Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 (Utlåtande 1952:L3u23 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nr 23.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Genom en den 31 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 216, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas att 3 §, 10 § 2 mom., 19 §, 26—27 §§, 50 §, 52 §,
55 § 1 mom., 60 §, 62 § 3 mom., 63 §, 66 § 1 mom., 68 § 1 mom. och 74 §
folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §. 3 §.

För envar---som identitets beteckning.

10 §.

2 mom. I varje församling skola
vidare föras församlingsregister
och avgångsregister, bestående av
avtryckskor t, samt minnesanteckninqar
över föreläqqanden, varom i
27 § förmäles.

Avgångsregistret skall — -— —
skola förstöras.

19 §.

1 in o in. Om dödsfallet inträffat
inom stad, köping eller municipalsamhälle,
där för allmänna hälso- eller
sjukvården anställd läkare är stationerad,
eller inom annan tättbe -

För envar---som identitets beteckning.

Födelsenummer skall även, dår i
särskild författning så föreskrives,
tilldelas här i riket icke kyrkobokförd
person.

10 §.

2 mom. I varje församling skola
vidare föras församlingsregister och
avgångsregister, bestående av avtryckskort,
samt minnesanteckningar
över anmaningar och förelägganden,
varom i 27 § förmäles.

Avgångsregistret skall — — —
skola förstöras.

19 §.

1 m o in. Om dödsfallet inträffat
inom stad, köping eller municipalsamhälle,
där för allmänna hälso- eller
sjukvården anställd läkare är stationerad,
eller inom annan tättbe -

1 Ilihang (ill riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 23.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

byggd ort, där sådan läkare är stationerad
och beträffande vilken ort
medicinalstyrelsen förordnat om tilllämpning
av förevarande stadgande,
skall, därest särskilda omständigheter
icke göra det omöjligt, vid anmälan
av dödsfallet företes intyg angående
dödsorsaken (dödsbevis), utfärdat
av legitimerad läkare; och bör
sådant bevis såvitt möjligt företes
jämväl om dödsfallet inträffat å annan
ort.

Kan dödsbevis ej företes, skall
sannolik dödsorsak uppgivas. Har
läkare under sista året före dödsfallet
rådfrågats av eller för den avlidne,
skall tillika lämnas uppgift
om läkarens namn.

2 mom. Läkare, som vårdat avliden
person under hans sista sjukdom
eller som biträtt vid förlossning,
varunder modern eller barnet
avlidit, eller som efter dödsfallet besiktigat
den avlidnes kropp, är skyldig
att så snart ske kan kostnadsfritt
utfärda dödsbevis.

Dödsbevis skall avfattas i maskinskrift
eller tydlig handskrift. Dödsorsak
skall angivas med beteckning
å svenska språket, om medicinalstyrelsen
sådan fastställt; dock må
dödsorsak undantagsvis, där så av

Föreslagen lydelse:

bebyggd ort, där sådan läkare är stationerad
och beträffande vilken ort
medicinalstyrelsen förordnat om tilllämpning
av förevarande stadgande,
skall, därest särskilda omständigheter
icke göra det omöjligt eller fall
föreligger, varom i 2 mom. förmäles,
den som enligt 18 § gör anmälan om
dödsfallet avlämna intyg angående
dödsorsaken (dödsbevis).

Har dödsfallet inträffat å annan
ort än i första stycket sägs och har
läkare vårdat den avlidne under hans
sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,
varunder modern eller barnet
avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat
den avlidnes kropp, skall
vad i samma stycke stadgas om avlämnande
av dödsbevis äga motsvarande
tillämpning.

2 mom. Skyldighet som i 1
mom. avses föreligger icke i fall då
syssloman eller annan å sjukvårdsinrättning
anställd person eller ock
polismyndighet har att i enlighet
med vad därom är särskilt stadgat
till vederbörande pastor översända
dödsbevis.

3 mom. Dödsbevis skall utfärdas
av läkare enligt av medicinalstyrelsen
fastställt formulär.

4 mom. Den som ej är skyldig
att avlämna dödsbevis skall i stället,
utom i fall varom i 2 mom. förmäles,
uppgiva sannolik dödsorsak. Har läkare
under sista året före dödsfallet
rådfrågats av eller för den avlidne,
skall tillika lämnas uppgift om läkarens
namn.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

särskilda skäl påkallas, angivas med
statistiskt nummer. Jämte beteckning,
som nu sagts, må angivas latinsk
benämning å dödsorsaken.

26 §.

Vinner pastor kännedom om att i
församlingsboken eller i boken över
obefintliga upptagen person vistas i
annan församling under sådana förhållanden,
att han bör där kyrkobokföras,
skall han härom, med angivande
såvitt möjligt av bostad inom
församlingen, utan uppskov underrätta
pastorsämbetet därstädes för
den åtgärd, som i 27 § omförmäles.

Finner pastor---omförmäl de

kyrkobokföringsinspektören.

27 §.

Då pastor finner anledning till
antagande att en person flyttat till
eller inom församlingen, skall pastor,
därest flyttning ej anmälts, ofördröjligen
förelägga honom att inom viss
tid inställa sig för pastor och lämna
de upplysningar, som erfordras för
bedömande av huruvida ändring
skall ske i hans kyrkobokföring,
vid äventyr att han eljest varder
utan sitt vidare hörande kyrkobokförd,
där han vistas. Har flyttning
skett allenast inom församlingen och
har pastor vunnit kännedom därom
vid för-skrivning eller mantalsskrivning,
må dock, om för den flyttande
avlämnats föreskriven mantalsuppgift
varav flyttningen framgår, pastor
underlåta att meddela föreläggande
som nu sagts, där pastor fin -

Föreslagen lydelse:

26 §.

Finner pastor —---omförmäl de

kyrkobokföringsinspektören.

27 §.

1 mom. Då pastor erhåller vetskap
om att någon flyttat till eller
inom församlingen, skall pastor,
därest flyttningen ej anmälts inom
föreskriven tid, genast i den ordning
63 § stadgar anmana honom att inom
viss tid efter delfåendet av anmaningen
fullgöra vad honom enligt 21
eller 23 § åligger. Då så finnes lämpligt
må pastor i stället i tillämpliga
delar förfara på sätt i 2 mom. för
där avsett fall finnes stadgat.

2 mom. Finner pastor anledning
till antagande att en person flyttat
till eller inom församlingen, skall
pastor förelägga honom att inom viss
tid till pastor lämna de upplysningar,
som erfordras för bedömande av
hans kyrkobokföring. Föreläggande,
som här avses, skall tillställas vederbörande
i rekommenderat brev.

Underlåter någon att efterkomma
föreläggande, varom i nästföregående
stycke förmäles, skall pastor i den
ordning 63 § stadgar anmana honom
att för skyldighetens fullgörande inställa
sig för pastor; dock att pastor,
där sannolika skäl tala för antagandet
att vederbörande flyttat till eller
inom församlingen samt erforderliga
uppgifter för hans kyrkobokföring
kunnat inhämtas, i stället må utan

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

ner erforderliga upplysningar kunna
med nödig tillförlitlighet och fullständighet
inhämtas av mantalsuppgiften
och av de vid förrättningen
närvarande; och varde i dylikt fall
så ansett, som hade anmälan om
flyttningen gjorts.

Föreläggande, som i första stycket
sägs, skall, skriftligen avfattat, tillställas
vederbörande i rekommenderat
brev. Äro flera medlemmar i en
familj och synas de böra på ett ställe
kyrkobokföras, må gemensamt föreläggande
för dem utfärdas och tillställas
huvudpersonen. Den som är
kyrkobokförd i annan församling
skall anmanas uppvisa medborgarkort
för sig och medföljande familjemedlemmar.

50 g.

Vid mantalsskrivningen — — —
till fastighet.

Det åligger därjämte dels förrättningsmannen
att fullständiga och
rätta den för distriktet upprättade
stommen till mantalslängd, därvid
såvitt möjligt tillses att för envar
hans yrke eller näringsfång noggrant
angives, att anteckna de personer,
vilka böra överföras till boken över
obefintliga, samt att i den mån så
erfordras utfärda förelägganden på
sätt i 27 § om pastor är stadgat, dels
ock pastor eller hans ställföreträdare
att efter förrättningsmannens anvisningar
antingen omedelbart i församlingsliggaren
införa de ändrade
fastighetsbeteckningar, varom upp -

Föreslagen lydelse:

hans vidare hörande kyrkobokföra
honom å den fastighet, där han antagits
hava inflyttat.

3 mom. Har flyttning skett allenast
inom församlingen och har
pastor vunnit kännedom därom vid
för-skrivning eller mantalsskrivning,
må pastor utan hinder av vad i 1 och
2 mom. stadgas, om för den flyttande
avlämnats föreskriven mantalsuppgift
varav flyttningen framgår, underlåta
att meddela anmaning eller
föreläggande som i samma moment
avses, där pastor finner erforderliga
upplysningar kunna med nödig tillförlitlighet
och fullständighet inhämtas
av mantalsuppgiften och av de
vid förrättningen närvarande; och
varde i dylikt fall så ansett, som hade
anmälan om flyttningen gjorts.

4 mom. Äro flera medlemmar i
en familj och synas de böra på ett
ställe kyrkobokföras, må anmaning
eller föreläggande utfärdas för dem
gemensamt och tillställas huvudpersonen.

50 §.

Vid mantalsskrivningen — —- —
till fastighet.

Det åligger därjämte dels förrättningsmannen
att fullständiga och
rätta den för distriktet upprättade
stommen till mantalslängd, därvid
såvitt möjligt tillses att för envar
hans yrke eller näringsfång noggrant
angives, att anteckna de personer,
vilka böra överföras till boken över
obefintliga, samt att i den mån så
erfordras utfärda anmaningar eller
förelägganden på sätt i 27 § om pastor
är stadgat, dels ock pastor eller
hans ställföreträdare att efter förrättningsmannens
anvisningar antingen
omedelbart i församlingsliggaren
införa de ändrade fastighetsbe -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

lysning vunnits, och med avseende å
nämnda liggare eller boken över obefintliga
vidtaga de övriga åtgärder,
vartill anledning förekommit, eller
ock, i den mån så ej kan ske, göra
anteckning därom för senare verkställighet;
dock att med överföring
till bok över obefintliga skall anstå
till efter emottagandet av den i 54 §
2 mom. omförmälda förteckningen.

52 §.

Mantalsskrivningsförrättarna åligger
— — -— erforderlig utredning.

Finner mantalsskrivningsförrättare
på grund av underrättelse som i
första stycket sägs eller eljest anledning
till antagande, som i 27 § sägs,
och har föreläggande, som där avses,
icke redan meddelats av pastor, skall
mantalsskrivningsförrättaren utfärda
sådant föreläggande och därom ofördröj
ligen underrätta pastor.

55 §.

1 m o m. Närmare bestämmelser
angående mantalsskrivningen meddelas
av Konungen.

60 §.

Hos riksbyrån skola föras förteckning
över födelsenummer, dödregister,
register över obefintliga och
emigrantregister, bestående av de till
riksbyrån insända personakterna för
döda eller dödförklarade, obefintliga
och utvandrare, dubblettaktregister,
upptagande i särskilda avdelningar
dels personakter, vilka på grund av
skada eller nötning ersatts med nya,
dels ock kopior av personakter, som
upprättats av riksbyrån, samt sökregister,
bestående av avtryckskort,
ordnade efter födelsenummer, över
den i riket kyrkobokförda befolkningen.

Föreslagen lydelse:

teckningar, varom upplysning vunnits,
och med avseende å nämnda liggare
eller boken över obefintliga vidtaga
de övriga åtgärder, vartill anledning
förekommit, eller ock, i den
mån så ej kan ske, göra anteckning
därom för senare verkställighet;
dock att med överföring till bok
över obefintliga skall anstå till efter
emottagandet av den i 54 § 2 mom.
omförmälda förteckningen.

52 §.

Mantalsskrivningsförrättarna åligger
—--erforderlig utredning.

Erhåller mantalsskrivningsförrättare
på grund av underrättelse som
i första stycket sägs eller eljest vetskap
om eller finner han anledning
till antagande att någon flyttat till
eller inom församling i distriktet,
skall mantalsskrivningsförrättaren i
den mån så erfordras utfärda anmaningar
eller förelägganden på sätt i
27 § om pastor år stadgat och därom
ofördröj ligen underrätta pastor.

55 §.

1 m o m. Närmare bestämmelser
angående mantalsskrivningen meddelas
av Konungen, som jämväl äger
medgiva undantag från de i 46 och
53—54 §§ meddelade föreskrifterna.

60 §.

Hos riksbyrån skola föras förteckning
över födelsenummer, dödregister,
register över obefintliga och
emigrantregister, bestående av de till
riksbyrån insända personakterna för
döda eller dödförklarade, obefintliga
och utvandrare, dubblettaktregister,
upptagande personakter, vilka på
grund av skada eller nötning ersatts
med nya, samt sökregister, bestående
av avtryckskort, ordnade efter födelsenummer,
över den i riket kyrkobokförda
befolkningen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

62 §.

3 in o in. Straff för försummelse
varom i 1 och 2 mom. sägs må ej
ådömas den som innan åtal skett frivilligt
eller efter föreläggande, varom
i 27 § förmäles, fullgör vad honom
åligger.

63 §.

Anmaning, varom i 16 §, 21 §, 24 §
4 mom. eller 44 § förmäles, bör, där
omständigheterna ej till annat föranleda,
tillställas vederbörande i rekommenderat
brev. Då så anses påkallat,
må polismyndighet anlitas för
delgivningen. Infordrad handling må
avlämnas till den, som verkställer
delgivningen. Hörsammas icke anmaningen,
må för skyldighetens utkrävande
anlitas biträde av länsstyrelsen,
som äger förelägga den försumlige
lämpligt vite.

Polisman, som--— varje för rättning.

Rörande indrivning--— sär skilt

stadgat.

66 §.

1 mom. 1. Äro pastorsämbeten
av olika mening rörande tillämpningen
av denna förordning, skola de inhämta
vederbörande kyrkobokföringsinspektörs
råd i ärendet. Stanna
de likväl i skilda uppfattningar, skall
ärendet av den pastor som först
handlagt det underställas, där fråga
är om rätt kyrkobokföringsort, länsstyrelsen
i länet samt eljest domkapitlet
i stiftet; och skall med vidtagande
av ifrågasatt kyrkobokföringsåtgärd
i ärendet anstå till dess lagakraftägande
beslut föreligger.

2. Uppstå vid skriftväxling, varom
förmäles i 52 §, mellan mantalsskrivningsförrättare
skiljaktiga meningar
om någon persons rätta mantalsskrivningsort,
skall frågan därom
underställas länsstyrelsen i det

Föreslagen lydelse:

62 §.

3 in o m. Straff för försummelse
varom i 1 och 2 mom. sägs må ej
ådömas den som innan åtal skett frivilligt
eller efter anmaning eller föreläggande,
varom i 27 § förmäles, fullgör
vad honom åligger.

63 §.

Anmaning, varom i 16 §, 21 §,
24 § 4 inom., 27 § eller 44 § förmäles,
bör, där omständigheterna ej
till annat föranleda, tillställas vederbörande
i rekommenderat brev. Då
så anses påkallat, må polismyndighet
anlitas för delgivningen. Infordrad
handling må avlämnas till den,
som verkställer delgivningen. Hörsammas
icke anmaningen, må för
skyldighetens utkrävande anlitas biträde
av länsstyrelsen, som äger förelägga
den försumlige lämpligt vite.

Polisman, som —--varje för rättning.

Rörande indrivning--— sär skilt

stadgat.

66 §.

1 m o in. 1. Äro pastorsämbeten
av olika mening rörande tillämpningen
av denna förordning, skola de inhämta
vederbörande kvrkobokföringsinspektörs
råd i ärendet. Stanna
de likväl i skilda uppfattningar, skall
ärendet av den pastor som först
handlagt det underställas, där fråga
är om rätt kyrkobokföringsort, länsstyrelsen
i länet samt eljest domkapitlet
i stiftet; och skall med vidtagande
av ifrågasatt ltyrkobokföringsåtgärd
i ärendet anstå till dess lagakraftägande
beslut föreligger eller,
såvitt avser beslut, som enligt bestämmelserna
i 68 § 1 mom. skola
omedelbart verkställas, till dess länsstyrelsens
beslut föreligger.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten
är belägen; och skall
personen kvarstå i det distrikts mantalslängd,
där han senast varit uppförd,
till dess lagakraftägande beslut
föreligger.

68 §.

1 mom. Talan mot---av

länsstyrelserna.

Talan som----dessa menig heter.

Kammarrätten skall--— kam marrätten

inkommit.

Sedan besvär---eget yttran de.

74 §.

Det åligger länsstyrelserna, domkapitlen
och kammarrätten att
skyndsamligen låta sina beslut i de
i 65, 66, 67 och 68 §§ avsedda mål,
på sätt i 33 kap. nya rättegångsbalken
stadgas om delgivning genom
rättens försorg, tillställas envar person,
vars rätt därav beröres, ävensom
vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle.
Bevis om delgivningen
bör vid anfordran tillhandahållas
vederbörande.

Föreslagen lydelse:

den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten
är belägen; och skall per»
sonen kvarstå i det distrikts mantalslängd,
där han senast varit uppförd,
till dess lagakraftägande beslut
föreligger eller, såvitt avser beslut,
som enligt bestämmelserna i 68 § 1
mom. skola omedelbart verkställas,
till dess länsstyrelsens beslut föreligger.

68 §.

1 mom. Talan mot —--av

länsstyrelserna.

Länsstyrelses beslut skall, dår icke
beslutet jämväl innefattar hänvisning
av målet till annan länsstyrelse
för fortsatt prövning av folkbokföringsfrågan,
omedelbart bringas i
verkställighet; dock att länsstyrelsen
må för visst fall förordna att med
verkställigheten skall anstå till dess
beslutet vunnit laga kraft.

Talan som---dessa menig heter.

Kammarrätten skall---kam marrätten

inkommit.

Sedan besvär---eget yttran de.

74 §.

1 m om. Av länsstyrelserna, domkapitlen
och kammarrätten meddelade
beslut i de i 65, 66, 67 och 68 §§
avsedda mål skola genom den myndighets
försorg, som meddelat beslutet,
skyndsamt delgivas envar person,
vars rätt därav beröres, ävensom
vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle.
Bevis om delgivningen
bör vid anfordran tillhandahållas
vederbörande.

2 mom. Delgivning, varom i 1
mom. förmäles, skall, om ej myndigheten
finner den böra verkställas på
annat sätt, ske genom beslutets översändande
med posten i rekommenderat
brev med mottagningsbevis. Genom
anteckning å försändelsen samt
å mottagningsbeviset skall finnas utmärkt
att försändelsen må utkvitteras
endast av adressaten personligen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

Länsstyrelses eller domkapitels beslut
i här avsedda mål må ej till vederbörande
pastor eller mantalsskrivningsförrättare
översändas för
verkställighet förrän beslutet vunnit
laga kraft.

Föreslagen lydelse:

Har den, med vilken delgivning
skall ske, icke kunnat anträffas eller
har försändelsen av annan anledning
icke blivit utlöst, skall beslutet anslås
å en för allmänheten tillgänglig
plats inom myndighetens ämbetslokal.
Meddelande om att beslutet sålunda
anslagits skall därjämte med
posten i vanligt brev sändas till den,
med vilken delgivning skall ske, under
hans senast kända adress. Delgivning
skall anses hava skett, då
vad hår föreskrivits blivit fullgjort.

I övrigt skall i tillämpliga delar
gälla vad i 33 kap. rättegångsbalken
stadgas om delgivning.

3 mom. Domkapitels beslut i
här avsedda mål samt sådant länsstyrelses
beslut, som icke skall omedelbart
verkställas, må ej till vederbörande
pastor eller mantalsskrivningsförrättare
översändas för verkställighet
förrän beslutet vunnit laga
kraft.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952. Uti de i 65, 66, 67 och
68 §§'' avsedda mål eller ärenden, däri talan anhängiggjorts eller fråga väckts
före denna förordnings ikraftträdande, skall vad i denna förordning stadgas
lända till efterrättelse i avseende å beslut, som därefter meddelas.

Nedan skall i anslutning till propositionens uppställning i sex avsnitt lämnas
en huvudsaklig redogörelse för de skäl, som anförts till stöd för förevarande
författningsförslag. I den mån redogörelse för skälen ej lämnas i det
följande får utskottet hänvisa till propositionen.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 februari 1949 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet den 9 mars samma år särskilda
sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av folkbokföringsväsendet.
Genom beslut den 29 juni 1951 förordnade Kungl. Maj:t
att nämnda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1949 års folkbokföringssakkunniga,
skulle upphöra med sin verksamhet med utgången av juni månad
1951. Kungl. Maj :t uppdrog samma dag åt statens organisationsnämnd
att slutföra det av de folkbokföringssakkunniga påbörjade arbetet i vad avsåge
organisatoriska frågor inom folkbokföringsväsendet ävensom inkomma

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

med de förslag i övrigt till förenkling av folkbokföringsväsendet, nämnden
funne lämpligt. Samtidigt bemyndigades chefen för finansdepartementet
att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att inom finansdepartementet slutföra
de folkbokföringssakkunnigas arbete i de delar, som ej omfattades av
det åt organisationsnämnden givna uppdraget ävensom att i övrigt i anslutning
till nämndens berörda uppdrag framlägga erforderliga författningsförslag.

Med §töd av sistnämnda bemyndigande tillkallades den 30 juni 1951
assessorn i kammarrätten S. F. von Otter med uppdrag att tills vidare såsom
sakkunnig inom finansdepartementet biträda med utredning av vissa frågor
rörande folkbokföringsväsendet.

Utredningsmannen har såsom ett led i utredningsarbetet med skrivelse
den 21 november 1951 avlämnat en promemoria med förslag till vissa ändringar
i folkbokföringsförordningen m. m. med därvid fogade författningsförslag.
Beträffande de i promemorian behandlade frågorna har samråd i
viss utsträckning ägt rum mellan utredningsmannen och statens organisationsnämnd.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.

Departementschefen. Jag får till en början erinra om dåvarande chefens
för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den 25 februari
1949 vid anmälan av frågan om översyn av gällande bestämmelser rörande
folkbokföringsväsendet, att det icke kunde bestridas, att folkbokföringsreformen
medfört en större ökning av arbetsbördan för de myndigheter, som
handhade folkbokföringsväsendet, än man från början räknat med. Kostnaderna
för folkbokföringsarbetet vore till följd härav betydande. Vid översynen
borde därför helt allmänt eftersträvas att söka åvägabringa förenklingar
i arbetet.

Såsom nyss berörts uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1951
åt statens organisationsnämnd att slutföra det av de folkbokföringssakkunniga
påbörjade arbetet i vad avsåge organisatoriska frågor. Kungl. Maj :t har
vidare genom beslut den 14 december samma år uppdragit åt organisationsnämnden
att verkställa organisationsundersökningar vid länsstyrelserna. De
båda uppdragen äga ett sådant inbördes samband att de organisatoriska
frågor, som beröra folkbokföringen, icke kunna lösas förrän resultatet av
organisationsundersökningarna vid länsstyrelserna föreligger och blivit föremål
för bearbetning. När så kan bliva fallet är för närvarande omöjligt att
bedöma. Med hänsyn härtill synes det vara motiverat att — trots önskvärdheten
av att icke utbryta vissa detaljfrågor ur det stora sammanhanget —
utan avvaktan på översynsarbetets slutförande genomföra vissa förenklingar.

De av utredningsmannen framlagda ändringsförslagen synas mig i stort
sett vara ägnade att medföra en lättnad i arbetet för de myndigheter, som
handha folkbokföringen. Då så är fallet har jag intet att erinra emot att utredningsmannens
förslag lägges till grund för ändrad lagstiftning i ämnet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Under remissbehandlingen av utredningsmannens förslag ha från olika
myndigheter framförts krav på mera vittgående ändringar än de av utredningsmannen
föreslagna. I den mån jag ansett mig icke kunna i detta sammanhang
taga ställning till de sålunda framförda problemen synas desamma
böra tagas i övervägande under den alltjämt pågående utredningen.

Utredningsmannen har föreslagit, att den mantalsskrivning av juridiska
personer, som nu förekommer, skall slopas ävensom att vissa förenklingar
i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen
skola genomföras. Förslaget har i dessa delar i flertalet remissyttranden
tillstyrkts i huvudsak eller lämnats utan erinran. Jag har dock funnit
vissa detaljer böra bliva föremål för närmare överväganden, varför jag
ansett mig icke böra i detta sammanhang taga ställning till nu ifrågavarande
ändringar. Min avsikt är att, sedan utredningsmannens förslag blivit ytterligare
bearbetat, föreslå proposition i ämnet till 1953 års riksdag. Till följd
härav kommer jag i det följande icke att behandla de delar av utredningsmannens
förslag, som beröra mantalsskrivningen av juridiska personer och
allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen. Vad
beträffar förslaget i övrigt skall jag nu övergå till att redogöra för det närmare
innehållet i detsamma. Jag kommer därvid först att behandla de frågor,
som föranleda ändring i gällande bestämmelser i folkbokföringsförordningen.
Därefter skall jag beröra frågan om anstånd med utfärdandet av
medborgarkort och främlingskort samt med upprättandet av vissa förteckningar
och register.

II. Födelsenummer.

Enligt 3 § folkbokföringsförordningen skall för envar i riket kyrkobokförd
person finnas ett av länsbyrå eller riksbyrån fastställt födelsenummer,
vilket är avsett att i förening med uppgift om födelsetid användas såsopi
identitetsbeteckning.

Utredningsmannen framhåller, att person i värnpliktsåldern, som ej vore
här i riket kyrkobokförd, enligt inskrivningsförordningen ägde rätt att bliva
inskriven såsom värnpliktig. Därest sådan person icke varit kyrkobokförd
här efter den 1 januari 1947, hade han ej tilldelats födelsenummer. Enligt
en av de folkbokföringssakkunniga den 8 maj 1951 avgiven promemoria
angående folkbokföringsmyndigheternas medverkan dels vid inskrivning
och redovisning av värnpliktiga dels ock vid registreringen av på sjömanshus
inskrivna personer skulle emellertid födelsenumret ersätta det nu förekommande
militära registreringsnumret beträffande sådana som i framtiden
bleve inskrivna. Härav följde att möjlighet måste finnas att tilldela en här
i riket icke kyrkobokförd person födelsenummer. Numret syntes lämpligen
böra efter därom hos riksbyrån gjord framställning tilldelas den värnpliktige
av nämnda myndighet. Den av utredningsmannen föreslagna bestäm -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

melsen hade utformats så att, därest det i en framtid skulle befinnas lämpligt
att även andra här icke kyrkobokförda personer än värnpliktiga skulle
i denna ordning kunna tilldelas födelsenummer, någon ny ändring av stadgandet
icke skulle behöva ske.

Departementschefen tillstyrker, att utredningsmannens förslag i nu förevarande
hänseende genomföres.

III. Anmälningar till kyrkobokföringen m. m.

A. Anmälan om dödsfall.

Gällande bestämmelser. I 18 § folkbokföringsförordningen föreskrives att
dödsfall skyndsamt skall anmälas hos pastor. Har dödsfallet inträffat inom
stad, köping eller municipalsamhälle, där för allmänna hälso- och sjukvården
anställd läkare är stationerad, eller inom annan tättbebyggd ort,
där sådan läkare är stationerad och beträffande vilken ort medicinalstyrelsen
förordnat om tillämpning av förevarande stadgande, skall enligt 19 §
samma förordning, därest särskilda omständigheter icke göra det omöjligt,
vid anmälan av dödsfallet företes intyg angående dödsorsaken (dödsbevis),
utfärdat av legitimerad läkare. Sådant bevis bör såvitt möjligt företes jämväl
om dödsfallet inträffat å annan ort. Om dödsbevis icke kan företes, skall
vid anmälan av dödsfallet sannolik dödsorsak angivas.

Departementschefen. Frågan om införande av obligatoriska dödsbevis även
å rikets landsbygd har blivit aktuell i anledning av Sveriges anslutning till
världshälsoorganisationen och i samband därmed uppkommande behov av
att samordna den svenska dödsfallsstatistiken med dödsfallsstatistiken för
övriga till organisationen anslutna stater. Av utredningen framgår, att dödsbevis
redan nu i stor utsträckning avlämnas även i de delar av rikets landsbygd,
där de icke äro obligatoriska. Endast en mindre del av dödsfallen inträffa
under sådana omständigheter att av läkare utfärdat dödsbevis icke
rimligen kan krävas. Några betänkligheter synas sålunda icke kunna resas
emot att dödsbevis bliva obligatoriska inom de delar av landsbygden, där de
för närvarande regelmässigt förekomma. Med hänsyn härtill och då det ur
kyrkobokföringssynpunkt är betydelsefullt att dödsbevis i största möjliga
utsträckning avlämnas, har jag intet att erinra emot att som regel skall gälla
att av läkare utfärdat dödsbevis skall avlämnas till pastor.

I några remissyttranden ha anförts betänkligheter mot förslaget av bl. a.
den anledningen att dess genomförande skulle komma att förorsaka extra
besvär och kostnader framför allt för personer, vilka äro bosatta i mera avlägset
belägna trakter av landet. Det synes icke böra komma ifråga att ålägga
sådana personer en ovillkorlig skyldighet att avlämna dödsbevis. Ej heller
finnes det enligt min mening tillräckliga skäl att ålägga landsbygdens befolkning
någon skyldighet att avlämna dödsbevis i de fall, då läkare icke
anlitats i samband med dödsfallet. För landsbygdens del torde således böra

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

gälla, att avlämnande av dödsbevis skall vara obligatoriskt endast därest
läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,
varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat
den avlidnes kropp. Enär det även i fortsättningen skall åligga sådan
läkare att kostnadsfritt utfärda dödsbevis, kommer genomförandet av en
dylik ordning icke att förorsaka allmänheten några extra kostnader.

Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande erinrat om att det enligt sjukhusstadgan
åligger syssloman vid lasarett att till pastorsämbetet i orten översända
dödsbevis avseende å lasarettet avliden person. Likaså föreligger skyldighet
för vederbörande tjänsteman att till pastor översända dödsbevis
avseende person, som avlidit å annan likartad sjukvårdsinrättning eller å
sinnessjukhus. I 19 § folkbokföringsförordningen finnes emellertid icke något
stadgande som undantager efterlevande till den, som avlidit å sådan inrättning,
från skyldighet att avlämna dödsbevis. Vidare åligger det i vissa
fall polismyndighet att enligt 8 § kungörelsen den 16 december 1949 (nr
702) med vissa bestämmelser angående befolkningsstatistiken till pastor
översända dödsbevis. För de nu nämnda fallen bör en undantagsbestämmelse
införas av innehåll att skyldighet att avlämna dödsbevis icke skall
föreligga för efterlevande.

I övrigt har föreslagits att det för närvarande i 19 § förekommande uttrycket
»legitimerad läkare» skall ersättas av »läkare». Häremot har jag intet
att erinra.

Förslaget om att från folkbokföringsförordningen till allmänna läkarinstruktionen
överföra i förordningen förekommande stadganden om skyldighet
för läkare att i visst fall kostnadsfritt utfärda dödsbevis biträder jag.
Likaså biträder jag förslaget att ur förordningen utbryta stadgandet om hur
dödsbevis skall skrivas och ifyllas.

B. Anmälan om flyttning.

Gällande bestämmelser. Flyttning skall i princip anmälas ofördröjligen
och senast inom fjorton dagar efter det flyttningen skett. I 27 § folkbokföringsförordningen
ha meddelats vissa föreskrifter hur pastor skall förfara,
då han funnit anledning till antagande att en person flyttat till eller inom
församlingen men flyttningsanmälan ej avlämnats.

Utredningen. Utredningsmannen har föreslagit ändring av föreskrifterna
i 27 §, innebärande bl. a. att anmaningsförfarande enligt 63 § folkbokföringsförordningen
skulle få komma till användning i här avsedda fall.

Departementschefen.

Vad först beträffar frågan om tillskapandet av möjlighet för pastor att
tillgripa tvångsmedel gentemot personer, som underlåta att fullgöra sin an -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

mälningsskyldighet, anser jag i likhet med statistiska centralbyrån, att anmaningsförfarande
enligt 63 § bör tillgripas allenast då konstaterad försummelse
föreligger. Har pastor vetskap om att en person flyttat till eller inom
församlingen torde i allmänhet sådant anmaningsförfarande böra tillgripas.
Pastor bör dock ha möjlighet att, där så finnes lämpligt, i stället använda
ett förfarande med föreläggande.

Beträffande de fall, där pastor endast har anledning antaga att en person
flyttat till eller inom församlingen synes mig lämpligt att pastor i första
hand förelägger vederbörande att inkomma med erforderliga uppgifter.
Enligt den nuvarande avfattningen av stadgandet i 27 § skall vederbörande
»inställa sig för pastor» för att lämna de upplysningar, som äro erforderliga
för bedömande av kyrkobokföringsfrågan. Ett krav på personlig inställelse
synes dock icke kunna upprätthållas, när pastor blott tror sig veta att vederbörande
skall kyrkobokföras i församlingen och han i anledning därav utfärdar
föreläggande.
till följd därav anmaningsförfarande, synes det däremot motiverat att alltjämt
kräva personlig inställelse.

Den av mig föreslagna omformuleringen av 27 § första stycket har föranlett
vissa ändringar även uti 10 § 2 mom., 26, 50 och 52 §§, 62 § 3 mom.
samt 63 §.

I 27 § andra stycket föreskrives för närvarande bl. a., att vederbörande
skall anmanas att uppvisa medborgarkort för sig och medföljande familjemedlemmar.
Jag kan icke finna skäl föreligga att författningstexten skall
belastas med föreskrifter av detta slag. I den mån särskilda upplysningar
anses böra givas i samband med ett föreläggande, synes detta böra framgå
av formuläret till föreläggande. Sådant formulär ävensom formulär till anmaning
synes mig böra fastställas av riksbyrån för folkbokföringen.

IV. Mantalsskrivningsförfarandet.

Departementschefen. Genom folkbokföringsförordningen regleras för närvarande
ett flertal detaljer angående bl. a. mantalsskrivningsförfarandet.
I direktiven till de folkbokföringssakkunniga uttalades bl. a., att den detaljreglering
av förfarandet, som vid folkbokföringsförordningens utarbetande
ansågs lämplig, kommit att i viss mån framstå såsom hinderlig då det gällt
att på ett praktiskt och lämpligt sätt komma till rätta med vissa organisatoriska
och tekniska frågor. Vid översynen borde därför övervägas, huruvida
icke en del detaljfrågor med fördel kunde utbrytas ur folkbokföringsförordningen
för att i stället regleras genom administrativ lagstiftning eller
genom riksbyråns avgöranden.

Det torde icke kunna råda mer än en mening om att mantalsskrivningsförfarandet
bör göras så enkelt som möjligt. Såsom i några remissyttranden
framhållits torde vissa möjligheter föreligga att redan nu genomföra eu

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

del förenklingar. I varje fall synes det lämpligt, att man under det pågående
utredningsarbetet äger möjlighet att söka sig fram på olika vägar för att
därigenom erhålla underlag för bedömande av hur det slutliga förfarandet
bör utformas. Bl. a. synes böra prövas det system för tryckning av mantalslängder,
varom länsstyrelsen i Stockholms län uttalat sig. Jag finner mig
med hänsyn härtill böra föreslå, att Kungl. Maj :t medgives rätt att utfärda
från folkbokföringsförordningen avvikande föreskrifter såvitt avser upprättande
av längder m. in. Stadgande härom har införts i 55 § 1 mom.

V. Det hos riksbyrån för folkbokföringen förda
dubblettaktregistret.

Gällande bestämmelser m. m. För envar i riket kyrkobokförd person skall
personakt finnas upprättad. För nyfödd upprättas sådan akt av vederbörande
pastor men för den, som invandrat i riket och blivit här bosatt, av riksbyrån
för folkbokföringen efter rekvisition av pastor. Enligt 60 § folkbokföringsförordningen
skall hos riksbyrån föras bl. a. dubblettaktregister, upptagande
— förutom personakter, vilka på grund av skada eller nötning ersatts
med nya — kopior av personakter som upprättats av riksbyrån. Sistnämnda
myndighet skall således, då personakt för invandrare upprättas,
skriva ut såväl ett huvudexemplar, vilket översändes till pastor, som en
kopia, vilken skall ingå i dubblettaktregistret.

Riksbyrån har i underdånig skrivelse den 5 oktober 1951 framhållit, att
det icke längre vore ur praktiska synpunkter erforderligt att föra ett av
personaktskopior bestående register. Den i 60 § folkbokföringsförordningen
härom intagna bestämmelsen syntes med hänsyn härtill böra utgå.

Enär den av riksbyrån föreslagna ändringen av 60 § folkbokföringsförordningen
skulle medföra en ur kostnads- och arbetssynpunkt avsevärd rationalisering
och då registret numera ej fyllde någon funktion, föreslår utredningsmannen
att bestämmelsen om att dubblettaktregister skall föras över
bl. a. invandrare måtte upphävas.

Departementschefen. Jag finner mig böra biträda utredningsmannens förslag
i denna del.

VI. Klagan och underställning m. m.

A. Delgivning av beslut i folkbokföringsmål.

Gällande bestämmelser och deras tillämpning. Enligt 74 § folkbokföringsförordningen
åligger det länsstyrelserna, domkapitlen och kammarrätten att
låta sina beslut i folkbokföringsmål, på sätt i 33 kap. rättegångsbalken stadgas
om delgivning genom rättens försorg, tillställas vederbörande. Närmare
bestämmelser angående sådan delgivning ha intagits i kungörelsen den 10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

juli 1947 om delgivning i mål och ärenden vid domstol (delgivningskungörelsen).
Denna kungörelse gäller emellertid uttryckligen endast allmän domstol,
domstol i vattenmål, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol samt arbetsdomstolen.

Departementschefen. — — — Föreskrifterna i delgivningskungörelsen
äro av den art att de, med hänsyn till folkbokföringsmålens speciella karaktär,
icke lämpligen böra tillämpas vid delgivning av beslut i sådana mål. Det
synes mera ändamålsenligt att delgivningen verkställes under enklare men
ändock betryggande former.

Såsom allmän regel beträffande delgivning av beslut i folkbokföringsmål
bör därvid gälla att beslutet skall delgivas vederbörande genom dess översändande
i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Försändelsen synes
böra utkvitteras av adressaten personligen, något som även bör framgå såväl
av försändelsen som av mottagningsbeviset. Därest den person, med vilken
delgivning skall ske, icke kunnat anträffas eller översänd försändelse av
annan anledning icke blivit utlöst, bör beslutet anslås inom myndighetens
ämbetslokal; något kungörande av beslutet i allmänna tidningarna bör, enär
ett sådant förfaringssätt i dessa fall saknar varje praktisk betydelse, icke
komma i fråga. Lämpligt torde dock vara, att vederbörande under sin senast
kända adress i vanligt brev tillställes ett meddelande om att beslutet anslagits.

Härjämte bör i folkbokföringsförordningen stadgas att i övrigt rättegångsbalkens
regler om delgivning i tillämpliga delar skola gälla.

B. Verkställighet av beslut i folkbokföringsmål.

Gällande bestämmelser. I 66 § 1 mom. och 74 § andra stycket folkbokföringsförordningen
meddelas bestämmelser av innehåll att vissa åtgärder
icke må företagas eller beslut verkställas förrän lagakraftägande beslut föreligger
i ärendet.

Departementschefen. Av de utredningar som föreligga i ämnet synes framgå,
att avsevärda olägenheter äro förenade med att beslut i folkbokföringsmål
icke kunna gå i verkställighet förrän de vunnit laga kraft. De vid två
olika tillfällen i denna fråga avgivna remissyttrandena giva ytterligare
belägg för att av praktiska skäl en ändring är påkallad. Jag finner mig
med hänsyn härtill böra i princip biträda utredningsmannens ändringsförslag
vad beträffar verkställighet av länsstyrelses beslut i folkbokföringsmål.
I likhet med besvärssakkunniga och på de av dem anförda skälen
anser jag emellertid att den ändringen bör vidtagas i utredningsmannens författningsförslag,
att folkbokföringsförordningen kommer att innehålla en
uttrycklig föreskrift om att de ifrågavarande besluten skola omedelbart
verkställas. Vidare bör, såsom länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslagit, ett
stadgande införas att länsstyrelse må kunna förordna att beslutet icke skall

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

gå i omedelbar verkställighet. De av detta mitt ståndpunktstagande föranledda
författningsbestämmelserna ha införts i 68 § 1 mom.

Utredningsmannen har föreslagit att jämväl domkapitlets beslut
i folkbokföringsmål skola gå i omedelbar verkställighet. Såsom motiv härför
har anförts lämpligheten av att likartade bestämmelser gällde i fråga
om alla mål, som handläggas i enlighet med folkbokföringsförordningens
föreskrifter. Enär det nuvarande systemet, såvitt kunnat konstateras, icke
medför några olägenheter i nu ifrågavarande ärenden, synes icke anledning
föreligga att på denna punkt frångå huvudprincipen att meddelade beslut
skola före verkställandet ha vunnit laga kraft. Jag finner mig sålunda
icke kunna tillstyrka förslaget i denna del.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 29 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Holinbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Ivar Nilzon och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson i
Dunker, Åhman, Levin, Jansson i Hällefors, Andersson i Ryggestad och Nilsson
i Bästekille.

527524. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.