Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968 (Utlåtande 1968:L3u35 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Nr 35

Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande
av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta och
till lagutskott hänvisade motioner, dels nr 193 i första kammaren av fru
Lundblad m. fl. och nr 253 i andra kammaren av herr Nihlfors m. fl., dels
nr 282 i första kammaren av herr Jansson, Erik, och herr Olsson, Manne,
och nr 353 i andra kammaren av herr Nyström m. fl.

I motionerna 1:193 och 11:253, som är likalydande, föreslås
att riksdagen skall besluta att prov för erhållande av körkort får avläggas
endast av den som företer bevis om genomgången förarutbildning vid
trafikskola, godkänd av statens trafiksäkerhetsverk. I andra hand föreslås
att riksdagen skall besluta att det i vägtrafikförordningen skall införas
en bestämmelse, motsvarande 61 § i den finska motorfordonsförordningen
och innefattande krav på särskilt tillstånd för privatutbildning av bilförare,
dubbelkommando man. Vidare hemställes att utskottet måtte utarbeta
erforderlig författningstext.

I motionerna 1:282 och 11:353, även de likalydande, föreslås
att riksdagen beslutar snabbutreda möjligheten av att samhället i egen
regi skall driva trafikskoleutbildning samt

att trafikutbildning syftande till körkort får ske endast vid trafikskola.

Gällande bestämmelser

I 30 § vägtrafikförordningen (VTF) föreskrivs som förutsättning för
övningskörning för att förvärva färdighet i körning med motorfordon i
avsikt att erhålla körkort bl. a. att övningskörning sker under uppsikt av
person som har fyllt 21 år och sedan minst tre år bär körkort för det slag
av fordon, som körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga
om körning med sådant fordon. Den som har fått körkortet återkallat
eller omhändertaget får dock inte övningsköra annat än vid trafikskola.

Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (trafikskola)
får enligt 36 § VTF inte bedrivas utan tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.
Tillstånd får meddelas viss fysisk eller juridisk person, som befinnes
äga förutsättningar att bedriva trafikskola på sådant sätt att det
allmännas krav på god förarutbildning blir tillgodosett.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 35

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Den som önskar erhålla körkort skall enligt 31 § VTF undergå förarprov
in t or trafikinspektör eller bilinspektör. Vid anmälan till förarprov
avseende bil eller motorcykel skall sökanden förete bl.a. bevis om förarutbildning,
utfärdat av den som meddelat utbildningen.

Motionerna

I motionerna 1:193 av fru Lundblad m. fl. och 11:253 av herr Nihlfors
m. fl. framhålles att samhället genom ett omfattande engagemang givit uttryck
för utbildningens betydelse i syfte att höja trafiksäkerheten hos bilförarna.
Den höga olycksfrekvensen hos de unga bilförarna, vilka utgör huvudparten
av de nya körkortsinnehavarna, måste effektivt motverkas. Expertisen
synes alltmer finna botemedlet i en systematisk utbildning som är
tillrättalagd efter moderna inlärningsprinciper. Vid den fortsatta utvecklingen
på trafikundervisningens område bör hela utbildningsområdet uppmärksammas,
från tratikundervisningen inom det allmänna skolväsendets ram
till bilförarutbildningen och en vidareutbildning allteftersom körkortsinnehavarna
vinner praktisk erfarenhet av bilkörning. Mot såväl trafikskolornas,
folkrörelsers och kommuners strävan att ge en god trafikutbildning
som statens kraftfulla insatser för att öva tillsyn över denna verksamhet,
deltaga i utvecklingsarbetet och utbilda kompetenta lärarkrafter står,
framhåller motionärerna vidare, att det inte är obligatoriskt att genomgå bilförarutbildning
vid godkänd läroanstalt för att kunna erhålla körkort. Ett
bibehållande av den privata bilförarutbildningen motiveras oftast med att
det för befolkningen i glesbygderna skulle bli ett problem om sådan utbildning
inte tilläts. Erfarenheterna visar emellertid enligt motionärerna att
det i första hand är i städerna som de privatutbildade körkortsaspiranterna
finns. Med hänsyn till att samhällets resurser i hög grad satsats på att
höja kvaliteten på bilförarutbildningen och därmed kunskaperna hos de nya
körkortsinnehavarna anser motionärerna det vara orimligt att som bilförare
acceptera den som inte fyller för alla fastställda krav och har fått föreskriven
och av det allmänna kontrollerad utbildning.

Motionärerna framhåller vidare att trafikolycksfallsfrekvensen har gått
ner markant efter omläggningen till högertrafik och att en ökad kunskap
om regler och bestämmelser vid mätningar har visat sig vara ett resultat
av en intensiv trafikutbildning i anslutning till trafikomläggningen. Som
skäl mot privatutbildning anför de även de risker som övningskörning i bil
utan dubbelkommando och backspegel för instruktören innebär samt bristen
på kontroll av att privatutbildaren är en god förare och lämplig lärare.
Motionärerna återger slutligen bestämmelserna i 10 kap. 61 § i den finska
motorfordonsförordningen, enligt vilka privat förarundervisning får meddelas
endast efter tillstånd av polismyndighet. Tillstånd får beviljas endast
person som uppfyller stadgade kompetensfordringar och som är känd för

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968 3

att vara eu omsorgsfull och duglig förare. Fordon för privatutbildning skall
kunna effektivt bromsas av läraren och får inte vara utrustat med hydraulisk
koppling eller med automatisk växellåda. — Beträffande motionernas
fullständiga innehåll hänvisas till motionen 11:253.

I motionerna 1:282 av herr Jansson, Erik, och herr Olsson, Manne, samt
11:353 av herr Nyström m. fl. framhålles att med nuvarande trafiktäthet varje
bristfälligt utbildad bilförare är en trafikfara. Av olika åtgärder för att
höja trafiksäkerheten anser motionärerna förbättrad utbildning troligen
vara den lämpligaste. Trafikskoleväsendet synes dem emellertid vara organiserat
på ett föga effektivt sätt. En förbättrad undervisning är därför svår att
genomföra inom den nuvarande formen. Dessutom tar varje år ett avsevärt
antal personer körkort utan att ha gått i trafikskola. Denna grupp utgöres
till stor del av ungdom och ökar i oroväckande grad. Trafikskolorna ar omkring
750 stycken och består till övervägande del av små enheter. Med nuvarande
system går det enligt motionärerna inte att få till stånd större och
effektivare trafikskoleenheter. De anser det därför nödvändigt att ändra
huvudmannaskapet för trafikskolorna. Skolfrågorna i alla former bör lyda
under samhället. Genom en effektivare och till alla delar bättre utbildning i
större enheter hör trafiksäkerheten främjas. En statlig trafikskoleverksamhet
torde kunna inlemmas i det nya trafiksäkerhetsverket på samma sätt
och i stort sett efter samma organisatoriska linjer som statens bilprovning.
Man kunde även tänka sig examensrätt för sådana trafikskolor. Motionärerna
anser också att alla körkortsaspiranter bör genomgå undervisning i trafikskola.
Rätten till privat träningskörning bör emellertid kunna behallas
men endast efter en grundutbildning i trafikskola och efter trafikskolans
anvisningar. — Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till
motionen 1:282.

Frågornas tidigare behandling

Frågorna om huvudmannaskapet för trafikskolor och om privat förarutbildning
har tidigare diskuterats vid åtskilliga tillfällen. De har senast berörts
av bilförarutredningen i betänkandet »Körkortet och trafikutbildningen»
(SOU 1965:42) samt vid förra årets riksdag av Kungl. Maj:t i proposition
nr 55, över vilken proposition utskottet avgav utlåtande nr 31. En
redogörelse för den tidigare handläggningen återfinns i nyssnämnda betänkande
s. 115—117, vartill utskottet hänvisai.

Beträffande huvudmannaskapet för trafikskolorna anförde bilförarutredningen
i det nyss angivna betänkandet bl.a. följande. Från samhällets
sida skall man medverka till att allmänheten bereds goda möjligheter till
utbildning i trafikskolor. Ett bibehållande av privata sådana skolor utgör
inget hinder däremot. Genom de skilda reformförslag som utredningen
förordat bör man komma till rätta med nuvarande bristfälligheter in -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968

om trafikutbildningen. Enligt utredningens mening är det orealistiskt att
tanka sig att nu avvara den omfattande privata trafikskoleorganisation
som vuxit fram under årens lopp. Inte minst från konkurrenssynpunkt
skulle det emellertid vara av värde om den privata verksamheten kompletteras
med trafikskolor i kommunernas och landstingens regi.

I fråga om privat förarutbildning uttalade utredningen bl. a. följande.
Fragan om förbud mot privat övningskörning har ventilerats vid skilda
tillfällen. Det har dock aldrig gått så långt att förslag om sådant förbud
har framlagts. Skälet härtill har främst varit hänsynen till glesbygdernas
befolkning som i de flesta fall skulle åsamkas höga kostnader
och en besvärande tidsspillan för att skaffa körkort, om obligatorisk
trafikskoleutbildning skulle gälla som villkor för förarprov. I stället har
man genom andra regleringar sökt tillse att även den privata förarutbildningen
sker under ledning av personer som kan förutsättas ha vissa kvalifikationer
härför. Förslag att närmare formbinda den privata förarutbildningen,
exempelvis genom anmälningsskyldighet hos polismyndighet, har
avvisats. De av bilförarutredningen förordade reformerna på trafikskoleväsendets
område syftar till att skapa garantier för att eleverna får en
utbildning som gör att de kan motsvara nutidens höga krav på fordonsförare.
Bilförarutredningen skulle därför med större fog än tidigare utredningar
kunna driva tesen om förbud mot all privat förarutbildning.
Bilförarutredningen konstaterar emellertid att de skäl som tidigare anförts
mot en sådan åtgärd, främst glesbygdsbefolkningens problem, alltjämt
är bärande. När en framtida mer utbyggd trafikskoleorganisation
med filial- eller liknande verksamhet även på mindre orter kommit till
stånd, kan det dock enligt utredningens mening vara motiverat att ompröva
frågan. Beträffande den närmare utformningen av förarprovet framhöll
utredningen att den privatutbildade körkortsaspiranten måste prövas
på ett mer ingående sätt än den som har utbildats i trafikskola. Proven borde
ha i princip samma utformning och innehåll. Svårighetsgraden på den
privatutbildades prov skulle därför enligt utredningens mening inte vara
högre än på provet för eleven från trafikskola men den privatutbildade borde
prövas i flera avsnitt än den som har utbildats i trafikskola.

Vid remissbehandlingen av bilförarutredningens betänkande godtogs i
allmänhet utredningens förslag beträffande huvudmannaskapet för trafikskolorna.
Många remissinstanser ansåg det vara lämpligt att det allmänna i
stigande omfattning engagerar sig i förarutbildningen. Några framhöll att
körutbildningen lika väl som övrig skolundervisning bör vara en angelägenhet
för stat och kommun. I fråga om den privata förarutbildningen dominerade
bland remissinstanserna den uppfattningen att den inte nu kan undvaras
men att man måste skapa en bättre kontroll över utbildningen. Några
remissorgan föreslog i det avseendet anmälan hos myndighet och skyldighet
att följa kursplan som förutsättning för privatutbildning.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år W68 5

I propositionen 1967:55 anslöt sig departementschefen i huvudsak till vad
bilförarutredningen framhållit i dessa frågor. I sitt utlåtande (nr 31) i
anledning av propositionen lämnade tredje lagutskottet vad departementschefen
anfört utan erinran.

Utskottet

Nuvarande bestämmelser i vägtrafikförordningen innebär att utbildning
av körkortsaspiranter kan ske privat utan anlitande av trafikskola, övningskörning
skall emellertid ske under uppsikt av person, som bär fyllt 21 ar
och sedan minst tre år har körkort för det slag av fordon — bil eller motorcykel
— körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga om körning
med sådant fordon. Anmälan om övningskörning eller godkännande på förhand
av instruktör vid privatutbildning är inte föreskriven. Den som har
fått körkortet återkallat eller omhändertaget får dock inte övningsköra annat
än vid trafikskola. Trafikskola får inte bedrivas utan tillstånd av statens
trafiksäkerhetsverk. Tillstånd får meddelas fysisk eller juridisk person, som
befinnes äga förutsättningar att bedriva trafikskola på sådant satt att det
allmännas krav på god förarutbildning blir tillgodosett.

I motionerna 1:193 av fru Lundblad in. fl. och 11:253 av herr Nihlfors
in. fl. föreslås att förarprov skall få avläggas endast av den som företer bevis
om genomgången förarutbildning vid trafikskola. I andra hand föreslår
motionärerna en bestämmelse, som innefattar krav på särskilt tillstånd föi
privatutbildning av bilförare, dubbelkommando i bilen, m. m.

I motionerna 1:282 av herrar Erik Jansson och Manne Olsson samt 11:353
av herr Nyström m. fl. framhålles att en förbättrad förarutbildning synes
vara den lämpligaste åtgärden för att höja trafiksäkerheten. Motionärerna
bedömer emellertid möjligheterna att inom den nuvarande trafikskoleorganisationen
få till stånd en bättre undervisning vara små med hansyn till
splittringen på alltför små enheter. I enlighet härmed föreslås utredning av
möjligheten för samhället att i egen regi driva trafikskoleutbildning. Därjämte
föreslår motionärerna att körkortsutbildning endast får ske i trafikskola.

Frågorna om huvudmannaskapet för trafikskolorna och om privat forarutbildning
har tidigare övervägts vid skilda tillfällen. I lagstiftningssammanhang
har spörsmålen senast berörts i den proposition till förra årets riksdag,
som låg till grund för beslutet om inrättandet av statens trafiksäkerhetsverk.
I propositionen redovisades också ställningstaganden rörande bl. a. förarutbildning
och förarprov, som gjorts av föredragande departementschefen
på grundval av de förslag som lagts fram av bilförarutredningen. De
förslag till författningsändringar som föranleddes av ställningstagandena
skulle senare föreläggas riksdagen. I likhet med utredningen ansåg departementschefen
att den omfattande privata körskoleorganisation som vuxit

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 nr 1968

fram under årens lopp inte kunde avvaras men att konkurrens mellan skilda
typer av trafikskolor behövdes för att garantera en god utbildning till rimlig
kostnad. Inte minst av denna anledning var det enligt departementschefen
angelaget med kommunala engagemang på detta område. Den privata
forarutbildningen bedömdes bl. a. med hänsyn till glesbygdsbefolkningens
problem inte kunna förbjudas. Av väsentlig betydelse var emellertid enligt
departementschefen att tillse alt även den privata forarutbildningen inte
koncentrerades bara till det praktiska handhavandet av fordonet utan även
omfattade de bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna.
Olika förslag av utredningen, bl. a. om fastställda kursplaner och förande
av särskilda utbildningskort, ansågs av departementschefen väl ägnade
att främja detta syfte. Departementschefen fann det också angeläget att
provningen av privatutbildade aspiranter skedde med beaktande av att denna
utbildningsform i vissa hänseenden inte kunde förväntas ge samma kunskap
och färdighet som undervisning i trafikskola. — Några motioner i de

frågor som nu är föremål för prövning väcktes inte i anledning av propositionen.

På förslag av utskottet lämnade riksdagen departementschefens uttalanden
utan erinran. Anledning för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande
i berörda frågor förekommer icke. Ej heller föreligger behov av ytterligare
utredning i enlighet med förslaget i motionerna 1:282 och 11:353.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa
att förevarande motioner,

a) 1:193 och 11:253 samt

b) 1:282 och 11:353,

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s)*,
Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep) *, Erik
Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s);

^dra kammaren: herrar Levin (s)‘, Nyberg (fp), Grebäck (ep)*,

\n S ’ ®en§fson 1 Solna (h)*, fröken Anderson i Lerum (s), fru Ekroth
(s) och herr From (fp).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1968

Särskilt yttrande

av herrar Alexanderson (fp), Erik Jansson (s) och Nyberg (fp).

Med hänsyn till att riksdagen så sent som föregående år i anledning av en
proposition haft tillfälle att uttala sig rörande den privata körkortsutbildningen
och till organisationen av denna utbildning kan vi ansluta oss till
utskottets uppfattning att anledning till något initiativ från riksdagens sida
i dessa frågor nu icke föreligger, särskilt som det upplysts att såväl rikspolisstyrelsen
som trafiksäkerhetsverket har sin uppmärksamhet riktad på
problemen. Vi vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang framhålla,
att enligt vår uppfattning starka skäl, särskilt det lörhållandet att privat
övningskörning nu i betydande utsträckning användes för annat ändamål
än seriöst bedriven utbildning, talar för något slag av närmare reglering
av denna form av körkortsutbildning genom anmälningsskyldighet, utmätning
av bilar eller dylikt.