Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960 (Utlåtande 1960:L3u7 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vattenlagen, m. m.

Genom en den 5 februari 1960 dagtecknad proposition, nr 52, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72, 73,
81, 92, 95, 97, 99 och 106 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 11 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.
8 §•

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma---äga kännedom.

Varder sakägare — — — nu sagts.

Över avsända underrättelser skall
förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen.
Förteckningen, som skall av
förrättningsmannen underskrivas och
biläggas förrättningshandlingarna, utgöre,
där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma — — — äga kännedom.

Varder sakägare---nu sagts.

Över avsända underrättelser skall
förrättningsmannen upprätta förteckning
med angivande av avsändningsdagen.
Förteckningen må, såframt
det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning
till uppgifter i förråttningshandlingarna
om sakägares namn
och hemvist. Förteckningen, som skall

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 § 1920:
459, beträffande 11 kap. 42 och 53 §§ 1946:839, beträffande 11 kap. 68 § 1939: 146, beträffande

11 kap. 72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 § 1952:
235, beträffande 11 kap. 92 § 1946:839, beträffande 11 kap. 95 § 1954: 350, beträffande 11 kap.
97 och 99 §§ 1946: 839 samt beträffande 11 kap. 106 § 1955: 226.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

framgår, bevis att den angivna dagen
underrättelser avsänts under de i
förteckningen upptagna adresser.

(Föreslagen lydelse)

av förrättningsmannen underskrivas
och biläggas förrättningshandlingarna,
utgöre, där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under angivna
adresser.

11 KAP.

Hos vattendomstol skall vara anställd
en lagkunnig sekreterare, förordnad
av Konungen, som ock äger,
när sådant finnes lämpligt, återkalla
förordnandet. Ställföreträdare för
sekreteraren förordnas av vattenöverdomstolen.

Sedan den för avgivande av erinringar
bestämda tiden tilländagått,
låte vattenrättsdomaren, om erinringar
inkommit, på sökandens bekostnad
verkställa avskrift av desamma
i det antal exemplar, som erfordras
för erinringarnas tillhandahållande å
det eller de i kungörelse enligt 32 §
angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna
så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge
sökanden utbekomma ena exemplaret;
och åligge honom, där han vill
bemöta vad i dem anförts, att inom
viss av vattenrättsdomaren förelagd
tid, minst fjorton dagar, efter utgången
av den tid, soin bestämts för erinringars
avgivande, ingiva påminnelser
i det antal exemplar, som av
vattenrättsdomaren bestämmes. Vid

§•

Hos vattendomstol skola vara anställda
en eller flera lagkunniga vattenrättssekreterare.

Om tillsättning av vattenrättssekreterare
meddelas bestämmelser av
Konungen.

§■

Sedan den för avgivande av erinringar
bestämda tiden tilländagått,
låte vattenrättsdomaren, om erinringar
inkommit, på sökandens bekostnad
verkställa avskrift av desamma
i det antal exemplar, som erfordras
för uppfyllande av vad som stadgas
i andra stycket samt för erinringarnas
tillhandahållande å det eller de
i kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen, dit avskrifterna så
fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge
sökanden utbekomma ett exemplar
eller en avskrift; och åligge honom,
där han vill bemöta vad i dem anförts,
att inom viss av vattenrättsdomaren
förelagd tid, minst fjorton dagar,
efter utgången av den tid, som
bestämts för erinringars avgivande,
ingiva påminnelser i det antal exemplar,
som av vattenrättsdomaren be -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

påminnelser, som ingivas senare än
nu nämnts, vare vattendomstolen ej
pliktig att fästa avseende; och varde
tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---dit

översändas.

Då handling i vattenmål skall delgivas
genom rättens försorg, förordne
därom vattenrättsdomaren eller
vattenrättssekreteraren.

Vittnesstämning till vattendomstolens
sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren
eller vattenrättssekreteraren.

Yrkanden beträffande — — — förekomna
omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden
utbekomma ena exemplaret.

Anmälan om ersättningsanspråk,
som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så
ock motsvarande anspråk vid företag
enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras
skriftligen och i två exemplar ingivas
till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret
varde genom vattenrättsdomarens
försorg i rekommenderat brev
tillsänt ägaren av den vattenbyggnad
eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången — -— — ortens tidningar.

Angående skyldighet —--fått

vidkännas.

(Föreslagen lydelse)

stämmes. Vid påminnelser, som ingivas
senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
ej pliktig att fästa avseende;
och varde tillkännagivande
härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---dit

översändas.

§•

Då handling i vattenmål skall delgivas
genom rättens försorg, förordne
därom vattenrättsdomaren eller
vattenrättssekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig
beslutas av vattenrättsdomaren.

§•

Yrkanden beträffande----fö rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden
utbekomma ett exemplar eller
en på hans bekostnad verkställd
avskrift.

§•

Anmälan om ersättningsanspråk,
som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så
ock motsvarande anspråk vid företag
enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras
skriftligen och i två exemplar ingivas
till vattenrättsdomaren. Ett exemplar
eller en avskrift därav, verkställd
på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad
eller anläggning, varom
fråga är. varde genom vattenrättsdomarens
försorg i rekommenderat brev
tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången---ortens tid ningar.

Angående skyldighet —- —■ — fått
vidkännas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 8.

Vattenrättssekreteraren åligge att
över alla vid vattendomstolen anhångiggjorda
ansökningsmål föra förteckning,
utvisande tiden, då varje
mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder
samt tiden för målets avgörande.

För varje ansökningsmål skall av
vattenrättssekreteraren upprättas en
akt, omfattande ett exemplar av
samtliga de handlingar, som i målet
ingivits, samt de i målet förda protokoll
så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren
i målet utfärdade
kungörelser och meddelade beslut
ävensom av vattendomstolens utslag
i målet jämte förteckning å de kar -

Vid vattendomstolens sammanträde
skall av tjänsteman vid vattendomstolen
föras protokoll, som undertecknas
av honom. Vattenrättsdomaren
äge, då omständigheterna
föranleda därtill, själv föra protokollet.
Protokoll skall föras särskilt för
varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna,
att utsaga av part, målsägande, vittne
eller sakkunnig skall i stället för
att antecknas i protokollet upptagas
genom stenografi eller på fonetisk
väg. I denna ordning må ock upptagas
sammanfattning av utsaga, avseende
vad som kan antagas vara av
betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren.
Ej må den anlitas som protokollförare
eller stenograf, vilken
till saken eller till part står i sådant
förhållande, att hans tillförlitlighet
därigenom kan anses förringad. Protokollförare
och stenograf skola hava
avlagt ed eller försäkran enligt
vad i rättegångsbalken stadgas.

Närmare föreskrifter om protokoll
och om vad som upptagits enligt andra
stycket meddelas av Konungen.

§•

För varje ansökningsmål skall
upprättas en akt, omfattande ett exemplar
av samtliga de handlingar,
som i målet ingivits, samt de i målet
förda protokoll så ock avskrift av de
utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade
kungörelser och meddelade
beslut ävensom av vattendomstolens
utslag i målet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tor, ritningar och andra handlingar,
som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av
vattenrättsdomaren underskriven förteckning
över de underrättelser, vilka
på grund av bestämmelserna i 33
och 47 §§ blivit av honom å posten
avlämnade; och skall förteckningen
angiva den dag, då avlämnandet
skett. Där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning, som nu
nämnts, bevis att den uppgivna dagen
underrättelser avsänts under de i förteckningen
upptagna adresser.

Vattenrättssekreteraren skall för
varje kvartal inom sex veckor efter
utgången därav till Svea hovrätt insända
renoverat exemplar av akterna
i de ans ökning smål, som avgjorts av
vattendomstolen.

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,
50 § första stycket, 51 och 52 §§,
55 § första stycket, 56 § första stycket,
57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §
första och tredje styckena samt 74 §
stadgas beträffande ansökningsmål
skall, där ej annat framgår av vad
nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål — — — motsvarande tilllämpning.

Vid akten skall jämväl fogas en av
vattenrättsdomaren eller annan tjänsteman
vid vattendomstolen underskriven
förteckning över de underrättelser,
vilka på grund av bestämmelserna
i 33 och 47 §§ blivit å
posten avlämnade; och skall förteckningen
angiva den dag, då avlämnandet
skett. Förteckningen må, såframt
det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning
till uppgifter i akten om sakägares
namn och hemvist. Där ej av
eljest föreliggande omständigheter
annat förhållande framgår, utgöre
förteckning, som nu nämnts, bevis att
den uppgivna dagen underrättelser
avsänts under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av
varje kvartal skall till vattenöver domstolen
insändas renoverat exemplar
av akterna i de ansökningsmål, vilka
avgjorts genom beslut, som under
kvartalet vunnit laga kraft.

Närmare föreskrifter om aktbildning
meddelas av Konungen.

§■

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,
50 § första stycket, 51 och 52 §§,
55 § första stycket, 56 § första stycket,
57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §
första, tredje och fjärde styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål
skall, där ej annat framgår
av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om
stämningsmål.

I mål — — — motsvarande tilllämpning.

lf Bihanq till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 aad. Nr 7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

Utlåtande, som — -— — vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de---är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

Utlåtande, som — — — vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de---— är stadgat.

Vad i 29 § andra stycket, 39—
41 §§,56 § första stycket, 60 § första,
andra och fjärde styckena, 70—-72 §§,

73 § första och tredje styckena samt

74 § stadgas beträffande ansökningsmål
skall äga motsvarande tillämpning
å underställningsmål ävensom i
tillämpliga delar å besvärsmål vid
vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande
av bestämmelserna i 3 kap.
11 §, 6 kap. 3 § 1 mom., 7 kap. 45
och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i--och under ställningsmål.

Lämnas jämlikt---och verk samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande
byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas
i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller
med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,
skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas
i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering
enligt 3 kap. 1 §, samtliga
till regleringssamfälligheten hörande
strömfall. Avses att möjliggö -

§•

Vad i 29 § andra stycket, 39—
41 §§, 56 § första stycket, 60 § första,
andra och fjärde styckena, 70—
72 §§, 73 § första, tredje och fjärde
styckena samt 74 § stadgas beträffande
ansökningsmål skall äga motsvarande
tillämpning å underställningsmål
ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål
vid vattendomstolen, 60 §
dock med iakttagande av bestämmelserna
i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.,
7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i —---och un derställningsmål.

§•

Lämnas jämlikt ----och verk samhet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft
på fördelaktigare sätt, varde
avgiften bestämd i förhållande till
den ökning i vattenkraftens värde,
som genom företaget eller genom de
ändrade hushållningsbestämmelserna
beredes. Är ändamålet med vattenreglering
jämväl torrläggning av
mark, skall avgift tillika utgå i förhållande
till värdet av den båtnad,
som i nämnda hänseende vinnes genom
företaget. Vad nu sagts äge ock
tillämpning i fråga om företag enligt
7 kap. samt företag enligt 8 kap,,
såvitt därigenom vinnes båtnad genom
marks torrläggning. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den
utgå med tre kronor för varje hästkraft.
Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde
den erlagd med en och en halv för
tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som —- — — icke erläggas.

Sökande i ansökningsmål vare
pliktig att förskjuta:

kostnaden för — •—- — sökandens
försorg;

ersättning för--— stycket för mäles; gottgörelse

åt •—--i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas
av vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen, så ock annan ersättning
eller kostnad i anledning av förhör
med vittnen eller annan bevisning,
varom vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen självmant föranstaltar; -

ra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft
på fördelaktigare sätt, varde
avgiften bestämd i förhållande till
den ökning i vattenkraftens värde,
som genom företaget eller genom de
ändrade hushållningsbestämmelserna
beredes. Är ändamålet med vattenreglering
jämväl torrläggning av
mark, skall avgift tillika utgå i förhållande
till värdet av den båtnad,
som i nämnda hänseende vinnes genom
företaget. Vad nu sagts äge ock
tillämpning i fråga om företag enligt
7 kap. samt företag enligt 8 kap.,
såvitt därigenom vinnes båtnad genom
marks torrläggning. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den
utgå med fem kronor för varje hästkraft.
Skall avgiften beräknas efter
ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde
den erlagd med två för tusen av
värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som ---icke erläggas.

§•

1 mom. Sökande i ansökningsmål
vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för---— sökandens

försorg;

ersättning för---stycket för mäles; gottgörelse

åt —--i målet;

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

ersättning för undersökning enligt
45 § 1 mom.; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter
och sekreterare för inställelse
vid domstolens sammanträde, dår
detta hålles vid syn å stället, eller
vid undersökning enligt 45 § 2 mom.,
dock ej ersättning för längre resa än
från järnvägs- eller ångbåtsstation,
som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu —- — —- hans besvär.

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad---gällan de

regler.

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor från den
dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren
anmäla vad. Hos vattenrättssekreteraren
må ock vädjas; pröve
dock vattenrättsdomaren, huruvida
sålunda gjord vadeanmälan rätteligen
skett.

Part, som---med vadeinlaga.

(Föreslagen lydelse)

ersättning för undersökning enligt
45 § 1 mom.

Vad nu---- hans besvär.

Där i -—--av klagande.

Huruvida kostnad---gällan de

regler.

2 mom. För inställelse vid vattendomstolens
sammanträde eller vid
undersökning enligt 45 § 2 mom.
skall av allmänna medel utgå gottgörelse
åt domstolens ledamöter och
åt annan i domstolen tjänstgörande
person, vars biträde erfordras. Kostnaden
för sådan gottgörelse skall
stanna ä statsverket.

§•

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor från den
dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren
anmäla vad. Hos vattenrätts
sekreterare må ock vädjas; pröve
dock vattenrättsdomaren, huruvida
sålunda gjord vadeanmälan rätteligen
skett.

Part, som —--med vadeinlaga.

106 §.

Bestämmelserna i — --behand- Bestämmelserna i---behandling
därstädes. ling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så Vattenöver domstolen må, där så
finnes lämpligt, uppdraga åt vatten- finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd
att verkställa undersökning rättsråd att verkställa undersökning
å stället. Finnes önskvärt, att lagfa- å stället. Finnes önskvärt, att lagfa -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

(Gällande lydelse)

ren ledamot är närvarande vid undersökningen,
äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning,
som nu sagts, skall vad
i 45 § 2 mom. och 97 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i
första eller andra stycket stadgandena
i 97 § tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,
skall vad i nämnda §
föreskrives om sökande, kärande eller
klagande avse den, som i vattenöver
domstolen fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,
som tillkallats av vattenöverdomstolen,
samt ersättning för sådan
på uppdrag av vattenöverdomstolen
hållen undersökning, som avses i
45 § 1 mom., äge domstolen, efter vad
med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, förordna, att kostnaden
skall förskjutas av allmänna medel
och gäldas av statsverket. Lag
samma vare beträffande sådan kostnad
för vattenöverdomstolens syn å
stället eller för undersökning enligt
andra stycket av denna §, som eljest
skulle åligga part.

(Föreslagen lydelse)

ren ledamot är närvarande vid undersökningen,
äge vattenöverdomstolen
förordna härom. I fråga om undersökning,
som nu sagts, skall vad
i 45 § 2 mom. och 97 § 2 mom. stadgas
äga motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i
första stycket stadgandena i 97 § 1
mom. tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,
skall vad där föreskrives
om sökande, kärande eller klagande
avse den, som i vattenöverdomstolen
fullföljt talan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

Beträffande målförteckning skall
i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol
före nya lagens ikraftträdande,
gälla vad i äldre lag är stadgat.

Har fråga om bestämmande av avgift
enligt 11 kap. 95 § blivit av vattendomstol
eller synemän slutligen
prövad före nya lagens ikraftträdande,
skall vid fullföljd av talan eller
vid underställning äldre lag äga tilllämpning
beträffande sådan avgift.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

2) Förordning

om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående
kommissionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående
kommissionärsavgift i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning angående kommissio- Förordning angående kommissionärsavgift
i domsagorna närsavgift i domsagorna och vatten domstolarna 1

§•

För uttagande och översändande För uttagande och översändande
av handlingar samt meddelande av av handlingar samt meddelande av
skriftliga underrättelser genom kom- skriftliga underrättelser genom kommissionär
i domsaga utgår stämpel- missionär i domsaga och hos vattenavgift
(kommissionärsavgift) till be- domstol utgår stämpelavgift (komlopp
och i den ordning här nedan missionärsavgift) till belopp och i
sägs. den ordning här nedan sägs.

Denna förordning tråder i kraft
den 1 juli 1960.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i gällande föreskrifter om protokollföring
vid vattendomstolarna samt i vissa bestämmelser som berör de administrativa
verksamhetsformerna vid dessa domstolar. Därjämte föreslås
viss höjning av den enligt 11 kap. 95 § vattenlagen utgående vattendomstolsavgiften.

Inledning

Under senare år har pågått ett omfattande arbete för rationalisering av
den administrativa verksamheten vid domstolarna. För de allmänna domstolarnas
del har detta arbete i stort sett slutförts. Vad angår vattendomstolarna
har, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 mars 1956, tillkallats
en sakkunnig, lagmannen Nils Viklund, för att verkställa utredning
angående vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande
frågor. Till fullgörande av detta uppdrag, såvitt angår det administrativa
förfarandet vid vattendomstolarna, har utredningsmannen avgivit en den
6 juni 1959 dagtecknad promemoria i vilken jämväl upptagits frågan om
protokolleringen vid vattendomstolarna. Därjämte har i promemorian upptagits
frågor om dagbok och aktbildning samt om vissa domstolskostnader.
Slutligen har i promemorian upptagits vissa andra frågor om ändringar i
vattenlagen samt om kommissionärsväsendet vid vattendomstolarna.

Över promemorian med därvid fogade författningsförslag har efter remiss
yttranden avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna,
generalpoststyrelsen, väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,
riksarkivet, lantbruksstyrelsen, statens provningsanstalt, 1951
års rättegångskommitté, utredningen angående redogöraransvaret m. m.,
kompetensutredningen, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län, svenska
vattenkraftföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges juristförbund,
Statstjänstemannaförbundet samt Statstjänarkartellen.

I det följande behandlas i avd. I protokolleringsfrågan, i avd. II frågor om
dagbok och aktbildning, i avd. III frågor rörande vissa domstolskostnader
samt i avd. IV vissa av utredningsmannen väckta frågor om ändringar i
övrigt i vattenlagen och frågan om kommissionärsväsendet vid vattendomstolarna.

I. Protokollering

Gällande bestämmelser

Före processreformen fanns i vattenlagen särskilda bestämmelser om
protokollering i vattenmål. I samband med nya rättegångsbalkens antagande
upphävdes dessa på förslag av processlagberedningen, som ansåg övervä -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

gande skäl tala för att samma grunder för protokollföring skulle tillämpas
i vattenmål som i andra mål. Under den tid som sedan förflutit har emellertid
utvecklingen vid vattendomstolarna gått sin egen väg, delvis i strid
med gällande föreskrifter, beroende på de för vattenmålen speciella förhållandena.
Till skillnad från de i de vanliga rättegångsmålen förda protokollen,
vilka i enlighet med de vid processreformens genomförande antagna principerna
i huvudsak endast avspeglar förhandlingens gång i stort, har sålunda
protokollen i vattenmålen bibehållit sin karaktär av mer eller mindre fullständiga
förhandlingsprotokoll.

Utredningsmannen

Efter att bl. a. ha erinrat om vissa uttalanden av processlagberedningen
(jfr SOU 1944: 10 s. 225) kommer utredningsmannen in på frågan om behovet
av särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen. Det framhålles
därvid, att bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken i praktiken
knappast torde strikt följas av vattendomstolarna, ehuru de är utan inskränkning
tillämpliga i vattenmålen. Orsaken härtill är att söka i det förhållandet,
att rättegångsbalkens protokolleringsbestämmelser avfattats så
att de väl ansluter till balkens föreskrifter om rättegångsordningen i stort
medan de mindre väl passar för processen i vattenmålen, som i betydelsefulla
hänseenden företer avvikelser från rättegångsbalkens processystem.

Medan enligt rättegångsbalkens bestämmelser protokollen vid huvudförhandling
i princip endast skall utvisa förhandlingens gång i stort — därvid
bortses från protokollering av muntlig bevisning och rättens iakttagelser vid
syn — utgör protokollen vid vattendomstolarnas sammanträden som regel
mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll, vari bl. a. plägar antecknas
parternas utveckling av sin talan såväl i sakligt som — ehuru undantagsvis
men då i direkt strid med innehållet i 6 kap. 7 § rättegångsbalken_

i rättsligt hänseende. Denna utveckling anser utredningsmannen motiverad
av processmaterialets i många fall synnerligen vidlyftiga omfattning och
ovissheten om den tidpunkt när alla frågor kan upptagas till sakligt avgörande.
Rådande praxis anses därför som lämplig och t. o. in. oundviklig.
Med hänsyn härtill föreslår utredningsmannen sådan ändring i de för vattendomstolarna
gällande protokolleringsbestämmelserna, att dessa bringas
i överensstämmelse med praxis.

Remissyttranden

Utredningsmannens förslag till särskilda protokolleringsbestämmelser för
vattendomstolarna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissorgan.

Departementschefen

Utredningsmannen har föreslagit sådana ändringar i bestämmelserna, att
dessa bringas i närmare överensstämmelse med rådande praxis vid vat -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

tendomstolarna. Då det med hänsyn till vattenmålens beskaffenhet och förfarandet
i dessa mål tydligtvis är erforderligt att protokollen göres fullständigare
än i de vanliga rättegångsmålen, vill jag i princip tillstyrka förslaget,
som också allmänt biträtts vid remissbehandlingen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde de grundläggande protokolleringbestämmelserna
för vattendomstolarna böra intagas i vattenlagen. Det
bör sålunda i 11 kap. 72 § vattenlagen stadgas, att protokoll skall föras vid
vattendomstols sammanträde, vare sig detta hålles vid förhandling eller eljest.
Med hänsyn till det aktbildningssystem som tillämpas bör liksom hittills
gälla, att protokoll skall föras särskilt för varje mål och icke sammanhängande
för sammanträdesdag. Vidare bör meddelas bestämmelser om
rätt för vattenrättsdomaren att förordna om upptagning stenografiskt eller
på fonetisk väg såväl av utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig
som av sammanfattning av utsaga. Härjämte bör i lagrummet föreskrifter
intagas om utseende av stenograf och om hinder mot tjänstgöring såsom
protokollförare eller stenograf. Angående ed eller försäkran för sådan person
torde bestämmelserna i rättegångsbalken böra gälla (se 6 kap. 2 §
andra stycket och 9 § tredje stycket rättegångsbalken).

De nya bestämmelserna ill kap. 72 § vattenlagen blir närmast tillämpliga
å ansökningsmålen. På grund av hänvisningar i 81 och 92 §§ kommer
de emellertid att gälla i alla vattenmål vid vattendomstol.

Närmare föreskrifter om protokollföringen, däribland bestämmelser om
protokollens innehåll, torde böra utfärdas i särskild administrativ författning
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag.
Härigenom kommer alla bestämmelser om protokollföring vid vattendomstols
sammanträde med undantag av de nyss berörda bestämmelserna om
ed och försäkran att återfinnas i 11 kap. vattenlagen eller i nämnda administrativa
författning. II.

II. Dagbok och aktbildning m. m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om dagbok och aktbildning finns i 11 kap. 72 och 73 §§
vattenlagen. Enligt dessa bestämmelser åligger det vattenrättssekreterare att
svara för mål förteckningar och aktbildning. Det materiella innehållet i bej
stämmelserna ansluter sig nära till rättegångsbalkens föreskrifter om dagbok.

Utredningsmannen

De i vattenlagen upptagna bestämmelserna om skyldighet för vattenrättssekreterare
att svara för målförteckningar och aktbildning in. m. bör
enligt utredningsmannens mening utgå ur lagen. I övrigt innebär förslaget
att vissa grundläggande föreskrifter om dagbok och aktbildning införes i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

11 kap. 73 § och att kompletterande föreskrifter utfärdas i administrativ
ordning. Dessa senare föreskrifter ansluter sig till motsvarande bestämmelser
i protokollskungörelsen.

Remissyttranden

Bortsett från några detaljanmärkningar har de föreslagna ändringarna
i vattenlagen lämnats utan erinran.

Departementschefen

De jämkningar som av utredningsmannen föreslagits i fråga om vattenlagens
bestämmelser om aktbildning m. m. synes ej giva anledning till
erinran. Jag vill endast, med anledning av påpekande i ett remissyttrande,
förorda den ytterligare ändringen i bestämmelserna, att skyldighet att till
vattenöverdomstolen insända renoverat exemplar av akt skall inträda först
då målet avgjorts genom lagakraftägande dom. Kompletterande föreskrifter
om aktbildning m. m. torde såsom utredningsmannen föreslagit få meddelas
i administrativ ordning.

Vad nu förordats innebär ändringar i 10 kap. 8 § och 11 kap. 73 § vattenlagen
ävensom redaktionella jämkningar i 11 kap. 81 och 92 §§. Därjämte
upphäves de nuvarande bestämmelserna ill kap. 72 §; denna paragraf kommer
i stället att upptaga bestämmelser om protokollföring enligt vad som
anförts i föregående avdelning.

Vad angår övergångsförhållandena synes såsom utredningsmannen föreslagit
äldre lag böra tillämpas beträffande målförteckning i mål som anhängiggjorts
vid vattendomstolen före nya lagens ikraftträdande. I övrigt torde
emellertid de nya bestämmelserna kunna tillämpas i fråga om äldre mål. III.

III. Vissa domstolskostnader
Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 11 kap. 97 § vattenlagen gäller, att sökande i ansökningsmål och
kärande i stämningsmål ävensom klagande i besvärs- och underställningsmål,
den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats av hans besvär, är pliktiga
att förskjuta vissa domstolskostnader, bl. a. gottgörelse åt vattendomstolens
ledamöter och sekreterare för inställelse vid domstolens sammanträde,
där detta hålles vid syn å stället, eller vid undersökning enligt 11 kap.
45 § 2 mom., dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller ångbåtsstation,
som ligger närmast sammanträdesplatsen. Sökande i underställningsmål
kan också bli skyldig att förskjuta dylik kostnad. Huruvida kostnad,
som någon sålunda förpliktats att gälda, helt eller delvis skall gottgöras
honom av annan part, skall avgöras enligt de regler, som gäller beträffande
rättegångskostnader i vattenmål.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 är 1960

Vad sålunda är stadgat skall enligt 11 kap. 106 och 108 §§ med vissa modifikationer
tillämpas jämväl i mål vid vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I detta sammanhang torde få erinras om bestämmelserna ill kap. 95 och
96 §§ vattenlagen, enligt vilka sökande i vattenmål i vissa fall är skyldig att
erlägga viss avgift, s. k. vattendomstolsavgift, såsom bidrag till kostnaden
för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Avgiftsskyldighet inträder
då enligt vattenlagen medgivande lämnas till 1) byggande i vatten för
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2) vattenreglering; 3) torrläggningsföretag
som avses i 7 kap. vattenlagen; 4) företag enligt 8 kap. vilket
avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten jämväl
torrläggning av mark. Vidare skall avgift erläggas 5) då ändrade bestämmelser
rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna
ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall erläggas så snart beslutet
därom vunnit laga kraft.

Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår
byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas
i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som
beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för
den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts.
Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser
åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande
till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens
eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen, samtliga
till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande
av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall avgiften bestämmas
i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom
företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Om ändamålet
med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall avgift tilllika
utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om företag
enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom vinnes
båtnad genom marks torrläggning.

När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken
av viss vattenkraft, skall den, efter lagändring år 1954,1 utgå med tre kronor
för varje hästkraft. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft
eller efter båtnad som beredes mark, skall den erläggas med en och
en halv promille av värdeökningen eller båtnaden. Om avgift enligt dessa
grunder skulle uppgå till mindre belopp än femtio kronor, skall den ej erläggas.

I 11 kap. 96 § föreskrives att storleken av domstolsavgiften skall, enligt
de i 95 § stadgade grunderna, bestämmas av vattendomstolen eller, då fråga
är om företag, vartill medgivande lämnas vid syneförrättning enligt 10 kap.
vattenlagen, av synemännen. Bestämmelser om indrivningen av avgifterna

» Se prop. 1954:198; L»U24.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

har meddelats i kungörelsen den 2 oktober 1953 angående indrivningen och
användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.
Enligt denna kungörelse skall vattendomstolsavgifter inbetalas till länsstyrelsen
i det län, där företaget huvudsakligen utförts eller skall utföras.

Förslag om vattendomstolsavgift framlades ursprungligen i det av vattenrätts-
och dikning slag skommittéerna år 1910 avgivna betänkandet med förslag
till vattenlag. Såsom motivering för förslaget anförde kommittéerna, att
den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet medförde ökade
utgifter för statsverket och att det därför icke vore obilligt att av dem, som
för främjande av sina intressen tog den nya organisationen i anspråk, kräva
något bidrag till kostnaderna.1

Summan av de influtna vattendomstolsavgifterna har varierat betydligt under
olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande inflöt tämligen
små belopp. För budgetåren 1934/35—1938/39 var årsmedeltalet drygt 40 000
kronor och för budgetåren 1949/50—1953/54 drygt 107 000 kronor. Från
och med budgetåret 1954/55, vid vars ingång den förut omnämnda lagändringen
trädde i kraft, har influtit för 1954/55 178 500 kronor, för 1955/56
252 500 kronor, för 1956/57 725 500 kronor för 1957/58 501 900 kronor och
för 1958/59 408 400 kronor, eller i medeltal 413 400 kronor om året.

Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller till en början, att de nuvarande bestämmelserna
ill kap. 97 § vattenlagen visat sig mindre lämpliga såvitt avser
domstolspersonalens inställelsekostnader. Den fördelning av kostnaderna
mellan statsverket och parterna som därigenom blir nödvändig medför sålunda
en icke obetydlig arbetsbörda för domstolarnas personal. Uppsättandet
och granskningen av domstolarnas reseräkningar blir nämligen regelmässigt
tidsödande, vartill kommer att detta arbete på grund av sin stundom
invecklade natur måste anförtros kvalificerad personal.

Mot denna bakgrund skulle det ur vissa synpunkter framstå som ändamålsenligt,
om statsverket övertoge samtliga kostnader — såväl resekostnader
som traktamenten — vilka uppkommer för domstolspersonalens inställelser
vid sammanträden och undersökningar. Utredningsmannen har emellertid
icke ansett sig böra föreslå en sådan ordning. Därvid har han beaktat, att en
fördelning mellan statsverket och parterna av traktamentena är förhållandevis
lätt att utföra. Hänsyn har vidare tagits till att statsverkets kostnader
för vattendomstolarna därigenom skulle komma att ökas ej obetydligt, uppskattningsvis
med omkring 75 000 kronor om året. Enligt utredningsmannens
mening är det naturligtvis tänkbart att kompensera en sådan kostnadsökning
på andra vägar, exempelvis genom en höjning av vattendomstolsavgiften
eller genom en särskild schablonavgift, men lian har dock ej ansett
sig böra framlägga något sådant förslag.

Utredningsmannen har i stället funnit en sådan ordning böra övervägas,

1 1910 års bet., s. 477.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

som innebär att traktamentena liksom hittills skall gäldas av parterna, medan
resekostnaderna helt skall drabba statsverket. Härigenom skulle uppnås,
att vattendomstolarnas arbete med reseräkningarna skulle minska och även
i betydande utsträckning kunna övertas av mindre kvalficerad personal än
den som för närvarande svarar härför.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den nuvarande ordningen, enligt
vilken statsverket svarar för domstolspersonalens kostnader för järnvägs-
och ångbåtsresor, tillkommit för att ej i oskälig grad betunga dem
som vill eller måste anlita vattendomstolen.1 Trots den lättnad som parterna
därigenom vinner, kan likväl enligt utredningsmannens mening kostnaderna
för resor med andra samfärdsmedel som domstolspersonalen ofta måste
anlita för sin färd till förrättningsställena i många fall, särskilt i Norrland,
uppgå till så stora belopp, att de för främst mindre företag kan bli ganska
kännbara. Det måste även framstå som stötande att den, vars företag ligger
långt från en järnvägsstation, drabbas av betydande kostnader i förevarande
hänseende, medan i andra mål, som avser företag belägna intill en järnvägsstation,
sådana kostnader över huvud ej uppkommer.

Utredningsmannen föreslår alltså, att parterna i vattenmål skall befrias
från sin nuvarande skyldighet att bestrida domstolspersonalens kostnader
för resa till domstolssammanträde eller undersökning. Dessa kostnader bör
i stället i sin helhet ersättas av allmänna medel.

Remissyttranden

Utredningsmannens förslag avstyrkes av statskontoret.

Väg- och vattenbyggnadsstgretsen samt vattenöverdomstolen anser det väl
motiverat att låta domstolspersonalens inställelsekostnader helt utges av
och stanna å statsverket. Kammarkollegiet anser vägande skäl tala för att
statsverket skall övertaga domstolspersonalens resekostnader.

Departementschefen

Genom den begränsade reform, som nu förordats av utredningsmannen,
skulle otvivelaktigt värdefulla förenklingar vinnas och därjämte vissa rättvisekrav
tillgodoses, men det bör icke bortses från att även fördelningen mellan
statsverket och parterna av kostnaderna för traktamenten kan förorsaka
praktiska svårigheter. En avsevärd administrativ förenkling skulle vinnas
om det föreskrives, att såväl resekostnader som traktamenten helt skall
bestridas av statsmedel. Genom en sådan reform skulle emellertid staten
åsamkas betydande merkostnader för vattendomstolsorganisationen. Kostnadsökningen
kan uppskattas till omkring 100 000 kronor om året, varav
ungefär 75 000 kronor hänför sig till traktamenten och återstoden till resekostnader.
En förutsättning för reformen bör vara, att statsverket i någon
form kompenseras för denna kostnadsökning. Som en naturlig kompensalionsform
framstår en höjning av den ill kap. 95 § vattenlagen föreskrivna
vattendomstolsavgiften, som uttages av sökanden till belopp som står i

1 1910 års bet. s. 477.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

proportion till omfattningen av det företag varom fråga är. En viss uppräkning
av avgiften är motiverad jämväl med hänsyn till den penningvärdesförändring
som skett sedan 1954, då de nu gällande grunderna för avgiften
fastställdes. Jag vill förorda en höjning av avgiftens grundbelopp för
vunnen hästkraft från tre till fem kronor och en ändring av andelstalet för
avgiften i de fall, då den skall utgå i förhållande till ökning i värde å vattenkraft
eller efter båtnad, som beredes mark, från en och en halv till två promille.
En inom justitiedepartementet verkställd undersökning har visat att
en sådan höjning av avgiften kan beräknas medföra en ökning av de i medeltal
för år utgående avgiftsbeloppen med 200 000 å 250 000 kronor.

På grund av det anförda vill jag föreslå, att rese- och traktamentskostnaderna
för vattendomstolarnas personal helt överföres på statsverket samt att
ändring vidtages i grunderna för bestämmande av vattendomstolsavgift i
enlighet med vad jag förut angivit. För genomförande av dessa reformer påkallas
ändringar i 11 kap. 95 och 97 §§ vattenlagen.

Kostnader som uppkommer i vattenmål för vattenöverdomstolens och
högsta domstolens syn på stället ävensom för undersökning genom vattenöverdomstolens
tekniska ledamöter skall enligt gällande bestämmelser i princip
förskjutas av den som fullföljt talan. Domstolen kan dock i vissa fall bestämma
att sådan kostnad skall förskjutas av allmänna medel och gäldas
av statsverket. I samband med den omarbetning av de för vattendomstolarna
gällande bestämmelserna som jag nu förordat torde reglerna om rättegången
i vattenöverdomstolen och högsta domstolen lämpligen böra ändras
så, att statsverket alltid svarar för berörda syne- och undersökningskostnader.
It kap. 106 § bör ändras i enlighet härmed. Vad denna paragraf
stadgar angående rättegången i vattenöverdomstolen skall på grund av hänvisning
ill kap. 108 § i tillämpliga delar gälla i fråga om högsta domstolen. IV.

IV. Vissa ändringar i övrigt i vattenlagen m. m.

Under denna rubrik föreslås i propositionen vissa ändringar i vattenlagens
bestämmelser om sökandes rätt att utfå ett exemplar av erinringsskrifter
m. in., om vittneskallelser och om tillsättningen av vattenrättssekreterare.
Förslagen överensstämmer med vad utredningsmannen i dessa hänseenden
förordat.

Vidare upptages frågan om kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna.
Härom anföres följande.

Enligt föreskrift i stadgan den 25 maj 1945 angående tjänstgöringen vid
vattendomstolarna skall vid vattendomstol finnas kommissionär med åliggande
att tillhandagå med ingivande av handlingar samt med uttagande
och översändande av expeditioner och ingivna handlingar m. m. För flertalet
av de uppdrag som anförtros kommissionären äger denne åtnjuta arvode
med belopp som anges i stadgan.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960 19

Bestämmelser om kommission är sväsendet vid domsagorna återfinns i domsagostadgan
den It juni 1943 och i förordningen den 30 juni 1943 angående
kommissionärsavgift i domsagorna. Dessa bestämmelser överensstämmer i
stort med motsvarande föreskrifter för vattendomstolarna utom däri att i
domsagorna skall utgå kommissionärsavgift i stället för kommissionärsarvode.
Kommissionärsavgiften är, i motsats till kommissionärsarvodet, en stämpelavgift
och tillfaller alltså statsverket.

Frågan om kommissionärsväsendet vid domstolarna har varit föremål för
behandling inom 1951 års rättegångskommitté, som avgivit en den 13 oktober
1952 dagtecknad promemoria i ämnet. Däri har föreslagits, att kommissionärsfrågan
för domstolarnas del, liksom tidigare i fråga om statens förvaltande
myndigheter, skulle lösas enligt den s. k. serviceprincipen, varigenom
något behov av särskilda kommissionärer icke skulle finnas vid domstolarna.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla den särställning som kommissionärerna
vid vattendomstolarna numera intager i förhållande till domsagornas
kommissionärer. Härtill kommer att ett slopande av kommissionärsarvodet
vid vattendomstolarna är ägnat att underlätta organisatoriska
förändringar inom vattendomstolskanslierna. Oaktat frågan om kommissionärsväsendets
framtida utformning ännu icke erhållit sin slutliga lösning
— ställning till rättegångskommitténs förutnämnda förslag kan icke tagas
i detta sammanhang — bör därför, såsom föreslagits av utredningsmannen,
en reform i angiven riktning genomföras. Härför kräves riksdagens medverkan
i så måtto, att 1943 års förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna
bör kompletteras med stadgande, att förordningen skall vara tilllämplig
å vattendomstolarna. Därjämte erfordras en jämkning i 5 § förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Denna fråga
torde emellertid få anmälas i annat sammanhang.

Lagrådsbehandlingen

Över förslaget till lag om ändring i vattenlagen har yttrande avgivits av
lagrådet.

Lagrådet uttalade därvid följande.

Reglerna för protokolleringen vid vattendomstolarna böra icke avvika från
vad som gäller för de allmänna domstolarna i vidare mån än som måste
anses betingat av särskilda omständigheter. Med hänsyn till de vid vattendomstolarna
rådande arbetsförhållandena torde emellertid avgörande betänkligheter
icke möta mot de föreslagna särbestämmelserna, vilka genomgående
betecknats såsom nödvändiga eller önskvärda av de därav närmast
berörda. Från denna utgångspunkt saknas anledning framställa erinran mot
förslaget att särskilda bestämmelser om protokollering upptagas i vattenlagen.

Vad angår avfattningen av It kap. 72 § vattenlagen må anmärkas, att den
tilltänkta protokollskungörelsen för vattendomstolarna skall innehålla när -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

mare föreskrifter ej blott om protokoll utan även om vad som upptagits enligt
andra stycket. Sista stycket i paragrafen bör därför kompletteras med en
hänvisning härtill.

En av lagrådets ledamöter, justitierådet Söderlund, fann utredningsmannens
förslag till ändringar i fråga om reglerna för protokollföring vid vattendomstolarna
icke böra genomföras och anförde därvid bl. a. följande.

Protokollets uppgift är en helt annan nu än enligt den äldre rättegångsordningen.
Domen skall ej längre grundas på protokollet utan på en muntlig
förhandling. På grund därav måste domen ges ett så fullständigt innehåll
att den kan läsas och förstås utan tillgång till protokoll och andra handlingar.
Dessa grundsatser om förhållandet mellan huvudförhandling och
protokoll ha vid den nya rättegångsordningens genomförande tillmätts den
allra största betydelse och ansetts böra tillämpas beträffande underdomstolarna
över lag.

Förslaget om att fullständiga förhandlingsprotokoll skola få föras och att
för detta ändamål avsevärt förlängd tid skall medgivas för protokollets färdigställande
inger farhågor för att arbetet med domens avfattande kan komma
att anstå i avbidan på protokollets uppsättande. Detta står i bestämd
strid med det ovan utvecklade och kunde medföra olägenheter av skilda
slag. Måhända ligger bakom förslaget den tanken, att protokollet såsom under
den äldre rättegångsordningen skulle få ses som ett komplement till domen,
vilken därför kunde ges en enklare avfattning (jfr Löwing, De stora
kraftutbyggnadsmålens behandling, 4:e uppl. 1956, s. 118; stencil). Även
detta står emellertid i strid med det förut anförda, låt vara att i vattenmål
säkerligen åtskilliga praktiska anordningar, såsom användande av bilagor
till domen, kunna användas i förenklande syfte.

Ett sakligt starkare skäl för att fullständiga förhandlingsprotokoll finge
föras kunde vara den ofta långa tid som åtgår för huvudförhandlingar i vattenmål
av särskilt vidlyftig beskaffenhet och den mångfald frågor som därvid
underställes domstolens prövning. Man måste emellertid fråga varför
ej dessa svårigheter skulle kunna bemästras på liknande sätt som vid andra
domstolar. Även där är domaren ofta för domens avfattning beroende av
gjorda minnesanteckningar från huvudförhandlingen, och hinder torde
knappast föreligga att dessa vid behov ersättas av särskilt för domstolens
räkning verkställd upptagning medelst stenografi eller på fonetisk väg (jfr
Gärde m. fl., Kommentar till rättegångsbalken s. 60, processnämndens
handbok, Underrättsförfarandet, s. 52, samt Knut Elliot i Svensk juristtidning
1958 s. 569).

Det har uppgivits och i yttrandena bekräftats, att fullständiga protokoll
skulle vara önskvärda för att myndigheter och företag skulle kunna taga del
av förhandlingarna utan att behöva inställa sig eller vara hänvisade till rapporter
från personer, som för deras räkning närvarit vid förhandlingarna.
Emellertid måste ifrågasättas, om ett intresse av detta slag bör få inverka,
då för dess tillgodoseende skulle krävas avsteg från grundsatser, som tillmätts
en så avgörande betydelse för processens anordnande.

Utskottet

De föreslagna bestämmelserna om protokollföringen vid vattendomstolarna
innebär ett avsteg från vissa av de principer som ligger till grund för
rättegångsbalkens allmänna bestämmelser i samma ämne. Med hänsyn till
den särpräglade beskaffenheten av vattenmålen anser utskottet dock att

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

detta avsteg är befogat. I anledning av de betänkligheter som framförts från
en ledamot av lagrådet vill utskottet dock uttala, att utskottet förutsätter
att de nya reglerna om protokollföring icke tillämpas på ett sådant sätt att i
verkligheten en återgång sker till det system som rådde före införandet av
nya rättegångsbalken.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda förslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 15 mars 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym*, Göran Karlsson,
Georg Carlsson, Kristiansson*, Ebbe Ohlsson och Alexander son*;

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman*, fru Torbrink, herrar
Andersson i Ryggestad*, Persson i Tandö, Stiernstedt, Grebäck och Turesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

000488 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag