Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 (Utlåtande 1961:L3u5 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Nr 5

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändring i vattenlagen, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 december 1960 dagtecknad proposition, nr 13 år 1961,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3, 9, 12, 14, 20, 31 och 36 §§, 6 kap. 26 §,
7 kap. 5 och 39 §§, 11 kap. 106 § samt 13 kap. 8 och 11 §§ vattenlagen den
28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ej må

Skulle byggande i vatten hava till
följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder, eller
att större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle,
måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas, eller att
odlad jord till en efter ortsförhållandena
betydande omfattning sättes
under vatten eller eljest väsentligt
skadas, eller att fiskerinäring av
större betydenhet lider väsentligt förfång,
må byggnaden, ändå att nyttan
uppgår till värde, som ovan sagts, ic -

9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till
följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder, eller
att större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle,
måste nedläggas eller dess drift väsentligt
minskas, eller att odlad jord
till en efter ortsförhållandena betydande
omfattning sättes under vatten
eller eljest väsentligt skadas, eller att
fiskeri- eller annan näring av större
betydenhet lider väsentligt förfång,
eller att befolkningen eljest får sina
levnadsförhållanden väsentligt för -

2 KAP.
3 §.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 14 och 20 §§ SFS 1952: 235, beträffande 6 kap. 26 §
1954:124, beträffande 7 kap. 5 och 39 §§ 1920:459, beträffande 11 kap. 106 § 1960: 304 samt
beträffande 13 kap. 8 och 11 §§ 1956: 581.
t Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

ke ske. Lag samma vare, där genom
byggande i vatten skulle förorsakas
sådan bestående ändring av naturförhållandena,
varigenom väsentligt
minskad trevnad för närboende eller
betydande förlust för landets djureller
växtvärld är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av
synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt, må Konungen, ändå
att hinder mot byggnaden skulle möta
av vad i första och andra styckena
sägs, efter hemställan av vattendomstolen
på sätt i 20 § 2 mom.
stadgas, lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande-------

(Föreslagen lydelse)

sämrade, må byggnaden, ändå att
nyttan uppgår till värde, som ovan
sagts, icke ske. Lag samma vare,
där genom byggande i vatten skulle
förorsakas sådan bestående ändring
av naturförhållandena, varigenom väsentligt
minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust från
naturskyddssynpunkt är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av
synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt, må Konungen, ändå att
hinder mot byggnaden skulle möta
av vad i första och andra styckena
sägs, efter hemställan av vattendomstolen
på sätt i 20 § 3 mom. stadgas,
lämna medgivande till byggnaden.

--------finnes stadgat.

Kronan, kommun eller hushållningssällskap
äge rätt att i eller invid
vattendrag, där till följd av naturförhållandena
eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras,
för fiskens framkomst anordna
särskild fiskväg eller eljest vidtaga
anstalter för fiskets befrämjande
ävensom taga i anspråk det vatten,
som för ändamålet erfordras. Beträffande
företag, som nu nämnts, gällc
vad angående byggande i vatten i denna
lag finnes föreskrivet; dock utgöre
bestämmelserna i 3 § första stycket
icke hinder för sådant företag, där ej
genom detsamma synnerligt men tillskyndas
den, som äger råda över
vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om utvidgande
eller förbättrande av befintlig

Kronan, kommun eller hushållningssällskap
äge rätt att i eller invid
vattendrag, där till följd av naturförhållandena
eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras,
för fiskens framkomst anordna
särskild fiskväg eller eljest vidtaga
anstalter för fiskets befrämjande
ävensom taga i anspråk det vatten,
som för ändamålet erfordras. Vad nu
sagts skall jämväl gälla i fråga om
utvidgande eller förbättrande av befintlig
fiskväg eller annan anordning
till fiskets befrämjande.

Kronan eller kommun äge ock rätt
att i eller invid vattenområde vidtaga
åtgärd som är önskvärd från naturskydds-
eller hälsosynpunkt samt taga
i anspråk för sådant ändamål erforderligt
vatten.

Beträffande företag, som avses i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

fiskväg eller annan anordning till fiskets
befrämjande.

(Föreslagen lydelse)

första eller andra stycket, skola tilllämpas
bestämmelserna i denna lag
angående byggande i vatten; dock
gälle i stället för vad i 3 § första stycket
stadgas om hinder mot byggande,
att företaget ej må utföras, om det
medför skada eller olägenhet, som
står i missförhållande till nyttan.

Ej må-----------

Är naturminnesmärke ej i laga
ordning fridlyst, böra likväl till bevarande
därav vid byggande i vatten
vidtagas sådana anordningar, som
utan att för företaget medföra kostnader
av betydenhet må anses för ändamålet
lämpliga.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande
av vatten, att å annan tillhörig
fastighet lägges damm, vall eller
väg eller ledning för vattnet eller
ock verkställes grävning, sprängning
eller annan åtgärd till strömbäddens
reglerande eller till förebyggande eller
minskande av skada, vare fastighetens
ägare pliktig att tåla sådant
intrång mot ersättning, som i 9 kap.
skils. Samma lag vare, där det för
utförande av byggnad för vattnets
tillgodogörande och därmed förenade
anläggningar eller eljest av åtgärd,
som ovan nämnts, prövas nödigt,
att annans mark tillfälligt tages
i anspråk för arbetarbostäder eller
andra byggnader, väg, upplagsplats,

§•

----—. — _ —- — mån förnärmas.

Är område eller naturföremål av
betydelse för kännedomen om landets
natur eller genom sin skönhet, egenart
eller eljest av märklig beskaffenhet,
böra, ändå att det ej blivit i laga
ordning fridlyst såsom naturminne,
till bevarande därav vid byggande i
vatten vidtagas sådana anordningar,
som utan att för företaget medföra
oskälig kostnad må anses för ändamålet
lämpliga.

§•

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande
av vatten eller för åtgärd
som avses i 9 §, att å annan tillhörig
fastighet lägges damm, vall eller väg
eller ledning för vattnet eller ock
verkställes grävning, sprängning eller
annan åtgärd till strömbäddens
reglerande eller till förebyggande eller
minskande av skada, vare fastighetens
ägare pliktig att tåla sådant intrång
mot ersättning, som i 9 kap.
skils. Samma lag vare, där det för utförande
av byggnad för vattnets tillgodogörande
och därmed förenade
anläggningar eller eljest av åtgärd,
som ovan nämnts, prövas nödigt, att
annans mark tillfälligt tages i anspråk
för arbetarbostäder eller andra

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt byggnader, väg, upplagsplats, arbetsätt
över annans mark framdraga led- maskiner eller dylikt. Om rätt att
ning för vatten till husbehovsför- över annans mark framdraga ledbrukning
gälle vad särskilt är stad- ning för vatten till husbehovsför -

gat. brukning gälle vad särskilt är stad gat.

Där vid — —-----------motsvarande tillämpning.

Erfordras till-------------finnes föreskrivet.

1 mom. Ej må-------

Äro i----------

Tarvas till —-------

Där någon---------

2 mom. Finner vattendomstolen
vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad
byggnad, mot vilken hinder
skulle möta av bestämmelserna i 3 §
första och andra styckena, med hänsyn
till stadgandet i tredje stycket i
samma § ändock böra tillåtas, skall
frågan därom av domstolen hemställas
Konungens avgörande.

§•

— —---byggnaden förnärmas.

--------vattnets lopp.

----------av arbetet.

-------- sådan prövning.

2 mom. När enligt 1 mom. byggande
i vatten ej må ske utan föregången
prövning, varigenom medgivande
till arbetet erhållits, må dessförinnan
ej heller annat arbete av
större omfattning påbörjas å anläggningen.

3 mom. Finner vattendomstolen
vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad
byggnad, mot vilken hinder
skulle möta av bestämmelserna i 3 §
första och andra styckena, med hänsyn
till stadgandet i tredje stycket i
samma § ändock böra tillåtas, skall
frågan därom av domstolen hemställas
Konungens avgörande.

31 §.

Ägare av byggnad i vatten må, vare
sig särskilda regler för vattenhushållningen
vid byggnaden blivit meddelade
eller icke, hos vattendomstolen
söka fastställande av ändrade eller
nya bestämmelser i ämnet. Enahanda
rätt tillkomme ock annan än byggnadens
ägare för bättre utnyttjande
av vattenkraften i honom tillhörigt
strömfall. Ärende, som nu nämnts,

Ägare av byggnad i vatten må, vare
sig särskilda regler för vattenhushållningen
vid byggnaden blivit meddelade
eller icke, hos vattendomstolen
söka fastställande av ändrade eller
nya bestämmelser i ämnet. Enahanda
rätt tillkomme ock annan än
byggnadens ägare för bättre utnyttjande
av vattenkraften i honom tillhörigt
strömfall samt kronan, kom -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

prövas i enlighet med de för byggande
i vatten stadgade grunder, och gälle
om verkan av vattendomstolens
beslut i tillämpliga delar vad ovan
finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande

mun eller hushållningssällskap för
ändamål, som omförmäles i 9 §. Ärende,
som nu nämnts, prövas i enlighet
med de för byggande i vatten
stadgade grunder, och gälle om verkan
av vattendomstolens beslut i tilllämpliga
delar vad ovan finnes sagt
beträffande beslut i byggnadsmål.
------förebygga skadan.

36 §.

Rensning, som--—----

Jord eller annat, som vid rensning
upptages, må, om ej avsevärda olägenheter
vållas därav, uppläggas på
närmaste strand eller föras till lämpligt
ställe i närheten. Lider markens
ägare men av upplaget, njute ersättning,
som i 9 kap. sägs.

----motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning
upptages, må, om det är påkallat och
ej avsevärda olägenheter vållas därav,
uppläggas på närmaste strand eller
föras till lämpligt ställe i närheten;
dock skall markens ägare förut
därom underrättas. Till skydd för
allmänna eller enskilda intressen skola
vidtagas erforderliga åtgärder, som
ej föranleda oskälig kostnad. För skada
och intrång, som likväl uppkommer,
skall ersättning givas efter vad
i 9 kap. sägs.

6 KAP.

Rensning, som-------

Jord eller annat, som vid rensningen
upptages, må, om ej avsevärda olägenheter
vållas därav, uppläggas på
närmaste strand eller föras till lämpligt
ställe i närheten; dock skall markens
ägare genast därom underrättas.
Lider han men av upplaget, njute
ersättning därför, efter ty i lagen om
flottning i allmän flottlcd stadgas
med avseende å ersättning för flottningsskada.

§•

----motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensningen
upptages, må, om det är påkallat
och ej avsevärda olägenheter vållas
därav, uppläggas på närmaste strand
eller föras till lämpligt ställe i närheten;
dock skall markens ägare förut
därom underrättas. Till skydd för
allmänna eller enskilda intressen
skola vidtagas erforderliga åtgärder,
som ej föranleda oskälig kostnad.
För skada och intrång, som likväl
uppkommer, skall ersättning givas

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

efter ty i lagen om flottning i allmän
flottled stadgas med avseende å ersättning
för flottningsskada.

7 KAP

Jord, som uppkastas ur dike, må
läggas vid sidan av diket eller föras
till lämpligt ställe i närheten; dock
må jorden ej läggas så, att vattnets
avrinnande hindras eller fara uppstår
för ras. Vill markens ägare göra sig
dikesjorden till godo, äge rätt därtill;
vill han det ej, vare den dikande berättigad
att bortföra jorden. Lider
markens ägare men av upplaget, njute
ersättning, som i 9 kap. sägs.

Skulle åtgärd, som i 37 § sägs, hava
till följd, att större fabrik eller annan
anläggning, varav många hava
uppehälle, måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas eller att fiskerinäring
av större betydenhet lider
väsentligt förfång, må åtgärden, ändå
att nyttan uppgår till värde, som
i 38 § omförmäles, icke ske. Lag samma
vare, där genom dylik åtgärd
skulle förorsakas sådan bestående
ändring av naturförhållandena, varigenom
väsentligt minskad trevnad
för närboende eller betydande förlust
för landets djur- eller växtvärld är
att befara.

Prövas företaget

§•

Jord, som uppkastas ur dike, må
läggas vid sidan av diket eller föras
till lämpligt ställe i närheten; dock
må jorden ej läggas så, att vattnets
avrinnande hindras eller fara uppstår
för ras eller eljest avsevärd olägenhet
uppkommer. Markens ägare
skall i förväg underrättas. Vill denne
göra sig dikesjorden till godo, äge rätt
därtill; vill han det ej, vare den dikande
berättigad att bortföra jorden.
För skada och intrång av upplaget
skall ersättning givas efter vad i 9
kap. sägs.

§-

Skulle åtgärd, som i 37 § sägs, hava
till följd, att större fabrik eller annan
anläggning, varav många hava
uppehälle, måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas eller att fiskeri-
eller annan näring av större betydenhet
lider väsentligt förfång eller
att befolkningen eljest får sina
levnadsförhållanden väsentligt försämrade,
må åtgärden, ändå att nyttan
uppgår till värde, som i 38 § omförmäles,
icke ske. Lag samma vare,
där genom dylik åtgärd skulle förorsakas
sådan bestående ändring av
naturförhållandena, varigenom väsentligt
minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt
är att befara.
---------till företaget.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i---

Vattenöverdomstolen må

Då på------

Med avseende----

11 KAP.

106 §.

-------behandling därstädes.

--—--motsvarande tillämpning.

----------fullföljt talan.

— —----—--av statsverket.

I mål som avses i 17 § 1—11 skall,
med tillämpning i övrigt av 18 kap.
rättegångsbalken, gälla att sökanden,
där ej annat föranledes av 18 kap. 6
och 8 §§ samma balk, städse själv
skall vidkännas sina kostnader i vattenöverdomstolen,
så ock kostnad
som åsamkas motpart genom att sökanden
fullföljt talan.

13 KAP.
8 §.

Bygger någon i vatten eller anlägger
någon vattentäkt utan föregången
prövning i laga ordning, varigenom
medgivande till arbetet erhållits,
och finnas förhållandena uppenbarligen
vara sådana, att dylik prövning
skolat enligt stadgande i denna lag
föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets
fortsättande, intill dess sådan
prövning ägt rum, så ock, när skäl
därtill äro, förordna om handräckning
till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande

Vad ovan --

I fråga ---

Om någon, utan föregången prövning
i laga ordning, varigenom medgivande
till företaget erhållits, bygger
i vatten eller mot stadgandet i 2
kap. 20 § 2 mom. utför arbete, som
där avses, eller anlägger vattentäkt,
och förhållandena finnas uppenbarligen
vara sådana, att dylik prövning
skolat enligt stadgande i denna
lag föregå, äge överexekutor förbjuda
arbetets fortsättande, intill
dess sådan prövning ägt rum, så ock,
när skäl därtill äro, förordna om
handräckning till rättelse i vad olagligen
skett.

rätt kränkes.
därvid meddelats.
--avsedda fall.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 Den, som mot bestämmelserna i 2
kap. 20 § första eller andra stycket kap. 20 § 7 mom. första eller andra

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

(Gällande lydelse)

bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen
lämnat medgivande

eller mot
eller mot föreskriften i 2 kap. 20 §
tredje stycket underlåter att söka
vattendomstolens godkännande av
verkställd ändring å byggnad i vatten -

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 §
Till samma----------

(Föreslagen lydelse)

stycket bygger i vatten utan därtill
av vattendomstolen lämnat medgivande stadgad

ordning
eller mot föreskriften i 2 kap. 20 §
1 mom. tredje stycket underlåter att
söka vattendomstolens godkännande
av verkställd ändring å byggnad i
vatten

eller mot bestämmelsen i 2 kap.
20 § 2 mom. utför arbete, som där avses,
innan medgivande till företaget
lämnats

---------sex månader.

—-------fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1961.

Lagen äger ej tillämpning beträffande
mål eller ärende, som av första
domstol eller av synemän eller skiljemän
avgjorts före ikraftträdandet.

Har arbete, som enligt 2 kap. 20 §
2 mom. nya lagen icke är tillåtet, påbörjats
före ikraftträdandet, må arbetet,
ändå att prövning av vattendomstol
ej ägt rum, fortsättas i den
omfattning som medgives av länsstyrelsen.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 283 av herrar
Andersson, Axel Emanuel, och Gustafsson, Nils-Eric, ävensom nr 541
av herr Gezelius samt i andra kammaren nr 253 av herrar Nilsson i Tvärålund
och Gustavsson i Alvesta, nr 640 av herr Hedin, nr 641 av herr Wachtmeister
ävensom nr 642 av herr Lindström.

I motionerna I: 283 och II: 253, som är likalydande, hemställes, att riksdagen
måtte besluta att den ill kap. 65 § vattenlagen angivna regeln måtte
bli tillämplig även i mål enligt 5 och 6 kap. vattenlagen, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagändring.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

I motionerna 1: 541 och 11: 640, som är likalydande, hemställes »i första
hand att Riksdagen ville i anslutning till handläggning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 13/1961 även till prövning upptaga fråga om översyn av bestämmelserna
i 10 kap. 42 §, 11 kap. 35 § och 65 § första stycket samt KK
1 nov. 1946 och 24 april 1953 så att dessa bringas i överensstämmelse med
de i motionen framförda förslagen, i andra hand, att Riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning av hela problemet
med den kostnadsfria rådgivningen i vattenmål».

I motionen 11: 641 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
ville begära »att efter särskild prövning Kungl. Maj :t ger besked om ett antal
objekt, som verkligen undantagas från vattenkraftutbyggnad, bl. a. för
att icke de förhandlingsresultat, som nåtts eller kan nås, skall gå till spillo;
varje ändring i detta avseende måste underställas riksdagens prövning, att
vid utbyggnaderna inom ett nederbördsområde hänsyn tages till de sammanlagda
olägenheterna av samtliga projekt, och att i lagtexten intages bestämmelse
härom liksom om länsstyrelsernas roll i den översiktliga planeringen
av vattendragen, att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om
en speciell naturskyddsavgift, som pålägges vattenkraftintressenterna».

I motionen II: 642 hemställes, att riksdagen måtte besluta att i fråga om
rättegångskostnaderna i vattenmål i överrätterna samma regler skall gälla
som i fråga om expropriationsmål.

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.

Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll

Med skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 5 maj 1955 har
Svenska naturskyddsföreningen överlämnat en promemoria med förslag till
vissa ändringar i vattenlagen. Förslaget, som har utarbetats av föreningen
i samråd med ett flertal av naturskyddet intresserade ämbetsverk och organisationer,
avser i huvudsak att främja en översiktlig planering och allsidig
bedömning vid den fortsatta utbyggnaden av landets vattenkraft, så
att jämsides med de ekonomiska faktorerna även andra allmänna intressen,
bl. a. naturskyddet, vinner tillbörligt beaktande. Vid promemorian fogat
förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen är såsom bilaga fogat
till det i statsrådet förda protokollet.

För utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna
sammanhängande frågor tillkallade den 4 februari 1955 dåvarande chefen
för kommunikationsdepartementet med Kungl. Maj :ts bemyndigande särskilda
utredningsmän. Utredningen, som antog benämningen norrländska
vattenkraftutredningen, har med avgivande av ett den 25 september 1957
dagtecknat betänkande slutfört sitt uppdrag. I betänkandet har bl. a. behandlats
frågor om vattenbyggnadsföretagens tillåtlighet och om ersättning
för rättegångskostnader.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

över Svenska naturskyddsföreningens promemoria med därvid fogat
lagförslag samt över norrländska vattenkraftutredningens betänkande har
efter remiss inkommit yttranden från ett stort antal remissinstanser.

Riksdagen har i anledning av väckta motioner i skrivelse den 3 december
1959 (nr 331) anhållit om skyndsam utredning i syfte att stärka skyddet för
vissa allmänna intressen i vattenmål. Till Kungl. Maj :t har även inkommit
ett flertal framställningar i hithörande frågor från olika organisaitoner.
Ärendet har därefter varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

Lagådet har vid granskning av det inom justitiedepartementet upprättade
förslaget framfört vissa erinringar mot skilda stadganden i förslaget. Av
lagrådet förordade tillägg och jämkningar har i huvudsak beaktats i det
förslag som framlagts i propositionen.

Det i propositionen framlagda förslaget till ändringar i vattenlagen syftar
främst till att vid företag enligt nämnda lag bereda ökat skydd för vissa
allmänna intressen, bl. a. naturskyddsintresset. I anslutning härtill föreslås,
att kronan och kommun skall få initiativrätt att i vattenområde tvångsvis
genomföra åtgärder, vilka är önskvärda från naturskydds- eller hälsosynpunkt.

Förslaget innebär vidare, att i vattenlagen skall införas bestämmelser med
förbud mot igångsättande av vissa större arbeten på land, innan vattendomstolen
prövat frågan om tillstånd att bygga i vatten.

Slutligen föreslås i propositionen ändrade regler i fråga om rättegångskostnaderna
i vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I. Översikt av gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser tillåter utskottet sig att hänvisa till den
i propositionen å s. 13—17 intagna redogörelsen.

II. Förslagens allmänna grunder

Svenska naturskyddsföreningens framställning och förslag. I den tidigare
omnämnda framställningen av Svenska naturskyddsföreningen framhålles,
att utbyggnaden av vattenkraften i våra vattendrag nått så långt att kravet
på en allsidig bedömning av frågan hur det skall förfaras med återstående
orörda fall och sjöar blivit utomordentligt trängande. Härtill kommer att
de ekonomiska faktorer som hittills anförts såsom motiv för den hårda exploateringen
på senare tid undergått en betydelsefull omvärdering genom
möjligheten att medelst atomkraftverk alstra energi. Även bortsett från det
alternativ som sålunda erbjudit sig är det oundgängligt att snarast taga under
övervägande vad som måste sparas för att ej vårt land skall gå en definitiv
utarmning till mötes i det hänseende som nu är i fråga. För att resul -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

tatet av en översiktlig allsidig bedömning skall kunna befästas torde det
vara ofrånkomligt att vattenlagen i vissa hänseenden ändras eller kompletteras
på annat sätt.

Naturskyddsföreningen framför sedan vissa allmänna synpunkter på sitt
förslag, vilka är intagna å s. 17—20 i propositionen, vartill hänvisas.

För önskvärda lagändringar redogör föreningen i följande punkter, såvitt
nu är i fråga.

1. Frågan, om vårt land skall i väsentliga hänseenden behålla sin nuvarande
karaktär eller om det skall tillåtas att landskapet mer eller mindre
i grunden omvandlas till det sämre, är en hela folkets angelägenhet. Riksdagen
måste därför få taga ställning till frågan om skydd för kvalificerade
objekt. Föreningen erinrar om att frågor om koncession för tillgodogörande
av vattenkraft i Norge prövas av stortinget och där omfattas med
det intresse som deras vikt påkallar. I enlighet med det nu sagda föreslår
föreningen, att riksdagen och Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar
skall kunna gemensamt besluta att särskilda sjöar och vattendrag icke får
exploateras utan att tillstånd givits i samma ordning. Visserligen har Kungl.
Maj :t redan nu i viss utsträckning en dylik kontrollbefogenhet, men förläggning
av kontrollen till folkrepresentationen beträffande särskilda objekt
måste otvivelaktigt ge större trygghet mot att kraftexploateringen sker
utan den förhandsplanering och den moderation som på lång sikt är nödvändig.
En motsvarande kontroll bör gälla för vissa vattenavlednings- eller
invallningsföretag för torrläggningsändamål. Kungl. Maj :ts förslag vid nu
nämnda riksbedömning måste ges först efter gemensamma överläggningar
med representanter för alla de viktigaste berörda intressena.

Föreningen föreslår enligt det anförda, att i 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen
och motsvarande bestämmelse i 7 kap. 39 g samma lag skall införas
ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj :t med riksdagen må förklara,
att av hänsyn till allmänna intressen byggande i strid mot paragrafens
andra stycke får ske endast efter samtycke av riksdagen. En liknande komplettering
förslås i fråga om 4 kap. 13 §.

2. Vid bedömande av de intrång i allmänna intressen — däribland naturskyddsintresset
— som kraftexploateringen medför bör enligt föreningens
uppfattning varje särskilt företag av vattendomstolen icke bedömas för sig.
Hänsyn bör om möjligt tagas till de sammanlagda olägenheter
som redan utförda, aktuella och framtida företag kan medföra för nederbördsområdet
och angränsande bygder. Ett sådant samfällt hänsynstagande
skulle givetvis bättre kunna ske vid en lagstadgad formlig planering för
hela nederbördsområdet, men även om man nöjer sig med en jämkning av
vattenlagens bestämmelser av antydd begränsad innebörd, torde den i sin
mån tvinga till att vattenbyggnadsföretagen ställes in i ett större sammanhang
och ej längre behandlas huvudsakligen som en vattenbyggarnas exklusiva
angelägenhet. En samfälld bedömning bör ske ej blott i vattenmål
av vattendomstolen ulan även översiktligt länsvis eller för varje nederbördsområde
vid överläggningar under länsstyrelsens ledning. Resultatet härav

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

bör underställas dem som skall ha översynen över det hela. Att svårigheter
är förenade med en mera samfälld bedömning kan icke bestridas, men de
får icke stå hindrande i vägen för att den riktiga principen tränger igenom.
Beträffande förhållandet mellan olika företag inbördes måste som eljest
jämkas så att skälig hänsyn tages till olika intressenters berättigade intressen
(jfr 2 kap. 38 § vattenlagen). Även det nu sagda har i huvudsak tilllämpning
å torrläggningsföretag.

Föreningen har i anslutning till det sagda föreslagit, alt till 2 kap. 3 §
andra stycket och motsvarande bestämmelse i 7 kap. 39 § skall fogas ett
tillägg av innebörd, att vid bedömande av allmänna olägenheter hänsyn i
görlig mån skall tagas jämväl till vad andra företag inom samma eller närliggande
nederbördsområden förorsakat eller kan komma att förorsaka. Såsom
exempel på olägenheter beträffande vilka en samfälld bedömning är
påkallad nämner föreningen särskilt skada på fisket och klimatologiska
olägenheter. I fråga om fisket kan det förhålla sig så att intill ett visst stadium
utbyggnaden av vattenkraften icke medför några katastrofala verkningar
men att så småningom den effekten inträder, att vandringsfisk
över huvud ej kan produceras i vattendraget.

3. Såsom förut anmärkts förordar föreningen förprövning innan
någon investering av betydelse ägt rum i företaget.
Angående denna fråga anför föreningen.

Ett av de mera stötande utslagen av den forcerade utbyggnaden av vattenkraften
är det förut nämnda missförhållandet att stora investeringar göres
innan vattendomstolen hunnit pröva tillåtligheten av en anläggning, ofta
innan ens ansökan ingivits till domstolen. Det enda riktiga måste vara att
vattendomstolen kan objektivt pröva anläggningens tillåtlighet innan sådana
åtgärder vidtagits att prövningen på något sätt snedvrides. Hur vattendomstolen
skall kunna opåverkad bestämma det ur alla synpunkter bästa dammläget,
om kraftstationen redan är utsprängd i berget, är exempelvis svårt att
förstå. Och hur skall domstolen kunna objektivt pröva tillåtligheten av etl
regleringsmagasin, när avloppskanal redan är utförd för miljoner kronor
och jordmassorna för stora kostnader upplagda eller bortskaffade? Dylika
åtgärder kan vidtagas utan att vattenförhållandena påverkas. Ur naturskyddssynpunkt
kan det vara mer till skada än nytta att efteråt påyrka
ändring, enär en omfattande skadegörelse ju redan skett där kraftstationen
utsprängts eller avloppskanalen utförts. Vid en flyttning blir antagligen
den sammanlagda skadan väsentligt större än om man resignerar inför vad
vattenkraftindustrien redan utfört. Den nuvarande ordningen är oförsvarlig
och måste utan uppskov ersättas av effektiva regler som utesluter ett upprepande.

I det angivna syftet föreslår föreningen komplettering av stadgandet om
förprövning i 2 kap. 20 § 1 mom.

4. Kronan, kommun och hushållningssällskap har redan nu enligt 2 kap.
9 § vissa möjligheter att till fiskets främjande påkalla åtgärder i vattendragen
även utan samband med aktuella byggnadsföretag. Denna initiativrätt
för kronan och kommun föreslås bli utvidgad till en allmän

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

rätt att låta utföra åtgärder som finnes önskvärda för att befrämja djureller
växtlivet eller motverka olägenheter ur naturskydds- eller hälsosynpunkt.
En möjlighet att verkligen ge en sådan befogenhet kraft är att utvidga
de ändamål, för vilka skyldighet föreligger att få tillsläppa vatten i
vattendrag där kungsådra finnes. Den inskränkning i strömfallsägarens rätt
som kungsådran innebär torde, möjligen frånsett flottningsintresset, knappast
någonsin ha tagits i anspråk. Att utöka exemplifieringen av allmänna
intressen som bör skyddas genom kungsådran, kan vid första ögonkastet
synas stötande men torde vid närmare övervägande icke möta något avgörande
hinder om tillbörlig försiktighet iakttages. Dylika tillägg skedde genom
1918 års lagstiftning och 1 kap. 12 § omfattar redan nu alla allmänna
ändamål som ej redan omnämnts i 6 §.

I fråga om vissa sjöar har redan behov yppats av att efter torrläggning
kunna återställa dem i tidigare skick eller att eljest vidtaga vissa åtgärder
till djur- eller växtlivets fromma. Detta behov kommer naturligen att framdeles
bli ännu mer framträdande, eftersom befolkningens krav på naturupplevelser
icke kan eller bör avvisas. En sådan befogenhet för kronan eller
kommun som nyss nämnts kan användas även på det sätt som sist antytts.

Även i övrigt synes det påkallat med vissa expropriationsmöjligheter för
del allmänna naturskyddsintresset. I den allmänna expropriationslagen finnes
möjlighet att skydda naturminnen genom expropriation. Naturskyddslagen
innehåller också tvångsmöjligheter. Det är konsekvent att vattenlagen
ger möjlighet att göra de förändringar i vattenförhållandena som påkallas
ur naturskyddssynpunkt.

5. Ändringar i förtydligande syfte och smärre tillägg
till olika stadganden i vattenlagen är enligt föreningen påkallade. Ändringsförslagen
berör bl. a. den allmänna regeln i 2 kap. 2 §, uppräkningen av allmänna
intressen i 2 kap. 3 § andra stycket, bestämmelsen om skyddande
av naturminnen i 2 kap. 12 § samt vissa stadganden om upplag av rensningsmassor.

Yad först beträffar 2 kap. 2 § stadgas däri, såsom förut anmärkts, för
närvarande, att byggnad i vatten skall göras så att ändamålet må utan oskälig
kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. I förarbetena
till stadgandet har, såsom jämväl framgår av den föregående redogörelsen,
uttalats, att ordet »annan» begagnas som ett gemensamt uttryck
för alla motstående intressen, såväl enskilda som allmänna. Naturskyddsföreningen
anför, att det berörda uttalandet i förarbetena antagligen är känt
för de initierade men att det lätt kan förbises av andra. Ett förtydligande
torde därför vara önskvärt. Föreningen framhåller vidare lämpligheten av
att därvid särskilt erinra om naturskyddssynpunkten.

Föreningen anser det angeläget, att uppräkningen i 2 kap. 3 § andra stycket
av de allmänna intressen som ej utan Kungl. Maj :ts tillstånd får trädas
för när kompletteras i enlighet med nutida uppfattning om naturvård.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Sålunda föreslås bl. a. sådan ändring i bestämmelserna, att hinder mot en
åtgärd kommer alt föreligga, när betydande förlust för landskapsbilden
eller eljest ur naturskyddssynpunkt är att befara till följd av åtgärden. Rörande
detaljerna i detta förslag samt i fråga om föreningens förslag med
avseende å 2 kap. 12 § och stadgandena om upplag av rensningsmassor torde
få hänvisas till den speciella motiveringen.

I anslutning till de framförda lagändringsförslagen yttrar föreningen,
att en utveckling i angiven riktning beträffande vattenkraftföretagen måhända
kan synas komplicera verksamheten. Ett öppet och förtroendefullt
samarbete på planeringsstadiet bör dock vara ägnat att förekomma onödigt
dröjsmål. Fragan om, utöver ändringar i vattenlagen, fordras även annan
författning som säkerställer ett allmänt översiktligt bedömande är ett spörsmål
som synes kräva ytterligare övervägande. Föreningen tänker sig att
ett frivilligt samarbete möjligen kan vara tillfyllest. En viss kontroll bedömes
även kunna tills vidare utövas i samband med investeringsrestriktioner.

Naturskyddsföreningen berör även frågan om ekonomisk kompensation
i sådana fall då exploatering hindras av naturskyddshänsyn.
Promemorian innehåller i denna del bl. a. ett förslag att en särskild naturskyddsavgift
skall upptagas av alla större vattenkraftproducenter för beredande
av kompensation främst åt strömfallsägare som går miste om möjligheten
att utnyttja sitt strömfall.

Yttranden över Svenska naturskyddsföreningens förslag. De allmänna
synpunkter på föreningens förslag som framförts vid remissbehandlingen
går i flertalet yttranden i en för förslaget gynnsam riktning. Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker sålunda i princip förslaget och anser det ägnat
att läggas till grund för lagstiftning, ehuru på skilda håll föreslås ändringar
eller jämkningar i olika avseenden.

Angående innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till sammanställningen
å s. 24—38 i propositionen.

Norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Det avsnitt av norrländska
vattenkraftutredningens betänkande vari behandlas frågor om
förberedelse och planering av utbyggnadsverksamheten
inledes med en redogörelse för 1953 års förberedelsekungörelse.
Enligt utredningens mening har kungörelsen, såvitt avser Norrland, väl motsvarat
sina syften, önskemål om en klarare planering när det gäller vattenkraftens
utbyggnad kan sålunda, försåvitt de endast åsyftar skälig information,
i avsevärd mån sägas vara tillgodosedda. Den möjlighet till ytterligare
utvidgning av informationsverksamheten, som förberedelsekungörelsen kan
medge, bör enligt utredningen beaktas av länsstyrelserna.

Efter att ha avvisat tanken på en enhetlig planering av utbyggnadsverksamheten
innebärande att denna verksamhet skulle bedrivas efter ett i för -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 196i 15

väg fastställt program, riksomfattande eller regionalt, kommer utredningen
in på frågan om lämpligheten av en planering bestående däri, att vissa vattendrag
eller delar därav undantages från utbyggnad med hänsyn främst
till naturvårdsintressena. En dylik reform, varigenom en ram skulle fastställas
för vattenkraftutbyggnaderna, skulle enligt utredningens åsikt ej innebära
någon planering i egentlig mening. De invändningar som kan resas
mot ett på förhand fastlåst utbyggnadsprogram synes därför icke vara
tillämpliga i detta fall. Utredningen vill dock ej underlåta att i sammanhanget
påpeka faran för att en lagstiftning, varigenom vissa vattendrag med
hänsyn till naturvårdssynpunkter undantages från utbyggnad, kan medföra,
att dessa synpunkter icke blir tillräckligt beaktade i andra vattendrag.
Hänsyn bör vidare tagas till att motiven för en forcerad utbyggnad är starka.
På grund härav kan en lagstiftning av ifrågasatt innehåll väntas bli
mycket restriktiv gentemot naturskyddsintressena. Utredningen anser det
därför vara att föredraga, att dessa intressen tillgodoses genom att naturskyddssynpunkten
bättre beaktas vid tillståndsgivningen. Härigenom ökas
möjligheterna både att snabbt anpassa naturskyddet efter ändrade förhållanden
— situationen kan beträffande kraftförsörjningen redan om några
år vara ljusare — och att intaga en restriktiv hållning till utbyggnadsprojekt,
som från naturskyddssynpunkt är särskilt olämpliga. Utredningen kan
därför ej förorda en lagstiftning av ifrågasatt innehåll.

Angående övriga i propositionen upptagna, av norrländska vattenkraftutredningen
behandlade frågor får utskottet hänvisa till s. 38—43 i propositionen.

Yttranden över norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Vad utredningen
anfört om förberedelse och planering av utbyggnads
verksamheten har icke föranlett någon gensaga från vattenfallsstyrelsen
eller Svenska vattenkraftföreningen. Mot utredningens uttalanden
i dessa frågor har dock erinringar framställts från vissa håll. Vad
angår 1953 års förberedelsekungörelse bekräftar kammarkollegiet att det
däri föreskrivna förfarandet i stort sett fungerat väl. Under senare år har
dock enligt kollegiet förekommit fall, då en sökande vid underrättandet av
kollegiet och länsstyrelsen om ett tillämnat företag meddelat sin avsikt att
redan inom några månader ingiva ansökan till vattendomstolen. I dylikt
fall torde projekteringsarbetet vara så långt framskridet, att förändringar
i utformningen endast kan, såsom fallet var före förberedelseförfarandets
tillkomst, utverkas under domstolshandläggningen. Enligt kollegiets mening
står ett dylikt tillvägagångssätt ej i överensstämmelse med lagstiftningens
syfte. Samfundet för hembygdsvård framhåller, att kammarkollegiet
bör få underrättelse om ett företags planering på ett tidigare stadium
än för närvarande. Styrelsen för norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund
framhåller vikten av att de kommunala organen får möjlighet alt påverka
företagens planering.

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Stor uppmärksamhet har i remissyttrandena ägnats frågan om behovet
av planering till naturskyddets fromma. För tillmötesgående av bl. a.
naturskvddsintresset anser länsstyrelsen i Norrbottens län det önskvärt, att
kraftföretagarna och representanterna för motstående intressegrupper kan
ena sig om den framtida utbyggnaden av vattendragen. En sådan överenskommelse
bör utmynna i en angelägenhetsgradering av de vattendrag,
som i fortsättningen bör komma i fråga för utbyggnad. Först i sista
band bör en utbyggnad ske av de vatten som enligt överenskommelsen ansetts
mest skyddsvärda. Enligt domänstyrelsen bör en planläggning som
syftar mot bättre samordning av frågorna om kraftproduktion och naturskydd
icke hindra ett rationellt utbyggande av vattenkraften utan snarare
främja en snabb utbyggnad av de projekt som skall komma till utförande.
Samtidigt skulle den utgöra en garanti för att de mest känsliga och skyddsvärda
delsträckorna icke blir exploaterade.

Flera remissinstanser anser att vissa vattendrag eller delar därav bör
undantagas från utbyggnad. Dit hör vattenöverdomstolen och några vattendomstolar,
kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län, Svenska naturskyddsföreningen,
Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Norrlands naturvärn samt
Norrlands förbundet.

Mellanbygdens vattendomstol anför följande:

Utredningen har till en början uttalat, att en lagstiftning, varigenom vissa
vattendrag med hänsyn till naturvårdssynpunkter undantoges från utbyggnad,
kunde medföra, att naturskyddssynpunkter icke bleve tillräckligt beaktade
i fråga om andra vattendrag. Gentemot detta låter med minst samma
fog säga sig, att en dylik lagstiftning kunde såsom ett uttryck för samhällets
värdesättning av naturskyddsintressena komma att bana väg för
ett mera allmänt beaktande av dessa intressen även i sådana fall, som ej
omfattades av den ifrågavarande lagstiftningen. Såsom ett ytterligare argument
mot ep lagstiftning av hithörande slag har utredningen anfört, att en
sådan lagstiftning, om den genomfördes nu, kunde förväntas bli mycket
restriktiv gentemot naturskyddsintressena, enär motiven för en forcerad
^byggnad för närvarande vore synnerligen starka. Även om detta i och för
sig tvivelaktiga antagande skulle vara riktigt, utgör det intet skäl mot en
lagstiftning av ifrågavarande slag. Vid förändringar i gynnsam riktning är
något alltid bättre än intet. Framför lagstiftning av berörda slag säger sig
utredningen föredraga, att naturskyddssynpunkter bättre beaktas vid tillståndsgivningen.
Det ena behöver emellertid icke utesluta det andra, och
tanken på en dylik lagstiftning synes oss vara förtjänt att närmare övervägas.

Icke heller kammarkollegiet känner sig övertygat av utredningens argumentering
mot förslaget att genom lagstiftning undantaga ett representativt
antal, ur naturskydds- och landskapsvårdssynpunkt värdefulla fallsträckor
och sjöar. För den som icke kan godtaga tanken, att all vattenkraft
som kan utbyggas också skall utbyggas, har enligt kollegiets mening
en sådan lagstiftning avgörande förtjänster. De undantagna fallsträckorna
och sjöarna skulle icke längre komma att utgöra potentiella kraftkällor. All

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

projektering finge göras med bortseende från dem. Motsättningarna vid exploateringen
av övrig vattenkraft skulle väl icke försvinna men bli märkbart
mindre. För kammarkollegiet står det klart, att denna speciella nat
ur skyddslagstiftning bör komma till stånd snarast möjligt.

Svenska naturskyddsföreningen anser det ytterligt angeläget att vissa särskilt
värdefulla skyddsobjekt undantages från exploatering och skyddas
på ett varaktigt sätt, lämpligen såsom föreningen föreslagit genom beslut
av Kungl. Maj :t och riksdagen. Vattenkraftutbyggnaden måste vidare enligt
föreningens åsikt planeras så att exploateringen av älvar, som är särskilt
värdefulla för naturskydd, renskötsel och laxfiske, ställs på framtiden
i avvaktan på vad atomkraften kommer att ge.

Angående innehållet i yttrandena i övrigt får utskottet hänvisa till sammanställningen
å s. 44—54 i propositionen.

Departementschefen.

Inledningsvis anföres följande:

»Den omfattande utbyggnad av vårt lands vattenkraft som i forcerat tempo
ägt rum under senare år har otvivelaktigt varit till stort gagn. Om betydelsen
för näringslivets utveckling och vårt folks levnadsstandard av den
är från år stegrade kraftproduktionen råder inga delade meningar. Men
kraftexploateringen bär även avigsidor, och till dem hör i främsta rummet
att kraftverks- och sjöregleringsföretag på grund av de ingrepp i naturen
som de påkallar ofta medför ett betydande intrång i skilda allmänna och
enskilda intressen. I syfte att stärka skyddet för de av kraftexploateringen
berörda intressena har under senare år flera viktiga ändringar i den vattenrättsliga
lagstiftningen genomförts. Sålunda har genom lagstiftning år 1952
införts bl. a. vissa föreskrifter avsedda att främja en ändamålsenlig planering
av olika åtgärder i ett vattendrag. Vidare må nämnas de lagändringar
som genomfördes år 1954 i syfte att förbättra skyddet för fisket mot skadeverkningar
av vattenkraftutbyggnaderna samt de ändringar i bestämmelserna
om vattenregleringsavgifter som vidtogs åren 1955 och 1959. Utformningen
av vattenlagstiftningen kan emellertid ännu ej sägas vara sådan,
att den, i belysning av de erfarenheter som den nu pågående kraftexploateringen
givit, fullt ut motsvarar de krav som synes böra ställas på densamma.

Vattenlagstiftningen i sin nuvarande utformning förutsätter ej, att alla
våra vattenkrafttillgångar skall utnyttjas i den mån detta är ur rent ekonomisk
synpunkt lönande. Som framgår av de förut omnämnda lagbestämmelser,
varigenom tillåtlighet av byggande i vatten regleras, har lagen sökt
främja en avvägning mellan de olika intressen, som är förknippade med
vattendragen, och avsett att bl. a. vissa allmänna intressen därvid skall beaktas.
För att byggande skall få ske kräves enligt lagen, att en viss matematisk
relation finnes mellan nyttan och skadan — uträknade i penningar — av det
ifrågasatta företaget. Även om detta villkor är uppfyllt föreligger hinder
för tillstånd, om företaget medför intrång i de särskilt angivna allmänna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

intressena. Dock kan ett företag, som ej uppfyller villkoren om ett visst
matematiskt förhållande mellan nyttan och skadan eller som medför allmänna
olägenheter av det slag som angives i lagen, ändå få komma till stånd,
om företaget är av stor betydelse ur allmän synpunkt.

Det måste konstateras, att den praktiska tillämpningen av de ifrågavarande
lagbestämmelserna utfallit så, att kraftintresset fått en dominerande
ställning och i stor utsträckning trängt andra intressen, vare sig de kan
värderas i penningar eller icke, åt sidan. Dominansen för kraftintresset
gjorde sig särskilt märkbar under det senaste världskriget och de närmaste
åren därefter, då förhållandena framtvingade forcerade åtgärder för sjöregleringar
och utbyggnader utan noggrannare prövningsförfarande. Den provisoriska
särlagstiftning, som härvid utnyttjades, har numera satts ur tilllämpning.
Men även efter det man återgått till den normala ordningen enligt
vattenlagen, har de motstående intressena haft svårt att hävda sig inför
kraftexploateringens starka tryck. Mot denna bakgrund och i betraktande av
exploateringens hittillsvarande inriktning på ett intensivt utnyttjande av
tillgänglig vattenkraft är det förklarligt, om inånga frågat sig huruvida det
ej är möjligt att gå varsammare fram och om icke något skall få förbli orört.
Förhoppningen att produktion av atomkraft snart skall vara en praktisk
realitet har bidragit till att reaktionen mot en ohämmad exploatering av våra
sjöar och vattendrag har hårdnat och att krav rests på skydd för vissa ur
allmän synpunkt värdefulla objekt. Denna opinion har tagit sig uttryck i
åtskilliga framställningar och förslag. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen har sedan bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och norrländska
vattenkraftutredningen framkommit med förslag i ämnet _ 1959

års riksdag uttalat sig för att åtgärder snarast vidtages för att stärka skyddet
för vissa allmänna intressen i vattenmål.

Av nationalekonomiska skäl torde det vara nödvändigt att acceptera, att
kraftproduktionens krav blir tillgodosedda i tämligen vid omfattning. En
intresseavvägning måste emellertid ske och därvid bör självfallet de ekonomiska
synpunkterna kunna i viss mån få stå tillhaka för andra värden.
Det torde stå klart, att det icke är möjligt att på ett riktigt sätt avväga
dessa stridiga intressen mot varandra utan en planläggning i stort, som
ger en samlad överblick av läget inom de olika vattensystemen. Ett urval
av särskilda objekt att skonas från exploatering lär icke kunna ske, om
varje utbyggnadsprojekt bedömes för sig utan beaktande av vad som skett
eller skall komma att ske med vattendraget i övrigt. I samband med antagandet
av den nya naturskyddslagen underströks också med skärpa behovet av
en samordning med särskild syftning på förhållandet mellan vattenkraftutbyggnaderna
och naturskyddet (se tredje lagutskottets uti. 1952:28 s.
35). Man har därför att med stor tillfredsställelse hälsa de åtgärder för
planläggning och översiktlig bedömning av kraftexploateringen som numera
kommd till stånd. Delvis är dessa åtgärder föranledda av bestämmelserna i
1903 ars forberedelsekungörelse. Det däri föreskrivna förfarandet har enligt
vad som omvittnats från flera håll fungerat tillfredsställande. Av betydelse

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 19

liar också varit de regionplaner för utbyggnaderna av vissa älvsträckor i övre
Norrland, som vattenfallsstyrelsen låtit upprätta under senare år. Men också
en mera riksomfattande planläggning pågår. Med stöd från statsmakternas
sida påbörjade för flera år sedan ett antal organisationer med intresse för
landskapsvård och naturskydd en inventering, vilken år 1954 resulterade i
en förteckning över vissa sjöar och vattendrag som ansågs böra skyddas mot
exploatering. På grundval av denna förteckning har sedan efter särskilt
uppdrag professorn Gunnar Beskow under år 1959 färdigställt en värdegraderad
förteckning över skyddsvärda objekt. Denna senare förteckning
ligger till grund för fortlöpande samråd mellan vattenkraftintressenterna och
naturskyddsorganen. Det synes vara anledning att räkna med, att detta samråd,
som redan medfört vissa resultat, kommer att leda till en med hänsyn
hl. a. till naturvårdsintressena förbättrad planläggning av kraf tu Ibyggnaderna.

Vad angår frågan om behovet av lagstiftningsåtgärder har på sina håll
hävdats, att vattenlagstiftningen i belysning av de senaste årens erfarenheter
uppvisar mycket betydande brister. De olika reformförslag som redovisats
i det föregående är också på vissa punkter av ganska genomgripande
art. Som jag förut framhållit innebär emellertid vattenlagen i sin nuvarande
utformning att även andra intressen än sådana som avser ett direkt ekonomiskt
utnyttjande av vattendragen skall tillbörligt beaktas. Någon mera radikal
revision av lagstiftningen på området synes icke påkallad. Vid övervägande
av de olika synpunkter som framkommit i det föreliggande utredningsmaterialet
bär jag sålunda ej funnit anledning att föreslå omläggning
av det nuvarande systemet för tillåtlighetsprövningen eller några ändringar
av principiell natur i fråga om de grunder som skall vara avgörande vid bedömningen
av ett ifrågasatt företags tillåtlighet. Jag är alltså ej för närvarande
beredd att förorda, att vissa vattendrag, sjöar eller strömfall genom
särlagstiftning undantages från exploatering. Ej heller anser jag mig böra
upptaga förslaget, att tillståndsgivningen beträffande vattenkraft- och sjöregleringsföretag
i vissa fall skall ske med riksdagens medverkan. De utredningar
som verkställts ger emellertid stöd för att jämkningar och kompletteringar
på olika punkter i lagstiftningen bör vidtagas.»

I frågan om en översiktlig bedömning av kraftutbyggnaderna
yttrar departementschefen följande.

»Numera förberedes vattenkraftutbyggnaderna, såsom förut nämnts, genom
upprättande av regionplaner jämsides med eu mera riksomfattande
planläggning. Genom det samråd som fortlöpande äger rum mellan vattenkraftintressenterna
å ena sidan och företrädare för naturvården å andra
sidan får naturvårdsintresset tillfälle att vid denna planering göra sina synpunkter
gällande. Med hänsyn till de resultat som hittills uppnåtts vid dessa
överläggningar har man anledning räkna med, att de kommer att leda till
att beträffande vissa vattendrag eller delar därav frågan om exploatering
tills vidare icke aktualiseras.

2f Ilihang till riksdagens protokoll 1961. !) samt. 3 avd. Nr 5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Vad angår de byggnadsprojekt, som på grundval av den planläggning som
således äger rum bringas under vattendomstolens prövning, är det tydligt
att vattendomstolen, som är en lokal myndighet, icke har förutsättningar
att ur nu ifrågavarande synpunkter bedöma projekten med utgångspunkt
från en hela riket omfattande överblick av vattenkraftexploateringen. De
gällande tillåtlighetsreglerna i 2 kap. vattenlagen torde icke heller ge stöd
för att en sådan bedömning skall göras av domstolen vid tillståndsprövningen.
Lagstiftningen kan emellertid ej anses ha den innebörden, att domstolens
prövning av ett aktuellt företag skall ske alldeles utan beaktande av
annan redan utförd eller planerad utbyggnad. Det får sålunda förutsättas
att, om exempelvis betingelserna för fisket starkt försämrats genom en intensiv
utbyggnad av ett vattendrag, fiskeintresset bör särskilt uppmärksammas
vid prövning av ett nytt företag i vattendraget. Om därjämte andra utbyggnader
i samma vattendrag är aktuella, kan domstolen icke heller gärna
undgå att taga viss hänsyn därtill. På motsvarande sätt kan domstolen vid
prövning av en kraftanläggning ha anledning att uppmärksamma att vissa
närliggande strömfall såvitt framtiden kan överblickas kommer att bli outnyttjade.
Icke minst vid ställningstagande till frågan om framställning bör
göras till Kungl. Maj:t om tillstånd jämlikt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen
bör domstolen taga hänsyn till sådana omständigheter som nu nämnts.
Den gällande lagstiftningen ger således visst, ehuru begränsat utrymme för
en översiktlig bedömning vid vattendomstolens tillståndsprövning, varvid
tydligtvis vägledning kan erhållas av de utbyggnadsplaner på kortare eller
längre sikt som må föreligga. Självfallet har även Kungl. Maj :t, vid prövning
av sådana projekt som underställes Kungl. Maj :t, att i möjligaste mån
främja intresset av en ändamålsenlig planläggning av utbyggnaderna.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har framkommit förslag
om att lagen skall kompletteras med stadgande, som ger uttryck åt att ett
aktuellt företag ej skall prövas isolerat utan med beaktande i möjligaste
mån av de sammanlagda olägenheter som uppkommer av närliggande
befintliga och blivande företag. De möjligheter till sådan bedömning som enligt
det anförda förefinnes på grundval av gällande lagstiftning i kombination
med det samråd och den planläggning som numera äger rum, torde
emellertid kunna anses i huvudsak tillfyllest. Jag anser mig i vart fall ej ha
anledning att utan ytterligare erfarenheter av det förfaringssätt som på
senare tid tillämpats förorda någon lagändring på denna punkt.»

Vad angår departementschefens uttalanden i övrigt, såvitt rör förslagens
allmänna grunder, får utskottet hänvisa till s. 60—65 i propositionen.

III. Specialmotivering till lagförslaget

Beträffande specialmotiveringen till lagförslaget tillåter sig utskottet hänvisa
till s. 65—81 i propositionen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Utskottet

Kraftutbyggnadsverksamhetens stora betydelse för landets ekonomiska utveckling
är så uppenbar, att den knappast behöver ytterligare understrykas.
De alltmer omfattande utbyggnaderna har emellertid även fört med sig ett
kännbart intrång i allmänna och enskilda intressen. Det är därför förståeligt,
att på senare tid röster höjts för en förbättrad planläggning vid utnyttjandet
av vårt lands återstående vattenkraftsresurser i syfte bl. a. att från
exploatering undantaga vissa ur naturskydds- och andra synpunkter särskilt
känsliga objekt. I samband härmed har väckts olika förslag om ändringar
i nuvarande vattenrättsliga lagstiftning i syfte att förbättra skyddet för de
allmänna och enskilda intressen, som påverkas av utbyggnadsverksamheten.

För att anpassa den vattenrättsliga lagstiftningen till det läge som uppstått
i och med den alltmer ökade utbyggnadsverksamheten samt för att stärka
skyddet för motstående intressen har ett flertal lagändringar genomförts.
Sålunda må erinras om bestämmelser införda genom lagstiftning dels år
1952 för att främja en ändamålsenlig planering av olika åtgärder i ett vattendrag
och år 1954 för att förbättra skyddet för fisket mot skador genom
kraftutbyggnaderna och dels åren 1955 och 1959 i fråga om regleringsavgifter.

Riksdagen har, såsom tidigare nämnts, i anledning av väckta motioner begärt
åtgärder i syfte att stärka skyddet för vissa allmänna intressen i vattenmål
(rskr 1959:331). I sitt utlåtande (nr 24 år 1959) över motionerna
förordade tredje lagutskottet en översyn av vattenlagen i syfte att åstadkomma
ett förbättrat skydd för naturvård, renskötsel och ortsbefolkningens
levnadsförhållanden. Utskottet framhöll, att i samband härmed även borde
uppmärksammas frågan om att på det ena eller andra sättet undantaga ett
urval av sjöar och vattendrag från exploatering.

I den proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen som Kungl.
Maj :t nu förelagt riksdagen har behandlats bl. a. de frågor som berörs i
nyssnämnda riksdagsskrivelse. Såsom redan nämnts innebär förslaget införandet
av bestämmelser om ökat skydd för bl. a. naturskyddsintresset samt
om initativrätt för kronan och kommun att i vattenområde tvångsvis genomföra
åtgärder, som är önskvärda från naturskydds- eller hälsosynpunkt.
Dessutom föreslås bestämmelser med förbud mot igångsättande av vissa
större arbeten på land, innan vattendomstolen prövat fragan om tillstånd att
bygga i vatten. Slutligen föreslås ändrade regler i fråga om rättegångskostnaderna
i vattenöverdomstolen och högta domstolen.

Det sålunda framlagda förslaget innebär, att de av utskottet i 1959 års
utlåtande uttalade önskemålen i stor utsträckning tillgodosetts. Utskottet
hälsar med tillfredsställelse att så skett.

Förslag att undantaga vissa sjöar och vattendrag från exploatering har
tidigare framförts i skilda sammanhang. Detsamma gäller önskemål om en
mera allmän planering av utbyggnadsverksamheten i våra vattendrag. Även

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

utskottet bär, såsom redan nämnts, tidigare haft anledning att uppmärksamma
dessa irågor. I utåtande (nr 30) till 1955 års riksdag i anledning av
motioner om att undantaga Ottsjön i Jämtland från reglering och kraflutbyggnad
framhöll tredje lagutskottet som ett angeläget önskemål, att
åtminstone några av våra vackraste och ur kommunikationssynpunkt mest
välbelägna sjöar och vattendrag bevarades i naturligt skick. Utskottet förordade
emellertid ej någon lagstiftning för att freda vissa objekt. Däremot
framhöll utskottet, att det kunde vara naturligt att planerna på nya vattenbyggnadsföretag
inriktades att avse sjöar och vattendrag, som ur naturskydds-
och kulturskyddssynpunkter kunde betecknas som mindre känsliga.
I det tidigare nämnda utlåtandet till 1959 års riksdag i anledning av
motioner om undantag av ett representativt urval av sjöar och vattendrag
från exploatering för vattenkraftändamål framhöll utskottet, att det ej
borde innebära någon större olägenhet från kraftförsörjningssynpunkt, om
man sökte förverkliga det mål, som utskottet angav i 1955 års utlåtande,
nämligen att inrikta de framtida utbyggnadsplanerna på objekt, som ur naturskydds-
och kulturskyddssynpunkter kunde betecknas som mindre känsliga.
I utlåtandet framhöll utskottet även att tanken att lagstiftningsvägen
fieda vissa sjöar och vattendrag otvivelaktigt hade vissa skäl för sig men
att förslaget härom också ingav starka betänkligheter. Enligt utskottets
uppfattning kunde det sålunda befaras att, om vissa objekt undantogs från
utbyggnad av hänsyn till naturskydd och andra intressen, det skulle bli
svårt att hävda dessa intressen i samband med andra utbyggnadsföretag.
Även mot uppslaget att vissa sjöar och vattendrag ej skulle få exploateras,
med mindre Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt lämnade tillstånd därtill,
kunde enligt utskottets mening starka invändningar anföras. Vidare påpekade
utskottet, att det ofta betecknats som en brist i den nuvarande vattenrättsskipningen,
att vattendomstolarna saknar möjlighet att vid prövning
av ett utbyggnadsiöretags tillåtlighet beakta även verkningarna av tidigare
genomförda och för framtiden planerade utbyggnader i samma vattendrag.
Såvitt utskottet kunde bedöma, måste det vara ägnat att stärka skvddet
för de av vattenbyggnadsföretagen hotade intressena, om vattendomstolarna
lick befogenhet att bedöma varje enskilt företag mot bakgrunden av de
sammanlagda olägenheterna av vattendragets exploatering, och utskottet
fann det angeläget att även denna fråga närmare utreddes.

Vad först angår frågan om undantagande av vissa vattendrag, sjöar eller
strömtall från exploatering har departementschefen i den nu framlagda propositionen
förklarat sig ej vara beredd att f. n. förorda en särlagstiftning
härom. Departementschefen har ej heller ansett sig böra upptaga förslaget,
att tillståndsgivningen beträffande vattenkraft- och sjöregleringsföretag i
vissa fall skall ske med riksdagens medverkan. I fråga om framkommet förslag
att vattenlagen skall kompletteras med stadgande, som ger uttryck åt
att ett aktuellt företag ej skall prövas isolerat utan med beaktande i möjligaste
mån av de sammanlagda olägenheter som uppkommer av närliggande
befintliga och blivande företag, har departementschefen ansett att de

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 23

möjligheter till sådan bedömning som förefinnes på grundval av gällande
lagstiftning i kombination med det samråd och den planläggning, som nu
äger rum, i huvudsak torde vara till fyllest. Departementschefen har därför
ansett sig i vart fall ej ha anledning att utan ytterligare erfarenheter av det
förfaringssätt som på senare tid tillämpats förorda någon lagändring på
denna punkt.

I motionen II: 641 hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
att Kungl. Maj :t efter företagen särskild prövning lämnar besked om ett
antal objekt som verkligen skall undantagas från vattenkraftutbyggnad. Avsikten
härmed uppges vara bl. a. den att de förhandingsresultat som nåtts
eller kan komma att nås vid de pågående överläggningarna mellan vattenkraftintressenterna
och naturskyddsorganen ej skall gå till spillo. Varje ändring
i fråga om kretsen av undantagna objekt skall därvid underställas riksdagens
prövning. Vidare hemställes i motionen, att nämnda riksdagsskrivelse
skall innehålla en begäran om sådan ändring i vattenlagen att vid utbyggnaderna
inom ett nederbördsområde hänsyn skall tagas till de sammanlagda
olägenheterna av samtliga projekt inom området. I motionen framhålles
att den regionala prövningen bör ske under medverkan av länsstyrelsen,
som bör svara för att hela länet får en rationell planering och indelning
såväl ur näringslivets som ur rekreations- och andra synpunkter. Det hemställes
i motionen att i riksdagsskrivelsen en framställning göres till Kungl.
Maj :t om att en bestämmelse intages i lagtexten om länsstyrelsens sålunda
angivna roll.

Enligt årets statsverksproposition (bil. 28 s. 122) har vattenfallsstyrelsen
ur sina långtidsplaner definitivt uteslutit en utbyggnad av Tännforsen
samt reglering av sjön Laidaure jämte utbyggnader i Rapadalen i Sarek. Av
anförda bilaga framgår även, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ytterligare
sådana objekt kan komma i fråga under de fortsatta diskussionerna
med den s. k. naturvårdsdelegationen, där representanter för olika naturskyddsorgan
är samlade, samt att vattenfallsstyrelsen i övrigt är beredd att
intill utgången av år 1965 avstå från att taga upp vissa från naturskyddssynpunkt
känsliga objekt för att möjliggöra en ingående prövning om utbyggnad
bör ske eller ej i en framtid. Chefen för kommunikationsdepartementet
uttalar i anslutning härtill, att han för sin del finner det vara värdefullt,
att de pågående överläggningarna mellan kraftproducenterna och företrädarna
för naturskyddet utvidgats till att omfatta hela problemkomplexet
rörande avvägningen mellan kraft- och naturskyddsintressena i de norrländska
älvdalarna och sjösystemen. Han anför vidare, att något ställningstagande
från statsmakternas sida till frågan om vilka objekt som bör sparas
vid de framtida kraftverksulbyggnaderna f. n. ej synes böra ske. I stället
bör innan något beslut i den riktningen fattas en mera fullständig genomgång
av samtliga större utbyggnadsobjekt ha verkställts och konsekvenserna
i skilda hänseenden av ifrågasatta undantaganden ha belysts.

Företrädare för den icke statliga kraftindustrien har, enligt vad utskottet
har sig bekant, hall överläggningar med företrädare för naturskyddsorgan,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

varvid hittills enighet uppnåtts bl. a. om att naturskyddsorganen ej skall
motsätta sig en ansökan om en modifierad utbyggnad av ett av de objekt
som enligt en av professorn Gunnar Beskow utarbetad värdegraderad förteckning
över skyddsvärda objekt ansetts böra helt och hållet undantagas
från utbyggnad.

I nu förevarande proposition redovisar departementschefen olika möjligheter,
som står till buds för att vinna en förbättrad planläggning. Vad angår
1953 års förberedelsekungörelse har det däri föreskrivna förfarandet
tydligen i stort sett fungerat väl, och utskottet bar ej någon anledning att
uppehålla sig vid denna form av planering. Vid planläggningen bör givetvis
i största möjliga utsträckning eftersträvas att på ett så tidigt stadium som
möjligt bereda alla berörda intressen tillfälle att framlägga sina synpunkter.
Utskottet vill i detta sammanhang anmärka, att de exploatcringsplaner, som
vattenfallsstyrelsen under senare år låtit utarbeta för vissa älvar eller vattensystem
icke uppfyller dessa önskemål. Planerna, som stundom benämnes
regionplaner, är sålunda icke regionplaner i den mening som avses i
bl. a. byggnadslagstiftningen. Uppenbart är att en önskvärd planläggning är
lättast att genomföra för älvar, där en eller några få ägare till vattenkraften
finns. Så är i allmänhet förhållandet i de nordligaste delarna av landet.
I älvar, där många kraftintressen förekommer, ställer det sig uppenbarligen
betydligt svårare att — åtminstone i vad avser strömfallens utbyggnad —-åstadkomma en planering, som kan godtagas både av vattenkraftintressenterna
och av naturskyddsorganen. Med stor tillfredsställelse bör därför hälsas
det fortlöpande samråd mellan statliga och privata vattenkraftintressen,
å ena, och nalurskyddsorganen, å den andra sidan, som på senare tid kommit
till stånd och för vilket samråd ovannämnda av Beskow utarbetade förteckning
ligger till grund.

Med nuvarande vattenrättsliga lagstiftning kan någon sådan allmän planläggning
av utbyggnaderna för vattenkraftändamål, som från skilda håll
påkallats, ej äga rum inom vattendomstolarnas ram. Vid ansökningar till vattendomstolen
om kraftutbyggnader har denna att bedöma dessa ansökningar
efter hand som de inkommer och har därför inga möjligheter att inverka
på uppläggningen i stort av kraftutbyggnadsverksamheten inom landet. Däremot
har givetvis vattendomstolarna, såsom departementschefen framhåller,
vissa möjligheter till en bedömning av utbyggnaderna inom ett visst
vattendrag i så måtto att de inom ramen för inkommande ansökningar och
med beaktande i övrigt av kända förhållanden inom ett visst vattendrag kan
göra en begränsad samfälld bedömning. Utskottet förutsätter, att domstolarna
i största möjliga utsträckning utnyttjar dessa möjligheter.

I frågan om undantagande av vissa vattendrag från exploatering anser
utskottet, liksom chefen för kommunikationsdepartementet, att ett ställningstagande
ej bör ske förrän det inom naturvårdsdelegationen pågående
arbetet med en genomgång av samtliga mer betydande utbyggnadsprojekt
avslutats. Med hänsyn till den högt uppdrivna takten i exploateringen av
landets vattenkrafttillgångar är det emellertid mycket angeläget att detta

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 25

arbete påskyndas och snarast möjligt avslutas. Det anförda innebär, att utskottet
i denna del i viss mån delar de synpunkter som framförts i motionen
11:641. Sedan resultatet av naturvårdsdelegationens arbete framlagts
bör enligt utskottets mening övervägas huruvida några ytterligare åtgärder
skola vidtagas. Härvid bör givetvis stor uppmärksamhet ägnas åt utvecklingen
på detta område, och eventuella ingripanden bör kunna genomföras
utan tidsutdräkt. Vid de bedömningar som därvid måste ske är det naturligtvis
oundgängligt att ej blott naturskyddsintressen o. d. utan även landets
behov av elkraft beaktas.

I motionen 11:641 hemställes även, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag om en speciell
naturskyddsavgift som skall påläggas vattenkraftintressenterna, därvid inflytande
medel skulle användas till ekonomisk kompensation åt de intressenter
som ej finge utbygga sin vattenkraft ävensom tillföra naturskyddsorganisationerna
en välbehövlig ekonomisk förstärkning. Med hänvisning
till att enligt nuvarande ordning något rättsligt anspråk på ekonomisk kompensation
ej kan framställas för den händelse ansökan om utbyggnad av ett
strömfall eller om tillstånd till vattenreglering blir avslagen av vattendomstolen
har departementschefen ej velat tillstyrka någon ändring i denna ordning.
Enligt motionärens mening borde införandet av en naturskyddsavgift
ej hindras av att frågan om naturskyddsorganens organisation f. n.
är under utredning. I motionen nämnes därvid, att riksdagen välvilligt
behandlat frågan om införande av en särskild grusexploateringsavgift men
att frågan ännu är föremål för utredning. Utskottet vill först påpeka, att
förevarande i motionen väckta fråga ej äger direkt samband med något i
vattenlagen reglerat ämne. Med hänsyn till vad utskottet ovan i utlåtandet
anfört i anledning av motionärerens övriga förslag anser utskottet nu behandlade
förslag ej ha den angelägenhetsgraden att någon utredning om
i motionen avsedd kompensation f. n. bör komma till stånd.

I motionen II: 642 hemställes att riksdagen måtte besluta att i fråga om
ersättning för rättegångskostnader i vattenmål i överinstanserna samma
regler skall gälla som beträffande expropriationsmål. Det förslag som av
Kungl. Maj :t nu förelagts riksdagen i fråga om rättegångskostnader i
överrätterna är upprättat efter mönster av den föreskrift om kostnaderna
i hovrätt och högsta domstolen, som år 1957 infördes i lagen den 1 december
1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. in. I utlåtande nr 19 till 1959
års riksdag i anledning av väckta motioner hemställde utskottet att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn av expropriationslagens
bestämmelser om rättegångskostnad. Utskottet ifrågasatte
en ändring i nuvarande bestämmelser i första hand beträffande rättegången
i överrätt. Såsom lämplig förebild vid en sådan ändring hänvisade
utskottet till ovannämnda 1950 års lag. Utskottet har ej funnit anledning
att ändra sin inställning i denna fråga. Utskottet kan således ej tillstyrka
motionärens förslag.

I samband med propositionen har en del ytterligare frågor väckts.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Sålunda hemställes i motionerna 1:283 och 11:253 att riksdagen måtte
besluta att den ill kap. 65 § första stycket vattenlagen angivna regeln om
skyldighet för sökanden att, ändå att hans talan bifalles, gottgöra motparten
sådana kostnader å målet som prövas ha varit nödiga för tillvaratagande av
hans rätt, göres tillämplig även i mål rörande företag enligt 5 och 6 kap.
vattenlagen, d. v. s. i mål angående allmän farled och allmän flottled. Förslag
i detta hänseende framkom redan i samband med remissbehandlingen
av norrländska vattenkraftutredningens betänkande. Riksförbundet Landsbygdens
folk begärde nämligen i sitt remissvar, att åtminstone i flottledsmål
den nyss angivna regeln borde gälla. Departementschefen har förklarat sig
ej vara beredd att upptaga nämnda förslag till lagändring. Enligt utskottets
uppfattning bör någon ändring i nuvarande ordning ej komma i fråga utan
att konsekvenserna härav belysts genom remissförfarande eller på annat
sätt. Motionärernas förslag är emellertid av sådan art, att Kungl. Maj:t bör
ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och eventuellt föranstalta om en utredning
i lämpligt sammanhang.

Enligt 11 kap. 35 § vattenlagen har kammarkollegiet att främst i mål angående
byggande i vatten och vattenreglering, där det prövas nödigt, föra
talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kan vara i fråga. Om
talan i målet på detta sätt föres av allmänt ombud, åligger det ombudet att
på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i saken, med kostnadsfria
råd angående bevakandet av deras rätt. I vissa fall kan länsstyrelsen, efter
framställning av part, förordna särskild person att biträda sakägarna. Enligt
10 kap. 42 § vattenlagen gäller i stort sett liknande bestämmelser vid
vissa syneförrättningar enligt vattenlagen.

I motionerna I: 541 och II: 640 framhålles att, därest det i propositionen
framlagda förslaget till ändring av bestämmelserna i 2 kap. 9, 31 och 36 §§
vattenlagen antages av riksdagen, kronan genom kammarkollegiet eller annat
ombud kommer i motpartsställning till enskilda intressen i ett stort
antal vattenmål samt att allmänt ombud i så fall rimligen ej kan uppträda
både som part och som ombud på sätt vattenlagen förutsätter i 10 kap. 42 §
och 11 kap. 35 §. Enligt motionärernas uppfattning skulle en sakkunnig rådgivare
vara av utomordentligt värde. Motionärerna anser det dock ofrånkomligt
alt rådgivningsinstitutet erhåller en annan utformning i lagen än
f. n. är fallet. Motionärerna föreslår, att det i samband med kungörelseförfarandet
skall åligga vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen att dels
till vederbörande sakkunnige rådgivare, där sådan utsetts, översända handlingarna
i målet, dels uppge den sakkunniges adress, där alltså kostnadsfria
råd kunde erhållas. De sakkunniga rådgivarna bör enligt motionärernas
mening givetvis varken ha rätt eller skyldighet att aktivt deltaga i själva
rattegången eller i syneförrättningen, utan sådant deltagande bör som hittills
förbehållas särskilt befullmäktigade rättegångsombud att anlitas för
det fall parten anser så vara erforderligt. Däremot bör de sakkunniga rådgivarna
vara berättigade att närvara vid rättegångs- och syneförhandlingar
Motionärerna påpekar, att möjligheten att erhålla kostnadsfria råd nu är

27:

Ttedjcdagatskätiets htlåtahdé rir ii år Wål>

begränsad:till''första inStahs. Uié anser därför,* att 11 kap. 65 § vattenlagen,
som innehåller bestämmelser om rättegångskostnader vid vattendomstolen,
bör kompletteras med en. sådan bestämmelse, ått rådgivningen skall vara
kostnadsfri, till dess dom eller förrättning vunnit laga kraft. Slutligen föreslår
motionärerna, att kungörelsen den 1 november 1946 om förprövning rörande
åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. —- det må anmärkas
att nämnda kungörelse upphört att gälla och ersatts med en kungörelse
den 30 november 1956 — och kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse
av vissa företag enligt vattenlagen ändras så, att den som berörs av de
i dessa kungörelser omförmälda anläggningarna bereds möjlighet att på ett
tidigt stadium sätta sig in i de planerade anläggningarnas verkningar och därvid
berättigas till kostnadsfria råd genom en särskilt förordnad sakkunnig.

Det problem, som aktualiseras genom förevarande motioner, är såsom motionärerna
påpekar ej nytt. Redan enligt gällande bestämmelser kan ett motsatsförhållande
uppstå mellan kammarkollegiet såsom företrädare för kronan
i dess egenskap av sökande i vattenmål, å ena sidan, samt sakägare, vilkas
rätt kammarkollegiet i egenskap av allmänt ombud skall bevaka, å andra
sidan. Utskottet vill för sin del uttala att denna kammarkollegiets av lagen
anvisade dubbelställning är mindre lämplig ur principiell synpunkt.
Motionärerna framhåller, att bestämmelserna i 11 kap. 35 § vattenlagen,
särskilt vad beträffar andra stycket i paragrafens första moment med dess
omständliga procedur, torde ha utnyttjats endast föga. Motionärernas påstående
härom torde vara riktigt. Den ringa tillämpningen av ifrågavarande
bestämmelser torde å andra sidan medföra, att några större praktiska
olägenheter knappast är förenade med deras förekomst i lagen. Huruvida
nämnda olägenheter kommer att öka till följd av att ett genomförande av
den föreslagna lagstiftningen ökar antalet fall, då kronan kan uppträda såsom
sökande, är osäkert. Utskottet anser, att de väckta frågorna f. n. ej har
den angelägenhetsgraden att riksdagen i detta sammanhang bör överse de
av motionärerna åsyftade författningsrummen. Utskottet kan således ej tillstyrka
motionärernas förslag i denna del. Utskottet anser emellertid, att
frågorna rent principiellt är av sådan art, att Kungl. Maj:t bör ha uppmärksamheten
riktad på dem och eventuellt föranstalta om en utredning i lämpligt
sammanhang.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet ej har någon erinran mot
lagförslagets innehåll.

På grund härav får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionen II: 642 — måtte
bifalla det genom propositionen framlagda lagförslaget;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört dels
angående motionerna 1:541 och 11:640, i vad därigenom
yrkats utredning av frågan om den kostnadsfria rådgivningen
i vattenmål, dels i anledning av motionerna 1:283 och
II: 253, dels ock i anledning av motionen II: 641;

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961

C. att motionerna I: 541 och II: 640 i den mån desamma ej
berörts av den ovan under B gjorda hemställan ej måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald*, Göran Karlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Ake Larsson, Alexanderson, Ernst Olsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Andersson i Ryggestad, Tobé och
Turesson.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

610867 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag