Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960 (Utlåtande 1960:L3u34 - höst l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

Nr 84

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 4 och 6 §§ lagen
den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för
mistad fiskerätt m. m.

Genom en den 11 november 1960 dagtecknad proposition, nr 189, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 (nr 599)
om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom förordnas, att 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 om ersättning
för mistad fiskerätt m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Angående fiskevärderingsnämnd —
4. Kronan skall, i den mån ej annat
föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§
rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden
hans kostnader å målet vid
nämnden.

Lagen om

— — att fastställas.

4. Kronan skall, i den mån ej annat
föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§
rättegångsbalken stadgas, ersätta sökanden
hans kostnader å målet vid
nämnden. Vad ovan under 3 är stadgat
om förskott skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ersättning
för sådana kostnader.
vid nämnden.

6 §.

Talan mot--------motsvarande tillämpning.

3. Där ej annat föranledes av 18 3. Där ej annat föranledes av 18

kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken, kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken,
1 Senaste lydelse av 4 och 6 §§, se SFS 1957: 687.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 taml. 3 avd. Nr 34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

(Gällande lydelse)

skall kronan städse själv vidkännas
sina kostnader i hovrätten, så ock
kostnad som åsamkas motpart genom
att kronan fullföljt talan.

Vad i —

(Föreslagen lydelse)

skall kronan städse själv vidkännas
sina kostnader i hovrätten, så ock
kostnad som åsamkas motpart genom
att kronan fullföljt talan. Vad ovan i
4 § under 3 är stadgat om förskott
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ersättning för kostnad
som sist sagts.

•—- — ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

Propositionens tillkomst och huvudsakliga innehåll

1960 års riksdag har under vårsessionen behandlat vissa motioner om
ändringar i lagen om ersättning för mistad fiskerätt. I motionen II: 264 har
hemställts om sådant tillägg till lagens 1 §, att vid ersättnings bestämmande
skall beaktas ej blott den förlust av fiskerätt som ägaren vidkännes utan
även den utvidgning av rätten till fritt eller enskilt fiske som ägaren må ha
vunnit. Vidare har i motionen 11:285 upptagits spörsmål om sökandes
rätt till ersättning för utredningsarbete m. m. i samband med ansökan om
ersättning för mistad fiskerätt.

Tredje lagutskottet har i utlåtande (nr 15) över nu nämnda och vissa
andra motioner uttalat, att den i motionen II: 264 behandlade frågan borde
närmare övervägas inom Kungl. Maj :ts kansli, varvid även borde göras en
undersökning beträffande de i ersättningsmål tillämpade principerna i övrigt
för beräkning i olika fall av värdet av den förlorade fiskerätten samt
huruvida dessa principer stode i överensstämmelse med lagen och dess motiv.
Vidare borde övervägas om något kunde göras för att ytterligare öka
kronans möjligheter att tillvarataga sin rätt. Undersökningen borde verkställas
så snabbt, att eventuella förslag till åtgärder i anledning därav kunde
föreläggas höstriksdagen år 1960.

Vad angår motionen II: 285 har utskottet uttalat som sin uppfattning, att
möjlighet borde beredas sökande att erhålla förskott å utrednings- och andra
rättegångskostnader. Hur bestämmelserna härför skulle utformas borde
bli föremål för närmare utredning. Vid denna utredning borde enligt utskottets
mening jämväl övervägas åtgärder för att åstadkomma en likformig
och från ekonomisk synpunkt lämplig handläggningsordning vid skilda
fiskevärderingsnämnder.

På förslag av utskottet har riksdagen i skrivelse den 26 april 1960 (nr
183) som sin mening givit Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anledning av de båda motionerna.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

I syfte att utan tidsutdräkt få underlag för den av riksdagen begärda undersökningen
har genom justitiedepartementets försorg anordnats en konferens
den 13 och den 14 juni 1960 med deltagande av ordförandena i fiskevärderingsnämnderna
ävensom vice ordförandena i de fall, där dessa i större utsträckning
tjänstgjort som ersättare för ordföranden. Vad som förekommit under
konferensen finnes redovisat i ett vid konferensen fört protokoll (stencilerat).
Sedan kammarkollegiet tagit del av konferensprotokollet, har från kollegiet
överlämnats en den 6 oktober 1960 dagtecknad promemoria med vissa
.synpunkter i anledning av vad som förekommit vid konferensen.

Inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 4 och 6 §§ lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt
m. m. har remitterats till lagrådet. Sedan lagrådet lämnat förslaget utan
erinran har detsamma efter vissa redaktionella jämkningar nu förelagts
riksdagen till antagande.

I propositionen föreslås sådana ändringar i lagen om ersättning för mistad
fiskerätt m. m. att sökandepart i ersättningsmål, när skäl därtill föreligger,
skall kunna erhålla förskott å rättegångskostnad att utgå i avräkning på den
kostnadsersättning som slutligen kan komma att fastställas. Därjämte lämnas
vissa upplysningar rörande praxis m. m. i fråga om ersättning för mistad
fiskerätt.

Gällande bestämmelser m. m.

För gällande bestämmelser om rätt till ersättning för mistad fiskerätt och
om förfarandet i princip i fiskeersättningsmålen har i propositionen redogjorts
å s. 4—5.1 anslutning härtill har upptagits, att frågan om begränsning
av den ersättningsskyldighet, som till följd av 1950 års fiskerättslagstiftning
åvilar staten, uppmärksammats av 1958 års besparingsutredning, vars förslag
i ämnet föranlett visst uttalande av chefen för jordbruksdepartementet
i 1960 års statsverksproposition.

Gällande rätt angående rättegångskostnad i fiskeersättningsmål har särskilt
redovisats å s. 10—11 i propositionen, därvid jämväl redogjorts för föreliggande
möjlighet till deldom å rättegångskostnad i vattenmål och till förskott
å vissa andra ersättningar.

Utskottet hänvisar i dessa delar till propositionen.

1960 års riksdag

Utöver vad tidigare upptagits om frågans behandling vid 1960 års riksdag
må här allenast hänvisas till utskottets förberörda utlåtande nr 15/1960.

Konferensen m. m.

Vad som förekommit vid en konferens för diskussion av frågor berörande
fiskevärderingsnämndernas verksamhet har refererats å s. 7—8 och
12—13 i propositionen. Å s. 8 i propositionen har angivits vissa i kammarkollegiets
tidigare omnämnda promemoria lämnade statistiska uppgifter roll
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 3 avd. Nr 34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

rande antalet fiskeersättningsmål, utdömda ersättningar m. m. Jämväl i
dessa delar hänvisar utskottet till propositionen.

Departementschefen

Rörande värderingsprinciperna i fiskeersättningsmål har departementschefen
anfört följande.

I 1950 års lag om ersättning för mistad fiskerätt har grunderna för den
gottgörelse som enligt lagen skall utgå icke angivits i annan mån än att
det stadgats, att rättsägaren är berättigad till ersättning av statsmedel för
värdet av fiskerätt och annan förmån som han har förlorat och för annan
skada som har tillskyndats honom. Därjämte har i den av Kungl. Maj :t
utfärdade kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till lagen stadgats, att
ersättning skall fastställas i penningar att utgå på en gång och att vid ersättningens
bestämmande skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som
må ha skett under tiden från det skadan uppkom. I övrigt har överlämnats
till rättstillämpningen att med ledning av allmänna grundsatser bedöma
hur ersättningarna skall beräknas.

Det är en mångfald frågor av delvis svårbedömd natur som fiskevärderingsnämnderna
och, i förekommande fall, deras överinstanser sålunda har
att taga ställning till vid bestämmandet av ersättning till dem som lidit
intrång i sin fiskerätt. Då riksdagen vid 1960 års vårsession behandlat hithörande
frågor, är det särskilt ett spörsmål som uppmärksammats, nämligen
i vad mån vid ersättningens bestämmande sådan nytta som ersättningssökanden
kan ha vunnit genom den nya fiskerättslagstiftningen må avräknas
vid fastställandet av ersättningen. Härom gjordes vissa uttalanden vid
tillkomsten av 1950 års lagstiftning. Fiskerättskommittén anförde, att vid
bedömande om och i vad mån förlust uppkommit för en viss fastighet borde
beaktas att de nya reglerna kunde ur strandägarsynpunkt få både gynnsamma
och ogynnsamma verkningar. Överhuvud taget vore det enligt kommittén
ej oberättigat att vid uppskattningen av liden skada taga viss hänsyn
även till de allmänna fördelar i skilda hänseenden som den nya lagstiftningen
i praktiken kunde medföra för den ersättningsberättigade. Föredragande
departementschefen och tredje lagutskottet gjorde likartade uttalanden.
Det övervägdes att införa en uttrycklig kompensationsregel i lagen,
men tanken härpå avvisades under hänvisning till jämförelsesvårigheter
och risk för obillighet. Då tredje lagutskottet vid 1960 års vårsession
ånyo tagit upp denna fråga, har utskottet konstaterat, att lagstiftaren avsåg
att principen om kvittning av nytta och skada skulle tillämpas om för
en och samme ägare gränsen för det enskilda vattenområdet på ett ställe
förskjutits inåt och på ett annat ställe utåt. Vidare har utskottet uttalat, att
det i många fall måste vara rimligt att åtminstone i viss mån beakta, att
sökandens rätt till fiske, även om denna rätt till följd av 1950 års lagstiftning
ändrats till sitt formella innehåll och numera delvis består i rätt till
fritt fiske, icke undergått sådan ändring att sökandens möjligheter att utnyttja
fisket försämrats.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960 5

Den undersökning, som nu på riksdagens begäran verkställts angående
de i fiskeersättningsmål tillämpade principerna och till vilken underlag erhållits
genom anordnande av en konferens med representanter för fiskevärderingsnämnderna,
har bestyrkt, att grundsatsen om beaktande i viss utsträckning
av nytta som den ersättningsberättigade vunnit är accepterad i
praxis. Vid konferensen har diskuterats i vad mån det skulle kunna vara
möjligt att komma fram till några gemensamma normer för hur avräkning
av vunna fördelar skall ske. Enighet har dock rått om att förhållandena är
så växlande, att utrymme måste finnas för beaktande av de speciella omständigheterna
i varje särskilt fall. Det har ej vid undersökningen framkommit
något, som ger stöd för att de resultat som man i hittillsvarande praxis
kommit fram till avviker från vad som kan anses ha förutsatts av statsmakterna
vid lagstiftningens antagande. Anledning kan därför ej anses föreligga
till lagändring i syfte att i lagtexten klargöra vad som skall gälla i
förevarande avseende. Det bör ej heller — såsom även tredje lagutskottet i
sitt vid 1960 års vårsession avgivna utlåtande uttalat -— komma i fråga att
nu genom lagändring rubba de principer på vilka den gällande lagstiftningen
vilar.

Tredje lagutskottet har i sitt nyss berörda utlåtande framhållit, att jämväl
de principer, som i övrigt ligger till grund för beräkningen av värdet av
den förlorade fiskerätten, i detta sammanhang är av betydelse; enligt utskottets
mening spelar dessa principer större roll för ersättningsbeloppens
storlek än de principer som tillämpas i fråga om kvittning mellan skada
och nytta. Att redan till riksdagens höstsession medhinna en undersökning
av ett större antal avgöranden i ersättningsmål har givetvis icke varit möjligt.
Vid konferensen har emellertid, med anledning av nyssnämnda uttalande
från utskottets sida, även berörts andra frågor rörande grunderna för ersättningens
bestämmande än kvittningsfrågan. Sålunda har behandlats inverkan
av penningvärdets fall, grunderna för ränteberäkning, beaktande av
den minskade lönsamhet som på senare år inträtt för fisket, beräkning av ersättning
enligt arrendeprincipen och beräkning på grundval av marknadsvärdet.
Det är här till stor del fråga om spörsmål av invecklad och svårbedömd
natur, där praxis ännu icke synes ha stabiliserat sig. Ej heller i detta
hänseende bör komma i fråga att nu genom lagändring rubba de principer
på vilka den gällande lagstiftningen vilar.

Såsom understrukits av chefen för jordbruksdepartementet i 1960 års
statsverksproposition får 1957 års reformer, varigenom kronan fick klagorätt
och fiskevärderingsnämnderna ombildades till domstolar, anses ha givit
ett klart uttryck för statsmakternas önskan, att ersättningsfrågorna skall
prövas med största omsorg och att kronans intressen skall beaktas bättre än
vad från början var möjligt. Tredje lagutskottet har nu uttalat sig för att
det bör övervägas om något kan göras för att ytterligare öka kronans möjligheter
att tillvarataga sin rätt. Detta är enligt min mening ett av de viktigaste
av de spörsmål rörande fiskeersättningsfrågorna som utskottet upptagit
i sitt utlåtande. Utskottet har närmast åsyftat att kammarkollegiet, som

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

för kronans talan i mål av detta slag, bör tillförsäkras erforderliga resurser
för fullgörande av sin uppgift. Frågan torde komma att upptagas till prövning
av chefen för finansdepartementet vid anmälan av anslagsäskandena
under sjunde huvudtiteln till 1961 års riksdag.

I frågan om förskott å rättegångskostnad och rörande handläggningsordningen
vid fiskevärderingsnämnderna ur ekonomisk synpunkt har departementschefen
yttrat.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har riksdagen hemställt
om lagändring i syfte att sökande i fiskeersättningsmål skall beredas
möjlighet att erhålla förskott å rättegångskostnad. I samband härmed har
riksdagen jämväl begärt att åtgärder för att åstadkomma en likformig och
från ekonomisk synpunkt lämplig handläggningsordning vid fiskevärderingsnämnderna
skall tagas under övervägande. Sistnämnda begäran har föranletts
av att vid olika nämnder — enligt vad som konstaterats i det åberopade
utlåtandet av tredje lagutskottet — ett något olika förfarande tilllämpats
vid införande av viss sakkunnigutredning i målen.

Med hänsyn till ersättningsmålens natur torde lantmäteritekniska och
fiskeritekniska undersökningar regelmässigt vara erforderliga. Tredje lagutskottet
har uttalat den åsikten, att dessa undersökningar i första hand bör
verkställas genom kammarkollegiets försorg. Sökandens kostnader kan enligt
utskottet härigenom i många fall nedbringas. Det kan dock, enligt vad
utskottet vidare anfört, icke förmenas sökanden att på motpartens — kronans
—- bekostnad göra egna undersökningar till bemötande eller komplettering
av den genom kollegiets försorg anskaffade utredningen.

Förfarandet vid fiskevärderingsnämnderna gestaltar sig numera, sedan
kronan erhållit fullföljdsrätt och nämnderna ombildats till specialdomstolar,
som ett rättegångsförfarande. Reglerna för den dispositiva tvistemålsprocessen
är med vissa avvikelser, som här saknar betydelse, tillämpliga på förfarandet.
Bestämmelserna i rättegångsbalken om bevisning genom sakkunnig
ger regler såväl för de fall då domstol antingen självmant eller efter framställning
av part tillkallar sakkunnig som för sådana fall då part anlitar
egna sakkunniga. Genom nämnda regler får ramen för nämndens och parternas
möjligheter i fråga om införande av sakkunnigbevisning i målen anses
bestämd.

De omförmälda reformerna i avseende å förfarandet har medfört, att den
ersättningssökande och kronan står emot varandra på väsentligen samma
sätt som två enskilda parter i en skadeståndsprocess. Det kan mot bakgrunden
härav i princip icke anses tillfredsställande att kollegiet, med den partsställning
som kronan intager i processen, i första hand skall sörja för de i
målen erforderliga sakkunnigutredningarna. Med den risk för att sådana genom
kollegiets försorg verkställda utredningar icke skulle betraktas såsom
fullt objektiva utan som partsutredningar skulle vidare, såsom också befarats
vid den anordnade konferensen, ett sådant förfarande kunna få en
kostnadshöjande effekt och därigenom motverka sitt syfte. Det synes mig
med hänsyn härtill som om den av konferensen rekommenderade och nu i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

allmänhet också tillämpade ordningen, att nämnden föranstaltar om ifrågavarande
utredningar, skulle vara att förorda.

På de skäl som nu anförts har jag ej funnit skäl att förorda, att i berörda
avseende meddelas särbestämmelser för fiskeersättningsmålens handläggning.

Enligt gällande regler rörande rättegångskostnad i fiskeersättningsmål
skall kronan städse ersätta sökanden hans rättegångskostnader vid fiskevärderingsnämnd,
om icke kostnaden uppkommit genom försumlig processföring
från sökandepartens sida eller kostnaden eljest bedömes såsom oskälig.
Detta innebär i princip att den ersättningssökande av egna medel får
förskjuta kostnader, som kronan slutligen skall bära.

Även om, såsom förut sagts, viss sakkunnigutredning tillföres målen genom
nämndens föranstaltande, kan det tydligtvis icke förmenas sökanden
att nedlägga den kostnad å målet som kan finnas nödig för tillvaratagande
av hans rätt. Då riksdagen nu framfört det önskemålet, att sökanden skall
beredas möjlighet att erhålla förskott å rättegångskostnad, som eljest ej ersättes
förrän fiskevärderingsnämnd meddelat dom i målet, har till stöd härför
framhållits, att sökandepartens kostnader kan uppgå till betydande belopp
och att det ofta tar lång tid innan målen blir avgjorda. Det har vid den remissbehandling
i ärendet som föregått riksdagsavgörandet vitsordats, att
fiskeersättningsmålen om ock icke alltid så dock i åtskilliga fall är av så
vidlyftig och komplicerad natur, att de vållar såväl avsevärda kostnader för
sökandena som stor tidsutdräkt med målens avgörande. Den konferens med
representanter för fiskevärderingsnämnderna som anordnats har också uttalat
sig för den av riksdagen föreslagna reformen. Även för egen del är jag
av den meningen, att det kan vara motiverat att bereda en möjlighet att
tillerkänna sökandeparten förskott å kostnadsersättningen, när skäl därtill
föreligger med hänsyn till kostnadens storlek och rättegångens varaktighet.
Det torde ej behöva befaras att en sådan möjlighet kommer att leda till vidlyftighet
i processföringen. Kronans skyldighet att ersätta rättegångskostnad
gäller endast kostnad, som skäligen varit påkallad för tillvaratagande
av partens rätt. Det förtjänar också omnämnas, att det i vattenmål efter en
år 1952 genomförd lagändring är möjligt att tillerkänna part ersättning för
rättegångskostnad utan hinder av att partens talan ännu icke blivit slutligen
prövad och att systemets tillämpning i nämnda mål icke såvitt är känt medfört
olägenheter av antydd art. Från allmän synpunkt synes därför en liknande
reform för fiskeersättningsmålens del icke böra möta några betänkligheter.

Tredje lagutskottet har i sitt utlåtande jämväl uttalat, att en anordning
liknande den som avses i andra punkten av 11 kap. 35 § 1 mom. andra stycket
vattenlagen borde övervägas i syfte att begränsa kostnaderna. I nämnda
lagrum har beretts möjlighet att förordna särskild person för att biträda
sakägare i vattenmål med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras
rätt. Denna form av rättshjälp har emellertid icke visat sig vara till avsedd
nytta. Ehuru försök gjorts att popularisera systemet har det enligt.

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

vad som upplysts från vattendomstolarna icke kommit till användning annat
än rent undantagsvis. Denna omständighet synes ge anledning till viss
försiktighet inför tillskapandet av en liknande anordning i fiskeersättningsmålen.
Därjämte torde den ifrågasatta anordningen vara mindre lämplig i
förevarande sammanhang av det skälet, att tiden för framställande av ersättningsanspråk
redan har — bortsett från sådana anspråk som kan följa
av en år 1956 genomförd ändring i fiskerättslagen beträffande snörpvadsfisket
vid Blekinge läns södra kust — utlöpt med utgången av år 1957. Sökandeparterna
torde i allmänhet redan ha ordnat biträdesfrågan. Det synes
därför ej vara anledning att införa denna form av rättshjälp i fiskeersättningsmålen.

Rätt till förskott å kostnadsersättning torde böra beredas i samma form,
som redan för närvarande gäller beträffande själva ersättningen för mistad
fiskerätt, och gälla kostnader såväl vid nämnden som vid överinstanserna.
Bestämmelser i ämnet kan lämpligen införas i 4 § under punkten 4 och 6 §
under punkten 3 i ersättningslagen. Vad i ersättningslagen föreskrives om
att talan mot nämndens beslut rörande förskott skall föras särskilt samt
att talan ej må föras mot hovrätts beslut i sådan fråga blir med bestämmelsernas
utformning utan särskilt stadgande tillämpligt jämväl beträffande
förskott å rättegångskostnad.

Om den föreslagna lagändringen genomföres, torde de bestämmelser som
i administrativ ordning utfärdats angående expediering av beslut rörande
förskott å ersättning och utbetalning av sådan ersättning böra göras tillämpliga
även å förskott av förevarande slag.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 januari 1961.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget, vilket är ägnat att tillgodose de önskemål utskottet
i sitt förutnämnda utlåtande nr 15/1960 i fråga om rättegångskostnader
i fiskeersättningsmål framfört.

Vad som vid den av justitiedepartementet anordnade konferensen förekommit
angående införskaffande av sakkunnigbevisning synes innefatta garanti
för den likformighet i handläggningen av sådana frågor utskottet genom
sitt tidigare uttalande i detta hänseende velat främja. Departementschefens
uttalande härutinnan föranleder därför ingen erinran från utskottets
sida.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över vad departementschefen anfört
i anledning av den i det tidigare utlåtandet väckta frågan om förstärkande
av kronans resurser för tillvaratagande av sin rätt i fiskeersättningsmålen.
Det torde ligga i kammarkollegiets intresse och inom ramen för dess
möjligheter att företaga den av utskottet i dess tidigare utlåtande ifrågasatta,
inom departementet ej nu medhunna undersökningen av ett större antal av -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

göranden i fiskeersättningsmål och därmed att verka för en sådan tillämpning
av ersättningslagen som utskottet i sitt tidigare utlåtande förutsatt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Med hänsyn till riksdagssessionens nära förestående slut får utskottet
hemställa, att förevarande utlåtande måtte företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

Stockholm den 12 december 1960

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,
Georg Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Nyberg, Nilsson i Östersund, Wachtmeister, Grebäck och Turesson.

Reservation

av herrar Göran Karlsson, Kristiansson och Levin, fru Torbrink samt herr
Nilsson i Östersund, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

»I utskottets utlåtande nr 15 vid årets riksdag, vilket utlåtande godkändes
av riksdagen, föreslogs dels att den i en motion väckta frågan om inskrivande
i lagen om ersättning för mistad fiskerätt m. m. av ett stadgande om
att vid bestämmande av ersättning för mistad fiskerätt hänsyn skall tagas
ej blott till den förlust av fiskerätt som ägaren vidkännes utan även utvidgning
av rätten till fritt eller enskilt fiske, som ägaren må ha vunnit,
måtte bli föremål för överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli, dels att en
undersökning skulle göras beträffande de i ersättningsmål tillämpade principerna
i övrigt för beräkning av värdet av den förlorade fiskerätten och att
denna undersökning borde verkställas så snabbt att förslag till åtgärder i
anledning därav kunde föreläggas innevarande riksdags höstsession, dels
ock att den i en annan motion väckta frågan om möjlighet för ersättningssökande
alt erhålla förskott å rättegångskostnader skulle bli föremål för
närmare utredning.

Föreliggande proposition innehåller inga förslag i den först nämnda frågan.
Tvärtom uttalas, att anledning till en sådan lagändring som skulle in -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1960

nebära ett lagfästande av den s. k. nettoprincipen ej kan anses föreligga.
Detta uttalande grundas på de uppgifter som lämnats vid en av departementet
anordnad konferens med ordförandena i fiskevärderingsnämnderna.
Även om ingen av deltagarna i konferensen direkt uttalat sig mot en tilllämpning
i vissa fall av nettoprincipen är uttalandena enligt utskottets mening
dock så vaga, att ett lagfästande av principen måste anses önskvärt. En
sådan lagändring skulle stå i överensstämmelse med de principer på vilka
den nuvarande lagstiftningen vilar och därför ej behöva valla betänkligheter.

Beträffande den av utskottet och riksdagen begärda undersökningen angående
principerna i övrigt för beräkning av värdet av förlorad fiskerätt har
i propositionen uttalats att det ej varit möjligt att redan till riksdagens höstsession
medhinna en undersökning av ett större antal ersättningsmål. A issa
uttalanden synes antyda att någon sådan undersökning ej kommer att företagas.
Utskottet är emellertid alltjämt av den uppfattningen att en undersökning
i detta hänseende bör komma till stånd. Undersökningen bör gå ut
på att klarlägga vilka principer som faktiskt tillämpas i olika hänseenden
men givetvis icke inkräkta på domstolarnas rätt att självständigt pröva dem
förelagda mål. Även om praxis ännu ej hunnit helt stabilisera sig och en lagändring
-—- såsom utskottet påpekat — i många fall torde vara omöjlig att
genomföra med hänsyn till allmänt erkända principer för lagstiftning, bör
en sådan undersökning enligt utskottets mening kunna ge värdefullt material
för bedömandet av huruvida den nuvarande lagstiftningen är behäftad
med brister. Det får därefter i varje särskilt fall avgöras huruvida en lagändring
kan ske utan att allmänna regler för lagstiftning trädes för när.

I frågan om ersättningssökandes rätt till förskott å rättegångskostnader
innebär föreliggande proposition ett tillgodoseende av de synpunkter utskottet
anfört i sitt tidigare berörda utlåtande. Propositionen föranleder i denna
del ingen erinran.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse vad departementschefen uttalat i
frågan om förstärkning av kammarkollegiets resurser vid utförandet av kronans
talan. Enligt utskottets mening skulle en undersökning av förut angivet
slag vara till vägledning även vid övervägandet i frågan på vilka sätt
denna förstärkning bör komma till stånd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget;

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning
av propositionen i övrigt.»

601847

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag