Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961 (Utlåtande 1961:L3u29 - höst l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Nr 29

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vattenlagen m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 14 april 1961 dagtecknad proposition, nr 154, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6,
38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79,
82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 KAP.

64 §.

Rätten att handhava de med företag,
som i detta kap. avses, förenade
angelägenheter utövas å sammanträde,
därvid envar deltagare i företaget
äger rösträtt efter det andelstal, som
jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är bestämmande
för hans skyldighet att
taga del i kostnaden för företaget.
Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,
antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock minst
fjorton dagar därförut kungöras så -

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 Uap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614,
beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425. beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 §
1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956:581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande
10 kap. 79 § 1941:614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952:235, beträffande 11 kap. 47 och
50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 § 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§
1946:839, beträffande It kap. 88 § 1948:479, beträffande 11 kap. 91 § 1941:614 samt beträffande
11 kap. 97 § 1960:304.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 9 samt. 3 avd. Nr 29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

väl i kyrkan för den eller de församlingar,
där samfälligheten är belägen,
som ock i minst en av ortens tidningar.
Beträffande sådant sammanträde
skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet
i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

minst en av ortens tidningar. Beträffande
sådant sammanträde skall i övrigt
vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

8 KAP.

51 §.

Rätten att-----— underhåll, tillämpas.

Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,
antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock minst
fjorton dagar därförut kungöras såväl
i kyrkan för den eller de församlingar,
där anläggningen år belägen,
som ock i minst en av ortens tidningar.

Beträffande sådant-----

Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,
antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock senast
fjorton dagar därförut kungöras i
minst en av ortens tidningar.

till efterrättelse.

9 KAP.
70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastighet, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut uppläses
i kyrkan för den församling, där
fastigheten är belägen, samt införes i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

De med

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastig.het, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut införes
i allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

---av ersättningsgivaren.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 KAP.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträde,
som i 5 § sägs, så ock för synegång,
som i samband därmed företages,
förordne förrättningsmannen
efter samråd med övriga synemän
och sökanden, samt meddele sakägare
och andra besked därom medelst
kungörelse, som av förrättningsmannen
varder minst tre veckor före den
för sammanträdet utsatta tiden avsänd
till vederbörande pastorsämbete
för uppläsande, så snart ske kan, i
kyrkan för församling, där sammanträdet
skall hållas, så ock minst fjorton
dagar förut införd i en eller, där
förhållandena påkalla det, två eller
flera av ortens tidningar. Om tid och
plats för första sammanträdet under
förrättningen varde därjämte underrättelse
i god tid tillställd allmänt

Om tid och ställe för sammanträde,
som i 5 § sägs, så ock för synegång,
som i samband därmed företages,
förordne förrättningsmannen
efter samråd med övriga synemän
och sökanden, samt meddele sakägare
och andra besked därom medelst
kungörelse, som genom förrättningsmannens
försorg varder minst fjorton
dagar före sammanträdet införd i
en eller, där förhållandena påkalla
det, två eller flera av ortens tidningar.
Om tid och plats för första sammanträdet
under förrättningen varde
därjämte underrättelse i god tid tillställd
allmänt ombud och ortsombud.

ombud och ortsombud.

Finnas, då----— — före sammanträdet.

Har sammanträde------i ärendet.

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröjligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå, skola
namngivas eller, i den mån det kan
ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
tre veckor före den för förrättningen
utsatta tiden avsänd till vederbörande
pastorsämbete för uppläsande så
snart ske kan i kyrkan för den eller
de församlingar, där fastighet, som
nyss nämnts, är belägen, så ock minst
fjorton dagar före förrättningssammanträdet
införd i en eller, där för -

§•

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröjligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå,
skola namngivas eller, i den mån det
kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
fjorton dagar före förrättningssaminanträdet
införd i en eller, där förhållandena
påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hållandena påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar.

Är företaget --------stadgade ordning.

I kungörelse------ersättning därför.

42 §.

Är fråga om sänkning eller uttappning
av sjö eller reglering av vattnets
avrinning ur sådant vattenområde
eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
fråga.

1 mom. Är fråga om sänkning eller
uttappning av sjö eller reglering
av vattnets avrinning ur sådant vattenområde
eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
kunna vara i fråga.

kunna vara i____0

Föres efter------stycket förmäles.

Om förordnande------därtill förekommer.

2 mom. Kan företag antagas beröra
allmänna intressen inom orten av någon
betydelse, skall förrättning smannen
utan dröjsmål översända avskrift
av kungörelsen till vederbörande
kommun. Kommun äger föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen
inom orten. Om sådan talan
skall kommunen snarast underrätta
kammarkollegiet.

44 §.

Beträffande företag,------statens vatteninspektion.

Avskrift av kungörelsen skall till- Avskrift av kungörelsen skall tilllika
utan dröjsmål översändas till or- lika utan dröjsmål översändas till ortens
hälsovårdsmyndighet, förste pro- tens hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren
i länet och distrikts- vinsialläkaren i länet och distriktsingenjören
för vatten och avlopp ingenjören för vatten och avlopp
samt, om företaget är av betydelse för samt, om företaget är av betydelse för
byggnadsverksamheten eller ordnan- byggnadsverksamheten eller ordnandet
av avlopp inom orten, till bygg- det av avlopp inom orten, till byggnadsnämnden
och länsarkitekten, nadsnämnden och länsarkitekten.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören
för vatten och avlopp och
länsarkitekten hava att, om anledning
därtill förekommer, hos Konungens
befallningshavande göra anmälan
om företaget för den åtgärd,
som enligt 42 § sista stycket eller eljest
må ankomma på Konungens befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören
för vatten och avlopp och
länsarkitekten hava att, om anledning
därtill förekommer, hos Konungens
befallningshavande göra anmälan
om företaget för den åtgärd,
som enligt 42 § / mom. sista stycket
eller eljest må ankomma på Konungens
befallningshavande.

65 §.

Förrättningen skall,------- och avslutas.

Varder nytt---— — -— bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fortgång
saken angå fastighet, som ej på
sätt i 38 § är föreskrivet angivits i
förut utfärdad kungörelse om förrättningen,
och har ej ägare och
känd nyttjanderättshavare till den
fastighet ändock tillstädeskommit,
åligge förrättningsmannen att därom
utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan fastighet
så ock nyttjanderättshavare, där dennes
rätt är i fråga, har att iakttaga
för bevakande av talan vid sammanträde
ävensom att till sakägare, som
nu nämnts, avsända underrättelse på
sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall
sist tre veckor före sammanträdet för
uppläsande i kyrkan avsändas till
pastorsämbetet i den eller de församlingar,
där i kungörelsen angivna fastigheter
äro belägna, så ock minst
fjorton dagar före sammanträdet införas
i en eller flera av ortens tidningar.
Har enligt 39 § meddelats föreskrift
om handlingars tillhandahållande,
skall ett exemplar av kungörelsen
ofördröjligen översändas till
de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen
fråga allenast om viss eller
vissa sakägares hörande, vare
kungörelse och underrättelse, som nu
sagts, dock icke erforderliga, såframt
sådan sakägare i den för stämning
stadgade ordning kallas till sammanträde
sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde--------

Finnes under förrättningens fortgång
saken angå fastighet, som ej på
sätt i 38 § är föreskrivet angivits i
förut utfärdad kungörelse om förrättningen,
och har ej ägare och
känd nyttjanderättshavare till den
fastighet ändock tillstädeskommit,
åligge förrättningsmannen att därom
utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan fastighet
så ock nyttjanderättshavare, där dennes
rätt är i fråga, har att iakttaga
för bevakande av talan vid sammanträde
ävensom att till sakägare, som
nu nämnts, avsända underrättelse på
sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall
minst fjorton dagar före sammanträdet
införas i en eller flera av ortens
tidningar. Har enligt 39 § meddelats
föreskrift om handlingars tillhandahållande,
skall ett exemplar av kungörelsen
ofördröjligen översändas till
de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen
fråga allenast om viss eller
vissa sakägares hörande, vare
kungörelse och underrättelse, som nu
sagts, dock icke erforderliga, såframt
sådan sakägare i den för stämning
stadgade ordning kallas till sammanträde
sist å åttonde dagen förut.

till sammanträdet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

79 §.

Vad i 30 § första och andra styckena
är stadgat om förrättningskostnad
lände jämväl till efterrättelse i
fråga om syneförrättning, som avses
i 32 §; dock att ersättning till ortsombud,
som omförmäles i 42 § andra
stycket, skall förskjutas av sökanden.

Äro flera-----

Delägare vare----

--sin rätt.

11 KAP.
11 §•

För sina sammanträden vare vattendomstol
berättigad att disponera
över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,
allmän skola eller annan allmän
byggnad, som icke är för tillfället
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål
eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,
belysning, städning eller
dylikt, skola de ersättas.

Bestämmelserna i första stycket
skola gälla jämväl i fråga om sammanträden
för muntlig förberedelse.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna------utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelse skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill-----— dylika ställen;

att, därest------eller ställen;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits
manträde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens
protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens
skola därstädes i avskrift vara för sammanträde, de vid dessa sammanparterna
att tillgå; samt träden förda protokollen samt vatten domstolens

utslag skola därstädes i
avskrift vara för parterna att tillgå;
samt

att kallelser — -— ----— ----är sagt;

dels erinran----— — skola ingivas;

dels ock--— — — — särskilt biträde.

I mål,--------—---är utfört.

Innefattar ansökan----— — i företaget.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om kungörelsens------finnes stadgat.

Är fråga---------stycket sägs.

Huruledes mål------61 § andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
dels för uppläsande så snart ske kan
i kyrkan genast avsändas, i mål, som i
17 § 1—13 samt 18, 19, 21 och 22 avses,
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, där fastigheter, som
omförmälas i kungörelsen, äro belägna,
i mål, som avses i 17 § lb, 15,
16 och 17, till pastorsämbetet i den
eller de församlingar, där den del av
farleden eller flottleden, varom fråga
är, framgår, samt i mål, som avses
i 17 § 20, till pastorsämbetet i den
eller de församlingar, i vilka ansökan
om företaget förut kungjorts,
dels ock inom tio dagar införas i en
eller flera av ortens tidningar så ock,
där fråga ej allenast är om företag
enligt 7 eller 8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen
skall tillika med ett exemplar av
ansökningshandlingarna ofördröj ligen
sändas till det eller de ställen,
som i kungörelsen angivits.
Vattenrättsdomaren skall

Där sakägare, —---

Är jord —------

Ägare av--—---

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
inom tio dagar införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall
tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas
till det eller de ställen, som i
kungörelsen angivits.

sådan sakägare.

---nu sagts.

sätt underrättad.

- — fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet, —------ den myndighet.

Är i —-----—---skall verkställas.

Är fråga om ansökan om tillstånd
att tillgodogöra grundvatten, skall
vattenrättsdomaren jämväl underrätta
kommun, inom vars område tillgången
å grundvatten kan påverkas.

1 mom. Där fråga

Föres efter---

Om allmänt--

2 mom. Finnes i —

35 §.

---i fråga.

biträda dem.

- parternas kännedom.
--— den myndighet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

Är fråga om företag enligt 7 kap.,
skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Är fråga om företag enligt 7 kap.,
skall vad i 10 kap. 42 § / mom. är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 17 § 2—
11 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts
genom ansökan enligt 2
kap. 8 § andra stycket samt b kap.
1 § sista stycket och lb § andra och
femte styckena, må kommun föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen
inom orten. Om sådan talan
skall kommunen snarast underrätta
kammarkollegiet.

Kan företag, som avses i första
stycket, antagas beröra allmänna intressen
inom orten av någon betydelse,
skall vattenrättsdomaren utan
dröjsmål översända kungörelsen till
vederbörande kommun. Är fråga om
ansökan om tillstånd att tillgodogöra
grundvatten, skall dock kungörelsen
städse tillställas kommun, inom vars
område tillgången på grundvatten
kan påverkas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrättsdomaren
böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att växskrifter
än ovan sagts, äge han för- la flera skrifter än ovan sagts, äge
ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för
till parterna stadgade ordning med- kallelser till parterna stadgade orddela
dem de för ändamålet nödiga ning meddela dem de för ändamålet
föreskrifter. nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande
är lämpligt, må vattenrättsdomaren
förordna om muntlig förberedelse
i målet eller i särskild del därav.
Sådan förberedelse skall äga rum
inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren,
och skall besked därom
delgivas de parter, som enligt
vattenrättsdomarens bestämmande
skola inställa sig; där det av särskilda
skäl är påkallat, må beskedet i
stället meddelas parterna i den för
kallelser till dem bestämda ordningen.
Vattenrättsdomaren må förelägga
part vid vite att komma tillstädes el -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler infinna sig personligen. Vid förberedelsen
må förlikning icke stadfästas
eller målet på grund av parts
medgivande eller uteblivande avgöras
eller avskrivas. Part äge vid muntlig
förberedelse åberopa av honom ingiven
skrift. Redogörelse bör lämnas
för skriftens innehåll. I övrigt skall
vad rättegångsbalken innehåller om
muntlig förberedelse i tillämpliga delar
gälla med iakttagande att vad som
sågs om rätten skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad om protokollföring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock nyttjanderättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna
samt för uppläsande i kyrkan avsändas
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, där de i kungörelsen
angivna fastigheter äro belägna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröj
ligen sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

Där så —

§•

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock nyttj anderättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen
sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

finnes stadgat.

tf Dihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

50 §.

Huvudförhandling i — — — -

Har sökanden

— parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens
sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren
och skall sist å fjortonde
dagen före sammanträdet tillkännagivas
parterna i den för kallelser
till dem bestämda ordning. Om
anledning därtill förekommer, skall
uppgift tillika lämnas å de frågor,
som avses skola behandlas vid sammanträdet.

parternas rätt.

59 §.

Av de vid vattendomstolens sammanträde
ingivna handlingar samt
vattendomstolens protokoll och utslag
skall av vattenrättsdomaren inom
den för utbekommande av expedition
i vattenmål stadgade tid avskrift
sändas till det eller de i kungörelse
enligt 32 § angivna ställen.

angivna ställena

Är fråga------statens vatteninspektion.

De handlingar, som ingivits vid
sammanträde för muntlig förberedelse
eller vid vattendomstolens sammanträde,
de vid dessa sammanträden
förda protokollen samt vattendomstolens
utslag skola av vattenrättsdomaren
inom den för utbekommande
av expedition i vattenmål
stadgade tiden i avskrift sändas till
det eller de i kungörelse enligt 32 §

65 §.

Ändå att------motsvarande tillämpning.

Har svarandepart genom att ute- Har svarandepart genom att utebliva
från vattendomstolen eller ej bliva från muntlig förberedelse eller
iakttaga föreläggande, som vatten- vattendomstolens sammanträde eller

rättsdomaren eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som han insett eller bort
inse sakna fog, eller annorledes genom
vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

Möter ej mot talans upptagande
hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan
föreläggande för svaranden vid även -

ej iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som han insett eller bort
inse sakna fog, eller annorledes genom
vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

§•

Möter ej mot talans upptagande
hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan
föreläggande för svaranden vid även -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande Igdelse)

tyr, som i 82 § förmäles, att inom viss
av vattenrättsdomaren förelagd tid,
minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna
delgivits honom,
till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt
svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar
han vill åberopa till stöd för svaromålet
så ock att senare iakttaga bestämmelse,
som vattenrättsdomaren
må komma att jämlikt 80 § meddela
om tid och plats, då parterna hava
att inställa sig inför vattendomstolen
för målets vidare utredning.

Finner vattenrättsdomaren för målets
beredande erforderligt, att ytterligare
skriftväxling äger rum mellan
parterna, äge han förordna därom.

Vattenrättsdomaren äge-----

(Föreslagen Igdelse)

tyr, som i 82 § förmäles, att inom viss
av vattenrättsdomaren förelagd tid,
minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna
delgivits honom,
till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt
svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar
han vill åberopa till stöd för svaromålet
så ock att senare iakttaga bestämmelse,
som vattenrättsdomaren
må komma att jämlikt 79 § 2 mom.
eller 80 § meddela om tid och plats,
då parterna hava att inställa sig för
målets vidare utredning.

§•

1 mom. Finner vattenrättsdomaren
för målets beredande erforderligt, att
ytterligare skriftväxling äger rum
mellan parterna, äge han förordna
därom.

--82 § förmäles.

Tid och ställe för muntlig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren,
och skall besked därom
delgivas parterna. Vattenrättsdomaren
må förelägga part vid vite att
komma tillstädes eller infinna sig
personligen. Vid förberedelsen må
förlikning icke stadfästas eller målet
på grund av parts medgivande eller
uteblivande avgöras eller avskrivas.
Part äge vid muntlig förberedelse
åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse
bör lämnas för skriftens innehåll.
I övrigt skall vad rättegångsbalken
innehåller om muntlig förberedelse
i tillämpliga delar gälla med
iakttagande att vad som sägs om rätten
skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad om protokollöring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

82 §.

Underlåter svaranden att inom förelagd
tid avgiva svaromål eller har
part genom att utebliva från vattendomstolen
eller ej iakttaga föreläggande,
som vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen meddelat, eller genom
påstående eller invändning, som
han insett eller bort inse sakna fog,
eller annorledes genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett uppskov
i målet eller eljest vållat kostnad för
motparten, vare den försumlige, ändå
att hans talan bifalles, pliktig att
gottgöra motparten de utgifter, som
därigenom åsamkats denne.

Underlåter svaranden att inom förelagd
tid avgiva svaromål eller har
part genom att utebliva från muntlig
förberedelse eller vattendomstolens
sammanträde eller ej iakttaga föreläggande,
som vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen meddelat, eller
genom påstående eller invändning,
som han insett eller bort inse sakna
fog, eller annorledes genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett uppskov
i målet eller eljest vållat kostnad
för motparten, vare den försumlige,
ändå att hans talan bifalles,
pliktig att gottgöra motparten de utgifter,
som därigenom åsamkats denne.

87 §.

Möter ej--— — —--utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill-------eller personer;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits
manträde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens
protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens
skola på nämnda sätt i avskrift vara sammanträde, de vid dessa sammanför
parterna att tillgå; samt träden förda protokollen samt vat tendomstolens

utslag skola på nämnda
sätt i avskrift vara för parterna att
tillgå; samt

att kallelser — --—- — — eller personer;

dels ock---—-----89 § avgivas.

Angå besvären------— 89 § andra stycket.

I sammanhang —--— •—• •— sammanträdet bestämmas.

Angående offentliggörande av kungörelse,
som i 87 § sägs, gälle beträffande
mål, som avse företag enligt 6
kap., vad i 33 § första stycket finnes
stadgat i fråga om mål enligt 17 § li,
15, 16 och 17 men i andra fall vad
nämnda lagrum föreskriver beträffande
mål, som omförmälas i 17 §
1—13 samt 18, 19, 21 och 22; dock
vare i fråga om företag enligt 7 eller
8 kap. ej erforderligt, att kungörelsen
införes i allmänna tidningarna.
Är sådant företag av mindre omfatt -

§•

Angående offentliggörande av kungörelse,
som i 87 § sägs, gälle vad i
33 § första stycket finnes stadgat. Är
förelag enligt 7 eller 8 kap. av mindre
omfattning och berör det allenast
viss eller vissa sakägare, må kungörelsen,
i stället för att införas i en eller
flera ortstidningar, delgivas envar
sakägare.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning och berör det allenast viss eller
vissa sakägare, må kungörelsen, i
stället för att införas i en eller flera
ortstidningar, delgivas envar sak -

ägare.

Kungörelsen varde------— mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär, —----—--nämnda intressen.

Där i------motsvarande tillämpning.

91 §.

Underställningsmål skall--

Är fråga

I besvärsmål skall tid och ställe för
målets handläggning inför vattendomstolen
sist å fjortonde dagen före
sammanträdet tillkännagivas parterna
i den för kallelser till dem bestämda
ordning, såframt ej underrättelse
därom intagits i kungörelse
enligt 87 §. Om anledning därtill förekommer,
skall uppgift tillika lämnas
d de frågor, som avses skola behandlas
vid sammanträdet.
mottaga förrättningshandlingarna.

kungörelse skett.

97 §.

1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för------sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för
vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i 11 § förmäles;
om i 11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person------i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, —- — —--- — föranstaltar; samt

ersättning för — — — —--45 § 1 mom.

Vad nu —-------hans besvär.

Där i---------av klagande.

Huruvida kostnad,------gällande regler.

2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig

domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens
undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning
av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna
åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens
nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen
son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden
för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna
å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Föreslagen lydelse.) (Gällande lydelse.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

Lagen äger ej tillämpning beträffande
mål eller ärende, som av vattendomstol
eller synemän avgjorts
före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. första
punkten och 11 kap. 35 § 3 mom.
andra stycket första punkten nya lagen
stadgas skall ej gälla i mål, vari
före ikraftträdandet kungörelse utfärdats
med stöd av 10 kap. 38 § eller
11 kap. 32 eller 61 §.

2) Lag

om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän
flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande
företag enligt 6 kap. vattenlagen
vattendomstolen meddelat beslut om
allmän flottleds inrättande eller om
vidtagande av åtgärder för redan befintlig
allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande, äge envar, som vill
yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande
härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller annan
sakkunnig person; prövas nödigt att
vidare höra sakägarna, lämne Kungl.
Maj:ts befallningshavande dem tillfälle
att yttra sig vid sammanträde in -

Sedan i underställningsmål rörande
företag enligt 6 kap. vattenlagen
vattendomstolen meddelat beslut om
allmän flottleds inrättande eller om
vidtagande av åtgärder för redan befintlig
allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande, äge envar, som vill
yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande
härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller annan
sakkunnig person; prövas nödigt att
vidare höra sakägarna, lämne Kungl.
Maj :ts befallningshavande dem tillfälle
att yttra sig vid sammanträde

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för Kungl. Maj :ts befallningshavande
eller, där fråga är om mindre flottled
och det i övrigt finnes lämpligt, inför
någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde
skall minst tre veckor före sammanträdet
dels avsändas till pastorsämbetet
för uppläsande i kyrkan för den
eller de församlingar, där flottleden
framgår, dels tillställas den eller de
personer, som jämlikt 10 kap. 26 §
vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna
i målet, ävensom senast tio
dagar förut införas i en eller flera
tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde till sammanträdet
särskilt kallad.

Så snart--—-------

inför Kungl. Maj :ts befallningshavande
eller, där fråga är om mindre flottled
och det i övrigt finnes lämpligt,
inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde
skall minst tre veckor före sammanträdet
tillställas den eller de personer,
som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen
utsetts att mottaga handlingarna
i målet, ävensom senast tio
dagar förut införas i en eller flera
tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde till sammanträdet
särskilt kallad.

och 30 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

3) Lag

om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas
till tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid
anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande
marks torrläggning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Sedan handlingarna-----

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg dels för uppläsande
så snart ske kan i kyrkan
genast översändas till pastorsämbetet
i den eller de församlingar, där järnvägen
skall framgå, dels ock inom tio
dagar införas i en eller flera av ortens
tidningar så ock i allmänna tidningarna.

— ingivna planen.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg inom tio dagar
införas i en eller flera av ortens tidningar
så ock i allmänna tidningarna.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Under syneförrättning-----

Om tid och plats för sammanträde
skall förrättningsmannen utfärda
kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,
som med sammanträdet avses,
skall tydligen angivas; föranstalte
ock därom, att kungörelsen beträffande
varje sammanträde varder
minst tre veckor förut avsänd till vederbörande
pastorsämbete för uppläsande
i kyrkan för den eller de församlingar,
där den del av järnvägen
framgår, som med sammanträdet avses,
så ock minst fjorton dagar före
sammanträdet införd i en eller flera
av ortens tidningar. Förrättningsmannen
åligge ock att inom tid, som
sist sagts, i betalt öppet brev eller
brevkort å posten avlämna underrättelse
om förrättningen till ägare av
mark, som framställt erinran mot
planen.

--av järnvägen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt förslaget skall kommunerna — landskommuner, köpingar och städer
— få rätt att självständigt föra talan i flertalet vattenmål för tillgodoseende
av allmänna intressen inom orten. Någon inskränkning i kammarkollegiets
nuvarande behörighet att bevaka det allmännas talan i vattenmålen
åsyftas icke.

Förslaget innebär vidare, att de bestämmelser om kungörelsers publicering
i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande författningar,
skall upphävas utan att ersättas med föreskrifter om annan publiceringsmetod.

Slutligen föreslås i propositionen bestämmelser om muntlig förberedelse
i vattenmål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 19G1 17

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
denna väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 683 av herr Jonasson
m. fl. och i andra kammaren nr 819 av herr Larsson i Norderön m. fl.

Motionerna, som är likalydande, avser frågan om kommuns talerätt för
tillgodoseende av allmänna intressen av lokal karaktär.

Motionärerna anför i huvudsak följande.

Enligt propositionen erhåller kommun i flertalet vattenmål självständig
talerätt för att tillgodose allmänna intressen inom orten. I ansökningsmål angående
såväl kraftverk som vattenregleringar får således kommun rätt att
självständigt föra talan om bygdekraft och regleringsavgift. Kommunerna
tillerkännes vidare liknande rätt i vissa andra redan anhängiggjorda mål rörande
dessa sist angivna objekt. Samma regler avses gälla mål om ansökan
enligt 2 kap. 8 § andra stycket rörande anordningar eller föreskrifter till
skydd för fiske. I dessa fall kommer emellertid kommuns talerätt att inskränkas
så att kommunen intar en av kammarkollegiet beroende ställning.
1 dylika mål, som anhängiggjorts av kollegiet, kan kommun nämligen icke
framställa yrkande, som går utöver kollegiets. Kommun skall ej heller äga
befogenhet att själv framställa yrkande om att regleringsavgift delvis skall
utgå som engångsbelopp. Kommuns intresse av att kunna föra en självständig
talan kan dock även i dessa hänseenden vara betydande. Bärande skäl
för den i propositionen intagna ståndpunkten synes icke heller föreligga.

I motionerna hemställes därför att riksdagen måtte antaga propositionen
med de ändringar i vattenlagen, som erfordras för att undanröja de berörda
inskränkningarna i kommuns självständiga talerätt, nämligen i fråga om
dels ny prövning jämlikt 4 kap. 1 § sista stycket av bygdekraftsskyldighet,
dels bestämmande av regleringsavgift jämlikt 4 kap. 14 § andra stycket,
dels ny prövning jämlikt sist angivna lagrum femte stycket av regleringsavgift,
dels bestämmande av sådan avgifts utgående i form av engångsbelopp
jämlikt samma lagrums sista stycke, dels ock ansökan jämlikt 2 kap.
8 § andra stycket om ytterligare eller andra åtgärder till skydd för fiske.

Propositionens tillkomst

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 november 1959, nr 320, har riksdagen
anhållit, alt åtgärder måtte vidtagas i syfte att vidga kommunernas behörighet
att vara parter i vattenmål. Med anledning härav har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria (stencilerad), dagtecknad den 6 oktober
1960, med förslag angående kommuns rätt att föra talan i vattenmål.
Vid promemorian har fogats förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 §
och 11 kap. 35 § vattenlagen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Över promemorian med det därvid fogade lagförslaget har efter remiss
yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och organisationer. I flera
fall har till utlåtandena jämväl fogats yttranden av kommunala organ.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 har dåvarande
chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen Nils
Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisation
och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen, som tidigare
avgivit flera förslag, har den 17 oktober 1960 framlagt en promemoria
(stencilerad) med vissa avslutande synpunkter och förslag. Däri avhandlas
bl. a. frågan om förfarandet i vattenmål. I detta hänseende har utredningsmannen
undersökt olika möjligheter till partiella reformer för underlättande
och påskyndande av vattendomstolarnas arbete och därvid kommit till
det resultatet, att den nuvarande processordningen i stort sett bör bibehållas.
I två hänseenden föreslår utredningsmannen reformer. I anledning
närmast av vad som anförts i riksdagens skrivelse den 6 december 1955, nr
376, förordas sålunda, att bestämmelserna i vattenlagen och därtill knutna
författningar om offentliggörande av kungörelse i kyrka skall upphöra att
gälla. Vidare föreslås bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål.
Till promemorian har bilagts förslag till lag om ändring i vattenlagen m. fl.
lagförslag.

Jämväl över denna promemoria jämte de vid densamma fogade lagförslagen
har ett avsevärt antal remissyttranden avgivits.

Lagrådsgranskningen

Lagförslagen har varit föremål för lagrådets granskning. Vidkommande
förslaget till lag om ändring i vattenlagen har vissa anmärkningar av närmast
redaktionell natur gjorts. De har beaktats i det genom propositionen
framlagda förslaget. Övriga lagförslag har lämnats utan erinran.

I överensstämmelse med vad som skett i propositionen kommer här nedan
vid redovisningen av gällande rätt och propositionens innehåll att i skilda
avsnitt behandlas dels frågan om kommuns talerätt, dels frågan om
kyrkokungörandet, dels ock frågan om muntlig förberedelse. I.

I. Kommuns rätt att föra talan

Gällande bestämmelser m. m.

Beträffande propositionens innehåll i denna del hänvisas till s. 20—25 i
densamma.

De i motionerna berörda bestämmelserna behandlas däri å s. 21 och övre
delen av s. 22. I dessa hänseenden må ytterligare angivas: I 4 kap. 14 § första

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

stycket vattenlagen behandlas skyldigheten för ägare av strömfall, för vilkas
räkning vattenreglering utföres, att erlägga regleringsavgift. I andra
stycket av paragrafen angives att, om regleringen medför båtnad av viss''
storleksordning för annat strömfall än i första stycket angivits, vattendomstolen
på ansökan av myndighet, som Konungen bestämmer, kan förklara
ägaren av det fallet skyldig att erlägga regleringsavgift. — Enligt 2 kap. 8 §
första stycket vattenlagen kan den, som bygger i vatten, förpliktas vidtaga åtgärder
och underkasta sig föreskrifter till skydd för fiskets bestånd.
I andra stycket angives att, om åtgärderna eller föreskrifterna visar
sig mindre tjänliga, vattendomstolen på ansökan av den myndighet, som
Konungen bestämmer, eller av vattenbyggnadens ägare kan meddela de bestämmelser,
som må vara påkallade. Ändrade bestämmelser, som för ägaren
medför väsentlig ytterligare kostnad eller olägenhet, må dock icke meddelas.
Detta stycke i lagrummet infördes genom lagändring 1954 (jfr tredje
lagutskottets utlåtande nr 2/1954).

Framställningar om lagändring

I två vid 1959 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 332 och II: 402)
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till sådant tillägg i vattenlagen, att kommunerna blir
berättigade att uppträda som sakägare i vattenmål.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22 påpekade tredje lagutskottet
bl. a. att kommunerna, även om de icke var sakägare i egentlig mening, icke
helt saknade möjligheter att vid sidan av kammarkollegiet verka för att
deras intressen beaktades. Utskottet hade emellertid full förståelse för kommunernas
uppfattning att den dåvarande ordningen icke beredde dem tillräckliga
möjligheter att hävda sina intressen i vattenmålen. Med hänsyn till
de ofta våldsamma ingrepp i bygdens liv och ortsbefolkningens förhållanden,
som de stora utbyggnadsföretagen innebär, fann utskottet det vara ett
rättvisekrav att de lokala intressena direkt fick komma till tals i vattenmålen
i större utsträckning än då var fallet. I vilka hänseenden kommunerna
borde tillerkännas talerätt fordrade emellertid enligt utskottets mening ytterligare
undersökningar och överväganden. En förstärkning av kommunernas
ställning borde emellertid enligt utskottet icke få innebära att kammarkollegiets
uppgift som företrädare för allmänna intressen blev överflödig.
Hur samordningen mellan kammarkollegiet och kommunerna borde ordnas,
fordrade enligt utskottets mening också närmare överväganden.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan om åtgärder i syfte att
vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Såsom tidigare
nämnts, godkände riksdagen utlåtandet.

I eu gemensam framställning i maj 1959 till Kungl. Maj: t har Fjällkommunernas
samarbetskommitté, Tornedalskommunernas förbund och Norrlands
naturvärn framfört önskemål om att kommunerna skall få rätt att föra
självständig talan i vattenmålen så att de kan bevaka bygdernas intressen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålles, att kravet på civilrättslig grund
för rätt till talan i princip upprätthålles inom vattenrättens område och att
sålunda kommun, som vill föra talan såsom sakägare i ett vattenmål, har
att åberopa äganderätt eller annan sakrätt till egendom, som tages i anspråk
för företaget eller menligt påverkas därav. Ehuru denna regel ofta torde tilllämpas
på ett för kommunerna liberalt sätt, medför den självfallet, att kommunerna
i många fall blir utestängda från att uppträda såsom sakägare i
vattenmålen. I promemorian påpekas de möjligheter att komma till tals i
vattenmålen, som redan står kommunerna till buds. Beträffande det sätt, på
vilket den av riksdagen begärda ökade talerätten borde utformas, anföres i
promemorian att det icke bör komma i fråga att till förmån för kommunerna
giva sakägarbegreppet i vattenmål ett vidare innehåll än det för närvarande
har. Förstärkningen av kommuns ställning föreslås i stället få formen
av ett medgivande för kommun i dess egenskap av företrädare för vissa
allmänna intressen att självständigt föra talan i målen. Det erinras om att
en dylik ställning i vissa avseenden redan tillkommer kommun enligt gällande
rätt, varför reformen ej skulle innebära någon principiell nyhet.

Den nya ordningen föreslås komma i fråga i mål om byggande i vatten
och vattenreglering. Talerätt för tillvaratagande av allmänna ortsintressen
föreslås därvid tillkomma kommun, där skada eller intrång vållas genom
företaget.

Beträffande regleringsavgifter angives i promemorian att praktiska skäl
talar för att kammarkollegiet också i fortsättningen ensamt får bevaka det
allmännas intresse. Vidkommande tillvaratagandet av de allmänna intressena
rörande bygdekraft uttalas på anförda skäl att lagändring för det närvarande
ej borde företagas.

Den nya bestämmelsen om kommuns rätt att föra talan föreslås skola
införas i 11 kap. 35 § vattenlagen. I fråga om vattenreglering, som handlägges
vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, erfordras ett motsvarande
tillägg i 10 kap. 42 §.

I fråga om samordningen mellan kammarkollegiets och kommunernas
talan för tillvaratagande av de allmänna intressena framhålles i promemorian
att möjligen erforderliga föreskrifter kunde utfärdas i administrativ
ordning. Detta bör dock lämpligen anstå tills viss erfarenhet vunnits av den
omfattning, i vilken den nya talerätten kommer att utnyttjas.

En fråga, som i viss mån sammanhänger med samordningsproblemet,
gäller ersättning för sådan kostnad, som kommun får vidkännas, när den
bevakar talan för allmänna intressen. Någon särskild reglering därav utöver
nuvarande bestämmelser i 11 kap. 65 § vattenlagen anses ej erforderlig
(jfr prop. 1952: 52 s. 95). Vattendomstolen får alltså avgöra i vad mån
kommunens kostnad är att hänföra till nödig kostnad och som sådan av
beskaffenhet att böra gäldas av sökanden. Om — utöver kommunen — kammaikollegiet
fört talan i målet, kan självfallet denna omständighet inverka
vid prövningen, huruvida kommunens kostnad varit nödig för att tillvarataga
det allmännas rätt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Yttrandena

Förslaget att i lag reglera spörsmålet om kommuns talerätt i vattenmål
har biträtts av flertalet remissinstanser.

Vad angår grunderna för en lagreform har förslaget i allmänhet
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden har dock
förslaget i detta hänseende utsatts för kritik, önskemål har därvid framförts
om ändring i vattenlagens sakägarbegrepp. Härvid har bl. a. hänvisats
till att riksdagen i sin förutnämnda skrivelse hemställt om åtgärder i syfte
att vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Det uttalas
att kommuns talerätt i dylika mål bör grundas därpå, att ett kommunen
tillkommande rättsligt intresse skadas, och icke på en lagfäst talerätt för bevakande
av allmänna intressen.

Den i departementspromemorian föreslagna begränsningen av
talerätten till vissa typer av mål har föranlett uttalanden
i några remissyttranden. Det framhålles således att kommun kan ha ett berättigat
intresse av talerätt också i andra grupper av mål. Såsom exempel
anföres mål om grundvatten och avloppsvatten.

Många remissorgan berör frågan om vilka intressen, som skall
omfattas av kommuns talerätt. I åtskilliga yttranden framhålles
därvid att kommun också bör medgivas talerätt i fråga om bygdekraft
och regleringsavgift.

Jämväl frågan om samordningen mellan kammarkollegiets
och kommuns talan behandlas ingående av flera remissinstanser.
I ett par yttranden framhålles att det till undvikande av dubbelarbete
och onödiga merkostnader redan från början bör klarläggas, i vilka frågor
kammarkollegiet respektive kommunerna skall företräda de allmänna intressena.
Från andra håll framhålles att kommunernas talan bör vara oberoende
av kammarkollegiets.

I fråga om rättegångskostnad angives i ett yttrande att kommun
— i likhet med vad som nu synes vara förhållandet beträffande kammarkollegiet
— icke bör erhålla ersättning för arbete, som utföres av kommunens
egna befattningshavare, medan däremot gottgörelse bör kunna utgå
för särskilda utgifter och kostnader.

Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena hänvisas till propositionen
s. 29—42.

Departementschefen

Efter att ha erinrat om i vilken utsträckning kommunerna för närvarande
kan göra sin stämma hörd i samband med olika vattenbyggnadsföretag samt
om riksdagens reformkrav, anför departementschefen vidare.

»Även enligt min mening är en reform påkallad. Utan att kammarkollegiets
befattning med vattenmålen därför bör upphöra, synes det nu kunna
anförtros åt kommunerna — landskommuner, köpingar och städer —
att självständigt föra talan i dessa mål och därvid bevaka sådana allmänna
intressen, som de anser viktiga för orten. Jag vill i detta sammanhang

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

särskilt erinra om det i år av riksdagen antagna förslaget om ändring i vattenlagen,
innebärande bl. a. att vid vattendomstolens tillåtlighetsprövning
särskild betydelse skall tillmätas ett företags verkningar för bygden och dess
invånare (se prop. 1961: 13, tredje lagutskottets utlåtande 1961:5).»

Vidkommande utformningen av talerätten anföres följande.

»I den promemoria, som med anledning av riksdagens framställning i
ämnet upprättats inom justitiedepartementet, har förordats, att förstärkningen
av komunernas ställning i vattenmålen skall ges formen av ett medgivande
för kommun att i egenskap av representant för vissa allmänna
intressen föra talan i målen. Detta förslag bär i allmänhet godtagits vid
remissbehandlingen. Några remissinstanser har anmält avvikande mening
och uttalat sig för en lagändring, varigenom de allmänna intressen, som
angår orten, skall ges ett särskilt rättsligt skydd med kommun som saklegitimerad
för dessa intressen. Förslaget i promemorian tillmötesgår emellertid
enligt min mening i skälig mån intresset att stärka kommunernas
ställning i vattenmålen. Jag biträder sålunda i princip detta förslag.»

I frågan om i vilka slags mål kommuns talerätt bör
vinna tillämpning angiver departementschefen sig kunna tillstyrka
att bestämmelserna, utöver mål om byggande i vatten och om vattenreglering,
också skall omfatta mål om tillgodogörande av grundvatten samt om
torrläggningar och avloppsföretag.

Beträffande omfattningen av talerätten, de uppkommande
samordningsproblemen och kommuns rätt till ersättning
för rättegångskostnad anföres.

»Delade meningar har framkommit om vilka intressen som kommun
lämpligen bör äga företräda. Enligt min uppfattning bör reformen åsyfta
att i mål som nyss nämnts ge kommunerna en av kammarkollegiet oberoende,
i princip oinskränkt rätt att föra talan för tillgodoseende av sådana
allmänna intressen, som har lokal karaktär eller eljest har anknytning till
orten. Att ett allmänt intresse, som har lokal aspekt, även är av rikskaraktär
skall sålunda icke betaga kommun rätten att ensam eller vid sidan av kammarkollegiet
företräda intresset i vattenrättsprocessen. Undantagna från
kommuns behörighet bör endast vara sådana allmänna intressen, som
helt saknar anknytning till viss ort, t. ex. det allmännas intresse i fråga
om skyldighet för vattenbyggnads ägare att jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen
erlägga avgift till befrämjande av fisket inom landet. Bevakandet av allmänna
intressen, som främst har anknytning till ett municipalsamhälles förvaltningsområde,
bör ankomma på den kommun, till vilken samhället hör.

Om de nya bestämmelserna utformas i enlighet med dessa principer
kommer de bl. a. att medföra rätt för kommun att föra talan om bygdekraft
och regleringsavgift i ansökningsmål angående kraftverk resp. vattenregleringar.
Med hänsyn till den betydelse dessa frågor kan äga för kommunerna,
synes detta böra godtagas. Kommunerna torde även böra tillerkännas en
motsvarande rätt i vissa andra fall, nämligen när det gäller redan anhängiggjorda
mål om ny prövning av bygdekraftsskyldigheten jämlikt 4 kap. 1 §

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

sista stycket, om bestämmande av regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § andra
stycket och om ny prövning av sådan avgift enligt femte stycket i sistnämnda
paragraf. Samma regler bör också gälla om mål om ansökan enligt 2 kap. 8 §
andra stycket rörande anordningar eller föreskrifter till skydd för fiske. Däremot
kan jag icke förorda, att den befogenhet att genom ansökan påkalla vattendomstolens
prövning i berörda hänseenden, som enligt de ifrågavarande
lagrummen skall vara förbehållen myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer,
d. v. s. kammarkollegiet, skall tillerkännas även andra företrädare
för det allmänna (jfr prop. 1954: 23 s. 59 och tredje lagutskottets utlåtande
nr 2 s. 36). Härav följer, att kommun i mål, anhängiggjort av kollegiet, icke
kan framställa yrkande, som går utöver kollegiets. Befogenheten att framställa
yrkande om att regleringsavgift delvis skall utgå som engångsbelopp
(4 kap. 14 § sista stycket) bör även liksom hittills vara förbehållen kollegiet.

Av vad jag sagt i det föregående torde följa, att behov icke föreligger av
någon närmare reglering i lag eller annan författning av förhållandet mellan
kammarkollegiets och kommuns talan för det allmänna. Självfallet är
dock ett nära samarbete mellan kollegiet och de kommuner, som beröres
av ett företag, alltid önskvärt och i många fall nödvändigt, om de allmänna
intressena skall kunna hävdas med erforderlig kraft och en ansvällning
och fördyring av processen skall kunna undvikas. Till underlättande av
kammarkollegiets arbete torde det med tanke härpå böra åläggas kommun,
som för talan i ett vattenmål såsom företrädare för allmänna intressen, att
underrätta kollegiet om detta.

Vad beträffar kostnader, som kommun åsamkas när den bevakar talan
för det allmänna, bör det såsom i departementspromemorian anförts tillkomma
vattendomstolen att pröva, huruvida dessa kostnader jämlikt 11
kap. 65 § vattenlagen är av beskaffenhet att böra gäldas av sökanden i
målet. För kommunen talan i mål rörande ansökan av kammarkollegiet enligt
2 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 1 eller 14 § nämnda lag, torde kommunen,
som oftast är att anse som kollegiets medpart, regelmässigt böra
stå sina egna rättegångskostnader (jfr prop. 1954:23 s. 59—60).»

I fråga om kretsen av de kommuner, som skall erhålla underrätte 1-s e om vattenbyggnads- eller vattenregleringsföretag, föreslår departementschefen
att varje kommun, som beröres av företaget, tillställes kungörelse.
Såsom förutsättning bör dock gälla, att företaget kan antagas inverka på ett
allmänt intresse inom orten och att det intresset är av någon betydelse. Departementschefen
föreslår därvid att endast kungörelsen om ansökning skall
översändas.

Om erforderliga lagändringar och om övergångsförhållandena
anföres avslutningsvis följande.

»I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar jag att till It kap.
35 § vattenlagen fogas ett nytt tredje moment, i vars första stycke upptages
en bestämmelse om rätt för kommun att i mål, som avses i 17 §
2—It och 19, ävensom i mål om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten med föreskrift tillika
att kommun, som för sådan talan, snarast skall underrätta kammarkollegiet
därom. I ett andra stycke i samma moment bör bestämmelser meddelas om
kommuns underrättande. Till detta stycke torde lämpligen böra överflyttas
den ill kap. 34 § sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet för vattenrättsdomaren
att i fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten
underrätta kommun, inom vars område tillgången på grundvatten
kan påverkas. Såvitt avser syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8
kap. vattenlagen bör motsvarande regler om kommuns talan för allmänna
intressen upptagas i ett nytt andra moment i 10 kap. 42 §. Denna lagändring
föranleder formella jämkningar i 10 kap. 44 och 79 §§ samt 11 kap. 35 §
2 mom. På grund av hänvisningen i 10 kap. 45 § till bl. a. 42 § i samma kap.
kommer beträffande syneförrättningsfallen att gälla, att förrättningsmannen
-— i samband med kungörelsens översändande till kommun som berörs
av företaget — bör lämna de upplysningar rörande allmänna intressen inom
orten, vartill han kan ha tillgång.1 Enligt hänvisning i 11 kap. 88 § skall
kommun i vissa fall tillställas besvärshandlingar ävensom av vattenrättsdomaren
jämlikt 87 § samma kap. utfärdad kungörelse.

Vad beträffar övergångsförhållandena synes det vara ett önskemål, att
de nya reglerna i vid omfattning blir tillämpliga beträffande mål, som
anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Detta bör emellertid
ej få leda till, att avgörandena i de äldre målen försenas eller att processuella
komplikationer eljest uppkommer. Med hänsyn bl. a. härtill bör det
föreskrivas, att äldre lag skall gälla beträffande mål och ärenden, som vid
ikraftträdandet redan avgjorts i första instans. Härutöver torde icke erfordras
föreskrifter i annat hänseende än beträffande reglerna i 10 kap.
42 § 2 mom. och 11 kap. 35 § 3 mom. om underrättelser till kommun i
vissa fall, vilka regler — i den mån de saknar motsvarighet i äldre lag —
icke bör äga tillämpning i mål, vari kungörelse utfärdats före nya lagens
ikraftträdande.»

II. Kungörande i kyrka m. m.

Gällande bestämmelser

Beträffande propositionens innehåll i denna del hänvisas till s. 45—47 i
densamma.

Frågans behandling vid 1955 års riksdag

I två vid 1955 års riksdag väckta motioner (I: 162 och II: 205) framfördes
förslag om ändring av de i olika författningar införda bestämmelserna om
kungöranden i kyrka.

I sitt utlåtande (nr 41) uttalade första lagutskottet att det angivna kungörelseförfarandet
praktiskt taget saknade betydelse i publiceringshänseen1
Jfr NJA II 1920 s. 469.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

de och att åtgärder borde vidtagas för att få en bättre ordning till stånd. Att
omedelbart och allmängiltigt föreskriva att de särskilda stadgandena om sådant
kungörande skulle upphöra fann dock icke utskottet möjligt. I stället
förordades en reform etappvis. Som ett led däri borde ingå en översyn av de
viktigare författningarna, som inrymde bestämmelser om kungörande i kyrka.
Utskottet fann att denna publiceringsmetod borde utbytas mot andra
eller, om möjligt, slopas utan ersättning. Som en allmän grundsats uttalades
att man borde söka skapa sådana publiceringsmetoder, som verkligen medförde
ett allmänt bekantgörande. I första hand hänvisades härvid till möjligheten
av annonsering i ortspressen. Utskottet fann sig icke kunna till*-styrka vare sig att någon omedelbar ändring skulle ske eller att en särskild
utredning skulle tillsättas. Däremot föreslogs att utskottets synpunkter genom
skrivelse skulle bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse 1955:
376).

Frågan har också behandlats vid 1960 års riksdag (jfr motion II: 574 och
första lagutskottets utlåtande nr 15).

U tredningsmannen

Utredningsmannen för vattendomstolarnas organisation angiver att kyrkokungörandet
i fråga om de vattenrättsliga kungörelserna synes vara utan
nämnvärd praktisk betydelse. Det finns alltså ingen anledning att motsätta
sig att föreskrifterna därom upphäves. Därest kyrkokungörandet kunde slopas
utan att ersättas av annan metod, skulle en icke helt oväsentlig förenkling
av förfarandet ernås. Alla ifrågakommande kungörelser skall enligt
gällande lag också publiceras i ortspressen. I några fall skall införande också
ske i Post- och Inrikes tidningar, vartill i vissa fall ytterligare kommer bl. a.
personliga underrättelser till kända sakägare. Dessa publiceringsmetoder synes
utredningsmannen tillräckliga. Därför föreslås att gällande föreskrifter
om kungörande i kyrka på här förevarande rättsområde upphäves utan att
ersättas av andra bestämmelser.

Yttrandena

Förslaget att upphäva de vattenrältsliga föreskrifterna om kungöranden
i kyrka har vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. Remissorganen har också i allmänhet anslutit sig till utredningsmannens
uppfattning, att några nya bestämmelser om annan publiceringsmetod
icke kan anses erforderliga.

Beträffande remissyttrandenas närmare innehåll se propositionen s. 48—-49.

Departementschefen

I denna del anför departementschefen följande.

»Förslaget att upphäva de bestämmelser om kungörelsers publicering i
kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande lagar, har genomgå -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

ende biträtts vid remissbehandlingen och jag vill även för egen del tillstyrka
denna lagändring. Liksom utredningsmannen anser jag övriga, redan föreskrivna
publiceringsmetoder vara tillräckliga, varför några bestämmelser icke
torde erfordras i stället för dem, som skall upphävas.

Med anledning av ett vid remissbehandlingen framfört förslag vill jag
härutöver förorda en bestämmelse av innehåll att parterna i ansökningsoch
besvärsmål — i samband med att tid och ställe för vattendomstolens
sammanträde tillkännages dem — skall meddelas uppgift å de frågor, som
avses bli behandlade vid sammanträdet. Sådan uppgift bör dock icke intagas
i tillkännagivande om sammanträde med mindre särskild anledning
därtill förekommer. Detta torde regelmässigt icke vara förhållandet, när ett
mål skall behandlas i sin helhet. Ett förslag av några remissorgan om förlängning
av den tid före ett sammanträde, då detta skall tillkännagivas
parterna, anser jag mig icke böra biträda.

Vad nu förordats innebär ändringar i 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap.
70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 33, 47, 50 och 91 §§ vattenlagen
ävensom i 14 § lagen om flottning i allmän flattled samt 4 och 10 §§ lagen
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande
av närliggande marks torrläggning. I samband med nämnda ändringar
i vattenlagen torde 11 kap. 88 § samma lag få jämkas i redaktionellt
hänseende.»

III. Muntlig förberedelse

Gällande bestämmelser

Beträffande propositionens innehåll i denna del hänvisas till s. 50—51 i
densamma.

U trednin g smannen

Utredningsmannen framhåller att erfarenhetsmässigt åtskillig tid kan vinnas,
om parterna sammanträffar till muntlig förberedelse inför någon ledamot
av vattendomstolen. Ett flertal fördelar, som synes vara att vinna genom
en muntlig förberedelse, uppräknas. Utredningsmannen påpekar att vid
de större vattendomstolarna faktiskt utvecklats den praxis att någon av
domstolens ledamöter har överläggning med parterna i vissa frågor. Det
angives vara synnerligen önskvärt, att denna praxis lagfästes. De kostnader,
som uppkommer för parter och andra intressenter, torde i de allra flesta
fall uppvägas av den snabbare och smidigare behandlingen av målet. Muntlig
förberedelse torde icke komma att brukas i andra fall än sådana, där väsentliga
fördelar kan vara att vinna genom densamma.

Utredningsmannen föreslår att i vattenlagen införes bestämmelser om
muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren i såväl ansöknings- och stämningsmål
som besvärs- och underställningsmål. Möjlighet att vid behov förordna
om sådan förberedelse föreslås därvid skola tillkomma vattenrättsdomaren,
som också avgör i vilken omfattning målet därvid skall behandlas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

På honom bör vidare ankomma att bestämma vilka parter, som skall närvara,
liksom tid och plats för sammanträdet. Med hänsyn till stämningsmålens
karaktär föreslås dock att i sådana alltid alla parter kallas. Enligt
utredningsmannen bör individuella kallelser delgivas de parter, som skall
närvara. Några föreskrifter om formen för förberedelsen synes ej erforderliga.
Förhandlingsgången och ordningen vid förhandlingen bör i stället bestämmas
av vattenrättsdomaren efter vad som är lämpligt i det särskilda fallet.
Föreskrift bör givas om att protokoll alltid skall föras vid sammanträdet.

Yttrandena

Förslaget om muntlig förberedelse har i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.

Utformningen av reglerna om sådan förberedelse behandlas i flera remissyttranden.

Beträffande remissyttrandenas närmare innehåll se propositionen s. 52
—55.

Departementschefen

Efter erinran om de nuvarande förhållandena i fråga om förberedelse i
vattenmål och om utredningsmannens förslag uttrycker departementschefen
som sin mening att detsamma med vissa jämkningar bör genomföras. Med
hänsyn till vattenmålens omfattning och beskaffenhet bör också enligt departementschefens
åsikt vattenrättsdomaren få en betydande frihet att bestämma
rörande den muntliga förberedelsen. Såsom utredningsmannen föreslagit,
bör därför vattenrättsdomaren få förordna om muntlig förberedelse
i de fall, vari han så finner lämpligt.

Förordnande om muntlig förberedelse bör kunna meddelas i alla vattenmål
utom i brottmål, vari allmänt åtal föres.

Lika med utredningsmannen anser departementschefen det böra ankomma
på vattenrättsdomaren att avgöra såväl om målet vid förberedelsen skall
företagas i sin helhet eller i viss del som — såvitt avser ansöknings-, besvärsoch
underställningsmål — vilka parter, som skall kallas. Vid kallelse bör i
regel delgivning användas. Det synes dock erforderligt med en undantagsregel,
enligt vilken vattenrättsdomaren, när det är påkallat av särskilda skäl,
kan underrätta parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen. I
stämningsmålen angives annan metod än delgivning ej kunna förekomma
(jfr It kap. 81 § sista stycket vattenlagen).

I fråga om tillämpningen av rättegångsbalkens regler rörande muntlig
förberedelse anför departementschefen härefter följande.

»Enligl 11 kap. 1 § vattenlagen skall i allt, varom ej i nämnda lag eller annan
lag eller författning är särskilt stadgat, om rättegången i vattenmål gälla
vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol, där det är tillämpligt.
På grund härav blir rättegångsbalkens regler om muntlig förberedelse tilllämpliga
i vattenmål, i den mån icke särskilda stadganden eller modifierande
föreskrifter meddelas. Ett spörsmål av detta slag gäller påföljd för parts

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

utevaro. Reglerna i 42 och 44 kap. rättegångsbalken om bl. a. tredskodom
och måls avskrivande på grund av parts utevaro synes icke böra tillämpas
i fråga om sammanträde för muntlig förberedelse i vattenmål. Om parterna
eller någon av dem uteblir från sådant sammanträde, torde, om man
bortser från rättegångskostnaderna, verkan härav endast böra bli att ett
nytt förberedelsesammanträde skall utsättas, därest vattenrättsdomaren anser
detta vara erforderligt för att nå det med den muntliga förberedelsen avsedda
syftet. Är det önskvärt eller nödvändigt att part kommer tillstädes
eller inställer sig personligen, bör vattenrättsdomaren kunna förelägga honom
vite, varvid de befogenheter, som enligt 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 § första
stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer rätten, bör åvila vattenrättsdomaren.
Enligt 9 kap. 8 § rättegångsbalken skall vitesföreläggande
delgivas den som föreläggandet avser. Härav följer att underrättelse enligt
den för kallelser till parterna bestämda ordningen icke kan ifrågakomma vid
vitesföreläggande. Har sådant föreläggande meddelats part, men kan den
muntliga förberedelsen avslutas utan hinder av att parten ej kommit tillstädes,
får vitet enligt stadgande i sistnämnda paragraf ej utdömas.

Den muntliga förberedelsen i vattenmål bör ske i de former, som enligt
vattenrältsdomarens bedömande är bäst ägnade att i varje särskilt fall tillgodose
dess uppgift att underlätta målets beredande. Med hänsyn härtill och
till vattenmålens tekniska natur torde förbudet i 42 kap. 11 § rättegångsbalken
mot uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande icke
böra upprätthållas vid förberedelse i sådana mål. Åberopas skrift vid förberedelsesammanträde,
torde dock som regel redogörelse böra lämnas för dess
innehåll (jfr 11 kap. 55 § vattenlagen).

I 42 kap. 18 § rättegångsbalken stadgas bl. a., att dom i anledning av talan
om anspråk, som medgivits eller eftergivits, må meddelas under förberedelsen
i dispositiva tvistemål ävensom att förlikning må stadfästas av rätten.
Dessa föreskrifter, som icke torde böra gälla i vattenmålen, lär redan på
grund av domförhetsreglerna ill kap. 2 § vattenlagen icke kunna tillämpas
beträffande sådana mål.»

I likhet med utredningsmannen finner departementschefen att protokoll
alltid bör föras vid förberedelsesammanträde. Protokollet jämte under förberedelsen
ingivna handlingar bör tillställas aktförvararen i målet.

Beträffande erforderliga ändringar i vattenlagen och därmed sammanhängande
frågor anför departementschefen slutligen.

»Såsom utredningsmannen föreslagit torde bestämmelserna om muntlig
förberedelse för ansökningsmålens del kunna upptagas i ett nytt moment i
It kap. 40 § vattenlagen och i fråga om stämningsmålen i ett likaledes nytt
moment i 79 § samma kapitel. På grund av redan gällande hänvisning i kapitlets
92 § blir reglerna om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga
i besvärs- och underställningsmålen. I anslutning till nu förordade lagändringar
erfordras smärre jämkningar i It kap. It, 32, 59, 65, 77, 82, 87
och 97 §§ vattenlagen. Ändringarna i 59 och 65 §§, som avser ansökningsmål,
blir enligt 92 resp. 93 § gällande beträffande besvärs- och underställningsmål.
»

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

Utskottet

Enligt vad ovan närmare angivits, hemställde 1959 års riksdag — efter
väckta motioner och i enlighet med förslag av tredje lagutskottet i dess utlåtande
nr 22 år 1959 — hos Kungl. Maj :t om åtgärder i syfte att vidga
kommuns behörighet att vara part i vattenmål.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att Kungl. Maj :t till innevarande
riksdag kunnat framlägga förslag i ämnet. Förslaget synes stå i god överensstämmelse
med vad utskottet i det nyss berörda utlåtandet åsyftat och tillmötesgår
enligt utskottets mening i det väsentliga de reformkrav, som med
fog kunnat uppställas.

I propositionen föreslås kommun i de flesta vattenmål få självständig
talerätt för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Motionärerna
vill emellertid bereda kommunerna en ännu mera vidsträckt sådan talerätt
än förslaget medger. I motionerna påtalas således att kommun i vissa av
kammarkollegiet anhängiggjorda mål icke får framställa yrkande, som går
utöver kollegiets. Motionärerna hänvisar därvid till mål dels om ändrade
åtgärder eller föreskrifter jämlikt 2 kap. 8 § andra stycket vattenlagen till
skydd för fisket, dels om ny prövning jämlikt 4 kap. 1 § sista stycket samma
lag av bygdekraftsskyldighet, dels om bestämmande av regleringsavgift
jämlikt 4 kap. 14 § andra stycket i denna lag, dels ock om ny prövning av
regleringsavgift jämlikt femte stycket i samma paragraf. I motionerna framhålles
vidare att kommun icke heller skall äga befogenhet att själv framställa
yrkande jämlikt 4 kap. 14 § sjätte stycket vattenlagen om att regleringsavgift
till viss del skall utgå som engångsbelopp. Motionärerna menar, att
också i angivna hänseenden kommun kan ha ett betydande intresse av självständig
talerätt och hemställer att propositionen måtte antagas med de ändringar,
som erfordras för att undanröja dessa inskränkningar i talerälten.

I anledning av motionerna vill utskottet till en början med avseende å yrkande
jämlikt 4 kap. 14 § sjätte stycket vattenlagen om utdömande av regleringsavgift
i form av engångsbelopp anmärka, att föredragande departementschefen
i förslaget till denna bestämmelse framhöll, att det kunde förutsättas,
att kammarkollegiet genom hänvändelser till bl. a. vederbörande
kommuner gjorde sig underrättat om det omedelbara behovet av regleringsmedel
(jfr prop. nr 5 år 1959 s. 15). Jämväl vid utförande av talan i övriga
av motionärerna berörda frågor torde kollegiet i största möjliga utsträckning
taga hänsyn till berörda kommuners särskilda intressen och önskemål.
Om den nu av departementschefen föreslagna reformen genomföres,
markeras ytterligare den betydelse, som hör fästas vid kommunintressena
på ifrågavarande rättsområde. Således erhåller kommun i det ursprungliga
ansökningsmålet en fullt självständig talerätt i fråga om såväl bygdekrafl
som regleringsavgift samt tillerkännes i de av motionärerna berörda frågorna
rätt att som självständig intervcnient inträda i rättegången vid sidan
av kollegiet. På grund av här berörda omständigheter synes det kunna tagas

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961

för visst att kammarkollegiet i de av motionärerna berörda frågorna kommer
att taga sådan hänsyn till kommunernas särskilda önskemål och intressen
att det i allt fall för närvarande icke föreligger tillräckliga skäl att
frångå propositionen i denna del.

Vidkommande rättegångskostnaderna har i ett remissyttrande (jfr prop.
s. 40) uttalats, att kommun — i likhet med vad som syntes gälla för kammarkollegiet
— icke borde erhålla ersättning för arbete, som utförts av dess
egna befattningshavare, medan gottgörelse däremot borde kunna utgå för
särskilda utgifter och kostnader. I likhet med vad departementschefen uppenbarligen
synes anse (prop. s. 44), finner utskottet att i fråga om kommun,
som utför talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten, i princip
bör tillämpas samma regler som för sakägare i vattenmål.

Under erinran om bl. a. första lagutskottets, av 1955 års riksdag godkända
utlåtande nr 41 har i propositionen vidare föreslagits, att de i vattenlagen
och därtill anslutande författningar intagna bestämmelserna om kungörelsers
tillkännagivande i kyrka skall upphävas. Departementschefen har därvid
angivit sig finna övriga, redan föreskrivna publiceringsmetoder tillräckliga
och ersättning för de sålunda upphävda föreskrifterna icke erforderlig.
Utskottet delar departementschefens uppfattning i denna del. Utskottet
utgår därvid från att vid tillämpningen av kungörelsereglerna sådan omsorg
ägnas publiceringsförfarandet att i det särskilda fallet mest ändamålsenliga
bekantgörande kommer till användning.

Ett par remissinstanser (jfr prop. s. 49) har uttalat sig för en förlängning
av den minsta tid, före vilken parterna skall underrättas om sammanträde
för huvudförhandling. Departementschefen har ansett sig icke böra
biträda detta förslag. På grund av den ifrågavarande tidsfristens karaktär
av minimitid kan enligt utskottets mening påräknas att föreliggande omständigheter
i de särskilda fallen beaktas så att kallelser utgår å sådan tid
att det med remissinstansernas framställning åsyftade ändamålet i regel uppnås.
Särskilt på grund härav finner icke heller utskottet lagändring i det
berörda hänseendet påkallad.

Utskottet har icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot de förslag
propositionen innehåller.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med avslag å motionerna 1:683 och II:

819 — måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 31 oktober 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1961
Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Georg Carlsson,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Johansson i öckerö, Persson i Tandö
och Turesson.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G11115