Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 (Utlåtande 1950:L3u17 l3u)

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

Nr 17.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckia motioner.

Genom en den 10 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 66, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 6 maj 1949 (nr 185) gäller till och
med den 30 juni 1950, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1951.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 371 av herr Mannerskantz m. fl. och nr 372 av herr Lindblom m. fl.
samt inom andra kammaren nr 450 av fröken Elmén och herr Wedén,
nr 451 av herr Wiklnnd i Stockholm m. fl., nr 452 av herr Nolin m. fl.,
nr 453 av herr Ohlin m. fl. och nr 454 av herr Lager m. fl.

I motionerna 1:371 och 11:452, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att riksdagen, vid antagandet av förslaget om förlängd giltighet av lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete, måtte uttala dels att bostadsbyggandet
samt — upp till en kostnad av högst 30 000 kronor — andra anläggningsarbeten
böra undantagas från tillståndstvång, dels att 1949 års
investeringskommitté måtte anmodas så påskynda sitt arbete att förslag
till lagens slutliga avveckling kan föreläggas 1951 års riksdag».

I motionerna 1:372 och 11:453, vilka äro likalydande, har anförts att
byggnadstillstånd enligt motionärernas mening ej vore erforderligt för
schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbeten samt gjutning m. in. av
grund för eu- och tvåfamilj shus, under förutsättning att endast familje 1

Senaste lydelse se 1048:186 och 749.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1050. 9 samt. 3 avd. Nr 17.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

medlemmar deltaga i arbetet, att en ökning av tillståndsbudgeten för år
1950 för byggnads- och anläggningsarbeten borde ske med 100 miljoner
kronor att till större delen användas till bostadsbyggen samt till en väsentlig
del för sjuk- och hälsovården och skolväsendets behov ävensom till
en mindre ökning av kvoten för byggnader för religiösa ändamål, samt att
det vore av vikt att Kungl. Maj :t och vederbörande myndigheter i samband
med fördelningen av byggnadstillstånd för bostadsändamål hade sin uppmärksamhet
riktad på den stora betydelsen av att fri konkurrens mellan
olika företagsformer på detta område kunde upprätthållas. I motionerna
har hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr 66 måtte
göra ett uttalande i den riktning som i motionerna anförts.

I motionen II: 450 har hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen
nr 66 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om viss uppmjukning av gällande bestämmelser om byggnadstillståndsgivning
för det fall att enligt arbetarskyddslagen lämnats anvisning å för
arbetarskydd nödvändiga åtgärder.

I motionen II: 451 har hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj :ts proposition nr 66 angående fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete ville förorda ökning av den byggnadskvot, som
fastställts för byggnadsarbeten för religiösa ändamål, i första hand för frikyrkolokaler».

I motionen II: 454 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
att av kommuner och s. k. allmännyttiga företag bedriven bostadsbyggnadsverksamhet
undantages och att regleringen av denna verksamhet
anförtros kommunerna själva».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och
för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionen.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete gäller — sedan dess giltighetstid blivit
förlängd, senast genom lag den 6 maj 1949 (nr 185) — till och med den
30 juni 1950.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes erforderligt
för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig
användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att 2—7 §§
i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete icke må
bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

Konungen. I den mån Konungen förordnar därom må tillstånd meddelas
jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över
tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten.
Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet byggnadsarbete,
i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning
eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av förnödenheter
eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från
kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde
till arbetsplats in. m. för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över
efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete,
samt för hos honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar
och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsynens utövande.
Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser
ävensom i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller efter
Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare tilllämpningsf
öreskrifter.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949 och 654/1949)
med tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete, vilken kungörelse trädde i kraft den 1
augusti 1943, har Kungl. Maj :t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola
äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen.

I propositionen har föreslagits att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1951.

Beträffande skälen för lagförslaget har föredraganden, statsrådet Andersson,
i propositionen anfört följande:

»Vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av frågan
om den samhällsekonomiska balansen har framhållits, att nationalbudgetdelegationens
kalkyler otvetydigt peka mot att större framsteg under år
1949 vunnits i strävandena att nå en fri samhällsekonomisk balans än man
i prognosen för ett år sedan vågade räkna med. Den balans, som sålunda
uppnåtts och som enligt de verkställda beräkningarna kan väntas bli ytterligare
befäst under innevarande år, bygger emellertid alltjämt på regleringar
och andra ingripanden i samhällsekonomien, bl. a. på investeringsområdet.
Även om det förbättrade läget gjort det möjligt att i planerna inrymma
vissa lättnader i fråga om berörda regleringar, äro osäkerhetsfaktorerna
beträffande den framtida utvecklingen så betydande, särskilt med
avseende på den internationella konjunkturutvecklingen, att stor återhållsamhet
fortfarande måste iakttagas för att icke de vunna resultaten av
stabiliseringssträvandena skola äventyras. Detta gäller icke minst den investeringsverksamhet
som bedrives inom ramen för byggnadsregleringen,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

där — att döma av inneliggande ansökningar om byggnadstillstånd — investeringsbenägenheten,
såsom närmare framgår av det följande, fortfarande
väsentligen överstiger det utrymme som står till förfogande. En allmän
avveckling av byggnadsregleringen skulle också i dagens läge kunna
befaras innebära en kraftig ansvällning av byggnadsverksamheten och föranleda
en utökning av byggnadsarbetarekåren i en omfattning som icke
vore förenlig med behovet av arbetskraft inom näringslivets övriga områden.

I detta sammanhang uppställer sig frågan om en detaljreglering av förevarande
slag är nödvändig och lämplig för åstadkommande av den erforderliga
investeringsbegränsningen. Härutinnan vill jag erinra om att statsrådet
Sköld enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat
sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag om formerna för
den framtida investeringskcntrollen.»

Efter att hava berört direktiven för de sakkunniga, vilka antagit namnet
»1949 års investeringskommitté», har föredraganden i propositionen framhållit,
att enligt vad under hand inhämtats kommittén icke vore beredd att
under 1950 framlägga några förslag samt att, i avvaktan på resultatet av
kommitténs arbete, det syntes vara nödvändigt att begagna sig av det hittills
tillämpade systemet.

Föredraganden har vidare anfört följande:

»Såsom riktpunkt för handhavandet av tillståndsgivningen har för år 1950
liksom för föregående år inom byggnadsberedningen upprättats en investeringsbudget
som anger ramen för tillstånd under detta år för byggnadsoch
anläggningsverksamhet inom olika huvudområden. I bihang 3 av inkomstbilagan
till årets statsverksproposition lämnas en detaljerad redogörelse
för denna investeringsbudget.

Av redogörelsen framgår, att 1950 års investeringsbudget i likhet med
vad som gällde för 1948 och för 1949 omfattar dels en tillståndsbudget, dels
även en realbudget för den tillståndsregierade byggnads- och anläggningsverksamheten.
Tillståndsbudgeten anger omfattningen av de byggnadsföretag,
för vilka byggnadstillstånd planenligt kunna beviljas under 1950, medan
realbudgeten avser den faktiska byggnadsverksamhet, som beräknas
äga rum vid tillståndsgivning i enlighet med det uppställda programmet.

Realbudgeten för år 1950 innebär en planerad ökning av den tillståndsberoende
byggnadsverksamheten med cirka sju procent från år 1949 till
1950 eller från cirka 2 000 miljoner kronor till 2 140 miljoner kronor. Det
sistnämnda beloppet inbegriper även den sannolika omfattningen av sådan
byggnadsverksamhet, som varit tillståndsbelagd under år 1949 men som
kommer ati vara friställd från tillståndstvång under år 1950. För den totala
byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas en absolut sett något
kraftigare uppgång än i fråga om den tillståndsberoende byggnadsverk -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

samheten. Den sannolika ökningen av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten
har nämligen angivits till drygt 200 miljoner kronor.

Den beräknade ökningen av byggnadsverksamheten år 1950 skall enligt
planen beröra flertalet kvotområden, varvid de största tillskotten falla på
bostäder samt skolor m. m. Bland kvotområden, för vilka realbudgeten inte
upptar någon ökning, märkes främst egentlig industri. Industriens faktiska
byggnadsverksamhet beräknas i själva verket komma att minska, samtidigt
som tillståndsgivningen planenligt skall öka. 1949 års industribyggnadsverksamhet
stod under inflytande av den förhållandevis rikligare tillståndsgivningen
under tidigare år, medan däremot den planerade något utökade
tillståndsgivningen för industri under år 1950 endast till en del hinner påverka
den faktiska byggnadsverksamheten under detta år.

I tillståndsbudgeten för år 1950 har den för året planerade tillståndsgivningen
upptagits till ett belopp av 2 060 miljoner kronor mot en beräknad
tillståndsgivning (exklusive fullföljningstillstånd) av cirka 1 860 miljoner
kronor under år 1949. Härvid är att märka, att siffrorna för tillståndsbudgeten
år 1950 ej uppta några belopp för vissa tidigare tillståndsbelagda
byggnadsområden, som under år 1950 komma att vara befriade från tillståndstvång.
För att bli fullt jämförbar med den beräknade tillståndsgivningen
år 1949 skulle siffran för den planerade tillståndsgivningen år 1950
behöva höjas till cirka 2 130 miljoner kronor.

Tillståndsbudgeten år 1950 för byggnads- och anläggningsarbeten har
det utseende som framgår av tabell å s. 6.

Förutom bostäder och skolor ha de absolut sett mest betydande kvotförstärkningarna
i förhållande till år 1949 tilldelats kvotområdena vägar,
vatten- och avloppsledningar m. m. samt egentlig industri. I anslutning till
vidtagna beslut om lättnader i byggnadsregleringen har särskilt kvotutrymme
för 1950 anvisats till uppförande av sportstugor. Tidigare ha praktiskt
taget inga som helst tillstånd lämnats för sådan bebyggelse.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Vissa frågor sammanhängande med yrkanden i motionerna.

I 1 § kungörelsen den 29 juli 19h3 med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 30 juni 19h3 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete regleras
i vilken utsträckning byggnadsarbete må utföras utan sådant tillstånd, som
omförmäles i 2 § sagda lag. Tillämpningsföreskrifterna ha i denna del
ändrats vid ett flertal olika tillfällen. Efter den senaste ändringen, vilken
skedde genom en kungörelse den 16 december 1949 (nr 654), som trätt i
kraft den 1 januari 1950, må under punkterna 1—15 här nedan angivna
arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

A. Nybyggnad av bostäder............................

B. Jordbruk, skogsbruk, fiske..........................

C. Egentlig industri ..................................

D. Kraft- och belysningsverk..........................

E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i

bostadshus........................................

F. Samfärdsel........................................

G. Förvaltning, fängelser, brandstationer, sociala ändamål, sjuk och

hälsovård ........................................

H. Skolor, kyrkor, övriga samligslokaler....................

I. Väg- och gatuarbeten, broar, vatten- o. avloppsledn., vattenverk
m. m.............................................

J. Militära byggnader ...................................

K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- o. ombyggnadsarbete

å bostäder samt smärre arbeten av annat slag).........

L. Sportstugor .........................................

M. Reservkvot...........................................

Summa

1 I fråga om nybyggnad av bostäder avser kvotbelastningen antal lägenheter och inte
kostnadsbelopp, I ovanstående tabell har såväl för 1949 som för 1950 räknats med
samma genomsnittskostnad per lägenhet som enligt tillståndsstatiken för 1948. I den mån
genomsnittskostnaderna bli högre inträder en automatisk stegring av tillståndsbeloppen
för nybyggnad av bostäder.

8 Tillståndskvot för byggnader för fiske, växthus, flottledsanläggningar m. m.

3 Exkl. fullföljningstillstånd. Förskottstillstånd, som avräknats på 1950 års kvoter ha
ej heller medtagits i denna kolumn.

4 Kvm-kvot för affärs- och kontorslokaler etc. inrymda i bostadshus.

Miljoner kronor
Beräknad till-	Tillstånds-
ståndsgivning	budget
1949	1950
1 0251 2	1 0851
50	9S 6 7 8
188	210
96s	80
\ 28	35
/ 214	311
77	90
50	66
81	133
129	160
20	28
100	108
—	15
—	10
1 86ö3	2 060

1. Schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete för egnahemsbyggnad,
avsedd för eget stadigvarande bruk.

2. Arbete, avseende härbärge, varom förmäles i 1 § lagen den 19 juni
1919 om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna
eller 1 § skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937.

3. Arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska
anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,
ävensom arbete avseende elektrisk distributionsanläggning.

4. Måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete.

5. Arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad
av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där
arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete.

6. Uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet.

7. Anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande
av annat byggnadsarbete.

8. Arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag till
arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan omläggning
och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig
enskild väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling
av skogsprodukter kan äga rum å vägen.

9. Arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget
beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets
eller skogsbrukets behov.

10. Arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets
eget behov.

11. Reparations- och underhållsarbete å flottled.

12. Muddringsarbete, som utföres med mudderverk och som icke står i
samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete.

13. Statliga och statskommunala beredskapsarbeten.

14. Reparations- och förbättringsarbete å bostadshus med högst två bostadslägenheter
(en- och tvåfamiljshus), utom då arbetet avser

hus eller sådan del därav, som huvudsakligen användes såsom sommarbostad
eller för sport, jakt eller fiske eller dylikt,

sådan del av hus, som icke användes såsom bostad eller källar- eller
vindsutrymme till bostad,
ökning av husets volym,
ändring av bostadslägenheternas antal,

anordnande av rum i förut icke inredd del av källar- eller vindsplan i
annat fall än då statligt lån eller bidrag för ändamålet beviljats,

installation av anläggning för centraluppvärmning i hus, som saknar
dylik anläggning,
revetering av hus.

15. Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som omfattas av
bestämmelserna i punkterna 1—14 här ovan, så framt för arbetets utförande
sammanlagt komma att sysselsättas högst 3 personer.

Beträffande punkt 14 ovan har i förevarande proposition anförts, att inskränkningen
i fråga om installation av centraluppvärmning ansetts erforderlig
på grund av rådande brist på radiatorer samt att, då vissa förutsättningar
syntes föreligga alt eftersläpningen i leveranser av sådana skulle
vara inhämtad omkring den 1 april 1950, frågan om nödvändigheten att
bibehålla denna begränsning kunde upptagas senare under året.

I fråga om tillståndsgivningen har i propositionen anförts, att vissa lättnader
genomförts. Sådana arbeten, som enligt punkt 14 ovan få företagas
å en- och tvåfamiljshus utan tillstånd, må efter prövning medgivas utan
hinder av kvoter i fråga om flerfamiljshus, under förutsättning att arbetet
igångsättes under tiden mellan den 1 oktober och den 1 mars påföljande år
och avslutas senast den 1 maj sistnämnda år. Även andra byggnadsarbeten,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

vilka icke avse bostäder, sommar- eller sportstugor, få fr. o. m. den
1 januari 1950 medgivas utan kvotbelastning, därest kostnaden icke överstiger
3 000 kronor.

Utskottet.

Under de senaste åren bär statsmakternas ekonomiska politik till en av
sina huvuduppgifter haft att återställa och bevara den samhällsekonomiska
balansen och därigenom söka upprätthålla ett fast penningvärde. För detta
ändamål ha regleringar och andra ingripanden i samhällsekonomien ansetts
nödvändiga. Såsom ett medel att vinna erforderlig begränsning på investeringsområdet
samt befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter
och arbetskraft har därvid lagstiftningen om tillståndstvång för byggnadsarbete
tillgripits. Ehuru under år 1949 en icke obetydlig förbättring
inträtt i det ekonomiska läget, framför allt genom produktionsökning,
torde det vara motiverat att alltjämt vidmakthålla en viss investeringsbegränsning.

Det nuvarande systemet för reglering av byggnadsverksamheten innebär
att byggnadsarbete principiellt icke må bedrivas utan byggnadstillstånd
samt att tillståndsgivningen lagts i Kungl. Maj :ts hand. Den närmare regleringen
sker av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. Mot att detta prövningsförfarande
är individuellt kunna berättigade anmärkningar göras.
BI. a. har den invecklade ansökningsproceduren väckt åtskillig irritation
hos allmänheten, och den administrativa apparat, som kräves för upprätthållandet
av den nuvarande regleringen, är mycket omfattande. Detaljregleringen
bör därför ersättas av föreskrifter och åtgärder av mera generell
natur i avvaktan på hela regleringssystemets avskaffande.

Såsom i propositionen påpekas har under år 1949 tillkallats sakkunniga
för att undersöka möjligheterna att upprätthålla en effektiv och ur konjunkturutjämningssynpunkt
ändamålsenlig investeringspolitik utan detaljreglering
av byggnadsverksamheten. Utskottet hälsar med tillfredsställelse
det initiativ som sålunda tagits. Enligt vad som framgår av berättelsen om
vad i rikets styrelse sig tilldragit beräkna de sakkunniga — vilka antagit
benämningen 1949 års investeringskommitté — att deras arbete skall kunna
avslutas under år 1950, alltså vid en tidigare tidpunkt än som angivits i
propositionen. Utskottet har under hand fått bekräftelse på att kommittén
fortfarande anser, att dess uppgift skall kunna slutföras i år. Utskottet vill
understryka vikten av att utredningen fullbordas snarast och att förslag till
avveckling av det nuvarande regleringssystemet förelägges 1951 års riksdag.

I de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna påyrkas
lättnader i skilda hänseenden i den nuvarande tillståndspolitiken.

Några av yrkandena gå ut på att särskilda områden av byggnadsverksamheten
skola fritagas från den nuvarande regleringen och att erforderlig

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

kontroll i stället skall anordnas på annat sätt. Så är fallet med yrkandet
i motionerna 1:371 och 11:452 om frigivande från tillståndstvång av bostadsbyggande,
därvid dock kontroll i annan ordning förutsättes skola utövas
över denna verksamhet genom de organ som handhava den statliga
långivningen för bostadsbyggande. Även motionen II: 454 åsyftar en omläggning
av det nuvarande kontrollsystemet. Däri yrkas, att bostadsbyggnadsverksamheten,
som bedrives av kommuner och s. k. allmännyttiga företag,
skall undantagas från tillståndstvång och att regleringen i stället skall
anförtros åt kommunerna.

Andra yrkanden i motionerna gå ut på att vissa lättnader skola genomföras
för bestämda områden av byggnadsverksamheten. I motionerna I: 371
och II: 452 påyrkas i detta hänseende att från tillståndstvång skola — upp
till en kostnad av högst 30 000 kronor — frigivas andra anläggningsarbeten
än sådana som avse bostadsbyggande. I motionerna I: 372 och II: 453
yrkas att byggnadstillstånd ej skall krävas för schaktnings-, sprängningsoch
planeringsarbeten samt gjutning m. in. av grund för en- och tvåfamiljshus,
under förutsättning att endast familjemedlemmar deltaga i arbetet,
samt vidare att tillståndsbudgeten för år 1950 för byggnads- och anläggningsarbeten
skall ökas med 100 miljoner kronor att till större delen användas
till bostadsbyggen samt till en väsentlig del för sjuk- och hälsovården
och för skolväsendet ävensom till en mindre ökning av kvoten för
byggnader för religiösa ändamål. I motionen II: 450 påyrkas sådan lättnad
i regleringen, att det i större utsträckning än nu blir möjligt att utföra
byggnadsarbete för tillgodoseende av syftet med lagstiftningen om arbetarskydd.
I motionen II: 451 påyrkas ökning av byggnadskvoten för byggnader
för religiöst ändamål, i första hand såvitt gäller frikyrkolokaler. I detta
sammanhang bör även anmärkas, att i de likalydande motionerna 1: 205 av
herrar B. A. Nilsson och Otto Niklasson och II: 262 av herr Petersson i Dahl
m. fl. vilka motioner remitterats till statsutskottet, yrkats bl. a. att byggnadstillståndsgivningen
för enfamiljs- och tvåfamilj shus skall slopas och
att byggnadsregleringen skall avskaffas i landskommunerna.

Vid sidan av nu angivna yrkande hemställes i motionerna I: 372 och
II: 453, att riksdagen ville göra ett uttalande om vikten av att Kungl. Maj:t
och vederbörande myndigheter vid fördelningen av byggnadstillstånd för
bostadsändamål ha sin uppmärksamhet riktad på den stora betydelsen av
att fri konkurrens mellan olika företagsformer på detta område upprätthålles.
I denna fråga har i motionerna framhållits, att utvecklingen för
inånga orter gått i riktning mot en monopolisering av den tilldelade bostadskvoten
för de kommunala bostadsföretagens räkning.

Utskottet vill i anledning av motionerna kraftigt betona önskvärdheten
av att under tiden för den nu föreslagna förlängningen av giltighetstiden
för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete Kungl. Maj :t genomför
omfattande lättnader i sakligt hänseende i byggnadsregleringen. Utskottet

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

vill därvid framhålla önskvärdheten av att Kungl. Maj:t till omedelbar prövning
upptager frågan huruvida icke en- och tvåfamilj shus för stadigvarande
bruk skulle kunna få uppföras utan sådant tillstånd, som omförmäles i
2 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. De olika slag av byggnadsarbeten,
vilka få utföras utan tillstånd, äro förtecknade i Kungl. kungörelsen
den 29 juli 1943. Denna förteckning synes omedelbart kunna vidgas.
Förenklingar i handläggningen av tillståndsärenden böra enligt utskottets
mening snarast genomföras. Utskottet vill ytterligare understryka önskvärdheten
av att tillståndsbudgeten för byggnads- och anläggningsarbeten
ökas till befrämjande av de önskemål särskilt beträffande bostadsbyggandet,
som äro uttryckta i motionerna. Åtgärder i nu nämnda riktningar äro
även lämpade för att förbereda den avveckling av byggnadsregleringen, som
bör äga rum nästa år, för så vitt icke det ekonomiska läget dessförinnan
försämrats. Till slut vill utskottet, i anslutning till motionerna 1:372 och
II: 453, starkt understryka den stora betydelsen av fri konkurrens de olika
företagen emellan vid tillståndsgivningen. I följd härav anser utskottet
även att motionen II: 454 bör avstyrkas.

Under betonande av dessa synpunkter anser sig utskottet icke böra motsätta
sig att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete förlänges på ett
år. Då utskottets uppfattning utvecklats i det föregående, och då vid bifall
till utlåtandet utskottet förutsätter att dess uttalande vinner Kungl. Maj :ts
beaktande, anser utskottet icke att någon särskild skrivelse är behövlig
i anledning av vad som yrkats i de motioner till vilkas syfte utskottet anslutit
sig.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition
nr 66;

B. att motionerna nr I: 371 och 372, II: 450, 451, 452 och
453, utöver vad utskottet här ovan anfört, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

C. att motionen II: 454 måtte avslås.

Stockholm den 11 maj 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,
Nils A. Larsson, Werner, Eskilsson, Kriigel, Boo och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Holm, Åhman, Andersson i Mölndal, Utbult, Jansson i Aspeboda och Larsson
i Karlstad.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

Reservation

av herrar Andersson i Löbbo, Carl Edmund Eriksson, Nils A. Larsson,
Krugel, Boo, Ericsson i Sörsjön, Holm och Andersson i Mölndal, vilka ansett,
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Under de senaste åren har statsmakternas ekonomiska politik till en av
sina huvuduppgifter haft att återställa och bevara den samhällsekonomiska
balansen och därigenom upprätthålla ett fast penningvärde. För detta ändamål
ha regleringar och andra ingripanden i samhällsekonomien varit nödvändiga.
Ett viktigt medel att vinna erforderlig begränsning på investeringsområdet
samt befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och
arbetskraft är lagstiftningen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Ehuru
under år 1949 en icke obetydlig förbättring inträtt i det ekonomiska läget,
framför allt genom produktionsökning, är det uppenbarligen nödvändigt
att alltjämt vidmakthålla investeringsbegränsning, bland annat genom en
försiktig byggnadspolitik, för att icke de hittills vunna resultaten av stabiliseringssträvandena
skola gå förlorade.

Det nuvarande systemet för reglering av byggnadsverksamheten innebär
att enligt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete sådant arbete principiellt
icke må bedrivas utan byggnadstillstånd samt att tillståndsgivningen
lagts i Kungl. Maj :ts hand. Den närmare regleringen sker av Kungl. Maj :t
i administrativ ordning. Mot att prövningsförfarandet är individuellt kunna
tvivelsutan vissa berättigade anmärkningar göras. Bl. a. har den invecklade
ansökningsproceduren väckt åtskillig irritation hos allmänheten, och den
administrativa apparat, som kräves för upprätthållande av den nuvarande
regleringen, är onekligen mycket omfattande. Det måste därför betraktas
som lyckligt om detaljregleringen kunde ersättas av föreskrifter och åtgärder
av mera generell natur.

Såsom i propositionen påpekas har under år 1949 tillsatts den s. k. investeringskommittén,
vilken fått i uppdrag bl. a. att undersöka förutsättningarna
för en sådan omläggning av den statliga kontrollen över byggnadsoch
anläggningsverksamheten. Utskottet hälsar med tillfredsställelse det
initiativ, som sålunda tagits. Enligt vad som meddelats utskottet beräknar
kommittén —- i motsats till vad i propositionen angivits —- kunna slutföra
sitt arbete under 1950. Utskottet vill understryka vikten av att utredningen
slutföres snarast och att om möjligt förslag till omläggning av kontrollsystemet,
innebärande en avveckling av den individuella detaljregleringen, förelägges
1951 års riksdag.

Innan den pågående utredningen verkställts kan det enligt utskottets
mening icke bedömas huruvida och i vad mån det är möjligt att ändra de
grundläggande principerna för den nuvarande statskontrollen över byggnadsverksamheten,
vilken såsom förut nämnts i och för sig alltjämt är

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

erforderlig. Utskottet vill därför tillstyrka att lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete gives fortsatt giltighet under ytterligare ett år.

I de i anledning av förevarande proposition väckta motionerna påyrkas
lättnader i skilda hänseenden i den nuvarande tillståndspolitiken.

Några av yrkandena gå ut på att särskilda områden av byggnadsverksamheten
skola fritagas från den nuvarande regleringen och att erforderlig
kontroll i stället skall anordnas på annat sätt. Så är fallet med yrkandet i
motionerna I: 371 och II: 452 om frigivande från tillståndstvång av bostadsbyggande,
därvid dock kontroll i annan ordning förutsättes skola utövas
över denna verksamhet genom de organ som handhava den statliga långivningen
för bostadsbyggande. Även motionen 11:454 åsyftar en omläggning
av det nuvarande kontrollsystemet. Där yrkas, att av kommuner och
s. k. allmännyttiga företag bedriven bostadsbyggnadsverksamhet skall undantagas
från tillståndstvång och att regleringen i stället skall anförtros
kommunerna. Till de nu nämnda yrkandena har utskottet redan tagit ställning
genom sina uttalanden här ovan. Enligt utskottets mening bör beträffande
regleringens anordnande resultatet av investeringskommitténs arbete
avvaktas. Utskottet får därför avstyrka bifall till dessa yrkanden.

I de väckta motionerna framställas även yrkanden om att med bibehållande
av det nuvarande regleringssystemet vissa lättnader skola genomföras
för bestämda områden av byggnadsverksamheten. I motionerna I: 371 och
II: 452 påyrkas i detta hänseende att från tillståndstvång skola — upp till
en kostnad av högst 30 000 kronor — frigivas andra anläggningsarbeten
än sådana som avse bostadsbyggande. I motionerna I: 372 och II: 453 yrkas
att byggnadstillstånd ej skall krävas för schaktnings-, sprängnings- och
planeringsarbeten samt gjutning m. in. av grund för en- och tvåfamilj shus,
under förutsättning att endast familjemedlemmar deltaga i arbetet, samt
vidare att tillståndsbudgeten för år 1950 för byggnads- och anläggningsarbeten
skall ökas med 100 miljoner kronor att till större delen användas
till bostadsbyggen samt till en väsentlig del för sjuk- och hälsovården och
för skolväsendet ävensom till en mindre ökning av kvoten för byggnader
för religiösa ändamål. I motionen II: 450 påyrkas sådan lättnad i regleringen,
att det i större utsträckning än nu blir möjligt att utföra byggnadsarbete
för tillgodoseende av syftet med lagstiftningen om arbetarskydd.
Slutligen påyrkas i motionen II: 451 ökning av byggnadskvoten för byggnader
för religiöst ändamål, i första hand såvitt gäller frikyrkolokaler.

Beträffande de i nästföregående stycke nämnda yrkandena får utskottet
anföra följande. Regleringen av byggnadsverksamheten är såsom ovan
nämnts till väsentlig del betingad av att en investeringskontroll erfordras
av samhällsekonomiska skäl. Byggnadsregleringen liksom andra investeringsbegränsande
ingripanden ingå såsom led i ett större sammanhang,
nämligen den ekonomiska stabiliseringspolitiken. Frågan i vad mån lättnader
i regleringarna kunna medgivas på någon eller några punkter beror

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

av en mångfald faktorer, exempelvis produktionsvolymen och sparandets
omfattning. Förutsättningarna växla från tid till annan alltefter konjunkturutvecklingen.
Vad speciellt angår byggnadsverksamheten ha, såsom i
propositionen anmärkts, vissa icke oväsentliga lättnader i tillståndstvånget
medgivits under år 1949. Här kan erinras om att bl. a. arbete avseende
ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov frigivits
liksom även reparations- och förbättringsarbete å en- och tvåfamiljs
bostadshus. Såvitt nu kan bedömas torde redan under år 1949 de vidtagna
lättnaderna ha medfört en något större byggnadsverksamhet än som beräknades
enligt de ursprungligen upprättade planerna.

Det är alltså av flera skäl en vansklig uppgift, som kräver ingående
kännedom om och överblick över det ekonomiska läget i stort, att avgöra
hur omfattande regleringen av byggnadsverksamheten måste vara. Denna
uppgift liksom även fördelningen på olika slag av byggnadsföretag av det
utrymme, som kan beredas byggnadsverksamheten, bör enligt utskottets
mening i princip ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande tillsynsmyndighet.

Utskottet anser det i hög grad önskvärt, att inom många områden tillståndstvånget
kunde upphävas eller tillståndsgivningen ske mindre restriktivt.
Detta är fallet med samtliga de slag av byggnadsarbeten, för vilka lättnader
yrkas i motionerna. Huruvida och i vad mån sådana lättnader f. n.
kunna medgivas saknar utskottet möjlighet att bedöma och utskottet kan
därför icke förorda något visst av de framställda yrkandena. Vad särskilt
angår det i motionerna I: 372 och II: 453 väckta yrkandet om höjning av
tillståndsbudgeten för byggnads- och anläggningsarbeten anser utskottet
icke lämpligt att den önskvärda ökningen på sätt som skett i motionerna
fastlåstes till ett fixt belopp, 100 miljoner kronor. Av skäl som ovan anförts
måste det ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra i vad mån ytterligare
uppmjukning av byggnadsregleringen kan och bör ske. I propositionen
har föredragande statsrådet uttalat, att den för år 1950 upprättade tillstånasbudgeten
är att betrakta som ett arbetsinstrument och att av de ekonomiska
förändringarna föranledda ändringar av tillståndsramarna komma
att vidtagas därest tillräckliga skäl härtill befinnas vara för handen. Sådana
jämkningar i riktning mot större frihet inom ifrågavarande område
förekommo såsom nämnts även under år 1949. Statsrådet har även uttryckt
den uppfattningen att de tillfällen till förenklingar i handläggningen av
tillståndsärendena, som ett gynnsammare ekonomiskt läge medför, böra
tillvaratagas. Utskottet vill kraftigt betona önskvärdheten av att utvecklingen
följes med uppmärksamhet och vill uttrycka den förväntningen att
Kungl. Maj:t genomför såväl de inskränkningar i sakligt hänseende av
byggnadsregleringen som de förenklingar i handläggningen av tillståndsärendena,
som förhållandena medgiva.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

På grund av vad nu anförts finner utskottet sig icke kunna tillstyrka
bifall till de nu ifrågavarande motionsyrkandena.

I motionerna 1:372 och 11:453 hemställes, att riksdagen ville göra ett
uttalande om vikten av att Kungl. Maj :t och vederbörande myndigheter vid
fördelningen av byggnadstillstånd för bostadsändamål ha sin uppmärksamhet
riktad på den stora betydelsen av att fri konkurrens mellan olika företagsformer
på detta område upprätthålles. I denna fråga har i motionerna
framhållits, att utvecklingen för många orter gått i riktning mot en monopolisering
av den tilldelade bostadskvoten för de kommunala bostadsföretagens
räkning. I anledning härav får utskottet framhålla, att den väckta
frågan äger samband med problemet om riktlinjerna för den statliga långivningen
för bostadsbyggande. De nuvarande lånevillkoren äro uppenbarligen
ägnade att främja tillkomsten av spekulationsfria förvaltningsföretag
(kommunala, allmännyttiga och kooperativa). Detta överensstämmer med
det vid bestämmelsernas tillkomst klart uttalade syftet med stödet. På ett
visst område av den statliga bostadspolitiken ha alltså bl. a. de kommunala
bostadsföretagen uttryckligen tillerkänts ett företräde. Utskottet anser sig
icke böra förorda ett frångående i nu förevarande hänseende av de f. n.
tillämpade principerna för tillståndsgivningen.

På grund av vad här ovan yttrats får utskottet alltså hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition
nr 66; samt

B. att motionerna 1:371 och 372 samt 11:450, 451, 452,
453 och 454 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950
016398