Tredje .särskilda utskottets utlåtande Nr 1 (Utlåtande 1918:Säru31 säru3)

Tredje .särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till vattenlag m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Alexanderson, Vennersten, Cedererantz,
Hult, Gezelius, Bartlielson, Gustafsson, friherre Langenskiöld.
Söderberg, Ingeström, von Sydow, Persson i Norrköping, Ödström, Eriksson
i Grängesberg*), Edbom, Liibeck. Rehn *), Hage, Nilsson i Antnäs*)
och Persson i Tofta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 15 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 128, tiar
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan
intagna förslag till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

3) lag om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten
till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om
rätt till fiske,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.)

2 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom, samt

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

I samband med denna proposition, som hänvisats till särskilda
utskottet, har utskottet till behandling förehaft följande med anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren:

nr 150 av herr von Sydon■ och
nr 151 av herr Asplund: samt

inom andra kammaren:
nr 358 av herr Åkerlund,

nr 367 av herrar Persson i Norrköping och Eriksson i Grängesberg,

nr 368 av herr Lubeck,

nr 369 av herr Hage m. fl. och

nr 372 av herrar Johanson i Huskvarna och Lubeck.

Vidare har utskottet till behandling i samband med propositionen
förehaft två till utskottet hänvisade i förevarande ämne väckta likalydande
motioner nämligen nr 42 inom första kammaren av friherre
Fleming m. fl. och nr 105 inom andra kammaren av herr Holmdahl.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas,
hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll. 1

1 fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för
sina yrkanden anfört tillåter utskottet sig hänvisa till motionerna, i den
mån desamma icke finnas införda här nedan i samband med behandlingen
av de delar av lagförslagen, som ifrågavarande motioner för varje
särskilt fall avse.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottets yttrande.

Vår nu gällande lagstiftning angående vattnets tillgodogörande
innefattas till huvudsaklig del i kungl. förordningen den 30 december
1880 angående jordägares rätt över vattnet å lians grund.

Under den tid, som förflutit efter denna lagstiftnings tillkomst,
hava de förhållanden, som legat till grund för densamma, i mer än ett
hänseende undergått omgestaltning. Den storartade utveckling å det
industriella och tekniska området, som vi under de sista årtiondena
bevittnat, har sålunda skapat helt nya betingelser för utnyttjande av
de stora krafttillgångar vi äga i våra vattenfall. Frågan om dessa tillgångars
tillgodogörande har härmed, från att tidigare hava betraktats
väsentligen ur det enskilda intressets synpunkt, vuxit ut till en angelägenhet
av den största allmänna betydelse.

Sedan snart ett tjugutal år tillbaka har behovet av en ny lagstiftning
beträffande ifrågavarande del av vattenrätten visat sig alltmera
trängande. Till en början sökte man slå in på de partiella reformernas
väg. De brister, som vidlåda den gällande lagstiftningen, visade sig
emellertid snart nog alltför djupgående för att något mera beståndande
resultat på denna väg skulle kunna ernås. Ett fullföljande av denna
väg möter dessutom otvivelaktigt hart när oöverstigliga svårigheter, förorsakade
av de vattenrättsliga spörsmålens nära inre samhörighet. Redan
år 1904 ansåg sig också riksdagen böra hemställa om en allmän revision
av lagstiftningen å förevarande område för att bringa densamma i
överensstämmelse med de krav nutida förhållanden i detta avseende
uppställa.

Vid det lagstiftningsarbete, som härav föranleddes, upptogos de
vattenrättsliga spörsmålen till bearbetning i ett än vidare sammanhang.
I det år 1910 framlagda kommittéförslag, som blev detta arbetes första
frukt, behandlades nämligen förutom byggande i vatten och reglering
av vattenföringen i vattendrag- jämväl dikning och torrläggning- av jord,
inväfning- och avloppsledning ävensom allmän farled, och senare har
även flottningslagstiftningen upptagits till revision. Utan tvivel hade
det varit förenat med vissa fördelar, om hela detta komplex av vattenrättsliga
regler samtidigt kunnat föras fram till slutgiltig behandling.
Utskottet behjärtar emellertid till fullo vikten av de skäl, som talat
emot att, sedan här förevarande huvudparti av 1910 års förslag under -

Visbok1 et.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kastats särskild överar bet ning, ytterligare undanskjuta denna angelägna
lagstiftningsfråga i avbidan på att övriga delar kunde bringas i motsvarande
skick. Det väsentligaste av nyssnämnda fördelar torde ock
vara vunnet därmed att icke blott vid grundritningen till det nya lagbygget
utan ock vid den första detaljerade utarbetningen man följt den
mera omfattande planen och sålunda ock vid det senare arbetet pa nu
föreliggande del kunnat taga behörig hänsyn till den blivande helheten.
Utskottet har följaktligen ingen erinran att framställa mot den utbrytning,
som företagits.

En av de allra viktigaste och samtidigt mest svårlösta uppgifter,
som möter å ifrågavarande lagstiftningsområde, är avvägandet av förhållandet
mellan det allmännas och den enskildes rätt.

T motsats till åtskilliga främmande vattenlagar, som i stor utsträckning
bygga å den åskådningen, att den enskildes rätt till vattnet icke
låter förena sig med tillgodoseende av det allmännas krav, och till följd
härav behandla särskilt de större vattendragen såsom publik egendom,
torde den svenska vattenrätten av ålder hava anslutit sig till den uppfattningen,
att det allmännas intressen kunna tillgodoses redan genom
begränsning av den enskildes rätt. Denna vår lagstiftnings ståndpunkt
kommer till ett tydligt uttryck i de gällande bestämmelserna om kungsådra.

Det allmännas rätt i fråga om vattendragen är emellertid, även
om denna rätt icke sträckt sig till en äganderätt, dock otvetydigt
erkänd jämväl för den svenska vattenrättens del. Allt efter arten av
och styrkan hos de intressen, som vid varje särskild tidpunkt gjort sig
gällande, har åt denna rätt under olika tidsskeden givits ett skiftande
innehåll.

Det ligger i sakens natur, att vid den nydaning av vår vattenrätt,
som nu ifrågasättes, de gränser, som tidigare under väsentligen olikartade
förhållanden mot de nu föreliggande uppdragits mellan den enskildes
rätt och det allmännas, icke kunna lämnas orubbade. Såsom
utskottet redan framhållit, har vattendragens samhälleliga betydelse i
hög grad stegrats. Denna betydelse torde med befolkningens tillväxt
och den materiella kulturens utveckling i framtiden bliva ännu mera
framträdande. Det synes sålunda utskottet allenast vara en nödvändigt
betingad anpassning till nu rådande förhållanden, om denna gräns nu
färsk jutes till det allmännas förmån, något som också motsvarar den
allmänna utvecklingen å vattenrättens område inom flertalet av de
moderna samhällena.

I vilken utsträckning en dylik förskjutning bör äga rum, är

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

givetvis ett spörsmål, vid vars besvarande olika meningar yppas. För
sin del kan emellertid utskottet icke biträda den åsikten, att denna
förskjutning bör begränsas till vad som enligt redan föreliggande erfarenhet
visat sig som absolut nödvändigt. Det allmännas intresse
sträcker sig utöver don närvarande tiden och omfattar även tillgodoseendet
av följande generationers bästa. Ett tillvaratagande av jämväl
de framtida intressenas riltt står, såsom departementschefen framhållit
vid förslagets remiss till lagrådet den 15 februari detta år, också i god
överensstämmelse med den svenska vattenrättens allmänna grunder.
Och endast genom att så förfares lärer den nya lagstiftningen kunna
nå den grad av stadga och varaktighet, som utan gensägelse bär likasom
på hela jordarättens område är ett viktigt villkor för dess lyckliga
verkningar.

Jämväl i förhållandet mellan olika intressen av enskild natur är
en omreglering av den gällande rättens bestämmelser av behovet oundgängligen
påkallad.

En av huvudanmärkningarna mot 1880 års förordning riktar
sig som bekant mot det sätt, varpå den löser konflikten mellan vattenbyggnadsintresset
och ett motstående intresse av enskild natur. Det
sistnämnda intresset kan i stor utsträckning förhindra vattenbyggnadsintresset
att göra sig gällande, såsom då ägaren av en den obetydligaste
uthusbyggnad kan förhindra en uppdämning, varigenom tusentals hästkrafter
skulle kunna nyttiggöras eller vinnas, eller då ägaren av en uti
ett strömfall belägen obetydlig falldel kan hindra förverkligandet av de
övriga fallägarnas önskan att tillgodogöra sig strömfallet, så framt dessa
ej vilja utlösa honom med en oskäligt hög ersättning. I samma mån
som vattenkraftens tillgodogörande övergår till att bliva ett allt viktigare
samhällsintresse, måste givetvis nu berörda förhållanden betraktas såsom
otillfredsställande. Den enskildes rätt bör i detta såsom i andra fall
kunna tvingas att giva vika, väl icke för annan enskilds ■ekonomiska
intresse, men för vad det allmänna lästa kräver.

Om ock riktigheten av denna uppfattning numera torde erkännas
inom alla läger, utesluter detta givetvis ej, att olika meningar kunna
hysas angående omfattningen av de förmåner, som böra tillerkännas
vattenbyggnadsintresset, och de garantier °i avseende å den enskildes
rättssäkerhet, som härvid böra uppställas.

I det förslag till vattenlag, som utarbetats av de under år 190ö
tillsatta vattenrätts- och dikningslagstiftningskommittéerna (1910 års
förslag), hade de hinder, som den gällande lagstiftningen uppställer för

6 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

den enskilda företagsamheten å förevarande område, i väsentlig mån
avlägsnats. Däremot hade onekligen vissa andra av vattenförhållandena
beroende intressen av allmännare betydelse blivit starkt tillbakasätta.
Ej heller tillgodosåg förslaget i erforderlig män det allmännas behov av
utvägar vare sig att framdeles vidtaga nödiga jämkningar mellan motstående
vattenintressen eller att reglerande inverka på tillgången för
socialekonomiskt viktiga ändamål av tillräcklig kraft för skäligt pris.
Till följd av dessa brister kommo de förmåner, som tillerkändes det
privata initiativet, att framstå såsom eftergifter åt rent enskilda intressen.
Kommittéernas förslag utsattes i anledning härav för den anmärkningen,
att detsamma innebure ett otillbörligt gynnande av det enskilda vattenbyggnad
sintresset på bekostnad av viktiga samhällsintressen.

Denna uppfattning gjorde sig också i viss män gällande särskilt
inom riksdageus andra kammare och kom till uttryck i det vid 1915
års riksdag framställda och av andra kammaren biträdda yrkandet, att
vid utarbetandet av förslag till ny vattenlagstiftning måtte tagas i
övervägande, huruvida icke, beträffande den lukrativa vattenrätten, ej
mindre de samhälleliga intressenas än även den jordbrukande befolkningens
berättigade önskemål borde beaktas i högre grad än som skett
i 1910 års förslag.

Vid den omarbetning av 1910 års förslag, som därefter verkställdes
av tillkallade sakkunniga och resulterade i 1917 års förslag i ämnet,
skänktes väl i vissa hänseenden ett större beaktande åt de samhälleliga
synpunkterna. Särskilt jordbrukets intressen kommo att tillvaratagas på
ett mera tillfredsställande sätt än tidigare. Samtidigt gavs ett ökat
rättsskydd åt den enskilde, som genom en vattenbyggnad tillskyndades
skada å sin egendom. Såsom departementschefen -yttrat vid förslagets
remiss till lagrådet den 15 februari detta år, synes 1917 års förslag i
sitt ordnande av förhållandet mellan vattenkraftintresset och motstående
intressen av enskild natur också på ett synnerligen lyckligt sätt gorå
rättvisa åt- båda sidor.

Redan bland de sakkunniga gingo dock meningarna åtskils i den
betydelsefulla frågan angående tillgodoseende av det allmännas rätt. De
sakkunniga voro härutinnan delade i två till antalet lika grupper. Vid
förslagets avfattande gjorde sig den åsikt gällande, som i stort sett
ställde sig avvisande mot en utvidgning av det allmännas rätt utöver
de gränslinjer, som härutinnan utstakats i 1910 års förslag.

1917 års förslag överlämnades kort efter dess framläggande i mars
samma år till granskning av lagrådet. I samband med de jämkningar,
vartill denna granskning föranledde, företogs emellertid inom justitie -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr l.

departementet eu omarbetning av vissa viktiga partier av förslaget, i
avsikt att låta det allmännas rätt vinna större utrymme. Sedan detta
därefter underkastats förnyad granskning av lagrådet, bär det genom
ifrågavarande proposition förelagts riksdagen.

Såsom av förestående redogörelse framgår, utgör det nu framlagda
förslaget resultatet av ett långt och mödosamt arbete och har
genomgått förnyade grundliga omprövningar och bearbetningar. Vid
utskottets granskning har ock, såvitt särskilt angår det vidlyftiga lagverkets
rent privaträttsliga bestämmelser och det omsorgsfullt utbyggda
förfarandet i vattenmålen, endast i undantagsfall framställts anmärkningar.
I stort sett har rått enighet därom att, från de synpunkter
sett, som på nämnda rättsområden äro av betydelse, våra nu så onöjaktigt
ordnade vattenrättsliga förhållanden skulle genom förslagets upphöjande
till lag bliva på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt reglerade.

Däremot hava i fråga om det avvägande av allmänt och enskilt
intresse, som särskilt bestämmelserna i förslagets fjärde kapitel innebära,
anmärkningar mot förslagets hållning riktats från vitt skilda utgångspunkter
såväl i avgivna motioner som vid utskottets prövning av
förslaget. Utskottet, som för sin del emellertid av dessa anmärkningar
icke funnit sig föranlett att i någon punkt av väsentlig betydelse förorda
ändringar i det kungliga förslaget, får i den följande redogörelsen
för behandlingen av förslagets detaljer anledning att motivera denna
sin ståndpunkt. Blott ett par framställda erinringar av mera allmän
räckvidd skola därför här upptagas till skärskådande.

Det bär sålunda från en sida hävdats, att förslaget skulle innebära
ett övergivande av själva den rättsgrund, varå vår vattenrätt hittills
byggt. Utskottet kan icke finna, att denna mening äger fog för
sig och vill härvid ock erinra, att någon anmärkning av denna innebörd
icke heller inom lagrådet framställts mot förslaget. I detta sammanhang
torde böra omnämnas en uppfattning av förslagets innebörd, som
vid mer än ett tillfälle kommit till uttryck, nämligen att detsamma
skulle åsyfta att på enskilda rättsägares bekostnad bereda ekonomisk
fördel åt kronan. Såvitt utskottet kunnat finna, är det icke kronans
fiskaliska intresse, utan det allmännas behöriga krav, som förslaget
avser att tillgodose. I överensstämmelse härmed äro bestämmelserna
om det allmännas rätt tillämpliga jämväl å kronan tillhörig vattenkraft.
Sålunda åligger det i samma utsträckning såväl kronan som den enskilde
att tillhandahålla bygdekraft samt att underkasta sig nyprövning, och
de avgifter, som upptagas i det kungliga förslaget, skola utgå jämväl
för kronan tillhörig vattenkraft. 1 samtliga dessa fall regleras frågan

8 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

om det allmännas rätt av lagstiftningen. Någon undantagsställning i
detta hänseende har icke tillerkänts kronan. Då sålunda i den av herr
Lubeck i ämnet väckta motionen framställes den anmärkningen, att
o-enom ett koncessionssystem i vattenlagen skulle de icke-statliga företagens
redan missgynnade ställning ytterligare försvåras och likställigheten
formligen upphävas, anser utskottet, att denna anmärkning icke
träffar det föreliggande förslaget. Jämväl i fråga om den lösningsrätt
till en kraftanläggning, som i det kungliga förslaget under vissa förutsättningar
tillagts staten, gäller, såsom också uttryckligen framgår av
departementschefens motivering, att den avser tillgodoseende icke av ett
statens fiskaliska intresse, utan av ett allmänt eller samhälleligt ändamål.

Ur praktisk synpunkt har från samma sida mot det kungliga förslaget
riktats den invändning, att koncessionsbestämmelser, sådana som
de i förslaget upptagna, icke lämpa sig för förhållandena i vårt land.
Härför har bland annat åberopats, att hos oss tillskapats ett särskilt
vattenkraftpolitiskt system utan motsvarighet å annat håll i och med
kronans alltmera omfattande direkta verksamhet som företagare på kraftverks-
och kraftdistributionsområdet. Denna situation vore särskilt ägnad
att göra ett koncessionssystem för konkurrerande enskilda eller kommunala
företagare obehövligt och skadligt.

Häremot vill utskottet ånyo erinra, att de skyldigheter gent emot
intressen av allmän eller mera lokal natur, varom stadgas i det kungliga
förslaget, äro av den beskaffenhet, att de ansetts böra åligga vattenverksägaren
alldeles oavsett, huruvida denne utgöres av kronan eller
enskild. Dessa skyldigheter konstituera ju för övrigt ingalunda ett
koncessionssystem i samma mening som i länder, vilkas vattenlagstiftuing
grundas på principen om publik rätt till vattnet. Uppenbarligen
kan dessutom icke den omständigheten, att kronan är ägare till en
mindre del, omkring femton procent, av landets vattenkraft, utgöra
någon tillfredsställande trygghet för tillgodoseende av de allmänna intressen,
varom här är fråga; detta ej ens om man ville å kronan ensam
lägga skyldigheter, som efter utskottets mening enligt sakens natur böra
vara förknippade med innehav av rätt till vattenkraft överhuvud och
med de förmåner vattenrättslagstiftningen bereder dylik rätts innehavare.
Härför skulle tydligen — i rak strid mot motionärens syfte — erfordras,
att staten i långt större utsträckning än nu övertoge vattenkrafttillgångarna.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra omnämna, att inom
den kommitté, som under år 1915 avgivit betänkande med förslag till
lag innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

Tredje särskilda ut skot leta utlät onde AV I.

kraft in. in. (den s. k. distributionskommittéen) två av kommittéens
ledamöter i en till kommittéens betänkande fogad reservation gjort frågan
om betydelsen av statens verksamhet å förevarande område till föremål
för undersökning, särskilt vad angår behovet av eu prisreglerande lagstiftning.
Dessa ledamöter hava därvid kommit till det resultat, att
staten ej lämpligen bör genom konkurrens från egna vattenfall ingripa
reglerande på kraftprisen utan att genom lagstiftning hora skapas de
garantier, som i detta hänseende må påkallas för tryggande av förbrukarnas
intressen.

Beträffande vissa av de i det kungliga förslaget upptagna bestämmelserna
har vidare uttalats den farhågan, att de i alltför hög grad
komme att inskränka den enskildes ekonomiska frihet och till följd
härav skulle leda till ett ej minst ur samhällets egen synpunkt menligt
hämmande av företagsamheten å detta område.

Ej heller dessa betänkligheter anser sig utskottet kunna dela. Vid
det kungliga förslagets behandling har utskottet tvärtom kommit till deri
uppfattningen, att de ifrågavarande inskränkningarna i den enskildes
rätt ingalunda överskrida det skäligas gräns.

»Såsom en särskild förtjänst hos förslaget i detta hänseende anser
sig utskottet böra framhålla, att i själva lagen otvetydigt utstakas de
gränser, inom vilka det allmännas rätt har att göra sig gällande, samt
att fastställandet av denna rätt i varje särskilt fall såsom allmän regel
anförtrotts icke åt administrativ myndighet utan åt domstol. Såsom
departementschefen framhållit säkerställes härigenom bäst de allmänna
intressenas tillgodoseende. Det allmänna tillförsäkras icke eu godtycklig,
till sitt innehåll obestämd utan en visserligen begränsad men dock säker
och självständig rätt. Denna utväg medför också den fördelen, att den
jämväl för den enskilde skapar den rättstrygghet, som utgör eu så väsentlig
förutsättning för att hans verksamhet skall kunna utvecklas och
bliva samhället till gagn. Jämväl i denna punkt fullföljes i förslaget
sålunda den grundtanke, som genomtränger också vissa andra av förslagets
viktigare partier, särskilt bestämmelserna i dess 2 kap. 22 § samt
12 kap. 11 § angående den mot envar bindande verkan av vattendomstolens
beslut och av inskrivning i vattenboken.

Såsom framgår av vad utskottet redan anfört angående sin ståndpunkt
till de vattenrättsliga spörsmålen, finner utskottet sig i allt väsentligt
kunna ansluta sig till den lösning, som i det kungliga förslaget
givits åt nämnda spörsmål. Enligt utskottets åsikt skulle denna lösningkomma
att tillgodose såväl samhällets som den enskildes berättigade
intressen och den skulle, med tillbörligt beaktande av det allmännas rätt,
Bihang till riksdagens •protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 2

Utskottet.-

10 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skänka vår vattenkraftindustri de utvecklingsmöjligheter, varå den med
rätta har att göra anspråk. Utskottet anser sig alltså böra tillstyrka,
att det föreliggande förslaget upphöjes till lag. På enskilda punkter
har dock utskottet funnit sig böra föreslå vissa ändringar. Redogörelse
härför kommer att lämnas vid de särskilda lagrummen.

Förslaget till vattenlag.

1 KAP.

1 1 § av detta kap. uttalas den för hela den ifrågavarande lagstiftningen
grundläggande bestämmelsen, att rådigheten över vattnet
skall anses vara förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet
förefinnes.

Såsom redan i 1 § antydes är emellertid grundägarens rätt till
vattnet — huruvida denna rätt är att anse såsom äganderätt eller snarare
bör likställas med nyttjanderätt, lämnas i lagförslaget obesvarat — under
kastad inskränkning i olika riktningar. 1 1 kap. behandlas några av
de betydelsefullaste av dessa inskränkningar, framför allt den grupp av
dem, som anknyter sig till förekomsten av kongsådra i ett vattendrag.

De i 1 kap. angående detta ämne upptagna bestämmelserna äro
dock ingalunda uttömmande. Bestämmelser, som begränsa den enskildes
rådighet över vattnet, återfinnas därjämte i övriga delar av förslaget,
särskilt dess 2—4 kap. Jämväl å andra områden av lagstiftningen äro
inskränkningar av ifrågavarande slag fastställda, såsom i expropriationslagen.
Slutligen kan en dylik inskränkning grundas ej allenast å föreskrift
i lag utan jämväl å annan rättsgrund t. ex. sedvana såsom beträffande
allmänhetens rätt att begagna sig av vatten å annans område
för tvätt, hushållsändamål m. m. Samtliga dessa inskränkningar inrymmas
i 1 § formulering, enligt vilken vattenområdets ägare är under
kastad de inskränkningar, som äro »nedan stadgade eller eljest lagligen
gällande».

Uti några av de i anledning av föreliggande lagförslag väckta
motionerna har framförts yrkandet, att den enskildes rådighet över
vattnet borde i högre grad än som skett i det kungliga förslaget under -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kastas begränsning- med hänsyn till det allmänna intresse, som kräver
vattenkraftens snara utnyttjande. För detta ändamåls vinnande borde
initiativrätt i truga om vattenkrafts tillgodogörande kunna under vissa
förutsättningar medgivas ej allenast åt den, som själv äger eller bär del
i ett strömfall, utan oberoende härav under vissa förutsättningar jämväl
åt staten eller kommun.

Departementschefen har dryftat detta spörsmål i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 15 februari 1918. Efter att hava lämnat eu redogörelse
för de bestämmelser i förslaget, som avse att möjliggöra gemensam
utbyggnad av ett strömfall, tillhörigt flera ägare, fortsätter depar»Den
rätt, som sålunda medgives innehavaren av den större delen
av ett strömfall att tillgodogöra sig jämväl återstoden av fallet, har
otvivelaktigt, liksom de vattenrättsliga tvångsrätterna överhuvudtaget,
sin grund i det allmänna intresse, som kräver vattenkraftens utnyttjande.
Samma skäl kan helt visst åberopas till stöd för ett än mera vittgående
frigivande av initiativrätten, och det har till och med ifrågasatts, huruvida
ej den, som äger ett obebyggt strömfall men icke vill eller förmår
inom viss skälig tid vidtaga åtgärder för dess tillgodogörande, borde
— även i annan ordning än enligt expropriationslagen — kunna tvingas
mot ersättning avstå detsamma till staten eller möjligen jämväl till
kommun eller enskild företagare, som åtager sig att omedelbart utnyttja
fallet.

Ett frigörande av initiativrätten i den utsträckning, som sist antytts,
skulle otvivelaktigt innebära en högst väsentlig avvikelse från de
grundsatser, varå den nu gällande svenska vattenlagstiftningen vilar.
Eu dylik avvikelse, som skulle innebära, om ej ett upphävande, så dock
eu högst betydande begränsning av den enskildes rätt till vattnet, synes
mig icke låta sig försvara med mindre än att densamma visat sig nödvändig
för tillgodoseende av de allmänna intressen, som äro beroende
av vattenkraftens tillgodogörande. Något praktiskt behov av en så
långt gående utvidgning av initiativrätten torde emellertid nu icke förelägga
och ej heller vara att motse under den närmaste framtiden. Genom
de av kommittéerna och de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
kommer initiativrätten att väsentligt utvidgas utöver vad som för närvarande
gäller i detta ämne. Vid den revision av den norska vattenlagstiftningen,
som sedan ett antal år pågått och varvid man enligt ett
av den härför tillsatta kommissionen under år 1915 framlagt preliminärt
förslag förordat stadganden, som på det närmaste ansluta sig till de av
de svenska kommittéerna , föreslagna, har det ej heller ansetts tillrådligt

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

att lösgöra initiativrätten i vidsträcktare mån än vad som skett enligt
det svenska förslaget. De spörsmål, som äro förknippade med denna
frågas lösning, äro i varje fall av den grannlaga natur, att de otvivelaktigt
kräva en mera ingående behandling än som vant möjligt att
ägna dem under den knappt tillmätta tid, som stått mig till buds för
ifrågavarande lagstiftningsarbete. Därest behovet av en utvidgning av
initiativrätten till annan än delägare i strömfallet, mot förmodan, framdeles
skulle göra sig gällande, synes det mig ock som om denna lagstiftningsfråga
kunde lösas fristående och ej nödvändigtvis behövde
sammankopplas med vattenlagstiftningen.»

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons motion.

Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson yttra angående denna
fråga i sin motion:

»Vi kunna för vår del icke dela departementschefens uttalade betänkligheter
att på sätt blivit ifrågasatt lösgöra initiativrätten till strömfallens
utbyggande. Så långt ifrån att detta skulle innebära eu »högst
väsentlig avvikelse» från de grundsatser, varå nu gällande lagstiftningvilar,
anse vi att ett stadgande av antytt innehåll tvärtom skulle utgöra
ett konsekvent genomförande av nämnda grundsatser och framför allt
av de grundsatser, varå föreliggande förslag är byggt. Icke heller
kunna vi godtaga departementschefens påstående, att något praktiskt
behov av eu så långt gående utvidgning av initiativrätten icke skulle
föreligga. Det må härtill allenast erinras, hurusom redan vid tillämpningen
av nu gällande lag hot icke saknats från vatten fallsägare att
underlåta utbyggande av strömfall, därest vederbörande myndighet i
sammanhang med byggnadstillstånd föreskrivit ett för ägaren mer eller
mindre behagligt villkor. Vi fästa för vår del avgörande vikt vid att
ett stadgande inflyter i lagen av innebörd att om ett utnyttjande av
obebyggt strömfall prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, skall regeringen äga
befogenhet tillsäga strömfallets ägare att utnyttja detsamma vid äventyr
att därest strömfallet icke blivit inom viss tid utbyggt eller ansökan
ingivits om dess utbyggande kronan skall kunna efter expropriation tillgodogöra
sig detsamma.»

Herr Hages
m. jl. motioyi.

Jämväl herr Hage och hans medmotionärer påyrka, att staten
samt, efter regeringens medgivande, även kommun må under vissa
förutsättningar berättigas utbygga omonterat strömfall, även då befogenhet
därtill ej kan grundas å strandäganderätt.

Till stöd för detta yrkande framhålla motionärerna i huvudsak

Tredje särskilda alskottets utlåtande Nr 1. 18

samma synpunkter, som kommit till uttryck i herrar Sven Perssons och
Bernhard Erikssons motion.

En utvidgning av initiativrätten i den riktning, som uti de förenämnda
motionerna ifrågasattes, torde, såsom också kommit till erkännande
uti departementschefens ovan återgivna uttalande, icke böra möta
något hinder av mera principiell natur. Med den ökade betydelse, som
vattenkraften numera erhållit för tillgodoseende av olika samhällsbehov,
synes det fastmera stå i god överensstämmelse, om den enskildes intresse
jämväl i detta fall underordnas vad det allmänna bästa kräver.
Det synes också utskottet, som om eu dylik initiativrätt, därest den
gives ett länspligt och vill avvägt innehåll samt anordnas på ett praktiskt
sätt, hade ett verkligt behov att fylla. Med hänsyn till det outredda
skick, vari, såsom departementschefen erinrat, denna fråga ännu befinner
sig, anser sig dock utskottet icke i stånd att härom göra något bestämt
uttalande. Ej heller har det i frågans nuvarande läge varit utskottet
möjligt att bilda sig eu säker uppfattning angående det sätt,
varpå initiativrätten lämpligen bör anordnas. Åtskilligt synes tala för
att denna fråga måhända bäst erhåller sin lösning inom expropriationslagstiftningens
ram. I varje fall har det synts utskottet som om det förslag.
vilket framförts av herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson,
icke kunde utan ingående omarbetning och komplettering, vartill tillfälle
icke givits under utskottets arbete, läggas till grund för lagstiftning
i ämnet.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda framhållit anser utskottet de
av motionärerna framförda önskemålen bäst främjas genom att frågan
av Kungl. Maj:t göres till föremål för särskild utredning, och ämnar
utskottet föreslå, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om
d}dik utredning samt framläggande för riksdagen av det förslag i ämnet,
vartill utredningen kan giva anledning.

5 §•

De bestämmelser, som upptagas under ifrågavarande §, avhandla
grunderna för bestämmande av kungsådras förekomst i ett vattendrag.

Kongsådra skall enligt förslaget anses förefinnas i sådana vattendrag
eller delar av vattendrag, räknat från viss genom utlopp ur sjö eller
särskilt tillflöde bestämd plats, i vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd
av fem kubikmeter eller mer i sekunden. Vattenområden med
nu angiven vattenföring skola upptagas å en förteckning, upprättad i
deu ordning särskilt stadgas.

Utskott*

Utskottet

JB srr Lubeck s
motion.

14 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bestämmelserna om förtecknings upprättande upptagas i ett särskilt,
vattenlags förslaget bilagt förslag till lag om förteckning å vattendrag,
där kongsådra finnes. Sedan denna förteckning vunnit laga kraft,
skall den lända till framtida efterrättelse.

Den ståndpunkt, som förslaget intager till denna fråga, överensstämmer
till fullo med den, som gjort sig gällande i 1917 års förslag
och i allt väsentligt jämväl med den åskådning, som ligger till grund
för 1910 års förslag. Däremot föreligger en principiell nyhet i förhållande
till gällande rätts bestämmelser i ämnet. Enligt 7 § i 1880
års förordning är nämligen avgörandet av kungsådrans törekomst beroende
ej av vattendragets storlek utan av det förhållandet, huruvida
kongsådra av ålder varit i vattendraget eller ej.

Motivet till denna avvikelse har i främsta rummet varit önskemålet
att avlägsna no rådande osäkerhet rörande förekomsten av kongsådra
och därav föranledda olägenheter. För vinnande av detta syfte har man
sökt att erhålla en norm, som anknyter sig till vattendragets beskaffenhet
och sålunda kan lämna en fullt objektiv ledning för frågans avgörande.

Samtidigt har man velat välja denna norm på sådant sätt, att den
rent faktiskt sett komme att så nära som möjligt täcka den gällande
rättens bestämmelser i ämnet. Härvid har det visserligen icke kunnat
undgås, att kungsådra skulle komma att införas i vissa vattendrag eller
delar av vattendrag, där, såvitt no är känt, kungsådra icke funnits.
Emellertid är härvid att beakta, att vår kännedom om kungsådrans
tidigare förekomst, i brist på mera ingående undersökningar, ännu är
ganska ofullständig. Det torde ej vara osannolikt, att kungsådra enligt
äldre uppfattning förefunnits i så gott som samtliga vattendrag av betydenhet.
Då byggnader, vilka tillkommit enligt äldre lag, skyddas i
sin rätt, hava varken kommittéerna eller de sakkunniga ansett några
hinder av principiellt rättslig natur möta mot förslagets ståndpunkt
härutinnan. Lagrådet har vid sin granskning av förslaget också lämnat
detsamma utan anmärkning i denna del.

Uti en till 1917 års förslag avgiven reservation har herr Lubeck
intagit den ståndpunkten, att större hänsyn bort tagas till den uppfattning
angående kungsådrans förekomst, som utvecklat sig på grundval
av den gällande rättens bestämmelser i ämnet. Dessa synpunkter fullföljas
av herr Lubeck uti hans i anledning av förslaget väckta motion.
1 denna hemställes sålunda, att kungsådrans förekomst måtte begränsas
till sådana sträckor av ett vattendrag, där man med någorlunda visshet
kan på grund av förefintlig erfarenhet antaga, att kungsådra enligt lag
av ålder varit.

Tredje, särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Till stöd för detta sitt yrkande hänvisar motionären till sin förutnämnda,
till de sakkunnigas betänkande avgivna reservation samt anför
vidare:

»Den enligt lagförslaget avsedda utsträckningen upp till de ställen,
där lågvattenmängden är fem kubikmeter i sekunden, är godtycklig,
särskilt da man beaktar de väsentligt skilda förhållandena i norra och
södra Sverige. Ej heller är en dylik utsträckning, på sätt i sagda
reservation närmare utvecklas, nödvändig för skyddande av verkliga allmänna
intressen, vilka väl tillgodoses även med den här åsyftade begränsningen.
Tvärtom kan det lätt nog inträffa, att det med kungsådras
införande framtvungna fria avståndet av vatten till exempelvis en
flottled (eller av fallhöjd för ett torrläggningsföretag) befordrar tillkomsten
av företag, som i själva verket icke äro ur allmän eller nationalekonomisk
synpunkt berättigade, utan kanske till direkt hinder för verkliga
allmänna intressen, såsom vattenkraftens utnyttjande för ortens
elektrifiering m. m. Att man genom bifall till ifrågavarande reservation
undgår att uppenbart kränka välgrundade rättsförhållanden torde under
sadana omständigheter böra vara utslagsgivande.

För närvarande förekommer på sina ställen kongsådra i nedre och
övre delen av ett vattendrag, men däremot icke å vissa mellanliggande
sträckor. Detta ur praktisk synpunkt olämpliga förhållande synes, på
sätt svenska vattenkraftföreningen ifrågasatt, vid bifall i övrigt till vad
ovan föreslagits, böra ändras genom införande av kongsådra å berörda
sträckor mot ersättning till ström fallsägarna för därav föranledd
skada.

Någon'' avgörande svårighet kan icke anses föreligga att fastställa
kongsådra i vattendragen enligt sålunda fastställda gruuder och för
övrigt i den ordning, som avses i förslaget till ''lag om förteckning å
vattendrag, där kungsåder finnes’.»

Såsom framgår av vad utskottet redan anfört hava de av herr
Liibeck framförda synpunkterna under denna frågas tidigare behandling
icke tillvunnit sig anslutning vare sig från de övriga sakkunnigas eller
från lagrådets sida. Det synes jämväl utskottet som om det icke vore
möjligt att pa den av motionären anvisade vägen nå fram till en objektiv
norm för avgörandet av denna fråga. Snarare synes motionärens ståndpunkt
kunna göras till föremål för samma kritik, som riktats mot den
gällande rättens eller att densamma saknar nödig fasthet för att kunna
bilda en lämplig grundval för lagstiftning i ämnet. Visserligen skulle
jämväl enligt motionärens förslag en för framtiden bindande förteckning

Utskottet.

Herr Aspunds
motion.

16 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

upprättas över de vattendrag, där kongsådra skall anses förefintlig.
Åvägabringandet av en dylik förteckning måste dock givetvis föregås
av ingående undersökningar av kungsådras tidigare förekomst i vattendragen.
Det synes utskottet uppenbart, att den tidsutdräkt och de kostnader,
som skulle vara förenade med dessa undersökningar, icke uppvägas
av någon motsvarande fördel vare sig för det allmänna eller lör
den enskilde.

Utskottet finner sig alltså icke kunna förorda motionärens ifrågavarande
yrkande.

Med biträdande av förslagets allmänna ståndpunkt till nu avhandlade
spörsmål bär herr Asplund i sin motion hemställt, att till grund
för kungsådras förekomst måtte läggas icke vattenföringen utan storleken
av det nederbördsområde vattendraget avvattnar.

Till stöd för sitt yrkande framhåller motionären, hurusom begreppet
lågvatten vore svävande och icke kunde anses utgöra någon
tillfredsställande måttstock på ett vattendrags storlek och ännu mindre
på dess betydelse för de olika kungsådreintressena.

Motionären anför bland annat:

»Det är givetvis ingalunda den vanligen, särskilt i norra Sverige
på vintern rådande normala lågvattenmängden, som är bestämmande
för ett vattendrags lämplighet som flottled, utan i första hand högvattenmängden
samt, där längre tids flottning är nödvändig, sommarlågvattenmängden.
Vad beträffar behovet av att flottled finnes, så torde
det, om man bortser från olikheterna i fråga om andra kommunikationsmöjligheter
vara närmast beroende av de skogsarealer, som lämna flottvirke
till vattendraget i fråga, således, oavsett olikheter i skogens växtlighet,
av vattendragets vattenområdes areal i den mån denna utgöres
av skogbärande mark. Övriga faktorer, som hava ett ofta mycket
stort inflytande på vattendragets normala lågvattenföring, inverka högst
oväsentligt, till en del i rakt motsatt riktning på flottledsbehovet. Stora
sjöarealer och vidsträckta, outdikade sumpmarker bidraga i hög grad
till ökning av lågvattenmängden i förhållande till vattenområdet, men
äro däremot icke skogbärande, minska således behovet av flottled. Icke
heller nederbördsmängden bär någon avgörande betydelse för skogstillgången.

De vattendrag, som sakna stora sjöarealer, hava ofta bördigare
stränder på grund av sitt slamförande vatten, än sådana, vilkas vatten
i de stora sjöarna avsatt det mesta av sitt slam, och äro därför oaktat
sin relativt mindre lågvattenföring ofta av större betydelse för jord -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

bruket äu de senare. Åven ur dessa synpunkter torde således, liksom
ur flottledsintrossets synpunkt, förekomsten av kungsådran med större
fog böra bestämmas av vattendragets vattenområdes areal än av den
normala lågvattenföringen.

\ id sakkunnigas utlåtande är fogad en utredning av hydrografiska
byrån, beträffande vattendrag, i vilka, enligt av sakkunniga angivna
grunder, (minst 5 sek.-kbm:s normal lågvattenföriug) kongsådra skall
anses förefinnas. jämte förteckning och vissa uppgifter (tab. 1) å de
svenska vattendrag, som liava minst 1,000 kv.-km:s vattenområde, och
betecknas desamma på åtföljande karta nedom den punkt, där minst
1,000 kv.-km. avvattnas, med en svart linje. Beträffande de angivna
lågvattenssiffrorna säger byrån, hatt uppskattningarna i många fall äro
helt approximativa samt att, innan en definitiv förteckning över vattendrag
med kongsådra bliver utfärdad, det synes nödvändigt, att lågvattenuppgifterna
för ett stort antal vattendrag kompletteras genom nya
mätningar, för vilket ändamål ett särskilt anslag är behövligt''. Då nu
därtill kommer, att för erhållande av någorlunda säkra siffror för den
normala lågvattenföreningen mätningar under en längre följd av år äro
nödvändiga, inses lätt, att skall en sådan grund läggas för kungsådra,
blir fastställandet av kungsådrans förekomst både förenat med stora kostnader
och, vad som är betänkligare, med stor tidsutdräkt, vartill kommer,
att resultatet alltid blir svävande och att själva lågvattenföringen
ofta är underkastad permanenta förändringar. Étt vattendrags avvattningsområde
kan däremot med tillhjälp av det kartverk, som numera
finnes över så gott som hela riket, ganska exakt beräknas, om man
undantar de på ett par ställen förekommande bifurkationerna, Tärendö
älv och Yengelälven, där vattenområdet måste ungefärligt uppdelas på
två vattendrag. (I båda fallen är dock vattenområdet så stort, att någon
tvekan om kungsådrans förefintlighet icke torde komma i fråga.) Med
avseende på det trängande behovet, att så snart som möjligt efter den
nya lagens antagande erhålla eu på möjligast säkra grunder fotad kungsådreförteckning
är därför vattenområdet en mycket lämpligare beräkningsgrund
än lågvattenföringen.

Godtages. nu eu sådan beräkningsgrund, så återstår att bestämma
en lämplig minimiareal å det vattenområde, som skall finnas för att
kungsådran skall anses vara för handen. Någon utredning i detta avseende
torde icke kunna begäras av enskild motionär. Emellertid torde
man kunna utgå ifrån, att gränsen icke bör sättas högre, än att samtliga
de vattendrag, som enligt det kung;!, förslaget skulle anses hava
kungsådra, även enligt den nya beräkningsgrunden komma i samma
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sarnl. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3

Utskottet.

Herr Hages
m. fl. motion.

Utskottet.

18 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ställning. Då av hydrografiska byråns utredning framgår, ’att med
hänsyn till sin lågvattenföring kunna ingenstädes i Sverige vattendrag,
som avvattna en mindre yta än 1,000 kv.-km., beräknas föra en normal
lågvattenmängd av 5 kbm. per sekund’, torde nämnda areal lämpligen
kunna sättas såsom minimum för kungsådras befintlighet. Samtliga de
vattendrag, som äro upptagna i tabell 1 uti hydrografiska byråns ovannämnda
förteckning och å dess karta utmärkta med svarta linjer, skulle
därvid anses hava kungsådra, således, förutom de 56 enligt kungl. förslaget,
ytterligare 47 vattendrag.»

Motionären har särskilt tagit sikte på förhållandena i vissa norrländska
vattendrag och därå byggt sina slutsatser. Vad de svenska
vattendragen i allmänhet angår synes däremot lågvattenföringens storlek
utgöra en riktigare måttstock för vattendragets betydelse än den
areal, som vattendraget avvattnar. Jämväl beträffande de norrländska
vattendragen torde den förra normen i allmänhet giva ett tillfredsställande
resultat. Då det i varje fall ur flera synpunkter skulle vara
olämpligt, att införa olika bestämningsgrunder för kungsådras förekomst
i de norrländska vattendragen och i rikets övriga vattendrag, synes förslagets
ståndpunkt härutinnan böra bibehållas. De svårigheter, som
enligt motionärens uppfattning möta i fråga om fastställande av lågvattenmängdens
storlek, torde icke i denna fråga böra tilläggas avgörande
^ betydelse.

Herr Hage och dennes medmotionärer hava slutligen utan närmare
motivering hemställt, att genom lag också bestämmes, var gammal
kungsådra skall anses gå fram samt att denna kungsådra fortfarande
skall framgå i djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel av vattendragets
bredd vid vanligast förekommande lågvatten.

Då ifrågavarande yrkande icke står i överensstämmelse med den
allmänna ståndpimkt utskottet, såsom framgår av det redan anförda,
intagit till dessa frågor, följer härav, att utskottet icke kan biträda detsamma.

6 och 7 §§.

Kungsådrans huvuduppgift är enligt gällande lag att utgöra en
öppen, från byggnad fri led i vattendraget till förmån för den allmänna
samfärdseln, för flottningen och för fiskens gång ävensom för annat
allmänt ändamål, som är av ådran beroende. Kungsådran skall, såframt

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

den ej är annorledes bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och beräknas
till eu tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande
lågt vattenstånd.

Enligt det föreliggande förslaget kommer kungsådran såsom rättsinstitut
att, om också i förändrad form, fortfarande bibehållas i vattenlagstiftningen.
Den skall sålunda alltjämt hava till ändamål, att tillgodose
samfärdsel-, flottnings- och fiskeintressen ävensom intressen av
annan natur, som iiro beroende av vattnets fria framrinnande. Dessa
intressen hava i förslaget utökats med torrläggning och bevattning av
mark. Såtillvida föreligger emellertid eu avvikelse, att det skydd, som
i förslaget beredes nämnda intressen, icke utgöres av ett visserligen ej
heller enligt gällande lag undantagslöst förbud mot kungsådrans stängande,
utan av en förpliktelse för vattenområdets ägare att utan ersättning
avstå viss vattenmängd och, såvitt angår de ovan särskilt angivna
kungsådreintressena, jämväl viss fallhöjd. Den vattenmängd, som vattenområdets
ägare sålunda har att avstå, kan uppgå till en tredjedel av
vattenmängden i strömfallet. Tages fallhöjd i anspråk, skall en tredjedel
av vad som avstås lämnas utan ersättning. Den sammanlagda förlusten
av vattenmängd och fallhöjd må dock icke i någon händelse överstiga
en tredjedel av den ursprungliga vattenkraften i strömfallet. De
nu återgivna bestämmelserna upptagas i förslagets 6 §.

Skyldigheten att utan gottgörelse avstå vattenmängd eller fallhöjd
inträder enligt förslaget i allmänhet omedelbart, då det behov gör sig
gällande, för vars tillgodoseende avståendet påkallas. Enligt 1910 års
liksom 1917 års förslag hade från denna regel emellertid gjorts ett betydelsefullt
undantag med avseende å bebyggda strömfall Ågarens
sk}ddighet att utan ersättning avstå vattenmängd eller fallhöjd gjordes
här beroende av det förhållandet, att strömfallsägaren kommit i åtnjutande
av vissa frihetsår efter strömfallets bebyggande.

Till denna ståndpunkt hade jämväl de sakkunniga med vissa modifikationer
anslutit sig i det av dem framlagda förslaget; dock skulle
vattendomstolen äga att under vissa förutsättningar från de allmänna
reglerna om frihetsår medgiva undantag såväl till strömfallsägarens förmån
som ock till förmån för ett företag av betydenhet, som kunde väntas
ifrågakomma inom en nära liggande framtid och för vars genomförande
kungsådran kunde behöva anlitas.

I den kungl. propositionen har, såsom framgår av 7 §, i detta
fall rätten till frihetsår begränsats till att gälla gentemot företag, som
avse torrläggning eller bevattning.

De skäl som föranlett denna avvikelse från de tidigare förslagen,

20 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utvecklas av departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet
på följande sätt:

»Som bekant innefatta de resolutioner angående tillstånd till byggande
i kungsådra, som av Kungl. Maj:t meddelas enligt nu gällande lag, bland
annat föreskrifter beträffande tillgodoseende av vissa i resolutionen angivna
intressen, särskilt sådana, som hänföra sig till allmän farled, allmän
flottled och fiske. Till förmån för nu nämnda intressen — även om de
ännu icke äro för handen utan först framdeles yppas — har Kungl.
Maj: t vid meddelandet av byggnadstillstånd plägat ålägga strömfallsägaren
vissa inskränkningar i tillgodogörandet av kungsådrans vatten,
bland annat skyldighet att, närhelst ett dylikt intresse framträder och
för sitt tillgodoseende kräver avstående av kungsådrans vatten, utan ersättning
avstå intill den vattenmängd, som före överbyggandet framrunnit
i kungsådran. Vad angår företag för torrläggning av mark har
upptagits en erinran, att tillståndet icke skall utgöra hinder för åtgärder,
som för torrläggning av mark kunna varda medgivna, utan att härutinnan
skall gälla vad lag och författningar därom innehålla. Däremot
föreskrives icke någon skyldighet för dammägaren att till förmån för
torrläggning av mark utan ersättning avstå kungsådrans vatten eller
någon del därav.

De nu antydda föreskrifterna hava, enligt vad jag i annat sammanhang
framhållit, under senare år fullständigats med ett villkor till förmån
för sådana till sin art ej angivna allmänna intressen, som framdeles
kunde komma att göra sig gällande och för vilkas tillgodoseende kunde
finnas erforderligt att återställa vattnets fria lopp i kungsådran. Enligt
innehållet av nämnda villkor är strömfallsägaren uuderkastad skyldigheten
att, när helst ett dylikt intresse gör sig gällande samt alldeles oavsett
huruvida längre eller kortare tid må hava förflutit efter tillståndets meddelande,
åter frigöra kungsådrans vatten.

Under det att sålunda enligt de av Kungl. Maj:t meddelade restriktionerna
angående tillstånd till byggande i kungsådra skyldigheten för
strömfallets ägare att avstå kungsådrans vatten inträder omedelbart, då
det kungsådreintresse, varom i varje särskilt tillfälle är fråga, gör siggällande,
hava kommittéerna liksom de sakkunniga tillförsäkrat byggnadeDS
ägare vissa frihetsår efter byggnadens fullbordande, under vilka
han är helt eller delvis fri från skyldigheten att utan ersättning avstå
vattenmängd eller fallhöjd. Av kommittéerna hade denna respittid bestämts
till fyrtio år från den för byggnadens fullbordande bestämda tidpunkten;
dock skulle för varje förflutet år utöver tjugu den strömfallsägaren
enligt eljest gällande bestämmelser tillkommande ersättningen

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

minskas med eu tjugondei. I de sakkunnigas förslag hava de ifrågavarande
bestämmelserna, som bibehållits såsom huvudregel, underkastats
jämkning bland annat därutinnan, att befogenhet tillagts vattendomstolen
att i samband med sitt medgivande till strömfallets bebyggande från
nämnda bestämmelser göra undantag till förmån för ett företag av betydenhet,
som kan väntas ifrågakomma inom en nära liggande framtid.
Dessutom har rätt tillerkänts vattendomstolen att för särskilt fall medgiva
förlängning av respittiden.

bill stöd lör sin ståndpunkt till denna fråga framhålla kommittéerna,
hurusom det otvivelaktigt skulle verka avskräckande för den enskilda
företagsamheten, därest strömfallsägaren utsattes för risken att när som
helst, innan ännu de å fallets bebyggande nedlagda kostnaderna blivit
gottgjorda, nödgas avstå eu avsevärd del av vattenkraften utan ersättning
för vare sig själva kraften eller anläggningskostnaderna. Visserligen
kunde det, fortsätta kommittéerna, såvitt anginge de på grund av
äldre lag efter tillstånd av Konungen bebyggda fallen härigenom i viss
mån synas ske ett efterskänkande av den rätt, som enligt de i varje
fall utfärdade resulotionerna tillkomme det allmänna. Enligt kommittéernas
uppfattning skulle det emellertid knappast kunna förutsättas, att
en så sträng tillämpning av de i samband med tillståndet föreskrivna förpliktelserna
varit avsedd, att en tillståndshavare skulle berövas möjligheten
att få de på byggnaden nedlagda kostnaderna amorterade.

Såsom redan förut anmärkts hava de sakkunniga icke ansett sig
kunna i allo biträda denna ståndpimkt. Sålunda framhålla de sakkunniga,
hurusom för den händelse ett företag av större allmän betydelse
redan vid den tid, då bebyggandet av ett strömfall ifrågakommer,
vunnit den aktualitet, att företaget med sannolikhet kan väntas komma
till stånd inom en nära liggande framtid, det icke skulle stå i överensstämmelse
med de allmänna intressenas rätt till kungsådran att lämna
strömfallets ägare eu så vidsträckt frihet som den av kommittéerna föreslagna.
Däremot hava de sakkunniga i övrigt — bortsett från förutnämnda
till ström fallsägarens förmån gjorda avvikelse — ansett sig
böra godtaga kommittéförslagets bestämmelser i denna fråga.

Det nu berörda spörsmålet har jämväl kommit under skärskådande
vid utarbetandet av det förslag till ny flottningslagstiftning, som under
förra året framlagts. Uti en till nämnda förslag fogad reservation har
hävdats, att bestämmelserna om vissa frihetsår kunna komma att lägga
hinder i vägen för ett behörigt tillgodoseende av den allmänna flottningens
intressen. 1 de yttranden, som numera inkommit över berörda

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr J.

förslag, har så gott som enhälligt uttalats anslutning till den åsikt, som
tagit sig uttryck uti ifrågavarande reservation.

Ett efterskänkande av den rätt vissa allmänna intressen, nämligen
farleds-, flottleds- och fiskeintressen ävensom intressen av annat slag,
som äro beroende av vattnets fria framrinnande, redan enligt nu gällande
lag äga till kungsådrans vatten synes mig icke böra tillstyrkas med
mindre härför skulle åberopas skäl av synnerlig vikt. En sådan betydelse
anser jag mig icke kunna tillmäta vad kommittéerna anfört till
stöd för sin ståndpunkt. Mig veterligen har det icke försports, att de
hittills meddelade kungsådreresolutionerna, enligt vilka ström fallsägare
ålagts att till förmån för nämnda intressen, när helst de framträda, utan
ersättning avstå kungsådrans vatten, i tillämpningen skulle lett till någon
obillighet eller verkat avskräckande i fråga om vattenkraftens tillgodogörande.
Detta mitt antagande bestyrkes också av ett uttalande, som
kommittéerna gjort i annat sammanhang.»

Efter att till stöd för sin uppfattning hava anfört ett uttalande i
frågan av kommittéerna, fortsätter därefter departementschefen:

»Vad nu sagts gäller de så kallade äldre kungsådreintressena.
Väsentligt annorlunda gestalta sig däremot förhållandena beträffande de
förpliktelser, som först genom den nya lagstiftningen förknippas med
kungsådran. Någon rätt för ett torrläggningsintresse att, sedan kungsådran
blivit med vederbörligt tillstånd överbyggd, utan ersättning taga
kungsådran i anspråk, förefinnes icke med den avfattning, som plägat
givas åt av Kung]. Magt meddelade resolutioner, enligt ''hittills gällande
lag. Den rätt, som i de sakkunnigas förslag liksom i kommittéförslaget
tillagts torrläggningsintresset att taga fallhöjd i anspråk, är uppenbarligen
också av en väsentligt mera genomgripande ekonomisk betydelse
för vattenkraftföretaget än de förut omnämnda rättigheterna beträffande
kungsådran. Härtill kommer, att torrläggningsintresset, såsom i annat
sammanhang erinrats, alldeles oberoende av vattendragets natur av de
sakkunniga berättigats till ersättning för sådant hinder, som vållas
genom uppdämning. Det synes mig därför icke oskäligt, att ägaren
av bebyggt strömfall i förhållande till torrläggningsintresset tillförsäkras
vissa frihetsår. Med torrläggning har i förevarande hänseende likställts
bevattning, vilket intresse enligt nu gällande lagstiftning som bekant
icke äger någon som helst rätt till kungsådran.»

Herr von Sydow har uti sin motion hemställt om eu sådan omarbetning
av de i det kungliga förslaget upptagna bestämmelserna, att
strömfallsägare, som i 6 § avses, icke blir pliktig att utan gottgörelse

Herr von
Sydows
motion.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 28

underkasta sig minskning i den fallhöjd eller större minskning än eu
tiondel i den vattenmängd lian enligt domstolens beslut äger tillgodogöra
sig i vidare mån än som i 7 § sägs för tiden efter tjugo år.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionären:

»Den väsentligaste grunden för stadgandet om övergångstid är
behovet för strömfallsägaren att under viss tid kunna räkna med de
förhållanden, särskilt den kraftmängd, varpå kalkylerna om företaget
aro byggda. Detta behov blir uppenbarligen desto större, ju större
ingrepp i kraftmängden han kan nödgas vidkännas. Men härtill kommer
ock en annan omständighet av betydelse för denna frågas bedömande.
Det händer alltför lätt, att förlusten icke stannar vid avståendet av en
viss mängd vattenkraft och nödvändigheten av dennas ersättande med
klaff från annan kraftkälla, t. ex. importerat bränsle. Härtill kommer
i många fall icke blott mistandet av vattenverksbyggnaderna eller delar
av dem, vilka kanske måste nedrivas, utan även nödvändigheten att
ombygga eller omändra dammar eller anordningarna för kraftuttagningen,
t. ex. turbinernas läge m. in. Sistnämnda slag av skada kallas i propositionen
1: 13 ''skada utöver den som förlusten i sig innebär’. Beträffande
sådan skada uppställer 1: 13 olika regler för förlust av vattenmängd
och förlust av fallhöjd. Tages fallhöjd i anspråk, skall dylik
förlust ersättas till fullo. Tages vattenmängd i anspråk för det ined
vattenverket konkurrerande intresset, skall vattenverksägaren själv stå
så stor del av jämväl denna skada, som belöperjpå det belopp av vattenmängd,
varför ersättning ej skall utgå.

Den åtskillnad mellan förlust i fallhöjd och förlust i vattenmängd,
vilken propositionen sålunda redan uppställer på ett annat område, synes
mig lämpligen kunna stadgas även i förevarande paragraf. Avstående
av fallhöjd är främmande för det nuvarande kungsådrebegreppet, varför
det med införande av en övergångstid i avseende därå under inga förhållanden
kan vara tal om en försämring i nu rådande förhållanden
utan på sin höjd ett uppskov, innan en motsedd förbättring inträder
för med vattenkraftsintresset konkurrerande intressen. Icke blott för
torrläggning utan även för far- och flottled, samt väl också för sådant
intresse, som omförmäles i proposition 1: 12, kan behovet av bortsprängande
av forsnacken eller dämning nedanför ett fall vara en ändamålsenlig
åtgärd. Billigheten talar lika mycket i ena som i andra händelsen
för en övergångstid, under vilken vattenverket må ostört kunna
amorteras, och följaktligen dess ägare bör njuta full nottfförelse för
förlust i fallhöjd.

Men billigheten talar i själva verket åtminstone under vissa för -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Herr Lilbech
motion.

hållanden för en dylik övergångstid även med avseende å ersättningsfriheten
för vattenmängd. I all synnerhet gäller detta, om det är fråga
om större belopp, uppgående till 1/3 av hela vattenmängden, eller närmande
sig dit. I visst avseende är sådan förlust för vattenverksägaren
svårare än förlusten i fallhöjd, enär, såsom nyss framhållits, enligt proprositionen
även den mera indirekta skadan (1: 13) blir till motsvarande
del utan ersättning. Med en väsentligt minskad vattentillgång kanske
turbinerna bliva oanvändbara eller måste ändras till läge och dylikt.
Det synes mig därför kunna vara en skälig lösning av detta spörsmål,
om man stadgar övergångstid för ersättningsfrihetens inträdande med
avseende å förlust i vattenmängd till belopp, överstigande t. ex. 1/10 av
den vattenmängd vattenverksägaren äger tillgodogöra sig. Det starkaste
motståndet mot stadgandet av övergångstid överhuvud torde hava rests
från flottningsintressets målsmän. Om man ser på de kartor över befintliga
allmänna flottleder, vilka åtfölja de flottningssakkunnigas förslagtill
flottningslagstiftning och som tydligen giva vid handen, att så gott
som alla större vattendrag i landets väsentligen skogbärande delar redan
äro allmänna flottleder, och man tillika betänker, att såväl nu gällande
lag som det nämnda förslaget (d. v. s. prop. 2: 11 vattenlagen) garanterar
den flottleds förefintliga behov, som tillkommit före ett ifrågasatt
vattenverksbygge, måste man i min tanke komma till det resultat, att
flottningsintressets farhågor på detta område äro minst sagt betydligt
överdrivna (jfr förslag till ny flottningslagstiftning 1917, sid. 176 ff).
I allt fall torde en bestämmelse, som giver flottningen intill Vid av
vattenmängden i strömfall, varom här är fråga, utan ersättning, vara
ägnad att bäva även ganska långt gående betänkligheter.»

Herr Liibeck hemställer i sin motion, att den ifrågavarande paragrafen
måtte återfå den lydelse, som givits åt densamma i 1917 års
förslag.

Herr Lfibeck anför:

»Den i 1910 års förslag införda, av 1916 års sakkunniga enhälligt
bibehållna bestämmelsen om 20—40 års respittid, innan efter fullbordande
av en anläggning ytterligare vatten eller fallhöjd skulle behöva
utan ersättning avstås för kungsådreändamål, har i den kungl. propositionen
helt borttagits, utom i vad angår torrläggnings- och bevakningsföretag.
Till flottning, farled och fiske (samt för tillgodoseende av nu
okända ändamål, som kunna vara beroende av vattnets fria framrinnande,
§ 12) skulle intill en tredjedel av vattenmängden således utan respittid
avstås.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

På de i förenämnda betänkanden anförda grunder föreslås, att
paragrafen erhåller den av sakkunniga föreslagna innebörden. Därmed
viunes bland annat större formell trygghet och bättre kreditunderlag
för vattenkraftföretagen. Att en dylik tidsfrist ur praktisk synpunkt
är motiverad, anser även departementschefen, som på tal om nyprövningen
(sid. 274) yttrar, att ''anläggningens ägare otvivelaktigt har ett
tillit berättigat anspråk att under eu viss, ej alltför snävt tillmätt tidsfrist
få begagna sig av de rättigheter, som i byggnadsmedgivandet tillagts
honom’. Efter vattendomstolens sorgfälliga prövning och därpå grundade
föreskrifter vid anläggningens utförande samt i övrigt av skäl, som ovan
under 5 § anförts, behöver man säkerligen icke befara, att vattendragets
trafikintressen genom en sådan ändring skola bliva nämnvärt betungade.
Allmänna flottleder finnas redan i kungsådrevattendragen, fiskeintresset
blir under alla förhållanden tillgodosett och farledsintresset kräver som
regel icke några hastiga omläggningar.»

Vad av motionärerna sålunda framhållits har utskottet icke funnit
vara av beskaffenhet att vederlägga de skäl, som departementschefen
åberopat till stöd för förslagets ståndpunkt till denna fråga och vilka
jämväl inom lagrådet befunnits vara bärande. Utskottet har således
funnit sig jämväl i denna del böra tillstyrka det kungliga förslaget.

2 KAP.

Förslagets andra kapitel, om byggande i vatten, behandlar de
synnerligen viktiga frågorna under vilka förutsättningar och i vilken
omfattning byggande i vatten eller vidtagande av andra åtgärder, som
äro eller kunna vara av beskaffenhet att inverka på de naturliga förhållandena
i ett vattendrag eller annan vattensamling, må komma till stånd.

Såsom framhålles av kommittéerna har man åt förevarande kapitel
sökt att giva en sådan uppställning, att de i kapitlet givna bestämmelserna
komma att gälla allt byggande i vatten och annat till sin verkan
därmed likartat arbete, såvitt ej uttryckligt undantag gjorts eller ock
den valda avfattningen tydligt utmärker en i visst fall åsyftad begränsning.
För att framhäva den nu antydda allmängiltigheten av bestämmelserna
ävensom deras räckvidd överhuvudtaget har i kapitlets första
paragraf intagits definition å byggande i vatten.

Stadgandena i 2—26 §§ hava till ändamål att närmare fastställa
de villkor, varunder byggande i vatten må äga rum, och de rättsverkBihang
till riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 4

Utskottet.

Utskottet

26 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ningar i ena eller andra riktningen, som äro förknippade med dylikt
byggande.

De därpå följande bestämmelserna till och med 32 § avse däremot
icke byggande i vatten utan närmast att i ett speciellt hänseende, nämligen
i fråga om vattenhushållningen, reglera den inverkan å och de
förändringar i vattenföring eller vattenstånd, som må förorsakas genom
en vattenbyggnad. 33 § avhandlar underhåll och 34 § utrivning av eu
vattenbyggnad. Stadgandena i 35—37 §§ avse åtgärder, vilka visserligen
förete vissa likheter med byggande i vatten men dock icke formellt
sett inrymmas därunder. Dessa åtgärder äro utsläppande eller utkastande
av fast avfall i vatten (35 §) rensning (36 §), och återställande av vattendrag,
som vikit från sitt läge eller förändrat sitt lopp (37 §). Slutligen
meddelas i 38—40 §§ undantagsbestämmelser för byggande i vatten i
vissa särskilda syften, nämligen i 38 § för vattenreglering samt allmän
farled, allmän flottled, torrläggning av mark och avledande av kloakvatten
— byggande i vatten för dessa ändamål undantages från tillämpning
av bestämmelserna i 2 kap. — i 39 § beträffande fiskebyggnad
samt i 40 § för vissa företag av allmän natur. I 41 § upptages
den från 25 § i 1880 års förordning hämtade bestämmelsen angående
beståndet av rättighet, som tillkommit enligt äldre lag.

2 §•

1 denna paragraf uttalas såsom allmän princip beträffande sättet för
utförande av eu vattenbyggnad, att byggnaden skall göras så, att ändamålet
må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet
för annan. Enligt vad som framhålles i de sakkunnigas motiv till
stadgandet bör detsamma givas den tolkningen att »annan» anses innefatta
en gemensam beteckning för alla motstående intressen, evad de
äro av enskild eller allmän natur.

De ifrågavarande bestämmelserna äro enligt utskottets åsikt av
den mest grundläggande betydelse. På tillämpningen av dessa bestämmelser
är det sålunda beroende, i vilken utsträckning det må medgivas
den byggande att taga i anspråk de i kapitlets följande paragrafer avhandlade
tvångsrätterna. Angelägenheten av en riktig och väl avvägd
tillämpning av ifrågavarande lagrum kan därför enligt utskottets mening
icke nog framhävas.

Särskilt gäller detta i fråga om de å så många områden djupt
ingripande regleringsföretagen. Såsom framgår av hänvisningen i 3
kap. 2 och 26 §§ skall stadgandet i förevarande paragraf äga tillämpning
jämväl å detta slag av företag. Utskottet vill i detta sammanhang

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I

särskilt lasta uppmärksamheten å den utväg, som vid dessa företag- i
allmänhet erbjuder sig, att nå det med företaget åsyftade målet genom
vattenståndets sänkning under dess förutvarande höjd i stället för genom
dess höjning, en utväg, varigenom olägenheterna för den jordbrukande
befolkningen av ett dylikt företag skulle komma att väsentligt minskas.

3 och 4 §§.

Ifrågavarande paragrafer innehålla huvudbestämmelserna angående
tillåtligheten av en vattenbyggnad, som är av beskaffenhet att förorsaka
intrång i annans enskilda rätt.

I 1910 års förslag, där ifrågavarande bestämmelser återfinnas under
2 och 3 §§, upptogs i detta ämne såsom allmän regel, att byggande i
vatten till skada för annan finge ske, så framt nyttan av byggnaden
uppginge till dubbelt mot skadan. Härifrån göres dock ett undantagför
det fall, att byggandet i vatten skulle hava till följd, att ett avsevärt
antal personer berövades dem tillhöriga bostäder. Detta förhållande
skulle utgöra hinder för byggnaden, såframt ej med hänsyn till byggnadens
betydelse för näringslivet eller för orten densamma i allt fäll
ansåges böra tillstädjas.

I anledning av den kritik, som särskilt från jordbruksintresserat
håll riktades mot de ifrågavarande bestämmelserna, underkastades de i
1917 års förslag en ingående omarbetning. De sålunda vidtagna ändringarna,
vilka upptagits i det kungliga förslaget äro av huvudsakligen
följande innebörd.

Vad först jordbruksintresset angår, har den stadgade proportionen
mellan nyttan och skadan förskjutits till nämnda intresses förmån. För
tillåtelse att göra skada å annans egendom, såvitt densamma består av
åker och äng, fordras, att nyttan uppgår till minst tre gånger skadan
(3 § första stycket). Fn annan jämkning till jordbruksintressets fördel
är, att till skada skall räknas jämväl sådant hinder eller försvårande av
marks torrläggning, som vållas genom uppdämning, liksom dylikt hinder
eller försvårande skall ersättas. Vid avgörande av frågan om företagets
tillåtlighet skall värdet av sådan skada dock räknas enkelt (4 §).

Till skydd för såväl egentliga jordbruksintressen som sociala intressen
hava särskilda föreskrifter meddelats (3 § andra stycket). Sålunda
stadgas, att om byggande i vatten skulle hava till följd, att odlad jord
till en efter ortsförhållandena bet3ulande omfattning skulle sättas under
vatten, byggnaden i allmänhet ej må tillåtas. Likgiltigt är för denna
regels tillämpning, om jorden tillhör den byggande eller annan.

Som förut nämnts hade i 1910 års förslag upptagits ett stadgande

Utskottet»

Herr Hages
m. fl. motion.

28 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av innehåll, att byggande i vatten icke finge hava till följd, att ett
avsevärt antal personer berövades »dem tillhöriga» bostäder. »Dem tillhöriga»
har utbytts mot »sina» för att tydligare utmärka, att för stadgandets
tillämpning icke förutsättes, att vederbörande hava äganderätt
till bostäderna.

Skydd för såväl ett industriellt som ett socialt intresse har avsetts
med bestämmelsen, att byggande i vatten icke må hava till följd, att
större fabrik eller annan anläggning, varav många hava uppehälle,
måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas. Ökat skydd har
beretts fiskeintresset genom stadgandet att byggande i vatten icke må
tillåtas, om därigenom vållas, att fiskerinäring av betydenhet skulle lida
väsentligt förfång. Slutligen har jämväl naturintresset samt befolkningens
trevnadsintresse tillgodosetts genom bestämmelsen, att byggande
i vatten icke får ske, om därigenom skulle vara att befara väsentligt
minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djureller
växtvärld.

Emellertid har man velat bereda möjlighet att för vissa fall medgiva
undantag från de allmänna reglerna i fråga om tillåtligheten av
en byggnad. Ändå att hinder för byggnaden skulle möta av bestämmelserna
om proportionen mellan nytta och skada eller av hänsyn till
förutnämnda allmänna eller sociala intressen, må byggnaden tillåtas,
om den prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för
orten eller eljest ur allmän synpunkt (3 § tredje stycket). Såsom framhålles
av de sakkunniga hava dessa icke tänkt sig, att denna regel skulle
komma till användning annat än i sällsynta undantagsfall. En dylik
försiktighet i tillämpningen har ansetts särskilt påkallad för det fall,
att den ifrågasatta vattenbyggnaden skulle förnärma ett av de ovan
angivna samhälleliga intressena.

Herr Hage och dennes medmotionärer hava i sin motion beträffande
de ifrågavarande bestämmelserna yrkat,

1) att den döda, för det levande livet äventyrliga regeln att ett
matematiskt förhållande mellan nytta och skada skall bliva avgörande
för ett byggnadsföretags tillkomst, övergives;

2) att i allt fall i skada genom uppdämning enligt 2 kap. 3 §
första stycket indirekt skada medräknas samt även ideell uppoffring ingår
i bedömandet;

3) att tredje stycket, såsom utgörande ett återtagande av förbehållen
i första och andra styckena, alldeles utgår;

4) att skada å ej odlad odlingsbar jord, torr eller icke torrlagd,

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 29

taget; i beräkning efter dess värde såsom odlad tre gånger, och skada
å annan icke torrlagd jord två gånger.

Till stod för de under 1)—3) upptagna yrkandena hava motionärerna
åberopat vad som i denna fråga anförts uti en av herr Lindhagen vid
1915 års riksdag i andra kammaren väckt motion, vilken som bilaga
när slutits och vari bland annat framhållits, hurusom en närmare granskning
av förslaget sannolikt måste leda till ett förkastande av varje
matematisk lösning av förhållandet mellan vinst och förlust.

Vad angår det under 4) upptagna yrkandet anföra motionärerna:

»Uti 4 § föreskrives, att hinder för torrläggning av mark skall
inberäknas i skadan, förmodligen såvitt avses odlingsbar jord, efter sitt
värde i odlat skick, men att denna beräkning skall ske allenast eu gång.
De nuvarande tiderna ådagalägga vad jordbruket och skogen framför
allt annat betyder för landet. Skada å torr mark, som kan odlas, bör
ock beräknas efter jordens värde som odlad. Vi hemställa alltså, att
skada å oj odlad odlingsbar jord, torr eller icke torrlagd, tages i beräkning
efter dess värde såsom odlad och tre gånger samt att skada å
icke odlingsbar, men skogsbördig jord, som ej är torr]agd beräknas
två gånger.»

De av motionärerna sålunda berörda spörsmålen hava såsom framgår
av motiven till 1917 års förslag varit föremål för ingående behandling
från de sakkunnigas sida. Vad särskilt angår jämförelsen
mellan nytta och skada såsom grund för bestämmande av tvångsrätten
yttras bland annat följande:

»Medgivandet av en dylik tvångsrätt måste givetvis i varje särskilt
fall hava till förutsättning, att de värden, som genom byggnaden skapas,
ur samhällelig och allmänt ekonomisk synpunkt väga mera än de värden,
som i följd av byggnaden tillintetgöras. Vid de sakkunnigas överläggningar
har framkastats den tanken, huruvida man icke för rätt att
genom bryggande i vatten göra skada å annan tillhörig egendom eller
förnärma allmänna intressen borde i stället för den föreslagna proportionen
mellan nytta och skada uppställa det allmänna villkoret, att byggnadens
betydelse ur allmän synpunkt vore övervägande i förhållande
till den därav föranledda skadan. Genom ett dylikt stadgande skulle
en viss överensstämmelse uppnås med expropriationslagstiftningen. Åven
om till stöd för eu dylik lösning kunna framföras starka skål, hava likväl
de sakkunniga ansett sig böra biträda kommittéförslaget därutinnan,
att en viss bestämd proportion mellan nyttan och skadan bör i lagen
fastslås. Vid företag av rent allmän natur, för vilkas genomförande

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

expropriationsrätt är medgiven, saknas ofta hållpunkter för beräkningav
företagets ekonomiska utsikter. I många fall åsyftas med företaget
ej heller ett ekonomiskt utan ett allmänt ändamål av helt annan natur.
Detta gäller icke ens tillnärmelsevis i lika hög grad om de företag,
varom nu är fråga. Dessa avse i första hand, för sin tillkomst beroende
såsom de i regel äro av det enskilda initiativet, tillgodoseendet
av ett ekonomiskt intresse; och deras ställning i detta hänseende låter
också bestämma sig med relativt stor tillförlitlighet. Genom ett alltför
allmänt avfattat stadgande skulle dessutom åt vederbörande vattendomstol,
vilken enligt såväl kommittéernas som de sakkunnigas förslag
har att avgöra frågan om byggnadens tillåtlighet, lämnas alltför ringa
ledning. Den ojämnhet i rättstillämpningen, som med ett dylikt stadgande
bleve oundviklig, skulle lätt komma att för den enskilde, som utsattes
för tvånget att till förmån för annan enskild avstå eller tåla skada
å sin egendom, framstå såsom godtycke. Ej minst ur synpunkten av
den enskildes rättssäkerhet torde därför vara önskvärt att erhålla mera
bestämda och såvitt möjligt objektiva hållpunkter för prövningen härutinnan.
Att vid den jämförelse mellan nyttan och skadan, som enligt
kommittéförslaget erfordras för avgörande av byggnadens tillåtlighet,
hänsyn endast kan tagas till värden av ekonomisk beskaffenhet, måste
visserligen karaktäriseras som en svaghet, men de menliga följderna
härav torde till stor del undvikas, därest man, såsom i kommittéförslaget
i viss män redan iakttagits, ej låter det resultat, vartill man från den
ekonomiska utgångspunkten kommit, i varje fall vara utslagsgivande,
utan lämnar möjligheten öppen till dess korrigering ur allmänna och
samhälleliga synpunkter.»

Utskottet anser sig för sin del kunna till fullo instämma i vad
från de sakkunnigas sida sålunda framhållits.

Då jämförelsen mellan nytta och skada avser att utgöra grunden
för bedömande av företagets nationalekonomiska betydelse, synes det
utskottet ej heller riktigt, att vid denna jämförelse tages i betraktande
jämväl så kallad ideell skada. Om sålunda det förhållandet, att någon
genom en vattenbyggnad skulle tillskyndas ideell skada, enligt utskottets
åsikt icke bör ställas hindrande i vägen för tillkomsten av en eljest tilllåten
vattenbyggnad, kan det å andra sidan icke betraktas annat än som
fullt berättigat, att jämväl dylik skada skall ersättas. Härom innehåller
emellertid förslaget en otvetydig bestämmelse i 8 § av 9 kapitlet.

Motionärerna hava vidare hemställt, att undantagsbestämmelserna
i 3 § tredje stycket måtte utgå. Det torde icke kunna bestridas, att
ifrågavarande bestämmelser äro av synnerligen grannlaga natur. I över -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr /. :il

ensstämmelse med vad de sakkunniga härutinnan uttalat tinner utskottet
det uppenbart, att bestämmelserna icke böra komma till användning
annat än i sällsynta och med hänsyn till förhållandena oomtvistliga fall.
Emellertid synes det utskottet, som om förslaget i dess nuvarande lydelse
icke erbjöde betryggande garantier för eu dylik varsamhet i tillämpningen.
Såsom framgår av stadgandet i 20 §, skall frågan om eu vattenbyggnads
tillåtlighet prövas av vattendomstolen. Det skulle alltså tillkomma
vattendomstolen att avgöra, huruvida eu ifrågasatt byggnad är
av den betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt, att undantag fråu de allmänna reglerna om byggnadens tilllåtlighet
må påkallas. Enligt utskottets uppfattning skulle en väsentligt
ökad trygghet beträffande de ifrågavarande bestämmelsernas rätta tilllämpning
kunna ernås på det sätt, att vattendomstolens befogenhet härutinnan
inskränktes till rätt att, om domstolen funne skäl därtill föreligga,
bos Konungen göra hemställan i frågan samt att i de fäll, då
dylik hemställan gjorts, frågans avgörande förbehölles åt Kungl. Maj:t.
1 överensstämmelse härmed föreslår utskottet en omformulering av tredje
stycket i 3 § ävensom upptagande i 20 § av en motsvarande bestämmelse.

Vad till sist angår det av herr Hage och hans medmotionärer
under 4) upptagna yrkandet bär utskottet ej funnit skäl tillstyrka detsamma.

8—10 §§.

Uti dessa paragrafer behandlas vattenbyggnadsintressets förhållande
till det allmänna intresse, som representeras av fisket. Reglerna angående
fisket såsom föremål för enskild rätt och dess ställning ur denna
synpunkt upptagas däremot icke uti förevarande lagrum utan i andra
delar av förslaget, särskilt dess 1) kapitel.

Enligt 8 § åligger det såsom allmän regel den, som bygger i
vatten, att vidtaga nödiga anordningar till förebyggande av skada å
fisket. Härifrån göres dock undantag för det fall, att nyttan av ifrågasatt
anordning icke skäligen kan anses motsvara den förlust och kostnad,
som därigenom skulle tillskyndas Ijyggnadens ägare. För sådant fall
må den byggande efter tillstyrkan av statens fiskeritjänsteman medgivas
befrielse från den ifrågavarande skyldigheten.

Bestämmelserna i 9 § innehålla vissa tvångsrätter till förmån för
inrättande av fiskvägar eller andra anstalter till fiskets befrämjande i
vattenområden, där till följd av naturförhållandena eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras.

Enligt 10 § åligger det slutligen den, som b3rgger i vatten, att

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Herr Hages
m. fl. motion.

under vissa förutsättningar erlägga en årlig avgift till förmån för fisket.
Det allmänna syftet med denna avgift är att lämna, ej de enskilda av
fisket intresserade sakägarna, utan fiskerinäringen såsom sådan i dess
betydelse för folkhushållningen ett ekonomiskt understöd i ändamål att
motverka den tillbakagång, som hotar att bliva en följd därav, att våra
vattendrag och sjöar genom däri verkställda byggnader och andra åtgärder
bliva allt mindre lämpade för fiskets fortbestånd. Den ifrågavarande
avgiften skall i överensstämmelse härmed utgå till befrämjande
av fisket inom landet.

Herr Hage och dennes medmotionärer hava vid ifrågavarande
paragrafer hemställt, att riksdagen måtte hos regeringen göra framställning
om närmare undersökning, i vad mån och på vad sätt fisket
skadas genom vattenanläggningar, och om förslag till åtgärder, som
därav föranledas, samt att i fråga om avgiften för fiskets befrämjande
densamma bestämmes så, att den regleras efter korta terminer eller ock
årligen efter markegång med hänsyn till penningvärdets sjunkande och
vattenkraftens stigande värde.

Motionärerna åberopa till stöd för sina yrkanden jämväl i denna
del herr Lindhagens uttalande i hans förutnämnda motion.

Motionärerna anföra vidare:

»Den föreslagna avgiften synes oss likasom den förut omnämnda
koncessionsavgiften ej böra vara fix för långa tider utan följa med sin
tid. Enligt lagförslaget skulle den till och med bliva fast och oföränderlig.
I de så kallade sakkunnigas förslag har den tillkallade experten
i ämnet herr Nordqvist reserverat sig mot förslaget i denna del.
För sin del ifrågasätter han avgiftens reglering efter vissa tider, vilka
han föreslår till 25 år. Härefter åberopar han vad som redan gjorts
uti en del under senaste åren utfärdade resolutioner angående tillstånd
att bygga i kungsådra.

Vi hemställa att riksdagen gör en framställning hos regeringen
om närmare undersökning, i vad mån och på vad sätt fisket skadas
genom vattenanläggningar, och om förslag till åtgärder, som därav föranledas,
samt att i fråga om avgiften för fiskets befrämjande densamma
bestämmes så att den regleras efter korta terminer eller ock årligen
efter markegång med hänsyn till penningevärdets sjunkande och vattenkraftens
stigande värde.»

Utskottet.

Då vid den omarbetning, som 1910 års förslag underkastats, deltagit
en i fiskerifrågor särskilt sakkunnig person och det, såvitt utskottet

Tredje särskilda utskottets utlåtande ]Sr 1.

kunnat finna, oj föreligger anledning antaga, att fiskets intressen, i den
mån de beröras genom den föreslagna lagstiftningen, i det sålunda omarbetade
förslaget icke blivit tillbörligt beaktade, anser sig utskottet
höra avstyrka det av motionärerna framförda kravet om denna frågas
ytterligare utredning.

Vad därefter angår det andra i motionen upptagna yrkandet kunna
till stöd för detsamma otvivelaktigt åberopas skäl av principiell natur.
Såsom i motionen framhållits har den vid förslagets utarbetande deltagande
fiskerisakkunnige också uttalat sig i samma riktning.

Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
dryftat denna fråga och därvid anfört:

»Från fiskerisakkunnigt håll har, såsom framgår av en till de sakkunnigas
förslag fogad reservation, framförts önskemålet, att den fiskeavgift,
varom i denna paragraf är fråga, skulle till sitt belopp fastställas
för viss tidrymd, förslagsvis tjugufem år, efter vilkas utgång avgiftens
storlek skulle kunna ändras i överensstämmelse med då rådande förhållanden.
De skäl, som åberopats till stöd härför, äro otvivelaktigt
synnerligen beaktansvärda. Med förslagets ståndpunkt att fiskeavgift
skall utgå vid varje byggnad i vatten av någon betydenhet synes det
emellertid ur praktisk synpunkt möta betänkligheter att såsom allmän
regel införa eu dylik n vprövning i alla de fall, då med byggnaden
förenats skyldighet för dess ägare att erlägga fiskeavgift. Vad åter
angår de större företagen torde de synpunkter, som legat till grund för
reservationen, komma att i erforderlig utsträckning tillgodoses genom
de av mig i 4 kap. föreslagna bestämmelserna om nyprövning. Med
hänsyn härtill och då jämväl med bibehållande av förevarande paragraf i
dess av de sakkunniga föreslagna lydelse det, såsom de sakkunniga framhållit,
icke synes vara att befara, att ej fiskets intressen skulle komma
att tillgodoses, har jag icke ansett tillräckliga skäl föreligga att tynga
lagen med särskilda bestämmelser i förevarande hänseende.»

Den av departementschefen sålunda uttalade meningen anser sig
utskottet kunna biträda.

Vad de nu ifrågakomna lagrummen i övrigt angår har utskottet
dock funnit sig böra föreslå vissa ändringar.

Sålunda bär utskottet icke ansett det lämpligt, att den befrielse
från skyldigheten att vidtaga anordningar till skydd för fisket, som
avhandlas i 8 §, göres beroende av det förhållandet, att vederbörande
fiskeritjänsteman lämnat sin tillstyrkan. Såsom i förslaget iakttagits
beträffande audra frågor, som stå i samband med vattenbyggnaden, bör
jämväl i detta fall det slutliga avgörandet ligga i domstolens hand och
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 11 saml. 3 avd, 1 höft. (Nr 1.) 5

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottst.

Utskottet.

fiskeritjänstemannens uppgift sålunda begränsas till att avgiva yttrande
i ämnet. I överensstämmelse härmed har paragrafens lydelse ändrats.
Dessutom har i 9 § avfattning vidtagits en mindre jämkning av uteslutande
redaktionell innebörd.

12 §.

Den i andra stycket av förevarande paragraf föreskrivna skyldigheten
för den byggande att vidtaga vissa anordningar till skydd för
icke fridlyst naturminnesmärke har utskottet ansett böra något utvidgas.
Till vinnande härav har stadgandets avfattuing jämkats.

18 §.

Avfattningen av sista stycket har undergått en obetydlig jämkning
av uteslutande redaktionell natur.

20 §.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf är den, som ämnar verkställa
eu vattenbyggnad, i vissa fall skyldig att före arbetets utförande
därtill inhämta vattendomstolens medgivande.

Såsom utskottet närmare utvecklat vid behandlingen av stadgandet
i tredje stycket av 3 §, bör emellertid enligt utskottets mening vattendomstolens
befogenhet beträffande tillämpningen . av nämnda stadgande
inskränka sig till en rätt att hos Kungl. Maj:t göra hemställan i frågan.
Det har synts utskottet lämpligt att bringa detta förhållande till uttryck
i förevarande paragraf. Den nya bestämmelse, som sålunda erfordras,
har erhållit plats som andra mom. i paragrafen.

20-24 §§.

Dessa lagrum innehålla de synnerligen betydelsefulla bestämmelserna
angående verkan av vattendomstolens byggnadsmedgivande.

Själva huvudstadgandet har erhållit sin plats i första stycket av
22 §. Enligt detsamma är byggnadsbeslutet, sedan det tagit åt sig
laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa
och för framtiden bibehålla byggnaden jämte därtill hörande anläggningar
som ock beträffande rätten att medelst byggnaden tillgodogöra
sig vattnet. Härifrån uppställas dock viktiga undantag i 23 och 24 §§;
varjämte i 2 mom. av 23 § för visst fall stadgas en utvidgning av
beslutets rättsverkan att avse jämväl vatten, som icke tillgodogöres
genom byggnaden.

Avfattningen av sistnämnda stadgande har av utskottet under -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kastats någon jämkning. Med den lydelse, som detsamma erhållit i
Knngl. Maj:ts förslag, synes däri kunna inläggas den tolkningen, att
motliggande fastighets rätt till vattnet i varje fall skulle vara oberörd
av den i detta inom. omförmälda verkan av byggnadsbeslutet. En dylik
tolkning anser emellertid utskottet icke tillfredsställande. Om vattendomstolens
beslut är grundat på antagande, att strömfallets båda sidor
tillhöra sökanden, bör jämväl för det fall, att sökanden genom den
medgivna byggnaden tillgodogör sig allenast strömfallets ena sida, verkan
av vattendomstolens beslut jämväl i detta fall omfatta strömfallet i dess
helhet. Den begränsning av rättsverkan till strömfallets ena sida, som
stadgas i detta mom., bör enligt utskottets mening sålunda gälla allenast
för det fall, att sökandens anspråk liksom vattendomstolens beslut avser
allenast denna sida. Endast för detta fall har den antydda begränsningen
till förmån för motliggande fastighet ansetts böra bibehållas.
I överensstämmelse härmed har stadgandet omformulerats.

40 §.

De i denna paragraf vidtagna ändringarna hava skett i syfte att
bringa avfattningen i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser
i 9 § och äro uteslutande av redaktionell natur.

3 KAP.

Förevarande kapitel avhandlar bestämmelserna om vattenreglering.
Till sin tekniska sida karaktäriseras en vattenreglering av, att därmed
avses åtgärder i syfte att förändra den naturliga vattenavrinningen ur
ett vattenområde. I denna vidsträcktare betydelse komma till vattenreglering
att hänföras såväl företag, som hava till ändamål att skapa
ökade möjligheter för vattenkrafts tillgodogörande, som ock sådana,
vilkas uppgift är att genom högvattenståndens avlägsnande möjliggöra
eller förbättra jordens odling. Understundom kan en vattenreglering
bliva till gagn jämväl för andra intressen såsom farleds- och flottledsintressen
eller sanitära intressen.

Då det föreliggande förslaget icke omfattar lagstiftningen rörande
jords torrläggning, har emellertid vattenregleringens begrepp i förslaget
begränsats att omfatta företag, som hava till ändamål att vinna ökade
möjligheter för vattenkrafts utnyttjande i ett eller flera strömfall (1 och
26 §§)■

Bestämmelserna om vattenregleringar äro uppdelade i två sär -

VIskottet.

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Herr von
Sydows
motion.

skilda avdelningar med rubrikerna »Om vattenreglering med tvångsdelaktighet»
och »Om vattenreglering utan tvångsdelaktighet».

I 1910 års liksom 1917 års förslag hade benämningen vattenreglering
kommit till användning endast å företag, i fråga om vilka
påkallats tillämpning av de i kapitlet upptagna bestämmelserna om
tvångsdelaktighet. Annat regleringsföretag skulle anses och behandlas
som byggande i vatten enligt 2 kap.

Den utvidgning av begreppet vattenreglering, som det kungliga
förslaget sålunda vill införa, innebär, såvitt utskottet kunnat finna,
ingen som helst saklig ändring. Jämväl enligt sistnämnda förslag skola
nämligen i fråga om regleringsföretag, som ej är att anse såsom tvångsreglering,
tillämpas 2 kapitlets bestämmelser om byggande i vatten
(26 §). Den i Kungl. Maj:ts förslag använda terminologien medför
emellertid den fördelen — förutom att den närmare ansluter sig till
gängse språkbruk — att av fattningen av de lagrum, som avse regleringsföretag
i den vidsträcktare bemärkelsen, kunnat förenklas. För
dessa fall hade i de tidigare förslagen använts den formuleringen, att
stadgandet i fråga skulle gälla, förutom vattenreglering, jämväl »liknande
åtgärder» (se t. ex. 1917 års förslag 1 kap. 6 § sista stycket)
eller avse jämväl sådant regleringsföretag, som skall »anses och behandlas
som byggande i vatten enligt 2 kap.» (1917 års förslag 7 kap.
12 §). Understundom har i nämnda förslag uttrycket »reglering av
vattnets avrinning» använts såsom eu sammanfattande benämning (1917
års förslag 2 kap. 10 §; 11 kap. 84 § första stycket).

De bestämmelser i de tidigare förslagen, som skola äga tillämpning
allenast å tvångsregleringar, hava i anledning av den ändrade
terminologien i det kungliga förslaget erhållit eu sådan avfattning, att
denna deras inskränktare räckvidd är fullt otvetydig (se t. ex. 11 kap.
17 § 6 samt 62 § 3 inom.).

Den ståndpunkt, som förslaget sålunda intager till denna fråga,
har av herr von Sydow i hans motion gjorts till föremål för kritik.
Motionären anför:

»Med den uppställning, som använts i vattenlagen och enligt
vilken för olika ändamål med byggnader i vatten uppställts olika regler
såväl i materiellt som i processuellt hänseende, är det av stor praktisk
betydelse, att de olika kategorierna av företag genom klara bestämmelser
kunna åtskiljas från varandra. Ett område där gränserna äro
svårare att bestämt uppdraga än vad fallet är på andra områden av
vattenlagen är vattenregleringens. Vattenreglering avser enligt uttrycks -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bettet i förevarande paragraf att ''reglera vattnets avrinning ur sjö eller
annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande av bättre
hushållning med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraften’ i strömfall. Det är tydligt, att i denna
mening varje inrättande av allmän flottled och i de flesta fall även av
allmän farled innefattar vattenreglering. Ty man avser en bättre hushållning
med vattnet och man reglerar dess avrinningsförhållanden.
Detsamma gäller ock beträffande vattenverksbyggnader, ty med anläggande
av sådana, särskilt efter modernare metoder, följer reglerandet
av avrinningen och ofta skapandet av vattenreservoarer att tillgripa
under vattenlägga årstider. För att få reda i dessa förhålland''n betraktade
kommittéerna såsom vatten reyl erm o; i lagrens mening: endast
åtgärder av nu nämnd teknisk innebörd, vilka vidtagits under sådana
förhållanden, att en samfällighet skapades mellan olika intressenter som
av företaget hade nytta. Åsyftades icke en dylik samfällighet, skulle
företaget anses och behandlas som byggande i vatten enligt 2 kap.
(Komm. 7: 1 och 2).

Härutinnan intager propositionen en annan ställning. Man har
nämligen uppgivit kravet på samfällighet såsom konstituerande för
vattenregleringens begrepp och bibehållit i detta avseende allenast den
tekniska beskrivningen på åtgärderna i fråga. Härigenom har man
fallit tillbaka på den situation, som kommittéerna velat förebygga, nämligen
att ett företag skulle kunna på samma gång hänföras till olika
kap. i vattenlagen. Det är sålunda icke uteslutet, att samma företag
skulle kunna betraktas både såsom byggande i vatten enligt 2 kap.
och såsom vattenreglering enligt 3 kap. (Trop.). Visserligen stadg a i
3: 26, att bestämmelserna i 2 kap. skola tillämpas beträffande vattenreglering
utan tvångsdelaktighet. Men huru förhållandet skall gestalta
sig med avseende å bestämmelser i övriga kap. av vattenlagen lämnas
oavgjort. Detta gäller sålunda förutom en del processuella förhållanden
i 11 kap. även de ingripande bestämmelser som återfinnas i propositionens
3 kap. 27 § och 4 kap. Vad särskilt bestämmelserna i 4 kap.
angår, så äro dessa väsentligen olika för vattenkraftanläggningar och
vattenregleringar. Man skulle alltså mången gång stanna i tvekan,
vilken grupp av bestämmelser som skulle tillämpas, och den lösningen
ligger ganska nära till hands, att båda gruppernas bestämmelser skulle
äga tillämpning på vattenverksbyggnad, som tillika reglerar vattenavrinningen
med vattenreservoarer och dylikt. Det är ögonskenligt, att
betänkliga komplikationer härigenom skulle kunna komma att uppstå,
särskilt med avseende å den omfattning 4: 13 i propositionen erhållit.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Av dessa skäl föreslår jag ett tillägg till förevarande paragraf
av innehåll, att företag, dels för ändamål, som i paragrafen angivas,
dels ock för vidtagande av andra åtgärder i vatten icke skola räknas
till vattenreglering, med mindre företagets ändamål huvudsakligen är av
förstnämnda slag.»

Den omläggning av begreppet vattenreglering, som i motionen
föreslås, innebär i själva verket en nyhet i förhållande till såväl 1910
och 1917 års förslag som till propositionen. Det för motionären avgörande
skälet till ändringsförslaget synes vara farhågan, att särskilt
bestämmelserna i 27 § av förevarande kapitel och i 4 kap. 13 § kunde,
om den i det kungliga förslaget använda begreppsbestämningen bibehölles,
i tillämpningen givas en räckvidd långt över den egentligen avsedda.
Utskottet har emellertid för sin del funnit av berörda lagrums
lydelse och innebörd tydligt framgå, att det endast är beskaffenheten
och omfattningen av själva regleringsåtgärden såsom sådan eller med
andra ord företagets inverkan just på vattenavrinningen, som får föranleda
ett ingripande sådant som det i lagrummen avsedda. Jämväl
avfattningen av de följande paragraferna i 4 kap. om avgifter och om
nyprövning vid vattenregleringar är sådan, att varje tvekan om deras
tillämplighet synes utesluten. Såvitt utskottet kunnat finna torde ej
heller beträffande övriga lagrum i förslaget den innebörd, som givits åt
vattenregleringens begrepp, böra föranleda till dylik tvekan. Den ifrågasatta
ändringen har sålunda icke synts utskottet påkallad av något
verkligt behov.

Å andra sidan skulle den av motionären förordade bestämningen
av vattenregleringens begrepp innebära en begränsning, vilken särskdt
med hänsyn till möjligheten att till förmån för ett dylikt företag kunna
åberopa de i förevarande kapitel upptagna stadgandena om tvångsdelaktighet
sjmes komma att medföra alltför menliga följder. Utskottet
har därför icke funnit skäl att biträda motionen.

4 KAP.

De i detta kapitel upptagna bestämmelserna hava till ändamål att
tillgodose vissa viktiga samhällsintressen, som äro förknippade med
större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar. I förhållande till
nu gällande lag innebära de en utvidgning av det allmännas rätt å
detta område, en utvidgning, vilken väsentligen har sin grund i den

Tredje särskilda, utskottets utlåtande Nr T

ökade samhällsbetydelse, som numera måste tillmätas vattenkraften och
dess tillgodogörande.

Stadga liden;!, utgöra sålunda ett uttryck för samma uppfattning,
som motiverar den utökning av den enskildes rätt, varom förslagets 2
kap. innehåller bestämmelser.

Kapitlets fyra första paragrafer avhandla skyldighet för ägare av
större kraftanläggningar att under vissa förutsättningar och i viss omfattning
tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd. I 5—8 §§ upptagas
bestämmelser om nyprövning beträffande kraftanläggningar och i
9—12 §§ meddelas föreskrifter om kronans lösningsrätt till dylika anläggningar.
I fråga om vattenregleringar upptagas bestämmelser i 13 §
om Konungens prövningsrätt, i 14 och 15 §§ om avgifter och i 16 §
om nyprövning.

Såsom utskottet redan i det föregående antytt hava förslagets bestämmelser
i denna del gjorts till föremål för anmärkning från varandra
helt motsatta utgångspunkter. Å ena sidan har det hävdats, att
dessa bestämmelser icke skulle vara tillräckliga för tillgodoseende av det
allmännas rätt samt att de till följd härav borde skärpas och utökas.
Å andra sidan har framhållits, att samma bestämmelser skulle komma
att genom sin tyngd verka förlamande på den enskilda företagsamheten
och härigenom, till nackdel ej minst för det allmänna, fördröja och förhindra
utbyggandet av våra vattenfall.

De ifrågavarande framställningarna skola behandlas vid de lagrum,
vartill de närmast äro att hänföra.

I detta sammanhang skull emellertid upptagas det motionsvis
framförda yrkandet om utsträckning av Konungens prövningsrätt att avse
jämväl kraftanläggningar.

Om en dylik utvidgning hava herrar Sven Persson och Bernhard
Eriksson hemställt i sin motion.

Motionärerna anföra i denna fråga:

»Kungl. Maj:ts förslag att överlåta åt domstol att lämna tillstånd
till utbyggnad av de större strömfallen och till vattenregleringar måste
möta de allra största betänkligheter. Enligt vår uppfattning äro frågor
av denna art av så stor samhällelig betydelse, att avgörandet bör vara
förbehållet den högsta förvaltande makten i landet. Våra stora naturrikedomar
— vattenfallen, skogarna och malmerua — böra förvaltas
till hela folkets, både nuvarande och kommande släktleds båtnad,
frågor om större vattenfallsutbyggnader böra därför icke prövas endast
ur privatekonomisk synpunkt. Långt viktigare än att dessa intressen

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tillgodoses är att de samhälleliga intressena kunna göra sig gällande.
Med domstolsförfarande vid handläggning av dessa ärenden få de privatekonomiska
synpunkterna avgörande betydelse. Samhällets intressen
komma att omfatta endast sådana spörsmål, som beröra den närmaste
bygden. En domstol måste alltid pröva det föreliggande ärendet efter
objektiva grunder. Vid domstolsförfarande kan aldrig bli fråga om att
avslå en begäran om byggnadslov, såvida rättsfrågan är klar. Ur samhällssynpunkt
är måhända i vissa fall en utbyggnad icke önskvärd.
Eller också kan en utbyggnad av ett strömfall vara önskvärd men icke
på de villkor, som lagen för normala förhållanden föreskriver. I en lag
kan icke uppdragas andra rättsregler än sådana, som skola gälla vid
avgörande av alla frågor av samma art. De ekonomiska och sociala
förhållandena i ett land växla, och den allmänna uppfattningen om vad
som bäst befordrar samhällsnyttan undergår förändring från tid till
annan. Då det gäller tillvaratagande av landets naturvärden bör därför
icke en domstol, som dömer efter lagens döda bokstav, säga det
sista ordet, utan då bör i stället den allmänna uppfattningen, representerad
av regeringen, vara den avgörande.

I enlighet med denna uppfattning föreslå vi att vid utbyggnad
av ett strömfall, varifrån kan utvinnas ett tusen turbinhäsikrafter eller
mera, vattend''nnstolen icke må äga att lämna byggnadslov, förrän
Konungen därtill lämnat medgivande. Aven där vattenfallet är mindre
än ett tusen hästkrafter bör Konungen äga möjlighet att om större
samhälleliga intressen sådant påkalla förbjuda byggande.

Vid prövning av fråga om utbyggnad av strömfall ävenså vid
prövning, varom talas i 4 kap. 13 § — tillåtelse till större vattenregleringar
— bör Konungen icke vara bunden av några i lagen givna förbehåll
utan äga att avslå eller bevilja ansökan eller att vid lämnande
av byggnadslov uppställa de villkor, som i varje särskilt fall kunna
vara nödiga.»

Med stöd av vad motionärerna sålunda anfört påyrkas, att i detta
kap. måtte införas en ny paragraf av följande lydelse:

»Avser företag, var m ansökan blivit gjord hos vattendomstolen i
den ordning 11 kap. stadgar, anläggning eller ändring av kraftbyggnad,
vid vilken vid oreglerat lågvatten kan uttagas minst ett tusen turbinhästkrafter,
äger Konungen pröva, huruvida av hänsyn till allmänt intresse
hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas
för dess utförande, så ock huruvida bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje
stycket böra komma till tillämpning och skall förty, innan frågan av
vattendomstolen slutligen avgöres, densamma hemställas Konungens

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

prövning. Lag samma vare beträffande annan anläggning eller ändring
av kraftbyggnad, som är av särskild betydelse ur allmän synpunkt, så
framt Konungen iorbehåller sig sådan prövning och besked därom vunnits
före det målet av domstolen slut ligen avgjorts.»

Jämväl herr Hage och dennes medmotionärer hava i sin motion
framställt ett yrkande av liknande innebörd, i det de hemställt, att bestämmandet
av de sociala och tekniska villkoren måtte överlämnas åt
den lagstiftande makten och civilrättsliga saker åt domstol. Då nämnda
yrkande emellertid närmast avser förfarandet rörande byggande i vatten,
torde dess behandling böra ske i samband med de i förslagets 11 kap.
i detta ämne upptagna bestämmelserna.

Såsom framgår av vad utskottet redan i det föregående uttalat,
anser utskottet starka betänkligheter möta mot en sådan utvidgning av
den administrativa myndighetens maktbefogenhet å förevarande område,
som av motionärerna ifrågasatts. Fördelarna av att gränserna för såväl
den enskildes som ock det allmännas rätt i lagen otvetydigt fastställas
synas utskottet påtagliga. Den administrativa myndigheten bör icke
äga att oberoende av lagstiftningen och efter grunder, som ofta framstå
såsom mer eller mindre godtyckliga, rubba dessa gränser. Till fullo
anser sig utskottet också i denna fråga kunna instämma i den uppfattning,
varåt departementschefen givit uttryck, då han i sitt anförande
till statsrådsprotokollet framhåller, att de allmänna intressen, som beröras
av en vatt enbyggnad, otvivelaktigt äro av den stora allmänna och
sociala betydelse, att deras tillvaratagande bör regleras i lag och icke
vara beroende av från tid till annan skiftande åsikter hos den koncessionerande
myndigheten. Från nu angivna utgångspunkter finner utskottet
ej heller anledning att frångå det kungliga förslagets ståndpunkt
att överlämna prövningen av även större vatten byggnadsfrågor åt domstol.
De skäl, som beträffande de stora vattenregleringarna föranlett
vissa modifikationer i denna regel, äga icke motsvarighet å förevarande
område.

1-4 §§■

Bestämmelserna om bygdekraft, vilka tillkommit i 1917 års förslag
och utgöra den kanske betydelsefullaste nyheten i detsamma, innebära,
alt ägaren av en kraftanläggning av viss storlek har att åt den kringliggande
bygden för tillgodoseende av dess behov av kraft till användning
i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppifrån#
till riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 6

Herr Hages
m. fl. motion.

Utskottet«

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

värmning tillhandahålla intill en tiondel (enligt 19 L7 års förslag en
tjugimdel) av den kraftmängd, som beräknas komma att uttagas vid
anläggningen. Skyldigheten kan åläggas allenast anläggningar av den
storlek, att minst 500 turbinhästkrafter kunna uttagas vid oreglerat
lågvatten. Vidare avses i allmänhet allenast anläggningar, vartill medgivande
lämnas jämlikt den nya lagen (1 §). Därest emellertid vid en
äldre anläggning kraftuttagningen ökas antingen till följd av vattenreglering
eller därigenom att byggnaden utvidgas, så att mera vatten
tillgodogöres än förut, kan under vissa förutsättningar ägaren beträffande
den sålunda vunna ökningen åläggas att tillhandahålla bygdekraft (2 §).

Enligt bestämmelser, som tillagts i det kungl. förslaget, kan dessutom
ägare av strömfall, vilket bebyggts enligt 1899 års lag om tillstånd
till byggande i kungsådra, under vissa förutsättningar åläggas
att tillhandahålla bygdekraft. Bland dessa ingår, att vid tillståndet skall
hava knutits förbehåll om skyldighet för strömfallsägaren att underkasta
sig ny lagstiftning (3 §). Skyldigheten avser allenast vattenkraften
i kungsådran och skall först kunna göras gällande, då tjugu år förflutit
från lagens ikraftträdande.

Storleken av den andel av kraften, som anläggningens ägare har
att tillhandahålla åt bygden, skall bestämmas av vattendomstolen varje
gång för en period av tjugu år (enligt 1917 års förslag trettio år).
Härvid skall hänsyn tagas dels till det behov av kraft, som inom bygden
redan föreligger eller i en nära framtid är att motse, och till den tillgång
på kraft, som må eljest vara att påräkna för ändamålet, dels ock
till omfattningen av den rätt anläggningens ägare erhållit att för vattenkraftens
tillgodogörande förändra förut rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden
(1 § andra och tredje styckena).

Beträlfande kraftens fördelning mellan olika avnämare intager
förslaget den ståndpunkten, att denna skall bestämmas av vattendomstolen.
Den, som vill komma i åtnjutande av bygdekraft, har att därom
göra framställning hos domstolen, som bestämmer kraftens belopp
ävensom de närmare villkoren för dess tillhandahållande. Ledning, som
erfordras för kraftens överföring, åligger det vederbörande avnämare
att själv bygga och underhålla. Den för kraften utgående ersättuingen
skall motsvara självkostnadspriset med tillägg av två procent å den del
av anläggningskapitalet, som belöper å den levererade kraften, ett tilllägg,
som kommer att motsvara omkring tjugu procent av produktionskostnaden
och alltså kan anses utgöra normal handelsvinst. Produktionskostnaden
beräknas nämligen till omkring tio procent av anläggningskapitalet
(4 §).

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I.

Do ii
bestämmelser

de bestämmelserna Lava sin

de norska

koncessionslagarna.

motsvarighet

i vissa

Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson hava i sin motion
beträffande förslaget i denna del påyrkat följande ändringar och tillägg:
»att vattenkraftsbyggnads ägare skall vara pliktig avstå, utöver
han enligt Kungl. Maj:ts förslag skall avstå för tillav
kringliggande bygds behov av kraft, då tillstånd lämnas
till utförande av vattenkraftsanläggning eller vattenregleytterligare
kraftmängd för samma ändamål eller till staten,
bestämmer;

3:e stycket, gäller för en tid -

den kraftmängd
godoseende
av Konungen
ring,

Konungen

varom

sags

1 §

den

som

att avgörande,
rymd av tio år;

att 3 § gives sådant innehåll, att, om den vattenkraft, som kan vid
oreglerat lågvatten uttagas vid i paragrafen omförmäld byggnad, uppgår
till minst fem hundra turbinhästkrafter, skall byggnadens ägare vara pliktig
att, för tillgodoseende av sådant behov av kraft som omförmäles i § 1,
avstå en tiondel av den årliga kraftmängd, som kan med det installerade
maskineriet bliva uttagen samt att detta stadgande skall äga tillämpning
först sedan 5 år förflutit efter lagens ikraftträdande;

att bestämmelserna i 4 § ändras så, att

kraftägaren

skall

vara

pliktig tillhandahålla kraften inom ett år efter det ansökningen delgivits
honom och att den som erhåller kraft skall äga bekomma densamma
efter vattendomstolens, eller då tillstånd till vattenbj^ggnaden lämnats
av Konungen, efter Konungens bestämmande antingen vid kraftstationen
eller från kraftledning, som äges av den som lämnar kraften.»

Till stöd för dessa yrkanden anföra motionärerna:

»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall ägare av vattenfallsbyggnader,
om den vattenkraft som kan utvinnas uppgår till minst 500 turbinhästkrafter,
vara pliktiga avstå för tillgodoseende av omkringliggande
bygds behov av kraft för användning i hantverk, småindustri, lantbruk
eller till uppvärmning intill en tiondedel av den kraftmängd, som kan
med det installerade maskineriet bliva uttagen. Det synes oss kunna
ifrågasättas, huruvida icke staten därutöver vid alla kraftbyggnader,
varom här är fråga, borde kunna tillförsäkras visst kraftbelopp. Det
synes oss nämligen vara av synnerlig vikt, att staten äger möjlighet
att framdeles kunna ingripa och genom lämnande av kraft till vissa
näringsidkare eller viss näringsgren kunna stimulera företagarverksamheten
på områden, som eljest i brist på kraft hållas tillbaka. Vi begränsa
emellertid vårt yrkande om en sådan utvidgning av paragrafens

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Herr Hages
m. fl. motion.

innehåll att gälla endast i de fall, då Konungen lämnar tillstånd till
kraftbyggnad eller till vattenreglering.

I samma paragrafs tredje stycke föreskrives, att avgörande av
storleken av den andel av vattenkraften, som byggnadens ägare skall
avstå, skall avgöras för tidsperioder om 20 år. Då det i många fäll
torde vara alldeles omöjligt att för så lång tid framåt med större grad
av sannolikhet kunna bedöma ortens utveckling och behov av kraft,
varom nu är fråga, synes oss denna tid böra inskränkas till 10 år.

1 3 § påyrka vi sådan förändring, att ägare av strömfall, som
bebyggts enligt av Konungen på grund av äldre lag meddelat tillstånd,
skall efter 10 år från lagens ikraftträdande vara underkasta i för hela
den kraftmängd, som kan utvinnas vid fallet, samma förpliktelse att
lämna bygdekraft, som gäller för kraftanläggning, som tillkommit efter
lagens ikraftträdande.

Enligt 4 § är icke kraftägare skjddig tillhandahålla sökande av
bygdekraft sådan kraft förr än 2 år förflutit från det ansökningen delgivits
honom. En så lång tid som 2 år torde i många fäll komma
att vara till verkligt men för den, som skall erhålla kraft, och då med
de små kraftmängder, varom här är fråga, det icke torde möta någon
avsevärd olägenhet för kraftägare om tiden förkortas, påyrka vi att
nämnda tid sättes till 1 år.

I samma paragraf föreskrives att för kraftens överförande erforderlig
ledning skall sökanden, där ej annorlunda överenskommes
med ägaren, själv bygga och underhålla. I många fall torde förhållandet
bliva att det för kraftförbrukaren vore en väsentlig lättnad,
om han finge uttaga kraften från kraftägarens ledning. Ett sådant
medgivande torde även i regel icke medföra någon särskilt ökad kostnad
för kraftägaren. Lagen synes oss därför böra förplikta ägaren att efter
bestämmande av vattendomstol eller Konungen lämna kraften från kraftstation
eller från honom tillhörig ledning. De särskilda kostnader, som
därigenom kunna åsamkas ägaren, skall förbrukaren givetvis gälda.»

Herr Hage och dennes medmotionärer hava hemställt, att, förutom
bygdekraft, även staten förbehålles en del av kraften, ävensom att stadgandena
om bygdekraft i övrigt revideras i anslutning till norska lagens
bestämmelser.

Motionärerna anföra:

»Förslaget upptar ock bestämmelser om förpliktelse vid större företag
att tillhandahålla för ortens behov en tiondedel av den årliga kraftmängden,
s. k. bygdekraft (4 kap. 1 §). Vattenkraften är emellertid

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr J.

också en hela samhällets tillhörighet. Landet i sin helhet har behov
därav. Det är då knappast riktigt att gynna endast den ort, där vattenfallet
ligger. Man bör, såsom även den norska lagen (1 kap. 2 § 12
punkt) föreskrivit, förbehålla en del av kraften för statsändamål. (Jmf.
norska lagen 1 kap. 2 § 12 punkten.) Den norska lagen lämnar även
utrymme för avvikelser från den fixerade regeln och särskilda behov.
Det svenska förslaget bör revideras i överensstämmelse härmed.»

De yrkanden, som framförts i herrar von Sydows och Liibecks
motioner gå i en motsatt riktning, i det att de åsyfta en begränsning
av de skyldigheter, som enligt det kungliga förslaget ålagts kraftanläggningens
ägare.

Herr von Sydow anför sålunda:

»Inom lagrådet har gjorts anmärkning mot den i förslaget intagna
skyldigheten för ägare av vissa vattenverksbyygnader att tillhandahålla
s. k. bygdekraft intill Vio i stället för som enligt sakkunnigeförslaget
V20 av kraftmängden. Man har anmärkt, att varje utredning saknas,
om och i vad mån sådana mera skärpta villkor för vattenkraftanläggningar
äro i det allmänna livet behövliga och för industrien drägliga,
och har ansett, att försiktigheten kräver att icke nu företaga en sådan
generell höjning av maximum.

Då dessa skäl synas mig äga full giltighet, hemställer jag, att
man i denna del återgår till sakkunnigeförslagets bestämmelser om
kvottalets begränsning till Väo-»

Denna hemställan biträdes jämväl av herr Lubeck i dennes motion.

Till stöd för deusamma yttrar motionären bland annat:

»De sakkunniga synas för sitt förslag rörande den reserverade
kraftmängdens storlek hava goda skäl i distributionskommitténs utredning
om behovet av kraft för jordbrukets och diverse borgerliga behov
på landsbygden. Vid frågans bedömande har man också att taga
hänsyn till de talrika större och mindre vattenkraftföretag — med tiden
sannolikt allt mer omfattande — som hava allmän kraftdistribution till
sin huvudsakliga uppgift. — Då någon vägande motivering för den vidtagna
ändringen ej anförts och densamma för kraftverken tydligen skapar
större ovisshet vid disponerande av kraften, torde de sakkunnigas förslag
böra i denna del bibehållas. Åven därmed uppnås det erkänt
önskliga syftet, att landsbygden må kunna med säkerhet disponera erforderlig
elektrisk kraft.»

Herrar von
Sydows och
Liibecks
motioner.

De ändringsyrkanden, som sålunda från varandra motsatta utgångs -

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Kr 1.

punkter framställts beträffande ifrågavarande bestämmelser, bar utskottet
— vare sig dessa yrkänden gå i riktning av en utvidgning eller åsyfta
en begränsning av den i Kungl. Maj:ts förslag föreskrivna skyldigheten
att tillhandahålla kraft — icke funnit sig: böra biträda.

Enligt utskottets åsikt föreligga icke tillräckliga skäl att ålägga
strömfallsägaren skyldighet reservera viss del av kraften för statens
räkning. Såvitt nu föreliggande erfarenhet ger vid handen, synas de
kraftbehov, vilka det ankommer på staten att fylla, lämpligare kunna
tillgodoses därigenom, att staten förskaffar sig äganderätt till erforderliga
kraftanläggningar. En ökad möjlighet härtill har också beretts i det
kungliga förslaget genom de i förevarande kapitel upptagna bestämmelserna
om lösningsrätt. Åven om det i en framtid skulle visa sig erforderligt
att begränsa ägarens dispositionsrätt över kraften jämväl med
hänsyn till andra förbrukningsbehov än den kringliggande bygdens —
något som ingalunda synes utskottet osannolikt — vill dock utskottet
erinra därom, att dessa synpunkter tillgodoses genom de i förslaget upptagna
bestämmelserna om nyprövning. Utskottet anser det sålunda i
varje fall icke vara erforderligt, att begränsningar av antydd innebörd
redan nu upptagas i lagstiftningen.

Å andra sidan måste utskottet ställa sig bestämt avvisande till
de i herrar von Sydows och Liibecks motioner framförda yrkandena om
begränsning av ström fallsägarens skyldighet att tillhandahålla kraft åt
bygden. Den i förslaget upptagna kvotdelen, en tiondedel, utgör den
översta gräns, till vilken skyldigheten kan i något fall sträcka sig. Det
är inom denna gräns, som bygdens behov av kraft skall tillgodoses.
Omfattningen av den anläggningens ägare åliggande skyldigheten bestämmes
av vattendomstolen med giltighet för viss tid framåt. I förslaget
angivas de grunder, efter vilka bestämmandet skall ske. Med de
garantier, sotn i förslaget sålunda uppställas, anser utskottet det icke
vara att befara, att åt den ifrågavarande skyldigheten skulle givas en
utsträckning, som överskrider bygdens kraftbehov. Åven om den av
herr Liibeck framförda anmärkningen, att lör tillgodoseende av bygdens
kraftbehov den uti Kungl. Maj:ts förslag angivna kvotdelen vore alltför
hög, skulle äga sin riktighet, synes detta förhållande alltså icke vara av
beskaffenhet att medföra någon nämnvärd olägenhet. Emellertid har
utskottet icke kunnat av den s. k. distnbutionskommittéens utredningar
eller av vad de sakkunnigas betänkande angående denna fråga innehåller
bilda sig den uppfattningen, att skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft
i det kungliga förslaget givits en med hänsyn till bygdens behov
onödigt vid utsträckning. De förhållanden, som komma att bliva för -

Tredje särskilda utskottds utlåtande Nr 1.

knippade med de ifrågavarande bestämmelsernas tillämpning, äro helt
visst av den olikartade beskaffenhet., att de icke medgiva ett allmänt
omdöme angående detta spörsmål. Ett sådant omdöme försvåras framför
allt i hög grad därav, att med bestämmelserna avses ej allenast det
förhandenvarande utan jämväl det framtida behovet av kraft inom bygden.

Vid sådant förhållande synes en tillfredsställande lösning endast
kunna vinnas på den väg, som beträtts i det kungliga förslaget, eller
genom att bestämma skyldighetens översta gräns med hänsyn till vad
ur olika synpunkter kan anses skäligt. Enligt utskottets uppfattning
är det kungliga förslaget i denna del väl avvägt.

Beträffande 3 § i det kungliga förslaget bär i herrar Sven Perssons
och Bernhard Erikssons motion yrkats bl. a., att skyldigheten att tillhandahålla
bygdekraft borde beträffande de enligt äldre lag tillkomna
byggnader i kungsådra, varom i denna paragraf är fråga, avse ej allenast
vattenkraften i kungsådran utan all den strömfallets vattenkraft,
som vid byggnaden uttages. Då emellertid strömfallsägarens skyldighet
att varda underkastad ny lagstiftning endast har avseende å kungsådran,
anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas ifrågavarande hemställan.

Vad angår övriga, beträffande ifrågavarande paragrafer gjorda
yrkanden har utskottet funnit desamma icke böra leda till någon ändring
i nämnda lagrum.

5-8 §§.

Av bestämmelserna i 2 kap. 20 § framgår, att utförandet av
en vattenbyggnad i allmänhet skall föregås av medgivande till anläggningen
från vattendomstolens sida. Detta medgivande med därtill knutna
villkor och föreskrifter bildar den rättsliga grundvalen för anläggningen.
Såsom själva namnet angiver, innebära bestämmelserna om uyprövning,
att detta ursprungliga medgivande kan göras till föremål för revision,
nyprövning. Nyprövningen avser dock allenast företagets förhållande
till allmänna intressen. Vad byggnadsägarens ställning till enskild rätt
angår, är det ursprungliga medgivandet alltjämt bindande såsom beträffande
tvångsrätter, ersättningsfrågor och dylikt. De allmänna intressen,
som vid nyprövningen kunna komma i fråga, bestämmas av den
lagstdtning, som gäller vid tidpunkten för nyprövningen. Nyprövningen
skall ske i den ordning och efter de grunder, som innehållas i då gällande
lagstiftning angående byggande i vatten. Inträdet av nyprövning är
beroende därav, om densamma påkallas antingen från det allmännas sida
eller av anläggningens ägare. Yrkande härom kan endast framställas vid

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utgången av vissa tidsperioder, första gången fem tio fem år, räknat från
tidpunkten för byggnadens fullbordande, och därefter vart sextionde år.
De vid nyprövningen meddelade bestämmelserna må icke gå i verkställighet
förr än fem år förflutit från utgången av det kalenderår, då
nyprövningen påkallats (5 §).

Därest vid nyprö^ningen meddelas föreskrift, som innebär inskränkning
i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande skyldigheter,
tillerkännes denne rätt att, om och i den mån den härigenom uppkommande
kostnaden och förlusten överstiger en tredjedel av värdet å
den vattenkraft i tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden,
erhålla ersättning av statsmedel för överskjutande belopp. Ersättningsanspråket,
som skall framställas i inlaga till Konungen inom viss tid,
skall prövas av gode män, av vilka anläggningens ägare utser två och
det allmännas representant två samt de sålunda utsedda eller domaren
i orten den femte. Kostuaden för godemansförfarandet skall i allmänhet
gäldas av statsverket. Endast för det fall, att ägarens påstående uppenbarligen
framställts utan skäl, må han förpliktas att vidkännas denna
kostnad (6 §).

Därest från anläggning, som är föremål för nyprövning, på gruud
av vattendomstolens beslut kraft skall tillhandahållas någon i ersättning
för förlorad vattenkraft eller annat, är sådan ersättnirigstagare berättigad
till gottgörelse för den förlust, som tillämpningen av de vid nyprövningen
meddelade bestämmelserna för honom medför. Härifrån göres
dock undantag för det fall, att kraften utgår i ersättning för vattenkraft,
som tillgodogöres genom anläggningen. Då sådan ersättningstagare är
att likställa med delägare i anläggningen, har han i fråga om rätt till
ersättning ansetts böra intaga samma ställning som anläggningens
ägare. Han är sålunda berättigad till gottgörelse, om och i den
mån den honom genom nyprövningen tillskyndade förlusten överstiger
en tredjedel av värdet å den vattenkraft, för vilken kraftersättningen
utgår (7 §).

Bestämmelserna om nyprövning avse liksom stadgandena om b}^gdekraft
i allmänhet allenast byggnader, som tillkommit enligt den nya
lagen. I fråga om byggnadens storlek hänvisas till motsvarande bestämmelser
angående skyldighet att tillhandahålla bygdekraft. Därest
emellertid en jämlikt äldre lag tillkommen byggnad ombygges eller tillbygges
enligt den nya lagen, kan byggnaden komma att underkastas
nyprövning. Förutsättningen härför är, att den vid byggnaden uttagbara
vattenkraften ökas med minst trehundra turbinhästkiafter. Den värdeminskning,
som byggnadens ägare i dylikt fall har att vidkännas utan

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ersättning, är dock begränsad till eu tredjedel av värdet å den vid byggnaden
uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den äldre
byggnaden (8 § första stycket).

Jämväl byggnad, som enligt äldre lag verkställts i kongsådra, kan
göras till föremål för nyprövning. Eu nödvändig förutsättning härför
är dock, att vid tillståndet till byggnaden knutits förbehåll om skyldighet
för byggnadens ägare att underkasta sig ny lagstiftning. Den värdeminskning,
som ägaren har att vidkännas utan ersättning, är begränsad
till en tredjedel av värdet å k ungsådrans vattenkraft (8 § andra stycket).

Beträffande nu ifrågavarande bestämmelser hava herrar Sven Persson
och Bernhard Eriksson i sin motion yrkat,

»att i lagen, i stället för nyprövning, införes förpliktelse för ägare
av vattenkraftsanläggning att, efter 00 år förflutit från det kalenderår,
under vilket byggnaden, enligt därom meddelad bestämmelse, skall hava
fullbordats, till kronan med full äganderätt och utan vederlag överlämna
strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri
samt bostäder och andra byggnader och, där kraftstationen är
uppförd å strömfallsägaren tillhörig mark, nödigt utmål för densamma
jämte den mark, varpå bostäder och byggnader äro uppförda;

att samma förpliktelser skola gälla till hela strömfallet med byggnader
och icke endast till den tredjedel som anses motsvara kungsådran,
även för sådana byggnader i strömfall som omförmäles i 8 §.»

Till stöd för detta yrkande anföra motionärerna, efter att hava lämnat
en översikt av innehållet i de i det kungliga förslaget upptagna stadgandena:

»För vår del kunna vi ej underlåta att giva uttryck för den uppfattningen
att en sådan begränsning av möjligheterna för samhället att
tillgodose de allmänna intressena är allt för kraftigt tilltagen. Erfarenheten
har, särskilt under senare årtionden, givit vid handen, att det för
en sund utveckling av samhället utgör en nödvändig förutsättning, att
statsmakterna äga befogenhet både att fastställa samt begränsa den
maktbefogenhet, varpå den enskilde under åberopande av sin äganderätt
gör anspråk. Och ett av de områden, där denna befogenhet framför
allt är påkallad, är just i fråga om landets vattenkraft. Mot de skäl
som så starkt framhållas för den enskilde strandägareus äganderätt till
det rinnande vattnet må dock erinras, att detta vatten är en produkt av
de ovanför liggande nederbördsförhållandena och kan sålunda mera än
något annat betraktas som en hela folkets egendom. Vattenkraftens nutida
höga värde och stora vikt är heller ingen produkt av den enskilde
utan en följd av den allmänt samhälleliga ekonomiska och tekniska utBihcmg
till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avel. 1 höft. (Nr 1.) 7

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Herr Hages
in. fl. motion

Herrar
Liibecks och
von Sydows
motioner.

50 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

vecklingen. Det är ingen god överensstämmelse mellan dessa förhållanden
och innehållet uti de påpekade bestämmelserna i ovan berörda paragrafer.
I motsvarande bestämmelser i andra länders vattenlagstiftningar
givas också statsmakterna långt vidsträcktare möjligheter att reglera
dessa förhållanden än vad som här föreliggande lagförslag bjuder.
Särskilt i den senaste vattenlagstiftningen i vårt grannland Norge är
fastställt överlämnande av vattenfallsanläggning till kronan efter det 50
år förflutit från det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom
meddelad bestämmelse skall hava fullbordats samt att överlämnandet
skall ske utan vederlag. Vi gå i vårt yrkande ej fullt så långt som
fastställts i den norska lagen, men på grund dels av vad vi här ovan
framhållit och dels på grund av vad som i övrigt kan framhållas yrka
vi, att överlämnandet skall ske efter 60 år.»

I den av herr Hage in, fl. väckta motionen anföres i denna fråga:

»En tid av 60 år för nyprövning är en oskälig tid, i all synnerhet
med den snabba utveckling, som de tekniska uppfinningarna i vår
tid är underkastad. Det synes ej finnas någon anledning att sätta
denna indirekta koncessionstid högre än den redan gällande för elektriska
kraftledningar, vilken redan den nu för tiden synes väl mycket
åsidosätta hänsynen till nya förhållanden. Att låta upprepad nyprövning
och lösningsrätt inträda först efter lika lång tid som den första
förefaller ock lika äventyrligt. Tioårsperioder som i Norge äro gällande
böra även här kunna ifrågasättas. Tveksamt är också, om skillnaden
mellan de båda koncessionsförfarandena i avseende å koncessionstidens
tillämpning endast på större eller även på något mindre företag är grundad
på hållbara skäl.

Vi hemställa att i förslaget inflyta åtminstone för större företagbestämmelser
om koncession för viss tid eller nyprövning ävensom lösningsrätt
med tidsperioder av högst 40 år första gången och högst 10
år därefter samt hemfallsrätt efter högst 50 år.»

Herrar Lfibeck och von Sydow hava i sina motioner yrkat, att
de i förslaget upptagna bestämmelserna om nyprövning måtte alldeles
utgå.

Till stöd för detta yrkande anför herr Liibeck:

»Frånsett rättsfrågan måste denna nya princip ur praktisk synpunkt
ses i samband med avståendet utan ersättning av intill en tredjedel
av vattenmängden till kungsådreintressen. Konsekvensen kan bliva
att anläggningens ägare efter 60 år ha förlorat intill Va + Vä '' 2/s = 5A>

Tredje särskilda utskottets utlåtande AV /.

r>i

av strömfallets vattenkraft eller motsvarande värde. Därtill kommer
skyldigheten att avstå intill Vio av kraften till bygdebehov mot ersättning
ungefär enligt självkostnad. »Ägarens» fria förfoganderätt kan
sålunda inskränkas till cirka 38 procent av strömfallet. Det synes
utan vidare vara tydligt, att dessa villkor även ur praktisk synpunkt
äro oförenliga med vattenkraftindustriens utveckling genom enskild
företagsamhet.

Departementschefens särskilda skäl för nyprövningen är (sid. 270)
att de ''framtida intressenas rätt’ därförutan komme att ej oväsentligt
eftersättas. Det torde dock få erkännas, att genom de föreslagna bestämmelserna
om kongsådra och bygdekraft m. m. förtänksamheten
drivits så långt som kan vara klokt och rimligt, då man ju syftar till
att skapa ökad produktion.

Departementschefen antyder i fortsättningen (sid. 371), att ägarens
dispositionsrätt över kraften kan behöva begränsas för tillgodoseende
av samfärdselmedlens eller vissa viktigare näringsgrenars behov av kraft.
Vad samfärdselmedlens kraftbehov angår, har departementschefen i annat
sammanhang — vid motiverande av statens iulösningsrätt (sid. 278) —
framhållit, att detta i nödfall kan ordnas genom expropriation. Att
viktiga näringsgrenars kraftbehov 60—100 år härefter icke skulle kunna
tillgodoses på den naturliga utvecklingens väg utan kräva ifrågavarande
nyprövningsbestämmelser synes vara en ogrundad farhåga. Ån mindre
har motiverats, varför eu begränsning i ägarens dispositionsrätt över
kraften av nyssnämnda orsaker skäligen kan föranleda indragning av
den tillgodogjorda kraftens värde med en tredjedel.

Vidare anser departementschefen oriktigt, att förhållandet mellan
vattenbyggnadsintresset och andra allmänna intressen längs vattendragen
skulle regleras en gång för alla. Denna synpunkt har otvivelaktigt
ett teoretiskt berättigande. Men man får icke förbise, att de allmänna
intressena längs vattendragen inom ramen för kungsådreinstitutet alltjämt''
kunna regleras i framtiden, säkerligen i fullt tillfredsställande omfattning.
Kungsådra förekommer i tillräcklig utsträckning för att tillgodose
en dylik omreglering. Med den numera allmänt, erkända, jämväl
av den kungl. propositionen omfattade grundsatsen, att vattenkraftintresset
i vattendragen likaledes vore att betrakta som ett Allmänt''
intresse, är det i varje fall svårt att förstå, varför vattenkraften skulle
— utöver vad som med kungsådran följer — till förmån för andra
allmänna intressen underkastas framtida restriktioner utan ersättning.
För andra allmänna intressen finnas eller förutsättas veterligen icke
några reciproka skyldigheter.»

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr ].

Utskottet.

Herr von Sydow åberopar en härmed överensstämmande motivering.

Enligt vad utskottet redan i det föregående anfört, är utskottet
av den uppfattningen, att det allmännas rätt å förevarande område bör
säkerställas jämväl med hänsyn till den framtida utvecklingen. Ett
uttryck för denna åskådning återfinnes, såsom departementschefen i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet erinrat, i vår rätts bestämmelser
om kungsådra. Med en modern uppfattning av hithörande spörsmål
skulle det emellertid endast föga stå i samklang, om lagstiftaren begränsade
sin uppgift till ett reglerande av sådana intressen, som förknippats
med kungsådran, under det att framtida intressen av annan
natur lämnades obeaktade. Ett vidhållande av en dylik ståndpunkt
synes utskottet innebära ett bortseende från den utveckling, som försiggått
å förevarande område och som medfört, att vattendragens betydelse
ur samhällelig synpunkt till väsentlig del är att söka i en helt
annan riktning än den, som kommit till uttryck i den tidigare lagstiftningen.
Denna utveckling bör tilläggas betydelse ej allenast i fråga
om upptagandet i vår vattenrätt av tvångsrätter, som i stort sett varit
för vår äldre lagstiftning främmande, utan också då det gäller att för
samhällets räkning tillvarataga de nya värden, som under den nya lagstiftningens
medverkan bringas i dagen.

De i förslaget upptagna bestämmelserna om nyprövning förverkliga
enligt utskottets åsikt på ett lyckligt sätt denna tanke. Samhället
erhåller härigenom ett visserligen begränsat men dock lagfäst inflytande
å utvecklingen. Det förhållande, att denna kontroll ej är av administrativ
natur utan regleras på lagstiftningens väg, innebär en ej
oväsentlig garanti, att den kommer att handhavas med all den varsamhet,
som betingas av skälig hänsyn till den enskilde.

Om sålunda utskottet måste ställa sig bestämt avvisande till den
uppfattning, som givit sig tillkänna uti de av herrar von Sydow och
Lubeck väckta motionerna, kan utskottet å andra sidan ej heller ansluta
sig till de krav, som framförts av herrar Sven Persson och
Bernhard Eriksson samt av herr Hage m. fl. Enligt sistnämnda motionärers
åsikt skulle det för de allmänna intressenas tillgodoseende vara
erforderligt, att vattenkraften åtminstone i väsentlig mån överginge i
statens ägo. Utskottet har icke känt sig övertygat om riktigheten av
denna uppfattning. Fastmera har utskottet stannat vid den meningen,
att de samhällsintressen, varom här är fråga, i allmänhet både kunna
och böra, om ock under lagstiftningens kontroll, uppbäras av den en -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skilde. Såsom framgår av vad utskottet tidigare anlört överensstämmer
ett dylikt system bäst med vår vattenriitts hävdvunna ståndpunkt. Ett
biträdande av de ifrågavarande motionärernas yrkanden i denna del
skulle däremot innebära en betydande avvikelse från vad hittills gällt
å förevarande område, en avvikelse, som icke synes vara betingad av
förhållandena.

Herr Liibeck har i sin motion framhållit, hurusom konsekvensen
av de föreslagna bestämmelserna om nyprövning skulle kunna i tilllämpningen
bliva, att anläggningens ägare, därest kungsådra finnes i
vattendraget, skulle efter förloppet av sextio år från strömfallets bebyggande
förlora intill r,/9"delar av strömfallets vattenkraft eller motsvarande
värde. Motionären drager därav den slutsatsen, att ifrågavarande
villkor ur praktisk synpunkt vore oförenligt med vattenkraftindustriens
utveckling genom enskild företagsamhet.

Härtill vill utskottet anmärka, att den inskränkning i strömfallsägarens
rätt, som förekomsten av kungsådra enligt nu gällande lag medför,
kan anses motsvara omkring hälften, understundom väsentligt mera,
av strömfallets vattenkraft, ett värde, som med den tidigare lagstiftningens
ovillkorliga förbud mot kungsådrans överbyggande icke i någon
mån kom ström fallsägaren till godo. Det må också erinras, att enligt
de villkor, som pläga av Kungl. Maj:t föreskrivas för rätt att överbygga
kungsådran, strömfallsägaren är pliktig att, när helst behov därav framträder,
åter avstå kungsådrans vatten. Som bekant har dock denna
risk icke avskräckt från bebyggande av dylika strömfall, uppenbarligen
av den anledningen, att vederbörande strömfallsägare ansett sig icke
behöva räkna med, att ett avstående av någon mera väsentlig del av
kungsådran skulle ifrågakomma.

Detta förhållande bör emellertid i lika mån beaktas vid bedömande
av nyprövningens verkningar i det i motionen anförda
fallet. Praktiskt taget torde det ytterst sällan, om ens någonsin inträffa,
att den i lagen angivna högsta gränsen för de skyldigheter, som
åvila strömfallsägaren på grund av bestämmelserna om kungsådra och
nyprövning, kommer att nås. Vid de ifrågavarande stadgandenas granskning
inom lagrådet har också en av lagrådets ledamöter såsom sin uppfattning
framhållit, att i de flesta fall den risk skyldigheten att vara
underkastad nyprövning medförde icke vore alltför stor.

9-12 §.

Dessa lagrum innehålla bestämmelser om kronans lösningsrätt.

Lösningsrätten skall inträda med mellanrum av fyrtio år, första

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

gången räknat från anläggningens fullbordan. Anläggningens ägare
skall dock underrättas fena år i förväg. Har dylik underrättelse lämnats,
övergår lösningsrätten till en lösningsskyldighet, i det att ägaren kan
påfordra, att anläggningen inlöses (9 och 10 §§).

Lösningsrätten avser, liksom bestämmelserna om bygdekraft och
nyprövning, kraftanläggningar, som tillkommit enligt den nya lagen
och vid vilka kunna uttagas minst 500 turbinhästkrafter vid oreglerat
lågvatten. Jämväl äldre byggnad kan i undantagsfall göras till föremål
för inlösen. Förutsättningen härför är, att till följd av en enligt
den nya lagen verkställd ombyggnad eller tillbyggnad'' kraftuttagningen
ökas, så att genom byggnaden kan i medeltal uttagas minst dubbelt så
stor vattenkraft som förut (9 § andra stycket).

I fråga om lösningsförfarandet skola bestämmelserna i expropriationslagen
äga motsvarande tillämpning (11 §). Vissa avvikelser hava
dock föreslagits. Sålunda har rätt tillerkänts anläggningens ägare påfordra,
att kronan övertager egendom, som genom kraftanläggningens
avstående lider synnerlig minskning i värde, såsom reservstation, kraftledningar,
fabriker och andra anläggningar (11 § andra stycket). Enligt
expropriationslagen skulle ägaren i dylikt fall i allmänhet endast vara
berättigad till skadestånd. V idare har rätt till ersättning för eventuell
förlust tillerkänts jämväl den, som på grund av avtal med anläggningens
ägare är berättigad till leverans av kraft från anläggningen (11 § tredje
stycket).

Därest från anläggning, som av kronan inlöses, på grund av
vattendomstolens beslut kraft skall tillhandahållas någon i ersättning
för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, är kronan i
allmänhet berättigad att tillösa sig jämväl rätten till sådan kraft enligt
samma grunder, som gälla i fråga om inlösen av själva kraftanläggningen
(12 §).

Jämväl beträffande de ifrågavarande bestämmelserna hava i de
väckta motionerna sinsemellan stridiga åsikter kommit till uttryck.

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson göra följande hemställan
:

»att kronans lösningsrätt vidgas så, att kronan i enlighet med vad
som stadgas i 9 § beträffande lösningsrätt för strömfall, som blivit
bebyggt jämlikt denna lag, även kan tillösa sig i samma omfattning
och på samma villkor strömfall med byggnader, som redan tagits i
anspråk, när lagen träder i kraft, sedan 40 år förflutit från lagens
ikraftträdande;

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

att villkoren för kronans lösningsrätt ändras så, att kronau äger
tilläsa sig utom vad i 9 § är nämnt, även bostäder och andra byggnader
samt den mark, varpå byggnaderna äro uppförda;

att lösningssumman skall motsvara värdet av strömfallet med utmål
och mark för bostäder och andra byggnader före utbyggnaden samt
den verkliga anläggningskostnaden för vattenverks- och andra byggnader
med avdrag för amortering i förhållande till den gångna tiden.
Installerat maskineri och andra tillbehör inlösas för deras tekniska värde
efter värdering;

att därest kronan icke begagnar sig av sin lösningsrätt vid utgången
av fyrtionde året, det skall stå kronan öppet att vid utgången
av vart tionde år därefter göra sin lösningsrätt gällande.»

Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i det kungliga
förslaget i denna del anföra motionärerna:

»Ågaren av kraftföretaget kan sålunda vid kronans övertagande
av vattenfallet med allt vad därtill hörer anse sig vara garanterad en
ersättning ej blott efter anläggningskostnaderna utan därjämte efter de
vid tiden för expropriationens företagande rådande allmänna priserna,
vilka som bekant kunna vara starkt växlande under olika tidsperioder.

I andra länder har man vid detta slag av inlösningsrätt genomfört
andra bestämmelser, som dels vid inlösningen fastställa avdrag av
lös^eskillingen motsvarande den del som redan amorterats på fallet och
anläggningskostnaderna samt dels förkorta perioderna för det allmännas
rätt till inlösning efter de fyrtio åren till vart tionde år. Den
första av dessa bestämmelser står i överensstämmelse med den princip
som vi anfört i föregående avdelning av lagförslaget och den senare
avser att bereda det allmänna möjlighet att i vad gäller inlösen av
vattenverk mera kunna tillgodose de allmänna behov, som på grund
av utvecklingen kunna visa sig erforderliga att tillfredsställa vid varje
särskilt tillfälle.»

Herr Hage och hans medmotionärer yrka, att i förslaget inflyta
bestämmelser om lösningsrätt med tidsperioder av högst fyrtio år första
gången och högst tio år därefter.

Herrar von Sydow och Liibeck hemställa, att jämväl bestämmelserna
om kronans lösningsrätt måtte uteslutas ur förslaget.

Herr von Sydow anför till stöd för detta yrkande:

»I fråga om den inlösningsrätt till bebyggt strömfall, som kronan
enligt denna paragraf tillagts, hava de sakkunniga anfört, att en dylik

Herr Hages
m. fl. motion.

Herrar von
Sydows och
Liibeclss
motioner.

56 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

mlösningsrätt, även om full ersättning gives, från principiell synpunkt
icke borde ifrågakomma i annat fall, än då verkligt allmänt behov
krävde egendomens avstående till staten. Under vilka förhållanden
sadant allmänt behov kunde anses föreligga, tillhörde expropriationslagstiftningen
att närmare precisera. Införandet av skyldighet för
ägaren av ett bebyggt vattenfall att efter vissa år, därest Kungl.
INIaj:t då så påfordrade, avstå sitt fall till staten, låt vara mot ersättning,
skulle helt visst medföra ett ovisshetstillstånd, som vore i höggrad''
ägnat att hämma den på vattenkraften beroende industriens utveckling.
))

Herr Liibeck utvecklar sin ståndpunkt på följande sätt:

»Bortser man även här från förslagets rättsliga sida, framstår som
särskilt anmärkningsvärt, att inlösningsrätten icke ens hänförts till något
''allmänt behov’ eller ''allmänna intressen’ enligt domstols prövning,
utan kan utnyttjas för tillgodoseende av kronans så att säga privatekonomiska
intressen, exempelvis för att direkt underlätta skapandet
av ett statsmonopol på kraftdistribution, varav hela landets industri
och övriga näringsliv skulle bliva beroende. Mot en sådan möjlighet
måste på förut angivna skäl icke blott vattenkraftsindustrien — såväl
bruksindustri som kraftdistributionsföretag — utan jämväl industriella
och andra kraftkonsumenter bestämt reagera. Förslaget tager ej heller
h än syn till det faktiska förhållandet, att många företagare, trots de
vanskligheter som ofta visat sig förknippade med vattenkraftindustrier
under våra förhållanden, drivas av ett levande intresse att utveckla
det bestående och skapa nytt samt att fostra sina efterkommande till
samma landsgagneliga verksamhet.

Departementschefen anförde, att man genom den av lösningsrätten
befordrade statsdriften skulle främja en planmässig utbyggnad
av vattenkraften och dess distribuerande efter ej minst ur allmänt
ekonomiska synpunkter enhetliga riktlinjer. — I sistnämnda hänseende
gäller vad förut anförts om de goda resultaten av hittills rådande
system och om statsmonopolets olämplighet; för övrigt har departementschefen
i annat sammanhang som nämnt framhållit, att ekonomiska
frågor rörande kraftdistributionen vore oberoende av vattenlagstiftningen.
Erfarenheten har ej givit vid handen, att någon för utvecklingen skadlig
brist på enhetlighet i tekniskt avseende gjort sig gällande, och
samarbete mellan olika kraftnät — statens, kommuners och enskildas
— har vid behov utan svårighet ordnats. (Den enda olägenhet av
mera väsentlig art som hittills framträtt skulle kunna sägas vara, att
statens kraftverk vid Trollhättan — visserligen av skäl som på sin tid

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I. 57

befunnits tekniskt avgörande — anlagts för distribution med eu strömfrekvens
av 25 i stället för eljest allmänt vedertagna 50 perioder.)

Vad åter angår planmässigheten i själva vattenkraftens utnyttjande,
så är det ju vattenlagens speciella uppgift att befrämja densamma,
vilket sker genom bestämmelserna om enhetligt utnyttjande av
strömfallskomplex samt om enhetlig vattenreglering. Därutöver gör
departementschefen en antydan om önskvärdheten att ''bereda väg för
ett mera rationellt tillgodogörande av vattenkraften i ett sammanhängande
vattensystem’. Denna fråga har tidigare dryftats, bland annat
inom de sakkunniga, men då givetvis under förutsättning, att eu sålunda
ytterligare utsträckt samverkan tvångsvis skulle ordnas enligt lagförslagets
princip om kraftersättning. Emellertid har man därvid, säkerligen
med rätta, funnit, att den samverkan, som utöver föreslagna bestämmelser
om gemensam vattenhushållning m. m. här och var kunde
visa sig önsklig — och detta ej blott i ''sammanhängande vattensystem’
— utan svårighet skulle låta sig ordnas på frivillighetens väg. —
"tydligt är också, att det av departementschefen antydda önskemålet
ur saklig synpunkt eventuellt skulle nödvändiggöra en reciprok rätt för
enskilda eller kommuner gent emot staten.»

Jämväl i denna fråga har den kungliga propositionen följt en
medelväg mellan de från varandra vitt skilda ståndpunkter, som kommit
till uttryck i de väckta motionerna. I stort sett finner utskottet denna
väg vara väl vald. På några punkter har dock utskottet ansett sig
böra föreslå vissa avvikelser.

Vad först angår frågan om lösningsrättens berättigande anser utskottet
att, även om, såsom departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
betonat, därmed icke åsyftas något allmänt förstatligande
av vår vattenkraft, en dylik lösningsrätt dock i särskilda fall kan
vara av betydelse. I överensstämmelse med vad herrar von Sydow och
Liibeck i sina motioner framhållit anser utskottet emellertid, att i själva
lagrummets avfattning bör givas uttryck åt ändamålet med lösningsrätten,
vilket jämväl enligt utskottets åsikt bör vara tillgodoseende av
ett allmänt behov. I överensstämmelse härmed förordar utskottet, att
stadgandet i 9 § fullständigas i denna riktning.

Den ersättning, varå anläggningens ägare har att göra anspråk,
bör motsvara egendomens fulla värde och sålunda utgå enligt samma
grunder, som då fast egendom exproprieras. Enligt utskottets åsikt föreligga
icke några vägande skäl att i detta fall frångå de grundsatser,
som för likartade förhållanden gälla i expropriationslagstiftningen. ÅgaBihang
till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 8

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

ren bör vara berättigad till full ersättning för sin egendom, även om
dess avstående påkallas för tillgodoseende av allmänt behov och alldeles
oavsett, huruvida avståendet sker enligt expropriationslagen eller på grund
av bestämmelse i vattenlagen. Med denna sin uppfattning kan utskottet
icke biträda de yrkanden angående grunderna för ersättningens bestämmande,
som framförts i herrar Sven Perssons och Bernhard Erikssons
motion.

I anledning av vad sistnämnda motionärer hemställt om lösningsrättens
utsträckning att avse jämväl bostäder samt den mark, varå
bostäderna äro uppförda, har utskottet ansett sig böra tillstyrka viss
ändring i avfattningen av 9 §.

Vad dessa motionärer ävensom herr Hage m. fl. i övrigt yrkat
har utskottet icke funnit sig kunna förorda.

De i 11 § upptagna reglerna angående ersättningen och sättet för
dess bestämmande hava av utskottet underkastats vissa jämkningar.

I paragrafens andra stycke har sålunda ändring vidtagits till undvikande
av den missuppfattningen, att kronans lösningsskyldighet skulle
avse allenast sådan fabrik eller annan anläggning, »som drives med
kraft från strömfallet». De angivna orden hava i anledning härav uteslutits.

Jämväl tredje stycket har erhållit en delvis ändrad lydelse. Det
har nämligen ansetts böra uttryckligen utsägas, att den i andra stycket
av paragrafen upptagna lösningsskyldigheten för kronan föreligger i
förhållande ej allenast till strömfallets ägare utan ock till den, som på
grund av utfästelse av anläggningens ägare är berättigad till leverans
av kraft från anläggningen.

Slutligen har i sista stycket av 11 § vidtagits en mindre jämkning^
föranledd av den ändring strafflagens bestämmelser om förlust av medborgerligt
förtroende underkastats vid innevarande års riksdag.

13 §.

Bestämmelserna om Konungens prövningsrätt ansluta sig till väsentlig
del till några i 1910 års och 1917 års förslag upptagna stadganden.

Enligt nämnda stadganden skulle Konungen i fråga om regleringen
av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i
Jämtland eller Siljan äga att avgöra, huruvida av militära skäl eller av
hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska intressen företaget finge
bringas till utförande. Samma befogenhet skulle enligt 1910 års förslag
tillkomma Konungen beträffande annan reglering av synnerlig omfattning,
så framt Konungen förbehållit sig dylik prövning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

I dot kungliga förslaget hava de ifrågavarande bestämmelserna
bibehållits och utvidgats. Konungens prövningsrätt har utsträckts att
omfatta jämväl sådana samhälleliga eller allmänna intressen, som avhandlas
i 2 kap. 3 § andra stycket (jordbruks-, iiske- och naturskyddsintressen
ävensom vissa befolkningsintressen), 11 § (farleds- och flottledsintressen)
samt 12 § första stycket (sanitära och klimatiska intressen
ävensom andra allmänna intressen). Vidare har det överlämnats åt
Konungen att avgöra, om bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje stycket
må komma till tillämpning. Konungen kan slutligen förbehålla sig
prövningsrätt ej allenast för det fall, att regleringen är av synnerlig
omfattning utan jämväl eljest, då den är av särskild betydelse ur allmän
synpunkt.

I fråga om bestämmelserna i denna paragraf hava herrar Sven
Persson och Bernhard Eriksson i sin motion yrkat, att åt paragrafen
måtte givas följande ändrade lydelse:

»Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller
Siljan, äger Konungen pröva, huruvida av hänsyn till allmänt intresse
hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas för
dess utförande, så ock huruvida bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje
stycket böra komma till tillämpning; och skall förty, innan frågan av
vattendomstolen slutligen avgöres, densamma hemställas Konungens
prövning. Lag samma vare beträffande annan vattenreglering, som är
av synnerlig omfattning eller eljest av särskild betydelse ur allmän
synpunkt, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked
därom lämnas vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen
avgjorts.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkanden hänvisas till
vad motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan angående Konungens
prövningsrätt i fråga om kraftanläggningar.

Herr von Sydow anför i sin motion beträffande förslaget i
denna del:

»Bland de allra mest tryckande olägenheterna med det nu gällande
systemet i vattenmål bedömande och behandling är den dubbelprövning,
som i vattendrag med kongsådra skall äga rum, nämligen
dels hos domstolarna och dels hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Vad beträffar
den sistnämnda prövningen, så sker den efter grunder, om vilka
lagstiftningen just ingenting bestämmer. De materiella villkoren kunna

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Herr von
Sydows
motion.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

uppställas olika, och hava faktiskt i viss män uppställts olika efter
de olika åskådningar, som gjort sig gällande hos de personer, som
vid varje tillfälle haft avgörandet i statsrådet. Härtill kommer den
betydande tidsutdrägt, som vållas genom en sådan prövning, då den
ena myndigheten måste vänta på den andra och dessutom före avgörandet
i statsrådet remiss måste ske åt olika håll och svar på remisserna
avvaktas.

Ett av de förnämsta syftemålen med vattenrättskommitténs omskapande
av lagstiftningen på vattenrättens område har utan tvivel
varit att genom avgörandets koncentrerande på en hand, vattendomstolen,
där ledamöterna handla under personligt ansvar gent emot högre
domstolar och måste sörja för kontinuitet i rättstillämpningen, skapa
starkare rättsliga garantier för likartat bedömande av hithörande frågor
efter rättens och billighetens krav och förebygga den för affärsverksamhet
mer än på de flesta andra områden olidliga tidsutdräkten med
avgörandet längre än vad för en grundlig prövning är ofrånkomligt.
Samma ståndpunkt hava de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga
intagit, liksom ock den med vattenrättskommittén samarbetande
dikningslagskommittén. På alla dessa händer har i denna fråga rått
fullständig enighet.

Det är vid sådant förhållande särdeles påfallande att den kungl.
propositionen intager en annan ståndpunkt och genom stadgandena i
förevarande paragraf velat upprätthålla och i själva verket lämna rum
för väsentligt utvidgande av de rådande olägenheterna.

Kommittéerna och de sakkunniga hava visserligen för de allra
betydelsefullaste vattenregieriugarna förbehållit Kungl. Maj:t en prövningsrätt
(komm. 7 : 15, sakk. 7 : 12), men detta har gällt endast regleringar
av vissa uppräknade stora sjöar, vartill kommitterade lagt också
andra vattenregleringar av synnerlig omfattning. Och prövningen i
statsrådet har begränsats till att avse allenast, huruvida hinder möter
mot företaget av militära skäl eller av hänsyn till viss orts allmänna
ekonomiska intressen. Denna prövning kommer ej heller störande in
i utredningens jämna förlopp. Endast verkställigheten måste eventuellt
uppskjutas i avbidan på denna prövning. Uppskov torde dock i verkligheten
knappast varit att befara, enär Kungl. Maj:ts besked säkerligen
i regel kunnat förväntas före målets rättsliga avgörande.

I propositionen har motsvarande stadgande flyttats till 4 kapitlet,
och, som nämnts, åt detsamma givits ett mycket olika innehåll.

För det första har tillämpningsområdet betydligt utsträckts, eller
i själva verket möjlighet givits till en i det närmaste obegränsad till -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1. Bl

länkning. Allenast Kungl. Maj:t i statsrådet dekreterar, att eu viss
vattenreglering är av ''särskild betydelse nr allmän synpunkt’ kan stadgandets
tillämpning påkallas. Det linnes ingen säkerhet för att icke
synpunkter av helt annat slag än vattenrättsliga skulle kunna komma
att läggas på frågan, om ett visst regleringsföretag bör förbehållas
Konungens prövning. Detta är så mycket betänkligare, som, på sätt
jag påpekat under 3 : 26, det ej är uteslutet, att med propositionens
lydelse av lagtexten även verkliga vattenverksbyggnader kunna i detta
hänseende betraktas som vattenregleringar.

För det andra är statsrådsprövningens innebörd och syfte väsentligen
utvidgat. Enligt de föregående förslagen avsåg deri allenast
säkerställande av militära hänsyn och av ortens allmänna ekonomiska
intressen. Enligt propositionen skall statsrådsprövningen avse tillika
bland annat naturskydd, far- och flottleder, klimatet, allmänna hälsotillståndet
och ''eljest allmänna intressen’. Det torde vara tydligt, att
med en så omfattande prövningsrätt, det för företagaren måste te sig
så gott som alldeles oberäkneligt, vilka villkor kunna komma att uppställas
för hans företag. Att de nämnda intressena måste skyddas är
ovedersägligt, och det göres enligt kommittéernas och de sakkunnigas
förslag i rikt mått genom föreskrifter till vattendomstolens efterrättelse.
Men att de skola skyddas både av vattendomstolen och av Kungl. Maj:t
i statsrådet, är föga rimligt.

För det tredje har, som sagts, den dubbla tidsutdräkten åter ansetts
böra tagas till nåder, och detta samtidigt som man genom återinförande
av hovrätten som mellaninstans utöver kommittéernas och de
sakkunnigas förslag förlängt själva rättsproceduren.

Jag har ansett mig böra föreslå en återgång till kommittéförslagets
bestämmelser i denna del.»

Enahanda synpunkter framföras av herr Lubeck i dennes motion.

Redan i det föregående har utskottet framlagt sin principiella
ståndpunkt till frågan om Konungens prövningsrätt beträffande företag
enligt vattenlagen. På de grunder, som därvid utvecklats, har utskottet
ställt sig avvisande till kravet att åt den högsta administrativa myndigheten
i mera utsträckt omfattning överlämnas att fastställa villkoren
beträffande ett dylikt företags tillåtlighet. Om sålunda utskottet är ense
med kommittéerna liksom de sakkunniga, att prövningen av vattenmål
såsom allmän regel bör tillkomma domstol, kan dock denna regel, såsom
jämväl kommittéerna och de sakkunniga vidgått, icke upprätthållas

Herr Läbecks
motion.

Utokottct.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

alldeles undantagslöst beträffande det slag av företag, som innefattas
under benämningen vattenreglering.

Denna avvikelse medför onekligen, såsom herr von Sydow framhållit,
vissa olågenheter, men det torde icke desto mindre vara erkänt,
att den är ofrånkomlig. Vad frågan gäller är alltså icke, huruvida utan
i vilken utsträckning prövningsrätt beträffande företag av angiven art
bör tillkomma Konungen. Åven om utgångspunkten sålunda är densamma,
kunna meningarna angående denna prövningsrätts omfattning
och närmare anordnande dock visa sig delade. De skäl, som tala för
den kungliga propositionens ståndpunkt, synas likväl utskottet fullgiltiga.

Sålunda anser jämväl utskottet icke föreligga tillräckliga skäl att
begränsa den ifrågavarande prövningsrätten till ortens intressen, men
låta viktiga allmänna intressen t. ex. sådana, som sammanhänga med
vattenområdets användbarhet för farleds- eller flottledsändamål, undandragas
denna prövningsrätt. I detta sammanhang vill utskottet också
erinra, att förslagets ståndpunkt till denna fråga står i god överensstämmelse
med den gällande dikningslagstiftningen. Enligt 13 § i lagen
den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning av vatten må ej
sjösänkning eller därmed jämnställt företag utföras utan att tillstånd från
det allmännas sida därtill erhållits. Såsom framgår av kungl. kungörelsen
den 31 december 1879 angående villkoren för dylikt tillstånd,
vilket i allmänhet meddelas av Konungens befallningshavande, men i
tveksamma fall skall hänskjutas till Konungens avgörande, skall före det
tillståndet meddelas undersökas företagets inverkan såväl å klimatiska
som sanitära intressen, samfärdselintressen, fiskeintressen ävensom allmännyttiga
intressen av annat slag. Denna den gällande rättens bestämmelse
är jämväl upptagen i 1910 års förslag. Enligt stadgandet i
11 kap. 94 § av nämnda förslag skall frågan, huruvida från det
allmännas sida hinder möter mot företag, som avse vattenreglering eller
torrläggning av mark, eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess
utförande, i allmänhet fullföljas icke såsom eljest hos högsta domstolen
utan hos Konungen i statsrådet.

Kommittéerna yttra i sina motiv till detta stadgande:

»Enligt gällande lag tillkommer det Konungens befallningshavande
att i första hand pröva, huruvida från det allmännas sida hinder möter
mot sjösänknings- och vissa andra torrläggningsföretag. Mot Konungens
befallningshavandes beslut fullföljes talan i administrativ ordning hos
Kungl. Maj:t. Av skäl, som anförts vid 5 kap. 31—34 §§, har sagda
prövning ansetts böra för framtiden överlämnas åt vattendomstolarna.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Med hänsyn till ifrågavarande prövnings speciella karaktär och de synpunkter,
som däiwid uteslutande komma i betraktande, synes det emellertid
mindre lämpligt att låta talan mot vattendomstolens beslut i detta
fall liksom eljest fullföljas hos högsta domstolen. På grund härav har
i förevarande paragraf beträffande fullföljd av sådan talan föreskrivits,
att den skall ske hos Kungl. Maj:t i statsrådet genom besvär, som ingivas
i vederbörande statsdepartement (jordbruksdepartementet).))

Med den sålunda uttalade uppfattningen torde bestämmelserna i
förevarande lagrum stå i god överensstämmelse. De farhågor beträffande
deras tillämpning, som kommit till uttryck i herr von Sydows motion,
synas också utskottet vara i stort sett ogrundade. Särskilt vill utskottet
framhålla, att de intressen, vartill Konungens prövningsrätt sträcker sig,
äro sådana, som avhandlas i 2 kap., d. v. s. intressen, som i ena eller
andra hänseendet äro beroende av den genom regleringen uppkommande
inverkan å vattenförhållandena.

Om sålunda utskottet icke anser sig böra biträda de i herrar von
Sydows och Liibecks motioner framförda yrkandena, framgår av vad
utskottet redan anfört, att utskottet ej heller kan tillstyrka de ändringsförslag,
som upptagits i herrar Sven Perssons och Bernhard Erikssons
motion.

Såsom en följd av den ändring, som utskottet förordat beträffande
stadgandet i 2 kap. 3 § tredje stycket, har den i förevarande paragraf
upptagna rätt för Konungen att på grund av nämnda stadgande
lämna medgivande till en vattenreglering fått utgå.

14 och 15 §§.

De ifrågavarande paragraferna upptaga bestämmelser om avgifter
vid vattenregleringar. Avgift skall utgå vid regleringsföretag, som
medför en ökning av i medeltal minst 1,000 turbinhästkrafter i uttagbar
vattenkraft för det eller de strömfall, för vilkas räkning regleringen
utföres.

Avgiften skall erläggas av vederbörande strömfallsägare och utgöra
lägst tio öre och högst tre kronor för varje hästkraft, som vinnes
genom regleringen. Skyldighet att erlägga avgift inträder i allmänhet
dock först, då kraftökningen av ägaren tillgodogöres. Avgiftens belopp
bestämmes av vattendomstolen för en tidrymd av tjugu år i sänder,
första gången räknat från företagets fullbordan. Avgiften skall fastställas
särskilt för varje strömfall.

Vid avgörandet av avgiftens storlek skall hänsyn tagas dels till

Utskottet.

Herrar Sven
Perssons och
Bernhard
Erikssons
motion.

Herr Hages

m. fl. motion.

64 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,
som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel,
som härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels
ock till den större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget,
samt företagets ekonomiska betydelse för de olika strömfallen (14 §).

Influtna avgifter skola i första hand användas till förebyggande
eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget
och för vilken särskild ersättning icke blivit bestämd, eller till ersättning
för sådan skada. Om medlen därtill lämna tillgång, må de därefter
användas för andra ändamål beträffande den av företaget berörda
bygden, såsom jordbrukets främjande eller beredande av tillgång till
elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller
eljest för befolkningens behov (15 §).

Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson hava i sin motion
vid denna paragraf framställt följande yrkanden,

»att i paragrafen omförmälda ett tusen turbinhästkrafter minskas
till fem hundra turbinhästkrafter;

att i lagen införes stadgande om att ägare av strömfall, som erhållit
tillstånd att utbygga fallet, må åläggas att betala eu årlig avgift
till staten av lägst 10 öre och högst 2 kronor per turbinhästkraft samt
till den eller de kommuner vattendomstolen eller Konungen bestämmer
likaledes en avgift av lägst 10 öre och högst 2 kronor pr turbinhästkraft.
I särskilda fall må Konungen i samband med lämnande av tillstånd
att utbygga vattenfall bestämma högre avgifter;

att i lagen införes som villkor för sådan vattenreglering, som avses
i 14 § med den ändrade lydelse vi föreslagit för nämnda paragraf,
att åt staten inrymmes rätt att på de villkor, som stadgas för inlösen
av strömfall med byggnader, efter fyrtio år inlösa vattenreglering med
reglerrngsdammar och andra byggnader eller anordningar;

att i lagen måtte införas sådant förbehåll att där fråga är om
reglering av vattnets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern,
Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan Konungen icke må
lämna tillstånd till regleringen, förrän riksdagens yttrande inhämtats,
tmruvida icke regleringen bör utföras för kronans räkning.»

Herr Hage och dennes medmotionärer hemställa om bestämmelser
i syfte att avgifter till det allmänna erläggas för vattenanläggningar,
så att dessa avgifter utgå både för vatteukraftsanläggningar och vattenregleringar,
samt att de erläggas både till staten och vederbörande

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kommun ävensom att. avgifterna bestämmas till skäligt belopp, som
regleras efter korta terminer, exempelvis tioåriga, eller ock årligen efter
markegång med hänsyn till penningvärdets fall och vattenkraftens
stigande värde (rörliga avgifter).

Till stöd för avgiftsskyldighetens utsträckning till kraftanlägg- Herrar Sven
ningar anföres i herrar Sven Perssons och Bernhard Erikssons motion: Bernhard''

»Vid den diskussion, som under flera år pågått rörande det inne- Erikssons
håll eu ny vattenlag borde få, har från flera håll yrkats på införande mottonav
årliga koncessionsavgifter. I Kungl. Maj:ts proposition ha sådana
avgifter medtagits endast vid regleringar, som medföra en ökad kraftmängd
av i medeltal ett tusen turbinhästkrafter. Medgivas bör att
beaktansvärda skäl kunna anföras både för och emot införandet av
sådana avgifter vid vanlig utbyggnad av strömfall. Enligt vårt förmenande
bör dock lagen medgiva, att sådana avgifter i vissa fall må
kunna påläggas byggnadens ägare. Om strömfallet är jämförelsevis
lätt att utbygga, kommer ägaren av en sådan byggnad icke i en sämre
ställning än den, som utbyggt ett strömfall med jämförelsevis större
kostnader även om han pålägges vissa årliga avgifter. För en kommun
kan under vissa omständigheter en vattenkraftsanläggning medföra
minskade i stället för ökade skatteinkomster. Om fallets vattenkraft
förut tagits i anspråk för drivande av en hytta, en smedja eller annan
industriell verksamhet och densamma nedlägges för byggande av kraftstation
för kraftöverföring till en annan kommun, kan detta förhållande
medföra för kommunen ökade fattigvårdsutgifter, men minskade inkomster.
Under sådana omständigheter bör eu särskild årlig avgift till kommunen
vara fullt berättigad.

I enlighet med denna uppfattning föreslå vi, att vattendomstolen
eller Konungen må äga att vid lämnande av byggnadstillstånd föreskriva
särskilda avgifter till staten och kommunen. De avgifter som härigenom
inflyta till statsverket synes icke böra användas för statens löpande utgifter,
utan böra de fonderas för att underlätta statens inlösen av strömfall
och vattenkraftsanläggningar.»

Herr Hage och dennes medmotionärer yttra angående ifrågavarande
spörsmål bland annat:

»Meningeu med en koncessionsavgift är att giva var och en vad
honom med rätta tillhörer. Vattenkraften är en skapelse av naturmakterna,
dess värde är betingat icke blott av vattenfallsägarens omsorger
utan även av samhällets egen växt. Dessa naturrikedomar få i följd av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 9

Herr Hages

m. fl. motion.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

denna senare omständighet en allt högre spekulationsnytfa, som med
orätt tillfaller börsmarknaden för aktiehandel. Därtill kommer att för
privat rätt till begagnande av kung>ådrans vatten, reserverad för allmänna
intressen, val rimligen också bör till det allmänna givas någon hyra.

Att såsom propositionen dessutom föreslår enahanda avgift skall
erläggas under den långa tid, som förgår till dess nyprövning äger rum,
måste också möta betänkligheter. Penningevärdet sjunker och vattenkraftens
värde stiger snabbt. Såsom ifrågasatts för analoga fall vid
tidigare tillfällen, synes även här det rätta vara, att de årliga avgifterna
följa med sin tid. Detta kan ske antingen genom en revision av avgifterna
efter kortare terminer exempelvis tio år eller ock på det sättet,
att avgifterna regleras efter marknadsvärdet på hästkrafter eller med
andra ord efter markegångstaxa (s. k. rörliga avgifter).»

Den avgift, som enligt det kungliga förslaget skall utgå vid större
vattenregleringar, är avsedd att utgöra ett vederlag för de förmåner,
som vid ett dylikt företag tillföres regleringsintressenterna på den kringliggande
bygdens bekostnad. En ersättning, bestämd efter vanliga
skadeståndsregler, skulle, såsom numera torde allmänt erkännas, icke
stå i skäligt förhållande till värdet av nämnda förmåner; och det torde
ej heller kunna åberopas någon i sakens natur grundad rätt för regleringsintressenterna
att uteslutande för egen räkning taga i anspråk
nämnda värde.

Samma skäl synas emellertid, såsom departementschefen jämväl
framhållit, icke föreligga för införande av avgifter jämväl beträffande
kraftanläggningar. Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson hava
i sin motion också medgivit, att i detta fall jämväl skälen mot införande
av avgifter vore beaktansvärda. Vid denna frågas bedömande bör ej
heller lämnas ur räkningen den fara, som åläggandet av avgift i viss
mån alltid medför för en fördyring av kraftpriset. Denna synpunkt har
också lett till, att i den utländska vattenlagstiftningen, såsom i den
nyligen antagna schweiziska förbundslagen, understundom införts ett
uttryckligt förbud för den administrativa myndigheten att låta avgiften
överstiga en viss i lagen fixerad gräns. Det synes också utskottet vara
ett viktigt intresse, att kraftens produktionskostnad ej onödigtvis stegras.
På lagstiftningen bör det därefter ankomma att skapa erforderliga garantier,
att denna billiga produktionskostnad verkligen kommer förbrukarna
till del. I varje fall torde de statsintressen, som en dylik: avgift
skulle bliva till gagn, på ett lämpligare sätt kunna tillgodoses på beskattningens
väg.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr /. 67

Utskottet tiar alltså icke ansett sig böra förorda någon utvidgning
av den i det kungliga förslaget upptagna avgiftsskyldfgheten.

Däremot bär utskottet kommit till den uppfattningen, att den i
lörslaget upptagna gränsen av 1,000 turbinliästkrafter vore allt för hög
och lämpligen bör sänkas till 500 turbinliästkrafter.

Vad angår övriga Aid denna paragraf framställda yrkanden har
utskottet funnit desamma icke böra leda till någon ändring av förslaget
i denna del.

16 §•

Bestämmelserna i denna paragraf, som avse nyprövning beträffande
vatten regleringar, ansluta sig till de stadganden i samma ämne, som
upptagas i förslaget rörande kraftanläggningar. Såtillvida föreligger
dock en betydelsefull olikhet, att ersättning icke skall utgå för kostnad
eller värdeminskning, som föranledes av nyprövningen.

Herrar von Sydow och Liibeck hava i sina motioner yrkat, att de
ifrågavarande bestämmelserna måtte ur förslaget utgå.

Motionärerna åberopa till stöd för detta yrkande vad från deras
sida anförts i fråga om nyprövning beträffande kraftanläggningar.

Herr Liibeck tillägger:

»Någon bärande anledning att ställa regleringsföretagen inför
möjligheten att utan ersättning försvinna efter 60 år har icke kuunat
anföras. Vad departementschefen anfört om att vid vattenregleringar
tvångsrätterna så gott som undantagslöst anlitas och att sökandena
möjligen icke äga vare sig mark för regim-ingsdammen eller stränder
vid sjön, kan näppeligen betraktas som allmängiltigt skäl för en drakonisk
bestämmelse, då motsatsen ofta nog inträffar. Det är och blir alls
icke ovanligt, att sökandena till en vattenreglering disponera ej blott
dammstället utan till väsentliga delar även den av regleringen berörda
marken. — Allra minst synes det klokt att under nu rådande förhållanden
minska utsikterna och intresset för dessa betydelsefulla vattenregleringar,
som ändock äro nog så besvärliga att få till stånd och S"m
äro direkt ägnade att genom möjligast fullständigt utnyttjande av befintliga
eller blivande kraftverk inskränka kolimport och bränsleförbrukning.
»

Departementschefens av herr Liibeck omnämnda yttrande till statsrådsprotokollet
är av följande tydelse:

»Den rätt till ersättning för värdeminskning, som sålunda tillerkänts
ägaren av en kraftanläggning, har icke ansetts böra utsträckas

Utskottet.

Henar von
Sydows och
Lilbecks
motioner.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Herr Åker lunds

motion.

att avse jämväl reglerings företag. Anledningen härtill är den väsentligt
olika karaktär dessa båda slag av företag äga.

En vattenreglering av den storlek, varom bär är fråga, innebär
en ofta betydande förändring i de naturliga vattenståndsförhållaudena i
en större vattensamling. För åvägabringande av dessa förändringar
måste de i lagen medgivna tvångsrätterna så gott som undantagslöst
anlitas. Den situationen är enligt det föreliggande förslaget alltför väl
tänkbar, att de strömlällsägare, som erhålla medgivande till regleringens
utförande, icke äga vare sig den mark, där regleringsdammen uppföres,
eller ens någon del av de stränder, som utsättas för uppdämning, eller
överhuvudtaget någon rätt till sjöns vatten. Ett företag, som sålunda
uteslutande eller till övervägande del kommer till stånd med anlitande
av tvångsrätt, synes icke höra jämställas med utbyggnaden av ett strömfall,
vid vilken dock den väsentliga insatsen utgöres av anläggaren tillhörig
egendom. Härtill kommer, att konflikten mellan allmänna intressen
av olika slag torde vid en större vattenreglering framträda vida skarpare
än vid utbyggnad av ett särskilt strömfall. Med hänsyn till den avseväi’da
ekonomiska vinst en sådan reglering i allmänhet medför, synes
ej heller ur billighetssynpunkt några bärande skäl kunna anföras till
stöd för att i fråga om nyprövning beträffande regleringar införa rätt
till ersättning för värdeminskning. Den nu antydda ståndpunkten har
jämväl vunnit tillämpning i den norska lagen om vattenregleringar och,
såsom framgår av förhandlingarna vid lagens tillkomst, rådde i denna
fråga fullständig enighet.»

På de skäl, som departementschefen sålunda framhållit, har utskottet
ansett sig böra vidhålla förslagets ståndpunkt jämväl i denna del.

Förutom de motionsvis framställda yrkanden, för vilka redogörelse
här ovan lämnats vid 4 kap., hava såväl av herr Åkerlund som av herr
Hage m. fl. i av dem väckta motioner vissa förslag framställts, som
lämpligen torde böra upptagas till behandling vid detta kapitel.

Herr Åkerlund har sålunda hemställt, att ägare eller innehavare
av vattenfall, vilka hava för avsikt att utnyttja dem för anläggning av
kraftstationer, helt eller delvis avsedda att tillhandahålla allmänheten
elektrisk energi mot avgift, och vilka för sina anläggningar erfordra
tillstånd från det allmänna att överbygga kungsådra samt draga led -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ningar över andras områden, åläggas att, icke upptaga avgifter för energileveranser
annat än i överensstämmelse med av Konungen för 10 år åt
gången därför fastställda taxor samt att ställa sig till efterrättelse de
bestämmelser i övrigt, som kunna bliva utfärdade för kraftstationernas
skötsel på för energiförbrukamé betryggande sätt.

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Ehuru man icke med fog lär kunna beskylla ägarne till de kraftstationer
för vattendrift, vilka hittills kommit till stånd i vårt land, att
hava sökt obehörigt uppskörta den allmänhet, som av dem ställt sig i
beroende, har likväl det geschäft, som bedrivits och säkerligen ännu
på sina håll bedrives även med landets vattenfall, mångenstädes väckt
rättmätig harm, eftersom man med all rätt hållit före, det sådana nationalrikedomar
borde komma landets befolkning och näringar till godo, snikna
mellanhänder förutan. Men vad som i än högre grad uppväckt bekymmer
för den svenska vattenkraftens bevarande åt våra näringar och våra
hem till möjligast billiga pris, är en ingalunda oberättigad fruktan, att
även denna landets tillgång skall komma i händerna på det moderna
trustväldet, i vilket fall med visshet kan förutsättas, att landets befolkning
skall få sitta, illa emellan för sina ständigt ökade behov av elektrisk
energi till drivkraft, värme och ljus.

Att åtgärder till förekommande av ett sådant tillstånd äro väl
behövliga, torde vara ostridigt. Dock kan jag icke sluta mig till dem,
vilka åt staten och jämväl åt kommuner vilja inrymma allmän rätt att
förvärva vattenkraft genom expropriation, ty ett sådant steg skulle förvisso
bliva ödesdigert såsom i hög grad hinderligt för vattenkraftens
tillgodogörande. Att expropriationsrätt till vattenfall i någon mån inrymdes
åt staten, då t. ex. värdefulla sådana i spekulationssyften få
ligga ''för fäfot’ under längre tider, må vara riktigt; men varför kommuner,
av vilka åtskilliga visat sig allt annat än humana åtminstone i
fråga om energileveranser utom deras egna områden, skulle tillerkännas
undantagsförmåuer i detta avseende, mäktar jag ej fatta; ty om allmänheten
utsättes för ockrande konsortier eller för ockrande kommuner,
synes mig komma på ett ut.

Det torde för övrigt vara ganska likgiltigt, vilka som äga landets
vattenfall, blott de så vitt möjligt äro i svenska händer och utan onödig
tidsutdräkt komma till nyttig användning samt landets befolkning erhåller
visshet om att ej bliva oskäligt betungad för erforderlig elektrisk energi.
Lyckligtvis lär staten, utan att behöva använda ovan antydda kraftåtgärder,
äga medel i sin hand att hålla osund spekulation i landets
vattenkrafter i tygeln genom att besluta, det rätt att överbygga kungs -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ådra eller framdraga kraftledningar över annans mark ej meddelas, med
mindre Kungl. Maj:t därvid förbehålles rätt att pröva och för vissa år
i sänder fastställa de pris, mot vilka ägare av kraftstationer för vattendrift
må äga tillhandahålla allmänheten elektrisk energi.

Lika litet som den synnerligen välbetänkta åtgärden att förbehålla
Kungl. Maj:t rätt att utöva kontroll över de enskilda järnvägarnas drift
och taxor i någon mån förmått hämma järnvägsbyggandet i landet,
lika litet skall en human och rättvis kontroll över användandet av i
enskild ägo varande vattenfall verka hämmande på deras bebyggande
och tillgodogörande.

Skulle därför i tid effektiv kontroll komma till stånd däröver, att
de vattenkraftstationer i landet, vilka tillhandahålla elektrisk energi åt
allmänheten mot avgift, sköttes på ett för denna allmänhet betryggande
sätt, samt däröver, att avgifterna för såld kraft bestämdes med hänsyn
till vattenfallens och kraftstationernas verkliga värden, kostnaderna för
deras drift och underhåll samt de kapital, som i dem verkligen behövt
nedläggas och med fästat avseende jämväl vid den risk, verkens ägare
äro underkastade, vågar jag tro, det den tvivelsutan berättigade oro för
vår vattenkrafts framtid, som alltmera kommer till synes, bleve obefogad,
samt att någon expropriationsrätt för staten ej behövde ifrågasättas,
utom i undantagsfall, och för kommuner alls icke skulle hava något
som helst fog för sig, utan att den privata verksamheten på detta område
ostörd kunde fortgå till båtnad för land och folk.»

Herr Hages Herr Hage och dennes medmotionärer yrka, att redan i konces m.

fi. motion. si0Iien inrymmes förbehåll för regeringen att fastställa taxor för energileverans.

utskottet. Såsom framgår av departementschefens yttrande till statsrådsproto kollet

har den av motionärerna berörda frågan vid det kungliga förslagets
utarbetande varit föremål för undersökning.

Departementschefen yttrar i detta ämne:

»Vid lagrådets granskning av de sakkunnigas förslag har endast
en av dess ledamöter närmare utvecklat sin ståndpunkt till frågan om
en koncessionslagstiftning å vattenrättens område. Denne ledamot delar
såtillvida den uppfattning, som ligger till grund för en dylik lagstiftning,
att han anser det oförsvarligt, om det allmänna alldéles släppte
kontrollen över de enskilda vattenkraftanläggningarna ur sina händer.
Han håller emellertid före, att den kontroll, som från det allmännas

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sida härutinnan är erforderlig, kan och bör begränsas till en prisregleringsrätt.

Helt visst är don utväg, som sålunda anvisats, förtjänt av det
allra största beaktande. Som bekant har frågan om prisreglering vid
distribution av elektrisk kraft varit föremål för behandling av den nyss
omnämnda kommittén. Av en minoritet inom nämnda kommitté har
också föreslagits vissa bestämmelser i pri sregler ande syfte. En lagstiftning
å detta område synes mig emellertid endast äga ett yttre samband
med de villkor, som i vattenlagen böra uppställas för vattenkrafts tillgodogörande.
Oberoende av innehållet i dessa villkor torde nämligen
lagstiftarens rätt att underkasta den salubjudna kraften prisreglering
vara obestridlig. Om nu i den nya lagen med rätten att tillgodogöra
sig vattenkraft förbundes ett villkor av antytt innehåll, skulle detta
lätteligen kunna uppfattas så, att ägare av anläggningar, vilka tillkommit
enligt äldre lag, icke vore underkastade dylik skyldighet. Otvivelaktigt
skulle det varit önskvärt, om jämväl nu berörda lagstiftning varit i det
skick, att den kunnat framläggas samtidigt med vattenlagstiftningen.
Någon verklig olägenhet därav, att så icke kan ske, synes dnek icke
att befara, allraminst i den riktningen, att vattenlagens antagande skulle
försvåra genomförandet av en prisregi eran de lagstiftning.»

På skäl, som departementschefen sålunda utvecklat, finner utskottet
den av motionärerna berörda frågan icke lämpligen böra i detta sammanhang
upptagas till behandling.

Herr Hage och hans medmotionärer hava därjämte hemställt, att
vattenkraftsägarne tillförbindas tillgodose i vissa avseenden den anställda
personalens behov av bostäder m. in. samt att vattenkraftsägaren åtager
sig vissa förpliktelser beträffande vägar m. m.

Jämväl dessa yrkanden finner utskottet vara av den beskaffenhet,
att de icke stå i närmare samband med föreliggande lagstiftningsfråga,
vadan utskottet ej heller anser sig böra giva dem sin tillstyrkan.

9 KAP.

I detta kapitel upptagas reglerna angående ersättning.

Den första fråga, som härvid inställer sig, är den om föremålet
för ersättningen eller med andra ord vad som skall ersättas. Reglerna

Herr Hages
n. fl. motion.

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

härom innehållas i den första avdelningen av 9 kap., »Om ersättningsskyldighet
i allmänhet». Den grundläggande bestämmelsen upptages i
1 §. Enligt denna paragraf skall ersättning utgå för egendom, som
avstås till förmån för företag eller åtgärd enligt vattenlagen, liksom för
förlust, skada eller intrång, som förorsakas genom dylik åtgärd å annan
tillhörig egendom. De följande paragraferna (2—11) innehålla en närmare
utveckling och i viss mån en utvidgning av nämnda regel. Särskilt
är att beakta stadgandet i 8 §, vilken inför ersättningsskyldighet jämväl
för s. k. ideell skada. Enligt nämnda paragraf skall vid avgörande om
och i vilken mån skada tillskyndas någon till följd av företag enligt
vattenlagen hänsyn tagas jämväl till skada eller lidande av annan beskaffenhet
än rent ekonomisk.

Ett viktigt spörsmål, som i förevarande kapitel besvaras, är frågan
angående den form, i vilken ersättningen skall utgå. Enligt expmpriationslagen
gäller såsom undantagslös regel, att ersättningen skall utgå
i penningar. Det föreliggande förslaget är i denna punkt till väsentlig
del byggt å annan grund.

Av praktiska skäl skall visserligen jämväl enligt vattenlagen ersättning
i allmänhet utgå i penningar. Vid sidan härav liar emellertid
ett betydande utrymme beretts åt kraftöverföringen. Upptagandet av
denna ersättningsform sammanhänger på det närmaste med 2 kapitlets
bestämmelser om rätt lör ägaren av en del av ett strömfall eller en
fallsträcka att tillgodogöra sig hela strömfallets eller fallsträckans vattenkraft,
Vid införande av dessa tvångsrätter har det synts angeläget att
för den ersättning, som den byggande har att utgiva till övriga fallägare,
finna en sådan form, att det ingrepp, som göres i den enskilde
fallägarens rätt att förfoga över sin egendom, blir så litet kännbart som
möjligt. Detta syfte har man trött sig vinna genom att stadga, att den
falla gare, vilken nödgas avstå sin vattenkraft, i stället äger bekomma
motsvarande kraftbelopp på elektrisk eller mekanisk väg överfört till
sin fastighet. Härigenom har man också velat tillgodose vissa sociala
och nationalekonomiska syften. Man har nämligen tänkt sig, att genom
ifrågavarande ersättningsform den elektriska kraftens användning för
de s. k. borgerliga kraftbehovens tillgodoseende skulle i hög grad främjas,
liksom att faran för vattenkraftens monopolisering härigenom skulle i
viss mån avlägsnas.

Med hänsyn till de stora fördelar, som ur sist antydda synpunkter
äro förenade med kraftöverföringen såsom ersättningsform, har man
sökt att främja dess användning jämväl i andra fall än då fråga är om

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I. 7;{

ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk för dess tillgodogörande.
Det star sålunda i varje fall parterna öppet att träffa överenskommelse om
denna ersättningsform; dock tillkommer det vattendomstolen att pröva
överenskommelsens lämplighet. Bestämmelserna om kraftersättning- upptagas
i kapitlets 13—45 §§.

I m''sta avdelning av kapitlet, »Om ersättning i penningar »(46—
53 §§), upptagas bestämmelser särskilt angående penningersättningens
storlek.^ Liksom enligt 1880 ars förordning skall ersättningen i ett stort
antal fall utgå med förhöjning av 50 procent. I denna avdelning har
därjämte införts ett stadgande (53 §; i ändamål att säkerställa, då ersättningen
avser jordbruksfastighet, att den del därav, som utgör förhöjning
over värdet, kommer till användning för fastighetens räkning.
Nämnda stadgande skall i det följande göras till föremål för särskild
behandling.

I de följande avdelningarna av kapitlet (54—74 §§] regleras sättet
och tiden för ersättnings erläggande ävensom en del andra därmed sann
manhängande spörsmål.

41 §.

Uti denna ^ paragraf, vilken ingår i den grupp av bestämmelser,
som reglera förhållandet mellan ersättningsgivare och ersättningstagare
vid ersättnings utgående medelst kraftöverföring, avhandlas verkan därav,
att brist uppkommer beträffande kraftens tillhandahållande på grund av
omständighet, som ersättniugsgivaren ej kunnat med iakttagande av
skälig försiktighet förekomma. Såsom exempel å dylik omständighet
angives i lagrummet bland annat allmän arbetsinställelse.

Inom utskottet har uttalats den uppfattningen, att till omständighet,
som i paragrafen avses, borde hänföras jämväl arbetsinställelse,
som icke vore av den karaktär, att den kunde betecknas såsom allmän,
samt att häråt borde givas uttryck i paragrafens lydelse.

I anledning härav anser sig utskottet böra framhålla, att paragra(en
redan i sin nuvarande avfattning icke torde lägga hinder i vägen
för en sådan tillämpning, att arbetsinställelse, även om den icke kan
betecknas såsom allmän, dock kan komma att anses såsom sådan jämförlig-
händelse, som ersättningsgivaren ej kunnat med iakttagande av
skälig försiktighet förekomma.

UUkoltet

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 10

Tredje särskilda utskottets utlåtande Hr 1.

Utskottet.

53 §.

Bestämmelserna uti denna paragraf avse den del av ersättningen,
som utgör förhöjning över värdet, och innebära, att denna del skall
avsättas för vederbörande fastighets räkning.

Föreskrifter i denna riktning upptogos redan i 1917 års förslag.
Enligt nämnda förslag skulle, då ersättningen avsåge skada å jordbruksfastighet
eller utgjorde lösen för del av sådan fastighet, den del
därav, som utgjorde förhöjning över värdet, i allmänhet avsättas för
fastighetens räkning. För stadgandets tillämpning fordrades dock, att
förhöjningens belopp uppginge till minst etthundra kronor..

Rätten till ifrågavarande medel skulle utgöra ett oskiljaktigt tillbehör
till vederbörande fastighet. Själva kapitaltillgången skulle bibehållas
oförminskad, men avkastningen å medlen borde utbetalas till
fastighetens ägare att komma till användning för fastighetens förbättring.
Medlen skulle stå under kommunalnämndens förvaltning; kommunalnämnden
kunde vägra utbetalning, om det förelåge skälig anledning
antaga, att medlen icke skulle komma fastigheten till godo.

Om de fastigheter, för vilkas räkning medel avsatts, utgjorde
liera än tio och medlen uppginge till minst 5,000 kronor, kunde vederbörande
fastighetsägare själva övertaga förvaltningen genom en därför
bildad förening.

Såsom motiv för de ifrågavarande bestämmelserna anföra de
sakkunniga:

»Vid vattenbyggnadsföretag av större omfattning torde det
redan med den rätt till uppdämning, som enligt gällande lag tillkommer
företagaren — understundom inträffa, att vad angår de särskilda
fastigheter, som drabbas av skada till följd av företaget, eu ej obetydlio-
del av varje fastighets värde härigenom går förlorad. Den ersättning,
som utbetalas för skadan, tillkommer emellertid icke fastigheten
såsom sådan, utan utgör enligt gällande rätt ett rent personligt förvärv
för fastighetens ägare. Häremot vore visserligen icke anledning till
någon anmärkning, därest dessa medel på ett eller annat sätt komme
fastigheten till godo eller åtminstone erhölle en sådan användning, att
med° dem skapades ett nytt produktionsvärde av ungefär motsvarande
betydelse som det, vilket gått förlorat. Någon garanti i detta hänseende
föreligger enligt den nuvarande ordningen uppenbarligen icke, och erfarenheten
ger också vid handen, att sålunda uppburna ersättningsmedel
långt ifrån alltid kunna sägas komma till nyttig användning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr t.

Härav
en by
träder i

kan åter, dä
pa detta
det

sd,

den naturliga kapitaltillgång, som förefinnes inom
sätt blir förminskad utan att någon motsvarighet
förlorades ställe, utvecklingen inom bygden komma att på
ett kännbart sätt hämmas. Detta är, vad angår jordbruket,

i allmänhet medför

betänkligare som

dess tillbakagång:

O o

mycket

verkningar, vilka

icke inskränka sig allenast till det ekonomiska området.

Helt visst måste det anses utgöra eu viktig uppgift för lagstiftråda
bot på de missförhållanden, som sålunda berörts
senare tid jämväl alltmera dragit uppmärksamheten till
behandling av denna vidlyftiga och viktiga

ingående

ningen att söka
och vilka under
sig. En mera

fråga och av alla de omständigheter, som därmed äro förknippade, kan
dock icke ifrågakomma i detta sammanhang. Här skall endast något
närmare avhandlas en av de åtgärder, som äro ägnade att medverka
till de anmärkta missförhållandenas avlägsnande. Denna åtgärd har sin
grund i den uppfattningen, att, likasom den mark, varå skadan sker,
ingår i själva den fasta egendomen, så bör också den för skadan utgående
ersättningen betraktas såsom tillhörande fastigheten och, i ända och

för dess kommande

mål

av dess bevarande för fastighetens räkning

som

ägare, i viss mån undandragas ett oinskränkt förfogande av den,
fastigheten för tillfället tillhör. Med fastigheten bör således förenas ett
visst grundkapital, och därigenom att detta kapitals avkastning endasl
får användas för fastighetens förbättrande tillföres fastigheten så småningom
ett ökat produktionsvärde, vilket åtminstone till någon del
täcker den förlust, som förut tillfogats fastigheten.»

Till stöd för att fonderingen begränsats att avse, ej den egentliga
ersättningen, utan den å densamma utgående förhöjningen framhålla de
sakkunniga:

»Ur principiell synpunkt kan ju detta synas mindre tillfredsställande.
Till stöd härför kan emellertid åberopas, att det skulle framstå
såsom eu obillighet, om den, som till följd av skada å sin fastighet tillfogas
den omedelbara ekonomiska förlusten, komme att helt och hållet
betagas möjligheten att tillgodogöra sig den härför utgående ersättningen.
Otvivelaktigt vore det ock ur allmän synpunkt lämpligast, att
denna ersättning snarast möjligt komme till användning i produktionens
tjänst, vilket ändamål i viss mån motverkades genom medlens fondering.
Därest fastighetens ägare frånhändes förfoganderätten över dessa medel,
vore det också att befara, att denne kunde komma att ställa sig mera
likgiltig,. då det gällde att i avseende å skadans uppskattning tillvarataga
fastighetens intressen. De sålunda framhållna synpunkterna torde
icke sakna berättigande. Desamma hava också i viss mån beaktats vid

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I.

avfattandet av det norska lagförslaget i ämnet, i det att töieskritterna
om fondering icke ansetts höra göras ovillkorliga, valjämte fondeiingen
enligt nämnda förslag kan begränsas till vissa procent av ersättningen.
Enligt de sakkunnigas mening tala starka skäl för att i detta hänseende
o-öra en åtskillnad mellan de medel, som utgöra ersättning i egentlig
mening, och det belopp, vilket därutöver skall utgå såsom förhöjning,
och låta fonderingen omfatta allenast sistnämnda del av ersättningssumman.
De betänkligheter, som från de här förut framhållna synpunkterna
kunna göras gällande mot ersättningsmedlens fondering,
synas, därest fonderingen begränsas på detta sätt, i allt väsentligt
förlora sin giltighet.»

Vid det ifrågavarande lagrummets granskning inom lagrådet uttalade
lagrådet såsom sin uppfattning, att väl icke något vore att invända
mot den tanke, som läge till grund för detsamma, men att däremot
invändningar kunde göras mot det sätt, varpå denna tanke utformats.
I främsta rummet framställdes betänkligheter mot den föreslagna
anordningen att överlämna medlens förvaltning åt kommunalnämnd.
Vidare framhölls det olämpliga i, att endast räntan å fonderade
medel finge utbetalas. Detta skulle leda till, att medlen bortplottrades
utan någon egentlig nytta. Om någonting skulle göras i avsedd riktning,
vore det enligt lagrådets åsikt mest tillfredsställande, att saken
ordnades så, att medlen finge genom Konungens befallningshavandes
försorg insättas i någon bank mot högsta möjliga ränta samt att vederbörande
sedan finge lyfta såväl kapitalet som räntan, i den män han
genom sakkunnig person styrkte, att han utfört förbättringsarbeten, motsvarande
det belopp, som skulle uttagas. Meddelandet a\ de närmare
bestämmelserna härom borde överlämnas åt Kuogl. Magt. Slutligen
hemställdes, att det belopp, vartill förhöjningen borde uppgå för att
paragrafen skulle äga tillämpning, måtte höjas.

De av lagrådet framhållna synpunkterna hava i Kungl. Maj:ts förslag
blivit iakttagna. Fondering skall enligt förslaget äga rum först
då förhöjningens belopp uppgår till tvåhundra kronor. Befattningen
med medlen skall tillkomma Konungens betällningshavande i stället
för kommunalnämnd, och till fastighetsägaren må utbetalas ej allenast
räntan utan jämväl själva kapitaltillgången. 1 samband härmed har
rätten för fastigheternas ägare att bilda förening för medlens förvaltning
fått bortfalla.

I likhet med de sakkunniga finner jämväl utskottet ändamålet med
de ifrågavarande bestämmelserna vara behjärtansvärt. T tskottet ansei
sig alltså böra giva sin anslutning till de synpunkter, som beträffande

Tredje särskilde utskottets utlåtande Nr T.

denna fråga kommit till uttryck i de sakkunnigas betänkande. Mot det
sätt, varpå dessa synpunkter i det kungliga förslaget blivit utförda, har
utskottet ej heller funnit skäl till någon anmärkning. Dock har utskottet
ansett det påkallat att föreslå en höjning av det minimibelopp,
vartill förhöjningen skall uppgå, från tvåhundra till femhundra kronor.

11 KAP.

De av såväl kommittéerna som de sakkunniga och Kungl. Maj:t utskottet.
föreslagna rättsreglerna angående rättegången innebära som bekant dels.
skapandet av en ny domstolsorganisation, vattendomstolarna, dels ock
införandet av ett till stor del nytt rättegångsförfarande beträffande handläggningen
av vattenmål.

Vattendomstolen, som har att i första instans upptaga och avdöma
vattenmål, skall bestå av en lagkunnig och i domarevärv erfaren man,
vattenrättsdomaren, såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer,
den ene sakkunnig beträffande byggande i vatten och den andre särskilt
i frågor om torrläggning av mark ävensom två allmänt betrodda,
om sin orts förhållanden kunniga män, vattenrättsnämndemännen.

Mellaninstansen i vattenmål, vattenöverdomstolen, skall enligt det
kungliga förslaget utgöras av Svea hovrätt med den i viss mån ändrade
sammansättning, som framgår av kapitlets 16 §. I denna punkt före--ligger en avvikelse från de tidigare förslagen, enligt vilka vattenmålen,
med förbigående av hovrätt, skulle fullföljas omedelbart hos
Konungen (högsta domstolen).

Till den ordning för handläggning och avdömande av vattenmål. Borr Båges
som sålunda föreslagits, hava herr Hage och dennes medmotionärer i m- fl- motion.
den av dem väckta motionen intagit en principiellt avvikande ståndpunkt.

Dessa motionärer hemställa, att bestämmandet av de sociala och
tekniska villkoren överlämnas åt den lagstiftande makten och civilrättsliga
saker åt domstol samt att vattendomstolen, om dess inrättande
godkännes, förvandlas till en beredande myndighet för avgivande av
förslag samt erhåller en sammansättning, representerande de sociala
kraven, den tekniska insikten, den juridiska erfarenheten samt allmänhetens
opinion på orten. ............... . i :.’

78 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Till stöd för dessa yrkanden anföra motionärerna bland annat;

»Det är icke nog med en god lag. Lagen blir utan sin avsedda
nytta, om icke även den myndighet, som skall tillämpa lagen, bär
kompetens och sinnelag att göra det i lagens anda. Detta gäller i all
synnerhet om social lagstiftning. Denna kräver av lagens tillämpare
alldeles särskilt omdöme och medkänsla såsom ett väsentligt komplement
till själva lagen.

Härutinnan har väl det nu framlagda lagförslaget liksom dess två
förebilder en av sina allra svagaste sidor. Saken synes vara så ömtålig
att propositionen, som ju särskilt fått till uppgift att vrida till rätta
något de föregående förslagen, i denna punkt icke i någon nämnvärd
mån inlåter sig ens i något övervägande om de grundprinciper, som
här träda så skarpt och självfallet i förgrunden.

Enligt de utländska förebilderna uppdelas vattenmål behandling
i allmänhet i en teknisk förundersökning, en domstolsbehandling av
vissa rent civilrättsliga frågor och en administrativ prövning av företagets
sociala och tekniska del. Detta är ock eu uppdelning enligt
sakens natur. Domarsätenas innehavare äro icke utsedda för att representera
sociala kvalifikationer. I själva verket är det här fråga om en
lagstiftning för ett visst fall. Lagstiftningen tillhör regeringen och
riksdagen. 1 England utfärdas ofta lagar om speciella fall av själva
parlamentet.

I vårt land har bland annat fråga om rätt att överbygga kongsådra
och koncession för kraftledningar ordnats på detta naturliga sätt.
Regeringen bedömer de allmänna villkor som enligt lag eller uppdrag
skall av denna statsmakt närmare bestämmas och domstolen lägger hand
vid det rent civilrättsliga.

Fastställandet av de sociala och tekniska sakerna betraktas med
andra ord såsom en lagstiftningsfråga och då folkrepresentationen här
ej kan vara med i alla speciella fallen, har denna lagstiftning för ett
visst fall överlämnats åt regeringen efter vissa direktiv. Enligt norsk
rätt skall emellertid, när det gäller vissa mycket betydelsefulla anläggningar
eller frågor, saken även underställas stortinget. Från denna
senare förebild bör icke heller i svensk rätt bortses.»

Motionärerna yttra vidare:

»Enligt det ursprungliga förslaget skulle ordföranden i vattenrättsdomstolen
vara ''lagkunnig i domarevärv eller i annan praktisk
juridisk verksamhet erfaren man’. Detta är nu utbytt emot att han
skall vara ''lagkunnig, i domarevärv erfaren man’. I motiven framhålles
emellertid att fortfarande däri inbegripes möjlighet för andra

71*

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

;in domare att kunna utses. Särskilt har man nog fortfarande tänkt
på de störa advokaterna. Dessa förtjäna dock sina största inkomster
på uppdrag- för industriidkande bolag*. Att kommittéerna funno eu
sådan merit beteckna hög’ grad av sakkunskap kan man förstå. Men
det sociala samvetet liar en annan uppfattning''. Det är för övrigt
skada att ordförandeskapet skall på detta sätt bindas vid en viss kår,
som i hög- grad saknar förutsättningar för de sociala synpunkternas
tillvaratagande. Det är väl omtanken att domstolens förhandlingar ledas
formellt enligt rättegångsbalken, som spelat in vid avgörandet.

Karakteristiskt är vidare att den tekniska och juridiska sakkunskapen
skall sitta i själva domstolen och döma även över den sociala.
Den sociala sakkunskapens representant får däremot hålla sig utanför
och uppträda endast som part. Bestämmelserna om denna senare representation
återfinnas i 11 kap. 35 §, där under trycket av en allmän
opinion detta ombudskap även fått uppdrag att hjälpa befolkningen.
Kommittéerna ansågo självfallet inget som helst ombud för de allmänna
intressena erfordras och upphävde därför gällande lags bestämmelse
därom. De så kallade sakkunniga förordade därtill eu juridisk ämbetsman,
justitiekansleren. Förslaget lägger nu saken åtminstone i kammarkollegiets
hand.

Mot förevarande paragraf vilja vi erinra, att en särskild representant
för de allmänna intressena bör utses att sitta i själva domstolen
och detta på bekostnad av åtminstone en utav de båda ingenjörerna.
V idare förefaller det som om det ombud, vilket skall föra talan såsom
part för de allmänna intressena, bör alltid förordnas och icke endast i
sak ’där det prövas nödigt''. Ty säkerligen är det nästan alltid nödigt.
Åtminstone bör formuleringen avfattas så, att man förstår att ombud i
regel skall förordnas.

Otydligt är också förhållandet mellan kammarkollegiet och det
ombud som befallningshavande eventuellt kan förordna. Det är icke
ens tydligt, om det kan få vara två ombud till befolkningens tjänst.

I stället synes böra uttryckligen föreskrivas, att flera ombud kunna utses
för att hjälpa befolkningen kostnadsfritt. Det behövs väl vid större
företag, om det skall bliva något reellt med hjälpen. Likaså är kostnadsfria
råd alldeles för litet. Vederbörande bör vara skyldig att bistå
allmänheten även med kostnadsfria dåd’. Han skall kunna resa omkring,
sätta upp skrifter, hänvända sig till olika vederbörande o. s. v.

Fn rutinerad representant för de allmänna intressena är vidare på
sin plats i själva domstolen och han behövs där även såsom stöd förde
säkerligen i dessa ting tämligen hjälplösa vattenrättsnämndemännen,

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr T.

vilka oftast med lätthet komma att kunna föras bakom ljuset. Den tekniska
sakkunskapen kan i den mån den på detta sätt uteslutes ur domstolen
få liksom annan teknisk sakkunskap törn talan upplysningsvis.
Om det tekniska resultatet blir man lättare enig, men så ej beträffande
de sociala kraven.

Med en sådan anordning skulle domstolen bestå av en representant
för den juridiska, eu för den tekniska och eu för den sociala sakkunskapen
samt två representanter för allmänheten på orten. Åven annan
. organisation är tänkbar såsom utbyte emot den i propositionen föreslagna
enligt vår mening särdeles ensidigt sammansatta domstolen t. ex.
att den sociala och tekniska frågans avgörande utan underinstans hänskjutes
till regeringen.

Ett annat uttryck för förslagets lösliga beskaffenhet i förevarande
punkt är det sätt, varpå den ordnar fullföljd av talan. Vattenrättsdomstolen
motiveras ju därmed, att man bör ha eu prövning som är
sakkunnig och verkar snabbt. Sedan låter man emellertid en så förträfflig
institutions irtslag överklagas till en hovrätt, som i det sociala
bedömandet är kanske bland det mest inkompetenta man kan utfinna och
i tekniskt avseende icke heller förstår mycket och som dessutom arbetar
långsamt. All lagstiftning har sina vanskligheter men den får väl söka
undvika åtminstone att rent av driva med mänskligheten. Förslaget
ifrågasätter nu att förstärka hovrätten med ett kammarråd. Men eu
fluga gör ingen sommar och vem vet för övrigt, hur detta kammarråd
blir beskaffat. Det lönar sig ej att söka ytterligare lappa på hovrätten.
Själva stommen duger ej.

Något bättre blir tilläventyrs sista instansen, högsta domstolen.
Men även den har ej kunnat undgå att med det nuvarande befordringssättet
bliva industrialiserad och föga mottaglig för sociala nödvändigheter.
Den kan icke ersätta lagstiftningsmakten, är icke heller tekniskt
kunnig samt arbetar långsamt.

Justitieministern sägor i sin motivering ’att vattendomstolens
karaktär av en huvudsakligen utredande myndighet med i väsentlig mån
administrativa åligganden'' bör betonas. Med denna utgångspunkt kan
man då organisera en myndighet — allsidigare sammansatt än den
föreslagna — att avgiva ett förslag rörande allt, som hör till eu vattenmygg11^8
sociala och tekniska ordnande samt därefter underställa saken
i denna del regeringen. De rent civilrättsliga frågor, som dessutom
behöva prövas, kunna gå till de vanliga domstolarna. Detta blir i själva
verket huvudsakligen enahanda anordning som är införd i Norge och

Tredje .särskilda utskottets allalande År /.

»veu. annorstädes. På dylika vägar kan nås någon princip och reda i
lagstiftningen.»

Det av motionärerna sålunda berörda spörsmålet bär varit föremål utskottet.
tör en ingående behandling såväl från kommittéernas som ock sedermera
tran de sakkunnigas sida. Dessa hava därvid utan meningsskiljaktighet
stannat vid den uppfattningen, att för en tillfredsställande behandling
av de viktiga och a olika områden djupt ingripande frågor, som med
den nya vattenlagstiftningen skulle komma att föreligga till bedömande
i vattenmål, oundgängligen krävdes inrättandet av en för dessa uppgifter
särskilt kvalificerad domstol. Lagrådet bär vid sin granskning
av förslaget funnit de skäl, som till stöd härför åberopats, vara övertygade.
Till denna uppfattning vill även utskottet uttala sin anslutning.
I motsats till motionärerna finner utskottet det utgöra ett bestämt
företräde hos förslaget, att behandlingen av de olikartade spörsmål av
administrativ och privaträttslig natur, vilka i ett vattenmål gripa in i
varandra, förbehålles åt eu och samma myndighet. Härigenom vinnes
otvivelaktigt ett djupare inträngande i dessa spörsmål och en mera allsidig
belysning av desamma än om förfarandet uppdelades på olika
myndigheter, börslagets ståndpunkt till denna fråga står också i överensstämmelse
med vad som uttalats i riksdagens skrivelse år 1904 med
begäran om vattenlagstiftningens revision. Med beaktande av de olägenheter,
som vidlåda den nu gällande ordningen i fråga om inhämtande
av tillstånd till kungsådras överbyggande, har riksdagen i nämnda
skrivelse framhållit önskvärdheten av att till ett enhetligt förfarande
måtte sammanföras de nu jämväl till tiden skilda undersökningarna av
domstol och av administrativ myndighet.

Emellertid bör den myndighet, vilken bedömandet av vattenmål i
första instans sålunda anförtros, uppenbarligen givas en sådan sammansättning,
att den jämväl kan anses skickad att tillvarataga de viktiga
samhällsintressen, varom i vattenmål ofta är fråga. Enligt utskottets
mening bör den lösning av ifrågavarande spörsmål, som det kungliga
förslaget innehåller, jämväl i denna del anses betryggande.

Den avvikelse från de tidigare förslagen, som ägt rum beträffande Herr Lubedcs
antalet instanser i vattenmål, har i herr Liibecks motion gjorts till före- motion.
mål för anmärkning. Motionären påyrkar å denna punkt en återgång
till de tidigare förslagen i ämnet.

Det kungliga förslagets ståndpunkt till denna fråga motiveras av utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 11

tredje särskilda utskottets ''utlåtande Nr 1.

departementschefen i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 15 februari
detta år på följande sätt:

»Beträffande spörsmålet om antalet domstol sinstanser i vattenmål
anser jag mig, såsom redan antytts, böra föreslå eu avvikelse från kommittéernas
och de sakkunnigas förslag. Väl hade jag, främst från synpunkten
av det önskvärda i vattenmålens skyndsamma avgörande, helst
sett, att ett bibehållande av den av kommittéerna och de sakkunniga
föreslagna anordningen med vattenmålens fullföljande från vattendomstolarna
omedelbart till Konungen visat sig möjligt. Processkommissionen
har emellertid i sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande förklarat
sig icke kunna tillstyrka denna anordning, under framhållande
att förslaget i denna punkt stode i bestämd strid med de principer, som
syntes böra tillämpas i fråga om en framtida instansordning. I sistnämnda
hänseende framhåller processkommissionen, att, då det i ett land av Sveriges
storlek ej torde vara möjligt att beträffande alla mål reda sig med blott
två instanser, i det att den högre instansen i så fall skulle på grund
av arbetsbördans storlek bliva så omfångsrik, att den ej skulle utgöra
ett tillfredsställande organ för rättsskipningens enhet och ej heller tillfredsställande
fylla de höga kompetenskrav man borde ställa på ett
lands högsta domstol, ingen annan rationell lösning av frågan om instansordningen
syntes tänkbar än den nu senast i Norge införda, enligt
vilken en mellaninstans bibehölles för fullständig överprövning av de
fullföljda målen, medan högsta domstolens prövning begränsades till
rättsfrågan i de mål, som dit fullföljdes från mellaninstansen. Att under
sådana förhållanden nu privilegiera en stor grupp av mål genom att
låta dem överhoppa den mellaninstans vi för närvarande ägde måste
enligt processkommissionen betecknas såsom så mycket mera irrationellt,
när, såsom fallet vore i fråga om vattenmålen, till domstolarnas avgörande
överflyttades en stor del frågor av mera administrativ än rättslig
natur, vilka otvivelaktigt skulle komma att taga högsta domstolens
tid i anspråk på ett för den övriga rättsskipningen menligt sätt. De
skäl, som anförts för att bereda vattenmålen nu ifrågavarande förmån,
kunde med samma fog anföras beträffande ett stort antal andra specialmål,
och det vore att befara, att, om de vattenrättsliga specialintressena
på nu föreslaget sätt gynnades på andra måls bekostnad, även andra
specialintressen snart nog skulle göra sig hörda för att komma i åtnjutande
av enahanda förmån.

Jämväl lagrådets lagfarna ledamöter hava avstyrkt ett förbigående
av mellaninstansen i vattenmål. Till de av processkommissionen i sådant
avseende anförda skäl hava dessa lagråds!edamöter lagt ett, nämligen

Trc<i)< särskilda uhko/Ms iitlolmnlc AV /. 88

hurusom med sakkunnigförslagets ståndpunkt icke varit möjligt att avskära
vissa mindre betydande vattenmål från fullföljd till högsta domstolen
och att föi-slaget sålunda avveke från de grundsatser, vilka införts
i vår rätt genom 1915 års processreform.

Då sålunda såväl processkommissionen som lagrådets lagfarna ledamöter
på, såsom det synes, nog så vägande skäl bestämt avstyrkt eu
anordning, varigenom vatten målen skulle komma att från vattendomstolarna
fullföljas direkt till Konungen, ser jag mig som nämnt nödsakad
föreslå ett frångående av förslagen i denna del.»

På de skäl, som av departementschefen sålunda framhållits, anser
utskottet, att jämväl med avseende å behandlingen av vattenmål ordningen
med tre instanser måste bibehållas, och utskottet kan vid sådant
förhållande icke biträda det av motionären framförda yrkandet.

Vad därefter angår den sammansättning, som bör givas åt inellaninstansen
i vattenmål, skall denna fråga upptagas till behandling vid 16 §.

3 §•

Enligt förslaget skola såväl vattenrättsdomare som ock i allmänhet
vattenrättsingenjörerna förordnas av Konungen för viss tid. Beträffande
denna förslagets ståndpunkt har, särskilt vad angår vattenrättsdom arebefattningarna,
inom utskottet den meningen framförts, att med hänsyn
till vikten av, att vattenrättsdomaren intoge en oberoende och fullt självständig
ställning, de ifrågavarande befattningarna borde besättas med
ordinarie innehavare. Otvivelaktigt tala också starka skäl till förmån
för nämnda uppfattning. Såväl kommittéerna som de sakkunniga hava
emellertid icke ansett sig kunna biträda densamma. Härvid har framhållits,
hurusom det vid införandet av en ny domstolsorganisation vore
av vikt, att någon tids erfarenhet förelåge, innan organisationen fastställdes
såsom i alla detaljer lämpligen avvägd. Vid sådant förhållande
vore det enligt vad de sakkunniga framhålla endast ett uttryck för
nödig försiktighet att ej genom för tidiga beslut förhindra eller försvåra
en övergång till mera lämpliga och efter den erfarenhet, som
vunnits, avpassade förhållanden.

Jämväl utskottet anser sig i sakens nuvarande läge icke kunna
förorda, att de ifrågavarande befattningarna omedelbart besättas med
ordinarie innehavare. Förutom de skäl kommittéerna och de sakkunniga
anfört tillkommer vid denna frågas bedömande, att möjligheterna fölen
mera tillfredsställande rekrytering av dessa befattningar helt visst
åtminstone till en början torde komma att visa sig större, om till dem

Utskottet.

Viskottet.

Herr von
Sydows
motion.

84 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kunna förordnas personer, som utan att nödgas definitivt lämna sin
ordinarie tjänst finge för någon tid mottaga dylikt förordnande. Emellertid
anser sig utskottet böra framhållä, att den ifrågavarande anordningen
lämpligen endast bör få fortvara under en ej alltför utsträckt övergångstid
samt att därefter jämväl vattenrättsdomarebefattningarna böra i likhet
med vad som i allmänhet gäller beträffande domaresysslor besättas
med ordinarie innehavare.

4 §■

Denna paragraf avhandlar det sätt, varpå vattenrättsnämndemän
skola väljas. Vattenrättsnämndemännen skola utses för sex år, i Norrland
samt Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag och i
övriga delar av riket en för varje domsaga. Beträffande valet av vattenrättsnämndemän
skola med visst undantag bestämmelserna om utseende
av ledamot i ägodelningsrätt lända till efterrättelse. Enligt dessa bestämmelser,
som återfinnas i 117 § skiftesstadgan, skall valet på föranstaltande
av domaren i orten förrättas inför häradsrätten genom sockenfullmäktige
efter det oförmedlade hemmantalet såsom röstgrund. I det
kungliga förslaget har beträffande utseende av sockenfullmäktige stadgats,
att envar, som är i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad,
skall äga en röst, en bestämmelse, som icke återfinnes i de
tidigare förslagen.

Herr von Sydow har i sin motion framfört vissa anmärkningar
mot den i förslaget sålunda nytillkomna bestämmelsen.

Herr von Sydow anför:

»Propositionen har i allmänhet bibehållit den organisation av vattendomstolen,
som föreslagits av kommittéerna och de sakkunniga. Dock
har i ett betydelsefullt hänseende gjorts en avvikelse, nämligen beträffande
sättet för utseende av vattenrättsnämndemän och därmed också i
många fall beträffande de befolkningslager, bland vilka sådana nämndemän
tänkas bliva utsedda. Vid avgivandet av förslaget till vattendomstol
synas kommittéerna och de sakkunniga hava letts av en önskan
att avväga de olika intressena mot varandra, så att vattendomstolens
beslut måtte ernå inom såvitt möjligt alla särskilt i dessa frågor intresserade
personers kretsar det största möjliga förtroende såsom meddelat
av på skilda områden erfarna män. Att denna avsikt måtte förverkligas,
är otvivelaktigt ett allmänt intresse av första rang. Det
målet kan icke nås, om icke den jordbrukande befolkningen genom

Tredje niirxkihlii utshot/r/s nUiihmilr .W /.

betrodda representanter deltager i dömandet. Så gott som alla företag-
enligt vattenlagen beröra jordbruket på ett mycket intimt sätt, och
dettas utövare äro helt annorlunda än andra yrkesutövare, ämbetsmän,
arbetare m. (1., beroende av sättet för lagtillämpningens handhavande
pa vattenrättens område. Det är därför i min tanke icke annat än
rättvist, att jordbruket har en stark representation i vattendomstolen.
Och detta av dem, som verkligen praktiskt utöva yrket. Lantbruksingenjören
har andra, mera tekniska uppgifter att fylla.

Vi sådant förhållande böra i utseende av sockenfullmäktige för
val av vattenrättsnämndeman icke deltaga andra än sådana röstberättigade
inom kommunen, som äga deltaga i frågor rörande jordbruket,
eller såsom saken uttrvckes i 10 § i kungliga förordningen om kommunalstyrelse
på landet, de som äga deltaga i överläggningar och beslut
''över ärenden, som angå endast i mantal satt jord’. Att i mantal
satt jord må vara ett något åldrigt beteckningssätt för vad man vill
säga, kan vara sant. Men även propositionen bibehåller detsamma
med avseende å bestämmandet av det röstvärde varje sockenfullmäktiges
röst vid själva valet av vattenrättsnämndeman äger. Dessa förhållanden
bliva ju antagligen snart moderniserade, om skifteskommitterades
förslag av år 1911 till lag om skifte av jord blir lag. I 191 § av
detta förslag stadgas om val av ägodelningsrättsledamöter enligt modernare
principer. Men endast jordbrukare skola deltaga i valet.

För vinnande av det mål jag nämnt föreslår jag en nödig ändring
i denna paragraf.»

Med hänsyn till den mångskiftande beskaffenheten av de frågor,
som föreligga till behandling i vattenmål, har det synts utskottet, som
om den härutinnan från de tidigare förslagen gjorda avvikelsen ägde
fullt fog för sig. Utskottet anser sig sålunda ej kunna förorda bifall
till herr von Sydows yrkande.

6 §•

I denna paragraf har vidtagits eu redaktionell jämkning.

16 8.

Enligt denna paragraf skall Svea hovrätt vid utövandet av sin
verksamhet som vattenöverdomstol bestå av ordföranden å en av hov -

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

rättens divisioner såsom ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten
samt en ledamot i kammarkollegiet.

Herrar Sven Herrar Sven Persson och Bernhard Eriksson hava i sin motion

PeBernha>°d‘ yrkat, att första stycket i 16 § måtte erhålla följande lydelse:

Erikssons »Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall

motion. yvea hovrätt bestå av en av Konungen för viss tid utsedd ordförande,

tre ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet.»

Motionärerna anföra till stöd för nämnda yrkande:

»Enligt det föreliggande förslaget skulle mellaninstansen i vattenmål,
vattenöverdomstolen, utgöras av Svea hovrätt, sammansatt på visst
sätt, nämligen av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande,
tre andra ledamöter i hovrätten samt eu ledamot av kammarkollegiet.

I sitt över förslaget avgivna betänkande har kammarkollegiet,
som funnit det välbetänkt att i den föreslagna vattenöverdomstolen
bereda plats åt den juridisk administrativa sakkunskapen, ifrågasatt,
huruvida icke ytterligare en representant för denna sakkunskap borde
få säte i domstolen.

Vid kollegiets betänkande var fogad eu av kammarrådet Klockhoff
uttalad särskild mening, vari anfördes:

’Då med hänsyn till de särskilda kvalifikationer i fråga om administrativ
förfarenhet, som torde böra förefinnas hos vattenöverdomstolens
ordförande, det icke alltid med säkerhet kan förutsättas att bland hovrättens
ledamöter finnes att tillgå för sådant ordförandeskap lämplig
person, ifrågasätter jag, huruvida icke sådan jämkning i förslagets 11
kap. 16 § bör äga rum, att Kungl. Maj:t må äga möjlighet att till ordförande
i domstolen förordna annan person än ledamot i hovrätten’.

Då det i föreliggande förslaget ovan angivna önskemål icke blivit
tillmötesgått, anse vi likväl att den av reservanten i kollegiet ifrågasatta
jämkningen av 11 kap. 16 § bör äga rum för vinnandet av det
av honom angivna syftet.»

/hrr Labecks Herr Liibeck tiar, såsom framgår av den redogörelse, som vid 1 §

motion lämnats för dennes motion i denna del, påyrkat, att bestämmelserna
om vattenöverdomstol måtte ur förslaget utgå. Därest detta yrkande
icke skulle vinna bifall, hemställer motionären, att i vattenöverdomstolen
bör inrymmas åtminstone eu tekniskt sakkunnig ledamot.

utskottet. Vid den behandling, som från lagrådets sida ägnats åt frågan om

Tredje .särskilda utskottets utlätande Nr I. 87

vattenöverdomstolens sammansättning, hava meningarna visat sig delade,
huruvida den tekniska sakkunskapen borde beredas plats jämväl inom
vattenöverdomstolen. T va av lagrådets ledamöter ansågo en dvlik anordning
icke vara erforderlig, under det att de andra ledamöterna uttalade
eu motsatt åsikt. Till stöd för förslagets ståndpunkt i denna
del har departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den
15 februari 1918 framhållit, att i fråga om behandlingen av vattenmål
det sakkunniga elementets upptagande i själva domstolen hade sitt
egentliga värde såsom en garanti mindre för det rättsliga bedömandet
än för den tillfredsställande utredningen av målet, vilken utredning
borde vara fullgjord redan i underinstansen.

Dessa skäl anser sig jämväl utskottet kunna biträda. Därtill
kommer, att de tekniska frågor, som i förevarande mål förekomma, äro
av så olika art, att det avsedda syftet med den tekniska sakkunskapens
representerande inom domstolen icke lärer kunna uppnås med mindre i
överinstansen liksom i underdomstolen två teknici med skilda utbildningsriktningar
finge plats. Genom tillmötesgåendet av detta krav skulle
emellertid domstolen erhålla en utökning, som icke kan anses önskvärd,
allra minst med hänsyn till överinstansens uppgift att särskilt
ägna uppmärksamheten åt de ofta invecklade spörsmål av rent juridisk
natur, som föreligga i ett vattenmål.

Om emellertid således den tekniska sakkunskapen icke bör erhålla
någon plats inom själva överdomstolen, svnes det däremot önskvärt
lämna domstolen tillfälle att, i fall, där det kan anses påkallat, anlita
denna sakkunskap. Eu lämplig utväg härför synes utskottet också vara
beredd genom de i 97 § av detta kapitel upptagna bestämmelserna angående
befogenhet för vattenöverdomstolen att. då vattenmål angår
fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper, till biträde
åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig person.

På skäl, som sålunda utvecklats, anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka bifall till herr Lubecks motion i denna del.

Vad därefter angår de yrkanden, som framförts av herrar Sven
Persson och Bernhard Eriksson, synes det utskottet som om den sakkunskap
i administrativa och kamerala frågor, vartill vattenöverdomstolen
otvivelaktigt bör äga tillgång, kommer att i erforderlig omfattning tillföras
domstolen genom upptagande i densamma av en ledamot i kammarkollegiet.
Med hänsyn härtill och då, såsom ovan framhållits, det
juridiska elementets försvagande inom domstolen icke kan anses önskvärt,
finner sig utskottet böra avstyrka jämväl det ifrågavarande yrkandet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

Viskottet.

Utskottet.

18 §.

Ändringen i denna paragraf har vidtagits av formella skäl och
är således ej av saklig innebörd.

38 §.

Avfattningen av förevarande paragraf har undergått jämkning i
syfte att förekomma den tolkning av densamma, att tillämpning av det
i paragrafen stadgade äventyret skulle kunna ifrågakomma jämväl för
det fall, att i paragrafen omförmälda erinringar ingivits visserligen inom
behörig tid, men icke i stadgat antal exemplar.

Dessutom har en mindre redaktionell ändring vidtagits.

62 §.

Det tillägg, som skett i andra momentet i förevarande paragraf,
har tillkommit i förtydligande syfte och överensstämmer med den avfattning,
som av utskottet givits åt stadgandet i 2 kap. 23 § 2 mom.

77 och 78 §§.

Enligt förevarande paragrafer har det lagts i vattenrättsdomarens
hand att bestämma de tider, inom vilka svaranden har att avgiva svaromål,
sedan stämningsinlagan delgivits honom (77 §), samt käranden att delgiva
svaranden dylik inlaga med därå tecknad resolution (78 §). Mot
förslagets ståndpunkt härutinnan synes ej vara att rikta någon mera
väsentlig anmärkning. Dock har det synts utskottet lämpligt, att till
partens trygghet i lagen fastställes den minsta tid, vara han i varje fall
har att räkna. Denna tid har ansetts böra sättas till fjorton dagar.

Dessutom har i 78 § vidtagits en mindre ändring i förtydligande

syfte.

99—102 §§.

1 dessa paragrafer avhandlas fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens
beslut. Enligt såväl det kungliga förslaget som de tidigare
förslagen skola vattenmål i högsta instans prövas av högsta domstolen
i dess vanliga sammansättning. Enligt 1910 års och 1917 års förslag
skulle dock vid handläggning av vattenmålen i högsta domstolen även -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

som vid överläggningar i sådana mål i allmänhet deltaga en för synnerlig
skicklighet och erfarenhet på det tekniska området känd person,
som Konungen därtill förordnat. Denna bestämmelse har i det kungliga
förslaget uteslutits.

Herr Liibeck har i sin motion yrkat, att de ifrågavarande bestämmelserna
måtte åter inflyta i förslaget.

Såsom redan framhållits har utskottet funnit det vara en lämplig
utväg för den tekniska sakkunskapens tillhandahållande åt överinstansen,
att denna medgives befogenhet att, där så finnes erforderligt, tillkalla
sakkunnigt biträde. Denna utväg, som kommit till användning beträffande
vattenöverdomstolen, synes också lämpligen kunna anlitas i förevarande
fall. Utskottet har alltså ansett, att de i 97 § för vattenöverdomstolen
upptagna bestämmelserna böra äga motsvarande tillämpning
i fråga om behandlingen av mål, som fullföljts till högsta domstolen.

12 KAP.

9 §•

I lydelsen av denna paragraf har utskottet ansett sig böra vidtaga
en mindre jämkning.

11 §•

Den i denna paragraf vidtagna jämkningen motsvarar den ändring,
som stadgandet i förslagets 2 kap. 23 § underkastats. Angående motiven
till densamma får utskottet alltså hänvisa till vad som anförtsvid
sistnämnda lagrum.

Förslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av

vattenlagen.

2 §•

Förevarande paragraf innehåller den huvudbestämmelsen, att mål,
vilket redan är anhang i ggj ort vid den tidpunkt, då vattenlagen träder
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 12

Herr Lttbecks
motion.

Utskottet

Utskottet.

Herrar
Johansons i
Huskvarna
och Lilbecks
motion.

Utskottet.

90 '' Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

i kraft, skall handläggas och bedömas efter äldre lag. Från denna
regel, vilken i 1910 års och 1917 års förslag är allmängiltig, stadgas i
det kungliga förslaget ett betydelsefullt undantag i fråga om sådana
mål, som avses i 10 och 17 §§ samt 24 § andra stycket i 1880 års
förordning. De i dessa lagrum berörda målen motsvara till sin beskaffenhet
närmast de mål, som i förslagets 11 kapitel betecknas såsom
ansökningsmål. Beträffande de nu nämnda målen gäller, att den nya
lagen skall vinna tillämpning, därest de anhängiggjorts först efter den
15 mars 1918 och icke vid den nya lagens ikraftträdande blivit av
underrätten avdömda.

Herrar Johanson i Huskvarna och Liibeck hava i eu av dem väckt
motion hemställt, att i paragrafen måtte vidtagas den ändringen, att
tiden den 15 mars 1918 utbytes mot den 1 oktober 1919.

Till stöd för detta yrkande anföra motionärerna:

»Aven med väsentliga modifikationer av Kungl. Maj:ts förslag till
vattenlag kunna åtskilliga bestämmelser komma att kvarstå som för
strömfallsägare, vilka planerat utnyttjande av sina strömfall inom närmaste
tiden, innebära väsentlig inskränkning i nu gällande rättigheter.
Rättvisa och billighet synes under sådana förhållanden kräva att åt
dessa strömfallsägare under någon begränsad tid beredes möjlighet att,
sedan beslut vid riksdagen eventuellt fattats, själva avgöra huruvida
de önska sitt ansökningsmål handlagt enligt den nuvarande eller en ny
lags bestämmelser. Som lämplig termin för anhängiggörandet synes
därvid i stället för den 15 mars 1918 kunna fastställas den 1 oktober
1919 eller, om en större begränsning av starka praktiska hänsyn skulle
befinnas nödvändig, tiden åtminstone utsträckas till samma dag som
lagen skulle träda i kraft eller den 1 januari 1919.»

Det av motionärerna framförda yrkandet går i en riktning, helt
motsatt den, som varit bestämmande för det kungliga förslagets ståndpunkt
till denna fråga. Angelägenheten av att från den nya lagens
tillämpning icke undantagas andra mål än sådana, där eu dylik tillämpning
av viktiga principiella eller praktiska skäl måste anses utesluten,
synes utskottet uppenbar. Skäl av denna innebörd hava dock motionärerna
icke i någon mån förmått förebringa. Ett förverkligande av
den ifrågavarande bestämmelsens syfte synes utskottet snarare kräva
ett framflyttande av den i det kungliga förslaget angivna tidpunkten.
Enligt vad under utskottets överlägguingar upplysts, lärer nämligen
under de första månaderna av detta år i betydande utsträckning till

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

vederbörande domhavande hava ingivits ansökningarom tillstånd till vattenfalls
utbyggande, och det föreligger enligt utskottets åsikt grund för det antagandet,
att åtskilliga av dessa ansökningar framkallats ej så mycket av ett
föreliggande behov i fråga om vattenkraftens tillgodogörande utan snarare
av en Åstundan att genom byggnadsmålets anhängiggörande å eu tidigare
tidpunkt undandraga sig de bestämmelser i den nya lagen, som åsyfta
att bereda ett mera verksamt skydd åt vissa allmänna och samhälleliga
intressen. Såsom departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 15 februari 1918 erinrat, kan ett dylikt förhållande icke
anses tillfredsställande. Enligt utskottets åsikt maste det tvärtom betecknas
såsom en synnerligen viktig uppgift för lagstiftaren att träffa
sådana anstalter, att ändamålet med den nya lagstiftningen icke genom
ett dylikt förfarande från enskild persons sida kommer att i viss män
äventyras. I anledning härav har utskottet ansett sig böra föreslå en
sådan ändring av stadgandet i fråga, att mål, som anhängiggjorts efter
utgången av år 1917 och icke före den nya lagens ikraftträdande blivit
avdömt, skall bedömas enligt den nya lagen. På grunder, som departementschefen
anfört, torde mot en dylik utvidgning av den nya lagens
tillämpningsområde icke kunna anföras några skäl av principiell natur.
En dylik utvidgning synes ej heller med hänsyn till det sätt, varpå
målets överflyttning till vattendomstolen och dess behandling av nämnda
domstol anordnats i förslaget, böra medföra några nämnvärda praktiska
olägenheter.

Förslaget till lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för
vatten till husbehovsförbrukning. 1

1 §•

Enligt paragrafens andra stycke skall ledning, som i paragrafen
omförmäles, läggas så, att ändamålet med densamma må utan oskälig
kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för markens ägare.

1 överensstämmelse med vad som stadgats i 2 kapitlets 17 § angående
vissa av de i nämnda kapitel upptagna tvångsrätterna bör enligt
utskottets åsikt jämväl i förevarande fall gälla, att tomtplats, trädgård
eller park icke må tagas i anspråk för det i paragrafen angivna ändamålet,
så framt det utan synnerlig olägenhet kan undvikas. Till paragrafens
andra stycke har därför fogats ett stadgande av nu angiven
innebörd,

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Vad angår övriga i propositionen innefattade lagförslag eller förslagen
till lag om förteckning å vattendrag, där kun^sådra finnes, lag
om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken, lag om ändrad
lydelse av 37 § utsökningslagen, lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen
den 27 juni 1896 om rätt till fiske, lag om ändrad lydelse av 8 § i
förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
samt lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, har utskottet icke
funnit dessa förslag föranleda någon erinran från utskottets sida.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande:

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

i:0) Vattenlag.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

Om jordägares rätt till vattnet å hans grund.

1 §•

Envar äger att, med här nedan stadgade eller eljest lagligen gällande
inskränkningar, råda över det vatten, som tinnes å hans grund.

2 §''

I rinnande vatten njute vardera sidans ägare lika lott i vattnet,
ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den andres.

Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt till större lott
i vattnet, som kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild
rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då denna lag
träder i kraft, vid lågvatten tillgodogör sig mer än hälften av den framrinnande
vattenmängden, äge han till bevarande av sin rätt till vattnet
åberopa förut gällande lag.

Om inskränkningar i jordägarens rätt att råda över vattnet

å grunden.

Om inskränkningar i allmänhet.

3 §.

Ägare av strand vid sjö eller annat vatten vare, där vattenområdet
ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att vid sin strand hava

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Eungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, såframt
ej vattenområdets ägare genom b)rggnaden lider men av någon
betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över
vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2 eller 3
kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller
vattenkraft, därom stadgas i nämnda kapitel: och gälle i fråga om rätt
till ersättning för sålunda tillskyndad förlust vad i 9 kap. finnes föreskrivet,
dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgandena i
6 och följande §§ av detia kap. samt i 2 kap. 7 och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs
underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför
gälle vad särskilt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar
i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

Om kungsådra.

5 §.

Kungsådra skall anses finnas i sådana områden i rinnande vatten,
som äro upptagna å lagakraftägande förteckning, upprättad i den ordning
särskilt stadgas.

A förteckning, som nu sagts, skola uppföras de vattendrag, räknat
från viss genom utlopp ur sjö eller särskilt tillflöde bestämd plats, i
vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd av fem kubikmeter eller
mer i sekunden.

6 §•

Tages i vattendrag, där kungsådra finnes, vatten i anspråk för
inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän
flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning
av mark, vare ägare av strömfall eller annat område i vattendraget
pliktig att utan gottgörelse underkasta sig därigenom uppkommen förlust
i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans med det vatten,
som förut utan att ersättning därför utgått må hava tagits i anspråk
för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av den i

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kanyl. Maj:is förslag. Utskottets förslag.

varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet
vatten tages i anspråk oberoende av växlingarna i vatteuföring, skall
om förmälda anpart beräknas av lågvattenmängden.

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i
strömfall, där kongsådra tinnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren
pliktig att utan gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom
uppkomna förlusten i vattenkraft; dock skall, där fallägaren går eller
tomt gått förlustig jämväl vattenmängd, sammanlagt allenast eu tredjedel
av den ursprungliga vattenkraften i den del av fallet, som borttages,
avstås utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste
tjugu åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvattenmängden
blivit ökad, skola de nu givna bestämmelserna icke vinna
tillämpning i avseende å den vunna ökningen.

7 §•

Har vattendomstol lämnat medgivande till bebyggande av strömfall,
där kongsådra tinnes, och hava ej fyrtio år förflutit från den för
byggnadens fullbordande jämlikt It kap. 63 § bestämda tid, vare
strömfallets ägare icke på grund av vad i 6 § stadgats pliktig att för
torrläggning eller bevattning av mark utan gottgörelse underkasta sig
minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som han enligt vattendomstolens
beslut äger tillgodogöra sig, i vidare mån än att för varje
förflutet år utöver tjugu en tjugondei av sådan anpart i vattenmängd
eller fallhöjd, som i 6 § sägs, skall avstås utan ersättning.

8 §•

Har strömfall, där jämlikt denna lag kongsådra linnes, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kongsådra, och har vid tillståndets lämnande gjorts förbehåll om
skyldighet för strömfallets ägare att underkasta sig de inskränkningar
eller jämkningar i avseende å nyttjandet av vattnet i kungsådran eller
de ytterligare villkor för rätten att tillgodogöra sig dess vatten, som
kunna föranledas av ny lagstiftning, skola stadgandena i 6 § träda i
stället för de i sammanhang med tillståndet givna bestämmelser, dock
ej i den män. dessa ålägga strömfallsägaren särskilda skyldigheter beträffande
vid tiden för tillståndets meddelande förhandenvarande intressen.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Har förbehåll med hänsyn till ny lagstiftning icke skett, galle ock vad
nu sagts, där ej strömfallsägaren genom anmälan till vattendomstolen
inom etthundraåttio dagar efter det denna lag trätt i kraft förklarar sig
vilja fortfarande vara underkastad de vid tillståndets beviljande meddelade
bestämmelserna.

Skola stadgandena i 6 § lända till efterrättelse beträffande strömfall,
varom i första stycket förmäles, skall vad i 7 § finnes föreskrivet
äga motsvarande tillämpning å sådant strömfall; dock att de i sistnämnda
§ angivna tider räknas från den dag, då denna lag träder i kraft.

Finnes icke jämlikt denna lag kungsådra i strömfall, som bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, vare strömfallets ägare, såvitt angår sådant i 6 §
avsett företag, om vars utförande fråga väckes efter det denna lag trätt
i kraft, icke underkastad de vid tillståndets beviljande givna bestämmelserna.

9 §•

År, då denna lag träder i kraft, strömfall, där jämlikt denna lag
kungsådra finnes, bebyggt i annan ordning än efter tillstånd, som i 8 §
sägs, eller varder sådant strömfall därefter utan dylikt tillstånd bebyggt
i enlighet med beslut, som meddelats jämlikt äldre lag, vare fallets
ägnre icke på grund av stadgandena i ö § pliktig att utan ersättningunderkasta
sig minskning i den vattenmäDgd eller fallhöjd, som han
lagligen äger tillgodogöra sig medelst byggnaden.

10 §.

År strömfall, som avses i 7 eller 8 §, bebyggt för tillgodogörande
endast av en del av den ägaren tillkommande vattenmängden, skall, ändå
att ägaren efter ty ovan stadgas är pliktig att utan gottgörelse underkasta
sig minskning i det av honom tillgodogjorda vattnet, denna skyldighet
åligga honom allenast, i den mån den obegagnade delen av vattnet
må understiga en tredjedel av vattenmängden eller den mindre del därav,
vilken tages i anspråk för ändamål, som i 6 § omförmäles.

Har, sedan strömfall bebyggts för utnyttjande av en del av vattnet,
ytterligare byggnad skett för tillgodogörande av annan del därav, varde,
såvitt ej stadgandet i 9 § gäller i fråga om förstnämnda del av vattnet,
den i 6 § omförmälda anpart beräknad proportionsvis å de olika vattenmängder,
för vilkas tillgodogörande byggnad sålunda å skilda tider skett.

Tredje särskilda utskottets ull ätande Nr 1.

5)7

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslug.

År stadgandet i 9 § tillämpligt beträffande någon del av vattenmängden
i fallet, skall vatten, som tages i anspråk för något av de i 6 § omnämnda
ändamål, anses belöpa å nämnda del av vattenmängden allenast,
i den mån det i anspråk tagna vattnet överskjuter den av stadgandet
ej berörda vattenmängden.

11 §•

Byggnad, som avser att tillgodogöra helt eller delvis samma vattenmängd
och fallhöjd, som genom förut befintlig byggnad varit utnyttjad,
vare i de hänseenden, som i 7—10 §§ förmälas, utan annan rältsverkan
beträffande den sålunda ånyo tillgodogjorda vattenmängden och fallhöjden
än den byggnad skulle haft, i vars ställe den trätt.

12 §.

Prövas för tillgodoseende av sådant, i 6 § ej omnämnt allmänt
ändamål, som är beroende av vattnets fria framrinnande, nödigt att

l)7ffg''nacl i vattendrag, varest kungsådra finnes, utrives eller ändras, skall
i fråga om skyldighet för byggnadens ägare att utan ersättning vidkännas
därigenom uppkommen förlust i vattenmängd vad i 6 § samt 8—11 §§
finnes föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

13 §.

Där genom förlust i vattenmängd till följd av företag, som avses i
6 §, eller åtgärd enligt 12 § ägare av strömfall eller annat vattenområde
lider skada utöver den, som förlusten i sig innebär, vare han, ändå att
enligt reglerna i 9 kap. eller eljest gällande bestämmelser ersättning för
skadan skolat utgå, ej berättigad till sådan ersättning, i den män skadan
föranledes av förlust, vilken han efter ty i föregående §§ stadgas är pliktig
att utan gottgörelse vidkännas.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

1 §•

Med byggande i vatten avses i denna lag uppförande av damm,
bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom verkställande av
fyllning eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 13

98 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Majits förslag. Utskottets förslag.

havet eller ock på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på
vattenståndet. Till byggande i vatten hänföres ock, sedan byggnad,
som nu sagts, kommit till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete
därå nedom högsta kända vattenståndet.

Vad i denna lag stadgas om byggande i vatten skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde,
som ovan nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt
annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge därstädes.

Byggnad i vatten skall göras
kostnad vinnas med minsta intrång

3 §•

Ej må någon så bygga i vatten,
att genom uppdämning, sänkning
av vattenståndet eller annan inverkan
på vattenförhållandena skada
tillfogas eller intrång göres å annan
tillhörig egendom, vare sig jord,
hus, fiske, bebyggt eller obebyggt
strömfall eller annat, utan så är att
nyttan av byggnaden eller den del
därav, som föranleder skadan eller
intrånget, prövas efter avdrag av
byggnadskostnaden uppgå till ett
värde, motsvarande tre gånger den
skada och det intrång, som göres å
åker och äng, samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom.
I byggnadskostnaden skall
inräknas det belopp, vartill skadan
och intrånget å den byggande tillhörig
egendom må skattas. För
skada och intrång skall ersättning
givas efter ty i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava

§■

så, att ändamålet må utan oskälig
och olägenhet för annan.

3 §•

Ej må någon så bygga i vatten,
att genom uppdämning, sänkning
av vattenståndet eller annan inverkan
på vattenförhållandena skada
tillfogas eller intrång göres å annan
tillhörig egendom, vare sig jord.
hus, fiske, bebyggt eller obebyggt
strömfall eller annat, utan så är att
nyttan av byggnaden eller den del
därav, som föranleder skadan eller
intrånget, prövas efter avdrag av
byggnadskostnaden uppgå till ett
värde, motsvarande tre gånger den
skada och det intrång, som göres å
åker och äng, samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom.
I byggnadskostnaden skall
inräknas det belopp, vartill skadan
och intrånget å den byggande tillhörig
egendom må skattas. För
skada och intrång skall ersättninggivas
efter ty i 9 ''kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

till följd, att ett avsevärt antal bofästa
personer berövas sina bostäder’,
eller att större fabrik eller annan
anläggning, varav många hava uppehälle,
måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas, eller att
odlad jord till en efter ortsförhållandena
betydande omfattning sättes
under vatten eller eljest väsentligt
skadas, eller att fiskerinäring av
större betydenhet lider väsentligt
förfång, må byggnaden, ändå att
nyttan uppgår till värde, som ovan
sagts, icke ske. Lag samma vare,
där genom byggande i vatten skulle
förorsakas sådan bestående ändring
av naturförhållandena, varigenom
väsentligt minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust för
landets djur- eller växtvärld är att
befara.

Där byggnad i vatten prövas vara
av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från
allmän synpunkt, må den tillåtas,
ändå att hinder däremot skulle möta
av vad i första och andra styckena
sägs.

Om byggande, varigenom annans
strömfall eller del av strömfall tillgodogöres,
galle vad i 5—7 §§
finnes stadgat.

Utskottets förslag.

till följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder,
eller att större fabrik eller annan
anläggning, varav många hava uppehälle,
måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas, eller att
odlad jord till en efter ortsförhållandena
betydande omfattning sättes
under vatten eller eljest väsentligt
skadas, eller att fiskerinäring av
större betydenhet lider väsentligt
förfång, må byggnaden, ändå att
nyttan uppgår till värde, som ovan
sagts, icke ske. Lag samma vare,
där genom byggande i vatten skulle
förorsakas sådan bestående ändring
av naturförhållandena, ’ varigenom
väsentligt minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust för
landets djur- eller växtvärld är att
befara.

Prövas byggnad i vatten vara av
synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt, må Konungen, ändå
att hinder mot byggnaden skulle möta
av vad i första och andra styckena
sägs, efter hemställan av vattendomstolen
på sätt i 20 § 2 inom. stadgas,
lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande, varigenom annans
strömfall eller del av strömfall tillgodogöres,
galle vad i 5—7 §§
finnes stadgat.

* §•

Där genom byggande i vatten vållas uppdämning, som hindrar
eller försvårar framtida torrläggning av mark, vare sådant hinder eller

100

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Eungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslug.

försvårande att hänföra till skada i den mening 3 § avser; dock skall
vid jämförelse enligt första stycket av samma § skada i omförmälda
hänseende tagas i beräkning allenast en gång.

5 §.

Tillhör ett strömfall till skilda delar olika ägare, och vill eu av
dem tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, vare
han, där falldelarnas gemensamma tillgodogörande innebär väsentlig
ekonomisk eller teknisk fördel, berättigad därtill mot ersättning, som i
9 kap. skils, såframt han såsom ägare eller på grund av servitutsrätt,
som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den efter
vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller
den del därav, om vars bebyggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller
flera, olika ägare tillhöriga strömfall.

6 §.

Aro å ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans
ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet;
vill denne det ej, äge den, som bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap.
skils, tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt det
prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Har denne
förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande, men kan ej enighet
nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande, bestämme
vattendomstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve vattendomstolen,
åt vilkendera företräde bör givas.

7 §•

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark
eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delägares
förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten
tillhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig
hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig
skada för övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans
med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget, äger mer

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I.

101

Kunyl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag■

än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap.
skils, Irån samfälligheten tillösa sig fallet jämte det utmål, som enligt
bestämmelse vid skifte må finnas avsatt för fallets tillgodogörande.
Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola bestämmas
av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan delägares
förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller annan
mindre anläggning för vattnets tillgodogörande, bjude de andra att taga
del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan
synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, villkor och
tid han må bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må
vara bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända.
äge under de i första stycket omförmälda förutsättningar delägare begagna
sig av lösningsrätt, som där nämnts.

8 §•

Vill någon i vatten, där fisken
har sin gång, göra damm eller annan
byggnad, vare han pliktig att utan
ersättning vidtaga och för framtiden
underhålla nödiga anordningar
för fiskens framkomst eller eljest
för tryggande av fiskets bestånd
samt tillsläppa för ändamålet nödigt
vatten så ock att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter
i övrigt, vilka till följd av byggnaden
må erfordras till skydd för
"fisket. Kan nyttan av ifrågasatt
anordning icke skäligen anses motsvara
den förlust och kostnad, som
därigenom skulle tillskyndas byggnadens
ägare, må dock efter tillstyrkan
av statens fiskeritjänsteman
befrielse från sagda skyldighet medgivas.

8 §•

Vill någon i vatten, där fisken
har sin gång, göra damm eller annan
byggnad, vare han pliktig att utan
ersättning vidtaga och för framtiden
underhålla nödiga anordningar
för fiskens framkomst eller eljest
för tryggande av fiskets bestånd
samt tillsläppa för ändamålet nödigt
vatten så ock att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter
i övrigt, vilka till följd av byggnaden
må erfordras till skydd för
fisket. Kan nyttan av ifrågasatt
anordning icke skäligen anses motsvara
den förlust och kostnad, som
däi''igenom skulle tillskyndas byggnadens
ägare, må dock efter inhämtat
yttrande av statens fiskeritjänsteman
befrielse från sagda skyldighet
medgivas.

102

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

9 §•

Kronan, kommun eller hushållningssällskap
äge rätt att i eller invid
vattendrag, där till följd av naturförhållandena
eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras,
för fiskens framkomst anordna särskild
fiskväg eller eljest vidtaga
anstalter för fiskets befrämjande
ävensom taga i anspråk det vatten,
som för ändamålet erfordras. Beträffande
företag, som nu nämnts,
gälle vad angående byggande i
vatten finnes föreskrivet; dock utföre
bestämmelserna i 3 § första
stycket icke hinder för sådant företag,
där ej genom detsamma synnerligt
men tillskyndas den, som
äger råda över vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om utvidgande
eller förbättrande av befintlig
fiskvåg eller annan anordning
till fiskets befrämjande.

9 §.

Kronan, kommun eller hushållningssällskap
äge rätt att i eller invid
vattendrag, där till följd av naturförhållandena
eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras,
för fiskens framkomst anordna särskild
fiskvåg eller eljest vidtaga
anstalter för fiskets befrämjande
ävensom taga i anspråk det vatten,
som för ändamålet erfordras. Beträffande
företag, som nu nämnts,
gälle vad angående byggande i
vatten i denna lag finnes föreskrivet;
dock utgöre bestämmelserna
i 3 § första stycket icke hinder för
sådant företag, där ej genom detsamma
synnerligt men tillskyndas
den, som äger råda över vattnet,
eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om utvidgande
eller förbättrande av befintlig
fiskväg eller annan anordning
till fiskets befrämjande.

10 §.

Bygges damm för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft, eller
göres för nämnda ändamål annan byggnad i vatten, varigenom de
naturliga vattenståndsförhållandena ändras, vare byggnadens ägare pliktig
att till befrämjande av fisket inom landet från och med året näst efter
det, då arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehålies,
erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst en krona för varje
hästkraft, som vid lågvatten kan uttagas vid byggnaden. Göres byggnad
i vatten för reglering av vattnets avrinning eller för tillgodogörande
av vattnet annorledes än såsom drivkraft, vare lag samma, dock att i

Tredje säl skilda utskottets utlåtande Nr 1.

10H

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

sådant fall avgiften skall beräknas efter den före regleringen framrinnande
lågvattenmängden eller, där fråga är om vattnets tillgodogörande,
efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden uttagas,
samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter.
Göres byggnad såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för
reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden
vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det
huvudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs, skall inom ovan angivna gränser,
efter förslag av statens fiskeri tjänsteman, bestämmas med fäst avseende
bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om
med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i övrigt samt
dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre menlig,
om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 8 § förpliktats att vidtaga
och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna
dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Där genom byggnad, som i första stycket avses, allenast obetydlig
ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas, må befrielse från ovan
stadgad skyldighet medgivas.

Varder byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ombyggd eller
ändrad, och medför ombyggnaden eller ändringen väsentligt större skada
å fisket än den byggnaden förut orsakat, skola de i första och andra
styckena givna bestämmelserna lända till efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § förmäles, skall indrivas och för det
därmed avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

a §•

1 eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden
göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att
leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för
det därmed avsedda ändamålet. Lag samma vare, där någon vill bygga
i allmän flottled.

12 §. 12 §.

Ej må så byggas i vatten, att Ej må så byggas i vatten, att
menlig inverkan på klimatet eller menlig inverkan på klimatet eller

104

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
på allmänna hälsotillståndet vållas
eller eljest allmänna intressen i avsevärd
män förnärmas.

År naturminnesmärke ej i laga
ordning fridlyst, böra likväl till bevarande
därav vid byggande i vatten
vidtagas sådana anordningar, som
utan att i nämnvärd mån betunga
företaget med kostnader må anses
för ändamålet lämpliga.

Utskottets förslag.

på allmänna hälsotillståndet vållas
eller eljest allmänna intressen i avsevärd
mån förnärmas.

År naturminnesmärke ej i laga
ordning fridlyst, böra likväl till bevarande
därav vid byggande i vatten
vidtagas sådana anordningar, som
utan att för företaget medföra kostnader
av betydenhet må anses för
ändamålet lämpliga.

13 §•

Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas,
att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled
eller av allmän flottled eller av fiskvåg eller för befrämjande av
annat allmänt eller enskilt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma,
ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes,
skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna
så inrättas, att företag; som nu nämnts, såvitt möjligt icke försvåras.

14 §.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten, att å annan
tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet,
eller att å annans grund i eller vid vattendrag verkställes grävning,
sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande
eller minskande av skada, vare ägare av fastighet, som sålunda
tages i anspråk, pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning,
som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans mark framdraga ledning
för vatten till husbehovs förbruka ing gälle vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskvåg eller
vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller
till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske
inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas
annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning.

15 §.

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan
tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

lOf»

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom
att, efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägaren
skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt
taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och
olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas
enligt reglerna i 9 kap.

16 §.

Där utmål för vattenkraftstation med eller utan elektrisk utrustning
icke utan oskäliga kostnader annorledes står till buds, vare ägare
av mark vid eller i närheten av vattendraget pliktig att mot ersättning,
som i 9 kap. sägs, till sådant utmål upplåta det område, som för
ändamålet oundgängligen tarvas.

17 §■

Ej må för ändamål, som i 14 och 16 §§ nämnts, tagas i anspråk
tomtplats, trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan
undvikas.

18 §.

Skall ersättning för förlorad vattenkraft,
efter ty i 9 kap. skils,
lämnas genom tillhandahållande av
kraft medelst elektrisk överföring,
och tarvas att ledning framdrages
över område, tillhörigt annan än
ersättningsgivaren eller ersättningstagaren,
bestämmer Konungen ledningens
sträckning enligt de grunder,
som i fråga om elektriska starkströmsledningar
äro i lag stadgade;
och skall, jämväl såvitt angår kronan
tillhörig fastighet, beträffande skyldighet
att för ledningens framdragande
avstå eller upplåta mark så
ock angående ersättning samt sättet

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

18 §.

106

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
för ersättningens bestämmande gälla
vad som finnes stadgat för det fall,
att Konungen prövat nödigt, att
jord eller lägenhet, som tillhör enskild
man, menighet eller inrättning,
användes till framdragande av elektrisk
starkströmsledning. Erfordras
ledning allenast över mark, tillhörig
ersättningsgivaren och ersättningstagaren,
eller skall kraft tillhandahållas
genom mekanisk överföring,
vare lag som i 14 § sägs.

Såvitt angår eljest stadgad skyldighet
för den, som vill utföra
elektrisk anläggning, att under vissa
förutsättningar söka Konungens tillstånd
till företaget, vare jord eller
lägenhet, tillhörig den, till vilken
kraftöverföring sker i ersättning för
förlorad vattenkraft, ansedd lika
med mark, som tillhör anläggningens
ägare. Där Konungens tillstånd
erfordras, skall sådant tillstånd
lämnas för den tid rätten till ersättning
medelst elektrisk överföring
äger bestånd.

Utskottets förslag.

för ersättningens bestämmande gälla
vad som finnes stadgat för det fall,
att Konungen prövat nödigt, att
jord eller lägenhet, som tillhör enskild
man, menighet eller inrättning,
användes till framdragande av elektrisk
starkströmsledning. Erfordras
ledning allenast över mark, tillhörig
ersättningsgivaren och ersättningstagaren,
eller skall kraft tillhandahållas
genom mekanisk överföring,
vare lag som i 14 § sägs.

Såvitt angår eljest stadgad skyldighet
för den, som vill utföra
elektrisk anläggning, att under vissa
förutsättningar söka Konungens tillstånd
till företaget, vare jord eller
lägenhet, tillhörig den, till vilken
kraftöverföring sker i ersättning för
förlorad vattenkraft, ansedd lika
med mark, som tillhör anläggningens
ägare. Där Konungens tillstånd
erfordras, skall sådant tillstånd
avse den tid rätten till ersättning
medelst elektrisk överföring äger
bestånd.

19 §.

Den, som med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vill tillgodogöra
sig annan tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där
för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras,
pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill
ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning
efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet
och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att
fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet
om ändringen bestämmes.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

107

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

20 §.

Ej må i älv, ström, å eller större
bäck arbete för uppförande eller
förändrande av damm påbörjas,
förrän efter ansökan i den ordning,
som i 11 kap. sägs, vattendomstolen
meddelat besked, huru och under
vilka villkor arbetet må göras. Om
genom annat byggande i älv, ström,
å eller större bäck märkbar inverkan
kan ske på vattenståndet eller vattnets
lopp, galle ock därom vad nu
sagts, såframt det ej är uppenbart,
att varken allmän eller enskild rätt
genom byggnaden förnärmas.

Aro i andra fall än ovan nämnts
sannolika skäl, att genom byggande
i vatten allmän eller enskild rätt
förnärmas, erfordras jämväl domstolens.
prövning; dock äge vad nu
sagts icke tillämpning i fråga om
fiskebyggnad i vatten, där varje
svensk undersåte äger rätt att fiska,
ej heller beträffande sådan byggnad
i annat vatten, såframt det icke kan
antagas, att byggnaden förnärmar
allmän rätt eller inverkar på vattenståndet
eller vattnets lopp.

Tarvas till följd av inträffad skada
å byggnad i vatten eller å annan
egendom eller till förekommande av
dylik skada, att ändrings- eller reparationsarbete
utan dröjsmål verkställes
å byggnaden, må arbetet,
ändå att detsamma är av den beskaffenhet,
som i första eller andra
stycket sägs, ske utan föregången

20 §.

1 vurm. Ej må i älv, ström, ä
eller större bäck arbete för uppförande
eller förändrande av damm
påbörjas, förrän efter ansökan i den
ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen
meddelat besked, huru
och under vilka villkor arbetet må
göras. Om genom annat byggande
i älv, ström, å eller större bäck
märkbar inverkan kan ske på vattenståndet
eller vattnets lopp, gälle
ock därom vad nu sagts, såframt
det ej är uppenbart, att varken
allmän eller enskild rätt genom
byggnaden förnärmas.

Aro i andra fall än ovan nämnts
sannolika skäl, att genom byggande
i vatten allmän eller enskild rätt
förnärmas, erfordras jämväl domstolens
prövning; dock äge vad nu
sagts icke tillämpning i fråga om
fiskebyggnad i vatten, där varje
svensk undersåte äger rätt att fiska,
ej heller beträffande sådan byggnad
i annat vatten, såframt det icke
kan antagas, att byggnaden förnärmar
allmän rätt eller inverkar
på vattenståndet eller vattnets lopp.

108

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag.

prövning av vattendomstolen; men
åligge det byggnadens ägare att,
där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet,
ofördröjligen efter dess
verkställande hos vattendomstolen
göra ansökan om godkännande av
arbetet.

Där någon ärnar verkställa byggnad
i vatten, varför ej erfordras
vattendomstolens prövning, stånde
honom ändock fritt, om han så
önskar, att till beredande av trygghet
för framtiden medelst ansökan
påkalla sådan prövning.

Utskottets förslag.

stycket sägs, ske utan föregången
prövning av vattendomstolen; men
åligge det byggnadens ägare att,
där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet,
ofördröjligen efter dess
verkställande hos vattendomstolen
göra ansökan om godkännande av
arbetet.

2 mom. Finner vattendomstolen
vid prövning, som i 1 mom. sägs,
tillämnad byggnad, mot vilken hinder
skulle möta av bestämmelserna i 3 §
första och andra styckena, med hänsyn
till stadgandet i tredje stycket i
samma § ändock böra tillåtas, skall
frågan härom av domstolen hemställas
Konungens avgörande.

21 §.

Vad i särskilda författningar finnes eller kan varda stadgat angående
särskilt tillstånd till byggande i eller vid allmän hamn eller annan allmän
farled vare jämte föreskrifterna i 20 § till efterrättelse gällande.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20
§, medgivande att bygga i vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig
laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa och
för framtiden bibehålla byggnaden jämte de anläggningar, vilka efter
ty förut sagts med byggnaden äga samband, som ock, där med byggnaden
avses tillgodogörande av vattnet, beträffande rätten därtill, dock

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I.

109

Kungl. Maj;ts förslag. Utskottets förslag.

med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt
med iakttagande av vad i 4 och 9 kap. linnes stadgat angående förnyad
prövning i vissa fall.

Hurusom under viss förutsättning beslutet är gällande även i fråga
om rätten till annat vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden,
därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap.
63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det
avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd; och må förty
därefter sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens
prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas
giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt
men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda
tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande
på högst tio år.

1 mom. Avses med beslut, som
i 22 § sägs, byggnad för tillgodogörande
av vatten, och vilar beslutet
på antagande, att vattnet tillhör
fastighet, för vilken sökanden såsom
ägare fört talan i målet, må, utan
hinder av vad i 22 § stadgas, påstående,
som grundas därå, att vattnet
eller del därav tillhör annan fastighet
eller utgör oskift samfällighet
för liera fastigheter eller ock allmän
egendom, väckas intill dess fem år
arått till ända från det beslutet vunnit
laga kraft och tillika två år förflutit
antingen efter utgången av den i
beslutet eller sedermera i anledningav
ansökan om anstånd bestämda
tid för byggnadens fullbordande eller
ock, där byggnaden dessförinnan fullbordats
och efter besiktning anteckning
därom gjorts i vattenboken,

23 §.

påstående, som grundas därå, att
vattnet eller del därav tillhör annan
fastighet eller utgör oskift samfällighet
för flera fastigheter eller
ock allmän egendom, väckas intill
dess fem år gått till ända från det
beslutet vunnit laga kraft och tillika
två år förflutit antingen efter utgången
av den i beslutet eller sedermera
i anledning av ansökan om
anstånd bestämda tid för byggnadens
fullbordande eller ock, där byggnaden
dessförinnan fullbordats och
efter besiktning anteckning därom

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungi. Majds förslag.
från dagen för sådan anteckning.
Försittes tid, som nu nämnts, vare
den på beslutet grundade rätten till
vattnets tillgodogörande fri från
klander, där den, som erhållit medgivandet
att uppföra byggnaden,
vid tiden för beslutets meddelande
varit i god tro rörande rätten till
vattnet eller ock någon, till vilken
byggnaden sedermera må hava övergått,
i god tro rörande sagda rätt
förvärvat byggnaden.

Bifalles talan, som i första stycket
sägs, vare, där den anhängiggjorts,
sedan byggnaden fullbordats eller
arbetet därå börjats, byggnadens
ägare, såframt han varit i god tro,
icke pliktig att avstå vattnet, med
mindre gottgörelse lämnas honom
för byggnadens värde i det skick,
vari den befanns, då han blev instämd
i saken, ävensom för nödigkostnad,
som han därefter nedlagt
å byggnaden; dock skall, då fråga
är allenast om en del av det vatten,
för vars. tillgodogörande byggnaden
är avsedd, den vinnande icke vara
skyldig att av sagda värde och kostnad
ersätta mera än som belöper
å den del av byggnaden, vilken
genom vattnets avstående blir för
ägaren onyttig. Vill byggnadens
ägare hellre än att avstå vattnet i
stället ersätta vattenkraften efter
reglerna i 9 kap., vare han berättigad
därtill, om han anhängiggör
talan därom hos vattendomstolen
inom trettio dagar, efter det domen

Utskottets förslag.

gjorts i vattenboken, från dagen
för sådan anteckning. Försittes tid,
som nu nämnts, vare den på beslutet
grundade rätten till vattnets tillgodogörande
fri från klander, där
den, som erhållit medgivandet att
uppföra byggnaden, vid tiden för
beslutets meddelande varit i god
tro rörande rätten till vattnet eller
ock någon, till vilken byggnaden
sedermera må hava övergått, i god
tro rörande sagda rätt förvärvat
byggnaden.

Bifalles talan, som i första stycket
sägs, vare, där den anhängiggjorts,
sedan byggnaden fullbordats eller
arbetet därå börjats, byggnadens
ägare, såframt han varit i god tro,
icke pliktig att avstå vattnet, med
mindre gottgörelse lämnas honom
för byggnadens värde i det skick,
vari den befanns, då han blev instämd
i saken, ävensom för nödigkostnad,
som han därefter nedlagt
å byggnaden; dock skall, då fråga
är allenast om en del av det vatten,
för vars tillgodogörande byggnaden
är avsedd, den vinnande icke vara
skyldig att av sagda värde och
kostnad ersätta mera än som belöper
å den del av byggnaden, vilken
genom vattnets avstående blir för
ägaren onyttig. Vill byggnadens
ägare hellre än att avstå vattnet i
stället ersätta vattenkraften efter
reglerna i 9 kap., vare han berättigad
därtill, om han anhängiggör
talan därom hos vattendomstolen
inom trettio dagar, efter det domen

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungt. Maj:ts förslag.

i tvisten om vattnet vunnit laga
kraft, och därefter behörigen fullföljer
samma talan. Den, som återvunnit
vattnet, må ock av vattendomstolen
berättigas att, mot avstående
av rätten till vattnets tillgodogörande,
av byggnadens ägare
erhålla ersättning för vattenkraften
enligt nämnda regler, såframt han
därom för talan inom tid, som nyss
sagts, och väsentlig olägenhet icke
därigenom skulle tillskyndas byggnadens
ägare.

2 mom. Där beslut, varigenom
medgivande lämnas till byggnad
för tillgodogörande av allenast en
del av det framrinnande vattnet,
vilar på antagande, att jämväl vattnet
i övrigt i strömfallet eller den del
därav, vars fallhöjd tages i anspråk,
tillhör fastighet, för vilken sökanden
såsom ägare fört talan i målet,
skall vad i 1 mom. första stycket
är stadgat äga motsvarande tillämpning
i fråga om det sålunda ej
tillgodogjorda vattnet; motliggande
fastighets rätt •dock oförkränkt.

Utskottets förslag.

2 mom. Där beslut, varigenom
medgivande lämnas till byggnad för
tillgodogörande av allenast en del
av det framrinnande vattnet, vilar
på antagande, att jämväl vattnet i
övrigt i strömfallet eller den del
därav, vars fallhöjd tages i anspråk,
tillhör fastighet, för vilken sökanden
såsom ägare fört talan i målet, skall
vad i 1 mom. första stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning i
fråga om det sålunda ej tillgodogjorda
vattnet. Avser heslutet allenast
den del av vattnet, sota tillhör strömfallets
ena sida, gälle ock vad nu
sagts i den mån ej andra sidans rätt
trädes för när.

24 §.

Där genom byggnad, vilken verkställts i enlighet med beslut, som
i 22 § sägs, eller genom hushållningen med vattnet i överensstämmelse
med reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets
meddelande icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen
i 22 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa
anspråk å ersättning enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk

112

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för att kunna upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom
fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen i beslutet
må hava föreskrivit, räknat från utgången av den för byggnadens fullbordande
i beslutet eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd
bestämda tiden.

År skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet,
må inom tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke,
talan föras om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande hushållningen
med vattnet och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana
förändringar i byggnadens anordnande, som utan att förnärma tredje
mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att
förebygga eller i största möjliga män minska skadan eller intrånget för
framtiden.

25 §.

Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande enligt denna
eller äldre lag därtill erhållits, vare ägaren berättigad att medelst ansökan
i den ordning, som i 11 kap. sägs, påkalla prövning av byggnadens
laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut skall vad i
22—24 §§ finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

26 §.

Har, efter det denna lag trätt i kraft, byggnad i vatten verkställts
utan föregående prövning av domstol, vare byggnadens ägare bevisningsskyldig
i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena
i vattnet.

27 §.

Har vid byggnad i vatten utsatts vattenmärke till utmärkande av
tillåten dämningshöjd eller till betecknande av det vattenstånd, under
vilket vattnet ej må sänkas, skola de i sammanhang därmed meddelade
bestämmelser om hushållningen med vattnet av byggnadens ägare noga
iakttagas. Finnes vattenmärke utsatt till utmärkande av tillåten dämningshöjd,
utan att särskilda bestämmelser meddelats om hushållningen med
vattnet, åligge honom att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara,
att vattnet ej må stiga över märket.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

113

28 §.

År för dammluckas öppnande vise tid i laga ordning bestämd
eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given, lände
det till efterrättelse.

29 §.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats
bestämmelser om hushållningen med vattnet, skall dammlucka eller däremot
svarande inrättning för vattnets avlopp hallas öppen, när sadant
tarvas till förekommande av skada för dem, som ovan eller nedan äga
jord, strömfall eller annan egendom.

30 §.

Ändå att viss tillåten dämningshöjd är bestämd, må ej det tillrinnande
vattnet, med mindre särskild rättighet därtill förefinnes, innehållas
till förfång för allmänna eller enskilda intressen, som äro beroende
av vattnets lopp nedom dammen.

31 §.

Ågai’e av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen
vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen
söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda
rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande
av vattenkraften i honom tillhörigt strömfall. Ärende, som nu
nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder,
och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämpliga delar vad
ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen,
eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan
av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det
kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan
parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sadana bestämmelser,
som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden
förebygga skadan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) la

114

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

32 §.

Ej må vid avtappning så mycket vatten på en gång framsläppas,
att allmän eller enskild rätt sättes i fara.

33 §.

Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i underhållet
kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla
byggnaden så, att sådan fara förebygges.

34 §.

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant
vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på
vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning
medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre
nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen
om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande
medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom,
må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva’
att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden,
intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så
som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt
lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada,
skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen
åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom
nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende
å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att,
där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den,
vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad!

»■^ar’ Pa sf^ ^ andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt
åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,
skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren
i det tingslag eller hos rätten i den stad, där egendomen är belägen;
och värde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd
utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

115

Tredje, särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

35 §.

I vatten må ej utkastas eller utsläppas fast avfall från sågverk,
fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fasta
föremål eller ämnen, om därigenom uppgrundning eller hinder för vattnets
fria lopp till men för allmän eller enskild rätt förorsakas eller skäligen
kan befaras; sker det, äge Konungens befallningshavande stadga vitesförbud,
där ansvar å förfarandet ej finnes särskilt stadgat, så ock vid
vite eller annat äventyr tillhålla den skyldige att vidtaga erforderliga
åtgärder till uppgrundningens eller hindrets borttagande. Där fråga är
om avfall vid skogsavverkning, må, ändå att avverkningsrätten är till
annan upplåten, föreläggande, som nyss sagts, givas jämväl skogsmarkens
ägare, dock endast såvitt angår vattendrag mom -honom tillhörigt
område; ägaren likväl obetaget att av den skyldige söka åter vad han
till följd av föreläggandet nödgats utgiva.

Vad sålunda stadgats om utkastande eller utsläppande av fasta
föremål eller ämnen galle ock beträffande sådana föremåls eller ämnens
uppläggande på stranden så nära vattnet, att de kunna däri nedsköljas.

Om utsläppande i vatten av ämnen, varigenom vattnet kan förorenas,
gälle vad särskilt är eller kan varda stadgat.

36 §.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av
nöden, äge den, som av uppgrundningen kan lida men, verkställa utan
vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans
område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Vill
den, som ämnar företaga rensning, hos vattendomstolen påkalla prövning
av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om sådan prövning
vad angående byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning,
som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i
26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om ej avsevärda
olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till
lämpligt ställe i närheten. Lider markens ägare men av upplaget, njute
ersättning, som i 9 kap. sägs.

116

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

37 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt
lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om
rensning i 36 § är sagt, dock att, där ej återställandet sker omedelbart
efter förändringen, vad i 20 § finnes stadgat om byggande i vatten skall
äga motsvarande tillämpning. Varder ej inom tre år från det förändringen
inträtt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och därefter utan oskäligt
dröjsmål fullföljd, vare den, som vill återföra vattnet, skyldig ersätta
kostnad, som efter förändringen antingen blivit nedlagd å mark, varifrån
vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande av vattnet i dess nya lopp
eller läge, och som genom vattnets återförande skulle bliva utan nytta.
Har någon i tio år varit i besittning av förmån, som skulle genom
återförandet gå förlorad, galle beträffande dylik åtgärd vad om vattnets
bortledande är stadgat.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande
av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän
farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark eller avledande
av kloakvatten, skola stadgandena i detta kap. äga tillämpning endast,
såvitt sådant finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

39 §.

Utöver vad i detta kap. är sagt om byggande i vatten i allmänhet
skall beträffande fiskebyggnad lända till efterrättelse jämväl vad därom
finnes särskilt stadgat.

40 §.

Vad i 3 § stadgas därom, att
byggande i vatten till skada för annan
tillhörig egendom må ske allenast
under förutsättning, som i sagda §
angives, skall, utom såvitt angår skyldighet
att ersätta skadan, ej äga
tillämpning i fråga om uppförande

40 §.

Vad i denna lag finnes stadgat om
byggande i vatten skall jämväl äga
tillämpning i fråga om uppförande
av bro eller annat byggande i vatten
för allmän väg eller för järnväg,
vare sig statens eller enskild, till
vars anläggande Konungen lämnat

117

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kunyl. Maj:ts förslag.
av bro eller annat byggande i vatten
för allmän väg eller för järnväg,
vare sig statens eller enskild, till
vars anläggande Konungen lämnat
tillstånd, men skall vad i övrigt finnes
i denna lag föreskrivet om byggande
i vatten tillämpas jämväl beträffande
företag, som nu nämnts.

Har Konungen för någon orts
förseende med dess behov av vatten
eller för annat i 38 § ej omnämnt
allmänt ändamål prövat nödigt, att
vatten ur sjö eller vattendrag ledes
bort för att annorstädes nyttjas,
gälle i fråga om dylikt företag vad
i första stycket sägs.

Utskottets förslag.

tillstånd; dock utgöra bestämmelserna
i 3 § första stycket icke hinder
för företag, som nu nämnts.

Har Konungen för någon orts
förseende med dess behov av vatten
eller för annat i 38 § ej omnämnt
allmänt ändamål prövat nödigt, att
vatten ur sjö eller vattendrag ledes
bort för att annorstädes nyttjas,
galle i fråga om dylikt företag vad
i första stycket sägs.

41 §.

Genom vad i detta kap. finnes föreskrivet göres ej rubbning i den
rätt och frihet, som är förunnad bergverk, kvarnar och fiskeverk, ej
heller i annan rättighet att stänga eller uppdämma vattendrag eller i
ovngt förfoga över vattnet; dock vare den, som njuter sådan rättighet
till godo, icke fri från skyldighet att, efter ty förut är i detta kap.
stadgat, tala förlust, skada eller intrång till förmån för den, som äger
eller vill verkställa byggnad i vatten, eller till fiskets befrämjande.

3 KAP.

Om vattenreglering.

Om vattenreglering med tvångsdelaktighet.

1 §•

4 .. ™ ä°are ay strömfall till gemensamt gagn för sig och annan

stiomfallsägare reglera vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling
eller i vattendrag för åstadkommande av bättre hushållning

118

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet att utnyttja
vattenkraften i fallen, och påfordrar han, att övriga strömfallsägare,
vilka hava gagn av företaget, skola efter ty nedan sägs taga del i
kostnaden för detsamma, äge han vitsord till företaget, såframt mer än
hälften av den beräknade båtnaden därav belöper å det eller de strömfall,
som tillhöra honom eller honom och andra, vilka förena sig med
honom om företaget.

2 §•

I fråga om rätt att verkställa vattenregiering, som i 1 § sägs, så,
att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan
på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å jord, hus,
fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annan egendom skall vad
i 2 kap. 3 § stadgas angående byggande i vatten äga motsvarande tilllämpning,
dock att skada eller intrång å egendom, tillhörig deltagare i
företaget, skall likställas med skada eller intrång å annans egendom.

I den mån ej särskilda stadganden givas i detta kap., skola beträffande
företag, varom nu är fråga, jämväl övriga bestämmelser i 2 kap.
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Alla strömfall, för vilka vattenreglering, som i 1 § sägs, medför
båtnad, utgöre i avseende å företaget en samfällighet med skyldighet
för ägarna, med de inskränkningar nedan stadgas, att taga del i kostnaden
för företaget, envar i mån av värdet å den båtnad, som beredes
hans strömfall.

Vid uppskattning av båtnad genom vattenregiering skola, dar ej
samfällighetens delägare annorledes överenskommande i 9 kap. stadgade
grunder beträffande värdering av vattenkraft, för vilken ersättning skall
givas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 4

4 §•

Omfattar företag, som i 1 § avses, reglering av två eller flera
sjöar eller skilda sträckor i vattendrag, för vilkas reglerande tarvas sarskilda
dammbyggnader eller eljest särskilda anläggningar, skall kostnaden
för varje sådan del av företaget särskilt beräknas och å de ström -

119

Tredje särskilda utskottets utlutande Nr J.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslug.

'' 72 80111 hr fagn darav’ fördelas i av värdet å den båtnad,

n ilti tPri!11 be-re,de8, J°rty vare e-i 1 falI> som nu nämnts, någon

fö ^itt 1 d f if • ,k°8tnaden för Sådan deI av ^gleringen, varav han
toi sitt strömfall ej har nytta.

* §•

Ej vare ägare av strömfall skyldig att vidkännas större bidrag till

(len b''ovJ01i Utf°rande/n ™tt™Teglermg än som svarar mot värdetå
den båtnad hans strömfall därigenom beredes, -utan så är att lian sökt
företaget. Likställd med sökanden vare den, som förenat sig med
honom om företaget eller för vinnande av ökad båtnad fört talan, som
föranlett större anläggning än sökanden äskat.

6 §•

• •..|Agarf, aV stromfall inom regleringssamfällighet vare, såframt han
ej sjalv sökt vattenregleringen eller efter ty i 5 § sägs är likställd med
anden, icke skyldig att deltaga i kostnaden för företaget, förrän han
begagnar den genom regleringen vunna förbättringen. Den å hans fall
be opande andel i kostnaden skall, intill dess den varder av honom erlao-d
galdas av Övriga delägare i samfälligheten med fördelning dem emellan
jamhkt bestämmelserna i 3-5 §§; och åligge den, som efter regleringens
orande trader till företaget, att taga del jämväl i sådan kostnad, Ln
belöper a strömfall, för vars ägare betalningsskyldighet ännu ej inträtt.

fall Innn l anläggning för tillgodogörande av ström j

•,v ," .rfjg e1lingfamfälliglieten andrad, eller införes vid anläggningens

1 adi <?rdmng’, dler Varder förut obegagnat strömfall inom

samfalligheten bebj^ggt, skall, såframt ej annat förhållande är uppenbart

eller kan visas agaren av strömfallet anses hava tagit den genom regleringen
vunna förbättringen i bruk. ° ®

ji, Stromföllsagare, som efter regleringens utförande inträder såsom

underhåll r % PHktig att taga del 1 sådana utgifter för

SÄ4 deBsfönnnan gjorts. Har för regleringen verk .

''V , bet.e mast tdl folJd av Olyckshändelse eller annan likartad omständighet
i avsevard man omgöras eller ändras, skall kostnaden därför
laknas såsom anläggningskostnad.

tacrc> Är-7d dei\ tld’ då stl''ömfallsägare efter ty ovan sägs är pliktig att
taga del i kostnaden for vattenreglering, byggnad eller annan anläggning,

120

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Harts förslag. Utskottets förslag.

som för företaget utförts, i sådant skick, att dess värde kan anses
väsentligt minskat, äge vattendomstolen på därom framstam yrkande
föreskriva, att den kostnad, vari strömfallsägaren har att taga del,
skall beräknas till mindre belopp än det, vartill anläggningskostnaden

uppgaU. ^ gQm gtrömfallsägare, vilken efter regleringens utförande

inträder såsom deltagare i företaget, bar att gälda, skall ej beraknas
ränta för tiden före betalningsskyldighetens inträde.

7 §•

Har efter det medgivande lämnats till utförande av vattenreglering,
som i 1 8 sägs, strömfall inom regleringssamfälligheten övergått till ny
ägare, vare järn väl denne pliktig att efter ty ovan stadgats taga del i
kostnaden för företaget; dock skall, där föregående agares skyldighet
att erlägga å strömfallet belöpande andel i kostnaden blivit genom, dom
eller annorledes fastställd eller, oavsett huruvida den genom regleringen
vunna förbättringen av denne tagits i bruk, åvilat honom, ny ägare
ei svara för bidrag, som förfallit till.betalning mer än ett ar innan han
blev ägare till strömfallet eller, om han inropat fallet a exekutiv auktion,
för bidrag, som före försälj ningsdagen förfallit till betalning.

8 §•

Har kommun, som av vattenreglering enligt 1 § tillskyndas stadigvarande
nytta i annat hänseende än såsom strömfallsagare, till regleringens
utförande lämnat visst anslag, med förbehåll om delaktighet i
företao-et, vare kommunen ansedd såsom deltagare i detsamma, darvi
som grund för delaktigheten skall gälla anslagets storlek i förhållande
till den av vattendomstolen beräknade kostnaden för regleringens utförande;
dock må båtnaden för kommunen i ovannämnda hänseende
ei tagas i beräkning vid avgörande, om företaget må komma till stan .

Vad nu sagts om kommun gälle även om kronan och landsting.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att
densamma länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan
allmän farled, för allmän flottled eller för kloakledning eller annan av -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

121

Kungi. Mgj.-ts förslag. . Utskottets förslag.

loppsledning för spillvatten, må ägaren av farleden, flottleden eller kloakeller
avloppsledningen, dill- den vunna nyttan kan uppskattas till visst
penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på en
gång eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del
av nämnda belopp, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets
anläggningskostnad och å den andra den båtnad, som företaget
beräknats medföra för strömfall. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas
ej delaktighet i företaget, och vare förty bidragsgivaren ej skyldig att
taga del i framtida kostnad för detta.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga,
den till godo, som givit anslaget.

10 §.

Byggnad i vatten eller annan anläggning, som gjorts för vattenreglering,
skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna
i företaget behörigen underhållas. Beträffande fördelningen av kostnad
för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka
icke äro att hänföra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar
vad i 3, 4, 6 och 8 §§ är stadgat.

11 §•

Ej må vattenreglering, som i 1 § avses, verkställas förrän efter
ansökan i den ordning 11 kap. stadgar vattendomstolen meddelat besked,
huru och under vilka villkor företaget må utföras, så ock angående
delaktigheten i kostnaden för företaget.

12 §.

Har till vattenreglering, som i 1 § sägs, medgivande i laga ordning
erhållits, skola stadgar antagas rörande handhavandet av de med
företaget förenade angelägenheter så ock styrelse för företaget utses.

Vid antagande av stadgar gälle i fråga om rösträtt och besluts
fattande vad i 22 § finnes föreskrivet.

13 §.

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffande
företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.)

122

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. ■ Utskottets förslag.

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet
;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall
hållas;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde,
då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område,
som lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot
denna eller annan lags föreskrifter.

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av
Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller
i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid granskningen
skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter
för tillgodoseende av sådana ström fallsägares rätt, för vilka efter
ty i 6 § sägs skyldighet att deltaga i företaget framdeles kan komma
att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den
varder i nyssnämnda ordning fastställd.

14 §.

Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda
samt anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallningshavande,
må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till
förfång för annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen
göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

Éå anmälan om val av styrelse eller om ändring i dess sammansättning
skett, skall på deltagarnas i företaget bekostnad kungörelse därom
införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

15 §.

Till ledamot av styrelsen för vattenregleringsföretag må ej utses
annan än här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt fall

Tredje särskilda utskottets utlåtande. Nr l.

123

Kunyl. Maj:ts förstäf/. Utskottets förslug.

Konungen medgiver, att styrelsen må till viss de], ej överstigande en
tredjedel av hela antalet, bestå av medborgare i annat land eller å utrikes
ort bosatta svenska medborgare.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått
till ända, må lian skiljas från uppdraget genom beslut av deltagarna i
företaget.

16 §.

Konungen äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl
prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag.
Sådan styrelseledamot äge samma rätt att deltaga i handhavandet av de
med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit
i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som
bestämmes av Konungen.

17 §•

Har av deltagarna vald styrelseledamot avgått eller den tid, för
vilken han blivit vald, gått till ända utan att anmälan om nytt val skett,
och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslutför, äge Konungens
befallningshavande på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende
därav, att behörig styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter
inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen
ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de
med företaget förenade angelägenheter och företräda deltagarna på sätt
om styrelsen finnes nedan stadgat.

Förordnande av syssloman skall på deltagarnas bekostnad kungöras
så som i 14 § sägs. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode, som bestämmes
av Konungens befallningshavande.

18 §.

Styrelsen för vattenregleringsföretag äge ombesörja verkställandet
av erforderliga arbeten för företaget, hos deltagarna uttaga härför nödiga
bidrag på sätt i 20 § stadgas och i övrigt, i enlighet med vad i stadgarna
eller genom deltagarnas beslut, där detta ej är mot stadgarna
eller mot lag stridande, föreskrivits, handhava de med företaget förenade
angelägenheter. Styrelsen äge att i allt vad som rör deltagarna i före -

124

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

taget samfällt själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje
man handla å deltagarnas vägnar än även inför domstolar och andra
myndigheter företräda deltagarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning i
mål, som rör företaget, så ock annat meddelande i fråga om företaget
skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

19 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämt i
stadgarna, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot av- styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga
rörande avtal mellan honom och deltagarna i företaget samfällt, ej heller
angående avtal mellan deltagarna och tredje man, där han i frågan äger
ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot deltagarnas. Vad sålunda
stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

20 §.

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall, där ej annan ordning linnes
i stadgarna föreskriven, verkställas sålunda, att styrelsen upprättar och
vid sammanträde till granskning framlägger debiteringslängd, upptagande
det belopp, som skall uttaxeras, vad därav enligt reglerna för delaktigheten
belöper å varje deltagare samt tiden för inbetalningen.

Förmenar deltagare, att den i längden verkställda fördelningen ej
är med lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen
inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda
debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos allmän
underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare deltagare pliktig att å
tid, som av styrelsen bestämts, inbetala å honom belöpande bidrag vid
äventyr att, där ej rätten annorlunda förordnar, beloppet må hos honom
utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore honom
genom lagakraftagande dom ålagd.

Tredje särskilda utskottets uti åt ande Nr I.

125

Kanyl. Majds förslå!/. Utskottets forsla.c/.

21 §•

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande
befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda deltagarna
i företaget skada, svare för skadan en för alla och alla för en;
svare ock på sått nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av
bestämmelse i 13 och följande §§ av detta kap. eller i gällande stadgar
tillskyndas tredje man.

Har i mål, som rör deltagarna i företaget samfällt, betalningsskyldighet
blivit dem ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål hos deltagarna
uttaxera och indriva bidrag, som må erfordras för betalningsskyldighetens
fullgörande. Prövas försumlighet härutinnan ligga styrelsens
ledamöter till last, svare de för gälden en för alla och alla för en
såsom för egen skuld.

22 §.

Rätten att handhava de med regleringsföretag förenade angelägenheter
utövas å sammanträde, därvid envar deltagare i företaget äger
rösträtt efter det andelstal, som jämlikt 3, 6 ocli 8 §§ är bestämmande
för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Deltagare,
som icke guldit förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess
betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en
femtedel av deltagarnas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal.
Ej heller må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud
för annan deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan
honom och deltagarna samfällt eller angående avtal mellan dessa och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara
stridande mot deltagarnas gemensamma. Vad sålunda stadgats äge motsvarande
tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av företaget,
i vars utförande allenast vissa av deltagarna efter ty i 4 § sägs
äro pliktiga att taga del, tillkomme endast dessa deltagare rösträtt.

För beslut vid sammanträde erfordras, där ej i stadgarna finnes
för visst fall annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat
på sätt ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning,
i andra frågor gälle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller,
om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdet.

Delägare i regleringssamfälligheten, för vilken skyldighet att taga

126

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

del i kostnaden för företaget efter ty i 6 § sägs ännu ej inträtt, stånde
öppet att vid sammanträde närvara och deltaga i förhandlingarna.

Över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll, vilket senast fjorton (lagar efter sammanträdet
skall vara för deltagarna tillgängligt.

23 §.

Menar deltagare i regleringsföretag, att beslut, som fattats å sammanträde,
icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot stadgarna, äge tala därå genom stämning å
styrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det, vare
rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i
verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Talan, som ovan nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt
i den ort, där styrelsen har sitt säte.

24 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla deltagarna i företaget
till extra sammanträde.

Varder extra sammanträde för uppgivet ändamål påfordrat av minst
en femtedel av företagets deltagare eller det mindre antal, som må vara
i stadgarna bestämt, skall sammanträde av styrelsen utlysas.

25 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla deltagarna i
företaget till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, som i 24 § sägs, utlyst extra sammanträde att
hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.
eller finnes ej behörigen utsedd styrelse, då skall, för den händelse ej
i stadgarna bestämmelse finnes för dylikt fall, kallelse, som utfärdas av
minst en femtedel av deltagarna, äga samma giltighet som kallelse av
styrelsen.

Om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.

26 §.

Vill ägare av strömfall utan att påfordra förpliktande för annan
strömfallsägare att deltaga i kostnaden reglera vattnets avrinning in
sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande av

127

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kun,jt. Maj.ts forsla,j. Utskottets första,j.

bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fall, eller vilja flera
stromfallsägare utföra dylikt företag, och är ej fråga om kostnadernas
fördelning dem emellan eller om skyldighet för annan strömfallsägare
att däri taga, del, skola bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten
äga tillämpning beträffande företaget.

27 §.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som i 26 §
sägs, äger Konungen att, om och när det för tillgodoseende av allmänt
val prövas nödigt, utse lämplig person att övervaka företagets utförande
samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de
med företaget förenade angelägenheter. Sådan person åtnjute av den,
för vars räkning företaget utföres, arvode, som bestämmes av Konungen.’

4 KAP.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar.

Om vattenkraftanläggningar.

Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd.

1 §•

Varder strömfall bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår den
vattenkraft, som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden
till minst femhundra turbinhästkrafter, vare, såframt vattenkraften icke
mom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden
vant utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, byggnadens
ägare pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov
av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till
belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den årliga
raftmängd, som kan med det installerade maskineriet bliva uttagen.

Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen; och
skall härvid hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens

128

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra förut rådande
vattenstånds- och avrinnings förhållanden dels ock å ena sidan till det
behov av kraft, som inom bygden redan föreligger eller i en nära framtid
är att motse, och å andra sidan till den tillgång på kraft, som må
eljest vara att påräkna för ändamålet.

Avgörande, som nu nämnts, gälle för en tidrymd av tjugu år i
sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket byggnaden
enligt därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats. Där ej
under nittonde året av sådan tidsperiod anläggningens ägare eller någon,
som må anses berättigad att komma i åtnjutande av kraft, varom här
är fråga, eller ock myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att bevaka
bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos
vattendomstolen påkallar ny prövning, skall den förut meddelade bestämmelsen
lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

2 §•

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del inom de tio närmast
förflutna åren varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, som är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre bj^ggnaden, och medför åtgärden,
att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter mera än förut kunna
vid lågvatten uttagas, skola, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt
uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, i
avseende å ökningen bestämmelserna i 1 § äga motsvarande tillämpning.

Lag samma vare, där vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag och vid vilken kunnat vid oreglerat lågvatten uttagas minst femhundra
turbinhästkrafter, genom vattenreglering jämlikt denna lag vmnes
en ökning av minst trehundra turbinhästkrafter i den vattenkraft, som
kan uttagas antingen i medeltal eller ock vid lågvatten.

3 §•

Har strömfall, där jämlikt denna lag kungsådra finnes, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,
som omförmäles i 1 kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i
den mån densamma kan vid byggnaden uttagas, tillika uppgår till minst
femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, stadgandet i 1 §
första stycket äga motsvarande tillämpning beträffande vattenkraften i
kungsådran, dock först sedan tjugu år förflutit efter det denna lag trätt

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

129

Kung!,. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

i kraft. Vid tillämpning av vad mi sagts skall kungsådrans vattenkraft
anses utgöra en tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

I avseende å prövningen huruvida och i vilken utsträckning
skyldigheten må göras gällande gent emot ägare av anläggning,
varom i denna § är fråga, skola bestämmelserna i 1 § i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, med iakttagande likväl att prövningen skall
av sakägare eller vederbörande myndighet påkallas första gången under
nittonde året efter denna lags trädande i kraft och sedermera vart
tjugonde år.

4 §-

Vill någon, som må anses därtill berättigad, komma i åtnjutande
av hela eller någon del av den kraft ägare av kraftanläggning efter ty
ovan sagts förpliktats att tillhandahålla, göre i den ordning 11 kap.
stadgar ansökan därom hos vattendomstolen. Där ej annorlunda överenskommes,
vare ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft
tidigare än två år efter det ansökningen delgivits honom. För kraftens
överförande erforderlig ledning skall sökanden själv bygga och underhålla.
Kraftens fördelning på olika delar av dygnet eller året varde
bestämd på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden må
anses skäligt.

I den män kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersättning
därför givas med det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad
med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. I fråga om storleken
av nämnda ersättning ävensom villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande
skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband
med beslut i anledning av ansökan, som nyss sagts; och gälle beträffande
rätt att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser vad i 9 kap.
29 § finnes för där avsett fall föreskrivet.

Vad i 9 kap. 37 § första stycket, 38, 40 och 41 §§ stadgas
beträffande överföring av kraft, som lämnas i ersättning för förlorad
vattenkraft, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om
tillhandahållande av kraft enligt denna §.

Om nyprövning.

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 §
stadgade förutsättningar Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen
Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 17

130

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, sa ock
byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning
angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden
må bibehållas och nyttjas. Yrkande om sådan prövning skall framställas
under femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt
därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart
sextionde år. Varder ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, vare
ägaren berättigad att under förut fastställda villkor bibehålla och nyttja
byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, som sedermera enligt
vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse härutinnan meddelas
och skall lända till efterrättelse.

Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning,
. som vid varje särskild tidpunkt är gällande i fråga om villkoren
för byggande i vatten. Fastställas vid nyprövningen andra villkor än
de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från utgången
av det kalenderår, varunder nyprövningen påkallats.

6 §•

1 mom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 § sägs, föreskrift,
att byggnaden skall för tillgodoseende av allmänna intressen ändras,
eller göres eljest med hänsyn till nämnda intressen byggnadens bibehållande
och nyttjande beroende av villkor, som innebära inskränkning
i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande skyldigheter, vare
han, där den värdeminskning, som till följd av de nya villkoren tillskyndas
honom tillhörig egendom, jämte kostnaden för föreskrivna
ändringsarbeten överstiger en tredjedel av värdet å den vattenkraft i
tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden, berättigad att av
statsmedel erhålla ersättning för överskjutande belopp.

Vid beräkning av värdet å vattenkraften skall avdrag göras dels
för den del därav, för vilken byggnadens ägare jämlikt vattendomstolens
beslut har att tillhandahålla ersättning medelst kraftöverföring, och dels
för kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering, som enligt bestämmelserna
i 16 § är underkastad nyprövning, den,vid byggnaden eljest
uttagbara kraften blivit ökad. Ej må vattenkraftens sammanlagda värde
beräknas högre än till anläggningens saluvärde.

2 mom. Anspråk å ersättning skall, vid påföljd att rätt därtill eljest
är förlorad, framställas i inlaga till Konungen inom ett år efter det de
nya villkoren skola träda i tillämpning. Frågan huruvida och i vad

Tredje särskilda utskottets tillåtande Nr 1.

131

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

män ersättning bör utgå avgöres av fem ojäviga skiljemän, av vilka
Konungen utser två och byggnadens ägare två samt de sålunda utsedda
den femte. Underlåter någondera parten att utse skiljeman eller kunna
de av parterna utsedda skiljemännen icke enas om valet av den femte,
äge domaren i den ort, där byggnaden är belägen, förordna om valet.
Varder ej annorlunda överenskommet, skall skiljedomen meddelas inom
ett år efter det ersättningsanspråket hos Konungen anmäldes. I övrigt
skall beträffande dylikt mål vad i lag är eller kan varda stadgat för
det fall, att tvist hänskjutes till avgörande av skiljemän på grund av
avtal, som slutits utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen,
äga motsvarande tillämpning. Kostnaden för skiljemannaförfarandet
skall gäldas av den, som skiljemännen pröva därtill skyldig;
ej må dock sådan skyldighet åläggas byggnadens ägare, utan så är att
hans påstående uppenbarligen framställts utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas
särskilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan
ersättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom,
varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för intecknad
fordran gälle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det
fall, att till följd av byggande i vatten ersättning skall utgå för skada
å fast egendom.

7 §•

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum,
på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade föreskrift
kraft tillhandahållas någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat,
och kommer sådan ersättningstagares rätt i anledning av nyprövningen
att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att av statsmedel undfå
gottgörelse för den förlust han lider. År fråga om ersättning för vattenkraft,
som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan vattenkraft
icke före dess avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad eller
av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock beträffande
ersättningstagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes
stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i 6 § 2 mom. är föreskrivet beträffande framställande av
ersättningsanspråk, prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens
erläggande med mera skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse,
som i denna § avses.

132

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

8 §•

Varder beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt
äldre lag, jämlikt denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad,
som i 2 § första stycket avses, skola under de i nämnda stadgande
angivna förutsättningar bestämmelserna i 5—7 §§ gälla i fråga om anläggningen;
dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och
kostnad, som omförmälas i 6 §, utan ersättning vidkännas mera än som
motsvarar en tredjedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen
uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den
äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit
jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan
byggnad i strömfall, som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande
om nyprövning skall framställas under femtiofemte året efter det denna
lag trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning
vidkännas större värdeminskning och kostnad än som motsvara
en tredjedel av värdet å kuugsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick,
med beräkning av nämnda vattenkraft på sätt i 3 § sagts.

Om kronans

9 §■

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt
denna lag, äge under de i 1 §
stadgade förutsättningar kronan att
vid utgången av fyrtionde året efter
det kalenderår, under vilket enligt
därom meddelad bestämmelse byggnaden
skall hava fullbordats, tillösa
sig strömfallet med vattenverksbyg*gnader,
kraftstation med installerat
maskineri och, där kraftstationen är
uppförd å strömfallsägaren tillhörig
mark, nödigt utmål för densamma.
Lösningsrätt, som ej vid nämnda
tidpunkt begagnas, skall stå kronan
öppen vid utgången av vart fyrtionde
år därefter.

lösningsrätt.

9 §•

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt
denna lag äge under de i 1 §
stadgade förutsättningar kronan att,
där det påkallas för tillgodoseende
av allmänt behov, vid utgången av
fyrtionde året efter det kalenderår,
under vilket enligt därom meddelad
bestämmelse byggnaden skall hava
fullbordats, tillösa sig strömfallet med
vattenverksbyggnader, kraftstation
med installerat maskineri samt för
kraftstationens personal avsedda bostäder
och, där marken tillhör anläggningens
ägare, nödigt utmål. Lösningsrätt,
som ej vid nämnda tidpunkt
begagnas, skall stå kronan
öppen vid utgången av vart fyrtionde
år därefter.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

133

Kungl. Maj:ts förslag.

Varder i strömfall, vars vattenkraft
till viss del varit inom de tio
närmast förflutna åren utnyttjad vid
byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag, jämlikt denna lag verkställd
byggnad, vilken är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre
byggnaden, och medför åtgärden,
att i strömfallet kan uttagas i medeltal
minst dubbelt så stor vattenkraft
som förut, vare kronan, såframt den
uttagbara vattenkraften sammanlagt
uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter
vid oreglerat lågvatten,
på sätt ovan sagts lösningsberättigad
till strömfallet med vattenverksbyggnader,
kraftstation och utmål.

Utskottets förslag.

Varder i strömfall, vars vattenkraft
till viss del varit inom de tio
närmast förflutna åren utnyttjad vid
byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag, jämlikt denna lag verkställd
byggnad, vilken är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre
byggnaden, och medför åtgärden,
att i strömfallet kan uttagas i medeltal
minst dubbelt så stor vattenkraft
som förut, vare kronan, såframt den
uttagbara vattenkraften sammanlagt
uppgår till minst femhundra turbiuhästkrafter
vid oreglerat lågvatten,
på sätt ovan sagts lösningsberättigad
till strömfallet med vattenverksbyggnader,
kraftstation och utmål.

10 §.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats,
skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året
före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågau därefter före
sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till allmän
domstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets
ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets
ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren
eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens
inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten
för den gången förfallen.

11 §•

Skall på grund av lösningsrätt,
varom i 9 § förmäles, egendom avstås
till kronan, äge vad om expropriation
i allmänhet är eller kan
varda stadgat motsvarande till dalp -

il §•

Skall på grund av lösningsrätt,
varom i 9 § förmäles, egendom avstås
till kronan, äge vad om expropriation
i allmänhet är eller kan
varda stadgat motsvarande tillämp -

134

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
ning, dock med iakttagande av vad
i denna paragraf finnes särskilt föreskrivet.

Medför lösningsrättens begagnande,
att annan, strömfallets ägare tillhörig
egendom än den, som enligt
9 § är föremål för lösningsrätten,
såsom reservstation, ledning för överföring
av kraft eller fabrik eller annan
anläggning, som drives med kraft
från strömfallet, kommer att lida
synnerlig minskning i värde, vare
ägaren berättigad påfordra, att nämnda
egendom med maskiner och tillbehör
skall av kronan lösas.

Vad om särskild rätt till fast egendom,
som exproprieras, är stadgat
skall jämväl gälla i fråga om sådan
rätt till leverans av kraft från anläggningen,
som grundar sig på utfästelse
av anläggningens ägare.

Tvist om vilken egendom kronan
har rätt eller skyldighet att lösa
skall prövas av domstolen.

Nämnd för bestämmande av ersättning
i anledning av inlösning,
varom nu är fråga, skall bestå av
vederbörande ordförande i expropriationsnämnd
och fyra ledamöter, av
vilka vardera parten äger utse två;
underlåter part utan styrkt laga förfall
att fullgöra valet, välje rätten i

Utskottets förslag.

ning, dock med iakttagande av vad
i denna paragraf finnes särskilt föreskrivet.

Medför lösningsrättens begagnande,
att annan, strömfallets ägare tillhörig
egendom än den, som enligt
9 § är föremål för lösningsrätten,
såsom reservstation, ledning för överföring
av kraft eller fabrik eller annan
anläggning, kommer att lida
synnerlig minskning i värde, vare
ägaren berättigad påfordra, att nämnda
egendom med maskiner och tillbehör
skall av kronan lösas.

Där till följd av kronans inlösen
av anläggning, som i 9 § avses, den,
som på grund av utfästelse av anläggningens
ägare är berättigad till
leverans av kraft från anläggningen,
går förlustig dylik rättighet, skola i
fråga om egendom, tillhörig rättighetens
innehavare, bestämmelserna i
andra stycket äga motsvarande tilllämpning.
Beträffande rättighet, som
nu nämnts, skall i övrigt gälla vad
om särskild rätt till fastighet, som
avstås på grund av expropriation,
är stadgat.

Tvist om vilken egendom kronan
har rätt eller skyldighet att lösa
skall prövas av domstolen.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl, Maj:ts förslag.
lians ställe. Valbar till ledamot i
nämnden är varje svensk medborgare,
som uppnått tjugufem års ålder och
råder över sig och sin egendom samt
ej enligt domstols utslag är förlustig
medborgerligt förtroende eller ovärdig
att i rikets tjänst vidare nyttjas eller
att föra annans talan inför rätta.

135

Utskottets förslag.

hans ställe. Ledamot i nämnden
skall vara svensk medborgare och hava
uppnått tjugufem års ålder. Ej må
till ledamot utses den, som ej råder
över sig och sin egendom eller är
förklarad ovärdig att i rikets tjänst
vidare nyttjas eller eljest på grund
av honom ådömd straffpåföljd icke
må utöva allmän befattning eller
blivit dömd ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

12 §.

Där från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan
stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendomstolens jämlikt
denna lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i
ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge
kronan tilläsa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej
i fråga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren
utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna
i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna
i 10 och 11 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om vattenregleringar.

Om Konungens prövningsrätt.

13 §.

Där fråga är om reglering av
vattnets avrinning ur någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller
Siljan, äger Konungen pröva, huruvida
av militära skäl eller av hänsyn
till viss orts allmänna ekono -

13 §.

Där fråga är om1 reglering av
vattnets avrinning ur någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller
Siljan, äger Konungen pröva, huruvida
av militära skäl eller av hänsyn
till viss orts allmänna ekono -

136

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
miska intressen eller på grund av
vad i 2 kap. 3 § andra stycket,
11 § samt 12 § första stycket är
stadgat hinder möter mot företaget
eller särskilda villkor böra föreskrivas
för dess utförande, så ock
huruvida bestämmelserna i 2 kap.
3 § tredje stycket böra komma till
tillämpning; och skall förty, innan
frågan av vattendomstolen slutligen
avgöres, densamma hemställas
Konungens prövning. Lag samma
vare beträffande annan vattenreglering,
som är av synnerlig omfattning
eller eljest av särskild betydelse
ur allmän synpunkt, såframt
Konungen förbehåller sig sådan
prövning och besked därom
lämnas vattendomstolen före det
målet av domstolen slutligen avgjorts.

Utskottets förslag.

miska intressen eller på grund av
vad i 2 kap. 3 § andra stycket,
11 § samt 12 § första stycket är
stadgat hinder möter mot företaget
eller särskilda villkor böra föreskrivas
för dess utförande; och skall
förty, innan frågan av vattendomstolen
slutligen avgöres, densamma
hemställas Konungens prövning.
Lag samma vare beträffande annan
vattenreglering, som är av synnerlig
omfattning eller eljest av särskild
betydelse ur allmän synpunkt,
såframt Konungen förbehåller sig
sådan prövning och besked därom
lämnas vattendomstolen före det
målet av domstolen slutligen avgjorts.

Om avgifter.

14 §.

Varder genom vattenreglering,
som verkställes jämlikt denna lag,
den uttagbara vattenkraften i det
eller de strömfall, för vilkas räkning
regleringen utföres, ökad med
i medeltal ett tusen turbinhästkrafter,
vare ägare av sådant strömfall pliktig
att för nedan angivna ändamål
erlägga en årlig avgift av minst tio
öre och högst tre kronor för varje
turbinhästkraft, varmed genom regleringen
den uttagbara vattenkraften
i strömfallet i medeltal blivit ökad.

14 §.

Varder genom vattenreglering,
som verkställes jämlikt denna lag,
den uttagbara vattenkraften i det
eller de strömfall, för vilkas räkning
regleringen utföres, ökad med
i medeltal femhundra turbinhästkrafter,
vare ägare av sådant strömfall
pliktig att för nedan angivna
ändamål erlägga en årlig avgift av
minst tio öre och högst tre kronor
för varje turbinhästkraft, varmed
genom regleringen den uttagbara
vattenkraften i strömfallet i medeltal
blivit ökad.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

137

Kungl. Maj:ts förslag.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas
från och med kalenderåret
näst efter det, då enligt därom meddelad
bestämmelse företaget skall
hava fullbordats. År fråga om företag,
som avses i 3 kap. 1 §, skall
dock, såvitt angår strömfall, för
vars ägare enligt bestämmelserna i
nämnda kap. skyldigheten att taga
del i kostnaden för företaget inträder
efter dess fullbordande, avgift ej
utgå förrän från och med kalenderåret
näst efter betalningsskyldighetens
inträde.

Beloppet av avgiften skall av
vattendomstolen bestämmas särskilt
för varje strömfall; och bör härvid
hänsyn tagas dels till den större
eller mindre förändring av vattenstånds-
och avrinningsförhållanden,
som genom företaget förorsakas, och
den olägenhet eller fördel, vilken härigenom
uppkommer för den kringliggande
bygden, dels ock till den
större eller mindre kostnad, som är
förenad med företaget, samt företagets
ekonomiska betydelse för varje
särskilt strömfall.

Avgörandet gälle för en tidrymd
av tjugu år i sänder, första gången
räknat från det kalenderår, under
vilket företaget skall hava fullbordats.
Varder ej genom ansökan hos
vattendomstolen under nittonde året
av sådan tidsperiod ny prövning
påkallad av strömfallets ägare eller
av myndighet, åt vilken Konungen
uppdragit att föra talan i förevarande
hänseende, skall den förut meddelade

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

Utskottets förslag.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas
från och med kalenderåret
näst efter det, då enligt därom meddelad
bestämmelse företaget skall
hava fullbordats. År fråga om företag,
som avses i 3 kap. 1 §, skall
dock, såvitt angår strömfall, för
vars ägare enligt bestämmelserna
i nämnda kap. skyldigheten att taga
del i kostnaden för företaget inträder
efter dess fullbordande, avgift ej
utgå förrän från och med kalenderåret
näst efter betalningsskyldighetens
inträde.

Beloppet av avgiften skall av
vattendomstolen bestämmas särskilt
för varje strömfall; och bör härvid
hänsyn tagas dels till den större
eller mindre förändring av vattenstånds-
och avrinningsförhållanden,
som genom företaget förorsakas,
och den olägenhet eller fördel, vilken
härigenom uppkommer för den
kringliggande bygden, dels ock till
den större eller mindre kostnad, som
är förenad med företaget, samt företagets
ekonomiska betydelse för
varje särskilt strömfall.

Avgörandet gälle för en tidrymd
av tjugu år i sänder, första gången
räknat från det kalenderår, under
vilket företaget skall hava fullbordats.
Varder ej genom ansökan hos
vattendomstolen under nittonde året
av sådan tidsperiod ny prövningpåkallad
av strömfallets ägare eller
av myndighet, åt vilken Konungen
uppdragit att föra talan i förevarande
hänseende, skall den förut
11 saml. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 18

138

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj ds förslag.
bestämmelsen lända till efterrättelse
jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts,
skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

Utskottets förslag.

meddelade bestämmelsen lända till
efterrättelse jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts,
skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

15 §.

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan
meddelas av Konungen, i första hand användas till förebyggande
eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget
och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, så ock
till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. I den mån medlen
förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende av annat ändamål
beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande,
särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång
till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri
eller eljest för befolkningens behov.

Om ny pr övning.

16 §.

I fråga om vattenreglering, som avses i 14 §, skall beträffande
rätt att göra frågan angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna
intressen företaget må äga bestånd, till föremål för nyprövning
gälla vad i 5 § är för där avsett fall stadgat.

För kostnad och värdeminskning, som föranledas av nyprövningen,
skall ersättning av statsmedel icke utgå.

5 KAP.

Om allmän farled.

1 §•

Angående allmän farled gälle vad därom finnes eller kan varda
särskilt stadgat.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

139

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

0 KAP.

Om allmän flottled.

l §■

Angående allmän flottled galle vad därom finnes eller kan varda
särskilt stadgat.

7 KAP.

Om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande
av vatten eller genom invallning.

1 §•

Angående dikning och annat avledande av vatten samt invallning
för torrläggning av mark gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt
stadgat.

8 KAP.

Om kloakledningar.

1 §•

Angående avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet
gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt stadgat.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §''

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt
strömfall med eller utan utmål eller att till utmål för vattenkraftstation

140

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra sig vattenmängd
eller vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom
eljest annans egendom lider skada eller intrång, varde, såvitt
ej i 1 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter ty nedan sägs
gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada eller
intrång, som förorsakas.

2 §•

Skall en del av en fastighet avstås, och varder genom avståendet
en återstående del för ägaren onyttig eller uppstår synnerligt men vid
begagnandet därav, vare ägaren berättigad fordra, att jämväl denna del
löses. Uppkommer eljest skada eller intrång å återstoden av fastigheten,
skall ersättning därför givas.

3 §•

Där genom vattenuppdämning eller annan åtgärd enligt denna lag
hel fastighet eller del därav varder för ägaren onyttig eller synnerligt
men vid begagnandet därav uppkommer, skall, om ägaren fordrar det,
hela fastigheten eller den särskilda delen lösas. Varder genom åtgärd,
som nu sagts, begagnandet av fastighet försvårat eller fördyrat, skall, i
den mån fastigheten ej löses, sådan skada ersättas.

4 §•

Tillskyndas ägare av strömfall förlust av en del av vattenmängden
eller fallhöjden, vare han, om begagnandet av återstoden därigenom försvåras
eller fördyras, berättigad till ersättning för sådan skada; varder
återstoden för ägaren onyttig eller uppkommer synnerligt men vid begagnandet
därav, skall, om ägaren fordrar det, ersättning lämnas för
återstodens hela värde.

5 §.

Hör till strömfall, vars vattenkraft till följd av företag enligt denna
lag går för ägaren förlorad, särskilt utmål eller är därmed eljest mark
förenad, och varder marken därefter för ägaren onyttig eller uppkommer
synnerligt men vid dess begagnande, då skall, där ägaren det begär,
den mark lösas.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

141

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

År vattenkraften i strömfall, som nyss nämnts, avsedd till drivande
av kvarn, såg, fabrik eller annan anläggning, eller är med strömfallet
förenad annan fast eller lös egendom, för vars tillgodogörande vattenkraften
är avsedd, och lider sådan egendom minskning i värde för
ägaren, då vattenkraften frångår honom, njute han ersättning för skadan
eller äge, där minskningen i egendomens värde är av betydenhet, fordra,
att egendomen skall lösas.

6 §•

Skall fastighet eller del därav eller anläggning, som i 5 § andra
stycket sägs, lösas, varde ock lös egendom, som hör till fastigheten eller
anläggningen och som genom avståendet göres onyttig för ägaren, på
dennes begäran inlöst. Lag samma vare i fråga om egendom, som till
följd av skada å jord, hus, fiske eller annat varder för ägaren onyttig.

i §■

Där genom företag eller åtgärd enligt denna lag förorsakas annan
skada eller förlust än ovan nämnts, skall ock sådan skada eller förlust
ersättas.

8 §•

Vid avgörande, om och i vilken mån skada tillskyndas någon genom
företag eller åtgärd enligt denna lag, skall hänsyn tagas jämväl till
skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna
lag vattenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet,
för vars räkning företaget utföres, skall ersättning för den förlorade
vattenkraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning
för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens
hand häfta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivande
till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av
vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens
säkerhet.

I fråga om skada, som genom vattenuppdämning eller annan

142

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ändring av vattenståndsförhållandena tillskyndas fastighet, tillhörig
samme ägare som den fastighet, för vars räkning företaget sker, skall
vad nu stadgats beträffande förlust av vattenkraft äga motsvarande tilllämpning.

10 §.

Med vattenkraften i ett strömfall avses i detta kap. den kraft, som
kan uttagas vid axeln å en eller flera för fallet avpassade vattenmotorer.

Vid beräknande av vattenkraften skall hänsyn tagas till mera betydande
växlingar i vattenföringen.

11 §•

Ersättning för tillgodogjord vattenkraft skall, vare sig ersättningen
efter ty nedan sägs utgår medelst kraftöverföring eller i penningar,
anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna eller den del
därav, som för framtiden varder för ägaren onyttig; dock att, där byggnaderna
till material eller byggnadssätt äro med avseende å deras ändamål
särskilt värdefulla, gottgörelse i mån därav skall erläggas. Har ej
ersättningsgivaren inom ett år efter utgången av den bestämda tiden
för fullbordande av det företag, för vilket vattenkraften avståtts, från
ersättningstagarens fastighet bortfört vad av vattenverksbyggnaderna
sålunda blir hans tillhörighet, tillfälle det utan lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader avses anordningar dels för vattnets
dämning och ledande till och från kraftanläggning, såsom dammar,
rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels ock för fiskets
och flottningens tillgodoseende, såsom laxtrappor, ålledare, flottningsutskov
och timmerledare, så ock vad till dylika anordningar hör, luckor
med manöveranordningar, isgrindar och dylikt.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom
lösas eller ersättning givas för skada eller intrång därå och har, efter
det kungörelse om företaget eller åtgärden blivit på sätt i 11 kap.
stadgas offentliggjord, kostnad nedlagts å egendomen, må vid ersättningens
bestämmande den kostnad tagas i beräkning allenast, såvitt den
prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i uppenbar
avsikt att höja ersättningen.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

14;’,

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Om ersättning medelst kraftöverföring.

13 §.

Där någon på grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas
att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften
utgå genom tillhandahållande medelst elektrisk eller annan överföring
av motsvarande kraftbelopp efter nedan angivna grunder, såframt
och i den mån ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter
av betydenhet för ena eller andra parten. Med avseende å ersättning
för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, vare lag
samma, såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande. Ersättning
för vattenkraft på grund av bestämmelserna i 2 kap. 23 § skall
under nyss angivna förutsättning likaledes lämnas genom överföring
av kraft.

Kraft, som lämnas i ersättning efter ty nu sagts, skall, med det
undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder, tillhandahållas
från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

14 §• *

För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av
sådan enligt denna lag medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens
tillgodogörande, må ock ersättningen bestämmas att utgå i kraft, därest
sådan på fullt betryggande sätt står att erhålla från välbeläget strömfall
och det med hänsyn till inteckningshavares rätt, kostnader och
andra omständigheter prövas lämpligt.

15 §.

Skyldigheten att jämlikt 13 § tillhandahålla kraft åvilar den fastighet,
varmed rätten till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes,
enligt vattendomstolens beslut skall vara förenad.

Lämnas ersättning i kraft på grund av stadgandet i 14 §, skall
skyldigheten vara bunden vid den fastighet, vartill den anläggning hör,
från vilken kraften skall tillhandahållas.

144

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

16 §.

Skyldighet, som i 15 § sagts, skall oberoende av avyttring eller
exekutiv försäljning av den fastighet, varå skyldigheten vilar, äga bestånd,
i vems hand fastigheten kommer.

17 §•

Rättighet till kraftbelopp, som utgår såsom ersättning för förlorad
vattenkraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften
hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten till hela eller en del av kraftbeloppet kunna
utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare avhändas den
fastighet, varmed den är förenad, må vattendomstolen på ansökan av
fastighetens ägare besluta om rättighetens överflyttning, dock allenast
till fastighet i närheten av det strömfall, varifrån vattenkraften gått
förlorad, eller av det, varifrån ersättningen lämnas.

Vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet till ersättningskraft
är förenad, må rättigheten i sin helhet tilläggas viss eller vissa
lotter.

18 §.

• Rättighet, som i 17 § sägs, må av ägaren till den fastighet, varmed
den är förenad, på viss tid upplåtas; och gälle i fråga om tiden
för upplåtelsens bestånd vad beträffande nyttjanderätt till fast egendom
å landet är i allmänhet stadgat.

19 §.

Där ersättning för vattenkraft skall utgå medelst kraftöverföring,
vare ersättningstagaren pliktig att för kraftens uttagande och överföring
gälda vederlag antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det
kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån
minskat. Detta vederlag, som här nedan benämnes uttagningskostnaden,
bestämmes av vattendomstolen efter de i 20 § angivna grunder.

20 §.

År fråga om ersättning för vattenkraft, som ersättningsgivaren på
grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas att tillgodogöra

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

145

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

sig, skall uttagningskostnaden bestämmas sålunda, att den gottgörelse
för vattenkraften, som beredes ersättningstagaren genom det efter avdrag
av sagda kostnad återstående värdet å den kraft han äger bekomma,
kan anses skälig med hänsyn jämväl till den nytta, som uppkommer
för ersättningsgivaren. Ej må uttagningskostnaden sättas lägre än till
den för ersättningsgivaren beräknade kostnaden för tillhandahållande av
ersättningstagaren tillkommande kraft å den i 26 § angivna plats, utan
så är att kraften kunnat uttagas med mindre kostnad genom självständigt
bebyggande och utnyttjande av det strömfall, vars vattenkraft avstås,
ej heller högre än till sistnämnda kostnad.

Där fråga är om ersättning för samfällt strömfall, som löses jämlikt
2 kap. 7 §, skall uttagningskostnaden bestämmas till den för ersättningsgivaren
beräknade kostnaden för tillhandahållande å den i 26 § angivna
plats av den kraft, vartill ersättningstagaren är berättigad.

Yad i första och andra styckena sägs gälle i tillämpliga delar beträffande
ersättning för vattenkraft på grund av stadgandet i 2 kap. 23 §.

21 §.

Uttagningskostnaden skall bestämmas i anläggningskostnad samt
underhålls- och driftkostnad. I sistnämnda kostnad skall inbegripas
skälig avsättning till förnyelsefond, men må ej inräknas ränta å anläggningskostnaden.

År den vattenkraft, för vilken ersättning skall lämnas medelst
överföring av kraft, tillgodogjord vid befintlig anläggning, skall såsom
uttagningskostnad i den mening 20 § avser räknas allenast underhållsoch
driftkostnaden.

22 §.

Utom i fall, som i andra och tredje styckena sägs, äge ersättningstagaren
avgöra, om uttagningskostnaden skall av honom gäldas
helt eller delvis i penningar eller genom minskning av det honom tillkommande
kraftbeloppet. Lämnar ej ersättningstagaren besked i frågan,
skall han anses vilja vara fullständigt fri från uttagningskostnadens
gäldande i penningar.

År fråga om ersättning för vattenkraft på grund av bestämmelserna
i 2 kap. 23 §, må ersättningstagaren icke mot ersättningsgivarens
bestridande påfordra, att uttagningskostnaden bestämmes i penningar.

Hurusom ersättningsgivaren i visst fall äger fordra, att uttagningskostnaden
delvis gäldas i penningar, därom stadgas i 28 §.

.Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 19

146

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. ■Utskottets förslag,

23 §.

Där uttagningskostnaden skall av ersättningstagaren gäldas i penningar,
varde den del därav, som utgör anläggningskostnad, erlagd
till minst en tredjedel på en gång och till återstoden under en tidrymd
av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda, att däri
ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den räntefot, som i
varje fall finnes skälig.

Den del, som utgör underhålls- och driftkostnad, skall, där den
utgår i penningar, erläggas genom ständig avgäld, som till årligt belopp
bestämmes för viss • tid, dock minst tio år, med rätt för vardera
parten att vid utgången av sagda tid erhålla ny prövning av avgäldens
belopp. Har ej talan om sådan provning anhängigg]orts före utgången av
den fastställda tiden, skall avgälden utgå med oförändrat belopp under lika
tid, som förut bestämdes, med rätt för den, som därefter vill erhålla ny
prövning av beloppet, att därom föra talan på sätt nyss är sagt.

24 §.

I sammanhang med bestämmande av det belopp av uttagningskostnaden,
som enligt 23 § skall på en gång erläggas, äge vattendomstolen
på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren att
hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta beloppet eller ock
ställa pant eller borgen för detsamma.

Har föreläggande, som nu sagts, blivit meddelat, åligge det ersättningstagaren
att inom nittio dagar efter det vattendomstolens beslut
vunnit laga kraft till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att föreläggandet
fullgjorts. Försummas det, vare ersättningstagaren pliktig att mot
befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar vidkännas
minskning i den honom tillkommande kraften till så stor del, som av
vattendomstolen prövats i värde motsvara nämnda kostnad.

Där enligt stadgande i denna § medel nedsättas hos Konungens
befallningshavande, varde de ofördröjligen insatta i bankinrättning för
att där innestå mot ränta, som intill den i 35 § angivna förfallodagen
skall komma ersättningstagaren till godo.

25 §.

Vill ersättningstagare, som åtagit sig att gälda uttagningskostnaden
eller del därav i penningar, sedermera erhålla befrielse härifrån,
vare han pliktig att för framtiden vidkännas minskning i kraften med

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

147

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

(let belopp, som prövas i värde motsvara sagda kostnad efter avdrag
av vad av anläggningskostnaden må hava gnidits. Intill dess ersättningstagaren
hos vattendomstolen anhängiggjort talan om befrielse, som nu
nämnts, skola fastställda annuiteter och avgälder till uttagningskostnadens
gäldande av honom erläggas. Där till följd av de ändrade bestämmelserna
ersättningsgivaren tdlskyndas kostnad eller skada, skall
gottgörelse därför givas av ersättningstagaren. Ej vare i något fall
ersättningsgivaren pliktig att återbära redan gulden uttagningskostnad.

Har det kraftbelopp, som skall till ersättningstagaren överföras,
bestämts sålunda, att avdrag skett för uttagningskostnaden, äge ej ersättningstagaren
sedermera göra anspråk på erhållande av större kraftbelopp
mot kostnadens gäldande i penningar.

26 §.

Kraft, som skall överföras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,
skall tillhandahållas ersättningstagaren å den fastighet, till vilken
vattenkraften hört, på lämplig plats nära det strömfall, varifrån vattenkraften
gått förlorad.

Agaren av den kraftanläggning, varifrån kraften skall tillhandahållas,
vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla samt i fall
av behov om bygga för kraftens överförande till plats, som nyss sagts,
erforderlig ledning med tillbehör. Transformatorer för elektrisk överföring
samt lin- eller remskivor för mekanisk överföring räknas till
ledning, som nu nämnts.

27 §.

Vid elektrisk överföring skall den elektriska kraften tillhandahållas
med strömart, spänning och periodtal, som må finnas lämpliga.

År den vattenkraft, som skall ersättas, icke av ersättningstagaren
tillgodogjord, skall vid överföring, som nyss sagts, den vid omsättningen
i elektrisk kraft uppkommande kraftförlusten vidkännas av ersättningstagaren.
Lag samma vare, där vattenkraften är av ersättningstagaren
tillgodogjord medelst omsättning i elektrisk kraft.

28 §.

För kraftöverföring såsom ersättning för förlorad vattenkraft skola
sådana föreskrifter meddelas, att kraftersättningen utgår i växlande

148

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. TJtskottets förslag.

storlek vid olika vattenföring eller under skilda tidsperioder, allt i största
möjliga överensstämmelse med de mera betydande växlingarna i krafttillgång
i ersättningstagarens strömfall.

Vill i fall, som avses i 13 §, ersättningstagaren bekomma kraft,
motsvarande större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de i
vattendraget framrinnande olika vattenmängder, och har han ej vid
befintlig anläggning tillgodogjort sig jämväl sådan kraft, äge vattendomstolen
på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren,
vid påföljd att hans rätt till nämnda kraft eljest är förlorad, att inom
viss tid hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta eller ställa
pant eller borgen för det av vattendomstolen bestämda belopp, varmed
uttagningskostnaden ökas, ävensom därom till vattendomstolen ingiva
bevis. I fråga om medel, som nedsättas enligt denna §, skall vad i 24 §
sista stycket är stadgat äga tillämpning.

29 §.

Om föreskrifter, som meddelats jämlikt 28 §, sedermera befinnas
i avseende å beräknad vattenmängd eller andra omständigheter vila på
oriktiga förutsättningar eller eljest vara otillfredsställande, äge vattendomstolen
på därom förd talan föreskriva av förhållandena påkallade
ändringar; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det
föreskrifterna meddelats eller ändrats. Vad nu sagts gälle ock i fråga
om föreskrifter, som i övrigt givits rörande kraftöverföringens anordnande
och kontrollen därå.

30 §.

Där strömfallsägare, som jämlikt 13 § skall medelst överföring
av kraft ersätta annan tillhörig vattenkraft, på grund av stadgandena i
4 kap. förpliktas att åt kringliggande bygd tillhandahålla kraft, skall
mot skälig jämkning av uttagningskostnaden det kraftbelopp, som
ersättningstagaren äger bekomma, minskas med så stor andel av den
enligt sistnämnda lagrum bestämda kraften, som vattenkraften i hans
strömfall utgör i förhållande till den sammanlagda vattenkraften i de
fall, vilka gemensamt tillgodogöras; dock vare ej på grund av vad nu
sagts ersättningstagare pliktig att vidkännas minskning i den kraft, som
tillkommer honom i ersättning för vattenkraft, vilken vid befintlig anläggning
utnyttjas.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

149

Kungl. Maj:ts förslag.

31 §.

Utskottets förslag.

Går ersättningsgivare, som jämlikt 13 § skall tillhandahålla ersätta
ngstagare kraft medelst överföring, förlustig vattenkraft genom
minskning i vattenmängd eller fallhöjd till följd av företag eller annan
åtgärd, vartill medgivande i laga ordning lämnas, eller varder genom
vattenreglering den vattenkraft, som av ersättningsgivaren tillgodogöres,
ökad, skall vattendomstolen, ändå att tid, som i 29 § sägs, icke gått
till ända, på därom av någondera parten förd talan föreskriva den jämkning
med avseende å det i ersättning utgående kraftbeloppet så ock beträffande
uttagningskostnaden, som av de förändrade förhållandena betingas.
Har ersättningsgivaren uppburit gottgörelse för vattenkraft, som
frångår honom, pröve vattendomstolen, om och i vilken mån andel däri
må tillerkännas ersättningstagaren.

Ersättningstagare, som tillerkännes ökat kraftbelopp i anledning
av vattenreglering, som i 3 kap. 1 § avses, vare pliktig att, på sätt om
uttagningskostnad finnes i 19 § stadgat, gottgöra ersättningsgivaren den
på ersättningstagarens strömfall belöpande andel i regleringskostnaden.

Vad i denna § stadgas om jämkning av kraftbelopp, som utgår
i ersättning, samt av uttagningskostnad, skall äga motsvarande tillämpning,
där till följd av nyprövning enligt 4 kap. ersättningsgivaren
går förlustig vattenkraft; dock att föreskrift härutinnan skall meddelas
i samband med nyprövningen.

32 §.

Skall vattenkraft, som är av ersättningstagaren tillgodogjord utan
omsättning i elektrisk kraft, ersättas medelst elektrisk överföring av
kraft, åligge det ersättningsgivaren att gottgöra ersättningstagaren kostnaden
för anskaffande och uppsättande samt framtida underhåll av
lämpligt mottagningsorgan (motor) med tillhörande installationsanordningar.
Skall ersättningstagaren erlägga avgäld, som i 23 § andra
stycket sägs, varde kostnaden för underhållet av mottagningsorganet
gottgjord honom genom motsvarande minskning av avgälden.

33 §.

I sammanhang med beslut om ersättande av förlorad vattenkraft
medelst kraftöverföring skall viss tid bestämmas, inom vilken överföringen
senast skall börja.

150

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Sådan tid skall, där fråga är om tillgodogjord vattenkraft, räknas
från den genom uppsägning, efter ty i 58—61 §§ stadgas, bestämda
tillträdesdag och må ej utan ersättningstagarens medgivande bestämmas
längre än en månad eller, om särskilda förhållanden föranleda därtill,
tre månader efter nämnda dag.

År vattenkraften icke tillgodogjord, skall tiden räknas från det
ersättningsfrågan slutligen avgjordes samt må ej sättas längre än för
utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt.

Till undvikande av dröjsmål med kraftöverföringens början skola,
där så prövas nödigt, provisoriska anordningar föreskrivas.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 2 kap 5, 6 eller 7 § tillgodogjord
vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för
den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,
att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen
till äventyrs icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens
befallningshavande ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje
fall i laga ordning bestämts.

Avser kraftöverföringen ersättning för icke tillgodogjord vattenkraft,
må ock, om särskilda förhållanden föranleda därtill, föreskrivas
ställande av säkerhet, som nu sagts.

35 §.

Den del av uttagningskostnaden, som ersättningstagare enligt 23 §
förpliktats att erlägga på en gång, är förfallen till betalning fjorton
dagar efter det kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats.

Från tiden för kraftöverföringens början räknas ersättningstagarens
skyldighet att erlägga annuitet och avgäld.

36 §.

Strömfallsägare, som skall i ersättning för förlorad vattenkraft
tillhandahålla kraft åt annan medelst elektrisk överföring, vare pliktig
att, då det kan ske utan väsentlig olägenhet, mot skälig gottgörelse
tillhandagå kraftemottagaren med nödigt biträde vid verkställande av
erforderliga reparationer å dennes motorer och övriga installationsanordningar.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1

151

Kuntjl. Maj ds förslå,g. Utskottets förslag.

37 §.

Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande kraftöverföring,
gottgöre lian ersättningstagareu all skada och förlust, som
till följd därav uppstår för denne, utan så är att bristen i fullgörandet
berott på omständighet, som i 40 eller 41 § sägs.

Ersättning för skada och förlust till följd av avbrott, som ej berott
på dylik omständighet, må i samband med beslutet om kraftöverföringen
eller ock eljest på talan av ersättningstagaren kunna på förhand uppskattas
till visst vite för varje dag eller annan tidsperiod avbrottet varar,
ersättningstagaren obetaget, då avbrott sker, att äska högre skadestånd
än sålunda bestämts, om han därtill finner fog. Bestämt vite må på
särskild talan kunna efter ändrade förhållanden för framtiden höjas eller
sänkas; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det
vitesbestämmelse meddelats eller ändrats.

38 §.

Har avbrott, som i 37 § sägs, fortgått under fjorton dagar, eller
finnes eljest anledning befara, att sådant avbrott ej är av blott tillfällig
natur, äge på ansökan av ersättningstagaren Konungens befallningshavande
förordna syssloman att, intill dess betryggande förhållanden
inträtt, omhändertaga och driva kraftanläggningen på ägarens bekostnad;
dock vare i ty fall sökanden skyldig att förskjuta medel till nödiga
kostnader.

39 §.

Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörande av
kraftöverföringen, vare ersättningstagaren fri från de skyldigheter, som må
hava ålagts honom mot ersättningsgivaren, och äge på hans bekostnad
åter komma i åtnjutande, såvitt möjligt, av den vattenkraft, som avståtts.

40 §.

Tillfälligt avbrott i kraftöverföringen för reparationer, undersökningar
och dylikt medför ej skadeståndsskyldighet, med mindre avbrottet
skett i strid mot särskilda rörande kraftöverföringen meddelade föreskrifter.

152

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Det åligger dock ersättningsgivaren att tillse, att avbrottet icke blir
av längre varaktighet än behovet oundgängligen kräver; underrätte ock,
där det kan på förhand beräknas, i god tid ersättningstagaren.

41 §.

Beror brist i kraftens tillhandahållande av omständighet, som ersättningsgivaren
ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma,
såsom hinder för kraftanläggningens drivande till följd av flod, isgång,
iskravning (sörpning), åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller
annan jämförlig händelse, vare ersättningsgivaren fri från skadeståndsskyldighet;
och skall, där på grund av sådan omständighet kraftuttagningen
vid anläggningen minskas, ersättningstagaren vidkännas en mot
minskningen svarande nedsättning i den till honom utgående kraften.

Försummar ersättningsgivaren att inom skälig tid vidtaga erforderliga
åtgärder för kraftöverföringens återställande, vare lag som i 37—
39 §§ sägs.

Varder kraftöverföringens återställande omöjliggjort, gälle vad i
39 § stadgas.

42 §.

Brister ersättningstagare i betalning av uttagningskostnad, som
skall gäldas i penningar, må kraftöverföringen avbrytas, intill dess betalningen
fullgjorts; dock vare ny ägare till den fastighet, varmed rätten
till kraften är förenad, ej pliktig att i annan mån än nedan sägs svara
för kostnad, som förfallit till betalning innan han blev ägare, och må
förty avbrott i kraftöverföringen icke ske på grund av föregående ägares
betalningsförsummelse.

Dröjer ersättningstagare med erläggande av uttagningskostnad utöver
sex månader efter förfallodagen, vare han, där ersättningsgivaren
inom ett år efter samma dag hos vattendomstolen väcker talan därom,
pliktig att mot befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar
för framtiden vidkännas minskning i det honom tillkommande kraftbeloppet
till så stor del, som prövas i värde svara mot uttagningskostnaden
efter avdrag av vad av anläggningskostnaden må hava guldits.

43 §.

För tid, varunder avbrott i kraftöverföring äger rum, vare ersättningstagaren
ej pliktig att utgiva stadgad avgäld enligt 23 § andra styc -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

153

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ket, såframt ej avbrottet är av sådan tillfällig art, som i 40 § sägs, eller
ock föranledes av betalningsförsummelse från ersättniugstagarens sida
efter ty i 42 § första stycket skils.

44 §.

För vite och skadestånd, som i 37 § sägs, njute i den fastighet, å
vilken skyldigheten att tillhandahålla kraften vilar, ersättningstagaren förmånsrätt,
som i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas för avgäld av fast
egendom, dock ej till högre belopp än som motsvarar hälften av värdet
å det kraftbelopp, som skall tillhandahållas.

Nyssnämnda värde skall av vattendomstolen fastställas i sammanhang
med bestämmande av skyldigheten att tillhandahålla kraften.
Gives föreläggande enligt 24 §, skall särskilt värde åsättas det mindre
kraftbelopp, varmed ersättningstagaren skall åtnöjas, för den händelse
föreläggandet icke fullgöres. Där förändrade föreskrifter meddelas beträffande
storleken av den kraft, som skall tillhandahållas, varde i samband
därmed det för framtiden utgående kraftbeloppets värde fastställt.

45 §.

Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som avses i 23 §
första stycket, 26 § andra stycket eller 28 § första stycket, vare sådan
överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner den lämplig
och därå grundar sitt beslut.

Om ersättning i penningar.

46 §.

I de fall, där ersättning för förlorad vattenkraft icke skall utgå
medelst kraftöverföring, varde den bestämd i penningar. Till grund för
ersättningens bestämmande skall läggas värdet å vattenkraften i tillgodogjort
skick.

Ersättning för annat än förlorad vattenkraft skall utgå i penningar.

Hava parterna träffat överenskommelse, att ersättning skall utgå
i annat än penningar, vare sådan överenskommelse gällande, såframt den
av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut fastställd.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 20

154

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften
därutöver, då fråga är om ersättning för:

1. tillgodogjord vattenkraft så ock icke tillgodogjord, som uppenbarligen
är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning; 2.

fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan därmed eller med
byggnad för uttagande av vattenkraft jämförlig anläggning för vattnets
nyttjande så ock skada å sådan anläggning;

3. mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å mark till
följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena,
dock med undantag av skada som består däri, att framtida torrläggning
av mark genom vattennppdämning hindras eller försvåras;

4. fiske eller skada därå så ock sådant intrång i rätt till fiske,
som föranledes av förbud, varom i 2 kap. 14 § andra stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 14 och 16 §§, så ock intrång
genom ledning för elektrisk kraftöverföring.

Om undantag för vissa fall från vad sålunda föreskrivits skils
i 50 §.

49 §.

Där ej efter ty i 48 § stadgas ersättning skall utgå med förhöjning,
varde den bestämd till fulla värdet av den egendom, som avstås,
eller, då fråga är om förlust, skada eller intrång till belopp, motsvarande
full gottgörelse för förlusten, skadan eller intrånget.

50 §.

I fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan
åtgärd enligt denna lag för allmänt ändamål skall, där ej tillika åsyftas
vattens utnyttjande vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller
privatekonomiskt syfte, vad i 48 § stadgas om förhöjning över värdet

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

155

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ej vinna tillämpning. Dylik förhöjning skall ej heller äga rum beträffande
ersättning, som utgår enligt 9 §.

51 §.

Vid bestämmande av ersättning för jord eldigt den i 48 § stadgade
beräkningsgrund varde i jordens värde inräknat värdet av till
jorden hörande, för dess brukande erforderliga byggnader.

52 §.

År fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån,
skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörelse,
som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas.
Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens
värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen
läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger;
dock att, i den mån jämlikt 48 § förhöjning över värdet ifrågakommer,
denna skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan
sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 §
andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den
fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma,
varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

Vad sålunda föreskrivits äge motsvarande tillämpning, där till
följd av åtgärd, som medför skada eller intrång å fast egendom, varför
ersättning skall gäldas i penningar, sådan särskild rätt till egendomen,
som i första stycket sägs, går förlorad eller lider intrång.

53 §.

Där i samband med medgivande
till företag eller åtgärd enligt denna
lag föreskrivits, att ersättning skall
utgå för skada å jordbruksfastighet
till följd av vattenuppdämning eller
annan ändring i vattenståndsförhållandena
eller att del av sådan fastighet
skall lösas, skall, såframt den

53 §.

. Där i samband med medgivande
till företag eller åtgärd enligt denna
lag föreskrivits, att ersättning skall
utgå för skada å jordbruksfastighet
till följd av vattenuppdämning
eller annan ändring i vattenståndsförhållandena
eller att del av sådan
fastighet skall lösas, skall, såframt

156

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

del av ersättningen, som utgör förhöjning
över värdet, uppgår till
minst tvåhundra kronor, denna del
avsättas för fastighetens räkning och
genom Konungens befallningshavandes
försorg göras räntebärande. Sålunda
avsatta medel skola, jämte därå
upplupen ränta, efter de närmare
bestämmelser, som av Konungen
meddelas, utbetalas till fastighetens
ägare för att användas till jordbrukets
höjande å fastigheten.

Rätt till medel, som innestå för
fastighets räkning, må éj skiljas från
fastigheten; och kan sådan rätt förty
ej för sig utmätas eller av fastighetens
ägare överlåtas.

Utskottets förslag.

den del av ersättningen, som utgör
förhöjning över värdet, uppgår till
minst femhundra kronor, denna del
avsättas för fastighetens räkning
och genom Konungens befallningshavandes
försorg göras räntebärande.
Sålunda avsatta medel skola, jämte
därå upplupen ränta, efter de närmare
bestämmelser, som av Konungen
meddelas, utbetalas till fastighetens
ägare för att användas till jordbrukets
höjande å fastigheten.

Rätt till medel, som innestå för
fastighets räkning, må ej skiljas
från fastigheten; och kan sådan rätt
förty ej för sig utmätas eller av
fastighetens ägare överlåtas.

Om sättet och tiden för erläggande av penningersättning så ock
om tiden för tillträde av egendom, som löses.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast en
del av en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående
delen så ock ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild
rätt till egendomen, varom i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets
nedsättande hos Konungens befallningshavande i det
län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning, som bestämts
jämlikt 9 §, vare lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom
i andra fall än i första stycket avses skall ock nedsättas hos
Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 59 eller
60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften
hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden
köpeskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som
må hava bestämts till innehavare av särskild rätt till fastigheten, ned -

157

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

satt. Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller
skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens
säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

Där på grund av vad i 53 § finnes föreskrivet den del av ersättningen
för skada å jordbruksfastighet, som utgör förhöjning över värdet,
skall för fastighetens räkning avsättas, skall, ändå att enligt andra
stycket nedsättning icke erfordras, sagda del hos Konungens befallningshavande
nedsättas.

1 samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes,
skall givas till känna, om och i vilken mån nedsättning efter tv ovan
sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist
yppats om bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall
ersättning gäldas för egendom, som innehaves såsom fideikommiss, varde
ersättningen nedsatt hos Konungens belällningshavande, ändå att enligt
föreskrifterna i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan
på tvistens slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående
fideikommissmedlen ersättningsbeloppet i kvarstad, där ej enligt 69 §
utdelning bör äga rum.

56 §.

Ersättning, som ej efter ty i 54 och 55 §§ stadgas skall hos
Konungens befallningshavande nedsättas, varde erlagd till den, vilken
ersättningen tillerkänts. Avser ersättning arbete till förebyggande av
skada å fast egendom, byggnads ändrande eller flyttande till annan plats
eller dylikt, bör dock, om inteckningshavare äskar det eller det eljest
anses erforderligt, i sammanhang med ersättningens fastställande bestämmelse
meddelas till beredande av säkerhet att medlen varda använda
på föreskrivet sätt.

57 §.

Då ersättning hos Konungens befallningshavande nedsättes, skall
ersättningsgivaren till nämnda myndighet ingiva gravationsbevis rörande
den fasta egendom, varom fråga är, det utslag, varigenom ersättnings -

158

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj;ts förslag. Utskottets förslag.

skyldigheten blivit bestämd, samt, där ej förordnande jämlikt 11 kap.
67 § givits, bevis att ntslaget vunnit laga kraft.

Varda nämnda handlingar ej ingivna till Konungens befallningshavande
vid nedsättning av ersättningen, åligge Konungens befallningshavande
att ofördröjligen på ersättningsgivarens bekostnad anskaffa
desamma.

58 §.

Fast egendom, som på grund av bestämmelse i denna lag skall
lösas, så ock lös egendom, som det må åligga den lösande att därjämte
övertaga, skall, om ej annorlunda överenskommes eller jämlikt stadgandet
i 61 § annorlunda bestämmes, avträdas å den fardag för avträdande av
förhyrd lägenhet eller, där fråga är om jordbruksfastighet, å den arrendefardag,
som inträffar näst efter sex månader, sedan ersättningens belopp
blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, samt därefter uppsägning
skett hos ägaren.

Uppsägning må ej med laga verkan ske, med mindre ersättningen
för den fasta egendomen, såvitt den skall utgå i penningar, och, om
endast en del av en fastighet skall lösas, ersättning för skada och intrång
å den återstående delen så ock ersättning för förlust av eller intrång
i särskild rätt till egendomen guldits i den ordning 54 § stadgar
samt, där strömfall skall lösas mot ersättning för vattenkraften medelst
kraftöverföring, säkerhet, som enligt 34 § föreskrivits, blivit ställd. Sker
ej sådan uppsägning inom ett år, sedan ersättningen blivit fastställd
genom utslag, som vunnit laga kraft, eller, där ersättningen skall utgå
medelst kraftöverföring, inom den längre tid, som av vattendomstolen
må hava bestämts, vare den då väckta frågan förfallen, såvitt fastighetsägarens
rätt är beroende därav.

Har jämlikt 11 kap. 67 § förordnats, att vattendomstols utslag,
på grund varav fast egendom skall lösas, må verkställas utan hinder
därav, att det icke ägor laga kraft, skall egendomen avträdas å fardag,
som infaller näst efter sex månader sedan utslaget meddelats och därefter
uppsägning i den ordning ovan sägs ägt rum; dock skall i sådant
fall vad i nyssnämnda lagrum stadgas om ställande av pant eller borgen
vara fullgjort före uppsägningen.

Ersättning för lös egendom, som skall jämte den fasta egendomen
övertagas, så ock annan ersättning, som till följd av den fasta egendomens
avträdande tillkommer ägaren eller annan och som icke efter

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

159

Kung!. Majits förslag. Utskottets förslag.

ty ovan sägs skall före uppsägningen nedsättas, varde före tillträdesdagen
gulden, Ej må i öre den dag arbete eller annan åtgärd, varigenom
den fasta egendomen kan lida men, av tillträdaren verkställas.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan
byggnad, som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller
annan yrkesutövning, skall till följd av skada därå genom företag enligt
denna lag i dess helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall
vad i 58 § stadgas för det fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande
tillämpning. Lag samma vare, där strömfallsägare skall avstå
vattenkraft, som är av honom tillgodogjord.

60 §.

Prövas genom företag enligt denna lag sådant men tillskyndas
jordbruksfastighet, att jordbruket därå för framtiden icke kan med lördel
drivas, skola, ändå att ägaren icke påkallar fastighetens lösande, be_
stämmelserna i 58 § om uppsägning och fardag äga motsvarande till -länkning.

61 §.

Utan hinder av föreskrifterna i 58—60 §§ må kunna bestämmas
längre eller kortare uppsägningstid eller annan tillträdesdag än där stadgas,
såframt sådant finnes erforderligt till förebyggande av alltför skilda
tillträdestider beträffande olika fastigheter eller lägenheter eller oek gagnet
av ändring i tidsbestämmelserna med hänsyn till det ifrågasatta företagets
snara genomförande eller annan omständighet prövas vara övervägande
i förhållande till den olägenhet, som därav kan följa för den
andra parten; tillskyndas genom dylika bestämmelser särskild olägenhet,
skall gottgörelse därför givas.

62 §.

I sammanhang med beslut om ersättning i fall, som avses i 58 —
60 §§■» skall besked meddelas om vad ersättningsgivaren åligger i avseende
å uppsägning så ock om tiden för tillträde.

160

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

63 §.

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas, linnes i målet uppgiven
arrendator eller hyresgäst, vars rätt är av företaget beroende, vare han
ej pliktig att avflytta eller avstå från vad han innehar förrän efter åtnjuten
uppsägningstid i enlighet med ovan givna föreskrifter; och må
dessförinnan arbete, varigenom hans rätt kränkes, ej av tillträdaren
vidtagas.

64 §.

Om sättet för verkställande av uppsägning enligt förestående §§
galle vad om uppsägning av arrende- och hyresavtal finnes särskilt
stadgat.

65 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som skall lösas, men innan
ersättningsbeloppet guldits, ägaren gjort nödig eller nyttig kostnad därå,
vare han berättigad att undfå ersättning härför, därest icke kostnaden
blivit gjord i uppenbar avsikt att vinna högre ersättning. Tvist härom
varde prövad av allmän domstol, och må emellertid egendomen tillträdas,
där den, som skall utgiva ersättningen, hos Konungens befallningshavande
ställer pant eller borgen för det, varom tvistas.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning gäldas med
penningar för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom
företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark
verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan
föreskriven ersättning gnidits. Varder ej ersättningen gulden inom
tid, som genom avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd eller
om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens
belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, vare den
då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller
nyttig kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning,
där dylik kostnad göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

Tredje, särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Hil

Kungl. Maj ds förslag.

Utskottets förslag.

67 §.

Har på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 67 § vattendomstols
utslag gått i verkställighet, innan det vunnit laga kraft, och
varder till följd av klagan över utslaget ersättning, som enligt ovan
givna regler skall hos Konungens befallningshavande nedsättas, slutligen
bestämd till högre belopp än det redan nedsatta, åligge ersättningsgivaren
att inom trettio dagar från det utslag i målet vunnit laga
kraft nedsätta det överskjutande beloppet, vid äventyr att detta eljest
på ansökan av den till ersättningen berättigade eller, där flera må äga
rätt därtill, någon av dem genom Konungens befallningskavandes försorg
hos den försumlige uttages. Bestämmes ersättningen ej till högre
belopp, göre ersättningsgivaren, sedan utslag i målet vunnit laga kraft,
anmälan härom hos Konungens befallningshavande. Ej må, ändå att
ersättningen varder till lägre belopp bestämd, vad redan nedsatts återkrävas,
och gälle vad nu sagts jämväl, då ersättningen guldits i annan
ordning än genom dess nedsättning.

Har eljest ersättning till följd av företag enligt denna lag fastställts
först efter det företaget blivit utfört, och skall enligt stadgandena
i 54 § ersättningen hos Konungens befallningshavande nedsättas, vare
ersättningsgivaren pliktig att inom trettio dagar sedan det utslag, varigenom
ersättningsbeloppet blivit bestämt, vunnit laga kraft, nedsätta
beloppet vid äventyr, som i första stycket sägs.

Om Konungens befallningshavandes befattning med nedsatta

ersättningsmedel.

68 §.

Medel, som jämlikt 54 och 67 §§ blivit hos Konungens befallningshavande
nedsatta, skola, i den män ej utbetalning av dem kan omedelbart
försiggå, ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot
ränta. I fall, som avses i 58—60 §§, skall räntan intill tillträdesdagen
komma ersättningsgivaren till godo.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel skola jämte därå upplupen ränta av Konungens
befallningshavande utbetalas till den, som är till desamma beBihang
till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd, 1 käft, (Nr 1.) 21

162

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1-

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

rättigad. I fall, som avses i 58—60 §§, må dock utbetalning'' ej ske före
tillträdesdagen.

Besväras fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckningför
fordran, eller kan egendomen jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i
ägarens band käfta för ogulden köpeskilling, varde den för egendomen
bestämda ersättningen efter avdrag, av medel, som avsatts jämlikt
53 §, så ock, om endast en del av fastighet löses, ersättning till ägaren
för skada och intrång å den återstående delen av Konungens befallningsliavande
fördelad i den ordning, som för fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld fast egendom är stadgad. År egendomen förutom
av fordran besvärad av sådan nyttjanderätt, rätt till servitut eller rätt
till avkomst eller annan förmån, varigenom egendomens värde minskas,
och åtnjuter rättigheten sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren
berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen understiger
det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättigheten
besvärad, för den del av fordringen, som må överskjuta ersättningen för
egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda
ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande
mån förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i
9 § eller som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt, skall vad nyss
sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalningmå
ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen
eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i andra stycket
omförmäles, lämnat medgivande därtill.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning efter ty i 69 § sägs
varde hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §§, ej före
tillträdesdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallningskavandes
försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet,
varom fråga är, kända innehavare av fordran, som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild ersättning blivit bestämd;
är innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befällningsliavande,
. att kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar förut
uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, samt
införes i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelning, som nu nämnts, förenade kostnader skola gäldas
av ersättningsgivaren.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1(i;{

Kungl. Maj ds förslag.

Utskottets förslag.

Om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol.

71 §•

År fast egendom, som enligt denna lag löses med penningar, intecknad,
åligge Konungens befallningshavande att, sedan den genom lagakraftvunnet
utslag bestämda ersättningen blivit nedsatt samt egendomen
avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i
stad hos rätten. Har egendomen avträtts, innan ersättningen blivit slutligt
fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än
det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts,
göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande
ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller liera av
gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av ersättningen
likvid å intecknings huvudstol, åligge ock Konungens befallningshavande
att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit
laga kraft, ofördröjligen göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika
insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av
ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgandet
i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av intecknad
gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit
godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran
icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,
såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande, bestämts
att utgå medelst kraftöverföring, och är sådan del av strömfallet
med inteckning besvärad, ankomme på den lösande att, sedan han tillträtt
fallet och kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats, därom
göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten; skolande till
styrkande av det förhållande, varom anmälan göres, företes intyg av
vederbörande ersättningstagare eller ock av två stämningsmän eller andra
trovärdiga personer.

164

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Katigt. Maj ds förslag.

Utskottets förslag.

Om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättnings

belopp.

73 §.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättningför
denna eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och
intrång å egendomen blivit för lågt beräknad, vare han, i den mån domstol
till följd av överenskommelse mellan ersättningsgivaren och egendomens
ägare rörande ersättningens belopp eller av annan anledning ej
ingått i prövning av ersättningsbeloppet, berättigad att, där ej full betalning
för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt på
hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen
bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex
månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller,
där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens
början bestämda tid; försittes tid, som nu sagts, vare rätt till talan
förlorad.

Om återlösningsrätt.

74 §.

Har fast egendom blivit på grund av stadgande i denna lag mot
ersättning i penningar avträdd, och varder ej inom den bestämda tiden
för fullbordandet av det företag, för vars utförande egendomen blivit
löst, egendomen för det medgivna ändamålet använd; då äge förre
ägaren eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet avträtts,
ägaren av den återstående delen inom två år därefter hos vattendomstolen
anhängiggöra talan om rätt att få återlösa egendomen. Prövas
sådana omständigheter för handen, att företaget eller den del därav, för
vilken egendomen blivit löst, må anses såsom övergivet, varde talan
bitallen; eljest äge domstolen förordna, att med prövningen bör på viss,
av domstolen bestämd tid anstå.

Godkännes anspråket, och kunna parterna ej sämjas om ersättningens
belopp, varde detta av domstolen bestämt till egendomens fulla

Tredje särskilda utskottats utlåtande Nr /.

I(i5

Kanyl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

värde vid deri tid återlösen sker; ej må dock värdet sättas högre än
det belopp, för vilket egendomen blivit avträdd. Har efter det egendomen
blivit avträdd å densamma uppförts byggnad eller eljest nedlagts
kostnad, skall med avseende härå vad om lösningsrätt till exproprierad
egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

1 §•

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande
av vatten för torrläggning av mark, gälle vad därom finnes eller kan
varda särskilt stadgat.

_11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

Om de domstolar, som döma i vattenmål.

1 §•

Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol.

Overdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den
sammansättning nedan sägs.

I de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta
domstolen.

Om vattendomstol.

2 §•

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande
samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

A7 ätten rätt sdom ar e skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

166

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling
sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggande
i vatten och den andre särskilt i frågor om torrläggning av mark.

Vattenrättsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, om sin
orts förhållanden kunniga män, skola vara valbara till nämndemansbefattning
vid häradsrätt inom orten och må ej hava uppnått sextiofem
års ålder.

3 §•

Vattenrättsdomare förordnas av Konungen för viss tid.

Lag samma vare beträffande vattenrättsingenjör; dock att, om
lämplig person, villig att åtaga sig förordnandet för viss tid, ej finnes
att tillgå, Konungen äger uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill
dess annorlunda kan varda bestämt, för varje mål till ledamot inkalla
person, som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan kallelse.

4 §•

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands
och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av
riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i
ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,
som skola utse vattenrättsnämndemän, en var, som i kommunens
allmänna angelägenheter är röstberättigad, äga en röst. Består domsaga,
för vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två
eller flera tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför den
av domsagans häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets
utgång skall domhavanden så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren
underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman
upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän
hos domhavanden eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget,
förordne domhavanden om nytt val.

Om skj^ldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän
och att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida
befattningen, intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att
annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman
i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1«7

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

5 §•

Av de till vattenrättsnämndemän valda skola i vattendomstolen
tjänstgöra de två, som av vattenrättsdomaren för varje mål kallas därtill.
Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från det län, som beröres
av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett
län, avgöre vattenrättsdomaren, om nämndemännen skola tagas från
olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra
företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

6 §■

Vid jäv eller annat förfall för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör,
som för viss tid förordnats,
varde ställföreträdare förordnad av
vattenöverdomstolen; och skall vad
i 2 § linnes stadgat beträffande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
äga tillämpning jämväl i
fråga om ställföreträdare för dem.

Där annan ledamot i vattendomstolen
än vattenrättsdomaren eller
vattenrättsingenjör, som av Konungen
för viss tid förordnats, är av
jäv eller annat förfall hindrad att
deltaga i visst måls handläggning
eller i visst domstolens sammanträde,
kalle vattenrättsdomai’en annan behörig
person i stället. Vid förfall
för nämndeman må vattenrättsdomaren,
där annan vald nämndemans
tillkallande skulle medföra avsevärd
tidsutdräkt, kalla annan ojävig, till
befattning som vattenrättsnämndeman
valbar man att tjänstgöra i
domstolen.

6 §.

Vid jäv eller annat förfall för
vattenrättsdomaren eller vattenrättsingenjör,
som för viss tid förordnats,
varde ställföreträdare förordnad av
vattenöverdomstolen; och skall vad
i 2 § linnes stadgat beträffande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
äga tillämpning jämväl i
fråga om ställföreträdare för dem.

Där annan ledamot i vattendomstolen
än vattenrättsdomaren eller
vattenrättsingenjör, som av Konungen
för viss tid förordnats, är av
jäv eller annat förfall hindrad att
deltaga i visst måls handläggning
eller i visst domstolens sammanträde,
kalle vattenrättsdomaren annan behörig
person i stället. Vid förfall
för nämndeman må vattenrättsdomaren,
där annan vald nämndemans
tillkallande skulle medföra avsevärd
tidsutdräkt, kalla annan ojävig, till
befattning som vattenrättsnämndeman
valbar man att tjänstgöra i
domstolen.

168

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

7 §•

Har ledamot i vattendomstol ej förut avlagt domareed, skall lian
före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför vattenrättsdomaren
eller ock inför allmän underrätt.

Förutom de i rättegångsbalken stadgade jäv mot domare i allmänhet
gälle såsom jäv mot ledamot i vattendomstol: om han såsom sakkunnigt
biträde åt vattendomstolen eller eljest tagit befattning med det
företag eller den åtgärd, varom i målet är fråga.

8 §•

Hos vattendomstol skall vara anställd eu lagkunnig sekreterare,
förordnad av Konungen, som ock äger, när sådant finnes lämpligt, återkalla
förordnandet.

9 §•

Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen.
Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola
följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare
förordnar.

10 §.

Vattenmål prövas av den vattendomstol, inom vars område anläggning,
företag eller åtgärd, varom fråga är, verkställts eller skall
verkställas. Skulle på grund av vad nu sagts prövningen av visst
vattenmål tillkomma mer än en vattendomstol, vare den av domstolarna
behörig, inom vars område anläggningen, företaget eller åtgärden huvudsakligen
verkställts eller skall verkställas.

Fråga om vattendomstolarnas inbördes behörighet må ej upptagas
av högre rätt. 11

11 §•

För sina sammanträden vare vattendomstol berättigad att disponera
över nödiga lokaler i tings- eller rådhus, allmän skola eller annan

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

l»>i)

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

allmän byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga
ändamål eller ntgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller
dylikt, skola de ersättas.

12 §.

Yppas, då beslut skall av vattendomstol meddelas, skiljaktiga meningar,
vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar
än häradsrätt. Vid omröstning säge vattenrättsdomaren sin mening
först, därefter vattenrättsingenjörerna och sist nämndemännen.

13 §.

Åtal mot ledamot i vattendomstol för fel eller försummelse i ämbetet
skall upptagas av Svea hovrätt.

14 §.

I allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller författning är
särskilt stadgat, skall beträffande vattendomstolar och rättegången därstädes
lända till efterrättelse vad i fråga om allmän underrätt finnes
föreskrivet, där det tillämpligt är.

15 §.

Vattenrättsdomare vare pliktig att för tid, då han till följd av sammanträde
med vattendomstolen ej kan träffas å sitt tjänsterum, skriftligen
förordna någon att i vattenrättsdomarens ställe mottaga handlingar;
och må, i den utsträckning vattenrättsdomaren finner lämpligt, förordnandet
innehålla uppdrag för den förordnade att jämväl meddela beslut
i frågor, vilka ankomma på vattenrättsdomarens avgörande å tjänsterummet.
Ej må dock annan än vattenrättsdomaren pröva, huruvida
gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Har under vattenrättsdomarens frånvaro inkommit handling, i anledning
varav skyndsamt beslut är. av nöden, och tillkommer det ej den,
som mottagit handlingen, att beslutet meddela, skall, där så lämpligen
kan ske, handlingen ofördröjligen tillsändas vattenrättsdomaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 22

170

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Majds förslag.

Utskottets förslag.

Om vattenöverdomstol.

16 §•

Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall Svea
hovrätt bestå av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom
ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet.

År fråga allenast om förordnande av ställföreträdare för vattenrättsdomare
eller vattenrättsingenjör eller om föreläggande att i vattenmål
inkomma med handlingar eller om utsättande av ny tid eller beviljande
av anstånd med avseende å ingivande av handling eller vidtagande
av annan åtgärd i dylikt mål, må hovrätten vara sammansatt
såsom vid handläggning av andra mål än vattenmål.

Har ledamot i vattenöverdomstol ej förut avlagt domareed, skall
han före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför Svea hovrätt.

Angående jäv mot ledamot i vattenöverdomstol gälle vad i 7 §
andra stycket finnes stadgat om jäv mot ledamot i vattendomstol.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansöknings mål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under
vilka villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda
lagrum av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av
bestämmelser rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i
vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och

Om vad till vattenmål är att hänföra.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

171

K ungt. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

villkoren för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §,
så ock angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats;

8. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i
vilken utsträckning skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap.
4 § att komma i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande
skall tillhandahållas;

9. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

10. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

11. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet
till en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för
förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

12. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad
i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande
annorledes i industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens
framkomst, för bevattning eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 §
andra stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan
grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke
är av laga beskaffenhet;

13. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad
i vatten, som under 12 sägs;

14. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats
i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats
i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet
i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändring å dylik byggnad;

15. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten,
vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter
rörande hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

16. talan om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller
framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock
talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter
eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tillhörig
byggnad i vatten;

17. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att under -

172

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

hålla sådan byggnad i vatten, som under 12 sägs, brister i fullgörande
av denna skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande,
där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

18. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2
kap. 23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller
om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande
av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av
fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till intrång å annans fastighet
i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan tillhörig
byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å
annans fastighet;

19. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av
stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

20. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall
att deltaga i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den
kostnad, vari strömfallsägare bär att taga del;

21. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av
vattenreglering tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare
av strömfall, att lämna bidrag till företaget;

22. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter
rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft,
samt om ändring i vad förut bestämts angående uttagn-ingskostnadens
storlek och dess gäldande, så ock talan om förnyad prövningav
sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

23. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i
9 kap. 31 § förmäles;

24. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller
om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

25. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande
av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av företag enligt denna laggått
förlustig;

26. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför
fast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån
förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

27. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom,
som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

Där i denna lag finnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan
åberopade lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som
avses i samma lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning,
hänföras till vattenmål.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

17:5

Kungl. Maj:Is förslag.

18 §.

Där byggnad i vatten verkställts
eller skall verkställas, utom för annat
ändamål, jämväl för allmän farleds
eller allmän flottleds räkning eller
för torrläggning av mark, må den
omständigheten ej utgöra hinder för
tillämpning av bestämmelserna i 17 §,
utan så är att byggnaden verkställts
eller skall verkställas huvudsakligen
för farledens eller flottledens räkning
eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövningupptagit
mål, som rör farled eller
flottled eller marks torrläggning, må
ej målet upptagas till behandlingav
annan myndighet, där ej högre
rätt, dit frågan om vattendomstolens
behörighet i laga ordning dragits,
förklarat målet ej vara att hänföra
till vattenmål.

Utskottets förslag.

18 §.

År i mål, som avses i 17 §, fråga
om byggnad i vatten, utom för annat
ändamål, jämväl för allmän farleds
eller allmän flottleds räkning eller
för torrläggning av mark, vare målet
ändock att hänföra till vattenmål,
såframt ej byggnaden verkställts eller
skall verkställas huvudsakligen för
farledens eller flottledens räkning
eller för marks torrläggning.

19 §.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller
13 §, är straffbar jämväl enligt stadgande i allmänna strafflagen, vilket
innehåller strängare straffskala än vattenlagens, varde åtal för sådan
gärning jämte vad med den talan hör samman icke räknad till
vattenmål.

20 §.

Vid vattendomstol anliängiggjord talan, som ej enligt. 17 § är att
hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, må av
vattendomstolen upptagas, därest invändning mot domstolens behörighet
icke i laga ordning göres eller den väckta frågan finnes hava avsevärd
betydelse för vattenförhållandena, Upptages talan, som nu nämnts,

174

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Ktingl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

värde målet räknat som vattenmål. Ej må dock på grund av vad nu
sagts vid vattendomstol upptagas talan om ansvar för gärning, varå de
i denna lag givna straffbestämmelser icke äro tillämpliga.

Där i denna lag stadgas särskild ordning för behandling av viss
fråga, lände det till efterrättelse.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17
§ är att hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat
ämne, angå fråga av avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge,
på hemställan av den allmänna domstolen, vederbörande vattendomstol
förordna om målets upptagande därstädes. Meddelas sådant förordnande,
hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt handläggning och
avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som vattenmål.
Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan,
som nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande
eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 §
12, förrän målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande
vattendomstol gjort ansökan om sådan prövning beträffande
byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om
äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde,
den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet till handläggning
och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.
Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad
eller återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall
på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten ånyo
upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen avdöma.

22 §.

Vattendomstol äge, i den mån det linnés lämpligen kunna ske,
pröva invändningar i vattenmål, ändå att de röra rättsförhållanden, som
ej skola bedömas efter denna lag, så ock yrkanden, vilka hava samband
med den ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är fråga;
dock må vattendomstolen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till
fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.

Tredje särskilda utskottets utlåtande År J.

175

Kungl. Maj:ts förslå!/. Utskottets förslag.

L) Q C

Jo ip

År mål, Horn rör i denna lag behandlat ämne, prövat av vattendomstol,
må fråga, huruvida målet är av beskaffenhet att hava bort
upptagas av allmän domstol eller av annan myndighet än domstol,
komma under bedömande i högre rätt allenast där frågan av part i laga
ordning dragits under den högre rättens prövning eller ock vattendomstolen
mot stadgande i 20 eller 22 § dömt i ansvarsfråga, som ej bort av
vattendomstolen upptagas, eller inlåtit sig på fråga om äganderätt till
fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde, eller ock prövat
fråga, för vars behandling särskild ordning finnes i denna lag föreskriven.

24 §.

Väcker någon i vattenmål anspråk, av vars bedömande vattenmålets
utgång är beroende, men som finnes ej kunna i det mål avgöras,
må vattendomstolen, om sådant äskas av part och domstolen prövar det
lämpligt, med hänvisning till parterna att i särskild rättegång tvista
om det väckta anspråket emellertid fortsätta vattenmålets handläggning
och däri meddela beslut med giltighet allenast under förutsättning av
viss utgång å den särskilda tvisten.

Brister denna förutsättning, är sådant beslut utan verkan; och skall
i ty fall, sedan den särskilda tvisten blivit slutligen avgjord, på anmälan
av part vattenmålet upptagas till förnyat bedömande.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde
med vattendomstolen, sökande eller kärande återkallat sin talan
eller denna förklarats förfallen, och vill svarandepart yrka ersättning
för sina kostnader å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid
allmän domstol.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—11 sägs, skall göras skriftligen och ingivas
till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan
för varje fall föreskrivet.

176

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Ktingl. Majds förslag.

Utskottets förslag.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar
jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,
vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet,
omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas
den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget
eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och
nyttjanderättshavares namn och hemvist samt de ersättningsbelopp sökanden
förmenar höra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare
eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande,
skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens
åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden
förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft
varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid
lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

1 fråga, om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första
stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning
å byggnadens läge och beskaffenhet samt innehålla de upplysningar
i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav
byggnadens utrivande.

3 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 11, skall sökanden förete
bevis därom, huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd
kraft skall överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser,
som i ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen
skall därjämte innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas
för framtiden överförd, samt vara åtföljd av plan för den erforderliga
ledningens sträckning.

28 §.

Avser ansökan alternativa folkslag, varde sådant särskilt utmärkt
och de åtföljande handlingarna därefter lämpade.

År sökanden oviss om något förhållande, varom i ansökningen
eller bilagorna därtill bör lämnas besked, bör sådant ock angivas.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

177

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets för slag.

29 §.

L mål, som i 27 § 1 och 2 inom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i fem samt, där fråga är om företag, som berör
två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, ytterligare ett eller
flera exemplar efter vattenrättsdomarens beprövande. I övriga ansökningsmål
skola ansökningshandlingarna ingivas i tre exemplar.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar,
eller finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende
ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare
erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras
förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1 eller 2 ändring av befintlig
byggnad i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande
erhållits till byggnaden i dess skick före vidtagande av den ändring,
varom fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt
att bibehålla byggnaden är fri från klander, ansökningen icke upptagas,
med mindre jämväl prövning av byggnadens laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 §
sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke
tillkommer vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess
upptagande hinder, varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren
avvisad.

Där ansökningen, efter ty i 29 § eller i förevarande § sägs, ar
vattenrättsdomaren förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med
de skäl, varå beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

32 §.

Åro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan
brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren
skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestämmande av det eller
de ställen, där handlingarna efter ty nedan sägs skola hållas för parterna
tillgängliga, samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 23

178

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

I kungörelsen skola de fastigheter, som saken förmenas angå,
namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte, där
sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig
vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas.

Kungörelsen skall tillika innehålla
dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna
skall för dem, som önska taga del därav, finnas
tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal
befattningshavare eller pålitlig enskild person eller, där ansökningen
angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt
område, å flera djdika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i
39 § förmäles, eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa
handlingar skola hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift
vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet
är anhängig^ vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast
sökanden eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro
riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas
i viss eller vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så
som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om
den tid, inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall
så, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att
deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda
förhållande, jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna
sig av inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom
den tid, som är förelagd för bestridande av ansökningen eller framställande
av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr att den,
som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i
företaget.

År fråga om ansökan, varom i 17 § 7 förmäles, skall kungörelse
enligt denna § utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren prövar det
nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

179

Kungl. Maj;ts förslag. Utskottets förslag.

vattendomstolens sammanträde sist å tjugoförsta dagen förut kungöras
på sätt i 33 § första stycket sägs.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i Öl §, galle vad där
finnes stadgat.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg
dels för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas till
pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter, som saken
förmenas angå, äro belägna, dels ock inom tio dagar införas i en eller
flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar
av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om
ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4 eller 6, utan dröjsmål i betalt öppet brev
eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande,
om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för
parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda
tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd
ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända
nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall
adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap
vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i
37 § sägs sökanden ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras
ej underrättelse, som nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren
känd först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen på ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse
om målet så ock om vad han för sin rätts bevakande må hava
att iakttaga. Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad,
hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning om mottagarens
rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter ty
ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock
målets handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu
sagts.

År jord eller annan fast egendom, som saken angår, samfälld för
helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse,
varom ovan förmäles, till de särskilda delägarna i den samfällda egen -

180 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.-ts förslag. Utskottets förslag.

domen. Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda
sätt underrättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenlättsdomaren
eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt
till fastigheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det,
och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom,
att företaget eller åtgärden angår fastigheten, skall ägaren, där han
visas hava ägt dylik kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.
Erinran härom varde införd i den kallelse, som enligt denna § tillsändes
fastighetens ägare.

34 §.

linnés fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall
utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik
anstalt ^ innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan
dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande
i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens
befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande
av kronans eller anstaltens rätt eller, där sadant bevakande tillkommer
annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

35 §.

Där fråga är om ansökan, varom i 27 § 1 eller 2 mom. förmäles,
skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att,
där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna
intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud,
åligge ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i
saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Menar
part, att på grund av företagets omfattning eller eljest åliggande av nu
nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt ombud, göre anmälan
därom hos Konungens befallningshavande i det län, inom vilket det
företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall verkställas;
och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt
för tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på
sätt nyss nämnts biträda dem.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

181

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och
hemvist skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren,
som har att i den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa
underrättelsen till parternas kännedom.

36 §.

1 mål, som avses i 27 § 1 och 2 inom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren
översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna uppenbart, att
fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan
av det företag, varom fråga är, skall meddelande härom skyndsamt lämnas
vattenrättsdomaren; i annat fall förordne styrelsen fiskeri^ än steman att
inom den för erinringars framställande bestämda tid till vattenrättsdomaren
avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom
företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver
vad sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket.
Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande
av fiskeritjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas
till vattenrättsdomaren.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning
å platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren att efter inkommen
anmälan därom uppdraga åt den av7 lantbruksstyrelsen förordnade
eller ock annan av styrelsen föreslagen fiskeritjänsteman att åt
vattendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande, som i
45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och
vid äventyr, som nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att
kungörelsen delgivits anläggningens ägare eller styrelsen för densamma
på sätt, som för delgivande av stämning är stadgat. Lag samma vare
beträffande känd förvaltning för annan allmän farled så ock syssloman
för allmän flottled, där led, som nu nämnts, beröres av företaget.

År fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan
tillgodogjord vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet
med ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

182

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Varder denne vid delgivningsförsök å särskilda dagar ej anträffad i sitt
hemvist, må kungörelsen med samma verkan delgivas föreståndaren för
kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller ej vid särskilda
delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anlägguingen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 11 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer,
och vid nedan stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning
med ägaren av det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är,
tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande
ansökan enligt 17 § 8, 9 eller 10.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall
ansökningen av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis
därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av
ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall lämnas parterna i
den för kallelser till dem stadgade ordning.

38 §.

Om någon, vars rätt kan vara
beroende av ansökningen eller därmed
avsett företag, vill bestrida
ansökningen eller göra invändning
mot ifrågasatt företags omfattning
eller mot tillärnad vattenbyggnads
konstruktion eller mot eljest föreslagen
anordning, skola hans erinringar
i berörda hänseenden, vid
äventyr att vattendomstolen eljest
icke är pliktig att fästa avseende
vid deras innehåll, i två exemplar
ingivas till vattenrättsdomaren inom
viss av vattenrättsdomaren bestämd
tid, minst trettio dagar, efter kungörelsens
dag.

38 §.

Vill någon, vars rätt kan vara
beroende av ansökningen eller därmed
avsett företag, be>trida ansökningen
eller göra invändning mot
ifrågasatt företags omfattning eller
mot tillärnad vattenbyggnads konstruktion
eller mot eljest föreslagen
anordning, skola hans erinringar i
berörda hänseenden, vid äventyr att
vattendomstolen eljest icke är pliktig
att fästa avseende vid deras innehåll,
framställas i skriftlig inlaga
inom viss av vattenrättsdomaren bestämd
tid, minst trettio dagar, efter
kungörelsens dag. Inlaga, som nu
nämnts, skall ingivas till vattenrättsdomaren
i två exemplar.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagått,
läte vattenrättsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad

Tredje särskilda utskottets utlåtande, Nr J.

183

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

verkställa avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för
erinringarnas tillhandahållande å det eller de i kungörelse enligt 32 §
angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ena exemplaret;
och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att
inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter
utgången av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva
påminnelser i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes.
Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
ej pliktig att fästa avseende; och varde tillkännagivande härom
lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser, skola de exemplar därav, som äro avsedda
för det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställen, ofördröjligen
av vattenrättsdomaren dit översändas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas parterna att växla
derå skrifter än ovan sagts, äge han förordna därom och i den för
kallelser till parterna stadgade ordning meddela dem de för ändamålet
nödiga föreskrifter.

41 §.

Innehåller ansökan i vattenmål tillika plan till elektrisk ledningför
överföring av kraft såsom gottgörelse för förlorad vattenkraft, äge
till befrämjande av ärendets fortgång vattenrättsdomaren i sammanhang
med utredningen i vattenmålet eller ock i annan ordning införskaffa
den utredning inom orten, som må erfordras för bedömande av ärendet
rörande den elektriska anläggningen.

Vid avgörande vare sig av sistberörda ärende eller av vattenmålet
gälle den i 24 § stadgade regel.

42 §.

Vittnesstämning till vattendomstolens sammanträden utfärdas av
vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren eller ock av häradshövdingen
i orten, där vittnet bor eller vistas, eller beträffande person, som
bor eller vistas i stad, av den, som är satt till stämningars utfärdande

184

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag,

i den stad, eller, där sådan ej finnes, av rådstuvurättens ordförande.
Rörande stämning, som utfärdats av annan än vattenrättsdomaren eller
vattenrättssekreteraren, skall den, som utfärdat stämningen, genast avsända
underrättelse till vattenrättsdomaren.

43 §.

Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äge, där sådant finnes
lämpligt, förordna, att till vinnande av upplysning, som i målet finnes
erforderlig, förhör med vittnen eller parter skall äga rum vid allmän
underrätt. Sker det, översände vattenrättsdomaren till den underrätts
ordförande uppgift å de omständigheter, varom förhöret skall äga rum,
jämte de för förhörets ledande nödiga upplysningar angående målet
eller ock i fall av behov de i detta ingivna handlingar. Om tiden och
stället för förhörets hållande meddele allmänna underrättens ordförande
i god tid besked till vattenrättsdomaren, som därom sist å åttonde dagen
före förhöret underrättar parterna i den för kallelser till dem bestämda
ordning.

I samband med förordnande om förhör med part äge vattendomstolen
förelägga parten vite eller annat äventyr; dock skall, där sådant
föreläggande i partens frånvaro gives, detta sist å åttonde dagen före
förhöret delgivas parten på sätt om stämning är stadgat.

44 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,
som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga,
må vattenrättsdomaren eller vattendomstolen till biträde åt domstolen
tillkalla i sådant ämne sakkunnig person.

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning
eller vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där
sådant finnes lämpligt, åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan
sakkunnig person att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande
i målet. Tarvas utredning av mer än en person, varde uppdraget
lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I. 185

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

liden för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren,
som i den för kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem
därom. Sedan undersökningen bragts till slut, skall utlåtandet utan
dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren och av honom hållas för
parterna tillgängligt å förut kungjorda ställe eller ställen. Förordas i
något hänseende andra tekniska anordningar eller andra regler för hushållningen
med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall utlåtandet
hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens
sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga
åt vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan
biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning
å stället.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela
parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning.
Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren
därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning
sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde
till syn på stället, vare dock imderrättelse och protokoll, som nu nämnts,
ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfallsägare vilja förena
sig med sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad
båtnad däråt gives större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen;
och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens
påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

Mot sakkunnigt biträde, som i 44 § sägs, gälle de jäv, som efter
ty förut stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den
omständigheten att fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 §
icke utgöra hinder för honom att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde
skall vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag
eller åtgärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit i
kungörelse enligt 32 § på där omförmält sätt angiven, åligge vattenstånd
till riksdagens ''protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 24

186

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

rättsdomaren att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad
ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt
, är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom
att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela
sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens sammanträde införas i en eller flera av
ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna samt för uppläsande i
kyrkan avsändas till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där de
i kungörelsen angivna fastigheter äro belägna. Ett exemplar av kungörelsen
skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enlio-t
32 § angivna ställe eller ställen.

Där så finnes lämpligare och hänsyn till okända rättsägares rätt ej
utgör hinder däremot, förelägge vattenrättsdomaren sökanden ej mindre
att i den för delgivande av stämning stadgade ordning sist å åttonde
dagen före vattendomstolens sammanträde låta kalla sakägare, som ovan
sägs, att inställa sig vid sammanträdet för sin rätts bevakande än även
att sist vid nämnda sammanträde inkomma med bevis att delgivningskett
inom föreskriven tid. I fråga om föreläggande, som nu sagts, skall
i tillämpliga delar gälla vad i 37 § finnes stadgat.

48 §.

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle
att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i
målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller
eljest å allmänna intressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende
av dylika intressen eller angående ärende, som i 41 § sägs,
förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda
sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i
45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomareu,
där det finnes lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

49 §.

Vattendomstolen äge, där så linnes nödigt för målets avgörande,
från förvaltande myndighet begära utlåtande i fråga, som faller inom
myndighetens verksamhetsområde.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr l.

187

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

År fråga om byggnad i eller vid allmän farled, skall vattendomstolen
eller vattenrätt3domaren, förrän målet avgöres, från lotsstyrelsen
inhämta yttrande, huruvida från dess sida något finnes att erinra i
avseende å företaget.

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på
stället eller, där målet kan prövas utan syn, å annan plats, som är för
parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av
vattenrättsdomaren och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet
tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, må målets avdömande ej ske
utan syn. Åskas i mål om byggnad för vattnets tillgodogörande syn
av någon, som förmenar sig lida skada av sådan byggnad, vare lag
samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för
tillgodoseende av parternas rätt.

51 §.

Vattenrättsingenjörerna och de vattenrättsnämndemän, vilka böra
tjänstgöra vid domstolens sammanträde, skola av vattenrättsdomaren
särskilt kallas.

52 §.

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen
vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår,
har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad
att inställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var
för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet
upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens
sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet
framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats,
vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där
den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro
ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Be -

188

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

träffande rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot
ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående
beslut om jäv mot häradshövding.

Beslut, varigenom jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman varder
gillad, skall ej medföra någon verkan till rubbning eller upphävande
av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invändningen gjordes, där
övriga ledamöter varit om åtgärden eller beslutet ense.

53 §.

Yrkanden beträffande ersättning till följd av det företag eller den
åtgärd, varom fråga är, så ock påståenden i anledning av utlåtande,
som i 45 § sägs, skola göras medelst skriftlig inlaga i två exemplar
före vattendomstolens första sammanträde i målet eller ock framställas
å nämnda sammanträde och, där syn hålles, före synegångens början
eller i den ordning, som domstolen bestämmer. Vid yrkanden och
påståenden, som framställas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
icke pliktig att fästa avseende, utan så är att de föranledas av iakttagelser
under synegången eller av eljest under domstolens sammanträden
förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ena exemplaret.

54 §.

Tvistas om fastighet, som i målet avsett företag eller åtgärd angår,
vare den av de tvistande, som med äganderättsanspråk innehar
fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara för densamma,
till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren i målet
ingått, eller annan i målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har
i förut angiven ordning underrättelse om målet blivit förre ägaren tillsänd
eller denne kallats till inställelse eller eljest kommit tillstädes i
målet, vare underrättelse till nye ägaren eller kallelse å honom ej
erforderlig.

55 §.

Parts utevaro från vattendomstolens sammanträde utgöre ej binder
för målets handläggning och avdömande.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

189

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

56 §.

Vill sökanden före vattendomstolens sammanträde återkalla ansökningen,
göre det skriftligen hos vattenrättsdomaren, och avskrive denne
målet från vidare behandling. Efter det målet företagits till handläggning
vid sammanträde med vattendomstolen, må återkallelse av
sökandens talan ske allenast hos domstolen.

År fråga om utförande av vattenreglering, som avses i 3 kap.
1 §, må, där sökandena äro två eller flera, en av dem ej utan de andras
medgivande återkalla sin talan.

Har återkallelse av talan skett, skall genom vattenrättsdomarens
försorg meddelande därom lämnas parterna i den för kallelser till dem
bestämda ordning.

57 §.

Där ej särskilda omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna,
skall, innan vattendomstolen efter syn eller annan förhandling
åtskiljes, utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas om
tid och plats för dess meddelande. Ej må utan synnerliga skäl, som
i protokollet angivas, tiden sättas senare än två månader efter det
beskedet lämnas.

Finnes uppskov med förhandlingarna av nöden, skall besked om
tiden och stället för nytt sammanträde meddelas, innan domstolen åtskiljes,
eller ock sedermera tillkännagivas i den ordning, som för kallelser
till parterna blivit bestämd.

I sammanhang med beslut om uppskov äge vattendomstolen, där
det för målets behöriga utredning prövas erforderligt, förordna om ny
skriftväxling mellan parterna och meddela de därför nödiga föreskrifter
så ock giva föreläggande angående viss parts hörande.

58 §.

Å tid och plats, som för utslagets meddelande enligt 57 § blivit
särskilt bestämd, skall utslaget vara för parterna tillgängligt.

Då utslag sålunda gives, erfordras ej att vattendomstolen är samlad.

190

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

TJtskottets förslag.

59 §.

Av vattendomstolens utslag skall avskrift ofördröjligen och sist å
åttonde dagen, sedan det avkunnats eller eljest meddelats, av vattenrättsdomaren
sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna
ställen.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd,
som i målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits,
skall tillfälle lämnas tillstädesvarande parter att yttra sig däröver.
Finnes antagandet grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt
yrkande ej framställes, sökanden att gälda den ökade ersättning, som
därav må föranledas.

Där på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må
domstolen jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i
ersättningsbelopp, som må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen.

Ej må i något fall ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen
föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av
föreskrifterna i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat.

61 §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling mellan
parterna, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid,
minst tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets
handläggning inför vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i
tillämpliga delar gälla vad i 32 § andra stycket, 33—37 och 41—58 §§
samt 60 § föreskrivits.

62 §. 62 §.

1 mom. Där genom vattendom- 1 mom. Där genom vattendomstols
utslag lämnas medgivande att stols utslag lämnas medgivande att
bygga i vatten, skall utslaget inne- bygga i vatten, skall utslaget inne -

191

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag.
hålla noggranna bestämmelser om
byggnadens läge och konstruktion,
om den ersättning, som skall till
följd av företaget utgå, i den mån
ej bestämmelser därom skola träffas
i den för expropriation stadgade
ordning, samt om de villkor i övrigt,
som må vara behövliga för tillgodoseende
av allmän och enskild rätt,
så ock, i den mån det prövas erforderligt,
innefatta bestämmelse om
vattenmärke eller andra föreskrifter
om hushållningen med och framsläppandet
av vattnet såväl efter
byggnadens fullbordan som under
byggnadstiden.

2 mom. År fråga om byggnad
för vattnets tillgodogörande, skall
utslaget angiva, med vilken fastighet
rätten till tillgodogörandet skall
för framtiden vara förenad. Denna
fastighet (strömfallsfastigheten) hör,
där så lämpligen kan ske, omfatta
allenast den sökanden tillhöriga
mark, som upptages av byggnaden
och därmed förenade anläggningar,
jämte den del av vattenområdet,
som sökanden äger. Vattenrättsdomaren
bör förty, när omständigheterna
därtill föranleda, tillse att,
såvitt möjligt, en till strömfallsfastighet
lämpad fastighet varder
under målets handläggning bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad
mån tillgodogörandet medgivits på
grund av äganderätt eller av annan
grund, samt, där med byggnaden
avses tillgodogörande allenast av
en del av det framrinnande vattnet,

Utskottets förslag.

hålla noggranna bestämmelser om
byggnadens läge och konstruktion,
om den ersättning, som skall till
följd av företaget utgå, i den mån
ej bestämmelser därom skola träffas
i den för expropriation stadgade
ordning, samt om de villkor i övrigt,
som må vara behövliga för tillgodoseende
av allmän och enskild rätt,
så ock, i den mån det prövas erforderligt,
innefatta bestämmelse om
vattenmärke eller andra föreskrifter
om hushållningen med och framsläppande
av vattnet såväl efter
byggnadens fullbordan som under
byggnadstiden.

2 mom. År fråga om byggnad
för vattnets tillgodogörande, skall
utslaget angiva, med vilken fastighet
rätten till tillgodogörandet skall
för framtiden vara förenad. Denna
fastighet (strömfallsfastigheten) bör,
där så lämpligen kan ske, omfatta
allenast den sökanden tillhöriga
mark, som upptages av byggnaden
och därmed förenade anläggningar,
jämte den del av vattenområdet,
som sökanden äger. Vattenrättsdomaren
bör förty, när omständigheterna
därtill föranleda, tillse att,
såvitt möjligt, en till strömfallsfastighet
lämpad fastighet varder
under målets handläggning bildad.

192

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.
huruvida utslaget vilar på antagande
att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet
eller den del därav, vars fallhöjd
tages i anspråk, tillhör fastighet,
för vilken sökanden såsom ägare
fört talan i målet.

I utslag, varigenom medgivande
lämnas till byggnad för utnyttjande
av vattenkraft, varde vidare angivet,
huruvida byggnaden är av beskaffenhet,
att de i 4 kap. meddelade
bestämmelserna om skyldighet för
byggnadens ägare att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd ävensom
angående nyprövning och lösningsrätt
för kronan därå äga tilllämpning.

3 mom. Yad i 1 mom. stadgats
skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse beträffande vattendomstols
utslag i andra ansökningsmål.
I utslag, varigenom lämnas medgivande
till utförande av vattenreglering,
varde angivet, om regleringsföretaget
är av beskaffenhet,
att stadgandena i 4 kap. om nyprövning
och om avgifter därå äga
tillämpning, och skall, då fråga är
om företag, som avses i 3 kap. 1 §,
utslaget tillika innehålla uppgift å
det belopp, vartill kostnaden för
regleringens utförande blivit av vattendomstolen
beräknad, samt föreskrift
om den anpart i kostnaden
för företaget, som belöper å varje
till regleringssamfälligheten hörande
strömfall.

Utskottets förslag.

huruvida utslaget vilar på antagande
att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet
eller den del därav, vars fallhöjd
tages i anspråk, eller den sida
av strömfallet, om vars tillgodogörande
är fråga, tillhör fastighet, för vilken
sökanden såsom ägare fört talan i
målet.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats
skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse beträffande vattendomstols
utslag i andra ansökningsmål.
I utslag, varigenom lämnas medgivande
till utförande av vattenreglering,
varde angivet, om regleringsföretaget
är av beskaffenhet,
att stadgandena i 4 kap. om nyprövning
och om avgifter därå äga
tillämpning, och skall, då fråga är
om företag, som avses i 3 kap. 1 §,
utslaget tillika innehålla uppgift å
det belopp, vartill kostnaden för
regleringens utförande blivit av vattendomstolen
beräknad, samt föreskrift
om den anpart i kostnaden
för företaget, som belöper å varje
till regleringssamfälligheten hörande
strömfall.

Kung!. Maj:ts förning.

TJI skottets förslag.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten
eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen
viss tid, i regel ej överstigande tio år, inom vilken företaget skall vara
fullbordat.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som
ej linnes utsatt, föreskrive ock domstolen, när och'' av vem vattenmärket
skall på sökandens bekostnad utsättas. Vattenmärke skall på ett för
dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas å ett för envar lätt
skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är, samt i noggrant bestämt
höjdförhållande till eu eller flera i berg, jordfast sten eller annat fast
föremål inhuggna fixpunkter.

65 §.

Anda att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra
motpart sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för
tillvaratagande av hans rätt.

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i målet,
ändå att han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och
vållas därav uppskov i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han
sökanden de utgifter, som därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering
må vattendomstolen, när synnerliga skäl därtill prÖA7as föreligga, meddela
slutligt utslag rörande viss del av företaget, innan målet i övrigt
avgöres.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut
må verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast
såframt sökanden, innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är
om ändrade hushållsbestämmelser, dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande
ställer pant eller borgen för den ersättning i penBihang
titt riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 25

194

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

ningar, som högre rått kan ålägga honom att utgiva utöver vad vattendomstolen
i sådant avseende bestämt, så ock för det skadestånd, vartill
han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut eljest ändras.

År sådant förordnande meddelat, och fulllöljes mot beslutet talan
i högre rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökaudet
slutligen prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, varom i 2 kap. 24 § förmärs,
skall göras skriftligen och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren.
Ena exemplaret värde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat
brev tillsänt ägaren av den vattenbyggnad, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu
sagts, rnå anmälas, skall vattendomstolen för prövning av anspråk, som
inom behörig tid anmälts, sammanträda till syn på stället. Åro flera
anspråk anmälda, varde de såvitt möjligt prövade i ett sammanhang.
Om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å
fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat
brev så ock kungörelse införas i en eller flera av ortens tidningar.

Angående skyldighet för byggnadens ägare att ersätta motpart
kostnad, som föranledes av prövning enligt denna §, gälle vad i 65 §
är om sökande stadgat. Finnas den, som anmält ersättningsanspråk,
hava saknat skälig anledning därtill, varde honom ålagt att gottgöra
byggnadens ägare de utgifter, som denne till följd därav fått vidkännas.

69 §.

För ingivande av erinringar eller påminnelser eller skrifter i anledning
av förordnande om ytterligare eller ny skriftväxling eller ock
bevis om delgivning äge vattenrättsdomaren bevilja anstånd på viss tid,
när skäl därtill äro.

Varder före utgången av tid, inom vilken det åligger part att
något fullgöra, laga förfall visat, utsätte vattenrättsdomaren ny tid.

70 §.

Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden tillkommer
vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Tredje .särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

19.r>

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

Av vätte n r åt tsdo mar ens beslut är vattendomstolen ej förhindrad
att annorlunda förordna.

71 §•

Där enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol
eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts
eget ansvar i betalt brev insändas med posten.

72 §.

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen
anhängiggjorda ansökningsmål fora förteckning, utvisande tiden, då
varje mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets
avgörande.

73 §•

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrättssekreteraren
protokoll vid vattendomstolens sammanträden och underskrive detsamma
å domstolens vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas,
utan där allenast anmärkas.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas
en akt, omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i målet
ingivits, så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade
kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens protokoll
och utslag i målet jämte förteckning å de kartor, ritningar och
andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven
förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna
i 33 och 47 §§ blivit av honom å posten avlämnade; och
skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Där ej av
eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre
förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser
avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar
av akten i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts
dombok är stadgat äga motsvarande tillämpning.

196

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förstäf/. Utskottets förslut/.

74 §•

Expedition i ausökningsinål skall mot postförskott sändas till part.
som är skyldig- . att lösa densamma, eller, om flera parter äro gemensamt
lösenskyldiga, till den av dem, som de i sådant avseende må hava
uppgivit. Varder postförskott ej utlöst, må postavgiften uttagas i den
för expeditionslösen stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition galle oek om andra handlingar,
vilka part är berättigad att utfå från vattendomstol.

tiar part avsagt sig rätten att på sådant sätt få handling sig
tillsänd eller begärt, att handling skall på sätt nu är nämnt tillställas i
stället för honom själv hans rättegångsombud eller annan, vare det gällande.

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 12—27 avses, ingive
till vattenrättsdomaren skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens
namn och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill;
bifoge ock de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas
i två exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt
handlingar av vidlyftigare beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse
från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad gälle vad i 84 § finnes stadgat.

76 §.

Har inlaga, som i 75 § sägs, med tillhörande handlingar ej ingivits
i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren den i inlagan
väckta talan vara av beskaffenhet, att den uppenbarligen icke kan av
vattendomstolen upptagas, skall vad i 29 och 31 §§ stadgats beträffande
ansökningsmål äga motsvarande tillämpning.

77 §. 77 §.

Möter ej mot talans upptagande Möter ej mot talans upptagande
hinder, som i 76 § avses, teckne hinder, som i 76 § avses, teckne

Tredje, särskilde et skallets iilldlande Nr I.

1!>7

Kunyl. Maj:Is förslut/.
vattenrättsdomaren a stämniugsiulagan
föreläggande för svaranden
vid äventyr, som i 82 § förmäles,
att inom viss tid efter det stämningshandlingama
delgivits honom,
till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt
svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar
lian vill åberopa till stöd för
svaromålet så oek att inställa sig
inför vattendomstolen å tid och. ort,
som sedermera varder bestämd och
i den ordning 80 § föreskriver
offentliggjord. Har käranden erhållit
befrielse från ingivandet av
vissa handlingar i två exemplar,
skall i föreläggandet tillkännagivas,
att dessa handlingar hållas tillgängliga
å vattenrättsdomarens tjänsterum.

Vad i 75 § andra stycket stadgas
gälle ock med avseende å svaromål
med tillhörande handlingar.

Sedan resolution åtecknats stämningsinlagan,
skall ena exemplaret
därav ävensom av övriga i två exemplar
ingivna handlingar utlämnas
till käranden. Vattenrättsdomaren
förelägga därvid käranden att inom
tid, som av vattenrättsdomaren bestämmes,
och vid äventyr, som nedan
sägs, delgiva svaranden de sålunda
bekomna handlingarna på sätt, som
för delgivande av stämning är stadgat.
Har den för svaromåls av -

IJtslcottds förslai/.

vattenrättsdomaren å stämuingsinlagan
föreläggande för svaranden
vid äventyr, som i 82 § förmäles,
att inom viss av vattenrättsdomaren
förelagd tid, minst fjorton dagar,
efter det stämningshandliugarna delgivits
honom, till vattenrättsdomaren
ingiva skriftligt svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av
de handlingar han vill åberopa till
stöd för svaromålet så ock att inställa
sig inför vattendomstolen å
tid och ort, som sedermera varder
bestämd och i den ordning 80 §
föreskriver offentliggjord. Har käranden
erhållit befrielse från ingivandet
av vissa handlingar i två
exemplar, skall i föreläggandet tillkännagivas,
att dessa handlingar
hållas tillgängliga å vattenrättsdomarens
tjänsterum.

Vad i 75 § andra stycket stadgas
gälle ock med avseende å svaromål
med tillhörande handlingar.

78 §.

Sedan resolution åtecknats stämningsinlagan,
skall ena exemplaret
därav ävensom av övriga i två exemplar
ingivna handlingar utlämnas
till käranden. Vattenrättsdomaren
förelägge därvid käranden att inom
viss tid, minst fjorton dagar, och
vid äventyr, som nedan sägs, delgiva
svaranden de sålunda bekomna
handlingarna på sätt, som för delgivande
av stämning är stadgat.
Har den för svaromåls avgivande

198

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj ts förslag.

givande bestämda tiden, räknat från
utgången av tiden för delgivningens
verkställande, gått till ända och har
icke till vattenrättsdomaren inkommit
bevis, att delgivning skett inom föreskriven
tid, ej heller svaromål avgivits,
varde kärandens i målet väckta
talan av vattenrättsdomaren förklarad
förfallen.

Där ansökningen efter ty nu sagts
av vattenrättsdomaren förklaras förfallen,
skall bevis därom med de
skäl, varå beslutet grundas, tecknas
å ett exemplar av stämningsinlagan.

Utskottets förslag.

bestämda tiden, räknat från utgången
av tiden för delgivningens verkställande,
gått till ända och har icke,
då beslut av vattenrättsdomaren meddelas'',
till honom inkommit bevis, att
delgivning skett inom föreskriven
tid, ej heller svaromål avgivits, varde
kärandens i målet vackla talan av
vattenrättsdomaren förklarad förfallen.

Där ansökningen efter ty nu sagts
av vattenrättsdomaren förklaras förfallen,
skall bevis därom med de
skäl, varå beslutet grundas, tecknas
å ett exemplar av stämningsinlagan.

79 §.

Av svaromål med tillhörande handlingar äge käranden utbekomma
ena exemplaret. Till bemötande av svaromålet må käranden inom tid,
som av vattenrättsdomaren förelägges, ingiva påminnelser i två exemplar;
och äge vattenrättsdomaren, där så finnes nödigt, föreskriva, i vilket
avseende käranden därvid skall yttra sig eller förebringa utredning vid
äventyr, som i 82 § förmäles.

Finner vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas svaranden att före
målets behandling vid vattendomstolen yttra sig över avgivna påminnelser,
förelägge vattenrättsdomaren käranden vid äventyr, som nyss
sagts, att inom viss tid inkomma med bevis, att han delgivit svaranden
ena exemplaret av påminnelserna.

Prövas ytterligare skriftväxling mellan parterna nödig, äge vattenrättsdomaren
förordna därom och meddela de för ändamålet erforderliga
föreskrifter.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren, när
och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;
och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å
fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum
än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

199

Kun/jt. Maj:ts förslå/!.

SI §.

Utskottets förslå//.

Vad i 42—46 §§, 49 § forsta stycket, 50 § första stycket, 51, 52,
§§, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 78 § första,

andra och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökni

ingsmal

skall, där annat ej framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt
å vattenrättsdomarens tjänsterum.

1 de fall, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning,
skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av
sådant besked i stället lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad
i 55 § finnes stadgat beträffande ansökningsmål icke äga tillämpning,
så vitt angår svarande, vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse,
som lägges honom till last. Förordnande, som i 67 § sägs, må
ej meddelas angående verkställighet av straff eller annan påföljd av
brottslig gärning.

82 §.

Underlåter svaranden att inom förelagd tid avgiva svaromål, eller
brister eljest part i fullgörande av honom meddelat föreläggande, och
vållas därigenom uppskov i målet, vare den försumlige, ändå att hans
talan bifalles, pliktig att gottgöra motparten de utgifter, som därigenom
åsamkats denne.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande
därav hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3 eller 4 avses,
varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade
ordning.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller
överexekutor förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller
annan anläggning i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts,
äge vattenrättsdomaren, om skäl därtill äro och sökanden ställer pant
eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkstädas,
innan ansökningsmålet. blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen
annorlunda förordnar.

200

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

84 §.

Vad i 75—83 §§ föreskrives om förfarandet i stämningsmål skall
ej äga tillämpning å brottmål rörande häktad, utan skall i fråga om
sådant mål lända till efterrättelse vad härom finnes stadgat för häradsrätt.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet.

85 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller
meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft
ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden
att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om
ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift
såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och
verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid
byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar
vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den
vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga
är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i
förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget
eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den
utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, femtio öre
för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre
för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om
vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

201

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med eu lör tusen
av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre
belopp än tio kronor, skall icke erläggas.

86 §.

Storleken av avgift, varom i 85 § förmäles, skall enligt där meddelade
grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed
avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

87 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:
kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka
det åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för
handlingarnas tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift
härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde,
varom i 11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § särskilt förordnats att biträda
sakägarna i målet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i
målet såsom sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 §; samt
gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse
vid domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället,
dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller ångbåtsstation,
som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Huruvida kostnad, som sökanden sålunda förpliktas att gälda, skall
helt eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt
de rörande rättegångskostnader i vattenmål gällande regler.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande
tillämpning i avseende å kärande i stämningsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 26

202

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrätts domares

beslut.

88 §.

1 fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt
ej här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden
därom meddelas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens
föreskrifter beträffande full följd av talan mot allmän underrätts
beslut, med iakttagande därav att talan mot vattendomstols beslut skall
fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i 25 kap. 8 § och 26
kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål
gälla om vattenrättsdomaren.

89 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som ej är av
brottmåls natur, skall fullföljas efter vad.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål
förklarat stämningen ogill, skall över det utslag klagan föras genom
besvär, ändå att målet är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest
skolat efter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken linnes stadgat rörande sättet
för fullföljd av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande
tillämpning i vattenmål.

90 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen
eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet
inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjugulörsta
dagen från den dag, då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren
må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren, huruvida sålunda gjord
vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning t i 111 al I e vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag rörande olika
delar av det företag, varom fråga är, och har part erlagt vadepenning
rörande ett utslag, tarvas ej nj vadepenning, där han vill fullfölja talan
jämväl mot beslut, som senare meddelas.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

20ö

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

91 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag-, skall i vattenöverdomstolen
sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning,
företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från den dag, då utslaget gavs.

<J2 §.

Där i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan
mot vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av
honom vid vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar,
därav enligt 26 kap. 13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas,
hållas parterna tillhanda å det eller de i kungörelsen angivna ställe eller
ställen. För sådant ändamål skall avskrift av handlingarna så fort ske kan
dit översändas, och varde på sökandens bekostnad tillkännagivande därom,
att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes, införd i den eller de i samma
kungörelse angivna ortstidningar, tiar sökanden ej ingivit avskrifter
till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande på sätt
nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift av handlingarna
i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

93 §.

Besvär över vattendomstols utslag eller beslut skola till vattenöverdomstolen
ingivas före klockan tolv å trettionde dagen eller, där
anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom
Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må
utan inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över
vattendomstolens beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat
skall äga tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

94 §.

Skall över besvär motpart höras, skola i de fall, som avses i 27 kap.
6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma kap. stadgade
tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 93 §,

204

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

95 §.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 §
utfärdats, besvär anförts av sökanden, motparterna höras däröver, varde
genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället för
motparterna den eller de personer, bos vilka enligt nämnda kungörelse
de till vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga,
samt tillkännagivande därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes,
före utgången av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda
tid infört i den eller de uti samma kungörelse angivna ortstidningar;
och åligge det klaganden, vid den för underlåtenhet att inkomma med
delgivningsbevis stadgade påföljd, att inom nämnda tid jämväl styrka,
att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaringskall
avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon
av nyssnämnda personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit
i tidning infört.

96 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren
att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas,
till vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols
slutliga utslag eller beslut ändring sökts genom besvär, skall akteu
i målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären
avse ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt
besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra
till akten i målet hörande handlingar än vattendomstolens protokoll äro
för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid
fullföljd av talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens
protokoll i målet, skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller
beslutet, icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattendomstols
utslag eller beslut, utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut.

97 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,
må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant
ämne sakkunnig person.

205

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga
del av handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen
och må där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han
skall, efter det målet föredragits, men innan detsamma företages till avgörande,
till vattenöverdomstolen avgiva skriftligt yttrande rörande de
delar av målet, i vilka hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits
i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning
å platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga
åt det sakkunniga biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person
att företaga dylik undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,
därom förordnar Konungen.

98 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats
hava förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan
ej kunna upptagas, må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen
i enahanda ordning, som ovan linnes stadgad med avseende å
besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande
vattenrättsdomares beslut om inskrivning i vattenbok, som i
12 kap. sägs, angående besiktning, varom i 13 kap. förmäles, samt i
fråga, som i 14 kap. 7 § avses.

Över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts
må klagan föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

99 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut
skall i allt, varom ej nedan i 100—102 §§ eller eljest i lag eller författning
är särskilt stadgat, lända till efterrättelse vad rörande fullföljd
av talan mot hovrätts beslut finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

100 §.

Har i mål rörande byggnad i vatten eller utförande av vattenreglering
vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag rörande olika delar

206

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

av företaget, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då
må sådan nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan
mot senare utslag i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan
hos Konungens befallningshavande ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen
anmäler missnöje mot dess utslag, därvid tillika ingiva
Konungens befallningshavandes bevis såväl angående nämnda anmälan
som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

101 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid
fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens
protokoll i målet skall icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot
vattenöverdomstols utslag eller beslut, utan så är att talan fullföljes
mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som genom besvär över ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut dragits under
vattenöverdom stolens prö vn ing.

102 §.

Vad i 92 och 95 §§ är stadgat
angående mål, som vid vattendomstol
anhängiggjorts medelst ansökning
och däri talan till vattenöverdomstolen
fullföljts av sökanden,
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om mål, som sökanden dragit
under Konungens prövning.

102 §.

Vad i 92, 95 och 97 §§ är stadgat
angående mål, som vid vattendomstol
anhängiggjorts medelst ansökning
och däri talan till vattenöverdomstolen
fullföljts av sökanden,
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om mål, som sökanden dragit
under Konungens prövning.

12 KAP.

Om vattenbok och inskrivning däri.

l §•

För varje vattendomstols område skall föras bok för inskrivningav
faktiska och rättsliga förhållanden rörande anläggningar för tillgodogörande
av rinnande vatten såsom drivkraft eller annorledes så ock

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

207

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

rörande damm by.

gnader

ändå att de oj

avse vattnets tillgodogörande;
ing å anläggningar för allmän

dock att vad nu stadgats ej

farled eller allmän flottled. Denna bok kallas vattenbok.

I vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska
beskrivningar över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag
med tillhörande vattensamlingsområden, i den mån sådana beskrivningar
äro eller varda av vederbörande myndighet utarbetade.

Vattenboken föres av vattenrättsdomaren.

Beträffande anteckningar i vattenboken av tekniskt innehåll äge
vattenrättsdomaren påkalla förslag till anteckningarnas lydelse av vederbörande
vattenrättsingenjör, som, där anteckningarna göras i enlighet
med hans förslag, är ensam ansvarig för deras tillförlitlighet och fullständighet.

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller
annan myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande,
ändrande eller borttagande av anläggning, som i 1 § första stycket
avses, eller beträffande hushållningen med vattnet vid sådan anläggning
eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för annan än anläggningens
ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren
utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i vattenboken verkställa
inskrivning av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för
kännedomen om anläggningens beskaffenhet samt om de rättigheter och
skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med densamma. Vad nu
sagts galle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning jämlikt 2
kap. 25 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så ock beträffande
beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.
Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av
strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande
sagda skyldighet inskrivning göras i vattenboken.

Har beslut, varom inskrivning bör ske i vattenboken, blivit av
annan domstol eller myndighet än vattendomstolen meddelat, skall underrättelse
om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar
genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra låter tillsändas
vattenrättsdomaren.

3 §■

208

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Där anläggning, som i 1 § första stycket avses, tillkommit innan
denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller
annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren
berättigad att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren
samt vara åtföljd av ritningar över anläggningen, sådan
denna befinnes, jämte erforderlig beskrivning därå så ock av tillgängliga
domar och andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken,
härad och län, å den eller de fastigheter, vara anläggningen är belägen,
samt å det vattendrag, som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen
med vattnet, vilka tillämpas vid anläggningen, varjämte böra
meddelas de andra upplysningar, vilka kunna vara av vikt för kännedom
om de med anläggningen förenade rättigheter och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande
av strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del
därav, som genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan
fastighet än byggnaden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens
ägare har att tillgodogöra sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd
dom eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande
besked i ämnet. År sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning
bör innehålla uppgift, varde sådant i ansökningen angivet.

Då ansökan om inskrivning inkommit, läte vattenrättsdomaren, där
han ej finner sådant fall vara för handen, att ansökningen bör genast
avslås, utfärda kungörelse om ansökningen med föreläggande för dem,
som kunna hava något att erinra mot inskrivningen, att till vattenrättsdomaren
ingiva skriftliga erinringar inom viss tid, minst sextio och högst
etth un dragugn dagar, från den dag kungörelsen är dagtecknad. Kun -

Tredje särskilda utskottets utletande Nr 1.

20«

Katigt. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

görelsen skall innehålla uppgift om tiden för hållande av undersökning,
varom i 7 § förmäles.

Sådan kungörelse skall genom vattenrättsdomarens försorg inom
tio dagar från nämnda dag införas såväl i allmänna tiduingarna som
ock i en eller, om förhållandena påkalla det, flera tidningar inom orten.
Om kungörelsens innehåll varde särskild underrättelse meddelad kammarkollegiet
och lantbruksstyrelsen.

7 §•

Rörande tillförlitligheten av de ingivna ritningarna och beskrivningen
skall i god tid före utgången av den för erinringars avgivande
bestämda tid efter vattenrättsdomarens förordnande på sökandens bekostnad
hållas undersökning av sakkunnig person. Över vad vid undersökning
förekommer skall föras protokoll, som insändeB till vattenrättsdomaren.

« §•

Finnas de företedda ritningarna och beskrivningen eller ock ansökningshandlingen
vara så oriktiga eller ofullständiga, att de ej kunna,
med mindre de fullständigt omarbetas, läggas till grund för inskriv -

ningen, värde ansoKmngen avsiagen

9 §•

År sökandens rätt med avseende
å anläggningen beroende av tvist,
förklare vattenrättsdomaren, där ej
ansökningen är av beskaffenhet att
böra genast avslås, densamma vilande
i avbidan på tvistens utgång.

Möter eljest hinder mot inskrivningen,
förelägge vattenrättsdomaren
sökanden viss tid, inom vilken
han har att fullfölja ansökningen
och visa, att hindret blivit undanröjt.
Fullgör sökanden ej inom utsatt
tid vad honom ålagts, varde

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

9 §.

210

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ansökningen avslagen, där kan ej ansökningen avslagen, där han ej
visar, att han ej kunnat fullgöra visar, att han ej kunnat fullgöra
det inom samma tid; visas det, må det inom samma tid; visas det, utny
tid utsättas. sättes ny Hd.

10 §.

Varder i ärendet utrett, att med ansökningen avsedd anläggningtillkommit
eller väsentligt ändrats efter den 30 april 1881, och visas ej
domstols eller annan behörig myndighets beslut till stöd för vad sålunda
åtgjorts, må ansökningen ej beviljas.

11 §•

Har på grund av ansökan, som
ovan sägs, skett inskrivning i vattenboken,
och hava därefter fem år förflutit
utan att talan väckts mot lagligheten
av de med inskrivningen avsedda
förhållanden, vare, ändå att
till stöd för desamma ej kunnat påvisas
domstols eller annan myndighets
beslut, sökandens rätt att bibehålla
anläggningen och, där fråga
är om anläggning för vattnets tillgodogörande,
att i den omfattning
inskrivningen angiver tillgodogöra
vattnet, fri från klander; dock galle
vad nu sagts rörande rätten att tillgodogöra
vattnet allenast, såframt
den, som uppfört anläggningen,
varit i god tro rörande rätten till
vattnet vid tiden för uppförandet
eller vid erhållandet av domstols
eller annan myndighets medgivande
därtill eller ock någon, till vilken
anläggningen sedermera övergått, i
god tro rörande sagda rätt förvärvat
densamma. Tillgodogöres genom an -

11 §•

Har på grund av ansökan, som
ovan sägs, skett inskrivning i vattenboken,
och hava därefter fem år förflutit
utan att talan väckts mot lagligheten
av de med inskrivningen avsedda
förhållanden, vare, ändå att
till stöd för desamma ej kunnat påvisas
domstols eller annan myndighets
beslut, sökandens rätt att bibehålla
anläggningen och, där fråga
är om anläggning för vattnets tillgodogörande,
att i den omfattning
inskrivningen angiver tillgodogöra
vattnet, fri från klander; dock gälle
vad nu sagts rörande rätten att tillgodogöra
vattnet allenast, såframt
den, som uppfört anläggningen,
varit i god tro rörande rätten till
vattnet vid tiden för uppförandet
eller vid erhållandet av domstols
eller annan myndighets medgivande
därtill eller ock någon, till vilken
anläggningen sedermera övergått, i
god tro rörande sagda rätt förvärvat
densamma. Tillgodogöres genom an -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

211

Kungl. Maj:ts förslag.
läggning, rörande vilken ekett inskrivning
i vattenboken, allenast en
del av det framrinnande vattnet, och
innehåller inskrivningen, att strömfallet
eller den del därav, vars fallhöjd
utnyttjas vid anläggningen,
tillhör sökanden, galle vad ovan
sagts jämväl i fråga om sökandens
rätt att tillgodogöra vattnet i övrigt
i strömfallet eller falldelen, motliggande
fastighets rätt dock oförkränkt.

Vad i första stycket stadgats gälle
dock ej med avseende å förhållande,
som står i strid mot domstols efter
den 30 april 1881 meddelade beslut,
ej heller beträffande reglerna för
hushållning med vattnet.

Där jämlikt 3 § på grund av beslut
i ett vid den tid, då denna lag träder
i kraft, redan anhängigt mål inskrivning
skett i vattenboken rörande
anläggning, vartill medgivande lämnats
av annan myndighet än vattendomstol,
skall vad i första stycket
finnes stadgat äga motsvarande tillämpning;
dock att där omförmälda
tid av fem år skall räknas från det
anläggningen fullbordades.

Utskottets förslag.

läggning, rörande vilken skett inskrivning
i vattenboken, allenast eu
del av det framrinnande vattnet, och
innehåller inskrivningen, att strömfallet
eller den del därav, vars fallhöjd
utnyttjas vid anläggningen,
tillhör sökanden, skall vad ovan
stadgats äga motsvarande tillämpning
i fråga om det sålunda ej tillgodogjorda
vattnet i strömfallet eller
falldelen. Avser inskrivningen allenast
den del av vattnet, som tillhör
strömfallets ena sida, gälle ock vad
nu sagts i den mån ej andra sidans
rätt trades för när.

Där jämlikt 3 § på grund av beslut
i ett vid den tid, då denna lag träder
i kraft, redan anhängigt mål inskrivning
skett i vattenboken rörande
anläggning, vartill medgivande lämnats
av annan myndighet än vattendomstol,
skall vad i första stycket
finnes stadgat äga motsvarande tilllämpning;
dock att där omförmälda
tid av fem år skall räknas från det
anläggningen fullbordades.

12 §.

Om inskrivning i vattenboken enligt 3 § eller på grund av ansökan,
som ovan sägs, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen utfärda kungörelse;
och varde den offentliggjord på sätt i 6 § andra stycket finnes stadgat.

212 Tredje särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

Kniffil. Majds förslag. Utskottets förslag.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning
hållits å anläggning, som i 1 § första stycket avses, eller av vattenmärke,
om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt
11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren
och anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

14 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas
av Konungen.

18 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse
av denna lag. 1

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande
av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill
äro, föreskriva att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet
bestämda tid gått till ända, besiktning å arbetet skall verkställas
av sakkunnig person. Innehåller vattendomstolens beslut, att vattenmärke
jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift
om besiktning av märket.

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen
lämnats, men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme
vattenrättsdomaren att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall gäldas av byggnadens

ägare.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från
vattendomstolens beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom
kränkes, meddele besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom
viss tid vid äventyr att förhållandet eljest anmäles för allmänne åklagaren
i orten.

Tredje »Urskilda utskottets utlåtande Nr 1.

218

Kungl. Muj.-ts förslag.

Utskottets förslag.

3 §•

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller
delvis uppförd byggnad i vatten, att denna icke tillkommit i laga ordning
eller icke är av laga beskaffenhet, äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren
förordna sakkunnig person att hålla besiktning å byggnadon.

Kostnad för besiktning, som i denna § sägs, skall gäldas av sökanden;
och vare han, där besiktningsmannen påfordrar det, pliktig att förskjuta
kostnaden eller ställa borgen eller annan säkerhet därför, innan
besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan om byggnadens borttagande eller
ändrande eller om ersättning för skada genom byggnaden, varde i det
mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden
skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten äge motsvarande
tillämpning beträffande vattenmärke eller särskilt anbragt fixpunkt,
vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i
vatten eller rörande hushållning med vatten hänför sig.

^ §■

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning,
stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom
sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse
med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,
som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller
enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten må ock eljest på sätt nu
nämnts begära besiktning för erhållande av intyg angående byggnadens
beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskild anbragt
fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, galle vad i 3 §
andra stycket finnes stadgat.

5 §•

Över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall foras protokoll;
och varde, där besiktningen hålles på grund av ansökan, som i 3
eller 4 § sägs, avskrift av protokollet så snart ske kan sökanden tillhandahållen.

214

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet
till vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

6 §■

Av vattendomstol eller vattenrättsdomare förordnad besiktningsman
åtnjute det skydd och vare underkastad det ansvar, som i lag
stadgas beträffande tjänsteman.

7 §•

Ej vare någon förmenat att mot riktigheten av besiktning, varom
ovan skils, åberopa den bevisning, vartill han kan äga tillgång.

8 §•

Bygger någon i vatten utan föregången prövning i laga ordnino-,
varigenom medgivande till arbetet erhållits, och finnas förhållandena
uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat enligt stadgande
i. denna lag föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets fortsättande, intill
dess sådan prövning ägt rum, så ock,''när skäl därtill äro, förordna
om handräckning till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande i vatten eller annat i denna lag avsett arbete, vartill
i laga ordning medgivande erhållits, verkställes i strid mot de beträffande
arbetets utförande givna föreskrifter, må ock förbud och föroidnande,
varom nu är sagt, meddelas, såframt det ej är uppenbart, att
genom de avvikelser, som skett, varken allmän eller enskild rätt kränkes.

I fråga om handräckning enligt denna § gälle enahanda bestämmelser,
som äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

9 §•

Varda de rörande hushållning med och framsläppande av vatten i
denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller aunan myndighet
i laga ordning meddelade bestämmelser ej iakttagna, och följer ej rättelse
genast efter det tillsägelse skett; då äge på ansökan av den, som av
försummelsen kan lida men, utmätningsmannen i orten att, sedan han
med ojävigt vittne hållit besiktning å stället, meddela nödig handräckning
och uttaga kostnaden därför av den försumlige.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

215

Kunyl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Tillstänger någon allmän farled eller allmän flottled eller fiskväg,
må ock till borttagande av stängsel, som uppenbarligen finnes stridande
mot lag, handräckning givas såsom nyss är sagt.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes
stadgat, må, där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare
eller annan myndighet, som av Konungen bestämts; och skall kostnaden
i tv fall förskjutas av allmänna medel.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra
stycket bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande
eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 §
verkställer vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att
söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring å byggnad i
vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för
vattendrags återställande utan medgivande av vattendomstolen,

skall, där han insett eller skäligen bort inse att jämlikt åberopade
lagrum medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt,
straffas med böter från och med fem till och med fem tusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller
till verkställande av vattenreglering från vattendomstolens beslut gör
avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes
med böte^ från och med fem till och med fem tusen kronor eller med
fängelse från och med en till och med sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande
av vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan

216

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj;ts förslag. Utskottets förslag,

myndighet i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med böter
från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse
från och med en till och med sex månader..

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller särskilt
anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut
om byggande i vatten eller vattenreglering eller rörande hushållning
med vatten hänför sig, straffes med böter från och med fem till och
med fem tusen kronor eller med fängelse från och med en till och med
sex månader.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna
strafflagen.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

1 §•

Med lågvatten (lågvattenmängd) i ett vattendrag avses i denna lag
medeltalet för ett så stort antal år som möjligt av de vattenmängder,
vilka var för sig utgöra den minsta vattenmängden under året.

2 §•

I avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denlla lag äro
förenade med äganderätt till fast egendom, vare med ägare likställd
den, som med stadgad åborätt besitter hemman eller lägenhet, tillhörande
kronan eller allmän inrättning, så ock den. som under fideikommissrätt
innehar fast egendom.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

217

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3 §•

I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd
med enskild person, där ej för särskilt fall linnes annorlunda
stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet att ställa säkerhet, där sådan
eljest är föreskriven.

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att
deltaga i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget
eller för anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde,
som tillhör fastigheten, eller någon å fastigheten belägen byggnad eller
annan fast anläggning eller på fastighetens användningssätt.

5 §•

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse
till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller
andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av
annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva,
att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada
därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande
träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande.
För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning
gäldas med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa
arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det
nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

6 §•

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid
annan tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke
(vatteuståndsmätare, pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 28

218

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

som det ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser
rörande vattenstånd eller vattnets avrinning.

Vad nu sagts om den, vars rätt är beroende av vattenhushållningen,
galle ock beträffande allmän åklagare samt tjänsteman i hydrografiska
byrån.

7 §•

Har enligt stadgandet i 11 kap. 32 § vattenrättsdomare förordnat,
att handlingar i vattenmål skola hållas för granskning tillgängliga hos
ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma, municipalnämnd
eller municipalstämma eller hos domhavande, landsfiskal eller ordförande
i magistrat, må sådan befattningshavare icke utan giltigt skäl undandraga
sig uppdraget, såframt företaget i fråga berör den kommun eller
det municipalsamhälle, han tillhör, eller den domsaga, det distrikt eller
eljest det område, som av hans tjänst omfattas. Ej heller må annan
person, sedan han efter eget åtagande mottagit uppdrag, som nu nämnts,
utan giltigt skäl avsäga sig detsamma. Prövar vattenrättsdomaren det
anförda skälet giltigt, förordne han annan person att omhändertaga
handlingarna; och skall kungörelse härom utfärdas i den för meddelanden
till parterna bestämda ordning. Sedan målet slutligen avgjorts, äge
sökanden utbekomma handlingarna.

I sammanhang med förordnande, som i denna § avses, må av
vattenrättsdomaren bestämmas viss ersättning till den, hos vilken handlingarna
skola hållas tillgängliga, att gäldas av sökanden i vattenmålet.
Utgift, som nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

8 §■

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej
sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, värde
säkerheten prövad av Konungens befallningshavande; dock gälle vad nu
sagts ej i fråga om säkerhet, som avses i 13 kap. 3 §.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan
att löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för
egen skuld.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

219

Kungl. Maj ds förslag.

Utskottets förslag.

2:o) Lag

om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §■

Den nu antagna vattenlagen skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919.

2 §•

De vid vattenlagens ikraftträdande
anhängiga mål, vilka röra ämne,
varom i vattenlagen bestämmelse
givits, skola handläggas och bedömas
enligt äldre lag; dock att,
där mål, som avses i 10 och 17 §§
samt 24 § andra stycket i förordningen
den 30 december 1880 om
jordägares rätt över vattnet å hans
grund, blivit anhängiggjort efter
den 15 mars 1918 och sådant mål,
då vattenlagen träder i kraft, ännu
icke är av underrätten avdömt, den
nya lagen skall tillämpas.

2 §•

De vid vattenlagens ikraftträdande
angängiga mål, vilka röra ämne,
varom i vattenlagen bestämmelse
givits, skola handläggas och bedömas
enligt äldre lag; dock att,
där mål, som avses i 10 och 17 §§
samt 24 § andra stycket i förordningen
den 30 december 1880 om
jordägares rätt över vattnet å hans
grund, blivit anhängiggjort efter
utgången av år 1917 och sådant mål,
då vattenlagen träder i kraft, ännu
icke är av underrätten avdömt, den
nya lagen skall tillämpas.

3 §•

Sökande i mål, som enligt vad i 2 § sägs skall handläggas och
bedömas enligt vattenlagen, skall, där han vill fullfölja ansökningen,
inom nittio dagar efter det vattenlagen trätt i kraft därom hos vattenrättsdomaren
göra skriftlig anmälan.

Har inom föreskriven tid anmälan skett, åligge vattenrättsdomaren

220

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

att från den allmänna underrättens ordförande infordra de hos rätten
förvarade ritningar och andra handlingar, som angå målet, ävensom
avskrift av rättens däri förda protokoll. I den mån sökandens anmälan
eller de till vattenrättsdomaren översända handlingar och protokoll icke
i de hänseenden, som omförmälas i 11 kap. 27 § 1 mom. vattenlagen,
innehålla erforderliga upplysningar, förelägge vattenrättsdomaren sökanden
viss tid att fullständiga vad sålunda brister, vid äventyr om det försummas,
att anmälan förklaras förfallen.

Möter ej hinder, som nu sagts, skall vattenrättsdomaren, så snart
ske kan, utfärda kungörelse om målet med angivande på sätt i 32 § av
nyssnämnda kap. sägs av de fastigheter, som företaget förmenas angå,
samt av tid och ställe för vattendomstolens handläggning av målet.
Kungörelsen skall offentliggöras i den uti 11 kap. 33 § föreskrivna
ordning; och varde på sätt i andra stycket av sistnämnda § stadgas
underrättelse om kungörelsens utfärdande lämnad envar sakägare, som
förut tillstädeskommit i målet, samt eljest för vattenrättsdomaren känd
ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, ävensom nyttjanderättshavare,
vars rätt beröres i saken.

I den mån ej vattenrättsdomaren med hänsyn till förebragt utredning
eller andra omständigheter finner skäl annorledes bestämma skall
jämväl vad i övrigt finnes i 11 kap. 27—40 §§ föreskrivet om ansökningsmåls
anhängiggörande samt förberedande åtgärder i dylikt mål
äga motsvarande tillämpning.

4 §■

Då kungörelse enligt vad i 3 § sägs blivit av vattenrättsdomaren
utfärdad, skalf han därom ofördröjligen underrätta den allmänna underrättens
ordförande; och varde därefter målet ur dess dombok avskrivet.

Har sökanden underlåtit att i föreskriven ordning göra anmälan
om målets fullföljd, skall den allmänna underrätten däri meddela utslag
samt därvid förklara sökandens talan i målet hava förfallit.

5 §•

Har anläggning eller företag, som i vattenlagen avses, tillkommit
innan lagen trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller
annan myndighets på grund av äldre lag meddelade beslut, skola vid
bedömande av sådan anläggnings eller sådant företags laglighet samt

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

221

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

av därmed förenade rättigheter och skyldigheter äldre lags bestämmelser
lända till efterrättelse. Beträffande hushållning- med och framsläppande
av vatten vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, skola de därutinnan
i vattenlagen givna stadganden tillämpas, med iakttagande att
till skada, som av hushållningen eller vattnets framsläppande förorsakas,
ej hänföres hinder eller försvårande, varom i 2 kap. 4 § sägs.

Där för särskilda fall i vattenlagen meddelas stadganden, som
oförtydbart angå äldre anläggningar eller företag, lände de till efterrättelse.

6 §.

Har strömfall, där jämlikt vattenlagen finnes kongsådra, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kongsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,
som omförmäles i 1 kap. 8 § vattenlagen, för utrönande om bestämmelserna
i 4 kap. 3 § och 8 § andra stycket skola äga tillämpning i avseende
å anläggningen, senast under femte året efter det vattenlagen
trätt i kraft av myndighet, vilken Konungen bestämmer, i den ordning,
som är i 11 kap. vattenlagen om stämningsmål stadgad, påkallas prövning,
huruvida vattenkraften i kungsådran uppgår till den i 4 kap. 3 §
angivna myckenhet. Varder icke inom nu föreskriven tid dylik prövning
påkallad, skall frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna
i sistnämnda lagrum samt i 4 kap. 8 § andra stycket
anses förfallen.

Vad i 12 kap. 3 § vattenlagen är stadgat om anteckning i vattenboken
av beslut, som i nämnda lagrum omförmälas, äge motsvarande
tillämpning å beslut, varom i denna § är fråga.

7 §•

Har domstol eller annan myndighet, förrän vattenlagen trätt i kraft,
eller ock därefter med tillämpning av äldre lag lämnat tillstånd till
byggande i vatten, och har ej arbetet blivit fullbordat inom tio år från
det lagen trätt i tillämpning eller från det därefter meddelat beslut
vunnit laga kraft eller ock inom den senare tid, högst tio år därefter,
som i anledning av ansökan om anstånd med arbetets fullbordande må
hava av vattendomstolen bestämts, skall vad i 2 kap. 22 § sista stycket
samt 11 kap. 17 § 7 av nämnda lag finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning beträffande tillstånd, som nu nämnts.

222

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Mai ds förslag. Utskottets förslag.

8 §•

Genom vattenlagen upphävas:

förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet
å hans grund; dock med undantag av stadgandet i 12 §, i vad detta
innefattar bestämmelse, som ej upptagits i 2 kap. 35 § i vattenlagen;

förordningen den 30 december 1880 om ansvar för underlåtenhet
att öppna dammlucka;

kungörelsen den 20 oktober 1899 angående vad iakttagas skall,
då någon vill förvärva tillstånd av Konungen till byggande i kungsådra;
samt

lagen den 29 juni 1900 om rätt domstol i vissa mål angående
jordägares rätt över vattnet å hans grund;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring
eller förklaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg
därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot bestämmelserna i vattenlagen.

9 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till
lagrum, som ersatts genom bestämmelse i vattenlagen, skall denna i stället
tillämpas.

10 §.

Vad i konvention med utländsk makt är överenskommet vare
gällande.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Katigt■ Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3:o) Lag

om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Innan vattenlagen träder i kraft eller så snart sig göra låter därefter
utfärdar Konungen provisorisk förteckning, däri jämlikt 1 kap. 5 §
andra stycket nämnda lag upptagas de vattendrag, i vilka kungsådra
skall anses finnas.

Förteckning, som nu nämnts, skall införas i svensk författningssamling
samt i läns kungörelserna för rikets län så ock tre gånger med
fyra veckors mellantid i allmänna tidningarna.

2 §■

Förmenar någon, att visst vattenområde med orätt vare sig upptagits
å den provisoriska förteckningen eller uteslutits därifrån, äge han,
vid förlust av vidare talan, inom två år efter den dag, då förteckningen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i svensk författningssamling,
hos vattendomstolen i den ort, där vattenområdet är beläget,
anhängiggöra klander mot förteckningen medelst ansökan, som i
två exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal
exemplar åtföljas av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap.
vattenlagen finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. I sammanhang med utfärdande av sådan kungörelse
angående klandret, som i 11 kap. 32 § vattenlagen omförmäles,
åligge vattenrättsdomaren att till kammarkollegiet insända underrättelse
om kungörelsens innehåll.

3 §.

Sedan den i 2 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan
mot den provisoriska förteckningen gått till ända, skola vattendomstolarna,
var för sitt område, ofördröjligen till Konungen insända

224

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

uppgift, i vilka delar förteckningen såsom oklandrad vunnit laga kraft
och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord klandertalan
blivit genom lagakraftagande beslut avgjord, skall uppgift jämväl
därom insändas, och skall, om beslutet innefattar tillägg till eller annan
rättelse i den provisoriska förteckningen, sådan rättelse anses omedelbart
införd i densamma. Uppgifter, som nu nämnts, skola offentliggöras i
enahanda ordning, som i 1 § stadgas med avseende å den provisoriska
förteckningen.

Sedan samtliga påståenden om klander mot den provisoriska förteckningen
slutligen avgjorts och fullständig lagakraftägande förteckning
sålunda föreligger, låter Konungen införa densamma i svensk författningssamling.

Förändringar i vattenmängd, som inträffa efter det frågan om
visst vattenområdes upptagande å förteckningen blivit slutligen avgjord,
föranleda ej ändring i förteckningens innehåll.

4 §•

Uppstår i vattenmål tvist om rättsförhållande, som är beroende
därav, huruvida i visst vattenområde finnes kongsådra eller ej, och är
ej frågan om vattenområdets upptagande å förteckningen slutligen avgjord,
skall med tvistens prövning anstå, till dess sådant avgörande
skett. Dylikt anstånd vare ej hinder mot prövningen av vattenmålet i
övrigt, där sådan prövning ändock kan äga rum.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

225

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4:o) Lag

om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Tarvas för viss fastighets förseende
med vatten till husbehovsförbrukning,
att ledning för vattnet
framdrages över annan fastighets
område, vare ägaren till den fastighet
pliktig att mot ersättning tåla
intrånget därav.

Ledning, som nu nämnts, skall
läggas så, att ändamålet må utan
oskälig kostnad vinnas med minsta
intrång och olägenhet för markens
ägare.

1 §•

Ledning, som nu nämnts, skall
läggas så, att ändamålet må utan
oskälig kostnad vinnas med minsta
intrång och olägenhet för markens
ägare. Ej må för ledningens framdragande
tagas i anspråk tomtplats,
trädgård eller park, där det utan
synnerlig olägenhet kan undvikas.

2 §•

Ersättning för intrång genom ledning, som i 1 § sägs, skall, där ej
annorledes överenskommes, bestämmas i penningar att utgå på en gång.

3 §•

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att framdraga ledning,
varom ovan förmäles, varde frågan instämd till allmän underrätt i orten.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 29

226

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

± §•

Utskottets förslag.

Finnes syn å stället nödig, äge rätten uppdraga åt två ojäviga för
uppdraget lämpliga män att förrätta sådan syn å tid, som av rätten bestämmes,
och att på grund av vad vid synen iakttagits avgiva utlåtande,
huruvida ledningens framdragande över svarandens mark må anses behövligt
samt i sådant fall varest och huru ledningen bör göras så ock med
vilket belopp ersättning för intrång genom ledningen bör utgå; och
varde emellertid målet hos rätten vilande. År fråga om fastighet på
landet, varde uppdrag, som nu nämnts, företrädesvis lämnat åt dem, som
äro ledamöter i nämnden.

Synemännens utlåtande skall skriftligen avfattas och före synens
avslutande för närvarande parter uppläsas; och varde därvid tillkännagivet
vad den med utlåtandet missnöjde enligt 5 § har att iakttaga. Utlåtandet
skall av synemännen ofördröjligen insändas till rättens ordförande.

För syneförrättning njute synemännen ersättning i likhet med vad
för ledamot i ägodelningsrätt är stadgat, där ej synemän på grund av
tjänstebefattning äger rätt till högre ersättning. Sagda ersättning skall
gäldas av käranden.

5 §•

År part missnöjd med synemännens utlåtande, äge han på landet
sist å det lagtima ting, som infaller näst efter trettio dagar, och i stad
inom trettio dagar, sedan utlåtandet meddelades, till rätten ingiva påminnelser.
Varda ej inom nämnda tid påminnelser ingivna, skall utlåtandet
genom rättens dom fastställas.

6 §•

I mål, som anhängiggöres jämlikt 3 §, skall käranden ersätta sin
motpart dennes nödiga kostnader å målet vid första domstolen.

7 §•

Där genom arbete för vidmakthållande av ledning, som i denna
lag avses, skada tillskyndas markens ägare eller annan, vare denne berättigad
till särskild ersättning därför.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

227

Kunql. Majds förslår/.

Utskottets förslag.

8 §.

Vad i 5 och 7 §§ i lagen den 14 juni 1907 om servitut linnes för
där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ledning, som tillkommit enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

228

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet
att böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3
eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga
utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande
av egendom eller ackord eller klander av utdelningsförslag;
så ock i boskillnadsmål, över ansökningen om boskillnad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919; dock att beträffande
mål, som anbängiggjorts vid domstol före nämnda dag och icke på grund
av stadgande i 2 § i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande
av vattenlagen skall bedömas enligt sistnämnda lag, äldre lag
skall tillämpas.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

229

Kung!. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

6:o) Lag

om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 37 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Utmätningsman äge, utan särskilt bemyndigande, verkställa domstols
laga kraft ägande dom i tvistemål:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande

ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan utgiva
;

3) då domstolen förordnat angående kvarstad eller skingringsförbud;

4) då dömt är i fråga om tjänstehjons flyttning i eller ur tjänst;

5) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt
är om flyttning i eller ur hus; och

6) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att
något fullgöra, vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens
föranstaltande utföras.

Om vattenrättsdomares behörighet att i vissa fall förordna, att dom
icke må verkställas, skils i vattenlagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

230

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

7:o) Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt
till fiske skall erhålla följande ändrade lydelse:

I älv, ström, å eller sund, där fisken har sitt drev, skall en sjättedel
av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste
vattnet lämnas fri från fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra
fisken att framgå, där ej Konungens befallningshavande efter rättägandes
och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande.

Sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske,
har gemenskap med annat vatten, må Konungens befallningshavande,
på ansökan av delägarna i gemensamhetsfisket, efter rättägandes
och sakkunnigs hörande giva delägarna lov att avstänga medelst anordning,
som hindrar fisken att framgå.

Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet
enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är
stadgat jämväl lända till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

231

Kungl. Maj.-ts förslag.

Utskottets förslag.

8:o Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående
ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort,
må lagfart å sista fånget ej beviljas, förrän med förre ägarens
fång blivit lagfaret.

Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande
författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller
om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, vare
för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående fång lagfares,
eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

232

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

9:o) Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande
ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation
eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt
vattenlagen fast egendom blivit avträdd samt ersättningen å behörigort
nedsatts eller, där fråga är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda
lag ersättningen bestämts att utgå medelst kraftöverföring,
denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts ej
vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande
därom, sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen
för förlorad vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller
lagen om dikning och annan avledning av vatten tillkommer jord- eller
vattenverksägare för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som
jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning
att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfäller
vid fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen
skola fördelas mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning
av egendomen ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran,
för vars gäldande försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande
belopp utan verkan; och varde därom, sedan fördelningen

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

233

Kung!. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning gjord i
inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittningav
den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast
till eu del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt
till intecknad egendom upplåtes, samt i något av de fall nu
sagda äro vid ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av
inteckning, så ock där enligt vattenlagen inteeknad egendom varder
avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt sagda
lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelningav
ersättning betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för
inteckning'', blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall
egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen
enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen
eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen;
och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen
kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande
därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen
blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser
om expropriation en eller flera av gemensamt inteeknade egendomar
helt eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före
expropriationens fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt
eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar
upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande bestämmelser om
ändring eller utrivning av vattenverk en eller flera av gemensamt intecknade
egendomar varda helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages,
som medför skada eller intrång å en eller flera av gemensamt intecknade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 30

234

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

egendomar, eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom
häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller
avlöst, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning
utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras
anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida och under vilka förutsättningar
rätt må medgivas kronan att, i annat fall än
expropriationslagen medgiver, för tillgodoseende av allmänt
behov tillösa sig obebyggt eller ej till fullo
utnyttjat strömfall i ändamål att tillgodogöra vattenkraften,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning må föranleda;

C) att de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna, därest de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet här ovan hemställt, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

D) att friherre Flemings m. 11. motion, nr 42 inom
första kammaren, och herr Holmdahls motion, nr 105
inom andra kammaren, vilka motioner måste anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 maj 1918.

På särskilda utskottets vägnar:

NILS ALEXANDERSON.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

235

Reservationer:

dels vid punkt A) av utskottets hemställan:

l:o) Vattenlag.

Beträffande förslaget i dess helhet.

I. Av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka anfört:

Enligt vår principiella uppfattning böra de naturvärden, som ligga
i vårt lands vattenfall, icke rimligen anses och behandlas som enskild
egendom, vars utnyttjande följaktligen är överlämnat åt det privatkapitalistiska
initiativet och i första hand inriktas på vinst åt ägaren.
Hela den åskådning, vilken betraktar detta slags naturrikedomar som
varor att köpas och säljas på marknaden, står i uppenbar strid mot ett
allt mera klart och utbrett rättsmedvetande, som måste finna, i överensstämmelse
med nutidens tekniska utveckling på detta fält, att naturen
skänker de här slumrande möjligheterna till framsteg och rikedom icke
åt några få enskilda eller ens åt en trångt begränsad närmaste bygd,
utan åt hela vårt folk.

Då sålunda enligt vår mening landets vattenkraft är att anse
som en hela nationens egendom, att utnyttjas till allas båtnad, bör lagstiftningen
inrikta sig på att, med lämplig övergångstid för avveckling
av privata rättsförhållanden, bringa dessa värden i det allmännas hand
och undandraga dem den fortsatta privata spekulationen. De naturvärden,
varom nu är fråga, kunna på intet sätt likställas med småbrukarens
lägenhet eller bondens åker, där odlaren med svett och möda
skapat sig möjlighet till livsuppehälle. Den kraft, som ligger förborgad
i ett större vattenfall eller i en sjö, som kan tagas i anspråk för en
värdefull reglering, har tillkommit utan någon grundägarens medverkan.
Den är ytterst en produkt av nederbörden i ovanför liggande vattenloringsområde.

Enligt vår övertygelse bli alla berättigade intressen i längden
bäst betjänta med att samhället — stat och kommun — helt övertager

236 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utnyttjandet av dessa värden, både fallens utbyggande, kraftens förmedling
till förbrukare samt sjöregleringarna för kraftutjämning. Därigenom
vore en gång för alla en regel skjuten för privatmonopol, vilka,
fiven om de ännu icke haft anledning att låta kraftkonsumenterna allt
tör hårdhänt känna var makten ligger, dock påtagligen innebära en
framtida fara. Och det ligger i öppen dag att ett sådant planmässigt
utnyttjande för hela landet blir av ett helt annat värde än om enskilda
intressen ensidigt och sammanhangslöst bestämma kraftuttagningens
anordning. De skilda vattendragens växlande perioder kunna bringas
att effektivt komplettera varandra, och de stora vattensamlingarna skola
etter genomförd reglering tjänstgöra som eu den värdefullaste kraftutjämningsfaktor
för hela landet. Och endast genom att staten tar
hand om kraftdistribueringen kan det skipas rättvisa mellan olika bygders
befolkning, så att billig kraft och lyse kan tillhandahållas även
dem, som råka bo fjärran från kraftstationen. På samma sätt som numera
den under statlig ledning utvecklade och framdrivna rikstelefonen
spänner sitt ledningsnät över hela landet, ända bort till avlägsna obygder
lika väl som i centrerna, tjänande alla abonnenter utan mannamån,
så böra även statens kraftdistributionsledningar i eu snar framtid vara
dragna fram överallt, öppnande nva rika möjligheter till materiell och
andlig utveckling.

Den rastlösa och storartade utveckling på elektroteknikens och
elektrokemiens områden, som ägt rum under senare tid och alltjämt pågår,
har gjort i ett flertal länder det riktiga tillgodogörandet av »de
vita kolen» till en fråga av första rangs betydelse i nationernas hushållning.
Och överallt pekar utvecklingen i samma riktning som vår
principiella ståndpunkt föranlett oss att intaga: samhällets och hela folkets
intresse måste tillvaratagas genom en lagstiftning, som radikalt bryter
med det äldre åskådningssättet om vattenkraften som enskilda grundägares
privatpersonliga tillhörighet och i stället inför koncessionssvstem,
s. k. hemfallsrätt för staten med flera dylika institutioner.

Vad vårt land vidkommer har vattenkraften här en ännu större
betydelse än i de flesta andra länder, då vi äga endast obetydligt kol
och för bränn- och lysoljor likaledes varit så gott som helt hänvisade
till utländsk import. På samma gång är vårt vattensystem sådant att
det bör kunna, med kraften rationellt utnyttjad till allmänt gagn, öppna
för vårt folk utsikter till ett storartat ekonomiskt uppsving i första
rummet på industriens men även på jordbrukets område.

Vilka oerhörda ekonomiska värden den svenska vattenkraften representerar
får man en liten uppfattning av t. ex. genom de beräk -

2Ö7

Tredje särskilda utskottets utlåtande AV I ningar,

som utförts av ingenjör Mauritz Serrander oel) vilka äro återgivna
i andra hiiftet av teknisk tidskrift för innevarande år. Han uppskattar
vårt lands totala sötvatten sareal, frånsett Mälaren, till cirka
trettiosex tusen kvadratkilometer. Om man antager, att hela denna sötvattensareal
behärskades för regleringsändamål, med en genomsnittlig
variationsmarginal av 1.5 meter, finner man att ifrågavarande regleringsåtgärder
skulle möjliggöra ett krafttillskott under lågvattensperioderna
av omkring 8,600 miljoner kilowattimmar per år. Den vunna
energien kan beräknas ha ett genomsnittsvärde av åtminstone 1.5 öre
per kilowattimme under det att självkostnaden i medeltal knappast överstiger
0.5 öre. Den fullständiga regleringen av landets alla vattendrag
skulle sålunda kunna innebära en nettovinst av intill 86,000,000 kronor
årligen eller ett kapitalvärde av 1 1/2 å 2 miljarder kronor. Detta är
den beräknade vinsten enbart av genomförda sjöregleringar och icke
vinsten på utnyttjande av de oreglerade vattenfallens kraft. Sjöregleringar
kunna emellertid i regel icke genomföras utan medverkan av
statens expropriationslagstiftning. Enskild jord måste i avsevärd omfattning
tagas i anspråk om regleringen skall vara möjlig. Den frågan
ger sig väl då själv: kan det vara förnuftigt att enskilda skola lämnas
tillfälle att med statens beskedliga medverkan samla åt sig som privategendom
dessa oerhörda vinstmöjligheter? Enligt vår uppfattning borde
i stället dessa vinster komma alla till del och alltså borde både sjöregleringar
och utbyggnad av strömfall utföras av det allmänna.

Av hänsyn till det för närvarande praktiskt genomförbara vilja
vi dock icke framställa yrkande om avslag på Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, men påyrka väsentliga förändringar, i syfte att stärka samhällets
inflytande över kraftanläggningar och kraftens användning. II.

II. Av herrar Vennersten, Cedercrants, Gezelius, Barthelson, Gustafsson
i Jönköping, friherre Lang enskild, von Sy do tv och Lubeck, vilka anfört:

Utskottet har i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag med dess
i 4 kap. inrymda koncessionssystem, omfattande bestämmelser för anläggningar
av viss storlek om bygdekraft — i större myckenhet än
vattenrättssakkunnige föreslagit — om nyprövning med viss tids mellanrum
av villkoren för anläggnings nyttjande med hänsyn till allmänna
intressen, därvid en tredjedel av värdet, för vattenregleringar hela värdet
skall kunna utan ersättning indragas, periodvis återkommande inlösningsrätt
för staten samt ifråga om vattenregleringar av särskild betydelse
ur allmän synpunkt dessutom eventuellt särskilda villkor, fastställda efter
administrativ prövning. Det kan här icke ifrågakomma att fullständigt
återgiva alla de skäl, som ur rättsliga och praktiska synpunkter i tidigare

238

''tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

utredningar och yttranden av myndigheter och korporationer samt senast
i avgivna motioner anförts emot ett koncessionssystem av sådan innebörd,
men skola vi här inledningsvis sammanfatta några huvudsynpunkter
och i korthet något beröra vad utskottet ur principiell synpunkt anfört.

I fråga om koncessionssystemet torde vi till en början få erinra,
att detta hör hemma i det vattenrättssystem, som karakteriseras därav,
att äganderätt eller förfoganderätt till rinnande vatten endast i mycket
begränsad omfattning tillerkännes enskild. Detta vattenrättssystem
har av historiska grunder i allmänhet vunnit utbredning på kontinenten.
Det är klart, att om staten har äganderätt över vattnet i
floder och andra vattendrag, statsmakten också, om den upplåter vattnet
till en enskild för bebj^ggande, med allt fog därvid kan knippa de villkor,
som den finner för sig mest fördelaktiga. Ur rättslig synpunkt
finnes med ett sådant system intet att principiellt invända mot sådana
stadganden, som Kungl. Maj:t och utskottet föreslagit i 4 kap. av ifrågavarande
förslag. — Helt olika ställer sig emellertid förhållandet om
vattenrättssystemet såsom hos oss är byggt på den grundval, att en var
äger råda över det vatten, som finnes å hans grund, en princip, som
även är godkänd i det kungl. förslaget. Med denna utgångspunkt för
lagstiftningen måste sådana villkor för vattenkraftens utnyttjande som
nyprövning, inlösningsrätt för staten och särskilda, i administrativ ordning
givna villkor för vattenkraftens begagnande te sig såsom obefogade
intrång i den enskildes rätt.

Under det tiotal aAr år, som förslag till koncessionsbestämmelser i
samband med vattenlagstiftningen avhandlats, har det icke kunnat uppvisas,
att dylika förslag kunnat motiveras med något praktiskt framträdande
behov för det allmänna eller för enskilda konsumenter, något
som icke heller för det föreliggande förslaget åberopats.

Under samma tid har statens företagareverksamhet på kraftverksområdet
i snabbt växande omfattning utvecklats — ett för vårt land
säreget förhållande, som dock alldeles lämnats ur räkningen i den kungl.
propositionen. Denna statens affärsverksamhet gör det i särskild grad
angeläget att staten i sin lagstiftande och kontrollerande verksamhet
icke i oträngt mål reser hinder för de icke-statliga företagame. Utskottet
förmenar visserligen att staten såsom ägare till endast 15 procent av
landets vattenkraft icke skulle genom sitt reglerande inflytande kunna
verksamt tillgodose allmänna intressen. Men utskottet förbiser därvid
att staten under senaste åren genom rikliga anslag ökat och ökar sitt
innehav av vattenkraft och att efter endast tio års verksamhet statens

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 289

kraftverk redan omfatta mer än 20 procent av deri utnyttjade vattenkraften
i landet.

Om således statens kraftverksrörelse säkerligen redan nu utövar
en i viss män prisreglerande inverkan, har å andra sidan konkurrensen
med enskilda och kommunala kraftverk från början haft ett gynnsamt
inflytande a statens verksamhet i både tekniskt och ekonomiskt avseende,
till gagn för allmänheten och industrien, och utgör en sporre,
trån vilken vi för framtiden ej hava anledning avstå. Den enhetlighet
och planmässighet i kraftens utnyttjande och distribuerande, som ur
praktisk synpunkt är önsklig, skulle genom den nya lagen även utan
koncessionstvång befrämjas och kan enligt daglig erfarenhet i mån av
behov ytterligare vinnas genom frivillig samverkan, utan att man på
enskildas bekostnad jämnar vägen för monopoliseringssträvanden, varav
varken industriella eller andra kraftkonsumenter hava något gott att vänta.

Vad utskottet anfört därom att statens och enskilda företag skulle
bliva likställda inför lagen synes uppenbart oförenligt åtminstone med
förslaget om statens tillämnade rätt att inlösa enskilda kraftföretag samt
att eventuellt utöva s. k. initiativrätt beträffande obebyggda eller »ej till
fullo utnyttjade» strömfall.

Då den nya expropriationslagen år 1917 genomfördes, innefattande
bland annat rätt för stat och kommuner att för tillgodoseende av egna
ändamål expropriera vattenkraft, torde man tämligen allmänt hava utgått
från att dess huvudgrunder för expropriationsrätten, varom man
efter långvariga överläggningar lyckats ena sig, skulle bliva för någon
längre tid beståndande. Utskottets förslag till vattenlag innebär emellertid
en väsentlig utvidgning av expropriationsrätten. I samband härmed
torde koncessionsförslagets konsekvenser för andra slag av naturtillgångar
såsom skog, torvmossar och jord, icke böra lämnas ur räkningen
vid frågans bedömande.

Lagförslaget utan de av Kung], Maj:t och utskottet tillfogade
koncessionsbestämmelserna tillgodoser i hög grad jordbrukets och de samhälleliga
intressena, bland annat genom underlättande av jords torrläggning
och bevattning samt av landsbygdens elektrifiering, genom betryggande
grunder för skadeersättningar av olika slag, även genom möjliggörande
av eftervärdering, garantier för den nationalekonomiska nyttan
av vattenregleringsföretag etc.

Enligt gällande lag kan ett för vattenreglering erforderligt magasin
— såsom erfarenheten från betydande företag ger vid handen — åstadkommas
genom uppdämning, men icke med säkerhet genom sänkningav
förutvarande vattenstånd; lagförslaget med dess tydligt angivna rätt

240 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

till sänkning bereder således större möjligheter att undvika eller begränsa
för jordbruket skadlig uppdämning. Under nuvarande förhållanden är
ett enhetligt sammanförande av därför lämpade strömfallskomplex vanligen
förenat med ojämna eller oskäliga ersättningar, ej sällan till ovidkommande;
det nya förslagets föreskrifter om kraftersättning till andelsägare
medför en rättvisare fördelning och befrämjar i hög grad landsbygdens
förseende med elektrisk energi. — De mest betydande nyheterna
i vattenlagen, önskvärda för befrämjande av vattenkraftens rationella
utnyttjande utan onödig tidsutdräkt, äro samtidigt ägnade att tillgodose
andra intressen.

Vid bedömande av det framtida förhållandet mellan bränslekraft
och vattenkraft få nuvarande krisförhållanden icke tillmätas den betydelse,
som i Kungl. Maj:ts och utskottets förslag tydligen skett. I motsats till
vad departementschefen förutsätter torde man böra räkna med möjligheten
att kolprisen ganska hastigt komma att sjunka efter krigets slut,
om också icke till de före kriget rådande. Så länge kolprisen äro höga,
komma emellertid även byggnadskostnaderna för vattenkraftanläggningar
att hålla sig höga, och föreligger sålunda vid fallande kolpris en risk
för förräntning av en under dyrtid utförd nyanläggning. Denna risk
ökas därigenom att vattenkraftanläggningar redan nära nog uppnått den
teoretiskt möjliga verkningsgraden för naturkraftens utnyttjande, medan
däremot bränslekraftekonomien, för vilken marginalen ännu är mycket stor,
i det att högst 15 procent av kolens värmeenergi utnyttjas, under det
senaste årtiondet och ej minst under kriget gjort mycket märkliga framsteg.

Vad sålunda anförts är av betydelse särskilt vid bedömande av de
ekonomiska utsikterna för vattenregleringar, kraftdistributioner, huvudsakligen
i mellersta och södra Sverige, industrier med dagdrift o. s. v.
Men samtidigt må framhållas att åtskillig nu befintlig och än mer framtida
storindustri är absolut hänvisad till billig vattenkraft, varför på detta
område bränslekraftfrågan är utan egentlig betydelse. Hos oss är dvlik
industri numera i stort sett hänvisad till Norrland, där den nya vattenlagen
således snart nog skulle kunna få sitt kanske viktigaste tillämpningsområde.
Tyvärr synes man i Kungl. Maj:ts och utskottets förslag
hava underskattat de betydande svårigheter, som vi därvid med hänsyn
till bland annat klimat och kommunikationer hava att övervinna i konkurrensen
med bättre situerade vattenkraftländer, främst Norge med dess
miljoner lättmonterade hästkrafter vid en isfri kust.

Vid jämförelser med utländsk koncessionslagstiftning får man icke
förbise vare sig rättsutvecklingen eller statens företagareverksamhet och

241

Tredje särskilda utskottets nlliitmide Nr I.

andra praktiskt betydelsefulla faktorer, såsom t. ex. krafttillgångar, folktäthet,
allmänna industriella betingelser in. in. Vad särskilt angår den
norska koncessionslagstiftningen — frampressad och skärpt under trycket
av ett växande utländskt inflytande, betecknande nog utan motsvarighet
hos oss — så utgör denna lagstiftning för närvarande vår enda egentliga
fördel i konkurrensen. Det är allmänt känt att under de senaste åren
yrkesskickliga svenska arbetare begivit sig över till de pågående störa
norska kraftverks- och industrianläggningarna; denna företeelse skulle
uppenbarligen icke minskas, om vi genom en för produktionens utveckling
mindre gynnsam lagstiftning försämrade våra egna förutsättningar.

Under gynnsamma betingelser kan den svenska vattenkraftindustrien
med stöd av vår gamla bruksindustri och en på många områden
framstående ingenjörs- och arbetsskicklighet samt i övrigt tack vare god
tillgång på vissa industriella råvaror — sannolikt trots svårigheterna gå
eu lugn och jämn utveckling till mötes. Några språng i utvecklingen
äro icke att förvänta, därtill äro de naturliga hindren alltför besvärande.
I en tid, då allt inskärper vikten av att vi icke »låta vattnet löpa fåfängt
sin kos», synes det därför vara alldeles särskilt opåkallat att framkonstruera
restriktiva bestämmelser, som ej grundas på erfarenhet om praktiska
behov och som ofelbart skulle motverka lagens syfte att befordra
ett ökat utnyttjande av vår vattenkraft med därav följande större oberoende
av utlandet. De föreliggande viktiga uppgifterna för den nya
vattenlagen — näringslivets utveckling särskilt i Norrland, landets elektrifiering
och en jämnare avrinning i vattendragen till gagn för olika intressen
— främjas ej i erforderlig grad av Kungl. Maj:ts och utskottets
förslag, som vid sidan av obestridliga fördelar vid reglerandet mellan
olika intressen innebär alltför ovissa förutsättningar för dem, som skola
skapa nya företag och därvid taga riskerna. Snart nog skulle det hämna
sig, om vi genom en dylik lagstiftning i närvarande tid försvårade landets
nu mer än någonsin betydelsefulla ekonomiska utveckling, minskade
intresset för nya företag ock ökade kraftkostnaderna för konsumenterna,
allt av uppkonstruerad omsorg för i framtiden möjligen uppträdande
intressen av förment allmän natur. — Vattenkraften kan ej tagas inlandet
och verkligt angelägna reformer äro vid behov alltid möjliga att
åstadkomma.

Ur dessa synpunkter måste vi påyrka väsentliga ändringar i Kungl.
Maj:ts och utskottets förslag, på sätt här nedan särskilt under 4 kap.
skall närmare utvecklas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 31

242

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

III av herr Hage, som anfört:

Inom utskottet har jag med hänvisning till de skäl, som anförts i
den av mig väckta motionen nr 369 i andra kammaren, i första hand
yrkat avslag på Kungl. Maj:ts proposition, vilket yrkande ingick som
första alternativförslag i ovannämnda motion. Då denna hemställan ej
kunnat inom utskottet vinna bifall, har jag i stället yrkat bifall till
samtliga de i nämnda motion framförda ändringsyrkanden, vilka motionsyrkanden
framställts för den händelse yrkandet om avslag ej skulle
vinna bifall.

Vid den slutliga behandlingen i kammaren förbehåller jag mig
rätten att, liksom i utskottet, i första hand yrka avslag på den kungliga
propositionen, under uttalande, att en omarbetning av förslaget bör ske
på sådant sätt, att de allmänna och sociala kraven bättre tillgodoses,
än vad som skett enligt Kung]. Maj:ts förslag.

Men för att ej avstängas från möjligheten att på de olika punkterna
i lagförslaget framföra yrkande om detaljändringar, har jag tilllåtit
mig utforma reservationen på det sättet, att jag påyrkar lagförslagets
antagande med de ändringar, som här nedan omnämnas.

Jag har alltså reserverat mig med yrkande om ändringar i överensstämmelse
med ovannämnda av mig väckta motion.

Då det emellertid varit omöjligt att i reservation framföra samtliga
motionens yrkanden, alldenstund detta skulle nödvändiggöra en betydande
omarbetning av Kungl. Maj:ts förslag på ett flertal punkter i det vidlyftiga
lagförslaget, har jag sett mig nödsakad att med avseende på
några av de i motionen framförda yrkandena underlåta att framföra
reservation. Detta innebär alltså ej, att jag kommit till uppfattning
om att utskottets förslag är fullt tillfredsställande i berörda punkter,
utan har detta blivit en följd av den omständigheten, att de regeringar,
som förberett lagförslaget samvetsgrant från den förberedande behandlingen
av denna fråga utestängt representanter för den uppfattning,
som velat på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose de sociala synpunkterna
och det allmännas intresse, varigenom möjligheterna att i en
del punkter reservationsvis framlägga ett nytt förslag, som är tekniskt
oangripbart, knappast torde finnas.

Jag har alltså inskränkt mig till att instämma i den av herrar
Sven Persson m. fl. avgivna reservationen, även om jag icke i alla avseenden
i detalj har samma uppfattning som nämnda reservanter framfört.

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr /.

24:5

1 K Al».

av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom vilka, med instämmande av herr Hage, vid
detta kapitel anfört:

Med hänvisning till motiveringen i motion nr 367, att i 1 kap. måtte
införas bestämmelse om Konungens initiativrätt till vattenfalls bebyggande,
hemställes

att riksdagen måtte besluta att i detta kapitel
införa en ny paragraf av följande lydelse:

»Prövas utnyttjande av obebyggt strömfall vara
av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten
eller eljest från allmän synpunkt, äger Konungen tillsäga
ägaren av strömfallet att utnyttja detsamma;
har inom två år efter sådan tillsägelse ej ansökan enligt
11 kap. blivit gjord hos vattendomstolen om tillstånd
till strömfallets utbyggande samt, efter det sådant
tillstånd utverkats, strömfallet ej blivit utbyggt inom
föreskriven tid, vare ägaren pliktig avstå strömfallet
till kronan i den ordning lag om expropriation stadgar,
så framt kronan hos vattendomstolen sökt tillstånd till
sådan utbyggnad.

Om återlösningsrätt för strömfallets ägare stadgas
i 9 kap.»

Vid 5 §.

I. av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Lang enskild, von Sydow och Lubeck, vilka anfört:

Enligt denna paragraf skulle kungsådra på skematiska grunder
införas i eu mängd vattendrag eller delar av vattendrag, där densamma
nu icke förekommer. Detta utgör enligt vår mening ett ingrepp i
äganderätten, vilket icke är av något verkligt behov påkallat och skulle
väsentligt minska det allmänna gagn, som den nya vattenlagen avser
att medföra. Ett genom kungsådreinstitutet framtvunget avstående utan
ersättning av vatten till ett som allmänt betecknat intresse kan möjliggöra
tillkomsten av ett företag, t. ex. en flottled, som kanske icke är
ur allmän eller nationalekonomisk synpunkt berättigat, men som däremot
kan utgöra ett väsentligt hinder för tillgodoseende av verkliga
allmänna intressen, exempelvis ortens elektrifiering.

244

Tredje särskilda utskottets utlåtande 2kr 1.

Emot den. ur såväl rättslig som praktisk synpunkt mera tillfredsställande
anordningen att upprätta kungsådreförteckningen på grundval
av, varest kungsådra av ålder varit, har utskottet endast anfört att därmed
förenad tidsutdräkt och kostnad icke skulle uppvägas av någon
motsvarande fördel vare sig för det allmänna eller för den enskilde, ett
påstående, som icke torde grunda sig på närmare övervägande och som
i vad angår enskild rätt otvivelaktigt är förhastat.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,

att 5 § måtte givas följande lydelse:

»Kongsådra skall anses finnas i sådana områden
i rinnande vatten, som äro upptagna å lagakraftägande
förteckning, upprättad i den ordning särskilt stadgas.

Å förteckning, som nu sagts, skola uppföras de
vattendrag, där kungsådra av ålder varit.»

II. av herr Hage, som anfört:

Med hänvisning till de skäl, som anförts i eu av herr C. J. Asplund
väckt motion, yrkar jag, att till grund för kungsådrans förekomst
måtte läggas icke vattenföringen utan storleken av det nederbördsområde,
vattendraget avvattnar. Trots vad som anförts till förmån för
användande av de i Kungl. Maj:ts proposition använda grunder synes
det mig tydligt framgå, att man med användning av den beräkningsgrund,
som i herr Asplunds motion föreslås, ernår ett både snabbare
och på säkrare ^grunder fotat resultat för bestämmande av de vattendrag,
vari kungsådra skall anses förefinnas.

Då av hydrografiska byråns utredning framgår, »att med hänsyn
till sin lågvatteDföring kunna ingenstädes i Sverige vattendrag, som
avvattna en mindre yta än 1,000 kv.-km., beräknas föra en normal
lågvattenmängd av 5 kbm. per sekund», torde nämnda areal lämpligen
kunna sättas såsom minimum för kungsådras befintlighet. Samtliga de
vattendrag, som äro upptagna i hydrografiska byråns förteckning och
å dess karta utmärkta med svarta linjer, skulle därvid anses hava kungsådra,
således, förutom de 56 enligt kungl. förslaget, ytterligare 47
vattendrag.

I detta sammanhang kan jag ej med tystnad förbigå, att Kungl.
Maj:t föreslagit en reducering av kungsådrans omfattning, alldenstund
regeringens förslag innebär en kvantitativ minskning av den vattenmängd,
som staten nu råder över, (vilket påpekas såväl i motion av
herr Asplund, som av mig). Kungl. Maj:t har nämligen i proposi -

245

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tionen föreslagit, att kungsådrans vattenkraft skall anses utgöra endast
en tredjedel av vattenkraften i strömfallet. Detta innebär en stark
reduktion av kungsådrans betydelse enligt nu gällande lag, som bestämmer,
att kungsådra skall anses framgå i djupaste vatten och beräknas
till en tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande
lågvattenstånd, vilket i de flesta fall innebär, att större delen
av lågvattenmängden måste anses tillhöra kungsådran, då vattnets djtip
i de båda övriga tredjedelarna i regeln är endast en bråkdel av djupet
i den djupaste tredjedelen av vattendragets bredd vid lågvatten, där
vattnets hastighet även är störst.

Åven från denna utgångspunkt d. v. s. med hänsyn till den givmildhet,
som staten härigenom visat mot ström fallsägaren, torde det ej
kunna anses oskäligt att å andra sidan vidtaga den obetydliga utsträckning
i förefintligheten av kungsådra, som föreslås i den av herr Asplund
väckta motionen.

Alltså hemställes,

att riksdagen måtte besluta att andra stycket i
5 § skall erhålla följande lydelse:

)>Å förteckning, som nu sagts, skola uppföras de
vattendrag, räknat från viss genom utlopp ur sjö eller
särskilt tillflöde bestämd plats, vilka ovanför denna
plats hava ett vattenområde (nederbördsområde) av
minst ettusen kvadratkilometer».

Vid 7 §,

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Lubeck, vilka anfört:

Denna paragraf innebär, att vatten till flottning, farled och fiske
samt för tillgodoseende av andra, nu okända ändamål, som kunna vara
beroende av vattnets fria framrinnande, skall intill en tredjedel av
vattenmängden avstås utan någon som helst anståndstid. Det måste
emellertid enligt vår uppfattning anses skäligt, att vattenkraftaniäggningarna
under en icke allt för snävt tillmätt tidsfrist få begagna sig
av de rättigheter, som i byggnadsmedgivandet lämnats. Därmed vinnes
större trygghet och bättre kreditunderlag för vattenkraftföretagen utan
nämnvärd olägenhet för allmänna intressen, vilka i samband med domstolens
prövning tillgodoses för överskådlig tid.

Vi hemställa därför,

246

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

att paragrafen i överensstämmelse med vattenrättes
akkunnigas förslag måtte erhålla följande lydelse:

»Har vattendomstol lämnat medgivande till bebyggande
av strömfall, där kongsådra finnes, vare på
grund av vad i 6 § stadgats strömfallets ägare icke
pliktig att utan gottgörelse underkasta sig minskning
i den vattenmängd eller fallhöjd, som han enligt vattendomstolens
beslut äger tillgodogöra sig, såframt ej
minst fyrtio år förflutit från den för byggnadens fullbordande
jämlikt 11 kap. 63 § bestämda tid; dock
skall för varje förflutit år utöver tjugu den enligt eljest
gällande bestämmelser strömfallets ägare tillkommande
gottgörelse, såvitt den avser sådan anpart i vattenmäDgd
eller fallhöjd, som i 6 § sägs, minskas med
en tjugonde!.

Där företag, som i 6 § avses och som är av
betydenhet, med sannolikhet kan förväntas inom en
nära liggande framtid ifrågakomma, äge vattendomstolen
att i beslutet om strömfallets bebyggande rörande
tidpunkten för inträde av ström fallsägarens
skyldighet enligt 6 §, såvitt angår det sålunda väntade
företaget, meddela andra föreskrifter än i första stycket
sägs.

Vattendomstolen må ock, när särskilda förhållanden
därtill föranleda, i samband med byggnadsbeslutet
medgiva förlängning av de i första stycket
angivna tider.»

Vid 12 §.

av herrar Vennersten, Ceder er antz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydoiv och Lubeck, vilka i anslutning till vad
de under 7 § hemställt yrkat,

att orden »vad i 6 § samt 8—11 §§ finnes föreskrivet»
utbytas mot »vad i 6—11 §§ finnes föreskrivet».

Tredje särskilda utskottets anlitande Nr /.

247

2 KAP.

Vid 3 §.

J. av herr Hage, som anfört:

Med åberopande av motiven i min motion nr 369 i andra kammaren
(sid. 4) och under hänvisning tillika till stadgandet i 9 kap. 8 §
rörande, ersättning för skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent
ekonomisk yrkas,

att denna paragraf måtte få följande lydelse:

»Ej må — — — tre gånger den skada och det
intrång som göres å åker och äng samt å odlingsbar
jord efter dess värde såsom odlad samt två gånger
skadan och intrånget å annan egendom. Vållas genom
anläggningen skada eller lidande av ideell natur, skall
även dylik skada och lidande ingå i uppskattningen
till ett värde motsvarande tre gånger det belopp, vartill
skadan och lidandet skäligen må uppskattas. I
byggnadskostnaden---finnes stadgat.»

II. av herrar Vennersten, Ceder er antz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Lang enskild, von Sydoiv och Lubeck, vilka anfört:

Utskottet har beträffande tred je stycket i denna paragraf föreslagit
den ändring, att för där avsett fall beslutanderätten skulle övergå från
vattendomstolen till Kungl. Maj:t, dock endast i händelse att domstolen
därom gjort hemställan. Då den administrativa prövningen i vattenrättsfrågor
bör såvitt möjligt undvikas och då i allt fall den dubbelprövning,
som härigenom uppstår, skulle leda till en avsevärd tidsutdräkt,
yrka vi,

att denna paragraf bibehålies i den lydelse Kungl.
Maj:t föreslagit.

Vid 4 §.

av herr Hage, som med åberopande av vad han i sin motion
härutinnan anfört och i konsekvens med de ovan under 3 § föreslagna
ändringarna, hemställt,

248

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

att orden i slutet av paragrafen: »dock skall
vid jämförelse enligt första stycket av samma paragraf
skada i omförmälda hänseende tagas i beräkning allenast
en gång», måtte utgå.

Vid 10 §.

av herr Hage, som anfört:

De i denna paragraf av Kungl. Maj:t föreslagna fiskeavgifterna
böra ej vara fixa, utan böra kunna regleras inom kortare tid än vad
som möjliggöres därigenom att de genom den s. k. nyprövningen underställas
förnyad prövning under 55:e året efter strömfallsbyggnadens färdigblivande
och sedan vart 60:e år. Med den nedgång i penningvärdet,
som numera kan konstateras, och den uppgång i vattenkraftens värde,
som man kan antaga kommer att undan för undan inträda, komma säkerligen
fiskeavgifterna, om de fastställas med fixa värden, att efter en
tids tillvaro bli rent löjligt små och komma säkerligen ej att kunna
motsvara sitt ändamål, då arbetskraft och arbetsmaterialier för vidtagande
av åtgärder till fiskets fromma stiga i pris. På grund härav
anses, att avgifterna böra bli rörliga och regleras med kortare mellanrum
— en uppfattning, som även hyses av den sakkunnige i fiskerifrågor,
herr Nordkvist, som yttrat sig i frågan. Om regleringen sker
vart 20:e år, komma dessa avgifter att regleras efter samma grunder,
som gälla för de s. k. bygdeavgifterna.

Med hänvisning till denna motivering hemställes alltså,

att riksdagen måtte besluta att i 2 kap. 10 §
efter andra stycket insättes följande stycke:

»Avgift, som i första stycket sägs, skall bestämmas
av vattendomstol för tjugo år för varje gång
efter penningvärdets sjunkande eller stigande med
skälig hänsyn jämväl tagen till vattenkraftens stigande
eller fallande värde.»

Vid 20 §.

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka i anslutning till det
av dem vid 3 § framställda yrkandet, hemställt,

att denna paragraf måtte erhålla den av Kungl.
Maj:t föreslagna lydelsen.

Tredje särskilda utskottets utlåtande AV /.

249

4 KAT.

av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage, hemställt,

att riksdagen måtte för sin del antaga det förslagtill
4 kap., som framgår av härvid fogad bilaga (Bil. A.).

Till stöd för det i nämnda bilaga såsom 1 § upptagna lagrummet,
vilket icke äger motsvarighet i utskottets förslag, hava nämnda reservanter
anfört:

Såvitt vi kunna finna grundas alla nya utländska vattenlagar på
koncessionssystem med fri prövningsrätt lämnad åt den högsta administrativa
makten. Och även i vårt land är samma princip tillämpad i
den allmänna expropriationslagen och vid lämnande av tillstånd för framdragande
av kraftledning. Enligt vår uppfattning kunna icke de samhälleliga
synpunkterna komma till sin fulla rätt vid domstolsförfarande.
En domstol är vid prövning av fråga om utbyggnad av strömfall hänvisad
att lämna byggnadslov såvida rättsfrågan är klar, och endast på
de villkor lagen uppställer. Ur samhällssynpunkt är måhända önskvärt
att i ett visst fall byggnadslov icke lämnas eller att andra villkor för
byggnadslov uppställas än de som lagen för normala fall föreskriva.
Föredragande departementschefen anför som skäl mot en sådan anordning,
att de allmänna intressen, som beröras av en vattenbyggnad otvivelaktigt
äro av den stora allmänna och sociala betydelse, att deras tillvaratagande
bör regleras genom lag och icke vara beroende av från tid
till annan skiftande åsikter hos den koncessionerande myndigheten.
Enligt vår uppfattning är olägenheten med växlande uppfattning i koncessionsfrågor
hos olika regeringar av mindre betydelse än den olägenhet
som uppstår, då frågor av denna art skola bedömas efter fastslagna
juridiska regler. Den uppfattning, som vid varje tidpunkt gör sig gällande
inom nationen och som bör vara rättesnöret vid bedömande av
■dessa frågor, kan endast Kungl. Maj:t taga hänsyn till. Och det synes
oss stå i god överensstämmelse med Kungl. Maj:ts uppgift såsom de allmänna
intressenas högsta vårdare, att ärenden av ifrågavarande natur
förbehålles Konungens prövning.

I den norska lagen äro uppräknade en mängd fall av olika samhälleliga,
sociala och arbetareskyddssynpunkter, som skola beaktas vid
beviljande av koncession. Överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande om
byggnadstillstånd vid större kraftanläggningar och lämnas Kungl. Maj:t
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 32

250

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

den fria prövningsrätt vi föreslå, kunna liknande eller andra nödiga
villkor föreskrivas vid lämnande av byggnadslov utan att de, som i
Norge, uppräknas i själva lagen.

Det hemställes,

att 4 kap. 1 § måtte givas det innehåll vi ovan
anfört.

Vid 1 §.

I. av herrar Vennersten, Ceder er antz, Gezelius, Barthelson, friherre
Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

I denna paragraf föreslås, att skyldigheten för ägare av vatten*
verksbyggnader att tillhandahålla s. k. bygdekraft skall höjas intill eu
tiondel i stället för, som sakkunniga föreslagit, eu tjugondei av kraftmängden.
Det synes vara av vikt att i de fall, där bygdekraft tvångsvis
skall avstås, detta tvång och därmed förenad begränsning i ägarens
dispositionsrätt till kraften icke utsträekes längre än nödigt är. Då
bygdekraftbehovet även på andra vägar tillgodoses och då enligt föreliggande
upplysningar den av de sakkunniga föreslagna kraftmängden

1 och för sig väl fyller behovet, anse vi de sakkunnigas förslag om en
tjugondei av kraftmängden böra antagas.

Jämväl den föreslagna ändringen av den tid, för vilken avgörande
om bygdekraft skall gälla, från 30 år till 20 år i sänder, anse vi opåkallad
och hemställa, att även i detta avseende återgång sker till vad
de sakkunniga föreslagit. I överensstämmelse härmed yrka vi,

att i förevarande paragraf orden »en tiondel» utbytas
mot »en tjugondei» och »tjugu år» mot »trettio år». II.

II. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping. Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka vid denna paragraf (enligt Bil. A.

2 §) anfört:

Enligt 4 kap. 1 § skall ägare av vattenkraftsbyggnad vara pliktig
tillhandahålla åt kringliggande bygd intill en tiondedel av den årliga
kraftmängd, som kan med det installerade maskineriet bliva uttagen.
Då det i de flesta fall torde vara omöjligt att för en så lång tidsperiod
som 20 år med någon större grad av sannolikhet bedöma ortens utveckling
och behov av bygdekraft, och då en förkortning av tiden icke
torde medföra någon verklig olägenhet för kraftägaren yrka vi, att
detta avgörande sker för en tid av 10 år i sänder.

Tredje .särskilda utskottets utlåtande Nr l.

251

III. av herr Hage, som instämt med herrar Söderberg i Stockholm
m. (h, dock med tillägg

att i första stycket i 2 § av Bil. A. måtte efter
»byggnadens ägare pliktig att» insättas orden »till
staten tillhandahålla intill en tjugondei och».

Vid 3 §.

av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage, vid
denna paragraf (enligt Bil. A. 4 §) anfört:

Har Konungen på grund av äldre lag lämnat medgivande till
utbyggnad av strömfall, där kongsådra finnes, och därvid gjorts förbehåll
om skyldighet för ägaren att underkasta sig de inskränkningar
eller jämkningar i avseende å nyttjandet av vattnet i kungsådran eller
de ytterligare villkor för rätten att tillgodogöra sig dess vatten, som
kunna föranledas av ny lagstiftning, då skall, enligt 3 § i Kungl. Maj:ts
proposition, kraftbyggnadens ägare vara skyldig, sedan 20 år förflutit
från lagens ikraftträdande, lämna bygdekraft till så stor mängd som
motsvarar kungsådrans vatten. Då vid tillämpning av denna paragraf
kungsådrans vattenkraft skall anses utgöra en tredjedel av vattenkraften
i strömfallet, blir kraftbyggnadens ägare sålunda pliktig avstå till bygdekraft
endast högst tre och en tredjedels procent av den årliga kraftmängd,
som vid kraftverket kan uttagas.

Enligt vår uppfattning bör ström fallsägare, som erhållit Konungens
tillstånd att överbygga kongsådra, för rätten att efter den nya lagens
ikraftträdande få tillgodogöra sig kungsådrans vatten, vara underkastad
samma förpliktelser att avstå bygdekraft och att efter viss tid utan
ersättning, till kronan avstå strömfallet med kraftbyggnader, som gälla
för strömfallsägare, vilka erhålla byggnadslov enligt den nya lagen.
Därjämte anse vi att förpliktelsen att lämna byggnadskrav bör inträda
efter 10 år från den nya lagens ikraftträdande och icke 20 år som
Kungl. Maj:t föreslår.

Vid 4 §.

I. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage, vid
denna paragraf (enligt Bil. A. 5 §) anfört:

Enligt denna paragraf är icke kraftägaren skyldig tillhandahålla
sökande av bygdekraft sådan kraft förr än två år förflutit från det ansökningen
delgivits kronan. En så lång tid torde i många fall bliva till
verklig olägenhet för kraftbehövande, och då med de små kraftmängder

252 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

varom här är fråga eu förkortning av tiden icke kan vålla ägaren någon
nämnvärd olägenhet, påyrka vi att tiden sättes till 1 år.

I samma paragraf föreskrives att för kraftens överföring erforderlig
ledning skall sökanden, där ej annorlunda överenskommes med ägaren,
själv bygga och underhålla. 1 många fall torde förhållandet bliva att
det för kraftförbrukaren vore eu väsentlig lättnad, om han finge uttaga
kraften från kraftägarens ledning. Ett sådant medgivande'' torde även
i regel icke medföra några särskilt ökade kostnader för kraftägaren.
Lagen synes oss därför böra förplikta ägaren att efter bestämmande av
vattendomstol lämna kraften från kraftstationen eller från honom tillhörig
ledning. De särskilda kostnader, som därigenom kunna åsamkasägaren,
skall förbrukaren givetvis gälda.

II. av herr Hage, som vid 1—4 §§ anfört:

I dessa tider, då stads- och industribefolkningens bostadsfråga blii*
allt bekymmersammare, får intet tillfälle försummas för att på någon
punkt tillgodose densamma. Ur denna sjmpunkt har den norska lagen
redan långt före världskriget och de bostadsbekymmer, som det vållat,
föreskrivit, att en vatteubyggare för privilegiet att bebygga ett vattenfall
för skapande av nya industrier också skall sörja för, att industriens
arbetare erhålla goda bostäder ävensom för erforderliga vägar in. in.

Njdigen har även svenska riksdagens andra kammare uttalat sig
för att i bemödandet att lösa bostadsfrågan böra — utom de bostadssökande
själva — icke blott stat och kommun utan även arbetsgivare,
i den mån det rimligen kan begäras, träda hjälpande emellan. Åven
socialstyrelsen har år 1917 uttalat sig i enahanda riktning.

Under sådana förhållanden bör icke detta tillfälle försummas att
sörja för arbetarnas bostadsfråga i alla de nya industrier, som på grund
av ny koncession för bebyggande av vattenfall kunna uppkomma.

Eu skyldighet att taga hänsyn till denna angelägenhet bör, såsom
i den norska lagstiftningen uttryckligen stadgas, uttalas i lagen till rättesnöre
för vederbörande, denne må nu bliva Kungl. Maj:t eller någon annan.
Att överlämna alla nödiga villkor till fri prövningsrätt blir väl enligt all
erfarenhet oftast detsamma som att försumma tillfället. Den i min motion
framhållna bostadsfrågan kräver framför allt ett sådant omnämnande likaväl
som att exempelvis skyldighet att avstå bygdekra-ft särskilt stadgats.

Det hemställes alltså,

att under 4 kap. avdelningen om bygdekraft
får följande rubrik:

»Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande
bygd m. m.»

258

Tredje särskilda illak(diets iillulnndc Nr /.

samt att i slutet av denna avdelning tillägges
eu § av följande lydelse:

»Där omständigheterna göra sådant behövligt eller
önskligt, må byggnadens ägare åläggas att, på skäliga
villkor och utan beräkning av vinst, åt arbetarna och
tjänstemännen anskaffa sunda och tillräckliga bostäder
och tomter till byggande av egna hem med vägar,
vatten, kloak ocli elektrisk belysning samt tomt till
församlingslokal och till lokal för kooperativ eller
annan handelsverksamhet o. d.»,

kommande, därest en sådan § antages, följande
§ att erhålla eu däremot svarande förändrad nummerbeteckning.

Vid 5—8 §§.

I. av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Lang enskild, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Utöver vad vi inledningsvis anfört rörande nyprövningen som en
del av koncessionssystemet, må här ytterligare framhållas att de allmänna
intressen, som genom fiyprövningen skulle tillgodoses, genom
lagförslagets bestämmelser i övrigt ändock i erforderlig utsträckning
skyddats. Åtminstone enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag skulle
nämligen kungsådra förekomma praktiskt taget överallt, där nyprövning
ifrågasättes kunna äga rum, liksom också bygdekraft skulle avstås.
Företagaren ställes emellertid inför utsikten att efter 60 år i ogynnsammaste
fall hava förlorat mer än hälften av anläggningens värde utan
ersättning.

Några bärande skäl för att utan ersättning indraga en tredjedel
av värdet vid nyprövning hava i varje fall ej förebragts. Det kan ofta
nog inträffa att en dylik reduktion gör ett ur allmän synpunkt gagneligt
företag oräntabelt. Skall man åter i ovisshet om nyprövningens
verkningar göra eljes obehövliga amorteringar, så måste dessa i regel
drabba kraftkonsumenterna i form av högre kraftpris samtidigt som
företaget undandrages medel, som eljes kunde komma till nytta för dess
modernisering och utveckling. Ytterligare en betänklig omständighet
är att nyprövningens i och för sig nödvändiga begränsande till vattenfall
av viss storlek i många fall kommer att motverka lagförslagets
syfte att befrämja ett rationellt sammanförande av ström fallskomplex,
enär andelsägarna i ett sådant var för sig hava ett påtagligt intresse
av att söka undvika lagens ekonomiska restriktioner.

254

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Då sålunda strömfallsägarens förfoganderätt över vattenkraften utan
tvingande skäl skulle på ett mycket betänkligt sätt inskränkas till hinder
för utvecklingen och till skada jämväl för av anläggningen beroende
konsumenter, anse vi,

att ifrågavarande paragrafer böra ur förslaget
helt utgå.

II. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage,
vid dessa paragrafer (enligt Bil. A. 6—9 §§) anfört:

Hänsynen till vattenfallens stigande värde och dess växande nationalekonomiska
betydelse har i de flesta länder fört till, att man i allt större
omfattning drager försorg om att detta värde kommer staten och därmed
hela samhället till godo.

Såsom framgår av den redogörelse för utländsk lagstiftning, som
återfinnes i kommittéernas under år 1910 avgivna betänkande sid. 557 —
676, har vattenkraftens tillgodogörande i flertalet av Europas stater
underkastats koncessionslagstiftning i en eller annan form.

Tillstånd till anläggande av vattenverk meddelas sålunda i regel
allenast på viss tid. Enligt den schweiziska förbundslagen angående tillgodogörande
av vattenkraft, som antagits i december 1916, må koncessionstiden
icke överstiga åttio år. De norska koncessionslagarna å förevarande
område, vilka genom beslut av förra årets storting undergått en väsentlig
skärpning, begränsa koncessionstiden i allmänhet till femtio år. Enligt
ett österrikiskt förslag till vattenlag, som framlagts under år 1914,
skall, då fråga är om vattenkraftanläggningar, koncession i allmänhet
icke meddelas på längre tid än sextio år.

Med koncessionens upphörande inträder i allmänhet skyldighet för
anläggningens ägare att, om det från administrationens sida påyrkas,
återställa förhållandena i vattendraget i deras skick före koncessionens
meddelande. I åtskilliga vattenlagar stadgas uttryckligen skyldighet för
ägaren att utan ersättning till staten avstå de utförda anläggningarna.
En dylik så kallad hemfallsrätt till staten föreskrives bland annat i den
badensiska vattenlagen samt i åtskilliga av de schweiziska vattenlagarna.
Genom en år 1913 företagen revision av den badensiska vattenlagen har
det statliga inflytandet i fråga om vattenkraftens tillgodogörande utsträckts
jämväl till sådana vattendrag, som icke ansetts som offentliga. Jämväl
den preussiska vattenlagen av sistnämnda år inför enahanda koncessionsförfarande
beträffande såväl offentliga som enskilda vattendrag. I åt -

255

Tredje särskilda utskottets utlutande Nr 1.

skilliga vattenlagar upptagas dessutom skyldighet för anläggningens
ägare att erlägga vissa avgifter samt föreskrifter angående prisreglering
ävensom åtskilliga bestämmelser till skydd för allmänna intressen i andra
hänseenden.

Som bekant hava även inom vårt norska grannland förvärv och
utbyggnad av strömfall liksom verkställande av vattenreglering sedan
ganska lång tid tillbaka varit underkastade koncession.

Under nästlidet år hade de norska koncessionslagarna, såsom redan
lörut anmärkts, underkastats eu genomgripande revision, i syfte att
ytterligare befästa och utvidga det statliga inflytandet å vattenkraftens
tillgodogörande. Den enskilde må enligt dessa lagar icke med rättslig
verkan förvärva vattenfall av viss storlek utan Körningens tillstånd.
Koncessionen skall meddelas för viss tid, högst femtio år eller, med
stortingets samtycke, sextio år, räknat från koncessionens meddelande.
Vid koncessionstidens utgång tillfaller vattenfallet med tillhörande anläggningar
och jordområden ävensom kraftstationen med maskineri och
annat tillbehör, arbetarebostäder och andra byggnader, som höra samman
med kraftanläggningen, staten med full äganderätt och utan vederlag.

Jämväl till utförande av vattenreglering kräves enligt de norska
koncessionslagarna i allmänhet tillstånd av Konungen. De villkor, som
uppställas för dylikt tillstånd, äro väsentligen av enahanda innebörd,
som de, vilka gälla beträffande förvärv av vattenfall. Koncessionen
skall sålunda meddelas för viss tid, högst femtio år eller, med stortingets
samtycke, sextio år. Vid koncessionstidens utgång är staten
berättigad att utan ersättning övertaga regleringsanläggningen med vad
därtill hör såsom markområden och byggnader.

Det kan icke förnekas att det av Kungl. Maj:t föreslagna nyprövningsinstitutet
är ett första icke oväsentliga steg i riktning mot full
hemfallsrätt till staten. Då vi emellertid anse en ersättningsfri hemfallsrätt
vara fullt motiverad, föreslå vi ändring i Kungl. Maj:ts förslag
i sådan riktning.

Förpliktelsen att efter viss tid utan vederlag till staten överlåta
utbyggt strömfall förminskar naturligtvis i viss grad vattenfallets värde
för ägaren. Men att denna värdeminskning är sä betydande att den,
som vattenkraftsintressenterna påstå, skulle väsentligen försvåra eller
omöjliggöra nyanläggningar, är svårt att inse.

I den norska koncessionslagskommitténs betänkande av år 1907
angives den värdeminskning som hemfallsrätt utan vederlag medför för
strömfallets ägare.

I nedanstående tabell angives huruledes vattenfallets värde vid ut -

256

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

byggnadstiden fördelar sig emellan ägaren och staten vid olika koncessionstider
och med en räntefot av 4 procent.

Vid en koncessionstid av:

10 år.........

20 » .........

30 ».........

40 )).........

50 ».........

60 ».........

70 »..........

80 »..........

100 ».........

Vattenfallets värde fördelar sig i procent

På ägaren

32.4
54.3

69.2

79.2
85.9

90.5
93.fi

95.6
98

På staten.

67.6

45.7

30.8

20.8
14.i

9.5

6.4

4.4

2.0

Sättes koncessionstiden till 60 år och tillerkännes staten vid denna
tid full äganderätt till strömfallet utan ersättning, innebär detta, att
strömfallets ägare vid utbyggnad stillfället får avstå till staten 9.5 procent
av fallets värde. Ett så stort belopp som kronor 9.50 måste nämligen
avsättas för att med 4 procents ränta och räntas ränta efter 60
år lämna ett kapital på 100 kronor.

De fördelar staten genom expropriationsrätt ger vattenfallsägarna
äro så betydande, att om de åläggas avstå en tiondel av vattenfallets
värde, som ersättning för dessa förmåner, kan det icke anses vara
orimligt.

Mot hemfallsrätten anföres att kraftägaren måste amortera hela
anläggningen under koncessionstiden, vilket kommer att medföra väsentligen
förhöjda kraftpriser. I vad mån detta påstående har berättigande
framgår av de beräkningar, som i sådant avseende utförts av ovan
nämnda kommitté.

Av dessa beräkningar framgår att, om i stället för engångsfondering
årliga avsättningar sker, det kapitaliserade värdet av årliga avgifter
utgör per hästkraft för varje 100 kronor av anläggningskostnader
vid en koncessionstid av 40 år cirka 1 krona, 50 år 70 öre, 60 år 40
öre, 70 år 30 öre, 80 år 20 öre, 90—100 år 10 öre. Om sålunda ett
strömfall med kraftanläggning kostar vid utbyggnadstiden 500 kronor
per hästkraft och denna anläggning skall ersättningsfritt avstås efter
60 år, innebär detta, att kraftkostnaden kommer att ökas med 2 kronor
per hästkraft och år. De allra flesta hittills i vårt land utbyggda strömfall
torde icke betinga i utbyggnadskostnad, inberäknat strömfallets
värde, mer än 5 å 600 kronor per hästkraft.

257

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr /.

Ett ökat kraftpris av 2 kronor eller något mera per hästkraft kan
icke anses vara av den stora betydelse för kraftförbrukarna, att det innebär
något bärande skäl mot det yrkande vi framställt.

Vid 9—12 §§.

I. av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Utöver vad om statens lösningsrätt inledningsvis anförts må här
erinras därom att för tillgodoseende av samfärdselbehov och andra
statsändamål expropriationsrätt redan förefinnes och att man för statens
affärsverksamhet, såsom erfarenheten visar, utan olägenhet synes kunna
begagna sig av köp under vanliga former.

Enhetlighet och planmässighet i vattenkraftens utnyttjande kunna
som nämnt vinnas utan inlösningsrätt. Skulle emellertid eu dylik rätt
i här angivna syfte ifrågakomma, borde den, såsom i fråga om enhetligt
utnyttjande av strömfallskomplex stadgas, tillerkännas icke blott staten
utan även kommuner och enskilda samt förbindas med skyldighet till
ersättning i form av kraft.

Mot inlösningsrätten rnå slutligen anföras att, då densamma naturligt
nog även måste avse ersättningskraft, som tillerkänts andelsägare
i strömfallskomplex, man genom inlösningen skulle motverka lagens
syfte att för all framtid knyta dylik kraft vid vederbörande hemman
eller bysamfällighet.

På grund av vad sålunda anförts yrkas,

att 9—12 §§ måtte utgå ur förslaget. II.

II. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage,
vid dessa paragrafer (enligt Bil. A. 10—13 §§) anfört:

4 kap. 9—12 §§ i Kungl. Maj:ts förslag innefatta bestämmelser
om kronans lösningsrätt. Lösningsrätten kan göras gällande efter fyrtio
år från byggnadens fullbordande och står sedan kronan öppen vid utgången
av vart fyrtionde år därefter. Lösningsvillkoren äro desamma
som i den allmänna expropriationslagen. Kronan skall sålunda för
övertagande av strömfall och kraftanläggning betala fulla värdet vid
övertagelsetiden. Vid fastställande av ersättningssumman är därför
högst sannolikt, att hänsyn kommer att tagas icke endast till själva anläggningskostnaden,
utan även till kraftens försäljningspris. I den
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.) 33

258

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

norska koncessionslagen liar man för lösningsrättens begagnande stadgat,
att lösniugssumman skall täcka vad strömfall med tillhörande utmål
och rättigheter samt kraftanläggningen bevisligen kostat ägaren,
dock med avdrag för amortering i proportion till den förflutna delen
av koncessionstiden. Där icke kortare tid fastställes i koncessionen
skall staten äga att, sedan trettiofem år förflutit från koncessionens
lämnande, inlösa anläggningen. Med samtycke av Stortinget kan tiden
utsträckas till fytio år. Använder sig icke staten vid denna tid av lösningsrätten,
äger den göra densamma gällande vart tionde år därefter.

Med de villkor, som Kungl. Maj:t föreslagit, skola gälla vid inlösningsrättens
begagnande, synes det oss att ersättningen blir oskälig och
att lösningskostnaderna bli så betydande, att de komma att lägga avgörande
hinder i vägen för inlösning. Vi föreslå därför i enlighet med
motionerna nr 367 och 369 i andra kammaren en omformulering av
11 § innebärande, att lösningssumman bestämmes efter liknande grunder
som i Norge. Dessa lösnings villkor stå även i relation till vårt
yrkande på hemfallsrätt utan ersättning efter sextio år.

Då enligt vår mening de betydande värden, som vattenkraften
representerar, i största möjliga omfattning bör tillkomma hela samhället,
anse vi, att även de vattenfall, som utbyggts enligt nu gällande
lag, i samma omfattning och på samma villkor som enligt den nya
lagen utbyggda strömfall, böra vara underkastade expropriationsrätt.

av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage, hemställt,
att härefter måtte införas två nya paragrafer (enligt Bil. A. 14 och 15 §§).

Till stöd härför har anförts:

I det föreliggande förslaget till vattenlag har föreslagits kommunala
avgifter vid vattenregleringen men icke vid utbyggnad av strömfall.
Sådana skäl kunna dock föreligga, att avgifter äro fullt befogade
även i senare avseende. För en kommun kan under vissa omständigheter
en vattenkraftsanläggning medföra minskade i stället för ökade
inkomster. Strömfall, som tages i anspråk för kraftbyggnad, kan förut
ha lämnat drivkraft till industriell verksamhet av ett eller annat slag
som nedlägges, och den alstrade kraften överföres till annan kommun.
Själva det förhållandet, att kraften från ett strömfall bortledes från
kommunen, kan även motivera, att kommunen får behålla någon del av
strömfallets värde, utgående i årliga avgifter. Vi föreslå därför att
kommunala avgifter införas även beträffande kraftanläggningar.

2!i 9

Tredje särskilda utskottets utlutande Nr I.

Fullgoda skäl kunna även anföras för avgifter i vissa fall till
staten. Då avgifter till staten icke lämpligen böra fastställas av vattendomstolen
och då vi påyrkat sådan förändring av lagen, att tillstånd
till större kraftanläggningar skall meddelas av Konungen, och då därvid
Konungen kan föreskriva villkor innefattande även avgifter, anse
vi oss icke böra påyrka bestämmelser om avgifter till staten i själva
lagen.

Vid 13 §.

I. av herrar Vennersten, Ceder er ant z, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Lubeck, vilka anfört:

Beträffande vattenregleringar stadgas i denna paragraf, att icke
blott fråga om reglering av de största sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland och Siljan skall underkastas Konungens
prövning med hänsyn till militära skäl eller vissa orters allmänna ekonomiska
intressen, utan skulle förbehåll om sådan prövning kunna av
Konungen göras även beträffande varje vattenreglering, som är av
synnerlig omfattning eller eljest av särskild betydelse ur allmän synpunkt.
Genom detta stadgande skulle snart sagt varje vattenreglering
kunna underkastas administrativ prövning och därmed bliva beroende
utav under olika tider växlande politiska uppfattningar. Jämför man
vidare stadgandet i förevarande paragraf med lydelsen av den i 3 kap.
1 och 26 §§ använda definitionen å vattenreglering, synes det icke uteslutet,
att även vattenkraftanläggningar skulle kunna dragas under dylik
administrativ prövning. Man skulle sålunda högst väsentligt förringa
ett av den nya vattenlagens viktigaste syften, nämligen undvikande av
dubbelprövning med därav föranledd tidsutdräkt samt prövningens utförande
vid domstol efter enhetliga rättsliga grunder utan avseende å
för tillfället gällande politiska uppfattning.

Vi anse därför,

att paragrafen i anslutning till 7 kap. 12 § i de
sakkunnigas förslag bör erhålla följande lydelse:

»Där fråga är om reglering av vattnets avrinning
ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, må, ändå
att vattendomstolen lämnat medgivande till företaget,
detta ej bringas till utförande, med mindre Konungen
förklarat hinder däremot ej möta av militära skäl eller
av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska intressen.

260

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Vad sålunda stadgats galle ock, där företag, som nyss
sagts, skall jämlikt stadgandet i 3 kap. 26 § anses
och behandlas såsom byggande i vatten enligt 2 kap.»

11. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage,
vid denna paragraf (enligt Bil. A. 16 §) anfört:

Enligt 4 kap. 13 § skall, där fråga är om reglering av vattnets
avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön i Jämtland eller Siljan Konungen pröva, huruvida hinder
möter mot företaget. Den synnerligen stora samhälleliga och ekonomiska
betydelse, som en reglering av dessa sjöar innebär, synes oss
böra utgöra ett bestämt hinder mot att sådana företag få göras till
föremål för enskilt vinstintresse.

Vilka betydande ekonomiska fördelar reglering av dessa större
vattensamlingar innebär, får man en aning om genom de kalkyler, som
uppgjorts för reglering av sjön Siljan. I dessa kalkyler beräknas reglering
av Siljan i anläggningskostnad betinga ett belopp av 3,000,000
kronor och lämna en elfektivvinst vid lågvatten av omkring 50- å 60,000
turbinhästkrafter samt i genomsnitt per år 22,700 turbinliästkrafter. Med
utgångspunkt från, att varje effektiv genomsnitts hästkraft representerar
4,500 kilowattimmar, skulle, om en kilowattimme anses vara värd ett
pris av 1 1/2 öre, den årliga inkomsten av regleringen uppgå till i runt
tal 1,500,000 kronor. I kalkylerna för regleringen äro årskostnaderna,
inklusive 6 procent ränta å anläggningskapitalet beräknad till 242,500
kronor eller 0.2 4 öre per kilowattimme. Den årliga nettovinsten av
företaget blir då 1,257,500 kronor, motsvarande 42 procent av anläggningskostnaden.
Undersöker man vilka ägarna äro till strömfall, som
komma i åtnjutande av denna vinst, finner man, att staten äger c:a 18
procent av fullhöjden, Stockholms stad 11 procent och enskilda bolag
71 procent. Stora Kopparbergs Bergslag ensamma äger cirka 43 procent.
En reglering av Siljan med alla dess nackdelar för strandägarna medför
eu årlig vinst för ensamt Bergslaget av lågt beräknat 550,000 kronor.
Eu reglering av dessa sjöar är av så stor nationalekonomisk betydelse,
att den icke bör förhindras, men i likhet med vad som yrkats i motion
nr 367 i andra kammaren, anse vi att regleringarna böra utföras för
statens räkning. '' Om staten icke äger nedanför liggande vattenfall,
kan staten givitvis icke tillgodogöra sig hela den genom regleringen
uppstående vinsten, men genom avtal med fallägarna kan staten där -

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I. 261

igenom tillförsäkras en avsevärd del av den vinst, som eljest går till
enskilda.

I likhet med motionärerna anse vi dock, att i lagen även bör
beredas möjlighet för enskilda att förvärva koncessionsrätt till regleringav
dessa sjöar. Vad vi föreslå är således att ärendet prövas av vattendomstolen
och Kungl. Maj:t på sätt förslaget avser, men med den
inskränkningen i Kungl. Maj:ts prövningsrätt, att riksdagen före tillståndets
beviljande skall lämnas möjlighet att avgiva yttrande huruvida
icke regleringen skall utföras av kronan. 1 enlighet härmed påyrka vi
att ett nytt moment, upptagande föreskrift i sådant avseende, lägges
till 13 §.

För att Kungl. Maj:t vid beviljande av regleringstillstånd skall
äga möjlighet att helt tillvarataga det allmännas intressen, hemställa
vi om bifall till sådan jämkning av förevarande paragraf, som blivit
föreslagen i motion nr 367.

Vid 14 och 15 §§.

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Ehuru vi hysa principiella betänkligheter mot de i 15 § av förslaget
för vid vissa vattenregleringar beräknade avgifterna, i den mån
dessa icke avse att kompensera verklig skada, hava vi likväl, då införandet
av dessa avgifter för tillgodoseende av eljest svårbedömda anspråk understundom
torde minska svårigheterna vid företagets genomförande,
icke velat motsätta oss införandet av desamma i annan mån, än att vi
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag yrka att avgifter böra
uttagas endast i samband med vattenregleringar, genom vilka den uttagbara
vattenkraften ökas med i medeltal ettusen turbinhästkrafter.

Yi yrka alltså i fråga om dessa paragrafer

bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

Vid 16 §.

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Gustafsson, friherre
Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Under hänvisning till vad förut anförts vilja vi här betona att en
nyprövningsrätt för vattenregleringar, förenad med risken för intressenterna
att efter 60 år kunna bliva berövade regleringens hela värde,
naturligt nog måste i hög grad motverka, i många fall omintetgöra nationalekonomiskt
betydelsefulla vattenregleringar. Man förbiser gärna att
vattenregleringarna ofta bliva till nytta icke blott för vattenkraftintresset

■m

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr l.

utan även för andra vid vattendraget knutna intressen, medan å andra
sidan erfarenheten ger vid handen att lokala skador och olägenheter ej
sällan visa sig överskattade (exempel Rottnen, Skagern). Beträffande
den direkta vinsten av regleringsföretagen må erinras därom, att vid
dessas genomförande kostnaderna vanligen måste bäras av ett mindre
antal fallägare, medan ägarna till obebyggda eller delvis bebyggda fall
deltaga först i den mån de draga nytta av regleringen. För dessa senare
blir koncessionst iden enligt förslaget således än mera begränsad
och nyttan i motsvarande mån reducerad, med påföljd att initiativtagarna
skulle än hårdare belastas och att regleringarna ofta icke komme till
stånd. I stället för ovissa vattenregleringar med betydande kapitalutlägg
föredrager man under normala förhållanden att söka utfylla den periodiska
kraftbristen med bränslekraft eller att såvitt möjligt rätta den industriella
produktionen efter krafttillgången, båda utvägarna ur allmän synpunkt
mindre lyckliga med hänsyn till ökad bränsleimport och ojämnheter
i arbetstillgången.

Slutligen får man icke förbise att regleringsmöjligheterna ej sällan
utgöra en viktig förutsättning för att därav beroende vattenkraftföretag
skola med ekonomisk fördel kunna komma till stånd och utvecklas, varför
man icke får betrakta regleringsföretagen som självständiga ekonomiska
företag.

Vi yrka,

att förevarande paragraf må helt utgå ur lagförslaget.

9 KAP.

Vid 41 §.

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Bland omständigheter, som ersättningsgivare icke kunna med iakttagande
av skälig försiktighet förekomma, och som därför befria honom
från skadeståndsskyldighet, upptages här »allmän arbetsinställelse». 1
kommitténs motivering gives den förklaring å begreppet allmän arbetsinställelse,
att därmed förstås »strejk eller lockout, såvitt den är allmän
och således omfattar en eller flera yrkesgrenar inom ett större område
eller eljest berör många arbetsgivare». Oavsett att denna definition
icke överensstämmer med vad som nu torde förstås med allmän arbetsinställelse,
är det uppenbart oriktigt, att frågan huruvida en arbetsinställelse
skulle vara att hänföra till force majeure, göras beroende av

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 26*3

omfånget av arbetsinställelsen. En arbetsinställelse av helt litet omfång
kan utgöra ett lika oöverstigligt hinder att skaffa ny arbetskraft
som en mera omfattande arbetsinställelse.

Utskottet anför visserligen, att paragrafen redan i sin nuvarande
avfattning icke torde lägga hinder i vägen för en tillämpning av ovan
angiven innebörd. Då man emellertid icke kan vara viss om att denna
utskottets tolkning kommer att i praktiken vinna efterföljd, yrka vi,

att ordet »allmän» måtte utgå ur paragrafen.

Vid 53 §.

av herrar Vennersten, Barthelson, Gustafsson och friherre Langenskiöld,
vilka anfört:

I 53 § av 9 kap. göres ett undantag från den i samma kapitel
givna bestämmelsen rörande sättet för ersättnings utgående för skada
såtill vida att en ägare av jordbruksfastighet ej skall äga att utfå den del
av ersättningen, som utgör förhöjning över värdet, så snart denna uppgår
till minst 500 kronor. I sådant fall skall beloppet av Konungens befällningshavande
förvaltas för fastighetens räkning och kan endast till
fastighetens ägare utbetalas för att användas till jordbrukets höjande å
fastigheten.

Oavsett det motbjudande uti en dylik bestämmelse, vari framskymtar
ett misstroende för jordbrukarens förmåga att på ett nyttigt
sätt använda en honom lagenligt tillkommande ersättning, kommer densamma
att medföra, att en jordägare, som nödgats att för en vattenreglering
avstå en större eller värdefullare del av sin åkerjord men som
fortfarande önskar behålla sin fastighet, ej kan använda dessa medel
till inköp av annan mark till ersättning för den förlorade, och att om
fastighetens återstående åkerjord är i gott skick, medlen ej komma till
användning.

Lägges härtill, att de belopp, som i förevarande fall komma i fråga,
i de flesta fall torde komma att uppgå till jämförelsevis ringa belopp,
är en fondering av desamma för det avsedda ändamålet betydelselös.
Då vi därföre anse denna undantagsbestämmelse för jordbruksfastighet
opåkallad och opraktisk få vi yrka,

att § 53 ur lagförslaget utgår, samt att vid
bifall härtill en omnumrering av de följande paragraferna
må äga rum.

264

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

11 KAP.

Vid 2 §.

av herr Hage, som anfört:

Med hänvisning till den motivering, som anförts i den av mig
väckta motionen och under hänvisning till det förhållandet, att vårt domstolsväsen
i allmänhet är lagt på den principen, att sakkunniga inom
ett visst område visserligen kunna rådfrågas men ej inkallas som bisittare
i domstol, yrkas, att de bägge vattenrättsingenjörerna ej må tillhöra
vattendomstol utan endast vara rådgivare åt domstolen, vilket torde
stå i god överensstämmelse med den sammansättning, som givits åt
överdomstolarna i vattenmål, där inga tekniska experter fått säte och
stämma i domstolen.

Det hemställes alltså,

att riksdagen måtte besluta, att 2 § måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

»Vattendomstol består av en vattenrättsdomare
som ordförande samt två vattenrättsnämndemän.

Vattenrättsdomare skall vara i domarevärv erfaren
man.

Vattenrättsnämndemännen, som böra vara allmänt
betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män, skola
vara valbara till nämndemansbefattning vid häradsrätt
inom orten och må ej hava uppnått sextiofem års ålder.»

Vid B §.

av herr Hage, som under hänvisning till sitt yrkande vid 2 §,
hemställt:

.att 3 § måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Vattenrättsdomare förordnas av Konungen för
viss tid.

Som rådgivare åt vattendomstolen förordnas av

Tredje särskild# utskottets utlutande Nr /.

2fi.r»

Konungen för viss tid två vattenrättsingenjörer, Horn
skola vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga
och erfarna män, den ene särskilt beträffande
byggande i vatten och den andre särskilt i frågor om
torrläggning av mark.

Om lämplig person, villig att åtaga sig förordnandet
för viss tid, ej tinnes att tillgå, äger Konungen
uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill dess annorlunda
kan varda bestämt, för varje mål inkalla person,
som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan
kallelse.»

Vid 4 §.

av herrar Vennersten, Gedercrante, Gezelius, Barthelson. Gustafsson,
friherre Langenskiöld och ron Sydow, vilka anfört:

Emot utskottets förslag i fråga om 11 kap. 4 § vattenlagen få vi
avgiva följande reservation.

I fråga om vattenrättsnämndemän stadgas här, att vid utseende av
desamma en var, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad,
skall äga en röst. I kommittéernas förslag hade man för
att tillförsäkra jordbruket en stark representation i vattendomstolen,
stadgat, att inga andra skulle vara röstberättigade vid val av elektorer
till vattenrättsnämndemän än de, som äga deltaga i överläggning och
beslut över ärenden, som angå endast i mantal satt jord.

Då det enligt vår mening är ett allmänt intresse av vikt, att den
jordbrukande befolkningen genom betrodda representanter deltager vid
bedömande av vattenrättsmål, yrka vi,

att denna paragraf gives följande ändrade lydelse:

»Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland
ävensom Värmlands och Kopparbergs län en för
varje tingslag samt i övriga delar av riket en för varje
domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i ägodelningsrätt
finnes stadgat. Består domsaga, för vilken
allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två
eller flera tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndeman
inför den av domsagans häradsrätter,
som domhavanden bestämmer. Om valets utgång
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 8 and. 1 käft. (Nr 1.) 34

266

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

skall domhavanden så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren
underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren,
att vattenrättsnämndeman upphört att vara valbar,
eller har vattenrättsnämndeman hos domhavanden eller
vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget,
förordne domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndeman
och att kvarstå i uppdraget så ock
att efter avgång fortfarande bestrida befattningen, intill
dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att annan
blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande
nämnde man i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.))

Vid § 6.

av herr Hage, som hemställt,

att å sjätte raden måtte insättas efter siffran 2
»och 3» samt ur andra stycket borttagas orden »eller
vattenrättsingenj ör.»

Vid 12 §.

av herr Hage, som hemställt,

att ur paragrafen måtte måtte borttages orden
»därefter vattenrättsingenjörerna.»

Vid 16 §.

1. av herrar Söderberg i Stockholm, Persson i Norrköping, Eriksson
i Grängesberg och Edbom, vilka, med instämmande av herr Hage, anfört:

Enligt det föreliggande lagförslaget skall mellaninstans i vattenmål,
vatteuöverdomstol, utgöras av Svea hovrätt sammansatt på visst
sätt, nämligen av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande,
tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot av kammarkollegiet.

Då man kan utgå ifrån att den -ledamot av kammarkollegiet, som
blir utsedd till ledamot, av domstolen äger juridisk utbildning, synes
det oss vara väl sörjt för att den juridiska sakkunskapen skall komma
till sin rätt även om antalet ledamöter i hovrätten begränsas till tre.
Efter vår mening är det av synnerlig vikt, att de samhälleliga och
sociala synpunkterna bliva starkare företrädda inom domstolen varför

267

Tredje särskilda utskottets utlåtande Ne I.

vi föreslå, att Konungen må utse den femte ledamoten. Vid utseende
av denna ledamot bör Kuugl. Maj:t vid personvalet icke vara bunden
att taga hänsyn till tekniska eller juridiska kunskaper, utan bör den
lämpligaste att företräda de samhälleliga och sociala synpunkterna utses.
Av dessa skäl vilja vi icke förorda bifall till motion nr 367 i andra
kammaren, vari påyrkas, att Konungen skall utse ordförande i domstolen.

Vi hemställa,

att 16 § måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol
skall Svea hovrätt bestå av tre ledamöter
i hovrätten, en ledamot av kammarkollegiet samt eu
av Konungen förordnad, i allmänna angelägenheter
erfaren och betrodd man.

År fråga allenast-----än vattenmål.

Bär ledamot------Svea hovrätt.

Angående jäv-----i vattendomstol.»

11. av herrar Vennersten, Ceder crantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenslciöld, von Sydow och Lubeck, vilka anfört:

Då kammarkollegiet jämväl enligt förslaget har att föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen i vattenmål och vid sådant förhållande
det synes olämpligt, att en överdomare i sådana mål hämtas indela
kollegium, anse vi stadgandet härom icke kunna godkännas. Däremot
hålla vi före, att det skulle vara gagneligt, om vattenöverdomstolen
alltid kunde påräkna, att en av dess ledamöter hade särskild teknisk
utbildning i ämnet. I motsats till vad utskottet anfört, bör det enligt
vår uppfattning icke vara omöjligt att för ändamalet utvälja lämplig
tekniker med den allsidiga utbildning och erfarenhet på området, som
för ifrågavarande verksamhet är av nöden.

Vi yrka fördenskull,

att första stycket i denna paragraf må erhålla
följande lydelse:

»Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol
skall Svea hovrätt bestå av ordföranden
å en av hovrättens divisioner såsom ordförande, tre
andra ledamöter i hovrätten samt eu av Konungen
törordnad. för synnerlig teknisk skicklighet och erfarenhet
ifråga om vattenmål känd person.»

268

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr I.

2:o) Lag om vad iakttagas skall i avseende ä införande av vattenlagen.

Vid 2 §.

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenslciöldj von Sydow och Liibeck, vilka anfört:

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle ansökningsmål, som anhäugiggjoits
före den 15 mars 1918, behandlas enligt äldre lag; motionsvis
har föreslagits, att sagda övergång skulle ske den 1 oktober 1919, medan
utskottet tvärtom föreslagit dess framflyttning till den 1 januari 1918.

»Såväl enligt Kung], Maj:ts som utskottets förslag föreligger bär
alltså eu avvikelse från regeln att en privaträttslig lag icke bör givas
retroaktiv kraft. Det är visserligen så att man i vissa av de utav de
nuvarande, utomordentliga förhållandena föranledda krigslagarna förut
gjort avsteg från denna grundsats. Men att förfara på samma sätt i
fråga om förevarande, även för normala tider avsedda lagstiftning utgör
en högst betänklig kränkning av den moderna rättsuppfattningeu. För
övrigt bär man icke i fråga om krigslagarna gått så långt, som utskottet
här föieslagit; man har nämligen icke sträckt retroaktivi teten utöver eu
förut tillkännagiven gräns.

Syftet med ändringen uppgives vara att sökande, som med kännedom
om den väntade vattenlagens innebörd begärt byggnadstillstånd för
redan planerade anläggningar under början av innevarande år, skulle
tvingas att underkasta sig den nya lagens restriktioner och övriga bestämmelser
ett nog så talande bevis för hur lagen skulle verka med
hänsyn till vattenkraftens utnyttjande. Då ifrågavarande ansökningar
icke kunna antagas vara av någon större omfattning och huvudsakligen
torde avse sådana mindre vattendrag, där kongsådra nu icke förekommer,
synes det ur allmän synpunkt icke vara av sakligt intresse, ej
heller med rättvisa och billighet förenligt att bifalla den av utskottet
föreslagna ändringen.

T anslutning härtill yrka vi,

att 2 § erhåller följande ändrade lydelse:

»De vid vattenlagens ikraftträdande angängiga
mål, vilka röra ämne, varom i vattenlagen bestämmelse
givits, skola handläggas och bedömas enligt äldre lag.»

Tredje särskilda nisk» Hets utlåtande Nr I

269

dels vid punkt B) av utskottets hemställan:

av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius, Barthelson, Gustafsson,
friherre Langenskiöld, von Sydow och Liiheck, vilka anfört:

Under B) har utskottet föreslagit riksdagen, att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning huruvida och under vilka förutsättningar
rätt må medgivas kronan att för tillgodoseende av allmänt
behov tillösa sig obebyggt eller ej till fullo utnyttjat strömfall i ändamål
att tillgodogöra vattenkraften.

Eu utvidgning av initiativrätten utöver det kungliga förslagets
räckvidd på sätt utskottet ifrågaställa skulle såsom departementschefen
framhållit »otvivelaktigt innebära en högst väsentlig avvikelse från de
grundsatser, varå den nu gällande svenska vattenlagstiftningen vilar».
Eu dylik avvikelse »låter sig icke försvara med mindre än att densamma
visat sig nödvändig» för tillgodoseende av samhällsintressen av den
vikt att ett uppgivande av enskild rätt icke kan undgås.

I allt väsentligt torde intressen av denna karaktär redan vara behörigen
tillgodosedda genom den nyligen antagna expropriationslagen.
Genom de ökade möjligheter till vattenkraftens utnyttjande, jämväl för
samhälleliga och andra allmänna intressens tillgodoseende, som föreliggande
lagförslag erbjuder, torde även behovet av eu så långt gående
utvidgning av det allmännas rätt gent emot den enskilde i framtiden
göra sig ännu mindre gällande.

Att initiativrätten i förening med statens företagarverksamhet i
övrigt och det föreslagna koncessionssystemet skulle medföra ett betänkligt
intrång i äganderätten till strömfallen, är så mycket påtagligare,
som genom de med koncessionssystemet förbundna restriktionerna staten
skulle först kunna nedpressa värdet av den enskildes egendom för att
därefter med stöd av initiativrätten inlösa densamma. Erfarenheten
har oss veterligen hittills icke givit vid handen något behov av en initiativrätt
till förmån för staten gent emot enskilda. Däremot hava
klagomål avhörts över att man under årtionden tövat med utnyttjandet
av staten tillhöriga vattenfall, som snabbare bort komma omgivande
kommuner och industriella anläggningar tillgodo, liksom det också numera
torde allmänt erkännas, att staten genom olämpligt avvägda upplåtelsegrunder
(arrende eller vattenfallsrätt) försvårat ett i och för sig
önskvärt utnyttjande genom enskildas försorg av eu del staten tillhöriga
vattenfall. Vad som hitintills hindrat kommuner och enskilda att utnyttja
dem tillhöriga vattenfall är som bekant också väsentligen att
tillskriva statens åtgärder eller underlåtenhet att vidtaga sådana; det

270

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kali vara nog att erinra om statens vattenrättsprocesser och, de svävande
kungsådrebestämmelserna.

Vi yrka följaktligen avslag å utskottets hemställan
under punkt B).

dels vid punkt G) av utskottets hemställan:
av herr Hage, som anfört:

Utskottet finner ej anledning föreligga till antagande, att fiskets
intressen ej blivit i förslaget tillbörligt beaktade. Det är häremot nog
att konstatera, hurusom någon undersökning på olika orter, jämväl
efter befolkningens hörande, hur vattenbyggnader verkat på fisket, icke
alls eller åtminstone icke i regel ägt rum. Först efter en sådan undersökning
kan man få ett material för bedömande, huruvida fiskets intressen
blivit vid anläggningarna tillgodosedda eller vad som kan brista
uti dem därutinnan. Om resultaten av en sådan undersökning gives
redan åtskilligt varsel i den erfarenhet, som folket på många orter uppgivit
sig erhållit av vattenbyggnader, nämligen att fisket därigenom
gått ut eller högeligen skadats och att de teoretiska föranstaltningar,
som träffats till fiskets bevarande, visat sig i praktiken felaktiga och
odugliga.

Det hemställes därför, för erhållande av material till bedömande
av denna fråga och för att åstadkomma möjlighet åtminstone till framtida
förbättring av en äventyrlig lagstiftning, innan det blir för sent,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning
om närmare undersökning i vad mån och
på vad sätt fisket skadas genom vattenanläggningar
och om förslag till åtgärder, som därav föranledas.

Tredje särskilda ntakoltels nllåluitde AV 1.

271

BIL A.

I KAP.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar.

Om vattenkraftanläggningar.

Om Konungens prövningsrätt.

1 $ (ny).

Avser företag, varom ansökan blivit gjord kas vattendomstolen i den
ordning 11 kap. stadgar, anläggning, vid vilken vid, oreglerat lågvatten kan
uttagas minst ett tusen turbinhästkrafter, äger Konungen pröva, huruvida
av hänsyn till allmänt intresse hinder möter mot företaget eller särskilda
villkor böra föreskrivas beträffande detsamma; och skall förty, innan frågan
av vattendomstolen slutligen avg öres. densamma hemställas Konungens prövning.
Lag samma vare beträffande annan anläggning, som är av särskild
betydelse ur allmän synpunkt, såframt Konungen förbehåller sig sådan
prövning och besked därom lämnas före det målet av domstolen slutligen
avgjorts.

Vad nu stadgats skall jämväl äga tillämpning i fråga om arbete,
som avser ändring av anläggning, som i första stycket sägs.

Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd.

2 § (1 §).

Varder strömfall bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår den
vattenkraft, som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden,
till minst femhundra turbinhästkrafter, vare, såframt vattenkraften icke
inom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden
varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, byggnadens
ägare pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds
behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk

272 Tredje särskilda utskottets utlåtande AV 1.

eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill eu tiondel av
den årliga kraftmängd, som kan med det installerade maskineriet bliva
uttagen.

Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen; och
skall härvid hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens
ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra
förut rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden dels ock å ena
sidan till det behov av kraft, som iuom bygden redan föreligger eller i
en nära framtid är att motse, och å andra sidan till den tillgång på
kraft, som må eljest vara att påräkna för ändamålet.

Avgörande, som nu nämnts, gälle för en tidrymd av tio år i sänder,
törsta gången räknat från det kalenderår, under vilket byggnaden enligt
därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats. " Där ej under
nionde aret av sådan tidsperiod anläggningens ägare eller någon, som
må anses berättigad att komma i åtnjutande av kraft, varom här är
fråga, eller ock myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att bevaka
bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos vattendomstolen
påkallar ny prövning, skall den förut meddelade bestämmelsen
lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

3 § (2 §).

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del inom de tio närmast
förflutna åren varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, som är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre" byggnaden, och medför åtgärden,
att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter mera än förut kunna
vid lågvatten uttagas, skola, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt
uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten,
i avseende a ökningen bestämmelserna i 2 § äga motsvarande tillämpning.

Lag samma vare, där vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag och vid vilken kunnat vid oreglerat lågvatten uttagas minst femhundra
turbinhästkrafter, genom vattenreglering jämlikt denna lag vinnes
eu ökning av minst trehundra turbinhästkrafter i den vattenkraft, som
kan uttagas antingen i medeltal eller ock vid lågvatten.

4 § (3 §).

Rar strömfall bebyggts enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade
tillstånd till byggande i kongsådra, skall, såframt vid tillståndet
gjorts sådant förbehåll, som omförmäles i 1 kap. 8 § och den vattenkraft,
som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden. uppgår till

278

Tredje särskilda utskottets uttalande Nr 1.

minst femhundra turbinhästkrafter, stadgandet i .2 § första stycket äga
motsvarande tillämpning, dock först sedan tio är förflutit efter det denna
lag trätt i kraft.

I avseende å prövningen huruvida och i vilken utsträckning skyldigheten
inå göras gällande gent emot ägare av anläggning, varom i
denna § är fråga, skola bestämmelserna i 2 § i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, med iakttagande likväl att prövningen skall av
sakägare eller vederbörande myndighet påkallas första gången under
nionde året efter denna lags trädande i kraft och sedermera vart tionde år.

5 § (4 §)•

Vill någon, som må anses därtill berättigad, komma i åtnjutande
av hela eller någon del av den kraft ägare av kraftanläggning efter ty
ovan sagts förpliktats att tillhandahålla, göre i den ordning 11 kap.
stadgar ansökan därom hos vattendomstolen. Där ej annorlunda överenskommes,
vare ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft
tidigare än ett år efter det ansökningen delgivits honom. Kraften skall
efter vattendomstolens bestämmande uttagas antingen vid kraftstationen eller,
dår det lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning. Kraftens fördelning
på olika delar av dygnet eller året värde bestämd på sätt, som med
hänsyn till föreliggande förhållanden må anses skäligt.

" I den mån kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersättning
därför givas med det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad
med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. I fråga om storleken
av nämnda ersättning ävensom villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande
skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband
med beslut i anledning av ansökan, som nyss sagts, och gälle beträffande
rätt att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser vad i 9 kap.
29 § finnes för där avsett fall föreskrivet.

Vad i 9 kap. 37 § första stycket, 38, 40 och 41 §§ stadgas be- ''
träffande överföring av kraft, som lämnas i ersättning för förlorad
vattenkraft, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om
tillhandahållande av kraft enligt denna §.

Om hemfallsrätt till kronan.

6 § (ny)-

Har strömfall blivit bebyggt enligt denna lag, vare under de i
2 § stadgade förutsättningar ägaren skyldig att vid utgången av sexBihang
till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) 35

274

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tionde året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom
meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, till kronan med full äganderätt
och utan vederlag avstå strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation
med installerat maskineri samt för kraftstationens personal avsedda
bostäder ävensom, där marken tillhör ström fallsägaren, nödigt utmål.

Tvist om vilken egendom enligt vad nu sagts skall tillfalla kronan
prövas av allmän domstol.

7 § (ny)-

Vad i 6 § stadgats i fråga om byggnad, som tillkommit jämlikt
denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan byggnad
i strömfall, som i 4 § avses, dock skall den i 6 § angivna Hd räknas
från denna lags ikraftträdande.

8 § (ny).

1 strömfallet kan uttagas minst dubbelt så stor vattenkraft som förut, skola,
såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt uppgår till femhundra
turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, bestämmelserna i 6 § äga motsvarande
tillämpning beträffande strömfallet med tillhörande byggnader och
utmål.

9 § (ny).

Där från kraftanläggning, beträffande vilken bestämmelserna i 6—8 §§
skola äga tillämpning, på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag
meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i ersättning för
vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, skall, då anläggningen
till kronan avstås, jämväl dylik rättighet utan vederlag övergå å kronan.
Vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vattenkraft, som tidigare varit av
er sättning stag ar en utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken bestämmelserna
i 6—8 §§ icke ägt tillämpning.

Om kronans lösningsrätt.

10 § (9 §)•

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i

2 § stadgade förutsättningar kronan att, där det påkallas för tillgodo -

275

Tredje .särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

seende av allmänt behov, vid utgången av iyrtionde året efter det
kalenderår, under vilket enligt därom meddelad bestämmelse byggnaden
skall hava fullbordats, tillika sig strömfallet med vattenverksbyggnador,
kraftstation med installerat maskineri samt för kraftstationens personal
avsedda bostäder och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt
utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt begagnas, skall stå
kronan öppen vid utgången av vart tionde år däreltei.

Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning i fråga om strömfall,
som är bebyggt ''enligt äldre lag, såframt den vid byggnaden uttagbara
vattenkraften uppgår till femhundra turbinhästkraften vid oreglenåt lagvatten;
dock skall lösningsrätten inträda första gången vid utgången av
fyrtionde året efter denna lags ikraftträdande.

11 § (io §)■

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 10 § stadgats,
skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året
före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan därefter före
sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till allmän
domstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets
ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets
ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

12 § (11 §)•

Skall på grund av lösningsrätt, varom i 10 § förmärs, egendom
avstås till kronan, äge vad om expropriation i allmänhet är eller
kan varda stadgat motsvarande tillämpning, dock med iakttagande av
vad i denna § finnes särskilt föreskrivet.

Lösningssumman skall bestämmas till fulla värdet av strömfallet med
utmål samt till fulla anläggningskostnaden för vattenverks- och andra
byggnader, dock med avdrag för amortering i förhållande till den gångna
tiden. Installerat maskineri och andra tillbehör skola ersättas efter det
tekniska värdet vid tiden för lösningsrättens begagnande.

Medför lösningsrättens begagnande att annan, strömfallets ägaie
tillhörig egendom än den, som enligt 10 § är föremal för lösnings -

276 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

rätten, såsom reservstation, ledning för överföring av kraft eller fabrik
eller annan anläggning, kommer att lida synnerlig minskning i värde

ä&aren berättigad påfordra, att nämnda egendom med maskiner och
tillbehör skall mot fulla värdet av kronan lösas.

... Tvist om vilken egendom kronan har rätt eller smidighet att
lösa skall prövas av domstolen.

Nämnd för bestämmande av ersättning i anledning av inlösning
varom nu är fråga, skall bestå av vederbörande ordförande i expropriationsnämnd
och fyra ledamöter, av vilka vardera parten äger utse två;
underlåter part utan styrkt laga förfall att fullgöra valet, välje rätten i
hans ställe. Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare, och
hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må till ledamot utses den, som
ej rader över sig och sin egendom eller är förklarad ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas eller eljest på grand av honom ådömd straffpåföljd
icke ma utova allmän befattning eller blivit dömd ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

i3 § (12 §).

Där från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan
stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendomstolens jämlikt
denna lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i
ersättning lör vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge
kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej
i Laga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren
utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna
i 10 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna
i 11 och 12 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om avgifter.

14 § (ny).

Hav strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, vare under de i
J f staögade förutsättningar anläggningens ägare pliktig att för nedan
angivna ändamål erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst två
kronor for varje turbinhästkraft, som beräknas kunna i medeltal uttagas
vid byggnaden.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas från och med kalenderåret
näst efter det, då anläggningen skall vara fullbordad.

277

Tredje särskilda utskottets utlutande Nr 1.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas med tagen
hänsyn dels till de större eller mindre förändringar i vattendraget, som
genom anläggningen förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom
uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till anläggningens
större eller mindre kostnad samt ekonomiska betydelse.

Avgörandet gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första
gången räknat från det kalenderår, under vilket anläggningen skall hava
fullbordats. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen under nittonde
året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av anläggningens ägare
eller av myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan i förevarande
hänseende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till
efterrättelse jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

15 § (15 §).

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan
meddelas av Konungen, i första hand användas till förebyggande eller
minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom anläggningen
och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, så ock
till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. I den mån medlen
förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende av annat ändamål
beträffande den bygd, som beröres av anläggningen, såsom jordbrukets
främjande, särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång
till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri
eller eljest för befolkningens behov.

Om vattenregleringar.

Om Konungens prövningsrätt.

16 § (13 §).

1 mom. Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur
någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland
eller Siljan, äger Konungen pröva, huruvida av hänsyn till allmänt
intresse hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas
beträffande företaget; och skall förty, innan frågan av vattendomstolen
slutligen avgöres, densamma hemställas Konungens prövning.
Lag samma vare beträffande annan vattenreglering, som är av synnerlig

278 Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

omfattning eller eljest av särskild betydelse ur allmän synpunkt, såframt
Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom lämnas
vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen avgjorts.

2 mom. Till vattenreglering, som avser någon av sjöarna Vänern,
Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, må
Konungen icke lämna tillstånd med mindre riksdagen blivit satt i tillfälle
yttra sig, huruvida regleringen bör utföras för kronans räkning.

Om avgifter.

17 § (14 §).

Varder genom vattenreglering, som verkställes jämlikt denna lag,
den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning
regleringen utföres, ökad med i medeltal femhundra turbinhästkrafter,
vare ägare av sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål
erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst tre kronor för varje
turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften
i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas från och med kalenderåret
näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse företaget skall
hava fullbordats. År fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall
dock, så vitt angår strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i
nämnda kap. skyldigheten att taga del i kostnaden för företaget inträder
efter dess fullbordande, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret
näst efter betalningsskyldighetens inträde.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt
för varje strömfall; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större
eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,
som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken
härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den
större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets
ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall:

Avgörandet gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första
gången räknat från det kalenderår, under vilket företaget skall hava
fullbordats. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen under nittonde
året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfallets ägare
eller av myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan i förevarande
hänseende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till
efterrättelse jämväl för nästa period.

279

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

18 § (15 §).

1 fråga om användningen av avgifter, som avses i 17 §, gälle vad
i 15 § är för motsvarande fall stadgat.

Om hemfallsrätt till kronan.

19 § (ny)-

I fråga om vattenreglering, som avses i 17 §, skall beträffande
ägares skyldighet att till kronan överlåta reglering sföretag et med därtill
hörande rättigheter vad i 6 § är för där avsett fall stadgat äga motsvarande
tillämpning.