Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition
angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels
ock motioner som väckts i anledning av propositionen.
Genom en den 15 januari 1954 dagtecknad proposition nr 57, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att med bifall till under
särskilda punkter upptagna förslag medgiva,
1. att till ärkebiskopen må från och med den 1 juli 1954 tills vidare ur
kyrkofonden utgå biträdesersättning, som avses i 29 § 7 mom. prästlönereglementet,
med högst 8 500 kronor för år;
2. att från och med den 1 juli 1954 tills vidare enahanda bidrag ur
kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande av vissa av diakonistyrelsens
sekreterare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande även må utgå till avlönande
av en hos diakonistyrelsen anställd gymnasistsekreterare;
3. att enligt Kungl. Maj:ts beprövande bidrag ur kyrkofonden må från
och med den 1 juli 1954 tills vidare utgå till avlöningen av föreståndarna
för diakonianstalterna, lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission
med ett årligt belopp av 2 000 kronor för var och en av nämnda
befattningshavare;
4. att Ulrika Eleonora svenska församling i London befrias från skyldigheten
att för åren 1952—1954 till kyrkofonden inbetala det årliga belopp
av 660 pund sterling, varmed församlingen eljest har att bidraga till
den ur kyrkofonden utgående avlöningen till församlingens kyrkoherde;
samt
•
5. att det jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond tills vidare
med högst 50 000 kronor för budgetår utgående anslaget till extra utgifter
må för budgetåret 1954/55 tillfälligt höjas med 20 000 kronor för beviljande
av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsförbundets
svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till förbundet.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta, likalydande motioner, nämligen nr 395
1 — Dihang till riksdagens ''protokoll 195/t- 9 samt. 3 avd. Nr G.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
i första kammaren av herr Thun, Edvin, och nr 505 i andra kammaren av
fru Eriksson i Stockholm m. fl.
I motionerna hemställes »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
om avlönings- och resebidrag ur kyrkofonden till en gymnasistsekreterare».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna åberopat
för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Sedan år 1937 har bidrag ur kyrkofonden utgått till avlönande av fyra
hos diakonistyrelsen anställda sekreterare, nämligen församlingssekreteraren,
förste och andre ungdomssekreterama samt skol- och seminaristsekreteraren.
Genom beslut av 1953 års riksdag (prop. 1953: 96 s. 12 ff och rskr.
181) har från och med innevarande budgetår genomförts en viss ändring
av grunderna för avlöningsbidragets beräkning. Enligt nämnda beslut må
från och med den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande,
bidrag ur kyrkofonden utgå till avlönande av angivna sekreterare med ett
årligt belopp, som dels motsvarar halva årslönen för fyra stiftsadjunkter
enligt lägsta löneklass i för Stockholm gällande dyrort dels innefattar ett
skäligt bidrag till sekreterarnas resor (tills vidare 5 000 kronor eller 1 250
kronor per sekreterare).
I skrivelse den 2 november 1953 har diakonistyrelsen hemställt, att enahanda
bidrag, som nu utgår till avlönande av förutnämnda sekreterare,
måtte från och med den 1 juli 1954 tills vidare ävenledes utgå till täckande
av löne- och resekostnaderna för två eller, om detta ej kan beviljas, en
gymnasistsekreterare hos styrelsen. Till stöd för sin hemställan har diakonistyrelsen
anfört i huvudsak följande.
Diakonistyrelsen har hos sig anställda, förutom de sekreterare till vilkas
avlönande bidrag nu utgår och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna,
ytterligare sju prästerliga sekreterare, nämligen direktorn, en socialsekreterare,
en folkbildningssekreterare, två söndagsskolsekreterare, en scoutsekreterare
och en gymnasistsekreterare. Den anställde gymnasistsekreteraren
har en uppgift, som på gymnasiernas område svarar emot skol- och seminaristsekreterarens
uppgift beträffande seminarierna. Enligt sin rapport för
1952 använde gymnasistsekreteraren för läroverksbesök 92 dagar, för gymnasistmöten
och gymnasistdagar 60 dagar och för konferenser och sammanträden
74 dagar. Därunder höll han 47 morgonböner, 39 lektionsföredrag,
43 andra föredrag, 13 lektioner och dessutom betraktelser och bibelstudier,
meditationer in. m.
Till följd av det stora och ständigt ökade antalet gymnasier i landet medhinner
gymnasistsekreteraren på inget sätt sin uppgift såsom önskvärt vore,
och hos diakonistyrelsen har gjorts framställning om anställande av ytterligare
en gymnasistsekreterare. Styrelsen har dock redan, trots bidrag från
Sveriges kristliga gymnasiströrelse, svårigheter att få medel att avlöna den
redan anställde gymnasistsekreteraren.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
Över diakonistyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarkollegiet, statskontoret och skolöverstyrelsen.
Kammarkollegiet har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.
Av vad som anförts i diakonistyrelsens förevarande framställning samt i
styrelsens berättelse till 1953 års kyrkomöte (sid. 6) rörande den verksamhet,
som bedrives av gymnasistsekreteraren, synes framgå, att denne sekreterare
fyller en uppgift, som icke kan anses vara mindre betydelsefull från
kyrklig synpunkt än den uppgift, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren.
Beträffande nu utgående bidrag till diakonistyrelsen har kollegiet i tidigare
avgivna utlåtanden framhållit, att bidragets åtnjutande borde vara
beroende av en prövning, huruvida styrelsen i anseende till inkomster och
utgifter samt ekonomisk ställning i övrigt kunde anses vara i behov av
bidraget. Motsvarande synpunkter torde böra anläggas, då fråga nu är
om bidrag till avlönande av ytterligare en eller två sekreterare (gymnasistsekreterare).
Vidkommande styrelsens ekonomiska förhållanden framgår av förutnämnda
berättelse till kyrkomötet, att räkenskaperna för åren 1951 och
1952 visat underskott med respektive 55 552 kronor 26 öre och 4 204 kronor
85 öre. Det stora underskottet 1951 torde emellertid till större delen
ha berott på de betydande avskrivningar, vilka — enligt vad som under
hand inhämtats från diakonistyrelsen — verkställts i samband med viss
omläggning av bokföringen för vinnande av större överskådlighet och
mera rationella grunder för denna bokföring och vilka förty varit av formell
natur. Men räkenskaperna har för år 1951 även visat ett icke ringa
faktiskt underskott.
Om styrelsens ekonomi beträffande åren 1951 och 1952 har i berättelsen
till kyrkomötet (sid. 16) anförts:
»7. Styrelsens ekonomi inger vissa bekymmer. Räkenskaperna för periodens
båda år visa underskott. Detta underskott skulle varit avsevärt större
om de pensionsfondsavsättningar gjorts, som styrelsen anser nödvändiga
med hänsyn till förpliktelserna mot de anställda. I syfte att förbättra den
ekonomiska situationen har styrelsen dels tillsatt en besparingskommitté,
dels utsänt en vädjan om en Olavus Petri-gåva till styrelsens verksamhet.
Såväl kommitténs arbete som insamlingen pågår vid här redovisade periods
slut.»
Styrelsens utgifter för år 1952 (620 114 kronor 13 öre) visar en betydande
stegring jämfört med utgifterna för år 1951 (393 103 kronor 31 öre) samt
utgifterna för åren 1948, 1949 och 1950 (respektive 267 124 kronor 76 öre,
313 329 kronor 33 öre samt 278 895 kronor 72 öre). Detta har, enligt vad
som under hand inhämtats, huvudsakligen — nämligen såvitt angår ett
belopp av cirka 160 000 kronor — berott på ökning av lönerna till styrelsens
befattningshavare, vilka löner utgå i anslutning till de bestämmelser
som gäller för statens tjänstemän, ävensom på inrättandet av vissa nya
tjänster. För täckande av de ökade utgifterna har bland annat måst tagas
i anspråk en del medel av engångsnatur, såsom exempelvis 120 000 kronor
ur Olavus Petri-gåvan samt hela Levvinska testamentsfonden å 102 330
kronor 33 öre. Styrelsens ekonomiska ställning synes därför, såsom framhållits
i berättelsen, vara ägnad att ingiva bekymmer, och det torde vara
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
av synnerlig vikt, att alla möjligheter till besparing och rationalisering tillvaratages.
fc" H*tl
På grund av vad sålunda anförts rörande dels behovet av gymnasistsekreterare
dels ock diakonistyrelsens ekonomiska förhållanden har kollegiet
— under förutsättning att förut antydda åtgärder med avseende å styrelsens
ekonomi vidtagas — icke något att erinra emot att till avlönande av en
gymnasistsekreterare hos styrelsen utgår bidrag ur kyrkofonden efter de
grunder, styrelsen angivit, d. v. s. med belopp motsvarande halva avlöningskostnaden
för en stiftsadjunkt i Stockholm jämte resekostnadsersättning
med 1 250 kronor. Hela bidraget till denne sekreterare skulle sålunda bliva
(8 232 + 1 250 —) 9 482 kronor.
Statskontoret har i ärendet anfört huvudsakligen följande.
Av vad som tidigare förekommit rörande anvisande av bidrag till avlönande
av vissa sekreterare hos diakonistyrelsen framgår, att bidrag till
diakonistyrelsen ur kyrkofonden avsetts utgå endast i den mån sekreterarnas
verksamhet är likartad med den, som utövas av församlingspräster
eller stiftsadjunkter samt att vid fastställande av omfattningen av detta
slag av verksamhet, densamma ansetts motsvara hälften av fyra sekreterares
arbetstid. En ökning av bidraget till styrelsen synes med denna
utgångspunkt endast böra ifrågakomma, därest sekreterarnas prästerliga
arbetsuppgifter vidgats. Något stöd för att så varit fallet kan icke inhämtas
av handlingarna i ärendet. Erinras må, att enligt vad statskontoret
under hand erfarit inom diakonistyrelsen nyligen tillsatts en kommitté som
fått i uppdrag att utreda diakonistyrelsens organisationsproblem. Resultatet
av denna utredning synes böra inväntas, innan storleken av bidragen
till styrelsen tages under omprövning. Det synes även — med hänsyn till
den oerhörda ökning av utgifterna som ägt rum under senare år — böra
framhållas, att den nuvarande organisationen icke synes ha uppbyggts med
tillräckligt beaktande av förutsättningarna på längre sikt för verksamhetens
finansiering. Ämbetsverket förutsätter därför, att den utredning,
som nu pågår, icke kan undgå att fixera den ekonomiska ram, inom vilken
styrelsens organisation i framtiden bör hållas. Med hänsyn till vad sålunda
anförts anser sig statskontoret icke nu kunna tillstyrka, att diakonistyrelsen
ur kyrkofonden erhåller ökat bidrag för verksamheten.
Skolöverstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till
diakonistyrelsens framställning.
Departementschefen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Persson, har i propositionen under ifrågavarande punkt anfört följande:
»Vid tillkomsten av nu gällande kyrkofondslag år 1932 gavs åt lagens
6 § en sådan lydelse, att Kungl. Maj:t skulle med stöd av densamma kunna
bevilja bidrag ur kyrkofonden till avlönande av vissa hos diakonistyrelsen
anställda sekreterare. Anledningen härtill var, att ifrågavarande sekreterares
prästerliga verksamhet ansågs på ett lyckligt sätt supplera församlingsprästernas
samt stifts- och kontraktsadjunkternas arbete. Då nyss
avsett avlöningsbidrag första gången beviljades åt diakonistyrelsen, beräk
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
nades detta med utgående från att fyra av diakonistyrelsens sekreterare
— nämligen församlingssekreteraren, förste och andre ungdomssekreterarna
samt skol- och seminaristsekreteraren — under hälften av sin arbetstid
fullgjorde arbetsuppgifter likartade med dem, som ankommer på församlingspräster
samt stifts- och kontraktsadjunkter. Nämnda utgångspunkt
bibehölls vid den ändring av grunderna för avlöningsbidragets beräkning,
som genomförts från och med innevarande budgetår och för vilken jag
redogjort i det föregående.
Diakonistyrelsen har till stöd för sin framställning om motsvarande avlöningsbidrag
till styrelsens gymnasistsekreterare åberopat, att den — från
och med den 1 januari 1951 — anställde gymnasistsekreterarens verksamhet
med avseende å gymnasieungdomen svarar mot skol- och seminaristsekreterarens
beträffande eleverna i seminarierna.
Såsom kammarkollegiet framhållit torde gymnasistsekreteraren fylla en
uppgift, som icke kan anses mindre betydelsefull från kyrklig synpunkt än
den, som ankommer på skol- och seminaristsekreteraren. I motsats till
statskontoret anser jag det väl förenligt med hittills tillämpade grundsatser
för beviljande av avlöningsbidrag till diakonistyrelsen att även medgiva
dylikt bidrag till avlönande av styrelsens gymnasistsekreterare. Att till
skol- och seminaristsekreteraren överföra de på gymnasistsekreteraren nu
ankommande arbetsuppgifterna torde på grund av det stora antalet gymnasier
icke vara möjligt. Med hänsyn till det anförda och då diakonistyrelsen
— såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen — är i stort behov av
ekonomiskt stöd anser jag mig böra tillstyrka, att från och med den 1 juli
1954 tills vidare enahanda bidrag ur kyrkofonden, som nu må utgå till avlönande
av vissa av diakonistyrelsens sekreterare, enligt Kungl. Maj:ts beprövande
även må utgå till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd
gymnasistsekreterare.»
Till stöd för det ovan under punkt 3 upptagna förslaget om bidrag ur
kyrkofonden till avlöningen av föreståndarna för diakonianstalterna, lekmannaskolan
i Sigtuna och Stockholms stadsmission med ett årligt belopp
av 2 000 kronor för var och en av nämnda befattningshavare har departementschefen
i propositionen anfört bland annat följande.
Sedan Kungl. Maj:t i skrivelse till 1953 års kyrkomöte begärt kyrkomötets
yttrande i fråga om upphävande av lagen den 28 juni 1935 (nr 445)
om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens
tjänst, hade kyrkomötet i skrivelse den 9 oktober 1953, nr 40, bland
annat hemställt om åtgärder, varigenom huvudmännen till de i emeritilönelagen
avsedda prästmännen finge kompensation ur kyrkofonden för de avgifter
huvudmännen efter ett upphävande av nämnda lag hade att erlägga
för pensionering av sagda prästmän genom statens pensionsanstalt.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
Vidare hade kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1953,
nr 11, anhållit dels att diakonianstalterna måtte erhålla anslag ur kyrkofonden
till avlöning och pensionering av de vid anstalterna anställda prästerna
dels ock att hela frågan om diakoniens infogande i kyrkans organisation
snarast möjligt måtte utredas.
Departementschefen hade den uppfattningen, att såväl sistnämnda båda
frågor som frågan om bidrag ur kyrkofonden till huvudmännen till de i
emeritilönelagen avsedda prästmännen, såvitt avsåge pensioneringen av
föreståndarna för diakonianstalterna, lämpligen borde prövas i ett sammanhang.
En förberedande utredning rörande diakoniens inorganisering i
svenska kyrkan och vad i övrigt förekommit vid frågans behandling å kyrkomötet
hade emellertid givit vid handen, att den fortsatta prövningen av
berörda fråga kunde komma att bli tidsödande. Med hänsyn härtill och då
diakonianstalterna för närvarande vore i påtagligt behov av ekonomisk
hjälp, ville departementschefen icke motsätta sig att diakonianstalterna i
anslutning till upphävandet av emeritilönelagen erhölle ett begränsat understöd
ur kyrkofonden. Detta understöd borde emellertid av bland annat
tekniska skäl icke avvägas så att det finge karaktären av ett slags kompensation
för bortfallet av den avgiftsfria tjänstepensionering av anstaltsföreståndarna,
som emeritilönelagen innebure. I stället förordade departementschefen,
att understödet finge formen av ett årligt bidrag till föreståndarnas
avlöning, vilket bidrag skäligen borde avvägas till 2 000 kronor för var och
en av dem. Samma bidrag borde även utgå till avlöningen av föreståndarna
för lekmannaskolan i Sigtuna och Stockholms stadsmission, vilka inrättningar
vid emeritilönelagens tillkomst likställts med diakonianstalterna.
Däremot syntes det departementschefen icke föreligga tillräckliga skäl för
att utsträcka ifrågavarande understöd ur kyrkofonden till att avse jämväl
de i emeritilönelagen inbegripna tjänstinnehavarna i de centrala kyrkliga
styrelserna (diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelserna).
Utskottet har inhämtat, att sistnämnda styrelser erhåller medel till sin
verksamhet genom bland annat årliga rikskollekter, uppgående till betydande
belopp, samt att årliga bidrag ur kyrkofonden i annan ordning utgår
till avlönande av vissa befattningshavare hos diakonistyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen.
Utskottet.
Vad i propositionen under punkterna 1 och 3—5 anförts föranleder icke
någon utskottets erinran.
Under punkt 2 i propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva bidrag
ur kyrkofonden till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd
gymnasistsekreterare.
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
I motionerna I: 395 och II: 505 yrkas avslag å propositionen i denna del.
Motionärerna anför såsom skäl för detta yrkande i första hand att enligt
de grunder, som hittills tillämpats för bidrag ur kyrkofonden till avlönande
av sekreterare hos diakonistyrelsen, det syntes svårt att låta kyrkofondsmedel
utgå till gymnasistsekreterarens lön. Vidare ifrågasättes i motionerna
behovet och lämpligheten av en på gymnasierna inriktad verksamhet från
diakonistyrelsens sida. I sistnämnda hänseende uttalas betänkligheter mot
denna verksamhets inverkan på undervisningen i gymnasierna. Slutligen
åberopar motionärerna såsom grund för avslagsyrkandet diakonistyrelsens
ovan berörda uppgifter om sin ekonomi samt vad kammarkollegiet och
statskontoret i sina yttranden anfört i anledning därav.
Av den redogörelse som diakonistyrelsen lämnat om gymnasistsekreterarens
verksamhet framgår, att denna till sin art nära överensstämmer med
de uppgifter inom ungdomsvården, vilka speciellt åvilar stiftsadjunkterna.
Utskottet finner därför motionärernas förstahandsinvändning icke befogad.
Enligt vad utskottet inhämtat, har Sveriges kristliga gymnasiströrelse
haft en gymnasistsekreterare anställd och ensam svarat för dennes lön under
tiden från början av detta århundrade till 1951, då diakonistyrelsen
övertog ansvaret för gymnasistsekreterarens verksamhet och de ekonomiska
förpliktelserna i samband därmed. Gymnasiströrelsen har dock även därefter
lämnat bidrag till sekreterarens lön. Det förhållandet att befattningen
således ursprungligen tillkommit på enskilt initiativ och under en lång följd
av år vidmakthållits med tillhjälp av medel, anskaffade på enskild väg, tyder
enligt utskottets mening på att gymnasistsekreterarens arbete fyllt ett
behov. Diakonistyrelsens ovan återgivna uppgifter om verksamhetens nuvarande
omfattning ger likaledes belägg härför. Då utskottet förutsätter,
att denna verksamhet bedrives så, att den icke inverkar störande på undervisningen
i gymnasierna, anser utskottet icke heller motionärernas nu avhandlade
skäl för avslagsyrkandet bärande.
D äremot inger upplysningarna om diakonistyrelsens ekonomi utskottet
större betänkligheter. Det förefaller som om styrelsen icke tillräckligt beaktat
nödvändigheten av att begränsa sin verksamhet efter vad styrelsens
ekonomiska resurser medger. Utskottet anser i likhet med statskontoret det
ofrånkomligt, att den ekonomiska ram, inom vilken styrelsens organisation
måste hållas, fastställes. Skäl talar onekligen för statskontorets och motionärernas
ståndpunkt att avvakta resultatet av den av styrelsen enligt uppgift
igångsatta utredningen rörande styrelsens ekonomi och organisation,
innan ifrågavarande bidrag beviljas. Utskottet har emellertid med hänsyn
till den långa tid under vilken gymnasistsekreteraren varit i verksamhet
och till diakonistyrelsens akuta behov av ekonomiskt stöd icke velat motsätta
sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får sålunda med avstyrkande av motionerna tillstyrka bifall
til! propositionen på denna punkt.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 395 och
II: 505, bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 23 februari 1954.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl1 *, Grym, Ivar Nilzon,
Jansson i Hällefors, Ebbe Ohlsson, Herbert Hermansson, Lindgren2 och
William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo1 *, Johansson i
Torp2, von Seth1 *, Nyberg och Andersson i Dunker2 *, fru Torbrink, herrar
Persson i Appuna och Andersson i Ryggestad, fru Boman2 samt herrar
Nestrup1 * och Jansson i Benestad1 *.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
*) Endast såvitt avser punkterna 1 och 2 i propositionen.
s) » » » » 3—5 > »
Reservation
av herr Persson i Appuna, som ansett
dels att utskottets utlåtande, såvitt avser punkt 2 i propositionen, bort
ha följande lydelse:
»Under punkt 2 i propositionen föreslås, att riksdagen skall medgiva bidrag
ur kyrkofonden till avlönande av en hos diakonistyrelsen anställd
gymnasistsekreterare.
De grunder som hittills tillämpats vid beviljande av bidrag ur kyrkofonden
till avlönande av fyra hos diakonistyrelsen anställda sekreterare har
varit, att dessa sekreterares verksamhet är likartad med den, som utövas
av församlingspräster eller stiftsadjunkter, samt att av sekreterarnas arbetstid
hälften ansetts omfatta verksamhet av sådant slag. En ökning av
bidraget till styrelsen synes med denna utgångspunkt utskottet ej motiverad.
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
Det kan vidare, såsom i motionerna I: 395 och II: 505 framhålles, synas
betänkligt ’att överlåta en del av kristendomslektionema i gymnasiet —
med den starkt begränsade tiden för ämnet — på yngre teologer från diakonistyrelsen’.
Det bör också påpekas, att denna sekreterares medverkan i
morgonbönerna måste få mycket liten betydelse, om han skall dela upp sin
tid på landets alla gymnasier.
Redan av den anledningen att diakonistyrelsens ekonomi, som framhållits
i styrelsens berättelse till 1953 års kyrkomöte, visar underskott samt att
förpliktelserna mot de anställda inte kunnat uppfyllas, synes det utskottet
ej tillrådligt att binda sig för nya tjänster.
Utskottet anser i likhet med statskontoret det ofrånkomligt, att den ekonomiska
ram, inom vilken styrelsens organisation måste hållas, fastställes.
Skäl talar enligt utskottets uppfattning för att avvakta resultatet av den
av styrelsen enligt uppgift igångsatta utredningen rörande styrelsens ekonomi
och organisation innan ifrågavarande anslag beviljas.»
dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 395 och II: 505
måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag under punkt 2 i förevarande
proposition.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 190b
9 samt. 3 avd. Nr 6.