Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966 (Utlåtande 1966:L3u22 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för polisen att
flytta och omhändertaga fordon i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 596 i första kammaren av herr Strandberg
m.fl. och nr 732 i andra kammaren av herr Oskarson m.fl.

Motionerna, som är likalydande, har i huvudsak följande innehåll.

Motionärerna anför att de feluppställda och övergivna fordonen inom
stadsplanerat område, med den ökade trafikintensiteten och den växande
användningen av maskiner av olika slag för väghållning, allt oftare och i
allt högre grad utgör en fara eller ett hinder för trafiken och gaturenhållningen.
De rostiga och vanvårdade bilarna är även störande ur estetisk
synpunkt. Det stöd som på olika ställen i lagstiftningen kan återfinnas för
undanskaffande av sådana fordon är enligt motionärernas mening inte
till fyllest. Motionärerna erinrar om att parkeringskommittén föreslagit alt
vägtrafikförordningen skall kompletteras med en regel om rätt för polisen
att flytta och omhänderta fordon som uppställts i strid mot förordningens
bestämmelser eller bestämmelser i lokal trafikföreskrift. Något initiativ i
linje med kommitténs förslag har emellertid inte tagits.

Motionärerna hemställer, »att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla att vägtrafikförordningen ändras i enlighet med vad i denna motion
förordas», varmed torde avses i enlighet med parkeringskommitténs förslag.

Gällande rätt

I vägtrafikförordningen finns inga regler om rätt att flytta eller omhänderta
fordon. För sådana åtgärder har stöd hämtats från annan
lagstiftning, främst i polisinstruktionens 2 och 18 §§. 12 §, som avhandlar
polisens uppgifter, stadgas bl.a. att polisen har att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet, medan 18 § ger polisen rätt att tillgripa våld, då
tjänsteuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Rättegångsbalkens regler i 21
kap. om beslag tillämpas beträffande fordon som polisen behöver förfoga
över för utredning om brott eller som misstänks vara stulna. Hittegodslagens
bestämmelser om polismyndighets befogenhet att omhänderta hittegods
åberopas särskilt beträffande övergivna fordon och fordon, som under lång
tid kvarstått på samma plats. Naturvårdslagens bestämmelser till skydd mot
nedskräpning ger slutligen vissa möjligheter att ingripa mot övergivna bilvrak.

823!) 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. .9 sand. .‘1 avd. Nr 22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Parkeringskommitténs förslag

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1960 har sakkunniga
tillkallats för att verkställa översyn av gällande rättsregler om anordnande
av parkeringsplatser för motorfordon m.m. Chefen för kommunikationsdepartementet
har därefter den 27 juli 1961 till kommittén överlämnat
en framställning från Föreningen Sveriges polismästare angående utvidgning
av polismyndigheternas befogenhet att flytta och omhänderta fordon
som anträffats olovligen uppställda på allmän plats. Kommittén har anbefallts
att ta framställningen jämte däröver efter remiss inkomna yttranden
under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Kommittén har i ett den 18 september 1962 avgivet delbetänkande (stencilerat)
till behandling upptagit bl.a. frågan om polisens befogenhet att
flytta och omhänderta fordon, som anträffats olovligen uppställda på allmän
plats m.m.

Kommittén framhåller att parkeringsböter och nuvarande möjligheter att
bortflytta på allmän plats felaktigt uppställda fordon inte längre är till
fyllest för att effektivt komma till rätta med feluppställningar. Dessa har
kommit att utgöra ett ökande hinder för trafiksäkerhet, god trafikavveckling,
rationell väghållning och gaturenhållning samt allmän ordning
över huvud taget. Genom vidgad rätt till bortflyttning kan enligt kommitténs
mening vinnas inte bara rättelse i det enskilda fallet utan också en starkt
återhållande verkan mot felparkering i allmänhet.

Kommittén föreslår att regler om bortflyttning och omhändertagande
av fordon införs i 49 § vägtrafikförordningen. Enligt förslaget skall polisman
äga föranstalta om flyttning och omhändertagande av fordon, som
uppställts i strid mot bestämmelser i förordningen eller lokal trafikföreskrift.
Ingripande förutsätts kunna ske även av särskilda trafikövervakare. Kostnaden
för förfarandet bör enligt kommitténs mening förskjutas av huvudmännen
för polisen och skall enligt förslaget återgäldas av den som gjortsig
skyldig till den felaktiga uppställningen.

I betänkandet har behandlats vissa frågor om det fortsatta förfarandet
med omhändertagna fordon samt om skadestånd m.m. utan att föranleda
några förslag från kommitténs sida.

Parkeringskommitténs betänkande har remissbehandlats. Kommitténs
förslag i den del, varom nu är fråga, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av åtskilliga remissinstanser. Övriga remissorgan har i allmänhet ej
haft något att invända mot kommitténs bedömning att behov föreligger
av författningsreglerad rätt att flytta fordon. Mot utformningen av förslaget
har emellertid riktats ganska stark kritik.

Inom Kungl. Maj :ts kansli pågår för närvarande bearbetning av frågan
med ledning av parkeringskommitténs betänkande och remissvaren däröver.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Bilskrotningsutredningens förslag

Frågan om polisens befogenhet att flytta och omhänderta fordon som
anträffats olovligen uppställda på allmän plats har visst samband med frågan
om omhändertagandet av övergivna bilvrak. Denna fråga har övervägts
av bilskrotningsutredningen i dess den 7 mars 1964 avgivna betänkande
(SOU 1964:21) med förslag bl.a. till lag om omhändertagande av
övergivna bilvrak.

Enligt lagförslaget skall övergivet bilvrak omhändertas och skrotas
efter beslut av polismyndigheten, som också har att verkställa beslutet.
Med bilvrak förstås i lagen motorfordon, som inte kan användas för sitt
ursprungliga ändamål utan att därå nedläggs kostnad, som uppenbart
överstiger fordonets saluvärde vid påträffandet. Bilvrak, som saknar registreringsskylt
eller annat identifieringsmärke, skall anses övergivet. Beträffande
annat bilvrak skall underrättelse lämnas ägaren om att bilvraket
under vissa förutsättningar skall anses övergivet.

Bilskrotningsutredningens förslag har remissbehandlats. Inom Kungl.
Maj :ts kansli pågår för närvarande bearbetning av frågan med ledning av
betänkandet och remissvaren däröver.

Här må även nämnas att det vid innevarande års riksdag har väckts
motioner (1:348 och 11:407) angående omhändertagandet av övergivna
bilvrak med hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla att förslag i frågan föreläggs riksdagen. Motionerna har behandlats
av allmänna beredningsutskottet i dess utlåtande nr 7 år 1966, till vilket här
må hänvisas.

Utskottet

Trafiklagstiftningen saknar för närvarande bestämmelser, som ger polisen
rätt att flytta eller omhänderta fordon som uppställts i strid mot stadganden
i vägtrafikförordningen eller lokala trafikföreskrifter. För sådana åtgärder
har stöd hämtats från annan lagstiftning, främst i polisinstruktionens bestämmelser
om skyldighet för polisen att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet.

Parkeringskommittén har i ett år 1962 avgivet betänkande föreslagit,
att i vägtrafikförordningen skall införas en bestämmelse, som ger polisen
den ifrågavarande befogenheten att flytta eller omhänderta fordon. I motionerna
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,
att vägtrafikförordningen ändras i enlighet med nämnda förslag.

Som framhållits i parkeringskommitténs betänkande och motionerna får
nuvarande möjligheter att bortflytta på allmän plats felaktigt uppställda
fordon anses vara otillräckliga för att komma till rätta med problemet. De
felaktigt uppställda fordonen utgör otvivelaktigt ett ökande binder bl. a.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

för trafiksäkerhet, framkomligheten i trafiken samt rationell väghållning
och gaturenhållning. Utskottet anser sålunda att behov av en författningsmässig
reglering av hithörande frågor föreligger. Frågorna har nära samband
med spörsmålen om de övergivna bilvraken och det förslag rörande
omhändertagandet av sådana som framlagts av bilskrotningsutredningen i
dess år 1964 avgivna betänkande. Enligt vad utskottet erfarit bearbetas
hela detta problemkomplex för närvarande inom Kungl. Maj :ts kansli med
ledning av parkeringskommitténs och bilskrotningsutredningens nämnda
betänkanden samt remissyttrandena däröver. En inom kommunikationsdepartementet
utarbetad promemoria med förslag till lagstiftning i ämnet
kommer inom kort att utsändas på remiss. Med hänsyn härtill är någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte påkallad.

Utskottet för sålunda hemställa,

att förevarande motioner, 1:596 och 11:732, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Wirmark* och
Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar
Grebäck, Persson i Tandö, Svenning*, Hamrin i Kalmar och Bengtson i
Solna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

•''Ijf Oo K L BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 1966