Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 (Utlåtande 1969:L3u32 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Nr 32

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder för att främja fritidsfisket, m. in. i vad
propositionen hänvisats till lagutskott jämte motioner
i ämnet, dels motioner om vidgad rätt till fritidsfiske.

Genom en den 28 februari 1969 dagtecknad proposition, nr 42, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden,

2) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till lagutskott såvitt den avser ändringar i lagen
om fiskevårdsområden och lagen om rätt till fiske samt i övrigt till
j or dbr uksut skottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, så vitt nu är i fråga, vissa ändringar i lagen om
fiskevårdsområden och lagen om rätt till fiske i syfte att underlätta bildandet
av fiskevårdsområden och skydda fiskbeståndet.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas, att 6, 10, 15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5 maj 1960
om fiskevårdsområden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Fiskevårdsområde må bildas om
samtycke föreligger antingen från
delägare, som företräda mer än hälften
av delaktighetstalet och tillika utgöra
minst en tredjedel av antalet
delägare, eller från delägare, som utgöra
mer än halva antalet delägare
och tillika företräda minst en tredjedel
av delaktighetstalet. Skall fiskevårdsområdet
omfatta ett eller flera
vart för sig oskiftade fisken, erfordras
därjämte samtycke från
minst en delägare inom varje sådant
fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet
och utgör det ej ensamt för sig en
fastighet, må dock fiskevårdsområde
bildas, om samtycke därtill lämnas
av mer än halva antalet delägare
eller av delägare, vilka företräda mer
än hälften av delaktighetstalet.

Fiskevårdsområde må bildas om
vid omröstning enligt 19 § samtycke
föreligger antingen från delägare,
som företräda mer än hälften av de
röstandes delaktighetstal och tillika
utgöra minst en tredjedel av antalet
röstande, eller från delägare, som utgöra
mer än halva antalet röstande
och tillika företräda minst en tredjedel
av de röstandes delaktighetstal.
Skall fiskevårdsområdet omfatta
oskiftat fiske med flera delägare, erfordras
därjämte samtycke från
minst en delägare inom varje sådant
fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet
och utgör det ej ensamt för sig en
fastighet, må dock fiskevårdsområde
bildas, om samtycke därtill lämnas
av mer än halva antalet röstande
eller av delägare, vilka företräda mer
än hälften av de röstandes delaktighetstal.

Äro de i första eller andra styckena
angivna förutsättningarna uppfyllda,
skall fiskevårdsområdet bildas, om
det befinnes lämpligt med hänsyn till
vattenområdets och fiskets beskaffenhet
och omfattning samt förhållandena
i övrigt. Saknas samtycke
som avses i första stycket andra
punkten, må fiskevårdsområdet likväl
bildas, om särskilda skäl föreligga.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Är fisket inom fiskevårdsområde
i sin helhet samfällt för två eller
flera fastigheter, må upplåtelse av
fiske ske endast om delägare med
mer än hälften av delaktighetstalet
samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i första
stycket sägs, må upplåtelse ske
endast om delägare med mer än två
tredjedelar av delaktighetstalet samtycka
därtill. Omfattar fiskevårdsområdet
ett eller flera vart för sig
oskiftade fisken, skall i stället beträffande
varje sådant fiske gälla vad i
första stycket är stadgat.

Fiskevårdsområde må bildas allenast
efter ansökan av delägare. Ansökningen
skall vara skriftlig och ingivas
till länsstyrelsen.

I ansökningen---- ------

Innehåller ansökningen-----

Bildande av fiskevårdsområde
skall prövas vid förrättning under
ledning av förrättningsman som länsstyrelsen
förordnar.

Äro delägarna

§•

Är fisket inom fiskevårdsområde
i sin helhet samfällt för två eller
flera fastigheter, må upplåtelse av
fiske ske endast om delägare med
mer än hälften av det vid omröstning
bland delägarna företrädda delaktighetstalet
samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i första
stycket sägs, må upplåtelse ske
endast om delägare med mer än två
tredjedelar av det vid omröstning
bland delägarna företrädda delaktighetstalet
samtycka därtill. Omfattar
fiskevårdsområdet oskiftat fiske med
flera delägare, skall i stället beträffande
varje sådant fiske gälla vad i
första stycket är stadgat.

§•

Fiskevårdsområde må bildas efter
ansökan av delägare, myndighet
som Konungen bestämmer eller kommunen.
Ansökningen skall vara
skriftlig och ingivas till länsstyrelsen.

- skola tillgodoses.

§•

---- — omedelbart avslås.

Bildande av fiskevårdsområde
skall prövas vid förrättning under
ledning av förrättningsman som länsstyrelsen
förordnar. Fordras särskild
fackkunskap för utredning i samband
med förrättningen, får länsstyrelsen
på begäran av förrättningsmannen
förordna sakkunnigt biträde
åt honom.

- avgöra ärendet.

18 §.

Förrättningsmannen skall så snart
som möjligt kalla delägarna till sammanträde.

Skriftlig kallelse skall senast fjorton
dagar före sammanträdet tillställas
varje känd delägare. Finnes an -

Förrättningsmannen skall så snart
som möjligt hålla sammanträde med
delägarna. Han skall i god tid före
sammanträdet kalla delägarna till
detta.

Varje delägare med känt hemvist
inom riket skall delgivas kallelsen.
1 fråga om delgivningen gäller i till -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

ledning till antagande att ej alla delägare
därigenom underrättas, skall
beträffande första sammanträdet
kallelsen därjämte inom samma tid
kungöras på sätt i 31 § stadgas.

Kallelse till----

(Föreslagen lydelse)

lämpliga delar vad som föreskrives i
rättegångsbalken om delgivning av
annan handling än stämning. Träffas
ej delägaren eller någon till vilken
kallelsen må överlämnas och kan ej
heller upplysning vinnas var delägaren
uppehåller sig, är det såvitt avser
honom tillräckligt att kungörelse
om sammanträdet sker såsom angives
i 31 §. Delägare med känt hemvist
utom riket skall tillställas kallelsen
med posten. Om delägares
hemvist ej är känt eller det kan antagas
att ytterligare delägare finnes
utöver dem som äro kända, skall
kungörelse om sammanträdet ske på
sätt nyss sagts.

— ordning utlysts.

29 §.

Delägare, som fiskar i strid med
stadgarna eller vad delägarna med
stöd av denna lag beslutat, straffes,
om ej gärningen eljest är belagd med
straff, med dagsböter. Sådant brott
må ej åtalas av allmän åklagare, med
mindre det av målsägande angives
till åtal. Fiskevårdsområdet ävensom
delägare däri må därvid anses som
målsägande.

Delägare, som fiskar i strid med
stadgarna eller vad delägarna med
stöd av denna lag beslutat, dömes
till böter, om ej gärningen är belagd
med straff i annan författning. Allmänt
åtal må väckas endast efter
angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet
ävensom delägare däri må
därvid anses som målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

2) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 34 och 35 §§ lagen den 1 december 1950 om rätt
till fiske1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Bedriver någon utan lov fiske som
hör under annans enskilda fiskerätt
eller enligt denna lag må utövas endast
efter tillstånd av myndighet, dömes
för olovligt fiske till dagsböter.

Är brottet med hänsyn till att fisket
avsåg särskilt värdefull fisk eller
idkades vanemässigt eller i större
omfattning att anse som grovt, vare
straffet dagsböter, ej under tjugu,
eller fängelse i högst sex månader.

Den som bryter mot föreskrift,
som meddelats med stöd av 16, 22
eller 24 §, eller anbringar fiskeredskap
eller anordning i uppenbar
strid med vad som gäller om fiskådra,
dömes till straff för olovligt
fiske enligt vad i 34 § sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1.

utan lov bedriver fiske som hör
under annans enskilda fiskerätt eller
enligt denna lag må utövas endast
efter tillstånd av myndighet,
eller

2. bryter mot föreskrift, som meddelats
med stöd av 16, 22 eller 24 §,

dömes för olovligt fiske till böter
eller fängelse i högst sex månader.

§•

Den som uppsåtligen anbringar
fiskeredskap eller anordning i strid
med vad som gäller om fiskådra, dömes
till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 35 § se 1960: 131.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av denna väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 953 av herr Ohlsson, Ebbe, och herr
Svenungsson och 11: 1093 av herr Hedin m. fl., i vilka motioner hemställes

»att vid behandling av proposition nr 42 riksdagen måtte godkänna Kungl.
Maj :ts förslag med den ändringen att It § skall ges följande lydelse:

»Utan delägares samtycke må upplåtelse ej ske av delägarens hela fiske
eller eljest av fiske, som han med ensamrätt äger eller brukar eller såsom
särskild lott tilldelats honom»;

B. de likalydande motionerna I: 954- av herr Pettersson, Karl, och herr
Strandberg och II: 1097 av herr Petersson i Gäddvik, i vilka motioner, såvitt
de hänvisats till lagutskott, hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte besluta

2. att godkänna Kungl. Maj :ts förslag till lag om ändring i lagen den 5
maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden med den ändring att 6 § 3 styckets
sista mening ''Saknas samtycke som avses i första stycket andra punkten,
må fiskevårdsområde likväl bildas, om särskilda skäl föreligga.’ utgår»;
samt

C. de likalydande motionerna I: 955 av herr Pettersson, Karl, och herr
Strandberg och II: 1096 av fru Kristensson och herr Petersson i Gäddvik, i
vilka motioner hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte avslå densamma
till den del som avser förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950
(nr 596) om rätt till fiske»;

D. motionen II: 1094 av herr Hedin m. fl., vari hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte besluta att 15 §
i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden skall erhålla oförändrad
lydelse».

Utskottet har vidare behandlat två fristående motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 146 av herr Augustsson och fru Landberg
och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl., i vilka yrkas

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära översyn av lagen
om rätt till fiske samt framläggande av förslag som ger allmänheten
möjligheter till fritidsfiske på enskilt vatten även vid södra och mellersta
delarna av rikets ostkust».

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i remissen
till lagrådet inledningsvis följande.

Fritidsfisket har ökat starkt i Sverige under senare år. Från statens sida
har på olika sätt vidtagits åtgärder för att främja fisket vilka kommer även
fritidsfisket till godo. Exempel härpå är tillkomsten av 1950 års vattengräns-
och fiskerättslagar, 1954 års fiskeristadga och 1960 års lag om fiskevårdsområden.
Fiskeristyrelsen har enligt sin instruktion att beakta förutom
yrkesfiskets även fritidsfiskets intressen. Detsamma gäller för lantbruksnämndernas
fiskerikonsulenter.

I olika sammanhang har önskemål förts fram om ytterligare åtgärder från
statens sida för att främja fritidsfisket. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t
år 1963 tillkallades sakkunniga för att verkställa översyn av och ge förslag
rörande de statliga insatserna i fråga om fritidsfisket och därmed sammanhängande
frågor. De sakkunniga, som antog benämningen fritidsfiskeutredningen1,
har överlämnat betänkandet Fritidsfisket (SOU 1968: 13). Vid
betänkandet har fogats särskilt yttrande av ledamoten af Klintberg.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, vattenöverdomstolen,
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre
Norrland, rikspolisstyrelsen, postverket, kammarkollegiet, statskontoret, generaltullstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), statens vattenfallsverk, domänverket,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
Mellanbygdens vattendomstol, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens
län, arrendelagsutredningen, Hushållningssällskapens förbund, Svenska kommunförbundet,
Svenska Samernas Riksförbund, Svenska jägareförbundet,
Svenska turistföreningen, Svenska Turisttrafikförbundet, Riksförbundet
Landsbygdens Folk (RLF), Sveriges Fiskares Riksförbund, Fiskefrämjandet,
Svenska sportfiskareförbundet, Sveriges Allmänna Fiskevårdsförbund,
Svenska Fiskeritjänstemannaförbundet och Svenska Sportdykarförbundet.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat yttranden från underställda
myndigheter eller särskilt berörda organisationer. Sålunda har lantbruksstyrelsen
bifogat yttranden från ett flertal lantbruksnämnder och fiskeristyrelsen
yttranden från de sju fiskeriintendenterna.

Skrivelser i ämnet har kommit in bl. a. från Sveriges fiskevattenägarförbund.

Fritidsfiskeutredningens förslag avser åtgärder för att främja fritidsfisket
genom såväl service som ekonomiskt stöd m. m. Utredningen föreslår i sam 1

Överdirektören Jöran Hult, ordförande, riksdagsmännen Bengt Arweson och Erik Grebäck,
vattenrättsdomaren Lennart af Klintberg och fritidsfiskeintendenten Per-Arne Wallin.

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

ma syfte vissa lagstiftningsåtgärder. Bl. a. har förslag lagts fram om ny lagstiftning
angående förvaltning av samfällda fisken samt ny fiskeristadga. I
remissutlåtande över utredningens betänkande har lantmäteristyrelsen, som
har i uppdrag att se över lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, anfört att
förslag till ny lag om förvaltning av samfälld mark m. m. kan väntas under
innevarande år. I detta läge bör frågan om särskild lagstiftning för samfällda
fisken anstå till dess ställning har tagits till lantmäteristyrelsens
förslag. Förslaget till fiskeristadga har vid remissbehandlingen mött allvarliga
erinringar särskilt i fråga om ett överförande från länsstyrelserna
till fiskeristyrelsen av befogenheten att besluta om lokala fiskeföreskrifter.
Enligt min mening ger remisskritiken anledning till en ytterligare bearbetning
av förslaget till ny stadga utom vad gäller de föreslagna straffbestämmelserna.
En sådan bearbetning bör lämpligen utföras av fiskeristyrelsen.
Jag avser att återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.

Med de undantag som jag nu angett behandlar jag härefter utredningens
förslag. Till en början tas därvid upp frågor om statligt stöd av skilda slag
för fritidsfisket. Därefter behandlas i ett särskilt avsnitt förslag till lagstiftningsåtgärder.

Fråga om vidgat frifiske
Utredningen I

I fråga om tillgången på vattenområden är vårt land ovanligt gynnat genom
dess långa kuster och dess rikedom på sjöar och strömmande vatten.
I allmänt vatten får enligt lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt
till fiske varje svensk medborgare bedriva fiske med rörligt redskap. Vad
som är allmänt vatten bestäms enligt lagen den 1 december 1950 (nr 595)
om gräns mot allmänt vattenområde. Allmänt vatten finns vid kusterna, från
territorialgränsen och inåt land till gränsen mot enskilt vatten, dvs. i stort
sett 300 m från land. Vidare finns allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren
och Storsjön i Jämtland. Dessutom har allmänheten enligt nyssnämnda
lag om rätt till fiske även viss rätt till fiske i enskilt vatten. Härom gäller
bl. a. följande.

Utmed hela norrlandskusten samt vid Uppsala läns kust är fisket med
rörligt redskap utom efter lax fritt ända in till stranden. Här är således på
enskilt vatten endast laxfisket och fisket med fast redskap förbehållet jordägarna.
I de följande ostkustlänen är fisket efter strömming, sill och skarpsill
med skötar och nät som är att hänföra till rörliga redskap fritt på enskilt
vatten som har större djup än sex m. I vissa län gäller dock bestäm -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 9

melser som i viss mån avviker härifrån. Vid Blekinge läns södra kust får
man bl. a. fiska ända in till stranden med nät som är rörligt redskap samt
med långrev och tobisnot. Vid Skånes östra och södra kuster gäller detsamma
beträffande alla slags rörliga redskap. Vid Skånes västra kust och på
västkusten i övrigt är fiske med alla typer av redskap fritt i enskilt vatten.
Vissa begränsningar gäller dock för fisket efter ostron. Utöver vad som
följer av nu nämnda bestämmelser är vid alla havskuster fisket med långrev
fritt i enskilt vatten som är minst 20 m djupt och är beläget utanför den
s. k. kilometergränsen. Likaså är långrevsfisket fritt bl. a. vid Gotland och
Öland. I delar av de förut nämnda fyra insjöarna och Mälaren är också vissa
fiskesätt tillåtna för varje svensk medborgare på enskilt vatten.

Kostnaden för inlösen av enskild fiskerätt som skett i anslutning till att
det nyssnämnda s. k. frifisket på enskilt vatten tillkom genom 1950 års
vattengräns- och fiskerättslagstiftning har t. o. m. budgetåret 1967/68 uppgått
till drygt 35 milj. kr. Ersättningsanspråken är ännu inte helt reglerade.

Stora vattenområden är vidare tillgängliga för fritidsfiskarna genom upplåtelser
från fiskevattenägare. Bl. a. finns det ett stort antal fiskevatten i vilka
allmänheten får fiska mot lösande av fiskekort. En förteckning över
flertalet sådana kortfiskeområden publiceras varje år i Fiskefrämjandets
årsbok. I 1968 års förteckning har tagits upp drygt 1 600 kortfiskeområden.
Kortvattensförteckningen omfattar enligt uppgift sjöar med en sammanlagd
areal av omkring 1 milj. ha samt närmare 1 000 mil strömmande
vatten. Huvuddelen av kortfiskevattnen ägs av enskilda. Staten och kommuner
upplåter emellertid också betydande arealer.

Möjligheten att utnyttja våra vatten för fritidsfiske begränsas av olika
förhållanden. En del fiskevatten är svåråtkomliga för den stora mängden
fritidsfiskare t. ex. därför att det behövs båt eller därför att vägförbindelserna
är dåliga. Det gäller såväl allmänt vatten och frivatten vid kusterna
och i de stora insjöarna som kortfiskevatten. De flesta kortfiskevattnen
är belägna i landets norra delar vilket innebär långa reseavstånd för
många fritidsfiskare. Vidare har åtskilliga vatten mindre goda fiskbestånd
kvalitets- och kvantitetsmässigt. Vattenregleringar har inom stora områden,
särskilt i Norrland, i varje fall under en övergångstid ändrat förutsättningarna
för fisket. Vattenföroreningar har på en del håll nedsatt vattnens
fiskbarhet. Den s. k. svartlistningen av vissa vatten som har förorenats avkvicksilver
omfattar i några fall även kortfiskevatten.

Trots nämnda förhållanden kvarstår att förutsättningarna för fritidsfiske
kan sägas vara goda praktiskt taget överallt i vårt land. För de fritidsfiskare
som är beredda att företa längre resor t. ex. i samband med semestern
är möjligheterna till variation i fråga om fiskarter, fångstmetoder och miljö
mycket stora. Utmed ostkusten och sydkusten förekommer bl. a. lax, havslaxöring,
sik, torsk, abborre, ål samt sill och strömming. På västkusten är
fiskbeståndet ännu mer artrikt. Där finns bl. a. lax, havslaxöring, vanlig

fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 and. Nr 32

JO Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1069

torsk, bleka, sej, berggylta, makrill och näbbgädda. På flera håll i landet
finns älvar och åar där lax och havslaxöring går upp. Även i inlandet förekommer
flera fiskarter som är av särskilt intresse från fritidsfiskesynpunkt,
bl. a. abborre, gös, sik och lake. Den hittills ojämförligt största tillgången
på insjövatten med laxfisk såsom röding, laxöring och harr finns i Norrlands
inland och fjälltrakterna. Laxfiskar planteras emellertid in på många
andra håll i landet. I vissa sjöar finns dessutom kvar gamla bestånd av laxfisk.

Svårigheterna att få tillgång till fritidsfiskevatten är vanligen störst när
det gäller fisket under kortare fritid såsom vid veckosluten och då i synnerhet
för personer som inte har möjlighet att bege sig på längre avstånd från
hemorten. I sådana fall kan förhållandena variera starkt på olika orter. Särskilt
stor är givetvis efterfrågan på fiskevatten i närheten av de större tätorterna.
Detta förhållande har uppmärksammats bl. a. på kommunalt håll.
Flera städer har organiserat sina egna vatten som kortfiskeområden. I vissa
fall har nya vattenområden förvärvats för detta ändamål. I regel har
campingplatser, friluftsgårdar o. d. förlagts i anslutning till fiskevattnen.
Vidare har enskilda vattenägare som disponerar lämpliga vattenområden
stimulerats till liknande åtgärder genom anslag eller lån. Särskilt storstäderna
har gått i spetsen för att på dessa sätt få fram fler vatten för fritidsfiske. I

I fråga om möjligheterna att öka tillgången på vatten för fritidsfiskeändamål
anser utredningen det inte vara realistiskt att vidga det nuvarande frifisket
enligt 1950 års vattengräns- och fiskerättslagar. När det gäller ändringar
i vattengränslagen i detta syfte pekar utredningen på att denna lag
reglerar frågor som är grundläggande för fastighetsindelningen och att en
hög grad av stabilitet därför är önskvärd. Man kan heller inte boitse från
att 1950 års lagstiftning har skapat ett rättsläge till vilket en anpassning
har skett. Regleringen av ersättningsfrågorna har föranlett betydande arbete
och varit mycket kostsam. Ytterligare inskränkningar i den enskilda fiskerätten
medför nya krav på ersättningar, särskilt som ökningen av fritidsfisket
har fått värdet av fisket att stiga eller skapat förväntningar härom.

Nyssnämnda invändningar mot ett utvidgat frifiske gäller enligt utredningens
mening även sådana mera begränsade åtgärder som att frige fisket
med handredskap eller att frige vissa enklare fiskemetoder, t. ex. mete, generellt
i hela landet. Mot sådana åtgärder talar även att de skulle medföra olägenheter
för yrkesfisket genom ökad konkurrens från fritidsfiskets sida.

I stället anser utredningen att man bör sträva efter att öka antalet frivilliga
upplåtelser av fiskerätt. En kraftig utveckling har enligt utredningen
inträtt på detta område under senare år. Fiskerättsägarna påkallar i allt
större utsträckning hjälp med att ordna försäljning av fiskekort. Från fiskeriintendenthåll
har framhållits, att lösningen av upplåtelsefrågorna hör
till de viktigaste när det gäller att underlätta möjligheterna till fritids -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

fiske för allmänheten. Utredningen har lagt fram vissa förslag till ändringar
i fiskelagstiftningen som syftar till att underlätta de frivilliga upplåtelserna
av fiskerätt in. in. För dessa förslag lämnas eu redogörelse i ett
senare avsnitt om vissa ändringar i fiskelagstiftningen.

Remissyttrandena

Vad gäller frågan om ökad tillgång på fritids fiske vatten
delar remissinstanserna allmänt utredningens uppfattning att det inte är
realistiskt att räkna med ett vidgat frifiske. Remissinstanserna ansluter sig
således till utredningens ståndpunkt att ansträngningarna i stället i princip
bör inriktas på att öka antalet frivilliga upplåtelser av fiskerätt genom t. ex.
smidigare lagregler, ökad personalservice och förbättrat ekonomiskt stöd.

Departementschefen

En grundläggande förutsättning för fritidsfiskets utveckling är självfallet
att det finns en god tillgång på fiskevatten. Vårt land är i detta avseende väl
gynnat genom dess långa kuster och dess rikedom på sjöar och strömmande
vatten. Som tidigare har nämnts är betydande vattenarealer tillgängliga för
bl. a. fritidsfiskare enligt vattengräns- och fiskerättslagarna. Vidare upplåter
staten stora områden för kortfiske framför allt genom domänverket. Kommuner,
skogsbolag och enskilda fiskerättsägare i övrigt upplåter också i
avsevärd omfattning vatten för fritidsfiske.

Statens stöd till fritidsfisket har hittills främst varit av indirekt natur. I
den föregående redogörelsen har berörts den service i olika former som lämnas
fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Inte minst har resultaten
av sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar bl. a. när det gäller
utplantering av fisk stor betydelse för fritidsfisket. Detsamma gäller statens
stöd till olika anläggningar för det rörliga friluftslivet. I detta sammanhang
bör även nämnas statens naturvårdsverks inköp av värdefulla naturområden
för friluftsliv. Till dessa områden hör nämligen i en del fall vatten
som kan utnyttjas för fritidsfiske.

Fritidsfiskeutredningens betänkande och de synpunkter från myndigheter
och organisationer som har förts fram vid remissbehandlingen av betänkandet
innebär enligt min mening en i många avseenden värdefull kartläggning
av fritidsfiskefrågorna. Utredningen har övervägt olika möjligheter att
öka tillgången på fritidsfiskevalten. Jag delar utredningens av remissinstan -

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

serna allmänt biträdda uppfattning att detta bör ske genom åtgärder som
stimulerar till fler frivilliga upplåtelser av fiskevatten för detta ändamål.
Förutsättningarna härför kan väntas öka bl. a. i samband med att yrkesfisket
minskar i främst vissa insjövatten. På många håll kan möjligheterna till fritidsfiske
också förbättras genom olika slag av fiskevårdsåtgärder. Bl. a. mot
denna bakgrund finns inte nu anledning att överväga möjligheterna att öka
rätten till frifiske genom ändringar i vattengräns- och fiskerättslagarna.

Motioner

I de fristående motionerna I: 146 av herr Augustsson och fru Landberg
och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl. erinras inledningsvis om att
allmänheten genom 1950 års lag om rätt till fiske tillförsäkrats ganska vidsträckta
rättigheter att fiska även på enskilt vatten vid en stor del av våra
kuster.

Efter att översiktligt ha redovisat gällande bestämmelser framhåller motionärerna
alt allmänheten har stora möjligheter att längs den övervägande
delen av våra kuster bedriva fiske som sport och förströelse, därför att just
de typer av redskap, nät och krokredskap som användes av de icke yrkesmässigt
fiskande, är tillåtna. Från gränsen mellan Uppsala och Stockholms
län i norr till Torhamns udde på Blekinges sydostkust är emellertid fiske
efter strömming med skötar och sillnät i viss utsträckning det enda fiske
som fritt får bedrivas på enskilt vatten. Strömmingsskötar och sillnät är
stora och djupa redskap och enligt motionärerna är de därför inte lämpade
för fritidsfiske. Dylikt fiske kan därför endast förekomma i den mån den
fiskande kan utverka fiskerättsägarens tillstånd, framhåller motionärerna.

I motionerna anföres vidare att orsaken till att ensamrätten till fisket i så
stor utsträckning bibehölls hos strandägarna på dessa kuststräckor väl
främst var att fisket vid tiden för lagbestämmelsernas utarbetande fortfarande
var ett viktigt komplement till jordbruket i skärgårdarna. Enligt motionärerna
är detta knappast fallet numera, utan det huvudsakliga fiske,
som bedrivs inom dessa områden, utövas som rent yrkesfiske. Fisket utövas
antingen på relativt stora båtar för fångst av strömming eller lax eller med
fasta redskap efter ål.

Motionärerna framhåller att båtar, redskap och annan utrustning, som erfordras
för bedrivande av ett rationellt fiske, måste utnyttjas största möjliga
del av året för att kunna täcka kostnaderna för förräntningar och amorteringar
av de stora investeringar som numera måste göras däri. Fiske i
kombination med jordbruk har därför enligt motionärerna blivit en alltmer
Dvanlig företeelse även i skärgårdsområdena.

Den ökade fritiden ställer stora krav på möjligheter till fritidssysselsätt -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

ning och förströelse. Fiske med smånät och krokredskap har blivit en alltmer
uppskattad form av dylik förströelse. Motionärerna anser det därför
inte vara riktigt att i längden bibehålla de stora skillnader som föreligger
när det gäller att fritt få utöva denna form av fritidsförströelse. Vid stora
delar av vår kust kan envar bedriva fritidsfiske ända in till stranden. Men
vid ifrågavarande kuststräckor av södra och mellersta delen av vår ostkust
får iiske med de redskap, som vanligen används vid fritidsfiske, inte alls
äga rum på enskilt vatten. Därtill kommer, påpekar motionärerna, att en
väsentlig del av denna kuststräcka har en milsvid skärgård, så att den som
vill ut på allmänt vatten ofta måste färdas mycket lång väg.

Motionärerna anser att en översyn av gällande bestämmelser snarast bör
komma till stand för att tillförsäkra allmänheten tillgång till möjligheter
att bedriva fiske med sådana redskap, smånät och krokredskap, som framför
allt används av fritidsfiskare. Om rätten att fiska med ryssjor av olika
slag, med fasta redskap samt med sådana nät, som i huvudsak användes vid
det yrkesmässiga fisket, även i fortsättningen bibehålls hos strandägarna,
bör intrångsersättningarna kunna hållas inom rimliga gränser, framhåller
motionärerna avslutningsvis.

Ändringar i fiskelagstiftningen

Översyn av LOFO

Nuvarande ordning m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 32—35.

Omröstningsbestämmelserna

Utskottet hänvisar till propositoinen s. 35—36.

Vetorätten

Utskottet hänvisar till propositionen s. 36—39.
Initiativrätten

Utskottet hänvisar till propositionen s. 39—41.

Sakkunnigt biträde

Utskottet hänvisar till propositionen s. 42.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Departementschefen vid lagrådsremiss^!

Allmänna synpunkter

Fiskevårdsområdets väsentliga ändamål är, enligt förarbetena till LOtO,
att möjliggöra ordnade fiskeförhållanden, ett rättvist utnyttjande av fisket
och en god fiskevård inom ett vattenområde där fiskerätten är splittrad på
flera innehavare. Detta ändamål sammanfaller med det allmännas intresse
att fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa sätt. Även om
fiskerättshavarnas intressen klart ställdes i förgrunden vid lagens tillkomst,
väntades den nya associationsformen också bli till fördel för fritidsfisket.
Delägarna i ett fiskevårdsområde antogs nämligen i många fall ha intresse
av att upplåta fisket inom området till utomstående. Om t. ex. delägarna
var oproportionerligt många i förhållande till fiskets storlek kunde det från
fiskevårdssynpunkt vara en fördel att upplåta fisket till ett lämpligt antal
fritidsfiskare. Ett rikt fiske som utnyttjades av endast ett fåtal delägare
kunde också räcka till för utomstående och därigenom ge god avkastning.
Möjligheten till kortfiske kunde vidare främja turistnäringen inom en bygd.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lagstiftning om fiskevårdsområden
förutsattes att erfarenheterna från tillämpningen kunde motivera en
översyn av bestämmelserna. Fritidsfiskeutredningen har nu konstaterat att
LOFO tillämpats i mycket blygsam omfattning och att antalet fiskevårdsområden
blivit långt färre än vad som förutsattes vid lagens tillkomst. Jag
delar utredningens av flertalet remissinstanser stödda uppfattning att en
översyn av bestämmelserna nu behövs. Reformerna bör härvid inriktas på
att stimulera bildandet av fiskevårdsområden och att göra områdena lämpade
för det avsedda ändamålet. Grundsatsen att ett fiskevårdsområde
skall bildas och förvaltas för att tillgodose i första hand delägarnas intressen
bör härvid liksom vid lagens tillkomst vara vägledande.

Omröstningsbestämmelserna m. m.

Utformningen av omröstningsbestämmelserna tilldrog sig stort intresse
dd lagens tillkomst. I båda de betänkanden som utarbetades föreslogs — i
likhet med vad utredningen nu gör — att kraven på anslutning bland delägarna
skulle begränsas att avse delägare som deltog i omröstningen och det
av dem företrädda delaktighetstalet. Remissinstanserna lämnade förslagen
i denna del utan erinran. Föredragande departementschefen ansåg emellertid
en sådan begränsning inte vara påkallad av praktiska hänsyn och uttalade
farhågor för att den kunde leda till från rättssäkerhetssynpunkt inte
önskvärda resultat. Omröstningsbestämmelserna utformades i stället så att,
i de fall lagen uppställer krav på viss anslutning, denna beräknar i förhållande
till hela antalet delägare och hela delaktighetstalet. Konstruktionen,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

som innebär att frånvarande delägare likställs med delägare som röstat nej,
har enligt utredningens mening verkat hämmande. Från förrättningsmannahåll
(Svensk Lantmäteritidskrift nr 4—5 1967 s. 282) har uttalats, att frånvarande
delägare antingen är likgiltiga för fiskevårdsområdets tillkomst
eller inte har något emot att ett fiskevårdsområde bildas. Negativt inställda
delägare brukar däremot oftast utöva sin rösträtt.

Utredningens förslag är nu, att vid beslut om bildande av fiskevårdsområde
eller upplåtelse av fisket inom ett sådant område endast de i omröstningen
deltagandes röster och delaktighetstal skall beaktas. Förslaget har
tillstyrkts av så gott som alla remissinstanser. Även jag anser att praktiska
skäl numera får anses tala för en sådan reform. Rättssäkerhetsintresset
kräver dock att den kompletteras med en ändring av sättet för kallelse
till det första sammanträdet. Vid detta sammanträde får delägarna närmare
kännedom om arten och omfattningen av förrättningen. I allmänhet behandlas
då frågorna om bildande av fiskevårdsområde och upplåtelse av fiskerätt
inom området. Eftersom ett genomförande av utredningens förslag
kommer att medföra att en delägare som inte infinner sig till sammanträdet
inte heller får någon inverkan på beslut i dessa viktiga frågor, bör delgivning
av kallelse i regel äga rum. För delgivningen, som bör ske genom förrättningsmannen
försorg, synes rättegångsbalkens bestämmelser om delgivning
av annan handling än stämning i huvudsak ändamålsenliga. Delgivningen
torde dock även beträffande byalag med fler delägare än tio
böra ske med den enskilde delägaren. 1 fråga om delägare med hemvist
utom landet får det dock anses tillräckligt att kallelsen tillställes honom
med posten i vanligt brev. Delägare som saknar känt hemvist bör kallas
genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten. Om ansökningen
berör fiskerätt vars ägare ej är känd, bör kallelse likaledes kunna
ske genom kungörelse. Detsamma bör gälla om delägare som söks för delgivning
eller någon till vilken kallelsen kan överlämnas inte träffas, under
förutsättning att upplysning om delägarens vistelseort inte kan vinnas. Någon
bestämd tid för delgivning synes inte behöva fixeras. I stället bör det
villkoret uppställas att delgivning skall ske i god tid före sammanträdet.
Detta gäller givetvis även i fråga om kungörelseförfarandet. Om innehållet
i kallelsen torde några uttryckliga föreskrifter inte behövas. Det ligger
emellertid i sakens natur, att kallelse måste innehålla uppgifter om tid och
plats för sammanträdet samt dessutom en kortfattad redogörelse för vad
som skall avhandlas. Det är givetvis också av värde, om i kallelsen till det
första sammanträdet lämnas upplysning om gällande regler för omröstning
i fråga om bildande av fiskevårdsområde och upplåtelse av fisket inom området.
Någon uttrycklig föreskrift härom torde dock inte behövas.

En ändring av omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra styckena
i enlighet med utredningens förslag leder till en av utredningen inte
berörd konsekvens. Som jag förut nämnt öppnar 9 § tredje stycket första

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 är J969

punkten möjlighet för delägare att vid fiskevårdsområdes bildande besluta
annan beräkningsgrund för rösträttens utövande än vad som anges i paragrafens
första och andra stycken. En förutsättning härför är emellertid
att anslutning föreligger bland delägarna i den omfattning som enligt
6 § första eller andra stycket krävs för fiskevårdsområdes bildande. De
nya bestämmelserna i 6 § blir följaktligen tillämpliga även beträffande
beslut om en från huvudregeln avvikande beräkningsgrund för rösträttens
utövande. Bestämmelsen i 9 § tredje stycket första punkten tillkom på
lagrådets hemställan (prop. 1960: 50 s. 245). Lagrådet anförde bl. a. att,
eftersom en majoritet efter delaktighetstalet enligt 6 § i vissa fall har
möjlighet att förhindra fiskevårdsområdets bildande, majoriteten som villkor
för sin medverkan till bildandet kan uppställa att i stadgarna införs
en annan röstberäkningsregel än lagens. Även om möjligheterna härtill
ansågs små, fann lagrådet det dock påkallat att till förebyggande av orättvisa
resultat i någon mån bereda en kvalificerad majoritet möjlighet att
fastställa avvikelser från huvudregeln i 9 §.

För egen del anser jag det nödvändigt att överensstämmelse även i fortsättningen
råder mellan omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra
styckena och 9 § tredje stycket första punkten, om sistnämnda bestämmelse
skall kunna fylla det avsedda syftet och därmed underlätta bildandet
av fiskevårdsområden. De nya omröstningsbestämmelserna i 6 § bör alltså
vara tillämpliga även för det fall som avses i 9 § tredje stycket första
punkten. Den skärpning av kallelseförfarandet som jag tidigare förordat
och bestämmelserna om länsstyrelsens fastställelseprövning utgör enligt
min mening tillräckliga garantier mot missbruk.

Vetorätten

Det är ganska vanligt att ett fiskevårdsområde anses böra omfatta en
sjö, vars fiske är skiftat hemmanen eller byarna emellan men är samfällt
inom hemman eller byar. Enligt gällande bestämmelser måste samtycke —
utöver vad som nämnts i det föregående — föreligga från åtminstone en
delägare i varje sådant oskiftat fiske för att det skall få införlivas med fiskevårdsområdet.
En liknande bestämmelse gäller för beslut om upplåtelse av
fisket inom ett fiskevårdsområde. I detta fall fordras anslutning av företrädare
för mer än hälften av delaktighetstalet inom varje oskiftat fiske
för att en upplåtelse ska få komma till stånd.

Utredningens av flertalet remissinstanser biträdda förslag att slopa dessa
spärregler innebär sannolikt ett effektivt sätt att främja tillkomsten av
fiskevårdsområden. Som framhållits vid remissbehandlingen av förslaget
skulle emellertid en sådan reform utgöra ett inte obetydligt avsteg från de
grundsatser som var vägledande vid lagens tillkomst. Detta gäller dock,
enligt min mening, endast sådana oskiftade fisken som tillkommer byar.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 17

Däremot kan det knappast sägas strida mot lagstiftningens grunder att
slopa spärreglerna i de fall då det oskiftade fisket hör till endast ett enstaka
hemman. Mot bakgrunden av det sagda förordar jag att spärregeln vad
gäller bildande av fiskevårdsområde begränsas att avse oskiftade fisken som
tillkommer byar samt att den dessutom mjukas upp på sådant sätt att länsstyrelsen
får möjlighet att bortse från regeln om särskilda skäl föreligger.
Dispensmöjligheten bör utnyttjas främst för att möjliggöra bildandet av
fiskevårdsområden som med hänsyn till delägarnas intressen framstår som
särskilt önskvärda. Den kan komma till användning också i vissa fall när
tvekan råder om ett skifteslag utgör by eller enstaka hemman. Även beträffande
beslut om upplåtelse av fiskerätt bör vetorätten utan olägenhet
kunna begränsas till oskiftade fisken som tillkommer byar.

Den ändring av 11 § LOFO som aktualiserades av utredningens förslag
all helt slopa spärreglerna i 6 och 10 §§, är enligt min mening inte behövlig
med den lösning jag nu förordat.

Initiativrätten

Eftersom ett fiskevårdsområde bildas för att i första hand tillgodose delägarnas
egna intressen, kan från principiell synpunkt måhända göras gällande
att initiativrätten bör förbehållas delägarna. Denna uppfattning tillmättes
betydelse vid utformningen av gällande ordning.

Den långsamma takten i fråga om tillkomsten av fiskevårdsområden har
föranlett utredningens förslag om en utvidgning av initiativrätten till staten
och kommunen. Erfarenheten har nämligen visat att enskilda delägare
i fiskevatten ofta har svårt att ta initiativ i frågor som fordrar samverkan
mellan delägarna. Bestämmelsen i 32 § att förrättningskostnaderna skall
förskjutas av sökanden utgör säkert också en hämmande faktor. Detsamma
gäller bestämmelsen i samma paragraf om att kostnaderna skall stanna
på sökanden, om fiskevårdsområde ej kommer till stånd. Om frågan om
bildande av fiskevårdsområde kan aktualiseras också av representant för
det allmänna, bortfaller dessa hinder. Eftersom LOFO:s regler om bildande
och förvaltning av fiskevårdsområde innebär att beslutanderätten ligger
helt hos delägarna, kan några risker från rättssäkerhetssynpunkt med ett
officialinitiativ knappast uppkomma. Jag ansluter mig till utredningens
av flertalet remissinstanser biträdda förslag om en till staten och kommunen
utvidgad initiativrätt. Statens initiativrätt bör lämpligen kunna utövas
av såväl fiskeriintendenten som lantbruksnämnden.

Sakkunnigt biträde

Jag delar utredningens uppfattning att behov ibland kan föreligga att
förordna sakkunnig person att biträda förrättningsmannen. Detta gäller
framför allt i sådana fall där viss utredning kräver särskild sakkunskap

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

som förrättningsmannen saknar. Möjligheten att förordna sakkunnigt biträde
bör emellertid med hänsyn till kostnaderna utnyttjas restriktivt. Bestämmelser
om sakkunnigt biträde finns även i 20 § lagen den 16 december
1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, där hänvisning görs
till 2 kap. 2 § första stycket jorddelningslagen. I detta fält ankommer det
emellertid på förrättningsmannen att utse sakkunnig. I förslaget till ny
fastighetsbildningslag har motsvarande bestämmelse tagits upp i 4 kap. 34 §.
I 22 § första stycket lagen om enskilda vägar liksom i 10 kap. 3 § andra
stycket och 46 § vattenlagen är det länsstyrelsen som på begäran av förrättningsmannen
resp. synemännen och efter prövning av åtgärdens behövlighet
förordnar sakkunnig. Jag anser det praktiskt att i LOFO införa sistnämnda
ordning. Eftersom den sakkunnige ej avses deltaga i förrättningen
annat än som utredningsman synes benämningen sakkunnigt biträde vara
att föredraga framför biträdande förrättningsman som utredningen föreslagit.

Straffbestämmelsen

Beträffande straffbestämmelsen i 29 § bör viss redaktionell ändring ske.

Lagrådets yttrande samt departementschefens uttalanden i anledning härav

Enligt 6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden
skall gällande rätts regel, att för oskiftat fiskes ingående i fiskevårdsområde
krävs samtycke av minst en delägare i fisket, förbehållas fiske som hör till
by. Regeln skall alltså ej gälla bl. a. till enstaka hemman hörande oskiftat
fiske. Lagrådet har påtalat att innebörden av by således skulle komma att få
utslagsgivande betydelse. I anledning härav har lagrådet anfört följande.

Någon närmare belysning av vad som här avses med by innehåller ej remissprotokollet.
Visserligen förekommer uttrycket by i lagspråk, exempelvis
i 1 kap. 2 § jorddelningslagen och lagen om förvaltning av bysamfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter. I dessa sammanhang
begagnas dock ej begreppet på sådant sätt att det innebär någon avgränsning''
mot vad som kan anses ingå under enstaka hemman. Ej heller
eljest torde det från rättslig synpunkt numera ha en klar och entydig innebörd.
Anmärkas kan, att begreppet ej upptagits i det förslag till ny fastighetsbildningslag
som nu granskas av lagrådet i annan sammansättning. Att
på sätt skett i det föreliggande förslaget låta begreppet by bli avgörande för
frågan om vetorätt skall tillkomma ett oskiftat fiske kan lagrådet därför ej
tillstyrka. En klar och entydig om också något mindre omfattande begränsning
av vetorätten kan ernås, om sådan rätt tillägges endast oskiftat fiske
med flera delägare.

Vid anmälan av lagrådets uttalande anförde departementschefen att lag -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

rådets synpunkter i fråga om begreppet by torde böra föranleda att 6 och
10 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden avfattas
i enlighet med vad lagrådet förordat.

I fråga om lagrådets yttrande i övrigt och departementschefens uttalande
i anledning därav hänvisar utskottet till propositionen s. 60—61.

Motioner

1 motionerna I: 954 av herr Karl Pettersson och herr Strandberg och II:
1097 av herr Petersson i Gäddvik avhandlas, såvitt nu är i fråga, dispensregeln
i 6 § tredje stycket sista punkten i förslaget. Enligt den föreslagna lydelsen
av första stycket andra punkten i samma paragraf erfordras, om fiskevårdsområde
skall omfatta oskiftat fiske med flera delägare, samtycke
från minst en delägare inom varje sådant skifte. Ifrågavarande dispensregel
innebär emellertid att fiskevårdsområde skall kunna bildas utan sådant
samtycke om särskilda skäl föreligger. Motionärerna anser detta vara en
tvångsåtgärd, som inte synes vara ägnad att få ett fiskevårdsområde att fungera
på ett tillfredsställande sätt efter det att det bildats. De föreslår därför
att 6 § tredje stycket sista punkten skall utgå. I

I motionerna 1: 953 av herrar Ebbe Ohlsson och Svenungsson och II: 1093
av herr Hedin in. fl. erinras inledningsvis om att fritidsfiskeutredningen
föreslagit att de s. k. vetobestämmelserna i 6 och 10 §§ skulle slopas samt
att delägarnas eget fiskande i stället borde ges förstärkt skydd genom att
vetorätten enligt 11 § gjordes absolut och inte som nu relativ och ställd i
beroende av försörjningssynpunkter. Motionärerna påpekar att departementschefen
inte följer utredningens förslag helt i fråga om utformningen
av 6 och 10 §§. Han bibehåller en vetorätt men denna får minskad betydelse
genom den nya sista meningen i 6 § tredje stycket. De föreslagna förändringarna
i övrigt i 6 och 10 §§ innebär enligt motionärerna dessutom en viss försämring
av den enskildes rättsskydd.

Motionärerna åberopar att departementschefen framhållit att fiskevårdsområdena
i första band är till för att tillgodose delägarnas berättigade intressen.
Motionärerna framhåller att kammarkollegiet i fråga om slopande
av vetorätten uttalat viss tvekan och förordat att ifrågavarande spärregler
— i vart fall den i 6 § — behålles. Kammarkollegiet har vidare framhållit att
slopande av It § första stycket andra punkten — vilket föreslagits av fritidsfiskeutredningen
men ansetts obehövligt av departementschefen — är
motiverad även om spärregeln i 10 § ej upphävs. Motionärerna delar denna
uppfattning och föreslår i enlighet härmed att 11 § får den lydelse som av
fritidsfiskeutredningen föreslagits för att därigenom tillgodose delägarnas
rättssäkerhet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1069

I motionen II: 1094 av hen- Hedin in. fl. påpekas inledningsvis att departementschefen
i lagförslaget framhåller att fiskerättsinnehavarnas intressen
klart ställdes i förgrunden vid lagens tillkomst, även om man väntade sig
att den nya associationsformen också skulle bli till fördel för fritidsfisket
genom att delägarna i många fall antogs ha intresse av att upplåta fiske
till utomstående. Vidare åberopas departementschefens uttalande att grundsatsen,
att fiskevårdsområde skall bildas och förvaltas för att i första hand
tillgodose delägarnas intressen, liksom vid lagens tillkomst, även nu bör vara
vägledande.

Motionärerna hänvisar vidare till att fritidsfiskeutredningen konstaterat
att LOFO tillämpats i mycket blygsam omfattning och att det bildats förhållandevis
få fiskevårdsområden. Utredningen föreslår flera förändringar i
LOFO i sytte att underlätta bildande av fiskevårdsområden, bl. a. föreslås
ett tillägg i 15 § som ger »myndighet som Konungen bestämmer eller kommun»
initiativrätt, dvs. rätt att ansöka om bildande av områden, samt ändringar
i 6 och 10 §§ om bildande av områden och upplåtelse av fiskerätt. Enligt
motionärerna är det emellertid ingalunda säkert att en skärpning av lagstiftningen
leder till ökad områdesbildning. De anser att redan nu gällande
bestämmelser om upplåtelse av fiskerätt i många fall torde utgöra hinder
för bildande av områden, t. ex. då flertalet delägare ej önskar upplåta fiskerätt.

Motionärerna framhåller att det finns ett stort antal fiskevårdsföreningar
som fungerar på ett utmärkt sätt. Föreningarna sägs utöva god fiskevård
och i många fall förekommer också upplåtelse av fiskerätt. Detta måste enligt
motionärerna beaktas när man reagerar emot att alltför få fiskevårdsområden
bildats. Ifrågavarande områden har bildats helt frivilligt och med
uppslutning från alla delägare.

Motionärerna finner det vara angeläget att delägarna själva tar initiativ
även vid bildande av fiskevårdsområden och att därtill så många som möjligt
— helst alla — ställer sig bakom bildandet. Mot denna bakgrund förklarar
motionärerna att de i likhet med flera remissinstanser, bl. a. fiskeristyrelsen
och RLF, finner det vara opåkallat och olämpligt — såsom en inblandning
som kan skapa stark irritation — att införa initiativrätt för andra
än delägare.

Ändring av straffbestämmelserna i lagen om rätt till fiske m. in.
Nuvarande bestämmelser

Utskottet hänvisar till propositionen s. 47—48.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 48—49.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Departementschefen

Utredningens förslag om ändrade straff skalor är föranlett av behovet att
skapa effektivare korrektiv mot olovligt och olaga fiske än vad gällande
bestämmelser utgör. De uppgifter utredningen redovisat om den ökade förekomsten
och förändrade karaktären av sådana brott bestyrker att ett sådant
behov föreligger. Förslaget om enhetliga straffskalor står vidare i god
överensstämmelse med det betraktelsesätt som numera är vägledande vid
utformningen av straffbestämmelser inom specialstraffrättens område.

Genom den år 1968 genomförda ändringen av 48 kap. 4 § rättegångsbalken
har öppnats möjlighet att begagna strafföreläggande även i fråga om
brott för vilka fängelse i högst sex månader ingår i straffskalan. De betänkligheter
som från processekonomisk synpunkt anförts mot förslaget anser
jag bi. a. av detta skäl icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Jag anser
därför att utredningens förslag om enhetliga straffskalor beträffande olovligt
och olaga fiske bör genomföras. Det synes vidare lämpligt att brottsbeskrivningarna
i samband härmed kompletteras med subjektiva rekvisit.
I enlighet med vad som varit vanligt inom specialstraffrätten har domstolarna
hittills i fråga om olovligt och olaga fiske varit hänvisade till att
pröva frågan om vad som skall fordras i subjektivt hänseende för ansvar
med ledning av straffskalans utformning, straffbudets praktiska funktion
och övriga omständigheter (jfr lagrådets i prop. 1962: 10 s. B 410—411
återgivna yttrande). Större tvekan har väl ej rått om att olaga fiske är ett
oaktsamhetsbrott. Beträffande olovligt fiske har meningarna i detta avseende
tidigare varit delade. I doktrinen har gjorts gällande att straff för
olovligt fiske förutsatte uppsåtligt handlande (Bomberg—Thulin, Fiskelag
och vattengräns, Stockholm 1955, s. 145). Av nyare praxis (NJA 1966 s.
229) framgår emellertid att fiske som någon av oaktsamhet utan lov bebedriver
i vatten som hör under annans enskilda fiskerätt är straffbart.
Även övriga i 34 och 35 §§ beskrivna gärningar torde med ett undantag vara
oaktsamhetsbrott. När det gäller anbringande av fiskeredskap eller anordning
i uppenbar strid med vad som gäller om fiskådra torde det bäst
överensstämma med vad som anfördes vid lagens tillkomst (jfr lagrådets
i prop. 1960: 60 s. 206 återgivna yttrande) att kräva uppsåt för straffbarhet.
Införandet av de nu töreslagna subjektiva rekvisiten avses alltså i
sak inte medföra ändring i gällande rätt. Eftersom brottet rörande fiskådra
ej behöver bestå i fiske, är det ur redaktionell synpunkt motiverat att särskilja
det från olovligt fiske. Detta kan lämpligen ske genom att de bestämmelser
som avser överträdelser av föreskrifter som meddelats med
stöd av 16, 22 eller 24 § överförs till 34 §.

Till frågan om ändring av straffbestämmelserna i fiskeristadgan, som ej
kräver riksdagens medverkan, avser jag att återkomma, sedan riksdagen

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

tagit ställning till förslaget om ändring av straffbestämmelserna i lagen
om rätt till fiske.

Vad slutligen angår utredningens förslag om ändring i 40 § lagen om rätt
till fiske i syfte att göra olovligt fiske, som riktar sig mot i fiskevårdsområde
ingående fiske till åklagarbrott, ansluter jag mig till de synpunkter som
framförts av riksåklagaren och hovrätten över Skåne och Blekinge. Jag finner
därför ej någon ändring i berört hänseende motiverad.

De i det föregående förordade författningsändringarna bör träda i kraft
den 1 juli 1969. Ändringen i 10 § LOFO avses gälla även i fråga om fiskevårdsområde
som bildats dessförinnan. Någon särskild övergångsbestämmelse
härom synes inte vara nödvändig.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet bär lämnat förslaget utan erinran.

Motioner

I motionerna I: 955 av herrar Karl Pettersson och Strandberg och II: 1096
av fru Kristensson och herr Petersson i Gäddvik framhålls att det i olika
sammanhang framförts att mindre svårartade förseelser mot gällande lagbestämmelser
skall bedömas mildare liksom att det också påpekats att vissa
s. k. bagatellartade brott icke skall bli föremål för rättslig påföljd. När det
gäller sådana brott har det i debatten sagts att de åtgärder, som vidtas mot
dem som utövar brotten, i många fall kan leda till personliga tragedier för
de inblandade och deras familjer.

Efter att ha redovisat föreslagna och nu gällande bestämmelser om straff
för olovligt fiske och för olaga fiske uttalar motionärerna att av det inledningsvis
anförda, liksom av remissvaren av hovrätten över Skåne och Blekinge
och av hovrätten för Övre Norrland, framgår att fängelse inte bör införas
i straffskalan för normalbrottet, då de flesta fallen av olovligt fiske
utgörs av förhållandevis beskedliga överträdelser. För sådana obetydliga
brott bör fängelse icke införas i straffskalan.

Utskottet

I de delar av propositionen, som utskottet har att behandla, framläggs
förslag till ändringar i lagen om fiskevårdsområden och i lagen om rätt till
fiske. Ändringarna syftar till att underlätta bildandet av fiskevårdsområden
och skydda fiskbeståndet. De avses träda i kraft den 1 juli 1969.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Utskottet behandlar först de föreslagna ändringarna i lagen om fiskevårdsområden.
Fiskevårdsområdets väsentliga ändamål är att möjliggöra
ordnade fiskeförhållanden, ett rättvist utnyttjande av fisket och en god
fiskevård inom ett vattenområde, där fiskerätten är splittrad på flera
innehavare. Även om fiskerättshavarnas intressen klart ställdes i förgrunden
vid lagens tillkomst, väntades den nya associationsformen också bli
till fördel för fritidsfisket. Lagen om fiskevårdsområden har emellertid
tillämpats i mycket blygsam omfattning och antalet fiskevårdsområden har
blivit långt färre än vad som förutsattes vid lagens tillkomst. De nu föreslagna
ändringarna i lagen har inriktats på att stimulera bildandet av
fiskevårdsområden och att göra områdena lämpade för de avsedda ändamålen.
Utskottet vill i likhet med departementschefen framhålla att bildandet
av fiskevårdsområden måste anses ha en väsentlig betydelse för
fritidsfisket genom att det skapar förutsättningar för tillkomsten av fler,
bättre organiserade och bättre skötta kortfiskeområden. I det följande upptar
utskottet de föreslagna ändringarna till behandling var för sig.

Omröstningsbestämmelserna m. m. För beslut om bildande av fiskevårdsområde
krävs enligt gällande bestämmelser i 6 § lagen om fiskevårdsområden
viss kvalificerad majoritet. Den skall utgöra antingen mer än hälften
av det sammanlagda delaktighetstalet och minst en tredjedel av antalet
delägare eller mer än hälften av antalet delägare och minst en tredjedel av
det sammanlagda delaktighetstalet. För beslut om upplåtelse till utomstående
av fiske krävs enligt 10 § samtycke, i fråga om fiske som i sin helhet
är samfällt för två eller flera fastigheter, av delägare med tillsammans mer
än hälften av delaktighetstalet, och i fråga om annat fiske av delägare med
tillsammans mer än två tredjedelar av delaktighetstalet. Den anslutning,
som krävs i nämnda paragrafer, är alltså beräknad i förhållande till hela
antalet delägare och hela delaktighetstalet, vilket innebär att vid omröstningen
frånvarande delägare likställs med delägare som röstat nej. Främst
rättssäkerhetsskäl synes ha motiverat denna konstruktion, som emellertid
visat sig ha hämmande verkan. I propositionen föreslås nu att endast de i
omröstningen deltagandes röster och delaktighetstal skall beaktas vid beslut
om bildande av fiskevårdsområde eller upplåtelse av fisket inom sådant
område. För att tillgodose kravet på rättssäkerhet kompletteras förslaget
med en ändring av 18 § rörande sättet för kallelse till det första sammanträdet,
vid vilket delägarna närmare får kännedom om arten och omfattningen
av förrättningen.

De sålunda föreslagna ändringarna av lagens omröstningsbestämmelser
i nämnda hänseenden har inte föranlett något motionsyrkande. Ej heller
utskottet har funnit skäl till erinran mot ändringarna utan utskottet anser
i likhet med departementschefen att praktiska skäl numera får anses tala
för reformen.

Vetorätten. I propositionen framhålls att det är ganska vanligt att ett

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

fiskevardsområde anses böra omfatta en sjö, vars fiske är skiftat hemmanen
eller byarna emellan men är samfällt inom liemman eller byar. Enligt
6 § första stycket andra punkten måste samtycke — utöver vad som
nämnts i föregående avsnitt — föreligga från åtminstone en delägare i
varje sådant oskiftat fiske för att det skall få införlivas med fiskevårdsområdet.
I 10 § förekommer en liknande bestämmelse för beslut om upplåtelse
av fisket inom ett fiskevårdsområde. I detta fall fordras anslutning
av företrädare för mer än hälften av delaktighetstalet inom varje oskiftat
fiske för att en upplåtelse skall få komma till stånd. Enligt It § förstastycket
har delägare vetorätt mot upplåtelse av hela hans fiske liksom av
fiske som han äger eller brukar med ensamrätt eller som tilldelats honom
som särskild lott. Enligt andra punkten i nämnda lagrum gäller emellertid
inte vetorätten om fisket saknar betydelse för delägarens försörjning. I
propositionen föreslås att spärreglerna i 6 och 10 §§ begränsas att avse
oskiftat fiske med flera delägare. Såvitt avser bildande av fiskevårdsområde
föreslås dessutom regeln bli uppmjukad på sådant sätt att det blir
möjligt att bortse därifrån om särskilda skäl föreligger. Denna dispensmöjlighet,
som i förslaget upptas i 6 § tredje stycket sista punkten, avses
bli utnyttjad främst för att möjliggöra bildandet av fiskevårdsområden
som med hänsyn till delägarnas intressen framstår som särskilt önskvärda.
Bestämmelsen i 11 § om vetorätt vid upplåtelse föreslås få oförändrad lydelse.

I motionerna 1: 954 av herr Karl Pettersson och herr Strandberg och II:
1097 av herr Petersson i Gäddvik framhålls att den föreslagna dispensregeln
i 6 § tredje stycket sista punkten är att anse som en tvångsåtgärd,
som inte synes vara ägnad att få ett fiskevårdsområde att fungera på ett
tillfredsställande sätt efter det att det bildats. Motionärerna föreslår därför
att ifrågavarande regel skall utgå.

I motionerna 1: 953 av herrar Ebbe Ohlsson och Svenungsson och II:
1093 av herr Hedin m. fl. understryks att departementschefen framhållit
att fiskevårdsområdena i första hand är till för att tillgodose delägarnas
berättigade intressen. Motionärerna erinrar om att fritidsfiskeutredningen
i anslutning till att den föreslagit, att spärreglerna i 6 och 10 §§ skulle
slopas, ansett att delägarnas eget fiskande borde ges förstärkt skydd genom
att vetorätten enligt 11 § gjordes absolut och inte som nu relativ och ställd
i beroende av försörjningssynpunkter. Motionärerna framhåller att departementschefen
visserligen bibehåller en vetorätt i 6 och 10 §§; denna får
emellertid minskad betydelse genom dispensregeln i 6 § tredje stycket sista
punkten. Dessutom innebär enligt motionärerna de förslagna ändringarna
i övrigt i 6 och 10 §§ en viss försämring av den enskildes rättsskydd. Motionärerna
hänvisar till att kammarkollegiet i sitt remissvar framhållit att
slopande av 11 § första stycket andra punkten är motiverad även om spärrregeln
i 10 § ej upphävs. Motionärerna förklarar sig dela denna nppfatt -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 25

ning och de föreslår i enlighet härmed att 11 § får den lydelse som fri-i
tidsfiskeutredningen föreslagit för att delägarnas rättssäkerhet skall tillgodoses.

Utskottet har intet att erinra mot förslaget att regeln i 6 § första stycket
sista punkten, att för oskiftat fiskes ingående i fiskevårdsområde krävs
samtycke av minst en delägare i fisket, begränsas till oskiftat fiske med
flera delägare. Motsvarande bedömning gäller bestämmelsen i 10 § om upplåtelse
av fiskerätt.

Såsom inledningsvis anförts hör ordnade fiskeförhållanden och god
fiskevård till syftena med bildandet av fiskevårdsområden. För att uppnå
dessa syften i en hel sjö är det enligt utskottets mening nödvändigt att man
får med alla delägarna. Det må också framhållas att god fiskevård jp
kommer alla delägarna till del. Utskottet finner på grund härav att den
föreslagna bestämmelsen i 6 § tredje stycket sista punkten, som innebär att
länsstyrelsen får möjlighet att bortse från ovan nämnda spärregel i 6 §
första stycket, om särskilda skäl föreligger för att bilda fiskevårdsområde,
är ändamålsenlig. Vid denna bedömning skall motionerna 1: 954 och It:
1097, såvitt nu är i fråga, avslås.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den ändring av
11 § lagen om fiskevårdsområden, som aktualiserades av utredningens förslag
att helt slopa spärreglerna i 6 och 10 §§, inte är behövlig med den av
honom förordade lösningen. Ej heller motionerna 1:953 och 11:1093 bör
därför bifallas.

Initiativrätten. Enligt 15 § första stycket i lagen om fiskevårdsområden
tillkommer rätten att göra ansökan om bildande av fiskevårdsområde endast
delägare. I syfte att öka takten i fråga om tillkomsten av fiskevårdsområden
föreslås i propositionen att initiativrätten skall utvidgas till att
avse även staten och kommunen.

1 motionen II: 1094 av herr Hedin m. fl. framhålls att man, då man reagerar
mot att alltför få fiskevårdsområden bildats, måste beakta att det
finns ett stort antal fiskevårdsföreningar som fungerar på ett utmärkt
sätt. Dessa föreningar, som sägs utöva god fiskevård och i många fall
också upplåter fiskerätt, har bildats helt frivilligt och med uppslutning
från alla delägare. Motionärerna finner det vara angeläget att delägarna
själva tar initiativ även vid bildande av fiskevårdsområden och att därtill
så många som möjligt — helst alla — ställer sig bakom bildandet. Med
åberopande av remissyttranden från bl. a. fiskeristyrelsen och RLF anser
motionärerna det vara opåkallat och olämpligt att för andra än delägare
införa initiativrätt, något som de förmenar kan komma att uppfattas såsom
en inblandning som kan skapa en stark irritation. Motionärerna hemställer
därför att lagrummet skall erhålla oförändrad lydelse.

Enligt utskottets mening är det bl. a. med hänsyn till fritidsfisket
angeläget att fiskevårdsområden bildas i snabbare takt och i större om -

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

fattning än vad som nu är fallet. En till staten och kommunen utvidgad
initiativrätt får anses utgöra ett av de viktigaste medlen för att nå detta
mål. Utskottet vill — i likhet med utredningen och departementschefen
— framhålla att dylikt officialinitiativ inte torde medföra några risker från
rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att enligt lagens regler det slutliga
avgörandet i frågor om bildande och förvaltning av fiskevårdsområde
helt ankommer på delägarna. Motionen II: 1094 bör därför inte vinna bifall.

Övriga förslag. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot övriga
ändringsförslag.

I anslutning till behandlingen av lagen om fiskevårdsområden har utskottet
behandlat de vid riksdagens början väckta motionerna I: 146 av herr
Augustsson och fru Landberg och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl.
I motionerna erinras om den rätt för allmänheten att fiska med nät och
krokredskap å enskilt vatten vid en stor del av våra kuster och de stora
sjöarna, som infördes genom 1950 års lag om rätt till fiske. Från gränsen
mellan Uppsala och Stockholms län i norr till Torhamns udde på Blekinges
sydostkust får emellertid fiske med dylika redskap inte bedrivas på
enskilt vatten. Motionärerna framhåller att den främsta orsaken till att ensamrätten
till fisket i så stor utsträckning bibehölls hos strandägarna
på dessa kuststräckor var att fisket vid tiden för lagbestämmelsernas utarbetande
fortfarande var ett viktigt komplement till jordbruket i skärgårdarna.
Enligt motionärerna bär emellertid inträtt en förändring härvidlag
och numera har fiske i kombination med jordbruk blivit en alltmer
ovanlig företeelse även i skärgårdsområdena. Motionärerna anser det inte
vara riktigt att i längden bibehålla de stora skillnader beträffande frifisket
som föreligger mellan å ena sidan södra och mellersta delen av vår ostkust
och å andra sidan stora delar av övriga kuststräckor. De hemställer därför
att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära översyn av lagen om rätt till
fiske samt förslag som ger allmänheten möjligheter till fritidsfiske på enskilt
vatten även vid södra och mellersta delarna av rikets ostkust.

Fritidsfiskeutredningen har enligt sina direktiv undersökt om vattengräns-
och fiskerättslagarna kunde modifieras i syfte att skapa bättre möjligheter
att bedriva fritidsfiske utan att yrkesfiskets intressen skulle trädas
för när. Utredningen anser det inte vara realistiskt att vidga det nuvarande
frifisket i syfte att öka tillgången på vatten för fritidsfiskeändamål.
Utredningen pekar bl. a. på att regleringen av ersättningsfrågorna föranlett
betydande arbete och varit mycket kostsam. Ytterligare inskränkningar i
den enskilda fiskerätten medför enligt utredningen nya krav på ersättningar,
särskilt som ökningen av fritidsfisket har fått värdet av fisket
att stiga eller skapat förväntningar härom. Denna invändning mot ett utvidgat
frifiske gäller enligt utredningens mening även sådana mera begränsade
åtgärder som att frige fisket med handredskap eller att frige vissa

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

enklare fiskemetoder, t. ex. mete, generellt i hela landet. Mot sådana åtgärder
talar även att de skulle medföra olägenheter för yrkesfisket genom
ökad konkurrens från fritidsfiskets sida. Utredningen anser i stället att
man bör sträva efter att öka antalet frivilliga upplåtelser av fiskerätt, och
utredningen hänvisar till framlagt förslag till ändringar i bl. a. lagen
om fiskevårdsområden, vilka ändringar syftar till att underlätta de frivilliga
upplåtelserna av fiskerätt m. m. Den uppfattning, som utredningen sålunda
givit uttryck åt, biträds allmänt i remissyttrandena liksom av departementschefen.

Utskottet har förståelse för att den fiskeintresserade allmänheten i närheten
av ifrågavarande kustområden finner de rådande olikheterna orättvisa
och anmärkningsvärda, då de orsaker, som vid lagens tillkomst motiverade
skillnaderna, inte längre är lika bärande. Utskottet är emellertid av
den uppfattningen att tillgången på fritidsfiskevatten i första hand hör tillgodoses
genom frivilliga upplåtelser även på ifrågavarande kuststräcka. Hänsynen
till bl. a. angelägenheten av god fiskevård kräver nämligen att en
planlös invasion av stora skaror fritidsfiskare undviks. Redan nu förekommer
på olika avsnitt av våra kuster vissa friktioner mellan skärgårdsbefolkning
och fritidsfiskare från tätorterna. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka att det är angeläget att också kommunerna ökar sina insatser
när det gäller att få fram vattenområden som på goda villkor kan
upplåtas för fritidsfiske. De föreslagna ändringarna i lagen om fiskevårdsområden
kan antas bidraga till att öka möjligheterna till fritidsfiske och
samtidigt skapa garantier för en god fiskevård. Skulle den föreslagna lagstiftningen
och de övriga förslag som framläggs i propositionen inte leda
till önskat resultat får andra åtgärder övervägas. Härvid kan det självfallet
bli aktuellt att ompröva bestämmelserna om rätt till frifiske på de kuststräckor
som avses i motionerna. För närvarande bör dock inte företagas
någon åtgärd från riksdagens sida i frågan.

Utskottet övergår härefter till att behandla de föreslagna ändringarna i
lagen om rätt till fiske. Enligt gällande lydelse av 34 § i denna lag är straffet
för olovligt fiske dagsböter. Är brottet med hänsyn till att fisket avsett
särskilt värdefull fisk eller idkats vanemässigt eller i större omfattning att
anse som grovt, är straffet dagsböter, ej under 20, eller fängelse i högst sex
månader. Till straff för olovligt fiske dömes enligt 35 § även den som bryter
mot vissa av länsstyrelsen meddelade föreskrifter eller anbringar fiskeredskap
eller anordning i uppenbar strid med vad som gäller om fiskådra.
I propositionen föreslås nu en enhetlig straffskala som innefattar böter eller
fängelse i högst sex månader. Förslaget har motiverats med att det föreligger
behov av att skapa effektivare korrektiv mot olovligt fiske än vad gällande
bestämmelser medger. Det sägs vidare stå i god överensstämmelse
med det betraktelsesätt som numera är vägledande vid utformningen av
straffbestämmelser inom specialstraffrättens område. Brottsbeskrivningar -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

na kompletteras vidare med subjektiva rekvisit, vilket inte anses medföra
ändring i gällande rätt. Vidare genomförs viss omredigering av 34 och 35 §§.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna 1: 955 av herrar Karl
Pettersson och Strandberg och II: 1096 av fru Kristensson och herr Petersson
i Gäddvik hemställs att riksdagen måtte avslå propositionen såvitt den
avser förslag till lag om ändring i lagen om rätt till fiske. Motionärerna åberopar
till stöd härför att de flesta fallen av olovligt fiske utgörs av förhållandevis
beskedliga överträdelser. För sådana obetydliga brott bör enligt motionärerna
fängelse inte införas i straffskalan.

Motionärernas hemställan synes •—- att döma av motiveringen — främst
avse förslaget om ändrade straffskalor. I likhet med departementschefen
anser utskottet att den ökade förekomsten och förändrade karaktären av
olovligt fiske medför att behov föreligger av den föreslagna skärpningen av
straffbestämmelserna. Ej heller föranleder ändringsförslagen i övrigt någon
erinran från utskottets sida. På grund härav bör motionerna avslås.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 954 och
II: 1097 såvitt avser 6 § i det vid propositionen nr 42 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130)
om fiskevårdsområden bifaller propositionen i denna del;

B. att riksdagen med avslag på motionen II: 1094 bifaller
propositionen såvitt avser 15 § nämnda lag;

C. att riksdagen med avslag på motionerna 1:953 och
11:1093 antager det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden i övrigt;

D. att riksdagen med avslag på motionerna 1:955 och
II: 1096 bifaller propositionen såvitt avser lagen den 1 december
1950 (nr 596) om rätt till fiske; samt

E. att motionerna I: 146 och II: 167 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp)1, 2, fröken
Ranmark (s), herrar Skärman (fp)1,3, Hansson (s)1, fru Landberg (s),
herrar Berglund (s)1 och Skagerlund (fp) h 4;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström
(s)1, Sundelin (s)1, 5, Tobé (fp)2, Hedin (m)1, fröken Anderson (s)1, herrar
Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp)4.

1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under B och D i utskottets hemställan.

3 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under A—D i utskottets hemställan.

1 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under A, C och E i utskottets hemställan 5

Ej deltagit i behandlingen av den fråga, som upptagits under B i utskottets hemställan.

Reservationer

Vid A i utskottets hemställan

I. av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (m), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 25 som börjar med orden »Såsom
inledningsvis» och som slutar med orden »fråga, avslås.» bort ha följande
lydelse:

Såsom inledningsvis anförts hör ordnade fiskeförhållanden och god fiskevård
till syftena med bildandet av fiskevårdsområden. För att uppnå dessa
syften i en hel sjö är det enligt utskottets mening önskvärt att man får
med alla delägarna. Emellertid anser utskottet att en förutsättning för att
ett fiskevårdsområde skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt efter
det att det bildats är att — utöver annat — minst en delägare inom varje
oskiftat fiske med flera delägare ger sitt samtycke till bildandet. Utskottet
finner ingen anledning till att något avsteg från denna regel i särskilda fall
skall kunna ske och tillstyrker därför yrkandet i motionerna I: 954 och II:
1097 om att 6 § tredje stycket sista punkten skall utgå.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om
ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden
icke kunnat oförändrat bifallas — med bifall till motionerna
I: 954 och II: 1097 såvitt avser 6 § denna lag antager
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse
av paragrafen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år J969

(Kungl. Maj:ts förslag)

Fiskevårdsområde må — — ----

Hör fisket----—--— —

Äro de i första eller andra styckena
angivna förutsättningarna uppfyllda,
skall fiskevårdsområdet bildas,
om det befinnes lämpligt med
hänsyn till vattenområdets och fiskets
beskaffenhet och omfattning
samt förhållandena i övrigt. Saknas
samtgcke som avses i första stycket
andra punkten, må fiskevårdsområdet
likväl bildas, om särskilda skäl
föreligga.

(Utskottets förslag)

§•

---— — sådant fiske.

röstandes delaktighetstal.

Vid B i utskottets hemställan

II. av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (in), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 25 med orden »Enligt
utskottets» och som slutar på s. 26 med orden »vinna bifall.» bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till fiskevården angeläget
att fiskevårdsområden bildas i snabbare takt och i större omfattning än
vad som nu är fallet. Utskottet anser emellertid inte att en utökad initiativrätt
är ett lämpligt medel för att nå en sådan effekt. Såsom i motionerna
framhållits kan tvärtom en sådan rätt som tillägges staten eller kommunen
av delägarna uppfattas såsom en obefogad inblandning. Därest initiativrätten
utnyttjas kan man befara att den skapar stark irritation som
varken befrämjar delägarnas villighet att bilda ett område eller — om så
ändock skulle ske —- samarbetet inom området. Utskottet tillstyrker därför
bifall till motionen II: 1094.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om
ändring i lagen om fiskevårdsområden icke kunnat oförändrat
bifallas — med bifall till motionen II: 1094 antager följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse av 15 §
denna lag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(Kungl. Maj.ts förslag)

Fiskevårdsområde må bildas efter
ansökan av delägare, myndighet
som Konungen bestämmer eller kommunen.
Ansökningen skall vara
skriftlig och ingivas till länsstyrelsen.

I ansökningen — -------

(Utskottets förslag)

§•

Fiskevårdsområde må bildas allenast
efter ansökan av delägare. Ansökningen
skall vara skriftlig och ingivas
till länsstyrelsen.

— skola tillgodoses.

Vid C i utskottets hemställan

III. av herrar Grebäck (ep), Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp), Tobé (fp),
Hedin (m) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 25 som börjar med orden »Utskottet
delar» och som slutar med orden »därför bifallas.» bort ha följande lydelse: De

ändringar i lagstiftningen som föreslagits av departementschefen
syftar till att underlätta bildande av fiskevårdsområde och genom de nya
röstningsbestämmelserna jämväl upplåtelse av fiskerätt inom sådana områden.
Fritidsfiskeutredningen byggde också sina förslag på denna grund.
Utredningen ansåg det föreligga starka skäl för att minska kraven på
anslutning från delägarna i såväl 6 § som 10 ■§, men föreslog att man i
stället skulle stärka den enskildes rättsställning genom att göra vetorätten
i 11 § absolut och inte beroende av försörjningssynpunkter. Departementschefen
har inte helt följt utredningens förslag i fråga om 6 och 10 §§ utan
bibehållit den s. k. vetorätten i viss utsträckning. De nya röstningsbestämmelserna
innebär ändock att den enskildes rättsskydd försvagas i samband
med bildande av områden och upplåtelse av fiskerätt. Utskottet finner
därför på samma grund som fritidsfiskeutredningen åberopat skäl
föreligga för att 11 § får den lydelse som utredningen föreslagit. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motionerna I: 953 och II: 1093.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen -— med förklaring att förslaget till lag om
ändring i lagen om fiskevårdsområden icke kunnat oförändrat
bifallas — med bifall till motionerna I: 953 och II:
1093 för sin del antager förslaget i de delar som ej berörts
under A och B med de ändringarna att ingressen och 11 § i
lagen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, att 6, 10,
15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5 maj
1960 om fiskevårdsområden skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Gällande Igdelse)

Utan delägares samtycke må upplåtelse
ej ske av delägarens hela fiske
eller eljest av fiske, som han med ensamrätt
äger eller brukar eller såsom
särskild lott tilldelats honom.
Vad nu sagts gäller dock ej, då fisket
saknar betydelse för delägarens
försörjning.

Vad i-----------

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 6, 10,
11, 15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5
maj 1960 om fiskevårdsområden
skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.

§•

Utan delägares samtycke må upplåtelse
ej ske av delägarens hela fiske
eller eljest av fiske, som han med ensamrätt
äger eller brukar eller såsom
särskild lott tilldelats honom.

sådan rätt.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032