så väsentlig utökning av
militärmusiken som den av departementschefen föreslagna, och på grund
härav har utskottet föreslagit allenast mindre utökningar. Utskottet kan icke
heller tillstyrka den av departementschefen förordade musikorganisationen
vid flygvapnet.

I fråga om flygvapnets musikorganisation finner sig utskottet sålunda icke
kunna tillstyrka att flera än fyra musikkårer uppsättas. Dessa synas utskottet
böra tillhöra följande förband, nämligen krigshögskolan å Ljungbyhed,
Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, Kalmar flygflottilj i Kalmar samt Hälsinge
flygflottilj i Söderhamn.

Vad beträffar---(= utskottet)---5 musikelever.

I fråga örn---(= utskottet)---Kungl. Maj:ts förslag.

2:o) av herrar Lindström och Holmström, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,
att de flygflottiljer, som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik saknas
eller icke kan erhållas från närbelägen ort, böra erhålla egen musikkår.
Utskottet vill sålunda tillstyrka, att musikkårer upprättas vid de av departementschefen
därtill föreslagna flygflottiljerna. I likhet med departementschefen
anser även utskottet, att frågan om inrättande av musikkårer vid
Skånska flygflottiljen och Hälsinge flygflottilj kan ställas på framtiden. Av
sistnämnda två flottiljer synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta
rummet för erhållande av musikkår.

Jämväl i fråga om musikkårernas storlek ansluter sig utskottet till departementschefens
förslag. Utskottet finner sålunda skäl vara för handen, att
musikkåren vid Svea flygflottilj i Barkarby erhåller en större organisation än
övriga musikkårer vid flygvapnet, enär större krav måste ställas på denna
musikkår än på de övriga inom flygvapnet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 215

I fråga orri löneställningen för musikdirektörerna har utskottet intet att
erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker bifall till motionen II: 348
i förevarande del.

3:o) av herrar Berling och Lindberg i Umeå, vilka yttrat:

Då huvudstaden är synnerligen väl tillgodosedd med musik utan inrättande
av en musikkår vid Svea flygflottilj och den enda militärmusikkåren
i Norrbotten, vid Norrbottens regemente, har att ombesörja musik vid inte
mindre än sex militära förband i Boden, föreslå vi att riksdagen måtte besluta,
att den för Svea flygflottilj avsedda musikkåren i stället förlägges till
Norrbottens flygbaskar i Lulea att betjäna jämväl Luleå luftvärnskår.

Avel. Viii. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall
och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:

Ehuru utskottet i det föregående förordat vissa avvikelser från de i propositionen
framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av försvarskrafterna, har utskottet icke ansett sig böra verkställa
några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av departementschefen
beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som föranledas av
vad utskottet sålunda föreslagit. Såsom departementschefen framhållit, äro
nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna icke avsedda
att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den
närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av utskottet förordade
jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av den storleksordning,
att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen. Däremot
innebära de förskjutningar i kostnaderna mellan de olika försvarsgrenarna
sinsemellan. Såsom utskottet i tidigare sammanhang anfört, har utskottet
vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner
framlagda förslagen utgått från, att man icke utan tvingande skäl bör
gå utanför den i propositionen angivna totala kostnadsramen, givetvis bortsett
fran de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget.
Enligt utskottets mening böra sålunda de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna
kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens
ställningstagande till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt,
örn kostnadsberäkningarna kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än
den 1 juli 1941, har utskottet — såsom inledningsvis framhållits — icke haft
möjlighet att företaga en sådan omräkning.

216

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kungl. Maj:ts propositioner och enskilda motioner................................... 1

Avd. L Inledning......................................................... 3

Avd. H. Allmänna synpunkter.............. 4

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.......... i6

A. Vissa gemensamma personalfrågor................................. 16

a, Tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2............. 16

\ b. Fänriks anställnings- och löneförhållanden........................... 16

c. Underofficerare i lönegraden UO 3.................................. 17

d. Förändringar i fråga om pensionsålder.............................. 17

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor................... 18

a. Grunder för beräkning av avlöning skostnader......................... 18

b. Personalstaternas konstruktion m. m................................. 18

c. Arvodesväsendet................................................... 21

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen ... 22

D. Personalvården............... 23

E. Gemensam utbildning för manskap.................. 28

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning........................... 29

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner .................... 29

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema....................... 29

C. Försvarsstaben..................................................... 38

D. Förvaltningsorganisationen......................................... 41

Avd. V. Arméns organisation ........................................... 42

I. Krigsorganisationen.................................................... 42

II. Fredsorganisationen................................ 43

A. Arméns ledande organ............................................. 43

1. Arméstaben och arméinspektionen............................... 43

2. Generaiitetet och generalstabskåren............................. 47

B. Militärområden och högre truppförband m. m....................... 48

O. Försvarsområden................................................... 50

D. Lägre truppförband m. m........................................... 51

1. Allmänna grunder............................................ 51

2. Infanteriet............i....................................... 55

3. Kavalleriet.................. 57

4. Pansartrupperna.............................................. 58

5. Artilleriet.................................................... 60

6. Luftvärnet................................................... 62

7. Ingenjörtrupperna......................................... 64

8. Signaltrupperna.............................................. 65

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 217

Sid.

9. Trängen och trängtrupperna................................... 66

10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten..... 67

11. Fortifikationskåren........................................... 73

12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m................ 74

13. Fältläkarkåren ............................................... 76

14. Fältveterinärkåren............................................ 78

15. Arméns sjuksköterskekår............................. 79

16. Garnisonssjukhusen........................................... 80

17. Armémusiken................................................ 81

18 Polispersonalen.......................................... 82

19. Arméhundväsendet.....................................,. i — 83

E. Arméns övergångsstats-och reservpersonal................ 84

F. Rekrytering........................................................ 86

1. Rekrytering av värnpliktiga.............. 86

2. Rekrytering av personal på aktiv stat............. 87

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.......................... 90

G. Utbildning.......................................................... 92

H. Utbildningsanstalter ............................................... 97

1. Allmänna grunder.....................................,...... 97

2. Grundläggande befälsskolor.................................... 98

3. Skjutskolor och motsvarande skolor............................ 101

4. Högskolor................................................... 107

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.............................. 109

J. Remonteringsväsendet.............................................. 114

lil. Byggnader m. m...................................................... 117

IV. Organisationens genomförande........................t... ......... 122

Avd. YL Marinens organisation........................................ 124

I. Krigsorganisationen.................................................. 124

II. Fredsorganisationen.................................................. 124

A. Marinens ledande organ..............................*............. 124

B. Marindistrikten..................................................... 127

C. Flottan............................................................. 129

1. örlogsstationerna................................... 129

2. örlogsdepåerna............................................... 129

3. övriga örlogsbaser............................................ 131

4. Örlogsvarven..........;...................................... 131

5. Sjökrigsmaterielen....................................>........ 132

6. Flottans personal............................................. 134

7. Rekrytering............................................... 138

8. Utbildning................................................... 140

D. Kustartilleriet..................................................... 142

1. Allmänna synpunkter......................................... 142

2. Kustartilleriets lokala organisation............................. 143

3. Kustartillerimaterielen............... 146

4. Kustartilleriets personal....................................... 147

5. Rekrytering.................................................. 150

6. Utbildning.................................................... 151

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. 15

218

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

E. För marinen gemensam personal................................ 152

1. Mariningenjörkåren........................................... 152

2. Marinintendenturkåren...................................... 152

3. Marinläkarkåren.......................................... 153

4. Marinens poliskår............................................. 154

5. Marinens ecklesiastikstat...................................... 154

F. Utbildningsanstalter................................................ 154

G. Frivilliga försvarsorganisationer................................... 157

lil. Marinens byggnader m. ni............................................ 157

IT. Organisationens genomförande....................................... 160

Avd. TII. Flygvapnets organisation.................................... i6i

I. Krigsorganisationen .................................................. 161

II. Fredsorganisationen..................*............................... 162

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben............................... 162

B. Flygförvaltningen........................... 162

C. Flygbasområden......................... I63

D. Flygförband......................................... I64

1. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m................... 164

2. Flygeskadrarna............................................... 166

3. Flygflottiljerna.................................. 167

4. Flygbaskåren................................................. 168

E. Centrala tygverkstäderna m. m.......................... 168

F. Flygmaterielen..............................v...................... 170

G. Flygvapnets personal............................................... 171

H. Rekrytering........................... 176

I. Utbildning..................................................''....... 177

1. De värnpliktigas utbildning ..............•.......•.............. 177

2. Utbildning av fast anställd personal ........................... 177

3. Flygövningarnas omfattning......... 180

J. Utbildningsanstalter................................................ 180

K. Musikorganisationen............................................... 184

L. Övriga frågor.......................... 185

III. Flygvapnets byggnader och flygfält .................................. 185

IT. Organisationens genomförande........................................ 187

Avd. Till. Sammandrag av kostnadsberäkningar.................... 189

Avd. IX. Utskottets hemställan...................................... 190

Reservationer.............................................................. 192

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

(Sid. 1—84).

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

(Sid. 85—218). 422044