Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958 (Utlåtande 1958:L3u3 - a l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Genom en den 10 januari 1958 dagtecknad proposition nr 33, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr
523 )x skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 kap.

4 §•

Vattenrättsnämndemän utses — — -— — vattenrättsdomaren underrättelse.

Erfordras för tingslag eller för stad
flera vattenrättsnämndemän än i
första stycket angivitsl bestämmer
Konungen deras antal.

Har vattenrättsnämndemän----äga rum.

Vad i rättegångsbalken----— som vattenrättsnämndemän.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll och inledning

Med den i propositionen föreslagna lagändringen avses att bereda möjlighet
att vid behov öka antalet vattenrättsnämndemän.

1 Senaste lydelse so 1954: 237.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 är 1958

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen
för justitiedepartementet den 8 mars 1956 lagmannen Nils Viklund att såsom
sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa utredning angående vattendomstolarnas
organisation och därmed sammanhängande frågor. I direktiven
för utredningen uttalades, att särskilt förslag till förstärkning av vat.-tendomstolsorganisationen i Norrland borde av utredningen framläggas snarast
möjligt samt att även eljest särskilda förslag berörande skilda delar av
uppdraget borde framläggas i den mån det befunnes lämpligt.

Sedan 1957 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med ett av utredningsmannen
i juni 1956 framlagt förslag beviljat medel till nya tjänster
för bl. a. vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och
Mellanbygdens vattendomstolar, har utredningsmannen upptagit frågan om
ökning av vattenrättsnämndemännens antal samt, efter verkställd utredning,
överlämnat en den 20 juni 1957 daglecknad promemoria (stencilerad) med
förslag i ämnet.

Promemorian har varit föremål för sedvanligt remissförfarande.

Gällande rätt

Bestämmelser om vattendomstol finns i 11 kap. vattenlagen.

Enligt 2 § består vattendomstol i sin reguljära sammansättning av en vattenrättsdomare
såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer
och två vattenrättsnämndemän. Beträffande vattenrättsnämndemännen
föreskrives i samma paragraf, att de bör vara allmänt betrodda,
om sin orts förhållanden kunniga män och ej får ha uppnått 65 års ålder.
Om valbarhet till vattenrättsnämndemän skall i övrigt vad om nämndeman
vid häradsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den som uppnått 65
års ålder får utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han förut såsom
vattenrättsnämndemän tagit befattning.

Enligt 4 § första stycket utses vattenrättsnämndemän för sex år, två för
varje tingslag, som ensamt utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag.
En i samma stycke intagen föreskrift om sättet för utseende av vattenrättsnämndeman
innebär i sak, att på landet och i stad som lyder under
landsrätt val skall verkställas genom valmän, som på föranstaltande av
domhavanden utses av kommunalfullmäktige. I stad, som ej lyder under
landsrätt, skall för tid som nyss sagts av stadsfullmäktige väljas en vattenrättsnämndeman.

Av vattenrättsnämndemännen skall enligt 5 § i vattendomstolen tjänstgöra
de två, som av vattenrättsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring
bör kallas nämndemän från det län, som berörs av det mål varom är
fråga. Om målet avser företag som berör mer än ett län, ankommer det på
vattenrättsdomaren att avgöra, om vattenrättsnämndemännen skall tagas
från olika län eller från ett av dem. Hålles vattendomstolens sammanträde
vid syn på stället, bör företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas
att tjänstgöra.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

Om vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall är hindrad att deltaga
i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,
skall vattenrättsdomaren enligt 6 § kalla annan vattenrättsnämndeman eller,
där tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,
till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra
i domstolen.

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen erinrar i sin promemoria om att under senare år vattendomstolarna
vid flera tillfällen förstärkts. Senast har detta skett genom
att 1957 års riksdag beviljat medel till nya tjänster för bl. a. vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar.
För utredningsmannen har emellertid anmälts, att antalet vattenrättsnämndemän
i vissa delar av Norrland redan enligt den äldre ordningen
visat sig knappt och att denna knapphet kunde väntas öka, sedan
de beslutade tjänsterna blivit besatta. Utredningsmannen har därför ansett
sig böra upptaga frågan om ökning av vattenrättsnämndemännens antal.

För egen del vill utredningsmannen fastslå, att behovet av ökat antal vattenrättsnämndemän
framstår såsom fullt naturligt på grund av den intensifiering
av arbetet vid vattendomstolarna som ägt rum under det senaste
decenniet. De nuvarande bestämmelserna tillkom sålunda till sitt huvudsakliga
innehåll vid en tid, då man räknade med fem vattenrättsdomare för hela
landet, under det att motsvarande antal fr. o. in. den 1 juli 1957 uppgår till
sexton. Utredningsmannen erinrar om att processlagberedningen i förslaget
till rättegångsbalk (II s. 80) anförde rörande nämndemännens antal vid
allmän underrätt, att det å ena sidan har gjorts gällande, att antalet bör
vara så stort, att tjänstgöringen för varje nämndeman icke bleve alltför betungande,
samt att det å andra sidan har hävdats, att en höjning av antalet
lätt ledde till försvagande av nämndemännens ställning, i det att nämndcmansuppdraget
förlorade i anseende och den enskilde nämndemannen komme
att sakna den insikt och erfarenhet i domarvärv, som endast vinnes genom
eu mera trägen tjänstgöring. För processlagberedningen var det tydligt,
att båda dessa synpunkter förtjänade beaktande. Utredningsmannen framhåller
att vad processlagberedningen sålunda uttalade naturligtvis gäller även
beträffande vattenrättsnämndemännen. För dessas del tillkommer emellertid,
enligt vad utredningsmannen anför, även andra omständigheter. Med hänsyn
till arbetsformerna vid vattendomstolarna kan det sålunda inträffa att behandlingen
av ett mål blir fördröjd om de nämndemän, som bör komma i fråga
till tjänstgöring i målet, är betungade med tjänstgöring i andra mål. Det är
sålunda ett oeftergivligt krav, att vattenrättsnämndemännens antal icke är
så ringa, att vattenmålens handläggning därigenom försenas eller vattendomstolens
arbete på grund därav onödigtvis tynges. Antalet vattcnrättsnämndeinän
bör icke heller vara så lågt, att till tjänstgöring måste kallas
vattenrättsnämndemän, som är avlägset boende från platsen för den anläggning
eller det företag, varom i målet är fråga, och som till följd därav icke

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

äger den ortskännedom, som är önskvärd särskilt vid behandling av ersättningsfrågor.
Även ur ekonomiska synpunkter är det ett önskemål, att tillgång
finnes till vattenrättsnämndemän med bostadsort nära sammanträdesplatsen.
Härigenom kan nämligen statsverkets utgifter för rese- och traktamentsersättningar
till vattenrättsnämndemännen nedbringas.

Efter en redogörelse för en undersökning om i vilken utsträckning vattenrättsnämndemännen
tagits i anspråk vid vattendomstolarna under senare
år samt för vad utredningsmannen hos de olika vattendomstolarna inhämtat
om behovet av ökat antal vattenrättsnämndemän (prop. s. 5—7) anföres
i propositionen bl. a. följande.

De sålunda lämnade meddelandena ger enligt utredningsmannen vid handen,
att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän är påkallad i Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län. Bland annat på grund av förestående
utbyggnad av vattenkraften i Lule älv med därav betingad ökning
av vattenmålens antal och omfattning i Norrbottens län kommer med visshet
ett större antal nämndemän än det nuvarande att visa sig erforderligt
jämväl i detta län. I övriga delar av landet torde flera vattenrättsnämndemän
än som för närvarande finnes icke erfordras med undantag möjligen
för Värmlands och Kopparbergs län, där en mindre ökning av nämndemansantalet
synes vara önskvärd.

Utredningsmannen erinrar om att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän
förutsätter att ändring sker i It kap. 4 § vattenlagen. För frågans
lösning har utredningsmannen uppställt tre olika alternativ. Enligt det
första alternativet anges — liksom enligt gällande rätt — antalet vattenrättsnämndemän
för varje domsaga eller tingslag direkt i vattenlagen. Innehållet
i lagrummet i dess nya lydelse måste vid detta alternativ bero av
huru många vattenrättsnämndemän som numera bedömes vara erforderliga
på olika håll. Enligt det andra alternativet skulle till Konungen överlämnas
att bestämma det antal vattenrättsnämndemän, som skall finnas för varje
tingslag eller domsaga samt stad. Bestämmelser av liknande innehåll har
i 1 kap. 12 § rättegångsbalken meddelats beträffande nämndemän i stad
med rådhusrätt. Det tredje alternativet slutligen ansluter sig till den i 1
kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelsen om antalet nämndemän
i häradsrätt och innebär att antalet vattenrättsnämndemän för varje
tingslag eller domsaga samt stad direkt angives i vattenlagen, varjämte i
samma lag föreskrives, alt Konungen, om flera nämndemän erfordras, bestämmer
deras antal.

Utredningsmannen har efter samråd med vattenrättsdomarna stannat för
att förorda en ordning enligt det tredje alternativet, innebärande att antalet
vattenrättsnämndemän för varje tingslag och stad, som ej lyder under
landsrätt, direkt angives i 11 kap. 4 § vattenlagen samt att i samma paragraf
intages en föreskrift om att Konungen, därest flera vattenrättsnämndemän
erfordras, bestämmer deras antal. Utredningsmannen framhåller att
härvid väl förutsättes en särskild författning vid sidan om vattenlagen,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

men att å andra sidan genom den föreslagna ordningen vinnes dels att en
huvudregel om vattenrättsnämndemännens antal återfinnes i själva vattenlagen
utan att lagtexten behöver tyngas med olika föreskrifter för skilda
delar av landet, dels att de ändringar i bestämmelserna om nämndemännens
antal, som framdeles kan visa sig erforderliga, kan genomföras snabbt och
smidigt.

Beträffande det antal vattenrättsnämndemän som bör angivas i vattenlagen
torde, enligt utredningsmannen, nuvarande bestämmelser om nämndemansantalet
i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen böra behållas oförändrade.

Utredningsmannen har även framlagt förslag till kungörelse om antalet
vattenrättsnämndemän. Kungörelsen är avsedd att utfärdas med stöd av 11
kap. 4 § andra stycket vattenlagen i dess föreslagna nya lydelse. Förslaget
innebär att antalet nämndemän, som med gällande bestämmelser skall uppgå
till 282 för hela riket, ökas med 21 till 303 för hela riket, ökningen beror
på att flera nämndemän utses för vissa i bilagan angivna tingslag inom
Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Sålunda ökas antalet inom Värmlands län från 17 till 18,
inom Kopparbergs län från 13 till 14, inom Västernorrlands län från 14
till 19, inom Jämtlands län från 9 till 10, inom Västerbottens län från 12
till 18 och inom Norrbottens län från 11 till 18.

Yttrandena

Under remissbehandlingen har utredningsmannens förslag till ändring av
11 kap. 4 § vattenlagen i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.

Beträffande innehållet i remissyttrandena torde få hänvisas till propositionen
(s. 8—10).

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anför bl. a.

Sedan mitten av 1930-talet har arbetsbelastningen vid vattendomstolarna
oavlåtligen ökats. Denna utveckling beror främst på den forcerade utbyggnad
av landets vattenkrafttillgångar, som började under dessa år och som
till följd av det successivt stegrade kraftbehovet alltjämt fortgår utan avmattning.
Med anledning härav har vattendomstolsorganisationen tid efter
annan förstärkts. Senast vid 1957 års riksdag har nya tjänster för bl. a.
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer inrättats vid Norrbygdens och
Mellanbygdens vattendomstolar.

De berörda förstärkningarna av vattendomstolsorganisationen har emellertid
icke inneburit att vattendomstolarna tillförts ett ökat antal vattenrättsnämndemän.
Deras antal är i stort sett oförändrat sedan mitten av 1930-talet, då de nuvarande bestämmelserna därom i 11 kap. 4 § vattenlagen till
sitt huvudsakliga innehåll tillkom. Bestämmelserna innebär att vattenrätts -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1958

nämndemän skall väljas, två för varje tingslag som utgör en domsaga och en
för varje annat tingslag. I valet deltager även stad som lyder under landsrätt.
För stad med egen jurisdiktion väljes en vattenrättsnämndeman. Av den
utredning som nu verkställts framgår, att det sålunda fastställda antalet
vattenrättsnämndemän icke är fullt tillräckligt. Särskilt i vissa delar av
Norrland har bristen på vattenrättsnämndemän givit sig till känna. Jag anser
därför att en ökning av antalet vattenrättsnämndemän bör komma
till stånd.

Det förslag till ändrade bestämmelser om antalet vattenrättsnämndemän
för vilket utredningsmannen stannat är utformat efter mönster av de i 1
kap. 5 § rättegångsbalken meddelade bestämmelserna om antalet nämndemän
i häradsrätt. Det nuvarande, i 11 kap. 4 § första stycket vattenlagen
angivna antalet vattenrättsnämndemän för varje tingslag eller domsaga
samt stad med egen jurisdiktion lämnas sålunda oförändrat. I anslutning
därtill föreskrives enligt förslaget i lagen att, om flera nämndemän erfordras,
Konungen bestämmer deras antal. Förslaget, som under remissbehandlingen
lämnats utan erinran, innebär även enligt min mening eu lämplig
lösning. Det tillgodoser de olika behov av ökat antal vattenrättsnämndemän
som föreligger i skilda delar av landet utan att fördenskull lagtexten behöver
tyngas med detaljregler. Det ytterligare antal vattenrättsnämndemän,
som skall finnas enligt föreskrift i särskild administrativ författning, torde
lämpligen böra fastställas i enlighet med utredningsmannens förslag därtill
med den avvikelsen, att Norrbygdens vattendomstol tillföres något flera vattenrättsnämndemän
än vad utredningsmannen förutsatt.

På hemställan av lagrådet föreslår departementschefen, att lagändringen
skall träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 5 februari 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Göran
Karlsson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Kristiansson och Gustafsson;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar
Andersson i Ryggestad, Munktell, Nilsson i Östersund, Kilsmo, Jansson i
Benestad och Hamrin i Kalmar.

680205 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag