Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968 (Utlåtande 1968:L3u71 - höst l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Nr 71

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. in.
jämte motioner i ämnet.

Genom en den 31 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 161, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och
lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. upphör att gälla vid utgången av år 1968. I propositionen
föreslås en ny lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.
Lagen innebär bl. a. att förskott på avgift för upplåtelse av bostadsrätt inte
får uppbäras utan att ekonomisk plan över bostadsrättsföreningens verksamhet
upprättats och mottagits av länsstyrelsen samt betryggande säkerhet
ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av den skyldighet att återbära uppburet
förskott som kan uppkomma.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget bär följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 71

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Förslag

till

Lag

om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som anges i lagen den
25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar, får förskott på avgift
eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt ej uppbäras utan tillstånd
enligt denna lag.

Har förskott uppburits utan tillstånd, skall förskottet genast återbäras.

2 §.

Tillstånd som avses i 1 § lämnas av länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse har sitt säte. Tillstånd skall lämnas, om ekonomisk plan som avses
i 11 § lagen om bostadsrättsföreningar mottagits av länsstyrelse och betryggande
säkerhet ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av skyldighet att
återbära förskott.

Närmare föreskrifter om säkerhet meddelas av Konungen eller av myndighet,
som Konungen bestämmer.

3 §•

Förening, som ej är bostadsrättsförening, eller aktiebolag får ej upplåta
andelsrätt, varmed följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet
som är avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad.
Träffas i strid mot vad som sagts nu vid upplåtelse av lägenhet förbehåll
om förvärv av sådan andelsrätt, är förbehållet ej gällande mot den till
vilken lägenheten upplåtits.

4 §•

Den som bryter mot 1 § första stycket eller upplåter andelsrätt i strid mot
3 § dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1. Har bostadsrättsförening före nämnda dag sökt eller erhållit tillstånd
enligt 4 § andra stycket lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m. att uppbära förskott å avgift eller
annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, gäller äldre lag i fråga om förskott
till föreningen. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens
hyresråd får dock meddela särskilda bestämmelser om handläggningen
av ärenden som på grund av vad som sagts nu skall handläggas enligt äldre
lag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

2. Bestämmelsen i 3 § utgör ej hinder för förening eller aktiebolag, som
före lagens ikraftträdande ägt upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att
för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörigt
hus, att upplåta andelsrätt avseende lägenhet i huset.

I annat fall än som avses i första stycket äger förening eller bolag, som
före lagens ikraftträdande drivit verksamhet "i vilken ingår upplåtelse av
andelsrätt som avses i 3 §, efter tillstånd av länsstyrelsen fortsätta sin verksamhet.
Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan härom före ikraftträdandet,
får verksamheten fortsättas i avvaktan på beslutet.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 1029 av herr Lundberg och 11:1303 av
herr Bengtson i Solna in. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte med anledning av proposition 161 antaga följande

Förslag

till

Lag

om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som anges i lagen den 25
april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar, får förskott på avgift eller
annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt ej uppbäras utan tillstånd enligt
denna lag.

Har förskott uppburits utan tillstånd, skall förskottet genast återbäras.

2 §.

Tillstand som avses i 1 § lämnas av länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse bär sitt säte. Tillstånd skall lämnas, om ekonomisk plan som avses
i 11 § lagen om bostadsrättsföreningar mottagits av länsstyrelse och betryggande
säkerhet ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av skyldighet att
återbära förskott.

Närmare föreskrifter om säkerhet meddelas av Konungen eller av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968
3 §.

Den som bryter mot 1 § första stycket dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1. Har bostadsrättsförening före nämnda dag sökt eller erhållit tillstånd
enligt 4 § andra stycket lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt in. in. att uppbära förskott å avgift eller
annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, gäller äldre lag i fråga om förskott
till föreningen. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens
hyresråd får dock meddela särskilda bestämmelser om handläggningen
av ärenden som på grund av vad som sagts nu skall handläggas enligt äldre
lag»; samt

B. motionen II: 1304 av herrar Lindkvist och Lundberg, i vilken motion
hemställes

»att riksdagen måtte besluta att Lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt förlänges — i första hand
till den 31 december 1970 — till de delar som gäller kontroll av överlåtelsevärden».

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen
inledningsvis följande.

Med bostadsrättsförening avses ekonomisk förening som har till ändamål
att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter
under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som
på grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, kallas bostadsrätt. De
grundläggande bestämmelserna för bostadsrättsföreningar och deras verksamhet
ges i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar
(den s. k. bostadsrättslagen).

Vid sidan om bostadsrättslagen gäller lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (den s. k. kontrollagen).
Lagen tillkom som komplement till lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m. (den s. k. hyresregleringslagen) och är avsedd
att förhindra att hyresregleringen kringgås. Kontrollagen är också direkt
knuten till hyresregleringslagen på det sättet att lagen är tillämplig bara
i orter där hyresregleringslagen gäller. I anslutning till den avveckling av
hyresregleringen, som skett sedan år 1956, har kontrollagen således upphört
att gälla i ett betydande antal orter i landet. Lagen gällde ursprungligen
t. o. m. den 30 september 1943 men giltighetstiden har successivt förlängts.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Genom lag den 15 december 1967 (nr 887) har giltighetstiden för lagen senast
förlängts t. o. m. den 31 december 1968.

Med hänsyn till de stora förändringar som efter bostadsrättslagens tillkomst
skett på det område som regleras i lagen bemyndigades chefen för
justitiedepartementet den 12 januari 1962 att tillkalla sakkunniga1 för att
göra en översyn av bostadsrättslagstiftningen. Vid utredningen skulle enligt
direktiven bl. a. uppmärksamhet ägnas åt frågan hur erforderlig trygghet
skall skapas för bostadsrättshavarna och hur dessas förhållande inbördes
och till föreningen lämpligen bör regleras. Vidare borde utredningen överväga,
i vilken utsträckning kontroll från det allmännas sida är erforderlig
beträffande särskilt bostadsrättsföreningarnas tillkomst och hur kontrollen
över huvud lämpligen bör anordnas. I direktiven betonades också att rättsreglerna
bör förebygga uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar
och möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet. De sakkunniga,
som antog benämningen bostadsrättskommittén, avgav den 20 oktober
1967 promemoria med förslag till åtgärder som kan vara erforderliga
om kontrollagen upphör att gälla (Stencil Ju 1967:13). Förslaget är avsett
att träda i kraft i samband med en slutlig avveckling av hyresregleringslagen.

I promemorian behandlas tre huvudfrågor, nämligen kontrollen av upplåtelse
av bostadsrätt och den till detta spörsmål anknutna frågan om uppbärande
av förskott på avgift för bostadsrätt, kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt
och frågan om förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
Kommittén föreslår nya regler för kontroll av rätten att uppbära
förskott på avgift samt förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
Någon i lag reglerad kontroll av upplåtelse av bostadsrätt i övrigt
eller av överlåtelse av bostadsrätt finner kommittén inte behövlig vid sidan
om bestämmelserna i bostadsrättslagen. Förslaget är utformat som ändringar
i bostadsrättslagen.

Kommitténs förslag är, såvitt rör regleringen av rätten att uppbära förskott
på avgift för bostadsrätt, inte enhälligt. Ledamöterna Leo och Svenning
har i avgiven reservation förklarat sig inte kunna biträda kommitténs
uttalande i denna fråga och har framlagt eget förslag.

Yttrande över promemorian har efter remiss avgetts av Svea hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, bostadsstyrelsen, statens
hyresråd, statens personalbostadsdelegation, överståthållarämbetet (ÖÄ),
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och

1 Hovrättspresidenten Maths Heuman, tillika ordförande, numera verkställande direktören
i Svenska riksbyggen Gösta Blomqvist, numera statsrådet Lennart Geijer, verkställande
direktören i Svenska byggnadsentreprenörföreningen Sten Källenius, direktören i
HSB:s riksförbund Gunnar Leo och numera lagmannen Folke Nyquist. Sedan Heuman
entledigats från uppdraget tillkallades den 29 juni 1964 regeringsrådet Hans-Fredrik Ringdén
som sakkunnig och tillika ordförande. Geijer entledigades från sitt uppdrag den 19
december 1966 och samma dag förordnades riksdagsledamoten Eric Svenning till ny sakkunnig.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 71

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Bohus, Värmlands och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästernas sparkasse-
och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Svenska riksbyggen,
Byggnadsfirman Anders Diös AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska byggnadsindustriförbundet, Näringslivets byggnadsdelegation, AB
Bostadsgaranti, Sveriges kommunalekonomiska förening, Stockholms bostadsföreningars
centralförening ek.för., Stockholms Kooperativa bostadsförening
ek.för., Samarbetsdelegationen för främjande av bostadsanskaffning
åt statsanställda i Stockholm, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges advokatsamfund,
Svenska bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
bostadskreditkassan, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
byggnadsingenjörers riksförbund. Yttrande har även inkommit från HSB:s
Bostadsrättsförening Östberga.

Av kommerskollegium har överlämnats yttranden av ett antal handelskammare.
Vidare har yttranden överlämnats, av ÖÄ från stadskollegiet i
Stockholm, av länsstyrelsen i Stockholms län från drätselkamrarna i Norrtälje,
Solna och Södertälje, av länsstyrelsen i Uppsala län från drätselkammaren
i Uppsala, av länsstyrelsen i Kalmar län från drätselkammaren i Kalmar,
av länsstyrelsen i Malmöhus län från drätselkammaren i Malmö, av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från stadsfullmäktige i Göteborg,
av länsstyrelsen i Värmlands län från drätselkammaren i Karlstad samt av
länsstyrelsen i Norrbottens län från drätselkamrarna i Luleå och Kiruna.
SACO har överlämnat yttrande från Sveriges Juristförbund. Vid åtskilliga
av nu angivna yttranden har fogats yttranden från olika nämnder och
tj änstemän.

Kommitténs förslag och remissyttrandena

Kontroll av upplåtelse av bostadsrätt. Uppbärande av förskott
på avgift för bostadsrätt

Gällande rätt m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—9.

Kommittén

Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—14.

Reservanterna

Utskottet hänvisar till propositionen s. 14—16.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 16—29.

Kontroll av överlåtelse av bostadsrätt

Gällande rätt m. in.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 29—30.

Tidigare reformkrav

Utskottet hänvisar till propositionen s. 30—31.

Kommittén

Utskottet hänvisar till propositionen s. 31—33.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 33—36.

Förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
Gällande rätt m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 36—37.

Kommittén

Utskottet hänvisar till propositionen s. 37—38.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 38—41.

Departementschefen

Inledning. Den år 1930 tillkomna bostadsrättslagen innehåller regler som
syftar till att hindra att sådana bostadsrättsföreningar bildas som saknar
förutsättningar att driva en framgångsrik verksamhet. Härigenom bereds
allmänheten skydd mot osunda bostadsföretag. Huvudinnehållet i de nämnda
reglerna är följande. Innan bostadsrätt upplåts och tillträdesbelopp uppbärs,
skall en ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha upprättats och
mottagits av länsstyrelsen. Härigenom blir den bostadssökande i tillfälle att
pröva förutsättningarna för företagets ekonomiska verksamhet och bilda sig

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

en uppfattning om de utgifter han tar på sig. För att ytterligare tillvarata
den bostadssökandes intresse föreskrivs att två trovärdiga män skall intyga
att planen enligt deras omdöme vilar på tillförlitliga grunder.

Under 1930-talet torde bestämmelserna om bostadsrätt ha fungerat väl.
Krisförhållandena under andra världskriget medförde emellertid vissa ändringar
i förhållandena. Byggnadsproduktionen avstannade nästan helt i början
av 1940-talet. Risken för ett efterfrågeövertryck på bostadsmarknaden
var uppenbar. När produktionen åter kom i gång, var det ekonomiska läget
alltjämt osäkert. Byggnadslcostnaderna steg successivt och största delen av
bostadsbyggandet finansierades med statligt stöd.

För att hindra oberättigade höjningar av boendekostnaden infördes år
1942 hyresregleringen. Huvudvikten vid regleringen lades vid förhållandena
på hyresområdet. Hyresregleringslagen avsåg i första hand att reglera
hyrans storlek samt att ge besittningsskydd åt hyresgästen genom tvångsförlängning
av hyresavtal. Som ett komplement till hyresregleringen tillkom
den s. k. kontrollagen. Genom denna lag, som alltjämt gäller, utövas
kontroll av grundavgifter och övriga avgifter vid upplåtelse av bostadsrätt
samt av priset vid överlåtelse av sådan rätt. Vidare förbjuds förening, som
inte är bostadsrättsförening, eller aktiebolag att utan tillstånd upplåta andelsrätt
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet. Hyresregleringen
och bostadsrättskontrollen handhas av kommunala hyresnämnder. Dessas
beslut kan överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala myndigheten
på området.

Med början under senare delen av 1950-talet har en viss avveckling av hyresregleringen
genomförts i etapper såväl regionalt som kategorimässigt. I
motsvarande mån har avveckling också skett av bostadsrättskontrollen. För
de orter där bostadsrättskontrollen inte är upphävd gäller kontrollagen till
utgången av år 1968.

Under innevarande år har en genomgripande reform genomförts på hyresrättens
område. Genom ändringar i hyreslagen, vilka träder i kraft den
1 januari 1969, införs bl. a. förstärkt besittningsskydd och lagstadgad bytesrätt
för bostadshyresgäst. Vad beträffar hyressättningen införs hyresspärrar
som syftar till att skydda hyresgästen mot bristbetingade hyreshöjningar.
Samtidigt har emellertid hyresregleringen förlängts t. o. m. den 31 december
1971 i orter där regleringen nu gäller. På sådan ort kan alltså det allmänna
hyresläget inte ändras i annan mån än som följer av hyresregleringslagens
bestämmelser om kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen.
Det är vidare förbjudet för hyresvärden att ta emot,
träffa avtal om eller begära högre hyra än den fastställda. Ett betydelsefullt
undantag från hyresregleringen gäller beträffande lägenheter som färdigställts
efter utgången av år 1968. För hyrorna i dessa lägenheter skall hyreslagens
bestämmelser gälla. Vad angår förfarandet i hyresmål övertar statliga,
regionala hyresnämnder de nuvarande kommunala nämndernas ar -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

betsuppgifter. Som besvärsinstans i fråga om ärenden enligt hyresregleringslagen
bibehålls hyresrådet.

Reformen på hyresområdet aktualiserar frågan om bostadsrättskontrollen.
Bostadsrättskommittén har i en promemoria behandlat de åtgärder som
anses nödvändiga vid ett upphävande av bostadsrättskontrollen. Förslaget
är avgivet under förutsättning alt hyresregleringen avvecklas vid samma
tillfälle. Promemorian behandlar tre huvudfrågor, nämligen kontrollen av
upplåtelse av bostadsrätt, kontrollen av överlåtelse av sådan rätt och frågan
om förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. I anslutning
till reglerna för upplåtelse av bostadsrätt tar kommittén också upp frågan
om uppbärande av förskott på avgift för bostadsrätt. Kommittén föreslår
att kontrollen av bostadsrättsöverlåtelse upphävs. För de övriga frågorna
föreslås särskild lagstiftning som inordnas i den nuvarande bostadsrättslagen.

Kommitténs utgångspunkter för förslaget och de olika frågornas lösning
godtas av det stora flertalet remissinstanser. Från några håll görs dock
gällande att bostadsrättskontrollen bör upphävas genast och utan samband
med förhållandena på hyresområdet. Starkt skiljaktiga åsikter framförs
om kommitténs förslag till lösning av frågan om bostadsrättsförenings rätt
att uppbära förskott.

Flera skäl talar enligt min uppfattning för att ta upp frågan huruvida
bostadsrättskontrollen nu kan avvecklas. Som nämnts innebär reformen av
hyreslagstiftningen att hyresregleringen inte kommer att omfatta sådana
hus som färdigställs efter utgången av år 1968. I anslutning till detta ställningstagande
uppkommer frågan om någon kostnadskontroll behövs i fråga
om upplåtelse av bostadsrätt. Behovet av offentlig kontroll kan sättas i fråga
även när det gäller överlåtelse av bostadsrätt. I det sammanhanget bör
observeras att föreningarna har möjlighet att i sina stadgar införa bestämmelser
om begränsning av vederlaget vid överlåtelse av bostadsrätt. Stadgebestämmelser
med sådant innehåll förekommer i fråga om flertalet bostadsrättsföreningar.
Vidare har den överlåtelsekontroll, som förekommit beträffande
småhus vilka finansierats med statligt stöd, avskaffats med utgången
av år 1967.

Under hänvisning till det anförda anser jag att en avveckling av bostadsrättskontrollen
nu bör övervägas. De frågor som därvid behöver närmare
behandlas är upplåtelsekontrollen, kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt
och förbudet mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.

Upplåtelsekontrollen. Bostadsrätt får enligt 11 § bostadsrättslagen inte
upplåtas förrän ekonomisk plan för föreningens verksamhet upprättats av
föreningens styrelse och mottagits av länsstyrelsen. Upplåtelse får ske bara
åt den som i viss närmare angiven ordning tecknat sig för bostadsrätt. Den
ekonomiska planen skall vara försedd med intyg av två trovärdiga män att

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

den vilar på tillförlitliga grunder. Den ene av intygsgivarna skall i särskild
ordning ha förklarats behörig att utfärda sådant intyg. Planen kan upprättas
som kalkyl. Länsstyrelsens granskning av planen inskränker sig till
en formell kontroll av att behövliga handlingar uppfyller de i lagen föreskrivna
villkoren.

Kontrollagens bestämmelser har i väsentlig grad modifierat bostadsrättslagens
system för upplåtelse av bostadsrätt. I 2 § kontrollagen anges att
hyresnämnd måste ha godkänt den ekonomiska planen, innan den får tas
emot av länsstyrelsen. Nämndens prövning, för vilken närmare regler finns
i 3 §, avser framför allt kontroll av att de avgifter som tas upp i den ekonomiska
planen inte är för höga med hänsyn till den kontroll av bostadskostnaderna
som sker genom hyresregleringen. Hyresnämndens prövning
tar däremot inte direkt sikte på den ekonomiska planens hållbarhet och
frågan huruvida avgifterna är tillräckliga för att företaget skall gå ihop.
Den egentliga prövningen av planens vederhäftighet åligger intygsgivarna.

För hyresnämndens granskning av den ekonomiska planen anses det inte
vara tillräckligt att planen utgör en kalkyl utan planen måste göras upp på
grundval av de verkliga kostnaderna sedan dessa blivit kända och den slutliga
finansieringen ordnats. Detta leder till att planen inte kan ges in till
länsstyrelsen förrän långt efter det att huset blivit färdigt och lägenheterna
tagits i anspåk av bostadsrättshavarna. Därmed fördröjs också upplåtandet
av bostadsrätt. För att undanröja olägenheten av detta har i 4 § andra
stycket kontrollagen öppnats möjlighet för förening att efter hyresnämn
dens medgivande ta upp förskott på avgift eller annat vederlag för bostadsrätt.

Kommittén föreslår nu att hyresnämndens kontroll av den ekonomiska
planen skall upphöra. Den ekonomiska planen skulle på så sätt åter kunna
grundas på en kalkyl och få den karaktär som avses i bostadsrättslagen. Härigenom
skulle bostadsrätt kunna upplåtas på ett betydligt tidigare stadium
än som nu kan ske.

Remissinstanserna framhåller genomgående den stora betydelsen för såväl
föreningen som bostadsrättshavaren av att bostadsrätt kan upplåtas på
ett så tidigt stadium som möjligt av föreningens verksamhet. En klar remissmajoritet
godtar kommitténs förslag och anser att någon kontroll över upplåtelse
av bostadsrätt utöver bostadsrättslagen inte är behövlig. Bara ett par
remissinstanser är kritiska mot kommittéförslaget. De menar att den särskilda
avgiftskontroll som hyresnämnden verkställer enligt kontrollagen
inte kan undvaras. Samma skydd mot otillbörligt höga kostnader bör finnas
för bostadsrättslägenheter som för hyreslägenheter. Risk föreligger annars
för bl. a. att bostadsproducenterna finner det mera fördelaktigt att bygga
bostadsrättshus än att bygga hyreshus.

För egen del ser jag på saken på följande sätt. Som redan nämnts ansluter
sig reglerna i 2 och 3 §§ kontrollagen nära till de bestämmelser som

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968 11

enligt hyresregleringslagen gäller beträffande kontrollen av hyrornas storlek.
Främst avsågs med upplåtelsekontrollen att hindra att en hyresvärd
söker undvika hyresregleringen genom att bilda en bostadsrättsförening
och därefter upplåta bostadsrätt till lägenheterna. Såvitt avser nyproduktionen
är emellertid situationen numera sådan att det knappast finns någon
möjlighet för bostadsproducenten att erhålla bättre ekonomiskt utbyte genom
att upplåta bostadsrätt i stället för att hyra ut lägenheterna. Jag vill
också framhålla att de allmännyttiga och bostadskooperativa företag som
tillämpar självkostnadsprincipen i sin verksamhet svarar för den alldeles
övervägande delen av bostadsproduktionen avseende flerfamiljshus och att
någon förskjutning mot ökat privatfinansierat byggande inte är att vänta.
Genom reglerna i den nya hyreslagen har hyresgästen erhållit ett bättre
utbyggt besittningsskydd. Möjligheten för en hyresvärd att ombilda ett
äldre hyreshus till bostadsrättsförening i syfte att kunna ta ut högre kostnader
har därmed minskats och det finns därför inte någon anledning att
befara att en sådan ombildning kommer att ske i någon nämnvärd omfattning.
Något behov av att behålla föreskrifterna i kontrollagen av denna
anledning kan därför inte anses föreligga. På grund av vad nu har sagts
anser jag mig kunna godta kommitténs förslag att hyresnämndsprövning av
den ekonomiska planen enligt 2 § kontrollagen skall upphöra att gälla.

Fördelen med att den ekonomiska planen åter kan upprättas i form av en
kalkyl och att därmed definitiv bostadsrättsupplåtelse kan ske tidigare än
som nu är möjligt på hyre sregler ade orter gäller främst bostadsrättsföreningar
som bildas av personer som själva skall bo i föreningens hus. Föreningar
som bildas på detta sätt förekommer dock numera bara i mycket
liten utsträckning. Det helt övervägande antalet bostadsrättsföreningar bildas
av enskilda eller sammanslutningar som är verksamma för att tillhandahålla
bostäder och andra lägenheter i stora företag av kooperativ natur. Under
de inledande skedena sköts dessa föreningar utan någon i varje fall
direkt kontroll eller tillsyn av dem som skall ha lägenheter i föreningens
hus.

Kommittén utgår från att detta förfaringssätt kommer att tillämpas också
i framtiden. Ett praktiskt handhavande av föreningens angelägenheter under
den tid föreningshuset uppförs är enligt kommittén svårt att förena med
ett system enligt vilket de bostadssökande blir bostadsrättshavare och därmed
också medlemmar i föreningen under detta tidiga skede av föreningens
verksamhet. Möjligheten att träffa förhandsavtal om bostadsrätt och ta upp
förskott på avgifter för bostadsrätt innan sådan rätt upplåts bör därför
finnas kvar även efter det att kontrollagen upphört. En sådan ordning kräver
emellertid enligt kommittén vissa särskilda bestämmelser.

Kommitténs åsikt delas av så gott som samtliga remissinstanser. Ingen
har uttalat att det rådande förfaringssättet med ett i förhållande till föreningen
fristående organ som uppför föreningens hus och själv handhar

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

föreningens angelägenheter under byggnadsskedet bör upphöra. Remissinstanserna
framhåller också genomgående betydelsen för föreningen av att på
detta stadium få ingå förhandsavtal och uppbära förskott. Bara några remissinstanser
anser att särskilda bestämmelser inte är påkallade.

Enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen ikläder sig en bostadssökande
inte några förpliktelser förrän han tecknar sig på teckningslista. Detta förutsattes
vid lagens tillkomst kunna ske i samband med inflyttning i lägenheten.
Enligt tidigare motivuttalanden (prop. 1945: 371 s. 31 och 47) anses
det inte tillåtet enligt bostadsrättslagen att ingå förhandsavtal om bostadsrätt
och uppbära förskott på blivande grundavgift. I kontrollagen infördes
ett uttryckligt förbud mot uppbärande av förskott. Samtidigt öppnades möjlighet
för hyresnämnd att ge tillstånd till att förskott uppbärs.

Förfarandet att ingå förhandsavtal och betala förskott lång tid innan bostadsrätt
upplåts har under senare tid tillämpats i allt större utsträckning.
Någon anledning att nu bryta denna utveckling föreligger enligt min mening
inte. Som kommittén och åtskilliga remissinstanser framhållit ges på detta
sätt möjlighet till ett rationellt byggande. För byggnadsföretagets finansiering
är det även av stor betydelse att kunna ta upp förskott på bostadsrättsavgifterna.
Möjligheten att uppbära förskott utan att den bostadssökande
behöver bli medlem bör därför behållas och utsträckas att gälla hela landet.
Regeln bör dock utformas som ett uttryckligt förbud mot att uppbära förskott,
om inte vissa särskilda i lagen angivna villkor uppfylls.

När det gäller den närmare utformningen av de villkor som bör gälla för
uppbärande av förskott föreligger skilda förslag. Enligt kommitténs mening
bör som första villkor föreskrivas att förskott inte får tas upp förrän
ekonomisk plan för föreningens verksamhet upprättats och mottagits av
länsstyrelsen. För skottsgivaren bör emellertid även beredas skydd mot att
inbetalt kapital går förlorat och dessutom erhålla vissa garantier beträffande
anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren för föreningens hus.
Kommittén föreslår därför att förening får uppbära förskott endast om den
av företag, som godkänts av Kungl. Maj :t, fått utfästelse att företaget gentemot
föreningen svarar för att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren
för föreningens hus inte är oskäliga. Två reservanter förordar en
annan lösning. Enligt deras mening uppnås tillräcklig kostnadskontroll genom
anknytning till villkoren för den statliga bostadslånegivningen. Reservanternas
förslag innebär i huvudsak följande. För statsbelånade projekt
bör godtas den prövning som görs av det lånebevilj ande organet som tillräcklig
kontroll av att projektet har vederhäftiga produktionsförutsättningar.
För övriga projekt bör en motsvarande prövning anordnas och utövas
av intygsgivare. Därutöver bör särskild säkerhet ställas för att förskott
inte går förlorat.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande.
Kritik riktas mot systemet med tillståndsgivning av Kungl. Maj:t.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968 13

Flera remissinstanser ifrågasätter också behovet av en offentlig kostnadskontroll.

Kommittémajoritetens förslag innebär att en relativt långtgående kostnadskontroll
läggs på byggnadsproduktionen inom bostadsrättssektorn. I
den mån kontrollen är avsedd att tillämpas även på en balanserad bostadsmarknad
saknar den motsvarighet på hyressektorn. Kontrollen, som blir
lillämplig bara när förskott på grundavgift betalas innan bostadsrätt upplåts,
är avsedd att garantera att anskaffningskostnaderna och finansieringsvillkoren
för föreningens hus inte är oskäliga. Skyddet för förskottsgivaren
är alltså inte begränsat bara till att ge säkerhet för att denne inte går miste
om förskottet utan är avsett att garantera att en bostadsrätt blir upplåten
utan att förskottsgivaren belastas med oskäliga kostnader. Någol motsvarande
skydd ges inte för den som direkt tecknar sig för en bostadsrätt. Detta
gäller fastän de formella förutsättningarna för att upplåta bostadsrätt enligt
kommittémajoritetens förslag är desamma som för att uppbära förskott.

Enligt min mening innebär den föreslagna lösningen otvivelaktigt ett
djupgående ingrepp i bostadsrättslagens bestämmelser om upplåtelse av bostadsrätt.
Detta talar självfallet mot att genomföra förslaget när en genomgripande
översyn av lagstiftningen på området är förestående. Remissutfallet
stämmer också till försiktighet. Enligt min mening bör man mot bakgrunden
härav inrikta sig på en provisorisk lösning. Denna bör anknyta
så nära som möjligt till redan gällande bestämmelser för upplåtelse av bostadsrätt
och inte föregripa en kommande revision av dessa.

Det är väsentligt att osunda bostadsrättsföreningar inte uppkommer och
att bostadsrättshavarna skyddas mot opåräknade avgifter. I detta hänseende
bör enligt min mening den ekonomiska planen tillmätas en stor betydelse.
Dennas vederhäftighet skall kontrolleras av intygsgivare. Planen skall innehålla
uppgift om alla betydelsefulla förhållanden för föreningens verksamhet.
Med ledning av planen och intyget om dess vederhäftighet kan alltså
den bostadssökande bedöma föreningens förhållanden. Om man som villkor
för rätt att uppbära förskott uppställer att ekonomisk plan skall ha upprättats
och mottagits av länsstyrelsen, ställs förskottsgivaren inte i sämre
belägenhet än den som avser att teckna sig för bostadsrätt. Härtill kommer
att ett avtal om förskott inte innebär att förskottsgivaren under alla förhållanden
är bunden att teckna bostadsrätt.

Mot bakgrunden av det anförda har jag kommit till den uppfattningen
att förskott bör kunna uppbäras bara om ekonomisk plan upprättats och
mottagits av länsstyrelsen men att någon kostnadskontroll vid sidan av vad
som ligger i detta inte f. n. bör komma i fråga. Skyddet i övrigt för förskottsgivaren
bör i stället inriktas på att ge garanti för att förskottsbeloppet
inte går förlorat. En sådan lösning innebär visserligen att förskottsgivaren
i vissa fall kan gå miste om bostadsrätt, nämligen när grundavgiften
blir så hög att han varken vill eller är skyldig att teckna bostadsrätt. I en

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

sådan situation får det emellertid anses tillräckligt att han förutom den garanterade
rätten att återfå förskottet är tryggad i besittningen av den lägenhet
han redan kan ha flyttat in i. Trygghet i detta senare avseende
vinns genom att hyreslagens bestämmelser blir tillämpliga på rättsförhållandet.
Skadeståndsrätt torde också föreligga.

En skyldighet för bostadsrättsförening att återlämna uppburna förskott
kan uppkomma, om föreningen inte erbjuder rimliga villkor när teckning
av bostadsrätt skall ske. Det kan även tänkas att det planerade byggnadsföretaget
inte kommer till utförande eller att förskotten är högre än de slutliga
avgifterna. Garantin bör enligt min mening omfatta varje förhållande som
kan orsaka att förskott går förlorat.

När det i övrigt gäller de krav som bör ställas på säkerhetens beskaffenhet
liksom beträffande förvaltning och disposition av säkerheten bör Kungl.
Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer få befogenhet att meddela
närmare föreskrifter. Här bör bara tilläggas att ett så enkelt förfarande
som möjligt bör eftersträvas. Det torde kunna övervägas att — liksom skett
beträffande den statliga bostadslångivningen — helt befria vissa företag från
att ställa säkerhet.

För att säkerställa att de nu föreslagna villkoren för uttagande av förskott
efterlevs bör tillstånd till uppbärande av förskott inhämtas i varje särskilt
fall. Tillståndsprövningen torde kunna begränsas till kontroll av att
ekonomisk plan för föreningen är upprättad och mottagen av länsstyrelsen
samt att föreskriven godtagbar säkerhet finns. Vid valet av tillståndsmyndighet
har olika förslag lagts fram. Flera har anslutit sig till reservanternas mening
att tillståndsgivningen bör omhänterhas av hyresnämnd. Andra anser
att denna uppgift bör tillkomma länsstyrelse. Enligt redan gällande bestämmelser
skall den ekonomiska planen inges till länsstyrelse och formellt
granskas av denna myndighet. Också förfarandet vid meddelande av tillstånd
att uppbära förskott blir av formell natur. Med hänsyn härtill föreslår
jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att länsstyrelsen
anförtros även uppgiften att handha förskottsprövningen. Det som
nu föreslås leder till att bestämmelserna i bostadslånekungörelsen om ställande
av säkerhet för förskott kan upphävas.

I promemorian föreslås viss tid inom vilken anspråk på grund av garantiutfästelse
måste göras gällande. Med den uppläggning som jag föreslår
kommer saken i ett annat läge. Den garanti som föreningen har att ställa
kan tas i anspråk bara i sådant fall då någon bostadsrättsupplåtelse inte
kommer till stånd. En säkerhet som ställts hos länsstyrelsen bör kunna
återlämnas till föreningen, när denna visar antingen att den bostadsrätt
som förskottet avser blivit upplåten eller att förskottet betalats tillbaka.
Om tvist råder mellan parterna angående bostadsrätten, har föreningen
alltid möjlighet att bringa frågan om rätten att ta säkerheten i anspråk till
ett avgörande antingen genom att väcka talan mot förskottsgivaren med

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

yrkande om åläggande för denne att teckna bostadsrätt eller genom att återbetala
förskottet. Någon särskild frist för väckande av talan synes därför
inte vara behövlig.

Kontrollen av överlåtelse av bostadsrätt. Bostadsrättshavares överlåtelse
av bostadsrätt mot vederlag är på ort där kontrollagen äger tillämpning i allmänhet
gällande bara om överlåtelsen godkänns av hyresnämnden. Denna får
inte godkänna överlåtelsen, om ersättning skall utgå med högre belopp än
som svarar mot bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar
utom när bostadsrätten av särskild anledning har högre värde. Syftet med
denna prövning är framför allt att en bostadsrättshavare inte skall kunna
utnyttja bostadsbristen till att ta ut ett överpris som inte kunnat erhållas
under normala förhållanden på hyresmarknaden.

I orter där kontrollagen inte gäller har bostadsrättshavaren däremot i
princip full frihet att vid överlåtelse ta ut vilket pris som helst för bostadsrätten.
Genom särskild bestämmelse i föreningens stadgar kan dock denna
rätt vara inskränkt.

Den offentliga överlåtelsekontroll som hyresnämnden utövar har i olika
sammanhang varit föremål för kritik. Vid upprepade tillfällen har motioner
väckts i riksdagen om dess avskaffande. Kritiken har i huvudsak gällt att
bostadsrättshavare genom kontrollbestämmelsen inte medges något egentligt
skydd mot förändringar av penningvärdet. En fri prisbildning borde därför
tillåtas. Även likheten mellan bostadsrättsinnehavarens och egnahemsägarens
besittnings- och äganderättsförhållanden har ansetts tala för detta.

Kommittén menar nu att den offentliga överlåtelsekontrollen inte längre
behövs. Kommittén beaktar härvid väsentligen att det stora flertalet bostadsrättslägenheter
finns i hus där föreningen tillämpar sådana normer för bestämmande
av bostadsrättens överlåtelsevärde som inte medger att knapphetsbetingade
ersättningar tas ut samt att svårigheterna alltid måste bli
stora att ange en riktig norm för bestämmandet av en bostadsrätts värde.
Beträffande föreningar som tillåter att ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse
bestäms fritt torde man enligt kommittén få godta viss höjning av ersättningarna
med hänsyn till den friare bedömning av hyressättningen som
den nya hyreslagen grundar sig på. Kommittén bedömer dock att höjningen
av ersättningarna i sådana fall blir ganska begränsad.

En nästan enhällig remissopinion har godtagit kommitténs förslag. Även
jag ansluter mig till detta. Jag vill tillfoga att överlåtelsekontrollen för statligt
finansierade egnahem upphörde vid utgången av år 1967. Jag föreslår
sålunda att den offentliga överlåtelsekontrollen skall upphöra.

Förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. Enligt 1 § bostadsrättslagen
är lagen tillämplig på ekonomisk förening som har till ändamål
att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1968

lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid. I paragrafen förbjuds
annan än bostadsrättsförening att driva verksamhet med ändamål som motsvarar
det nu nämnda.

Utmärkande för en bostadsrättsförening är att lägenhetsupplåtelsen sker
för obegränsad tid. Bostadsrättslagen hindrar däremot i princip inte förening
från att upplåta andelar med rätt till lägenhet för begränsad tid. För
att hindra att föreningar med sådan verksamhet, s. k. bostadsföreningar, bildas
i syfte att kringgå kontrollen av de ekonomiska planerna för bostadsrättsförening
och därmed också priskontrollen på hyresmarknaden föreskrivs
i 11 § kontrollagen förbud för förening som inte är bostadsrättsförening
att upplåta andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
Förbudet omfattar också aktiebolag med sådan verksamhet. Hyresnämnden
har dock möjlighet att meddela undantag från förbudsbestämmelsen.

Enligt kommitténs mening finns inget verkligt behov på bostadsmarknaden
av bostadsförening eller aktiebolag som upplåter andelar med rätt till
bostadslägenhet för begränsad tid. Företag av detta slag är inte heller underkastade
någon kontroll motsvarande den som gäller för bostadsrättsföreningar
trots att upplåtelserna av lägenheterna regelmässigt förenas med
skyldighet att i någon form sätta in kapital i verksamheten. Dessa insatser
kan vara så stora att de för flertalet bostadssökande utgör en avsevärd del av
deras ekonomiska tillgångar. Många gånger torde den bostadssökande också
vara okunnig om skillnaden mellan de olika företagsformerna. Kommittén
föreslår därför att i samband med att kontrollagen upphör förbud meddelas
för förening eller aktiebolag att upplåta andelsrätt varmed följer rätt
att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet som är avsedd att helt
eller till inte oväsentlig del användas som bostad.

Kommitténs förslag godtas av det stora flertalet av remissinstanserna.

För egen del vill jag anföra följande. Vad kommittén föreslår innebär
en skärpning av kontrollagens regler genom att förbudsbestämmelsen föreslås
gälla för hela riket och att möjligheten till dispens slopas. De skäl som
kommittén anfört förtjänar emellertid enligt min mening beaktande. Bostadsrättsformen
torde som regel bäst tillgodose lägenhetsinnehavarnas intressen
vid samägande av bostadshus. Förslagets genomförande torde också
medföra en önskvärd enhetlighet på bostadsmarknaden när det gäller de
olika formerna för bostadsupplåtelse. Härtill kommer att bostadsupplåtelse
i aktiebolags eller bostadsföreningars form finns i mycket liten omfattning.
Även om kontrollagen hämmat förekomsten av dessa har på marknaden
inte uttalats något större behov av sådana upplåtelseformer. För att undvika
övergångsproblem bör kommitténs förslag genomföras utan avvaktan
på den slutliga översynen av bostadsrättslagen. Jag delar kommitténs uppfattning
att bestämmelsen bör begränsas till upplåtelser av bostadslägenheter.
Något hinder för upplåtelser för bestämd tid i bostadsförenings eller
aktiebolags form beträffande andra lägenheter, avsedda för t. ex. olika slag
av serviceanläggningar, föreligger således inte. Som kommittén uttalar bör

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

inte heller nu tas upp till övervägande frågan om särskilda regler för handelsbolags
eller kommanditbolags verksamhet i nu aktuella avseenden eller
beträffande överlåtelser av ideella andelar.

Liksom skedde vid införandet av bostadsrättslagen och kontrollagen föreslår
kommittén att redan bildade bostadsföreningar eller aktiebolag skall
få fortsätta sin verksamhet under förutsättning att andelsrätt med rätt till
bostadslägenhet upplåtits redan före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande
i hus som då tillhörde företaget. Välkända kooperativa företag
som har annan form för sin verksamhet än bostadsrättsformen föreslås
dessulom kunna erhålla tillstånd av Kungl. Maj:t att fortsätta sin verksamhet
i fråga om hus, som företaget anskaffar efter den nya lagens ikraftträdande.
Har sådan ansökan ingetts före bestämmelsens ikraftträdande bör
enligt kommittén föreningen eller bolaget få fortsätta sin verksamhet i avvaktan
på Kungl. Maj :ts beslut.

Kommitténs förslag har som regel inte mött någon erinran under remissbehandlingen.
För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning
att förening eller aktiebolag som före lagens ikraftträdande upplåtit andelsrätt,
varmed följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet
skall kunna fortsätta sin verksamhet. Också det undantag i kommitténs
förslag till övergångsbestämmelser som avser äldre välskötta kooperativa
företag med en mera omfattande verksamhet bör godtas. Tillståndsgivningen
bör emellertid tillkomma samma myndighet som handlägger ärendena om
uppbärande av förskott, dvs. länsstyrelse.

Lagstiftningens form. Kommittén föreslår att behövliga bestämmelser tas
upp i bostadsrättslagen. Enligt min mening är detta inte lämpligt med hänsyn
till att lösningarna är av mer eller mindre provisorisk karaktär i avvaktan
på att bostadsrättslagstiftningen överses. De lagbestämmelser som behövs
för att bostadsrättskontrollen skall kunna avvecklas bör tas upp i en
särskild lag vid sidan av bostadsrättslagen.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet utarbetats
förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

Specialmotivering

Utskottet hänvisar till propositionen s. 51—54.

Lagrådsbelianålingen

Lagrådet har vid 1 § uttalat att utgångspunkten vid utformande av reglerna
i paragrafen bör vara att 17 § bostadsrättslagen innehåller förbud mot
förhandsavtal och därmed mot uppbärande av förskott. Reglerna bör därför
enligt lagrådets mening ej innehålla förbud mot att uppta förskott utan in -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

skrankas till ett medgivande till upptagande av förskott under förutsättning
av tillstånd enligt förevarande lag. Som en konsekvens härav har lagrådet
föreslagit att straffbestämmelsen i 4 § såvitt bestämmelsen hänför sig till
1 § första stycket utgår.

Departementschefen har inte ansett sig kunna biträda lagrådets förslag
till utformning av 1 och 4 §§. I övrigt har lagrådets förslag i huvudsak beaktats
vid den slutliga utformningen av lagförslaget.

Utskottet hänvisar i övrigt till propositionen s. 60—64.

Motionerna

I motionerna I: 1029 av herr Lundberg och II: 1303 av herr Bengtson i
Solna m. fl. anförs bl. a. att man icke kan acceptera den skärpning av bostadsrättslagens
hittillsvarande bestämmelser om upplåtelse av annan andelsrätt
än bostadsrätt, som föreslås i propositionen. Det är enligt motionärernas
mening oriktigt att en förbudsbestämmelse med så principiellt långtgående
verkan skall inskrivas i lagen. Ingen tvekan lär råda om att bostadsrätt
är en fullgod form av samägande, men det kan ifrågasättas om förbud
för andra former av samgående skall införas. Motionärerna anför att förbudsbestämmelsen
kommer att gälla bl. a. kombinationer av bostads- och
servicelägenheter (familjehotell) och andra former av samägande i ekonomisk
förening. Bestämmelsen bör enligt motionärernas mening utgå av sakliga
skäl, men de framhåller också att formuleringen i propositionen synes
vara oklar, då departementschefen framhåller att förbud icke skall gälla
handelsbolag (kommanditbolag) eller s. k. ideell andel och att tillstånd bör
kunna ges för »välskötta äldre kooperativa företag som har annan form för
verksamheten än bostadsrättsformen».

I motionen II: 1304 av herrar Lindkvist och Lundberg anförs bl. a. att
motionärerna i allt väsentligt delar de invändningar mot överlåtelsekontrollens
avskaffande som framförts i de remissvar som avgetts av hovrätten för
nedre Norrland, SABO, stadskollegiet i Stockholm, länsstyrelsen i Norrbottens
län och drätselkammaren i Kiruna. Lagförslaget förutsätter, uttalar
motionärerna, dels fria överlåtelser till gällande marknadspriser för bostadsrättslägenheter
utanför den reguljära bostadskooperationen, dels att föreningar,
vars stadgar innehåller normer för fastställande av överlåtelsevärden,
även i fortsättningen har rätt att utöva sådan kontroll. Därmed erhåller
man två olika system på samma begränsade bostadsmarknad. Det
förefaller motionärerna uppenbart att en sådan ordning kommer att befrämja
en »grå marknad». De anser det vara orealistiskt att tro, att nu gällande
överlåtelsebestämmelser inom t. ex. bostadskooperativa föreningar i
längden kan upprätthållas utan myndigheternas stöd i form av lagstiftning.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Motionärerna anför vidare att en annan uppenbar nackdel med kontrolllagens
slopande är de risker för ett kategoriboende som förslaget kan medföra.
Genom en marknadsbetingad prissättning vid överlåtelser av bostadsrättslägenheter,
kommer mera centralt belägna bostäder att gå upp kraftigt
i pris. Dessa attraktiva bostäder är starkt efterfrågade. På de påtagliga bristorter,
där försäljning av bostadsrätter förekommit exekutivt, bär köpesumman
överstigit normalvärdet många gånger om. Upphävs nu gällande kontrollag
kommer en mera ekonomiskt välbärgad grupp att bo i centralt belägna
bostadsrättslägenheter eftersom överlåtelsevärdena kommer att ligga
på eu nivå, som det stora flertalet löntagare icke har råd med. En avveckling
av kontrollagen bör därför enligt motionärernas mening anpassas till
ett system, som är jämförbart med avvecklingen av hyresregleringslagen.
Det saknas, anför man, anledning att bryta ut överlåtelsevärdena för bostadsrättslägenheter
ur det mönster som varit vägledande för bostadspolitiken
i stort. Någon övertygande motivering härför anses inte ha presenterats.
I stället borde det ha varit angeläget att utforma lagstiftningen så, att den
blir så enhetlig som möjligt. Den prövning av förstagångshyrorna, som enligt
den nya hyreslagen sker i hyresnämnderna, kan, uttalar motionärerna, tilllämpas
även vid fastställande av skäliga överlåtelsevärden på bostadsrättslägenheter.

I den mån en ny utredning ger anledning till ändrade försäljningsvärden
vid överlåtelse av bostadsrättslägenheter bör ett förslag enligt motionärerna
lämpligen bygga på någon form av indexberäkning. Man bör då även ta hänsyn
till den värdeminskning som hus och lägenheter undergår genom förslitning
och åldrande. Frågan om ändrade överlåtelsevärden anses rymma
många problem och synpunkter av såväl kortsiktig som mera långsiktig
karaktär som inte beaktats tillräckligt i det föreliggande materialet.

Utskottet

Lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., den
s. k. kontrollagen, är ett komplement till hyresregleringslagen för denna sektor
av bostadsmarknaden och innefattar även vissa bestämmelser, som är
avsedda att förhindra att hyresregleringen kringgås. Enligt bestämmelserna
i kontrollagen skall bostadsrättsförening, som har hus på hyresreglerad ort,
låta hyresnämnden granska och godkänna en ekonomisk plan för föreningens
verksamhet. Planen skall därefter — enligt föreskrift i bostadsrättslagen
— inges till länsstyrelsen. Innan planen mottagits av länsstyrelsen får
bostadsrätt inte upplåtas. Syftet med hyresnämndens prövning är framför
allt en kontroll av att de avgifter till föreningen, vilka planen skall innehålla
uppgift om, inte är för höga med hänsyn till den priskontroll som genom
hyresregleringslagen upprätthålls beträffande hyreslägenheter. Enligt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

bestämmelse i kontrollagen är vidare frivillig överlåtelse av bostadsrätt mot
vederlag gällande bara om den godkänns av hyresnämnden. Det är även vid
straffansvar förbjudet att motta, träffa förbehåll om eller begära ersättning
utöver det avtal som underställs hyresnämnden eller ta emot högre ersättning
än hyresnämnden godkänt. Hyresnämnden får inte godkänna överlåtelse
om ersättning skall utgå med högre belopp än som svarar mot bostadsrättshavarens
andel i föreningens behållna tillgångar, utom när bostadsrätten
av särskild anledning har högre värde. Övervärde som betingas av brist
på lägenheter får inte tas ut. Kontrollagen uppställer slutligen förbud för
förening, som inte är bostadsrättsförening, eller aktiebolag att utan hyresnämndens
tillstånd upplåta andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller
hyra lägenhet.

Kontrollagen gäller bara på hyresreglerade orter. Giltighetstiden utgår
den 31 december 1968.

I propositionen föreslås en ny lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt,
in. m. Enligt förslaget får — innan bostadsrätt i laga ordning upplåtits
— förskott på avgift för upplåtelse av bostadsrätt inte uppbäras utan att ekonomisk
plan över bostadsrättsföreningens verksamhet upprättats och mottagits
av länsstyrelsen samt betryggande säkerhet ställts hos länsstyrelsen för
fullgörande av den skyldighet att återbära uppburet förskott som kan uppkomma.
Lagförslaget innehåller vidare förbud för förening, som inte är
bostadsrättsförening, eller aktiebolag att upplåta andelsrätt, varmed följer
rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet.

I motionen II: 1304 av herrar Lindkvist och Lundberg hemställes att giltighetstiden
för kontrollagen i vad lagen gäller kontroll av överlåtelsevärden
skall förlängas, i första hand till den 31 december 1970. Enligt motionärernas
mening bör en avveckling av kontrollagen ske efter samma riktlinjer
som ansetts böra gälla för avvecklingen av hyresregleringen.

I motionerna I: 1029 av herr Lundberg och II: 1303 av herr Bengtson i
Solna m. fl. hemställes att de bestämmelser i förslaget, som gäller förbud
mot upplåtelse av andelsrätt, skall utgå.

Frågan om slopande av överlåtelsekontrollen har övervägts vid flera tillfällen.
Såsom skäl för en avveckling har anförts bl. a. att en sådan inte medför
att de som redan fått bostadsrätt upplåten behöver frukta någon höjning
av avgifterna eller obefogade uppsägningar. Häri ligger en viktig skillnad
i jämförelse med de förhållanden som skulle kunna uppstå på hyresmarknaden
om all hyreskontroll upphörde. Behovet av kontroll från det
allmännas sida har vidare bedömts vara mindre än i fråga om hyreslägenheter
med hänsyn till att flertalet bostadsrättslägenheter ägs av föreningar
som tillämpar vissa normer för bestämmande av ersättning vid överlåtelse.
Slopandet av överlåtelsekontrollen för statligt finansierade egnahem har
också ansetts utgöra en anledning att inte upprätthålla någon priskontroll
från det allmännas sida. Slutligen har svårigheten att bestämma värdet på

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968 21

en bostadsrätt och att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna åberopats.

Som närmare framgår av propositionen har en nästan enhällig remissopinion
godtagit förslaget att slopa överlåtelsekontrollen. Även utskottet
godtar att den offentliga överlåtelsekontrollen skall upphöra. Motionen
II: 1304 avstyrkes därför.

Departementschefen har till stöd för förslaget att förbud meddelas för
förening eller aktiebolag att upplåta andelsrätt varmed följer rätt att för
begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet anfört att bostadsrättsformen
som regel bäst tillgodoser lägenhetsinnehavarnas intressen vid samägande
av bostadshus. Förslagets genomförande anses också medföra en
önskvärd enhetlighet på bostadsmarknaden när det gäller de olika formerna
för bostadsupplåtelse. Något större behov av bostadsupplåtelse i aktiebolags
eller bostadsföreningars form har inte heller uttalats. Utskottet ansluter sig
till departementschefens bedömning och tillstyrker propositionen i denna
del. Motionerna I: 1029 och II: 1303 avstyrkes således.

Propositionen föranleder i övrigt inte något uttalande från utskottets
sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen a)

I: 1029 och II: 1303; samt

b) II: 1304,

bifaller propositionen nr 161.

Stockholm den 4 december 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson
(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), NilsEric
Gustafsson (ep)*, Åkesson (fp) och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herr Nyberg (fp), fru Torbrink (s), herrar
Grebäck (ep), Tobé (fp), Svenning (s), fröken Anderson i Lerum (s), fru
Ekroth (s) och herr Krönmark (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 71 år 1968

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Krönmark (h), vilka ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som börjar med orden »Departementschefen
har» och som slutar med orden »avstyrkes således», bort
ha följande lydelse:

Som framgår av det föregående finns redan i kontrollagen ett förbud mot
upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt. Propositionen innebär en
skärpning av kontrollagens regler genom att förbudsbestämmelsen föreslås
gälla för hela riket och att möjligheten till dispens slopas. Den föreslagna
bestämmelsen har principiellt långtgående verkan. Enligt utskottets mening
har tillräckliga skäl för införande av en dylik bestämmelse inte anförts. Det
slutliga ställningstagandet till frågan bör anstå i avbidan på att den pågående
översynen av bostadsrättslagen slutförs. Med hänsyn härtill bör förbudsbestämmelsen
och därtill hörande straffstadgande m. in. utgå ur förslaget
och motionerna I: 1029 och II: 1303 således bifallas.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen II: 1304 — med
förklaring att propositionen nr 161 icke kunnat oförändrad
bifallas — och med bifall till motionerna I: 1029 och II:
1303 för sin del antar det vid propositionen fogade lagförslaget
med de ändringar däri att dels 3 § och punkt 2 i
övergångsbestämmelserna utgår, dels 4 § erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj. ts förslag)

(Utskottets förslag)

4 §.

Den som bryter mot 1 § första
stycket eller upplåter andelsrätt i
strid mot 3 § dömes till böter.

3 §.

Den som bryter mot 1 § första
stycket dömes till böter.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032